RH 2017:8

Kronofogdemyndigheten utmätte med stöd av 4 kap. 17 § utsökningsbalken den 10 december 2015 bolaget Laxarby Taxi Aktiebolags (Laxarby) fordran på Västtrafik AB till betalning av Laxarbys skulder i allmänna och enskilda mål. De utmätta medlen betalades in till Kronofogdemyndigheten den 21 december 2015 och fördelades på de aktuella målen den 29 december 2015.

Bolaget Procusio Capital AB (Procusio), som tredje man, överklagade och yrkade att Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning skulle upphävas. Överklagandet kom in den 6 maj 2016.

Tingsrätten (rådmannen Kristian Andersson) prövade Procusios överklagande i sak men lämnade i beslut den 4 juli 2016 överklagandet utan bifall.

Tingsrätten anförde följande skäl.

Av 18 kap. 7 § andra stycket utsökningsbalken framgår att tredje man kan överklaga ett beslut om utmätning utan inskränkning till viss tid.

Av 18 kap. 7 § tredje stycket utsökningsbalken följer att ett beslut om fördelning eller utbetalning av medel ska överklagas inom tre veckor från beslutet. Svaranden får dock överklaga ett sådant beslut inom den tid inom vilken föregående utmätningsbeslut ska överklagas, om den tiden löper ut senare. Sistnämnda regel är inte tillämplig i detta fall, som avser överklagande av tredje man.

Enligt 18 kap. 14 § utsökningsbalken gäller att vid bifall till ett överklagande av ett visst beslut får även ett senare beslut i målet hävas när det kan ske, om detta beslut har samband med det förra beslutet och inte hade vunnit laga kraft mot klaganden när denne överklagade det första beslutet.

I ärendet har Kronofogdemyndigheten upplyst att utmätta medel betalats in till Kronofogdemyndigheten den 21 december och att dessa medel fördelats på aktuella mål den 29 december 2015, men att utbetalning inte skett. Således fattat fördelningsbeslut har kunnat överklagas senast den 19 januari 2016. I ärendet är ostridigt att P inte inom den tiden hade överklagat fördelningsbeslutet. Överklagandet i nu aktuellt ärende inkom till Kronofogdemyndigheten den 6 maj i år.

Av rättsfallet NJA 1990 s. 166 framgår att hinder ansetts möta att pröva överklagande av utmätning som inkommit först sedan efterföljande beslut om utbetalning av medel vunnit laga kraft.

I detta fall föreligger gentemot Procusio lagakraftvunnet fördelningsbeslut som, även utan faktisk utbetalning, med tillämpning av den princip Högsta domstolen angett i ovannämnt avgörande skulle medföra att överklagandet av utmätningen inte kan prövas.

Europadomstolen har i målet Olsby mot Sverige (ECHR 36124/06) prövat om den begränsning i rätten att överklaga som följer av Högsta domstolens avgörande strider mot rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.

Europadomstolen konstaterade att rätten till domstolsprövning i och för sig kan begränsas om det finns godtagbara ändamål. Sådana begränsningar förutsätter dock att det finns en rimlig proportionalitet mellan begränsningens effekter och ändamålet med begränsningen. Vidare konstaterade domstolen att formella krav på och tidsfrister för överklaganden kan vara godtagbara för att säkerställa förutsebarhet för alla parter. Det är av samma skäl också godtagbart att möjligheten att få ett överklagande prövat begränsas genom att utbetalningsbeslutet får laga kraft. Även om begränsningar av rätten till domstolsprövning således kan vara godtagbara, måste den enskilde ha en tydlig och praktisk möjlighet att överklaga. I detta ligger enligt Europadomstolen att denne måste kunna förlita sig på att den överklagandetid som framgår av lag eller av beslutet gäller, och att det inte finns andra undantag än sådana som uttryckligen har angetts.

Europadomstolens avgörande ledde till ändring i 18 kap. 7 § utsökningsbalken, såvitt avser klagofrist för gäldenären att klaga över beslut om fördelning eller utbetalning av medel. Klagofristen knöts till tiden för överklagande av utmätningsbeslutet, som återgetts ovan. Däremot gjordes ingen ändring ifråga om klagofrist för tredje man. I förarbetena (prop. 2014/15:136 s. 12) anges att en sådan ändring, med en obegränsad överklagandetid för en i viss utsträckning obestämd krets tredje män även för fördelnings- eller utbetalningsbeslutet, inte bedömdes proportionerlig gentemot borgenärerna eller i övrigt lämplig.

Av ovanstående följer, enligt tingsrättens uppfattning, att domstol i varje enskilt fall har att pröva om ett överklagande av tredje man av ett utmätningsbeslut, efter det att ett beslut om fördelning eller utbetalning av medel har vunnit laga kraft, bör tas upp till prövning eller inte.

I detta ärende kan konstateras att enligt lag Procusio, som tredje man berörd av utmätningen, har rätt att överklaga utmätningsbeslutet utan inskränkning i tid. Något uttryckligt undantag från denna regel finns inte angiven. Som framgår av Europadomstolens dom ska Procusio kunna förlita sig på att den i lag givna klagofristen gäller. Att i detta fall upprätthålla den princip som framgår av NJA 1990 s. 166, och inte medge prövning av överklagande av utmätningsbeslutet, skulle enligt tingsrättens uppfattning innebära att Procusio förvägrades sin rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. Även att fördelningsbeslutet vunnit laga kraft mot Procusio, och därmed enligt tingsrättens mening inte i sig kan hävas av tingsrätten i nu aktuellt ärende, anser tingsrätten att Procusios överklagande ska prövas i sak.

Vid prövning i sak kom tingsrätten fram till att Procusio avseende i ärendet aktuella fordringsanspråk inte hade vunnit sakrättsligt skydd mot Laxarbys utmätningsborgenärer.

Procusio yrkade att hovrätten skulle bifalla bolagets talan vid tingsrätten.

Skatteverket, som var en av flera motparter i målet, motsatte sig ändring av tingsrättens beslut och gjorde gällande i första hand att överklagandet inte skulle prövas i sak utan avvisas, eftersom Procusio inte hade överklagat i rätt tid, i andra hand att överklagandet skulle avslås efter prövning i sak.

Procusio invände att Skatteverkets yrkande om att överklagandet skulle avvisas hade framställts först i hovrätten och därför skulle avvisas.

Hovrätten (hovrättsråden Britta Ekström, Åse Sundström och Emilie Strömberg) fann att tingsrätten inte borde ha tagit upp Procusios överklagande av utmätningsbeslutet till prövning och avslog därför överklagandet i beslut den 20 oktober 2016. Hovrätten anförde därvid följande.

Det saknas skäl att avvisa Skatteverkets yrkande om att överklagandet inte ska prövas i sak.

Tredje man får överklaga ett utmätningsbeslut utan inskränkning till viss tid. Ett beslut om fördelning eller utbetalning av medel ska överklagas av tredje man inom tre veckor från beslutet. Vid bifall till ett överklagande av ett visst beslut får även ett senare beslut hävas när det kan ske, om detta beslut har samband med det förra beslutet och inte hade vunnit laga kraft mot klaganden när han överklagade det första beslutet. (Bestämmelserna finns i 18 kap.7 § andra och tredje stycket samt 14 §utsökningsbalken.)

Av rättspraxis har ansetts följa att frågan om utmätningen ska bestå förfaller om utmätningsbeslutet överklagas efter det att ett efterföljande utbetalningsbeslut har vunnit laga kraft. Detta har gällt såväl vid överklaganden av gäldenär som av tredje man. Ett överklagande som har gjorts efter att ett beslut om utbetalning av utmätta belopp har vunnit laga kraft ska således inte tas upp till prövning (se rättsfallen NJA 1990 s. 166 och RH 1989:63).

Den svenska ordningen har, såvitt avser fall då klaganden är gäldenär, ansetts innebära en otillåten inskränkning av gäldenärens rätt till domstolsprövning och en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen (Europadomstolens dom den 21 juni 2012 i målet Olsby mot Sverige, ECHR 36124/06). I syfte att säkerställa gäldenärens möjlighet att få ett utmätningsbeslut prövat av domstol genomfördes därför en ändring av utsökningsbalkens regler. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2016 och innebär att tiden för gäldenären att överklaga beslut om fördelning eller utbetalning av medel alltid ska vara minst tre veckor från den tidpunkt då han eller hon delgavs beslutet om utmätning. Lagstiftaren övervägde om förändringar skulle göras även beträffande överklagandereglerna för tredje man. Någon förändring genomfördes dock inte, bl.a. med hänsyn till att det inte bedömdes proportionerligt gentemot borgenärerna eller i övrigt lämpligt att införa en ordning med en obegränsad överklagandetid för en i viss utsträckning obestämd krets tredje män även för fördelnings- eller utbetalningsbeslutet (se prop. 2014/15:136 s. 9 ff.).

Det nämnda innebär enligt hovrätten att den princip som fastslagits av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1990 s. 166 fortfarande gäller beträffande överklagande av tredje man. Tredje man får alltså i och för sig överklaga ett utmätningsbeslut utan inskränkning till viss tid. Har ett efterföljande fördelnings- eller utbetalningsbeslut vunnit laga kraft faller emellertid frågan om utmätningsbeslutet ska bestå och överklagande från tredje man kan då inte tas upp till prövning.

I målet är ostridigt att Procusio har överklagat utmätningsbeslutet först efter att fördelningsbeslutet vunnit laga kraft. Vid detta förhållande har tingsrätten inte bort ta upp Procusios överklagande av utmätningsbeslutet till prövning. Vad Procusio anfört i övrigt innebär inte att Procusio inte har fått en rättvis rättegång. Överklagandet ska alltså avslås.

Hovrättens beslut meddelat: den 20 oktober 2016. Högsta domstolen beslutade den 17 februari 2017 att inte meddela prövningstillstånd.

Mål nr: ÖÄ 3600-16.

Lagrum: 18 kap. 7 § och 14 §utsökningsbalken.

Rättsfall: NJA 1990 s. 166, Europadomstolens dom den 21 juni 2012 i målet Olsby mot Sverige, ECHR 36124/06.

Litteratur: -

Förarbeten: Prop. 2014/15:136 s. 9 ff.