Personutredning och yttrande i brottmål (KVFS 2011:4, FARK PU)

Dessa föreskrifter innehåller kompletterande bestämmelser till lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. och förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

En misstänkt som inte är häktad ska i anslutning till att han eller hon kallas att inställa sig för utredning informeras om 1. den skyldighet som en misstänkt har att inställa sig för utredning, och 2. att ett yttrande baserat på endast myndighetsuppgifter och annan tillgänglig information kommer att lämnas in till rätten om den misstänkte inte medverkar vid utredningen. Information enligt första stycket 2 ska även lämnas till en misstänkt som är häktad i anslutning till att han eller hon är föremål för en personutredning. KVFS 2024:5.

Den misstänkte ska, om det under utredningen visar sig att han eller hon är i behov av personligt stöd eller annan hjälp, informeras om möjligheten att enligt 4 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. få en förtroendeman förordnad.

Den misstänkte ska i anslutning till utredningen informeras om möjligheten att lämna förslag på en biträdande övervakare. KVFS 2019:7.

Den misstänkte ska om möjligt informeras om Kriminalvårdens yttrande och ges tillfälle att uttrycka sin mening om det före den slutliga utformningen.

Chefen för Kriminalvården kan besluta om undantag från dessa föreskrifter.

2011:4

Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 april 2011 då Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om personutredning och yttrande i brottmål (KVFS 2009:3) ska upphöra att gälla.