KVFS 2016:4

1

Kriminalvårdens författningssamling

Utgivare: Elisabeth Lager

KVFS

2016:4

Utkom från trycket den

30 september 2016

Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i

Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS

2011:5) om verkställighet av frivårdspåföljder

beslutade den 19 september 2016.

Kriminalvården föreskriver med stöd av 5 kap. 17 § och 6 kap. 1 § förordningen

(1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder i fråga om Kriminalvårdens

föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:5) om verkställighet av

frivårdspåföljder

dels att nuvarande 17 § ska upphävas,

dels att 12, 15 och 16 §§ ska ha följande lydelse, och beslutar

dels att de allmänna råden till 17 § ska upphöra att gälla,

dels att de allmänna råden till 13 och 16 §§ ska ha följande lydelse,

dels följande allmänna råd till 15 §.

Övervakning

Verkställighetsplanering

12 §

En verkställighetsplan ska tas fram för varje dömd som står under övervak-

ning i syfte att utforma verkställigheten på ett ändamålsenligt sätt. Den ska vara

individuellt utformad efter omständigheterna i det enskilda fallet. Den dömde ska

få en kopia av verkställighetsplanen.

13 §

Verkställighetsplanen ska för varje dömd vara baserad på en riskbedömning

och en behovsbedömning. En förnyad risk- eller behovsbedömning ska göras när

det finns anledning till det.

KVFS

2016:4

2

Allmänna råd

Verkställighetsplanen ska baseras på en sammanställning och bedömning av

identifierade risker och behov som har betydelse för innehållet i verkställigheten

och för möjligheterna att minska risken för återfall i brott.

Riskbedömningen bör identifiera

de

risker

som har starkast samband med risken

för återfall i brott.

En identifierad risk anges i termer av låg, medel eller hög risk.

Utifrån en samlad bedömning bör identifieras vilka

riskreducerande

åtgärder som

är nödvändiga.

Behovsbedömningen bör identifiera vilka åtgärder som kan underlätta den döm-

des anpassning i samhället.

Skäl att göra en förnyad risk- eller behovsbedömning finns t.ex. om den dömde

döms på nytt under pågående verkställighet eller om ny information framkommer

som motiverar en ny bedömning.

15 §

I verkställighetsplanen ska verkställighetsinnehållet preciseras i åtgärder

med hänsyn tagen till

−

de risker och behov som identifierats enligt 13 §, och

−

praktiska förutsättningar.

Åtgärderna ska vara tidsatta och uppföljningsbara. De ska vid behov planeras

och utformas i samverkan med berörda myndigheter.

Allmänna råd

Med praktiska förutsättningar avses t.ex. de resurser som finns tillgängliga.

16 §

Verkställighetsplanen ska fastställas inom 30 dagar från det att dom inkom-

mer till frivården. För villkorligt frigivna ska den verkställighetsplan som fastställts

under verkställighet av fängelse fastställas på nytt senast inom fyra månader.

Verkställighetsplanen ska ändras när det finns anledning till det.

När en ändring

innebär att en åtgärd läggs till, tas bort eller avbryts ska verkställighetsplanen

fastställas på nytt. Verkställighetsplanen ska också fastställas på nytt när det annars

är motiverat, och alltid minst var fjärde månad från senaste fastställande.

De tidsfrister som anges i första och andra styckena får överskridas om det finns

särskilda skäl.

Allmänna råd

Anledning att ändra verkställighetsplanen kan t.ex. vara att åtgärder genomförts

och det finns behov av ytterligare åtgärder, att en förnyad risk- eller

behovsbedömning föranleder ändrade eller nya åtgärder eller att planerade

åtgärder avbrutits eller inte kommit till stånd.

Det får avgöras i varje enskilt fall om det med hänsyn till åtgärdernas karaktär,

utformning och tidsplan m.m. är motiverat att fastställa verkställighetsplanen utan

att fyra månader har förflutit.

Särskilda skäl att inte fastställa verkställighetsplanen inom angiven tid kan t.ex.

vara att det trots upprepade försök inte gått att nå den dömde. Om den dömde inte

följer kallelser eller inte gått att nå inom en månad bör en misskötsamhets-

bedömning göras.

KVFS

2016:4

3

Denna författning träder i kraft den 8 oktober 2016.

På Kriminalvårdens vägnar

NILS ÖBERG

Lennart Palmgren