RH 2022:37

Fråga om det funnits förutsättning att avgöra ett familjemål med en ensam domare utan nämnd då parterna har åberopat förhållandevis omfattande bevisning och tingsrätten gjort en annan bedömning i vårdnadsfrågan än den som föreslagits av familjerätten.

Kalmar tingsrätt

E.A. väckte talan mot A.M. med yrkande om bl.a. ensam vårdnad beträffande deras gemensamma barn M.

A.M. bestred yrkandet om ensam vårdnad.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Louise Hinsegård) anförde i dom den 17 maj 2022 följande.

SKÄL

– – –

Vårdnad

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att parterna har olika uppfattning om hur deras relation och samlevnad har sett ut under den tid som de har levt tillsammans. Det har i målet framförts påståenden om att A.M. skulle ha utsatt E.A. för psykiskt, fysiskt och ekonomiskt våld. Det har inte lagts fram någon konkret bevisning i målet till styrkande av detta. Tingsrätten bedömer att de uppgifter som E.A. lämnat om våld och kontroll har varit vaga. Tingsrätten konstaterar även att E.A. under processen lämnat olika uppgifter i fråga om i vilken omfattning hon har blivit utsatt för våld och huruvida hon är rädd för A.M. Tingsrätten konstaterar vidare att E.A. vid huvudförhandlingen har lämnat avvikande uppgifter om omfattningen av det våld som A.M. påståtts ha utövat den 16 november 2020. Tingsrätten konstaterar i och för sig att E.A. och M. därefter, den 17 november 2020, erbjöds en placering på ett skyddat boende

I målet har det framkommit att E.A under sin tid på det skyddade boendet haft kontakt med A.M. både på eget initiativ och i samband med reglerat umgänge. Av den i målet inhämtade vårdnads-, boende- och umgängesutredningen framgår även att det inte framkommit några uppgifter om att A.M. skulle ha efterforskat var E.A. och sonen befunnit sig sedan de placerats på det skyddade boendet. I stället har det framkommit uppgift i utredningen, vilken inte motsagts av motparten, om att A.M. fått sig berättat av E.A. i vilken stad hon och M. bor, men att inte heller detta lett till att han sökt efter dem. Detta talar emot att hotbilden mot E.A. skulle varit eller fortsatt vara av någon särskilt allvarlig karaktär. Utifrån vad som framkommit i målet kan också konstateras att eventuella brottsmisstankar som funnits inte heller har lett till något åtal mot A.M. Aktuell polisanmälan gjordes efter att den i målet inhämtade vårdnads-, boende- och umgängesutredningen avslutats, varför Familjerätten inte kunnat beakta denna omständighet. Familjerätten har också konstaterat att de uppgifter som finns om våld inte är utredda eller dokumenterade, men att de med risk för att E.A:s berättelse är sann föreslår att E.A. tillerkänns ensam vårdnad om M. Tingsrätten bedömer emellertid vid en sammantagen bedömning att E.A:s påståenden om våld och kontroll inte med någon avsevärd styrka talar för att det skulle vara oförenligt med barnets bästa att vårdnaden om sonen alltjämt skulle tillkomma parterna gemensamt.

Tingsrätten konstaterar vidare att ingendera av parterna gjort gällande att de tidigare under sin samlevnad saknat eller nu saknar förmåga att sätta sonens behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör sonen. Det har inte heller av utredningen framkommit att parterna utifrån rådande omständigheter skulle sakna denna förmåga så till den grad att det skulle behöva utredas huruvida ensam vårdnad skulle vara ett bättre alternativ utifrån M:s bästa. Detta även med beaktande av det A.M. framfört angående E.A:s brister som boendeförälder vad gäller hennes informationsplikt. Tingsrätten konstaterar även att det utifrån vad som framkommit i fråga om E.A:s agerande inte går att utesluta att E.A., för det fall hon skulle tillerkännas ensam vårdnad, skulle utestänga A.M. från kontakt med sonen. Det går således inte att utesluta risken för att sonens behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna inte skulle tillgodoses av E.A. om hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om sonen. Tingsrätten finner därför vid en sammantagen bedömning att det är till sonens bästa att vårdnaden om sonen alltjämt tillkommer parterna gemensamt.

– – –

DOMSLUT

1. Vårdnaden om M. ska alltjämt tillkomma parterna gemensamt.

– – –

Hovrätten

E.A. överklagade tingsrättens dom.

I hovrätten uppkom frågan om det var fel av tingsrätten att avgöra målet med en domare, då rätten i mål om vårdnad, boende och umgänge normalt är domför med en domare och tre nämndemän.

Tingsrätten yttrade sig i frågan och uppgav i huvudsak följande. Parterna har under beredningen getts tillfälle att yttra sig i frågan om rättens sammansättning vid kommande förhandling. Målet har inte innehållit några svåra rättsfrågor och det har inte åberopats någon annan muntlig bevisning än fria partsförhör med parterna. Den skriftliga bevisningen har varit begränsad och känd för parterna. Den komplettering som gjorts av den skriftliga bevisningen efter att målet satts ut till förhandling har inte bedömts vara av sådan beskaffenhet att sammansättningen av rätten borde varit en annan. Tingsrättens bedömning är därmed att det varit lämpligt att avgöra målet av en ensam domare.

E.A. anförde att målet inte varit av enkel beskaffenhet.

A.M. anförde att det varit lämpligt att avgöra målet med en domare.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt samt hovrättsråden Per Christensen och Cathérine Beckström Gustafsson) anförde i beslut den 23 september 2022 följande.

SKÄL

Vid mål om vårdnad, boende och umgänge är rätten domför med en domare och tre nämndemän, såvida inte målet är av enkel beskaffenhet eller om parterna samtycker till att målet avgörs av en ensam domare (se 20 kap. 1 § föräldrabalken och 14 kap. 17 § äktenskapsbalken).

I motiven till bestämmelsen anges att det i första hand är målets beskaffenhet som är avgörande för om det är tillräckligt med en enda domare –såvida parterna inte samtyckt till att målet avgörs på det sättet. Tvistiga vårdnadsmål bör i regel inte avgöras av en lagfaren domare utan parternas samtycke. (Se Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken, 2 sep. 2020, JUNO, kommentaren till 14 kap. 17 §.)

I nu aktuellt mål har E.A. enligt tjänsteanteckning den 28 februari 2022 uttryckt att hon inte påkallar nämnd medan A.M. överlämnat frågan till tingsrättens prövning. Parterna kan därmed inte uttryckligen anses ha samtyckt till att målet avgjordes av en ensam domare. Dessutom kan ifrågasättas om inte frågan på nytt hade bort aktualiseras när parterna härefter åberopade ny skriftlig bevisning.

Frågan om vårdnad och till viss del frågan om umgänge har varit tvistiga mellan parterna. Parterna har endast varit helt överens om var sonen ska ha sitt stadigvarande boende. Parterna har vidare åberopat förhållandevis omfattande bevisning. Huvudförhandlingen har tagit en och en halv dag i anspråk. Familjerätten i Kalmar kommun har därtill presenterat en gedigen utredning i vilken föreslagits att vårdnaden om M. ska tillkomma E.A. ensam, att han ska ha sitt stadigvarande boende hos E.A. samt att han ska ha rätt till umgänge med A.M. dels med umgängesstöd två timmar en gång per måndag, dels via telefon eller skype två gånger per vecka. Tingsrätten har i domen gjort en annan bedömning i vårdnadsfrågan, vilken förefaller ha varit den mest centrala frågan i målet. Mot nu angiven bakgrund kan inte målet sägas ha varit av enkel beskaffenhet. Det har därför inte funnits förutsättningar att avgöra målet av en ensam domare. Det innebär att tingsrätten inte har varit domför (behörig att döma) vid sitt avgörande av målet, vilket utgör ett rättegångsfel vid tingsrätten. Felet är inte möjligt att läka i hovrätten. Tingsrättens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten.

BESLUT

Hovrätten undanröjer tingsrättens dom samt lämnar tillbaka målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

– – –