Prop. 1912:22

('med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m.',)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1

N:o 22.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m.; gifven Stockholms slott den 19 januari 1912.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen till antagande i ett sammanhang af härvid fogade förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen; 2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen; 6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handels-

balken;

9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, in­ teckning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning al

järnväg under konkurs;

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sand. 14 Höft- (N:o 22.)

1

2

10:o) Lag

om ändrad

lydelse af -24 och 26 §§ i förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag

om ändrad

lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag

om ändrad

lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra

stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stam-

hemmanet.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

GUSTAF.

Gast. Sandström.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

3

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar al utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 13, 22, 28, 48, 52, 62, 63, 71,

74, 79—82 och 85—88 §§ samt 5—11 kap. utsökningslagen skola er­ hålla följande lydelse:

3

§•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallnings­ hafvande antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller för­ summelse kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefatt-

ningen anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att, under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försälj­ ning af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som af öfverexekutor antagen är.

4

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N;o 22.

4

§•

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre för­

ordnandet innehåller särskilt medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteck­

ning häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor

i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig

till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i 12 § afses.

Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvudredaren, eller,

om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

22

§.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att

gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med

bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,

vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lag-

sökningshandlingarna icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej

heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 35 § eller 37 § 3

mom. andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom

framställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckning-

flera fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio

dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad

enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

28 §■

Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

5

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfver- exekutor tillika, att egendomen må, utan föregående utmätning, säljas i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag-

ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd, varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftes­ män skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för utländsk man, så ock i fall, hvarom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos veder­ häftig man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhänder­ tagas af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets

ställande fri.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt ut­

mätningsman att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsöknings­ mål någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändrings- sökande verkställas, därom är särskildt stadgadt; och skall hofrätts beslut, hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande af skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst

på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egen­

dom och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verk­ ställighet, därom skils i 6 och 7 kap.

62 §.

Af gäldenär tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annor­

lunda sämjas, tagas i mät först lösören, därnäst fordran eller annan rättighet, som kan öfverlåtas, och sist fast egendom. Sådana obligationer

eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar förvandlas, skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran,

hvarför utmätning skall ske, varde den egendom först utmätt, där ej borge­ nären hellre vill taga betalning ur annan egendom. Skall utmätning på en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för hvars fordran deist fasta egendomen sålunda häftar, ej för hvad därur kan utgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur öfriga tillgångar.

63 §.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egen­

domen icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären sådant särskildt begär.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

71

§•

Har någon panträtt i gäldenär lösa gods eller rätt att sådant gods

till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gifves, eller panthafvaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom blifvit af fastighetsägaren lämnad

såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag

7

eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där vårdas eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär den för godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenär egendom, som i annans besittning finnes, varde

förbud innehafvaren meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter

ty särskildt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade egendomen, varde förbud inteckningshafvaren meddeladt att till förfång för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran af annan än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast egendom sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å intecknings- handlingen, där icke denna af inteckningshafvaren öfverlämnas till ut­ mätningsmannen för att af honom uppvisas. Kostnaden för sådant upp­ visande äfvensom för anskaffande af särskild inteckningshandling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om värdering af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas. Utmätas flera egen­ domar på en gång; varde de hvar för sig beskrifna och värderade.

Hvad nu är sagdt gälle ock, där öfverexekutor enligt 28 § för­

ordnat om försäljning af fast egendom eller sådan egendom skall säljas på begäran af borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemen­

samt med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarna icke uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egen­ dom, som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas på sätt i 60 § stadgas.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

80

§.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det yrkar,

afrad, byra eller ränta, som af egendomen faller till dess den varder

såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen eller af

syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan

dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgifva

något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall

han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det

sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.

Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen för­

anstalta om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför

influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman

hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till banda. För

medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller

annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det

påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;

dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som

för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsför­

rättaren redovisa skall hvad i 80 § 3 mom. är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

82 §.

Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye

ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens ut­

mätande för förre ägarens gäld.

9

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma

dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångs­ dag för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den rätte­ gångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har

öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot ut­ mätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.

Har öfverlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom

öfverlåtaren såsom ägare af intecknade egendomen, åligger det nye ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å öfverlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall hvad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid ut­ mätningen uppgifvit auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om ut­ mätningen, innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken utmätningen ägt ram, samt huruvida egendomen på grund af inteckning häftar för samma fordran eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför ut­ mätningen skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger ut­

mätningsmannen att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

Bihang till Biksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

10

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen

bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egen­

doms försäljning eller hos hvilken, enligt 51 § konkurslagen äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock

pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86

§.

Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med

betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från

den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda

handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare an­

sökningen förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om

fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det

öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom

samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit

sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan

verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när

sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om

egendomens försäljning förfallen.

87 §.

År fast egendom utmätt, och har någon fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller

ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till afkomst

eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara be­

roende af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger

fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden ansvarar,

göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätning skett

för allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning

eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden för sin

återstående fordran äger företräde.

88

§.

Har utmätning af fast egendom uppliäfts eller eljest frågan om

sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller

öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra an­

mälan å landet hos domaren och i stad hos rätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

11

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för

auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,

så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes

lämpligt, i kyrkorna för de församlingar, som närmast därintill äro.

Finnes för viss stad förordnad t, att auktion skall kungöras på annat sätt

än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att

förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som för

auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätnings­

mannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.

91 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kun­

göras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fästa egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild

inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga

hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förr

än det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske

af inteckningshandling, hvilken tagits i mät hos någon, som enligt

handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrifna beloppet,

åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke hand­

lingen säljes med bibehållande af hans ansvarighet, att, innan handlingen

utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, hvarigenom gälde-

nären frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om för­

säljningen jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika inne­

hålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätnings­

mannen anmäla. De borgenärer, hvilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola därjämte, såvidt ske kan, underrättas om auktionen genom sär­

skilda kallelsebref, hvilka auktions förrättaren skall med posten afsända

till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till

hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer

så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret

infördt, anskaffe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att för­

skjuta den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att för­

säljningen sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för

hvilka fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor

skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af

det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så

ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godt-

göras, upphöre försäljningen.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.

13

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet åt tjugu registerton eller där-

utöfver, uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro till­

städes och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han

före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse

om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen

hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att

genast efter inropet gälda en sjättedel åt köpeskillingen i reda penningai

eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af

köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteck-

ningshafvare, som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfver­

taga den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute

köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan

för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,

och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock

det anstånd till godo.

....

..

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpe­

skillingen till fullo gulden eller anstånd lämnadt etter ty nyss är sagdt,

vare köpet ogillt och besörj e genast utmätningsmannen, att fartyget

varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går far­

tyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga

ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen

skillnaden; går fartyget till mera, kåfve förre köparen ej rätt till öfver-

skottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock .af förre köparen

gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besitt­

ning af.fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens

gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna paragraf sägs, gälden

öfvertagit.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet be­

talas; sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,

där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

Ä landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gälde­

nären annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexe­

kutor pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro

flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena,

bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmät­

ningsmannen i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors

ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutorers områden gå i en

försäljning, värde auktionen förrättad där liufvudgården eller, om sådan

ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är

belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder . ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet

15

öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte

öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försälj­

ningen taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den ut­

mätningsman, som skall auktionen hålla.

100

§.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erfor­

derliga och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

101

§.

Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte

lian kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktions-

stället införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,

* äfvensom intagas i länskungörelsérna; foge ock anstalt, att kungörelsen

varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst

i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,

än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst

fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion

å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till

efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,

må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund

hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktions­

förrättaren aflämnad.

102

§.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt

sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för

försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kun­

görelsen om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än

ä tredje dagen före auktionen, där ej särskilda omständigheter därtill

föranleda; i ty fall må sammanträdet utsättas att äga rum tidigast å

tionde dagen före auktionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att

den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han

eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som

bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid eller, där enligt 102 §

särskildt sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas, skola, såvidt ske kan, om auktionen och det särskilda samman­

trädet, där sådant skall hållas, underrättas genom särskilda kallelsebref,

hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten afsända senast

fyra veckor före auktionen; skolande i kallelsebrefven tillika lämnas

uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för hvars

gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen och

sammanträdet varde ock, efter tv nyss sagts, borgenären och gäldenären

meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,

och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion

inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så

ske kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor

och i stad genom anslag, som förut är sagdt, före den utsatta dagen

kungjordt.

106 §.

Vid början af auktion, den där icke föregåtts af sådant samman­

träde, som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet

öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egen­

domens försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga

handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka

hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant

anmäla; lämne ock tillstädesvarände rättsägare samt gäldenären, där han

17

när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som

anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hålles sammanträde som i 102 § sägs, skall hvad sålunda före-

skrifvits iakttagas vid det sammanträde. Ej må i ty fall vid auktionen

anspråk anmälas eller förhandling mellan rättsägarne äga rum, utan skola

allenast de i första stycket omförmäla handlingar vid auktionens början

ånyo uppläsas.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättaren borge-

närsförteckning, hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan

lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett:

l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen

i de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktions­

förrättaren anmäld;

2:o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

äger rum eller som eljest skall ur egendomen utgå med förmånsrätt

framför intecknad fordran, såvida yrkande om betalning för fordringen

blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån samt rätt

till servitut, som icke är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens

försäljning äga bestånd, såframt rättigheten är intecknad eller grundar

sig å skriftlig handling, hvilken blifvit af rättsägaren till auktionsför­

rättaren ingifven eller eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola kostnaderna för förfarandet upp­

tagas näst före den fordran, hvarför utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs, skall jämväl fordran, som

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handels­

balken eller som afser kostnad eller arfvode för egendomens förvalt­

ning under konkursen, upptagas i borgenärsförteckningen, såvida yrkande

om betalning för sådan fordran blifvit hos auktionsförrättaren fram­

ställdt.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende

af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Samt. 14 Höft.

3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller

rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom

beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej

beviljad, varde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore in­

teckningen gällande.

no §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas

före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af

fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, å hvilken

enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd,

varde efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde å fördelnings -

dagen. År fråga om lifränta, skall uppskattningen ske med användande

af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande

myndighet sist blifvit utgifven.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan

förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något

värde för dem utsättes.

112

§.

Ränta å fordran, som är i egendomen intecknad eller hvarför

egendomen häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärs-

förteckningens uppgörande beräknas för ett år, där det ej visats, att den

för annan tid innestår.

Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.

2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall

hvad ofvan är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande tillämpning

beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå till rättig­

hetens innehafvare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

19

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de

fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de

fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna lör förfarandet sammanräknas;

och varde i borgenärsförteckningen angifvet, ej mindre att det lägsta

bud, som, där ej annat föranledes af 126 § 2 inom., må vid auktionen

antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan, än äfven att

försäljningen sker under förbehåll om beståndet af rättighet, som enligt

förteckningen faller inom lägsta budet.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta

budets beräknande afdrag därför ske.

114 §.

År läst egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i Öl §

konkurslagen stadgas på begäran al borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,

vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är

ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande af

hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktionsförrättaren

inom den tid, som i 106 § är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång

för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

115 §.

År egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med annan egendom, skall af den gemensamma inteckningen i borge­

närsförteckningen upptagas allenast det belopp, hvarför egendomen svarar

i förhållande till den andra.

Skola flera gemensamt intecknade egendomar säljas vid samma

auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas, skall särskild borge-

närsförteckning för hvarje egendom upprättas och i en hvar af dem

anmärkas, att större andel af den gemensamma inteckningen än det i

20

förteckningen upptagna beloppet kan komma att falla å egendomen till

följd af brist i de andra.

Skola egendomarna säljas för gäldande af samma fordran, och bär

den gemensamma inteckningen bättre rätt än denna, varde lägsta budet

för en hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen ägde

rum för gäldande af den gemensamma inteckningen. Dock skall jämväl

beträffande de egendomar, för hvilka lägsta buden uppnåtts, frågan om

försäljning, utom i fall som i 126 § 2 mom. afses, förfalla, där försälj­

ningen ej skulle lända till gäldande af någon del af förstnämnda fordran;

och varde detta förhållande i borgenärsförteckningarna anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att,

där försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må

upphöra, såvidt rörer de egendomar, som skola säljas, varde i öfverens­

stämmelse därmed borgenärsförteckningarna upprättade och lägsta buden

bestämda.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

116 §.

I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå liufvud-

stolen af däri intecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej må

dock sålunda innestå gäld, som i 109 § afses, ej heller belopp, som är

i flera egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller ock

innehafvaren af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,

som i 115 § sägs, eller, där allenast en af de gemensamt intecknade

egendomarna skall säljas, gifvit till känna, att han vill låta beloppet

innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter ty ofvan sagts skulle i egendomen

innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § samman­

träde för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren

berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han inom den i

106 § stadgade tid framställer yrkande därom. Finnes vid borgenärs-

förteckningens upprättande andel i inteckning, som faller inom lägsta

budet, tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskilt yrkande

ur köpeskillingen gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut sagts, skall i egendomen innestå,

skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i

egendomen innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

21

117 §.

Varder om rättsägares inbördes företräde eller om villkoren för

försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverens-

kommet än i detta kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteck-

ningens upprättande till efterrättelse.

118 §.

Borgenärsförteckningen skall underskrifvas af auktionsförrättaren;

och läte han rättsägare, hvilka åt förteckningen nöjas, därå teckna sitt

godkännande.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

120

§.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före utropet yrkar,

att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121

§.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild

fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller

kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning

utropad. Gå ej vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för

hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där

de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del

af utmätningssökandens fordran och ej inneliafvaren af den gemen­

samma inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom in- köpeskillingarna brister genast erlägges, alla

egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Åro egendomarna

utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop

22

ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna

köpeskillingarna gäldas. Aro två eller flera bland egendomarna i samma

ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum

af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver samman­

lagda beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid

dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma ut­

ropet företräde, och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egen­

domarna fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevill­

ning utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit

styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall

den å egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas

efter den för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon

af egendomarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke

förslår till gäldande af de belopp, livilka falla inom lägsta budet, och

skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga

egendomarna ånyo gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 3 mom.

af 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må

inteckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran

och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

122

§.

Har innehafvare af gemensam inteckning, i anledning däraf att

någon af de gemensamt intecknade egendomarna skall på begäran af

annan utmätningsvis säljas, äskat försäljning af de andra egendomarna,

och skola till följd däraf egendomarna säljas vid samma auktion, då

skall den egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, först ut­

ropas. Göres ej därvid sådant bud, att det lämnar tillgång till betal­

ning af någon del af den fordran, för hvars gäldande försäljningen

blifvit begärd, och skall förty frågan om den egendoms försäljning för­

falla, varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd.

Göres sådant bud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så

som i 121 § stadgas; dock att, där köpeskillingen för förstnämnda

egendom till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,

icke vidare lämnar någon tillgång till betalning af den fordran, för

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

23

hvars gäldande försäljningen blifvit begärd, jämväl frågan om de öfriga

egendomarnas försäljning skall förfalla.

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §

sägs, då skall, där icke rättigheten enligt förteckningen faller inom lägsta

budet, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först ut­

ropas med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna

köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godt-

görelse och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens

innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas

utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,

gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Åro i borgenärsförteckningen upptagna flera sådana rättigheter,

som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,

som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i

förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför

annan, skall vika först efter denna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör

den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge

grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet

kungjordt.

125 §.

Då inrop skett, gälde köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,

dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för

hvad sålunda skolat gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom

pant inteckning i egendomen, må den godkännas endast såvidt dess

hufvudstol ligger inom inropssumman, så ock inom det af utmätnings­

mannen å egendomen satta värde samt inom det uppskattningsvärde,

hvarefter allmän bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

24

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,

värde egendomen genast ånyo utropad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må

antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till fulla gäldandet af utmätningssökandens fordran och han

bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant

yrkas af utmätningssökanden och innehafvarne af de fordringar, hvilka

äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas af den bjudna

köpeskillingen, därtill samtycka.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens

slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,

hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge

han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist

fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd

samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i

101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätnings­

sökanden ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen efter

ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts

eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan

auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för

fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för samman­

trädet.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

25

130 §.

Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpe­

skillingen, som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar utgå,

vara till auktionsförrättaren gulden, så vidt anstånd efter 131 § icke

blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare köpet

ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder till

försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller borgen

ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen försälja

panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka

borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya ut­

ropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den

dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skill­

naden eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen

bjudits utöfver sammanlagda beloppet af de fordringar, som äga före­

träde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå äfvensom

kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, kåfve han ej

rätt till öfverskottet. Kostnaden för senare auktionen vare han ock pliktig

att gälda, där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteck­

ningen skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,

lämnat honom anstånd med betalningen, eller är köparen själf berättigad

till sådan betalning, äge han å köpeskilligen afräkna motsvarande be­

lopp; dock skall, om auktionsförrättaren det äskar, ställas pant eller

borgen för återbäring i händelse beloppet skulle finnas rätteligen till­

komma annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne förnöjde äro,

öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betal­

ning däraf, vare lag samma.

Har köparen, efter ty nu sagts, fått afräkna fordran, hvarför egen­

domen på grund af inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren

att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för

honom tillgänglig.

132 §.

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen

vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Samt. 11 Höft.

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyl­

dighet fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill

handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmät­

ningsmannen honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta

i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid

försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta

legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga

legoaftalet vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker

uppsägning, galle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid

för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator

eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller

hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på

grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där

aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren

åliggande förpliktelser, livilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må

å legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra

mer än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna

hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga

om sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren,

eller annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf lego­

tagaren blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det lego­

tagaren fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande,

som i 28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall

gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försälj­

ningen gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle

brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga

om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande till-

lämpning.

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i

hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående

afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

27

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,

varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,

ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare

på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen

upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

1 fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet

afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller

som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa

något, som å den auktion säljes.

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skynd­

samligen och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar

efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhanda­

hålla den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva

penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,

skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till banda.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit

laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot

pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre

dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,

där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade

under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig

nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han

sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i

fråga om utmätningsvis såldt fartyg eller gods i fartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför

panthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i

140 § sägs.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betal­

ning, såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt

yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsord-

ningen belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å samman­

träde, som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestå!'.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge

de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock

gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme

inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskil­

lingens fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman­

träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsför­

rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom

29

införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej

alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att

de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

Nu bär, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en

borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit

utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller bar

sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven

tid framställdt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de

ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller

borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med

utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i

afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna

tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt under-

isättas om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig

där infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla ford­

ringarnas gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men

gitter ej borgenär, som efter 139 § yrkar betalning utan att han fått

utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskil­

lingen; hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till samman­

träde för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men

utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, in­

sände han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver

utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som

därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning

af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

30

gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Väster­

bottens, Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i

öfriga delar af riket å fytioandra dagen efter auktionen.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman­

träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsför­

rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse

därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,

i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,

äfvensom intagas i länskungörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, varde

den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller

130 § sägs, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop, och är

förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, skall ock ersättnings­

beloppet, såvidt detsamma af honom guldits eller influtit genom för­

säljning af pant eller utsökande af borgen, tillika med köpeskillingen

fördelas.

Har försäljning af fast egendom icke kommit till stånd, skall för

fördelning af tillgång, som nu sagts, sammanträde hållas å tid, som i

142 § är föreskrifven. 1 ty fall skall afkastningen af egendomen för­

delas efter de grunder, som i 7 kap. äro stadgade för fördelning af

medel, hvilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp,

hvarom i första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna för förfarandet

därur guldits, användas till betalning af utmätningssökandens fordran;

uppstår öfverskott, varde det fördeladt på enahanda sätt som afkast­

ningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

144 .§.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättnings-

mannen redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock

för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen

blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga

är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efter­

rättelse. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären,

där han när är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta

nödigt.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

31

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,

så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättnings-

mannen i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd samt läte dem,

som däråt nöjas, teckna sitt godkännande å längden; och varde därefter

utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt 156

eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes

ärendet anhängigt hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt

förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed

icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,

inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfver-

exekutor anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,

att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.

Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad

mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.

Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas till­

gängligt för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor an­

hängig är, öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve

han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt

utslag muntligen.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade

tid, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blifvit senare anmäld, varde

utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i för­

teckningen upptagna belopp.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller

annan förmån, som vid försäljning af fast egendom icke bibehållits,

skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i

penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas

uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,

som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för

hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,

med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som

af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom ut­

delning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall

gäldas före förfallo dagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik

fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fördringen beräknad

efter de i 110 § stadgade grunder.

151 §.

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltig­

het beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej

vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad,

varde hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid

fördelningen afsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slut­

ligen afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin

talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,

såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,

själf stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter ty nu sagts afsättning

ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

152 §.

Då utdelning för fordran beräknas, utan att fordringsbeviset blifvit

företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas, varde bestämmelse

33

tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma

eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär,

för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd

borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej

heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären

rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen

vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexe-

kutors beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret

väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad

honom därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller

borgen för hvad han lyfter, där ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,

att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat

eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade

grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,

de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske

utan pant eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det be­

strider, eller enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej utan köparens

medgifvande utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än mot pant

eller borgen.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Häft.

5

34

Kungl. Majtis Nåd. Proposition N:o 22.

157 §.

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till

egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,

i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för

hvad lian lyfter, gällande hvad därom särskild! stadgadt är.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon

borgenärs fordran, skall ofördröjligen i riksbanken nedsättas på sätt

särskild! är stadgadt. Har borgenärens anspråk blifvit godkändt genom

dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad

att beloppet mot pant eller borgen .lyfta. I annat fall må på öfver-

exekutors pröfning ankomma, huruvida beloppet innan fråga om rätt

därtill blifvit afgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig af den

borgenär, för hvilken det blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund

af bestämmelse, hvarom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borge­

när tillagda men icke af honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på

sätt särskildt är stadgadt. Lag samma vare, där fördelning skett annor­

städes än å landskansli, och borgenären ej inom fyra veckor därefter

medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,

och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördel­

ningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af

annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas,

må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättuing, som af

öfverexekutor godkänues, för att där mot ränta innestå, under den tid

öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,

som finnes till medlen berättigad.

Ö

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

35

161

§•

Då betalning utfallit å fordran, hvarför egendomen på grund af

inteckning häftar, åligger det auktionsförrättare!! att därom göra an­

teckning å inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning af in-

teckningsliafvaren tillkommande belopp.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,

än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två

månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§

nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emot­

tagit; svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,

i den mån han ej förmår visa, att skada af dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker fogden, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betal­

ningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmät­

ningsmannen ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet fri.

Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr att det eljest ej må till ursäkt

räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall af utmätningsmannen

hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i

54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som

i 162 § sägs.

164 g.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för

lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta

sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i all­

männa tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så

skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

36

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet

öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af de

54 och 56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,

skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borge­

nären till banda under åtta veckor från den dag borgenären äger rätt

att medlen utfå, Varda medlen ej under den tid eller därefter före in­

gången af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de

ofördröjligen af utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt sär­

skilt är stadgadt; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset

om ned sättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för

utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets hand­

läggning till honom återställas, skall handlingen bos utmätningsmannen

hållas borgenären till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om

sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve

e] rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,

där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom till­

komma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre

rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det

lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra

om året.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger

rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter

sex för hundra om året och ansvara dessutom för tjänstefelet,

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpe­

skillingen erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillin­

gens fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra

anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika

insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteck-

37

ningen; liar försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån

af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 143 § 2 mom. afses, likvid

utfallit å lmfvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande egen­

domen skolat säljas, åligge det den, som förrättat fördelningen, att,

sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra an­

mälan som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 22.

7 KAP.

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd, och

vill utmätningssökanden, att af kastningen skall användas till gäldande

af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild för­

valtning; framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande, innan

förrättningen afslutas. Den för förvaltningen nödiga kostnad skall af

sökanden på anfordran förskjutas.

170 §.

Sättes egendom under tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, för-

ordne auktionsförrättaren syssloman att omhändertaga egendomen och

besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen

honom nödiga rum till bostad; och må han i dem bo kvar till näst in­

fallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i fråga

om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gäldenären

eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 § 2 mom.

är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs ut­

gång, dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till auktionsför-

38

rättaren afgifva redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge

sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arfvode för sitt bestyr.

Auktionsförrättaren äge skilja sysslomannen från befattningen, där

skäl därtill äro, och förordna annan i hans ställe.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

172 §.

Behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför nödig

kostnad guldits, skall användas till betalning af utmätningssökandens

fordran och de fordringar, hvilka äga företräde framför denna; dock att

för fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken häftar, annan borgenär än den, som vunnit ut­

mätning, må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upp­

löpande belopp.

173 §.

Sedan redovisning till auktionsförrättaren inkommit, utsätte denne

ofördröjligen tid och ort för sammanträde mellan borgenärerna och

kungöre det minst tio dagar förut i allmänna tidningarna, samt, där så

ske kan, i tidning inom orten; läte ock kungörelsen införas i läns-

kungörelserna. Borgenärerna och gäldenären skola ock genom särskilda

kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom. stadgas, om sammanträdet

underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge auktionsförrättaren

den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behåll­

ningen mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det före­

träde o dem emellan lag stadgar.

Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade

borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen

ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan vid ett sammanträde

jämväl för ett senare.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen och verkställighet af beslut

därom tillämpas hvad angående fördelning af köpeskilling för fast egen­

dom är stadgadt.

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

39

175 §.

År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge

auktionsförrättaren att, när likvid å hufvudstolen utfaller, därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända

fördelningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom

stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen

framlades, eller kåfve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare

ock Öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

177 §.

Den, som begärt tvångsförvaltning, vare öppet att när som helst

hos auktionsförrättaren äska, att egendomen ånyo utbjudes till försälj­

ning. 'Har sådant yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran

egendomen blifvit utmätt, åligge sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall

hållas, före det sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej

sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det sammanträde, då

fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag

samma vare, där syssloman icke kunnat förordnas inom tre månader

räknadt från auktionen eller ny syssloman icke blifvit förordnad inom

samma tid från det företrädaren skilts från sin befattning eller denna

annorledes upphört.

40

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringslörbud samt reseförbud, så ock annan

handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,

kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den

fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan inne-

hafver och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sanno­

lika skäl för sin talan, och pröfvar öfverexekutor, det fara är att gälde-

nären undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad

efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till

visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom

fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant

förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenärs

gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas

att det utgifva.

181 §.

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egen­

dom och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större män försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet

ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes,

bevilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

41

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,

som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till

säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i

mät tagas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

184 §.

Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller

ränta, som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman

tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt.

Den som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift,

som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning

förfaller, gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes' under skingringsförbud, förblifve under

innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,

varde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184 §

förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller

gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,

såsom i 160 § sägs.

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att

efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som

häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker

från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då

äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han

gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än

sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där

borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

Bihang till Biksd.

prof.

1912. 1 Sami. 14 Häft.

6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom

trettio dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar

efter det öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom

lagsökning sin fordran kraft eller sin talan till domstol instämt eller

fullföljer han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos

öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet

åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan mot

öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom till­

erkänd, må tiden för talans instämmande räknas från den dag hofrättens

utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas

genom kungörelse i allmänna tidningarna, hafve den, som kvarstaden

eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett

inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i tv fall föreskrifvet är rätte­

ligen fullgöres.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran

beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller

borgen ställer.

190 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej

vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är.

191 §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från

det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att

genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;

och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att

sin talan vid domstol efter stämning utföra.

48

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid

är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt

skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han

ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.

Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må

ock förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner

uppenbart, att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin

talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingring^- eller reseförbud eller handräckning enligt

192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller

borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.

Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har

han för sin talan visat synnerliga skål, äge dock öfverexekutor honom

från säkerhets ställande befria.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

194 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall

göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå

svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,

att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden

bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock

icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

195 §.

Finner öfverexekutor, att den, som talan anhängiggjort, saknar

skäl därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras,

förordne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid

förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad

honom varder ålagdt, målet ändå afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor

förekommande utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna

lag föreskrifven.

u

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,

där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsök­

ningen medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då

må ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå

domstolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena

parten bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197

§•

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,

efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten

bör till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och

försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen

för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden

varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är för­

skjutet eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skali af flera

gemensamt intecknade egendomar någon särskildt säljas för gäldande

af fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,

och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de

andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den,

som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga

kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett

efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kost­

naden för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid

förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf

blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsätt-

ningen underrätta utmätningsmannen.

45

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för för­

rättningen förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast

egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande af förrättningskostnaden.

Åskas jämlikt 51 § konkurslagen försäljning af konkursboets fasta

egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där

utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom

utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den

tappande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos

honom af utmätningsmannen uttagas.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200

§.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom

denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

201

§.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å

femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom

i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med

förrättningen, ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han

erhöll del af protokollet öfver utmätningen.

202

§.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast

egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock

46

att klagan öfver borgenärs förteckningen, där ej fråga är om bestäm­

mande af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, skall föras i den

ordning 203 § stadgar.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

203 §.

År. någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning af

köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller af medel, som i 143 §

2 mom. af ses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingifve sin

klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde dagen, sedan

förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och

visas, ej inom samma tid laga förfall, varde klagan, såvidt den åsyftar

att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.

Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet

fullfölja.

&

Vid förrättning, som i nämnda paragrafer omförmäles, meddele

utmätningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas

bör samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,

underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

är det . ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde

förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets

utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och

gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet

skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid

förrättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,

äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes

nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 22.

47

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utnämningsman skall, efter

tv i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller

söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty

att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner

sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde

sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor an-

mäles, äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att

tills vidare i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång

af åtgärden eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna

föranleda.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmärs, skall öfverexe-

kutors slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210

§.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman

vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annor­

ledes förordnar.

11 KAP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211

§.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge där-

öfver i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt

48

utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika

meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt

äfventyret, om det försummas.

öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmät­

ningsman, må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på

målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja

talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre

myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol för-

visadt, må ej gäldenär söka ändring.

212

§.

Har öfverexekutor genom särskilt beslut utlåtit sig öfver om­

ständighet, som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras

annorledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment

att särskilt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före

målets slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsöknings­

mål af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i fråga

om fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af öfver­

exekutor såld, eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap. afses,

eller på klagan öfver utmätning, auktion å fast egendom eller förslag

till fördelning af köpeskilling eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller

i 7 kap. afses, ingifve sina besvär till hofrätten i mål från Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gottlands län före klockan

tolf å trettionde dagen samt i mål från öfriga delar af riket före klockan

tolf å tjugonde dagen från den dag, då utslaget muntligen afkunnades,

eller, om det blifvit efter anslag meddeladt, från den dag, å hvilken ut­

slaget är ställdt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare

tid, som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver

borgenärsförteckningen, när de ej afse bestämmande af lägsta budet

eller villkoren för försäljningen, skola anföras i den ordning, som för

klagan öfver öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning

är stadgad.

Kimgl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 22.

49

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §

nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till

klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han

af beslutet erhöll del.

215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vin­

nande tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,

och värde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten

utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för

sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,

och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst

fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet

är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty

fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde

dagen efter sista kungörandet.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld

till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och

är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,

som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg

honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de

ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;

visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors

utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt

fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

Bihang till Biksd. prat. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

7

50

219 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,

efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver

besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden

pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshand­

lingarna samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten

tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kun­

göres, till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §

rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt

återställa handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för in­

gifvande af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,

hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda

hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,

när skäl därtill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,

eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,

eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af

klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må

från delgifning undantagas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

220

§.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig^, hvar

han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han

ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga

besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat er­

hållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där

de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att

styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,

samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.

221

§■

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten

51

honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om del-

gifning enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §

sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga

målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af del-

gifningsbevis bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller

äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven

då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens före­

läggande låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

222 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskilt bemyndigande berätti­

gad att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis be­

stämda tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,

vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hof­

rätten ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna

införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kun­

görandet. Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej. föran­

leda uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas

laga förfall; visas förfall, utsatte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

52

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.

225 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lämnas klagandens vederpart att

afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till för­

klaring blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden

höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,

äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga

är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans

utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottiand afgjorda, må

fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskildt stadgadt.

227 §.

löranleda besvären ej ändring i öfverklagade utslaget, gälde den

klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skä-

ligt. Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §

rättegångsbalken stadgadt är. Missfirma!- någon hos hofrätten öfver­

exekutor, äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till an­

svar, när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;

är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskildt åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när

skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,

förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet

redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må

föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

i- Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.

Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet

53

visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall livad i 211 §

finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt med­

delats, må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans

förlust, skola till nedre justitiere visionen iugifvas före klockan tolf å

trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden

åligger att vid besvären foga öfver klagade utslaget jämte hofrättens

protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola

från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos

Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden

hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas

hör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten in­

fordras därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra

höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till

Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämp­

liga delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hof­

rätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats

vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning

eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända

till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms

försäljning, hvilket meddelats före nämnda dag, bestämmelseima i 86 §

2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors

beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af be­

slutet, de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §

konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola

ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,

där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lag­

rum, som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 15, 18—27, 30, 32—38, 44, 45, 52,

54—56 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom skola erhålla nedan angifna lydelse samt att 47 § i samma

förordning skall upphöra att gälla.

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egen­

domen häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom.

Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning

utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller

konkurs börjas än tre år.

55

2 mom.

År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade

egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren

sökt lagfart å sitt fång, må utan binder af öfverlåtelsen förre ägaren

sökas. År tvist om äganderätten antecknad i lagfartsprotokollet, må

den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §

bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och seder­

mera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §

andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hvilande,

skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut

ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos

rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

20

§.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordrings-

handlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt

å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt intecknings-

protokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och

årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och

under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis

å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsför-

nyelse: sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som

inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gillt,

som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör för­

nyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på

urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens

innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock

inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete intecknings­

handlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet

införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

56

21 §•

Vill fastighetsägaren i stället för eu inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten intecknings-

handlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande kl­

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till

åtgärden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

22 §.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-

handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Äskas sådan åtgärd

af annan än fastighetsägaren, må ock inteckningen dödas, där det visas,

att fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga mot­

svarande tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre

rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe­

skillingen erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Anteckning härom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,

som visar köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å

landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

57

24 §.

1

mom.

Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller ut­

rifning af vattenverk fast egendom afträdd och löseskillingen å behörig

ort nedsatt, skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,

som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller

domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i in-

teckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom.

Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm­

melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning

af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas

mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej

skett, betalning å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande

försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan

verkan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller

hafva vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet som

nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad

egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å

hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen anyo utgilvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis

säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta

samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;

dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas

ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkurs­

boet den rätt nu sagts.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

8

58

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att fastighetsägaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning

häftar, eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än

det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger

företräde.

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteck-

ningshandlingen vid rätten för afbetalningens antecknande i intecknings-

protokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,

att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade beloppet,

än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagd!, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen an­

teckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet an­

mälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i

dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll

i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock fastighetsägaren Öppet att utan inteckniugshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp, motsvarande hvad som afskrifvits.

27 §.

Utmätes fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning,

eller varder fastighetsägare, hvilken sådan rätt tillkommer, försatt i

konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig betingat,

59

pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslonninnen i kon­

kursen uppvisa inteckningsliandlingen för afskrifning, såsom i 26 § sägs,

af det fastighetsägaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning sålunda

skett, må inteckning å det afskrida beloppet med ränta på. ansökan af

utmätningsmannen eller sysslomannen meddelas, ändå att intecknings-

medgifvandet icke är tecknadt å sådan handling, som i 1 § sägs.

Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas, skall innehålla,

att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings-

lagen bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,

ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverens­

kommelse med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen

gäldas, kvarstå i egendomen, vare den, som personligen svarade för

fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare

i fråga om belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått

afräkna å köpeskillingen.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,

hvile ansvarigheten å hvar åt egendomarna till så stort belopp, som. å

den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde, till

sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes.ej i den handling,

på grund hvaraf gemensam inteckning beviljas, visst värde å hvarje

egendom utsatt, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet hvarje

egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän be­

villning, som var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes,

eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes, den, som efter

nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna skola

utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning, skall

ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden, som, eftei tv i

utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur köpe­

skillingen för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom eftei

första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna till last

och varde dem emellan fördelad enligt där stadgade grund. Saknas i någon

af egendomarna tillgång till gäldande af därå belöpande andel i bristen,

skall den andel på enahanda sätt fördelas å de återstående egendomarna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp

som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de

andra egendomarna, där ej i beslutet angående dödandet eller nedsätt-

ningen rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll

göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa

egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarna gällande

med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning’

är fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken må häfta.

34 §.

Vill den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, upp­

dela denna i särskilda inteckningar, gällande i en hvar af egendomarna

för belopp, som å den faller efter ty i 32 § sägs, eller vill intecknings-

hafvaren eftergifva den gemensamma ansvarigheten, såvidt rörer någon

eller några af de gemensamt intecknade egendomarna, äge därtill rätt,

där han visar, att egendomarnas ägare samtyckt till åtgärden. När

sådan åtgärd äskas, ingifve sökanden till rätten inteckningshandlingen

jämte bevis angående de värden, som enligt 32 § äro bestämmande

för ansvarighetens fördelning mellan egendomarna, äfvensom handlingar

innefattande medgifvande af ägarne såsom i 1 § sägs af inteckning i

de särskilda egendomarna för belopp, som nyss sagts, eller, där allenast

någon eller några af egendomarna skola befrias från den gemensamma

ansvarigheten, sådana handlingar, såvidt rörer dessa egendomar, jämte

handling innefattande medgifvande af gemensam inteckning i de öfriga

för återstående beloppet. Sedan göre rätten om uppdelningen anteckning

i inteckningsprotokollet samt åteckne handlingarna bevis därom; anmärke

ock å de nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens be­

dömande är af betydelse.

Häfta några af egendomarna fortfarande gemensamt, och yppas

sedermera brist i någon af dessa egendomar, äge inteckningshafvaren

icke. för den andel af bristen, som skulle falla å egendom, hvilken

befriats från den gemensamma ansvarigheten, hålla sig till de andra

egendomarna, där ej i beslutet angående inteckningens uppdelning rätt

61

därtill blifvit honom förbehållen. I fråga om villkoren för sådant för­

behåll skall hvad i 33 § andra punkten är stadgadt äga tillämpning.

Har åtgärd, hvarom nu är sagdt, vidtagits utan samtycke af den,

som personligen ansvarar för den fordran, för hvilken den gemensamma

inteckningen fastställts, och kan till följd af åtgärden fordringen icke

uttagas ur egendomarna, vare han fri från sin ansvarighet.

35 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där

någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskildt

säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att för ut­

rönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket

bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga egen­

domarna eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade beloppet

ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som

i 106 § utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i

den ordning 13 § samma lag bestämmer och, där ej den myndighet,

hos hvilken yrkande framställes, skall förrätta auktionen, till auktions-

förrättaren ingifva bevis, att yrkandet blifvit framställdt.

Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,

må ej innehafvären af den gemensamma inteckningen, där nämnda

egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför

egendomen ansvarar i förhållande till de andra egendomarna.

36 §.

Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, såframt

icke samtliga de egendomar, som häfta för inteckningen, blifvit sålda vid

samma auktion och försäljningen skedde utan att särskilda utrop föregått,

egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

icke vidare häfta för större del af intecknade beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hafva fått afräkna å köpeskillingen eller

som på grund af sådant tillkännagifvande af inteckningshafvaren, som

i 116 § 1 mom. samma lag omförmäles, skall innestå i egendomen;

och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i intecknings-

protokollet.

Varda af gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmät-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

62

ningsvis sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen

kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande

därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen

blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i intecknings-

protokollet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

37 §.

1 mom.

Hvad i 32—36 §§ är stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning, där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af in­

tecknad egendom.

2 mom.

Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, såvidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet

tillämpas hvad om flera egendomar ofvan är sagdt,

3 mom.

Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stam­

fastigheten för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för

hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock

att inteckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stam­

fastigheten och lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter

afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning

före den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts

å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit

sökt, gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägen­

heterna öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad

efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än

inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge

inteckningshafvaren, efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl af

lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars

särskilda försäljning blifvit begärd.

4 mom.

Inteckning, som afses i 3 inom., må, såvidt den besvärar

lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva samtyckt

till åtgärden.

För dödande, hvarom nu är sagdt, må inteckningsliandlingen upp­

visas vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den

rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning-

om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningsliandlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen *

är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och

68

när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om

det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet

därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,

där lägenheten ligger; och vare det så gällt, som hade intecknings-

h andlingen dit ingifvits.

5 mom.

Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för in­

teckningar i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

38 §.

Då fast egendom blilfvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jäm­

likt 51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för intecknings-

ärenden. Inkommer anmälan, att utmätningen upphäfts eller att frågan

om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen be­

stämmer, varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i in­

teckningsprotokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens

fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning-

helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning

nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran

stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens sam­

tycke till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,

eller visas, att nyttj anderätten af annan anledning uppbört, må på be­

gäran af fastighetsägaren inteckningen dödas, äfven om inteckningshand-

lingen ej företes.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

64

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om

nyttjanderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft

och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande

därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångs­

dag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteck­

na gsärenden.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för

fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för

nyttj anderätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

52 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings-

lagen bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteck­

ning för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt galle

ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon

upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens inne­

hafvare att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen

utbekomma förmån i penningar eller varor, som är upplupen och inne-

står ogulden, samt, där egendomen säljes utan förbehåll om rättighetens

bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning motsvarande uppskattade

värdet af de förmåner i penningar eller varor, som tillkomma honom.

Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för längre tid före den dag-

utmätning sker eller konkurs börjas än tre år.

I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.

första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för

fordran äga motsvarande tillämpning.

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättig­

hetens bestånd efter t}^ nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om

nyttjanderätt är stadgadt.

65

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för

nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning

för servitut.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

56 §.

Öfverlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,

vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å

fånget; sökas lagfart och inteckning samma dag, gälle om företrädet

hvad i lagen om servitut stadgas; skolande hvad i 48 och 49 §§ är

stadgadt angående nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,

däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning

är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om in­

teckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34, 36, 38 eller

45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Bihang till Riksd. prat. 1912. 1 Sami.

14 Häft.

9

66

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 22.

Förslag

till

Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa

delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1

§•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall jämte hvad

här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1914 och tillämpas jämväl

å inteckning, som tillkommit före nämnda dag; dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt

att. ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upp-

lupit före nämnda dag,

dels hvad i 26 § stadgas angående inteckningshafvares skyldighet

att på begäran af fastighetsägaren uppvisa inteckningshandlingen icke

skall äga tillämpning, med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastig­

hetsägaren utgifven efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 3 och 4 mom. icke skola tillämpas

i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2

§•

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande

utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpe­

skillingen inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å in­

teckning äldre lag äga tillämpning.

67

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen

blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit af­

trädd före den 1 januari 1914..

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

3 §•

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare

öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre lag kunnat

dödas utan inteekningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4

§•

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, hvarom jämlikt 38 § i

förordningen angående inteckning i fast egendom anteckning skett i

inteckningsprotokollet, förän!edt egendomens försäljning i den ordning

hittills gällande utsökningslag bestämmer, då må, sedan fördelning af

köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på begäran af ny

ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet samt i

intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att anteckningen om ut­

mätningen eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas

utan inteekningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller

ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye

ägarens medgifvande skola fortfarande gälla,

än äfven, där inteckningshafvares fordran kunnat ur köpeskillingen

till fullo gäldas men understigit intecknade beloppet, att inteckningen

på grund af nye ägarens medgifvande skall gälla för fulla beloppet eller

ock dödats eller förfallit;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått

försäljningen, firmes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad, där­

om göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning

eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingifves, i intecknings­

protokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att an­

teckningen om utmätningen eller åtgärden förfallit.

68

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade

lydelse:

7 §•

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till kon­

kurs, eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansök­

ningen afslås.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i tomträttsprotokollet.

8

§•

1 mom.

Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning ut-

sökningslagen bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,

dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs

börjas än tre år.

2 mom.

År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomt­

rätten, denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren

69

sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre

tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång antecknad

i tomträttsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare

har tomten i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af in tecknad gäld.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

9 §.

1 mom.

Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här

nedan i

2

mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades

och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare

inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,

som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom

tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,

där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.

Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten

fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där

tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan

underrätt förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i

sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller

med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är be­

viljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när

inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande

af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till

den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs; och

vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt

å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteck­

ningen förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan

af inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid

hålla; vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting

förete inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i

tomträttsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan

verkan.

70

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta

en eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten intecknings-

handlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande kl­

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till

åtgärden.

11

§.

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-

handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd

af annan än tomträttshafvaren, må ock inteckningen dödas, där det

visas, att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga mot­

svarande tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, Indika äga lika eller bättre

rätt än denna.

12

§.

1 mom.

Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsöknings-

lagen bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe­

skillingen erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Anteckning därom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit hand­

ling, som visar köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet,

i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting.

71

2 mom.

Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller

utrifning

af vattenverk tomträtt afträdd och löseskillingen å behörig ort nedsatt,

skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning, som med­

delats i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten eller domaren in­

kommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i tomträttsprotokollet

så som i 1 mom. sägs.

3 mom.

Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm­

melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i tomträtten, eller utfaller vid fördelning af

medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan

rättsägare i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betal­

ning å hufvudstolen af intecknad fordran, hvarför utmätning skett, vare

inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och värde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,

anteckning gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,

af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma

rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,

där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträtts­

hafvaren till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkurs­

boet den rätt nu sagts.

Finnes, när tomträtten utmätningsvis säljes, att tomträttshafvaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning-

häftar, eller att inteckning i tomträtten belånats till lägre belopp än

det, hvarå den lydei-, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger

företräde.

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

U §•

1 mom.

Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt

belopp, vare inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig

att på begäran af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad

uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande

i tomträttsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet

anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade

beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan under­

rätt. Den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen

anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då

den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å hand­

lingen bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om

uppvisandet anmälan hos rätten i don ort, där tomten ligger, för an­

tecknande i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens

protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

tomträttsprotokollet, må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning-

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

2 mom.

Utmätes tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i

inteckning, eller varder tomträttshafvare, hvilken sådan rätt tillkommer,

försatt i konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig

betingat, pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen

i konkursen uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 1

mom. sägs, af det tomträttshafvaren tillkommande beloppet. Sedan af­

skrifning sålunda skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med

ränta på ansökan af utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas,

ändå att inteekningsmedgifvandet icke är tecknadt å sådan handling,

som i 1 § sägs. Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda med­

delas, skall innehålla, att beloppet förfaller till betalning sex månader

efter uppsägning.

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

73

16 §.

Har vid försäljning- af tomträtt i den ordning ntsökningslagen

bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt

taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse

med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas,

kvarstå i tomträtten, vare den, som personligen svarade för fordringen,

fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare i fråga om

belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått afräkna å

köpeskillingen.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsöknings-

lagen sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid

tomträttshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till

konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,

beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å

nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rätte­

gångsdag under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen

upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde

ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning ntsökningslagen bestäm­

mer, varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i tomträtts-

protokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,

till rätten eller domaren inkommer.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri in­

teckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit be­

viljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan

om inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten

anmäld, tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 §

anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

10

74

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Å protokollsutdrag, som utlärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 an­

gående inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 22.

75

Förslag

till

Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 mom., 51, 5457, 67 och

90 §§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

9 §•

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de

böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med

edsförpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller upp­

står konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid

förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å

landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,

kronofogde, länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att upp­

teckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som

till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej full­

ständig uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenär ernå

och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans

rörelse angå, under försegling sätta ell er i förvar taga, så ock, där i ätten

eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under

säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom fram­

deles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären

76

ingifven, värde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt.

På yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller

domaren att i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga

åt en eller flere skicklige män att boet jämte de böcker och handlingar,

som nämnda äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer

gode män, boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till för-

rättningsman enligt denna paragraf förordnad; svärje inför rätten eller

domaren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan

samma plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,

hvilka rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fäst egendom finnes i boet, skall om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings-

eller fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Ligger

egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande af sådan

anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egen­

domen ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur boupp­

teckningen.

36 §.

4

mom.

År under de sista trettio dagarna före konkursens början

pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej vant betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna

det påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fäst egen­

dom för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, vare

han pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa inteckningshand-

lingen till konkursboet eller för verkställande af utbyte efter ty därom

är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad sålunda är föreskrifvet

icke skall äga tillämpning å inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §

jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där afses.

51

§•

1 mom.

Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos veder­

börande myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen

bestämmer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i

den ordning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är

om försäljning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten

närvarande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

77

2 mom.

Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den

där blifvit lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som

i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf

må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hö­

rande därtill lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt

eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i

något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äga borgenärerna, där

fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska

försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit ut­

mätt, särskild! är stadgad. År fartyg, som säljas skall, för gäld in-

tecknadt, må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med mindre

inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill

samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshand-

lingen till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom säljas, läte sysslomännen, innan försäljning sker, anskaffa

särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske af inteck­

ningshandling, som innehafves af gäldenären och för hvilken han är

personligen ansvarig, vare sysslomännen pliktiga att, där ej gäldenären

inedgifver, att handlingen må försäljas med bibehållande af hans an­

svarighet, förse handlingen med påskrift, hvarigenom gäldenären fri­

kallas från ansvarighet.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i

handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran,

för hvilken borgenären har sådan rätt till fartj-get eller godset, som i

11 kap. sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit

utmätt inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskild! är stadgadt,

förmånsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borge­

nären besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,

där ej gode männen eller sysslomännen vilja den lösa; skolande försälj­

ningen, där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i den

ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt är

stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försälj es, läte borgenären

gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när för­

säljningen skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

78

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt

är, äge sysslomännen därom besörja. Dock må inteckning i fast

egendom, hvilken blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke

af sysslomännen säljas, utan äge de allenast låta sälja den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma

gäldenären.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombuds­

man, i mån af influtna" tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,

den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt

utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning

lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till

rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han

lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen

medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmåns­

rätt för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är

sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,

sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående paragraf medgifvas

må, äge borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten

däröfver utslag.

57 §.

årder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den

ordning utsökningslagen stadgar, åligge det gode männen eller sysslo­

männen att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskildt

sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren

aflämna behållning, som under deras förvaltning af egendomen upp­

kommit. Behållning, som ej sålunda aflämnas, skall, innan slutlig ut­

delning sker, öfverlämnas till öfverexekutor, som har att mellan rätts-

ägarne uppgöra likvid i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga

om medel, som inflyta under tvångsförvaltning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

79

67 §.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämmes af borge­

närerna; ej må det för sysslomän efter tid räknas. God man eller

syssloman äge ej att för egen del, där han själf är borgenär, eller

såsom ombud för annan deltaga i borgenärernas beslut därutinnan.

Nöjes ej god man eller syssloman med beslutet, eller menar någon

borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägga

rätten dem emellan, som skäligt pröfvas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borge­

närerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag

skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som där­

efter bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode till­

erkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig

reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild för­

månsrätt eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva in­

teckning eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode

än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteck­

ning i gäldenärens fasta gods eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt

till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjö­

lagen sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen

sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att,

innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i

82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten

eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af

föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att

han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst en månad,

inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja

och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet däraf,

som i sistnämnda paragraf stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets

införande i tidning såsom delgivning godkännas.

80

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångs-

bevis inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen om

händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

2 mom.

Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta

till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessför­

innan fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå

ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den

offentliga stämningen utfärdad blef.

122

§.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och

hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller

domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande

å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran

beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och

pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de kon­

kursboets tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än

det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar

därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran

löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan

med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo

den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvalt­

ning framläggas.

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomannens

åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den

rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den

dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

upplöstes; och värde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre

rätt fullföljes.

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

81

124 §.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar

förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag till-

ändagått, anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga

fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rätte­

gång eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan

tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna

fördelad.

År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej

hinder för konkursens afsilande, där auktion å egendomen hållits i den

ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna efter inställelse­

dagen besluta, att konkursen skall afslutas, ändå att sådan auktion ej

hållits. Har borgenär i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, må dock icke utan hans samtycke konkursen afslutas, utan att

auktion hållits som nu sagts.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, göre rättens ombudsman

genast anmälan därom till rätten eller domaren; gifve ock om kon­

kursens afslutande bevis till gäldenären, om han det äskar. \ägrar

ombudsmannen att meddela gäldenären äskadt bevis, pröfve rätten, om

laga skäl för den vägran är.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,

att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med före­

teende af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställ­

ning, förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att

vidare behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio

dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurs­

sakens fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offent­

liga stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami.

14 Höft.

It

82

eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ända­

mål förskjutet blifvit.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,

gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när

förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

83

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

rid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undan-

skiftande af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock an­

gående undansättande af egendom i död makes bo skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;

bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det

lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en

månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,

från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas

borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda

tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å

nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter in­

ställelsedagen: har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter

84

inställelsedagen; vare den klandertid, nn sagd är, beräknad från den dag,

lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan an­

ställa på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen

förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;

då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom

sökt på grund af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af

utfästelse af den döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej betingats, gälle därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteck­

ning, som blifvit sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.

85

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Hvad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgadt angående

fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande

rätt till andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om tomträtt och inteckning däri samt tomträttshafvai'en tillkom­

mande rätt till andel i sådan inteckning; skolande hvad i 82 § utsök­

ningslagen samt 36 § 1 mom. och 37 § konkurslagen sägs angående

lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stad­

gadt skall ock äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

6

§■

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter

förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt

annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tilhöriga lösören och

byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfalls-

rätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före

utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,

där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika

rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersätt-

ning, där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatom lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vatten-

87

fallsrätt, förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtil

hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vatten­

fallsrätten flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,

företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

9

§•

1 mom.

Har någon i gäldenärs fasta egendom inteckning för

fordran, äge näst efter fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i

samma egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen

flera inteckningar, njnte den, som tidigare sökt inteckning, företräde och

de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökes för ogulden

köpeskilling, skall gifva företräde framför annan inteckning för köparens

gäld, ändå att denna inteckning sökts tidigare.

2 mom.

Har någon inteckning i gäldenärs lästa egendom för rätt

till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han enligt

lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteck­

ning för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom.

Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför

egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, där icke

utmätningen upphäfves eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den

utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad

den dag utmätningen skedde; dock att, om inteckning sökes samma dag

utmätningen sker, utmätningen har företräde. Inträffar konkurs, såsom

i 8 § sägs; äge den förmånsrätt ej rum.

16 §.

År gods att tillgå, sedan förmånsrättsägande borgenärer sin rätt

njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af

deras fordringar brustit, som ock alla öfriga borgenärer, med undantag,

som i 18 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.

Har under konkursen fast egendom, som hör till boet, blifvit till

gäldande af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden till försäljning i den

ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till

stånd, äge innehafvare af sådan fordran, där han själf äskat försäljning

88

till fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat

försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs

utan hinder däraf, att den fasta egendomen fortfarande häftar för

fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning

af någon del af den fordran, till hvars gäldande försäljning skolat ske,

äge fordringens innehafvare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 22.

89

Förslag

till

Lag­

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under

konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

§•

Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det

fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma

lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,

liera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana syssloman,

som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut vant vanligt eller

eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ord­

ning såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad

nu är sagd t, åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad i

198 § utsökningslagen sägs.

Bihang till Rtksd. prof. 1912.

1 Sami. 14 Höft.

12

90

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt

hållas å den ort, där lian har sitt säte; och gånge därvid järnvägen

med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning

af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs af-

trädd, skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt

anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järn­

vägen om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslo­

man blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel

mest förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,

och’ annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets

sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,

göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,

där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,

som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar

tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå

af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20

§.

Hen tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till kon­

kursbo hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47

§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs

afträdd.

91

Anses försäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borge­

närerna ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms af­

yttrande i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof

med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i kon­

kursen, och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenä­

rerna. Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §

konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej

sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för

parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för

att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid

åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då upp­

skofsyrkandet sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och

på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,

hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,

äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen

må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän

afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,

bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar samman­

räknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej

åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas

beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens för­

säljning ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i

andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller åt annan orsak,

järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller

trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägs­

styrelsen, som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens

förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af upp-

skofsbeslutet skall säljas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

21

§.

År järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis

försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp, som

med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå,

med mindre bifall till försäljningen lämnas på sätt i 51 § konkurslagen

stadgas och inteckningshafvarne därtill samtycka.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning

utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen

92

ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa förmåns­

rätt, och försäljning ske, ändå att innehafvaren af den* fordran sådant

bestrider.

Hvad i 124 § konkurslagen är stadgadt om afslutande af konkurs

utan hinder däraf, att boets fasta egendom icke blifvit försåld, skall ej

äga tillämpning i fråga om järnväg.

22

§.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,

förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall af öfver-

exekutor fördelas efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers in­

bördes företräde gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försälj­

ning blifvit beslutadt, på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten

årligen fördelas.

Utfaller vid fördelningen betalning å hufvudstolen af intecknad

fordran, skall inteckningen till motsvarande belopp vara utan verkan,

och åligger det i ty fall öfverexekutor att, sedan fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft, därom hos rätten göra anmälan och

tillika insända fördelningslängden; skolande rätten, där sådan anmälan

inkommer, om förhållandet göra anteckning i inteckningsprotokollet och

fastighetsboken.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men icke äga

tillämpning, där utmätning skett eller förordnande enligt 28 § utsök-

ningslagen meddelats före nämnda dag, ej heller där konkurs börjats

före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

93

Förslås

till

Lag

om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14

april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

själfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

3rrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens

eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid, eller, om er­

sättningsbeloppet därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte

rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden

sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden

hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, in tecknad, värde ersätt­

ningsbeloppet därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

94

tid nedsatt hos Konungens befallningshafvande, som kungör sådant

vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt likvid dem

emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet fast-

ställdt genom öfverenskommelse emellan den ersättningstagande och

den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren värdet

hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, där ej full

likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning af

nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt; dock gånge

beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller ut­

göra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i hän­

delse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller

lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,

vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan er­

sättningsbeloppet blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens huf­

vudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter

ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord

ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge intecknings-

hafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,

som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

95

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

afledning af ratten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År fäst egendom, för hvilken löseskilling blifvit nedsatt, intecknad,

åligge Konungens befallningshafvande att, sedan egendomen blifvit af-

trädd, därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i

stad hos rätten. Utgör det som afträdts allenast en del af den egendom,

hvari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning af löseskillingen

likvid utfallit å inteckningens hufvudstol, åligge ock Konungens befall­

ningshafvande att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit laga

kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelnings-

längden. Har vid fördelning af ersättning, som i 67 § afses, likvid ut­

fallit å hufvudstol af intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,

i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,

som

96

äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den

rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Kunyl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 22.

97

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse åt' 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 31 § i grnfvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § hör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej par­

terna om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordägaren ansvarar för räntor och utskyld er af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittnings­

rätt innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom till­

skyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konun­

gens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid

utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan för­

delningen godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos

domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelnings-

längden. Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

13

98

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där marken blifvit alträdd före nämnda dag.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

99

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i yissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förbild i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening för­

värfva fastighet utan afseende å dess beskaffenhet.

Har bolag eller förening inropat fastighet å exekutiv auktion, skall,

där ej bolaget eller föreningen vinner godkännande af förvärfvet i den

ordning 5 § stadgar, fastigheten åter afyttras inom sådan tid, att lag­

fart å fånget kan sökas förr än tre år förflutit från det auktionen vunnit

laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagått, och framgår ej af veder­

börande domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten är afyttrad, förordne

Konungens befallningshafvande, att fastigheten skall säljas å offentlig

auktion efter ty nedan sägs. Å sådan auktion må fastigheten ej åter

inropas af samma bolag eller förening. Om hvad sålunda stadgats skall

erinran införas i det köpebref, som i anledning af den exekutiva auktionen

utfardas.

Har Konungens befallningshafvande meddelat förordnande, som

ofvan förmäles, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hafva

varit af bolaget eller föreningen afyttrad eller sedermera afyttras; och

skall i öfrigt så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egen­

domens försäljning till gäldande af fordran, som däri äger bästa för­

månsrätt; och skall försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran

sådant bestrider. Hvad i fråga om fastighets försäljning och köpe­

skillingens fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall

100

i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne

vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § ut-

sökningslagen gäldas ur den försålda fastigheten.

Har inrop, hvarom i denna § sägs, skett för skyddande af någon

bolagets eller föreningens fordran eller rättighet, hvarför fastigheten på

grund af inteckning eller jämlikt 11 kapitlet 2 § jordabalken häftar; och

visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat af bolaget eller föreningen

utan förlust afyttras, äge Konungen på därom gjord ansökan medgifva

anstånd med fastighetens afyttrande efter ty skäligt pröfvas. Sådan

ansökan skall sist inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft in-

gifvas till Konungens befallningshafvande, som därefter med eget ut­

låtande öfverlämnar den till Konungen; och skall med förordnande, som

enligt denna paragraf ankommer på Konungens befallningshafvande,

anstå till dess ansökningen af Konungen pröfvats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914 men icke äga

tillämpning, där Konungens befallningshafvandes förordnande meddelats

före nämnda dag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

101

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den

18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och kåtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmans-

torps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan

annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som med­

delats i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

2

§•

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet

afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägen­

heten fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller

meddelas i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

102

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 september 1910.

Närvaran de:

Hans

excellens herr statsministern

L indman ,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve T a UBE,

Statsråden: PETERSSON,

SWARTZ,

grefve HAMILTON,

M

alm

,

L indström ,

N yländer ,

yon S ydow ,

von K rusenstierna .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petersson anförde:

»Sedan Eders Kungl. Maj:t den 22 oktober 1909 beslutat inhämta

lagrådets yttrande öfver större delen af det af lagberedningen utarbetade

förslaget till ny jordabalk jämte därmed sammanhängande lagförslag,

har för granskning af andra omfattande lagförslag lagrådets arbete

tagits i anspråk i sådan utsträckning, att granskningen af lagbered­

ningens förslag måst undanskjutas och icke kan hinna afslutas före

årsskiftet, då ombyte af ledamöter i lagrådet skall äga rum. Att låta

lagrådet såväl i dess nuvarande som blifvande sammansättning taga

befattning med granskningen af ett och samma lagförslag skulle uppen­

barligen föranleda tidsutdräkt. För lagarbetets ändamålsenliga anord­

nande synes därför påkalladt, att det nuvarande lagrådets granskning

af ifrågavarande lagarbete inskränkes till någon viss del, som är af

103

den fristående beskaffenhet, att utbrytning däraf lämpligen kan äga

rum. Af sådan beskaffenhet är enligt mitt förmenande det förslag till

lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen, som ingår i nämnda

lagarbete och innefattar en väsentlig omläggning af nu gällande ordning

för exekutiv försäljning af fast egendom i öfverensstämmelse med de

af Riksdagen i dess skrifvelse den 23 april 1903 förordade grunder.

Detta lagförslag står icke i det sammanhang med de af lagberedningen

föreslagna reformerna i lagfarts- och inteckningsväsendet eller med öfriga

i nya jordabalken behandlade ämnen, att det icke särskildt kan göras

till föremål för granskning och vidare legislativ behandling. Då härtill

kommer att den föreslagna anordningen af det exekutiva förfarandet

särskildt med hänsyn till de förmånliga verkningarna å fastighets-

krediten, som däraf kunna väntas, synes böra snarast möjligt genom­

föras, har jag ansett de betänkligheter, man mot en sådan upp­

delning af lagarbetet kan hysa, böra få vika. Jag har därför låtit

inom justitiedepartementet verkställa sådan omarbetning af lagbered­

ningens förslag, som funnits påkallad för att förslaget till ändringar i

utsökningslagen och därmed sammanhängande lagförslag må kunna sär­

skildt framläggas.

Föredragande departementschefen uppläste de sålunda utarbetade

lagförslagen, nämligen förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 an­

gående inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7 —14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 sep­

tember 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,

så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken;

9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck­

ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järn­

väg under konkurs;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

104

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten; samt

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj

1884.

Föredraganden hemställde härefter, att Kungl. Maj:t — med åter­

kallande af dess den 22 oktober 1909 meddelade beslut om inhämtande

af lagrådets yttrande öfver då angifna af lagberedningen utarbetade

förslag — måtte förordna att öfver här ofvan under l:o)—12:o) upp­

räknade lagförslag, af den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa,

lagrådets utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen om-

förmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Witus Nyman.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

105

Förslag

till

Lag

om ändring i rissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 13, 22 och

28 §§, 3 kap. 48 och 52 §§, 4 kap. 62, 63, 71, 74, 79—82 och 85—88 §§

samt 5—11 kap. ntsökningslagen skola erhålla följande lydelse:

1 KAP.

ä §•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallnings­

hafvande antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller för­

summelse kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning

af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt

140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefatt-

ningen anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om

Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,

under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försälj­

ning af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för

kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

14

106

må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta

annan man, som af öfverexekutor antagen är.

*

§•

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre för­

ordnandet innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2 KAP.

13

§•

Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteck­

ning häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor

i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig

allenast till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i

12 § afses. Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvud-

redaren, eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken

han helst vill.

22

§.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att

gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med

bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,

vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lag-

sökningshandlingarna icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej

heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 34 § eller 37 § 2 mom.

andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom fram­

ställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckning

flera fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio

107

dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad

enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

2s §.

.

Åro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfver­

exekutor tillika, att egendomen må, utan föregående .utmätning, säljas

i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så

ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

3 KAP.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag

ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,

varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftes­

män skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för

utländsk man, så ock i det fall, hvarom i 125 § sägs, skall borgas så­

som för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den

pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos veder­

häftig man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhänder­

tagas af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets

ställande fri.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt ut­

mätningsman att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än

det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsöknings­

mål någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändrings-

sökande verkställas, därom är särskild! stadgadt; och skall hofrätts beslut,

hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande af skade­

stånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

108

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst

på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående _ fördelning af köpeskilling för utmätt egen­

dom och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verk­

ställighet, därom skils i 6 och 7 kap.

4 KAP.

62 §.

Lösören skola gå i mät förr än fast egendom må utmätas, där ej

borgenär och gäldenär annorlunda sämjas; häftar på grund af inteck­

ning gäldenärens fasta egendom för fordran, hvarför utmätning skall

ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgenären hellre vill taga

betalning ur lösören. Skall utmätning på en gång ske för fleras ford­

ringar, må ej borgenär, för hvars fordran fast egendom på grund af

inteckning häftar, till förfång för annan taga betalning ur lösören för

hvad af den fasta egendomen kan utgå.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egen­

domen icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären

sådant särskildt begär.

Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 22.

63 §.

Har gäldenär fordran eller annan rättighet, som kan öfverlåtas;

den må ock gå i mät, där lösören ej finnas att tillgå, eller borgenär och

gäldenär om fordringens eller rättighetens utmätande åsämjas. Sådana

obligationer eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar

förvandlas, må tagas i mät såsom här ofvan om lösören är sagdt.

71

§•

Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods

till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för

godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute

sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.

Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom,

vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ej

pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gifves,

eller panthaivaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskil­

109

lingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är

sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.

Hvad nu är stadgadt skall icke äga tillämpning, när panten ut-

göres af inteckning i gäldenärens fasta egendom.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från

stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling

eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan

orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag

eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit

utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället

under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där

vårdas eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär

den för godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs egendom, som i annans besittning finnes, varde

förbud innehafvaren meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den,

till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter

ty särskildt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af in tecknade

egendomen, vare borgenären pliktig att, där utmätningsmannen det äskar,

förskjuta kostnaden för anskaffande af särskild inteckningshandling å det

gäldenären tillkommande beloppet.

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrif­

ning däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om

värdering af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock

gäldenären de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upp­

lysning om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan

förmån, som skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka

i egendomen hafva inteckning för fordran eller för rättighet, som nu

sagts. Utmätas flera egendomar på en gång; varde de hvar för sig

beskrifna och värderade.

Har öfverexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning af fast

egendom, läte han den af utmätningsmannen beskrifvas och värderas.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemen­

Kungl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 22.

no

samt med andra egendomar, och linnes för någon af egendomarna icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egen­

dom, som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas

på sätt i 60 § stadgas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

80

§.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det

yrkar, afrad, hyra eller ränta, som af egendomen faller till dess den

varder såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen

eller af syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre

utan dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att

utgifva något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall

han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det

sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.

Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föran­

stalta om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför

influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman

hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till hända. För

medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller

annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det

påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;

dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som

för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsför­

rättaren redovisa skall hvad i 80 § 8 mom. är stadgadt äga motsvarande?

tillämpning.

in

Si

§.

Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye

ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens ut­

mätande för förre ägarens gäld.

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma

dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångs­

dag för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen

infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre

egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller

fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egen­

domen därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har

auktion till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den

rättegångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock

nye ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomst­

handling i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren

uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren

gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Gröres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har

öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag

för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot ut­

mätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som

ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess

sig visat, om lagfarten sökes.

Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om utmätning af den rätt till andel i inteckning, som, efter ty särskildt

är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade egendomen.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid ut­

mätningen uppgifva auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om ut­

mätningen, innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken

utmätningen ägt rum, samt huruvida för samma fordran inteckning är

meddelad eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för

att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger ut­

mätningsmannen att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 22.

112

bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen

bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egen­

doms försäljning eller hos hvilken, jämlikt 51 § konkurslagen, äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock

pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86

§.

Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med

betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från

den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda

handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare an­

sökningen förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om

fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det

öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom

samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit

sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan

verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när

sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om

egendomens försäljning förfallen.

87 §.

Har någon inteckning i fast egendom, som blifvit för annans fordran

utmätt, eller har någon till egendomen nyttjanderätt eller rätt till servitut

eller till afkomst eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan

vara beroende af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen

erlägger fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden

ansvarar, göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där ut­

mätningen afser allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund

af inteckning häftar, utmätningssökanden för sin återstående fordran äger

företräde.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

88 §.

Har utmätning af fast egendom upphäfts eller eljest frågan om

sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller

öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra an­

mälan å landet bos domaren och i stad hos rätten.

Kung!. Maj:ts Nåd Proposition No 22.

113

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för

auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,

så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes

lämpligt, i kyrkorna för de församlingar, som närmast därintill äro.

Finnes för viss stad förordnadt, att auktion skall kungöras på annat sätt

än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att

förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som för

auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätnings­

mannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.

91 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kun­

göras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd. Har gäldenären tillkommande rätt till andel

i inteckning i hans fasta egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen

innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det

gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter.

Skall sådan handling anskaffas, må ej förr än det skett kungörelse om

auktionen utfärdas.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om för­

säljningen jämväl införd i allmänna tidningarna tre gåDger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika inne­

hålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätnings-

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Häft.

15

114

mannen anmäla. De borgenärer, hvilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola därjämte, där de äro kände, underrättas om auktionen genom sär­

skilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall med posten afsända,

till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till

hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer

så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret

infördt, anskalfe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att för­

skjuta den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att för­

säljningen sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för

hvilka fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor

skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af

det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så

ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godt-

göras, upphöre försäljningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å far­

tyget anbragt tontalsmärke har en dräktighet af tjugu registerton eller

dårutöfver, uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro till­

städes och halva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han

före utropet därom underrättelse.

115

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse

om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen

hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att

genast efter inropet gälda en sjättedel af köpeskillingen i reda penningar

eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af

köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteck-

ningshafvare, som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfver­

taga den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute

köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan

för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,

och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock

det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpe­

skillingen till fullo gulden eller anstånd lämnadt efter ty nyss är sagdt,

vare köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget

varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går far­

tyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga

ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen

skillnaden; går fartyget till mera, hafve förre köparen ej rätt till öfver-

skottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen

gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besitt­

ning af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens

gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna § sägs, gälden öfvertagit.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet be­

talas; sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

116

Kungl. Maj:ts

Nåd.

Proposition

N:o

22.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,

där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

A landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gälde­

nären annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexe­

kutor pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifva auktionsställe, eller äro

flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena;

bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmät­

ningsmannen i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors

ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutor ers områden gå i en

försäljning, varde auktionen förrättad där hufvudgården eller, om sådan

ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är

belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet

öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte

öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försälj­

ningen taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den ut­

mätningsman, som skall auktionen hålla.

100

§.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffa gravationsbevis rörande

egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erfor­

derliga och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

117

101

§.

Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte

han kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktions-

stället införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,

äfvensom intagas i länskungörelserna; foge ock anstalt, att kungörelsen

varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst

i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,

än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst

fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion

å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till

efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,

må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund

hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktions­

förrättaren aflämnad.

102 §.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt

sammanträde för förhandliug om rättsägares anspråk och villkoren för

försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kun­

görelsen om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än

två dagar före auktionen.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att

den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han

eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som

bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid och, där enligt 102 § särskildt

sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran , hvarför egendomen på grund af inteckning

eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar eller som skall utgå med

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, eller fått åt sig upplåten

rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, skola, där de äro kände,

om auktionen och det särskilda sammanträdet, där sådant skall hållas,

underrättas genom särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall

med posten afsända, till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna

må komma dem till hända minst fjorton dagar före auktionen, och till

utländska borgenärer så fort ske kan; skolande i kallelsebrefven tillika

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

118

lämnas uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för

hvars gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen

och sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gälde-

nären meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,

och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion

inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så ske

kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor och i

stad genom anslag, som förut är sagd!, före den utsatta dagen kungjordt.

106 §.

Vid auktionens början uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet

öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egen­

domens försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga

handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka

hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant

anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där han

när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som

anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hvad sålunda föreskrifvits skall, där sammanträde som i 102 §

sägs hålles, vid det sammanträde iakttagas; skolande i ty fall hand­

lingarna ånyo uppläsas vid auktionen.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättaren borge-

närsförteckning, hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan

lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett, jämte

kostnaderna för förfarandet, följande fordringar och rättigheter, nämligen:

l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen

i de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktions­

förrättaren anmäld;

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

119

2: o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

äger rum, samt, där egendomen är afträdd till konkurs, fordran, som

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handels­

balken, äfvensom anspråk på ersättning för kostnad och arfvode för

egendomens förvaltning, såvida yrkande om betalning ur köpeskillingen

för fordran, som nu sagts, blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och

3:o) nyttjanderätt samt rätt till servitut eller till afkomst eller

annan förmån, som från egendomen skriftligen upplåtits, där rättigheten

är intecknad eller den handling, därå rättigheten grundas, är af rätts-

ägaren till auktionsförrättaren ingifven eller eljest för honom tillgänglig.

Servitut, som är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens

försäljning äga'bestånd, skall icke upptagas i förteckningen.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende

af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller

rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom

beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej

beviljad, värde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore in­

teckningen gällande.

no §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas

före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af

fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, *å hvilken

enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan

förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något

värde för dem utsättes.

112

§.

Ränta å fordran, som är i egendomen inteckad eller hvarför

egendomen häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärs-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

120

förteckningens uppgörande beräknas för ett år, där ej då visas, att den

för annan tid innestår.

Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.

2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall

hvad ofvan är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande tillämpning

beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå till rättig­

hetens innehafvare.

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 22.

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de

fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de

fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas;

och varde i borgenärsförteckningen angifvet,, att det lägsta bud, som vid

auktionen må antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta

budets beräknande afdrag därför ske.

§.

År fast egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §

konkurslagen stadgas på begäran af borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare

inteckningshafvare och den, som i egendomen äger bättre förmånsrätt,

berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller

styrkt och fordringen är i konkursen bevakad, äska att försäljningen i

stället sker till gäldande af hans fordran; framställe dock yrkande därom

hos auktionsförrättaren före auktionen eller, där enligt 102 § särskild!

sammanträde skall hållas, före detta sammanträde. Göres ej sådant

yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägare.

. U5 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas vid en auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas,

varde särskild borgenärsförteckning för hvarje egendom upprättad;

skolande däri af den gemensamma inteckningen upptagas det belopp,

hvarför egendomen svarar i förhållande till de andra egendomarna, med

anmärkning att beloppet kan komma att förhöjas till följd af brist i dessa.

121

Äro egendomarna utmätta för samma fordran, och har den gemen­

samma inteckningen bättre rätt än denna, värde lägsta budet för en

hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen ägde rum för

gäldande af den gemensamma inteckningen, dock med anmärkning att

frågan om försäljning skall, ändå att nämnda bud öfverskrides, förfalla,

där sammanlagda köpeskillingen för egendomarna ej lämnar tillgång till

gäldande af någon del af utmätningssökandens fordran.

Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att,

där försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må

upphöra, varde i öfverensstämmelse därmed borgenärsförteckningarna

upprättade och lägsta buden bestämda.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

116 §.

I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå liufvud-

stolen af däri in tecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej må-

dock sålunda öfvertagas gäld, som i 109 § sägs, ej heller belopp, som

är i flera egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller inne­

hafvaren af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,

som i 115 § sägs.

År intecknad fordran, som efter ty nu sagts skulle i egendomen

innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § samman­

träde för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren

berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han före borgenärs-

förteckningens upprättande därom framställer yrkande. Finnes vid

borgenärsförteckningens upprättande andel i inteckning, som faller inom

lägsta budet, tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskildt

yrkande ur köpeskillingen gulden.

Hvad ej af köparen öfvertages skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i

egendomen innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.

117 §.

Varder om rättsägares inbördes företräde eller om villkoren för

försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverens-

kommet än i detta kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteck­

ningens upprättande till efterrättelse.

Bihang till Biksd. prof. 1912.

1 Sami. 14 Höft.

16

122

118 §.

Borgenärsförteckningen skall underskrifvas af auktionsförrättare!!;

och läte han rättsägare, h vilka åt förteckningen nöjas, därå teckna sitt

godkännande.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

120

§.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före auktionen

yrkar, att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild

fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller kommit

i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning utropad.

Gå ej vid denna försäljning egendomarna så högt, att fordran, för

hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där

de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del

af utmätningssökandens fordran och ej innehafvaren af den gemen­

samma inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister genast erlägges, alla

egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Åro egendomarna

utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop

ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna

köpeskillingarna gäldas. Åro två eller flera bland egendomarna i samma

ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum

af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver samman­

lagda beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid

dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma ut­

ropet företräde, och varde öfveiÅkottet på de gemensamt utropade egen­

123

domarna fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevill­

ning utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit delad,

och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall den å

egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas efter den

för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon af egen­

domarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke förslår

till gäldande af de belopp, hvilka falla inom lägsta budet, och skall

förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga

egendomarna ånyo gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet af söndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 2 mom.

37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må in­

teckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran

och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

122

§.

Har en af flera gemensamt intecknade egendomar blifvit särskildt

utmätt, och har i anledning däraf den gemensamma inteckningens inne­

hafvare framställt yrkande om försäljning af de andra egendomarna,

skall den egendom, som är särskildt utmätt, först utropas. Göres ej

därvid sådant bud, att utmätningssökandens fordran till någon del kan

utgå, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla,

varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd. Göres

sådant ljud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så som i

121 § stadgas; dock att, där lägsta budet för den särskildt utmätta

egendomen till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,

så förhöjes, att försäljning af densamma ej kan äga rum, frågan om

de öfriga egendomarnas försäljning skall förfalla.

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §

sägs, då skall, där den icke har företräde framför utmätningssökandens

fordran, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först ut­

ropas med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna

köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godt-

görelse och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

124

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens

innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas

utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,

gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Åro i borgenärsförteekningen upptagna flera sådana rättigheter,

som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,

som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i

förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför

annan, skall vika först efter denna.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör

den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge

grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet kun-

gjordt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

125 §.

Då inrop skett, gäldc köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,

dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteekningen bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller borgen för hvad sålunda skolat

gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom pant inteckning i

egendomen, må den godkännas endast såvidt dess hufvudstol ligger

inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen å egen­

domen satta värde samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän

bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,

varde egendomen genast ånyo utropad.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må

antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till gäldande af utmätningssökandens fordran och han bestrider

att försäljning må ske.

Uppgår det bud, som högst göres, ej till belopp, som nu sagts,

må försäljning ändock ske, där innehafvare af de fordringar, hvilka

falla inom lägsta budet och icke fullt täckas af den bjudna köpeskillingen,

så ock utmätningssökanden därom förena sig.

125

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens

slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,

hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge

han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist

fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd

samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i

101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätnings-

sökanden genast ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den

senare auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egen­

domen efter ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts

eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan

auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för

fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för samman­

trädet.

130 §.

Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpe­

skillingen, som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar utgå,

vara till auktionsförrättaren gulden, såvidt anstånd efter 131 § icke

blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare köpet

ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder till

försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller borgen

ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen försälja

panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka

borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya utropet

högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag,

då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden

eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen

bjudits utöfver lägsta budet jämte ränta därå äfvensom kostnaderna för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

126

samma auktion; går egendomen till mera, hafve han ej rätt till öfver-

skottet. Kostnaden för senare auktionen vare han ock pliktig att gälda,

där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteck-

ningen skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,

lämnat honom anstånd med betalningen, äge köparen å köpeskillingen

afräkna motsvarande belopp; dock skall, om auktionsförrättaren det äskar,

ställas pant eller borgen för återbäring, i händelse beloppet skulle finnas

rätteligen tillkomma annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne

förnöjde äro, öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd

med betalning däraf, vare lag samma.

132 §.

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen

vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyl­

dighet fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill

handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmät­

ningsmannen honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta

i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid

försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta

legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga

legoaftal vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker

uppsägning, gälle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid

för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator

eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller

hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på

grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där

aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren

åliggande förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må å

legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra mer

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

127

än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna hvad

han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga om

sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren, eller

annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren

blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren

fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande, som i

28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall

gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försälj­

ningen gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle

brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga

om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande till-

lämpning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i

hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående

afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,

varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,

ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare

på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen

upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

I fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet

afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller

som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa

något, som å den auktion säljes.

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skynd­

samligen och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar

efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhanda­

hålla den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva

penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,

skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till hända.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit

laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot

pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre

dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,

där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade

under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig

nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han

sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i

fråga om utmätningsvis såldt fartj^g eller gods i fartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför

panthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i

140 § sägs.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betal­

ning, såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt

129

yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalk en, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsord-

ningen belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å samman­

träde, som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestår.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge

de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock

gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme

inför auktions förrättaren sammanträda för att höras angående köpeskil­

lingens fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman­

träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsför-

rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom

införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej

alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att

de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

Nu har, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en

borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit

utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har

sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven

tid framställdt: finnes oj full tillgång för borgenärerna och kunna de

ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller

borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med

utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i

afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

17

Kunrjl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 22.

130

tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt under­

rättas om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig

där infinna.

Finnes i fall, som bär förut är sagdt, full tillgång till alla ford­

ringarnas gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men

gitter ej borgenär, som efter i39 § yrkar betalning utan att lian fått

utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskil­

lingen; hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till samman­

träde för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men

utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, in­

sände han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver

utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som

därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning

af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar

gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Väster­

bottens, Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i

öfriga delar af riket å fyrtioandra dagen efter auktionen.

Har, på klagan öfver utmätningen, eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman­

träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjord t på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsför­

rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse

därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,

i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,

äfvensom intagas i länskungörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, eller

hafva, i det fall att enligt 95 eller 130 § egendom försålts efter nytt

utrop, medel erlagts af förre inroparen eller influtit genom försäljning

af pant eller utsökande af borgen, varde den tillgång jämte köpeskil­

lingen fördelad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

131

144 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättnings-

mannen redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för

de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blifvit

anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga är

om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.

Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när

är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,

så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättnings-

mannen i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd samt läte dem,

som däråt nöjas, teckna sitt godkännande å längden; och varde därefter

utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt 156

eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes

ärendet anhängig! hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt

förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed

icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,

inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfver-

exekutor anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,

att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.

Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad

mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.

Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas till­

gängligt för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor an­

hängig är, Öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve

han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt

utslag muntligen.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts före borgenärsförteckningen»

uppgörande, bort däri upptagas, blifvit senare anmäld, varde utdelning,

132

i den. mån tillgång- finnes, borgenären tillagd efter de i borgenärsför-

teckningen upptagna belopp.

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller

annan förmån, som vid försäljning af fast egendom icke bibehållits,

skall, utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i

penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas

uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,

som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för

hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,

med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som

af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdel­

ning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall

gäldas före förfallodagen, eller skall utdelning ske allenast för ränta eller

annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen

beräknad efter de i 110 och 149 §§ stadgade grunder.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

151 §.

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet

beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej vunnit

laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad, varde

hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid fördel­

ningen afsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slutligen afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin

talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,

såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,

själf stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter tv nu sagts afsättning

ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

152 §.

Då. efter ty ofvan är stadgadt utdelning för fordran beräknas, utan

att fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas,

133

varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det

fall att detsamma eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma

den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd

borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej

heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären

rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen

vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexe-

kutors beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret

väckt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad honom

därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller borgen

för hvad han lyfter, där ej öfverexekntor finner skäligt tillåta, att lyft­

ning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller,

om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade grunder;

då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet, de borge­

närer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske utan pant

eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det bestrider, eller

enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej, mot

köparens bestridande, utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än

mot pant eller borgen.

157

§'

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till

egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,

i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för

hvad han lyfter, gällande hvad därom särskildt stadgadt är.

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon .

borgenärs fordran, skall ofördröjligen i länets ränteri nedsättas. Bär

borgenärens anspråk blifvit godkändt genom dom eller utslag, som ej

vunnit laga kraft, vare han dock berättigad att beloppet mot pant eller

borgen lyfta. I annat fall må på öfverexekutors pröfning ankomma,

huruvida beloppet, innan fråga om rätt därtill blifvit afgjord, må mot

pant eller borgen lyftas, vare sig af den borgenär, för hvilken det

blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund af bestämmelse, hvarom

i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borge­

när tillagda men icke af honom lyftas, skola i länets ränteri nedsättas.

Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes än å landskansli, och

borgenären ej inom fyra veckor därefter medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,

och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördel­

ningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af

annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i landtränteri nedsättas,

må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som af

öfverexekutor godkännes, för att där mot ränta innestå, under den tid

öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,

som finnes till medlen berättigad.

161 §.

Finnes i fall, då försäljning af fast egendom ej kommer till stånd,

behållen afkastning af egendomen, skall för fördelning däraf samman­

träde hållas å tid, som i 142 § är stadgad; skolande fördelningen verk­

ställas enligt de grunder, som i fråga om medel, hvilka influtit under

tvångsförvaltning, äro stadgade i 7 kap.

Har af anledning, som i 130 § sägs, egendomen gått under nytt

utrop men försäljning då ej skett, skall ock för fördelning af hvad förre

135

inroparen jämlikt 125 § erlagt eller som influtit genom försäljning af

pant eller utsökande af borgen, sammanträde, som nyss sagts, hållas;

och varde beloppet, sedan auktionskostnaderna guldits, användt till

betalning af utmätningssökandens fordran. Uppstår öfverskott, varde

det fördeladt på sätt ofvan i fråga om fördelning af behållen afkastning

är stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,

än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två

månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§

nämnas, och inom en månad sedan stadsfogde sådana handlingar emot­

tagit; svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,

där han ej visar, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen

eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätnings­

mannen ej kunnat förekomma. Möter sådant hinder, bör det, vid äfven­

tyr att det eljest ej må till ursäkt räknas, genast antecknas i den dag­

bok, som skall af utmätningsmannen hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i

54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som

i 162 § sägs..

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för

lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta

sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i all­

männa tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så

skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet

öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af

de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,

skola, utom i fall som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas

borgenären till hända under åtta veckor från den dag borgenären äger

rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under den tid eller därefter före

ingången af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de

ofördröjligen af utmätningsmannen i länets ränteri nedsättas; och äge

utmätningsmannen sedermera att med beviset om nedsättningen till

borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande

blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning till honom

återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären

till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om sådan handling

hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, kåfve

ej rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,

där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre

rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det

lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra

om året.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger

rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter

sex för hundra om året och ansvare dessutom för tjänstefelet.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpe­

skillingen erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillin­

gens fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra

anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt dävid tillika

insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteck-

ningen; har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån

af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 161 § afses, likvid utfallit å

hufvudstol af intecknad gäld, åligge det den, som förrättat fördelningen,

att, sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra an­

mälan som nj^ss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o

22.

7 KAP.

137

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd, och

vill utmätningssökanden, att afkastningen skall användas till gäldande

af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild

förvaltning; framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande,

innan förrättningen afslutas, och förskjute på anfordran den för för­

valtningen nödiga kostnad.

170 §.

Sättes egendom under tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, för-

ordne auktionsförrättaren syssloman att omhändertaga egendomen och

besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen

honom nödiga rum till bostad.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i

fråga om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gälde­

nären eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 §

2 mom. är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs ut­

gång, dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till auktionsför­

rättaren afgifva redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge

sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arfvode för sitt bestyr.

Auktionsförrättaren äge skilja sysslomannen från befattningen, där

skäl därtill äro, och förordna annan i hans ställe.

172 §.

'

Af behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför

nödig kostnad guldits, skola först de borgenärer, hvilka för sina

fordringar äga företräde framför utmätningssökanden, undfå likvid för­

rän tor och andra årligen upplöpande belopp, samt återstoden användas

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

18

138

till gäldande af kostnaden för utmätningen och auktionen äfvensom

utmätningssökandens fordran.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

173 §.

Sedan redovisning till auktionsförrättaren inkommit, utsätte denne

ofördröjligen tid och ort för sammanträde mellan borgenärerna och

kungöre det minst tio dagar förut i allmänna tidningarna samt, där så

ske kan, i tidning inom orten; läte ock kungörelsen införas i läns-

kungörelserna. Borgenärerna och gäldenären skola ock genom särskilda

kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom. stadgas, om sammanträdet

underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge auktionsförrättaren

den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behåll­

ningen mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det före­

träde dem emellan lag stadgar.

Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade

borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen

ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan vid ett sammanträde

jämväl för ett senare.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen tillämpas hvad angående

fördelning af köpeskilling för fast egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge

auktionsförrättaren att, när likvid å hufvudstolen utfaller, därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända

förd elningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom

stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen

framlades, eller hafve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare

ock öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

177 §.

139

Den, som begärt tvångsförvaltning, vare öppet att när som helst

hos auktionsförrättaren äska, att egendomen ånyo utbjudes till försälj­

ning. Har sådant yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran

egendomen blifvit utmätt, Aligge sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall

hållas, före det sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej

sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det sammanträde, då

fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringsförbud samt reseförbud, så ock annan

handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,

kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den

fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan inne-

hafver och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sanno­

lika skäl för sin talan, och pröfva!' öfverexekutor, det fara är att gälde­

nären undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad

efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till

visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom

fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant

förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenär

gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas

att det utgifva.

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

181 §.

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egen­

dom och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet

ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes, be­

vilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,

som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till

säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i

mät tagas.

184 §.

Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller ränta,

som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman tillsatt

att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt. Den

som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift, som

bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning förfaller,

gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under

innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,

värde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184

§ förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller

gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,

såsom i 160 § sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

141

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att

efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som

häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker

från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då

äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han

gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än

sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där

borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom

trettio dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar

efter det öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom

lagsökning sin fordran kräft eller sin talan till domstol instämt eller

fullföljer han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos

öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller fö£

budet åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan

mot öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom

tillerkänd, må tiden för talans instämmande räknas från den dag hof-

rättens utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas

genom kungörelse i allmänna tidningarna, hafve den, som kvarstaden

eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett

inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i ty fall föreskrifvet är rätte­

ligen fullgöres.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran

beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller

borgen ställer.

190 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej

vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är.

142

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

191 §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från

det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att

genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;

och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att

sin talan vid domstol efter stämning utföra.

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid

är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt

skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han

ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.

Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må ock

förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner uppen­

bart, att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin

talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning enligt

192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller

borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.

Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har

han för sin talan visat synnerliga skäl, äge dock öfverexekutor honom

från säkerhets ställande befria.

194 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall

göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå

svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,

att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden

bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock

icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

143

195 §.

Finner öfveroxekutor, att den, som talan anhängigg] ort, Baknar skäl

därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras, för-

ordne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid

förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad

honom varder ålagdt, målet ändock afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor

förekommnnde utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna

lag föreskri fven.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,

där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen

medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då må

ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå dom­

stolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena parten

bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197 §.

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,

efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten bör

till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och

försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen

för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden

varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är af

honom förskjutet eller af honom vid anfordran gäldas, hos honom utmätas.

144

Har af flera gemensamt intecknade egendomar någon blifvit särskildt

utmätt för fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,

och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de

andra egendomarna men försäljning ej kommit till stånd, skall den,

som påkallat den särskilda utmätningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga

kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett

efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kost­

naden för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid

förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf

blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsätt-

ningen underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för för­

rättningen förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast

egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande af kostnaden för egendomens

utmätning och försäljning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där

utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom

utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den tappande

partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos honom af

utmätningsmannen uttagas.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200

§.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom

denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

145

201

§.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å

femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom

i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med för­

rättningen, ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han erhöll

del af protokollet öfver utmätningen.

202

§.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast

egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock att

klagan öfver borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande

af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, skall föras i den ord­

ning 203 § stadgar.

203 §.

År någon missnöjd med förslag till fördelning af köpeskilling för

utmätningsvis såld egendom, hvilket enligt 146 § blifvit af utmätnings­

man upprättadt, eller med utmätningsmans förslag till fördelning af

medel, som i 161 § afses eller som influtit under tvångsförvaltning,

ingifve sin klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde

dagen, sedan förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och

visas ej inom samma tid laga förfall, värde klagan, såvidt den åsyftar

att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.

Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet fullfölja.

Vid förrättning, som i nämnda §§ omförmäles, meddele utmät­

ningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas bör

samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,

underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde för­

rättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets

utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och

Bihang tiU Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

146

gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet

skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid för­

rättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,

äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes

nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utmätningsman skall, efter

ty i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller

söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty

att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner

sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde

sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,

äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att tills vidare

i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång af åtgärden

eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna föranleda.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmärs, skall öfverexe-

kutors slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210

§.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman

vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annor­

ledes förordnar.

.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22.

147

11 KAP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211

§.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge där-

öfver i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt

utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika

meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt

äfventyret, om det försummas.

öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmät­

ningsman, må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på

målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja

talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre

myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol för-

visadt, må ej gäldenär söka ändring.

212

§.

Har öfverexekutor genom särskildt beslut utlåtit sig öfver omstän­

dighet, som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras annor­

ledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment att sär­

skildt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före målets

slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål

af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i fråga om

fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af öfverexekutor

såld, eller af medel, som i 161 § eller i 7 kap. afses, eller på klagan

öfver utmätning, auktion å fast egendom eller förslag till fördelning af

köpeskilling eller af medel, som i 161 § eller i 7 kap. afses, ingifve sina

besvär till hofrätten i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Gottlands län före klockan tolf å trettionde dagen

samt i mål från öfriga delar af riket före klockan tolf å tjugonde dagen

148

från den dag, då utslaget muntligen afkunnades, eller, om det blifvit

efter anslag meddeladt, från den dag, å hvilken utslaget är ställdt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare tid,

som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver borge-

närsförteckningen, när de ej afse bestämmande af lägsta budet eller vill­

koren för försäljningen, skola anföras i den ordning, som för klagan öfver

öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning är stadgad.

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §

nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till

klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han

af beslutet erhöll del.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vin­

nande tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,

och varde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten

utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för

sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,

och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst

fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet

är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty

fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde

dagen efter sista kungörandet.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld

till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och

är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,

som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg

honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de

ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;

visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

149

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors

utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt

fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

219 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,

efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver

besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden

pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshand-

lingarna samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten

tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kun­

göres, till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §

rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt åter­

ställa handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för in­

gifvande af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna, hos

hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda hänseenden

åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja, när skäl därtill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,

eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,

eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af

klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må

från delgivning undantagas.

220

§.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterligt, hvar

han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han

ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga

besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat er­

hållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där

de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att

styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,

samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

150

221

§.

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten

honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om del-

gifning enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §

sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga

målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af del-

gifningsbevis bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller

äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven

då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens före­

läggande låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

222

§.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskildt bemyndigande berätti­

gad att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis be­

stämda tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,

vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hof­

rätten ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna

införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kun­

görandet. Förklaring, hvarom nu är sagdt, må oek i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föran­

leda uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas

laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

225 §.

151

Pröfvar hofrätten tillfälle höra lämnas klagandens vederpart att

afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till för­

klaring blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden

höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,

äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga

är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans

utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottland afgjorda, må

fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskild! stadgadt.

227 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfver klagade utslaget, gälde den

klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skä­

ligt. Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §

rättegångsbalken stadgadt är. Missfirmar någon hos hofrätten öfverexe­

kutor, äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till an­

svar, när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;

är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskild! åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när

skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,

förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet

redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må

föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.

Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet

visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 211 §

finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt med­

delats, må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans

förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å

trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden

åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jämte hofrättens

protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola

från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos

Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall kla­

ganden hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande

iakttagas bör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten in­

fordras därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra

höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till

Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämp­

liga delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hof­

rätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats

vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning

eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända

till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms

försäljning, h vilket meddelats före nämnda dag, bestämmelserna i 86 §

2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors

beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af be­

slutet, de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §

konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola

ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,

där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lag­

rum, som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

153

Förslag

till

Lag

om ändring af yissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 15, 18—26, 30, 32—38, 44, 45, 52,

54, 55 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egen­

domen häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom.

Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning

utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller

konkurs börjas än tre år. För den kostnad, inteckningshafvaren får

vidkännas för bevakande af sin rätt till betalning ur egendomen, njute

han ock den rätt nu sagts.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami 14 Höft.

20

154

2 mom.

År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade

egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren

sökt lagfart å sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre ägaren

sökas. År tvist om ägandanderätten antecknad i lagfartsprotokollet,

må den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

19

§•

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §

bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och seder­

mera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §

andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hyllande,

skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut

ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos

rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

20

§.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordrings-

handlingen i hufvudskrift; och varde .bevis om förnyelsen där tecknadt

å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt intecknings-

protokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och

årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och

under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,-

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis

a handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsför-

nyelse: sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som

inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gildt,

som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör för­

nyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på

urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens

innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock

inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete intecknings­

handlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet

införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

165

21

§.

Vill fastighetsägaren i stället för en inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten intecknings-

handlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt

åteckpe handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till

åtgärden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

22

§.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-

handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd

af annan än fastighetsägaren, må dödning ock ske, där det visas, att

fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga. mot­

svarande tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre

rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe­

skillingen erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej beloppet af

köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen. Anteckning härom

skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling, som visar

köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å landet å

nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångs­

dag för inteckningsärenden.

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

24 §.

1 mom.

Varder fast egendom afträdd i enlighet med gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk, då skall, sedan löseskillingen

blifvit å behörig ort nedsatt, hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för

inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till

rätten eller domaren inkommit anmälan, att löseskillingen blifvit nedsatt,

göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom.

Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm­

melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, eller af medel, som

jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare

i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej skett, betalning

att utfalla å hufvudstol af inteckning, hvarför egendomen häftar, vare

inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,

anteckning gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad

egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å

hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis

säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta

samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;

dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas

ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkurs­

boet den rätt nu sagts.

År å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning häftar,

afbetalning gjord, eller är eljest inteckningsliafvaren icke berättigad att

157

utbekomma mer än en del af intecknade beloppet, vare i fråga om den

öfriga delen lag, som i andra stycket sägs; dock att inteckningshafvaren

för sin fordran äger företräde.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteck-

ningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande i intecknings-

protokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,

att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetande beloppet,

än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen an­

teckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet an­

mälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i

dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll

i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteck­

ning till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla

med förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran;

vare ock fastighetsägaren öppet att utan inteckningshandlingens före­

teende få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som af­

skrifvits. År fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning

utmätt, äge utmätningsmannen utfärda handling, som nu sagts, och på

grund däraf få inteckning meddelad.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings-

lagen bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,

ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han intecknadt belopp,

158

som kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den,

som personligen svarade för fordringen, fri från ansvarighet för sådant

belopp.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,

hvile ansvarigheten å hvar af egendomarna till så stort belopp, som å

den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes ej, när gemensam

inteckning i flera egendomar beviljas, visst värde å hvarje egendom

utsatt i inteckningshandlingen, skall för bestämmande af ansvarighets­

beloppet hvarje egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå

till allmän bevillning, som var gällande året näst före den tid, då in­

teckningen söktes, eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes,

den, som efter nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egen­

domarna skola utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan upp­

skattning, skall ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden,

som, efter ty i utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas

egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur

köpeskillingen för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egen­

dom efter första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egen­

domarna till last och varde dem emellan fördelad enligt den där stadgade

grund. Saknas i någon af egendomarna tillgång till gäldande af därå

belöpande andel i bristen, skall den andel på enahanda sätt fördelas å

de återstående egendomarna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp,

som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de

andra egendomarna, där ej mellan honom och öfriga rättsägare är annor­

lunda aftaladt.

Varder aftal, hvarom nu är sagdt, vid rätten styrkt, skall det i

inteckningsprotokollet anmärkas, och teckne rätten bevis därom å de

inteckningshandlingar, hvilka för aftalets styrkande blifvit vid rätten

företedda. Har aftalet blifvit i inteckningsprotokollet anmärkt, vare det

jämväl mot ny rättsägare gällande.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

159

34 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där

någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren sär­

skild! säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att

för utrönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra

stycket bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga

egendomarna eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade be­

loppet ej är till betalning förfallet; dock åligge honom att, innan den

egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, skall säljas, fram­

ställa sitt yrkande i den ordning 13 § utsökningslagen bestämmer samt,

där ej den myndighet, hos hvilken yrkandet framställes, skall förrätta

auktionen, till auktionsförrättaren ingifva bevis, att yrkandet blifvit

framställdt.

Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,

må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen, där nämnda

egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför

egendomen enligt 32 § första stycket ansvarar.

35 §.

Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, såframt

icke samtliga de egendomar, som häfta för inteckningen, blifvit sålda

vid samma auktion och försäljningen skedde utan att särskilda utrop

föregått, egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

■erlagts, icke vidare häfta för någon del af intecknade beloppet, som

icke af köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen, ändå att detta

faller inom det för försäljningen bestämda lägsta budet; och varde därom,

efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda af gemensamt in tecknade egendomar en eller flera utmät­

ningsvis sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen

kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande

därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen

blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i intecknings­

protokollet.

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

36 §.

Hvad i 32—35 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämp­

ning, där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af intecknad

egendom.

37 §.

1 mom.

Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, såvidt ej nedan i denna § annorlunda stadgas, i fråga

om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet tillämpas

hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

2 mom.

Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stam­

fastigheten för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för hvad

däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att in-

teckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stamfastig­

heten och lägenheten. Äro från stamfastigheten flera lägenheter af-

söndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning före

den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera

lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit sökt,

gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna

öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad efter

de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än

inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge

inteckningshafvaren, efter ty i 34 § sägs, äska försäljning jämväl af

lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars

särskilda försäljning blifvit begärd.

3 mom.

Inteckning, som afses i 2 mom., må, såvidt den be­

svärar lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva

samtyckt till åtgärden.

För dödning, hvarom nu är sagdt, må inteckningshandlingen upp­

visas vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den

rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning

om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningshandlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt intecknin­

gen är beviljad, när och under hvilken § i protokollet det skedde, och

när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet

161

därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,

där lägenheten ligger; och vare det så gillt, som hade intecknings-

handlingen dit ingifvits.

4 mom.

Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för in­

teckningar i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

38 §.

Då fast egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jäm­

likt 51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för intecknings-

ärenden. Inkommer anmälan, att utmätningen, upphäfts eller att frågan

om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen be­

stämmer, varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i in­

teckningsprotokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens

fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning

helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning

nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran

stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens sam­

tycke till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,

eller visas, att ny ttj anderätten af annan anledning upphört, må på be­

gäran af fastighetsägaren inteckningen dödas.

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om

ny ttj anderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft

och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande

Bihang till Riksd. prot. 1912.

1

Sami.

14 Höft.

21

162

därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångs­

dag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteck-

ningsärenden.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för

fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för

nyttjanderätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

52 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings­

lagen bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteck­

ning för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt gälle

ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon

upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens inne­

hafvare att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen

utbekomma förmån i penningar eller varor, som är upplupen och inne-

står ogulden, samt den kostnad han för bevakande af sin rätt till be­

talning ur egendomen får vidkännas, så ock, där egendomen säljes utan

förbehåll om rättighetens bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning

motsvarande uppskattade värdet af de förmåner i penningar eller varor,

som tillkomma honom. Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för

längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs börjas än tre år.

I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.

första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för

fordran äga motsvarande tillämpning.

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättig­

hetens bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om

nyttjanderätt är stadgadt.

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för

nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning-

för servitut.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

163

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,

däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning

är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om in­

teckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 35, 38 eller

45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring af vissa

bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1

§•

Den nu antagna lagen om ändring af vissa bestämmelser i för­

ordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall

jämte hvad bär nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1913 och

tillämpas jämväl å inteckning, som tillkommit före nämnda dag;

dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt

att ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upp-

lupit före nämnda dag,

dels hvad i 26 § första stycket stadgas icke skall äga tillämpning,

med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren ånyo ut-

gifven efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 2 och 3 mom. icke skola till-

lämpas i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2

§•

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande

utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpe­

skillingen inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å in­

teckning äldre lag äga tillämpning.

165

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen

blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit af­

trädd före den 1 januari 1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

3 §.

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighets­

ägare öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre

lag kunnat dödas utan inteckningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4

§.

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, som ägt rum innan nya

lagen trädt i kraft, föranledt egendomens försäljning, då må, sedan för­

delning af köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på

begäran af ny ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i intecknings-

protokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att an­

teckningen om utmätningen eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas

utan inteckningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller

ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye

ägarens åtagande skola fortfarande gälla,

än äfven i fråga om inteckning för fordran, som kunnat ur köpe­

skillingen till fullo gäldas men som understigit intecknade beloppet, där

ej inteckningen dödats eller förfallit, att därå belöpande utdelning lyf-

tats eller att på grund af nye ägarens åtagande inteckningen skall

gälla för fulla beloppet;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått

försäljningen, finnes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad,

därom göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning

eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingitves, i inteck-

ningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att

anteckningen om utmätningen eller åtgärden förfallit.

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 7-14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14

juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade

lydelse:

7

§■

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till kon­

kurs, eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansök­

ningen afslås.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i tomträttsprotokollet.

. 8

§.

1 mom.

Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning ut-

sökningslagen bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,

dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs

börjas än tre år. För den kostnad, inteckningshafvaren får vidkännas

för bevakande af sin rätt till betalning ur tomträtten, njute han ock

den rätt nu sagts.

2 mom.

År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomt­

rätten, denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren

167

sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre

tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång antecknad

i tomträtt sprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare

har tomten i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

9

§■

1 mom.

Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här

nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades

och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare

inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åt­

gärd, som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom

tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,

där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.

Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten

fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där

tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan un­

derrätt förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i

sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller

med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är be­

viljad, när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när in­

teckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande

af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver

till den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs;

och vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt

å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteck­

ningen förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af

inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla;

vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete

inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i tomt-

rättsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan

verkan.

168

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning, som

i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshand-

lingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället; och

göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt åteckne

handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de nya in-

teckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är af

betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af in-

teckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till

åtgärden.

11

§•

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-

handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Askas sådan åt­

gärd af annan än tomträttshafvaren, må dödning ock ske, där det visas,

att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga mot­

svarande tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar, må

ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes att

gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre rätt

än denna.

12 §.

1 mom.

Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsöknings-

lagen bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe­

skillingen erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej beloppet af

köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen. Anteckning därom

skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling, som visar

köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet, i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångs­

dag under lagtima ting.

169

2 mom.

Varder tomträtt afträdd i enlighet med gällande bestäm­

melser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om

ändring eller utrifning af vattenverk, då skall, sedan löseskillingen blifvit

nedsatt å behörig ort, hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för in­

teckning, som meddelats i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten

eller domaren inkommit anmälan, att löseskillingen blifvit nedsatt, göras

anteckning i tomträttsprotokollet så som i 1 mom. sägs.

3 mom.

Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm­

melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, eller af medel, som

jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare

i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning att ut­

fälla å hufvudstol af inteckning, hvarför tomträtten häftar, vare inteck­

ningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom, sedan

fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft, anteckning

gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,

af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma

rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,

där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträtts­

hafvaren till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkurs­

boet den rätt nu sagts.

År å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning häftar, af­

betalning gjord, eller är eljest inteckningshafvaren icke berättigad att

utbekomma mer än en del af intecknade beloppet, vare i fråga om den

öfriga delen lag, som i andra stycket sägs; dock att inteckningshafvaren

för sin fordran äger företräde.

14 §.

Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa in-

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Käft.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

170

teckningshandlingen vid rätten för afbetalningens antecknande i tomt-

rättsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet an­

märkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetande

beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan under­

rätt. Den rät;t läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen

anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då

den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, ned-

sattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen

bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om upp­

visandet anmälan hos rätten i den ort, där tomten ligger, för anteck­

nande i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens

protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

tomträttsprotokollet, då må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

lå inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

År tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i inteckning utmätt,

äge utmätningsmannen utfärda handling, som nu sagts, och på grund

däraf få inteckning meddelad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 22.

16

§•

Har vid försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt

taga betalning ur köpeskillingen, men låter han intecknadt belopp, som

kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i tomträtten, vare den, som

personligen svarade för fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsöknings­

lagen sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid

tomträttshatvares konkurs borgenärerna äskat, att 'tomträtt, som hör till

konkursboet, skall lörsäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,

171

beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å

nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rätte­

gångsdag under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen

upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde

ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestäm­

mer, varde anteckning därom, efter tv i första stycket sägs, i tomträtts­

protokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,

till rätten eller domaren inkommer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

22

§.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri in­

teckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit be­

viljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan om

inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 § anteckning-

skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 inom., 51, 54—57 och 67

§§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

9

§•

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de

böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med eds­

förpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppstår

konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid för­

klarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å landet af

domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson, kronofogde,

länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som till boet hörer,

under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig uppteckning

genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna och deras hemvist rätten

eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans

rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock, där rätten

eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under

säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom fram­

deles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären

173

ingifven, varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt. På

yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller domaren

att, i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga åt en eller

flere skicklige män att boet jämte' de böcker och handlingar, som nämnda

äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer gode män,

boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till för-

rättningsman enligt denna § förordnad; svärje inför rätten eller domaren,

att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan samma

plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem, hvilka

rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fast egendom finnes i boet, skall om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i inteck­

nings- eller fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Ligger egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande

af sådan anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort,

där egendomen ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur

bouppteckningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

36 §.

4 mom.

År under de sista trettio dagarna före konkursens början

pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna det

påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fast egendom eller

i tomträtt för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats,

vare inteckningshafvaren pliktig att, där borgenärerna det påstå, åter­

ställa inteckningshandlingen till konkursboet eller för verkställande af

utbyte efter ty därom är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad

sålunda är föreskrifvet icke skall äga tillämpning å inteckning i fast

egendom, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts

för fordran, som där afses.

51

§.

Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande

myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen bestäm­

mer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i den ord­

ning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är om försälj­

174

ning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten när­

varande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den där blifvit

lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som i 59 och 60

§§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf må säljas

under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande därtill

lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt eller annan för­

månsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något fall utan hans

samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas,

äga borgenärerna, där fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande

utmätningsman äska försäljning i den ordning, som om dylik egendom,

den där blifvit utmätt, särskildt är stadgad. År fartyg, som säljas skall,

för gäld intecknadt, må det ej annorledes än utmätningsvis säijas, med

mindre inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, där­

till samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshand-

lingen till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i

handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran, för

hvilken borgenären har sådan rätt till fartyget eller godset, som ill kap.

sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit utmätt

inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskildt är stadgadt, för­

månsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären

besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,

där ej gode männen eller sysslomannen vilja den lösa; skolande försälj­

ningen, där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i

den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt

är stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försäljes, läte borgenären

gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när för­

säljningen skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt är,

äge sysslomännen därom besörja; dock att hvad sålunda stadgats icke

skall äga tillämpning, när förskrifning, som är intecknad i fast egen­

dom, blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombuds­

man, i mån af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,

Kung!;. Majds Nåd. Proposition. No 22.

175

den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt

utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning

lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till

rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han

lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen

medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmåns­

rätt för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är

sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,

sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående § medgifvas må, äge

borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten häröfver

utslag.

57 §.

Varder å fast egendom, som finnes i boet och icke står under

tvångsförvaltning såsom i utsökningslagen sägs, auktion utsatt att hållas

i den ordning där stadgas, åligge det gode männen eller sysslomännen

att till auktionsförrättaren aflämna behållning, som af egendomens för­

valtning uppkommit. Behållning, som ej sålunda aflämnas, skall, innan

slutlig utdelning sker, öfyerlämnas till öfverexekutor, som har att mellan

rättsägarne uppgöra likvid i den ordning utsökningslagen bestämmer i

fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning.

67 §.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämme borgenärerna,

antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för

sysslomän efter tid räknas. God man eller syssloman äge ej att för

egen del, där han själf är borgenär, eller såsom ombud för annan del­

taga i borgenärernas beslut härutinnan. Nöjes ej god man eller sysslo­

man med beslutet, eller menar någon borgenär, eller gäldenären, att

arfvodet blifvit. för högt bestämdt; lägge rätten dem emellan, som skä­

ligt prof vas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borge­

närerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag

176

skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som där­

efter bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode till­

erkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig

reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild för­

månsrätt eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva in­

teckning eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode

än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

117 §.

2 mom.

Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta

till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessför­

innan fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå

ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den

offentliga stämningen utfärdad blek

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

122

§.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och

hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller

domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande

å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran

beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och

pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de kon­

kursboets tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än

det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar

därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran

löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan

med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo

den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvalt­

ning framläggas.

177

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomännens

åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den

rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den

dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst

upplöstes; och varde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre

rätt fullföljes.

124 §.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar

förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag till-

ändagått, anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga

fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rätte­

gång eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan

tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna för­

delad. År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej

hinder för konkursens afslutande, där auktion å egendomen hållits i den

ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna, ändå att sådan

auktion ej hållits, besluta, att konkursen skall afslutas.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, gifve sysslomannen bevis

därom till gäldenären, om han det äskar. Vägra de det, pröfve rätten,

efter det ombudsmannen hörd blifvit, om laga skäl för den vägran är.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,

att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utledning

och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med före­

teende af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställ­

ning, förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att vidare

behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio dagar

borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens

fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offent­

liga stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten

eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål

förskjutet blifvit.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,

gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

23

178

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när för­

hållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet samt

i intecknings- eller fastighetsboken.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

Genom denna lag upphäfves 17 kap. 9 § 2 mom. handelsbalken,

sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 16 juni 1875.

Kungl. Majfa Nåd. Proposition N:o 22.

179

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undan-

skiftande af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock an­

gående undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;

bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det

lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än eu

månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,

från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas

borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda

tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å

nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter in­

ställelsedagen: har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter

180

inställelsedagen; vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag,

lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan an­

ställa på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen

förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;

då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning sökt på grund

af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af utfästelse af den

döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gälle

därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning, som blifvit

sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

Genom denna lag upphäfves 17 kap. 9 § 3 mom. handelsbalken,

sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 16 juni 1875.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

181

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

I fråga om utmätning af tomträtt samt försäljning utmätningsvis

eller under konkurs af sådan rättighet skall så förfaras som för utmät­

ning och dylik försäljning af fast egendom är stadgadt; skolande hvad

i 82 § utsökningslagen sägs angående lagfart gälla om inskrifning,

hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stad­

gadt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

182

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbulken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken skola

erhålla följande ändrade lydelse:

6

§•

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter

för fallod agen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt

annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och

byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfalls-

rätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före

utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,

där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika

rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersätt­

ning, där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatorn lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vatten-

fallsrätt, förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtill

hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vatten-

183

fallsrätten flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,

företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

9

§•

1 mom.

Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom, äge

näst efter de fordringar, hvarom i 6 § förmärs, förmånsrätt i samma

egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen flera

inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och de,

som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning för

fordran å ogulden köpeskilling, hvarför egendomen häftar, skall gifva

företräde framför annan köparens gäld, ändå att inteckning därför sökts

tidigare.

2 mom.

Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom för rätt

till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han

enligt lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt

som inteckning för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom.

Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför

egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, därest

utmätningen leder till egendomens försäljning eller till tvångsförvalt­

ning, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen, såsom vore

inteckning för hans fordran beviljad den dag utmätningen skedde; dock

att, om inteckning sökes samma dag utmätningen sker, utmätningen

har företräde. Inträffar konkurs, såsom i 8 § sägs; äge den förmåns

rätt ej rum.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

184

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober

1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under

konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

17

§•

Utinätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det

fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma

lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,

flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana sysslomän,

som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller

eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ord­

ning såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad

nu är sagdt åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad

i 198 § utsökningslagen sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

185

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt

hållas å den ort, där lian har sitt säte; och gånge därvid järnvägen

med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning

af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs af-

trädd, skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt

anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järn­

vägen om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslo-

män blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel

mest förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,

och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets

sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,

göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,

där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,

som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar

tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall

utgå af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20

§.

Den tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till kon­

kursbo hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47

§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs

afträdd.

Bihang till Riksd. prot. 1912.

1 Sami. 14 Höft.

24

186

Anses tÖrsäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borge­

närerna ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms af­

yttrande i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof

med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i kon­

kursen, och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenä­

rerna. Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §

konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej

sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för

parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för

att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid

åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då upp-

skofsyrkandet sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och

på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,

hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,

äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen

må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän

afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,

bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar samman­

räknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt

ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas

beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens för­

säljning ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i

andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak,

järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller

trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägs­

styrelsen, som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens

förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af upp-

skofsbeslutet skall säljas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

21 §.

Är järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis

försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp,

som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen

utgå, där ej borgenärerna, i den ordning 59 och 60 §§ konkurslagen

stadga, till den försäljning lämna bifall, så ock inteckningshafvare,

h vilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill samtycker och för

187

inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen till den, som af

inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning

utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen

ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa rätt.

Innan järnvägen blifvit såld, må konkursen ej afslutas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

22

§.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,

förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall fördelas

efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes företräde

gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutadt,

på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten årligen fördelas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14

april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

. Lösen föi joid eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

själfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens

eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om er­

sättningsbeloppet därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte

rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden

sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden

nos. Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersätt­

ningsbeloppet därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

tid nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör

sådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt

likvid dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättnings­

beloppet fastställdt genom öfverenskommelse emellan den ersättnings­

tagande och den, som ersättningen gifvit, och förmenar intecknings-

ägaren värdet hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad

att, där ej full likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens upp­

skattning af nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt;

dock gånge beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verk­

ställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller ut­

göra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i hän­

delse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller

lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,

vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan er­

sättningsbeloppet blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens huf­

vudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter

ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord

ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge intecknings-

hafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,

som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

189

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej

tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

La g

om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

afledning af vatten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dik­

ning och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade lydelse:

År fast egendom, som blifvit i följd af de i 3 kap. gifna bestäm­

melser afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att,

sedan löseskillingen blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan

å landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den egendom, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af löseskillingen likvid utfallit å inteckningens hufvud­

stol, åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan för­

delningen godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter ty nyss

sagts och tillika insända fördelningslängden. Har vid fördelning af er­

sättning, som i 67 § afses, likvid utfallit å hufvudstol af intecknad gäld,

vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,

som i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,

äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den

rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej

tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22.

191

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utinålsläggningen. Sämjas ej par­

terna om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordägai’en ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

_ Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittnings­

rätt innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom till­

skyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifva

jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konun­

gens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid

utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan för­

delningen godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos

domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelnings-

längden. Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

192

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från

den dag, utmåla förrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej

tillämpas, där marken blifvit afträdd före nämnda dag.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

193

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen

den 14 mars 1911.

Närvarande:

Justitieråden

Quensel,

friherre Marks

von Wurtemberg,

Petrén,

Regeringsrådet

Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justi tie-

departementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

12 september 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver

utarbetade förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen,

2:o) lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

3:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om

ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom,

4:o) lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt,

5:o) lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen,

6:o) lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock

angående undanskiftande af egendom i död makes bo,

7:o) lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom,

8:o) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken,

9:o) lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck­

ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg

under konkurs,

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Håft.

25

194

10:o) lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,

ll:o) lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten samt

12:o) lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Tore Almén; och blefvo

desamma nu företagna till slutlig behandling.

Följande yttranden afgåfvos:

Förslaget till lag om ändring i yissa delar af utsökningslagen.

62 och 63 §§.

Lagrådet:

De tillgångar, som kunna tagas i anspråk vid utmätning, äro enligt

den i förevarande paragrafer förekommande indelning af tre slag: a) lös­

ören, b) fast egendom och c) fordringar eller andra rättigheter. Be­

träffande den ordning, i hvilken dessa arter af tillgångar böra tagas i an­

språk, innebär förslaget — bortsedt från sådana fall, där gäldenär och

borgenär öfverenskomma om viss ordning eller utmätningen afser intecknad

fordran — allenast att lösören skola tagas i mät före såväl fastighet som

fordran eller annan rättighet. I fråga om ordningen mellan å ena sidan

fastighet samt å den andra fordran eller rättighet saknas alltså hvarje

regel. En jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna lydelsen

af' paragraferna berättigar helt visst till den tolkning, att borgenären äger

kräfva fordrans eller annan rättighets utmätande före fastighet, en tolk­

ning som jämväl stödjes af hvad lagberedningen i sina motiv anfört i

ämnet. Då det emellertid synes vara af vikt, såväl att borgenärens rätt

uti ifrågavarande hänseende tydligt framgår af själfva lagen som ock att

en regel gifves för det fall, att något kraf icke framställes i fråga om den

ena eller andra tillgångens utmätande i viss ordning, torde i lagen böra

upptagas en regel, som utmärker, att fordran eller annan rättighet skall,

där ej öfverenskommelse i annan riktning träffats, utmätas före fastighet.

Att genom en sådan regel möjlighet betages gäldenären att utan borge­

närens samtycke anvisa fastighet framför fordran eller rättighet lärer med

hänsyn till de anordningar i afseende å fastighetsauktion, som förslaget

afser att genomföra, äfven vara en fördel.

För det fall, att på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom

häftar för fordran, hvarför utmätning skall ske, innehåller 62 §, att fastig­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

195

heten skall utmätas, så framt ej borgenären hellre vill taga betalning ur

lösören. Detta stadgande skulle lätt kunna anses utesluta möjlighet för

borgenären att, när lösören ej funnes eller ej försloge till fordringens

gäldande, men fordran eller annan rättighet däremot funnes, taga dylik

tillgång i anspråk före fastigheten. Skulle emellertid med afseende å det

sammanhang, hvari stadgandet förekommer — nämligen i en paragraf, som

handlar om ordningen mellan allenast fastighet och lösören — nyssnämnda

tolkning förkastas, innebär detta, att bestämmelse saknas i fråga om inteck-

ningshafvarens rätt att i brist af lösören hålla sig till fordran eller annan

rättighet, innan fastigheten utmätes. En jämkning i syfte att tydligt utmärka,

hurusom dylik rätt står inteckningshafvaren öppen, torde vara af nöden.

Hvad slutligen angår det i 62 § intagna förbudet för intecknings-

hafvare att till förfång för annan utmätningssökande taga betalning ur

lösören för hvad af den intecknade fastigheten kan utgå, torde de skäl,

som ligga till grund för detsamma, böra föranleda, att ej heller fordran

eller rättighet får framför intecknad fastighet tagas i anspråk af inteck-

ningshafvare, när sådant skulle lända annan till förfång.

71 §-

Lagrådet:

Denna paragraf, som innefattar reglerna för utmätning af lös pant,

har ej undergått annan ändring, än att till densamma fogats en bestäm­

melse af innehåll, att hvad i paragrafen är stadgadt icke skall äga till-

lämpning, när panten utgöres af inteckning i gäldenärens fasta egendom.

Enligt ordalydelsen synes denna undantagsbestämmelse lägga vikten därpå,

att äganderätten till fastigheten vid utmätningstillfället tillkommer gälde-

nären, under det att, såsom lagberedningens motiv gifva vid handen, me­

ningen är, att bestämmelsen skall gälla under förutsättning, att ägande­

rätten vid tiden för pantsättningen tillkom den, som verkställde pantsätt­

ningen. Någon jämkning af ordalagen torde därför böra ske; och hänvisas

i sådant afseende till motsvarande stadgande i 54 § konkurslagen. Mot

den föreslagna nya bestämmelsen kan vidare erinras, att densamma endast

uttalar, att hvad i paragrafen är stadgadt ej skall i det afsedda fallet äga

tillämpning, men icke angifver, hvad som i stället skall gälla. Erforderlig

upplysning härom skulle vinnas, därest åt bestämmelsen gåfves en affatt­

ning, som utmärkte, att utmätning af själfva panten ej skall äga rum utan

i stället den rätt till andel i inteckningen, som efter därom gällande sär­

skilda stadganden må tillkomma gäldenären, tagas i mät.

196

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

74 §.

Lagrådet:

Denna paragraf föranleder vissa erinringar, som emellertid ansetts

lämpligast framställas vid 25 oeh 26 §§ i förslaget till lag om ändring

af vissa bestämmelser i inteckningsförordningen.

79 §.

Lagrådet:

I första stycket af denna paragraf har tillagts en föreskrift om

skyldighet för utmätningsmannen att affordra gäldenären uppgift å dem,

hvilka i fastigheten hafva inteckning för fordran eller rättighet. Något

O

O

P5

C?

giltigt skäl torde emellertid icke förefinnas att låta detta stadgande afse

allenast inteckningshafvare, utan synes utmätningsmannen böra åläggas att

affordra gäldenären uppgift å alla rättsägare i fastigheten, hvilkas rätt bör

vid den förestående auktionen iakttagas och hvilka således jämlikt 103 §

skola genom särskilda kallelsebref underrättas om auktionen.

82 §'

Lagrådet:

Innebörden af paragrafens sista stycke synes enligt lagberedningens

motiv vara, att där ny ägare af en fastighet tillika med denna förvärfvat

förre ägaren tillkommande andel af inteckning i fastigheten, den nye

ägaren, om han vill freda ägarehypoteket från utmätning för förre ägarens

gäld, har att, på sätt för skyddande af själfva fastigheten mot utmätning

för sådan gäld åligger honom, söka lagfart å fastigheten och att därjemte

i visst fall anmäla öfverlåtelsen hos den, som skall förrätta auktion å ägare­

hypoteket. Hvad sålunda åsyftats framgår ej med tydlighet af den föreslagna

aftattningen. Denna utmärker icke, att fråga är allenast om sådan öfver­

låtelse af ägarehypotek, som skett i samband med själfva fastighetens öfver­

låtande, och uttrycket »motsvarande tillämpning» lämnar i förevarande fall

ej den ledning, som erfordras, utan skulle lätt kunna framkalla miss­

förstånd.

87 §‘

Lagrådet:

Jämlikt förslaget skola, när fastighet blifvit utmätt, inteckningshafvare

och vissa andra rättsägare i fastigheten äga infria den utmätningssökande

borgenärens fordran och därefter göra gällande den rätt, som tillkommit

denne.

197

Enligt stadgandets affattning skulle därunder ej inrymmas den, som

i anledning af fastighetsförsäljning äger köpeskillingsfordran, hvilken, ehuru

ännu ej intecknad, äger förmånsrätt enligt 11 kap. 2 § jordabalken. Dylik

fordran lärer emellertid i det afseende, hvarom här är fråga, böra lik­

ställas med penninginteckning.

För den händelse, att den utmätningssökande själ!’ är intecknings-

hafvare.och utmätningen afser allenast en del af hans fordran, innehåller

paragrafen, att utmätningssökanden framför den, som enligt paragrafens

bestämmelser infriat hvad utmätningen afser, äger förmånsrätt för åter­

stående ford ringsbeloppet. Äfven i detta afseende lärer med intecknad

fordran böra likställas den, som medför förmånsrätt enligt 11 kap. 2 §

jordabalken.

102

§.

Lagrådet:

På sätt lagberedningen framhållit, torde den förhandling, hvarom

förmäles i denna paragraf, ej sällan påkalla beräkningar, hvilkas noggranna

utförande kräfver en afsevärdt lång tid, och har af denna anledning före­

slagits, att förhandlingen må förläggas till ett särskildt sammanträde före

auktionen. I fråga om tiden för sådant sammanträde har dock gjorts den

inskränkning, att det ej må hållas tidigare än två dagar före auktionen.

Den tid för beräkningars utförande, som sålunda beredes, torde i allmän­

het blifva fullt tillräcklig; men, såsom man synes kunna sluta af åtskilliga

yttranden, som afgifvits öfver lagberedningens förslag i denna del, torde

undantagsvis kunna förekomma, att längre tid blifver erforderlig. Med

afseende härå synes eu sådan jämkning af paragrafen vara önskvärd, att

ifrågavarande tid må något utsträckas, där särskilda förhållanden därtill

föranleda.

103 §.

Lagrådet:

1 fråga om skyldighet för auktionsförrättare!! att genom särskilda

kallelsebref underrätta rättsägare i fastigheten om auktionen användes i

förslaget likasom i gällande lag det uttryck, att rättsägarne skola under­

rättas, »där de äro kände». Detta uttryck lärer stundom hafva tolkats så,

att, frånsedt det fall att auktionsförrättare!! har personlig kunskap om

rättsägares namn och adress, underrättelseplikt skulle åligga honom alle­

nast i den händelse, att handlingarna i ärendet lämnade upplysning i

sådant afseende. Därest, såsom föreslagits, i 79 § stadgas skyldighet för

utmätningsmannen att vid utmätningen affordra gäldenären uppgift å dem,

hvilka i fastigheten hafva sådan rätt, att den bör vid auktionen iakttagas,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

torde det kunna förväntas, att handlingarna i regel komma att innehålla

de för kallelsebrefs aflåtande erforderliga uppgifter. I de fall, då så ej

blir förhållandet, bör emellertid auktionsförrättaren vara pliktig att, där

sådant utan större svårighet låter sig göra, på annan väg inhämta för

ändamålet nödiga upplysningar. För utmärkande af denna auktionsför-

rättarens skyldighet synas orden »där de äro kände» böra utbytas mot

annat uttryck, t. ex. »såvidt ske kan».

Därest denna hemställan bifalles, bör tydligen enahanda jämkning

vidtagas i bestämmelserna i 91 § angående aflåtande af kallelsebref till

rättsägare i utmätt fartyg eller utmätt gods i fartyg.

Angående tiden för kallelsebrefvens aflåtande innehåller 103 §, att

de skola med posten afsändas till inländska borgenärer så tidigt, att kallel­

serna må komma dem till hända minst fjorton dagar före auktionen, och

till utländska borgenärer så fort ske kan. Då auktionen skall i allmänna

tidningarna kungöras minst fyra veckor före auktionsdagen, och auktions­

förrättaren innan auktionen utsättes bör hafva inhämtat de upplysningar,

som äro erforderliga för kallelsebrefs aflåtande, torde anledning saknas

till det medgifna dröjsmålet med inländska borgenärers underrättande.

Enklast synes vara att i fråga om såväl inländska som utländska borge­

närer stadga, att kallelsebrefven skola afsändas minst fyra veckor före

auktionen. Särskildt torde skäl till sådan ändring föreligga, därest, på

sätt vid 102 § blifvit ifrågasatt, den tidrymd, som må förflyta mellan

det i nämnda paragraf omförmålda sammanträde och auktionen, något

förlänges.

106 §.

Lagrådet:

Sådant sammanträde, som omförinäles i 102 §, har enligt motiven

till ändamål, att genom förhandling med rättsägarne utredning angående

de rättsanspråk, som äro fästa vid egendomen, må åstadkommas i så god

tid före auktionen, att auktionsförrättaren hinner före denna upprätta

borgenärsförteckning och på grund af densamma fastställa lägsta budet.

Ett tillgodoseende af detta syfte kräfver, att där dylikt sammanträde

hållits, någon förhandling med rättsägarne ej må äga rum vid auktionen,

samt att om ett rättsanspråks beaktande är beroende af anmälan, denna

måste göras vid det särskilda sammanträdet och ej får uppskjutas till

auktionen. Denna sammanträdets preklusiva verkan har visserligen på­

pekats i motiven men lärer böra i själfva lagen, lämpligen i förevarande

paragraf, uttryckligen fastslås.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

107 §.

199

Lagrådet:

Bland poster, hvilka böra upptagas i den borgenärsförteckning, som

enligt förslaget skall upprättas före exekutiv auktion å fastighet, nämnas

i förevarande paragraf kostnaderna för förfarandet. Förslaget lämnar

emellertid ej någon föreskrift rörande frågan om den plats i förtecknin­

gen, som denna fordringspost bör erhålla, en fråga som enligt senare

stycket af 126 § kan komma att blifva af stor betydelse. Väl uttalas i

lagberedningens motiv, att kostnadsbeloppet bör upptagas näst före ut-

mätningssökandens fordran; och att detta rimligen bör blifva en konsekvens

af de föreslagna nya principerna för exekution i fast egendom lärer väl

vid noggrannare eftertanke inses af de flesta. Men till förekommande af

missförstånd lärer det dock vara angeläget, att i själfva lagen på ett eller

annat sätt angifves, i hvilken ordning ifrågavarande exekutionskostnader

skola i förhållande till öfriga fordringar utgå ur blifvande köpeskilling.

Detta synes desto mera önskvärdt, som den bestämmelse första punkten

af förslagets 198 § (motsvarande 164 § i nu gällande affattning af utsök-

ningslagen) innehåller i fråga om exekutionskostnaders uttagande lätt

skulle kunna anses gifva stöd åt den uppfattning, att desamma skulle

likasom hittills äga företräde framför alla andra anspråk.

För öfrigt må i fråga om exekutionskostnaderna erinras, att enligt

gällande administrativa bestämmelser dessa kostnader i viss mån äro be­

roende af köpeskillingens storlek, samt att för tillämpning af förslagets

bestämmelser om upptagande i borgenärsförteckningen af ett på förhand

fixeradt kostnadsbelopp alltså med nödvändighet förutsättes, att omför-

mälda administrativa bestämmelser undergå ändring.

Vid paragrafens affattande synes man ej hafva uppmärksammat, att

enligt åtskilliga äldre bestämmelser, som bekräftats genom förordningen

den 8 oktober 1861 angående ändring i vissa delar af 17 kap. handels-

balken, vissa af Stockholms stads brandförsäkringskontor till ägare af för­

säkrad fastighet lämnade lån, hvilka ej kunna hänföras under 17 kap. 6 §

handelsbalken, skola medföra förmånsrätt i fastigheten framför däri in­

tecknad gäld. Af hänsyn till dessa bestämmelser torde någon ändring

böra vidtagas i hvad förevarande paragraf innehåller under 2).

Slutligen må erinras, att paragrafen torde vinna i tydlighet, om de

bestämmelser, som under 2) förekomma i afseende å egendom, hvilken är

afträdd till konkurs, utbrytas ur det sammanhang, hvari de sålunda upp­

tagits, och införas såsom fristående stadganden.

200

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

no §.

Lagrådet:

Därest ägare af fastighet upplåter rätt till viss årlig ränta i pen­

ningar eller varor, kan enligt gällande lagstiftning den upplåtna rätten

intecknas antingen i den ordning, som gäller för inteckning af fordran,

eller enligt de regler, som jämlikt 54 § inteckningsförordningen gälla med

afseende å inteckning för afkomst eller annan förmån af fast egendom.

Det nu remitterade förslaget till ändring i vissa delar af inteckningsför-

ordningen åsyftar icke att göra någon rubbning häri. Har sådan rätt,

som nu är i fråga, intecknats i den för inteckning af fordran gällande

ordning — något som visserligen sällan torde vara fallet — lärer den-

samma enligt förslaget ock böra i borgenärsförteckningen uppföras såsom

fordran och således upptagas till visst kapitalbelopp. Vid sådant för­

hållande torde det vara nödigt, att regler gifvas för uppskattandet af

dylik rätts kapitalvärde; och torde härutinnan böra gälla hvad som i

sådant afseende är för närvarande stadgadt i 128 § utsökningslagen.

Om denna anmärkning vinner afseende, föranledes däraf jämkning

i 150 §.

113 §•

Lagrådet:

Enligt förslaget skall lägsta antagliga auktionsbud öfverstiga summan

af de fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars

gäldande försäljningen äger rum, sammanräknad med kostnaderna för

förfarandet. Ifrågasättas kan, huruvida det är lämpligt att sålunda för

försäljning uppställa villkoret, att kostnaderna täckas af den bjudna köpe­

skillingen. Då det enligt 198 § åligger utraätningssökanden att gälda kost­

naderna, därest de ej kunna utgå ur köpeskillingen, är han med afseende

å desamma att likställa med en i det exekutiva förfarandet indragen for­

dringsägare; och enligt 12G § andra stycket äger han alltså i sin dubbla

egenskap af utmätningssökande och innehafvare af fordran, som faller inom

lägsta budet, påyrka försäljning, ändå att det högsta bud, som göres, ej

täcker kostnaderna. En sådan möjlighet erhåller praktisk betydelse, då de

afgifna. buden ådagalägga, att icke hela kostnadsbeloppet men en del däraf

kan af köpeskillingen gäldas, ty uppenbarligen bör utmätningssökanden

merendels föredraga en försäljning med sådan utgång framför en resultat­

lös auktion, som ådrager honom skyldighet att gälda hela kostnaden. Men

om det sålunda kan förväntas, att under angifna förhållanden utmätnings­

sökanden i allmänhet kommer att sänka lägsta budet därhän, att kostnaderna

uteslutas, är svårt att inse, hvarför lägsta budet skall från början omfatta

201

kostnaderna. Bestämmelsen härom torde alltså böra utgå. Om denna

anmärkning vinner afseende, torde ur 125 § böra uteslutas bestämmelsen

om skyldighet för köparen att gälda hela beloppet af den kostnad, hvarom

i 198 § förmäles.

Då, på sätt ofvan vidrörts, försäljning kan enligt 126 § komma till

stånd, oaktadt lägsta budet ej uppnås, synes det oegentligt och ägnadt att

framkalla missförstånd hos spekulanter, om såsom förslaget innehåller

borgenärsförteckningen skall utan något förbehåll angifva, att försäljning

ej kommer till stånd, med mindre den såsom lägsta bud angifna summan

uppnås. En erinran om undantaget torde i borgenärsförteckningen vara

på sin plats. Iakttages denna anmärkning, föranledes däraf motsvarande

jämkning i andra stycket af 115 §.

Enligt motiven innefattar fastställandet af lägsta budet tillika be­

stämmelse, att samtliga rättigheter, som finnas i borgenärsförteckningen

upptagna före utmätningssökandens fordran, blifva oberörda af försäljnin­

gen, hvadan vid själfva utropet särskildt förbehåll om dessa rättigheters

bestånd icke bör ifrågakomma. Till förebyggande af missförstånd torde

emellertid höra i borgenärsförteckningen uttryckligen erinras, att försälj­

ningen icke medför rubbning af dylika rättigheter.

I samband med granskning af förevarande paragraf synes böra-

erinras, att i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fäll för bolag

och förening att förvärfva fast egendom förekomma bestämmelser, som

ej synas låta förena sig med de nya grundsatser i fråga om exekutiv

fastighetsförsäljning, hvilka det föreliggande förslaget afscr att genomföra.

Enligt 6 § i nämnda lag äger bolag eller förening å exekutiv auktion

inropa fastighet, som jämlikt lagens föregående bestämmelser ej skulle

kunna annorledes af bolaget eller föreningen förvärfvas, men där sådant

inrop skett, åligger det i allmänhet inroparen att inom viss i lagen bestämd

tid åter afyttra fastigheten, vid äfventyr att eljest på Konungens befall-

ningshafvandes föranstaltande med densamma förfares så, som vore för­

ordnande om dess exekutiva försäljning meddeladt enligt 28 § utsöknings-

lagen. Dessa bestämmelser åsyfta uppenbarligen, att under de i lagen

angifna förutsättningar tvångsförsäljning skall komma till stånd till hvad

pris som helst. Tydligt är alltså, att i händelse, såsom nu förevarande

paragraf af förslaget innebär, exekutiv försäljning kommer att göras bero­

ende däraf att den bjudna köpeskillingen lämnar tillgång till vissa fordrin­

gars gäldande, det icke längre låter sig göra att i fråga om nämnda tvångs­

försäljning af bolags eller förenings fastighet utan vidare tillämpa utsök-

ningslagens bestämmelser. En omarbetning af 6 § uti ifrågavarande lag

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Håft.

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

lärer följaktligen under förutsättning af förslagets genomförande vara

af nöden.

202

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

114

§•

Lagrådet:

För det fall, att innehafvare af inteckning i konkursbos fastighet

hos gäldenären äger fordran, som han bevakat i konkursen, gäller enligt

17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken, att borgenären endast i den män

fastigheten ej lämnar tillgång till gäldande af hans fordran är berättigad

till utdelning ur den återstående egendomen. De nya grundsatser för­

slaget åsyftar att genomföra i fråga om exekutiv fastighetsförsäljning

måste tydligen medföra en viss svårighet i afseende å bestämmande af

den betalningsrätt, som sålunda i andra rummet tillkommer intecknings-

hafvaren. Enligt förslaget äga de oprioriterade borgenärerna ej få fastighet

såld å exekutiv auktion, med mindre köpeskillingen förslår till alla inteck-

ningshafvare och andra, som enligt 107 § skola upptagas i borgenärsför-

teckningen. Om på begäran af borgenärerna fastigheten blifvit exekutivt

utbjuden till försäljning men ej kunnat säljas, lärer detta förhållande icke

kunna åberopas såsom bevis, att densamma icke förslår till gäldande af

inteckningen eller någon del af dess belopp. Ty åt apbud, som under­

stiga det för auktionen bestämda lägsta budet, kan något bevisvärde i

berörda hänseende icke tillmätas. Enligt förevarande paragraf äger emel­

lertid inteckningshafvare, när exekutiv auktion å de oprioriterades vägnar

begärts af konkursförvaltningen, äska, att försäljningen i stället sker till

gäldande af hans fordran. Tydligt är, att utsikterna till ett positivt resultat

af försäljningen härigenom ökas, men naturligen kan det lätt tänkas, att

icke heller i sådant fall lägsta budet uppnås och att auktionen således

blir utan resultat. Hvilken betalningsrätt i konkursen, som i dylikt

fall skall tillkomma inteckningshafvaren, framgår ej fullt tydligt af för­

slaget, men i lagberedningens motiv uttalas, att då inteckningen fortfarande

gäller i fastigheten och denna framdeles kan betinga högre köpeskilling,

inteckningshafvaren icke bör åtnjuta utdelning i konkursen, med mindre

han öfverlåter inteckningen å konkursboet. Denna uppfattning synes

emellertid leda till obillighet mot inteckningshafvaren. Det kan ej anses

rimligt, att inteckningshafvaren för att erhålla utdelning skall nödgas af­

hända sig inteckningshandlingen samt därmed för framtiden uppgifva sin

personliga fordran hos gäldenären och tilläfventyrs äfven hos någon, som

på grund af borgen eller annorledes är personligen förpliktad enligt hand­

lingen. På sin höjd skulle det kunna åläggas inteckningshafvaren att, på

sätt åsyftas i den föreslagna 21 § inteckningsförordningen, låta intecknings-

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 22.

203

rätten öfverflyttas å en annan handling, hvilken öfverlämnades till konkurs­

boet; och borde, om detta skulle ifrågakomma, sistnämnda lagrum kom­

pletteras med föreskrift om skyldighet för konkursboet att medverka till

dylik åtgärd.

Men äfven om sådana bestämmelser meddelades, torde intecknings-

hafvarens intressen få anses mindre väl tillgodosedda. När en inteck-

ningshafvare gjort allt hvad som lagligen ankommer på honom för att

konstatera den intecknade fastighetens otillräcklighet, och auktionen ut­

visar, att under föreliggande förhållanden inteckningsbeloppet ej kan ur

fastigheten uttagas, synes billigheten kräfva, att betalningsrätt i annan

egendom tillerkännes den intecknade fordringen. Möjligheten af att fas­

tigheten längre fram befinnes äga sådant värde, att inteckningen då kan

helt och hållet eller delvis utgå, lärer lika litet böra komma i betraktande

i konkursen, som det, när en fordran utkräfves hos den, som ingått s. k.

enkel borgen, kan tagas hänsyn till den utsikt den vid tiden för krafvet

insolvente hufvudgäldenären tilläfventyrs kan äga att framdeles förvärfva

tillgångar. Skulle inteckningen visa sig i själfva verket äga något värde,

förefaller det vida mera stötande, om detta skulle tillgodokomma konkurs­

boet, som därigenom skulle göra en obehörig, måhända betydande vinst,

ån det skulle vara, att inteckningshafvaren befunnes hafva fått obehörigen

konkurrera för sin fordran eller någon del däraf, något som ju under

inga omständigheter kan föranleda, att han utfår mer än fordringens be­

lopp och i hvarje fall medför, att konkursboet för hvad det utbetalt er­

håller andel i inteckningen (ägarehypotek).

Hvad nu blifvit anfördt föranleder en hemställan, att från reglerna

i 17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken göres det undantag, att när under

konkurs fastighet blifvit till gäldande af intecknad fordran — hvarmed

här lärer böra likställas den, som medför förmånsrätt enligt 11 kap. 2 §

jordabalken — utbjuden till försäljning i den ordning utsökningslagen

bestämmer men försäljning ej kommer till stånd, innehafvaren af sagda

fordran och de, som efter honom äga särskild förmånsrätt i fastigheten,

skola äga rätt till betalning så som i nämnda paragrafer i handelsbalken

sägs, den för hvars fordran auktionen ägt rum dock endast för det belopp,

hvarmed fordringen må öfverstiga högsta budet vid auktionen.

I sammanhang med hvad sålunda blifvit anfördt må påpekas, huru­

som det äfven i andra hänseenden än det nu berörda kan vara af betydelse,

huruvida ett misslyckadt försök till exekutiv försäljning af intecknad fas­

tighet är till fyllest för konstaterande af fastighetens otillräcklighet för in-

teckningsbeloppets gäldande. Liknande spörsmål kan exempelvis uppstå

vid tillämpning af det i 5 § konkurslagen upptagna stadgandet, att borge­

204

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 22.

när, som till säkerhet för sin fordran har inteckning i fast egendom, ej

äger rätt att söka gäldenärens försättande i konkurstillstånd, med mindre

det visas, att inteckningen är otillräcklig för gäldande af hans fordran.

En lagändring, sådan som den nu förordade, torde äfven för nyssberörda

fall lämna erforderlig ledning och således göra det öfverflödigt att, på sått

eljest lärer vara af nöden, förtydliga stadgandet i 5 § konkurslagen.

I öfrigt bör vid nu förevarande paragraf erinras,

att

den rätt, som

enligt paragrafens första punkt tilkommer inteckningshafvare och dem,

som i egendomen hafva bättre förmånsrätt, synes böra tilläggas äfven

borgenär, som har fordran, hvarför fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 §

jordabalken,

samt att

sådant yrkande, som i första punkten omförmäles,

uppenbarligen bör kunna framställas vid det särskilda borgenärssamman-

träde, som afses i 102 §, och icke, såsom förslagets ordalag innebära,

behöfva göras före detta sammanträde.

Slutligen må här påpekas ett förhållande, som, ehuru ej omedelbart

berörd t af förevarande paragraf, dock där med står i nära samband. Para­

grafens sista punkt innehåller, att exekutiv försäljning af fastighet ej må

komma till stånd, om den skulle lända till förfång för de i borgenärs-

förteckningen upptagna rättsägare. Bland dessa ingå, enligt hvad 107 §

utvisar, innehafvare af skriftligen upplåten nyttjanderätt, servitut eller af-

komsträtt, så framt upplåtelsehandlingen är ingifven till auktionsförrättare!!

eller eljest för honom tillgänglig. Rättigheter af ifrågavarande slag skola

alltså vid exekutiv försäljning anses äga företräde framför de oprioriterade

borgenärernas anspråk att på det för dem förmånligaste sätt tillgodogöra

sig fastigheten. Detta innebär i själfva verket, att den rätt upplåtelsen

medfört är lika gällande mot upplåtarens oprioriterade borgenärer som

den varit mot upplåtaren själf. En dylik grundsats, hvilken i vår rätt

vunnit insteg redan genom den i sammanhang med 1907 års lagstiftning

om nyttjanderätt till fast egendom vidtagna ändring i 105 § utsöknings-

lagen, har emellertid i ett visst hänseende ej blifvit följdriktigt genom­

förd. Af 47, 54 och 56 §§ i förordningen om inteckning i fast egendom

framgår nämligen, att när någon upplåtit nyttjanderätt till fast egendom

eller servitut eller afkomsträtt och därefter råkat i konkurs innan inteck­

ning sökts, möjlighet ej vidare står öppen för rättighetens innehafvare att

genom inteckning bereda sig den trygghet mot förfoganden af säljarens

borgenärer, som under andra förhållanden är en verkan af inteckning.

Utan hinder af konkursen må väl inteckning sökas och erhållas men,

bortsedt från de fall, där utarrenderad eller uthyrd fastighet redan

tillträdts, äga borgenärerna möjlighet att vid försäljning af fastigheten

under hand eller å auktion af annan beskaffenhet än exekutiv underlåta

205

-

att göra förbehåll om rättighetens bestånd och därigenom — låt vara med

påföljd af skadeståndsskyldighet för konkursboet — bringa rättigheten att

upphöra. Att rättighetens innehafvare sålunda uteslutes från möjlighet att

genom inteckning skydda sig mot dylik rättsförlust måste Irån den ut­

gångspunkt lagstiftningen intagit anses såsom en oegentlighet, något som

ock af lagberedningen framhållits i motiven till de lagförslag, på hvilka

de nu remitterade äro byggda. Med hänsyn till det sålunda anförda hem­

ställes, att 47 § i förordningen om inteckning i fast egendom måtte upp-

häfvas och därmed sammanhängande jämkning vidtagas i 56 § af samma

förordning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

115 §.

Justitieråden

Quensel

och friherre

Marks von Wurtemberg

samt rege­

ringsrådet

Wall:

Bestämmelsen, att i borgenärsförteckning skall af gemensam inteck­

ning upptagas det belopp, hvarför egendomen svarar i förhållande till de

andra egendomarna, synes böra så affattas, att den hänföres, icke blott

såsom i förslaget skett till det fall, att flera af de intecknade egendomarna

skola vid en auktion säljas, utan jämväl till den händelse, att endast en af

egendomarna skall säljas.

116 §.

Lagrådet:

Från den i förevarande paragraf uttalade regeln, att hufvudstolen

af intecknad gäld, som faller inom lägsta budet, skall innestå i egendomen

i afräkning på köpeskillingen, göres i paragrafen undantag bland annat i

fråga om gemensamma inteckningar. Frånsedt det fall, att gemensamt in­

tecknade egendomar säljas vid gemensamt utrop utan att särskildt utrop

föregått, skall nämligen gemensam intecknings kapitalbelopp, som faller

inom lägsta budet, innestå allenast i den händelse, att innehafvaren af in­

teckningen gjort sådant medgifvande, som i 115 § sägs, d. v. s. med-

gifvit, att den gemensamma ansvarigheten må upphöra. Detta stadgande

synes emellertid lämna rum för tvekan, huruvida, för det fall att någon

af flera gemensamt intecknade fastigheter säljes exekutivt utan att de

öfriga fastigheterna indragas i förfarandet, innehafvaren af den gemen­

samma inteckningen för att kunna påfordra kvarstående i den försålda

fastigheten med det belopp, som faller därå, är pliktig att uppgifva den

gemensamma ansvarigheten jämväl såvidt angår förhållandet mellan de

20G

icke försålda fastigheterna inbördes. Ett förtydligande af stadgandet synes

därför vara af behofvet påkalladt. Erinras må härvid, att innehafvaren

af den gemensamma inteckningen enligt stadgandet i 131 § kan öfverens­

komma med inroparen att kvarstå i den försålda fastigheten med hvad

därå faller af inteckningens kapitalbelopp och att för giltigheten af sådan

öfverenskommelse icke uppställts såsom villkor medgifvande af den gemen­

samma ansvarighetens upphörande i de öfriga fastigheterna för återstående

inteckningsbeloppet. Tillräcklig anledning torde saknas att för de båda

nu omförmälda fallen låta olika regler gälla uti ifrågakomna afseende.

i

123

§•

Lagrådet:

Af en jämförelse mellan denna paragraf och andra stycket af 115 §

maste den slutsats dragas, att man med ordet »utmätningssökandens i 123 §

velat beteckna äfven innehafvare af sådan gemensam inteckning, i förhållande

till hvilken lägsta budet skall i det uti 115 § andra stycket nämnda fall

bestämmas. Då detta icke öfverensstämmer med den terminologi, som

användes i öfriga delar af förslaget, och sålunda kunde föranleda miss­

förstånd, hemställes, att ordet »utmätningssökandens i 123 § måtte er­

sättas af annat uttryck.

126 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke, att försäljning må komma

till stånd, oaktadt sådant fall ej är för handen, att försäljning skall äga

rum, hvilar — enligt sakens natur och efter hvad i motiven uttryckligen

angifves — på den förutsättning, att försäljning påyrkas icke blott af ut-

mätningssökanden utan äfven af innehafvare af sådana helt eller delvis

utom köpeskillingen fallande fordringar, som framför utmätningssökandens

äga företräde. De senares inflytande på frågan har i förslaget erhållit

det uttryck, att samtycke kräfves af innehafvare af de fordringar, hvilka

falla inom lägsta budet och icke fullt täckas af den bjudna köpeskillingen.

Då emellertid i det i andra stycket af 115 § omförmälda fall gemensam

inteckning, som äger bättre rätt än utmätningssökandens. fordran, faller

utom lägsta budet, sådant det enligt nämnda paragraf är bestämdt, skulle

enligt förslaget innehafvaren af dylik inteckning vara utesluten från allt

inflytande på frågan om försäljningen. Denna uppenbarligen ej afsedda

konsekvens torde böra förekommas genom ett utbyte af uttrycket »inne-

hafvare af fordringar, hvilka falla inom lägsta budets mot sinnehafvare af

fordringar, som äga bättre rätt än utmätningssökandens» eller dylikt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 22.

207

130 §.

Lagrådet:

För den händelse köpeskillingen ej blir å utsatt tid gulden och i

anledning däraf egendomen ånyo utbjudes till försäljning men sådan ej

kommer till stånd, innehåller paragrafen, att den försumlige inroparen

skall ersätta hvad vid förra auktionen bjudits utöfver lägsta budet. Denna

bestämmelse är uppenbarligen afsedd för det fall, att lägsta budet sam­

manfaller med det belopp, som bort öfverbjudas, för att försäljning vid

första auktionen skulle kunnat komma till stånd. I andra stycket af

115 § förekommer emellertid uttrycket »lägsta budet» i en helt annan be­

märkelse, så att detsamma kan i väsentlig män understiga det för åstad­

kommande af försäljning erforderliga bud. Att vid förnyad auktion i fall,

som där afses, den försumlige inroparen skulle nödgas betala hvad vid

förra auktionen bjudits utöfver lägsta budet förefaller obilligt och torde

ej vara åsyftadt. Med hänsyn härtill synes uttrycket »lägsta budet» i

130 § böra utbytas mot ett annat, afpassadt jämväl för det i 115 § af-

handlade fall.

143 §1

Lagrådet:

Enligt hvad några i ärendet inkomna utlåtanden gifva vid handen,

har på vissa håll den uppfattning af förslaget gjort sig gällande, att då

egendomen försålts efter nytt utrop, hvad som erlagts af förre inroparen

eller influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen skall

under alla förhållanden vara förverkadt och, oberoende af utgången af

det senare utropet, gå till fördelning utan hänsyn till de i 130 § gifna

regler om försumlig inropares ersättningsskyldighet. Till undanröjande af

en dylik missuppfattning torde någon omredigering af såväl 143 som 161

§ vara önskvärd.

156 §.

Lagrådet:

Enligt paragrafen skall den omständigheten, att exekutiv auktion å

fastighet öfverklagats, ej utgöra hinder för lyftning af utdelning ur köpe­

skillingen i annat fall, än att köparen bestrider lyftning. En dylik be­

stämmelse synes kunna försvaras allenast från den utgångspunkt, att kö­

paren, oberoende af frågan om lyftning, alltid eller i det vida öfvervägande

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

antalet fall hade anledning att infinna sig vid sammanträdet för köpeskil­

lingens fördelning. Så lärer emellertid saken ej komma att ställa sig i

händelse af förslagets genomförande. Med hänsyn till bestämmelserna i

125 § kan det förväntas, att en köpare ofta nog kommer att redan å auk-

tionsdagen fullgöra hela sin betalningsskyldighet, och i sådant fall skulle

hans närvaro å fördelningssammanträdet i allmänhet ej tarfvas men, om

auktionen vore öfverklagad, kunna påkallas af bestämmelsen i förevarande

paragraf. Till undvikande af detta, tydligen oegentliga förhållande synes

i paragrafen böra vidtagas sådan ändring, att i där afsedt fall lyftning

utan säkerhet ej må äga ruin utan köparens medgifvande.

158 §.

Lagrådet:

Sedan landtränterierna numera blifvit indragna, synes hvad i denna

paragraf och på öfriga ställen i utsökningslagen stadgas om nedsättning af

medel i landtränteri böra utbytas mot bestämmelser, som ansluta sig till

de med anledning af landtränteriernas indragning meddelade föreskrifter.

169 §•

Lagrådet:

Hvad paragrafen innehåller om skyldighet för utmätningssökande,

som påyrkar tvångsförvaltning, att förskjuta nödig kostnad för förvaltnin­

gen, har blifvit ställdt i sådant samband med stadgandet om tiden för dy­

likt yrkandes framställande, att man skulle kunna föranledas till det anta­

gande, att något kraf på förskott ej kunde ifrågakomma på annat sta­

dium, än då yrkandet om tvångsförvaltning vore beroende på pröfning.

Tydligen bör det emellertid, äfven sedan tvångsförvaltning blifvit beslutad

och tilläfventyrs syssloman förordnats, tillkomma auktionsförrättare!! att

påkalla förskott. Någon jämkning i paragrafens affattning torde alltså

vara af nöden.

170 §.

Lagrådet:

I paragrafens första stycke förutsättes, att auktionsförrättaren alltid

kan finna lämplig syssloman att omhändertaga egendomen och besörja för­

valtningen. Härutinnan torde emellertid svårighet stundom kunna möta,

särskilda då fråga är om icke utarrenderad jordbruksfastighet. Det lärer

därför kunna inträffa, att ehuru beslut meddelats om utmätt egendoms

209

sättande under tvångsförvaltning, dylik förvaltning i verkligheten ej

kommit till stånd. I sådant fall skulle den så kallade tvångsförvaltningen

innebära allenast, att så länge den fortfore, utmätningssökanden bibehölles

vid den förmånsrätt, som genom utmätningen för honom uppkommit. Det

synes dock mindre lämpligt, att ett sådant tillstånd upprätthålles, intill

dess utmätningssökanden eller annan borgenär genom sin åtgärd åstad­

kommer dess upphäfvande. Ett stadgande torde därför vara erforderligt

af innehåll, att tvångsförvaltningen upphör, om det under viss angifven

tid visat sig omöjligt att finna lämplig syssloman.

Hvad som åsyftas med paragrafens andra stycke framgår ej af lag­

texten med önskvärd tydlighet. Att därmed skulle afses, att syssloman­

nen kunde annorstädes än i den utmätta fastigheten anvisa gäldenären nö­

diga rum till bostad, synes icke troligt. Men om fastighetens hufvudsak-

liga afkastning vore att söka i den hyresinkomst, som kunde påräknas

för gäldenärens hittillsvarande bostad, och denna hvarken kunde delas

eller utbytas mot annan i samma fastighet, kunde ändamålet med tvångs­

förvaltningen helt och hållet förfelas, därest gäldenären skulle bibehållas

vid bostaden. Att, under det borgenärerna ej blifvit förnöjda, åt gälde­

nären beredes en förmån af ifrågavarande beskaffenhet i följd af den om­

ständighet, att egendomen ej kunnat säljas, synes föga tillfredsställande.

Det hemställes förty, att gäldenärens rätt att få sig anvisade nödiga rum

måtte inskränkas till tiden intill nästa fardag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

172 §.

Lagrådet:

Hvad som skall utgå ur den vid tvångsförvaltningen uppkommande

nettobehållningen, innan något däraf må användas till gäldande af utmät-

ningssökandens fordran, angifves i paragrafen vara likvid för räntor och

andra årligen upplöpande belopp till de borgenärer, hvilka för sina fordrin­

gar äga företräde framför utmätningssökanden. Enligt hvad lagberednin­

gens motiv vid 67 § konkurslagen gifva vid handen, är det emellertid åsyftadt,

att därest under pågående konkurs boets fastighet ställes under tvångsförvalt­

ning och sålunda konkursboets förvaltning af densamma afbrytes, kostnad

och arfvode för den af konkursboet utöfvade förvaltningen skall utgå med

bästa rätt ur den vid tvångsförvaltningen uppkommande behållningen.

Vidare lärer, i händelse konkursbos fastighet står under tvångsförvaltning

och boets ställning är sådan, att fordringar med förmånsrätt enligt 17

kap. 4 § handelsbalken skola utgå ur fastigheten, behållningen af tvångs­

förvaltningen böra användas till dessa fordringars gäldande. Hvarken ford-

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft.

27

210

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

ringar af sistnämnda art eller kostnad och arfvode för konkursboets

förvaltning af fastigheten torde kunna inrymmas under uttrycket räntor

och andra årligen upplöpande belopp.

175 §.

Lagrådet:

Enligt 24 § i förslaget till ändring af vissa bestämmelser i inteck-

ningsförordningen skall

hvarje

inteckning, å hvars hufvudstol betalning

utfallit vid fördelning af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsöknings-

lagen skola fördelas mellan rättsägare i den intecknade egendomen ändå

att försäljning af egendomen ej skett, vara till motsvarande belopp utan

verkan. Däremot föreskrifves i 175 § af förevarande förslag allenast be­

träffande

utmätning ssökandes

intecknade fordran, att om vid fördelning af

medel, som influtit under tvångsförvaltning, likvid utfallit å hufvudstolen,

anmälan därom skall göras hos domaren eller rätten. Den brist på mot­

svarighet, som sålunda förefinnes mellan de båda anförda stadgandena, lä­

rer höra undanröjas. Härvid är emellertid att beakta, att om 24 § in-

teckningsförordningen ändras till öfverensstämmelse med 175 § utsöknings-

lagen, jämväl 168 § i sistnämnda lag bör undergå ändring.

Lagrådet:

Uppenbart är, att tillämpningen af de nya stadgandena i utsöknings-

lagen kommer att i många afseenden erbjuda betydande svårigheter för en

auktionsförrättare, icke minst vid uppgörande af borgenärsförteckning och

det däruti ingående fastställandet af lägsta budet under olika förutsätt­

ningar. En väsentlig lättnad för auktionsförrättaren och jämväl en större

trygghet för en likformig tillämpning af hithörande bestämmelser skulle

utan tvifvel vinnas genom utfärdande af formulär för borgenärsförteckning

samt för protokoll vid borgenärssammanträde, auktion, köpeskillingslikvid,

fördelning af eljest influtna medel m. in.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

211

Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i förord­

ningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

18

§•

Lagrådet:

I samma män det uppställes som önskningsmål, att den exekutiva

auktionen snarast möjligt vinner laga kraft, så att inroparen kan förfoga

öfver fastigheten, bör ock tillses, att anledning till klagan, som riktas mot

auktionens bestånd, i görligaste måtto undanrödjes. En alldeles motsatt

verkan torde emellertid frambringas af det föreslagna stadgandet, att in­

teckna gshafvare skall äga ur egendomen utbekomma ersättning för den

kostnad, han fått vidkännas för bevakande af sin rätt till betalning ur

egendomen. Detta stadgande, som enligt lagberedningens motiv afser kost­

nad såväl för lagsökning som för bevakande af inteckningshafvarens rätt

vid auktionen och likviden, kan uppenbarligen framkalla tvister af beskaf­

fenhet att inverka på auktionens bestånd. I händelse framställdt kostnads-

anspråk bestrides, skulle visserligen enligt ordalydelsen af 108 § anspråket

upptagas såsom tvistigt; men i verkligheten torde denna bestämmelse hvar­

ken kunna eller böra bokstafligen tillämpas, utan lärer auktionsförrättaren

komma att vid uträknande af lägsta budet reducera de anspråk, som af

honom anses uppenbart öfverdrifna och ägnade att obehörigt öka lägsta

budet. En dylik pröfning måste såsom inverkande på lägsta budet och

därmed på frågan om auktionens utgång kunna blifva föremål för klagan,

som kan leda till auktionens upphäfvande.

Den i förslaget åsyftade anordningen för tillgodoseende af inteck-

ningshafvares rätt att ur egendomen utfå ersättning för sin kostnad synes

därför icke kunna förordas.

Om däremot åt inteckningshafvaren, såsom för närvarande är för­

hållandet, öfverlämnas att tillse, att i skuldebrefvet honom medgifves in­

teckning jämväl för rätt att ur fastigheten uttaga kostnad af ifrågavarande

slag — en inteckning, för hvilken lagligt hinder ej möter, om blott ersätt­

ningsbeloppet blifvit till visst maximum begränsadt — torde intet ligga i

vägen för att i händelse af tvist om kostnadens verkliga belopp auktions-

förrättaren, med tillämpning af de föreslagna 107 och 108 §§, afhåller sig

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

från hvarje pröfning af anspråket och, såvidt detsamma faller inom den

gräns inteckningen anger, upptager det i borgenärsförteckningen såsom tvis­

tig^ hvarefter 151 och 15*2 §§ i deras föreslagna lydelse komma till

användning och tvisten sålunda icke inverkar på frågan om auktionens

bestånd. Såvidt åter anspråket afser högre belopp än det intecknade,

lämnas det utan afseende.

Ifrågasättas kunde att i lagen intaga föreskrift om visst maximum

för kostnaden och på denna väg, utan att inteckning för kostnadsersätt­

ningen meddelats, framkalla enahanda förfaringssätt som det nyssnämnda.

En sådan anordning synes dock möta ett oöfverstigligt hinder i den mång­

skiftande växling, de lokala förhållandena i vårt .land förete, och den där­

med följande svårigheten att meddela en för alla landsändar afpassad

bestämmelse angående ett högsta ersättningsbelopp.

21 §.

Lagrådet:

Lagberedningen synes, enligt hvad motiven till 3 kap. 40 § i dess

förslag till lag om inskrifning af rätt till fast egendom utvisa, ansett, att

ägaren af gemensamt intecknade fastigheter skulle, där han disponerade

öfver inteckningen, kunna enligt förslaget fördela beloppet å de särskilda

fastigheterna eller med andra ord i stället för den gemensamma inteck­

ningen insätta särskilda inteckningar i de särskilda fastigheterna till sam-

manlagdt enahanda belopp och med samma plats i förmånsrättsordningen

som den gemensamma inteckningen. Om sådant stode fastighetsägaren

öppet, borde uppenbarligen ett liknande förfarande kunna komma till stånd

genom samverkan mellan fastighetsägaren och annan innehafvare af den

gemensamma inteckningen. Emellertid torde en dylik rätt knappast kunna

härledas ur förslaget med dess nuvarande affattning. Det lagrum, som

härutinnan skulle vara tillämpligt, är 21 §. Men densamma torde i sin

föreslagna lydelse endast medgifva, att i stället för en inteckningshandling

sättes en eller flera andra handlingar, som hvar för sig afse hela det pant­

objekt, som besvärats af den ursprungliga inteckningen. Det vore dock

synnerligen önskligt, att förslaget omarbetades så, att det möjliggjorde en

delning af gemensam inteckning, på sätt i motiven omförmäles. I de fall,

då en fastighet blir föremål för hemmansklyfning eller ägostyckning, lärer

erfarenheten visat, hvilka svårigheter som möta att åstadkomma upplösning

af den gemensamma ansvarigheten för inteckningarna. Betydelsen häraf

vid bildande af egna hem under den flerstädes med förkärlek omfattade

formen af ägostyckning torde ligga i öppen dag. Att göra en fördelning

213

af den gemensamma inteckningen beroende allenast af inteckningshafvaren

synes ej böra ifrågasättas, då sådant under vissa förhållanden kunde för

vederbörande fastighetsägare medföra afsevärda olägenheter. Men därest

fastighetsägare och innehafvare af inteckningen äro om åtgärden ense, lärer

annans rätt däraf ej beröras, om blott vid inteckningsdomstolen tillses, att

fördelningen af ansvarighetsbeloppet på de särskilda fastigheterna sker efter

de värden, som enligt 32 § äro i sådant afseende bestämmande. Den för­

ändring, som nu förordats, synes föranleda sådan jämkning i 29 §, att

denna otvetydigt erhåller tillämplighet vid uppgifvande af gemensam an­

svarighet.

22

§.

Justitierådet friherre

Marks von Wurtemberg:

Jag hemställer att det i förevarande paragraf och annorstädes i för­

slagen förekommande ordet »dödning» måtte såsom ej öfverensstämmande

med godt språkbruk undvikas.

23 §.

Lagrådet:

I denna paragraf angifvas de verkningar, som den exekutiva försälj­

ningen medför i fråga om inteckningarna i fastigheten, hvarjämte med­

delas föreskrift, huru anteckning härom skall göras i inteckningsprotokollet.

Sedan sådan anteckning skett, lämnar protokollet fullständig upplysning

om inteckningsförhållandena i fastigheten efter försäljningen, och den jäm­

likt 38 § gjorda anteckning om inledande af det exekutiva förfarande,

som ledt till försäljningen, skall såsom saknande betydelse icke vidare om­

nämnas i gravationsbevis rörande fastigheten.

Om än vid den exekutiva försäljningen själfva inteckningsrätten

lämnats orubbad, kan emellertid försäljningen öfva inverkan på den person­

liga fordringsrätt, som må vara förenad med inteckningshandlingen. Enligt

30 § gäller nämligen att, om borgenär ägt taga betalning ur köpeskillin­

gen men låter intecknadt belopp, som kunnat gäldas ur köpeskillingen,

kvarstå i egendomen, den, som personligen svarade för fordringen, blir

fri från ansvarighet för beloppet. Skulle sådant fall vara för handen, att

för inteckning, som faller inom lägsta budet, kontant likvid utgår ur köpe­

skillingen och inteckningen fortfarande är gällande, inträder tydligen ena­

handa ansvarsfrihet. Därest i nu afsedda händelser inteckningshandlingen

icke förses med anteckning, som gifver vid handen i hvad mån den person­

liga ansvarigheten upphört, kan rättsförlust lätteligen tillskyndas godtro­

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 22.

214

ende tredje man, som blifvit innehafvare af handlingen. Någon upplys­

ning uti ifrågavarande hänseende kan icke vinnas af handlingen, och i

gravationsbevis rörande fastigheten omnämnes icke vidare, att" den varit

föremål för exekutiv åtgärd. Till förebyggande af dylik rättsförlust måste

det sörjas för att handlingen i de angifna fallen varder försedd med på­

skrift, af hvilken kan inhämtas, huru med den personliga ansvarigheten

förhåller sig. Då öfverenskommelse träffats om intecknadt belopps kvar­

stående i fastigheten, kan öfverenskommelsen jämväl innehålla, att inro­

paren skall öfvertaga personlig ansvarighet för beloppet och i enlighet här­

med förbindelse i sådant afseende af inroparen tecknas å inteckningshand-

lingen. Om åter inteckning, som fortfarande skall äga bestånd, gäldas ur

köpeskillingen, är inroparen tydligen berättigad att utbekomma inteck-

ningshandlingen, och något hinder möter således ej för honom att åteckna

handlingen förbindelse om skuldens öfvertagande. Har inroparen försett

handlingen med förbindelse, som nu är sagd, lämnar handlingen upplys­

ning om hvem den personliga ansvarigheten åligger. För det fall åter att

sådan förbindelse ej åtecknats, bör lagen innehålla stadgande om skyldig­

het för auktionsförrättaren att å handlingen göra anteckning om den

lyftade betalningen eller om den träffade öfverenskommelsen angående in­

tecknadt belopps kvarstående i fastigheten.

Då ur köpeskillingen gäldas intecknadt belopp, för hvilket fastigheten

efter försäljningen icke vidare häftar, bör det uppenbarligen under alla

omständigheter åligga auktionsförrättaren att å fordringshandlingen an­

teckna den skedda likviden.

Föreskrifter om auktionsförrättarens åligganden i nu berörda hän­

seenden torde böra införas å lämpligt ställe i utsökningslagen.

25 och 26 §§.

Lagrådet:

De i förevarande paragrafer upptagna nya bestämmelserna gå ut på

införande i svensk rätt af det s. k. ägarehypoteket. Innebörden af detta

rättsinstitut kan i korthet sägas vara den, att panträtt, som uppkommer ge­

nom inteckning, kan under vissa förhållanden göras gällande af fastighets­

ägaren själf. Medan enligt gällande lag en inteclmingshandling, så länge

den innehafves af fastighetsägaren, icke medför någon rätt att vid exekution

å fastigheten utfå inteckningsbeloppet, skall enligt förslaget fastighetsäga­

ren kunna på grund af eu sålunda inneliggande inteckningshandling

uppträda såsom rättsägare vid exekutiv auktion och uttaga det kapital­

belopp, som därvid kan utgå på inteckningen. Och när å ett intecknadt och

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 22.

belånadt skuldebref skett afbetalning eller skuldebrefvet eljest af borgenär

innekafves på sådana villkor, att lian ej äger utfå mer än en del af inteckna­

de beloppet, skall, likaledes i motsats till hvad som för närvarande gäller, det

tillkomma fastighetsägaren att vid exekutiv auktion utkräfva återstående

beloppet.

Till stöd för de sålunda föreslagna rättsreglerna har lagberedningen med

fog framhållit, att desamma utgöra allenast en följdriktig utveckling af den

redan i gällande inteckningslagstiftning antagna grundsatsen, att infriade

inteckningshandlingar kunna med oförändrad inteckningsrätt åter utgifvas

af fastighetsägaren, hvar jämte erinrats om den obillighet mot fastighetsäga­

ren och hans borgenärer, som det kan innebära, att, på sätt enligt gällande

lag blir fallet, en till förmånsrätten senare inteckning än den, som infriats

eller står ute för lägre fordran än inteckningsbeloppet, skall vid exekutiv

försäljning kunna rycka upp i bättre ställning än som från början tillkom­

mit densamma. Af än större betydelse är emellertid under nu föreliggande

förhållanden ett annat, af lagberedningen jämväl anfördt skäl för ägarehy-

potekets införande, nämligen att detsamma påkallas af de föreslagna bestäm­

melserna om exekutiv auktion å fastighet. Om, såsom nu föreslås, fastig­

hets exekutiva försäljning skall göras beroende af att fordringar med bättre

rätt än utmätningssökandens kunna utgå och egendomens utbjudande allt­

så skall föregås af fastställande utaf ett lägsta bud, hvarunder försäljning ej

må äga ruin, synes det vara ovillkorligen nödvändigt att i inteckningslag-

stiftningen vidtaga sådana ändringar, att man vid lägsta budets uträknande

har att taga hänsyn allenast till beloppen af de i fastigheten gällande in­

teckningar och ej behöfver inlåta sig på frågan, huruvida eller i hvilken om­

fattning dessa inteckningar må vara belånade, något som mången gång kan

vara omöjligt att på ett sådant stadium utröna.

Om således utan tvifvel starka skäl kunna åberopas till stöd för ägare-

hypotekets införande, må det å andra sidan ej förbises, att vissa ganska

af sevärda svårigheter möta, när det gäller att, på sätt nu föreslås, i det sven­

ska rättssystemet inpassa ifrågavarande rättsinstitut.

Eu dylik svårighet, hvilken man vid förslagets utarbetande ej synes

hafva tillräckligt beaktat, ligger däri, att ägarehypoteket — eller noggran­

nare uttryckt den form af ägarehypotek, som består i rätt för fastighetsäga­

ren att utfå eu del af hvad som kan utgå för en af annan person innehafd in­

teckning —■ utgör eu tillgång, som mindre väl lämpar sig att tvångsvis tagas

i anspråk af fastighetsägarens borgenärer, vare sig vid utmätning eller kon­

kurs. Den osjälfständiga ställning, som, i händelse af ett dylikt ägarehypo-

teks afyttrande, förvärfvaren intager i förhållande till fastighetsägaren och

inteckningshandlingens innehafvare, måste tydligen i högsta grad inverka

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

215

216

på ägarehypotekets värde vid tvångsrealisation däraf. Lika litet som fastig­

hetsägaren själf kan den, som från honom förvärfvat ett ägarehypotek, lag-

sökningsvis eller i rättegångsväg indrifva den förvärfvade andelen af inteck-

ningsbelÖppet. Enda möjligheten härtill läge däri, att inteckningshafvaren

för sådant ändamål tillhandahölle inteckningshandlingen eller förklarade

sig villig att låta beloppet afskrifvas å handlingen, något som näppeli­

gen lärer kunna påräknas, allraminst i de talrika fall, där inteckningshafva-

ren innehar handlingen såsom pant för s. k. omslagsrevers och äger laglig

möjlighet att till gäldande af sin fordran afyttra panten i oförminskadt

skick. Med oförmågan att ur fastigheten utsöka ägarehypotek följer oviss­

heten eller osannolikheten att kunna utfå ränta å det inteckningsbelopp, som

motsvarar ägarehypoteket. Huruvida enligt förslaget dylik ränta öfver huf­

vud skulle kunna utgå till den, som från fastighetsägaren förvärfvat ägare­

hypoteket, är i viss mån osäkert, men tydligt är, att den under inga omstän­

digheter skulle kunna beräknas för längre tid än de tre sista åren före en

exekutiv försäljning, som förvärf var en ej ägde framtvinga.

Att under förhållanden sådana som de nu framhållna en tvångsför­

säljning af ägarehypoteket i flertalet fall skulle vara liktydig med dess full­

ständiga bortslumpande lärer ej behöfva närmare utvecklas. Den tillgång

ägarehypoteket representerar skulle, ehuru i och för sig måhända af stort

värde, likväl för fastighetsägarens borgenärer esomoftast vara så godt som

värdelös, om den allenast på nu antydda sätt kunde af dem tagas i anspråk.

Dess egentliga betydelse för borgenärerna komme då att ligga i det tryck,

som farhågan för ett bortslumpande kunde i vissa fall utöfva på fastighets­

ägaren, men äfven fördelen häraf skulle i de fall, där den kunde tänkas spela

någon roll, lätt kunna gå borgenärerna ur händerna genom ett ur rättslig

synpunkt näppeligen angriplig! samförstånd mellan fastighetsägaren och

honom närstående eller eljest tjänstvilliga personer rörande ägarehypote­

kets inropande i händelse det utbjödes å exekutiv auktion. En fastighets­

ägare skulle sålunda tilläfventyrs kunna genom att till fulla värdet inteckna

sin fastighet och lämna inteckningshandlingarna såsom pant för obetydliga

fordringar göra den i själf va verket endast lågt belastade fastigheten oåt­

komlig för borgenärer.

De olägenheter, som i antydda hänseenden äro förknippade med ägare­

hypoteket på dess nu omförmälda stadium, undanröjas i viss mån genom de

bestämmelser den föreslagna 26 § innehåller i fråga om ägarehypoteks ut­

brytande från inteckning, hvarmed det sammanhänger, och tillskapande af

en särskild inteckning för det utbrutna beloppet. Dessa bestämmelser haf­

va till ändamål, bland annat, att förebygga ett sådant bortslumpande af

ägarehypotek, som i det föregående omnämnts, och torde i de fall, där de

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

217

skulle vinna tillämpning, också erbjuda den garanti häremot, som står att

uppnå. Tillämpningsområdet för ifrågavarande bestämmelser är emeller­

tid tämligen begränsadt. Rättighet att påkalla sådant utbrytande af ägare-

hypotek, som nyss är nämndt, skall enligt förslaget förekomma endast när

ägarehypoteket uppstått genom afbetalning å själfva det inteeknade skulde­

bref vet och kan äfven i dylikt fall uteslutas genom därom träffadt förbehåll.

Skulle sådant förbehåll hafva skett — något som kan förväntas blifva täm­

ligen vanligt — eller skulle ägarehypoteket hafva sin grund i det ytterst all­

mänt förekommande förhållande, att inteckningshandlingen utgör handpant

för en af fastighetsägaren utgifven omslagsrevers å lägre belopp än det in­

tecknade, erbjuder förslaget ej någon som helst utväg att förebygga förut

omförmälda missförhållanden.

I detta hänseende synes någon ändring i förslaget vara oundgängligen

nödig. Beträffande det fall, att afbetalning ägt rum å själfva intecknings-

beloppet, torde erforderlig ändring ock kunna utan afsevärd betänklighet

genomföras på det sätt, att förbehåll om inteckningshafvarens frikallande

från medverkan till utbrytning förklaras sakna verkan emot fastighetsäga­

rens borgenärer. Utbrytningen kan i sistberörda fall ej under några om­

ständigheter leda till minskning af inteckningshafvarens panträtt, hvilken

enligt förslaget skall före utbrytningen såväl som efter densamma äga före­

träde framför den, som grundas på ägarehypoteket; och de olägenheter, som

eljest kunna tänkas utgöra anledning till träffande af förbehåll mot utbryt­

ning, synas i jämförelse med de nyss framhållna missförhållandena vid

tvångsförsäljning af outbrutet ägarehypotek vara alltför obetydliga att böra

få stå i vägen för borgenärers befogade anspråk på ändamålsenlig realisa­

tion af gäldenär tillgångar.

I viss mån annorlunda ställer sig förhållandet, när ägarehypotek grun­

dar sig därpå, att inteckningshandling utgör pant för en fordran hos fastig­

hetsägaren å lägre belopp än det intecknade. Panthafvaren kan här, såsom

när det gäller annan lös pant, till sin fordrans betäckande afyttra inteck­

ningshandlingen sådan den befinnes. Skulle i fall af denna art fordrings­

ägaren kunna tvingas att medverka till sådan uppdelning af inteckningen, att

såsom pant kvarstode allenast en inteckningshandling å samma belopp som

hufvudförbindelsen, komme detta att te sig såsom en minskning af den sä­

kerhet han lagenligt betingat sig. För de flesta fall torde visserligen denna

rättsminsilning vara endast skenbar. Så framt vid inteckningens belånande

densamma ansetts erbjuda fullgod pantsäkerhet, måste detta i allmänhet

hafva berott icke på det förhållande, att inteckningens belopp öfverstigit

fordringen, utan därpå, att ett mot fordringen svarande belopp antagits kun­

na vid exekutiv försäljning utgå; och i sådan händelse bör det för långifvaren

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

218

vara utan betydelse, huruvida det öfverslcjutande beloppet så att säga af-

skiljes från den ursprungliga inteckningen och göres till föremål för en sär­

skild inteckning med sämre rätt än den förra. Men att fall kunna förekom­

ma, där vid uppgörande af en lånetransaktion långifvaren just tager hän­

syn därtill, att en såsom pant erbjuden inteckning till sitt belopp öfverstiger

lånet, kan naturligtvis ej förnekas.

I afseende å transaktioner af sistnämnda art skulle tydligen ett stad­

gande om borgenärers rätt att påkalla afskiljande af det fordringen Över­

skjutande inteckningsbeloppet blifva af reell betydelse. Att långifvaren ej

kunde med visshet påräkna att få tillgodonjuta den för lånet aftalade säker­

heten skulle här vid lag i verkligheten innebära, att aftalet i viss mån ej af

lagen erkändes såsom giltigt. I och för sig torde ej mycket vara att häremot

erinra. Det förefaller onekligen stötande, att, såsom lätt kan blifva följden af

sådan pantsättning, som nu är i fråga, hos fastighetsägaren kan uttagas så­

väl hela beloppet af den pantsatta och af panthafvaren afyttrade intecknin­

gen som ock den del af hufvudfordringen, som öfverstiger hvad panthafva­

ren genom inteckningens afyttrande bekommit; och en lagstiftning, som,

när andra borgenärers rätt är i fråga, förebygger ett dylikt resultat, torde

näppeligen kunna betraktas såsom alltför hänsynslös mot panthafvaren.

Däremot torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke lagen om den

öfver hufvud skall slå in på en väg sådan som den antydda, bör taga

det i viss män följdriktiga steget att i fall af antydda art'helt och hållet

frånkänna långifvaren rätt att afyttra den pantsatta handlingen och hänvisa

honom uteslutande till den utväg för panträttens utöfvande, som för närva­

rande vid sidan af inteckningshandlingens afyttrande anses stå honom öp­

pen: att själf uttaga inteckningsbeloppet i afräkning å hufvudfordringen.

En lagstiftning i denna riktning, hvilken ingalunda skulle sakna förebild i

främmande lag, komme helt visst att erbjuda vissa fördelar. Uppenbart är

emellertid, att densamma skulle föra tämligen långt, då den för att vara

följdriktig borde omfatta pantsättning såväl af inteckningar öfver hufvud

som af en del andra fordringar eller rättigheter och för sitt genomförande

skulle kräfva väsentliga rubbningar äfven i utsökningsväsendet. Då här­

till kommer, att eu dylik lagändring skulle ganska djupt ingripa i rådande

sedvanor och uppfattning, torde den i hvarje fall ej böra komma till stånd

utan att föregås af en utredning, hvarom i nu föreliggande lagstiftnings­

ärende ej kan blifva fråga. Under sådana förhållanden torde man böra

stanna vid att i förslaget vidtaga sådana ändringar, att när rätt till andel i

utelöpande inteckning tages i mät från ägaren af den intecknade fastigheten

eller fastighetsägaren försättes i konkurs, inteckningsliafvaren varder under

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

219

alla förhållanden pliktig att medverka till sådan utbrytning af andelsrätten,

som i den föreslagna 26 § åsyftas.

1 fråga om utmätning af fastighetsägares rätt till andel i utelöpan­

de inteckning må vidare i detta sammanhang erinras, att af de föreslag­

na nya bestämmelserna i utsökningslagen icke tydligt framgår, huru vid

dylik utmätning skall förfaras. Att döma af lagberedningens motiv synes

man hafva funnit 75 § utsökningslagen jämförd med andra stycket af 74 §

i samma lag gifva vid handen, att utmätningen skall verkställas så, att för­

bud meddelas inteckningshandlingens innehafvare att utlämna handlingen

till fastighetsägaren eller att tillhandagå annan än utmätningsmannen eller

blifvande inropare med åtgärder för inteckningens uppdelning. En dy­

lik regel, mot hvilken i sak intet synes vara att erinra, torde emellertid ej

låta sig otvetydigt härleda ur de angifna lagrummen; och lärer den för­

ty böra erhålla formen af ett uttryckligt lagbud. I samband därmed borde

för att bereda förbudet nödig effektivitet stadgas, att detsamma skall teck­

nas å inteckningshandlingen, där icke denna med inteckningshafvarens sam­

tycke omhändertages af utmätningsmannen för åvägabringande af inteck­

ningens uppdelning.

Enligt den föreslagna 26 § inteckningsförordningen skall på utmät­

ningsmannen vidare ankomma att för uppdelningens slutliga genomföran­

de utfärda en handling, innefattande sådant inteckningsmedgifvande, som

afses i 1 § af samma förordning. Hvad därmed åsyftas är mindre tydligt.

Jämlikt sistnämnda paragraf, hvilken det remitterade förslaget i motsats

till lagberedningens förslag lämnar orubbad, skall medgifvande af penning­

inteckning för att äga verkan tecknas å eu fordringshandling. Men up­

penbart är, att det ej kan få tillkomma utmätningsmannen att å fastighets­

ägarens vägnar utfärda en handling, som ålägger denne eu personlig för­

pliktelse. Annan möjlighet synes alltså ej föreligga än att för fall af ifrå­

gavarande art eftergifva det för penningintecknings beviljande eljest upp­

ställda villkoret, att en fordringshandling föreligger, något som i sak icke

torde medföra betänklighet, då såväl för närvarande som enligt förslaget

penninginteckning under åtskilliga omständigheter kan äga bestånd, fast­

än fordran hvarå den grundats upphört.

I samband med förslagets förtydligande i senast angifna riktning stå

vissa andra spörsmål om innehållet af den handling utmätningsmannen har

att utfärda. I afseende å förfallotid torde den ursprungliga intecknings­

handlingens bestämmelser — kvilka kunna afse långvarig amorteringstid,

vara förknippade med villkor eller eljest afpassade efter säregna förhål­

landen — tydligen ej under alla omständigheter lämpa sig för den nya in­

teckningshandlingen, och då någon bestämmanderätt om handlingens inne­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

220

håll naturligtvis ej kan tilläggas utmätningsmannen, lärer frågan böra lö­

sas i skälfva lagen. Lämpligast torde vara att låta beloppet förfalla viss

i lagen angifven tid efter uppsägning. Ifrågasättas kan, huruvida icke

äfven beträffande den ränta, som skulle af utmätningsmannen utsättas i den

nya inteckningsbandlingen, bestämmelser borde meddelas i lagen. Detta

torde emellertid knappast vara af nöden, då någon tvekan skäligen icke kan

råda därom, att räntan bör blifva densamma som i den ursprungliga in­

teckningsbandlingen. Att å andra sidan dennas innehåll, i hvad det till­

äfventyrs rör sig om annat än kapital- och räntebelopp jämte förfallotid,

är utan all betydelse vid den nya handlingens utfärdande, eller med andra

ord att utmätningsmannen ej äger i denna handling införa andra, från huf-

vudhandlingen hämtade bestämmelser torde likaledes få anses själfklart.

Hvad nu anförts rörande inteckningshandling, som utfärdas af ut­

mätningsman, torde i allo äga tillämpning, när fastighetsägaren kommer i

konkurs och konkursboet skall för att kunna lämpligen realisera befintligt

ägarehypotek utöfva fastighetsägarens rätt att få inteckning uppdelad. Äf­

ven för sådant fall torde alltså bestämmelser motsvarande de nyss föror­

dade böra meddelas.

I afseende å ägarehypotek, som grundas på en af fastighetsägaren full­

ständigt inlöst inteckningshandling, bör naturligen gälla, att om handlingen

medför personlig ansvarighet för ägaren, densamma, i händelse af utmät­

ning eller konkurs, ej bör få utan fastighetsägarens samtycke utgifvas, med

mindre å handlingen utmärkes, att personlig ansvarighet ej vidare äger

ruin. Till förebyggande af missförstånd torde detta böra tydligt uttalas

i lagen.

Såsom af lagberedningen anförts i motiven till dess förslag, kan det

inträffa, att afbetalning å en inteckning göres icke af fastighetsägaren men

af någon, som personligen ansvarar för inteckningsbeloppet och är berät­

tigad att af fastighetsägaren söka sitt åter, exempelvis af en löftesman eller

en tidigare ägare af fastigheten. Huruvida under sådana omständigheter

rätt till andel i inteckningen skall tillkomma den som gjort afbetalningen

är ett spörsmål, som lagberedningen, enligt hvad motiven jämväl utvisa,

ansett böra, såsom till räckvidden sträckande sig utöfver inteckningslag-

stiftningens område, lämnas öppet. Ett sådant syftemål torde emellertid

icke uppnås med den föreslagna affattningen af 25 §. Stadgandet i sista

stycket af denna paragraf föranleder tvärtom, jämfördt med andra styc­

ket, att när afbetalning å intecknadt belopp gjorts af någon, som på sätt

nyss nämnts, är ansvarig för inteckningen, fastighetsägaren och icke den,

som erlagt betalningen, har att vid exekutiv försäljning af fastigheten till­

godonjuta inteckningshafvares rätt för det afbetalta beloppet. Hvad sista

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 22.

221

stycket innehåller om afbetalning torde alltså böra inskränkas till det fall,

att densamma gjorts af fastighetsägaren.

Justitierådet friherre

Marks von Wiirtemberg:

Jag anser mig höra vid nu förevarande paragrafer påpeka, att, i

händelse de föreslagna ändringarna i lagstiftningen om inteckning i fast

egendom varda antagna, det torde vara anledning att, innan de skola trä­

da i kraft, taga under öfvervägande, huruvida desamma ej i någon mån bö­

ra föranleda motsvarande ändringar i bestämmelserna om inteckning i far­

tyg och om förlagsinteckning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

30 §.

Lagrådet:

Därest inteckningshafvare, som ägt taga betalning ur köpeskillingen,

låter intecknadt belopp, som kunnat därur gäldas, kvarstå i egendomen, blir

enligt hvad i förevarande paragraf stadgas påföljden, att den, som person­

ligen svarade för fordringen, befrias från ansvarighet för sådant belopp.

Stadgandet synes gifva rum för tvekan, huruvida under detsamma inrym­

mes jämväl det fall, att intecknad fordran, som ligger inom lägsta budet,

förfaller å sådan tid, att borgenären jämlikt föreskriften i 116 § andra styc­

ket utsökningslagen kunnat före borgenärsförteckningens upprättande fram­

ställa yrkande om kontant likvid men underlåtit att begagna sig af denna

rätt. Dylik underlåtenhet lärer emellertid icke böra inverka på den person­

liga ansvarigheten; och ett förtydligande af stadgandet i denna riktning

synes därför böra ske.

33 §.

Lagrådet:

Sedan i första stycket af förevarande paragraf meddelats föreskrift,

att om den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteck­

ningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller ock för­

falla eller nedsättas, han ej är berättigad att för belopp, .som skulle falla å

den egendom, hålla sig till de andra egendomarna, där ej mellan honom och

öfriga rättsägare är annorlunda aftaladt, innehåller paragrafens andra

stycke i öfverensstämmelse med den lydelse, det erhöll i lagen den 25 juni

1909, att om aftal, hvarom sålunda är sagdt, blir vid rätten styrkt, detsam­

ma skall i inteckna ngsprotokollet anmärkas, samt att, om aftal et blifvit i

inteckningsprotokollet anmärkt, detsamma är gällande jämväl mot ny rätts­

ägare. Hvad andra stycket sålunda innehåller lärer innebära, att aftal af

ifrågavarande beskaffenhet skall i inteckningsprotokollet anmärkas, äfven

om aftalet ingåtts mellan vissa men icke alla rättsägare. Vid sådant för­

hållande innebär tillvaron af en eller flera dylika anteckningar icke någon

garanti, att samtliga rättsägare lämnat sitt samtycke till åtgärden. I hvad

mån densamma inverkar på andra rättsägares anspråk är alltså en fråga,

som blir föremål för pröfning, först när egendomen underkastas exekutiv

behandling. En sådan anordning kan visserligen, ehuru i och för sig ej

fullt tillfredsställande, stå tillsammans med nuvarande utsökningsförfaran-

de men lärer svårligen låta förena sig med det nya förslaget till lag om änd­

ring i vissa delar af utsökningslagen, hvilket åsyftar en exekution, där for­

tast möjligt auktionen vinner laga kraft och egendomen öfverlämnas till

inroparens disposition. Tydligt är, att om åt exekutor öfverlämnas att

pröfva den inverkan, i inteckningsprotokollet antecknade aftal utöfva å de

särskilda rättsägarnes inbördes förhållande, sådant kan gifva anledning till

mångfaldiga tvister, som verka hindrande på auktionens lagakraftvin-

nande. Till förekommande häraf synes en återgång till det för 1909 års

riksdag framlagda förslag i ämnet vara att förorda. Detta förslag inne­

bar nämligen, att för gemensam inteckningshafvares rätt att, efter inteck­

ningens relaxation i en egendom, för det belopp, som skulle falla å denna,

hålla sig till de andra egendomarna erfordrades, att sådan rätt förbehållits

genom uttryckligt beslut af domstolen vid relaxationens meddelande, ett

förbehåll som enligt förslaget icke fick göras, med mindre rätten tillsett,

att samtycke därtill lämnats såväl af ägarne till de andra egendomarna

som af dem, hvilka hade antingen inteckning i egendomarna gällande med

lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning vore fråga,

eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken kunde häfta. Med ett sådant system vore i och med rättens be­

slut klarhet vunnen beträffande rättsfölj derna af intecknings dödande eller

nedsättning i någon af två eller flera gemensamt intecknade egendomar.

Några praktiska svårigheter att bedöma, huruvida förutsättningarna för det

ifrågasatta beslutet vore för handen, torde för rätten icke möta. Hvilka

som hafva inteckning i egendomarna gällande med lika eller sämre rätt än

den, om hvars dödande eller nedsättning är fråga, kan utrönas utan annan

åtgärd än den, som erfordras för utfärdande af gravationsbevis. Tvekan

har visserligen yppats, hvilka i förevarande afseende skulle anses som äga­

re; men då enligt den i inteekningsförordningen använda terminologi i

hvarje fall, där ägares samtycke erfordras för någon förändring beträffan­

de en fastighets inteckningar, med ägare förstås den, som är behörig att

medgifva ny inteckning, lärer anledning saknas att i nu ifrågavarande hän­

seende i uttrycket ägare inlägga annan betydelse. Med fordran eller

222

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

223

rättighet, hvarför egendomarna jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken kunde häf­

ta, skulle i följd häraf förstas allenast dylik fordran eller rättighet, hvar-

för egendomen häftar i dens hand, som senast å densamma erhållit lag-

fart. I stad efter tre månader och å landet vid slutet af det ting, som in­

faller näst efter sex månader sedan den sist meddelade lagfarten beviljades,

skulle alltså rätten kunna fullständigt öfverskåda, från hvilka rättsägare

samtycke till åtgärden erfordrades.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

34 §.

Lagrådet:

Då innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar framstäl­

ler yrkande, hvarom i denna paragraf förmäles, måste den auktion, som blif-

vit utsatt att hållas å en af de gemensamt intecknade egendomarna, in­

ställas och ny auktion utsättas för försäljning af denna jämte de öfriga egen­

domar, hvilkas försäljning äskats. För denna nya auktion måste också nv

borgenärsförteckning upprättas, och den borgenärsförteckning, som tilläf­

ventyrs redan uppgjorts för den först utsatta auktionen, kommer icke till

användning. För att förekomma, att sådan borgenärsförteckning onödigt­

vis upprättas, synes det lämpligen kunna föreskrifvas, att yrkande af ifrå­

gavarande innehåll skall framställas sist vid den tidpunkt, som enligt 106 §

utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller rättighet.

37 §.

Justitierådet

Quensel:

För det fall att egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, meddelas föreskrift om de särskilda delarnas ansvarighet för inteck­

nade beloppet. Men förslaget innehåller lika litet som gällande lag någon be­

stämmelse,

när

eller

hur

styckningen skall ådagaläggas, för att vid densam­

ma må fästas det afseende, att delarna blifva i exekutivt hänseende behand­

lade som särskilda fastigheter.

Om, i brist af stadgande i motsatt riktning, det får antagas, att upplys­

ning om styckningen må förebringas, ända till dess auktionen vunnit laga

kraft, kan detta uppenbarligen leda till allvarsamma rubbningar i det exe­

kutiva förfarandet, rubbningar desto betänkligare som de störande inverka

på eu af grundprinciperna i föreliggande förslag till lag om ändring i vissa

delar af utsökningslagen. Den däri omförmälda borgenärsförteckning är

afsedd att bilda grundvalen för hela det följande exekutiva förfarandet, och

224

förslagets bestämmelser syfta till det mål, att sedan borgenärsförteckningen

blifvit upprättad, den med ledning däraf hållna auktionens bestånd icke vi­

dare må kunna angripas. Man synes då ock böra fordra, att en på auktionen

i så hög grad inverkande omständighet, som att egendomen blifvit styckad,

styrkes innan borgenärsförteckningen upprättas. En bestämmelse härom

synes mig böra i utsökningslagen införas.

Hvad angår det sätt, på hvilket styckningen skall visas, för att afse­

ende därå må fästas, torde vid lagens tystnad ej kunna undvikas, att såsom

tillfyllestgörande bevis godtages en fångeshandling, utvisande, att från den

intecknade fastigheten med äganderätt afskilts en del, utan att någon garanti

vunnits, att ej det fång, hvarigenom styckningen uppkommit, sedermera för­

faller. Att i följd häraf svårlösta förvecklingar äro tänkbara inses lätt.

Ett försök att finna botemedel härför beträffande hvarje slag af styckning-

skulle emellertid leda in på frågor af allt för stor räckvidd att kunna i detta

sammanhang upptagas. Hvad angår styckning, som skett genom afsönd­

ring efter ingången af år 1910, torde dock redan nu något kunna och böra

göras. Sådan afsöndring skall i förhållande till stamhemmanet ansvara alle­

nast subsidiärt för gemensamma inteckningar. Visserligen gäller, att in-

teekningshafvaren äger på en gång söka betalning ur stamfastigheten och

lägenheten. Men häraf följer icke, med nödvändighet, att lägenheten går till

försäljning; detta inträffar först när köpeskillingen för stamfastigheten

icke räcker till hela intecknade beloppet. Härutinnan intaga dylika, lägen­

heter således en privilegierad ställning framför de fastigheter, som på annat

sätt blifvit frånstyckade. Med hänsyn härtill bör ock en strängare måttstock

kunna anläggas, då det gäller att bedöma säkerheten för att afsöndringen icke

sedermera befinnes ogiltig eller rent af fingerad. Ett blygsamt kraf i sådant

syfte synes vara, att lagfart å fånget blifvit sökt. Jag hemställer därför, att

afsöndring, därå den subsidiära ansvarigheten skulle blifva tillämplig, icke

må såsom särskild fastighet behandlas, med mindre lagfart sökts å densamma.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 22.

54 §.

Lagrådet:

Hvad som anmärkts vid 18 § föranleder en hemställan, att ur föreva­

rande paragraf måtte uteslutas bestämmelsen, att rättighetens innehafvare

äger ur egendomen utbekomma den kostnad, han för bevakande af sin rätt

till betalning fått vidkännas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

225

Förslaget till lag om hvad iakttagas skall i afseende å infö­

rande af lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordnin­

gen den 16 .juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

l §•

Lagrådet:

Paragrafen innebär, att hvad den föreslagna 25 § inteckningsförord-

ningen innehåller om ägarehypotek skall äga tillämpning jämväl i afseende

å inteckningar, som tillkommit före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Att så sker är i själfva verket också nödvändigt. Ägarehypotekets införan­

de torde, såsom i annat sammanhang framhållits, utgöra en oeftergiflig för­

utsättning för tillämpningen af de nya grundsatserna rörande exekutiv för­

säljning af fast egendom, och vid sådan försäljning kan ej skillnad göras

mellan äldre och nyare inteckningar.

På sätt vid 25 och 26 §§ inteckningsförordningen utvecklats, lärer

det emellertid, om ägarehypoteket skall införas i rättssystemet, vara nödvän­

digt att till skydd för fastighetsägares borgenärer meddela sådana bestäm­

melser, att, i händelse af ägarehypotekets utmätande från fastighetsägaren

eller då denne råkat i konkurs, inteckningshafvaren varder, oafsedt alla slags

förbehåll, pliktig att medverka till sådan utbrytning af ägarehypoteket, som

omförmäles i den föreslagna 26 § inteckningsförordningen. Hvad därom ytt­

rats äger giltighet jämväl i afseende å inteckningar, som af fastighetsägaren

utgifvits medan äldre lag gällde. Inteckningshafvaren måste äfven här, utan

hänsyn till förbehåll, vara pliktig att uppvisa inteckningshandlingen för

sådan afskrifning, som erfordras för ägarehypotekets omsättande i en fri­

stående inteckning. Af hvad tidigare anförts torde framgå, att det för fler­

talet fall icke kan blifva tal om att häri kunde ligga någon kränkning af

inteckningshafvarens rätt. Sådant vore tänkbart endast i det fall, att en

långifvare, hvilken såsom pant för lånet bekommit inteckningshandling å

högre belopp än lånesumman, riskerade att, efter det öfverskjutande belop­

pets afskiljande från inteckningen, denna ej skulle vid försäljning lämna

tillgång till lånebeloppets gäldande; och icke ens under dylika omständighe­

ter lärer genom de af lagrådet ifrågasatta nya bestämmelsernas tillämpande

långifvaren kunna anses lida något verkligt förfång, om hänsyn tages där­

till, att mellan den nya lagstiftningens antagande och dess ikraftträdande

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft.

*

29

torde komma att förflyta en tidrymd, som är tillräcklig för fordringens ut­

kräfvande.

Godkännes hvad nu anförts, föranledes däraf ändring i paragrafens

tredje stycke.

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

4 §.

Lagrådet:

I 38 § inteckningsförordningen, sådan den för närvarande lyder lik­

som enligt dess affattning i det remitterade förslaget, stadgas, att då fast

egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen förordnande med­

delats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt 51 § konkurslagen

äskats försäljning af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren

inkommit, beviset vid rätten uppläsas och i inteckningsprotokollet införas.

Enligt det remitterade förslaget innehåller paragrafen jämväl bestämmelse

om afförande af sådan anteckning, sedan fastigheten blifvit exekutivt såld, me­

dan dylik bestämmelse saknas i nu gällande lag. Ändamålet med förevarande

paragraf är att bereda möjlighet att få sådan anteckning, som nu är i fråga,

afförd äfven i det fall, att fastigheten blifvit såld jämlikt nu gällande bestäm­

melser i utsökningslagen. Enligt paragrafens ordalydelse är densamma

tillämplig, då utmätning eller annan dylik åtgärd, som ägt rum innan nya

lagen träd! i kraft, föranledt egendomens försäljning. Denna affattning är

emellertid icke fullt riktig. Det kan nämligen inträffa att, fastän åtgärd,

hvarom här är fråga, vidtagits efter nya lagens ikraftträdande, försäljnin­

gen ändock skall ske med tillämpning af bestämmelserna i äldre lag. Så är

enligt öfvergångsstadgandena till förslaget till lag om ändring i vissa delar

af utsökningslagen förhållandet, därest begäran jämlikt 51 § konkurslagen

om försäljning af konkursbos fastighet skett efter dagen för lagens ikraft­

trädande men konkursen börjats före sagda dag. Paragrafens tillämplighets­

område synes därför böra angifvas så, att den skall afse det fall, att utmät­

ning' eller annan åtgärd, hvarom jämlikt 38 § inteckningsförordningen an­

teckning skett i inteckningsprotokollet, föranledt egendomens försäljning i

den ordning hittills gällande utsökningslag föreskrifver.

1 paragrafens tredje stycke afses den händelse, att inteckning utgjort

säkerhet för fordran å lägre belopp än det intecknade och fordringen kunnat

till fullo gäldas ur köpskillingen. Hvad sålunda åsyftats synes kunna ut­

tryckas tydligare än som skett.

1 fråga om sådan inteckning, som nu nämnts, torde anteckningens af­

förande icke böra medgifvas under annan förutsättning, än att antingen in­

teckningen dödats eller förfallit eller ock densamma på grund af nye äga­

227

rens medgifvande skall gälla för fulla beloppet. Enligt förslaget skulle äf­

ven bevisning därom, att den å inteckningen belöpande utdelning lyftats, vara

tillfyllest för ändamålet, men denna bestämmelse synes böra utgå. Äfven

om lyftning äger rum, kan det nämligen tänkas — t. ex. i fråga om gemen­

sam inteckning, då icke alla de gemensamt intecknade fastigheterna varit

indragna i det exekutiva förfarandet — att inteckningshafvaren är berätti­

gad att fortfarande behålla inteckningen, och i sådan händelse kommer den­

samma att i den försålda fastigheten gälla allenast för det belopp, som blifvit

lyftadt.

Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 22.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 714, 16, 18 och 22 §§

i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

Lagrådet:

De vid 18, 25, 26 och 30 §§ i förslaget till lag om ändring af vissa

bestämmelser i inteckningsförordningen gjorda anmärkningar äro tillämp­

liga jämväl å förevarande lagförslag.

Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurs-

lagen.

54 §.

Lagrådet:

Det tillägg, som i förslaget gjorts till paragrafens andra stycke, afser

att angifva, att därest borgenär, hvilken, såsom pant innehar sådan för­

skrifning, som i tillägget omförmäles, icke vill föranstalta om pantens för­

säljning, konkursförvaltningen dock icke äger rätt vare sig åt t sälja panten

eller att lösa den. Detta har emellertid beträffande lösningsrätten icke er­

hållit tydligt uttryck genom det föreslagna tillägget, och hemställes därför,

att paragrafens lydelse måtte undergå någon jämkning.

228

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

57 §.

Lagrådet:

För sådant aflämnande af behållning, som i första punkten afses,

torde böra meddelas en tidsbestämmelse, öfverensstämmande med den, som

enligt andra punkten af 177 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar

af utsökningslagen gäller för afgifvande af sysslomans redovisning.

67 §.

Lagrådet:

Då bestämmelserna i förslaget till lag om ändring i vissa delar af ut­

sökningslagen medföra, att där arfvode till gode män och sysslomän skall

utgå ur fastighet, som säljes i exekutiv ordning, arfvodet måste till visst be­

lopp upptagas i den borgenärsförteckning, som upprättas före försäljnin­

gen, förefaller det mindre lämpligt, att paragrafen innehåller ett stadgan­

de, hvilket synes innebära, att det i hvarje fall står borgenärerna öppet att

bestämma arfvodet till viss procent af den köpeskilling, som kan komma att

vid försäljningen erhållas.

124 §.

Lagrådet:

Enligt gällande lag är det en plikt för sysslomän att realisera kon­

kursboets af dem omhänderhafda egendom. Därvid äro de att anse såsom

ombud icke allenast för de oprioriterade borgenärerna utan äfven för inteck-

ningshafvare och andra prioriterade borgenärer, som i konkursen bevakat

sin fordran. Äfven dessa senare äro på grund af bevakningen berätti­

gade att så vidt möjligt få sin fordran gulden i konkursen. Det vore såle­

des ej riktigt att utan samtycke af bevakande inteekmngshafvare sälja den

intecknade fastigheten på sådana villkor, att inteckningsrätten komme att

kvarstå. Ett dylikt förfarande lärer väl ej ligga utom borgenärernas och

konkursförvaltningens formella kompetens, men detsamma torde medföra

förpliktelse för konkursboet att till inteckningshafvaren utgifva det inteck­

nade beloppet. Och än mindre skulle det enligt gällande rätt kunna ifrå­

gakomma, att konkursen — annorledes än på grund af förlikning eller ac­

kord — afslutades utan att den till konkursboet hörande fasta egendomen

blifvit såld.

I dessa grundsatser medför förslaget väsentliga ändringar. Väl

torde äfven enligt förslaget konkursboet böra, vid påföljd som nyss är

nämnd, afhålla sig från försäljning på sådana villkor, att bevakad inteck­

229

ning kommer att kvarstå i fastigheten. Men enligt den föreslagna 114 §

utsökningslagen må exekutiv auktion för konkursboets räkning ej leda till

försäljning, med mindre den bjudna köpeskillingen lämnar tillgång till för­

nöjande af alla inteckningsbafvare och dem, som i fastigheten äga bättre rätt;

och följden häraf blir, att när ett af konkursboet anställdt försök af nyss an-

gifven anledning misslyckats, konkursen måste kunna afslutas utan fastighe­

tens försäljning.

I sammanhang med den sålunda berörda bestämmelsen i 114 § stå

emellertid de föreskrifter samma paragraf innehåller om rätt för inteck-

ningshafvare och den, som i egendomen äger bättre förmånsrätt, att när

konkursboet påkallat auktion, ansluta sig till denna framställning och be­

gära, att fastigheten säljes till gäldande af hans fordran och ej för de oprio­

riterades räkning. Genom dessa föreskrifter är i viss mån sörjdt för att

en konkursborgenär, som äger speciell förmånsrätt i fastigheten eller ock

den bättre ställda generella förmånsrätt, som afses i 17 kap. 4 § handelsbal-

ken, skall i konkursen kunna göra denna rätt gällande i fastigheten. Vik­

ten för borgenären af att sålunda för egen räkning få till stånd auktion å

fastigheten ligger också i öppen dag, bland annat så till vida som, hvad rö­

rer de med speciell förmånsrätt i fastigheten utrustade fordringarna, det

jämlikt 17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken kan bero af denna auktion, huru­

vida en eventuellt erforderlig utdelning ur annan egendom kan ifrågakom­

ma. Skall emellertid detta de prioriterade borgenärernas intresse kunna

behörigen tillgodoses medelst nämnda rätt till anslutning, måste uppenbar­

ligen äfven sörjas för att från konkursboets sida kommer att i hvarje fall

föranstaltas om en auktion, vid hvilken anslutningsrätten kan utöfvas.

Detta har ej i förslaget skett. Enligt förevarande paragraf står det nämli­

gen borgen ärskollegiet fritt att, utan inhämtande af samtycke från bevakan­

de inteckningshafvare och andra konkursborgenärer med lika eller bättre

förmånsrätt i fastigheten eller i all gäldenärens egendom, besluta, att kon­

kursen skall afslutas, fastän försök till exekutiv försäljning af fastigheten

ej ägt rum. Härutinnan synes en ändring af förslaget vara ovillkorligen

nödig.

Paragrafens sista stycke bör erhålla enahanda affattning, som i la­

gen den 5 juni .1909 gifvits åt motsvarande bestämmelse i 125 § af gällande

konkurslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

230

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af

2

§ i förordningen den

18 september 1862 huru gäld Tid dödsfall betalas skall och om

urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i

död makes bo.

Lagrådet:

Med hänsyn till hvad som anförts i lagberedningens motiv såväl till

förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap 5 och 6 §§ handelsbalken (för­

slaget till jordabalk I sid. 301) som till nu förevarande förslag är uppen­

bart, att i sista stycket af det senare afses inteckning allenast såvidt den­

samma rörer fast egendom. Denna innebörd torde emellertid böra i lag­

texten tydligt utmärkas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Lagrådet:

Enligt hvad denna paragraf innehåller skall i fråga om utmätning

af tomträtt samt försäljning utmätningsvis eller under konkurs af sådan

rättighet så förfaras, som för utmätning och dylik försäljning af fast egen­

dom är stadgadt. I de nu remitterade förslagen till lag om ändring i vissa

delar af utsökningslagen och till lag om ändring af vissa bestämmelser i

konkurslagen hafva emellertid införts åtskilliga stadganden rörande fast

egendom och inteckningar däri, hvilka uppenbarligen böra äga tillämpning

jämväl å tomträtt och inteckningar i sådan rättighet men icke kunna sä­

gas afse förfarandet vid utmätning af fast egendom eller vid försäljning

utmätningsvis eller under konkurs af dylik egendom. Så är otvifvelaktigt

förhållandet med de tillagda nya stadgandena i 71, 74 och 82 §§ utsöknings­

lagen samt i 9 och 54 §§ konkurslagen, stadgandena i den föreslagna 91 §

utsökningslagen rörande utmätning och försäljning af gäldenären tillkom­

mande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom, hvad 124 § konkurs­

lagen enligt dess föreslagna nya lydelse innehåller därom, att konkurs må

231

afslutas utan att boets fasta egendom blifvit försåld, äfvensom stadgandet

i den föreslagna 126 § konkurslagen. Detsamma gäller beträffande de före­

slagna stadgandena i utsökningslagen om tvångsförvaltning af fast egen­

dom. Det torde därför vara erforderligt, att genom jämkning af vare sig

förevarande paragraf eller de omförmälda stadgandena i utsökningslagen

och konkurslagen dessa stadganden göras tillämpliga jämväl å tomträtt

och inteckningar i sådan rättighet.

I sammanhang härmed erinras, att därest, på sätt i en till innevaran­

de års riksdag aflåten proposition blifvit föreslaget, institutet vattenfalls-

rätt införes i vår lag, de omnämnda stadgandena böra äga tillämpning jäm­

väl å dylik rätt och inteckningar däri samt att i sådan händelse hvad i 36 §

4 mom. konkurslagen enligt dess lydelse i det remitterade förslaget finnes

stadgadt för det fall, att borgenär under de sista 30 dagarna före konkursens

början sökt inteckning i fast egendom eller i tomträtt för fordran, vid hvars

tillkomst sådan säkerhet ej betingats, bör gälla äfven i fråga om inteckning,

som sökts i vattenfallsrätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§

handelsba liten.

Lagrådet

lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen

den 15 oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angå­

ende lagfart, inteckning och utmätning af järnväg, så ock i

fråga om förvaltning af* järnväg under konkurs.

21

§.

Lagrådet:

I fråga om försäljning annorledes än utmätningsvis af fast egendom,

som tillhör konkursbo, uppställer 51 § konkurslagen olika villkor, alltefter­

som försäljningen sker å offentlig auktion eller under hand. Det torde vara

232

åsyftadt, att hvad 51 § konkurslagen sålunda för de särskilda fallen stadgar

skall gälla äfven beträffande järnväg, hvilket emellertid icke i förevarande

paragraf erhållit tydligt uttryck. Någon jämkning af paragrafens orda­

lydelse synes därför vara i nämnda afseende erforderlig.

Utöfver hvad i 51 § konkurslagen föreskrifves beträffande fast egen­

dom i allmänhet, uppställes i förevarande paragraf såsom villkor för in­

tecknad järnvägs försäljning under konkurs annorledes än utmätningsvis,

att inteckningshafvare, hvars rätt är af försäljningen beroende, därtill sam­

tycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen till

den, som af inteckningshafvaren och köparen utses. Af villkoret om in­

teckningens aflämnande vill det synas, som vore här icke afsedd annan in­

teckningshafvare än den, hvars kapitalfordran icke täckes af köpeskillingen.

Men i själfva verket kan nästan hvarje inteckningshafvares rätt blifva af

försäljningen berörd, såvidt angår ränta å hans fordran. Enligt förslaget,

likasom enligt gällande lag, är det nämligen borgenärerna medgifvet att be­

sluta ett uppskof med järnvägens försäljning, hvilket kan komma att sträcka

sig öfver en tidrymd af fem år, och under denna tid lärer det vara inteck­

ningshafvare betaget att genom utmätning göra sin rätt i järnvägen gällan­

de. Vid sådant förhållande och då konkursen genom järnvägens försäljning

annorledes än utmätningsvis förlorar sin verkan att upprätthålla inteck­

ningshafvares rätt till ränta för längre tid än tre år, kan det, om järnvägen

försälj es under hand eller på auktion, som ej är exekutiv, lätt inträffa, att

inteckningshafvare, utan någon försummelse från hans sida, kommer att gå

miste om någon del af sin räntefordran. Det synes sålunda riktigast att

göra giltigheten af försäljning annorledes än å exekutiv auktion beroende

af samtliga inteckningshafvares samtycke, hvarvid villkoret om intecknings

aflämnande för dödande gifvetvis bör bortfalla.

Med stadgandet i paragrafens sista stycke lärer icke vara afsedt, att

förbudet mot konkursens utslutning innan järnvägen blifvit såld skulle gälla

afsilande af konkurs genom ackord eller konkursens nedläggande på grund

af bestämmelsen i 94 § konkurslagen. Till förekommande af missförstånd

härutinnan torde stadgandet höra något annorlunda affattas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

233

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förord­

ningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstå­

ende för allmänt behof.

Lagrådet:

Den vid 158 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsöknings-

lagen gjorda anmärkning är tillämplig jämväl å förevarande paragraf.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni

1879 om dikning och annan afledning af vatten.

Lagrådet:

Den anmälan, som enligt första punkten af paragrafens första stycke

skall af Konungens befallningshafvande göras, afser att sätta domaren eller

rätten i tillfälle att verkställa anteckning i inteckningsprotokollet jämlikt

24 § inteckningsförordningen i dess nu föreslagna lydelse. Sådan anteck­

ning torde dock icke böra verkställas, förrän egendomen verkligen blif­

va af jordägaren frånträdd. Innan detta skett kan nämligen, enligt hvad

som framgår af 65 § dikningslagen, frågan om egendomens afträdande un­

der vissa förutsättningar förfalla, ehuru löseskillingen blifvit nedsatt.

Nu förutsättes visserligen i förutnämnda punkt af 71 § dikningsla­

gen, att egendom, som där nämnes, »är af trädd»; men då det sedan heter,

att föreskrifven anmälan skall, sedan löseskillingen blifvit nedsatt, oför­

dröjligen göras, vill det synas, som om uttrycket, att egendomen är afträdd,

här vore användt för att beteckna allenast, att beslut om egendomens af­

trädande blifvit fattadt. Till förekommande af tvekan om stadgandets in­

nebörd torde följaktligen någon jämkning af dess ordalydelse vara erfor­

derlig.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan

den 16 maj 1884.

Lagrådet

lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. lå Höft.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

235

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsiirenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 19 januari 191.2.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern

S taaff ,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve

E hrensvärd ,

Statsråden:

P etersson ,

S chotte ,

B erg ,

B ergström ,

friherre A delswärd ,

P

etrén

,

S tenström ,

L arsson ,

S andström .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sandström anmälde i

underdånighet lagrådets utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut

den 12 september 1910 till lagrådet remitterade förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 an­

gående inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

Bihang till

Biksd. prof.

1912. 1 Sami. 14 Höft.

31

236

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 sep­

tember 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,

så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken;

9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck­

ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järn­

väg under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten; samt

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj

1884.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departe­

mentschefen :

»Såsom vid dessa lagförslags remitterande till lagrådet af dåvarande

chefen för justitiedepartementet erinrades, afse förslagen — hvilka äro

utarbetade på grundval af de bestämmelser, som ingå i andra afdelningen

af lagberedningens förslag till jordabalk — att, på sätt Riksdagen i

skrifvelse den 23 april 1903 ifrågasatt, med svensk rätt införlifva den i

främmande lagar i allmänhet omfattade grundsatsen, att fast egendom icke

får säljas utmätningsvis, med mindre den därför bjudna köpeskillingen

förslår till gäldande af åtminstone någon del af utmätningssökandens

fordran, samt att inteckningar, som hafva bättre rätt än denna fordran,

icke skola ur köpeskillingen kontant gäldas utan i afräkning å denna

innestå i egendomen. Vid den granskning förslagen inom lagrådet under­

gått har någon gensaga mot genomförandet af denna princip icke fram­

kommit. De anmärkningar, som framställts, afse till största delen, att de i

förslaget meddelade bestämmelserna måtte i särskilda afseenden fullständigas

eller förtydligas. I materiellt afseende hafva anmärkningarna hufvud­

sakligen riktats dels mot den ståndpunkt det remitterade förslaget intager

i fråga om möjligheten för en fastighetsägares borgenärer att tillgodo­

göra sig den tillgång, som det s. k. ägare hy poteket representerar, dels

mot förslagets bestämmelser angående inteckningshafvares rätt att i

fastighetsägarens konkurs erhålla utdelning ur andra tillgångar än den

intecknade fastigheten. I förstnämnda afseende har lagrådets granskning

utmynnat i en hemställan, att inteckningshafvare må förklaras pliktig att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

237

medverka till uppdelning af sin inteckning, äfven om förbehåll träffats

om motsatsen, såvida nämligen fastighetsägaren tillkommande rätt till

andel i inteckningen blifvit utmätt eller hans egendom afträdts till kon­

kurs. De skäl, som af lagrådet anförts för eu ändring af förslaget i

denna riktning, synas mig äga giltighet, och jag har därför låtit ut­

arbeta bestämmelser i sådant syfte. Dessa hafva upptagits i en särskild

paragraf i inteckningsförordningen, för hvilken plats synts lämpligen

kunna beredas genom uteslutande af nuvarande 27 §, hvilken såsom

själfklar uteslutits i lagberedningens förslag till jordabalk och ej heller

har någon motsvarighet i 1907 års lag om inteckning i tomträtt. I

fråga om inteckningskafvares ställning i fastighetsägarens konkurs har

lagrådet såsom sin mening uttalat, att det remitterade förslaget här­

utinnan icke tillräckligt tillgodoser inteckningshafvarens intresse, och

därför hemställt om sådan ändring, att dels konkurs icke må utan sam­

tycke af inteckningshafvare, som bevakat fordran i konkursen, afslutas,

utan att fastigheten utbjudits till försäljning å exekutiv auktion och

tillfälle sålunda beredts inteckningshafvaren att ansluta sig till sysslo-

männens begäran om försäljning och därigenom få konstateradt, om och

i hvad mån hans fordran kan utgå ur fastigheten, dels att den inteck­

ningshafvare, som påkallat försäljning af fastigheten men icke kunnat

få den såld, och de, som hafva sämre rätt än han, må utan hinder däraf

att deras inteckningar fortfarande äro gällande äga rätt till utdelning i

likhet med oprioriterade borgenärer. Ehuru jag icke kan dela lagrådets

mening, att en ändring af förslaget i nu antydd riktning skulle vara

ovillkorligen nödig, har jag, då inteckningshafvarnes intresse onekligen

skulle blifva bättre tillgodosedt genom de af lagrådet förordade bestäm­

melserna och dessa synas mig kunna genomföras utan kränkning af de

oprioriterade borgenärernas berättigade anspråk, låtit enligt lagrådets

hemställan omarbeta bestämmelserna i den föreslagna 124 § konkurs­

lagen och i 17 kap. 16 § upptagit regler angående inteckningshafvares

betalningsrätt i konkurs.

Såsom Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, framlades vid 1909

års riksdag proposition om bland annat den ändring i 33 § intecknings­

förordningen, att innehafvare af gemensam inteckning efter relaxation af

inteckningen i en fastighet icke skulle för belopp, som därur bort utgå,

få hålla sig till de andra fastigheterna, med mindre rätt därtill blifvit

honom förbehållen i själfva beslutet angående relaxationen, samt att

sådant förbehåll ej finge göras utan samtycke af ägarne till dessa fastig­

heter och dem, som i fastigheterna hade inteckning gällande med lika

eller sämre rätt än den, om hvars relaxation vore fråga, eller ock fordran

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

eller rättighet, hvarför fastigheterna kunde jämlikt 11 kap. 2 § jorda­

balken häfta. Hvad sålunda föreslagits vann emellertid icke riksdagens

bifall. Vid sådant förhållande ifrågasattes icke någon ändring härutinnan

i det till lagrådet remitterade förslaget. Nu har emellertid lagrådet förordat

återgång till den ståndpunkt det äldre förslaget intog och såsom skäl

härför särskilt åberopat, att 33 § inteckningsförordningen med sitt

nuvarande innehåll svårligen låter förena sig med det nya system för

fastighetsexekutionen förslaget afser att genomföra. Vid sådant för­

hållande och då de betänkligheter mot 1909 års förslag, som i lag­

utskottet uttalades, synas mig vederlagda af hvad lagrådet däremot

anfört, har jag funnit mig böra ånyo framlägga detta förslag.

Vid den föreslagna 21 § har lagrådet anmärkt, att af densamma

icke med tydlighet framginge, att en gemensam inteckning kunde under

vissa förutsättningar uppdelas i flera särskilda inteckningar. Att sådan

uppdelning må kunna komma till stånd, är, såsom lagrådet framhållit,

af största vikt, då genom sådan uppdelning kan vinnas, att smärre

genom afsöndring eller annan jordstyckning uppkomna fastigheter fri­

göras från den gemensamma ansvarigheten och de vådor, som med

denna äro förenade. På det att någon tvekan icke må kunna råda om

tillåtligheten af en sådan åtgärd, har jag i enlighet med lagrådets hem­

ställan upptagit uttrycklig bestämmelse härom i förslaget. På grund af

inteckningsförordningens uppställning har denna bestämmelse måst få

sin plats bland öfriga stadganden om gemensamma inteckningar och

därför införts omedelbart efter 33 §, med hvilken den på grund af för­

hållandenas likartade beskaffenhet äger ett visst sammanhang. Häraf har

betingats en ändrad nummerföljd för de närmast följande paragraferna.

Såsom lagrådet påpekat, är det i rättssäkerhetens intresse af stor

vikt, att den inverkan, som det exekutiva förfarandet kan hafva utöfvat

å sj kifva inteckningsrätten eller den med eu pennin geint eckning i all­

mänhet förenade fordringsrätten, såvidt möjligt kommer till synes å in-

teckningshandlingen. Detta sker därigenom att denna af exekutor förses

med påskrift om det förändrade förhållandet. Enligt hvad erfarenheten

visat iakttages detta emellertid ingalunda alltid. Uttryckliga föreskrifter

om skyldighet för exekutiv myndighet att förse inteckningsliandlingarna

med sådana påskrifter hafva därför i enlighet med lagrådets hemställan

upptagits i förslaget. Med hänsyn till önskvärdheten af enkelhet i till-

lämpningen har det dock synts mindre lämpligt att, på sätt lagrådet

ifrågasatt, låta den föreskrifna påteckningen af exekutor för visst fall

ersättas af en påskrift, hvarigenom inroparen öfvertager ansvarighet för

inteckningen. Ifrågavarande föreskrifter återfinnas i 131 och 161 §§

238

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

239

utsökningslagen; 161 § i det remitterade förslaget har i stället införts

i ett andra stycke af 143 §, med hvars innehåll i öfrigt den står i nära

sammanhang.

Den vid 175 § utsökningslagen gjorda anmärkningen har föran-

ledt, att stadgandet i den föreslagna 24 § inteckningsförordningen därom,

att inteckning, å hvars kapital likvid utfallit vid fördelning af medel

enligt utsökningslagen, är till motsvarande belopp utan verkan, inskränkts

till att gälla sådana fall, då likviden utfallit å utmätningssökandens in­

tecknade fordran, samt att motsvarande jämkning vidtagits i den före­

slagna 168 § utsökningslagen. Häraf har betingats ett tillägg till 22 §

i ofvan nämnda förslag till ändrade bestämmelser rörande järnvägs ut­

mätning och förvaltning under konkurs.

Lagrådets anmärkning vid 54 § konkurslagen har synts lämpligen

kunna iakttagas på det sätt, att sysslomännen, där inteckning i fast

egendom lämnats såsom pant, allenast berättigas att låta sälja den andel

i inteckningen, som tillkommer gäldenären. Härigenom vinnes ock

öfverensstämmelse med hvad den föreslagna 71 § utsökningslagen för

ett likartad! fall stadgar.

Den af lagrådet vid förslaget till lag om ändrad lydelse af 4 kap.

9 § i lagen om nyttjanderätt tilll fast egendom anmärkta ofullständig-

heten har synts mig lämpligen kunna afhjälpas genom ett allmänt

stadgande, hvarigenom tomträtt och tomträttsinteckning likställas med

fast egendom och fastighetsinteckning såvidt angår utsöknings- och kon­

kurslagarnas tillämplighetsområden. Något omförmälande af vattenfalls-

rätt lärer däremot icke erfordras, enär enligt den därom numera genom­

förda lagstiftningen vattenfallsrätt och inteckning däri i allo likställts

med tomträtt och tomträttsinteckning. Genom den vidtagna ändringen

i nyttjanderättslagen har den särskilda bestämmelsen i 90 § konkurs­

lagen angående inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt blifvit öfver­

flödig och därför uteslutits.

I fråga om det sätt, hvarpå vid exekutiv försäljning af fast egendom

lägsta budet skall fastställas, innehöll det remitterade förslaget den be­

stämmelsen, att kostnaderna för förfarandet skulle däri inräknas. Med

hänsyn därtill att det skulle bero af utmätningssökanden, huruvida

försäljning borde ske äfven för det fall, att den bjudna köpeskillingen

icke uppnår det sålunda bestämda lägsta budet men täcker någon del

af kostnaderna, och att det vid sådant förhållande kunde förväntas, att

utmätningssökanden merendels skulle i dylikt fall föredraga, att försälj­

ning komme till stånd, har lagrådet hemställt om sådan ändring i för­

slaget, att kostnaderna för förfärandet icke måtte inräknas i lägsta budet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

240

Den sålunda föreslagna ändringen anser jag icke böra vidtagas. Gifvet

är, att i händelse af förslagets genomförande särskilda bestämmelser

måste meddelas angående hvad som skall utgå i auktionsprovision, då

försäljning icke kommer till stånd, och att provisionen för sådant fall

måste blifva väsentligen lägre än eljest; högre belopp än hälften af den

vanliga provisionen torde icke kunna ifrågakomma. Vid sådant för­

hållande och då auktionsprovisionen nästan alltid utgör den största posten

bland kostnaderna för förfarandet skulle i många fall, där köpeskillingen

täcker allenast en del af dessa kostnader, fastighetens försäljning med­

föra ökade utgifter för utmätningssökanden. Visserligen skulle denne

alltid äga rätt att bestrida eu. försäljning, som han funne för sig oför­

delaktig, men utmätningssökanden kan ingalunda alltid förväntas vara

tillstädes vid auktionen och är då icke i tillfälle att på detta sätt före­

bygga försäljning.

I sammanhang med den ändring i 1906 års lag angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom, som, på sätt

lagrådet erinrat, betingas af den nya utsökningslagen och därför vidtagits,

har någon jämkning måst göras i 21 § af förslaget till förändrade be­

stämmelser rörande järnvägs utmätning och förvaltning under konkurs.

Smärre ändringar och tillägg eller jämkningar och förtydliganden,

som i öfrigt påyrkats inom lagrådet, hafva i allmänhet blifvit vidtagna,

och har jag i anledning af lagrådets därom gjorda hemställan låtit med

biträde af sakkunnig person inom departementet utarbeta åtskilliga pro­

tokoll öfver auktioner och köpeskillingslikvider m. m., sådana dessa

förrättningar komma att gestalta sig enligt den nya lagstiftningen; och

torde dessa protokoll, hvilka äro afsedda att, därest förslaget upphöjes

till lag, bringas till vederbörandes kännedom, få såsom bilaga åtfölja

detta protokoll.

Den 15 december 1911 har Eders Kungl. Maj:t utfärdat lag om

ändrad lydelse af 139 § utsökningslagen. I öfverensstämmelse härmed

har 162 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsöknings­

lagen blifvit affattad.

Med hänsyn därtill, att förslagen icke, såsom afsedt varit, kunnat

framläggas för 1911 års Riksdag, har tiden för deras ikraftträdande

satts till den 1 januari 1914 i stället för motsvarande dag 1913.

Föredraganden uppläste härefter i enlighet med det afgifna ytt­

randet affattade förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

241

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 sep­

tember 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse;

så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken;

9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck­

ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järn­

väg under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 an­

gående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra

stycket i lagen den 18 oktober

1

907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stam­

hemmanet;

och hemställde föredraganden, att förslagen måtte framläggas för

Riksdagen till antagande i ett sammanhang.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragan­

dens hemställan; och täcktes, med bifall till densamma,

Hans Maj:t Konungen förordna, att nådig proposition

i ämnet af den lydelse bilaga . . . vid detta protokoll

utvisar skulle till Riksdagen aflåtas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

242

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Bilaga.

Exempel I.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus

län å landskansliet i Malmö den 15 maj 1914.

§ 248.

Med skrifvelse den 23 sistlidne februari både kronofogden N. N.

öfverlämnat handlingar, utvisande, att kronolänsmannen N. N. för verk­

ställighet af Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december 1913 — hvari­

genom ingenjören W. Ekström ålagts att till vice häradshöfdingen A.

W. Lindberg i Jönköping utgifva 840 kronor jämte ränta därå efter

5

%

från den 13 september 1913 tills betalning skedde äfvensom rätte-

gångekostnadsersättning med 119 kronor 50 öre — den 2 februari 1914

skrifvit i mät gäldenärens fasta egendom, från V96 mantal Reng n:o 8

afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora Hammars socken om 1

hektar 35,2 ar, om hvars utmätning i saknad af annan tillgång hos

gäldenären Lindberg i utmätningsärendet framställt begäran (63 §), samt

att gäldenären begärt, att blifvande auktion å egendomen måtte förrättas

här å landskansliet.

I anledning häraf hade auktion blifvit utsatt att hållas härstädes

denna dag klockan 11 förmiddagen. Kungörelse härom hade varit in­

förd i länskungörelserna den 18 sistlidne mars, i Post- och Inrikes-

tidningar den 1, 8 och 15 påföljande april samt i Trelleborgstidningen

den 23 samma månad äfvensom uppläst i Oxie och Skytts härads

samtliga kyrkor. Särskilda kallelsebref med underrättelse om tid och

ort för auktionen hade den 23 sistlidne mars afsändts till kronofogden

N. N., handlanden C. Håkansson och apotekaren J. E. Wallin samt till

vice häradshöfdingen Lindberg och ingenjören Ekström; och hade i

kallelsebrefven angifvits, att auktionen skulle äga rum för gäldande af

Lindbergs icke intecknade fordran jämte ränta och rättegångskostnad

enligt Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december 1913 (103 § 2 mom.).

Då nu detta ärende företogs till behandling, upplästes först proto­

kollet öfver utmätningen, hvaraf inhämtades, att egendomen, hvars

243

åbyggnader vore brandförsäkrade i försäkringsaktiebolaget Skandia för

9.000 kronor, blifvit af utmätningsmannen uppskattad till ett värde af

11,100 kronor.

Härefter föredrogos följande handlingar:

l:o) Ett den 20 november 1913 dagtecknadt köpebref, hvarigenom

J. E. Wallin för 12,000 kronor försålt ifrågavarande lägenhet till gälde­

när en;

2:o) Taxeringsbevis, så lydande: »I 1913 års bevillningstaxerings-

längd öfver fast egendom inom Stora Hammars socken i Skytts härad

och Malmöhus län är apotekaren J. E. Wallin tillhöriga, från Vse mantal

Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 åsatt ett värde af

6.000 kronor; hvilket intygas. Trelleborg i häradsskrifvarekontoret den

7. mars 1914 N. N.»

3:o) Gravationsbevis af följande lydelse:

»Enligt Oxie och Skytts häradsrätts inteckningsprotokoll för de

senast förflutna tio åren och rättens inteckningsbok häftar den från

Vae mantal Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora

Hammars socken, hvarå apotekaren J. E. Wallin erhållit lagfart den

4 september 1911, icke för andra beviljade eller sökta och på pröfning

beroende inteckningar än den, som däri den 16 januari 1911 under

§ 82 i protokollet beviljats för 2,000 kronor med 5

%

ränta enligt

skuldebref den 30 december 1910 af P. J. Mårtensson till innehafvaren.

Detta äfvensom att ifrågavarande egendom den 2 februari 1914 tagits

i mät för vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs icke intecknade fordran

hos ingenjören W. Ekström, 840 kronor jämte ränta och rättegångs-

kostnadsersättning enligt Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december

1913; betygar Malmö den 9 april 1914.

På domareämbetets vägnar N. N.»

På gifven anmaning till närvarande rättsägare att anmäla och

bevaka sin rätt företrädde handlanden Håkansson och apotekaren Wallin

personligen samt vice häradshöfdingen Lindberg genom advokaten S.

Löfgren, hvaremot gäldenären icke lät sig afhöra,

Plåkansson företedde i hufvudskrift den i gravationsbeviset an­

märkta inteckningen och bevakade på grund däraf fordran till 2,000

kronor i kapital samt ränta därå efter 5

%

från den 30 december 1912.

Wallin anmälde fordran å ogulden köpeskilling till belopp af 5,000

kronor jämte ränta därå efter 6

%

från den 20 november 1913 och

företedde till bevis härom en nämnda dag af gäldenären utfärdad köpe-

skillingsrevers å sagda belopp.

På grund af hvad sålunda förekommit uppgjordes följande

Bihang till Biksd. prof. 1912.

1 Sami. 14 Höft.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

32

244

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22-

Borgenärsförteckning (107 §).

2

?

Bf

i B 3

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

Handlanden C. Håkanssons intecknade fordran

a) ränta efter 5

%

å 2,000 kronor från 80/12 1912 till

28/6 1914......

b) kapital ............

Apotekaren J. E. Wallins fordran å ogulden köpeskilling

! enligt revers den 20 november 1913

a) ränta efter

& % k

5,000 kronor från *°/u 1913 till

*«/, 1914................................ ;...............................................

b) kapital.......................................................................................

jKostnaderna för förfarandet:

a) auktionsprovision, beräknad å värderings-

summanJ) .................... ................................. 100:50

b) kungörelse

i Post- och Inrikestidningar

14: 85

c)

d:o

i Trelleborgstidningen ........... 7: so

d)

d:o

i Länskungörelserna ............... 2: 7 5

e) lagfartsbevis ....................................................... 3: — i

f) gravationsbevis ................................................. 2:

75

j

g) taxeringsbevis...................................................... 1:

50

;

h) utmätningskostnad............................................. 13: so i

i) protokoll vid auktionen och köpeskillings-

likviden högst................................................. 10: — ;

j) salubref å fastigheten .................................... 3: — j

k) laga kraft bevis ang. auktionen................. 2:

55

j

l) postporton ........................................................ 0: 65

Summa 162:

55

|

Vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs fordran enligt Malmö|

rådstufvurätts utslag den 1 december 1913

a) rättegångskostnadsersättning

b) ränta efter 5

26' 1914.........

148

89

2,000!—

iso;-:

5,000'—

2,000

148

180

! 5,000

89

162

55!

7,491|44j 2,000

å 840 kronor från ls/9 1913 till

c) kapital

Summa

119

33

840

8,483

50

02

96

2,000

162

5,491

119

33

840

6 , 483)9

6

J) Bestämmelse, att auktionsprovisionen skall beräknas, icke likasom hittills å den bjudna köpe­

skillingen, utan å det värde, hvartill fastigheten af vederbörande utmätningsman uppskattats, kommer att före

lagändringarnas trädande i kraft utfärdas i administrativ ordning.

245

Efter antecknande häraf bestämdes lägsta budet i enlighet med

113 § utsökningslagen genom sammanräkning af de fordringsbelopp,

som i förestående förteckning upptagits före vice häradshöfdingen Lind­

bergs fordran, samt kostnaderna för förfarandet, utgörande dessa poster

tillhopa 7,491 kronor 44 öre, och tillkännagafs, dels att det lägsta bud,

som, där ej förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad i

enlighet med 126 § 2 mom. samma lag, finge vid auktionen antagas,

måste öfverstiga nämnda summa, dels att af blifvande köpeskilling 2,000

kronor komme att jämlikt 116 § utsökningslagen innestå i egendomen,

hvaremot återstoden måste gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 § i

samma lag till annat föranledde.

Sedan förestående borgenärsförteckning blifvit för närvarande rätts­

ägare och spekulanter uppläst och lämnad utan anmärkning, tillkänna-

gåfvos följande ytterligare villkor för försäljningen:

l:o) Egendomen med allt hvad därtill lagligen bör säljes med

samma rättigheter och skyldigheter, hvarunder förutvarande ägare den­

samma innehaft, att tillträdas af köparen sedan han fullgjort sin betal­

ningsskyldighet, dock med gäldenären eller arrendator förbehållen rätt

enligt 133 § utsökningslagen.

2:o) Växande gröda, som kan finnas å egendomen och ej tillhör

brukare eller annan, hvilken har nyttjanderätt till egendomen, går i samma

utrop som egendomen (124 §).

3:o) Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, är egen­

domen i hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen

utgående afgift, som före denna dag förfallit till betalning (134 §).

4:o) Köparen har att ensam gälda de med lagfart å köpet förenade

kostnader, stämpel å köpebrefvet därunder inberäknad.

5:o) Af blifvande köpesumma skall genast efter klubbslaget kon­

tant betalas en sjättedel, dock ej mer än hvad som enligt borgenärs-

förteckningen bör i reda penningar gäldas och ej mindre än samman­

lagda beloppet af kostnaderna för förfarandet. Vill köparen hellre ställa

pant eller borgen såsom för egen skuld för hvad sålunda skolat gäldas,

vare det ock gillt. Erbjuder köparen inteckning i egendomen såsom

pant, må den godkännas endast såvidt inteckningens kapitalbelopp ligger

inom inropssumman så ock inom det af utmätningsmannen å egendomen

satta värde samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän bevill­

ning för egendomen utgick för år 1913. Gitter ej köparen gälda eller

ställa säkerhet som nu sagts, kommer egendomen att genast ånyo ut­

ropas till försäljning (125 §).

6:o) Härutöfver åligger det köparen att sist å det sammanträde,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

246

som för fördelning af köpeskillingen kommer att äga rum härstädes den

26 nästkommande juni, inbetala den del af köpeskillingen, som enligt

borgenärsförteckningen bör i reda penningar gäldas och icke redan vid

auktionen blifvit sålunda gulden (130 §).

7 :o) Visar köparen vid fördelningssammanträdet, att fordringsägare,

som enligt borgenärsförteckningen skulle erhålla betalning i reda pen­

ningar, lämnat honom anstånd med betalningen, eller finnes han själf

berättigad till sådan betalning, äger han å köpeskillingen afräkna mot­

svarande belopp; dock skall, om Konungens befallningshafvande det

äskar, ställas pant eller borgen för återbäring i händelse beloppet sedan

skulle finnas tillkomma annan borgenär (131 §).

8:o) Skulle köparen uraktlåta att inom föreskrifven tid fullgöra sin

betalningsskyldighet, är köpet ogillt, och egendomen kommer då att på

köparens risk utbjudas till försäljning å ny auktion, hvarjämte Konungens

befallningshafvande ofördröjligen låter å exekutiv auktion försälja den

pant, som köparen kan hafva ställt, eller ock hos hans löftesmän utsöka

borgensförbindelse, som blifvit aflämnad (130 §).

Sedan härefter (119 §) till ledning för spekulanterna meddelats, att

försäljningen komme att äga rum i uppslag (120 §), skreds till utrop af

egendomen, hvarvid efter åtskilliga bild och öfverbud kronolänsmannen

P. J. Larsson stannade för högsta budet, 8,500 kronor, som med klubb­

slag fästades. Larsson inbetalade genast 1,500 kronor kontant och upp­

lyste, att inropet skett för änkefru Carolina Ekströms i Malmö räkning,

samt ingaf till styrkande häraf en af henne utfärdad vederbörligen be­

vittnad fullmakt att inropa egendomen.

Konungens befallningshafvande godkände det sålunda gjorda budet

och förklarade alltså egendomen såld till änkefru Carolina Ekström för

8,500 kronor.

Härefter tillkännagafs, att sammanträde för köpeskillingens fördel­

ning komme att äga rum härstädes fredagen den 26 nästkommande juni

klockan 11 förmiddagen, då köparen hade att fullgöra sin betalnings­

skyldighet och de, som gjorde anspråk på andel i köpeskillingen, ägde

tillstädeskomma för att bevaka sin rätt.

Slutligen meddelades, att klagan öfver auktionen finge föras genom

besvär, hvilka klaganden hade att tillika med protokollet öfver förrätt­

ningen ingifva till liofrätten öfver Skåne och Blekinge före klockan 12

å tjugonde dagen härefter, denna dag oräknad, eller alltså torsdagen

den 4 juni 1914, vid äfventyr att besvären eljes icke upptoges till pröf­

ning, dock att klagan öfver borgenärsförteckningen, som icke afsåge

bestämmande af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, borde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

föras genom besvär öfver blifvande utslag i fråga om köpeskillingens

fördelning (213 §).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan.

In fidem

N. N.

Landssekreterare.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.

247

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus

lön å landskanslist i Malmö den 26 juni 1914.

§ 307.

Sedan änkefru Carolina Ekström i Malmö å exekutiv auktion den

15 sistlidne maj inropat från ingeniören W. Ekström utmätta, från Vse

mantal Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:r 5 i Stora

Hammars socken, hade sammanträde för fördelning af köpeskillingen

blifvit utsatt att äga rum här å landskansliet klockan 11 förmiddagen

denna dag.

Då detta ärende företogs till behandling, inställde sig köparen

genom kronolänsmannen P. J. Larsson såsom lagligen befullmäktigadt

ombud, apotekaren J. E. Wallin personligen samt vice häradshöfdingen

A. W. Lindberg genom advokaten S. Löfgren.

Köparen, som enligt borgenärsförteckningen äger å köpeskillingen

afräkna ...................................................................................... kronor 2,000

och vid auktionen kontant guldit......................................... ))

1,500

erlade nu genom Larsson ytterligare ................................... »

5,000

Summa kronor 8,500

och förklarades alltså hafva rätteligen fullgjort sin betalningsskyldighet.

Härefter verkställdes fördelningen af den del af köpeskillingen,

som blifvit i reda penningar gulden, eller 6,500 kronor, på sätt framgår

af följande

248

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Fördelningslängd.

Ordnings­

nummer.

Fordringens beskaffenhet.

Fordrings-

beloppet.

i.

Ränta å handlanden C. Håkanssons intecknade fordran

148:

8 9

2.

Apotekaren J. E. Wallins fordran å ogulden köpeskilling

a) ränta ..........................................................................

180:

b) kapital ........................................................................ 5,000: —!

1

3.

Kostnaderna för förfarandet ............................................

162:

55

1

4‘

Vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs fordran

a) rättegångskostnad ....................................................

119:50

b) ränta ..........................................................................

33:02

i

c) kapital ........................................................................

840:

1

5.

Gäldenär en tillkommande öfverskott å köpeskillingen...

16:

04

Summa 6,500:

Wallin och S. Löfgren å sin hufvudmans vägnar öfverenskommo

härefter, att lyftning finge ske utan pant eller borgen (155 §), och fann

Konungens befallningshafvande, då auktionen vunnit laga kraft (156 §),

skäligt medgifva sådan lyftning. De i fördelningslängden under n:o 2

och 4 upptagna beloppen utbetalades alltså till Wallin och Löfgren,

hvaremot de under n:o 1 och 5 omförmälda medlen skulle för veder-

börandes räkning nedsättas i riksbanken (159 §).

Vidare tillkännagafs, att som köparen behörigen fullgjort sin

betalningsskyldighet och auktionen vunnit laga kraft, Konungens befall­

ningshafvande ville i vanlig ordning utfärda köpebref å egendomen (132 §)

äfvensom hos domhafvanden i Oxie och Skytts härads domsaga göra

anmälan om egendomens exekutiva försäljning (168 §).

Slutligen meddelades, att klagan öfver detta Konungens befallnings-

hafvandes utslag i fråga om köpeskillingens fördelning finge föras genom

besvär, som klaganden hade att tillika med protokollet öfver förrättningen

ingifva till hofrätten öfver Skåne och Blekinge före klockan 12 å tju­

gonde dagen härefter, denna dag oräknad, eller torsdagen den 16 juli

1914, vid äfventyr att besvären eljes icke upptoges till pröfning (213 §).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan.

In fidem

N. N.

Landssekreterare.

Anmärkning.

Då räntan lyftes å det i egendomen intecknade skuldebrefvet,

åligger det enligt 161 § utsökningslagen Konungens befallningshafvande att därom

249

göra anteckning å inteckningshandlingen, t. ex.: »År 1914 den ............., efter exekutiv

försäljning af intecknade egendomen, lyftes å förestående skuldebref 148 kronor

89 öre, utgörande intill dagen för köpeskillingens fördelning, den 26 juni 1914, upp­

lupen ränta därå; betygar N. N., Landssekreterare.»

Jämväl å köpeskillingsreversen bör lämpligen göras anteckning om likvid,

när betalning å densamma lyftes.

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition No 22.

Protokoll i inteckning särenden, hållet vid första allmänna samman­

trädet under lagtima höstetinget med Oxie och Skytts

härad å tingsstället i Malmö den 7 september 1914.

§ 3

.

Från Konungens befallningshafvande i länet hade till domhafvanden

inkommit anmälan jämlikt 168 § utsökningslagen, att från Vao mantal

Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora Hammars

socken, hvilken enligt anteckning i inteclcningsprotokollet den 16 mars

1914, § 96, den 2 februari 1914 tagits i mät från ingenjören W. Ekström,

blifvit å exekutiv auktion, som förrättats å landskansliet den 15 maj

1914, försåld till änkefru Carolina Ekström i Malmö, hvilken vid samman­

träde för köpeskillingens fördelning den 26 påföljande juni behörigen

fullgjort sin betalningsskyldighet; varande denna anmälan åtföljd af

protokollet vid nämnda sammanträde och den vid auktionen upprättade

borgenärsförteckningen äfvensom af bevis, att auktionen vunnit laga kraft.

I anledning häraf antecknades jämlikt 38 § andra stycket i för­

ordningen angående inteckning i fast egendom, att det exekutiva för­

farande, som inledts genom utmätning af ifrågavarande egendom den 2

februari 1914, numera vunnit sin afslutning genom egendomens för­

säljning i den ordning utsökningslagen bestämmer; och skulle härom

enligt 61 § i samma förordning göras anmärkning i inteckningsboken.

År och dag som ofvan.

På häradsrättens vägnar:

N. N.

250

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Exempel II.

Protokoll, hållet vid offentlig auktion, förrättad af undertecknad

kronofogde å tingsstället i Ede den 7 oktober 1914

,

för

försäljning i den ordning utsökning slag en bestämmer af

Per Jansons konkursbo tillhöriga hemmanet Vedmyra

■n:o 1 om 4 öres- 2 1U penningland i Bjuråkers socken.

I skrifvelse den 21 sistlidne juli kade sysslomannen i kyrkovärden

Per Janssons den 6 januari 1914 började1) konkurs, häradsdomaren

Jan Mattsson i Ede och hemmansägaren Karl Bengtsson i Tofta, med

åberopande af borgenärernas i konkursen därom fattade beslut och

under bifogande af 200 kronor såsom förskott å exekutionskostnaderna

(198 § 3 mom.) anhållit, att konkursboets fasta egendom 4 öres- 2 V4

penningland Vedmyra n:o 1 måtte varda i den ordning, som om ut­

mätt fast egendom är stadgad, försåld å tingsstället i orten.

I anledning häraf hade undertecknad uppdragit åt kronolänsmannen

N. N. att föranstalta om beskrifning och värdering af egendomen och

sådan förrättning ägt rum den 13 sistlidne augusti. Därefter hade

auktion å egendomen blifvit utsatt att förrättas här å tingsstället denna

dag klockan 10 förmiddagen. Kungörelse om auktionen hade varit

införd i Post- och Inrikestidningar den 21 och 28 augusti samt den 4

september, i tidningen Hudiksvallsposten den 10 september och i läns-

kungörelserna den 25 augusti, allt 1914, äfvensom uppläst i Delsbo

tingslags kyrkor. Särskilda kallelsebref till auktionen med angifvande,

att denna påkallats af sysslomännen i konkursen (103 § 2 mom.), hade

därjämte den 20 augusti 1914 afsändts till godsägaren O. V. Hägg på

Hedvigsfors, Gäfle—Dala hypoteksförening, Helsinglands enskilda bank,

änkan Lena Andersdotter på Vedmyra ägor, aktiebolaget Strömbacka

0 Jfr- promulgationsbestämmelsen vid lagen angående ändring i vissa delar af

utsökningslagen.

251

bruksägare och konsuln F. O. Dahlström i Hudiksvall samt till Per

Jansson och sysslomannen i hans konkurs.

Då ärendet å utsatt tid företogs till behandling, hade följande

rättsägare tillstädeskommit: godsägaren Hägg och konsuln Dahlström

personligen, Gräfle—Dala hypoteksförening genom sin ombudsman vice

häradshöfdingen J. E. Bergman samt Helsinglands enskilda bank genom

rådmannen Axel Berggren i Söderhamn och aktiebolaget Strömbacka

bruksägare genom bruksförvaltaren O. Zachrisson på grund af behöriga

fullmakter. Sysslomännen i konkursen hade ock iakttagit inställelse,

hvaremot gäldenären icke lät sig afhöra.

Vid auktionens början upplästes först sysslomännens ofvan om-

förmälda skrifvelse den 21 juli 1914 äfvensom följande handlingar:

l:o) En den 8 maj 1911 dagtecknad och den 6 juni samma år

lagfaren köpehandling, hvarigenom Jan Erik Persson och hans hustru

Lena Andersdotter till sonen Per Jansson försålt 4 öres- 2 1/4 penning­

land Vedmyra n:o 1 för en köpeskilling af 17,000 kronor och mot

villkor om utgörande af undantagsförmåner till säljarne enligt särskild

samma dag upprättad afhandling;

2:o) Omförmälda den 8 maj 1911 upprättade afhandling, hvar­

igenom Jan Erik Persson och Lena Andersdotter betingat sig rätt att

under sin återstående lifstid bebo den å hemmanet kvarstående gamla

mangårdsbyggningen och bruka det därinvid upptagna potatislandet

samt af hemmansägaren årligen bekomma 8 hektoliter råg, 2 hektoliter

korn, 1 hektoliter malt, 2 stycken slaktsvin, 5 kilogram lin, 3 kilogram

ull, 4 famnar ved och 50 liter sättpotatis samt 100 kronor kontant att

kvartalsvis betalas äfvensom 3 liter söt mjölk dagligen; varande i af-

handlingen bestämdt, att i händelse af ena makens död naturaförmånerna

skulle nedsättas till hälften men det kontanta beloppet utgå oafkortadt;

3:o) Af undertecknad införskaffadt prästbevis, utvisande, att Jan

Erik Persson aflidit den 5 december 1912, men att Lena Andersdotter,

hvilken vore född den 3 april 1850, ännu lefde;

4:o) Instrument öfver egendomens beskrifning och värdering den

13 augusti 1914, hvaraf inhämtades, att egendomen, hvars åbyggnader

vore brandförsäkrade i brandförsäkringsaktiebolaget Norrland för 8,000

kronor, af förrättningsmannen uppskattats till ett saluvärde af 21,000

kronor;

5:o) Taxeringsbevis angående egendomen, utvisande, att densamma

i 1913 års bevillningstaxeringslängd åsatts ett värde af 19,000 kronor;

6:o) Följande

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

Kungl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 22.

33

252

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

»Gravationsbevis

angående hemmanet 4 öres- 2

1U

penningland Vedmyra n:o 1 i Bjur-

åkers socken, enligt lagfartsbevis den 6 juni 1911, § 123, tillhörigt

Per Jansson.

Såvidt Delsbo tingslags häradsrätts inteckningsprotokoll för de

tio sista åren och inteckningsboken utvisa, besväras ifrågavarande hemman

icke af andra beviljade eller sökta och på pröfning beroende inteck­

ningar än

l:o) den, som den 8 april 1890, § 76, beviljats och den 15

februari 1909, § 11, senast förnyats för 6,000 kronor jämte ränta efter

5

%

samt förvaltningsbidrag beräknadt till

1/i %

årligen enligt skulde­

bref den 20 mars 1890 af Jan Erik Persson och Lena Andersdotter till

Gäfle—Dala hypoteksförening eller order;

2:o) den, som den 5 oktober 1903, § 58, beviljats och den 27

november 1911, § 179, förnyats för 5,000 kronor med 6

%

ränta enligt

skuldebref den 18 september 1903 af Jan Erik Persson och Lena Anders­

dotter till innehafvaren;

3:o) den, som den 6 juni 1911, § 469, beviljats Jan Erik Persson

och hans hustru Lena Andersdotter till säkerhet för åtnjutande af undan-

tagsförmåner enligt afhandling den 8 maj 1911;

4:o) den, som den 27 november 1911, § 180, beviljats till säkerhet

för beståndet af skogsafverkningsrätt, den gäldenären genom afhandling

den 11 november 1911 upplåtit till aktiebolaget Strömbacka bruksägare

eller deras rättsinnehafvare;

5:o) den, som den 27 november 1911, § 181, beviljats till säkerhet

för 3,000 kronor med 6

%

ränta enligt skuldebref samma dag af Per

Jansson till innehafvaren;

6:o) den, som den 29 september 1913, § 66, beviljats till säkerhet

för 2,000 kronor med 6

%

ränta enligt skuldebref den 25 september

1913 af Per Jansson till innehafvaren.

Detta äfvensom att sysslomännen i Per Janssons vid häradsrätten

anhängiga konkurs den 21 sistlidne juli hos kronofogden i Norra Helsing-

lands fögderi äskat försäljning af ifrågavarande hemman i den ordning

som om utmätt fast egendom är stadgad; betygar Hudiksvall den 15

augusti 1914. På domareämbetets vägnar N. N.»

Efter föredragning häraf anmälde undertecknad till betalning ur

köpeskillingen oguldna kronoutskylder för 1913 till belopp af 56 kronor

43 öre samt anmanade närvarande rättsägare att anmäla och bevaka

sina anspråk, hvarvid

253

a) godsägaren Hägg med företeende af handlingar utvisande, att

han af delägarne i Bjuråkers stora skifteslag blifvit utsedd att uppbära

och redovisa dem enligt skifteshandlingarna tillkommande ersättning för

mistad ståndskog, framställde anspråk på utbekommande med förmåns­

rätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken af dylik ersättning till belopp af

7,270 kronor 22 öre och till stöd härför åberopade utdrag af skiftes­

handlingarna, hvaraf framgick, att hemmanet 4 öres- 2

1U

penningland

Vedmyra n:o 1 blifvit i sådant afseende påfördt nämnda belopp. Ifråga­

varande anspråk bestreds af sysslomännen i konkursen under erinran,

att den förmånsrätt, som kunde varit därmed förenad, jämlikt lagen

den 1 maj 1885 gått förlorad därigenom att fordringen fått stå inne

längre tid än ett år efter förfallodagen. I sistnämnda afseende upplystes?

att enligt mellan delägarne i skifteslaget träffad förening blifvande

ersättning för ståndskog skulle gäldas till hälften den 15 januari och

till hälften den 15 juli året efter det, då ersättningsbeloppen blifvit

slutligen fastställda, samt att sådan fastställelse meddelats genom Kungl.

Maj:ts utslag den 12 februari 1912. Hägg genmälde, att vid sådant

förhållande fordringen icke vid början af Per Janssons konkurs stått

inne ett år efter förfallodagen, hvaremot sysslomännen erinrade, att

ifrågavarande anspråk icke blifvit i konkursen bevakadt;

b) vice häradshöfdingen Bergman med företeende af den i

gravationsbeviset under mom. l:o) anmärkta inteckningen bevakade

hypoteksföreningens fordran till belopp af 5,926 kronor 50 öre kapital

jämte upplupen ränta, amorteringsafgift och förvaltningsbidrag om till­

hopa 588 kronor;

c) rådmannen Berggren företedde den i gravationsbeviset under

mom. 2:o) upptagna inteckningen, hvilken enligt hans uppgift innehades

af Helsinglands enskilda bank såsom säkerhet för gäldenärens samtliga

förbindelser till banken, och som bankens i konkursen bevakade och

utan anmärkning lämnade fordran uppginge till belopp vida öfverstigande

det i inteckningen förskrifna med ränta, yrkade Berggren betalnings-

rätt för hela det intecknade beloppet med ränta därå för tre år, räknadt

tillbaka från konkursens början, den 6 januari 1914, äfvensom från

nämnda dag till dagen för köpeskillingslikviden. I anledning häraf

antecknades, att å det intecknade skuldebrefvet räntan vore afskrifven

allenast till den 18 september 1907;

d) bruksförvaltaren Zachrisson yrkade, att den åt hans hufvudman

upplåtna afverkningsrätten måtte vid försäljningen bibehållas;

e) konsuln Dahlström företedde den i gravationsbeviset under

mom. 5:o) anmärkta inteckningen och bevakade på grund däraf fordran

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

254

till belopp af 3,000 kronor med 6

%

ränta från den 27 november 1912

samt anhöll under åberopande af 114 § utsökningslagen, att den af

sysslomannen äskade försäljningen i stället måtte ske till gäldande af

hans fordran. Emellertid förklarade rådmannen Berggren, att han å sin

hufvudmans vägnar framställde enahanda yrkande. Sysslomannen i kon­

kursen vitsordade på fråga, att såväl Dahlström som Helsinglands enskilda

bank bevakat fordran i konkursen under yrkande om förmånsrätt i den

fasta egendomen på grund af nu ifrågavarande inteckningar samt att

dessa bevakningar lämnats utan anmärkning;

f) sysslomännen företedde den i gravationsbeviset under mom. 6:o)

upptagna inteckningen under uppgift, att densamma vid konkursens

början innehafts af gäldenären, som icke lyckats belåna den. Såsom

arfvode för egendomens förvaltning under konkursen yrkade sysslo­

männen, under åberopande af borgenärsbeslut därom, att ur köpe­

skillingen utbekomma 2 % af egendomens taxeringsvärde eller alltså

380 kronor.

Då någon rättsägare utöfver de nu nämnda icke lät sig afhöra,

uppgjordes nu följande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Borgenärsförteckning

(107 §).

o

a

%

g-

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

'

F ordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

1

betalas

j

kontant

1

Konkursarfvode upptages jämlikt 107 § U. L., jämförd

med 67 § fjärde stycket konkurslagen, framför alla för­

månsrätt ägande fordringar ......................................................

380

380

2

Kronoutskylder .............................................................................

56

43

56

43

3

O. Y. Häggs anspråk på ståndskogslikvid upptages, oansedt

sysslomännens bestridande, enligt 108 § U. L. med

fordrade beloppet ....................................................................

7,270 22

7,270 22

4

Anm.

Då för detta anspråk yrkats förmånsrätt enligt

17 kap. 6 § handelsbalken, äger Hägg, därest yrkandet

finnes lagligen grundadt, njuta lika rätt som kronan

för utskylder enligt posten n:o 2 här ofvan.

Gäfle-Dala hypoteksförenings fordran på grund af inteck­

ningen under mom. l:o) i gravationsbeviset

a) upplupen ränta, amorteringsafgift och förvaltnings-

bidrag .......................................................................................

588

588

i

b) efter amortering återstående kapitalfordran.............

5,926

50

5,926

50

- -

Transport 14,221

15

5,926 so

8,294165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

255

O

S

•"»

..

Q_

**

ö

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

%

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

5

Transpori

Konkursboet jämlikt 25

§

tredje stycket inteckningsför-

ordningen på grund af amortering å hypotekslånet till­

kommande andel i samma inteckning...............................

14,221

73

15

50

5,926

50

8,294

65

j

skall jämlikt

U.

L. 116

§

2 mom. andra punkten betalas

kontant.......................................................

73

50

6

Kostnaderna för förfarandet:

a)

auktionsprovision, beräknad å värderings-

summan

*)

................................................................ 150:

b)

kungörelse i Post- och Inrikestidningar....

14:

73

c)

d:o

i Hudiksvallsposten .................. 5:

30

d)

d:o

i Länskungörelsema ................. 4:

e)

lagfartsbevis .................... 3:

f)

gravationsbevis

.......................................... 4:

25

g)

taxeringsbevis

.......................................... 1: so

h)

värderingskostnad .............................................

16:37

i)

protokoll vid auktion och köpeskillings-

likvid högst ........................................................... 10:

k)

salubref å egendomen ....................................

3: —

l)

laga kraft bevis angående auktionen........... 2:

55

m)

postporton ........................................................... 1:

20

Summa 215:

90

215

90

215

90

7

Helsinglands enskilda banks fordran på grund af inteck­

ningen under mom. 2:o) i gravationsbeviset

a)

ränta efter 6

%

å 5,000 kronor från6/, 1911 till

18/n

1914

b)

kapitalbeloppet .............................................................

14,510

1,160

5,000

265

55

5,926

50

8,584

1,160

5,000

265

05

8

9

Ankan Lena Andersdotters rätt till undantagsförmåner enligt

afhandling den 8 maj 1911, intecknad den 6 juni samma år

Lena Andersdotter enligt samma afhandling tillkommande

förmåner i penningar och varor, de senare uppskattade

efter ortens pris, beräknas enligt 112

§ U.

L. för ett

år och upptagas till ....................................................................

10

Aktiebologet Strömbacka bruksägares rätt till skogsafverk-

ning enligt afhandling den 11 november 1911, intecknad

den 27 november samma år ..................................................

11

F. O. Dahlströms fordran på grund af inteckningen under

mom. 5:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 6

%

å 3,000 kronor från 87/n 1912 till

1914

.......................................................

355

50

355

3.000

2.000

b) kapitalbeloppet ....................................................................

3.000

2.000

12

Konkursboet såsom innehafvare af inteckningen under

mom.

6

:

0

) i gravationsbeviset tillkommande kapitalbelopp

_

Summa 26,291|

0

5

1

5,926 so 20,364|55

*) Jfr sid. 244 not i.

256

Efter antecknande häraf bestämdes lägsta budet i enlighet med

113 och 114 §§ utsökningslagen genom sammanräkning af de fordrings-

belopp, som i förestående förteckning upptagits före den fordran, till

hvars gäldande försäljningen i enlighet med därom gjordt yrkande skulle

äga rum, eller Helsinglands enskilda banks fordran, samt kostnaderna för

förfarandet, utgörande dessa poster tillhopa 14,510 kronor 55 öre; och

tillkännagafs, dels jämlikt 113 §, att det lägsta bud, som, där ej

förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad enligt 126 §

2 mom., finge vid auktionen antagas, måste öfverstiga nämnda summa,

dels jämlikt 116 §, att i afräkning å blifvande köpeskilling komme att

i egendomen innestå ett belopp af 5,926 kronor 50 öre, hvaremot åter­

stoden af köpeskillingen måste gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 §

till annat föranledde.

Sedan förestående borgenärsförteckning blifvit för närvarande

rättsägare och spekulanter uppläst, tillkännagåfvos följande ytterligare

villkor för försäljningen:

------------ jfr. Exempel I (sid. 245—246).

Till ledning för spekulanterna meddelades härefter (119 §), dels

att försäljningen komme att ske i uppslag (120 §), dels att följande

olika utrop komme att företagas (123 §):

l:o) Först utropas egendomen under förbehåll om beståndet af

såväl den änkan Lena Andersdotter tillförsäkrade rätt till undantags-

förmåner enligt afhandling den 8 maj 1911 som den aktiebolaget Ström­

backa bruksägare enligt afhandling den 27 november samma år till­

kommande rätt till skogsafverkning.

2:o) Om ur den därvid bjudna köpeskillingen borgenär med bättre

rätt än Lena Andersdotter och nämnda bolag icke kan erhålla full godt-

görelse för sin fordran och han ej samtycker, att vid det skedda utropet

må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af

Lena Andersdotter eller bolaget erlägges till auktionsförrättaren, kommer

nytt utrop att anställas utan förbehåll om beståndet af bolagets rätt men

med fortfarande förbehåll om Lena Andersdotters rätt. Stiger köpe­

skillingen då högre, skall det sista utropet gälla; i annat fall kommer,

såvidt bolagets rätt rörer, att stå fast vid det första.

3:o) Därest ej heller ur den köpeskilling, som vid utrop på de i

2:o) nämnda villkor bjudes, borgeriär med bättre rätt än Lena Anders­

dotter kan erhålla full godtgörelse för sin fordran och han ej samtycker,

att vid detta utrop må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen

brister genast erlägges af Lena Andersdotter, kommer utrop att ske

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

257

utan förbehåll om beståndet af Lena Andersdotters rätt. Stiger köpe­

skillingen då högre, skall detta utrop gälla; i annat fall kommer att

stå fast vid det föregående.

Häruppå skreds till utrop. Först utropades egendomen med för­

behåll om såväl Lena Andersdotters som aktiebolagets rätt, utan att

därvid något bud afgafs. Därefter skedde utrop under fortfarande förbe­

håll om Lena Andersdotters rätt men utan förbehåll om aktiebolagets

rätt, hvarvid bruksförvaltaren Zachrisson afgaf enda budet, 20,000 kronor,

som med klubbslag fästades. Då det befanns, att ur den sålunda bjudna

köpeskillingen Helsinglands enskilda bank, hvilken ägde bättre rätt än

Lena Andersdotter, icke skulle erhålla full godtgörelse för sin fordran,

och bankens ombud icke medgaf, att vid det skedda utropet finge för­

blifva, blef egendomen ånyo utropad, nu utan förbehåll om vare sig

Lena Andersdotters eller aktiebolagets rätt. Härvid stannade efter flera

bud och öfverbud Zachrisson för högsta budet, 25,000 kronor, som med

.klubbslag fästades.

Som säkerhet för fullgörandet af den honom i följd af inropet

åliggande betalningsskyldigheten aflämnade Zachrisson en af bruks­

patronen C. J. Ljunggren och disponenten P. H. Ljunggren en för båda

och båda för en såsom för egen skuld ingången borgensförbindelse intill

ett belopp af 5,000 kronor för den betalningsskyldighet Zachrisson

kunde komma att ådraga sig genom inrop å exekutiv auktion af hem­

manet Vedmyra n:o 1 i Bjuråkers socken. Den sålunda erbjudna säker­

heten godkändes af undertecknad, som alltså förklarade egendomen såld

till Zachrisson för det senast af honom afgifna budet, 25,000 kronor.

Härefter tillkännagafs, att sammanträde för köpeskillingens fördel­

ning komme att äga rum å kronofogdekontoret i Hudiksvall å fyrtio-

andra dagen härefter eller alltså onsdagen den 18 nästkommande

november klockan 11 förmiddagen, då köparen hade att fullgöra sin

betalningsskyldighet och de, som gjorde anspråk på andel i köpeskillingen,

ägde tillstädeskomma för att bevaka sin rätt.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

N. N.

Kronofogde.

258

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Protokoll, hållet vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen

för utmätningsvis såld fast egendom inför undertecknad

kronofogde den 18 november 1914.

Sedan bruksförvaltaren 0. Zachrisson å Strömbacka å exekutiv

auktion den 7 sistlidne oktober inropat hemmanet Vedmyra n:o 1 om

4 öres

21/i

penningland i Bjuråkers socken, hvarå Per Jansson senast

erhållit lagfart, hade sammanträde för köpeskillingens fördelning blifvit

utsatt att äga rum å kronofogdekontoret här i Hudiksvall klockan 11

förmiddagen denna dag.

Då nu detta ärende företogs till behandling, inställde sig köparen

personligen, godsägaren 0. V. Hägg såsom ombud för delägarne i

Bjuråkers stora skifteslag, Gäfle-Dala hypoteksförening och Helsinglands

enskilda bank genom sina vid auktionen begagnade ombud, vice härads-

höfdingen J. E. Bergman och rådmannen Axel Berggren, samt konsuln

F. 0. Dahlström personligen och sysslomännen i konkursen likaledes

personligen.

Zachrisson erlade i reda penningar .............................. 19,073:

50

och som han enligt borgenärsförteckningen ägde å

köpeskillingen afräkna

.............................................. 5,926:

50

förklarades han hafva rätteligen erlagt köpeskillingen 25,000: —

Härefter verkställdes fördelning af den del af köpeskillingen, som

blifvit i reda penningar gulden, 19,073 kronor 50 öre, enligt följande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

259

Fördelningslängd.

Ordn.

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Anmärkningar

1. j Konkursarfvode.............................................

2.

j Kronoutskylder.............................................

3. | 0. V. Häggs anspråk på ståndskogs-

likvid uppföres, utan afseende å sysslo-;

! männens bestridande, till betalning

med

4

.

5.

6

.

7.

8

.

9.

Ränta m. m. å Gäfle-Dala hypoteks-

förenings under mom. l:o) i grava-

tionsbeviset upptagna inteckning ....

Konkursboet på grund af amortering

tillkommande andel i samma inteck­

ning ............................................................

Kostnaderna för förfarandet ..............

Helsinglands enskilda banks fordran på

grund af den i gravationsbeviset under

mom. 2:o) upptagna inteckning

a) ränta......................................................

b) kapitalbeloppet....................................

Lena Andersdotter tillkommande undan-

tagsförmåner, uppskattade till ........

Då egendomen blifvit såld utan förbe­

håll om beståndet af den Lena

Andersdotter tillförsäkrade rätt till

undantagsförmåner, äger Lena An­

dersdotter jämlikt 54 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom

ur köpeskillingen njuta ersättning

motsvarande uppskattade värdet af

henne tillkommande förmåner i pen­

ningar eller varor. Värdet af dessa för-

380

56

7.270

588

73

43

22

1,160

5,000

265

Som fordringsbeviset icke blifvit företedt,

skall beloppet, för den händelse detsamma

eller någon del däraf finnes icke böra till­

komma Lena Andersdotter, så långt det

förslår, användas till täckande af hvad som

brister i betalning å den här nedan under

n:o 10 upptagna inteckning (152 §).

Som fordringsbeviset icke blifvit företedt,

skall beloppet, för den händelse detsamma

eller någon del däraf finnes icke böra till­

komma Lena Andersdotter, användas till

täckande af hvad som brister i betalning å

den här nedan under n:o 10 upptagna inteck­

ning och, om därefter något återstår, öfver-

skottet tillfalla konkursboet såsom innehaf­

vare af den under mom. 6:o) i gravations­

beviset upptagna inteckningen (152 §).

Transport 15,009|o 6

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

34

260

Kungl. Maj.it Nåd. Proposition N:o 22.

Ordn.

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Anm&rkningar

Transport 15,009

05

måner beräknas, då naturaförmånerna

uppskattas efter ortens pris, utgöra

265 kronor årligen och skall enligt

149 § utsökningslagen kapitaliseras

efter 5

%.

Då Lena Andersdotter

enligt prästbevis är född 1850 och

alltså innevarande år 64 år gammal,

utgör rättighetens kapitalvärde........

2,253

16

10.

F. O. Dahlströms fordran på grund af

inteckningen under mom. 5:o) i gra­

vationsbeviset

a) ränta......................................................

355

50

b) af kapitalbeloppet ...........................

1,455

79

Summa 19,073

50

I fråga om de i fördelningslängden under n:o 1, 2, 4, 5, 7 och

10 upptagna posterna träffades öfverenskommelse om lyftning utan pant

eller borgen; och som auktionen vunnit laga kraft, fann undertecknad

skäligt medgifva sådan lyftning (155 och 156 §§). Utbetalning af

nämnda poster ägde härefter rum i enlighet med fördelningslängden,

och återbekommo sysslomannen af dem förskotterade kostnader, 200

kronor.

Härefter tillkännagafs, att som köparen rätteligen fullgjort sin be­

talningsskyldighet och auktionen vunnit laga kraft, köpebref för honom

komme att i vanlig ordning utfärdas (132 §) samt att anmälan om för­

säljningen skulle jämlikt 168 § utsökningslagen göras hos vederbörande

domhafvande.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan:

N. N.

Kronofogde.

Anmärkning. I fråga om tillämpningen af 161 § utsökningslagen

å

förelig­

gande fall är att iakttaga:

att

å

inteckningen under mom. l:o) i gravationsbeviset göres följande påskrift:

»År 1914 den 18 november, vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen för

exekutivt försålda hemmanet Vedmyra n:o 1 om 4 öres- 2

l/t

penningland, lyftes å

detta intecknade skuldebref dels därå intill denna dag upplupen ränta, 588 kronor,

261

dels af det däri förskrift^ kapitalbeloppet 73 kronor 50 öre, utgörande gäldenären

Per Janssons konkursbo tillkommande andel i inteckningen; betygar N.N. Kronofogde;»

att å inteckningen under mom. 2:o) i gravationsbeviset göres följande anteck­

ning: »År 1914 den 18 november, vid sammanträde etc., lyftes hela det i före­

stående skuldebref förskrift^ kapitalbeloppet jämte därå intill denna dag upplupen

ränta; betygar N. N. Kronofogde;»

samt att å inteckningen under mom. 5:o) i gravationsbeviset antecknas föl­

jande: »År 1914 den 18 november, vid sammanträde etc., lyftes å förestående

skuldebref förutom därå intill denna dag upplupen ränta, 355 kronor 50 öre, 1,455

kronor 79 öre af kapitalbeloppet; betygar N. N. Kronofogde.»

Skulle framdeles ytterligare likvid komma att utfalla å sistnämnda inteckning

eller konkursboet få uppbära betalning å den under mom. 6:o) i gravationsbeviset

upptagna inteckningen, bör jämväl härom göras anteckning å inteckningsh andlingen,

när betalning därå lyftes.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Protokoll i inteckning särenden, hållet vid första allmänna samman­

trädet under lagtima vintertinget med Delsbo tingslags

häradsrätt & tingsstället i Ede den 15 februari 1915.

§ 27.

Från kronofogden i Norra Helsinglands fögderi hade till dom-

hafvanden inkommit en så lydande skrift:

»Till herr domhafvanden i Norra Helsinglands domsaga. Jämlikt

168 § utsökningslagen har undertecknad att anmäla, att hemmanet

Vedmyra n:o 1 om 4 öres- 2

1/i

penningland i Bjuråkers socken, om

hvars försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer sysslomännen

i Per Janssons konkurs den 21 juli 1914 framställt begäran, blifvit å

exekutiv auktion, som förrättats af undertecknad den 7 oktober 1914,

försåldt till bruksförvaltaren O. Zachrisson å Strömbacka, hvilken vid

sammanträde inför undertecknad för köpeskillingens fördelning den 18

påföljande november fullgjort sin betalningsskyldighet på sätt bilagda

vid sammanträdet förda protokoll utvisar. Den vid auktionen upprättade

borgenärsförteckningen bifogas äfvensom bevis, att auktionen vunnit

laga kraft. Härjämte anmäles, att försäljningen skett utan förbehåll om

beståndet af vare sig den rätt till undantagsförmåner, som tillförsäkrats

Jan Erik Persson och hans hustru genom afhandling den 8 maj 1911

262

och hvarför inteckning meddelats den 6 juni 1911, § 469, eller den rätt

till skogsavverkning, som genom afhandling den 11 november 1911

upplåtits till aktiebolaget Strömbacka bruksägare och hvarför inteckning

meddelats den 27 november 1911, § 180.

Hudiksvall i kronofogdekontoret den 4 december 1914.

N. N.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Efter uppläsande häraf och granskning af de skrifvelsen åtföljande

handlingarna antecknades i anledning af denna anmälan

dels

jämlikt 38 § andra stycket i förordningen angående inteck­

ning i fast egendom, att det exekutiva förfarande, som inledts genom

sysslomännens begäran om försäljning i den ordning utsökningslagen

bestämmer af ifrågavarande hemman och hvarom anteckning skett i

inteckningsprotokollet den 5 oktober 1914, § 72, numera vunnit sin

afslutning genom egendomens försäljning;

dels

jämlikt 23 § samma förordning

att den inteckning, som i egendomen meddelats den 5 oktober

1903, § 58, folie utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, och

att köparen icke fått å köpeskillingen afräkna det i inteckningen för-

skrifna beloppet eller någon del däraf, samt att vid sådant förhållande

egendomen icke efter försäljningen häftade för samma inteckning eller

någon del däraf;

att den inteckning, som i egendomen meddelats den 27 november

1911, § 181, för 3,000 kronor med ränta, till ett kapitalbelopp af 1,455

kronor 79 öre folie inom den summa, som enligt borgenärsförteckningen

täcktes af den bjudna köpeskillingen, men att sagda belopp folie utom

det för försäljningen bestämda lägsta budet och icke fått af köparen

afräknas å köpeskillingen, samt att inteckningen till återstående beloppet,

1,544 kronor 21 öre, enligt borgenärsförteckningen folie utom köpe­

skillingen, och att vid sådant förhållande egendomen icke efter försälj­

ningen häftade för samma inteckning eller någon del däraf;

samt att den inteckning, som i egendomen meddelats den 29 sep­

tember 1913, §

66

, enligt borgenärsförteckningen till hela sitt belopp

folie utom köpeskillingen, och att förty egendomen efter försäljningen

ej heller häftade för denna inteckning eller någon del däraf;

dels

jämlikt 45 § andra stycket, jämförd med 54 § första stycket

samma förordning, att de inteckningar, hvilka meddelats den 6 juni

1911, § 469, till säkerhet för rätt till undantagsförmåner åt Jan Erik

263

Persson och hans hustru Lena Andersdotter enligt afhandling den 8 maj

1911 samt den 27 november 1911, § 180, aktiebolaget Strömbacka

bruksägare till säkerhet för skogsafverkningsrätt enligt afhandling den

11 november 1911, blifvit utan verkan i följd af försäljningen, vid det

förhållande att denna skett utan förbehåll om beståndet af ifrågavarande

rättigheter.

Om hvad sålunda förekommit skulle jämlikt 61 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom göras vederbörliga anmärkningar i

inteckningsboken.

Som ofvan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

På häradsrättens vägnar:

N. K

264

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 22.

Exempel IIL

Protokoll, hållet inför öfverexekutor i Malmö den 13 oktober 1914.

Handlanden N. 0. Lundström här i staden hade den 2 nästlidne

september låtit för verkställighet ingifva öfverexekutors den 28 juli 1914

meddelade, sedermera laga kraft vunna utslag, hvarigenom muraren Olof

Hansson såsom ägare af fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen här i

Malmö förpliktats att på grund af fyra i fastigheten den 5 juni 1906

under §§ 1608, 1609, 1610 och 1612 intecknade skuldebref till Lundström

utgifva förfallen ränta, 2,346 kronor 93 öre, och att godtgöra Lundström

lagsökningskostnaden med 20 kronor, allt vid äfventyr af fastighetens

försäljning utan föregående utmätning i den om utmätt fast egendom

stadgade ordning. Vidare hade samma fastighet den 21 sistlidne augusti

tagits i mät för gäldande af Olof Hansson för år 1913 påförda kommunal-

utskylder till Malmö stad, 499 kronor 20 öre, jämte 3

%

uppbörds-

provision, 14 kronor 97 öre, och denna utmätning vunnit laga kraft.

I anledning häraf hade exekutiv auktion å fastigheten blifvit ut­

satt att förrättas inför öfverexekutor här å rådhuset klockan 12 denna

dag. Kungörelse om auktionen hade varit anslagen invid öfverexekutors

ämbetslokal samt införd i Post- och Inrikestidningar för den 12, 16 och

19 september, i Sydsvenska Dagbladet Snällposten för den 17 september

och i länskungörelserna för den 10 september 1914. Särskilda kallelse-

bref med uppgift om tid och plats för auktionen hade den 14 september

afsändts till kronouppbördskamreraren N. N. här i Malmö, till tegel-

bruksägaren Anders Svensson i Lomma och kommissionären Oskar

Berggren i Malmö i uppgifven egenskap af inteckningshafvare, till

gårdsägaren P. A. Lundberg såsom ägare af den fastighet, till hvars

förmån nedan omförmälda servitutsrätt betingats, till handlanden Lund­

ström, stadskassören N. N. i Malmö och muraren Hansson samt till de

hyresgäster i fastigheten, om hvilka handlingarna lämnade upplysning

eller kunskap eljes kunnat erhållas. I kallelsebrefven hade angifvits,

att auktionen skulle äga rum till gäldande af ej mindre ränta å ofvan

265

omförmälda den 5 juni 1906 intecknade skuldebref än äfven kommunal-

utskylder, hvarför utmätning skett den 21 augusti 1914 (103 §).

Då nu detta ärende företogs till behandling, upplästes till en början

öfverexekutors ofvan berörda utslag och protokollet öfver utmätningen,

taxeringsbevis rörande fastigheten samt öfriga i ärendet inkomna hand­

lingar.

Af handlingarna inhämtades:

att sedan muraren Hansson och byggmästaren N. Jönsson den 6

april 1903 under § 437 i protokollet erhållit lagfart å ifrågavarande

fastighet, Jönsson sålt sin hälft af fastigheten till Hansson, som därå

erhållit lagfart den 22 februari 1909 under § 213;

att fastigheten, hvars åbyggnader vore brandförsäkrade i försäk­

ringsaktiebolaget Skåne för 63,000 kronor, vid värdering af vederbörande

utmätningsman uppskattats till ett värde af 70,000 kronor;

samt att fastigheten för 1913 åsatts ett bevillningstaxeringsvärde

af 75,000 kronor.

Vidare upplästes följande

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

» Gravationsbevis.

Enligt Malmö rådstufvurätts inteckningsprotokoll för de senast

förflutna tio åren och rättens fastighetsbok häftar fastigheten n:o 15 i

kvarteret Oxen här i staden, å hvilken fastighet muraren Olof Hanson

erhållit lagfart till hälften den 6 april 1903 och till hälften den 22

februari 1909, icke för andra beviljade eller sökta och på pröfning

beroende inteckningar än

l:o) den, som den 12 maj 1890 under § 938 beviljats till säkerhet

för beståndet af servitutsrätt, hvilken betingats till förmån för angränsande

fastigheten n:o 9 i samma kvarter enligt afhandling den 20 oktober 1884;

2:o) den, som den 16 december 1895 under § 1437 beviljats och

den 23 oktober 1905 under § 1901 förnyats för 4,875 kronor med 6

%

ränta enligt skuldebref den 24 november 1895 af P. Andersson till

innehafvaren;

3:o) den, som den 5 februari 1900 under § 140 beviljats och den

20 september 1909 under § 1871 förnyats för 1,700 kronor med 5 %

ränta enligt skuldebref den 1 februari 1900 af C. J. Dahlström till

Anders Svensson eller order;

4:o) den, som den 6 april 1903 under § 715 beviljats och den

4 september 1911 under § 1630 förnyats för ogulden köpeskilling

266

6,153 kronor 60 öre med 6

% ränta, enligt skuldebref den 3 februari

1903 af Olof Hansson och N. Jönsson till C. J Dahlström eller order;

5:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1608 beviljats för 17,271

kronor 40 öre med 5 Va

%

ränta enligt skuldebref samma dag af Olof

Hansson och N. Jönsson till innehafvaren;

6:o) dem, som den 5 juni 1906 under §§ 1609 och 1610 beviljats

för sammanlagdt 20,000 kronor med 5 7*

%

ränta enligt två samma dag

af Olof Hansson och N. Jönsson till innehafvaren utfärdade skuldebref,

hvartdera å 10,000 kronor med ränta, gällande dessa inteckningar med

lika förmånsrätt sins emellan och med förmånsrätt efter den här ofvan

under mom. 5:o) upptagna inteckningen;

7:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1611 beviljats för 5,000

kronor med 5 V*

%

ränta enligt skuldebref samma dag af Olof Hansson

och N. Jönsson till innehafvaren, gällande denna inteckning med för­

månsrätt efter de under mom. 5:o) och

6

:o) upptagna; samt

8:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1612 beviljats för 5,000

kronor med 6

% ränta enligt skuldebref samma dag af Olof Hansson

och N. Jönsson till innehafvaren, gällande denna inteckning med för­

månsrätt efter de under mom. 5:o), 6:o) och 7:o) här ofvan upptagna.

Detta äfvensom att ifrågavarande fastighet enligt öfverexekutors

förordnande den 28 juli 1914 skall till gäldande af intecknad fordran,

därest likvid ej mellankommer, säljas i den för utmätt fast egendom

stadgade ordning samt blifvit den 21 augusti 1914 utmätt för Olof

Hansson påförda kommunalutskylder m. m.; betygar Malmö den 8

september 1914.

Ex officio

N. IV.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Härefter anmanades närvarande rättsägare att anmäla och bevaka

sin rätt, hvarvid Olof Hansson, som var personligen tillstädes, framställde

yrkande, att fastigheten måtte utropas i upp- och afslag (120 §).

1 egenskap af inteckningshafvare hade tillstädeskommit:

a) Tegelbruksägaren Anders Svensson i Lomma genom kontoristen

G. Eriksson, hvilken företedde i hufvudskrift de under mom. 2:o) och

3:o) i gravationsbeviset upptagna inteckningar och uppgaf Svenssons

fordran utgöra på grund af den förra inteckningen 4,875 kronor i kapital

och 585 kronor i ränta samt på grund af den senare 1,500 kronor i

kapital och 30 kronor i ränta. Å sistnämnda intecknade skuldebref fanns

267

antecknadt, att Olof Hansson den 30 juni 1914 afbetalt 200 kronor å

det däri förskrifna kapitalbeloppet.

b) Handlanden N. O. Lundström, hvilken bevakade fordran på

grund af här ofvan under mom. 5:o),

6

:o) och

8

:o) upptagna inteckningar

till belopp af 42,271 kronor 40 öre i kapital samt ränta därå från den

27 maj 1913, efter 5 Va

%

å 37,271 kronor 40 öre och efter

6

%

å 5,000

kronor. Lundström, som härutöfver framställde anspråk på ersättning

för ofvan omförmälda lagsökningskostnad med 20 kronor, erinrade, att

de af honom bevakade inteckningarna förut inlämnats till öfverexekutor.

c) Kommissionären Oskar Berggren, hvilken företedde i hufvud-

skrift den ofvan under mom. 7:o) upptagna inteckning och på grund

däraf bevakade 5,000 kronor med ränta från den 5 juni 1913.

Den under mom. 4:o) i gravationsbeviset upptagna inteckningen be­

vakades icke vid auktionen.

Vidare företrädde gjutaren P. E. Petterssons hustru Alma Petters­

son, hvilken med företeende af ett den 22 augusti 1912 mellan Olof

Hansson och P. E. Pettersson upprättadt hyreskontrakt, hvarigenom den

senare för ett år från den 1 oktober 1912 och med stadgad uppsägnings­

tid af två månader förhyrt en lägenhet uti ifrågavarande fastighet om

två rum och kök med källare och vindskontor mot en årlig hyra af

372 kronor att månatligen i förskott erläggas, bevakade Petterssons

rätt på grund af detta kontrakt. Hyran var å kontraktet kvitterad för

tiden till den 1 april 1916.

Härefter ingaf (80 §) underfogden N. N., hvilken af öfverexekutor

förordnats att såsom syssloman uppbära fastighetens hyresafkastning,

följande af vederbörliga verifikationer åtföljda

!

»

,

T . '•

.*

* • ■ <

' '

v1■

.

, , , ■ * .

r

»Redovisning

* • . i v i

.1.

;

•••: t'

'■

.

öfver svsslomannaskap för fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen här­

städes enligt öfverexekutors förordnande den 28 juli 1914.

Inkomster.

Lagerarbetaren F. Blomberg hyra för sept........................ kronor

17: —

Vaktmästaren Karlsson hyra för sept. och okt.................... „

60: —

Banktjänstemannen Hedlund hyra för sept.—dec................. „_____96: —

transport kronor 173: —

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

268

transport kronor 173: —

Snickaren P. Blomberg hyra för sept. och okt....... „

.

34: —

Verkmästaren Hallin hyra för sept.—dec.................. „

96: —

Styrmannen Andersson hyra för sept.—dec.............. ,,

9Ö: —

Typografen Snndqvist hyra för sept. och okt......... „

38: —

Summa kronor 431: —

Kungl. Majits Nåd. Proposition N

:0

22.

Utgifter.

Förbud delgifvet 10 hyresgäster å kr. 1 ......................... kronor 10: —

Malmö stads renhållningsverk enligt räkning .................... „ 42: —

Skorstensfejaren Svensson enligt räkning............................ „

10: —

Målaren Bergqvist enligt räkning...................................... „

64:0

6

Rörledningsfirman Sjögren & C:o enligt räkning .............. „ 23: 14

Sysslomannaarfvode för 3 månader å kr. 25...................... „ 75: —

Saldo........................................................................................ „

206:80

Summa kronor 431: —.

Malmö den

12

oktober 1914.

N. N.

Underfogde.»

Det i redovisningen upptagna saldo, 206 kronor 80 öre, inbetalades

af underfogden.

Härefter och då någon rättsägare utöfver de förut nämnda icke

lät sig afhöra uppgjordes följande

Borgenärsförteckning (107 §).

j

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

269

= 9

3 g

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

Fordrings-

Belopp,

Belopp,

som skall som skall

B 5

<T> CP3

rättighetens beskaffenhet

beloppet

innestå i

betalas

egendomen kontant

1 ! Gårdsägaren P. A. Lundbergs rätt till servitut enligt af-j

handling den 20 oktober 1884, intecknad den 12 maj 1890|

2 1 Tegelbruksägaren Anders Svenssons fordran på grund af den

i gravationsbeviset under mom. 2:o) upptagna inteckning

a) ränta

24

/

efter 6

%

å 4,875 kronor från S4/u 1912

till *‘/u 1914 .........................................................................

b) kapital.......................................................................................

Anders Svenssons fordran på grund af inteckningen under

mom. 3:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 5

%

å 1,500 kronor från

s%

till

"'Va

1914

b) af kapitalbeloppet................................................................

Gäldenären Olof Hansson jämlikt 25 § tredje stycket in-

teckningsförordningen på grund af afbetalning tillkom­

mande andel i sist omförmälda inteckning......................

skall enligt U. L. 116 § 2 mom. andra punkten be­

talas kontant .........................................................................

Innehafvaren af den under mom. 4:o) i gravationsbeviset

upptagna, vid auktionen icke bevakade inteckningen

a)

ränta efter

G % k

6,153 kronor 60 öre enligt U. L.

112 § beräknad för ett år .............................................

b) kapitalbeloppet .....................................................................

Kostnaderna för förfarandet:

a) auktionsprovision beräknad till 11/2

%

af

värderingssumman ........................................

b) slagafgift och utroparens arfvode.............

c) kungörelse i Post- och Inrikestidningar

d)

d:o i Sydsvenska Dagbladet........

e)

d:o i Länskungörelsema .............

f) lagfartsbevis ......................................................

g) gravationsbevis..................................................

h) taxeringsbevis ..................................................

i) utmätnings- och värderingskostnad ........

j) stämpel och lösen för protokoll vid auk­

tion och köpeskillingslikvid högst.............

k) stämpel och lösen för salubref å fastigheten

l) laga kraft bevis ang. auktionen.................

m) postporton ......................................................

1.050:

2

: 25

15: 1

5

9:

9 0

2:

75

3: —

4:

25

1: so

19: —

12

: —

3: —

2

:

55

1: 15

Summa 1,126: so

585

4,875

i

30

1,500

200—1

4,875-

l,500j

369 2

6,1536

6,153

60

585-

30 —

200

:

369 2i

1,126 5 01

:—| 1,126150

14,839|si!l2,528|eo| 2,310|vi

*) Jfr sid. 244 not 1.

270

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

O

rd

n

in

g

s

­

n

u

m

m

er

i...........- •

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

l

Fordrings-

Belopp,

som skall J

rättighetens beskaffenhet

L

beloppet

innestå i !

! egendomen

Belopp,

som stall

betalas

kontant

7

I 8

9

10

11

12

13

Transport

j Handlanden N. O. Lundströms fordran på grund af den i

gravationsbeviset under mom, 5:o) upptagna inteckning

a) ränta efter 5

V2

%

å 17,271 kronor 40 öre från

27/6 1913 till 1914......................................................

b) kapital.......................................................................................

j N. O. Lundströms fordran på grund af de under mom.

|

6:o) upptagna inteckningar

a) ränta efter 5 1/„ % å 20,000 kronor från 27/5 1913'

24/n 1914.......... :....................................................... ............. ;

b) kapital...................................................................................... |

j Kommissionären Oskar Berggrens fordran på grund af in­

teckningen under mom. 7:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 5 */,

%

å

5,000 kronor från B/6 1913

till 24/n 1914