HSLF-FS 2021:99
Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna (SOSFS 2009:30) om donation och tillvaratagande av vävnader och celler
Gemensamma författningssamlingen
avseende hälso- och sjukvård,
socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m.
ISSN 2002-1054, Artikelnummer 2021-12-7705
Utgivare: Chefsjurist Pär Ödman, Socialstyrelsen
1
HSLF-FS
2021:99
Utkom från trycket
den 22 december 2021
Socialstyrelsens föreskrifter
om ändring i föreskrifterna (SOSFS 2009:30) om
donation och tillvaratagande av vävnader och
celler;
beslutade den 14 december 2021.
Socialstyrelsen föreskriver med stöd av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårds-
förordningen (2017:80), 4 § andra stycket förordningen (2006:358) om
genetisk integritet m.m. och 12 § första stycket förordningen (2008:414)
om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader
och celler i fråga om Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:30) om
donation och tillvaratagande av vävnader och celler
dels att 4 kap. 7 §, bilaga 4 och rubriken närmast före 4 kap. 7 § ska
ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 7 a och 7 b §§ av
följande lydelse.
4 kap.
Identitetskontroll och hälsodeklaration
7 §
1
En tilltänkt donator av vävnader eller celler inklusive könsceller
eller befruktade ägg ska styrka sin identitet. Uppgifter ska hämtas in
om hans eller hennes hälsa och relevanta medicinska förhållanden
samt om eventuella riskhändelser och riskbeteenden. Om donationen
avser biologiskt material för allogen användning, ska uppgifterna
lämnas på ett särskilt frågeformulär, en hälsodeklaration, samt vid en
kompletterande intervju.
Hälsodeklarationen ska innehålla frågor om den tilltänkta dona-
torns allmänna hälsotillstånd. Den ska även innehålla frågor om sådana
omständigheter, händelser och beteenden som kan innebära risk för
smitta eller sjukdom som kan överföras via donerat biologiskt material
till mottagaren, såsom
1
Senaste lydelse SOSFS 2012:15.
2
HSLF-FS
2021:99
1. sexuellt beteende,
2. resvanor,
3. geografiskt ursprung,
4. längre vistelse i annat land,
5. injektionsmissbruk,
6. olyckshändelser,
7. vaccinationer och intag av läkemedel, samt
8. medicinska och icke medicinska ingrepp.
Den kompletterande intervjun med den tilltänkta donatorn ska ge -
nom föras med respekt för dennes personliga integritet. Om den till-
tänkta donatorn är underårig, ska intervjun genomföras med både den
underårige och dennes vårdnadshavare. Av 6 kap. 1 a § och 7 kap. 2 §
lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. framgår det att en donator
av könsceller ska vara myndig. Om en tilltänkt donator på grund av
psykisk störning saknar förmåga att lämna samtycke, ska intervjun
genomföras med god man eller förvaltare.
Hälsodeklarationen och intervjun ska bilda underlag för de tester
som framgår av bilagorna 2 och 4 (avsnitten A och C).
7 a § Ett par vars egna könsceller används vid assisterad befruktning
eller en kvinna som planerar att genomgå assisterad befruktning med
donerade könsceller ska styrka sin identitet. Uppgifter ska hämtas in
om parets eller kvinnans hälsa och relevanta medicinska förhållanden
samt om eventuella riskhändelser och riskbeteenden. De ska lämnas
av var och en i paret för sig eller av kvinnan på en hälsodeklaration,
som ska undertecknas, samt vid en kompletterande intervju.
Hälsodeklarationen ska innehålla frågor om parets eller kvinnans
allmänna hälsotillstånd. Den ska även innehålla frågor om sådana
omständigheter, händelser och beteenden som kan innebära risk för
smitta eller sjukdom som kan överföras till det blivande barnet, såsom
1. resvanor,
2. geografiskt ursprung,
3. längre vistelse i annat land,
4. injektionsmissbruk,
5. olyckshändelser,
6. vaccinationer och intag av läkemedel, samt
7. medicinska och icke medicinska ingrepp.
Vid den kompletterande intervjun får paret lämna uppgifterna gemen-
samt. Intervjun med paret eller kvinnan ska genomföras med respekt
för deras personliga integritet.
Hälsodeklarationen och intervjun ska bilda underlag för de tester
som framgår av bilaga 4 (avsnitten A, B och D).
4
HSLF-FS
2021:99
Bilaga 4 2
Krav på donatorers lämplighet samt krav på
obligatoriska laboratorietester av prov från
donatorer av könsceller
URVALSKRITERIER FÖR DONATORER AV KÖNSCELLER
Förutom vad som föreskrivs i Socialstyrelsens föreskrifter och all-
männa råd (SOSFS 2009:32) om användning av vävnader och celler
i hälso- och sjukvården och vid klinisk forskning m.m. gäller även
nedanstående krav på en donators lämplighet med hänsyn tagen till
säkerheten för mottagaren och eventuella barn som kan komma att
födas samt krav på obligatoriska laboratorietester.
A. Allmänna krav vid bestämning av biologiska markörer
1. Testningen ska utföras av ett ackrediterat laboratorium och med
användande av CE-märkta medicintekniska produkter, om det är
tillämpligt. De tester som används ska vara validerade för ända-
målet i enlighet med aktuella vetenskapliga rön.
2. Testningen ska genomföras med amplifiering av nukleinsyra
(Nucleic Acid Testing, NAT) eller genom någon annan biologisk
test på donatorns serum eller plasma men inte på andra kropps-
vätskor eller sekret, med undantag för vad som anges i avsnitt C
punkten 2, eller om det finns särskilda medicinska skäl, och om
det görs med ett test som är validerat för testen av kroppsvätskan
i fråga.
3. Vid donation från partnern ska blodprover tas inom tre månader
före den första donationen. Vid ytterligare partnerdonationer från
samma donator ska ytterligare blodprover tas inom 24 månader
från den föregående provtagningen. Vid donation från en annan
person än partnern ska blodprover tas i samband med varje donation.
B. Assisterad befruktning i de fall donatorn och motta-
garen är gifta eller sambor (behandling inom ett par med
parets egna könsceller)
1. Av 4 kap. 7 a § framgår det att donatorn (mannen) och mottagaren
(kvinnan) ska fylla i en hälsodeklaration och intervjuas.
Den läkare som är ansvarig för behandlingen ska på grundval
av donatorns och mottagarens sjukdomshistorier och terapeutis-
ka indikationer klarlägga och dokumentera skälen för donationen
samt om den är säker för mottagaren och för eventuella barn som
kan komma att födas.
2 Senaste lydelse SOSFS 2014:3
.
5
HSLF-FS
2021:99
2. Testningen ska genomföras med amplifering av nukleinsyra
(NAT) eller med antigen- eller serologiska tester. Om testning för
nedanstående smittämnen inte genomförs med NAT-test, ska det
på tilltänkta donatorer göras följande biologiska tester för före-
komst av markörer:
Smittämne
HIV 1 och HIV 2
HBV (hepatit B)
HCV (hepatit C)
Treponema pallidum (syfilis)
Markör
antigen + antikropp
mot HIV 1 och HIV 2
i kombinerat test
HBsAg, anti-HBc
anti-HCV
se under 5
Testning med amplifiering av nukleinsyra (NAT) eller med avse-
ende på antikroppar mot HTLV I och HTLV II ska genomföras
på donatorer som lever i eller kommer från högprevalensområden
eller vars sexualpartner, tidigare sexualpartner eller biologiska
föräldrar kommer från sådana områden.
3. Laboratorietester på mottagaren (kvinnan) ska utföras i enlighet
med Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
2009:32) om användning av vävnader och celler i hälso- och sjuk-
vården och vid klinisk forskning m.m.
4. Om anti-HBc-testet är positivt och HBsAg är negativt, ska ytter-
ligare utredningar som inkluderar en riskbedömning göras för att
fastställa om donationer från den andra maken eller sambon är
lämpliga för användning på människor.
5. En validerad kontrollalgoritm ska tillämpas för att utesluta före-
komsten av aktiv infektion med treponema pallidum. Efter ett
icke-reaktivt test, specifikt eller icke-specifikt, får spermier god-
kännas för användning. Om ett icke-specifikt test används, utgör
ett reaktivt resultat inte något hinder för tillvaratagande eller god-
kännande för användning förutsatt att ett specifikt bekräftande
treponematest är icke-reaktivt. Om prov från den andra maken
eller sambon är positivt i ett specifikt treponematest, ska en
grundlig riskbedömning göras för att fastställa om han eller hon
kan godkännas som donator av könsceller avsedda för assisterad
befruktning.
6. Om testresultaten för HIV 1, HIV 2, hepatit B eller hepatit C är
positiva eller inte föreligger ännu eller när det är säkerställt att
den andra maken eller sambon kan utgöra en infektionsrisk, ska
det finnas ett system för separat förvaring.
6
HSLF-FS
2021:99
7. Under vissa omständigheter som baserar sig på den andra makens
eller sambons bakgrund, resvanor och riskexponering samt på de
donerade spermiernas egenskaper ska ytterligare tester göras.
8. Positiva testresultat innebär inte ett hinder för donation. En assis-
terad befruktning får dock endast utföras om det bedöms osanno-
likt att påvisade smittämnen eller sjukdomar, som kan riskera
kvinnans eller barnets liv, överförs till någon av dem genom be-
fruktningen.
C. Assisterad befruktning vid donation från en tredje part,
donation inom ett samkönat kvinnligt par och när det är
klarlagt att en ensamstående kvinna eller ett par önskar
donera befruktade ägg efter en egen behandling
Spermier, äggceller eller befruktade ägg som doneras för assisterad
befruktning ska uppfylla följande kriterier.
1. En person får godkännas som donator av spermier, äggceller eller
befruktade ägg efter en bedömning av uppgifter om hans eller
hennes ålder, hälsa och sjukdomshistoria som hämtas in genom
en hälsodeklaration och genom att hälso- och sjukvårdspersonal
som har utbildning för och är bedömd som kompetent för arbets-
uppgiften gör en kompletterande intervju. Bedömningen ska om-
fatta relevanta faktorer som kan bidra till att identifiera och ute-
sluta personer vars könsceller kan utgöra en hälsorisk för andra
genom t.ex. överföring av smitta och sjukdom. Vad gäller tillvara-
tagande av äggceller ska bedömningen även omfatta faktorer som
kan påverka donatorns egen hälsa såsom sedering, hormonstimu-
lering och psykologiska följder.
2. Efter den testning som har genomförts i enlighet med avsnitt B
punkterna 2, 4 och 5 ska den tilltänkta donatorn uppvisa negativa
testresultat med avseende på HIV 1, HIV 2, hepatit B, hepatit C
och syfilis samt HTLV I och HTLV II i de fall sådan testning har
gjorts. Den tilltänkta donatorn av spermier eller äggceller ska
även uppvisa negativa testresultat med avseende på klamydia och
gonorré efter att testning har genomförts på urinprov med hjälp
av amplifiering av nukleinsyra (NAT). Alternativt får gonorré i
stället uteslutas genom negativ uretraodling eller cervixodling för
gonokocker.
3. Under vissa omständigheter som baserar sig på den tilltänkta do-
natorns bakgrund, resvanor och riskexponering samt på könscel-
lernas egenskaper ska ytterligare tester göras.
7
HSLF-FS
2021:99
4. Donerade spermier och äggceller ska efter serum- eller plas-
maprovtagning hållas åtskilda från andra vävnader och celler i
minst 180 dagar och donatorn ska sedan testas igen i enlighet med
avsnitt B punkterna 2 och 4 för HIV 1, HIV 2, hepatit B, hepatit C
och syfilis. Om testning genomförs med amplifering av nuklein-
syra (NAT), ska provtagningen upprepas för syfilis samt för
HTLV I och HTLV II i de fall det finns indikationer för testning.
Upprepad testning behöver inte genomföras när bearbetningen
omfattar en inaktiveringsfas som har validerats för virusen i frå-
ga. Om det bedöms som relevant, ska även tester som gjordes
enligt punkten 3 upprepas.
5. För en donator som tillhör en etnisk grupp där autosomala reces-
siva gener är vanliga enligt internationella vetenskapliga bevis el-
ler som tillhör en släkt där ärftliga sjukdomar som riskerar att
överföras är kända ska behovet av en genetisk screening övervä-
gas. En sådan genetisk screening får enligt lagen (2006:351) om
genetisk integritet m.m. endast göras med donatorns samtycke.
Mottagaren ska få en individuellt anpassad information om risken
för att ärftliga sjukdomar kan överföras till barnet och om de åt-
gärder som har vidtagits för att minska dessa risker.
D. Tillvaratagande av äggceller för autolog användning
Om äggceller som tillvaratas för autolog användning ska förvaras
eller odlas, ska biologiska tester genomföras enligt avsnitt B punkter-
na 2 och 4. Samma bedömning av resultaten ska göras som för övriga
donatorer av könsceller. Positiva testresultat innebär inte ett förbud
mot att reimplantera äggceller. Reimplantering av ett befruktat ägg får
dock endast utföras om det bedöms osannolikt att påvisade smittäm-
nen eller sjukdomar, som kan riskera ett barns liv, överförs till barnet
genom befruktningen.