RH 2015:44

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Henrik Aspegren) anförde följande i dom den 22 oktober 2013.

BAKGRUND

A.A.V. ägnade sig i början av 1900-talet åt renskötsel och annat för sitt uppehälle. För detta hade hon en timmestuga belägen på Kronans överloppsmark. Hon överlät sedan stugan till sin son G.V. På 1950-talet skulle byggandet av en kraftstation komma att påverka det landområde på vilket stugan låg. En fiskekamrat till G.V., G.L., ansökte då om tillstånd att flytta stugan till andra sidan av sjön. Tillstånd beviljades och stugan flyttades. Även den nya tomtplatsen ingick i Kronans överloppsmark. G.L. fick av G.V. som ersättning för arbetet att flytta stugan rätt till halva denna. Hela stugan skulle bli hans när G.V. inte längre kunde utnyttja stugan på grund av ålder. Överlåtelsen finns nedskriven som ett avtal. G.L. avled år 1980. G.V. avled år 1983. I bouppteckningen efter G.V. upptogs inte stugan som tillgång.

S.A. och medparter är arvingar till G.L. S.A. och F.L. är hans barn och S.S. och P.L. hans barnbarn. B.L. och medparter är barnbarnsbarn till A.A.V.

I G.V:s bodelning fanns en fastighet benämnd Fjällnäs Södra 1:2 som G.V. ägde en fjärdedel av. G.F. (brorsdotter till G.V.) köpte som dödsbodelägare fastighetsandelen. Hon överlät sedan denna genom gåvobrev till sin dotter A.J. Efter ytterligare överlåtelser och uppdelningar kom den fastighetsandel som är av intresse i målet att benämnas Fjällnäs Södra 1:17.

R.Å. och A.L. (far till svarandena) köpte år 1997 Fjällnäs Södra 1:17 av A.J. I den köpehandlingen upptogs den aktuella timmerstugan, en jakt- och fiskekoja, som tillbehör till fastigheten.

B.L. och medparter har nu övertagit sin fars del av fastigheten 1:17. Övertagandet skedde någon gång under år 2006, efter februari månad då fadern avled. R.Å. överlät 2010 sin hälft till B.L. Syskonen äger alltså i dagsläget tillsammans hela fastigheten Fjällnäs Södra 1:17.

YRKANDEN M.M.

S.A. och medparter har yrkat att tingsrätten ska fastställa att de äger bättre rätt än B.L. och medparter till den timmerstuga som är belägen på Kronans överloppsmark inom Storumans kommun vid sjön Abelvatts-Blerikens nordvästra strand (markerad på kartkopia).

S.A. och medparter har också yrkat att B.L. och medparter ska åläggas att på egen bekostnad omhänderta och från timmerstugan avlägsna allt det lösöre som de förvarar i stugan samt att avlägsna den låsanordning de satt på stugan inom en månad efter det att lagakraftvunnen dom i målet föreligger.

- - -

B.L. och medparter har bestritt käromålet i dess helhet. För det fall yrkandet om bättre rätt skulle bifallas har de dock ingen erinran mot att avlägsna lösöret.

GRUNDER M. M.

S.A. och medparter

Stugan har efter överlåtelsen från G.V. till G.L. kommit att tillhöra G.L:s arvingar efter G.L:s död 1980. Överlåtelsehandlingen har alltid funnits i G.L:s anhörigas besittning. S.A. och medparter har använt stugan för övernattning vid fiske och i samband med andra fritidsaktiviteter. År 2000 upptäckte S.A. och medparter att stugan var försedd med ett lås och att viss reparation hade skett. Man avlägsnade låset, tog sig in och de fann föremål som de inte kände igen.

Det bestrids att rivning och återuppbyggnad av stugan skulle ha medfört en fullständig identitetsomvandling, d.v.s. att stugan som står på platsen skulle vara en annan än den som överläts till G.L. Det bestrids vidare att B.L. och medparter skulle ha förvärvat äganderätten till stugan genom originärt fång (specifikation). Stugan har alltid varit belägen på ofri grund och byggnad på ofri grund är inte möjlig att godtrosförvärva. Stugan upptogs inte i bouppteckningen efter G.V. eftersom den hade överlåtits till G.L. Stugan ingick aldrig i G.F:s eller A.J:s förvärv av fastigheterna Fjällnäs Södra 1:2 och sedan Fjällnäs Södra 1:17. Att den upptogs som en del av fastigheten 1:17 när R.Å. och A.L. köpte denna av A.J. var helt felaktigt.

- - -

- - - B.L. och medparter har vidare nyttjat stugan utan att vara berättigade till detta. De ska åläggas att avlägsna alla sina tillhörigheter från stugan.

B.L. och medparter

Av betydelse i målet är att det handlar om två olika stugor. Den gamla stugan stod på platsen fram till 1997. Den var då i så dåligt skick att den var omöjlig att bruka eller reparera på sedvanligt sätt. Stugan saknade helt värde. R.Å. och A.L. rev därför stugan och byggde en ny under åren 1997-2000.

Den nya stugan har i stort sett samma konstruktion och utseende som den gamla stugan. Visst material från den gamla stugan har återanvänts vid uppbyggandet av den nya stugan. Den nya stugan är i mycket gott skick och har ett värde, beräknat efter arbete och material, om cirka 156 000 kr enligt nedan.

Rivning av gamla stugan

Tak

Borttagande av torv, näver, takbräder, takstolar (längsgående) och ”upphängare”; 2 x 4 timmar.

Väggar

Timret numrerades, togs försiktigt isär och lades för att återanvändas. Minst 7-9 stockar fick tillverkas av totalt 40 stycken, fönstret var murket och kasserades; 2 x 8 timmar.

Golv

Platsen rensades för att ett nytt golv skulle kunna byggas; 2 timmar.

Byggnad av ny stuga

Grund

Helt ny grund gjordes, nya stenar letades upp, transporterades till platsen, lades upp och balanserades; letande och transport 2 x 8 timmar samt läggning, balansering 2 timmar.

Väggar

Finna och iordningställa 7-9 nya stockar; 2 x 8 timmar.

Dessutom behövdes ytterligare 9 av de gamla stockarna bearbetas eftersom de var murkna; 2 timmar.

Transport av stockarna; 4 timmar.

Montering inklusive bila draget och torv; 2 x 16 timmar.

Nytt större fönster och glas; 3 timmar.

Brädning med 80 % nya bräder för farstun; 2 x 8 timmar.

Tak

Nya takstolar (3 stycken) tillverkades; 2 x 8 timmar.

Nya takbräder (rote) inköptes och transporterades, ny näver skars (2-3 lager) och pressades; 2 x 16 timmar.

Gummiduk, ny torv skars till, ny kamin (begagnad) och rör till skorsten; 8 timmar.

Tidsåtgång för transport och montering; 48 timmar.

Golv

Ny reglar och golvbräder inköptes och transporterades; 8 timmar.

Montering; 2 x 8 timmar.

Övrigt

Därefter byggdes hyllor för förvaring, krokar täljdes till och sattes upp; 8 timmar.

Total arbetskostnad

(253 timmar x rimliga 500 kr) 126 000 kr.

Materialkostnad

Materialkostnaden uppgick till omkring 30 000 kr. Det möblerades med bäddsoffa, bord och bänk, allt av gammal modell.

Rivning och återuppbyggnad av stugan har medfört en fullständig identitetsomvandling, d.v.s. stugan som står på platsen är en annan än den som överläts till G.L.

I vart fall har B.L. och medparter förvärvat äganderätten till stugan genom originärt fång (specifikation), då värdet av deras bearbetning väsentligt överstiger värdet stugan betingade före 1997-2000 års byggnadsarbeten.

B.L. och medparter och de tidigare ägarna av den gamla stugan har hela tiden haft uppfattningen att stugan varit tillbehör till del av Fjällnäs Södra 1:2, nu 1:17. Detta hör samman med deras ursprungliga uppfattning att stugan stod på samfälld mark för bland annat denna fastighet.

Den gamla stugan togs inte upp i bouppteckningen efter G.V. eftersom den hade ett mycket lågt värde. Av samma skäl nämndes stugan inte heller i gåvobrevet från G.F. till A.J.

Alla parter har varit ovetande om att G.V. överlåtit stugan till G.L. Alla förvärv som har skett har skett i god tro. Det bestrids att G.L:s arvingar ska ha använt stugan efter dennes död. Detta med hänvisning till stugans skick år 1997 när beslut om rivning av stugan togs. Det har inte kunnat undgå S.A. och medparter att det pågick rivning och byggnation av en ny stuga. P.L:s far, E.L., borde i vart fall ha känt till detta. Inga åtgärder vidtogs för att förhindra rivningen och nybyggnationen.

- - -

UTREDNINGEN VID TINGSRÄTTEN

S.A. och medparter har åberopat en omfattande skriftlig bevisning.

Båda parter har åberopat syn på fotografier av den aktuella stugan tagna vid olika tidpunkter.

På S.A. och medparters begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med S.A. samt vittnesförhör hållits med V.K. och med E.J., som förrättat bouppteckning och arvsskifte efter G.V.

På B.L. och medparters begäran har vittnesförhör hållits med R.Å. och K.W.

DOMSKÄL

Parterna är överens om att G.V. har överlåtit sin timmerstuga till G.L. och att kärandena är dennes arvingar.

Såsom parterna har utformat sin talan ska tingsrätten pröva 1) om den stuga som nu står uppställd på platsen är samma stuga som den stuga som G.V. överlät till G.L. Tingsrätten ska härvid pröva 1.a) om rivning och återuppbyggnad av stugan medfört en fullständig identitetsomvandling, d.v.s. att stugan som står på platsen är en annan än den som överläts till G.L. Tingsrätten ska vidare pröva 1.b) om svarandena har förvärvat äganderätten till stugan genom originärt fång (specifikation), då värdet av deras bearbetning väsentligt överstiger värdet stugan betingade före 1997-2000 års byggnadsarbeten. Om det inte är samma stuga eller om svarandena förvärvat stugan genom originärt fång ska talan om bättre rätt och handräckning ogillas. - - -

Om det är samma stuga och svarandena inte förvärvat stugan genom originärt fång ska tingsrätten pröva 2) om svarandena har gjort ett godtrosförvärv av stugan. (I den prövningen ligger även frågan om det överhuvudtaget varit möjligt att göra ett sådant godtrosförvärv.) Om svaret på frågan är ja ska käromålet ogillas. Om svaret på frågan är nej ska talan om bättre rätt och handräckning bifallas.

- - -

Stugan som står på platsen är inte en annan än den som överläts till G.L.

S.A. har berättat att den aktuella stugan före renoveringen var anfrätt av väder och vind men inte så att den ramlade ihop. Hon och de andra ägarna hade tänkt att själva renovera stugan.

V.K., som var god vän till G.V., har berättat att hon efter renoveringen uppfattade stugan som helt annorlunda och ombyggd, om än hon endast gått förbi stugan längs stugans ena sida.

R.Å. har berättat att stugan varit i miserabelt skick och att han rev och återuppförde den aktuella stugan tillsammans med A.L. Anledningen till att de återanvände visst byggnadsmaterial var att frågan var om en gammal släktstuga. Han har uppgett att en del skadade timmerstockar byttes ut mot timmer från en lada och att han och A.L. även ersatte en del bräder med andra äldre bräder. Yttertaket var dåligt och läckte och golvet hade börjat ruttna. Fönstret var ruttet och byttes ut. Med hänsyn till den tid som gått sedan arbetet utfördes minns inte R.Å. närmare hur mycket material som byttes ut och hur lång tid arbetena pågick. Det var dock många timmerstockar som byttes ut.

K.W., som är snickare och kusin till svarandena, har berättat att han under två dagars tid hjälpte till när stugan monterades ner och stockarna märktes men att han inte deltog när stugan byggdes upp igen. Han har berättat att stugans grundstenar gett vika och att trossen sjunkit ner i jorden, varvid i synnerhet det nedersta varvet stockar (sylvarvet) skadats. Fönsterfodret var ruttet. Vidare var ett flertal av bräderna till farstu-förrådsdelen (cirka en tredjedel av stugan) och ett flertal av bräderna i golv och yttertak skadade. Han har uppgett att han minns att tio till tolv stockar kasserades. När han nyligen besökte stugan, i samband med att en del av de åberopade fotografierna togs, såg han att ytterligare några stockar bytts ut. Totalt har således tolv till femton stockar bytts ut. Han har gjort den reservationen att det kan vara svårt att se vad som är nytt eftersom tillförda stockar och bräder behandlats med sot och aska för att bli en naturlig del av byggnaden. Vid nämnda besök konstaterade han även att bärande stommar och hörnstolpar liksom allt grovvirke var nytt.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Tingsrätten finner att stugan genomgått stora förändringar vilket framgår av fotografierna och vittnena R.Å:s och K.W:s berättelser. Det får således anses visat att i vart fall några stockar av fyrtio och ett antal bräder samt fönstret bytts ut. Vidare har i vart fall en del bärande stommar, hörnstolpar och grovvirke bytts ut. Stora delar av själva timmerstommen är dock densamma och tingsrätten finner att det inte rör sig om en helt ny stuga.

B.L. och medparter har inte förvärvat äganderätten till stugan genom originärt fång (specifikation)

Reglerna om så kallad specifikation innebär att om någon lägger ner stora kostnader i förhållande till objektets ursprungliga värde kan äganderätten gå över till den som lagt ner kostnaderna (jämför rättsfallet NJA 1934 s. 29). Göran Millqvist har i Sakrättens grunder, sjätte upplagan, 2011, s. 29, anfört att det förmodligen blir värderelationen mellan den ursprungliga egendomen och den bearbetade som blir avgörande, så att äganderätten tillfaller den som så att säga bidragit med den mest värdefulla delen (råvaran eller arbetet).

Som tidigare konstaterats har förvisso mer omfattande renoveringar gjorts. När det kommer till en eventuell värdeökning anser tingsrätten däremot att det saknas närmare utredning. K.W. har berättat att det främst är timmerstommen som är värdefull. Exakt hur många av timmerstockarna som är utbytta har svarandena inte presenterat någon tillförlitlig bevisning om. Vad stugan kan värderas till före, respektive efter renoveringarna har inte heller framgått. På den grunden kan tingsrätten inte finna det styrkt att värdeökning skett i sådan grad att äganderätten ska gå över till B.L. och medparter.

Det är inte möjligt att göra ett godtrosförvärv av stugan

Högsta domstolen har i avgörandet NJA 1952 s. 407 konstaterat att rättsreglerna om godtrosförvärv inte är tillämpliga beträffande köp av byggnad å annans grund, det vill säga ofri grund. Östen Undén har i Svensk Sakrätt, tionde upplagan, 1976, s. 141, motiverat en sådan ståndpunkt med att besittningen beträffande fasta saker som har den rättsliga karaktären av lös egendom inte kan tillerkännas samma legitimerande betydelse som beträffande vanliga lösören. Detta eftersom den eventuelle köparen, med hänsyn till reglerna om fast egendom och tillbehör, alltid bör skaffa sig kännedom om med vilken rätt den föregivne ägaren disponerar över grunden.

Med hänsyn till vad som ovan redovisats kan B.L. och medparter inte anses ha gjort ett godtrosförvärv av stugan.

Talan om bättre rätt och handräckning ska alltså bifallas.

- - -

DOMSLUT

S.A. och medparter äger bättre rätt än B.L. och medparter till den timmerstuga som är belägen på Kronans överloppsmark inom Storumans kommun vid sjön Abelvatts-Blerikens nordvästra strand (se kartkopia som bifogats till domen).

B.L. och medparter ska på egen bekostnad omhänderta och från timmerstugan avlägsna allt det lösöre som de förvarar i stugan samt avlägsna den låsanordning de satt på stugan inom en månad efter det att lagakraftvunnen dom i målet föreligger.

- - -

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Olof Hellström och Susanne Möller samt adjungerade ledamoten Peter Jonsson, referent) anförde i dom den 29 september 2014 följande.

BAKGRUND

S.A. och medparter förvärvade vid någon tidpunkt efter G.L:s död äganderätten till en timmerstuga, som stod på Kronans överloppsmark. Stugan har använts för fritidsändamål. När R.Å. och A.L. år 1997 köpte fastigheten Vilhelmina Fjällnäs Södra 1:17 av A.J., tog säljaren i köpeavtalet in stugan som tillhörande fastigheten. Parterna är eniga om att renoveringsarbeten utfördes på stugan under slutet av 1990-talet till början av 2000-talet. Arbetena utfördes av R.Å. och A.L.

GRUNDER

B.L. och medparter har i hovrätten gjort gällande i första hand att de renoveringsåtgärder som vidtagits varit så nödvändiga och av så omfattande karaktär att det handlar om två skilda stugor varför äganderätten övergått till B.L. och medparter genom s.k. specifikation. B.L. och medparter har också gjort gällande att alla förvärv som skett, har skett i god tro.

S.A. och medparter har som grund för att de motsätter sig ändring av tingsrättens dom anfört i huvudsak följande. B.L. och medparter har lagt beslag på en byggnad som inte tillhör dem och har inte bevisat att det utförts så omfattande reparationsarbeten att det blivit fråga om en ny byggnad. Såväl R.Å. som A.L. och B.L. och medparter måste ha varit medvetna om att stugan inte tillhörde dem eftersom stugan stod på Kronoöverloppsmark och inte på sådan samfälld mark som A.J. haft del i. Det kan därför inte vara fråga om ett handlande i god tro av R.Å. och A.L. då de tog ner stugan, bytte vissa stockar och gjorde vissa andra reparationer.

Parterna har i hovrätten även i övrigt åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten.

UTREDNINGEN

Parterna har i hovrätten åberopat samma muntliga och skriftliga bevisning som vid tingsrätten varvid ljud- och bildupptagningarna från tingsrätten har spelats upp här. Syn har även i hovrätten hållits på fotografier på stugan före och efter renoveringen.

DOMSKÄL

De personer som hörts i målet och som gjort iakttagelser av stugans skick strax innan och under renoveringen är vittnena R.Å. och K.W. Av deras uppgifter i förening med åberopade fotografier har enligt hovrättens uppfattning följande framkommit. Stugan var år 1997 i mycket dåligt skick. Av torvtaket var bara hälften kvar och plankorna därunder var till stor del ruttna, vilket fått till följd att taket läckte. Flera timmerstockar i stugans vägg var ruttna, framför allt det understa s.k. syllvarvet. Likaså var plankorna i väggen till den tillbyggda farstudelen till stor del ruttna. Fönstret var ruttet liksom de delar av stockarna som angränsade till detta. Golvets trossbotten hade tillsammans med de stenar som utgjorde grunden sjunkit ned i marken och golvet hade till stor del ruttnat. Den befintliga kaminen hade rostat sönder. Stugan var enligt deras uppfattning obeboelig och enligt K.W. hade det sannolikt varit billigare att bygga en ny än att återställa stugan i brukbart skick. R.Å. och A.L. rev emellertid stugan och ersatte material vid återuppbyggnaden enligt följande. De skottade bort torven från taket och monterade ner timmerstommen tillsammans med tak och utbyggnad. De kasserade förstört material, ca 10-12 timmerstockar från stommen liksom ruttna plankor från tak, golv och utbyggnad samt fönstret och kaminen. Senare bytte de ut ytterligare timmerstockar. Därefter spettade de fram nya grundstenar i närområdet och lade dem på plats. Man timrade upp stommen och bytte ut skadat timmer mot stockar från en gammal lada, bilade någon ny stock och satte allt på plats. De bytte ut stockarna till underlag för planktaket - de s.k. krabbåsarna - liksom många av takplankorna. Underlagspapp lades på taket varefter ny torv skars ut och lades på plats. De bytte även ut näver och slanor i kant på taket, s.k. torvstopp, bärande konstruktioner och plank i väggarna på den tillbyggda farstudelen samt fönstret. De gjorde också dörren mindre bred, lade in nytt golv med isolering samt installerade en ny kamin med takgenomföring. Tidsåtgången för rivningen var två arbetsdagar för tre personer. Det är oklart hur mycket tid som i övrigt lagts ned. De hade inte några direkta utgifter för material. De byggde upp stugan med gamla metoder och med omsorg om att utseendet inte skulle förändras.

Av de uppgifter som S.A. lämnat har framgått att stugan var i fungerande skick under 1980 talet och att hon vid ett besök 1994 visserligen inte varit inne i stugan men inte noterat något anmärkningsvärt på stugans utsida.

Vad gäller stugans ekonomiska värde före respektive efter renoveringsarbetena har endast begränsad bevisning åberopats. K.W., som är utbildad byggnadssnickare, har uppgett att enbart en motsvarande timmerstomme i gott skick har ett värde på 30 000-50 000 kr.

B.L. och medparter har anfört att värdet av renoveringsarbetet har uppgått till 156 000 kr, motsvarande 253 timmars arbete á 500 kr/timme och material om 30 000 kr. Någon särskild bevisning som ger stöd för den beräkningen har dock inte åberopats.

Frågan om bättre rätt till timmerstugan

Inledningsvis kan konstateras att det inte finns någon lagregel som är tillämplig på situationen. Beträffande rättsläget antecknas följande från litteratur och praxis.

Äganderätt till lös egendom förvärvas genom laga fång. De laga fången kan grovt indelas i derivativa fång, exstinktiva fång och originära fång. De derivativa fången kännetecknas av att förvärvaren härleder sin äganderätt från hittillsvarande ägare, t.ex. köp. Genom exstinktiva fång uppstår äganderätten oberoende av hur det förhåller sig med hittillsvarande äganderätt, t.ex. godtrosförvärv. I sådant fall innebär förvärvet att den tidigare äganderätten släcks ut. De originära fången däremot är ursprungliga äganderättsförvärv som t.ex. rena fynd i naturen av herrelös egendom, fynd av vissa föremål som inte är i någons besittning men även vissa fall av bearbetning (s.k. specifikation) och sammanfogande av annans egendom (se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, uppl. 6, 2000, s. 43 och Millqvist, Sakrättens grunder, uppl. 6, 2011, s. 28 ff.).

Det karaktäristiska vid specifikation och som gör att detta fång hör till de originära fången, är att en ny sak uppstår genom bearbetning av annans material (Undén, Svensk sakrätt i lös egendom, uppl. 10, 1995, s. 86). En ny sak kan också uppstå genom väsentlig förändring av en gammal sak (Håstad, a.a., s. 44).

Det går inte att göra godtrosförvärv av byggnad på ofri grund (NJA 1952 s. 407). Äganderätt genom specifikation kan emellertid uppkomma oavsett om bearbetning skett i god tro beträffande äganderätten till materialet eller inte. En förutsättning är dock att värdet av bearbetningen överstiger värdet av det ursprungliga materialet. När det gäller frågan om hur mycket värdefullare bearbetningen måste vara har Rohde anfört att äganderätten tillfaller bearbetaren i de fall bearbetarens prestation varit av större värde än det material som bearbetats (Rohde, Handbok i sakrätt, 1985, s. 197 f.). Millqvist instämmer i Rohdes uppfattning och tillägger att om värdena är ungefär lika det är tänkbart att samäganderätt ska anses ha uppkommit (Millqvist, a.a. s. 29). Undén har uttalat att ju värdefullare det nedlagda arbetet är i förhållande till materialet, desto lämpligare torde det vara att tillerkänna bearbetaren äganderätten till det nyskapade föremålet, men framhåller också att någon bestämd matematisk proportion inte låter sig uppställas och att visst utrymme i stället kan lämnas åt prövningen av omständigheterna i det enskilda fallet (Undén, a.a. s. 86 f.). Håstad, slutligen, uttalar att värdet av bearbetningen väsentligen bör överstiga värdet av materialet och tillägger att hur mycket värdefullare bearbetningen måste vara aldrig har preciserats i svensk praxis eller litteratur (Håstad, a.a. s. 47).

I rättsfallet NJA 1934 s. 29, där det framgår att frågan rör ”specificatio”, konstaterade Högsta domstolen att äganderätten till en byggnad övergått till bearbetaren. Högsta domstolen anförde att bearbetaren - även om det inte var styrkt att hon rivit stugan - lagt ned ett så genomgripande om- och tillbyggnadsarbete på en stuga som tillhörde annan och vilken stuga sedan råkat i synnerligen förfallet skick, att hon blivit ägare till stugan.

Hovrätten gör härefter följande överväganden.

Av utredningen har framkommit att G.V. avtalat med G.L. om överlåtelse av först hälften och sedan hela timmerstugan till G.L. B.L. och medparter har vidare inte ifrågasatt S.A. och medparters påståenden om förvärv av stugan efter G.L:s död. Av utredningen har också framkommit att de renoveringsarbeten som ostridigt utfördes under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet innebar att den befintliga timmerstugan monterades ned helt. Det kan också hållas för visst att den timmerstuga som nedmonterades, är den byggnad som ägts av G.V. och hans mor.

Den fråga som hovrätten har att pröva är om B.L. och medparter i och med rivningen och återuppbyggnaden av stugan förvärvat äganderätt till densamma genom s.k. specifikation. Som framgått ovan saknas det för den bedömningen betydelse om R.Å. och A.L. handlade i ond eller god tro beträffande äganderätten till materialet, som delvis kom från den nedmonterade stugan.

Det kan i sammanhanget framhållas att förvärv genom s.k. specifikation inte utgör en rättsregel som är en handlingsnorm, dvs. en anvisning för framtida agerande, utan i stället en fråga om hur man i det enskilda fallet ska skilja mellan olika intressen efter en redan uppkommen kollision. Betydelsen av detta är att s.k. specifikation ska ses som ett sätt att i visst fall lösa den konflikt som uppstår när två parter har anledning att anse sig vara ägare till samma sak. Bedömningen ska ske efter billighetsgrunder i det enskilda fallet.

Eftersom S.A. och medparter ostridigt varit ägare till den nedmonterade stugan får det anses vara B.L. och medparter som ska bevisa alla de omständigheter som innebär att äganderätten övergått genom s.k. specifikation och att S.A. och medparter därför inte har bättre rätt än B.L. och medparter till den återuppbyggda stugan.

R.Å. och K.W. har beskrivit stugans skick och de åtgärder de känt till på ett trovärdigt sätt. Vad de berättat vinner också stöd i flera avseenden av de fotografier som åberopats i målet. S.A. och medparter har också uppgett att stugan tagits ner. Enligt hovrättens mening får det genom vad R.Å. och K.W. berättat anses utrett att stugan, före bearbetningen, inte var i skick att användas för det ändamål som var aktuellt. Vidare är genom R.Å:s och K.W:s uppgifter i förening med vad fotografierna visar utrett att timmerstommen visserligen i stora delar är densamma som tidigare men att stugan genom rivningen i praktiken tagits bort helt och sedan återuppbyggts på ett sådant sätt att dess funktion helt återställdes. Oavsett att det inte är utrett vare sig hur många timmar som lagts ned eller exakt hur mycket material som tillförts, står det genom den framlagda bevisningen klart att man lagt ner ett omfattande och omsorgsfullt arbete på renoveringen och tillfört en avsevärd mängd nytt material samt att detta varit nödvändigt för att återställa sätta stugan till ett fungerande skick. Det om- och tillbyggnadsarbete som lagts ned måste därför anses vara så genomgripande att S.A. och medparter inte kan anses äga bättre rätt än B.L. och medparter till stugan.

Överklagandet i denna del ska därför bifallas och tingsrättens dom ändras.

Frågan om förpliktande för B.L. och medparter att från timmerstugan avlägsna lösöre och låsanordning

Eftersom hovrätten har funnit att S.A. och medparter inte äger bättre rätt än B.L. och medparter till timmerstugan, saknas skäl att ålägga B.L. och medparter skyldighet att omhänderta och avlägsna lösöre och låsanordning. Tingsrättens dom ska därför ändras även i denna del.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom enligt följande.

Hovrätten ogillar S.A. och medparters yrkande om bättre rätt än B.L. och medparter till den timmerstuga som är belägen på Kronans överloppsmark inom Storumans kommun vid sjön Abelvatts-Blerikens nordvästra strand (se kartkopia som bifogats till tingsrättens dom).

Hovrätten ogillar S.A. och medparters talan avseende förpliktande för B.L. och medparter att på egen bekostnad inom en månad efter det att lagakraftvunnen dom i målet föreligger omhänderta och från timmerstugan avlägsna allt det lösöre som de förvarar i stugan samt avlägsna den låsanordning som de satt på stugan.

Hovrättens dom meddelad: den 29 september 2014.

Mål nr: T 899-13.

Rättsfall: NJA 1934 s. 29; NJA 1952 s. 407.

Litteratur: Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, uppl. 6, 2000, s. 43-44 och 47; Millqvist, Sakrättens grunder, uppl. 6, 2011, s. 28 ff.; Undén, Svensk sakrätt i lös egendom, uppl. 10, 1995, s. 86 f.; Rohde, Handbok i sakrätt, 1985, s. 197 f.