RH 2020:42

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Yrsa Isaksson Stensman samt nämndemännen Mikael Aurell, Albert Persson och Hengameh Mokhtar) anförde följande i dom den 15 januari 2020.

DOMSKÄL

Gärningarna

Åtalen för ringa narkotikabrott

A.B.S. har erkänt de ringa narkotikabrotten och erkännandena stöds av utredningen i övrigt. Gärningarna är därmed bevisade och A.B.S. ska dömas för två fall av ringa narkotikabrott.

Åtalet för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott.

A.B.S. har medgett ansvar för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål av normalgraden. Det är genom A.B.S:s egna uppgifter och utredningen i övrigt bevisat att han har innehaft tre knivar på allmän plats trots att det inte var befogat och han ska därmed döma till ansvar.

Tingsrätten gör följande bedömning beträffande rubriceringen

En överträdelse mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål kan bedömas som grovt brott när omständigheterna kring överträdelsen varit försvårande. Enligt förarbetsuttalanden föreligger försvårande omständigheter framförallt då någon innehar föremål av särskilt farlig art eller vid innehav av farligt föremål i sammanhang där det föreligger synnerlig fara för att det ska komma till användning vid brott mot liv eller hälsa. Även innehav av större mängder farliga föremål bör kunna bedömas som grovt brott (prop. 1999/2000:27 s. 91).

Under förundersökningen har A.B.S. lämnat uppgifter om att syftet med innehavet av knivarna var för att kunna försvara sig själv mot brottsligt angrepp. Under förhöret i tingsrätten har dock A.B.S. uppgett att han hittade på att han var under hot om brottsligt angrepp och att han i själva verket innehaft knivarna för att han tidigare under den aktuella dagen hade planer på att gå och fiska. A.B.S. har därmed lämnat motstridiga uppgifter om varför han innehaft knivar på offentlig plats. I avsaknad av annan bevisning är det de uppgifter som är till den tilltalades fördel som ska läggas till grund för tingsrättens bedömning. Det kan därför inte anses styrkt att det förelegat en synnerlig fara för att knivarna skulle komma till användning vid brott mot liv och hälsa. De aktuella knivarna har inte heller varit av sådan särskild farlig art eller innehavet av en sådan större mängd att gärningen kan kvalificeras som ett grovt brott.

Påföljdsfrågan

Påföljden ska bestämmas till böter. Med beaktande av den samlade brottslighetens straffvärde ska antalet dagsböter bestämmas till 130 stycken. A.B.S:s ekonomi är sådan att varje dagsbot ska bestämmas till 50 kr.

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömde A.B.S. för brott mot knivförbudslagen samt ringa narkotikabrott vid två tillfällen. Påföljden bestämdes till 130 dagsböter om 50 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors, hovrättsråden Charlotte Hallén, referent, och Marie Wettersten samt nämndemännen Ola Andréasson och Lars Bertil Rystrand) anförde följande i dom den 4 december 2020.

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom har A.B.S. gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott vid två tillfällen.

– – –

Genom utredningen är det klarlagt att A.B.S. vid tillfället uppsåtligen hade tre knivar på allmän plats. Knivarnas beskaffenhet – två moraknivar och en filékniv med knivblad om 9,5–11 cm – är sådan att de omfattas av knivförbudslagen, vilket innebär att innehavet är straffbelagt om det inte var befogat eller ett ringa fall. A.B.S:s innehav av knivarna var utifrån det som framgått av P.H:s vittnesmål inte befogat (Anm. P.H. var ingripande polis och hördes som vittne i hovrätten). Hovrätten anser därvid att A.B.S:s invändning om att han skulle använda knivarna i samband med fiske kan lämnas utan avseende. Det var inte fråga om ett ringa fall. A.B.S. har således gjort sig skyldig till brott mot knivför-budslagen.

Brott mot knivförbudslagen straffas med böter eller fängelse i sex månader eller, om brottet är grovt, med fängelse i högst ett år. Normalpåföljden för enstaka brott mot knivförbudslagen är enligt fast praxis penningböter eller, om omständigheterna är något försvårande, dagsböter.

Åklagaren har gjort gällande att brottet ska bedömas som grovt eftersom det var fråga om flera knivar, varav en förvarades lätt tillgänglig i byxlinningen, som innehades i ett sammanhang där det förelåg synnerlig fara för att de skulle komma till användning enligt A.B.S:s egna uppgifter, samt då han var påverkad av narkotika.

Förbudet mot att inneha kniv på allmän plats är en del i samhällets försök att minska förekomsten av allvarligt våld. Risken för sådant våld ökar generellt när knivar och andra farliga föremål finns på platser där många människor uppehåller sig. Lagtexten saknar kvalifikationsgrunder för när brott mot knivförbudslagen ska bedömas som grovt. Som tingsrätten redovisat framgår dock av förarbetsuttalanden, som gjordes i samband med att grovt brott år 2000 infördes i knivförbudslagen, att brottet kan bedömas som grovt när det föreligger försvårande omständigheter, framför allt då någon innehar föremål av särskilt farlig art eller vid innehav av farligt föremål i sammanhang där det föreligger synnerlig fara för att det ska komma till användning vid brott mot liv eller hälsa. Även innehav av större mängder farliga föremål bör enligt lagmotiven kunna bedömas som grovt brott. (Se prop. 1999/2000:27 s. 91.)

Genom lagändringen år 2000, vid vilken straffskalan för normalgraden inte ändrades, infördes en överlappande straffskala med brottet av normalgraden. I praktiken kom härigenom de tidigare grövre fallen som särskilt berördes i förarbetena vid lagens tillkomst att föras över till tillämpningsområdet för det grova brottet (se Högsta domstolens dom den 21 oktober 2020 i mål nr B 2671-20). Enligt förarbetsuttalanden i samband med knivförbudslagens tillkomst år 1988 skulle fängelse dömas ut endast i grövre fall. Av betydelse för bedömningen angavs vara förutom föremålets karaktär även de omständigheter under vilka överträdelsen skett. Uppenbar fara för att föremålet skulle komma till användning skulle påverka bedömningen. (Se prop. 1987/88:98 s. 18.)

Högsta domstolen har i nyss nämnt avgörande pekat på betydelsen av en straffbestämmelses bakomliggande skyddsintressen när, såsom i förevarande fall, det saknas kvalifikationsgrunder i lagtexten. Domstolen påpekar vidare att gärningens farlighet är central för både gradindelning och straffvärdebedömning samt att det vid knivinnehav är fråga om en typiserad farlighet av abstrakt slag. Högsta domstolen anvisar domstolarna att göra en helhetsbedömning och anger att gärningens allvar påverkas bland annat av det sammanhang i vilket knivinnehavet sker och om det rör sig om särskilt brottsutsatta eller skyddsvärda platser, men även av gärningsmannens motiv. Det förhållandet att en kniv innehas i självförsvarssyfte kan tyda på en beredvillighet att låta kniven komma till användning och är typiskt sett något som ger anledning att se allvarligare på innehavet.

A.B.S:s knivinnehav har omfattat tre knivar av delvis olika slag som till sin typ inte sällan används i samband med bråk och konflikter. Han har för P.H. uppgett att ett av syftena med knivinnehavet var att kunna försvara sig själv. Hovrätten gör bedömningen att A.B.S., i vart fall i händelse av ett angrepp, var beredd att låta knivarna komma till användning. Den kniv han förvarade i byxlinningen var dessutom snabbt tillgänglig för honom. Förutom dessa omständigheter är det av betydelse att A.B.S. vid tillfället var påverkad av narkotika samt att han även bar narkotika på sig. P.H. har i sitt vittnesmål beskrivit att det i anslutning till Hjalmar Brantingsplatsen ofta förekommer både knivar och narkotika och att det är en av de mest brottsutsatta platserna i Göteborg. Samtidigt rör sig där många människor eftersom det är en knutpunkt för bland annat kollektivtrafiken. Mot denna bakgrund innebar A.B.S:s knivinnehav typiskt sett en risk för allvarlig brottslighet. Det förhållandet att A.B.S. tidigare, om än längre tillbaka i tiden, är dömd för allvarliga våldsbrott bidrar till bilden av en sådan risk. Hovrätten anser vid en hel¬hetsbedömning av omständigheterna att brottet mot knivförbudslagen är grovt.

Brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i en månad. Det finns inte stöd i förarbeten eller praxis för att brott mot knivförbudslagen som är grovt utgör brott av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse. A.B.S. har visserligen tidigare gjort sig skyldig till brott, men den brottsligheten ligger så långt tillbaka i tiden att den inte bör inverka på valet av påföljd. Hovrätten anser därför att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom, vilken ska förenas med 50 dagsböter om 50 kr.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömde A.B.S. för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, enligt 1 § första stycket och 4 § andra stycket i lagen samt bestämde påföljden till villkorlig dom och 50 dagsböter om 50 kr.