Om rättsinformation, rättskällelära och juridisk metod

Ett av målen med lagen.nu är att det ska bli enklare för en enskild privatperson att ta reda på vad lagen säger om en viss frågeställning genom att publicera rättsinformation såsom lagtexter och rättsfallsreferat. Men tyvärr räcker inte det om man inte vet var man ska börja. Ett problem är att juridik är rätt komplext -- det finns en anledning till att den svenska juristutbildningen är 4½ år lång, och den är svårt att summera allt här. Det viktigaste att veta är kanske att det inte alltid finns ett givet svar. Jurister, som sysslar med att ta reda på vad lagen (eller "gällande rätt") säger, konstaterar ofta att "rättsläget är oklart".

Grundläggande begrepp

Rättsinformation är all information som kan användas för att ta reda på vad gällande rätt är. Rättskällelära är reglerna om vilken information som är rättsinformation, och vilken information som har företräde vid konflikter. Juridisk metod, slutligen, är den arbetsmetod som jurister använder för att tillämpa rättsinformation enligt rättskälleläran på en konkret frågeställning, för att ge ett juridiskt underbyggt svar. Själva arbetet kallas ofta rättsutredning.

Rättskällelära

Rättskälleläran finns inte officiellt nedskriven någonstans, men i princip finns det fyra centrala rättskällor i svensk rätt:

# Lagtext: Det här är den viktigaste rättskällan, och den som
man har som utgångspunkt när man gör en rättsutredning. "Lag" i vid bemärkelse är alla bindande normer, dvs generella regler som gäller för alla (eller åtminstone de som normerna säger sig gälla för). I Sverige innefattar det alla författningar som ges ut i publikationsserien Svensk Författningssamling (SFS), alla föreskrifter som myndigheter ger ut i sina egna författningssamlingar, och alla EG-förordningar. Utöver detta finns även EG-direktiv och internationella konventioner, som visserligen innehåller generella regler, men som inte är direkt bindande i sig, utan måste inkorporeras i svensk rätt genom att infogas i en författning. "Lag" i snäv bemärkelse är en viss typ av författning i SFS, som beslutas av riksdagen, till skillnad från förordningar (som beslutas av regeringen -- förväxla dock inte dessa med EG-förordningar). I lagen.nu finns alla författningar som ingår i SFS, men inte myndighetsföreskrifter eller EG-förordningar.
# Förarbeten: I arbetet med att ta fram en ny lag (eller att ändra en
befintlig) görs utredningar i olika omgångar. Dessa utredningar kallas för förarbeten (eller ibland lagmotiv), och innehåller ofta mycket information om hur lagen är tänkt att tolkas och användas. Enligt den etablerade svenska rättskälleläran väger förarbetena tungt (om än inte tyngre än själva lagtexten) och juridiska resonemang stödjer sig ofta på uttalanden i förarbetena. Beroende på rättsområdet kan förarbetenas betydelse vara större eller mindre. Exempelvis kan en straffrättslig argumentation för fällande dom inte förlita sig enbart på förarbeten -- där måste det tydligt framgå från lagtexten att handlingen varit brottslig.
# Domstolspraxis: När en domstol tillämpat en rättsregel från en
lagtext i ett konkret fall får detta en viss prejudicerande effekt -- efterföljande domstolar kommer att döma efterföljande liknade fall på samma sätt. I vissa fall växer nya rättsregler fram på detta sätt, som fyller i och kompletterar lagtexten. Styrkan i denna prejudicerande effekt beror på många saker, men framförallt på vilken domstol det är -- domar från de högsta instanserna (Högsta domstolen och Regeringsrätten) samt specialdomstolarna (Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Miljööverdomstolen och Migrationsöverdomstolen) väger alltid tyngst. Domar i de lägsta instanserna (tings- och länsrätt) har i princip ingen prejudicerande effekt. När man läser ett domslut är det viktigt att inte tolka in för mycket i domstolens beslut -- domstolen tar ofta fasta på många olika omständigheter i det konkreta fallet i sina resonemang, vilket gör det svårt att använda domslutet som vägledning inför ett senare fall, om inte samtliga de relevanta omständigheterna är likadana.
# Doktrin: Avhandlingar och andra arbeten inom ett visst rättsområde
som skrivs av rättsvetare - vanligen professorer som har specialiserat sig på detta område. Innan en viss fråga har behandlats i domstol har ofta själva frågeställningen behandlats i doktrinen, med en rekommendation om hur den bör avgöras. Olika författare kan ha olika uppfattning om hur en fråga bör avgöras, och domstolen är fri att ignorera doktrinen, men kan också välja att stödja sitt resonemang på vad en författare uttalat i en avhandling.

Juridisk metod

Inte heller den juridiska metoden finns officiellt fastslagen (och man kan nog inte ens prata om en juridisk metod), men kanske kan den sammanfattas i tre steg:

# Ta reda på all relevant rättsinformation -- all lagtext,
rättsfall, förarbetsuttalanden, m.m. som berör frågeställningen.
# Tillämpa de funna rättsreglerna på den aktuella frågeställningen
genom att tolka dem -- och här kan man tolka på många olika sätt (enligt den språkliga lydelsen, enligt den systematik som lagstiftningen i helhet har, enligt vad lagstiftaren kan tänkas ha haft i tankarna när lagen skrevs, m.m.)

# Argumentera för varför just det rättsinformationsurval och den rättsregeltolkning man gjort är den rätta.

Regelkonflikter

Det är inte ovanligt att olika rättskällor säger emot varandra. Särskilt problematiskt kan det bli med lagtext, där olika paragrafer i olika lagar tycks säga emot varandra. För att lösa sådana konflikter finns tre predecensregler:

# Författningar med högre rang går före de med lägre rang (lex superior):
Grundlag gäller framför vanlig lag, som gäller framför förordning, som gäller framför myndighetsföreskrift. Såvida inte författningen med högre rang uttryckligen säger att andra författningar har företräde -- ett exempel är Personuppgiftslagens 2 §.

# Specifika författningar går före generella (lex specialis)

# Senare författningar går före tidigare (lex posterior)

Rättsområden

Det första steget i en rättsutredning är ofta att analysera vilket eller vilka rättsområden frågan berör. En grov uppdelning kan göras mellan civilrätt, som är alla regler som rör juridiska förhållanden enskilda emellan (anställningsförhållanden, äktenskap, avtal, köp och ägande av fast och egendom, skulder, med mera), och offentlig rätt, som rör alla förhållanden mellan den enskilde och det allmäna (stat och kommun). Inom dessa områden finns sedan mer specialiserade områden, som fastighetsrätt eller skatterätt.

Hur går man vidare?

Lagen.nu kan inte hjälpa till med svar på konkreta juridiska frågor. Men några vägar vidare är: