Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

5

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars

1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre ^von O^tter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

L^agerheim,

Statsråden: herr ^von K^rusenstjerna,

grefve

W^achtmeister,

C^laéson,

C

rusebjörn

,

O^delberg,

H^usberg,

P^alander,

H^ammarskjöld,

W^estring.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde:

I en af riksmarskalksembetet med underdånig skrifvelse den 4 inne­

varande månad öfverlemnad och förordad framställning har Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen i underdånighet anhållit om förklarande, att hinder från

Eders Kongl. Maj:ts och kronans sida icke mötte för försäljning på angifna

vilkor af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning (n:o 7 efter den

förut gällande) i qvarteret Lejonet i Stockholm (Hans Kongl. Höghet Arf-

furstens palats).

I sistberörda framställning har till en början erinrats, hurusom Prinsessan

Sophia Albertina genom förordnande den 17 mars 1783 förklarat sig efter

6

sin död skänka och tillägga Hertig Carl Gustaf af Småland, Konung Gustaf

III:s andre son, ofvannämnda af Prinsessan enligt köpebref den 24 förutgångne

februari af grosshandlaren Henne Wilhelm Peill inköpta fastighet med följande

vilkor:

“l:o. Skall denna egendom, som Vi förbehålla oss att uti Vår lifstid

bebo och nyttja, efter Vår död aldrig gå uti arf, utan tillfalla Hans Kongl.

Höghet Hertig Carl Gustaf af Småland och efter honom den äldsta af dess

manliga arfvingar, och så vidare man efter man, utan att af någon få till

mer eller mindre del söndras eller abalieneras, eller af mera än en på samma

tid egas.

2:o. Skulle Hans Kongl. Höghet do utan manliga arfvingar eller ock

de med döden afgå, tillfaller denna egendom den äldsta Sveriges Rikes Arf­

furste, som näst efter Kronprinsen eger rätt till kronan; och der så händer,

att den äldste Sveriges Rikes Arffurste, som detta hus innehafver, skulle ge­

nom Kronprinsens dödliga frånfälle träda i dess rätt, då gånge detta hus

till den Sveriges Rikes Arffurste, som näst efter Kronprinsen eger rätt till

tronen.

3:o. År i riket ingen Arffurste, tillfaller egendomen den äldsta Kongl.

Prinsessan af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Småland efterkommande, så

länge hon inom riket oförmäld lefver: är ingen Kongl. Prinsessa efter Hans

Kongl. Höghet, så tillfaller egendomen med sistnämnda vilkor den äldsta

Kongl. Prinsessan; är ingen Kongl. Prinsessa, så tillfaller den Kongl. Maj:t

och kronan, till dess riket hugnas med någon Arffurste eller Kongl. Prinsessa,

då härmed, på sätt ofvan omförmäldt är, förhålles.

4:o. Alla möbler, som Vi af egna medel köpa och uti detta hus finnas,

äro dock härunder icke begripne, undantagande spisar, kakelugnar, som ej,

utan att skada rummen, kunna borttagas, och hvilka alltid böra vara huset

följaktige.

5:o. Skulle Vi med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd träda uti gifte, och

af sådan anledning blifva utrikes vistande, då förbehålle Vi oss, att af Kongl.

Maj:t och kronan undfå ersättning för Vår till detta hus utgifne köpeskilling

fyratiotusen Rdr specie; i hvilken händelse Vi derefter med samma hus ingen

befattning ega.

6:o. Emot det att Vi på det kraftigaste utfästa oss detta kontrakt

oryggeligen hålla, lärer Kongl. Maj:t nådigst täckas besörja, att den ämnade

tillbyggnaden vid detta hus varder efter den af Kongl. Maj:t i nåder fast-

stälda ritning uppå Kongl. Maj:ts och kronans bekostnad med görligaste första

verkstäld, så _ att Vi ju förr dess hellre må komma att bo beqvämligt och väl.

7:o. Äfvenledes lärer Kongl. Maj:t i nåder anslå en viss summa till

denna egendoms underhållande."

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 67.

7

Detta förordnande blef samma dag af Konung Gustaf III stadfästadt

med den förklaring “att emot ofvannämnda 'vilkor, dem vår kärälskeliga syster

Hennes Kong]. Höghet Sophia Albertina lofvat och utfåst, hafve Vi häri­

genom velat å Våre och kronans vägnar bifalla hvad Hennes Kongl. Höghet

uti 5:te, 6:te och 7:de punkterna åt detta kontrakt sig förbehållit, så att,

om Hennes Kongl. Höghet skulle med Vårt nådiga tillstånd träda uti gifte

och af sådan anledning blifver utrikes vistande, Hennes Kongl. Höghet då

har att af Oss och kronan undfå ersättning för den till detta hus utgifna

köpeskilling, fyratiotusen r:daler specie, i hvilken händelse Hennes Kongl.

Höghet då med samma hus ingen vidare befattning eger, hvarjemte Vi vele

besörja, att den ämnade tillbyggnaden, enligt den af Oss i nåder faststälda

ritning, varder med görligaste första uppå Vår och kronans bekostnad verk-

stäld. Och anslå Vi till denna egendoms underhållande och reparerande en

summa af ett tusen r:daler specie årligen, hvilka penningar dock (icke) från

statskontoret förr få uttagas, än huset tarfvar reparation, då derför af veder­

börande behörig räkning göres, på sätt som med Våra cfriga byggnader

förhålles. “

Efter Prinsessan Sophia Albertinas den 17 mars 1829 timade frånfälle

öfverlemnade exekutorerne af Prinsessans testamente i original till Kongl.

Maj:t ofvannämnda förordnande, hvarefter Kongl. Maj:t, jemte förklarande att

dispositionen om Prinsessans palats komme att tjena till efterrättelse, den 18

juli 1829 till kammarkollegium öfverlemnade berörda originaldokument till

förvarande.

Rörande palatsets senare öden erinras i förevarande skrifvelse, hurusom

vid Prinsessan Sophia Albertinas död besittningsrätten till palatset, i enlighet

med förordnandet, öfvergick till Kronprinsen Oscars (sedermera Konung Oscar I)

äldste son, Hertigen af Skåne Carl Ludvig Eugene (sedermera Konung Carl XV),

hvilken innehade detsamma till den 8 mars 1844, då han, i och med Konung

Carl XIV Johans frånfälle, blef kronprins. Palatsets andre innehafvare blef

då Konung Oscar I:s andre son, Hertigen af Upland Frans Gustaf Oscar,

hvilken innehade det till sin den 24 september 1852 inträffade död. Under

den korta tidrymden från den 24 september 1852 till den 14 december samma

år innehades palatset af dåvarande Hertigen af Östergötland Oscar Fredrik,

men då sistnämnda dag Kronprinsen Carls son, Hertigen af Södermanland

Carl Oscar Wilhelm Fredrik föddes, blef denne palatsets innehafvare till sin

den 13 mars 1854 timade död.

Under de tjugufem år, som då förflutit från Prinsessan Sophia Albertinas

frånfälle, hade palatset sålunda haft fyra olika innehafvare, af hvilka emellertid

icke någon der inflyttat och i 'egentlig mening tagit det i besittning. Den

förste innehafvaren var 3 år gammal, då lian tillträdde egendomen, och icke

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

8

fylda 18 år, då han såsom blifven kronprins fick frånträda den. Hertigen af

Upland var ej fylda 17 år, då han blef palatsets innehafvare, och han dog

ogift vid 25 års ålder utan att hafva iuflyttat der. Den tredje innehafvaren

hade palatset endast några veckor, och den fjerde dog i sitt andra lefnadsår.

Först efter det Eders Maj:t den 18 mars 1854 för andra gången

blifvit palatsets innehafvare och sedan detsamma af Eders Maj:t med stora

kostnader, utöfver det af staten beviljade anslag, iståndsatts och ordnats,

hade palatset från och med år 1857 kommit till användning i enlighet med

stiftarinnans afsigt. Under något mer än femton år beboddes palatset

derefter af Eders Maj:t i egenskap af dess innehafvare. Vid Eders Maj:ts

tronbestigning den 18 september 1872 blef dåvarande Hertigen af Gotland

Oscar Carl August palatsets innehafvare, och skulle han den 11 november

1882 vid Hertigens af Skåne Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolfs

födelse hafva afträdt det till denne, derest icke dessförinnan den 15

september samma år ett familjefördrag afslutits, genom hvilket bestämdes, att

den arffurste, som redan blifvit eller blefve laglig innehafvare af palatset, icke

under sin lifstid skulle kunna, utan eget medgifvande, derifrån rubbas, så

länge han fortfore att vara arffurste, i annat fall än om han efter successions­

ordning blefve kronprins eller konung i Sverige. Då emellertid Hertigen af

Gotland, efter afslutaudet af sitt äktenskap den 15 mars 1888, frånträdde

titlarne Kongl. Höghet, Arffurste och Hertig af Gotland samt för sig och

efterkommande afsade sig alla de företrädesrättigheter i öfrigt, han såsom

medlem af det kongl. huset dittills åtnjutit, måste han i och med detsamma äfven

frånträda palatset, hvilket då tillföll Hans Kongl. Höghet Kronprinsens äldste

son, Hertigen af Skåne, hvilken fortfarande innehade det. Under den tid af snart

trettio år, som förflutit efter Eders Maj:ts tronbestigning, hade palatset icke

bebotts af sin innehafvare. Hertigen af Gotland hade varit 13 år gammal,

då han tillträdde det, och den nuvarande innehafvaren endast 6 år. Efter

det Eders Maj:t tagit sin bostad å Stockholms slott, hade vissa af palatsets

lägenheter tidtals varit upplåtna åt hofembetsmän och hofbetjening, intill dess

först år 1889 en våning och sedan år 1897 ytterligare eu våning mot hyra

upplätos åt Hertigarne af Vestergötland och Nerike. Genom den hyra, som

ansetts kunna betingas för de uthyrda lägenheterna, hade palatsets innehafvare

erhållit en årlig inkomst, som emellertid icke uppgått till mer än omkring en

procent å palatsets taxeringsvärde, 600,000 kronor.

Till stöd för den gjorda framställningen har vidare anförts följande.

Af den lemnade redogörelsen för palatsets öden under den gångna tiden

syntes tydligt framgå, att palatset endast i mycket ringa grad kommit att

motsvara hvad stiftarinnan dermed afsett. 'Äfven om detta kunde sägas till

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

9

någon del hafva berott på tillfälliga omständigheter, syntes det dock i väsentlig

grad vara beroende på med stiftelsens natur oskiljaktigt förenade förhållanden.

Genom ofvanberörda familjefördrag af den 15 september 1882 hade visserligen

något mera trygghet i besittningsrätten vunnits för innehafvaren, men möjlig­

heten för ett hastigt frånträdande qvarstode likväl. Äfven om besittningsrätten

vore mindre oviss än för närvarande, syntes det vara en ganska tvifvelaktig

förmån att tillträda ett palats, innehållande mer än 100 rum och kök utan

något slag af möbler eller inventarier. En fullständig uppsättning af möbler

m. m. kräfde ett ganska afsevärdt kapitalutlägg, och palatsets hela inredning

förutsatte och nästan nödvändiggjorde en hofhållning så dyrbar, att den kräfde

anslag, vida större än de, som nu vore för någon prins af det kong!, huset

å riksstatens första hufvudtitel uppförda. Det syntes endast vara i det tall,

då innehafvaren vore en till myndig ålder kommen gift prins med en större

enskild förmögenhet, som han kunde draga full nytta af palatset. Väl vore

det sant, att, liksom nu, delar åt palatset kunde uthyras, men då det ur

alla synpunkter syntes vara mindre lämpligt, att sådan uthyrning egde rum

annat än till medlemmar af det kongl. huset, kunde gifvetvis hyran ej gerna

sättas annat än jemförelsevis låg, hvartill komme, att det ju ingalunda vore

säkert, att vid hvarje tillfälle funnes medlem af konungahuset, som kunde

och ville hyra bostad i palatset, äfvensom att stora och värdefulla delar af

palatset icke alls lämpade sig till dylika bostäder.

Att åstadkomma en förändring i de nuvarande förhållandena syntes

således icke kunna anses annat än högligen önskvärd!, ej blott för den nu­

varande, men äfven för blifvande innehafvare af palatset. Genom fastighetens

försäljning och den inflytande köpeskillingens placerande helt och hållet eller

delvis i annan eller andra stadsfastigheter eller i räntebärande papper skulle

åt innehafvaren kunna beredas en icke obetydlig årlig afkastning, och om så

ansåges lämpligt, borde det ej vara svårt att för en jemförelsevis mindre del

af köpeskillingen anskaffa en fastighet, som inrymde eu efter förhållandena

afpassad furstlig bostad. I stället för att nu en minderårig innehafvare hade

så godt som ingen inkomst af den värdefulla fastigheten, skulle då under

ininderårighetstiden genom besparing af större delen af af kastningen kunna

bildas ett nytt kapital, och i stället för att nu den, som ville taga palatset i

besittning, komme i ofvan påpekade ekonomiska svårigheter, skulle något sådant

ju då långt ifrån blifva förhållandet. Äfven den, som endast en kortare tid

finge innehafva besittningsrätten, skulle ju komma i åtnjutande af eu verklig

förmån, hvilket nu knappast kunde sägas vara förhållandet. Eu försäljning

af palatset och köpeskillingens användning så, som ofvan nämnts, skulle väl ej

heller kunna med fog sägas stå i strid med stiftarinnans afsigt, hvilken måste

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 55 Höft.

2

'

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

anses hafva varit att åt en medlem af konungahuset bereda en särskild

förmån.

Det fastigheten senast påförda taxeringsvärde vore, såsom ofvan nämnts,

600.000 kronor, men med kännedom om de pris, som på senare åren be­

tingats för centralt belägna fastigheter i Stockholm, vore det utan vidare

klart, att fastigheten i sjelfva verket hade ett vida högre värde. För att er­

hålla en tillförlitlig grund för bedömande af detta värde hade stadsingeniören

i Stockholm Herman Ygberg anmodats verkställa en beräkning af försälj­

ningsvärdet af egendomen, och hade denne dervid i afgifvet utlåtande upp­

skattat egendomens försäljningsvärde till 1,884,600 kronor. Icke obetydligt

högre vore dock ett å fastigheten afgifvet köpeanbud, hvilket uppginge till

2.250.000 kronor och som dessutom genom de erbjudna betalningsvilkoren

och den derigenom uppkommande räntevinsten kunde anses icke oväsentligt

högre. Sistnämnda belopp öfverstege det af den sakkunniga auktoriteten be­

räknade försäljningsvärdet så väsentligt, att det syntes ligga utom all sanno­

likhet, att på något annat sätt skulle kunna betingas ett högre belopp vare

sig nu eller inom den närmaste framtiden. Med ofvan angifna åsigter om det

ringa gagn, stiftelsen för närvarande medförde, hade Hans Kong]. Höghet

Kronprinsen, i egenskap af förmyndare för palatsets nuvarande innehafvare,

efter af Eders Maj:t personligen erhållet tillstånd och efter det samtliga med­

lemmar af det kongl. huset, som kunde komma i besittning af palatset för

sig och efterkommande, medgifvit, att den dem under vissa förhållanden till­

försäkrade besittningsrätten icke måtte utgöra hinder för fastighetens för­

säljande, träffat aftal om palatsets försäljning mot ofvannämnda köpeskilling

af 2,250,000 kronor, med förbindelse för Hans Kongl. Höghet Kronprinsen*

såsom säljare att ofördröjligen vidtaga erforderliga åtgärder för anskaffande af

bifall till försäljningen från de personer och myndigheter, hvilkas medgifvande

för aftalets giltighet fordrades. Köparen hade å sin sida förbundit sig att,

derest han icke inskränkte sig till att restaurera den nuvarande byggnaden, i

stället uppföra en ny monumental sådan, fullt värdig det framstående läget.

Innan underdånig framställning till Eders Kongl. Maj:t gjordes om bi­

fall till försäljningen äfvensom derom att de af Prinsessan Sophia Albertina

gifna bestämmelser rörande dispositionsrätten till palatset måtte blifva gällande

i fråga om den inflytande köpeskillingen och derefter å den eller de fasta

egendomar, som medelst densamma i sinom tid kunde varda förvärfvade, syntes

det emellertid med hänsyn till den i Prinsessan Sophia Albertinas förordnande

förekommande bestämmelsen derom, att palatset under vissa förhållanden kunde

tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, nödvändigt att jemväl först söka erhålla ett

förklarande, att från Eders Kongl. Maj:ts och kronans sida hinder icke mötte

för den ifrågasatta försäljningen och hvad dermed egde sammanhang.

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

11

Beträffande de vilkor, som kunde komma att stadgas vid ett eventuel

bifall till den nu ifrågavarande försäljningen, syntes dessa böra i främsta rum­

met afse sättet för köpeskillingens placerande med föreskrift tillika att, derest

annan eller andra fastigheter skulle komma att inköpas, sådant icke finge ske

utan föregående inhemtande af Eders Kongl. Maj:ts bifall, äfvensom, med

hänsyn till storleken af köpeskillingen och den omständigheten att Kong!.

Maj:t och kronan kunde komma att åtminstone till en tid innehafva stiftelsen,

att förvaltningen af medlen uppdroges åt särskildt utsedde personer, exempel­

vis två, förordnade af Eders Kongl. Maj:t, deraf den ene på finansdeparte­

mentets och den andre på riksmarskalksembetets föredragning, samt eu, utsedd

af stiftelsens innehafvare eller dennes målsman.

Ifrågavarande ärende, som afser ändring i bestämmelserna i en testa­

mentarisk stiftelse, är följaktligen af sådan beskaffenhet, att den slutliga

pröfningen af den gjorda framställningen tillkommer Eders Kongl. Maj:t i

högsta domstolen. Då emellertid, efter det Prinsessan Sophia Albertina år

1783 med egna medel inköpt den nuvarande tomten n:o 1 i qvarteret Lejonet

med derå då befintlig åbyggnad, en väsentlig tillbyggnad af huset bekostats

af statsmedel och dylika medel äfven anvisats till husets underhåll, allt under

vilkor att “kontraktet" å stiftarinnans sida hölles, hvartill kommer, att i detta

stadgas, att egendomen under vissa förhållanden kan för en tid tillfalla Kongl.

Maj:t och kronan, är uppenbart, att ändring i stiftelsens bestämmelser icke

kan ega rum, med mindre ett förklarande från Eders Kongl. Maj:ts och

kronans sida föreligger, att hinder derför icke möter.

Det bör erinras, att högsta domstolen, då densamma till pröfning före-

haft frågor om försäljning af fideikommissfastighet, med hvithet slag af frågor den

nu uppkomna närmast är att likställa, plägat meddela sådana bestämmelser, som

ansetts erforderliga för tryggande af vederbörande stiftelses intresse och bestånd.

Sålunda har högsta domstolen naturligen i första rummet pröfvat antaglig­

heten af gjordt köpeanbud samt meddelat föreskrift, huruvida den fastighet,

till hvars försäljning tillstånd meddelats, skolat utbytas mot annan eller huru­

vida, der sådant blifvit begärdt, hela eller någon del af köpeskillingen fatt

förvaltas såsom ett fideikommisskapital. Såsom exempel må anföras, att, då

Eders Kongl. Maj:t genom utslag den 14 oktober 1898 medgaf försäljning

till visst angifvet pris och på vissa andra angifna vilkor af eu fideikommiss-

fastighet i Stockholm, Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed förordande,

att köpeskillingen skulle användas till inköp för fideikommissets räkning af

annan fastighet i Stockholm, för hvilket ändamål fideikommissets innehafvare

både att, så snart tillfälle yppade sig till förvärfvande af dylik fastighet,^ till

Eders Kongl. Maj:t inkomma med framställning i ämnet, hvarefter Eders

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition No 67.

12

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

Kong]. Maj:t ville derutinnan vidare förordna, samt att köpeskillingen från

köparen skulle mottagas af två gode män, som Svea hofrätt hade att på an­

mälan förordna, och af dem tills vidare förvaltas sålunda, att medlen utlånades

mot fullgod säkerhet och att denna deponerades hos Sveriges riksbank eller

annat penningeverk, hvars reglemente blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäldt,

med rättighet för fideikommissets innehafvare att disponera den å kapitalet

utfallande behållna ränta.

Då det med den ifrågavarande stiftelsen åsyftade målet att bereda en

af det Kongl. Husets medlemmar eu förbättrad ekonomisk ställning icke kan

annat än i väsentligt ökad grad vinnas genom eu förändrad och mera frukt­

bringande disposition af det betydliga kapital, som för närvarande är bundet

i den egendom, som utgör föremål för stiftelsen, och genom den behandling,

som ärendet har att undergå i högsta domstolen, betryggande garanti vinnes

för att stiftelsens intressen icke i någon mån komma att äfventyras genom

försäljningen, likasom äfven Eders Kongl. Majtrs och kronans eventuela rätt

varder behörigen förvarad, synes mig intet vara att erinra mot meddelandet

af det begärda förklarandet från Eders Kongl. Maj:ts och kronans sida.

Såsom vilkor härför torde emellertid böra stadgas, dels att en af Eders Kongl.

Maj:t på föredragning af chefen för finansdepartementet förordnad person

skall ega deltaga i förvaltningen af de genom försäljningen inflytande medlen,

dels ock att, derest för köpeskillingen förvärfvas annan eller andra fastigheter,

statsmedel icke få användas till reparation eller underhåll af desamma eller

till andra utgifter för dem.

I hvad mån de under riksstatens första hufvudtitel uppförda anslagen

till polis-, lys- och renhållning vid kongl. slottet och Arfprinsens palats,

till reparationer å Stockholms slott med flera för de kongl. hofven upplåtna

byggnader och till brandväsendet och yttre lyshållningen vid kongl. slottet

och Arfprinsens palats kunna komma att röna inverkan af den ifrågasatta för­

säljningen, torde få bero på särskild utredning och pröfning, sedan försäljningen

kommit till stånd.

Jag hemställer således i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i

nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del förklara, att hinder icke

möter för försäljning af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning i

qvarteret Lejonet i Stockholm, under vilkor dels att en af Eders Kongl.

Maj:t,' på föredragning af chefen för finansdepartementet, utsedd person skall

ega deltaga i förvaltningen af de genom försäljningen inflytande medlen, dels

ock att, derest för köpeskillingen förvärfvas annan eller andra fastigheter, stats­

medel icke få användas till reparation eller underhåll af desamma eller till

andra utgifter för dem.

13

Hvad föredragande departementschefen sålunda hem­

stält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid

detta protokoll utvisar.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Ex protocollo:

Sven Köhler.