RH 2019:19

M.O. ansökte i Falu tingsrätt om att godmanskapet för hennes mor M.T. skulle upphöra. Som skäl för sin ansökan anförde M.O. bl.a. att M.T:s hjälpbehov i huvudsak bestod av förvaltning av pension och att det bättre kunde tillgodoses av M.O. och en av hennes två bröder än av den gode mannen.

Överförmyndarnämnden och den gode mannen motsatte sig ett upphörande och anförde i huvudsak att motsättningar mellan M.T:s tre barn, M.O. och hennes två bröder, medförde att det alltjämt förelåg behov av godmanskap.

Tingsrätten (lagmannen Lars-Erik Bergström) avslog M.O:s ansökan och anförde i beslut den 15 maj 2019 följande.

SKÄL

Enligt utredningen i ärendet förstår M.T. uppenbarligen inte vad saken gäller och hon har på grund av sjukdom ett hjälpbehov som inte kan tillgodoses med mindre ingripande åtgärder än godmanskap. Godmanskapet för M.T. ska därför kvarstå.

M.O. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bifalla hennes talan vid tingsrätten. Hon vidhöll de skäl hon uppgett i tingsrätten.

Hovrätten (hovrättsråden Joakim Zetterstedt och Gunilla Schöldström samt tf. hovrättsassessorn Christine Stridsberg, referent), anförde i beslut den 17 juli 2019 följande.

SKÄL

Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om M.T:s hjälpbehov kan tillgodoses på något mindre ingripande sätt än genom det nuvarande godmanskapet, i detta fall genom reglerna om anhörigas behörighet att rättshandla i vissa fall.

Bestämmelserna om så kallad anhörigbehörighet finns i 17 kap.föräldrabalken. Det framgår av förarbetena till lagen att syftet med bestämmelserna bl.a. var att införa en form av ställföreträdarskap, som kompletterar andra alternativ som exempelvis godmanskap, förvaltarskap eller framtidsfullmaktshavare (prop. 2016/17:30 s. 81). Anhörigbehörigheten är begränsad till ordinära rättshandlingar med anknytning till en enskilds dagliga livsföring.

Av 17 kap. 2 § första stycket föräldrabalken framgår att behörigheten gäller för bl.a. barn till den enskilde. Finns det flera barn företräder de den enskilde gemensamt (se andra stycket samma lagrum). I förarbetena till bestämmelsen förtydligas att om flera anhöriga är behöriga samtidigt måste de vara överens för att få agera i den enskildes ställe. Om de anhöriga inte kan enas, och inte någon av dem har avböjt uppgiften, blir det nödvändigt att överväga om en ansökan om godmanskap eller förvaltarskap ska göras. (Prop. 2016/17:30 s. 92.)

Utredningen visar att M.T:s hjälpbehov är av sådan begränsad omfattning att det i och för sig kan tillgodoses genom utövande av anhörigbehörighet. Det framgår dock av utredningen att det finns motsättningar mellan hennes barn och att ingen av dem har avböjt uppgiften. Det saknas därför möjlighet för dem att agera gemensamt i hennes ställe eller att M.O. ensam utövar anhörigbehörigheten. Vid sådant förhållande finner hovrätten att M.T:s hjälpbehov inte kan tillgodoses på något mindre ingripande sätt än genom det nuvarande godmanskapet. Godmanskapet ska därför bestå i samma omfattning som tidigare.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.