NFS 2004:5

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

1

NFS 2004:5

Utkom från trycket

den 14 maj 2004

Naturvårdsverkets allmänna råd till 3-33 §§ förordningen

( 2001:512 ) om deponering av avfall;

beslutade den 15 april 2004.

Till 3 § förordningen ( 2001:512 ) om deponering av avfall

Med flytande avfall bör avses sådant avfall som avger vätska. För att avfal-

let ska kunna anses vara icke-flytande bör vätskan i materialet vara bundet

i materialet.

Med slam bör avses en blandning av fast material och vatten som upp-

kommer vid avskiljning av olika typer av lösningar vid en process.

Till 14 §

Den behandling som väljs bör bidra till att uppfylla förordningens syfte.

Sortering av avfall vid källan eller vid en återvinningsanläggning bör i vissa

fall kunna anses vara tillräcklig behandling.

Till 15 §

Blandning eller spädning som sker för att åstadkomma en säker deponering

bör inte omfattas av förbudet.

Till 18 §

Deponin bör förläggas på sådant sätt att utrymme finns för åtgärder efter

deponins avslutning, t.ex. skydd på deponins nedströmssida enligt 21 §.

Lokalisering av en deponi bör ske på ett sådant sätt att dessa skydd kan

fungera passivt i ett långt tidsperspektiv. Åtkomlighet och reparerbarhet

bör beaktas vid utformningen i den händelse att reparationer eller komplet-

terande skyddsåtgärder behöver vidtas i framtiden. Kontrollmöjligheter i

deponins omgivning bör beaktas avseende miljöpåverkan samt möjligheter

att vidta och styra åtgärder om referens-, bakgrundsvärden eller villkor i

tillståndet överskrids.

Till 19 §

En geologisk barriär bör fungera utan aktiva åtgärder under en lång tids-

rymd och bör inte kräva insatser av skötselkaraktär.

Transporttiden bör räknas från det ställe där lakvattnet lämnar deponins

nedströmssida till det ställe där lakvattnet når det grund- eller ytvatten som

NFS5-04.pmd

2004-05-07, 12:37

1

2

NFS 2004:5

i detta sammanhang är recipienten. Vad gäller mark och grundvatten bör

emellertid inte all mark och allt grundvatten kunna anses vara recipient i

dessa sammanhang. Med recipient i detta sammanhang bör förstås ett grund-

vatten, ytvatten eller markområde som inte får förorenas till följd av behovet

av skydd för människors hälsa, miljön i form av levande resurser eller eko-

system eller något annat befintligt eller förutsebart berättigat intresse.

Barriärens utsträckning från deponins nedströmskant bör normalt inte

vara större än 300 meter. Beroende på lokala förutsättningar bör dock denna

utsträckning kunna minskas eller ökas.

Det bör säkerställas att lakvattnet kommer att strömma genom barriären

med fastläggning och nedbrytning av föroreningar och att lakvattnet hin-

dras att rinna ytligt och snabbt till recipienten. Detta bör gälla efter det att

aktiva åtgärder för utsläppsbegränsning och kontroll inte längre vidtas.

Markarbeten bör inte tillåtas som kan försämra den geologiska barriärens

funktion och då bryta eller kortsluta flödet genom barriären.

Strömningstiden från deponin till recipienten bör beräknas genom att

addera strömningstiderna för den vertikala strömningen i den omättade zo-

nen och den horisontella strömningen i den vattenmättade zonen. Barriä-

rens lagersammansättning (stratigrafi) bör därvid kartläggas med angivande

av hydrauliska konduktiviteten (”vattengenomsläppligheten”) i varje vatten-

förande lager. Vattenförande lagers utbredning och kontinuitet bör redovi-

sas. Transporttiden bör beräknas i det eller de lager som har den högsta

hydrauliska konduktiviteten eller som i kombination ger den kortaste

strömningstiden till den skyddsvärda recipienten.

Vid bestämning av hydraulisk gradient (eller gradienter) i beräkningarna

bör denna (dessa) baseras på dokumenterade grundvattennivåmätningar.

Till 20 §

En anlagd geologisk barriär bör bestå av ett eller flera sammanhängande

skikt. Barriären bör vara beständig över lång tid vilket innebär att även

materialen i skikten bör vara beständiga och ha egenskaper motsvarande de

som naturlig jord har. Material bör provas för att se att det har dessa egen-

skaper och för att säkerställa att materialet är rent. Resultatet av proverna

bör kunna styrkas. Vid val av material bör dess beständighet över tiden

avseende termiska, kemiska, biologiska och fysikaliska egenskaper beak-

tas. Vid anläggandet av en konstgjord geologisk barriär bör det kalkyleras

med att en sidovattenbarriär kommer att behövas.

Anläggningen av bottenkonstruktionen bör noga planeras och lämpliga

tester utföras för att säkerställa att utförandet motsvarar förordningens krav.

Till 21 §

Skyddet bör dimensioneras utifrån lakvattnets karaktär och omgivningens

känslighet. Skyddet bör bestå av t.ex. filter och/eller reaktiva barriärer som

lägger fast, fördröjer eller bryter ner föroreningarna. Skyddet bör ge en

långsiktig rening och vara likvärdigt med kraven i 19-20 §§ vad avser fast-

läggning, fördröjning och nedbrytning av föroreningar. Ett material med

porösa och adsorberande egenskaper bör väljas.

NFS5-04.pmd

2004-05-07, 12:37

2

3

NFS 2004:5

En platsspecifik miljöpåverkansanalys som omfattar miljöstörande äm-

nen i lakvattnet bör genomföras för att fastställa vilka kriterier som skyddet

skall tillfredsställa.

För att fastställa skyddets utformning bör undersökningar göras under

driftfasen. Skyddet bör prövas och dess effekt kunna styrkas. Testerna bör

göras i en sådan omfattning att det säkerställs att utsläpp av föroreningar

från lakvattnet förhindras via skyddet. Skyddet bör fungera efter det att

aktiva åtgärder avslutats.

Vid anläggningsskedet av deponin bör alltid en bedömning göras om ett

skydd enligt 21 § kommer att behövas i framtiden. Ett skydd bör alltid anord-

nas i två fall. Det ena fallet är när en naturlig geologisk barriär föreligger, men

flödessektionen i barriären är för liten, dvs. det inläckande vattnet genom

deponins sluttäckning (inläckaget per m² multiplicerat med deponiytan) är

större än den flödeskapacitet som barriären har. Det andra fallet är när det

finns risk för att den geologiska barriären, ensam eller i kombination med

bottentätningen, är mindre genomsläpplig än sluttäckningen.

Till 22 §

Bottentätning

Bottentätningen bör endast anses behöva fungera under de år då deponin

inte är sluttäckt, det vill säga då lakvatten genereras genom tillförsel av

avfall och nederbörd.

Det bör anges vilket skikt eller del av skikt som utgör bottentätning.

Material för bottentätning kan t.ex. utgöras av geomembran av olika slag,

naturlig lera eller restprodukter. Om barriär och tätskikt utgörs av samma

material (t.ex. vid mäktiga lerlager) bör anges hur stor del av lerlagret som

utgör tätskikt.

Vid bestämning av värden på den hydrauliska konduktivitet som botten-

tätningen antas ha bör hänsyn tas till fel som kan uppkomma under installa-

tionen och som ökar konduktiviteten, liksom förändringar över tiden som

orsakas av t.ex. kemisk/biologiska processer, åldring och jonbyte. Egenska-

perna hos det eller de material som föreslås som tätskikt bör vara prövade

och dokumenterade.

Vid beräkning av genomströmningen av läckage genom bottentätningen

bör den hydrauliska gradienten motiveras i varje särskilt fall och mot bak-

grund av rådande förhållanden, t.ex. förväntade sättningar i deponin eller i

marken under deponin.

Anläggningen av bottenkonstruktionen bör noga planeras och lämpliga

tester utföras för att försäkra sig om att utförandet motsvarar förordningens

krav.

Dränerande materialskikt

Dräneringsmaterialet över bottentätningen bör vara beständigt över lång

tid och ha en hydraulisk konduktivitet på minst 1•10^-4 m/s vid den överlast

som deponin kommer att utöva.

NFS5-04.pmd

2004-05-07, 12:37

3

4

NFS 2004:5

Lakvattenbehandling

Val av behandlingsmetod bör ske med utgångspunkt från bl.a. lakvattnets

sammansättning, karaktär och volymer. En sammanvägning bör sedan

göras med en bedömning av recipienten och vilken påverkan lakvattnet kan

ha på denna. Som behandling bör krävas mer än enbart avledning av lak-

vattnet till infiltration i mark eller till en våtmark utan tydligt utlopp.

Till 23 §

Val av åtgärder för avledning och dränering av grund- eller ytvatten bör

baseras på hydrologiska och hydrogeologiska data samt vattenbalansberäk-

ningar. Åtgärderna bör ha en reducerande effekt som innebär att det så

långt som möjligt undviks att grund- eller ytvatten kommer i kontakt med

avfallet och skapar lakvatten. Åtgärderna bör vidare medföra att lakvatten

inte blandas med yt- eller grundvatten före rening såvida inte särskilda skäl

finns för detta. Utformning av diken och dräneringslösningar bör vara lång-

siktigt hållbara och därför bör material som är beständiga över tiden väljas.

Vidare bör skyddet vara av passiv karaktär och inte kräva skötselinsatser.

Till 24 §

Sökanden bör genom ett väl underbyggt underlag visa att undantaget eller

avsteget inte kommer att medföra någon risk för skada eller olägenhet. Un-

derlag för prövning bör bestå av en noggrann analys av miljökonsekven-

serna av ett beviljat undantag där en jämförelse bör ske med förekomsten av

den aktuella skyddsåtgärden. Tillståndsmyndigheten bör göra en omsorgs-

full bedömning mot bakgrund av deponeringsförordningens syfte. Att

skyddsåtgärderna i 19-22 §§ är praktiskt orimliga att genomföra bör inte

ensamt utgöra skäl för avsteg eller undantag. Deponin bör då istället avslu-

tas. Enbart risken för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön

bör vara tillräckligt för att undantag eller avsteg inte ska medges. Avsteg

bör kunna medges om annat likvärdigt skydd anläggs som ger samma

skyddsnivå som den i förordningen föreskrivna skyddsåtgärden.

Till 25 §

En bedömning av om åtgärder behövs för hantering av deponigasproduk-

tionen samt erforderliga åtgärder för deponier som innehåller organiskt av-

fall bör baseras på en beräkning av den potentiella mängden metangas som

uppskattas produceras från den aktuella deponin. Beräkningen bör utgå

från allt biologisk nedbrytbart, såväl redan tillfört som kommande, avfall

och mängd, typ, ålder samt gaspotential och nedbrytningshastighet bör

beaktas. För att verifiera resultaten bör de teoretiska bedömningarna kom-

pletteras med fältundersökningar t.ex. provpumpning. En individuell be-

dömning med utgångspunkt från aktuella förutsättningar bör alltid göras

för att avgöra om gasinsamling skall ske.

En deponigasanläggning bör anläggas utan dröjsmål när avfallsmängder-

na och gasproduktionen så medger. En deponigasanläggning bör byggas

NFS5-04.pmd

2004-05-07, 12:37

4

5

NFS 2004:5

ut för att ta hand om den producerade deponigasen i avfallsupplagets alla

delar. Den bör byggas ut etappvis i takt med att de deponerade avfalls-

mängderna ökar och bör utformas för att ha en hög insamlingsgrad av pro-

ducerad metan. En utvärdering bör ske regelbundet för att se om det finns

behov av ytterligare utbyggnad eller förbättring av anläggningens effekti-

vitet.

Deponigasanläggningen bör vidare utformas så att den har en hög till-

gänglighet och gassystemet bör utformas så att insamlad metan inte läcker

ut till luft.

Vid avslutning av en deponi bör en bedömning göras om det finns behov

av deponigasinsamling på samma sätt som vid fortsatt drift. Det bör alltid

övervägas om gasdräneringsskikt eller gasdräneringsledningar bör instal-

leras omedelbart under sluttäckningen.

Deponier eller deponiceller som slutat ta emot avfall och som inte har

försetts med sluttäckning bör förses med ett metanoxiderande skikt för att ta

hand om utsipprande gas och förhindra avgång av metan om deponin inte

har försetts med sluttäckning inom fem år. Detta bör gälla alla deponier

oavsett om de har deponigasuttagssystem. Metanoxidationspotentialen i

valt material bör kunna visas antingen genom tidigare utförda försök eller

genom egna försök.

Deponier som tar emot organiskt avfall måste samla in deponigas. Om det

inte finns någon gas bör det dock inte vara nödvändigt att installera gas-

insamlingssystem.

Metanoxiderande skikt som placeras på deponin i avvaktan på sluttäckning

bör inte anses vara deponering om mäktigheten på skiktet understiger 0,5 m.

Till 27 §

Vid bedömning av stabiliteten bör utöver deponins stabilitet också stabili-

teten i marken beaktas. Därvid bör faktorer som minskar hållfastheten beak-

tas, t.ex. en lägre hållfasthet till följd av lakvattenpåverkan. Deponins stabi-

litet bör anses omfatta avfallet men också vissa skyddsåtgärder, t.ex. slut-

täckningens stabilitet.

Förhållandet mellan mothållande och pådrivande moment/kraft (den

geotekniska säkerhetsfaktorn) bör vara minst 1,5 beräknad med total-

spänningsanalys eller minst 1,35 beräknad med kombinerad analys vid en

detaljerad utredning.

Deponeringen bör ske på sådant sätt att differenssättningarna (millimeter

per meter) blir så små som möjligt, särskilt efter det att skyddsåtgärder (t.ex.

sluttäckning) vidtagits. Exempel på åtgärder för att minimera sättnings-

differenser är att homogenisera avfallet och att komprimera (packa) avfallet.

Deponeringen bör ske på sådant sätt att behovet av avjämnings- och

utjämningsskikt minskas.

Till 28 §

Alla vägar som medger tillträde till deponin med fordon bör vara avstängda

med låst grind eller låst bom. Avstängningen bör placeras på ett så stort

avstånd som möjligt från deponin.

NFS5-04.pmd

2004-05-07, 12:37

5

6

NFS 2004:5

Till 29 §

Kravet på registrering av avfall bör anses gälla för alla deponiklasser.

För det farliga avfallet bör avfallets placering i deponin anges i form av

koordinater (x, y, z) och för det icke-farliga avfallet bör anges vilken cell av-

fallet är lagt i. Deponier för inert avfall bör inte anses behöva föra register

avseende uppgifter om var i deponin avfallet placerats eller om avfallets

egenskaper. För deponier för inert avfall bör det anses tillräckligt att avfalls-

lämnaren kan dokumentera att avfallet är inert och att det finns en mottag-

ningskontroll vid deponin som bekräftar detta.

Med avfallsproducentens identitet bör avses företaget där avfallet upp-

kommit.

Till 31 §

Sluttäckning av en deponi bör utföras så snart som möjligt efter avslutad

deponering för att minska lakvattenbildning. En individuell bedömning bör

alltid göras för att avgöra lämpligaste tidpunkt för sluttäckning. Det bör med

god framförhållning upprättas en plan för när och hur sluttäckning skall ske.

Om sluttäckning sker först efter en viss tid bör en temporär täckning

anläggas fram till denna tidpunkt för att minska inläckaget av nederbörd.

Sättningsutvecklingen i deponin bör analyseras och utvärderas innan

sluttäckningen påbörjas. Beräkning av läckaget genom tätskiktet bör göras

enligt samma princip som anges i 22 § för bottentätningen.

Innan sluttäckning sker bör överväganden göras om och vilka åtgärder

som skall vidtas för att reducera differenssättningarnas effekt på sluttäck-

ningen. Beräkningar av stabilitet (ras eller skred) och prognostiserade defor-

mationer (sättningar) i sluttäckningen bör redovisas vid dimensioneringen

av sluttäckningen. Om inte annat visas vara riktigare bör minsta lutningen

på sluttäckningens tätskikt vara 1:20 (V:H) och största lutningen på slut-

täckningen vara 1:3 (V:H).

Vid dimensioneringen bör sluttäckningens samtliga skikt redovisas med

sina egenskaper och vad dessa betyder för att sluttäckningen skall kunna

uppfylla uppställt genomströmningskriterium. Förslag på kontrollparametrar

som ska ingå i utförandet och uppföljningen för att säkra materialens egen-

skaper bör redovisas.

Vid val av material i tätskikt bör den långsiktiga funktionen beaktas. Fak-

torer som kan förändra egenskaperna över tiden hos ingående material bör

beaktas särskilt. Exempel på sådana faktorer är:

–

differenssättningar

–

rotpenetration

–

erosion (inre och yttre)

–

tjäle

–

fysikalisk påverkan av överlast

–

biologisk och kemisk åldring

–

jonbyte

–

torksprickor

–

gaskondens

NFS5-04.pmd

2004-05-07, 12:37

6

7

NFS 2004:5

Vid användning av avfall t.ex. från industriprocesser, bör avfallet via

provningar och dokumenterade resultat i fullskaleförsök visas ha egenska-

per som uppfyller och bibehåller uppställda krav på sluttäckningens

genomströmningskriterium och beständighet över lång tid. Avfallet bör även

vara väl undersökt avseende föroreningsinnehåll och lakbarhet. Vid an-

vändning inom tätningarna i deponin bör avfallet uppfylla de allmänna

kriterierna för det avfall som får läggas på den aktuella deponin. Vid använd-

ning i skydds- och dräneringsskikt bör biologiskt nedbrytbara avfall vara

stabiliserade för att minska riskerna för sättningar och utlakning av när-

salter.

Samma krav på egenskaper bör även gälla för användning av jungfruliga

material i sluttäckningen. Material i sluttäckningen bör inte ha en negativ

inverkan på täckningens funktion och bör inte medföra en sådan påverkan

på det vatten som avrinner på eller genom skyddstäckningen att risk för

skada på människors hälsa eller miljön uppstår.

Biologiskt nedbrytbart material bör inte användas i tätskiktet.

Med stabilisering av slam från rening av avloppsvatten eller organiskt

avfall från hushåll eller industri bör avses en kompostering under minst sex

månader. För rötat slam bör minst tre månaders kompostering anses tillräck-

lig som stabilisering. Komposten bör därefter i samtliga fall lagras i minst sex

månader före eventuell användning.

För slam från rening av avloppsvatten eller organiskt avfall från hushåll

eller industri bör även andra metoder där motsvarande stabilitet uppnås

anses tillämpbara.

Andelen stabiliserat biologisk nedbrytbart avfall i skyddsskiktet bör inte

överstiga 40 volymprocent.

Sluttäckningens tjocklek bör bestämmas med hänsyn till de påfrestningar

som täckningen bedöms utsättas för (t.ex. tjäle). Tätskiktet bör dock inte

ligga närmare markytan än 1,5 meter på grund av risken för rotpenetration.

En beräkning bör visa att dräneringsskiktet har kapacitet att transportera

bort det vatten som når skiktet. Växtetablering bör ske så snart som möjligt

efter det att sluttäckning gjorts.

En deponi för inert avfall bör förses med ett jordlager på vilket växtetable-

ring kan ske.

Undantag bör medges om verksamhetsutövaren genom en platsspecifik

analys av miljöpåverkan kan styrka att undantaget inte riskerar att skada

människors hälsa eller miljön.

Anläggandet av sluttäckningen bör noga planeras och lämpliga tester ut-

föras för att säkerställa att utförandet motsvarar förordningens krav.

__________

Naturvårdsverket

LARS-ERIK LILJELUND

Sofia Tingstorp

(Enheten för förorenade områden)

NFS5-04.pmd

2004-05-07, 12:37

7