NFS 2001:18
Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om kalkning av sjöar och vattendrag
Naturvårdsverkets författningssamling
ISSN 1403-8234
NFS 2001:18
Utkom från trycket
den 30 november 2001
Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd
om kalkning av sjöar och vattendrag;
beslutade den 24 september och 26 oktober 2001.
Med stöd av 11 § förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av
sjöar och vattendrag, samt 6 och 26 §§ förordningen (1998:941) om kemiska
produkter och biotekniska organismer samt efter samråd med
Kemikalieinspektionen föreskriver Naturvårdsverket följande och beslutar om
följande allmänna råd.
Inledande bestämmelser
1 § Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om planering och
genomförande av kalkningsverksamhet, uppföljning av biologiska och
kemiska effekter av denna verksamhet samt bestämmelser om
försiktighetsmått och produktval.
2 § Definitioner:
Åtgärdsområde
ett planeringsområde för kalkningsåtgärder som omfattar
ett avrinningsområde med målområden och åtgärdsobjekt.
Målområde
en sjö eller en vattendragssträcka, där utförd kalkning
syftar till att uppfylla de uppföljningsbara biologiska och
vattenkemiska målen.
Åtgärdsobjekt
en sjö, ett vattendrag eller en våtmark, där kalk avses
spridas.
Uppföljnings-
bara mål
mätbart biologiskt eller vattenkemiskt mål som avses att
uppnås efter kalkning.
Målpunkt
provpunkt eller provsträcka med koppling till ett
uppföljningsbart mål.
Huvudman
mottagare av statsbidrag för åtgärder enligt förordning
(1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och
vattendrag.
3 § Ansvarsfördelning:
Länsstyrelsen skall planera och följa upp den kalkningsverksamhet som
bedrivs i länet.
Huvudmannen skall planera och genomföra kalkningsåtgärderna inom
respektive åtgärdsområde.
Länsstyrelsen och huvudmannen skall leverera underlag för varandras
planering.
Planering
4 § Länsstyrelsen skall upprätta en länsomfattande åtgärdsplan till grund för
planeringen av kalkningsverksamheten i länet. Planen skall innehålla en
redovisning av försurningssituationen, åtgärdsområden, åtgärdsobjekt, motiv
till kalkning, målområden, uppföljningsbara mål samt kalkmängder. Vid start
av nya kalkningsprojekt skall en avvägning göras mellan åtgärdernas nytta
och risken för skada eller olägenhet.
5 § Huvudmannen skall för varje målområde ange biologiska och
vattenkemiska mål. Målen skall fastställas av länsstyrelsen.
6 § Huvudmannen skall utarbeta en kalkspridningsplan för varje
åtgärdsområde. Planen skall utgöra underlag för kalkningsåtgärderna och
innehålla en karta med förtydligande beskrivning. Planen skall fastställas av
länsstyrelsen.
7 § Länsstyrelsen skall ansvara för att kalkningen avslutas när satta mål
uppnås utan kalktillförsel.
Genomförande
8 § Kalkprodukt och kalkningsmetod skall väljas med utgångspunkt från hur
målen kan uppnås med minsta negativa effekt på miljön. Vid valet av produkt
och metod skall en avvägning göras mellan åtgärdens nytta och risken för
skada eller olägenhet.
9 § Huvudmannen skall ansvara för kontroll av kalkdoserare.
Uppföljning
10 § Länsstyrelsen skall ansvara för uppföljning och utvärdering av biologiska
och vattenkemiska mål.
11 § Huvudmannen skall årligen till länsstyrelsen redovisa uppgifter om
genomförda kalkningsåtgärder inom respektive åtgärdsområde.
12 § Länsstyrelsen skall årligen till Naturvårdsverket redovisa
kalkningsverksamhetens omfattning, inriktning och måluppfyllelse i länet.
__________
Allmänna råd
beslutade den 26 oktober 2001.
Planering
Till 4 §
Den länsomfattande åtgärdsplanen bör upprättas efter samråd med
huvudmännen. Redovisningen bör ske i form av kartor med förklarande text.
Till 5 §
Med biologiskt mål för ett målområde avses förekomst av arter som indikerar
att kalkningen nått avsedd kemisk och biologisk effekt.
Med vattenkemiskt mål för ett målområde avses riktvärden för parametrar
som indikerar att kalkningen har nått avsedd kemisk effekt.
Målen bör differentieras beroende av toleransgränser för
försurningskänslig fauna som förekommer eller som naturligt har förekommit
inom målområdet. Mål för pH bör i förekommande fall anges med oorganiskt
aluminium som stödparameter. Dessutom bör riktvärde för högsta alkalinitet
vid högflöde anges med syfte att undvika överkalkning.
Genomförande
Till 8 §
I första hand bör sjökalkning eller kalkning av tidigare kalkade våtmarker
väljas.
I andra hand bör kalkning med doserare väljas.
I sista hand kan kalkning av tidigare ej kalkade våtmarker väljas.
Våtmarker som har höga eller mycket höga naturvärden bör dock inte
kalkas. Med detta avses våtmarker som har bedömts som klass 1 eller 2 i
Naturvårdsverkets våtmarksinventering, VMI (SNV PM 1680) eller andra
våtmarker som länsstyrelsen bedömt ha höga eller mycket höga naturvärden.
Vid våtmarkskalkning bör dammande kalkprodukter inte användas.
Kalkdoserare bör vara utrustade med teknik där vattenflödet automatiskt
styr kalkdoseringen samt med i övrigt tillfredsställande teknik för att
säkerställa utdosering av kalk.
Doseraren bör vara försedd med driftlarm, som larmar om kalktillförseln
till vattendraget upphör.
Till 9 §
Vid kalkning med doserare bör larm och driftorganisation anpassas till längsta
tolererbara driftstopp.
Uppföljning
Till 10 §
Uppföljning och utvärdering bör utföras på ett sådant sätt och med sådana
metoder att kvaliteten säkras.
Målpunkter
bör
placeras
i den del av målområdet där förutsättningarna för
måluppfyllelse är som sämst.
Prov för bedömning av vattenkemisk måluppfyllelse bör insamlas vid
tidpunkt då förutsättningarna för måluppfyllelse bedöms vara sämst. För sjöar
innebär det att prov bör tas vid minst ett tillfälle vid högflöde, direkt efter
islossning. För vattendrag bör minst sex prov per år insamlas vid höga flöden.
Resultatet av effektuppföljningen bör levereras till nationell datavärd där
sådan finns utsedd.
Till 11 §
Huvudmannens redovisning av genomförda kalkningsåtgärder bör ske enligt
länsstyrelsens anvisningar.
Till 12 §
Länsstyrelsens redovisning av kalkningsverksamheten bör ske i form av
nyckeltal och verksamhetsberättelse enligt Naturvårdsverkets anvisningar.