2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

Förslag

till

LAG

angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af

stadsfullmäktige eller kyrkostämma därom förordnat, skola folkskoleväsendet

samt frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden

såsom kommun har att vårda.

I sådan stad skola kostnaderna för ofvannämnda ändamål beslutas och

utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt; dock att vederbörande

skoldistrikt bibehållas vid den dem enligt gällande folkskolestadga till

kommande rätt att, såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet, af hvar

och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en särskild afgifgt.

§ 2.

Folkundervisningen i stad, där denna lag äger tillämpning, ordnas

enligt af Konungen utfärdade bestämmelser.

§ 3.

I stad, som i § 2 afses, handhafvas de i § 1 mom. 1 omförmälda

angelägenheter närmast af en folkskolestyrelse.

4

Kvinna, som bliivit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad

att när som helst afsäga sig uppdraget.

Kungi. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 103.

§ 5.

Den som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder öfver

sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke,

på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den

som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, som ännu

icke vunnit laga kraft, år dömd till förlust åt sådant förtroende, eller den

som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller

att i rikets tjänst vidare nyttjas, må ei vara ledamot eller suppleant i

folkskolestyrelse.

§ 6.

Folkskolestyrelsen utser inom sig för hvarje kalenderår ordförande och

vice ordförande. Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta

han finner nödigt eller då minst halfva antalet af ledamöterna gör fram­

ställning därom.

I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervis-

ningen, må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse

eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Ärende må icke hos folkskolestyrelsen företagas till afgörande, därest

icke mer än hälften af ledamöternas hela antal är tillstädes. Dock äger

styrelsen att åt särskilda inom densamma för handläggning af nedan an-

gifna ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fyra personer,

öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen meddelas,

med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänstledighet

åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på enskilda fall

af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gällande folk­

skolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän

samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; skolande dock för

giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre af dess leda­

möter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande ledamöter varit

om detsamma ense.

Om folkskolestyrelses rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af

ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försum­

made barn gäller hvad särskildt är stadgadt.

5

Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid folkskolestyrel-

sens nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande samt, där så äskas, vid

öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten skiljer mellan

dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning öppet, och blir den mening gällande,

hvarom de°flesta förena si g. Äro "rösterna för olika meningar lika delade,

^äller den mening, som biträdts af ordföranden.

13

C7

§ 8.

Vid folkskolestyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall

o-enast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskilt för

hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af styrelsens ledamöter att, jämte

ordföranden, verkställa justeringen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

§ 9.

Ordföranden för styrelsens protokoll eller är för deras ordentliga

förande ansvarig. Han ‘har att med de tjänstebiträden, hvilka ställas till

styrelsens förfogande, ombesörja skriftväxlingen, mottaga alla till styrel­

sen ställda skrifvelser och framställningar, tillse, att räkenskaperna öfver

de medel, som styrelsen omhänderhar, ordentligt föras i enlighet med

gifna föreskrifter, samt vårda styrelsens handlingar och hålla register öfver

dem.

§

10

.

Folkskolestyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig eu

kassaförvaltare.

§ 11-

Folkskolestyrelsen skall före den 1 mars till stadens drätselkammaie

aflämna redovisning för de medel, styrelsen under nästföregående ar om-

7

Från och med denna tidpunkt skall, där ej enligt § 4 annorlunda

förordnats, stadens folkskolestyrelse hafva den sammansättning, som i lagen

stadgats, i följd hvaraf val af ledamöter och suppleanter skola ske före

nämnda tidpunkt. Af de ledamöter och suppleanter, hvilka då utses, skola

halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige valda och halfva antalet af de

utaf kyrkostämma valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,

som är närmast under hälften, efter lottning utträda vid slutet af året

näst efter det, då lagen börjat tillämpas.

Skolväsendets räkenskaper för året närmast före sistberörda år granskas

enligt dittills gällande bestämmelser.

°Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då lagen träder i tillämp­

ning, tillsättes i dittills stadgad ordning.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade

lydelse:

Hvarje kyrkoförsamling — — — — — _________ stadgar.

Har Kungl. Maj:t------------------------------------------------stadgadt.

Angående vården af folkskolans och därmed sammanhängande ange­

lägenheter i vissa städer är särskilt stadgadt.

o

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

9

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

den 18 juni 1902.

Härigenom förordnas, att 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902

skola hafva följande ändrade lydelse:

2

§.

I hvarje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd, hvilken det

åligger at,t i enlighet med denna lags bestämmelser taga vård om sådana

i 1 § omförmälda barn, som vistas inom distriktet. Denna nämnd ut-

göres i stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, af folk-

skolestyrelse och eljest, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt

27 §, af skolrådet.

Folkskolestyrelse äger uppdraga handläggningen af i denna lag afsedda

ärenden åt en särskild nämnd, bestående, förutom af den själfskrifna eller

den af domkapitel eller i Stockholm af stadens konsistorium utsedda leda­

moten, af minst fyra utaf styrelsens öfriga ledamöter; skolande dock alla

framställningar till stadsfullmäktige göras af styrelsen i dess helhet.

28 §.

Då särskild styrelse på grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i

afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af sty-

Bih

.

till

Riksd

. 190.9. 1

sand

. 1

Afd

.

TO

Haft

.

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

It

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern

L

indman

,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena T

kolle

,

Statsråden:

A

lbert

P

etersson

,

A

lfred

P

etersson

,

H

ederstierna

,

H

ammarskjöld

,

Roos,

S

wartz

,

grefve

H

amilton

,

grefve

E

hrensvård

,

M

alm

.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:

Öfverflyttning

Jag får härmed ånyo inför Eders Kungl. Maj:t anmäla frågan

öfverflyttning på stadsfullmäktige af vården om folkskoleväsendet i vissa

vården om

städer, hvilken fråga, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, afAJjjjta*-

Eders Kungl. Maj:t förelädes 1908 års Riksdag men då ej vann sin lösning

•viesa städer.

De för näst föregående års Riksdag framlagda förslagen voro l:o)

\&gProPontion till

angående folkskoleväsendet i vissa städer; 2:o) lag om ändrad lydelse af

1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862; och 3:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

den 13 juni 1902.

Enligt § 1 i förstnämnda lagförslag skulle i stad, där stadsfullmäk­

tige finnas och Konungen på framställning af stadsfullmäktige eller kyrko-

12

stämma därom förordnat, folkskoleväsendet samt frågan om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn utgöra en för hela

staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun hade att

vårda.

Riktdagt*. Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning föranledde inom

Riksdagen åtskilliga motioner.

Inom Första Kammaren hemställde Sam. Clason m. fl. i afgifven

motion, att Riksdagen, med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts propo­

sition icke kunde af Riksdagen bifallas, måtte i skrifvelse till Eders Kuno-1.

Maj-.t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angå­

ende sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862, att

kyrkostämmas beslutanderätt måtte, om sådant af henne beslutades, kunna

öfverlåtas åt särskilda fullmäktige, samt för Riksdagen framlägga det för­

slag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Inom Andra Kammaren väcktes motioner:

dels af V. Rydén i syfte af sådan ändring af § 4 i den föreslagna

lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer, att den där angifna folk-

skolestyrelsen skulle sammansättas på annat sätt och i annan ordning än

af Eders Kungl. Maj:t föreslaget blifvit,

dels ock af J. Byström in. fl. med förslag att den i nyssnämnda lao-

upptagna bestämmelsen därom, att i öfverläggning och beslut inom folk-

skolestyrelse om ärende, som rörde kristendomsundervisningen, icke fin^e

deltaga ledamot, som vore af främmande trosbekännelse eller anmält sig

till utträde ur svenska kyrkan, måtte utgå.

Lagul,kotte'.

Riksdagens lagutskott hemställde i afgifvet utlåtande på anförda skäl,

att förslagen till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer och till la°-

om ändring i kyrkostämmoförordningen icke måtte af Riksdagen bifallas”

att de mom Andra Kammaren väckta motionerna måtte anses besvarade

genom utskottets föregående hemställan, att den inom Första Kammaren

väckta motionen icke måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd, samt

att Riksdagen, med tillkännagifvande att förslaget till lag om ändring af barna­

vårdslagen icke i oförändradt skick vunnit Riksdagens bifall, måtte för sin

el antaga lag om ändrad lydelse åt allenast 2 § i barnavårdslagen. —

^en af utskottet föreslagna ändringen af sistnämnda lag ägde icke direkt

samband med Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning utan föran­

de des af en annan, af Eders Kungl. Maj:t framlagd proposition, hvilken

jämväl i detta sammanhang af utskottet behandlats.

Reservationer voro afgifna dels mot utskottets motivering af två

ledamöter från Första Kammaren dels ock af fem ledamöter från Andra

Kammaren, hvilka ansågo att utskottet bort i hufvudsak tillstyrka lagför-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

13

slagen och fördenskull ingå i pröfning af de särskilda bestämmelserna

i desamma med tillhörande motioner.

Första Kammaren biföll utskottets hemställan, Andra Kammaren där- Kamrarna-

emot de af Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslagen. Inom Första Kam­

maren förekom i fråga om utskottets motivering omröstning, som utföll

med 59 röster mot 44.

Då kamrarna således stannat i olika beslut, anmälde Riksdagen, att

frågan förfallit.

Vid det år 1908 sammanträdande Kyrkomötet kom den fråga, hvarom

Eders Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen handlade, under behand­

ling på grund af en utaf biskopen H. W. Tottie väckt, af vederbörande

utskott tillstyrkt motion, att Kyrkomötet måtte i skrifvelse till Eders Kungl.

Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angå­

ende sådan ändring i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 mars 1862, att kyrkostämmas beslutanderätt måtte,

om sådant af henne beslutades, kunna öfverlåtas åt särskilda fullmäktige,

samt framlägga det förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Inom Kyrkomötet framställdes vid öfverläggning om denna fråga af

biskopen G. Billing det förslag, att Kyrkomötet måtte i skrifvelse till

Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, om och i hvad mån kyrkostämmas beslutanderätt kunde öfver­

låtas åt eller fördelas emellan särskilda af kyrkostämma valda fullmäktige

och i vissa fall åt stads- eller kommunalfullmäktige, samt framlägga det

förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Vid omröstning erhöll biskop Billings förslag 29 röster och utskottets

förslag 27 röster; och aflat Kyrkomötet skrifvelse i ämnet till Eders Kungl.

Maj:t i enlighet med biskop Billings förslag.

Jag torde få tillfälle att längre fram återkomma till ett närmare om­

nämnande af innehållet i de inom Riksdagen och Kyrkomötet väckta förslagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Den fråga, som Eders Kungl. Maj:ts framställning till Riksdagen af-

såg att lösa och som sedermera varit föremål äfven för Kyrkomötets upp­

märksamhet, synes mig vara af den synnerliga vikt, att den bör åter

upptagas; och jag vill redan här uttala, att hvad i ärendet förefallit icke

kommit mig att frångå den meningen, att de af Eders Kungl. Maj:t förlidet år

för Riksdagen framlagda lagförslagen böra oförändrade ånyo föreläggas Riks­

dagen till antagande. Ett ytterligare stöd för denna min mening har jag fått

i en den 22 februari 1909 dagtecknad underdånig skrifvelse från folkskole-

14

inspektörerna i rikets städer, hvilka nästan fulltaligt samlade till möte be­

sluta inför Eders Kungl. Maj:t uttrycka sin bestämda öfvertygelse om önsk­

värdheten af folkskoleväsendets öfverflyttning från kyrkostämma till stads­

fullmäktige i väsentlig öfverensstämmelse med nådiga propositionen till

1908 års Riksdag. De förklarade sig stödja denna sin öfvertygelse på sin

personliga kännedom om förhållandena i olika städer och höllo på denna

grund före, att dessas folkskoleväsende genom ifrågavarande lagändring

skulle kraftigt främjas till båtnad för folkbildningen i det hela.

Jag tillåter mig därför att nu i hufvudsak upprepa hvad jag i detta

ämne anförde till statsrådsprotokollet den 3 april 1908.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

munaitagår!' Vid ordnande af kommunernas förvaltning genom 1862 års kommu­

nallagar fann man nödvändigt att i städerna i regel förlägga tyngdpunkten

för de rent kommunala frågornas afgörande icke till allmänna rådstugan,

där beslutanderätten utöfvades af stadens samtliga röstberättigade invå­

nare, utan till en delegation, stadsfullmäktige. Förordningen om kommu­

nalstyrelse i stad stadgar nämligen i 7 §, att i stad med öfver 3,000

invånare den staden i kommunala angelägenheter tillkommande beslutande­

rätt skall uppdragas åt stadsfullmäktige, hvaremot i stad med 3,000 in­

vånare eller därunder det må på de vid allmän rådstuga röstberättigade

ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt.

Man hade således redan då klart för sig, att de ofta mycket invecklade

ärenden af mestadels ekonomisk natur, som den borgerliga stadskommunen

hade att afgöra, icke väl lämpade sig för handläggning af den utaf en

mängd personer sammansatta allmänna rådstugan.

Hvad däremot kyrkans och folkskolans angelägenheter angick, fann

man då icke anledning att fråntaga stadsförsamlingens röstberättigade in­

vånare i sin helhet beslutanderätten om dem. Enligt kyrkostämmoförord-

ningen skola därför dessa angelägenheter såväl i stad som på landet hand­

läggas å allmän kyrkostämma, hvarefter verkställigheten af dess beslut och

den närmaste vården om hithörande angelägenheter åligger kyrkorådet

eller skolrådet. Dessa angelägenheter ansågos tydligen icke vara af den

invecklade beskaffenhet, att de icke kunde af hvar och en bedömas; de

voro ock för den enskilda församlingsmedlemmen af större personligt in­

tresse, och deras ekonomiska sida var i regel af mindre betydelse än de

rent borgerliga angelägenheterna.

Hämmclter

ta-

Särskilda bestämmelser rörande folkskoleväsendet funnos dock i vissa

rande viua städer redan vid tiden lör kommunallagarnas tillkomst och infördes i

fläder, andra städer kort därefter, bestämmelser, som fortfarande äga gällande kraft.

15

I Göteborg är folkskoleväsendet en gemensam kommunal angelägenhet,

Gt‘'b°rs-

oberoende af den kyrkliga församlingsindelningen. Kostnaderna anvisas af

stadsfullmäktige, och de kyrkostämma och skolråd eljest tillkommande ålig­

ganden handhafvas af en allmän folkskolestyrelse, bestående af stadens kyrko- Va/n#

herdar samt minst sju af stadsfullmäktige valda medlemmar. Malmö bildar

ett gemensamt skoldistrikt, hvars skolråd äger tillsätta lärare, en befo­

genhet, som eljest tillkommer kyrkostämman själf. Ungefär enahanda är Norrköping

förhållandet i Norrköping. 1 Uppsala är folkskskoleväsendet grundadt på uPP,ai«.

den så kallade Prins Gustafs folkskola, hvilken styres af eu på särskildt

sätt sammansatt direktion, som, bland annat, äger utnämna och afskeda iu(|d

lärare. Slutligen handhafvas den allmänna barnskolans i Lund angelägen­

heter af domkyrkoförsamlingens skolråd, hvarjämte skolan står under

biskopens särskilda tillsyn och vissa personer äga att jämte skolrådet del­

taga i somliga frågors afgörande.

Under den starka utveckling, hvari den svenska folkskolan alltjämt

varit stadd, blef det emellertid mer och mer tydligt, att kyrkostämman,

särskildt i de större städerna, var mindre lämplig att i första hand be­

sluta i skolfrågor.

.

Till aflöpande af antydda missförhållande afgaf en af Kungl. Maj:t'S9a

den 26 april 1895 tillsatt kommitté den 6 december samma, år ett förslag

till förordning angående skolfullmäktige och skolstyi’else i vissa städer. I

sin allmänna motivering anförde kommittén bland annat:

»Skall folkundervisningen ej förfela sitt ändamål, måste den ledas af

sakkunskap och insikt i dithörande frågor. Dess angelägenheter måste

handhafvas af personer, hvilka äga förmåga att bedöma de pedagogiska

spörsmål, som i hvarje fall skola lösas. Undervisningen får icke planlöst

anordnas och vara utsatt för tvära rubbningar och omkastningar utan

måste följdriktigt utvecklas och alltid ledas efter en bestämd och noga

genomförd plan. I en stor stad är kyrkostämman, som där oftast är sam­

mansatt af en mängd olika element, till stor del af personer, som icke äga

särskildt intresse för pedagogiska frågor, och ej heller i sådana frågor äga

nödig sakkunskap utan tilläfventyrs mången gång blott låta sig bestämmas

af de siffror, som kostnaderna för undervisningsväsendet utvisa, icke en

lämplig korporation för handläggning af folkskolans angelägenheter. Den

växlande och oberäkneliga majoriteten i en dylik kyrkostämma gifver an­

ledning att befara, att skadliga omkastningar i organisationen skola inträffa.

Då intet äfventyr finnes för utevaro från kyrkostämma, hvars medlemmai

icke bära något ansvar för sina beslut, kan ett vaksamt och påpassligt fa­

tal genomdrifva ett förslag, som det verkliga flertalet inom församlingen

eller skoldistriktet anser för skolväsendet skadligt eller rent af fördärfligt.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

18

lsZaj ¹⁹⁰³. daSen Sodkänd samt den 15 maj 1903 utfärdad lag angående folkskole­

väsendet i Stockholm.

Enligt denna lag med viss däri sedermera vidtagen ändring utgör folk­

skoleväsendet i hufvudstaden med två här nedan angifna undantag en för

hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att

vårda, i följd hvaraf kostnaderna för skolväsendet, med samma undantag,

beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Undantagsbestämmelserna afse:

1:°) dispositioner och testamentsanslag med afseende å folkskoleväsen­

det, hvilka före 1904 års ingång blifvit eller därefter blifva ställda under

öfverstyrelsens för Stockholms stads folkskolor eller skolråds förvaltning,

om hvilka dispositioner och anslag skall gälla, hvad särskilt är eller

varder stadgadt; och

2:o) att församling, som icke till staden öfverlåtit sina för folkskole­

väsendets behof vid 1902 års slut upplatna eller till upplåtelse afsedda

fastigheter, är skyldig att fortfarande, intill dess en dvlik öfverlåtelse

kommit till stånd, för enahanda ändamål upplåta och underhålla samma

fastigheter och byggnader eller ock, därest församlingen önskar använda

dem föi annat ändamål, tillhandahålla andra, af stadsfullmäktige godkända

lokaler af motsvarande storlek.

Folkskoleväsendet handhafves af öfverstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd.

öfverstyrelsen, som utgöres af ledamöter, utsedda af skolråden, Stock­

holms stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att hvarje skolråd

äfvensom konsistorium väljer en ledamot samt stadsfullmäktige bland sta­

dens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare öfver tjugufem år välja

lika många ledamöter som hela antalet af de utaf skolråden valda, intager

med afseende å folkskoleväsendet enahanda ställning, som åt de i gällande

förordning om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda nämnder, hvar­

inom _ sitt område, finnes anvisad.

Öfverstyrelsen, som inom sig för hvarje år utser ordförande och vice

ordförande, åligger:

att hafva det allmänna inseendet öfver de åt folkskolorna upplåtna

lokaler;

. att till stadsfullmäktige afgifva förslag i ärenden, som angå skolans

fastigheter samt verkställande af större byggnadsarbeten;

att till stadsfullmäktige afgifva förslag till följande årets utgifts- och

inkomststat för folkskoleväsendet, däri inbegripen aflöningsstat för stadens

folkskoleinspektör, öfverstyrelsens tjänstebiträden samt lärare och lärarinnor

vid folkskolan; och

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

20

enligt förslaget från Malmö: minst tolf af stadsfullmäktige valda per­

soner, bland hvilka skolrådet skulle utse ordförande och vice ordförande;

enligt föi slaget från Lund: stadens kyrkoherde eller hans vikarie samt

minst nio af stadsfullmäktige valda personer;

enligt förslaget från Gäfle: åtta ledamöter, valda enligt förut gällande

bestämmelser till hälften af kyrkostämman och till hälften af stadsfull­

mäktige.

Dessutom var i vissa af förslagen antingen intagen bestämmelse om

eller uttalad önskvärdheten af att skolrådets ordförande och stadens folk­

skoleinspektör finge närvara vid och deltaga i stadsfullmäktiges öfverlä°-<*-

ningar rörande skolfrågor.

Vederbörande myndigheter hafva i de öfver framställningarna afaifna

.} ttrandena i. allmänhet tillstyrkt desamma, delvis med mindre anmärk-

n i nyår, hvarjämte äfven på ett håll framkastats tanke på ifrågavarande

agstiftnings utsträckande att gälla samtliga städer i riket. Domkapitlet i

Lund ansåg visserligen principiellt, att frågan borde ordnas så, att samt­

liga ärenden, i hvilka kyrkostämma nu hade att besluta, skulle öfver­

flytta8. till särskilda församlingsfullmäktige; men, då en sådan anordning

sannolikt icke på lång tid kunde komma till stånd, tillstyrkte domkapitlet

de i fråga om Malmö och Lund framställda förslagen med någon ändring

i fråga om skolrådens sammansättning, särskildt i den riktningen att

ledamöterna i skolrådet skulle utses af kyrkostämma. Domkapitlen i Växjö,

Strängnäs och Uppsala afstyrkte däremot helt och hållet den föreslagna

öfverflyttningen af folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen. Det

hamhölls från dessa håll hufvudsakligen, att genom en dylik åtgärd bör­

jan vore gjord till en skilsmässa mellan skolan och kyrkan; htt öfver­

flyttningen äfven skulle menligt inverka på föräldraintresset för skolan,

rrv liket icke skulle fa tillfälle att såsom förut direkt göra sig gällande;

att dissenters skulle enligt förslagen kunna deltaga i behandlingen af frå­

gor rörande skolan och särskildt kristendomsundervisningen; samt att be­

stämmelser saknades om sättet för åstadkommande af samarbete mellan

stadsfullmäktige och skolrådet. I stället föreslogs eu utredning rörande

införande af en ny institution, kyrko- eller församlingsfullmäktige, hvilka

skulle kunna öfvertaga äfven de rent kyrkliga frågor, däri kyrkostämman

nu beslutade.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att kyrkostämman i Halmstad

c en 1 november 1907 till Kungl. Maj:t inkommit med en framställning

därom, att kyrkostämmans befattning med alla ärenden, som rörde folk­

skolans ekonomi, måtte öfverflyttas till stadsfullmäktige under förutsättning

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 103.

21

i (ifrigt hufvudsakligen: att skolrådet, som skulle vara ansvarigt inför

stadsfullmäktige, skulle antaga och entlediga lärare samt handhafva skol­

väsendets organisation; att skolrådet skulle utses till hälften af kyrko­

stämma och till hälften af stadsfullmäktige; att stadens folkskollärare skulle

äga utse en, dess folkskollärarinnor en och dess småskollärarinnor en

person inom sig att närvara vid skolrådets sammanträden med rätt att

deltaga i dess öfverläggningar men ej i dess beslut; samt att dylik rätt

skulle beträffande stadsfullmäktiges öfverläggningar tillkomma skolrådets

ordförande, stadens folkskoleinspektör och en af stadens lärarpersonal

utsedd folkskollärare. — Numera har en framställning inkommit jämväl

från stadsfullmäktige i Marstrand, med instämmande af kyrkostämman

därstädes, om öfverflyttande af stadens folkskoleväsende under stadsfull­

mäktiges vård.

Då fråga om öfverflyttande af folkskolans angelägenheter på stads­

fullmäktige samtidigt väcktes på flera håll och behofvet af förändrade

anordningar syntes uppenbart, men det å andra sidan knappast kunde

anses lämpligt att stifta en särskild lag för hvarje kommun, ansåg jag det

böra tagas under öfvervägande, om icke uti ifrågavarande hänseende en­

hetliga bestämmelser för de särskilda kommunerna kunde åstadkommas.

Den 14 juni 1907 medgaf också Kungl. Maj:t på min föredragning, att

chefen för ecklesiastikdepartementet finge inkalla högsta tre sakkunniga

personer för att inom departementet biträda vid utredning af frågan om

öfverflyttning på stadsfullmäktige i vissa större städer af vården om folk­

skoleväsendet därstädes; hvarefter jag den 11 juli 1907 uppdrog åt kammar­

rättsrådet J. Östberg, kontraktsprosten K. E. Edlund och folkskoleinspek­

tören A. Friden att deltaga i beredningen af denna fråga.

Efter fullgjordt uppdrag aflämnade dessa sakkunnige med skrifvelse

den 30 oktober 1906 till ecklesiastikdepartementet

dels förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer,

dels förslag till ändrad lydelse af 2 § i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

dels ock förslag till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskole­

väsendet handhafves af stadsfullmäktige,

jämte till dessa förslag hörande motiv. Förslagen jämte motiv

hafva befordrats till trycket. De två förstnämnda förslagen torde såsom

bilagor få fogas till protokollet. Vidkommande det sista förslaget är det

icke af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning; och beröres

det därför här endast i den mån det oundgängligen sammanhänger med

de sakkunniges öfriga förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 103.

Sakkunniges

betänkande

och förslag.

22

allmänna

^ s*n a^männa motivering anföra de sakkunnige, efter en öfversikt

motivering,

öfver frågans tidigare behandling, följande:

städs-

Det torde numera allt allmännare erkännas, att, särskildt för stora

stadssamhällen, kyrkostämman icke vore en lämplig institution för hand­

öl folkskola hafvandet och vården af folkskolans angelägenheter. Redan det stora

väsende!.

antal röstberättigade, som hade rätt att i de större städerna deltaga i

kyrkostämma, uppgående t. ex. i Malmö till omkring 19,000, i Norrköping

till omkring 11,000 o. s. v., hänvisade bjärt på olägenheten af dess förvalt­

ning af folkskoleväsendet.

Med den betydelse folkskoleväsendet alltmera fatt och finge för sam­

hället och de störa ekonomiska kraf det följaktligen ställde på de skatt­

skyldiga, måste det blifva oafvisligt att i de större och medelstora stä­

derna öfverlämna den högsta lokala myndigheten öfver folkskolans ange­

lägenheter åt en särskild representation.

I fråga om huru en sådan representation borde vara beskaffad kunde,

såsom äfven hittills framkomna förslag gåfve vid handen, trenne utvägar

erbjuda sig. En vore att åt särskilda fullmäktige, skolfullmäktige, upp­

draga församlingarnas beslutanderätt i hithörande ärenden, en annan att

anordna en representation, kyrkofullmäktige, hvilken skulle öfvertaga kyrko­

stämmas allmänna befogenhet såväl i fråga om kyrkans som folkskolans

angelägenheter, och en tredje att till stadsfullmäktige öfverflytta folkskole­

väsendet samt hvad därmed stode i samband.

Obenägenheten för och olämpligheten af att för folkskolans angelägen­

heter tillskapa en särskild representation genom skolfullmäktige torde vara

så stor, att ett återupptagande af 1895 års kommittéförslag härom icke

borde ifrågasättas.

Icke heller hade frågan om en kyrkofullmäktigeinstitution i kyrko­

stämmas ställe ännu så fortskridit, att därpå kunde byggas något förslag i

förevarande afseende. I hvarje fall torde den allmänna meningen gå i den

riktningen, att, äfven om en dylik institution infördes, densamma borde

anordnas enbart för rent kyrkliga frågor. I Stockholm, där kyrkofullmäktige

redan funnits införda för behandling i vissa fall af frågor rörande folk­

skolan, hade man icke heller ansett sig böra vid upphäfvande af de särskilda

kyrkostämmornas befattning med de egentliga folkskoleärendena utveckla

kyrkofullmäktigeinstitutionen till en institution för det fullständiga öfver-

tagandet af dessa frågor, utan föredragit att låta dem behandlas af stads­

fullmäktige.

Det syntes ock, som om vid en fullständigt fri pröfning af alla hit­

hörande omständigheter de öfvervägande skälen talade för att stadsfullmäk­

tige gjordes till högsta lokala myndighet öfver folkskolan i de fall, där denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

23

myndighet icke ansåges längre böra ligga hos kyrkostämman. Folkskolans

egen utveckling från en mera uteslutande kyrklig till en allt mer och mer

borgerlig karaktär liksom angelägenheten däraf, att i de samhållen, däi

folkskolans budget spelade en stor och alltmera betydande roll, frågor om

folkskolebudgeten handlades i ett sammanhang och med hänsyn till kom­

munala budgeten i öfrigt, talade afgjordt för att folkskoleväsendet borde

liksom andra närbesläktade frågor i de större stadssamhällena läggas

under stadsfullmäktiges beslutanderätt.

Om man ock för Stockholm, där äfven i öfrigt på det kyrkliga och

kommunala området särskilda författningar vore gällande, funnit det

lämpligast att ordna folkskoleväsendet genom en speciellt för hufvudstaden

affattad lag, torde det icke vara behöfligt eller ändamålsenligt att fullfölja

samma väg för hvarje annan stad, där man ville ordna beslutanderätten

öfver folkskolans angelägenheter på samma grundval som i hufvudstaden.

Lämpligare synes det vara att söka få till stånd en lag, så affattad, att

den kunde tjäna till efterrättelse för alla de städer, utom Stockholm, där

man ville åt stadsfullmäktige öfverlämna den högsta lokala vården och

förvaltningen af folkskoleväsendet samt hvad därmed stode i samband.

Hvad härefter beträffade frågan om en dylik lags tillämplighetsområde tiUaL^™l

anförde de sakkunnige:

område.

Att för undervisningens behöriga och likformiga ordnande samt kost­

nadernas jämnare och rättvisare fördelning stad, som inneslöte flera för­

samlingar, borde hafva ett för hela staden gemensamt folkskoleväsende

vore påtagligt och äfven allmänt erkändt. Men detta vore redan också i

regel iakttaget och ordnadt antingen genom de särskilda för vissa städer

såsom Malmö och Norrköping vidtagna undantagsbestämmelser, eller ock

på grund af allmänna folkskolestadgans föreskrift därom, att två eller flera

församlingar inom samma pastorat eller stad kunde förena sig om ge­

mensamt skolråd och därmed komma att utgöra äfven ett gemensamt

skoldistrikt.

Om det således ur synpunkten af det ändamålsenliga, att stad med

flera församlingar hade gemensamt skolväsende, icke syntes nödvändigt att

ovillkorligen föreskrifva, att ifrågavarande lag skulle för sådan stad vara

gällande, borde man icke heller, på sätt 1895 års kommitté föreslagit,

stadga, att lagen oeftergifligen skulle vara gällande för stad, som upp­

nått visst invånarantal, t. ex 20,000. Utom att en siffra alltid måste

blifva mer eller mindre godtyckligt vald och att en sådan bestämmelse

förde med sig särskilda föreskrifter, huru förhållas skulle, om städs in­

vånarantal sjönke under det i lagen förutsatta, kunde det ju alltid erinras

mot en dylik bestämmelse, att förhållandena i en stad, som uppnatt denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

24

Styrelse för

folkskolan.

gräns, kunde vara sådana, att lagens tillämpning där mindre vore af nöden

än i stad, som stode under gränsen, och att, om man lämnade den senare

staden frihet att inordna sig under lagen eller icke, samma frihet borde

lämnas äfven den förra.

Då man icke kunde eller borde nu ifrågasätta, att lagen ovillkor­

ligen skulle gälla en hvar stad, där stadsfullmäktige funnes, borde man

alltså stanna vid att göra det beroende på hvarje sådant stadssamhälles

framställning hos Kungl. Maj:t i saken och Kungl. Maj:ts efter samtliga

vederbörandes hörande meddelade beslut i ämnet, huruvida lagen skulle

träda i tillämpning för ett stadssamhälle eller icke. En dylik regel med­

förde ock den största enkelheten i hithörande föreskrifter, och syntes en

framställning i saken kunna hos Kungl. Maj:t göras såväl af kyrkostämma

som af stadsfullmäktige.

På detta sätt införde man icke något som helst tvång i förevarande

afseende utan läte saken bero däraf, huruvida något verkligt behof af den

nya ordningen gjorde sig gällande å olika orter samt om detta behof vore

tillräckligt starkt att föranleda och motivera en framställning till och be­

slut af Kungl. Maj:t.

Hvad härefter anginge frågan, huru styrelsen för folkskolan borde

ordnas i de städer utom Stockholm, där folkskoleväsendet sålunda öfver-

lämnades åt stadsfullmäktiges handhafvande, hunde det i första hand anses

som en naturlig konsekvens, att stadsfullmäktige helt enkelt äfven i detta

afseende trädde helt och hållet i kyrkostämmas ställe och att således skol­

rådet eller skolstyrelsen åtminstone i regel utsåges af stadsfullmäktige

samt vederbörande kyrkoherde bibehölles såsom dess själfskrifne ordförande.

En dylik konsekvens hade man dock icke tagit i Stockholm och i Göte­

borg, där folkskolan redan vore ställd under stadsfullmäktige. Tvärtom

hade man i dessa städer ändock velat bevara de kyrkliga församlingarnas

inflytande på styrelsens för folkskolan sammansättning. Så hade man i

Stockholm inrymt befogenhet för de olika territoriella kyrkoförsamlingar-

nas skolråd att utse lika många ledamöter i folkskolestyrelsen som stads­

fullmäktige valde, hvarjämte Stockholms stads konsistorium utsåge en

ledamot, och i Göteborg vore stadens samtliga kyrkoherdar själfskrifna

ledamöter, under det stadsfullmäktige utsåge återstående antalet. I båda

dessa städer utsåge skolstyrelserna själfva såväl ordförande som vice ord­

förande.

Det torde till en början vara själffallet, att, om folkskoleväsendet i

en stad öfverflyttades från kyrkostämmas till stadsfullmäktiges handlägg-

ning, stadsfullmäktige borde hafva inflytande på sammansättningen af sty­

relsen för folkskolan, hvilken ju skulle, bland annat, förbereda alla orga-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

25

nisations- och byggnadsfrågor samt framlägga förslag till §tat för folk­

skolan m. in. till stadsfullmäktiges pröfning och afgörande. A andra sidan

fölide dock icke häraf med nödvändighet, att stadsfullmäktige skulle utse

alla de valda ledamöterna i skolrådet eller skolstyrelsen. Äfven om kyrko­

stämmas befattning i öfrigt

med

skolväsendet upphörde kunde det be­

finnas lämpligt att låta densamma fortfarande utse en del åt skolrådet

eller skolstyrelsen. Sådant skulle framför allt kunna anses pakalladt med

hänsyn därtill, att målsmännen för barn i folkskolan därigenom skulle i

viss J mån få en direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansätt­

ning samt på så sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans

angelägenheter,

Till ...

Den farhåga, som möjligen kunde uppstå mot^ att en del ledamöter i

skolstyrelse, hvarom nu vore fråga, skulle utses å kyrkostämma eller att

på detta sätt folkskollärarna själfva skulle kunna utöfva ett obehörigt in­

flytande på sammansättningen af en styrelse, som dock bland andra upp­

gifter äfven hade den att kontrollera och öfvervaka deras egen verksam­

het, syntes icke vara befogad. Hittills vunnen erfarenhet kunde icke sägas

rifva stöd åt en dylik fruktan. 1 hvarje fall blefve faran i detta afseende

betydligt reducerad mot nu, om kyrkostämmas val af skolstyrelse komme

att omfatta blott en del af skolstyrelsen, under det att kyrkostämman

för närvarande valde hela skolrådet, den själfskrifne ordföranden undan-

"Ö Det hade därför synts vara ett tillbörligt och lämpligt tillgodoseende

af olika intressen samt ett behörigt afvägande mellan de gamla och nya

förhållandena, om man stadgade, att stadsfullmäktige och kyrkostämma

skulle hvardera utse lika stort antal i styrelsen för folkskolan. Dn sådan

föreskrift hade därför i förslaget upptagits såsom den generella regeln._

Sedan skolrådsinstitutionens införande hade gällt såsom allmän

cip att kyrkoherden i församlingen eller den, som förrättade hans tjänst,

skulle vara själfskrifven ordförande i skolrådet. Denna anordning, som

hade sin "rund i folkskolans historiska uppkomst, kunde vara fullt be­

fogad, så länge folkskoleväsendet lydde under kyrkostämma, hvars ord­

förande kyrkoherden i församlingen eller hans ställföreträdare jämväl vore.

I de städer, där folkskoleväsendet hittills öfverflyttats till stadsfullmäktige,

eller Stockholm och Göteborg, hade man lämnat skolstyrelsen Öppet att

siälf utse ordförande, dock att dessa städers prästerskap, såsom ofvan an­

förts, i större eller mindre omfattning bibehållits vid säte och stämma i

skolstyrelsen.et ^ kyrkoherden att i en stor stad med talrika folk­

skolor och °folkskolcklasser vara skolstyrelsens ordförande kunde utan

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afl. 10 Höft.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

26

tvifvel ställa sig mycket betungande, i all synnerhet om ålder eller ohälsa

nedsatt hans krafter, och möjligt vore, att skolstyrelsen inom sig hade

någon, som vore lämpligare än kyrkoherden till ifrågavarande uppdrag.

Särskildt kunde det vara mycket otjänligt att vid förfall för kyrkoherde

dennes vikare skulle inträda såsom ordförande i skolrådet. Härigenom

kunde den viktiga befattningen komma att till skada för dess behöriga

skötsel allt för mycket växla innehafvare.

Med afseende således å alla hithörande omständigheter hade det synts

böla lämnas skolstyrelsen öppet att i här afsedda städer själf utse ord-

förande och vice ordförande för hvarje kalenderår. Det följde af sig själft,

att, där så funnes ändamålsenligt, församlingens kyrkoherde bibehölles vid

ordförandeskapet.

Äfven kyrkoherdes själfskrifna ordförandeskap i skolstyrelse i

fall, hvarom nu vore fråga, borde upphöra, torde det dock vara önskligt

och angeläget, särskildt med hänsyn till kristendomsundervisningen och

dess störa betydelse för folkskolan, att bibehålla stadsförsamlintrens eller

stadsförsamlingarnas prästerskaps rätt till ledamotskap i folkskolestyrelsen.

Där endast en kyrkoherde funnes i stad, borde han själffallet vara leda­

mot i folkskolestyrelsen. Vore församlingarna i en stad flera med hvar

sin kyikoherde, torde det vara tillräckligt att, såsom i Stockholm, stadga

att vederbörande domkapitel skall utse en af dem till ledamot i skolsty­

relsen. Att dessa val borde öfverlämnas åt domkapitlen, torde vara på-

kalladt- af sakens natur och så mycket mera ändamålsenligt, som i dom­

kapitlens . allmänna uppgift läge att hafva en viss tillsyn öfver folkskolan

och särskildt öfvervaka kristendomsundervisningen i församlingarna. Dom­

kapitlet torde ock lättast vara i tillfälle att i förevarande fåll o-öra det

lämpligaste valet.

. o Sakkunnige hafva i dessa grundfrågor varit fullständigt eniga utom

i fråga om antalet prästerliga ledamöter i skolstyrelsen, i hvilket afseende

kontraktsprosten Edlund afgifvit följande reservation:

»Enligt folkskolestadgans 63 och Öl §§ åligger det prästerna och så­

ledes i främsta rummet kyrkoherdarna att utöfva en sorgfällig uppsikt

öfver kristendomsundervisningen i distriktets skolor och sörja för god skol­

gång. Det ligger i sakens natur, att kyrkoherden lättast och till största

gagn för skolan kan fullgöra denna skyldighet, om han är ledamot af

skolans styrelse. En följd häraf är, att icke blott kyrkoherden i stad, där

blott en sådan finnes, utan ock samtliga kyrkoherdar i städer med flera

församlingar skulle vara ledamöter i skolstyrelsen. Så har man ock i

regel tänkt sig förhållandet i de städer, som till Kungl. Maj:t inkommit

Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

27

med framställningar om lagliga bestämmelser rörande skolärendenas öfver­

flyttande å stadsfullmäktige.

Emot samtliga kyrkoherdars själfskrifvenhet i skolstyrelsen i städer

med flera församlingar kan dock invändas, att då proportionen mellan de

själfskrifna och valda ledamöterna i skolstyrelsen själfsagdt bör vara så­

dan, att de senare utgöra majoritet, skolstyrelsen blir en stor och svår-

handterlig korporation i de städer, där, såsom exempelvis i Göteborg,

kyrkoherdarna redan nu åro många och säkerligen inom kort blifva ännu

flera.

Erkännande riktigheten af denna invändning, förmenar jag dock, att

ingen svårighet i förevarande fall uppstår, om åtminstone trenne kyrko­

herdar få säte och stämma i skolstyrelsen, hvarigenom skulle erhållas ett

förstärkt målsmanskap för kristendomsundervisningen; och skulle dessa

trenne prästerliga ledamöter på förut anförda skäl utses af vederbörande

domkapitel.»

Vidare anföra de sakkunnige:

.

Såsom ofvan framhållits, gällde för närvarande alldeles särskilda be- stadganden.

stämmelser i fråga om folkskolestyrelsens sammansättning i Göteborg och

i Uppsala samt i vissa afseenden i Lund. Bestämmelserna härom vore

gifna genom särskilda af Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Da det

kunde befinnas ändamålsenligt att för dessa städer och tilläfventyrs äfven

för något annat stadssamhälle hafva speciella, från de allmänna afvikande

stadganden i detta ämne, syntes det de sakkunnige, som om lagen borde

lämna möjlighet härtill, och hade i lagförslagets § 5 alltså inrymts be­

fogenhet för Kungl. Majrt att, där sådant af särskilda förhållanden påkallades,

meddela speciella föreskrifter om folkskolestyrelsens sammansättning.

Det hade redan funnits af förhållandena oafvisligen påkalladt att i

de större städerna i vårt land, icke blott Stockholm och Göteborg utande,,, btfogt«•

äfven Norrköping och Malmö, öfverlämna åt folkskolestyrelsen att tillsätta het-

ordinarie lärarplats vid folkskolan. I de förslag till lag och folkskole­

stadga för hithörande städer, som de sakkunnige framlade, hade ock upp­

tagits föreskrifter, som inrymde en dylik befogenhet åt en hvar skolsty­

relse i dessa stadssamhällen. Det läge nämligen i öppen dag, att val åt

ordinarie lärare i folkskolan icke borde bibehållas åt kyrkostämma i stad,

där folkskoleväsendet öfverflyttades till stadsfullmäktiges beslutanderätt,

äfvensom att dylika val icke lämpligen kunde eller borde företagas af

stadsfullmäktige.

Efter denna allmänna motivering öfvergingo de sakkunnige till inuti-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

28

vering af de utaf dem framlagda lagförslagens särskilda bestämmelser.

Till denna senare motivering återkommer jag i ett annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

De sakkunnigas betänkande och förslag remitterades till domkapitlen,

som skulle lämna samtliga stadsförsamlingar tillfälle att yttra sig i äm­

net, och till länsstyrelserna, hvilka anbefalldes att lämna stadsfullmäktige

i samtliga städer tillfälle till dylika yttrandens afgifvande.

nasyttranden De infordrade utlåtandena hafva nu inkommit från domkapitlen och

öfver sa**</n-länsstyrelserna; och hafva därvid fogats yttranden från det stora flertalet

niges

^s/^OTtgmyndighetcr.

De flesta af de hörda myndigheterna hafva förordat de sakkunniges

förslag eller inskränkt sig till ett förklarande, att förslagen ej föranleda

någon erinran. Men andra meningar hafva ock gjort sig gällande.

S‘iigé{Uöfver Angående först själfva hufvudfrågan — om kyrkostämman i stad

tagande af

fortfarande kunde anses lämplig att handhafva folkskoleväsendet — kan

^åundft man saoa> att meningarna därom knappast varit delade. Äfven om de

' • ’ af de sakkunnige framhållna, förut omförmälda olägenheterna af nuva­

rande anordning icke framträdt så starkt i en del mindre samhällen, har

det dock allmänt medgifvits, att sådana olägenheter finnas i de större

städerna, och framhållits såsom uppenbart, att de förr eller senare komme

att göra sig gällande äfven i de mindre. Det framhålles, delvis med

skärpa, att en institution med hundra- och tusental af röstberättigade icke

kan lämpa sig att rätt handhafva denna icke minst i ekonomiskt afseende

så viktiga angelägenhet; att på grund af den otymplighet, som sålunda

vidlåder denna institution, intresset för deltagande i dess förhandlingar

alltmera minskats; att på grund häraf besluten å kyrkostämmorna allt­

mera kommit att dikteras af en tillfällig, fåtalig, ständigt växlande majo­

ritet, hvarigenom uppstått en synnerligen'skadlig osäkerhet i afseende å

ärendenas afgörande; samt att folkskoleärendena numera ofta vore af så

stor ekonomisk innebörd, att de äfven ur denna synpunkt icke längre i

sådan grad, som möjligen vid kommunallagarnas tillkomst varit fallet,

lämpade sig för afgörande af de å kyrkostämma röstberättigade.

Oaktadt man således i allmänhet vitsordat olämpligheten af nuva­

rande förhållanden, hafva dock icke saknats röster, hvilka motsatt sig det

föreliggande förslaget.

Ä ena sidan har från ett och annat håll framhållits, att förslaget,

genom att uppdraga vården af folkskoleväsendet åt en delegation, på samma

gång det utestängde samhällets breda lager från möjlighet att göra sitt

30

för vissa städer vara obligatorisk. Så yrka länsstyrelsen i Örebro och

stadsfullmäktige i Lskilstuna, att i städer med 3,000 invånare ock där-

öfver, länsstyrelsen i Nyköping att i städer med 10,000 invånare och

häröfver samt kyrkostämman i Eskilstuna att i städer med 15,000 in-

\ ånare och häröfver stadsfullmäktige ovillkorligen skola öfvertaga folk­

skoleväsendet, hvaremot ett sådant öfvertagande i öfriga städer skulle bero

på vederbörandes ansökning därom. På andra håll åter har man ansett,

att den nya lagstiftningen skulle begränsas därhän, att endast större städer,'

exempelvis med minst 15,000 invånare, skulle kunna komma in under

densamma.

8folk,kall».

... Hvaf! härefter angar den föreslagna skolstyrelsen och dess samman­

sättning hafva därom yppats mycket olika meningar.

Beträffande därvid först de valda ledamöterna hafva två från de

sakkunniges uppfattning afvikande meningar gjort sig gällande. Den ena

utgåi från att, då stadsfullmäktige skola öfvertaga ansvaret för folkskole­

väsendet, måste skolstyrelsen — såsom ock de sakkunniges förslag inne-

hållei först och främst betraktas som en stadsfullmäktige underlydande

nämnd, och vid sådant förhållande böra ock enligt denna åsikt stadsfull­

mäktige äga att utse samtliga ledamöterna i denna nämnd. I denna syft­

ning hafva uttalat sig 5 länsstyrelser, 4 kyrkostämmor och stadsfullmäktige

i 9 städer. Stadsfullmäktige i Borås hafva framställt fordran på att af de

utaf stadsfullmäktige valda ledamöterna två skola tillhöra fullmäktiges

krets; på andra håll har föreslagits, att två tredjedelar eller tre fjärde­

delar af skolstyrelsens valda ledamöter skola utses af stadsfullmäktige.

Gent emot detta kraf på tillvaratagandet af stadsfullmäktiges intressen

stå de, som. väl äro med på att lägga afgörandet af folkskoleärendena i

stadsfullmäktiges händer, men vid utseende af skolstyrelse önska så mycket

som möjligt tillvarataga äfven andras intressen, särskild! föräldraintresset.

I sådant sj fte föreslås, dels att stadsfullmäktige, som skulle utse samtliga

de valda ledamöterna i skolstyrelsen, därvid skulle vara skyldiga att på ett

eller annat sätt tillgodose deras önskningar, som hafva barn i skolåldern,

såsom genom inval af sådana personer i skolstyrelsen, dels att kyrko­

stämmans föreslagna valrätt skulle utöfvas allenast af föräldrar eller målsmän

för barn i skolåldern, eventuellt genom omröstning per capita, dels att nyss­

nämnda \ alrått skulle utöfvas af allmän rådstuga i stället för kyrkostämma

So“

rörande* . ^kommande frågan om ordförandeskapet'i skolstyrelsen hafva endast

nagra få af de myndigheter, som förordat förslagen i princip, haft något

att erinra mot. styrelsens rätt att själf välja sin ordförande och följ­

aktligen velat bibehålla prästens själfskrifvenhet i sådant hänseende.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

33

skolrådet erhålla ett mera jämnt och från tillfälliga inflytelser fritt be­

dömande.

1895 års koinmitterade ställde sig, såsom jag förut nämnt, bestämdt

afvisande mot tanken, att stadsfullmäktigeinstitutionen skulle i skolfrågor

ersätta kyrkostämman, och de af koinmitterade anförda skälen hafva också

återupptagits och utvecklats i åtskilliga af de uti nu föreliggande ärende

afgifna utlåtandena.

Kommitterade framhöllo, att stadsfullmäktige ej väljas med särskild

hänsyn till undervisningsfrågor, och att, då stadsfullmäktige i främsta

rummet äro upptagna af en stor mängd borgerliga ärenden, som höra till

deras handläggning, man kunde befara, att skolans angelägenheter lätt skulle

blifva tillbakasätta. Jag kan icke finna något hållbart stöd för en dylik

fruktan. Stadsfullmäktige väljas ju med hänsyn till samtliga de ärenden,

hvilka de hafva att handlägga, och det torde vara alldeles otvifvelaktigt,

att, när äfven skolfrågorna komma att ingå i området för stadsfullmäktiges

beslutanderätt, dessa frågor, för hvilka de väljande i allmänhet äro ganska

intresserade, skola få sitt tillbörliga inflytande vid valen. Det saknas för

öfrigt hvarje skäl att misstro stadsfullmäktiges vilja och förmåga att be­

döma skolfrågor lika väl som andra dem tillkommande frågor, detta så

mycket mer, som den högre bildningen i allmänhet är ganska talrikt re­

presenterad i städerna. Erfarenheten från Stockholm och Göteborg talar

ock ett annat språk. För öfrigt skola ju fullmäktige hufvudsakligen hand­

lägga de finansiella frågorna, medan de egentliga skolfrågorna i än större

utsträckning än hittills varit fallet med skolrådet komma att bedömas af

den för ändamålet särskildt tillsatta skolstyrelsen.

Jag kommer därigenom in på en annan af de gjorda invändningarna,

nämligen den, att det ej vore lämpligt att åt stadsfullmäktige öfverlåta

skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skol­

frågorna, enär de ekonomiska och pedagogiska frågorna såsom nära sam­

hörande ej borde skiljas åt utan behandlas af samma myndighet. Det

behöfver väl ej särskildt påvisas, att denna anmärkning i minst lika hög

grad gäller den nuvarande anordningen med afgörandets fördelning mellan

kyrkostämman och skolrådet. För öfrigt torde väl skolfrågorna likaväl

som alla andra kommunala frågor tarfva en verkställande myndighet,

som har närmaste uppsikten öfver ärendenas behöriga gång, och svårig­

heten att afpassa denna myndighets och den beslutade myndighetens verk­

samhetsområden torde icke vara större på skolväsendets område än annor­

städes.

Det har vidare sagts, att öfverflyttandet af folkskoleväsendet inom

stadsfullmäktiges maktområde innebure en brytning med eu hittills i vårt

Bill.

till

lliksd.

Prof. 1909. 1 Samt. 1

Afd. 10

Höft.

5

34

land gällande princip, en brytning, hvartill skäl så mycket mindre före-

låge, som folkskolan nått sin nuvarande höga ståndpunkt just under den

kyrkliga kommunens hägn. Förnekas kan ju icke, att genom det före­

liggande förslaget den borgerliga kommunen får sin maktsfär ökad och

flyttad in på ett område, hvilket förut ansetts tillhöra den kyrkliga kom­

munen. Af hvad jag förut anfört framgår, att jag anser denna ökning af

den borgerliga kommunens maktområde vara en naturlig konsekvens af

folkskolebudgetens öfverflyttande till stadsfullmäktige, men att härigenom

skulle astadkommas någon mera betydande ändring af principiell innebörd

kan jag svårligen finna. _ Stadsfullmäktige väljas ju i det närmaste af

samma valmanskår, som bildar kyrkostämman, skolstyrelsen, nu utsedd af

kyrkostämman, kommer att utses dels af stadsfullmäktige, dels fortfarande

af kyrkostämman, och de rent kyrkliga myndigheterna komma, enligt hvad

jag har för afsikt att föreslå, att till folkskoleväsendet under dess nya

organisation intaga i det närmaste samma ställning som förut. Den före­

slagna förändringen är af praktisk innebörd och bör bedömas hufvudsakligen

från sådan synpunkt.

Slutligen har såsom skäl mot öfverflyttningen anförts, att valrätt och

valbarhet till stadsfullmäktige skulle tillkomma jämväl främmande religions-

bekännare och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, hvadan

sådana personer kunde komma att såsom ledamöter af stadsfullmäktige

och äfven af skolstyrelsen utöfva inflytande på folkskoleärendenas af­

görande. Jag kan icke heller finna detta skäl afgörande. Folkskolan är

ju en skola äfven för deras barn, som icke tillhöra svenska statskyrkan.

Det finnes intet skäl, hvarför icke dessa utomstående, från hvilka man

dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek till och omvårdnad om den

svenska folkundervisningen, skulle få hafva ett ord med i frågor rörande

denna undervisning. Att härvid beträffande dessa personers deltagande i

ärenden rörande kristendomsundervisningen en inskränkning måste göras

är, såsom också af åtskilliga i ärendet hörda myndigheter erinrats, uppen­

bart. 1 det nu framlagda lagförslaget har jag också upptagit en bestäm­

melse i detta syfte.

Jag finner således ingen af de anmärkningar, som framställts mot

förslaget att göra stadsfullmäktige till högsta lokala skolmyndighet, vara

af afgörande betydelse, utan fasthålla’ härutinnan vid hvad de sakkunnige

hemställt, liksom jag är ense med dem därutinnan, att man nu bör lagstifta

icke för en eller annan stadskommun för sig, utan med utgående från

att samtliga stadskommuner böra kunna ordna sitt skolväsende efter en

gemensam lag.»

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

35

Gent emot hvad jag sålunda förlidet år uttalade hafva sedermera inom

Riksdagen och Kyrkomötet framställts åtskilliga invändningar.

De förut omnämnda motionärerna inom Första Kammaren yttrade

således bland annat:

_ _

munn.

»För vår del kunna vi icke finna de i den kungl. propositionen an­

förda skäl tillräckligt starka att håfva de betänkligheter, som synas oss

vidlåda det föreliggande förslaget.

Först må erinras, att hvad som anförts för att motväga de fram­

ställda anmärkningarna om stadsfullmäktigeinstitutionens olämplighet ur

principiell eller praktisk synpunkt att öfvertaga folkskoleärendena, på sin

höjd kan göra antagligt, att stadsfullmäktige skulle utan större olägen­

heter kunna öfvertaga dessa funktioner, men ingalunda att en sådan öfver­

flyttning därför med nödvändighet borde ske. Formuleringen af de i

detta hänseende i den kungl. propositionen anförda grunderna är dess­

utom på vissa punkter ganska sväfvande och synes gifva vid handen, att

om än propositionen icke velat tillmäta motskälen någon betydelse, den

dock ej velat bestrida, att de kunna hafva åtskillig räckvidd, och att full

visshet i detta hänseende icke föreligger, öfverflyttningen skulle alltså

ur denna synpunkt blifva ett experiment, hvars praktiska och principiella

olägenheter icke med säkerhet låta sig öfverskådas.

° De skäl, som då anföras för att ett sådant experiment i allt fall

skulle göras, äro hufvudsakligen två. Det ena afser stadskommunernas

budgetbehandling. Det framhålles, att denna skulle vinna i enkelhet och

enhetlighet genom att äfven budgeten rörande folkskolan och åtskilliga

dithörande ärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige. Tydligt är dock, att

detta skäl är af ganska relativ betydelse, ty så länge kyrkostämman i allt

fall kvarstår såsom en myndighet med beslutanderätt i ekonomiska frågor

— och att beröfva henne sådan kan ju icke ifrågakomma — vinnes icke

den önskade enhetligheten. Det andra skälet för stadsfullmäktigeinstitu­

tionens anlitande är åter det ofvan anförda, att. ännu icke någon utred­

ning förelåge angående en kyrko- eller församlingsfullmäktigeinstitution

och° vederbörande myndigheters ställning till densamma, och att den därför

icke på lång tid torde kunna hinna organiseras. För vår del kunna vi

emellertid icke godkänna bärkraften af ett sådant skäl, utan hålla i stället

före, att hvad som under sådana förhållanden framför allt varit behöfligt just

hade varit donna utredning. Med de förarbeten, som finnas i såväl 1895

års kommittéförslag om skolfullmäktige som annorstädes skulle säkerligen en

dylik utredning ganska lätt låtit sig åstadkomma. I hvarje fall synes oss,

att en sådan utredning borde föregå ett förslag af sådan räckvidd som

den kungl. propositionens.»-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

36

^{Kungl. Ma.y.ts} Nåd. ^Proposition No S'OZ-

Kyrkomötet. .

^ ^ei1 biskop Tottie vid Kyrkomötet väckta motionen, som ju gick

i samma riktning som motionen inom Första Kammaren, yttrades, bland

annat:

Kyrkomöteti

tkrifvelte.

»Från alla sidor, synnerligen från kyrkans och den kyrkliga repre­

sentationens, synes det böra vara önskligt, att för frågans allsidiga be­

dömande äfven den del af densamma närmare undersökes, som ännu är i

saknad af nödig utredning. Denna undersökning torde icke böra begränsas

till städerna, då i större befolkningscentra äfven på landsbygden likartade

förhållanden föreligga.

En sådan utredning är på grund af sakens stora vikt och betydelse

för framtiden oafvisligt påkallad. Den ifrågasatta öfverflyttningen af kyrko­

stämmans beslutanderätt i folkskolans angelägenheter innebär nämligen

intet mindre än ett upplifvande af den i våra kommunallagar hittills gäl­

lande gränslinjen mellan den borgerliga kommunen och kyrkoförsamlingen

och står i bestämd motsats till den princip, som hittills varit bestämmande

för den svenska folkundervisningens utveckling i närmaste anslutning till

den svenska kyrkan och de af henne representerade religiösa och sedliga

lifsintressena. En sådan princip bör icke rubbas utan allsidig profning

såväl af principens giltighet och ännu bestående bärkraft som af den

ifrågasatta förändringens konsekvenser, hvilka för närvarande icke kunna

öfverskådas.»

Den motivering åter, som ligger till grund för Kyrkomötets förut af

mig omnämnda hemställan är af följande lydelse:

»Kyrkomötet vill obetingadt erkänna riktigheten af hvad från flera

håll uttalats och i motionen särskildt framhållits, nämligen att kyrko­

stämman icke alltid är en lämplig institution för handhafvandet och vården

åt de angelägenheter, som enligt gällande förordning äro till densamma

hänvisade. Särskildt gäller detta med afseende å de större samhällena,

dock icke uteslutande städerna, utan äfven våra större och mera tätt be­

byggda landsförsamlingar. Det ligger i öppen dag, att en institution med

kanske. tusental af röstberättigade icke lämpar sig att val handhafva de

icke minst på ekonomiens område betydande frågor, som falla under dess

handlä^nm^. Vid uppkommande skiljaktighet i åsikter, exempelvis an­

gående byggnadsföretag och andra större frågor äfvensom vid val, vid

hvilka tillfällen ett talrikt besök af stämman är att förvänta, bliro kyrko­

stämman en alltför tung apparat för besluts åstadkommande. A andra

sidan är det ett kändt förhållande, att intresset för deltagande i kyrko­

stämmas förhandlingar oftast är ganska ringa, besluten dikteras af en

tillfällig och fåtalig majoritet, som därtill är mycket växlande. Följden

blir i hvarje fall en synnerligen skadlig osäkerhet i afseende å ärendenas

afgörande.

Det har under sådana förhållanden blifvit alltmer af behofvet på-

kalladt att få dessa ärendens handläggning Överflyttad från en korpo­

ration, hos hvilken känslan af personligt ansvar måste gorå sig mindre

gällande, till valde delegerade, hvilkas sakkunskap och intresse komme

att medföra en mera enhetlig och planmässig behandling af hithörande

ärenden. Såsom sådana delegerade, åt hvilka kyrkostämmas beslutande­

rätt må kunna öfverlåtas, kunna kyrkofullmäktige, skolfullmäktige samt,

i vissa fall, stads- eller kommunalfullmäktige ifrågakomma. Beträffande

frågan om hvilken eller hvilka af dessa former för representation därvid

bör föredragas, vill Kyrkomötet ej uttala sig, men torde detta spörsmål

vid frågans behandling hos Eders Kungl. Maj:t tagas i öfvervägande.»

Gentemot den åskådning, som legat till grund särskildt för motionen Laguuuu*.

inom Första Kammaren och biskop Totties motion i Kyrkomötet, har lagut­

skottet i sitt utlåtande anfört följande:

»I flera af de utlåtanden, som afgifvits öfver ofvanberörda, af de inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga utarbetade förslag till den

nu ifrågasatta lagstiftningen liksom ock i den af herr Clason m. fl. i äm­

net väckta motionen, hafva starka betänkligheter framförts mot att bereda

möjlighet till att i vissa städer fråntaga kyrkostämma beslutanderätten i

angelägenheter rörande folkskolan och i stället öfverlämna dessa, i hvad

de röra ekonomiska frågor, till stadsfullmäktige. Utskottet vill icke för­

neka, att vissa olägenheter kunna tänkas uppkomma af en dylik öfverflytt­

ning, men enligt utskottets uppfattning äro de härutinnan uttalade farhågorna

öfverdrifna. Då de personer, som äga att å allmän rådstuga utöfva rösträtt,

i stort sedt äro desamma, som äro röstberättigade å kyrkostämma, i det

att endast de kommunens medlemmar, hvilka icke tillhöra svenska kyrkan,

därvid tillkomma, synes det nämligen icke kunna förutsätta', att öfver-

flyttningen, praktiskt sedt, skulle medföra några menliga följder för folk­

skolans fortsatta utveckling. Erfarenheten i Stockholm och Göteborg, i

hvilka städer stadsfullmäktige äga besluta rörande folkskolebudgeten och

öfriga ekonomiska angelägenheter angående folkskolan samt afgör and erätten

i fråoa om undervisningens ordnande och tillsynen öfver densamma m. m.

utöfvas af en särskild för samtliga församlingar gemensam folkskolestyrelse,

gifver i hvarje fåll ej stöd för den uppfattningen, att ungdomens religiösa

och sedliga fostran skulle lida af en dylik anordning eller att därigenom

hinder eller svårigheter skulle uppstå för ett samarbete till skolans fromma

mellan de kyrkliga myndigheterna och de0 kommunala myndigheter, som

äo-a att fatta beslut rörande folkskolan. A andra sidan skulle eu förän-

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

37

38

dring på sätt i den kungl. propositionen föreslagits af bestämmelserna be­

träffande rätten att fatta beslut i folkskoleärenden medföra den fördelen,

att de olägenheter, som i stora församlingar onekligen vidlåda den nuva­

rande ordningen med kyrkostämma såsom afgörande myndighet i dessa

ärenden, blefve undanröjda samt en större enhet och planmässighet vinnas

i behandlingen af kommunala budgetfrågor. Det synes äfven vara rik­

tigt, att dissenters icke uteslutas från hvarje inflytande på afgörandet af

folkskolans angelägenheter, då äfven deras barn i denna åtnjuta under­

visning.

Vidkommande det i herr Clasons in. fl. motion framställda yrkande,

att. Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj.t ville låta utreda samt för Riksdagen framlägga förslag angående

sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862, att kyrko­

stämmas beslutanderätt finge, om sadant af henne beslötes, öfverlåtas å

särskilda fullmäktige, synes detsamma afse, att icke blott frågor rörande

folkskolan utan äfven de kyrkliga ärenden, öfver hvilka kyrkostämma nu

äger besluta, skulle öfverlämnas till handläggning af särskilda fullmäktige.

Då utskottet funnit sig böra i princip godkänna det föreslagna öfverflyt-

tandet . af ärenden rörande folkskolan till stadsfullmäktige, kan utskottet

gifvetvis icke biträda den i berörda motion gjorda hemställan. Gentemot

motionärerna vill utskottet särskilt framhålla, att ett fullständigt upp­

häfvande af kyrkostämmas direkta beslutanderätt i de frågor, hvilka det

hittills tillkommit kyrkostämma att vårda, innebär en omgestaltning af nu

rådande förhållanden, hvilken icke uppbäres af någon allmän mening inom

de samhällen, om hvilka här är fråga. Såvidt utskottet kan döma* torde

det därför, äfven om möjlighet bereddes till utseende af kyrkofullmäktige,

komma att dröja mycket länge innan ett dylikt öfverlåtande af kyrkostäm­

mas beslutanderätt, särskildt i kyrkliga frågor, konirne att äga rum inom

något af de samhällen, som i motionen afses. Genom tillskapandet af en

särskild kyrklig representation skulle i hvarje fall önskemålet att åväga­

bringa större enhet och planmässighet vid afgörande af kommunala budget­

frågor icke blifva ■ tillgodosedt.»

Såsom Eders Kungl. Maj:t af hvad jag nu omförmält torde finna, har

det till 1908 års Riksdag framlagda förslaget funnit vedersakare på skilda

håll, först och främst från deras sida, som i förslaget se ett första steg

till folkskolans skiljande från kyrkan. Då dessa icke vilja förneka, att de

nuvarande kyrkostämmorna i mångt och mycket äro olämpliga att hand­

hafva folkskolans angelägenheter, om än denna olägenhet på sina håll för­

klaras vara öfverdrifven, hafva de, i syfte att afhjälpa anmärkta olägenhet

utan att rubba det nuvarande förhållandet mellan kyrka och skola, velat

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

39

öfverlämna kyrkostämmans beslutanderätt i folkskolans angelägenheter till

särskilda fullmäktige, hvilka eventuellt skulle komma att handlägga äfven

de rent kvrkliga ärenden, som nu förekomma a kyrkostämmorna.

Gentemot hvad sålunda blifvit invändt, vill jag till en början hänvisa

till hvad jag förut anfört rörande kyrkostämmornas olämplighet att hand­

lägga de ärenden, hvarom här är fråga.

Vidare vill jag i detta sammanhang framhålla, att det synes mig,

som om de motståndare till det kungl. förslaget, hvarom nu äi fråga,

betydligt öfverdrifvit betydelsen af skillnaden mellan ett ärendes hand­

läggning af s. k. kommunala eller s. k. kyrkliga myndigheter. Den om­

ständigheten, att den beslutande myndigheten kallas kyrkosthmma., inne­

bär ju icke någon garanti för att myndighetens beslut fattas i kyrklig anda.

Den uppdelning al ärendena mellan kommunala och kyrkliga myndigheter,

som gjordes vid våra nuvarande kommunallagars tillkomst, torde till en

stor del hafva verkställts med utgående från historiskt gifna förhållanden.

Skolan var ju uppvuxen under kyrkans hägn och hänfördes därför helt

naturligt till de kyrkliga angelägenheterna. Redan da var man emellertid

på det^klara med att de ärenden, som öfverlämnades till de rent kom­

munala myndigheterna, voro af den art, att deras afgörande i de större

samhällena icke lämpligen kunde anförtros åt samtliga röstberättigade,

och därför infördes redan från början stadsfullmäktigeinstitutionen. Där­

emot ansåg man, att de ärenden, hvilka den kyrkliga kommunen skulle

komma att behandla, voro dels sa enkla, att de kunde bedömas af en

hvar församlingsledamot, dels också af den personliga art, att församlings­

medlemmen icke borde utestängas från rätten att själf deltaga i deias af­

görande. Hvad skolfrågorna beträffa voro de då helt annorlunda beskaf­

fade än nu, lätt öfverskådliga och ekonomiskt af förhållandevis ringa

vikt; man anade säkerligen ej då, hvilket oerhördt uppsving folkskole­

väsendet skulle inom kort ernå, och hvilken betydande plats inom kom­

munernas ekonomi folkskolebudgeten skulle erhålla.

Folkskolans hänförande till den kyrkliga kommunen föreföll för visso

vid tiden för kommunallagarnas tillkomst såsom en naturlig sak. Det

oaktadt har jag svårt att förstå, att folkskoleärendenas öfverlämnande

af praktiska skäl till den borgerliga kommunen nu skulle betyda, att däri­

genom skolan komme att skiljas från kyrkan. När en sådan öfver­

flyttning äger rum under fastslående af garantier för att de kyrkliga myn­

digheterna alltjämt skola erhålla det inflytande öfver skolan, som hittills

tillkommit dem, synes det mig skäligen likgiltigt, om kyrkostämman eller

stadsfullmäktige bestämma i budgetsfrågorna. Jag finner icke i förslaget,

sådant det föreligger, några bestämmelser som kunna uttydas såsom syftande

ntt åvägabringa den af mången sa fruktade skilsmässan mellan skolan och

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 103.

40

kyrkan. De rent kyrkliga myndigheternas ställning till folkskolan förblir

oförändrad. Domkapitlet har fortfarande öfverinseendet öfver skolväsendet

och kan ingripa på samma sätt som förut, en prästerlig ledamot tinnes

äfven framdeles inom skolstyrelsen såsom speciell vårdare af kristendoms-

undervisningen. Lämnade man, såsom första-kammarmotionärerna önska,

vården om folkskolans angelägenheter åt kyrkofullmäktige i stället för åt

stadsfullmäktige, blefve nog en sådan anordning i realiteten endast en

skillnad till namnet. Olikheten ligger ju endast däri, att vid val till stads­

fullmäktige kunna utöfver de å kyrkostämma röstberättigade — deltaga

de s. k. dissenters; men, såsom jag förut erinrat, torde denna omständighet

vara af ringa praktisk betydelse och därjämte lärer, såsom jämväl lag­

utskottet framhållit, äfven dissenters böra äga rätt att medverka vid afgöran­

de af den också för deras barn afsedda folkskolans angelägenheter.

Det återstår då att något vidröra den anmärkningen, att ett öfver­

flyttande af folkskoleväsendet på stadsfullmäktige skulle vara onödigt, och

åt* man, genom att anlita kyrkofullmäktigeinstitutionen skulle kunna,

utan att onödigtvis inkräkta på den i kommunallagarna gifna dualismen,

på en gång få de anmärkningar ur världen, som riktats mot kyrkostämman

såsom folkskolemyndighet, och därjämte förskaffa sig en institution, som

bättre än kyrkostämman skulle vara ägnad att taga hand om de rent.

kyrkliga angelägenheterna. I likhet med lagutskottet tror jag för min

del icke, att något egentligt behof framträdt rörande sistnämnda ange­

lägenheters skiljande från kyrkostämmans handläggning, åtminstone icke

ännu. Att så däremot är förhållandet med skolfrågorna, torde vara

allmänt erkändt. Ur budgetssynpunkt är det ju gifvetvis en fördel, om

de ekonomiskt tyngande skolärendena förenas med kommunens öfriga

budgetsfrågor, och en sådan anordning lärer icke stå hindrande i vägen

för att,. om förhållandena skulle visa sig påkalla införandet af kyrko­

fullmäktige för de rent kyrkliga angelägenheternas behöriga handlägg-

ning, bringa en dylik anordning till stånd. Att nu, innan en tving­

ande nödvändighet föreligger, tillgripa en utväg, som icke synes uppbäras

af en allmän mening, hvars praktiska värde är omtvistadt, och som gif­

vetvis icke skulle kunna undgå att på ett betänkligt vis förminska försam-

lingsintresset i rent kyrkliga frågor, synes mig icke tillrådligt. Inom

Andra Kammaren höjdes icke heller en röst för ett sådant ordnande af

förhållandena.

Om sålunda det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget synts en

och annan alltför genomgripande och rent af farligt, saknas å andra sidan

icke de, som funnit detsamma icke vara nog radikalt. Såsom jag förut

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

41

anfört hafva inom Andra Kammmaren dels V. Rydén, dels ock J. Byström

m. fl. påyrkat vissa förändningar i det framlagda förslaget.

Hvad Rydéns motion angår öfverensstämmer den till sitt syfte med en

från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening till Eders maren.

Kungl. Maj:t inkommen framställning, till hvilken jag strax återkommer.

Beträffande åter den af Byström in. fl. väckta motionen anser jag mig här

böra nämna hvad till stöd för densamma anförts. Det heter i sagda motion:

»Om en så kallad främmande trosbekännare, t. ex. en duktig och

för saken intresserad metodist, som ju icke kunnat få utträda ur stats­

kyrkan utan att bekänna sig vara en kristen, blefve invald i folkskole-

styrelsen, skulle han icke få deltaga i ärenden, som röra kristendoms-

undervisningen, under det att kanske en annan ledamot, som föga eller

intet intresse hade för sådana frågor, skulle få däri deltaga. Kan detta

vara rätt och klokt?

Som exempel på att äfven en dissenter kan med fördel användas i

fråga om förtroendeuppdrag på skolans område må anföras. I en socken

i mellersta Sverige invaldes en baptist, som lagligen utträdt ur statskyrkan,

i skolrådet. När man sedan frågade prästen, som väl visste hvad han

gjorde, och som för öfrigt äfven varit ledamot af Riksdagen, huru han

kunde tillåta, att en främmande trosbekännare invaldes i skolrådet, svarade

han, att dels ville folket hafva honom och dels var han en af de bästa

och mest intresserade för skolan. Att äfven dissenters kunna vara lämp­

liga för förtroendeuppdrag på skolområdet, vitsordas ju också af Kungl.

Maj:t».

Beträffande den Byströmska motionen vill jag allenast erinra, att om

det än kunde tänkas fall, då uteslutning af en viss dissenter från handlägg­

ning af kristendomsärenden kunde synas obefogad, det väl i allmänhet

måste anses vara i sin ordning att, då kristendomsundervisningen afser

statskyrkans bekännelseform, icke personer med därifrån afvikande åskåd­

ning deltaga i undervisningens anordnande eller kanske inverka på dess

innehåll. Jag nödgas alltså och med åberopande af de utaf åtskilliga

myndigheter förut framförda skälen vidhålla förslaget äfven i denna del.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103-

Jag återgår nu till mitt anförande i statsrådet den 3 april 1908. Jag

yttrade då vidare.

»Hvad denna lags tillämplighetsområde angår synes mig densamma ej

Lagen» till-

kunna eller böra tillämpas på sådana stadsförsamlingar, som bilda sko,¹-iämpUgheiiom-

distrikt tillsammans med en eller flera landsförsamlingar. Dessa senare

kunna icke på något lämpligt sätt ställas i förhållande till stadsfullmäk-

Rih- till Riks. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Apel. 10 Raft.

6

42

Styrelse för

folkskolan.

tige i stadsförsamlingen. Vill en dylik stadsförsamling komma in under den

nu föreslagna lagstiftningens tillämplighetsområde, torde församlingen böra

antingen frigöra sig från gemensamheten med vederbörande landsförsam­

ling i afseende å skolväsendet eller ock, därest detta af ett eller annat

skäl icke låter sig göra, söka med sig införlifva landsförsamlingen.

I öfrigt delar jag beträffande lagstiftningens tillämplighetsområde helt

och hållet de sakkunniges uppfattning. Det kan icke uppdragas någon

acceptabel gränslinje mellan de städer, där man på förhand kan säga, att

lagstiftningen bör tillämpas, och öfriga städer. Vid sådant förhållande

torde det få ankomma på vederbörande stad att afgöra, huruvida på grund

af särskilda omständigheter den nya ordningen bör där komma i utöfning,

och denna valrätt bör stå öppen för hvarje stad, stor eller liten, där stads­

fullmäktigeinstitutionen är införd.

Jag har redan framhållit vikten af att stadsfullmäktige få till sitt

stöd eu väl organiserad skolstyrelse, hvilken skulle öfvertaga icke blott

de skolrådet nu tillkommande göromål utan äfven en del af kyrkostäm­

mans åligganden, t. ex. i fråga om tillsättande af lärare. Hur bör nu

denna styrelse organiseras? Det framgår af utlåtandena i ärendet, att två

motsatta ståndpunkter härutinnan framträdt: den ena, att då stadsfull­

mäktige skola hafva högsta beslutanderätt i skolfrågor, och skolstyrelsen i

stort sedt är endast en verkställande myndighet, skolstyrelsen bör hafva

samma ställning till stadsfullmäktige som deras nämnder och sålunda äfven

tillsättas af fullmäktige, samt den andra, att, ehuru praktiska skäl göra

det lämpligt att icke bibehålla kyrkostämman vid dess beslutanderätt med

afseende å skolärenden, den dock fortfarande bör tillerkännas rätten att

utse skolstyrelse, hvilken därigenom komme att utgöra ett mera direkt ut­

tryck för de skolintresserades åsikter i skolfrågor och sålunda i någon

mån kunde motväga stadsfullmäktiges måhända af öfvervägande ekonomiska

skäl bestämda hållning.

För båda ståndpunkterna kunna goda skäl anföras. Ingendera bör

därför helt undertryckas på den andras bekostnad. En lämplig medel­

väg synes mig därför vara att i enlighet med de sakkunniges förslag låta

hälften af skolstyrelsens ledamöter utses af kyrkostämman och den andra

hälften af stadsfullmäktige. De af vissa myndigheter föreslagna tilläggen,

såsom att stadsfullmäktige skulle vara pliktiga utse vissa ledamöter af

skolstyrelsen inom sin egen krets, att särskild hänsyn skulle af stadsfull­

mäktige vid valen tagas till att föräldrar och målsmän för skolbarn blefve

representerade i skolstyrelsen o. s. v., synas mig icke förtjäna det afse­

ende, att särskilda bestämmelser i sådant syfte skulle vara erforderliga.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 103.

43

Däremot torde i detta sammanhang böra upptagas till allvarligt be­

aktande en väckt fråga angående särskild röstgrund vid kyrkostämmas val

af ledamöter i skolstyrelsen.

,

Till Kungl. Maj:t har den 3 september 1907 inkommit en skrifvelse, däri

omnämnts, att vid möte i Göteborg i april 1906 mellan representanter

för folkskollärare i Sveriges större städer behandlats, bland annat, frågan

om öfverflyttning af folkskoleärendena i de större städerna från kyrko­

stämman till stadsfullmäktige, samt hemställts, att Kungl. Maj:t måtte vid

en eventuell dylik öfverflyttning därifrån undantaga val till skolstyrelse

(skolråd) på så sätt, att halfva antalet ledamöter i denna styrelse valdes

genom omedelbara val efter principen: en person, en röst.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar-

förening genom sitt verkställande utskott den 8 februari 1908 till Eders

Kungl. °Maj:t inkommit med en underdånig framställning afföljande inne­

håll : Centralstyrelsen hade funnit sig böra tillse, att de lärarkretsar, som

tillhörde föreningen och hade sin verksamhet inom rikets större och medel­

stora städer, måtte blifva i tillfälle att yttra sig om de sakkunniges be­

tänkande i nu ifrågavarande ärende. I enlighet härmed hade centralsty­

relsen under december 1907 till lärarföreningarna i alla städer med minst

8,000 invånare utsändt ett aftryck af såväl förslaget till lag angående folk­

skoleväsendet i vissa städer som ock de viktigaste paragraferna i förslaget

till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskoleväsendet handhades

af stadsfullmäktige, hvari ämte styrelsen anmodat lärarföreningarna att ut­

tala sina önskemål med afseende å förslagen. Med anledning häraf hade

inkommit uttalanden i ärendet från 26 lärarföreningar äfvensom från åt­

skilliga enskilda lärare. De flesta af dessa hänförde sig till bestämmelserna

i förslaget till folkskolestadga. Centralstyrelsen hade dock trott det vara

lämpligast att uppskjuta behandlingen af önskemålen rörande folkskolestad­

gan, till dess lagförslaget blifvit afgjordt af Riksdagen, och anhölle att

framdeles få inför Eders Kungl. Maj:t göra de underdåniga framställnin­

gar i afseende på stadgeförslaget, hvartill omständigheterna kunde föran-

feda. Beträffande de af lärarföreningarna uttalade önskemålen i afseende

på lagförslaget vore det särskilt ett ändringsförslag, som mycket enhälligt

blifvit förordadt, nämligen att i lagförslaget borde inrymmas bestämmelse

därom, att vid det val af ledamöter i skolstyrelsen, som skulle förrättas å

kyrkostämma, hvarje röstande borde äga endast en röst. En dylik be­

stämmelse skulle vara ägnad att tillmötesgå berättigade önskningar i fråga

om föräldraintressets tillgodoseende vid valet, hvilket för folkskolans ut­

veckling, vore af utomordentligt stor betydelse samt syntes äfven i öfrigt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

44

äga skäl för sig. Centralstyrelsen ville därför förorda densamma och an-

hölle alltså i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t vid aflåtande till Riks­

dagen af proposition om förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa

städer måtte i nämnda lagförslag införa bestämmelse därom, att vid det

val af ledamöter i skolstyrelsen, som skulle tillkomma kyrkostämma, hvarje

röstande skulle äga allenast en röst.

Den tanke, som tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställnin­

garna, kan ju synas tilltalande och betydelsen för folkskolan af att den­

samma utaf barnens föräldrar och målsmän omfattas med intresse och för­

troende. får icke underskattas. Jag vill emellertid i detta sammanhang till

en början framhålla, att ett sådant intresse och förtroende äfven under

nuvarande förhållanden i hög grad kommit folkskolan till del. Att redan

nu, innan den föreslagna organisationen blifvit genomförd och dess verk­

ningar låta sig öfverskådas, taga ett så radikalt afsteg från de vid kyrko­

stämma hittills gällande rösträttsbestämmelser, synes mig, särskildt som

den föreslagna lagen icke skulle komma att tillämpas annat än i vissa

städer, icke tillrådligt. För öfrigt, är föräldraintresset verkligen starkt och

vaket, skall det nog under de nya förhållandena veta att göra sig gällande

likaväl som under de oramla.

O

Utom de valda ledamöterna förekommer enligt sakkunniges förslå01,

en själfskrifven ledamot, under det att en af de sakkunnige, sedermera

biträdd af åtskilliga myndigheter, förordat flera, dock högst tre, präster­

liga ledamöter,, där flera kyrkoherdar än en finnas inom staden. Att kristen-

o.msundervisnin^en inom folkskolan fortfarande bör innehafva den fram­

skjutna ställning, att samma undervisning bör äga sin särskilda målsman

inom skolstyrelsen, därom är jag ense med de sakkunnige, men finner ej

anledning att frångå hvad deras flertal föreslagit därom, att i skolstyrelser

blott skulle finnas en målsman för kristendomsundervisningen, och att, där

flera kyrkoherdar finnas i samma stad, åt vederbörande domkapitel bör an­

förtros att förrätta val dem emellan.»

De synpunkter i fråga om sättet för utväljande af ledamöter af skol­

styrelsen, mot hvilka jag i mitt yttrande den 3 april 1908 vände mig och hvilka

jag fann mig icke kunna acceptera, hafva inför Riksdagen framförts och vidare

utvecklats i den Rydénska motionen. Däri framhölls hufvudsakligen följande.

Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget innebure en organisatorisk orimlighet,

i det att majoriteten af folkskolestyrelsen skulle tillsättas af andra korporationer

än stadsfullmäktige. Det naturligaste vore, att stadsfullmäktige tillsatte hela

folkskolestyrelsen. Men å andra sidan vore stadsfullmäktige i stort sedt

Kungl. Majvs Nåd. Proposition N:o 103.

45

i hög grad ensidiga representanter för sådana samhällsklasser, hvilkas barn

icke erhölle sin undervisning i folkskolan, och utan den starkt framåtdrif-

vande faktor, som föräldraintresset innebure, hämmades hvarje skola i sin

utveckling. Det vore väl ock i någon man detta, som varit bestämmande

för Kungl. Maj:ts förslag att förlägga valet af folkskolestyrelsens ena hälft

till kyrkostämma. I den mån denna anordning åsyftat att bereda föräldra­

intresset inflytande i folkskolestyrelsen vore den emellertid fullkomligt för­

felad, så länge man bibehölle nu gällande röstgrund. Det syntes äfven ur

föräldraintressets synpunkt obetingadt fördelaktigare, därest röstgrunden

lämnades oförändrad, att stadsfullmäktige valde hela folkskolestyrelsen.

Men bättre än en sådan anordning vore att låta valet af halfva skolstyrel­

sen med lika rösträtt för alla äga rum å allmän rådstuga, vid hvilken äfven

dissenters ägde rösträtt. Det öfverensstämde föga med de åsikter och prin­

ciper, som på andra områden gjorde sig gällande, att bibehålla prästens

själfskrifvenhet såsom ledamot af skolstyrelsen. Den plats däri, som här­

igenom skulle blifva ledig, borde besättas af stadsfullmäktige, som här-

igenom komme att tillsätta majoriteten inom styrelsen.

Hvad sålunda anförts är icke af beskaffenhet att förmå mig frångå

den ståndpunkt jag i fjol intog i denna fråga. Visserligen vill jag icke för­

neka, att öfverflyttningen af vårdnaden om folkskoleväsendet på stadsfull­

mäktige rent teoretiskt skulle kunna anses medföra såsom konsekvens, att

fullmäktige också utse ledamöterna i den nämnd, folkskolestyrelsen, som

skall hafva ledningen af folkskolorna. Men jag måste å andra sidan vid­

hålla, att äfven föräldraintresset har rätt att göra sig gällande vid ut­

seende af ledamöterna i folkskolestyrelsen och att detta lämpligast sker

genom val å kyrkostämma. Att, såsom motionären föreslagit, för till­

godoseende af nämnda intresse, hvilket skulle förefinnas hufvudsakligen hos

innehafvarna af de små fyrktalen, som förmenas icke skola kunna göra sig gäl­

lande å kyrkostämma, åter upplifva institutionen allmän rådstuga och för

densamma skapa en särskild röstgrund, synes mig desto mindre erforder­

ligt, som enligt de ändrade bestämmelser rörande rösträtt inom kommu­

nerna, som från och med år 1910 komma att vara gällande, de lägst

beskattades inflytande högst betydligt ökas.

Jag vidhåller äfven min ståndpunkt i afseende å prästens själfskrif­

venhet såsom ledamot i folkskolestyrelsen. Beträffande frågan om hans

själfskrifvenhet såsom ordförande däri tillåter jag mig hänvisa till statråds-

protokollet den 3 april 1908. Jag yttrade då:

»Att kyrkoherden vid tiden för tillkomsten af våra ännu gällandeskoittyr^'

kommunallagar förklarades själfskrifven såsom ordförande i skolrådet var ordf°r"nd':-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

46

en naturlig följd af att den svenska folkskolan uppkommit under kyrkans

hägn och från början hufvudsakligen varit en religionsskola. Det fanns

ock på den tiden inom större delen af vårt lands församlingar ingen

annan än prästen, som ägde bildning och intresse för folkskolan i till­

räckligt hög grad för att kunna fylla den redan då viktiga posten såsom

skolrådets ordförande. Sedan dess har mycket förändrats. Folkskole­

väsendet har utvecklats med stora steg och undervisningen i rent världsliga

ting intager nu en betydande plats vid sidan af religionsundervisningen.

Den arbetsbörda, som blifvit pålagd skolrådets ordförande och som det

således åligger prästen att å ämbetets vägnar bära, är numera i vanliga

fall ganska afsevärd och innebär en högst betydande ökning i prästens

ämbetsgöromål. Därtill kommer, att det i sådana fall, där prästen saknar de

personliga förutsättningarna, såsom förmåga att leda förhandlingar, snabbhet

i uppfattningen, med ett ord de egenskaper, som kräfvas af en driftig

kommunalman, det skall för prästen kännas svårt att nödgas bekläda en

ställning, som han icke tror sig om att uppbära, liksom under sådana

omständigheter ärendena blifva därpå lidande. Jag tror därför, att det

ur dessa sunpunkter i många fall skulle för prästen kännas såsom en stor

lättnad att blifva befriad från skolärendena, men jag tror ock, att den tid

ännu icke är kommen, då man, hvad landsbygdsförsamlingarna angår,

kan utan men för skolväsendet befria prästen från denna arbetsbörda. I

de flesta församlingar på landsbygden är nog ännu prästen den, som bäst

känner och mest intresserar sig för folkskoleväsendet. Ett upphäfvande af

prästens själfskrifvenhet såsom skolrådsordförande skulle säkerligen på

många håll hämma skolväsendets utveckling och dessutom i de flesta fall

vålla de ofta fattiga landsförsamlingarna dryga utgifter, då det nog skulle

befinnas omöjligt att få någon kompetent person, som i stället för prästen

åtoge sig att utan ersättning sköta folkskolans angelägenheter.

Annorlunda ställer sig saken i regel uti städerna. Där torde icke

saknas personer, som äga grundlig allmänbildning och som enbart af intresse

för folkskolans uppgifter äro villiga att ersätta prästen såsom ordförande i

skolstyrelsen, liksom man kan vara förvissad att där kunna finna personer,

skickade att uppbära en ordförandes kall. Sitter prästen inne med sådana

förutsättningar, lärer han väl ock, om han eljest därtill är villig, komma

att utses till ordförande. Att vid sådant förhållande fasthålla vid den

gamla anordningen synes icke lämpligt; och jag kan därför icke annat än

instämma i de sakkunniges förslag, enligt hvilket skolstyrelsen skall äga

att själf välja sin ordförande.»

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 103.

47

Jag öfvergår nu till ett upprepande af den redogörelse jag den 3

april 1908 lämnade för de sakkunniges särskilda motivering till de speciiiia

af dem framlagda lagförslagen äfvensom för myndigheternas utlåtanden^Ver/nsf///

härom.

'

.

och myndig-

Hvad angår de särskilda bestämmelserna i de sakkunniges förslag till

lag angående folkskoleväsendet hafva, enligt de sakkunniges förklarande, y därom.

dessa uppgjorts så mycket som möjligt etter mönstret åt redan gällande ^Lagen ang.

las- för Stockholm samt innehållet i den för folkskoleöfverstyrelsen i

hufvudstaden utfärdade instruktion. De sakkunnige hafva nämligen ansett

vissa städer.

ändamålsenligt att i själfva lagen intaga en del föreskrifter om skol­

styrelsens konstituerande, protokollsföring hos densamma m. m., _ hvilka

för Stockholm återfinnas i berörda instruktion samt för riket i öfrigt äro

intagna i gällande kyrkostämmoförordnings stadganden om skolråd.

Beträffande den föreslagna § 1 hafva de sakkunnige anfört endast § l-

följande: Till frågan om folkskolan hade äfven lagts ärenden, som rörde

uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn. Dessa

senare ärenden syntes så mycket hellre böra följa samma ordning som

folkskoleangelägenheterna, som de i regel nu handhades af vederbörande

skolråd eller skolstyrelse. Då denna anordning befunnits lämplig, torde

det vara af vikt att sörja för att den för framtiden kunde få bestå äfven

i de städer, där folkskoleväsendet öfverflyttades till stadsfullmäktige. Den

omständigheten, att barnavårdsärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige,

hindrade å andra sidan icke, att, om så befunnes tjänligare, en särskild

barnavårdsnämnd utsåges.

I fråga om denna § har på en mängd håll anmärkts, att uttrycket

»vederbörande» såsom utmärkande den, som ägde göra framställning om

folkskoleväsendets öfverflyttning på den borgerliga kommunen, vore otydligt;

och har det föreslagits, att detta ord måtte utbytas mot »kyrkostämma» eller

»stadsfullmäktige och kyrkostämma» eller »stadsfullmäktige eller kyrko­

stämma».

I fråga om församlingsbibliotek har domkapitlet i Uppsala funnit det

oegentligt, att sådana bibliotek icke skulle få af de särskilda försam­

lingarna upprättas eller att de skulle stå under någon annan vård än den

församlingarna själfva bestämde. Domkapitlet i Härnösand har likaledes

uttalat den uppfattningen, att vården om församlingsbibliotek vore en den

kyrkliga församlingens angelägenhet och därför borde af dess organ, kyrko-

stämman, handläggas. Biskopen N. Lövgren har funnit det oklart, huru­

vida församlings rätt att bekosta och innehafva särskilda församlings­

bibliotek genom den föreslagna lagen skulle upphäfvas.

Beträffande öfverflyttningen af frågor om uppfostran åt vanartade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

48

och i sedligt afseende försummade barn hafva en hel del anmärkningar

framställts. Till dessa återkommer jag i annat sammanhang.

Såsom af lagförslaget framgår, har i § 1 inryckts den bestämmelsen,

att kostnaderna för de i paragrafen omförmälda ändamål skola beslutas

och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Emellertid finnes i § 58 af gällande folkskolestadga en bestämmelse,

som medgifver skoldistrikt att såsom bidrag till kostnaderna för skol­

väsendet af hvar och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en

särskild personlig afgift. Med anledning af denna bestämmelse anmärktes

hos kyrkostämman i Norrköping, att stadskommun äfven efter öfverflytt­

ning af skolärendena till stadsfullmäktige borde äga rätt att i samma'ut­

sträckning, som för andra skoldistrikt är tillåtet, upptaga särskild skolafgift

af hvar och en, som är skyldig att erlägga mantalspenningar.

Beträffande § 2 hafva de sakkunnige erinrat, att denna § ägde

motsvarighet i § 6 i gällande lag angående folkskoleväsendet i Stockholm

samt afsåge att ordna förhållandena vid öfvergången till den nya ord­

ningen.

I afseende å mom. 1 i den föreslagna paragrafen har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Jämtlands län gjort följande erinran: Ifrågavarande

stadgande, hvilket vore hämtadt från Stockholmslagen, voré utan tvifvel

där befogadt och rättvist, helst det väl finge antagas, att det ej där till­

kommit utan en undersökning rörande de förhållanden, som det afsett att

reglera. Men det kunde sättas i fråga, om det utan en dylik föregående

undersökning kunde uppställas såsom oeftergiflig regel med afseende på

förhållandena i allmänhet inom de samhällen, på Indika den nu föreslagna

lagen kunde komma att tillämpas, helst det torde kunna understundom

uppstå ovisshet, huru pass vidsträckt orden »egendom och medel» skulle

tagas. I viss mån reglerades visserligen detta stadgande af det i mom.

3, men det syntes dock kunna tänkas, särskildt där en stad utgjordes af

flera församlingar, att den föreslagna bestämmelsen i vissa fall skulle

verka orättvist eller obilligt. Då Kungl. Maj:t med afseende å hvarje

stad skulle hafva att pröfva, huruvida frågor om folkundervisningen finge

öfverflyttas på stadsfullmäktige, syntes det ock vara riktigast, att Kungl.

Maj:t i hvarje särskildt fall bestämde, huru med de i mom. 1 omförmälda

rättigheter skulle förhållas. Att den princip, som i detta stadgande ut­

talades, vore riktig, kunde emellertid ej sättas i fråga, och den borde

därför ock angifvas i lagen, under förbehåll likväl af Kungl. Maj:ts be­

stämmanderätt i hvarje särskildt fall.

Samme befallningshafvande har gent emot stadgandet i mom. 2 an­

märkt, att hvad där föreskrefves borde vara gällande äfven utan före-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

49

skrift, samt att giltigheten af före öfverflyttningen i gällande laga ord­

ning fattade beslut ej borde vara inskränkt allenast till sådana, som rörde

aflönings- och pensionsförhållanden, ehuruväl naturligen besluten, i den

man tredje mans rätt ej till annat förbunde, kunde upphäfvas eller ändras

af stadsfullmäktige, likasom detta ock kunnat göras af kyrkostämma.

Slutligen har samma myndighet erinrat, att bestämmelsen i mom. 3

syntes vara af annan innebörd än motsvarande bestämmelse i Stockholms­

lagen. Då det på förhand väl knappast kunde afgöras, hvad som vore

lämpligt eller icke med afseende å hvarje särskild disposition eller testa-

mentsanslag, samt betydelsen af orden »hvad särskild! är eller varder stad­

gadt» i det sammanhang, de här förekomme, icke förefölle fullt klar,

syntes ett stadgande i öfverensstämmelse med det i Stockholmslagen vara

att föredraga. — Biskop Lövgren har vid detta mom. erinrat, att död

mans vilja kunde lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället

för skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag, samt att således

en utredning måste föregå lagstiftning i ämnet.

S 3 i lagförslaget har edfvit de sakkunnige anledning till den erinran §

allenast, att det befunnits ändamålsenligast, att en särskild folkskolestadga

blefve gällande för städer, där lagen finge sin tillämpning, likasom en

sådan särskild stadga gällde för Stockholm.

I afseende på § 4 hafva de sakkunnige anfört, att, då styrelsen för § *■

folkskolan i de städer, som i lagen afsåges, skulle erhålla en i viss mån

olika ställning mot skolråden i allmänhet, hade det befunnits önskligt att

gifva denna styrelse en särskild benämning; och hade såsom sådan upp­

tagits ordet »skolstyrelse».

Stadsfullmäktige i Södertälje hafva emellertid ansett denna benäm­

ning kunna gifva anledning till förväxling, då inom en stad ofta funnes

flera olika skolstyrelser, hvarför benämningen »folkskolestyrelse» vore att

föredraga.

Vidkommande bestämmelserna i § 5 hafva de sakkunnige — utöfver § s-

hvad de yttrat i den allmänna motiveringen — framhållit följande:

För den händelse i framtiden kyrkofullmäktige skulle i ett eller flera

af hithörande stadssamhällen träda i kyrkostämmas ställe, torde det falla

af sig själft, att kyrkostämmas rätt att välja ledamöter i skolstyrelse då

öfverginge på kyrkofullmäktige.

1 enlighet med de nu gällande allmänna föreskrifterna om valperiod

för skolrådsledamot hade intagits bestämmelse, att valet skulle afse en

period af fyra år, och hade denna tid ansetts böra gälla äfven för ledamot,

som valdes af domkapitel. Likaledes hade efter nu gällande föreskrifter

om val af suppleanter i skolråd upptagits motsvarande bestämmelser alle-

Jiih. till Riksd. Prot. 1003. 1 Sand. 1 Afd. 10 Höft.

V

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

50

näst med den ändring, som påkallades däraf, att valen skulle ske dels af

stadsfullmäktige och dels å kyrkostämma.

För ledamöter, som skulle utses af stadsfullmäktige, hade det ansetts,

att valbarhetsbestämmelserna borde affattas i likhet med hvad som enligt

lagen den 7 juli 1905 gällde för Stockholm.

Härigenom gjordes väl möjligt att i motsats mot hvad nu vore fallet,

då val af skolråd skedde å kyrkostämma, till ledamot af folkskolestyrelsen

välja jämväl främmande trosbekännare och den, som anmält sig till ut­

träde ur svenska statskyrkan. Men då sådana personer ju, likasom andra

samhällsmedlemmar, kunde hafva sina barn i folkskolan och finge genom

sina skatter bidraga till folkskoleväsendet, torde det icke vara på sin plats

att utesluta dem från valbarhet till ledamöter i folkskolestyrelsen. Då det

dessutom vore stadsfullmäktige, som skulle förrätta valen, syntes man icke

behöfva befara några ytterligheter i dessa afseenden.

För ledamöter i skolstyrelsen, som fortfarande skulle utses å kyrko­

stämma, hade bestämmelserna om valbarhet ansetts böra så nära som

möjligt ansluta sig till dem, som upptagits beträffande valbarhet för de

af stadsfullmäktige utsedda ledamöterna. De ändringar i sak, som här­

igenom skett i nu gällande föreskrifter, bestode egentligen däri, att den,

som tillhörde kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade be-

tjänte, äfven skulle kunna väljas till ledamot i skolstyrelsen. Mot denna

och öfriga obetydliga förändringar syntes emellertid någon befogad erinran

ej vara att göra.

Såsom ofvan nämnts, afsåge inledningsorden till § o att lämna öppet

att för. städer, där redan bestående förhållanden nödvändiggjorde särskilda

föreskrifter om skolstyrelsens sammansättning, sådana måtte kunna med­

delas af Eders Kungl. Maj:t.

I liera af de afgifna yttrandena hafva ock särskildt erinrats om att

inledningsorden till § 5 medgifva särskilda anordningar i fråga om skol­

styrelsen, där sådana redan finnas eller kunna anses önskvärda. Så för­

klarar t. ex. direktionen för Prins Gustafs folkskola i Uppsala, hvars

yttrande kyrkostämman åberopat såsom sitt, att direktionen tillstyrkte för­

slaget under förutsättning, att i fråga om skolstyrelsen möjlighet bereddes

stadssamhällena att i enlighet med § 5 och utan hinder af § 6 mom. 1

med Konungens begifvande antingen bibehålla redan befintliga, i enlighet

med särskilda föreskrifter grundade och organiserade skolstyrelser eller,

där så kunde finnas af omständigheterna påkalladt, inrätta sig på annat

sätt än lagen i allmänhet stadgade.

Bestämmelsen i mom. 1 af § 5, att de ledamöter af skolstyrelsen,

hvilka väljas af kyrkostämman, skola, där kyrkoförsamlingarna äro flera,

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 103.

51

väljas å gemensam kyrkostämma med dessa, har föranledt den erinran

från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, att

genom lagstiftning borde beredas möjlighet att för sådana val indela skol­

distrikt, som bestå af ett stort antal församlingar och hafva en mycket

stor folkmängd, i valkretsar.

Angående de öfver mom. 2 i samma paragraf afgifna yttranden har

jag delvis utlåtit mig i annat sammanhang. Utom de anmärkningar, som

då omnämndes, hafva beträffande ifrågavarande bestämmelser erinringar

gjorts äfven i ett annat afseende, nämligen rörande de förhållanden, som

ansetts böra utesluta valbarhet till ledamotskap af skolstyrelsen.

Enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad äger en hvar väl-

frejdad svensk undersåte, som är medlem af en stadskommun samt för­

bunden att erlägga skatt till kommunen och icke häftar för oguldna stads-

utskylder, att vid allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar och beslut

rörande stadens angelägenheter. Stadsfullmäktige väljas ibland stadens

röstberättigade män; dock att den ej kan vara stadsfullmäktig, som icke

uppnått 25 års ålder, ej heller den som icke råder öfver sig och sitt gods;

den, som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag-

förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den som är för­

lustig medborgerligt förtroende, eller genom utslag, hvilket ännu icke

vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den

som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller

att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd bestämmer, att rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggnin­

gar och beslut tillkommer i stad den, som vid allmän rådstuga äger röst­

rätt, främmande religionsbekännare och de, som anmält sig till utträde ur

svenska kyrkan, härifrån likväl undantagna. Samma förordning angifver

också de omständigheter, som skola utgöra hinder lör ledamotskap i kyrko­

råd eller skolråd, och uppräknar därvid samtliga de förhållanden, som,

enligt hvad ofvan sagts, enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad

grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, hvarjämte kyrkoståinmoför-

ordningen tillägger, att den icke kan vara ledamot af kyrkoråd eller skol­

råd, som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och

beslut, och ej heller deri, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyl-

diga och aflönade betjänte.

Det har nu anmärkts från åtskilliga hall, att, da de sakkunnige före­

slagit, att de ledamöter af skolstyrelsen, hvilka, väljas af stadsfullmäktige,

skola, utses bland stadens vid stadsfullmäktigeval röstberättigade invånare,

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

52

§§

7

t 6.

som uppnått 25 år, samt de, Indika väljas å kyrkostämma, bland de å

kyrkostämman röstberättigade, som uppnått 25 års ålder, så kunna till

ledamöter af skolstyrelsen utses personer, Indika enligt bestämmelse i

kommunalförfattningarna icke skulle varit valbara till stadsfullmäktige

eller till ledamöter af kyrko- och skolråd. Ett dylikt förhållande kunde

förmenar man, icke anses tillfredsställande.

Mot öfriga bestämmelser i § 5 hafva några anmärkningar icke före­

kommit.

Rörande § 6 hafva de sakkunnige — efter erinran om att skolstyrelsen

borde själf för hvarje kalenderår utse ordförande och vice ordförande —

vidare anfört, att i senare delen af denna § hufvudsakligen efter mönstret

af det förslag, som j samma ämne framkommit från folkskoleöfverstyrel-

sen i Stockholm, intagits föreskrifter, åsyftande att bereda möjlighet för

skolstyrelse att till lättnad för sina arbeten kunna öfverlämna vissa ären­

den åt afgörande af delegationer eller nämnder. Med de restriktioner,

som i dessa afseende!! föreslagits, torde enligt de sakkunniges mening

några missförhållanden icke vara att befara af ett sådant medgifvande!

Naturligtvis skulle en dylik anordning få sin hufvudsakliga betvdelse för

de mycket stora stadssamhällena.

„ ,

^ ärendet hörda myndigheter hafva i fråga om denna § anmärkts:

Ui (Hörande valet borde, därest kyrkoherdes själfskrifvenhet såsom ordfö­

rande upphörde, afse längre tid än ett år, på det att någon kontinuitet

matte finnas på denna kräfvande post, Allenast i särskilda undantagsfall

borde ärende få företagas till afgörande annat än i skolstvrelsen. Att° där­

emot åt delegerade öfverlåta ärenden till den mångfald och af den om­

fattande. art, som i denna § afsåges, vore ej lämpligt eller ens tillrådligt.

Den möjligheten vore icke utesluten, att de af kyrkostämman valda leda­

möterna i skolstyrelsen alldeles icke komme att deltaga i behandlingen af

de ärenden, som handlades af delegerade eller nämnder, i följd hvaraf

örsamlingen helt och hållet komme att uteslutas från befattning med vissa

folkskoleärenden. Uttrycket »åtgärder med vanartade skolbarn» borde ut—

}tas mot »åtgärder med vanartade och i sedligt afseende försummade

barn». Slutligen vore uttrycket »minst tre hafva deltagit i beslutet och

samtliga tillstädesvarande varit om beslutet ense» icke tydligt eller lärnp-

igt och borde ändras antingen så, att orden »samtliga tillstädesvarande»

uteslötes, eller därhän, att för bindande beslut enighet mellan de beslu-

-10

^an<ae erfoi'drades allenast i det fall, att endast tre varit tillstädes.

•

* ^'ffa °m ^ ^—W hafva de sakkunnige anmärkt allenast, att de

i dessa intagna föreskrifter vore hämtade dels från den för hufvud-

Kungl. Maj:ts A ad. Proposition N:o 103.

5'3

staden gällande lagstiftning om folkskoleväsendet och dels från den all­

männa kyrkostämmoförordningen.

Det " har rörande dessa §§ erinrats allenast, att bestämmelse saknades

om hvem som skulle leda ordförandevalet och föra protokoll vid skolsty­

relsens sammanträden, äfvensom att i större samhällen skolstyrelsens ord­

förande ej kunde hafva tid att vårda styrelsens handlingar samt hålla re­

gister öfver dem.

Vidkommande slutligen §11 hafva de sakkunnige anfört, att i denna

§ intagits de allmänna föreskrifter, som ansetts erforderliga för att ordna

dels (Ten nya skolstyrelsens ställning till stadsfullmäktige dels ock dess

allmänna förhållande till folkskoleväsendet och om detsamma utfärdade

författningar.

Mot bestämmelserna i denna § hafva gjorts många anmärkningar.

Man har särskilt ansett dem för knapphändiga och därjämte äfven till

sitt innehåll otydliga.

Beträffande mom. 1 har tydligen stor tveksamhet rådt angående den

ställning skolstyrelsen skulle komma att intaga gent emot stadsfullmäk­

tige. Så yttrar biskop Lövgren: Den ställning, som i denna § tilldelades

skolstyrelsen i förhållande till stadsfullmäktige, vore väl knappast riktig.

Skolstyrelsen skulle ju vara sjanständigt ansvarig för sina åtgärder och det

delvis" inför myndighet, hvarunder stadsfullmäktigeinstitutionen alls icke

sorterade. Dess medlemmar vore ju ock delvis insatta af annan valkorpo­

ration än stadsfullmäktige. Mom. 1 måste därför antingen bortfalla eller

erhålla annan lydelse. — Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämt­

lands län finner det osäkert, om det kan låta sig göra att likställa skol­

styrelse i dess förhållande till stadsfullmäktige med de för olika ändamål

tillsatta förvaltande verk och styrelser, som kunde finnas i städerna, såsom

drätselkammare, hamndirektioner, sjukhusstyrelser, fattigvårdsstyrelser m.fl.,

hvar inom sitt område, och framkastar den frågan, huru det skulle gå,

om olikhet härutinnan rådde dessa verk och styrelser emellan. Vidare

anför samma myndighet: Eu brist i lagförslaget syntes ock vara, att intet

stadgande funnes om en så viktig sak, som skolstyrelsens ansvar för om-

händerhafda medel. Måhända hade man ansett detta afhjälpt genom hän­

visningen till kyrkostämmoförordningens föreskrifter om skolråd i inom. 3

af deif föreslagna § 11, hvilka föreskrifter förklarades skola gälla i tillämp­

liga delar äfven beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet.

Härvid mötte dock den egendomligheten, att § 33 i nyssnämnda förord­

ning, till hvilken man alltså hade att ga, talade om, att ansvarigheten

fortfore till dess, i allmännast förekommande fall, förvaltningen blifvit af

kyrkostämman godkänd. Det kunde väl knappast sägas, att det \ o ve nog

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

54

med att anförda stadgande blefve gällande för skolstyrelse, hvarom här

vore fråga, ens i tillämpliga delar. Det rätta syntes vara att i lagen upp­

taga mer bestämda, helst uttryckliga stadganden rörande såväl skolstyrel­

sens ställning till stadsfullmäktige, i den män detta kunde anses behöfli^t,

som särskild t dess ansvarighet för omhänderhafda medel. — Stadsfullmäk­

tige i Halmstad hafva visserligen funnit det af § 11 framgå, att stadsfull­

mäktige skulle äga att välja revisorer för granskning af folkskoleväsendets

räkenskaper och förvaltning samt besluta om ansvarsfrihet för skolstyrel­

sen, men tydligare och båttre än en sådan allmän hänvisning syntes vara

ett bestämdt stadgande härom i den nya lagen, hvari ock borde amnfvas,

om glanskning af skolräkenskaperna skulle anförtros åt de revisorer, som

för hvarje år valdes att granska stadens öfriga förvaltande och verkstäl-

ande nämnders räkenskaper, eller åt särskildt utsedda revisorer, såsom nu

vore fallet. Slutligen har domkapitlet i Kalmar ansett § 11 böra for­

muleras så, att däraf klart och otvetydigt framginge, att skolstyrelsen ämle

motionsrätt i stadsfullmäktige. ‘

°

I fråga om mom. 2 hafva stadsfullmäktige i Västerås, med instäm­

mande från länsstyrelsen därstädes, uttalat såsom sin åsikt, att folkskol­

lärare skulle, efter förslag af skolstyrelsen, tillsättas af stadsfullmäktige.

Beträffande inom. 3 har kyrkostämman i Kalmar erinrat om nödvän­

digheten däraf, att det vid uttrycket »andra allmänna författningar» ut-

lyckligen angåfves, hvad i dessa författningar med hänseende till skol­

styrelsens åliggande och verksamhet fortfarande skulle äga giltighet. Halm­

stads kyrkostämma hemställer om en bestämmelse, innebärande vidsträck­

tare befogenhet till besvär mot folkskolestyrelsens beslut. Växjö dom­

kapitel anför: Kommitterade hade tydligen icke gjort si"- fullt förtrogna

med konsekvenserna af förslaget att låta stadsfullmäktige öfvertaga kyrko-

stämmans funktioner.. Man sköte helt enkelt in stadsfullmäktige på kyrko­

stämmans plats i. kedjan af kyrkliga förvaltningsmyndigheter men förbiså<m,

att stadsfullmäktige enligt gällande författningar icke hade någon kommu­

nikation med de kyrkliga myndigheterna. Detsamma gällde ock om den

föreslagna skolstyrelsen, därest pastor, såsom föreslagits, icke skulle vara

dess själfskrifne ordförande. Icke desto mindre ha.de man i den föreslagna

skolstadgan bibehållit de bestämmelser i den allmänna folkskolestadgan,

som handlade om biskops och domkapitels uppsikt öfver anstalterna för

olkskolevåsendet samt dess utveckling till uppfyllande af sin bestämmelse,

men ingen utväg. hade beredts dem att kommunicera med stadsfullmäk-

som skulle innehafva beslutanderätten i afseende på anstalterna för

olkskolevåsendet. Ett domkapitel syntes icke ens kunna ålägga en stads­

fullmäktigordförande att inför fullmäktige föredraga något visst skolärende.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 103.

55

långt mindre ålägga dessa att draga försorg om skolväsendets förbättring

på visst angifvet sätt. Och vore någon missnöjd med stadsfullmäktiges

sätt att fullgöra sina åligganden i afseende på folkskoleväsendet, så kunde

besvär öfver deras beslut icke anföras hos domkapitlen utan måste anföras

hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, Indika däremot — då ingen

allmän uppsiktsrätt i afseende på folkskoleväsendet tillkomme dem

näppeligen vore befogade att pröfva anförda besvär ur annan synpunkt än

de öfverklagade beslutens formella giltighet. Icke heller syntes under­

dåniga besvär öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag i mål

angående stadsfullmäktigebeslut enligt gällande ordning kunna anföras och

pröfvas i ecklesiastikdepartementet, dit skolärenden dock enligt sin natur

hörde. — Domkapitlet i Härnösand har, med anslutning till Östersunds

kyrkostämmas yttrande, framhållit nödvändigheten af att förhållandet

mellan det föreliggande lagförslaget och gällande förordning om kyrko­

stämma m. m. blefve fullt klart och tydligt. Särskildt syntes detta med

afseende å anförande af besvär vara af oundgängligt behof påkalladt. Vissa

tilläggsbestämmelser blefve gifvetvis för ändamålet erforderliga; och utta­

lade domkapitlet såsom sin uppfattning, att genom dessa kompletterande

bestämmelser ingen rubbning borde ske i de grunder, som utmärkte nu

gällande lagstiftning i ämnet. — Dessutom hafva ytterligare åtskilliga af

de hörda myndigheterna framhållit, hurusom till förekommande af osäker­

het vid tillämpningen af den blifvande lagstiftningen borde uttryckligen

angifvas, hvilka bestämmelser i kyrkostämmoförordningen vore tillämpliga

i fråga om skolstyrelses åliggande och verksamhet.

§ 12 har icke föranledt någon erinran.

§ /2-

Vidkommande öfvergångsbestämmelserna till lagen angående folkskole­

väsendet i vissa städer hafva de sakkunnige anfört:

»Hvad öfvergångsföreskrifterna beträffar har det ansetts vara mest på

sin plats att, äfven om lagen i öfrigt med ett visst kalenderår träder i

tillämpning för en stad, dock låta revision af folkskoleväsendets räken-

skapet för närmast föregående året försiggå i dittills gällande ordning,

isynnerhet som revisorer för det senare årets räkenskaper ju redan äro

vid det förra årets ingång utsedda. För följande år skulle revisionen åter

försiggå, på grund af stadgandet i första stycket af § 11, enligt de regler,

som gälla andra under stadsfullmäktige stående verk och styrelser.

Med tillsättning af folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då

denna lag träder i tillämpning för en stad, har ock synts lämpligast att

förfara enligt förut gällande stadgaiulen.»

1 dessa hänseenden hafva de hörda myndigheterna icke gjort någon

afsevärd anmärkning.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

57

ty där stadgades, att uppfostran åt vanartade barn vore en stadens angelä­

genhet, som skulle vårdas af stadsfullmäktige, hvaraf ju borde följa, att

kyrkostämmans befattning med denna angelägenhet skulle upphöra. Ehuru

ur språklig synpunkt mindre riktigt, kunde det alltså förefalla, som om med

uttrycket »som är barnavårdsnämnd» utmärktes, att skolstyrelsen vore själf-

skrifven barnavårdsnämnd. Möjligheten att utse särskild barnavårdsnämnd

och därigenom lätta skolstyrelsens arbete vore sålunda i förslaget borttagen.

Visserligen borde den medgifna rätten för skolstyrelsen att kunna inom

sig utse en särskild delegation för barnavårdsärendenas närmaste behand­

ling medföra någon lättnad, men i samhällen, där skolstyrelsen utgjordes

af ett fåtal ledamöter, däraf fem måste ingå i delegationen, blefve lind­

ringen obetydlig.

Professor Holmström i Lund anför i ett inom domkapitlet afgifvet

särskildt yttrande: Enligt förslaget förefölle det, som skulle den nya skol­

styrelsen i stad, där folkskoleärendena handhades af stadsfullmäktige, ovill­

korligen antingen själf fungera som barnavårdsnämnd eller inom sig utse

en af minst fem ledamöter bestående nämnd att handlägga i barnavårds­

lagen af sedda ärenden, dock med skyldighet att själf afgöra alla fram­

ställningar till stadsfullmäktige. Den rättighet, som för så kort tid sedan

i och genom barnavårdslagen tillerkänts alla svenska kyrkoförsamlingar

och som äfven fortfarande skulle medgifvas andra församlingar än dem,

där de föreslagna nya bestämmelserna skulle vinna tillämpning, nämligen

att för ifrågavarande särskildt under senare tid så viktiga angelägenhet

utse en särskild barnavårdsnämnd, den skulle alltså enligt detta förslag

åter beröfvas vissa städer eller större församlingar, där onekligen behofvet

af en dylik myndighet vore utan jämförelse vida större ån i de mindre

församlingarna både i stad och på land. 1 hvarje fall vore det i försla­

get icke angifvet eller ens an ty dt, huru eller af hvem en särskild barna­

vårdsnämnd skulle utses eller, ifall en sådan fortfarande såsom hittills

skulle kunna utses af kyrkostämma, huru dennas befogenhet och verksam­

het skulle förhålla sig till den af skolstyrelsen utöfvade.

På andra håll har man tydligen haft den uppfattningen, att förslaget

icke innebure ett upphäfvande af möjligheten att, där sa önskades, utse

särskild barnavårdsnämnd. Men man har utgått från, att det nuvarande

sättet för utseende af dylik nämnd da icke längre vore lämpligt, utan att

det erfordrades nya bestämmelser rörande nämndens sammansättning och

val af dess ledamöter. Vidare har man erinrat, att bestämmelser saknades

om denna nämnds ställning till stadsfullmäktige. Det har äfven payikats,

att stadsfullmäktige måtte få rätt att utse ledamöterna i den särskilda

barnavårdsnämnden.

B ikt ill Rihsd. Prof. 1009. 1 Samt. 1 Afd.

7

0 Höft.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

58

För det fall, att barnavårdsärendena komme ått handläggas af en

inom skolst}Trelsen utsedd delegation, har från några håll yrkats, att den

prästerliga ledamoten af skolstyrelsen borde vara själfskrifven ledamot af

denna delegation.»

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 103.

Departe­

mentschefens

yttrande.

Jag yttrade vidare den 3 april 1908: »Med anledning af de erin­

ringar, som sålunda blifvit framställda mot särskilda delar af de sakkun­

niges förslag, hvilket äfven ur andra synpunkter synts mig gifva fog

för anmärkningar, har jag låtit inom departementet omarbeta förslagen,

hvilket föranledt jämväl förslag till lag om ändring af § 1 i förordnin­

gen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd; och tillåter jag mig

att vid den redogörelse, jag nu går att gifva angående de vidtagna

ändringarna, taga frågorna i den ordningsföljd de hafva enligt de nya

förslagen.

§ l.

De sakkunnige hafva hemställt, att, förutom folkundervisningen och

/on”io"e»ä"«n-^^^öran(^e ansta-lter> jämväl församlingsbibliotek samt uppfostran åt van-

,iet i vissa

artade och i sedligt afseende försummade barn skola utgöra en för hela

städer, staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att

genom stadsfullmäktige vårda.

Såsom jag förut nämnt hafva betänkligheter uttalats mot att försam­

lingarna icke fortfarande skulle få innehafva vården om sina församlings­

bibliotek. Det synes mig ock, som om de sakkunniges förslag i denna

del icke vore ändamålsenligt, särskildt i betraktande af de omständigheter,

under hvilka den nuvarande folkbiblioteksinstitutionen, i hvilken försam-

lingsbiblioteken ingå, uppkommit.

Genom proposition till 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riks­

dagen att medgifva, bland annat, att understöd af högst 7 5 kronor, för år

räknadt, finge under vissa villkor och af Kungl. Maj:t meddelade bestäm­

melser utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till terri­

toriell församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af för­

samlingsbibliotek.

Med anledning af denna proposition anförde Riksdagen i skrifvelse

den 3 maj 1905:

»Riksdagen är fullständigt ense med Eders Kungl. Maj:t om lämplig­

heten och behofvet af ekonomiskt understöd från statens sida till sådana

bibliotek, som afse att främja den allmänna folkbildningen, men har Riks­

dagen haft en från Eders Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening särskildt

rörande frågan om, hvilka slag af bibliotek, som böra komma i åtnjutande

af statsbidrag, äfvensom beträffande frågan om, hvilken myndighet det

Kungl.

Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

59

närmast bör tillkomma att handlägga ärenden rörande de statsunderstödda

folkbiblioteken.

_

, .

Riksdagen vill till en början erinra, att det för närvarande inom

landet på skilda orter råder olikhet i fråga om handläggningen af ärenden

rörande de bibliotek, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle komma

att förläggas under kyrkostämmorna och hvaraf det störa flertalet utgöres

af sockenbiblioteken. Under det att man på vissa orter funnit det fördel­

aktigast att å kyrkostämma afgöra dessa ärenden och låta skolrådet hand

hafva vården af ifrågavarande biblioteksinrättningar, har man å andra hall

föredragit att afgöra" dessa frågor på kommunalstämma och låta kommunal­

nämnden sköta biblioteken.

Nåo-on tvingande nödvändighet att för statsunderstöds beviljande in-

ordna nu omförmälda slag af bibliotek under en och samma myndig et

synes emellertid ej föreligga och, om än Riksdagen icke underskattar värdet

af den likformighet, som med antagande af Eders Kungl. Maj :ts förslag i

denna del skulle på förevarande område vinnas, finner dock Riksdagen

lämpligheten af en dylik åtgärd kunna med skäl dragas i tvifvelsmål. Den

utveckling, biblioteksverksamheten genom understöd från statens sida kan

komma att erhålla, torde icke nu kunna öfverskådas, och då denna ut­

veckling i allt fall är beroende af den beredvillighet och det intresse för

saken, som kunna finnas å hvarje särskild ort, torde också de bestämmelser,

som erfordras för beviljande af statsbidrag, höra så afmattas, att biblioteks

verksamheten må kunna i största möjliga mån fritt utveckla sig. ht in

ordnande af ifrågavarande biblioteksinstitution uti en på förhand bestämd,

för hela vårt land gemensam form synes emellertid kunna verka Kim­

mande på dess fria utveckling. Följden skulle måhända blifva, att bill ho

teksverksamheten på många håll ej omfattades med det intresse, som e jes

skulle komma den till del. Att kommunalstämmorna skulle vara mindre

lämpade att afgöra hithörande frågor än kyrkostämmorna, synes Riksdagen

ej heller kunna med fog antagas. Riksdagen håller sålunda före, att det

bör öfverlämnas åt vederbörande samhällen själfva att bestämma, undei

hvilken myndighet deras bibliotek skola lyda. Genom en sådan anordning

skulle enligt Riksdagens mening ifrågavarande biblioteksverksamhet bäst

framjas.sda^en h&r gålunda tänkt sig, att understöd af statsmedel skulle

utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell

församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af forsamlmgs-

bibliotek äfvensom till lands- och stadskommun för upphittande och under­

håll af kommunbibliotek, och skulle enligt Riksdagens förmenande först-

60

nämnda slag af bibliotek kunna utgöras af eller i sig innefatta skolbiblio­

tek, såväl för lärare som lärjungar.

Med Riksdagens uppfattning, att vissa bibliotek skulle komma att lyda

under kyrkostämma, torde det till undvikande af all tvekan vara nödvän­

digt, att i kyrkostämmoförordningen bestämdt angifves, att frågor rörande

dessa bibliotek höra till kyrkostämmans handläggning, liksom°att kyrko­

stämman, där den finner sådant lämpligt, må för förvaltning och vård af

församlingsbibliotek utse särskild styrelse. Hvad åter angår kommunbiblio­

teken lära några lagbestämmelser ej erfordras för att angifva, att frågor

rörande dessa bibliotek skola handläggas af den borgerliga representatio­

nen, utan torde kommunbiblioteken utan ändringar i gällande författningar

komma i samma ställning i förhållande till den borgerliga representatio­

nen som församlingsbiblioteken enligt de ifrågasatta ändringarna i kyrko-

stämmoförordningarna i förhållande till den kyrkliga.»

På grund häraf tillkännagaf Riksdagen, att den medgifvit, bland annat,

att understöd af statsmedel till ett belopp af högst 75 kronor för år räk-

nadt finge, enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna

lämpligt meddela, utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt

till territoriell församling i nämnda städer för upprättande och underhåll

af församlingsbibliotek samt till lands- och stadskommun för upprättande

och underhåll af kommunbibliotek under villkor, utom annat, att, då stats­

bidrag samtidigt utginge till såväl kommun som skoldistrikt, hvilka sam-

manfölle med hvarandra eller af hvilka ettdera området utgjorde en del

af det andra, bidragens sammanlagda belopp ej finge öfverstiga 75 kronor.

I enlighet härmed blef ock nådiga kungörelsen den 16 juni 1905 angå­

ende understöd åt folkbibliotek affattad.

Författningen har således bestämdt skilt på två slag af folkbibliotek

— oafsedt föreningsbiblioteken — nämligen kommunbibliotek inom den

borgerliga kommunen och församlingsbibliotek inom den kyrkliga, och

anledningen till denna uppdelning återfinnes i Riksdagens skrifvelse. Att

för vissa städers vidkommande upphäfva de så nyligen gjorda bestämmel­

serna rörande särskilda församlingsbibliotek, därtill synes mig all anled­

ning saknas och de sakkunnige hafva nog icke heller tänkt sig denna kon­

sekvens af sitt förslag. Vill församling i stad fortfarande innehafva ett

eget folkbibliotek och därför bekomma statsbidrag i den ordning, kungö­

relsen den 16 juni 1905 bestämmer, bör det stå församlingen öppet. Jag

har därför ansett, att frågan om församlingsbibliotekens öfverflyttande på

stadsfullmäktige bör förfalla. Denna detalj är ju för öfrigt utan betydelse

för hufvudfrågans lösning.

Jag kommer härefter till frågan, huru ärenden rörande vanartade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

61

och i sedligt afseende försummade barn böra handläggas i städer, där

stadsfullmäktige öfvertagit vården af folkskoleväsendet, och nödgas jag

härvid vidröra åtskilliga punkter, som afse förslaget till lag om ändring

af vissa paragrafer i förordningen om uppfostran åt vanartade och i sed­

ligt afseende försummade barn.

Sistnämnda lag sätter barnavårdsfrågor i ett intimt samband med

skolfrågor. Enligt 2 § i lagen skall i hvarje skoldistrikt finnas.en barna­

vårdsnämnd, och skall denna nämnd i de distrikt, där ej särskild barna­

vårdsnämnd tillsättes, utgöras af skolrådet eller den myndighet, soin eljest

utgör skolstyrelse. Vederbörande skoldistrikt äger, enligt 27 §, tillsätta

särskild barnavårdsnämnd. I denna nämnd är kyrkoherden eller den hans

ämbete förestår ordförande, och kyrkostämman skall till ledamöter i nämn­

den utse minst fyra för nit om ungdomens uppfostran kända män eller

kvinnor. I afseende å valbarhet till ledamot i nämnden gäller i motsva­

rande tillämpning hvad för skolråd finnes stadgadt. För hvarje år åligger

det särskild barnavårdsnämnd att uppgöra ett utgifts- och ett inkomst­

förslag. Om dessa förslags uppställning och framläggande för kyrko­

stämma, om debitering och uppbörd af de med anledning af desamma utaf

kyrkostämman beviljade medel samt om nämndens räkenskaper, dessas

granskning och ledamots ansvarighet gäller hvad i dessa afseenden för

skolråd finnes stadgadt. 1 de fall, då i vederbörlig ordning tillsatt sär­

skild skolstyrelse utgör barnavårdsnämnd, skola, enligt 28 §, i afseende å

afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af skolstyrelsens

verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa medels

handhafvande, granskning af skolstyrelsens förvaltning och räkenskaper,

äfvensom ansvarsfrihet för skolstyrelsen i samma egenskap i motsvarande

tillämpning gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan

skolstyrelses handhafvande af folkskoleväsendet.

Det kan icke förnekas, att de sakkunniges förslag i hvad det rör

frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

är något otydligt affattadt. Uttrycket i det föreslagna mom. 2 af § 2 i

lagen den 13 juni 1902 »skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd» torde

kunna, såsom ock skett, tolkas på två sätt, antingen så, att skolstyrelsen

alltid utgör barnavårdsnämnd, eller sålunda: »skolstyrelse, för det tall att

den är barnavårdsnämnd». Den senare tolkningen torde vara den riktiga,

då de sakkunnige icke lära hafva afsett att upphäfva den i 27 § barna­

vårdslagen kyrkostämma tillförsäkrade rätt att tillsätta särskild barnavårds­

nämnd' Mot fortvaron af ett dylikt stadgande jämväl sedan stadsfullmäk­

tige öfvertagit folkskoleväsendet och i regel äfven barnavården synas emel­

lertid allvarliga betänkligheter resa sig. Det skulle nämligen kunna in-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

62

träffa, att sedan stadsfullmäktige i en viss stad öfvertagit barnavården och

de därmed förenade kostnaderna, eu måhända tillfällig majoritet å en

kyrkostämma genomdrefve tillsättande af en särskild barnavårdsnämnd,

hvarigenom med ett slag barnavården och dess ekonomi skulle flyttas till­

baka till kyrkostämman, liksom sistnämnda myndighet, om den innehar

barnavården, genom uraktlåtenhet att utse barnavårdsnämnd kan flytta

ärendet tillbaka på stadsfullmäktige. Tvära omkastningar och osäkerhet i

den ekonomiska förvaltningen kunna således blifva en följd af berörda stad­

gandes kvarstående, hvilket förhållande naturligtvis icke skulle förfela att

utöfva eu menlig inverkan på den egentliga barnavården. Jag kan därför

icke under för handen varande omständigheter förorda de sakkunniges för­

slag i denna del, utan anser mig böra föreslå, att skolstyrelsen i stad,

hvarom här är fråga, skall utgöra barnavårdsnämnd.

Någon anledning till det antagandet, att dessa angelägenheter genom

en dylik anordning skulle komma att handhafvas sämre än om möjlighet

förefunnes att tillsätta särskild barnavårdsnämnd, synes mig icke föreligga.

Barnavårdsärendena handläggas ju för närvarande'i de allra flesta fall af

skolråd eller skolstyrelse och någon anmärkning mot deras handläggning

af dessa ärenden har icke försports. Den omständigheten, att ledamöterna

i barnavårdsnämnden för framtiden skulle komma att delvis utses af annan

valkorporation än tillförene, torde ej väsentligt inverka på nämndens karak­

tär. För öfrigt lär erfarenheten hafva visaf, att uppslaget till barnavårds­

nämnds ingripande i regel kommer från folkskolorna, hvarför det äfven

ur denna synpunkt synes lämpligt, att den myndighet, som har att besörja

barnavården, står i ett nära förhållande till folkskoleväsendet.

Gifvet är, att för ett rätt bedömande af barnavårdsärendena fordras

en ingående kännedom om dithörande förhållanden, hvadan barnavårds­

nämndens ledamöter böra äga tid och tillfälle att ägna grundlig upp­

märksamhet åt desamma. Det torde därför, såsom ock de sakkunnige

framhållit, vara slöseri med arbetskraft att låta dessa ärenden hand-

läggas af skolstyrelsen i sin helhet. De sakkunnige hafva föreslagit, att

skolstyrelsen skall äga inom sig utse minst fem ledamöter att handlägga

barnavårdsärenden, och ett sådant stadgande synes mig ändamålsenligt.

Jag skulle dock vilja därtill göra ett tillägg. Enligt nu gällande bestäm­

melser är kyrkoherden själfskrifven ordförande i särskild barnavårdsnämnd.

Han torde ock på grund af sin ställning såväl äga särskild kännedom om

de ärenden, en sådan nämnd har att handlägga, som äfven vara skickad

att utöfva den personliga inverkan, som i särskilda fall kan befinnas önsk­

värd. Det bör vid sådana förhållanden anses lämpligt, att den själfskrifna

eller af domkapitlet eller i Stockholm af konsistorium utsedda ledamoten

Kungl. Majds I\åd. Proposition N:o 103.

63

af skolstyrelsen, hvilken senare väl i regel är prästman, äfven är ledamot

af den afdelning inom skolstyrelsen, som handlägger barnavårdsärenden,

hvilket också iakttagits i det omarbetade förslaget till ändring af § 2 i

barnavårdslagen.

Såsom jag förut anfört, har tveksamhet rådt därom, hvilken eller

hvilka myndigheter skulle inbegripas under begreppet »vederbörande», som

skulle äga göra framställning om öfverflyttning af folkskoleundervisningen

och barnavården på staden såsom kommun. Enligt den af de sakkunnige

afgifna motiveringen till lagförslaget hafva de med »vederbörande» af sett

stadsfullmäktige eller kyrkostämma. Det synes mig ock, att en fram­

ställning från endera af dessa myndigheter bör vara tillräcklig för att få

frågan upptagen till pröfning. Naturligtvis blir i hvarje fall den andra

myndigheten hörd i ärendet. Jag har därför föreslagit, att ordet »veder­

börande» utbytes mot »stadsfullmäktige eller kyrkostämma».

De sakkunniges förslag, att kostnaderna för de ändamål, som i lag­

förslaget afses, skola beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder

är stadgadt, är ju principiellt riktigt. Detta hindrar emellertid icke, att

den enligt 58 § i gällande folkskolestadga skoldistrikt tillkommande rätt

att för skolväsendet upptaga en särskild afgift, utgående efter annan grund

än kommunalutskylder, fortfarande kan bibehållas äfven i de städer, där

nu ifrågavarande lag skulle komma till tillämpning. Man må hysa hvil­

ken åsikt som helst angående lämpligheten af de personella skatterna, så

torde i hvarje fall saknas skäl att i detta sammanhang, där fråga är allenast

om en jämförelsevis ringa del af rikets alla skoldistrikt, föreslå någon

ändring i skoldistrikts nu befintliga rätt uti berörda hänseende. Denna

rätt lärer således böra i den ifrågavarande lagen tillvaratagas, hvarom

alltså ett tillägg gjorts till § 1 i lagen.

Beträffande den i § 3 af de sakkunniges förslag omförmälda, särskilda

stadga, till hvilken jag torde få tillfälle att återkomma, därest ifråga­

varande lagförslag varda af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända,

torde det tillåtas mig att redan nu anmärka, att det synes mig tvifvel-

aktigt, om Eders Kungl. Maj:t bör, såsom de sakkunnige föreslagit, ut­

färda en fullständig sådan stadga i ämnet. Att den nuvarande folkskole­

stadgan behöfver i mångt och mycket öfverses och bättras, därom torde

meningarna icke vara delade. Arbetet härmed lär dock icke pa rätt lång

tid kunna påbörjas, enär många andra frågor förut måste afgöras, såsom

om förändringar i seminarieundervisningen, om ny normalplan in. m. Att

under dessa förhållanden utfärda en för vissa skoldistrikt gällande skol-

stadga, innehållande äfven de delvis föråldrade bestämmelser, som finnas

i den allmänna folkskolestadgan, synes mig föga tilltalande. Båttre borde

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Lagutskottet.

då vara att i sinom tid, under uttryckligt betonande af lagstiftningens

tillfälliga karaktär, utfärda ett tillägg till den allmänna folkskolestadgan,

innehållande de särskilda bestämmelser, som nödvändiggöras genom till­

komsten af lagen angående folkundervisningen i vissa städer. För möj •

liggörande af en sådan anordning hafva ordalagen i de sakkunniges för­

slag något ändrats.

Den särskilda skolstyrelse, som i de städer, där den nya lagen vinner

tillämpning, skall hafva närmaste vården af folkskoleväsendet, anser jag,

i likhet med hvad från ett håll blifvit erinradt, böra till undvikande af

förväxling med andra skolstyrelser af allmän och enskild art benämnas

folkskolestyrelse.

Uti § 11 mom. 3 af sitt förslag hafva de sakkunnige intagit en be­

stämmelse därom, att beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet

skola, utom föreskrifterna i förevarande" lag, lända" till efterrättelse, bland

annat, hvad som i kyrkostämmoförordningen finnes föreskrifvet om skolråd,

I det jag redan här till granskning upptager denna bestämmelse, vill jag

erinra därom, att, såsom mig synes med fullt fog, anmärkningar gjorts om

att densamma är otydlig och att det i föreliggande lagförslag bör direkt

utsättas, hvad som i fråga om skolstyrelse skall gälla af kyrkostämmo-

förordningens föreskrifter angående skolråd. I anslutning härtill har i

§ 3 af det nu för Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget, med ledning

af stadgandena i §§22 och 36 af kyrkostämmoförordningen samt med

upptagande i sak af innehållet i § 11 mom. 2 i de sakkunniges förslag,

angifvits de åligganden i afseende å folkskoleväsendet, som förnämligast

skulle tillhöra folkskolestyrelse. ' I paragrafen har vidare för fullständig­

hetens skull införts en 'hänvisning till hvad barnavårdslagen innehåller

angående de förpliktelser, som enligt densamma skulle i afseende å barna­

vården hvila på folkskolestyrelse.

Att hvad i denna § och för öfrigt i lagförslaget stadgas om lärare

gäller äfven lärarinna torde vara själfklart.

I afseende å den myndighet, som skall hafva närmaste vården af

folkskolans angelägenheter, har emellertid emot det i fjol framlagda kungl.

förslaget framkommit en invändning, som föranledde frågans fall vid 1908

års Riksdag.

Lagutskottet yttrade nämligen i sitt förut omnämnda utlåtande:

»Oaktadt utskottet sålunda ansett sig kunna godkänna den hufvud-

princip, hvarpå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition är grundad, har

utskottet icke kunnat tillstyrka antagande af det af Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, enär en synpunkt,

64

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 103.

65

hvilken vid ordnandet af hithörande frågor enligt utskottets uppfattning

måste tillerkännas den största vikt, icke blifvit i förslaget tillbörligen

tillgodosedd. Vid en öfverflyttning till stadsfullmäktige af den makt

öfver folkskolan, hvilken nu tillkommer de olika församlingarnas kyrko­

stämmor, bör det nämligen vara angeläget att söka finna en form, hvari­

genom det starka församlings- och lokalintresset för folkskolans vård och

förkofran fortfarande får möjlighet att göra sig gällande, samt de krafter,

som inom församlingarna verkat för skolans främjande och utveckling, allt­

jämt kunna därför tagas i anspråk. Den lifliga omsorg om folkskolan, som

flerstädes framträdt, och den lefvande åstundan, som därvid varit verksam

för att på bästa möjliga sätt tillgodose den egna församlingens skolor, har

tvifvelsutan, i sin mån, bidragit till att den svenska folkskolan nått den

höga ståndpunkt, som den numera intager. Det synes då vara välbetänkt

att icke ifrågasätta större ändringar i nu gällande bestämmelser i ämnet

än som kunna direkt föranledas af stadsfullmäktiges insättande såsom be­

slutande myndighet öfver vissa folkskolans angelägenheter. Väl kan försam­

lings- och lokalintresset sägas hafva blifvit i viss mån tillgodosedt genom

föreskriften, att i sådan stad, för hvilken den föreslagna lagen förklarats

tillämplig, kyrkostämman eller, där församlingarna äro flera, kyrkostäm­

morna, hvar för sig, enligt den fördelning dem emellan, som domkapitlet

för hvarje fall bestämmer, tillerkänts rätt att i den ifrågasatta folkskole-

styrelsen, hvilken är afsedd att ersätta skolråden i de olika församlingarna,

utse ett lika stort antal ledamöter, som skulle väljas af stadsfullmäktige.

Såvidt utskottet kan döma, skulle det emellertid skapas större garantier

för vinnande af ett godt resultat liksom ock de betänkligheter, som fram­

ställts mot den föreslagna ändringen, synas få mindre berättigande, om

hvarje församling erhölle befogenhet att genom sina för ändamålet utsedda

förtroendemän, de nuvarande skolråden, såsom för närvarande äger rum i

Stockholm, deltaga i handläggningen af ärenden, som röra dess skolor.

Naturligtvis skulle efter inrättande af en särskild folkskolestyrelse de

funktioner, som tillkomme skolråden, blifva af relativt mindre betydelse,

men en dylik anordning synes utskottet vara ägnad att till fromma för

hela stadens skolväsen tillvarataga och i vida större utsträckning än den

af Kungl. Maj:t föreslagna organisationen tillgodogöra sig den allmänt rå­

dande omtanken om den egna församlingens skolor. Utskottet föreställer

sig äfven, att skolråden skulle vara särskildt skickade att åstadkomma en

välbehöflig och nyttig förbindelse mellan folkskolestyrelsen å ena sidan

samt hemmen och föräldraintresset å den andra. Vid första påseendet

kan det väl förefalla oegentligt att vid sidan af en folkskolestyrelse bibe­

hålla skolrådet i de städer, som endast innefatta eu församling, men enligt

Bih. till Rihd. 1’roj. 1,90.9. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

9

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

66

utskottets uppfattning skulle, från ofvan angifna synpunkter sedt, skol­

rådet äfven i dessa fall hafva en viktig uppgift att fylla. En eventuell

lag af den innebörd Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit torde

dessutom i regel komma att förklaras tillämplig endast å de större stä­

derna, hvilka redan innesluta eller kunna förväntas skola inom kort in­

rymma två eller flera församlingar.»

Utskottets uppfattning delades af majoriteten inom Första Kammaren,

under det att ingen enda ledamot af Andra Kammaren uppträdde till för­

svar för utskottets uttalande.

Jag har redan förut, då denna fråga förekom till behandling inom

Riksdagen, förklarat mig icke kunna ansluta mig till utskottets mening,

och jag står fortfarande på samma ståndpunkt.

Det förefaller mig som om utskottet, när det kom till sin ofvanbe-

rörda uppfattning, allt för mycket haft i sikte de faktiska förhållandena i

Stockholm. Där finns redan nu en sådan folkskolestyrelse, som enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle införas äfven i andra städer, hvilka

ville komma in under den nya ordningen, och därjämte också skolråd

inom de särskilda församlingarna. Att så är förhållandet beror, såsom en

en talare i Första Kammaren också erinrade, på historiska grunder. Folk­

skoleväsendet i Stockholm har utvecklats på ett alldeles särskildt sätt, un­

der hägn af delvis speciella författningar; och skolråden hafva kommit att

blifva kvarstående såsom speciella organ för de många och stora försam­

lingarna i hufvudstaden. I denna egenskap hafva de den säregna och

viktiga uppgiften att utse de ledamöter i folkskolestyrelsen, som enligt

det nu ifrågavarande förslaget skulle inom rikets öfriga städer utses af

kyrkostämmorna, hvartill kommer, att enligt sakens natur i de stora hufvud-

stadsförsamlingarna torde finnas en del detaljarbete inom folkskolans om­

råde af beskaffenhet att lämpligen utföras genom de där sedan gammalt

befintliga skolråden. Någon motsvarighet till denna skolrådsinstitution

finnes ej annorstädes. Tvärtom, den organiska och historiska väg, som

nyssnämnda talare ansåg, att man borde följa genom att taga hänsyn till

utskottets ifrågavarande synpunkt, skulle i själfva verket med afseende å

andra städer än Stockholm blifva en oorganisk och ohistorisk väg.

Det torde till en början väl icke böra fästas alltför stort afseende vid

utskottets förslag i hvad det rör bibehållande af ett speciellt skolråd i

städer med blott en enda församling, då ju till och med utskottet själft

synes anse sitt förslag i denna del mindre tilltalande. Den nya folkskole­

styrelsen skulle det ju tillkomma att, bland annat, öfvertaga just de ålig­

ganden, som nu tillkomma skolrådet, folkskolestyrelsen skulle vara skolråd

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

67

under en annan benämning och med delvis utvidgad befogenhet, särskildt

i afseende å tillsättande af lärare. Hur skulle då ytterligare en skolmyn­

dighet kunna hafva något existensberättigande i ett mindre samhälle, som

allt hittills varit enhetligt beträffande folkskoleväsendet och som härutinnan

med lätthet låter sig öfverskådas äfven i minsta detalj. Följden skulle

naturligtvis endast blifva slitningar mellan de båda myndigheterna, hvar­

igenom0 såväl den enas som den andras verksamhet förlamades, och det

blefve till slut folkskolan, som finge sitta emellan, utan motsvarande gagn

på något håll.

„

Beträffande därefter städer med mer än en församling äro dessa tor

närvarande — utom Stockholm — blott sex, nämligen Göteborg, Malmö,

Norrköping, Nyköping, Karlskrona och Eskilstuna. Dessa hafva alla, med

undantag af Karlskrona, ett gemensamt skolråd för hela staden, och det

torde väl icke för dem vara en organisk och historisk utveckling att, sedan

detta gemensamma skolråd erhållit en annan benämning och delvis ut

sträckt°befogenhet, under eller bredvid detsamma skapa andra mindre skol­

myndigheter0 blott därför, att det förutvarande skolrådets ledamöter delvis

skola tillsättas af de utaf stadens invånare själfva valda stadsfullmäktige.

Att tvärtom tendensen inom stadssamhällena pekar mot en förenkling af

förvaltningsorganen för skolväsendet, därom har man ett mycket färskt

exempel från Eskilstuna. Med denna stad inkorporerades nyligen två lands­

församlingar, Forss och Kloster. Dessa hade förut egna skoliåd, men, för

såvidt jag har mig bekant, höjdes ingen röst för bibehållande af särskilda

skolråd, utan alla tre församlingarna förenade sig om ett gemensamt skol­

råd såsom bäst ägnadt att tillvarataga den nya kommunala enhetens in­

tressen i afseende å skolfrågor. Hvad Karlskrona angår är förhållandet

det, att där finnes blott en territoriell församling och dessutom amirali-

tetsförsamlingen, som sedan gammalt hållit sig med eget skolråd. iHt så­

dant undantagsförhållande torde icke vara af beskaffenhet att föranleda åt

steg från den enhetlighetens väg, hvarpå man i rikets öfriga städer sla-

° Men, har man sagt, vi lagstifta här icke för de nuvarande samhällena

allenast utan äfven för de kommande, och det pågår just nu en stark rö­

relse för delning af de stora stadsförsamlingarna, hvadan inom kort torde

finnas många städer med flera församlingar hvar. Det är nog sannolikt,

att så blir förhållandet. Men dessa nya, genom delning uppkomna för­

samlingar hafva allt hitintills haft eu gemensam förvaltning af skolären-

dena utan att något missnöje därmed försports, och under sådana förhal­

landen lärer väl icke förefinnas någon anledning, hvarför do sedermera

skulle vilja eller böra erhålla en delning af eu förvaltningsform, vid hvilken

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

de funnit sig val. Att lagstifta för rikets smärre städer efter samma mått­

stock som för hufvudstaden med dess 330,000 invånare, synes vara att se

frågan väl mycket i stort.

Nu kommer man kanske att invända, att i allt fall städer, som så ön­

skade, borde erhålla befogenhet att bibehålla eller inrätta särskilda skol­

råd inom respektive församlingar. Jag vill härtill svara, att det enligt

lagförslaget icke är något tvång att gå med på den nya organisationen,

utan att detta är en frivillig sak. Det synes mig då vara bättre, att den

stad, som tror sig uppgifva något af de breda lagrens tillbörliga inflytande

pa folkskoleväsendet genom att lata detta organiseras enligt lagförslaget,

stannar utanför denna organisation och bibehåller folkskoleväsendets nu­

varande organisation, än att staden går med på den nya ordningen endast

under ett villkor, som, enligt hvad jag tror mig hafva visat, med nödvän­

dighet i sig bär fröet till förvecklingar af för folkskolan skadlig art, utan

att genom detta villkor vare sig historisk känsla eller teoretiska eller prak­

tiska synpunkter främjas.

Af dessa skäl kan jag icke tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att låta

ändra lagförslaget ur den af lagutskottet angifna synpunkten, hvilken ju

icke heller vann något som helst beaktande i Andra kammaren, utan tvärtom

där rönte det skarpaste bemötande från skilda håll.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

Jag fortsätter nu redogörelsen för mitt yttrande till statsrådsproto­

kollet den 3 april 1908. Jag anförde då vidare:

»I fråga om bestämmelserna i § 5 af de sakkunniges förslag torde

särskildt böra påpekas inledningsorden »Där ej för särskild stad Konungen

annorlunda förordnat». Såsom förut anmärkts, finnas redan nu flera stä­

der, där skolstyrelsen är på särskildt sätt organiserad, och det torde icke

böra förmenas dessa städer att, om de så önska, med bibehållande af den

gamla organisationen af skolstyrelsen, i öfrigt inrätta sitt folkskoleväsende

enligt den nya lagen. Det af de sakkunnige använda uttrycket synes dock

vara mindre lyckligt funnet, enär däraf skulle kunna framgå, att äfven

med afseende å förhållanden, hvilka inträdt efter det nu ifrågavarande lag

trädt i kraft, skulle kunna förordnas annorlunda beträffande skolstyrelsens

sammansättning än lagen såsom regel bestämmer. Detta är naturligtvis

ej meningen, och har därför paragrafens ordalydelse blifvit med hänsyn

härtill ändrad. Af hvad nu är sagdt framgår, att bibehållandet i vissa

städer af äldre anordningar i fråga om skolstyrelsen kan komma att tills­

vidare undanskjuta tillämpligheten af stadgandet i § 6 angående val af

ordförande och vice ordförande.

69

Den förnämsta anledningen till den omgestaltning af folkskoleväsen­

det, föreliggande lagförslag innebär, är ju, såsom förut framhållits, att

kyrkostämman växt ut till ett sådant omfång, att den icke längre — åt­

minstone ej i större samhällen — lämpar sig såsom beslutande myndighet

i dylika frågor. Vid sådant förhållande synes det vara föga lämpligt att,

utan tvingande skäl, föreskrifva, såsom de sakkunnige velat göra, att den

del af skolstyrelsens ledamöter, som utses å kyrkostämma, skall, där kyrko-

församlingarna i eu stad äro flera, utses å gemensam kyrkostämma med

dessa. Till undvikande af en så otymplig valkorporation har jag därför

föreslagit, att dessa ledamöter skola utses af de särskilda församlingarna

efter den fördelning dem emellan, som domkapitlet för hvarje fall be­

stämmer.

I öfrigt hafva bestämmelserna i denna §, motsvarande § 5 i de sak­

kunniges förslag och hämtade hufvudsakligen från kyrkostämmoförord-

ningen, något förenklats. Det förefaller, bland annat, olämpligt att nu

återupptaga nämnda förordnings föreskrifter angående väljande af visst

antal suppleanter, utan torde det kunna öfverlämnas åt vederbörande val­

korporation att bestämma detta antal, liksom det torde saknas fog för att

utse suppleanter för annan tidsperiod än de ordinarie ledamöterna.

Hvad beträffar de gjorda anmärkningarna mot de sakkunniges förslag

i fråga om valbarhet till ledamot af skolstyrelsen, så torde det icke kunna

förnekas, att det naturliga vore, att åtminstone samma omständigheter,

som grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, ägde motsvarande in­

verkan i afseende å ledamotskap af folkskolestyrelse. De sakkunniges för­

slag i denna del är emellertid affattadt i öfverensstämmelse med den ly­

delse, gällande lag i ämnet för Stockholm på Riksdagens initiativ erhållit.

Det synes mig dock uppenbart olämpligt, att exempelvis en person, som

blifvit satt under förmyndare eller afträdt sin egendom till konkurs, skulle

det oaktadt såsom ledamot af folkskolestyrelse kunna deltaga i förvalt­

ningen af de ofta nog betydande belopp, som skulle komma att gå genom

skofstyrelsens händer. Ett dylikt förhållande, som säkerligen i hufvud-

staden med dess vakna allmänanda icke gärna år tänkbart, skulle dock i

ett mindre utveckladt samhälle kunna inträffa. Jag har därför trött mig

i det nu framlagda förslaget böra föreslå vissa inskränkningar i fråga om

behörighet att vara ledamot i skolstyrelse. Ifrågasättas kunde ju, om icke

härvid borde upptagas alla de inskränkande bestämmelser, som i kyrko-

stämmoförordningen meddelats i afseende å valbarhet till skolrådsledamot,

men då af skäl, som jag förut anfört, inskränkningen i fråga om den,

som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut,

bör bortfalla, samt stadgandet i kyrkostäinmoförordningen om obehörighet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

70

för den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade

betjänte, numera med stigande allmänbildning och intresse särskildt i

undervisningsfrågor icke torde böra bibehållas, har jag stannat vid att i

det framlagda förslaget upptaga allenast de obehörighetsgrunder, som fin­

nas stadgade beträffande ledamotskap i stadsfullmäktige.

Anmärkningen mot den föreslagna bestämmelsen, att ordförande och

vice ordförande skola utses för hvarje kalenderår, synes mig icke synner­

ligen vägande. Visar en person sig duglig som ordförande, blir han med

all sannnlikhet år efter år omvald, och den önskade kontinuiteten kommer

då att utaf sig själf inträda.

I mom. 2 af den föreslagna paragrafen har af skäl, som förut anförts,

intagits ett stadgande därom, att ledamot, som är främmande trosbekän­

nare eller som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, icke må deltaga

i öfverläggning och beslut rörande kristendomsundervisningen.

Hvad angår förslaget om rätt för skolstyrelsen att i en del uppräk­

nade fall öfverlämna sin beslutanderätt åt delegerade eller nämnder, synes

denna bestämmelse, såsom ock från flera håll anmärkts, vara af beskaffen­

het att väcka vissa betänkligheter. Det kan ju utan tvifvel befaras, att,

åtminstone i de större samhällena med en af ett jämförelsevis stort antal

edamöter sammansatt folkskolestyrelse, denna med en dylik anordning

kommer att sönderfalla uti flera hvar för sig verkande afdelningar utan

att sambandet dem emellan uppehälles annorledes än till formen, och att

i följd häraf ärendenas behandling koinmer att sakna den mångsidighet,

som man kunde hafva rätt att fordra. A andra sidan torde det, särskildt

inom större folkskolestyrelser, vara mindre lämpligt att för smärre frågor

af ringa vikt och hvilkas afgörande på visst sätt är på förhand gifvet,

sammankalla hela styrelsen.»

En bestämmelse liknande den här sist ifrågasatta beträffande öfverstyrelsen

ör Stockholms stads folkskolor föreslogs vid 1908 års Riksdag och vann Riks­

dagens bifall, hvarefter därom utfärdats lag den 29 juni 1908. Det har

således visat sig ett bestämdt behof af en dylik bestämmelse, och jag anser

mig därför icke böra motsätta mig det förslag, som de sakkunnige här­

utinnan framlagt. Detsamma har dock blifvit något inskränkt till sin om­

fattning äfvensom förtydligadt i afseende å bestämmelsen om åtgärder mot

»vanartade skolbarn». Det framgår nämligen, att med detta uttryck afsetts

endast åtgärder, som enligt folkskolestadgan kunna vidtagas. Till undvikande

af att folkskolestyrelsen i sin helhet skulle komma att förlora ledningen i

afseende å de underlydande nämndernas åtgöranden, har jag uti sista stycket

af paragrafen föreslagit, att de af nämnderna företagna åtgärder skola för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

71

§

styrelsen anmälas, hvarjemte iag genom att i närmast föregående stycke

af paragrafen omförmäla, att äfven folkskolestyrelsen tillkommande barna-

vårdsärenden kunna handläggas af särskild nämnd, velat utmärka, att

äfven af sådan nämnd vidtagna åtgärder skola för styrelsen anmälas.

Innehållet i §§ 7—10, motsvarande §§ 7—10 i de sakkunniges förslag, §§ 7

återfinnes i hufvudsak uti kyrkostämmoförordningen.. De i nämnda för­

slå»- vidtagna ändringarna äro mestadels af redaktionell art. Invänd­

ningen, att ordföranden icke kan i större städer personligen utföra det

arbete, som enligt § 9 i de sakkunniges förslag påförts honom, är visser­

ligen i sig befogad, men denna invändning träffar äfven nuvarande be­

stämmelser i § 31 kyrkostämmoförordningen. I den mån ordförandens

arbetsbörda blir för stor, torde stadsfullmäktige icke underlåta att bevilja

medel till erforderliga biträden, och den af mig förslagna lydelsen af hit­

hörande bestämmelser för också tanken närmare på en sådan lösning af

frågan.

_

.

Såsom jag förut nämnt hafva anmärkningar framställts mot de sak­

kunniges försfag i § 11 mom. 1, att skolstyrelsen skall intaga till stads­

fullmäktige enahanda ställning, som åt de af fullmäktige utsedda föiRi­

tande verk och styrelser, hvar inom sitt område, finnes anvisad. Det

har erinrats, att dessa verk och styrelser kunde intaga en olika ställning

gent emot stadsfullmäktige, och att den föreslagna bestämmelsen äfven i

öfrigt vore otydlig.

Genom det stadgande, hvarom jag under § 3 i lagförslaget hemställt,

har emellertid den ställning, folkskolestyrelsen skulle komma att intaga

gent emot stadsfullmäktige, blifvit närmare angifven. Härutöfver torde

allenast erfordras bestämmelser angående redovisning och revision af de

medel, som af folkskolestyrelsen omhänderhafts, och har jag härutinnan

trott mig lämpligen kunna föreslå enahanda anordning, som i §

mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad fastslagits beträffande

redovisning och revision af särskilda utaf staden tillsatta styrelsers för­

valtning.

,

De sakkunnige hafva utelämnat alla bestämmelser om sättet tor an­

förande af besvär mot skolstyrelsens beslut, liksom dylika bestämmelser ej

heller finnas i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm eller i in­

struktionen för öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, detta tyd­

ligen beroende därpå, att vid tiden för dessa författningas tillkomst äfven

kyrkostämmoförordningen saknade bestämmelser om anförande af besvär

mot skolråds beslut. Jag erinrar emellertid om att denna brist numera

blifvit af hjälpt genom lagen den den 29 juni 1908. Folkskolestyrelsen

torde i hufvudsak i förevarande hänseende intaga samma ställning som

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

72

§ 13-

skolråd. I föreliggande lagförslag bör därför göras en hänvisning till

hvad om besvär öfver skolråds beslut är stadgadt, dock med viss in­

skränkning. Hvad som blifvit föreslaget rörande beräknande af besvärs­

tid vid klagan öfver skolråds beslut kan nämligen icke gärna tillämpas

på besvär öfver folkskolestyrelses beslut. Jag har i stället hemställt, att,

i öfverensstämmelse med bestämmelse i folkskolestadgan för Stockholm

rörande klagan mot öfverstyrelsens beslut, tiden för besvärs anförande mot

folkskolestyrelses beslut skall räknas från den dag underrättelse om be­

slutets meddelande anslagits hos styrelsen eller beslutet delgifvits den kla­

gande, den dagen likväl oräknad.

Jag har funnit lämpligt att först efter bestämmelserna om den nya

styrelsen för skolväsendet upptaga de af dettas öfverflyttande på den bor­

gerliga kommunen föranledda stadganden, som de sakkunnige i sitt för­

slag upptagit i § 2. Dessa bestämmelser äro i hufvudsak hämtade från

Stockholmslagen.

Hvad mom. 1 angår har, som det synes, med fog anmärkts mot de

sakkunniges förslag härutinnan, att eu annan uppgörelse rörande försam­

lingarnas här ifrågavarande egendom och medel än den lagförslaget upp­

ställer såsom regel i särskilda fall kunde befinnas lämplig, hvarför stad­

gandet icke borde göras ovillkorligt. Med anledning häraf har införts en

bestämmelse, som innefattar rätt för Eders Kungl. Maj:t att på vederbö-

randes framställning ordna dessa förhållanden efter omständigheterna.

Vidare har i fråga om mom. 2 erinrats, dels att äfven andra beslut

än de, som röra aflönings- och pensionsförhållanden, kunna vara lika be­

rättigade till det här afsedda skyddet, dels ock att hela bestämmelsen är

öfverflödig. Båda anmärkningarna torde hafva sin riktighet. Bestämmel­

sen i fråga finnes emellertid i Stockholmslagen. Borttagande af densamma

ur föreliggande lagförslag skulle kunna föranleda misstydningar, hvarför

stadgandet, som ju icke kan vålla någon skada, ansetts böra bibehållas.

I afseende å saväl mom. 2 som mom. 3 hafva behöfliga redaktions-

förändringar vidtagits.

Beträffande mom. 3 vill jag slutligen erinra om den mot de sak­

kunniges förslag härutinnan gjorda anmärkningen, att död mans vilja

skulle kunna lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället för

skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag. Denna anmärkning

synes mig hvila på en missuppfattning af den föreslagna bestämmelsens

innebörd. Den nya skolstyrelsen, som öfvertager det gamla skolrådets

åligganden, är, sakligt sedt, ingen ny institution utan samma myndighet

som skolrådet, om än under en ny benämning. Och något hinder torde

därför icke finnas för att skolstyrelsen utan vidare öfvertager de disposi-

Kungl. Maj:ts Nåd. Pro osition N:o 103.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

73

tioner och testamentsanslag, som ställts under skolrådets vård. Då bestäm­

melsen i fråga emellertid är öfverflödig, har jag låtit densamma utgå ur

det omarbetade förslaget.

§ 14, motsvarande i de sakkunniges förslag § 12, har lämnats orubbad. § u-

Jämväl öfvergångsbestämmelserna hafva något jämkats och förtydli-

gats, hvarjämte dit öfverflyttats den af de sakkunnige inne i lagtexten serna.

under § 5 i deras förslag införda bestämmelsen om särskildt tillvägagångs­

sätt vid val första fången af ledamöter i folkskolestvrelsen.

ö r>

J

Jas- vill härefter med några ord beröra den framkomma, men i lag-

förslaget icke upptagna frågan om de kyrkliga myndigheternas ställning

till de borgerliga myndigheterna, stadsfullmäktige och folkskolestyrelsen, i

frågor rörande folkskoleväsendet. Det har anmärkts, att visserligen ingen

ändring föreslagits i den biskop och domkapitel enligt folkskolestadgan

åliggande skyldighet att hafva .uppsikt öfver folkskoleundervisningen, men

att medel saknades för dessa myndigheter att göra sin vilja gällande. Jag

kan icke inse, att denna anmärkning är befogad. Den saknar till en början

verklig praktisk betydelse, då ju den föreslagna lagen endast lärer komma

att tillämpas i större stadssamhällen, där, efter hvad erfarenheten visat, ett

ingripande ofvanifrån sällan eller aldrig är af behofvet påkalladt. Därtill

kommer, att liksom biskop och domkapitel förut kunnat till skolråden i

städerna inkomma med lämpliga erinringar och förelägganden i afseende

å skolväsendet, gå torde samma makt tillkomma biskop och domkapitel

gent emot de blifvande folkskolestyrelserna. Några särskilda bestämmelser

till tryggande af de kyrkliga myndigheternas rätt i detta afseende anser

jag därför icke vara erforderliga.

I samband härmed vill jag uttala min anslutning till de sakkunniges

mening rörande det mindre lämpliga att i detta sammanhang införa en

bestämmelse om rätt för skolstyrelsens ordförande och vederbörande folk­

skoleinspektör att deltaga i stadsfullmäktiges förhandlingar rörande skol­

frågor.

1

Enligt det genom min försorg omarbetade förslaget till lag angående Xyj-Uaiummo-

folkskoleväsendet i vissa städer finnas däri intagna eller särskildt åberopade }or°

de bestämmelser i kyrkostäminoförordningen, som skulle äga någon be­

tydelse för ifrågavarande städers folkskoleväsen. Någon särskild hänvisning

till denna förordning erfordras därför ej i nämnda lag. Däremot torde i

kyrkostäminoförordningen böra omnämnas, att särskilda bestämmelser äro

gifna rörande vården af folkskolans angelägenheter i vissa städer, och före­

slår jag därför ändring i sådant syfte uti § 1 i samma förordning.

Bih. till inresa. Prol. 1909, 1 Samt. 1 Afd. 70 Höft

10

74

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

I sammanhang härmed torde böra erinras om vissa bestämmelser

i nämnda förordning, hvilka afse vården om de enligt det föreliggande

förslaget hos den kyrkliga kommunen kvarblifvande församlingsbiblioteken.

Enligt § 22 tillhör det skolrådet att, därest särskild styrelse för försam-

lingsbibliotek ej finnes utsedd, handhafva förvaltningen och vården af sådant

bibliotek, och enligt § 21 må, där kyrkostämma finner sådant lämpligt, för

förvaltning och vård af församlingsbibliotek utses särskild styrelse. I de

städer, som blifva underkastade bestämmelserna i den nu föreslagna lagen,

kommer skolrådets betydelse att upphöra. Det torde vid sådant förhållande

utan ändring i kyrkostämmoförordningen falla af sig själft, att, därest i

sådan stad finnes församlingsbibliotek, för dess förvaltning och vård utses

en särskild styrelse.

Med åberopade af hvad jag sålunda i fjol anförde vidhåller jag min

ståndpunkt i de nu berörda hänseendena.

Vid behandlingen af § 1 i förslaget till lag angående folkskoleväsendet

omnämnde jag den ändring, som af detta förslag påkallades i 2 § af

lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försum­

made barn.

Jag tillåter mig nu erinra om att enligt propositionen i förevarande

ämne till 1908 års Riksdag med anledning af framställning från öfver-

styrelsen för Stockholms stads folkskolor föreslogs en sådan ändring af

nyssnämnda lagrum, att hvad som stadgades om rätt för folkskolestyrelse,

som vore barnavårdsnämnd, att utse särskild delegation för behandling af

barnavårdsärenden skulle komma att gälla äfven Stockholm.

Lagutskottet, som ju afstyrkt Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om

folkskoleväsendet i vissa städer, fann vid sådant förhållande, att förslaget

till ändring af barnavårdslagen såsom beroende af den förra lagen icke

kunde i oförändradt skick tillstyrkas. Utskottet framlade därför ett för­

slag till sådan ändring af 2 § i barnavårdslagen, att ofvanberörda bestäm­

melser om en särskild delegation för behandling af barnavårdsärenden

komme att gälla endast för Stockholm. Detta förslag biel af Riksdagen

bifallet och är sedermera af Eders Kungl. Maj:t upphöjdt till lag.

Emellertid torde det ju blifva nödvändigt, att, därest förslaget till lag

om folkskoleväsendet i vissa städer vinner Riksdagens godkännande, äfven

barnavårdslagen undergår ändring i öfverensstämmelse med det för 1908

års Riksdag framlagda förslaget.»

Departementschefen hemställde härefter, att ifrågavarande tre lagför­

slag måtte genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

75

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 103.

Ur protokollet:

Seth Flodin.

76

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 103.

Bilagor.

Sakkunniges förslag

till

Lag angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Med ändring af hvad i andra författningar kan finnas stridande mot

här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af

vederbörande därom förordnat, skola folkskoleundervisningen och dithörande

anstalter jämte församlingsbibliotek, hvilka kunna bestå af eller i sig

innefatta skolbibliotek, samt uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvil­

ken staden såsom kommun har att genom stadsfullmäktige vårda; skolande

i följd häraf kostnaderna för dessa ändamål beslutas och utgöras på sätt

om kommunalutskvlder är stadgadt.

§ 2.

1. Där denna lag träder i tillämpning, öfvertager staden omedelbart

de rättigheter, stadens församling eller, där dessa äro flera, stadens för­

samlingar gemensamt hafva till egendom och medel, som anslagits till eller

användas för folkskoleundervisningen och öfriga i § 1 omförmälda ända­

mål, samt ikläder sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om

dessa angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna gemen­

samt häfta.

2. De före nyssnämnda tidpunkt i vederbörlig ordning fattade beslut

rörande aflönings- och pensionsförhållanden skola äga samma giltighet,

som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

O

77

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de

i § 1 omförmälda ändamål, hvilka före angifna tidpunkt blifvit eller där­

efter blifva ställda under förvaltning af styrelse för folkskolan, gäller hvad

särskildt är eller varder stadgadt med den ändring, att skolstyrelse, hvarom

nedan sägs, inträder i skolråds ställe.

§ 3.

Folkskoleundervisningen i stad, som i § 1 afses, ordnas enligt en af

Konungen utfärdad särskild stadga.

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

§ 4.

Närmaste vården af folkskoleväsendet i stad, där denna lag äger till-

lämpning, handhafves af en skolstyrelse.

§ 5.

Där ej för särskild stad Konungen annorlunda förordnat, utgöres

skolstyrelsen af stadens kyrkoherde eller, där flera kyrkoherdar finnas, af

den bland dessa, vederbörande domkapitel utser, samt ett jämnt antal åt

minst åtta och högst tjugo andra ledamöter, hvilka utses till hälften af

stadsfullmäktige och till andra hälften å kyrkostämma med församlingen

i staden eller, där kyrkoförsamlingarna äro flera, å gemensam kyrkostämma

med dessa.

Stadsfullmäktige bestämma antalet ledamöter i skolstyrelsen, och skoja

de ledamöter, hvilka väljas af stadsfullmäktige, utses bland stadens vid

fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugofem år, samt

de, hvilka väljas å kyrkostämma, bland de å kyrkostämman röstberättigade,

som uppnått tjugofem års ålder.

Då domkapitlet utser ledamot i skolstyrelsen, gäller valet för fyra år

i sänder.

Val till öfriga ledamöter i skolstyrelsen skola likaledes afse en tid

af fyra år, dock att halfva antalet af dessa ledamöter, eller, om detta icke

är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utträder efter lottning

vid slutet af andra året ifrån det denna lag vunnit tillämpning. Afgår

vald ledamot under don tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes annan

ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Stadsfullmäktige och kyrkostämma må jämväl, om de så finna er­

forderligt, hvar för sig utse suppleanter i skolstyrelsen till halfva det

78

antal, som motsvarar de af dem utsedda ledamöterna eller, då antalet af

dessa icke är jämnt, till det antal, som är närmast öfver hälften, I af­

seende å valbarhet till suppleant gäller hvad om ledamot är stadgadt.

Tjänstgöringstid för suppleant är två år.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen,

äger att när som helst afsåga sig uppdraget.

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

§ 6.

Skolstyrelsen, som inom sig utser ordförande och vice ordförande

för hvarje kalenderår, sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta han

det nödigt finner eller då minst halfva antalet af ledamöterna därom gör

framställning.

Ärende må icke företagas till afgörande, därest icke mer än hälften

af ledamöternas hela antal är tillstädes, dock att skolstyrelsen äger att åt

särskilda inom densamma utsedda delegerade eller nämnder öfverlämna att

i enlighet med de föreskrifter, som af skolstyrelsen meddelas, med skol­

styrelsens rätt fatta beslut i frågor om beviljande af tjänstledighet åt

lärare, om förordnande af vikarier för dessa, i ärenden, som röra tillämp­

ning på enskilda fall af bestämmelser antagna af skolstyrelsen, om åtgär­

der mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän samt

i sådana ärenden af ekonomisk natur, som skolstyrelsen finner vara af den

beskaffenhet, att de lämpligen kunna af delegerade eller nämnd afgöras;

börande dock, för att delegerades eller nämnds beslut skall vara bindande,

minst tre hafva deltagit i beslutet och samtliga tillstädesvarande varit om

beslutet ense.

Skolstyrelsen må ock åt särskilda delegerade eller särskild nämnd

uppdraga att hafva den vård och förvaltning af församlings- och skol­

bibliotek, som eljest skulle tillkomma skolstyrelsen.

§ 7.

\ id val till ordförande och vice ordförande i skolstyrelsen samt, där

så. äskas, vid öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten

skiljer mellan dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning Öppet, och blifver den mening gäl­

lande, hvarom de flesta förena sig. Aro rösterna för olika meningar lika

delade, gäller den mening, som af ordföranden biträdts.

79

§ 8.

Vid skolstyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall an­

tingen genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, sär-

skifdt för hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af ledamöterna att

jämte ordföranden verkställa justeringen.

§ 9.

Skolstyrelsens ordförande ombesörjer med det biträde, som är ställdt

till hans förfogande, skolstyrelsens skriftväxling, mottager alla till skol­

styrelsen ställda skrivelser och framställningar samt tillser, att. räkenska­

perna öfver de medel, som skolstyrelsen omhänderhar, ordentligt föras i

enlighet med gifna föreskrifter. Han är ock skyldig vårda skolstyrelsens

handlingar samt öfver dem hålla register.

§ io.

Skolstyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

^§ 11

-

1. Skolstyrelsen intager med afseende på handhafvandet af densamma

tillhörande ärenden till stadsfullmäktige enahanda ställning, som åt de af

fullmäktige utsedda förvaltande verk och styrelser, hvar inom sitt område,

finnes anvisad.

2. Skolstyrelsen tillsätter och afskedar folkskollärare äfvensom öfnga

lärare vid de under dess förvaltning stående skolor.

3. Beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet skola, utom

föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse bestämmelserna uti den

i § 3 omförmälda stadga samt i tillämpliga delar, hvad som finnes före-

skrifvet om skolråd i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd den 21 mars 18G2 och i andra allmänna författningar.

§ ¹² .

För Stockholms stad gäller hvad särskild! är stadgadt.

80

Dennå lag träder i kraft den 1 januari 19......

Från och med det år, då denna lag för någon stad träder i tillämp­

ning, skall skolstyrelsen hafva den sammansättning, som af denna lag be­

tingas, i följd hvaraf val till ledamöter skola ske före nästföregående årets

utgång.

o D

Skolväsendets räkenskaper för sistberörda år granskas enligt förut

gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då denna lag träder i till-

lämpning, tillsättes i dittills stadgad ordning.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 103.

KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

81

Sakkunniges förslag

till

Lag om ändrad lydelse af § 2 i lagen angående upp­

fostran åt vanartade och i sedligt afseende för­

summade barn den 13 juni 1902.

§ 2.

I hvarje — — — — — — — — — —-------

------------—---------utgör skolstyrelse.

I stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, äger

skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd, utse inom sig minst fem ledamöter

att handlägga i denna lag afsedda ärenden, dock att framställningar till

stadsfullmäktige skola afgöras af skolstyrelsen.

Bih. till Rikad. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

11