Prop. 1912:22
('med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m.',)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
1
N:o 22.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m.; gifven Stockholms slott den 19 januari 1912.
Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen till antagande i ett sammanhang af härvid fogade förslag till
l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen; 2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;
3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;
4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen
den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;
5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen; 6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;
7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;
8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handels-
balken;
9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15
oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, in teckning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning al
järnväg under konkurs;
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sand. 14 Höft- (N:o 22.)
1
2
10:o) Lag
om ändrad
lydelse af -24 och 26 §§ i förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof;
ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879
om dikning och annan afledning af vatten;
12:o) Lag
om ändrad
lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16
maj 1884;
13:o) Lag
om ändrad
lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906
angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom; samt
14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra
stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och
båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stam-
hemmanet.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
GUSTAF.
Gast. Sandström.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.
3
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar al utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 3, 4, 13, 22, 28, 48, 52, 62, 63, 71,
74, 79—82 och 85—88 §§ samt 5—11 kap. utsökningslagen skola er hålla följande lydelse:
3
§•
Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt
ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallnings hafvande antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller för summelse kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.
I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefatt-
ningen anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att, under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försälj ning af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som af öfverexekutor antagen är.
4
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N;o 22.
4
§•
Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom
visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget
ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad
utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock
må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre för
ordnandet innehåller särskilt medgifvande, befatta sig med försäljning
af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning
af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.
13 §.
Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteck
ning häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor
i den ort, där egendomen ligger.
Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig
till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i 12 § afses.
Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvudredaren, eller,
om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.
22
§.
Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att
gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med
bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,
vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lag-
sökningshandlingarna icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej
heller styrkt afskrift däraf ingifven.
Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 35 § eller 37 § 3
mom. andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom
framställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckning-
flera fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio
dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad
enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.
28 §■
Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till
domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,
vid äfventyr af utmätning.
5
Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och
varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfver- exekutor tillika, att egendomen må, utan föregående utmätning, säljas i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.
48 §.
Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag-
ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd, varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftes män skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för utländsk man, så ock i fall, hvarom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos veder häftig man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhänder tagas af den, till hvars säkerhet den gäller.
Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets
ställande fri.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
52 §.
Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt ut
mätningsman att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsöknings mål någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändrings- sökande verkställas, därom är särskildt stadgadt; och skall hofrätts beslut, hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande af skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.
Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst
på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.
Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egen
dom och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verk ställighet, därom skils i 6 och 7 kap.
62 §.
Af gäldenär tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annor
lunda sämjas, tagas i mät först lösören, därnäst fordran eller annan rättighet, som kan öfverlåtas, och sist fast egendom. Sådana obligationer
eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar förvandlas, skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören.
Häftar på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran,
hvarför utmätning skall ske, varde den egendom först utmätt, där ej borge nären hellre vill taga betalning ur annan egendom. Skall utmätning på en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för hvars fordran deist fasta egendomen sålunda häftar, ej för hvad därur kan utgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur öfriga tillgångar.
63 §.
Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egen
domen icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären sådant särskildt begär.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
71
§•
Har någon panträtt i gäldenär lösa gods eller rätt att sådant gods
till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gifves, eller panthafvaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.
Har inteckning i fast egendom blifvit af fastighetsägaren lämnad
såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.
74 §.
Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.
Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag
7
eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där vårdas eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär den för godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.
Utmätes gäldenär egendom, som i annans besittning finnes, varde
förbud innehafvaren meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.
Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter
ty särskildt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade egendomen, varde förbud inteckningshafvaren meddeladt att till förfång för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran af annan än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast egendom sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å intecknings- handlingen, där icke denna af inteckningshafvaren öfverlämnas till ut mätningsmannen för att af honom uppvisas. Kostnaden för sådant upp visande äfvensom för anskaffande af särskild inteckningshandling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
79 §.
Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning
däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om värdering af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas. Utmätas flera egen domar på en gång; varde de hvar för sig beskrifna och värderade.
Hvad nu är sagdt gälle ock, där öfverexekutor enligt 28 § för
ordnat om försäljning af fast egendom eller sådan egendom skall säljas på begäran af borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.
År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemen
samt med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarna icke uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egen dom, som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas på sätt i 60 § stadgas.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
80
§.
Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det yrkar,
afrad, byra eller ränta, som af egendomen faller till dess den varder
såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen eller af
syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan
dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgifva
något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.
Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall
han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,
och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.
Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen
eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det
sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar
och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,
där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.
Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen för
anstalta om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför
influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman
hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till banda. För
medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det
sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.
81 §.
År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller
annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det
påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;
dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som
för egendomens förvaltning kan vara nödig.
I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsför
rättaren redovisa skall hvad i 80 § 3 mom. är stadgadt äga motsvarande
tillämpning.
82 §.
Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye
ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens ut
mätande för förre ägarens gäld.
9
Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma
dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångs dag för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den rätte gångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.
Göres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har
öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot ut mätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.
Har öfverlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom
öfverlåtaren såsom ägare af intecknade egendomen, åligger det nye ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å öfverlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall hvad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.
85 §.
Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,
genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid ut mätningen uppgifvit auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.
Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om ut mätningen, innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken utmätningen ägt ram, samt huruvida egendomen på grund af inteckning häftar för samma fordran eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför ut mätningen skett.
Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger ut
mätningsmannen att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.
Bihang till Biksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
10
Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen
bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det
bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.
Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egen
doms försäljning eller hos hvilken, enligt 51 § konkurslagen äskats,
att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock
pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.
86
§.
Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med
betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från
den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda
handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare an
sökningen förfallen och gånge verkställd utmätning åter.
Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om
fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det
öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom
samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit
sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan
verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när
sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om
egendomens försäljning förfallen.
87 §.
År fast egendom utmätt, och har någon fordran, hvarför egendomen
på grund af inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller
ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till afkomst
eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara be
roende af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger
fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden ansvarar,
göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätning skett
för allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning
eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden för sin
återstående fordran äger företräde.
88
§.
Har utmätning af fast egendom uppliäfts eller eljest frågan om
sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller
öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra an
mälan å landet hos domaren och i stad hos rätten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
11
5 KAP.
Om utmätt egendoms försäljning.
89 §.
Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.
90 §.
Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för
auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,
så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes
lämpligt, i kyrkorna för de församlingar, som närmast därintill äro.
Finnes för viss stad förordnad t, att auktion skall kungöras på annat sätt
än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.
År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att
förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som för
auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätnings
mannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.
91 §.
Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan
auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för
kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kun
göras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom
kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett
inom tid, som nu är sagd.
Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fästa egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild
inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga
hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förr
än det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske
af inteckningshandling, hvilken tagits i mät hos någon, som enligt
handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrifna beloppet,
åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke hand
lingen säljes med bibehållande af hans ansvarighet, att, innan handlingen
utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, hvarigenom gälde-
nären frikallas från ansvarighet.
Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om för
säljningen jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången
minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika inne
hålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i
utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,
hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätnings
mannen anmäla. De borgenärer, hvilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga
rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,
skola därjämte, såvidt ske kan, underrättas om auktionen genom sär
skilda kallelsebref, hvilka auktions förrättaren skall med posten afsända
till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till
hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer
så fort ske kan.
År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret
infördt, anskaffe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;
dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att för
skjuta den för bevisets utlösande nödiga kostnad.
92 §.
Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest
under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för
sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs
förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att för
säljningen sker med bibehållande af panthafvarens rätt.
Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,
att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget
gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för
hvilka fartyget veterligen utgör pant.
93 §.
Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor
skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af
det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så
ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godt-
göras, upphöre försäljningen.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.
13
94 §.
Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget
anbragt tontalsmärke har en dräktighet åt tjugu registerton eller där-
utöfver, uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där
enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad
tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro till
städes och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant
anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han
före utropet därom underrättelse.
Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse
om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen
hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.
95 §.
Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att
genast efter inropet gälda en sjättedel åt köpeskillingen i reda penningai
eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af
köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.
Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas
sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteck-
ningshafvare, som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfver
taga den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute
köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan
för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,
och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock
det anstånd till godo.
....
..
Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpe
skillingen till fullo gulden eller anstånd lämnadt etter ty nyss är sagdt,
vare köpet ogillt och besörj e genast utmätningsmannen, att fartyget
varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går far
tyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga
ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen
skillnaden; går fartyget till mera, kåfve förre köparen ej rätt till öfver-
skottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock .af förre köparen
gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.
År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,
där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,
ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören
stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.
Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besitt
ning af.fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens
gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna paragraf sägs, gälden
öfvertagit.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
96 §.
Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet be
talas; sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen
stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.
97 §.
Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,
där ej i 98 § annorledes stadgas.
98 §.
Ä landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom
skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gälde
nären annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexe
kutor pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,
där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos
öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro
flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena,
bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen
hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmät
ningsmannen i orten.
I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors
ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.
Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutorers områden gå i en
försäljning, värde auktionen förrättad där liufvudgården eller, om sådan
ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är
belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.
99 §.
Varder . ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet
15
öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte
öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.
Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försälj
ningen taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den ut
mätningsman, som skall auktionen hålla.
100
§.
Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande
egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till
egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erfor
derliga och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.
101
§.
Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte
lian kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktions-
stället införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst
fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,
* äfvensom intagas i länskungörelsérna; foge ock anstalt, att kungörelsen
varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst
i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,
än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst
fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion
å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till
efterrättelse.
Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,
må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund
hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktions
förrättaren aflämnad.
102
§.
Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt
sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för
försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kun
görelsen om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än
ä tredje dagen före auktionen, där ej särskilda omständigheter därtill
föranleda; i ty fall må sammanträdet utsättas att äga rum tidigast å
tionde dagen före auktionen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
103 §.
Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att
den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han
eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som
bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid eller, där enligt 102 §
särskildt sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.
De, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen
iakttagas, skola, såvidt ske kan, om auktionen och det särskilda samman
trädet, där sådant skall hållas, underrättas genom särskilda kallelsebref,
hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten afsända senast
fyra veckor före auktionen; skolande i kallelsebrefven tillika lämnas
uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för hvars
gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen och
sammanträdet varde ock, efter tv nyss sagts, borgenären och gäldenären
meddelad.
104 §.
År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,
och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion
inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst
eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.
105 §.
Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så
ske kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor
och i stad genom anslag, som förut är sagdt, före den utsatta dagen
kungjordt.
106 §.
Vid början af auktion, den där icke föregåtts af sådant samman
träde, som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet
öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egen
domens försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga
handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka
hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant
anmäla; lämne ock tillstädesvarände rättsägare samt gäldenären, där han
17
när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som
anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.
Hålles sammanträde som i 102 § sägs, skall hvad sålunda före-
skrifvits iakttagas vid det sammanträde. Ej må i ty fall vid auktionen
anspråk anmälas eller förhandling mellan rättsägarne äga rum, utan skola
allenast de i första stycket omförmäla handlingar vid auktionens början
ånyo uppläsas.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
107 §.
Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättaren borge-
närsförteckning, hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan
lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett:
l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller
enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen
i de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktions
förrättaren anmäld;
2:o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken
äger rum eller som eljest skall ur egendomen utgå med förmånsrätt
framför intecknad fordran, såvida yrkande om betalning för fordringen
blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och
3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån samt rätt
till servitut, som icke är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens
försäljning äga bestånd, såframt rättigheten är intecknad eller grundar
sig å skriftlig handling, hvilken blifvit af rättsägaren till auktionsför
rättaren ingifven eller eljest är för honom tillgänglig.
I borgenärsförteckningen skola kostnaderna för förfarandet upp
tagas näst före den fordran, hvarför utmätning skett.
År egendomen afträdd till konkurs, skall jämväl fordran, som
skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handels
balken eller som afser kostnad eller arfvode för egendomens förvalt
ning under konkursen, upptagas i borgenärsförteckningen, såvida yrkande
om betalning för sådan fordran blifvit hos auktionsförrättaren fram
ställdt.
108 §.
År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende
af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Samt. 14 Höft.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
109 §.
År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller
rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom
beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej
beviljad, varde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore in
teckningen gällande.
no §.
Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas
före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af
fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, å hvilken
enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.
Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd,
varde efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde å fördelnings -
dagen. År fråga om lifränta, skall uppskattningen ske med användande
af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande
myndighet sist blifvit utgifven.
in §.
Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan
förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något
värde för dem utsättes.
112
§.
Ränta å fordran, som är i egendomen intecknad eller hvarför
egendomen häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärs-
förteckningens uppgörande beräknas för ett år, där det ej visats, att den
för annan tid innestår.
Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.
2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall
hvad ofvan är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande tillämpning
beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå till rättig
hetens innehafvare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
19
113 §.
Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de
fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de
fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande
försäljningen äger rum, samt kostnaderna lör förfarandet sammanräknas;
och varde i borgenärsförteckningen angifvet, ej mindre att det lägsta
bud, som, där ej annat föranledes af 126 § 2 inom., må vid auktionen
antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan, än äfven att
försäljningen sker under förbehåll om beståndet af rättighet, som enligt
förteckningen faller inom lägsta budet.
Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta
budets beräknande afdrag därför ske.
114 §.
År läst egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i Öl §
konkurslagen stadgas på begäran al borgenärerna auktion hållas för
egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,
vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken
eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad
fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är
ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande af
hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktionsförrättaren
inom den tid, som i 106 § är föreskrifven för anmälan af fordran eller
rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång
för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.
115 §.
År egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt
med annan egendom, skall af den gemensamma inteckningen i borge
närsförteckningen upptagas allenast det belopp, hvarför egendomen svarar
i förhållande till den andra.
Skola flera gemensamt intecknade egendomar säljas vid samma
auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas, skall särskild borge-
närsförteckning för hvarje egendom upprättas och i en hvar af dem
anmärkas, att större andel af den gemensamma inteckningen än det i
20
förteckningen upptagna beloppet kan komma att falla å egendomen till
följd af brist i de andra.
Skola egendomarna säljas för gäldande af samma fordran, och bär
den gemensamma inteckningen bättre rätt än denna, varde lägsta budet
för en hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen ägde
rum för gäldande af den gemensamma inteckningen. Dock skall jämväl
beträffande de egendomar, för hvilka lägsta buden uppnåtts, frågan om
försäljning, utom i fall som i 126 § 2 mom. afses, förfalla, där försälj
ningen ej skulle lända till gäldande af någon del af förstnämnda fordran;
och varde detta förhållande i borgenärsförteckningarna anmärkt.
Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att,
där försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må
upphöra, såvidt rörer de egendomar, som skola säljas, varde i öfverens
stämmelse därmed borgenärsförteckningarna upprättade och lägsta buden
bestämda.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
116 §.
I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå liufvud-
stolen af däri intecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej må
dock sålunda innestå gäld, som i 109 § afses, ej heller belopp, som är
i flera egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna
säljas vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller ock
innehafvaren af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,
som i 115 § sägs, eller, där allenast en af de gemensamt intecknade
egendomarna skall säljas, gifvit till känna, att han vill låta beloppet
innestå i egendomen.
År intecknad fordran, som efter ty ofvan sagts skulle i egendomen
innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § samman
träde för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren
berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han inom den i
106 § stadgade tid framställer yrkande därom. Finnes vid borgenärs-
förteckningens upprättande andel i inteckning, som faller inom lägsta
budet, tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskilt yrkande
ur köpeskillingen gulden.
Belopp, som icke, efter ty förut sagts, skall i egendomen innestå,
skall i reda penningar gäldas.
I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i
egendomen innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
21
117 §.
Varder om rättsägares inbördes företräde eller om villkoren för
försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverens-
kommet än i detta kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteck-
ningens upprättande till efterrättelse.
118 §.
Borgenärsförteckningen skall underskrifvas af auktionsförrättaren;
och läte han rättsägare, hvilka åt förteckningen nöjas, därå teckna sitt
godkännande.
119 §.
Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa
borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse
om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen
sist skall vara gulden.
120
§.
Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före utropet yrkar,
att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.
121
§.
Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt
intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild
fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller
kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning
utropad. Gå ej vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för
hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där
de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del
af utmätningssökandens fordran och ej inneliafvaren af den gemen
samma inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,
eller hvad för honom in- köpeskillingarna brister genast erlägges, alla
egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Åro egendomarna
utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop
22
ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna
köpeskillingarna gäldas. Aro två eller flera bland egendomarna i samma
ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum
af de egendomar, som honom tillhöra.
Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver samman
lagda beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid
dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma ut
ropet företräde, och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egen
domarna fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevill
ning utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit
styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall
den å egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas
efter den för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon
af egendomarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke
förslår till gäldande af de belopp, livilka falla inom lägsta budet, och
skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga
egendomarna ånyo gemensamt utropas.
Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,
och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 3 mom.
af 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må
inteckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan
så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen
funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran
och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.
122
§.
Har innehafvare af gemensam inteckning, i anledning däraf att
någon af de gemensamt intecknade egendomarna skall på begäran af
annan utmätningsvis säljas, äskat försäljning af de andra egendomarna,
och skola till följd däraf egendomarna säljas vid samma auktion, då
skall den egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, först ut
ropas. Göres ej därvid sådant bud, att det lämnar tillgång till betal
ning af någon del af den fordran, för hvars gäldande försäljningen
blifvit begärd, och skall förty frågan om den egendoms försäljning för
falla, varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd.
Göres sådant bud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så
som i 121 § stadgas; dock att, där köpeskillingen för förstnämnda
egendom till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,
icke vidare lämnar någon tillgång till betalning af den fordran, för
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
23
hvars gäldande försäljningen blifvit begärd, jämväl frågan om de öfriga
egendomarnas försäljning skall förfalla.
123 §.
Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §
sägs, då skall, där icke rättigheten enligt förteckningen faller inom lägsta
budet, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först ut
ropas med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna
köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godt-
görelse och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,
eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens
innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas
utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,
gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.
Åro i borgenärsförteckningen upptagna flera sådana rättigheter,
som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,
som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i
förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför
annan, skall vika först efter denna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
124 §.
Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör
den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge
grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet
kungjordt.
125 §.
Då inrop skett, gälde köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,
dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar
utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.
Vill köparen hellre ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för
hvad sålunda skolat gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom
pant inteckning i egendomen, må den godkännas endast såvidt dess
hufvudstol ligger inom inropssumman, så ock inom det af utmätnings
mannen å egendomen satta värde samt inom det uppskattningsvärde,
hvarefter allmän bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.
24
Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,
värde egendomen genast ånyo utropad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
126 §.
Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må
antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen
ej förslår till fulla gäldandet af utmätningssökandens fordran och han
bestrider att försäljning må ske.
Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant
yrkas af utmätningssökanden och innehafvarne af de fordringar, hvilka
äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas af den bjudna
köpeskillingen, därtill samtycka.
127 §.
Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke
göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens
slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,
hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge
han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist
fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd
samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i
101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.
128 §.
Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätnings
sökanden ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den senare
auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen efter
ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.
129 §.
Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts
eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan
auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för
fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för samman
trädet.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
25
130 §.
Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpe
skillingen, som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar utgå,
vara till auktionsförrättaren gulden, så vidt anstånd efter 131 § icke
blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare köpet
ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder till
försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller borgen
ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen försälja
panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka
borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya ut
ropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den
dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skill
naden eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen
bjudits utöfver sammanlagda beloppet af de fordringar, som äga före
träde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå äfvensom
kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, kåfve han ej
rätt till öfverskottet. Kostnaden för senare auktionen vare han ock pliktig
att gälda, där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.
131 §.
Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteck
ningen skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,
lämnat honom anstånd med betalningen, eller är köparen själf berättigad
till sådan betalning, äge han å köpeskilligen afräkna motsvarande be
lopp; dock skall, om auktionsförrättaren det äskar, ställas pant eller
borgen för återbäring i händelse beloppet skulle finnas rätteligen till
komma annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne förnöjde äro,
öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betal
ning däraf, vare lag samma.
Har köparen, efter ty nu sagts, fått afräkna fordran, hvarför egen
domen på grund af inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren
att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för
honom tillgänglig.
132 §.
Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen
vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Samt. 11 Höft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
133 §.
Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyl
dighet fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill
handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmät
ningsmannen honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta
i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.
Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid
försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta
legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga
legoaftalet vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker
uppsägning, galle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid
för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator
eller hyresgäst uppsäges.
Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller
hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på
grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där
aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren
åliggande förpliktelser, livilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må
å legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra
mer än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna
hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga
om sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren,
eller annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf lego
tagaren blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det lego
tagaren fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande,
som i 28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.
Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall
gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försälj
ningen gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle
brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga
om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande till-
lämpning.
134 §.
Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i
hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående
afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
27
135 §.
Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,
varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen
upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,
ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare
på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen
upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.
1 fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet
afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller
som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.
136 §.
Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa
något, som å den auktion säljes.
6 KAP.
Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning
influtit.
137 §.
Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skynd
samligen och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar
efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhanda
hålla den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva
penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,
skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till banda.
Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit
laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot
pant eller borgen.
Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre
dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,
där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen
borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.
28
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
138 §.
Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade
under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig
nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han
sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i
fråga om utmätningsvis såldt fartyg eller gods i fartyg annan borgenär
påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför
panthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i
140 § sägs.
139 §.
Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade
panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller
ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare
ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betal
ning, såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt
yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis
försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt
enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.
Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis
såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsord-
ningen belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.
Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å samman
träde, som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestå!'.
140 §.
Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge
de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock
gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme
inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskil
lingens fördelning.
Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman
träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,
kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsför
rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom
29
införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning
inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej
alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att
de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.
141 §.
Nu bär, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en
borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit
utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller bar
sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven
tid framställdt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de
ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen
viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga
är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller
borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med
utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i
afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre
gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna
tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt under-
isättas om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig
där infinna.
Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla ford
ringarnas gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men
gitter ej borgenär, som efter 139 § yrkar betalning utan att han fått
utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskil
lingen; hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran
belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till samman
träde för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas
i sin rätt till utdelning.
Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men
utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, in
sände han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver
utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som
därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.
142 §.
Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning
af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
30
gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Väster
bottens, Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i
öfriga delar af riket å fytioandra dagen efter auktionen.
Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman
träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,
kungjordt på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsför
rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse
därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,
i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,
äfvensom intagas i länskungörelserna.
143 §.
Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, varde
den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller
130 § sägs, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop, och är
förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, skall ock ersättnings
beloppet, såvidt detsamma af honom guldits eller influtit genom för
säljning af pant eller utsökande af borgen, tillika med köpeskillingen
fördelas.
Har försäljning af fast egendom icke kommit till stånd, skall för
fördelning af tillgång, som nu sagts, sammanträde hållas å tid, som i
142 § är föreskrifven. 1 ty fall skall afkastningen af egendomen för
delas efter de grunder, som i 7 kap. äro stadgade för fördelning af
medel, hvilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp,
hvarom i första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna för förfarandet
därur guldits, användas till betalning af utmätningssökandens fordran;
uppstår öfverskott, varde det fördeladt på enahanda sätt som afkast
ningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
144 .§.
Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättnings-
mannen redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock
för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen
blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga
är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efter
rättelse. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären,
där han när är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta
nödigt.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
31
145 §.
Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,
så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättnings-
mannen i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd samt läte dem,
som däråt nöjas, teckna sitt godkännande å längden; och varde därefter
utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt 156
eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.
146 §.
Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes
ärendet anhängigt hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt
förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed
icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,
inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfver-
exekutor anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,
att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.
Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad
mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.
Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas till
gängligt för den, som önskar däraf taga del.
147 §.
Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor an
hängig är, öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve
han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt
utslag muntligen.
148 §.
Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade
tid, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blifvit senare anmäld, varde
utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i för
teckningen upptagna belopp.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
149 §.
Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller
annan förmån, som vid försäljning af fast egendom icke bibehållits,
skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i
penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas
uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,
som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.
Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för
hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,
med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som
af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.
150 §.
Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom ut
delning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall
gäldas före förfallo dagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik
fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fördringen beräknad
efter de i 110 § stadgade grunder.
151 §.
År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltig
het beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej
vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad,
varde hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid
fördelningen afsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slut
ligen afgjord.
Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin
talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,
såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,
själf stämma, stånde det honom fritt.
År fordran beroende af villkor, skall efter ty nu sagts afsättning
ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.
152 §.
Då utdelning för fordran beräknas, utan att fordringsbeviset blifvit
företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas, varde bestämmelse
33
tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma
eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär,
för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
153 §.
Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd
borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej
heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären
rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen
vann laga kraft.
154 §.
Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexe-
kutors beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret
väckt.
155 §.
Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller
öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad
honom därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller
borgen för hvad han lyfter, där ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,
att lyftning må utan sådan säkerhet ske.
Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat
eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade
grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,
de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske
utan pant eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det be
strider, eller enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.
156 §.
År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej utan köparens
medgifvande utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än mot pant
eller borgen.
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Häft.
5
34
Kungl. Majtis Nåd. Proposition N:o 22.
157 §.
År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till
egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,
i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för
hvad lian lyfter, gällande hvad därom särskild! stadgadt är.
158 §.
Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon
borgenärs fordran, skall ofördröjligen i riksbanken nedsättas på sätt
särskild! är stadgadt. Har borgenärens anspråk blifvit godkändt genom
dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad
att beloppet mot pant eller borgen .lyfta. I annat fall må på öfver-
exekutors pröfning ankomma, huruvida beloppet innan fråga om rätt
därtill blifvit afgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig af den
borgenär, för hvilken det blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund
af bestämmelse, hvarom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.
159 §.
Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borge
när tillagda men icke af honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på
sätt särskildt är stadgadt. Lag samma vare, där fördelning skett annor
städes än å landskansli, och borgenären ej inom fyra veckor därefter
medlen lyfter.
År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,
och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördel
ningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af
annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.
160 §.
Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas,
må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättuing, som af
öfverexekutor godkänues, för att där mot ränta innestå, under den tid
öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,
som finnes till medlen berättigad.
Ö
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.
35
161
§•
Då betalning utfallit å fordran, hvarför egendomen på grund af
inteckning häftar, åligger det auktionsförrättare!! att därom göra an
teckning å inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning af in-
teckningsliafvaren tillkommande belopp.
162 §.
År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,
än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två
månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§
nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emot
tagit; svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,
i den mån han ej förmår visa, att skada af dröjsmålet icke uppkommit.
Styrker fogden, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betal
ningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmät
ningsmannen ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet fri.
Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr att det eljest ej må till ursäkt
räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall af utmätningsmannen
hållas.
163 §.
År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran
eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre
månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i
54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som
i 162 § sägs.
164 g.
Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för
lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta
sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i all
männa tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.
165 §.
Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så
skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att
36
egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet
öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af de
54 och 56 §§ nämnda handlingar.
166 §.
Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,
skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borge
nären till banda under åtta veckor från den dag borgenären äger rätt
att medlen utfå, Varda medlen ej under den tid eller därefter före in
gången af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de
ofördröjligen af utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt sär
skilt är stadgadt; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset
om ned sättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för
utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets hand
läggning till honom återställas, skall handlingen bos utmätningsmannen
hållas borgenären till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om
sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.
Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve
e] rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,
där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom till
komma.
Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre
rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det
lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra
om året.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
167 §.
Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger
rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter
sex för hundra om året och ansvara dessutom för tjänstefelet,
168 §.
Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpe
skillingen erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillin
gens fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra
anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika
insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteck-
37
ningen; liar försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad
nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån
af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.
Har vid fördelning af medel, som i 143 § 2 mom. afses, likvid
utfallit å lmfvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande egen
domen skolat säljas, åligge det den, som förrättat fördelningen, att,
sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra an
mälan som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 22.
7 KAP.
Om tvångsförvaltning af fast egendom.
169 §.
Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd, och
vill utmätningssökanden, att af kastningen skall användas till gäldande
af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild för
valtning; framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande, innan
förrättningen afslutas. Den för förvaltningen nödiga kostnad skall af
sökanden på anfordran förskjutas.
170 §.
Sättes egendom under tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, för-
ordne auktionsförrättaren syssloman att omhändertaga egendomen och
besörja förvaltningen.
Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen
honom nödiga rum till bostad; och må han i dem bo kvar till näst in
fallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.
År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i fråga
om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gäldenären
eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 § 2 mom.
är stadgadt äga motsvarande tillämpning.
171 §.
Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs ut
gång, dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till auktionsför-
38
rättaren afgifva redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge
sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arfvode för sitt bestyr.
Auktionsförrättaren äge skilja sysslomannen från befattningen, där
skäl därtill äro, och förordna annan i hans ställe.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
172 §.
Behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför nödig
kostnad guldits, skall användas till betalning af utmätningssökandens
fordran och de fordringar, hvilka äga företräde framför denna; dock att
för fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken häftar, annan borgenär än den, som vunnit ut
mätning, må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upp
löpande belopp.
173 §.
Sedan redovisning till auktionsförrättaren inkommit, utsätte denne
ofördröjligen tid och ort för sammanträde mellan borgenärerna och
kungöre det minst tio dagar förut i allmänna tidningarna, samt, där så
ske kan, i tidning inom orten; läte ock kungörelsen införas i läns-
kungörelserna. Borgenärerna och gäldenären skola ock genom särskilda
kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom. stadgas, om sammanträdet
underrättas.
174 §.
Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge auktionsförrättaren
den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behåll
ningen mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det före
träde o dem emellan lag stadgar.
Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade
borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen
ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan vid ett sammanträde
jämväl för ett senare.
I öfrigt skall i fråga om fördelningen och verkställighet af beslut
därom tillämpas hvad angående fördelning af köpeskilling för fast egen
dom är stadgadt.
Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
39
175 §.
År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge
auktionsförrättaren att, när likvid å hufvudstolen utfaller, därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända
fördelningslängden.
176 §.
Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom
stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen
framlades, eller kåfve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare
ock Öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.
177 §.
Den, som begärt tvångsförvaltning, vare öppet att när som helst
hos auktionsförrättaren äska, att egendomen ånyo utbjudes till försälj
ning. 'Har sådant yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran
egendomen blifvit utmätt, åligge sysslomannen att till auktionsförrättaren
före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall
hållas, före det sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej
sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det sammanträde, då
fördelning af köpeskillingen skall äga rum.
178 §.
Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge
utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag
samma vare, där syssloman icke kunnat förordnas inom tre månader
räknadt från auktionen eller ny syssloman icke blifvit förordnad inom
samma tid från det företrädaren skilts från sin befattning eller denna
annorledes upphört.
40
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
8 KAP.
Om kvarstad, skingringslörbud samt reseförbud, så ock annan
handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.
179 §.
Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,
kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den
fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan inne-
hafver och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sanno
lika skäl för sin talan, och pröfvar öfverexekutor, det fara är att gälde-
nären undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.
180 §.
Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad
efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till
visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom
fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant
förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenärs
gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas
att det utgifva.
181 §.
Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egen
dom och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År
synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård
eller annorledes i större män försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.
182 §.
Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet
ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes,
bevilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.
41
183 §.
Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,
som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till
säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.
Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i
mät tagas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
184 §.
Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller
ränta, som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman
tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt.
Den som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift,
som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning
förfaller, gulden varder.
185 §.
Lös egendom, som ställes' under skingringsförbud, förblifve under
innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,
varde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.
186 §.
Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184 §
förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller
gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,
såsom i 160 § sägs.
187 §.
År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att
efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som
häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker
från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då
äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han
gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än
sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där
borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.
Bihang till Biksd.
prof.
1912. 1 Sami. 14 Häft.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
188 §.
Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom
trettio dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar
efter det öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom
lagsökning sin fordran kraft eller sin talan till domstol instämt eller
fullföljer han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos
öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet
åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan mot
öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom till
erkänd, må tiden för talans instämmande räknas från den dag hofrättens
utslag gafs.
Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas
genom kungörelse i allmänna tidningarna, hafve den, som kvarstaden
eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett
inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i tv fall föreskrifvet är rätte
ligen fullgöres.
189 §.
Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran
beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller
borgen ställer.
190 §.
Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej
vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor
häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är.
191 §.
Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från
det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att
genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;
och svare den, som sig förgrep, vid domstol.
Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att
sin talan vid domstol efter stämning utföra.
48
192 §.
Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid
är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt
skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han
ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.
Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må
ock förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner
uppenbart, att rätten är förverkad.
Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin
talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.
193 §.
Kvarstad, skingring^- eller reseförbud eller handräckning enligt
192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller
borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.
Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har
han för sin talan visat synnerliga skål, äge dock öfverexekutor honom
från säkerhets ställande befria.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
194 §.
Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall
göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå
svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,
att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden
bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock
icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.
195 §.
Finner öfverexekutor, att den, som talan anhängiggjort, saknar
skäl därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras,
förordne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid
förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad
honom varder ålagdt, målet ändå afgöres.
Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor
förekommande utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna
lag föreskrifven.
u
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
9 KAP.
Om kostnad i utsökningsmål.
196 §.
I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,
där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsök
ningen medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då
må ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå
domstolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena
parten bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.
197
§•
I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,
efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten
bör till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.
198 §.
All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och
försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen
för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden
varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är för
skjutet eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skali af flera
gemensamt intecknade egendomar någon särskildt säljas för gäldande
af fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,
och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de
andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den,
som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.
Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga
kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett
efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kost
naden för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid
förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf
blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsätt-
ningen underrätta utmätningsmannen.
45
Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom
eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för för
rättningen förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast
egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,
ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran
förskjuta erforderligt belopp till bestridande af förrättningskostnaden.
Åskas jämlikt 51 § konkurslagen försäljning af konkursboets fasta
egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
199 §.
Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där
utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.
År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom
utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den
tappande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos
honom af utmätningsmannen uttagas.
10 KAP.
Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.
200
§.
Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom
denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.
201
§.
För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å
femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom
i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med
förrättningen, ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han
erhöll del af protokollet öfver utmätningen.
202
§.
Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast
egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock
46
att klagan öfver borgenärs förteckningen, där ej fråga är om bestäm
mande af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, skall föras i den
ordning 203 § stadgar.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
203 §.
År. någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning af
köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller af medel, som i 143 §
2 mom. af ses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingifve sin
klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde dagen, sedan
förslaget afgafs.
204 §.
Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och
visas, ej inom samma tid laga förfall, varde klagan, såvidt den åsyftar
att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.
Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet
fullfölja.
&
Vid förrättning, som i nämnda paragrafer omförmäles, meddele
utmätningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas
bör samt äfventyret, om det försummas.
205 §.
Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,
underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och
är det . ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde
förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets
utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och
gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet
skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.
206 §.
Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid
förrättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,
äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes
nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 22.
47
207 §.
Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utnämningsman skall, efter
tv i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller
söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty
att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner
sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde
sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.
208 §.
Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor an-
mäles, äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att
tills vidare i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång
af åtgärden eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna
föranleda.
209 §.
I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmärs, skall öfverexe-
kutors slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.
210
§.
Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan
eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman
vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annor
ledes förordnar.
11 KAP.
Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.
211
§.
Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge där-
öfver i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt
48
utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika
meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt
äfventyret, om det försummas.
öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmät
ningsman, må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på
målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja
talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre
myndighets pröfning.
I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol för-
visadt, må ej gäldenär söka ändring.
212
§.
Har öfverexekutor genom särskilt beslut utlåtit sig öfver om
ständighet, som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras
annorledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment
att särskilt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före
målets slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsöknings
mål af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.
213 §.
Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen
eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i fråga
om fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af öfver
exekutor såld, eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap. afses,
eller på klagan öfver utmätning, auktion å fast egendom eller förslag
till fördelning af köpeskilling eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller
i 7 kap. afses, ingifve sina besvär till hofrätten i mål från Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gottlands län före klockan
tolf å trettionde dagen samt i mål från öfriga delar af riket före klockan
tolf å tjugonde dagen från den dag, då utslaget muntligen afkunnades,
eller, om det blifvit efter anslag meddeladt, från den dag, å hvilken ut
slaget är ställdt.
För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare
tid, som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver
borgenärsförteckningen, när de ej afse bestämmande af lägsta budet
eller villkoren för försäljningen, skola anföras i den ordning, som för
klagan öfver öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning
är stadgad.
Kimgl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 22.
49
214 §.
Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §
nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till
klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han
af beslutet erhöll del.
215 §.
Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vin
nande tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,
och värde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten
utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för
sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,
och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst
fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet
är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty
fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde
dagen efter sista kungörandet.
216 §.
Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld
till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och
är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,
som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg
honom delgafs.
217 §.
Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de
ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;
visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.
218 §.
Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors
utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt
fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.
Bihang till Biksd. prat. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
7
50
219 §.
Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,
efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver
besvären sig förklara.
Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden
pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshand
lingarna samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten
tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kun
göres, till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §
rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt
återställa handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.
Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för in
gifvande af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,
hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda
hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,
när skäl därtill äro.
Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock
handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,
eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,
eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af
klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må
från delgifning undantagas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
220
§.
År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig^, hvar
han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han
ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga
besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat er
hållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där
de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att
styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton
dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,
samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.
221
§■
Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att
fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten
51
honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om del-
gifning enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §
sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga
målet till afgörande.
Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit
bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af del-
gifningsbevis bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller
äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven
då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma
vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens före
läggande låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären
och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
222 §.
Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,
vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskilt bemyndigande berätti
gad att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.
223 §.
Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis be
stämda tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,
vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hof
rätten ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna
införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kun
görandet. Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med
allmänna posten till hofrätten insändas.
Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej. föran
leda uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas
laga förfall; visas förfall, utsatte hofrätten ny tid.
224 §.
Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock
äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.
52
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.
225 §.
Pröfvar hofrätten tillfälle böra lämnas klagandens vederpart att
afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till för
klaring blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden
höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,
äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga
är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans
utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.
226 §.
Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottiand afgjorda, må
fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskildt stadgadt.
227 §.
löranleda besvären ej ändring i öfverklagade utslaget, gälde den
klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skä-
ligt. Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §
rättegångsbalken stadgadt är. Missfirma!- någon hos hofrätten öfver
exekutor, äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till an
svar, när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;
är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskildt åtalas.
228 §.
Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när
skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,
förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet
redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.
229 §.
Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må
föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.
i- Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af
Konungen.
230 §.
Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.
Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet
53
visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall livad i 211 §
finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.
Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt med
delats, må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans
förlust, skola till nedre justitiere visionen iugifvas före klockan tolf å
trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom
sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden
åligger att vid besvären foga öfver klagade utslaget jämte hofrättens
protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola
från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos
Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden
hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas
hör skall i utslaget gifvas till känna.
Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten in
fordras därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra
höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till
Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämp
liga delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hof
rätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats
vederparten att sig yttra, honom delgifvas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.
Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas
enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning
eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända
till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms
försäljning, hvilket meddelats före nämnda dag, bestämmelseima i 86 §
2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors
beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af be
slutet, de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.
Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §
konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola
ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,
där konkursen börjats före sagda dag.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lag
rum, som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i
stället tillämpas.
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 15, 18—27, 30, 32—38, 44, 45, 52,
54—56 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom skola erhålla nedan angifna lydelse samt att 47 § i samma
förordning skall upphöra att gälla.
15 §.
År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,
eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen
afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egen
domen häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.
År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i inteckningsprotokollet.
18 §.
1 mom.
Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning
utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt
är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller
konkurs börjas än tre år.
55
2 mom.
År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade
egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren
sökt lagfart å sitt fång, må utan binder af öfverlåtelsen förre ägaren
sökas. År tvist om äganderätten antecknad i lagfartsprotokollet, må
den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.
Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.
19 §.
Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §
bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och seder
mera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen
förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §
andra stycket sägs.
Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hvilande,
skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut
ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos
rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
20
§.
Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordrings-
handlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt
å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete
inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt intecknings-
protokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och
årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och
under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis
å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsför-
nyelse: sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som
inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gillt,
som om handlingen där blifvit företedd.
Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör för
nyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på
urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens
innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock
inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete intecknings
handlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet
införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.
56
21 §•
Vill fastighetsägaren i stället för eu inteckningshandling sätta en
eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,
som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten intecknings-
handlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;
och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt
åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de
nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande kl
af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af
inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till
åtgärden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
22 §.
Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-
handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Äskas sådan åtgärd
af annan än fastighetsägaren, må ock inteckningen dödas, där det visas,
att fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga mot
svarande tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,
må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes
att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre
rätt än denna.
23 §.
Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe
skillingen erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått
afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.
Anteckning härom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,
som visar köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å
landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa
rättegångsdag för inteckningsärenden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
57
24 §.
1
mom.
Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller ut
rifning af vattenverk fast egendom afträdd och löseskillingen å behörig
ort nedsatt, skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,
som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller
domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i in-
teckningsprotokollet så som i 23 § sägs.
2 mom.
Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm
melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å
hufvudstolen af inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning
af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas
mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej
skett, betalning å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande
försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan
verkan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller
hafva vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet som
nyss sagts.
Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande
bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad
egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å
hufvudstol af inteckning.
25 §.
Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att
inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen anyo utgilvas
med oförändrad inteckningsrätt.
Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis
säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta
samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;
dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas
ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkurs
boet den rätt nu sagts.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
8
58
Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att fastighetsägaren
gjort afbetalning å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning
häftar, eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än
det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,
som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt
äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger
företräde.
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
26 §.
Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare
inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteck-
ningshandlingen vid rätten för afbetalningens antecknande i intecknings-
protokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,
att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade beloppet,
än äfven handlingen förses med bevis därom.
Uppvisande, hvarom nu är sagd!, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen an
teckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den
utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken
paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes
eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,
som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet an
mälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i
dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll
i ärendet.
Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning
till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med
förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare
ock fastighetsägaren Öppet att utan inteckniugshandlingens företeende
få inteckningen dödad till belopp, motsvarande hvad som afskrifvits.
27 §.
Utmätes fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning,
eller varder fastighetsägare, hvilken sådan rätt tillkommer, försatt i
konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig betingat,
59
pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslonninnen i kon
kursen uppvisa inteckningsliandlingen för afskrifning, såsom i 26 § sägs,
af det fastighetsägaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning sålunda
skett, må inteckning å det afskrida beloppet med ränta på. ansökan af
utmätningsmannen eller sysslomannen meddelas, ändå att intecknings-
medgifvandet icke är tecknadt å sådan handling, som i 1 § sägs.
Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas, skall innehålla,
att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.
30 §.
Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings-
lagen bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,
ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverens
kommelse med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen
gäldas, kvarstå i egendomen, vare den, som personligen svarade för
fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare
i fråga om belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått
afräkna å köpeskillingen.
32 §.
År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,
hvile ansvarigheten å hvar åt egendomarna till så stort belopp, som. å
den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde, till
sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes.ej i den handling,
på grund hvaraf gemensam inteckning beviljas, visst värde å hvarje
egendom utsatt, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet hvarje
egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän be
villning, som var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes,
eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes, den, som efter
nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna skola
utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning, skall
ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden, som, eftei tv i
utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas egendomarna.
Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur köpe
skillingen för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom eftei
första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna till last
och varde dem emellan fördelad enligt där stadgade grund. Saknas i någon
af egendomarna tillgång till gäldande af därå belöpande andel i bristen,
skall den andel på enahanda sätt fördelas å de återstående egendomarna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
33 §.
Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit
inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas
eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp
som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de
andra egendomarna, där ej i beslutet angående dödandet eller nedsätt-
ningen rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll
göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa
egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarna gällande
med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning’
är fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt
11 kap. 2 § jordabalken må häfta.
34 §.
Vill den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, upp
dela denna i särskilda inteckningar, gällande i en hvar af egendomarna
för belopp, som å den faller efter ty i 32 § sägs, eller vill intecknings-
hafvaren eftergifva den gemensamma ansvarigheten, såvidt rörer någon
eller några af de gemensamt intecknade egendomarna, äge därtill rätt,
där han visar, att egendomarnas ägare samtyckt till åtgärden. När
sådan åtgärd äskas, ingifve sökanden till rätten inteckningshandlingen
jämte bevis angående de värden, som enligt 32 § äro bestämmande
för ansvarighetens fördelning mellan egendomarna, äfvensom handlingar
innefattande medgifvande af ägarne såsom i 1 § sägs af inteckning i
de särskilda egendomarna för belopp, som nyss sagts, eller, där allenast
någon eller några af egendomarna skola befrias från den gemensamma
ansvarigheten, sådana handlingar, såvidt rörer dessa egendomar, jämte
handling innefattande medgifvande af gemensam inteckning i de öfriga
för återstående beloppet. Sedan göre rätten om uppdelningen anteckning
i inteckningsprotokollet samt åteckne handlingarna bevis därom; anmärke
ock å de nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens be
dömande är af betydelse.
Häfta några af egendomarna fortfarande gemensamt, och yppas
sedermera brist i någon af dessa egendomar, äge inteckningshafvaren
icke. för den andel af bristen, som skulle falla å egendom, hvilken
befriats från den gemensamma ansvarigheten, hålla sig till de andra
egendomarna, där ej i beslutet angående inteckningens uppdelning rätt
61
därtill blifvit honom förbehållen. I fråga om villkoren för sådant för
behåll skall hvad i 33 § andra punkten är stadgadt äga tillämpning.
Har åtgärd, hvarom nu är sagdt, vidtagits utan samtycke af den,
som personligen ansvarar för den fordran, för hvilken den gemensamma
inteckningen fastställts, och kan till följd af åtgärden fordringen icke
uttagas ur egendomarna, vare han fri från sin ansvarighet.
35 §.
Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där
någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskildt
säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att för ut
rönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket
bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga egen
domarna eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade beloppet
ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som
i 106 § utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller
rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i
den ordning 13 § samma lag bestämmer och, där ej den myndighet,
hos hvilken yrkande framställes, skall förrätta auktionen, till auktions-
förrättaren ingifva bevis, att yrkandet blifvit framställdt.
Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,
må ej innehafvären af den gemensamma inteckningen, där nämnda
egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför
egendomen ansvarar i förhållande till de andra egendomarna.
36 §.
Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,
blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, såframt
icke samtliga de egendomar, som häfta för inteckningen, blifvit sålda vid
samma auktion och försäljningen skedde utan att särskilda utrop föregått,
egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,
icke vidare häfta för större del af intecknade beloppet än köparen enligt
131 § utsökningslagen kan hafva fått afräkna å köpeskillingen eller
som på grund af sådant tillkännagifvande af inteckningshafvaren, som
i 116 § 1 mom. samma lag omförmäles, skall innestå i egendomen;
och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i intecknings-
protokollet.
Varda af gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmät-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
62
ningsvis sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen
kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande
därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen
blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i intecknings-
protokollet.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
37 §.
1 mom.
Hvad i 32—36 §§ är stadgadt skall äga motsvarande
tillämpning, där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af in
tecknad egendom.
2 mom.
Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit
styckad, skall, såvidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i
fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet
tillämpas hvad om flera egendomar ofvan är sagdt,
3 mom.
Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stam
fastigheten för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för
hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock
att inteckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stam
fastigheten och lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter
afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning
före den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts
å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit
sökt, gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägen
heterna öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad
efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.
Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än
inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge
inteckningshafvaren, efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl af
lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars
särskilda försäljning blifvit begärd.
4 mom.
Inteckning, som afses i 3 inom., må, såvidt den besvärar
lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva samtyckt
till åtgärden.
För dödande, hvarom nu är sagdt, må inteckningsliandlingen upp
visas vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den
rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning-
om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningsliandlingen
innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen *
är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och
68
när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om
det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet
därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,
där lägenheten ligger; och vare det så gällt, som hade intecknings-
h andlingen dit ingifvits.
5 mom.
Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört
ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för in
teckningar i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.
38 §.
Då fast egendom blilfvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen
förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jäm
likt 51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den
ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis
härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas
och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för intecknings-
ärenden. Inkommer anmälan, att utmätningen upphäfts eller att frågan
om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet
antecknadt.
Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen be
stämmer, varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i in
teckningsprotokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens
fördelning, till rätten eller domaren inkommer.
44 §.
Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning-
helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning
nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran
stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens sam
tycke till sådan åtgärd icke är af nöden.
45 §.
Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,
eller visas, att nyttj anderätten af annan anledning uppbört, må på be
gäran af fastighetsägaren inteckningen dödas, äfven om inteckningshand-
lingen ej företes.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
64
Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om
nyttjanderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft
och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande
därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,
göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångs
dag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteck
na gsärenden.
Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för
fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för
nyttj anderätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
52 §.
Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings-
lagen bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteck
ning för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.
54 §.
Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt galle
ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon
upplåtes att utgå af fast egendom.
År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens inne
hafvare att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen
utbekomma förmån i penningar eller varor, som är upplupen och inne-
står ogulden, samt, där egendomen säljes utan förbehåll om rättighetens
bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning motsvarande uppskattade
värdet af de förmåner i penningar eller varor, som tillkomma honom.
Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för längre tid före den dag-
utmätning sker eller konkurs börjas än tre år.
I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.
första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för
fordran äga motsvarande tillämpning.
55 §.
Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättig
hetens bestånd efter t}^ nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om
nyttjanderätt är stadgadt.
65
Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för
nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning
för servitut.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
56 §.
Öfverlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,
vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å
fånget; sökas lagfart och inteckning samma dag, gälle om företrädet
hvad i lagen om servitut stadgas; skolande hvad i 48 och 49 §§ är
stadgadt angående nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.
61 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet
föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,
däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet
af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning
är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,
nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om in
teckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34, 36, 38 eller
45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
Bihang till Riksd. prat. 1912. 1 Sami.
14 Häft.
9
66
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 22.
Förslag
till
Lag
om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa
delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom.
1
§•
Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall jämte hvad
här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1914 och tillämpas jämväl
å inteckning, som tillkommit före nämnda dag; dock att
dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt
att. ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upp-
lupit före nämnda dag,
dels hvad i 26 § stadgas angående inteckningshafvares skyldighet
att på begäran af fastighetsägaren uppvisa inteckningshandlingen icke
skall äga tillämpning, med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastig
hetsägaren utgifven efter sagda dag,
och dels bestämmelserna i 37 § 3 och 4 mom. icke skola tillämpas
i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.
2
§•
Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande
utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpe
skillingen inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å in
teckning äldre lag äga tillämpning.
67
I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen
blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit af
trädd före den 1 januari 1914..
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
3 §•
Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare
öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre lag kunnat
dödas utan inteekningshandlingens företeende, sålunda dödad.
4
§•
Har utmätning eller annan dylik åtgärd, hvarom jämlikt 38 § i
förordningen angående inteckning i fast egendom anteckning skett i
inteckningsprotokollet, förän!edt egendomens försäljning i den ordning
hittills gällande utsökningslag bestämmer, då må, sedan fördelning af
köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på begäran af ny
ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet samt i
intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att anteckningen om ut
mätningen eller åtgärden förfallit, såvida det visas,
ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas
utan inteekningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller
ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye
ägarens medgifvande skola fortfarande gälla,
än äfven, där inteckningshafvares fordran kunnat ur köpeskillingen
till fullo gäldas men understigit intecknade beloppet, att inteckningen
på grund af nye ägarens medgifvande skall gälla för fulla beloppet eller
ock dödats eller förfallit;
skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått
försäljningen, firmes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad, där
om göras sådan anmärkning, som nu sagts.
Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning
eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingifves, i intecknings
protokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att an
teckningen om utmätningen eller åtgärden förfallit.
68
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907
om inteckning i tomträtt.
Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den
14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade
lydelse:
7 §•
År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till kon
kurs, eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansök
ningen afslås.
År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i tomträttsprotokollet.
8
§•
1 mom.
Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning ut-
sökningslagen bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,
dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs
börjas än tre år.
2 mom.
År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomt
rätten, denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren
69
sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre
tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång antecknad
i tomträttsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare
har tomten i besittning.
Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning
af in tecknad gäld.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
9 §.
1 mom.
Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här
nedan i
2
mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades
och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare
inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,
som i 11 § andra stycket sägs.
Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom
tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,
där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.
Sker det ej, vare ansökningen förfallen.
2 mom.
Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten
fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där
tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan
underrätt förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i
sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller
med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är be
viljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när
inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det
skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande
af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till
den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs; och
vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.
Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt
å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteck
ningen förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan
af inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid
hålla; vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting
förete inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i
tomträttsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan
verkan.
70
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.
10 §.
Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta
en eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,
som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten intecknings-
handlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;
och göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt
åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de
nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande kl
af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af
inteckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till
åtgärden.
11
§.
Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-
handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd
af annan än tomträttshafvaren, må ock inteckningen dödas, där det
visas, att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga mot
svarande tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar,
må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes
att gälla efter den eller de inteckningar, Indika äga lika eller bättre
rätt än denna.
12
§.
1 mom.
Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsöknings-
lagen bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe
skillingen erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått
afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.
Anteckning därom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit hand
ling, som visar köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet,
i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa
rättegångsdag under lagtima ting.
71
2 mom.
Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller
utrifning
af vattenverk tomträtt afträdd och löseskillingen å behörig ort nedsatt,
skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning, som med
delats i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten eller domaren in
kommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i tomträttsprotokollet
så som i 1 mom. sägs.
3 mom.
Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm
melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å
hufvudstolen af inteckning i tomträtten, eller utfaller vid fördelning af
medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan
rättsägare i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betal
ning å hufvudstolen af intecknad fordran, hvarför utmätning skett, vare
inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och värde därom,
sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,
anteckning gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
13 §.
Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att
inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas
med oförändrad inteckningsrätt.
Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,
af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma
rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,
där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträtts
hafvaren till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkurs
boet den rätt nu sagts.
Finnes, när tomträtten utmätningsvis säljes, att tomträttshafvaren
gjort afbetalning å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning-
häftar, eller att inteckning i tomträtten belånats till lägre belopp än
det, hvarå den lydei-, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,
som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt
äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger
företräde.
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
U §•
1 mom.
Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt
belopp, vare inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig
att på begäran af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad
uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande
i tomträttsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet
anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade
beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.
Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan under
rätt. Den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen
anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då
den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under
hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å hand
lingen bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om
uppvisandet anmälan hos rätten i don ort, där tomten ligger, för an
tecknande i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens
protokoll i ärendet.
Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
tomträttsprotokollet, må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning-
till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med
förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare
ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende
få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.
2 mom.
Utmätes tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i
inteckning, eller varder tomträttshafvare, hvilken sådan rätt tillkommer,
försatt i konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig
betingat, pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen
i konkursen uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 1
mom. sägs, af det tomträttshafvaren tillkommande beloppet. Sedan af
skrifning sålunda skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med
ränta på ansökan af utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas,
ändå att inteekningsmedgifvandet icke är tecknadt å sådan handling,
som i 1 § sägs. Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda med
delas, skall innehålla, att beloppet förfaller till betalning sex månader
efter uppsägning.
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
73
16 §.
Har vid försäljning- af tomträtt i den ordning ntsökningslagen
bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt
taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse
med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas,
kvarstå i tomträtten, vare den, som personligen svarade för fordringen,
fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare i fråga om
belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått afräkna å
köpeskillingen.
18 §.
Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsöknings-
lagen sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid
tomträttshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till
konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,
beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å
nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rätte
gångsdag under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen
upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde
ock sådant i protokollet antecknadt.
Har tomträtten blifvit såld i den ordning ntsökningslagen bestäm
mer, varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i tomträtts-
protokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,
till rätten eller domaren inkommer.
22 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras
bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri in
teckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af
fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit be
viljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan
om inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten
anmäld, tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 §
anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
10
74
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
Å protokollsutdrag, som utlärdas i inteckningsärende, skall tecknas
afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.
Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af
lagen om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 an
gående inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 22.
75
Förslag
till
Lag
om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 mom., 51, 54—57, 67 och
90 §§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla
följande ändrade lydelse:
9 §•
Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom
och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de
böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med
edsförpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller upp
står konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid
förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å
landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,
kronofogde, länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att upp
teckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som
till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej full
ständig uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenär ernå
och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.
Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,
som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans
rörelse angå, under försegling sätta ell er i förvar taga, så ock, där i ätten
eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under
säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom fram
deles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären
76
ingifven, värde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt.
På yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller
domaren att i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga
åt en eller flere skicklige män att boet jämte de böcker och handlingar,
som nämnda äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer
gode män, boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.
Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till för-
rättningsman enligt denna paragraf förordnad; svärje inför rätten eller
domaren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan
samma plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,
hvilka rättens ärenden gå.
Utvisar bouppteckningen, att fäst egendom finnes i boet, skall om
konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings-
eller fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima
ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Ligger
egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande af sådan
anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egen
domen ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur boupp
teckningen.
36 §.
4
mom.
År under de sista trettio dagarna före konkursens början
pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet
ej vant betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna
det påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fäst egen
dom för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, vare
han pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa inteckningshand-
lingen till konkursboet eller för verkställande af utbyte efter ty därom
är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad sålunda är föreskrifvet
icke skall äga tillämpning å inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §
jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där afses.
51
§•
1 mom.
Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos veder
börande myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen
bestämmer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i
den ordning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är
om försäljning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten
närvarande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
77
2 mom.
Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den
där blifvit lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som
i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf
må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hö
rande därtill lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt
eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i
något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.
Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äga borgenärerna, där
fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska
försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit ut
mätt, särskild! är stadgad. År fartyg, som säljas skall, för gäld in-
tecknadt, må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med mindre
inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill
samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshand-
lingen till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.
Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fasta egendom säljas, läte sysslomännen, innan försäljning sker, anskaffa
särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske af inteck
ningshandling, som innehafves af gäldenären och för hvilken han är
personligen ansvarig, vare sysslomännen pliktiga att, där ej gäldenären
inedgifver, att handlingen må försäljas med bibehållande af hans an
svarighet, förse handlingen med påskrift, hvarigenom gäldenären fri
kallas från ansvarighet.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
54 §.
Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i
handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran,
för hvilken borgenären har sådan rätt till fartj-get eller godset, som i
11 kap. sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit
utmätt inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskild! är stadgadt,
förmånsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borge
nären besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,
där ej gode männen eller sysslomännen vilja den lösa; skolande försälj
ningen, där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i den
ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt är
stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försälj es, läte borgenären
gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när för
säljningen skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.
78
Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt
är, äge sysslomännen därom besörja. Dock må inteckning i fast
egendom, hvilken blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke
af sysslomännen säljas, utan äge de allenast låta sälja den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma
gäldenären.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
55 §.
Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombuds
man, i mån af influtna" tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,
den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt
utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning
lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till
rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han
lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen
medgifva.
Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmåns
rätt för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är
sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,
sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.
56 §.
Vägras lyftning, där den enligt föregående paragraf medgifvas
må, äge borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten
däröfver utslag.
57 §.
årder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den
ordning utsökningslagen stadgar, åligge det gode männen eller sysslo
männen att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskildt
sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren
aflämna behållning, som under deras förvaltning af egendomen upp
kommit. Behållning, som ej sålunda aflämnas, skall, innan slutlig ut
delning sker, öfverlämnas till öfverexekutor, som har att mellan rätts-
ägarne uppgöra likvid i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga
om medel, som inflyta under tvångsförvaltning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
79
67 §.
Arfvode till gode män och till syssloman bestämmes af borge
närerna; ej må det för sysslomän efter tid räknas. God man eller
syssloman äge ej att för egen del, där han själf är borgenär, eller
såsom ombud för annan deltaga i borgenärernas beslut därutinnan.
Nöjes ej god man eller syssloman med beslutet, eller menar någon
borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägga
rätten dem emellan, som skäligt pröfvas.
När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borge
närerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag
skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som där
efter bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode till
erkännas.
Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig
reda för sig gjort.
Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild för
månsrätt eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva in
teckning eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode
än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.
90 §.
Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteck
ning i gäldenärens fasta gods eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt
till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjö
lagen sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt
till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen
sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att,
innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i
82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten
eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af
föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att
han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst en månad,
inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja
och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet däraf,
som i sistnämnda paragraf stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets
införande i tidning såsom delgivning godkännas.
80
Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångs-
bevis inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom
annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen om
händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina
fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning
skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.
117 §.
2 mom.
Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta
till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessför
innan fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,
ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå
ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den
offentliga stämningen utfärdad blef.
122
§.
Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och
hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller
domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande
å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran
beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och
pröfvad blifvit.
Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de kon
kursboets tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än
det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar
därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran
löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan
med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo
den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.
123 §.
Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvalt
ning framläggas.
Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomannens
åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den
rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den
dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
upplöstes; och värde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre
rätt fullföljes.
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
81
124 §.
Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar
förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag till-
ändagått, anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga
fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rätte
gång eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan
tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna
fördelad.
År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej
hinder för konkursens afsilande, där auktion å egendomen hållits i den
ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna efter inställelse
dagen besluta, att konkursen skall afslutas, ändå att sådan auktion ej
hållits. Har borgenär i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken
eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad
fordran, må dock icke utan hans samtycke konkursen afslutas, utan att
auktion hållits som nu sagts.
Då konkurs bör såsom afslutad anses, göre rättens ombudsman
genast anmälan därom till rätten eller domaren; gifve ock om kon
kursens afslutande bevis till gäldenären, om han det äskar. \ägrar
ombudsmannen att meddela gäldenären äskadt bevis, pröfve rätten, om
laga skäl för den vägran är.
125 §.
Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,
att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning
och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med före
teende af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställ
ning, förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att
vidare behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio
dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurs
sakens fortsättning äro att tillgå.
Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offent
liga stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami.
14 Höft.
It
82
eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ända
mål förskjutet blifvit.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
126 §.
Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,
gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra
anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när
förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- eller fastighetsboken.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
83
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld
rid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undan-
skiftande af egendom i död makes bo.
Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock an
gående undansättande af egendom i död makes bo skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta
betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5
eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:
varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;
bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute
ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det
lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet
ut, med laga ränta från lyftningsdagen.
Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en
månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad
var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,
från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas
borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda
tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å
nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter in
ställelsedagen: har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter
84
inställelsedagen; vare den klandertid, nn sagd är, beräknad från den dag,
lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan an
ställa på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen
förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;
då må hans talan ej till pröfning upptagas.
År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom
sökt på grund af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af
utfästelse af den döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, gälle därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteck
ning, som blifvit sökt inom trettio dagar före början af konkurs.
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.
85
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Hvad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgadt angående
fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande
rätt till andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om tomträtt och inteckning däri samt tomträttshafvai'en tillkom
mande rätt till andel i sådan inteckning; skolande hvad i 82 § utsök
ningslagen samt 36 § 1 mom. och 37 § konkurslagen sägs angående
lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.
Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stad
gadt skall ock äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:
6
§■
Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af
fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems
hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter
förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt
annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tilhöriga lösören och
byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfalls-
rätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende
eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande
utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före
utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,
där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator
kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika
rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersätt-
ning, där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatom lämnadt.
Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vatten-
87
fallsrätt, förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtil
hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vatten
fallsrätten flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,
företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
9
§•
1 mom.
Har någon i gäldenärs fasta egendom inteckning för
fordran, äge näst efter fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i
samma egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen
flera inteckningar, njnte den, som tidigare sökt inteckning, företräde och
de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökes för ogulden
köpeskilling, skall gifva företräde framför annan inteckning för köparens
gäld, ändå att denna inteckning sökts tidigare.
2 mom.
Har någon inteckning i gäldenärs lästa egendom för rätt
till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han enligt
lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteck
ning för fordran enligt 1 mom. medför.
3 mom.
Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför
egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, där icke
utmätningen upphäfves eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den
utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad
den dag utmätningen skedde; dock att, om inteckning sökes samma dag
utmätningen sker, utmätningen har företräde. Inträffar konkurs, såsom
i 8 § sägs; äge den förmånsrätt ej rum.
16 §.
År gods att tillgå, sedan förmånsrättsägande borgenärer sin rätt
njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af
deras fordringar brustit, som ock alla öfriga borgenärer, med undantag,
som i 18 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.
Har under konkursen fast egendom, som hör till boet, blifvit till
gäldande af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller
enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden till försäljning i den
ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till
stånd, äge innehafvare af sådan fordran, där han själf äskat försäljning
88
till fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat
försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs
utan hinder däraf, att den fasta egendomen fortfarande häftar för
fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning
af någon del af den fordran, till hvars gäldande försäljning skolat ske,
äge fordringens innehafvare allenast för återstoden den rätt nu sagts.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 22.
89
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af
järnväg under konkurs.
Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober
1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under
konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:
§•
Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter
därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det
fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,
öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma
lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,
liera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana syssloman,
som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt
om trafikens uppehållande i det omfång, som förut vant vanligt eller
eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ord
ning såld eller utmätningen eljest afslutats.
I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad
nu är sagd t, åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad i
198 § utsökningslagen sägs.
Bihang till Rtksd. prof. 1912.
1 Sami. 14 Höft.
12
90
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
18 §.
Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt
hållas å den ort, där lian har sitt säte; och gånge därvid järnvägen
med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.
Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning
af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.
Om förvaltning under konkurs.
19 §.
Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs af-
trädd, skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt
anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järn
vägen om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslo
man blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut
varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel
mest förenligt.
Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,
och’ annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.
Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets
sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,
göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.
Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,
där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,
som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar
tillämpas.
Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå
af järnvägens afkastning och köpeskilling.
20
§.
Hen tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till kon
kursbo hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47
§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs
afträdd.
91
Anses försäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borge
närerna ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms af
yttrande i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof
med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i kon
kursen, och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenä
rerna. Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §
konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej
sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för
parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för
att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid
åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då upp
skofsyrkandet sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och
på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,
hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,
äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen
må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän
afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,
bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar samman
räknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte
utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej
åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas
beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens för
säljning ej äga rum.
Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i
andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller åt annan orsak,
järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller
trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägs
styrelsen, som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens
förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af upp-
skofsbeslutet skall säljas.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
21
§.
År järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis
försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp, som
med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå,
med mindre bifall till försäljningen lämnas på sätt i 51 § konkurslagen
stadgas och inteckningshafvarne därtill samtycka.
Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning
utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen
92
ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa förmåns
rätt, och försäljning ske, ändå att innehafvaren af den* fordran sådant
bestrider.
Hvad i 124 § konkurslagen är stadgadt om afslutande af konkurs
utan hinder däraf, att boets fasta egendom icke blifvit försåld, skall ej
äga tillämpning i fråga om järnväg.
22
§.
Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,
förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall af öfver-
exekutor fördelas efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers in
bördes företräde gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försälj
ning blifvit beslutadt, på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten
årligen fördelas.
Utfaller vid fördelningen betalning å hufvudstolen af intecknad
fordran, skall inteckningen till motsvarande belopp vara utan verkan,
och åligger det i ty fall öfverexekutor att, sedan fördelningen blifvit
godkänd eller vunnit laga kraft, därom hos rätten göra anmälan och
tillika insända fördelningslängden; skolande rätten, där sådan anmälan
inkommer, om förhållandet göra anteckning i inteckningsprotokollet och
fastighetsboken.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men icke äga
tillämpning, där utmätning skett eller förordnande enligt 28 § utsök-
ningslagen meddelats före nämnda dag, ej heller där konkurs börjats
före sagda dag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
93
Förslås
till
Lag
om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
skola erhålla följande ändrade lydelse:
24 §.
Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning
för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för
själfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande
3rrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens
eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid, eller, om er
sättningsbeloppet därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader
efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte
rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden
sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller
upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden
hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller
ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan
borgen fri.
År jord eller lägenhet, som afstås skall, in tecknad, värde ersätt
ningsbeloppet därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade
94
tid nedsatt hos Konungens befallningshafvande, som kungör sådant
vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt likvid dem
emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet fast-
ställdt genom öfverenskommelse emellan den ersättningstagande och
den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren värdet
hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, där ej full
likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning af
nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt; dock gånge
beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.
Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller ut
göra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom
stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller
begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i hän
delse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller
lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,
vara förfallen och ankomma på ny pröfning.
26 §.
År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden
afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan er
sättningsbeloppet blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts
allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och
har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens huf
vudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter
ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord
ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge intecknings-
hafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,
som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
95
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan
afledning af ratten.
Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade
lydelse:
År fäst egendom, för hvilken löseskilling blifvit nedsatt, intecknad,
åligge Konungens befallningshafvande att, sedan egendomen blifvit af-
trädd, därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i
stad hos rätten. Utgör det som afträdts allenast en del af den egendom,
hvari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning af löseskillingen
likvid utfallit å inteckningens hufvudstol, åligge ock Konungens befall
ningshafvande att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit laga
kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelnings-
längden. Har vid fördelning af ersättning, som i 67 § afses, likvid ut
fallit å hufvudstol af intecknad gäld, vare lag samma.
Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,
i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,
som
96
äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den
rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.
Kunyl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 22.
97
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse åt' 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 31 § i grnfvestadgan den 16 maj 1884
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Den lösen, grufägaren enligt 30 § hör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej par
terna om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af
enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordägaren ansvarar för räntor och utskyld er af jorden.
Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittnings
rätt innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,
om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren
skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom till
skyndas.
År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit
jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konun
gens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom
är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid
utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan för
delningen godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos
domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelnings-
längden. Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det
Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
13
98
hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.
Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från
den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där marken blifvit alträdd före nämnda dag.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
99
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i yissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.
Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående
förbild i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening för
värfva fastighet utan afseende å dess beskaffenhet.
Har bolag eller förening inropat fastighet å exekutiv auktion, skall,
där ej bolaget eller föreningen vinner godkännande af förvärfvet i den
ordning 5 § stadgar, fastigheten åter afyttras inom sådan tid, att lag
fart å fånget kan sökas förr än tre år förflutit från det auktionen vunnit
laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagått, och framgår ej af veder
börande domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten är afyttrad, förordne
Konungens befallningshafvande, att fastigheten skall säljas å offentlig
auktion efter ty nedan sägs. Å sådan auktion må fastigheten ej åter
inropas af samma bolag eller förening. Om hvad sålunda stadgats skall
erinran införas i det köpebref, som i anledning af den exekutiva auktionen
utfardas.
Har Konungens befallningshafvande meddelat förordnande, som
ofvan förmäles, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hafva
varit af bolaget eller föreningen afyttrad eller sedermera afyttras; och
skall i öfrigt så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egen
domens försäljning till gäldande af fordran, som däri äger bästa för
månsrätt; och skall försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran
sådant bestrider. Hvad i fråga om fastighets försäljning och köpe
skillingens fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall
100
i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne
vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § ut-
sökningslagen gäldas ur den försålda fastigheten.
Har inrop, hvarom i denna § sägs, skett för skyddande af någon
bolagets eller föreningens fordran eller rättighet, hvarför fastigheten på
grund af inteckning eller jämlikt 11 kapitlet 2 § jordabalken häftar; och
visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat af bolaget eller föreningen
utan förlust afyttras, äge Konungen på därom gjord ansökan medgifva
anstånd med fastighetens afyttrande efter ty skäligt pröfvas. Sådan
ansökan skall sist inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft in-
gifvas till Konungens befallningshafvande, som därefter med eget ut
låtande öfverlämnar den till Konungen; och skall med förordnande, som
enligt denna paragraf ankommer på Konungens befallningshafvande,
anstå till dess ansökningen af Konungen pröfvats.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914 men icke äga
tillämpning, där Konungens befallningshafvandes förordnande meddelats
före nämnda dag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
101
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den
18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och kåtsmanstorps befriande
i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.
Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra stycket
i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmans-
torps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet
skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan
annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som med
delats i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.
2
§•
2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet
afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägen
heten fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller
meddelas i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.
102
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 september 1910.
Närvaran de:
Hans
excellens herr statsministern
L indman ,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve T a UBE,
Statsråden: PETERSSON,
SWARTZ,
grefve HAMILTON,
M
alm
,
L indström ,
N yländer ,
yon S ydow ,
von K rusenstierna .
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petersson anförde:
»Sedan Eders Kungl. Maj:t den 22 oktober 1909 beslutat inhämta
lagrådets yttrande öfver större delen af det af lagberedningen utarbetade
förslaget till ny jordabalk jämte därmed sammanhängande lagförslag,
har för granskning af andra omfattande lagförslag lagrådets arbete
tagits i anspråk i sådan utsträckning, att granskningen af lagbered
ningens förslag måst undanskjutas och icke kan hinna afslutas före
årsskiftet, då ombyte af ledamöter i lagrådet skall äga rum. Att låta
lagrådet såväl i dess nuvarande som blifvande sammansättning taga
befattning med granskningen af ett och samma lagförslag skulle uppen
barligen föranleda tidsutdräkt. För lagarbetets ändamålsenliga anord
nande synes därför påkalladt, att det nuvarande lagrådets granskning
af ifrågavarande lagarbete inskränkes till någon viss del, som är af
103
den fristående beskaffenhet, att utbrytning däraf lämpligen kan äga
rum. Af sådan beskaffenhet är enligt mitt förmenande det förslag till
lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen, som ingår i nämnda
lagarbete och innefattar en väsentlig omläggning af nu gällande ordning
för exekutiv försäljning af fast egendom i öfverensstämmelse med de
af Riksdagen i dess skrifvelse den 23 april 1903 förordade grunder.
Detta lagförslag står icke i det sammanhang med de af lagberedningen
föreslagna reformerna i lagfarts- och inteckningsväsendet eller med öfriga
i nya jordabalken behandlade ämnen, att det icke särskildt kan göras
till föremål för granskning och vidare legislativ behandling. Då härtill
kommer att den föreslagna anordningen af det exekutiva förfarandet
särskildt med hänsyn till de förmånliga verkningarna å fastighets-
krediten, som däraf kunna väntas, synes böra snarast möjligt genom
föras, har jag ansett de betänkligheter, man mot en sådan upp
delning af lagarbetet kan hysa, böra få vika. Jag har därför låtit
inom justitiedepartementet verkställa sådan omarbetning af lagbered
ningens förslag, som funnits påkallad för att förslaget till ändringar i
utsökningslagen och därmed sammanhängande lagförslag må kunna sär
skildt framläggas.
Föredragande departementschefen uppläste de sålunda utarbetade
lagförslagen, nämligen förslag till
l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;
2:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;
3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 an
gående inteckning i fast egendom;
4:o) Lag om ändrad lydelse af 7 —14, 16, 18 och 22 §§ i lagen
den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;
5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;
6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 sep
tember 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;
7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;
8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken;
9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15
oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck
ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järn
väg under konkurs;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
104
10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879
om dikning och annan afledning af vatten; samt
12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj
1884.
Föredraganden hemställde härefter, att Kungl. Maj:t — med åter
kallande af dess den 22 oktober 1909 meddelade beslut om inhämtande
af lagrådets yttrande öfver då angifna af lagberedningen utarbetade
förslag — måtte förordna att öfver här ofvan under l:o)—12:o) upp
räknade lagförslag, af den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa,
lagrådets utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen om-
förmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Witus Nyman.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
105
Förslag
till
Lag
om ändring i rissa delar af utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 13, 22 och
28 §§, 3 kap. 48 och 52 §§, 4 kap. 62, 63, 71, 74, 79—82 och 85—88 §§
samt 5—11 kap. ntsökningslagen skola erhålla följande lydelse:
1 KAP.
ä §•
Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt
ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallnings
hafvande antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för
redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller för
summelse kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning
af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning
af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt
140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.
I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefatt-
ningen anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om
Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,
under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försälj
ning af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för
kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
14
106
må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta
annan man, som af öfverexekutor antagen är.
*
§•
Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom
visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget
ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad
utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock
må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre för
ordnandet innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning
af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning
af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
2 KAP.
13
§•
Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteck
ning häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor
i den ort, där egendomen ligger.
Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig
allenast till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i
12 § afses. Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvud-
redaren, eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken
han helst vill.
22
§.
Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att
gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med
bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,
vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lag-
sökningshandlingarna icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej
heller styrkt afskrift däraf ingifven.
Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 34 § eller 37 § 2 mom.
andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom fram
ställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckning
flera fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio
107
dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad
enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.
2s §.
.
Åro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till
domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,
vid äfventyr af utmätning.
Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och
varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfver
exekutor tillika, att egendomen må, utan föregående .utmätning, säljas
i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så
ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
3 KAP.
48 §.
Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag
ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,
varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftes
män skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för
utländsk man, så ock i det fall, hvarom i 125 § sägs, skall borgas så
som för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den
pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos veder
häftig man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhänder
tagas af den, till hvars säkerhet den gäller.
Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets
ställande fri.
52 §.
Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt ut
mätningsman att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än
det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsöknings
mål någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändrings-
sökande verkställas, därom är särskild! stadgadt; och skall hofrätts beslut,
hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande af skade
stånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.
108
Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst
på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.
Huru beslut angående _ fördelning af köpeskilling för utmätt egen
dom och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verk
ställighet, därom skils i 6 och 7 kap.
4 KAP.
62 §.
Lösören skola gå i mät förr än fast egendom må utmätas, där ej
borgenär och gäldenär annorlunda sämjas; häftar på grund af inteck
ning gäldenärens fasta egendom för fordran, hvarför utmätning skall
ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgenären hellre vill taga
betalning ur lösören. Skall utmätning på en gång ske för fleras ford
ringar, må ej borgenär, för hvars fordran fast egendom på grund af
inteckning häftar, till förfång för annan taga betalning ur lösören för
hvad af den fasta egendomen kan utgå.
Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egen
domen icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären
sådant särskildt begär.
Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 22.
63 §.
Har gäldenär fordran eller annan rättighet, som kan öfverlåtas;
den må ock gå i mät, där lösören ej finnas att tillgå, eller borgenär och
gäldenär om fordringens eller rättighetens utmätande åsämjas. Sådana
obligationer eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar
förvandlas, må tagas i mät såsom här ofvan om lösören är sagdt.
71
§•
Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods
till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för
godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute
sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.
Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom,
vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ej
pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gifves,
eller panthaivaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskil
109
lingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är
sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.
Hvad nu är stadgadt skall icke äga tillämpning, när panten ut-
göres af inteckning i gäldenärens fasta egendom.
74 §.
Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.
Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från
stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling
eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan
orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag
eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit
utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället
under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där
vårdas eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär
den för godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.
Utmätes gäldenärs egendom, som i annans besittning finnes, varde
förbud innehafvaren meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den,
till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.
Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter
ty särskildt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af in tecknade
egendomen, vare borgenären pliktig att, där utmätningsmannen det äskar,
förskjuta kostnaden för anskaffande af särskild inteckningshandling å det
gäldenären tillkommande beloppet.
79 §.
Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrif
ning däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om
värdering af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock
gäldenären de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upp
lysning om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan
förmån, som skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka
i egendomen hafva inteckning för fordran eller för rättighet, som nu
sagts. Utmätas flera egendomar på en gång; varde de hvar för sig
beskrifna och värderade.
Har öfverexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning af fast
egendom, läte han den af utmätningsmannen beskrifvas och värderas.
År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemen
Kungl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 22.
no
samt med andra egendomar, och linnes för någon af egendomarna icke
uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egen
dom, som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas
på sätt i 60 § stadgas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
80
§.
Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det
yrkar, afrad, hyra eller ränta, som af egendomen faller till dess den
varder såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen
eller af syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre
utan dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att
utgifva något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.
Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall
han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,
och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.
Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen
eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det
sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar
och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,
där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.
Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föran
stalta om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför
influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman
hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till hända. För
medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det
sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.
81 §.
År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller
annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det
påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;
dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som
för egendomens förvaltning kan vara nödig.
I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsför
rättaren redovisa skall hvad i 80 § 8 mom. är stadgadt äga motsvarande?
tillämpning.
in
Si
§.
Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye
ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens ut
mätande för förre ägarens gäld.
Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma
dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångs
dag för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen
infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre
egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller
fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egen
domen därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har
auktion till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den
rättegångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock
nye ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomst
handling i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren
uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren
gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.
Gröres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har
öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag
för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot ut
mätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som
ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess
sig visat, om lagfarten sökes.
Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om utmätning af den rätt till andel i inteckning, som, efter ty särskildt
är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade egendomen.
85 §.
Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,
genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid ut
mätningen uppgifva auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.
Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om ut
mätningen, innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken
utmätningen ägt rum, samt huruvida för samma fordran inteckning är
meddelad eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för
att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.
Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger ut
mätningsmannen att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 22.
112
bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.
Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen
bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det
bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.
Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egen
doms försäljning eller hos hvilken, jämlikt 51 § konkurslagen, äskats,
att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock
pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.
86
§.
Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med
betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från
den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda
handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare an
sökningen förfallen och gånge verkställd utmätning åter.
Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om
fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det
öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom
samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit
sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan
verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när
sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om
egendomens försäljning förfallen.
87 §.
Har någon inteckning i fast egendom, som blifvit för annans fordran
utmätt, eller har någon till egendomen nyttjanderätt eller rätt till servitut
eller till afkomst eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan
vara beroende af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen
erlägger fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden
ansvarar, göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där ut
mätningen afser allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund
af inteckning häftar, utmätningssökanden för sin återstående fordran äger
företräde.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
88 §.
Har utmätning af fast egendom upphäfts eller eljest frågan om
sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller
öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra an
mälan å landet bos domaren och i stad hos rätten.
Kung!. Maj:ts Nåd Proposition No 22.
113
5 KAP.
Om utmätt egendoms försäljning.
89 §.
Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.
90 §.
Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för
auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,
så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes
lämpligt, i kyrkorna för de församlingar, som närmast därintill äro.
Finnes för viss stad förordnadt, att auktion skall kungöras på annat sätt
än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.
År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att
förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som för
auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätnings
mannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.
91 §.
Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan
auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för
kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kun
göras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom
kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett
inom tid, som nu är sagd. Har gäldenären tillkommande rätt till andel
i inteckning i hans fasta egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen
innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det
gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter.
Skall sådan handling anskaffas, må ej förr än det skett kungörelse om
auktionen utfärdas.
Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om för
säljningen jämväl införd i allmänna tidningarna tre gåDger, sista gången
minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika inne
hålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i
utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,
hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätnings-
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Häft.
15
114
mannen anmäla. De borgenärer, hvilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga
rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,
skola därjämte, där de äro kände, underrättas om auktionen genom sär
skilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall med posten afsända,
till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till
hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer
så fort ske kan.
År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret
infördt, anskalfe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;
dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att för
skjuta den för bevisets utlösande nödiga kostnad.
92 §.
Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest
under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för
sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs
förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att för
säljningen sker med bibehållande af panthafvarens rätt.
Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,
att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget
gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för
hvilka fartyget veterligen utgör pant.
93 §.
Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor
skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af
det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så
ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godt-
göras, upphöre försäljningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
94 §.
Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å far
tyget anbragt tontalsmärke har en dräktighet af tjugu registerton eller
dårutöfver, uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där
enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad
tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro till
städes och halva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant
anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han
före utropet därom underrättelse.
115
Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse
om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen
hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.
95 §.
Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att
genast efter inropet gälda en sjättedel af köpeskillingen i reda penningar
eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af
köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.
Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas
sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteck-
ningshafvare, som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfver
taga den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute
köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan
för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,
och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock
det anstånd till godo.
Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpe
skillingen till fullo gulden eller anstånd lämnadt efter ty nyss är sagdt,
vare köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget
varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går far
tyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga
ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen
skillnaden; går fartyget till mera, hafve förre köparen ej rätt till öfver-
skottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen
gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.
År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,
där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,
ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören
stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.
Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besitt
ning af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens
gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna § sägs, gälden öfvertagit.
96 §.
Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet be
talas; sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen
stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
116
Kungl. Maj:ts
Nåd.
Proposition
N:o
22.
97 §.
Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,
där ej i 98 § annorledes stadgas.
98 §.
A landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom
skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gälde
nären annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexe
kutor pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,
där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos
öfverexekutor före målets afgörande uppgifva auktionsställe, eller äro
flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena;
bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen
hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmät
ningsmannen i orten.
I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors
ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.
Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutor ers områden gå i en
försäljning, varde auktionen förrättad där hufvudgården eller, om sådan
ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är
belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.
99 §.
Varder ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet
öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte
öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.
Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försälj
ningen taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den ut
mätningsman, som skall auktionen hålla.
100
§.
Den, som skall auktionen förrätta, anskaffa gravationsbevis rörande
egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till
egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erfor
derliga och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.
117
101
§.
Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte
han kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktions-
stället införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst
fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,
äfvensom intagas i länskungörelserna; foge ock anstalt, att kungörelsen
varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst
i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,
än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst
fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion
å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till
efterrättelse.
Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,
må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund
hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktions
förrättaren aflämnad.
102 §.
Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt
sammanträde för förhandliug om rättsägares anspråk och villkoren för
försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kun
görelsen om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än
två dagar före auktionen.
103 §.
Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att
den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han
eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som
bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid och, där enligt 102 § särskildt
sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.
De, hvilka hafva fordran , hvarför egendomen på grund af inteckning
eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar eller som skall utgå med
förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, eller fått åt sig upplåten
rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, skola, där de äro kände,
om auktionen och det särskilda sammanträdet, där sådant skall hållas,
underrättas genom särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall
med posten afsända, till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna
må komma dem till hända minst fjorton dagar före auktionen, och till
utländska borgenärer så fort ske kan; skolande i kallelsebrefven tillika
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
118
lämnas uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för
hvars gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen
och sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gälde-
nären meddelad.
104 §.
År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,
och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion
inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst
eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.
105 §.
Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så ske
kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor och i
stad genom anslag, som förut är sagd!, före den utsatta dagen kungjordt.
106 §.
Vid auktionens början uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet
öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egen
domens försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga
handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka
hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant
anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där han
när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som
anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.
Hvad sålunda föreskrifvits skall, där sammanträde som i 102 §
sägs hålles, vid det sammanträde iakttagas; skolande i ty fall hand
lingarna ånyo uppläsas vid auktionen.
107 §.
Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättaren borge-
närsförteckning, hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan
lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett, jämte
kostnaderna för förfarandet, följande fordringar och rättigheter, nämligen:
l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller
enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen
i de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktions
förrättaren anmäld;
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
119
2: o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken
äger rum, samt, där egendomen är afträdd till konkurs, fordran, som
skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handels
balken, äfvensom anspråk på ersättning för kostnad och arfvode för
egendomens förvaltning, såvida yrkande om betalning ur köpeskillingen
för fordran, som nu sagts, blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och
3:o) nyttjanderätt samt rätt till servitut eller till afkomst eller
annan förmån, som från egendomen skriftligen upplåtits, där rättigheten
är intecknad eller den handling, därå rättigheten grundas, är af rätts-
ägaren till auktionsförrättaren ingifven eller eljest för honom tillgänglig.
Servitut, som är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens
försäljning äga'bestånd, skall icke upptagas i förteckningen.
108 §.
År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende
af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.
109 §.
År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller
rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom
beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej
beviljad, värde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore in
teckningen gällande.
no §.
Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas
före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af
fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, *å hvilken
enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.
in §.
Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan
förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något
värde för dem utsättes.
112
§.
Ränta å fordran, som är i egendomen inteckad eller hvarför
egendomen häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärs-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
120
förteckningens uppgörande beräknas för ett år, där ej då visas, att den
för annan tid innestår.
Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.
2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall
hvad ofvan är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande tillämpning
beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå till rättig
hetens innehafvare.
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 22.
113 §.
Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de
fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de
fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande
försäljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas;
och varde i borgenärsförteckningen angifvet,, att det lägsta bud, som vid
auktionen må antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan.
Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta
budets beräknande afdrag därför ske.
§.
År fast egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §
konkurslagen stadgas på begäran af borgenärerna auktion hållas för
egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare
inteckningshafvare och den, som i egendomen äger bättre förmånsrätt,
berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller
styrkt och fordringen är i konkursen bevakad, äska att försäljningen i
stället sker till gäldande af hans fordran; framställe dock yrkande därom
hos auktionsförrättaren före auktionen eller, där enligt 102 § särskild!
sammanträde skall hållas, före detta sammanträde. Göres ej sådant
yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen
upptagna rättsägare.
. U5 §.
Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt
intecknade, säljas vid en auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas,
varde särskild borgenärsförteckning för hvarje egendom upprättad;
skolande däri af den gemensamma inteckningen upptagas det belopp,
hvarför egendomen svarar i förhållande till de andra egendomarna, med
anmärkning att beloppet kan komma att förhöjas till följd af brist i dessa.
121
Äro egendomarna utmätta för samma fordran, och har den gemen
samma inteckningen bättre rätt än denna, värde lägsta budet för en
hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen ägde rum för
gäldande af den gemensamma inteckningen, dock med anmärkning att
frågan om försäljning skall, ändå att nämnda bud öfverskrides, förfalla,
där sammanlagda köpeskillingen för egendomarna ej lämnar tillgång till
gäldande af någon del af utmätningssökandens fordran.
Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att,
där försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må
upphöra, varde i öfverensstämmelse därmed borgenärsförteckningarna
upprättade och lägsta buden bestämda.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
116 §.
I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå liufvud-
stolen af däri in tecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej må-
dock sålunda öfvertagas gäld, som i 109 § sägs, ej heller belopp, som
är i flera egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna
säljas vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller inne
hafvaren af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,
som i 115 § sägs.
År intecknad fordran, som efter ty nu sagts skulle i egendomen
innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § samman
träde för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren
berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han före borgenärs-
förteckningens upprättande därom framställer yrkande. Finnes vid
borgenärsförteckningens upprättande andel i inteckning, som faller inom
lägsta budet, tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskildt
yrkande ur köpeskillingen gulden.
Hvad ej af köparen öfvertages skall i reda penningar gäldas.
I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i
egendomen innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.
117 §.
Varder om rättsägares inbördes företräde eller om villkoren för
försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverens-
kommet än i detta kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteck
ningens upprättande till efterrättelse.
Bihang till Biksd. prof. 1912.
1 Sami. 14 Höft.
16
122
118 §.
Borgenärsförteckningen skall underskrifvas af auktionsförrättare!!;
och läte han rättsägare, h vilka åt förteckningen nöjas, därå teckna sitt
godkännande.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
119 §.
Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa
borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse
om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen
sist skall vara gulden.
120
§.
Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före auktionen
yrkar, att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.
121 §.
Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt
intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild
fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller kommit
i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning utropad.
Gå ej vid denna försäljning egendomarna så högt, att fordran, för
hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där
de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del
af utmätningssökandens fordran och ej innehafvaren af den gemen
samma inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,
eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister genast erlägges, alla
egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Åro egendomarna
utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop
ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna
köpeskillingarna gäldas. Åro två eller flera bland egendomarna i samma
ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum
af de egendomar, som honom tillhöra.
Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver samman
lagda beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid
dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma ut
ropet företräde, och varde öfveiÅkottet på de gemensamt utropade egen
123
domarna fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevill
ning utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit delad,
och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall den å
egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas efter den
för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon af egen
domarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke förslår
till gäldande af de belopp, hvilka falla inom lägsta budet, och skall
förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga
egendomarna ånyo gemensamt utropas.
Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet af söndrats,
och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 2 mom.
37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må in
teckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan
så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen
funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran
och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
122
§.
Har en af flera gemensamt intecknade egendomar blifvit särskildt
utmätt, och har i anledning däraf den gemensamma inteckningens inne
hafvare framställt yrkande om försäljning af de andra egendomarna,
skall den egendom, som är särskildt utmätt, först utropas. Göres ej
därvid sådant bud, att utmätningssökandens fordran till någon del kan
utgå, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla,
varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd. Göres
sådant ljud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så som i
121 § stadgas; dock att, där lägsta budet för den särskildt utmätta
egendomen till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,
så förhöjes, att försäljning af densamma ej kan äga rum, frågan om
de öfriga egendomarnas försäljning skall förfalla.
123 §.
Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §
sägs, då skall, där den icke har företräde framför utmätningssökandens
fordran, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först ut
ropas med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna
köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godt-
görelse och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,
124
eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens
innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas
utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,
gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.
Åro i borgenärsförteekningen upptagna flera sådana rättigheter,
som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,
som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i
förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför
annan, skall vika först efter denna.
124 §.
Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör
den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge
grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet kun-
gjordt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
125 §.
Då inrop skett, gäldc köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,
dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteekningen bör i reda penningar
utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.
Vill köparen hellre ställa pant eller borgen för hvad sålunda skolat
gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom pant inteckning i
egendomen, må den godkännas endast såvidt dess hufvudstol ligger
inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen å egen
domen satta värde samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän
bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.
Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,
varde egendomen genast ånyo utropad.
126 §.
Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må
antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen
ej förslår till gäldande af utmätningssökandens fordran och han bestrider
att försäljning må ske.
Uppgår det bud, som högst göres, ej till belopp, som nu sagts,
må försäljning ändock ske, där innehafvare af de fordringar, hvilka
falla inom lägsta budet och icke fullt täckas af den bjudna köpeskillingen,
så ock utmätningssökanden därom förena sig.
125
127 §.
Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke
göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens
slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,
hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge
han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist
fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd
samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i
101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.
128 §.
Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätnings-
sökanden genast ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den
senare auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egen
domen efter ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.
129 §.
Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts
eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan
auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för
fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för samman
trädet.
130 §.
Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpe
skillingen, som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar utgå,
vara till auktionsförrättaren gulden, såvidt anstånd efter 131 § icke
blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare köpet
ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder till
försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller borgen
ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen försälja
panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka
borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya utropet
högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag,
då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden
eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen
bjudits utöfver lägsta budet jämte ränta därå äfvensom kostnaderna för
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
126
samma auktion; går egendomen till mera, hafve han ej rätt till öfver-
skottet. Kostnaden för senare auktionen vare han ock pliktig att gälda,
där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.
131 §.
Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteck-
ningen skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,
lämnat honom anstånd med betalningen, äge köparen å köpeskillingen
afräkna motsvarande belopp; dock skall, om auktionsförrättaren det äskar,
ställas pant eller borgen för återbäring, i händelse beloppet skulle finnas
rätteligen tillkomma annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne
förnöjde äro, öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd
med betalning däraf, vare lag samma.
132 §.
Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen
vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.
133 §.
Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyl
dighet fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill
handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmät
ningsmannen honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta
i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.
Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid
försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta
legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga
legoaftal vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker
uppsägning, gälle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid
för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator
eller hyresgäst uppsäges.
Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller
hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på
grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där
aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren
åliggande förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må å
legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra mer
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
127
än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna hvad
han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga om
sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren, eller
annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren
blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren
fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande, som i
28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.
Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall
gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försälj
ningen gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle
brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga
om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande till-
lämpning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
134 §.
Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i
hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående
afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.
135 §.
Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,
varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen
upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,
ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare
på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen
upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.
I fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet
afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller
som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.
136 §.
Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa
något, som å den auktion säljes.
128
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
6 KAP.
Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning
influtit.
137 §.
Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skynd
samligen och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar
efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhanda
hålla den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva
penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,
skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till hända.
Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit
laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot
pant eller borgen.
Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre
dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,
där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen
borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.
138 §.
Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade
under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig
nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han
sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i
fråga om utmätningsvis såldt fartj^g eller gods i fartyg annan borgenär
påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför
panthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i
140 § sägs.
139 §.
Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade
panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller
ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare
ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betal
ning, såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt
129
yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis
försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt
enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalk en, den rätt, nu är sagd.
Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis
såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsord-
ningen belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.
Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å samman
träde, som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestår.
140 §.
Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge
de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock
gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme
inför auktions förrättaren sammanträda för att höras angående köpeskil
lingens fördelning.
Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman
träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,
kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsför-
rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom
införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning
inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej
alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att
de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.
141 §.
Nu har, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en
borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit
utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har
sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven
tid framställdt: finnes oj full tillgång för borgenärerna och kunna de
ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen
viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga
är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller
borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med
utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i
afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre
gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
17
Kunrjl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 22.
130
tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt under
rättas om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig
där infinna.
Finnes i fall, som bär förut är sagdt, full tillgång till alla ford
ringarnas gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men
gitter ej borgenär, som efter i39 § yrkar betalning utan att lian fått
utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskil
lingen; hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran
belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till samman
träde för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas
i sin rätt till utdelning.
Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men
utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, in
sände han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver
utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som
därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.
142 §.
Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning
af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar
gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Väster
bottens, Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i
öfriga delar af riket å fyrtioandra dagen efter auktionen.
Har, på klagan öfver utmätningen, eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty samman
träde ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,
kungjord t på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsför
rättaren ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse
därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,
i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,
äfvensom intagas i länskungörelserna.
143 §.
Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, eller
hafva, i det fall att enligt 95 eller 130 § egendom försålts efter nytt
utrop, medel erlagts af förre inroparen eller influtit genom försäljning
af pant eller utsökande af borgen, varde den tillgång jämte köpeskil
lingen fördelad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
131
144 §.
Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättnings-
mannen redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för
de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blifvit
anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga är
om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.
Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när
är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta nödigt.
145 §.
Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,
så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättnings-
mannen i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd samt läte dem,
som däråt nöjas, teckna sitt godkännande å längden; och varde därefter
utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt 156
eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.
146 §.
Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes
ärendet anhängig! hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt
förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed
icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,
inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfver-
exekutor anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,
att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.
Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad
mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.
Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas till
gängligt för den, som önskar däraf taga del.
147 §.
Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor an
hängig är, Öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve
han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt
utslag muntligen.
148 §.
Har fordran, som, där den anmälts före borgenärsförteckningen»
uppgörande, bort däri upptagas, blifvit senare anmäld, varde utdelning,
132
i den. mån tillgång- finnes, borgenären tillagd efter de i borgenärsför-
teckningen upptagna belopp.
149 §.
Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller
annan förmån, som vid försäljning af fast egendom icke bibehållits,
skall, utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i
penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas
uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,
som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.
Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för
hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,
med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som
af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.
150 §.
Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdel
ning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall
gäldas före förfallodagen, eller skall utdelning ske allenast för ränta eller
annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen
beräknad efter de i 110 och 149 §§ stadgade grunder.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
151 §.
År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet
beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej vunnit
laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad, varde
hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid fördel
ningen afsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slutligen afgjord.
Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin
talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,
såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,
själf stämma, stånde det honom fritt.
År fordran beroende af villkor, skall efter tv nu sagts afsättning
ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.
152 §.
Då. efter ty ofvan är stadgadt utdelning för fordran beräknas, utan
att fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas,
133
varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det
fall att detsamma eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma
den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.
153 §.
Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd
borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej
heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären
rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen
vann laga kraft.
154 §.
Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexe-
kutors beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret
väckt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
155 §.
Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller
öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad honom
därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller borgen
för hvad han lyfter, där ej öfverexekntor finner skäligt tillåta, att lyft
ning må utan sådan säkerhet ske.
Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller,
om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade grunder;
då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet, de borge
närer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske utan pant
eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det bestrider, eller
enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.
156 §.
År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej, mot
köparens bestridande, utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än
mot pant eller borgen.
157
§'
År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till
egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,
i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för
hvad han lyfter, gällande hvad därom särskildt stadgadt är.
134
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
158 §.
Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon .
borgenärs fordran, skall ofördröjligen i länets ränteri nedsättas. Bär
borgenärens anspråk blifvit godkändt genom dom eller utslag, som ej
vunnit laga kraft, vare han dock berättigad att beloppet mot pant eller
borgen lyfta. I annat fall må på öfverexekutors pröfning ankomma,
huruvida beloppet, innan fråga om rätt därtill blifvit afgjord, må mot
pant eller borgen lyftas, vare sig af den borgenär, för hvilken det
blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund af bestämmelse, hvarom
i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.
159 §.
Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borge
när tillagda men icke af honom lyftas, skola i länets ränteri nedsättas.
Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes än å landskansli, och
borgenären ej inom fyra veckor därefter medlen lyfter.
År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,
och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördel
ningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af
annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.
160 §.
Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i landtränteri nedsättas,
må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som af
öfverexekutor godkännes, för att där mot ränta innestå, under den tid
öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,
som finnes till medlen berättigad.
161 §.
Finnes i fall, då försäljning af fast egendom ej kommer till stånd,
behållen afkastning af egendomen, skall för fördelning däraf samman
träde hållas å tid, som i 142 § är stadgad; skolande fördelningen verk
ställas enligt de grunder, som i fråga om medel, hvilka influtit under
tvångsförvaltning, äro stadgade i 7 kap.
Har af anledning, som i 130 § sägs, egendomen gått under nytt
utrop men försäljning då ej skett, skall ock för fördelning af hvad förre
135
inroparen jämlikt 125 § erlagt eller som influtit genom försäljning af
pant eller utsökande af borgen, sammanträde, som nyss sagts, hållas;
och varde beloppet, sedan auktionskostnaderna guldits, användt till
betalning af utmätningssökandens fordran. Uppstår öfverskott, varde
det fördeladt på sätt ofvan i fråga om fördelning af behållen afkastning
är stadgadt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
162 §.
År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,
än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två
månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§
nämnas, och inom en månad sedan stadsfogde sådana handlingar emot
tagit; svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,
där han ej visar, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen
eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätnings
mannen ej kunnat förekomma. Möter sådant hinder, bör det, vid äfven
tyr att det eljest ej må till ursäkt räknas, genast antecknas i den dag
bok, som skall af utmätningsmannen hållas.
163 §.
År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran
eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre
månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i
54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som
i 162 § sägs..
164 §.
Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för
lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta
sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i all
männa tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.
165 §.
Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så
skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att
egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet
öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af
de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
166 §.
Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,
skola, utom i fall som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas
borgenären till hända under åtta veckor från den dag borgenären äger
rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under den tid eller därefter före
ingången af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de
ofördröjligen af utmätningsmannen i länets ränteri nedsättas; och äge
utmätningsmannen sedermera att med beviset om nedsättningen till
borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande
blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning till honom
återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären
till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om sådan handling
hvad nyss är om influtna medel stadgadt.
Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, kåfve
ej rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,
där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.
Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre
rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det
lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra
om året.
167 §.
Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger
rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter
sex för hundra om året och ansvare dessutom för tjänstefelet.
168 §.
Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpe
skillingen erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillin
gens fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra
anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt dävid tillika
insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteck-
ningen; har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad
nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån
af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.
Har vid fördelning af medel, som i 161 § afses, likvid utfallit å
hufvudstol af intecknad gäld, åligge det den, som förrättat fördelningen,
att, sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra an
mälan som nj^ss sagts och tillika insända fördelningslängden.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o
22.
7 KAP.
137
Om tvångsförvaltning af fast egendom.
•
169 §.
Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd, och
vill utmätningssökanden, att afkastningen skall användas till gäldande
af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild
förvaltning; framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande,
innan förrättningen afslutas, och förskjute på anfordran den för för
valtningen nödiga kostnad.
170 §.
Sättes egendom under tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, för-
ordne auktionsförrättaren syssloman att omhändertaga egendomen och
besörja förvaltningen.
Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen
honom nödiga rum till bostad.
År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i
fråga om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gälde
nären eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 §
2 mom. är stadgadt äga motsvarande tillämpning.
171 §.
Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs ut
gång, dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till auktionsför
rättaren afgifva redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge
sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arfvode för sitt bestyr.
Auktionsförrättaren äge skilja sysslomannen från befattningen, där
skäl därtill äro, och förordna annan i hans ställe.
172 §.
'
Af behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför
nödig kostnad guldits, skola först de borgenärer, hvilka för sina
fordringar äga företräde framför utmätningssökanden, undfå likvid för
rän tor och andra årligen upplöpande belopp, samt återstoden användas
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
18
138
till gäldande af kostnaden för utmätningen och auktionen äfvensom
utmätningssökandens fordran.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
173 §.
Sedan redovisning till auktionsförrättaren inkommit, utsätte denne
ofördröjligen tid och ort för sammanträde mellan borgenärerna och
kungöre det minst tio dagar förut i allmänna tidningarna samt, där så
ske kan, i tidning inom orten; läte ock kungörelsen införas i läns-
kungörelserna. Borgenärerna och gäldenären skola ock genom särskilda
kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom. stadgas, om sammanträdet
underrättas.
174 §.
Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge auktionsförrättaren
den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behåll
ningen mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det före
träde dem emellan lag stadgar.
Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade
borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen
ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan vid ett sammanträde
jämväl för ett senare.
I öfrigt skall i fråga om fördelningen tillämpas hvad angående
fördelning af köpeskilling för fast egendom är stadgadt.
175 §.
År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge
auktionsförrättaren att, när likvid å hufvudstolen utfaller, därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända
förd elningslängden.
176 §.
Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom
stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen
framlades, eller hafve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare
ock öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
177 §.
139
Den, som begärt tvångsförvaltning, vare öppet att när som helst
hos auktionsförrättaren äska, att egendomen ånyo utbjudes till försälj
ning. Har sådant yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran
egendomen blifvit utmätt, Aligge sysslomannen att till auktionsförrättaren
före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall
hållas, före det sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej
sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det sammanträde, då
fördelning af köpeskillingen skall äga rum.
178 §.
Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge
utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd.
8 KAP.
Om kvarstad, skingringsförbud samt reseförbud, så ock annan
handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.
179 §.
Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,
kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den
fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan inne-
hafver och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sanno
lika skäl för sin talan, och pröfva!' öfverexekutor, det fara är att gälde
nären undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.
180 §.
Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad
efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till
visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom
fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant
förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenär
gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas
att det utgifva.
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
181 §.
Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egen
dom och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År
synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård
eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.
182 §.
Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet
ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes, be
vilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.
183 §.
Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,
som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till
säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.
Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i
mät tagas.
184 §.
Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller ränta,
som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman tillsatt
att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt. Den
som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift, som
bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning förfaller,
gulden varder.
185 §.
Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under
innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,
värde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.
186 §.
Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184
§ förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller
gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,
såsom i 160 § sägs.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
141
187 §.
År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att
efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som
häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker
från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då
äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han
gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än
sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där
borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.
188 §.
Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom
trettio dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar
efter det öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom
lagsökning sin fordran kräft eller sin talan till domstol instämt eller
fullföljer han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos
öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller fö£
budet åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan
mot öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom
tillerkänd, må tiden för talans instämmande räknas från den dag hof-
rättens utslag gafs.
Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas
genom kungörelse i allmänna tidningarna, hafve den, som kvarstaden
eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett
inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i ty fall föreskrifvet är rätte
ligen fullgöres.
189 §.
Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran
beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller
borgen ställer.
190 §.
Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej
vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor
häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är.
142
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
191 §.
Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från
det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att
genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;
och svare den, som sig förgrep, vid domstol.
Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att
sin talan vid domstol efter stämning utföra.
192 §.
Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid
är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt
skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han
ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.
Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må ock
förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner uppen
bart, att rätten är förverkad.
Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin
talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.
193 §.
Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning enligt
192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller
borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.
Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har
han för sin talan visat synnerliga skäl, äge dock öfverexekutor honom
från säkerhets ställande befria.
194 §.
Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall
göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå
svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,
att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden
bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock
icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
143
195 §.
Finner öfveroxekutor, att den, som talan anhängigg] ort, Baknar skäl
därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras, för-
ordne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid
förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad
honom varder ålagdt, målet ändock afgöres.
Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor
förekommnnde utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna
lag föreskri fven.
9 KAP.
Om kostnad i utsökningsmål.
196 §.
I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,
där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen
medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då må
ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå dom
stolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena parten
bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.
197 §.
I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,
efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten bör
till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.
198 §.
All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och
försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen
för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden
varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är af
honom förskjutet eller af honom vid anfordran gäldas, hos honom utmätas.
144
Har af flera gemensamt intecknade egendomar någon blifvit särskildt
utmätt för fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,
och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de
andra egendomarna men försäljning ej kommit till stånd, skall den,
som påkallat den särskilda utmätningen, vidkännas hela kostnaden.
Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga
kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett
efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kost
naden för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid
förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf
blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsätt-
ningen underrätta utmätningsmannen.
Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom
eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för för
rättningen förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast
egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,
ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran
förskjuta erforderligt belopp till bestridande af kostnaden för egendomens
utmätning och försäljning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
199 §.
Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där
utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.
År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom
utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den tappande
partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos honom af
utmätningsmannen uttagas.
10 KAP.
Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.
200
§.
Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom
denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.
145
201
§.
För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å
femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom
i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med för
rättningen, ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han erhöll
del af protokollet öfver utmätningen.
202
§.
Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast
egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock att
klagan öfver borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande
af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, skall föras i den ord
ning 203 § stadgar.
203 §.
År någon missnöjd med förslag till fördelning af köpeskilling för
utmätningsvis såld egendom, hvilket enligt 146 § blifvit af utmätnings
man upprättadt, eller med utmätningsmans förslag till fördelning af
medel, som i 161 § afses eller som influtit under tvångsförvaltning,
ingifve sin klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde
dagen, sedan förslaget afgafs.
204 §.
Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och
visas ej inom samma tid laga förfall, värde klagan, såvidt den åsyftar
att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.
Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet fullfölja.
Vid förrättning, som i nämnda §§ omförmäles, meddele utmät
ningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas bör
samt äfventyret, om det försummas.
205 §.
Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,
underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och
är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde för
rättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets
utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och
Bihang tiU Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
146
gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet
skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
206 §.
Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid för
rättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,
äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes
nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.
207 §.
Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utmätningsman skall, efter
ty i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller
söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty
att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner
sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde
sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.
208 §.
Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,
äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att tills vidare
i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång af åtgärden
eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna föranleda.
209 §.
I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmärs, skall öfverexe-
kutors slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.
210
§.
Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan
eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman
vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annor
ledes förordnar.
.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22.
147
11 KAP.
Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.
211
§.
Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge där-
öfver i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt
utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika
meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt
äfventyret, om det försummas.
öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmät
ningsman, må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på
målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja
talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre
myndighets pröfning.
I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol för-
visadt, må ej gäldenär söka ändring.
212
§.
Har öfverexekutor genom särskildt beslut utlåtit sig öfver omstän
dighet, som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras annor
ledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment att sär
skildt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före målets
slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål
af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.
213 §.
Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen
eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i fråga om
fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af öfverexekutor
såld, eller af medel, som i 161 § eller i 7 kap. afses, eller på klagan
öfver utmätning, auktion å fast egendom eller förslag till fördelning af
köpeskilling eller af medel, som i 161 § eller i 7 kap. afses, ingifve sina
besvär till hofrätten i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands och Gottlands län före klockan tolf å trettionde dagen
samt i mål från öfriga delar af riket före klockan tolf å tjugonde dagen
148
från den dag, då utslaget muntligen afkunnades, eller, om det blifvit
efter anslag meddeladt, från den dag, å hvilken utslaget är ställdt.
För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare tid,
som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver borge-
närsförteckningen, när de ej afse bestämmande af lägsta budet eller vill
koren för försäljningen, skola anföras i den ordning, som för klagan öfver
öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning är stadgad.
214 §.
Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §
nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till
klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han
af beslutet erhöll del.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
215 §.
Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vin
nande tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,
och varde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten
utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för
sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,
och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst
fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet
är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty
fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde
dagen efter sista kungörandet.
216 §.
Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld
till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och
är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,
som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg
honom delgafs.
217 §.
Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de
ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;
visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.
149
218 §.
Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors
utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt
fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.
219 §.
Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,
efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver
besvären sig förklara.
Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden
pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshand-
lingarna samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten
tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kun
göres, till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §
rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt åter
ställa handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.
Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för in
gifvande af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna, hos
hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda hänseenden
åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja, när skäl därtill äro.
Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock
handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,
eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,
eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af
klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må
från delgivning undantagas.
220
§.
År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterligt, hvar
han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han
ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga
besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat er
hållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där
de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att
styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton
dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,
samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
150
221
§.
Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att
fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten
honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om del-
gifning enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §
sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga
målet till afgörande.
Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit
bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af del-
gifningsbevis bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller
äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven
då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma
vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens före
läggande låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären
och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.
222
§.
Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,
vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskildt bemyndigande berätti
gad att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.
223 §.
Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis be
stämda tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,
vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hof
rätten ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna
införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kun
görandet. Förklaring, hvarom nu är sagdt, må oek i betaldt bref med
allmänna posten till hofrätten insändas.
Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föran
leda uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas
laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.
224 §.
Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock
äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
225 §.
151
Pröfvar hofrätten tillfälle höra lämnas klagandens vederpart att
afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till för
klaring blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden
höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,
äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga
är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans
utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.
226 §.
Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottland afgjorda, må
fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskild! stadgadt.
227 §.
Föranleda besvären ej ändring i öfver klagade utslaget, gälde den
klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skä
ligt. Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §
rättegångsbalken stadgadt är. Missfirmar någon hos hofrätten öfverexe
kutor, äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till an
svar, när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;
är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskild! åtalas.
228 §.
Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när
skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,
förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet
redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.
229 §.
Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må
föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.
Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af
Konungen.
230 §.
Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.
Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet
visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 211 §
finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.
Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt med
delats, må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans
förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å
trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom
sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden
åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jämte hofrättens
protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola
från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos
Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall kla
ganden hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande
iakttagas bör skall i utslaget gifvas till känna.
Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten in
fordras därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra
höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till
Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämp
liga delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hof
rätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats
vederparten att sig yttra, honom delgifvas.
152
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.
Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas
enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning
eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända
till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms
försäljning, h vilket meddelats före nämnda dag, bestämmelserna i 86 §
2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors
beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af be
slutet, de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.
Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §
konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola
ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,
där konkursen börjats före sagda dag.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lag
rum, som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i
stället tillämpas.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
153
Förslag
till
Lag
om ändring af yissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 15, 18—26, 30, 32—38, 44, 45, 52,
54, 55 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:
15 §.
År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,
eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen
afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egen
domen häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.
År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i inteckningsprotokollet.
18 §.
1 mom.
Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning
utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt
är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller
konkurs börjas än tre år. För den kostnad, inteckningshafvaren får
vidkännas för bevakande af sin rätt till betalning ur egendomen, njute
han ock den rätt nu sagts.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami 14 Höft.
20
154
2 mom.
År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade
egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren
sökt lagfart å sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre ägaren
sökas. År tvist om ägandanderätten antecknad i lagfartsprotokollet,
må den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.
Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.
19
§•
Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §
bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och seder
mera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen
förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §
andra stycket sägs.
Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hyllande,
skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut
ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos
rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.
20
§.
Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordrings-
handlingen i hufvudskrift; och varde .bevis om förnyelsen där tecknadt
å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete
inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt intecknings-
protokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och
årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och
under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,-
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis
a handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsför-
nyelse: sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som
inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gildt,
som om handlingen där blifvit företedd.
Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör för
nyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på
urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens
innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock
inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete intecknings
handlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet
införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
165
21
§.
Vill fastighetsägaren i stället för en inteckningshandling sätta en
eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,
som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten intecknings-
handlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;
och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt
åteckpe handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de
nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är
af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af
inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till
åtgärden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
22
§.
Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-
handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd
af annan än fastighetsägaren, må dödning ock ske, där det visas, att
fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga. mot
svarande tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,
må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes
att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre
rätt än denna.
23 §.
Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe
skillingen erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej beloppet af
köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen. Anteckning härom
skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling, som visar
köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å landet å
nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångs
dag för inteckningsärenden.
156
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
24 §.
1 mom.
Varder fast egendom afträdd i enlighet med gällande
bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om ändring eller utrifning af vattenverk, då skall, sedan löseskillingen
blifvit å behörig ort nedsatt, hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för
inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till
rätten eller domaren inkommit anmälan, att löseskillingen blifvit nedsatt,
göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.
2 mom.
Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm
melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, eller af medel, som
jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare
i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej skett, betalning
att utfalla å hufvudstol af inteckning, hvarför egendomen häftar, vare
inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,
sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,
anteckning gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.
Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande
bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad
egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å
hufvudstol af inteckning.
25 §.
Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att
inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas
med oförändrad inteckningsrätt.
Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis
säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta
samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;
dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas
ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkurs
boet den rätt nu sagts.
År å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning häftar,
afbetalning gjord, eller är eljest inteckningsliafvaren icke berättigad att
157
utbekomma mer än en del af intecknade beloppet, vare i fråga om den
öfriga delen lag, som i andra stycket sägs; dock att inteckningshafvaren
för sin fordran äger företräde.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
26 §.
Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare
inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteck-
ningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande i intecknings-
protokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,
att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetande beloppet,
än äfven handlingen förses med bevis därom.
Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen an
teckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den
utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken
§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes
eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,
som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet an
mälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i
dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll
i ärendet.
Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteck
ning till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla
med förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran;
vare ock fastighetsägaren öppet att utan inteckningshandlingens före
teende få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som af
skrifvits. År fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning
utmätt, äge utmätningsmannen utfärda handling, som nu sagts, och på
grund däraf få inteckning meddelad.
30 §.
Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings-
lagen bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,
ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han intecknadt belopp,
158
som kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den,
som personligen svarade för fordringen, fri från ansvarighet för sådant
belopp.
32 §.
År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,
hvile ansvarigheten å hvar af egendomarna till så stort belopp, som å
den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde till
sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes ej, när gemensam
inteckning i flera egendomar beviljas, visst värde å hvarje egendom
utsatt i inteckningshandlingen, skall för bestämmande af ansvarighets
beloppet hvarje egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå
till allmän bevillning, som var gällande året näst före den tid, då in
teckningen söktes, eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes,
den, som efter nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egen
domarna skola utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan upp
skattning, skall ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden,
som, efter ty i utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas
egendomarna.
Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur
köpeskillingen för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egen
dom efter första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egen
domarna till last och varde dem emellan fördelad enligt den där stadgade
grund. Saknas i någon af egendomarna tillgång till gäldande af därå
belöpande andel i bristen, skall den andel på enahanda sätt fördelas å
de återstående egendomarna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
33 §.
Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit
inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas
eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp,
som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de
andra egendomarna, där ej mellan honom och öfriga rättsägare är annor
lunda aftaladt.
Varder aftal, hvarom nu är sagdt, vid rätten styrkt, skall det i
inteckningsprotokollet anmärkas, och teckne rätten bevis därom å de
inteckningshandlingar, hvilka för aftalets styrkande blifvit vid rätten
företedda. Har aftalet blifvit i inteckningsprotokollet anmärkt, vare det
jämväl mot ny rättsägare gällande.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
159
34 §.
Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där
någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren sär
skild! säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att
för utrönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra
stycket bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga
egendomarna eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade be
loppet ej är till betalning förfallet; dock åligge honom att, innan den
egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, skall säljas, fram
ställa sitt yrkande i den ordning 13 § utsökningslagen bestämmer samt,
där ej den myndighet, hos hvilken yrkandet framställes, skall förrätta
auktionen, till auktionsförrättaren ingifva bevis, att yrkandet blifvit
framställdt.
Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,
må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen, där nämnda
egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför
egendomen enligt 32 § första stycket ansvarar.
35 §.
Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,
blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, såframt
icke samtliga de egendomar, som häfta för inteckningen, blifvit sålda
vid samma auktion och försäljningen skedde utan att särskilda utrop
föregått, egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen
■erlagts, icke vidare häfta för någon del af intecknade beloppet, som
icke af köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen, ändå att detta
faller inom det för försäljningen bestämda lägsta budet; och varde därom,
efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.
Varda af gemensamt in tecknade egendomar en eller flera utmät
ningsvis sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen
kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande
därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen
blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i intecknings
protokollet.
160
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
36 §.
Hvad i 32—35 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämp
ning, där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af intecknad
egendom.
37 §.
1 mom.
Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit
styckad, skall, såvidt ej nedan i denna § annorlunda stadgas, i fråga
om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet tillämpas
hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.
2 mom.
Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stam
fastigheten för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för hvad
däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att in-
teckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stamfastig
heten och lägenheten. Äro från stamfastigheten flera lägenheter af-
söndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning före
den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera
lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit sökt,
gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna
öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad efter
de grunder, som i 32 § äro stadgade.
Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än
inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge
inteckningshafvaren, efter ty i 34 § sägs, äska försäljning jämväl af
lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars
särskilda försäljning blifvit begärd.
3 mom.
Inteckning, som afses i 2 mom., må, såvidt den be
svärar lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva
samtyckt till åtgärden.
För dödning, hvarom nu är sagdt, må inteckningshandlingen upp
visas vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den
rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning
om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningshandlingen
innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt intecknin
gen är beviljad, när och under hvilken § i protokollet det skedde, och
när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det
skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet
161
därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,
där lägenheten ligger; och vare det så gillt, som hade intecknings-
handlingen dit ingifvits.
4 mom.
Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört
ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för in
teckningar i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
38 §.
Då fast egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen
förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jäm
likt 51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den
ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis
härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas
och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för intecknings-
ärenden. Inkommer anmälan, att utmätningen, upphäfts eller att frågan
om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet
antecknadt.
Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen be
stämmer, varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i in
teckningsprotokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens
fördelning, till rätten eller domaren inkommer.
44 §.
Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning
helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning
nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran
stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens sam
tycke till sådan åtgärd icke är af nöden.
45 §.
Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,
eller visas, att ny ttj anderätten af annan anledning upphört, må på be
gäran af fastighetsägaren inteckningen dödas.
Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om
ny ttj anderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft
och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande
Bihang till Riksd. prot. 1912.
1
Sami.
14 Höft.
21
162
därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,
göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångs
dag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteck-
ningsärenden.
Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för
fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för
nyttjanderätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
52 §.
Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöknings
lagen bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteck
ning för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.
54 §.
Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt gälle
ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon
upplåtes att utgå af fast egendom.
År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens inne
hafvare att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen
utbekomma förmån i penningar eller varor, som är upplupen och inne-
står ogulden, samt den kostnad han för bevakande af sin rätt till be
talning ur egendomen får vidkännas, så ock, där egendomen säljes utan
förbehåll om rättighetens bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning
motsvarande uppskattade värdet af de förmåner i penningar eller varor,
som tillkomma honom. Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för
längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs börjas än tre år.
I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.
första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för
fordran äga motsvarande tillämpning.
55 §.
Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättig
hetens bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om
nyttjanderätt är stadgadt.
Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för
nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning-
för servitut.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
163
61 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet
föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,
däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet
af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning
är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,
nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om in
teckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 35, 38 eller
45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
164
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring af vissa
bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom.
1
§•
Den nu antagna lagen om ändring af vissa bestämmelser i för
ordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall
jämte hvad bär nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1913 och
tillämpas jämväl å inteckning, som tillkommit före nämnda dag;
dock att
dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt
att ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upp-
lupit före nämnda dag,
dels hvad i 26 § första stycket stadgas icke skall äga tillämpning,
med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren ånyo ut-
gifven efter sagda dag,
och dels bestämmelserna i 37 § 2 och 3 mom. icke skola till-
lämpas i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.
2
§•
Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande
utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpe
skillingen inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å in
teckning äldre lag äga tillämpning.
165
I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen
blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit af
trädd före den 1 januari 1913.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
3 §.
Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighets
ägare öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre
lag kunnat dödas utan inteckningshandlingens företeende, sålunda dödad.
4
§.
Har utmätning eller annan dylik åtgärd, som ägt rum innan nya
lagen trädt i kraft, föranledt egendomens försäljning, då må, sedan för
delning af köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på
begäran af ny ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i intecknings-
protokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att an
teckningen om utmätningen eller åtgärden förfallit, såvida det visas,
ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas
utan inteckningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller
ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye
ägarens åtagande skola fortfarande gälla,
än äfven i fråga om inteckning för fordran, som kunnat ur köpe
skillingen till fullo gäldas men som understigit intecknade beloppet, där
ej inteckningen dödats eller förfallit, att därå belöpande utdelning lyf-
tats eller att på grund af nye ägarens åtagande inteckningen skall
gälla för fulla beloppet;
skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått
försäljningen, finnes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad,
därom göras sådan anmärkning, som nu sagts.
Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning
eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingitves, i inteck-
ningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att
anteckningen om utmätningen eller åtgärden förfallit.
166
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 7-14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907
om inteckning i tomträtt.
Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14
juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade
lydelse:
7
§■
År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till kon
kurs, eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansök
ningen afslås.
År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i tomträttsprotokollet.
. 8
§.
1 mom.
Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning ut-
sökningslagen bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,
dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs
börjas än tre år. För den kostnad, inteckningshafvaren får vidkännas
för bevakande af sin rätt till betalning ur tomträtten, njute han ock
den rätt nu sagts.
2 mom.
År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomt
rätten, denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren
167
sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre
tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång antecknad
i tomträtt sprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare
har tomten i besittning.
Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
9
§■
1 mom.
Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här
nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades
och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare
inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åt
gärd, som i 11 § andra stycket sägs.
Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom
tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,
där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.
Sker det ej, vare ansökningen förfallen.
2 mom.
Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten
fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där
tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan un
derrätt förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i
sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller
med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är be
viljad, när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när in
teckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det
skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande
af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver
till den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs;
och vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.
Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt
å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteck
ningen förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af
inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla;
vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete
inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i tomt-
rättsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan
verkan.
168
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
10 §.
Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta en
eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning, som
i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshand-
lingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället; och
göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt åteckne
handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de nya in-
teckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är af
betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af in-
teckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till
åtgärden.
11
§•
Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver intecknings-
handlingen, varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Askas sådan åt
gärd af annan än tomträttshafvaren, må dödning ock ske, där det visas,
att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga mot
svarande tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar, må
ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes att
gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre rätt
än denna.
12 §.
1 mom.
Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsöknings-
lagen bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpe
skillingen erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej beloppet af
köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen. Anteckning därom
skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling, som visar
köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet, i stad å nästa
rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångs
dag under lagtima ting.
169
2 mom.
Varder tomträtt afträdd i enlighet med gällande bestäm
melser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om
ändring eller utrifning af vattenverk, då skall, sedan löseskillingen blifvit
nedsatt å behörig ort, hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för in
teckning, som meddelats i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten
eller domaren inkommit anmälan, att löseskillingen blifvit nedsatt, göras
anteckning i tomträttsprotokollet så som i 1 mom. sägs.
3 mom.
Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestäm
melserna i grufvestadgan afträdts till grufägare, eller af medel, som
jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare
i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning att ut
fälla å hufvudstol af inteckning, hvarför tomträtten häftar, vare inteck
ningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom, sedan
fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft, anteckning
gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.
13 §.
Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att
inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas
med oförändrad inteckningsrätt.
Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,
af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma
rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,
där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträtts
hafvaren till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkurs
boet den rätt nu sagts.
År å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning häftar, af
betalning gjord, eller är eljest inteckningshafvaren icke berättigad att
utbekomma mer än en del af intecknade beloppet, vare i fråga om den
öfriga delen lag, som i andra stycket sägs; dock att inteckningshafvaren
för sin fordran äger företräde.
14 §.
Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare
inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa in-
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Käft.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
170
teckningshandlingen vid rätten för afbetalningens antecknande i tomt-
rättsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet an
märkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetande
beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.
Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan under
rätt. Den rät;t läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen
anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då
den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under
hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, ned-
sattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen
bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om upp
visandet anmälan hos rätten i den ort, där tomten ligger, för anteck
nande i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens
protokoll i ärendet.
Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
tomträttsprotokollet, då må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning
till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med
förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare
ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende
lå inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.
År tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i inteckning utmätt,
äge utmätningsmannen utfärda handling, som nu sagts, och på grund
däraf få inteckning meddelad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 22.
16
§•
Har vid försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen
bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt
taga betalning ur köpeskillingen, men låter han intecknadt belopp, som
kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i tomträtten, vare den, som
personligen svarade för fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp.
18 §.
Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsöknings
lagen sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid
tomträttshatvares konkurs borgenärerna äskat, att 'tomträtt, som hör till
konkursboet, skall lörsäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,
171
beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å
nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rätte
gångsdag under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen
upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde
ock sådant i protokollet antecknadt.
Har tomträtten blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestäm
mer, varde anteckning därom, efter tv i första stycket sägs, i tomträtts
protokollet införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,
till rätten eller domaren inkommer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
22
§.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras
bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri in
teckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af
fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit be
viljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan om
inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 § anteckning-
skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas
afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.
Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af
lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.
172
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 inom., 51, 54—57 och 67
§§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla följande
ändrade lydelse:
9
§•
Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom
och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de
böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med eds
förpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppstår
konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid för
klarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å landet af
domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson, kronofogde,
länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen
utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som till boet hörer,
under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig uppteckning
genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna och deras hemvist rätten
eller domaren ofördröjligen tillställas.
Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,
som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans
rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock, där rätten
eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under
säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom fram
deles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären
173
ingifven, varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt. På
yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller domaren
att, i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga åt en eller
flere skicklige män att boet jämte' de böcker och handlingar, som nämnda
äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer gode män,
boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.
Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till för-
rättningsman enligt denna § förordnad; svärje inför rätten eller domaren,
att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan samma
plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem, hvilka
rättens ärenden gå.
Utvisar bouppteckningen, att fast egendom finnes i boet, skall om
konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i inteck
nings- eller fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under
lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.
Ligger egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande
af sådan anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort,
där egendomen ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur
bouppteckningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
36 §.
4 mom.
År under de sista trettio dagarna före konkursens början
pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet
ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna det
påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fast egendom eller
i tomträtt för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats,
vare inteckningshafvaren pliktig att, där borgenärerna det påstå, åter
ställa inteckningshandlingen till konkursboet eller för verkställande af
utbyte efter ty därom är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad
sålunda är föreskrifvet icke skall äga tillämpning å inteckning i fast
egendom, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts
för fordran, som där afses.
51
§.
Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande
myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen bestäm
mer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i den ord
ning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är om försälj
174
ning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten när
varande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.
Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den där blifvit
lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som i 59 och 60
§§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf må säljas
under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande därtill
lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt eller annan för
månsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något fall utan hans
samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas,
äga borgenärerna, där fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande
utmätningsman äska försäljning i den ordning, som om dylik egendom,
den där blifvit utmätt, särskildt är stadgad. År fartyg, som säljas skall,
för gäld intecknadt, må det ej annorledes än utmätningsvis säijas, med
mindre inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, där
till samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshand-
lingen till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.
54 §.
Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i
handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran, för
hvilken borgenären har sådan rätt till fartyget eller godset, som ill kap.
sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit utmätt
inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskildt är stadgadt, för
månsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären
besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,
där ej gode männen eller sysslomannen vilja den lösa; skolande försälj
ningen, där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i
den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt
är stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försäljes, läte borgenären
gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när för
säljningen skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.
Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt är,
äge sysslomännen därom besörja; dock att hvad sålunda stadgats icke
skall äga tillämpning, när förskrifning, som är intecknad i fast egen
dom, blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant.
55 §.
Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombuds
man, i mån af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,
Kung!;. Majds Nåd. Proposition. No 22.
175
den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt
utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning
lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till
rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han
lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen
medgifva.
Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmåns
rätt för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är
sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,
sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.
Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
56 §.
Vägras lyftning, där den enligt föregående § medgifvas må, äge
borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten häröfver
utslag.
57 §.
Varder å fast egendom, som finnes i boet och icke står under
tvångsförvaltning såsom i utsökningslagen sägs, auktion utsatt att hållas
i den ordning där stadgas, åligge det gode männen eller sysslomännen
att till auktionsförrättaren aflämna behållning, som af egendomens för
valtning uppkommit. Behållning, som ej sålunda aflämnas, skall, innan
slutlig utdelning sker, öfyerlämnas till öfverexekutor, som har att mellan
rättsägarne uppgöra likvid i den ordning utsökningslagen bestämmer i
fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning.
67 §.
Arfvode till gode män och till syssloman bestämme borgenärerna,
antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för
sysslomän efter tid räknas. God man eller syssloman äge ej att för
egen del, där han själf är borgenär, eller såsom ombud för annan del
taga i borgenärernas beslut härutinnan. Nöjes ej god man eller sysslo
man med beslutet, eller menar någon borgenär, eller gäldenären, att
arfvodet blifvit. för högt bestämdt; lägge rätten dem emellan, som skä
ligt prof vas.
När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borge
närerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag
176
skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som där
efter bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode till
erkännas.
Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig
reda för sig gjort.
Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild för
månsrätt eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva in
teckning eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode
än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.
117 §.
2 mom.
Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta
till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessför
innan fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,
ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå
ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den
offentliga stämningen utfärdad blek
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
122
§.
Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och
hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller
domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande
å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran
beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och
pröfvad blifvit.
Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de kon
kursboets tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än
det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar
därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran
löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan
med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo
den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.
123 §.
Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvalt
ning framläggas.
177
Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomännens
åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den
rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den
dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst
upplöstes; och varde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre
rätt fullföljes.
124 §.
Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar
förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag till-
ändagått, anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga
fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rätte
gång eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan
tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna för
delad. År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej
hinder för konkursens afslutande, där auktion å egendomen hållits i den
ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna, ändå att sådan
auktion ej hållits, besluta, att konkursen skall afslutas.
Då konkurs bör såsom afslutad anses, gifve sysslomannen bevis
därom till gäldenären, om han det äskar. Vägra de det, pröfve rätten,
efter det ombudsmannen hörd blifvit, om laga skäl för den vägran är.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
125 §.
Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,
att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utledning
och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med före
teende af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställ
ning, förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att vidare
behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio dagar
borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens
fortsättning äro att tillgå.
Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offent
liga stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten
eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål
förskjutet blifvit.
126 §.
Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,
gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
23
178
anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när för
hållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet samt
i intecknings- eller fastighetsboken.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.
Genom denna lag upphäfves 17 kap. 9 § 2 mom. handelsbalken,
sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 16 juni 1875.
Kungl. Majfa Nåd. Proposition N:o 22.
179
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld
vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undan-
skiftande af egendom i död makes bo.
Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock an
gående undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta
betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5
eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:
varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;
bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute
ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det
lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet
ut, med laga ränta från lyftningsdagen.
Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än eu
månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad
var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,
från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas
borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda
tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å
nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter in
ställelsedagen: har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter
180
inställelsedagen; vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag,
lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan an
ställa på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen
förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;
då må hans talan ej till pröfning upptagas.
År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning sökt på grund
af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af utfästelse af den
döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gälle
därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning, som blifvit
sökt inom trettio dagar före början af konkurs.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.
Genom denna lag upphäfves 17 kap. 9 § 3 mom. handelsbalken,
sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 16 juni 1875.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
181
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:
I fråga om utmätning af tomträtt samt försäljning utmätningsvis
eller under konkurs af sådan rättighet skall så förfaras som för utmät
ning och dylik försäljning af fast egendom är stadgadt; skolande hvad
i 82 § utsökningslagen sägs angående lagfart gälla om inskrifning,
hvarom ofvan i 5 § sagts.
Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stad
gadt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.
182
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbulken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken skola
erhålla följande ändrade lydelse:
6
§•
Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af
fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems
hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter
för fallod agen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt
annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och
byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfalls-
rätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende
eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande
utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före
utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,
där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator
kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika
rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersätt
ning, där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatorn lämnadt.
Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vatten-
fallsrätt, förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtill
hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vatten-
183
fallsrätten flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,
företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.
9
§•
1 mom.
Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom, äge
näst efter de fordringar, hvarom i 6 § förmärs, förmånsrätt i samma
egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen flera
inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och de,
som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning för
fordran å ogulden köpeskilling, hvarför egendomen häftar, skall gifva
företräde framför annan köparens gäld, ändå att inteckning därför sökts
tidigare.
2 mom.
Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom för rätt
till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han
enligt lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt
som inteckning för fordran enligt 1 mom. medför.
3 mom.
Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför
egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, därest
utmätningen leder till egendomens försäljning eller till tvångsförvalt
ning, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen, såsom vore
inteckning för hans fordran beviljad den dag utmätningen skedde; dock
att, om inteckning sökes samma dag utmätningen sker, utmätningen
har företräde. Inträffar konkurs, såsom i 8 § sägs; äge den förmåns
rätt ej rum.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.
184
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af
järnväg under konkurs.
Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober
1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under
konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:
17
§•
Utinätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter
därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det
fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,
öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma
lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,
flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana sysslomän,
som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt
om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller
eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ord
ning såld eller utmätningen eljest afslutats.
I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad
nu är sagdt åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad
i 198 § utsökningslagen sägs.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
185
18 §.
Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt
hållas å den ort, där lian har sitt säte; och gånge därvid järnvägen
med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.
Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning
af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.
Om förvaltning under konkurs.
19 §.
Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs af-
trädd, skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt
anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järn
vägen om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslo-
män blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut
varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel
mest förenligt.
Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,
och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.
Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets
sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,
göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.
Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,
där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,
som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar
tillämpas.
Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall
utgå af järnvägens afkastning och köpeskilling.
20
§.
Den tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till kon
kursbo hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47
§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs
afträdd.
Bihang till Riksd. prot. 1912.
1 Sami. 14 Höft.
24
186
Anses tÖrsäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borge
närerna ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms af
yttrande i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof
med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i kon
kursen, och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenä
rerna. Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §
konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej
sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för
parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för
att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid
åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då upp-
skofsyrkandet sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och
på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,
hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,
äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen
må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän
afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,
bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar samman
räknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte
utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt
ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas
beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens för
säljning ej äga rum.
Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i
andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak,
järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller
trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägs
styrelsen, som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens
förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af upp-
skofsbeslutet skall säljas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
21 §.
Är järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis
försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp,
som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen
utgå, där ej borgenärerna, i den ordning 59 och 60 §§ konkurslagen
stadga, till den försäljning lämna bifall, så ock inteckningshafvare,
h vilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill samtycker och för
187
inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen till den, som af
inteckningshafvaren och köparen utses.
Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning
utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen
ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa rätt.
Innan järnvägen blifvit såld, må konkursen ej afslutas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
22
§.
Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,
förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall fördelas
efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes företräde
gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutadt,
på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten årligen fördelas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.
188
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
skola erhålla följande ändrade lydelse:
24 §.
. Lösen föi joid eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning
intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för
själfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande
yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens
eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om er
sättningsbeloppet därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader
efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte
rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden
sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller
upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden
nos. Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller
ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan
borgen fri.
År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersätt
ningsbeloppet därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade
tid nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör
sådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt
likvid dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättnings
beloppet fastställdt genom öfverenskommelse emellan den ersättnings
tagande och den, som ersättningen gifvit, och förmenar intecknings-
ägaren värdet hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad
att, där ej full likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens upp
skattning af nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt;
dock gånge beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verk
ställighet.
Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller ut
göra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom
stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller
begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i hän
delse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller
lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,
vara förfallen och ankomma på ny pröfning.
26 §.
År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden
afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan er
sättningsbeloppet blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts
allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och
har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens huf
vudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter
ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord
ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge intecknings-
hafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,
som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
189
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej
tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.
190
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
La g
om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan
afledning af vatten.
Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dik
ning och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade lydelse:
År fast egendom, som blifvit i följd af de i 3 kap. gifna bestäm
melser afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att,
sedan löseskillingen blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan
å landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts
allenast en del af den egendom, hvari inteckningen är meddelad, och
har vid fördelning af löseskillingen likvid utfallit å inteckningens hufvud
stol, åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan för
delningen godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter ty nyss
sagts och tillika insända fördelningslängden. Har vid fördelning af er
sättning, som i 67 § afses, likvid utfallit å hufvudstol af intecknad gäld,
vare lag samma.
Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,
som i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,
äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den
rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej
tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22.
191
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Den lösen, grufägaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas vid utinålsläggningen. Sämjas ej par
terna om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af
enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordägai’en ansvarar för räntor och utskylder af jorden.
_ Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittnings
rätt innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,
om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren
skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom till
skyndas.
År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifva
jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konun
gens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom
är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid
utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan för
delningen godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos
domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelnings-
längden. Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det
hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.
192
Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från
den dag, utmåla förrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej
tillämpas, där marken blifvit afträdd före nämnda dag.
STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
193
Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen
den 14 mars 1911.
Närvarande:
Justitieråden
Quensel,
friherre Marks
von Wurtemberg,
Petrén,
Regeringsrådet
Wall.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justi tie-
departementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
12 september 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver
utarbetade förslag till
l:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen,
2:o) lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom,
3:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om
ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom,
4:o) lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den
14 juni 1907 om inteckning i tomträtt,
5:o) lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen,
6:o) lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock
angående undanskiftande af egendom i död makes bo,
7:o) lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom,
8:o) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken,
9:o) lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15
oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck
ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg
under konkurs,
Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Håft.
25
194
10:o) lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,
ll:o) lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan afledning af vatten samt
12:o) lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Tore Almén; och blefvo
desamma nu företagna till slutlig behandling.
Följande yttranden afgåfvos:
Förslaget till lag om ändring i yissa delar af utsökningslagen.
62 och 63 §§.
Lagrådet:
De tillgångar, som kunna tagas i anspråk vid utmätning, äro enligt
den i förevarande paragrafer förekommande indelning af tre slag: a) lös
ören, b) fast egendom och c) fordringar eller andra rättigheter. Be
träffande den ordning, i hvilken dessa arter af tillgångar böra tagas i an
språk, innebär förslaget — bortsedt från sådana fall, där gäldenär och
borgenär öfverenskomma om viss ordning eller utmätningen afser intecknad
fordran — allenast att lösören skola tagas i mät före såväl fastighet som
fordran eller annan rättighet. I fråga om ordningen mellan å ena sidan
fastighet samt å den andra fordran eller rättighet saknas alltså hvarje
regel. En jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna lydelsen
af' paragraferna berättigar helt visst till den tolkning, att borgenären äger
kräfva fordrans eller annan rättighets utmätande före fastighet, en tolk
ning som jämväl stödjes af hvad lagberedningen i sina motiv anfört i
ämnet. Då det emellertid synes vara af vikt, såväl att borgenärens rätt
uti ifrågavarande hänseende tydligt framgår af själfva lagen som ock att
en regel gifves för det fall, att något kraf icke framställes i fråga om den
ena eller andra tillgångens utmätande i viss ordning, torde i lagen böra
upptagas en regel, som utmärker, att fordran eller annan rättighet skall,
där ej öfverenskommelse i annan riktning träffats, utmätas före fastighet.
Att genom en sådan regel möjlighet betages gäldenären att utan borge
närens samtycke anvisa fastighet framför fordran eller rättighet lärer med
hänsyn till de anordningar i afseende å fastighetsauktion, som förslaget
afser att genomföra, äfven vara en fördel.
För det fall, att på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom
häftar för fordran, hvarför utmätning skall ske, innehåller 62 §, att fastig
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
195
heten skall utmätas, så framt ej borgenären hellre vill taga betalning ur
lösören. Detta stadgande skulle lätt kunna anses utesluta möjlighet för
borgenären att, när lösören ej funnes eller ej försloge till fordringens
gäldande, men fordran eller annan rättighet däremot funnes, taga dylik
tillgång i anspråk före fastigheten. Skulle emellertid med afseende å det
sammanhang, hvari stadgandet förekommer — nämligen i en paragraf, som
handlar om ordningen mellan allenast fastighet och lösören — nyssnämnda
tolkning förkastas, innebär detta, att bestämmelse saknas i fråga om inteck-
ningshafvarens rätt att i brist af lösören hålla sig till fordran eller annan
rättighet, innan fastigheten utmätes. En jämkning i syfte att tydligt utmärka,
hurusom dylik rätt står inteckningshafvaren öppen, torde vara af nöden.
Hvad slutligen angår det i 62 § intagna förbudet för intecknings-
hafvare att till förfång för annan utmätningssökande taga betalning ur
lösören för hvad af den intecknade fastigheten kan utgå, torde de skäl,
som ligga till grund för detsamma, böra föranleda, att ej heller fordran
eller rättighet får framför intecknad fastighet tagas i anspråk af inteck-
ningshafvare, när sådant skulle lända annan till förfång.
71 §-
Lagrådet:
Denna paragraf, som innefattar reglerna för utmätning af lös pant,
har ej undergått annan ändring, än att till densamma fogats en bestäm
melse af innehåll, att hvad i paragrafen är stadgadt icke skall äga till-
lämpning, när panten utgöres af inteckning i gäldenärens fasta egendom.
Enligt ordalydelsen synes denna undantagsbestämmelse lägga vikten därpå,
att äganderätten till fastigheten vid utmätningstillfället tillkommer gälde-
nären, under det att, såsom lagberedningens motiv gifva vid handen, me
ningen är, att bestämmelsen skall gälla under förutsättning, att ägande
rätten vid tiden för pantsättningen tillkom den, som verkställde pantsätt
ningen. Någon jämkning af ordalagen torde därför böra ske; och hänvisas
i sådant afseende till motsvarande stadgande i 54 § konkurslagen. Mot
den föreslagna nya bestämmelsen kan vidare erinras, att densamma endast
uttalar, att hvad i paragrafen är stadgadt ej skall i det afsedda fallet äga
tillämpning, men icke angifver, hvad som i stället skall gälla. Erforderlig
upplysning härom skulle vinnas, därest åt bestämmelsen gåfves en affatt
ning, som utmärkte, att utmätning af själfva panten ej skall äga rum utan
i stället den rätt till andel i inteckningen, som efter därom gällande sär
skilda stadganden må tillkomma gäldenären, tagas i mät.
196
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
74 §.
Lagrådet:
Denna paragraf föranleder vissa erinringar, som emellertid ansetts
lämpligast framställas vid 25 oeh 26 §§ i förslaget till lag om ändring
af vissa bestämmelser i inteckningsförordningen.
79 §.
Lagrådet:
I första stycket af denna paragraf har tillagts en föreskrift om
skyldighet för utmätningsmannen att affordra gäldenären uppgift å dem,
hvilka i fastigheten hafva inteckning för fordran eller rättighet. Något
O
O
P5
C?
giltigt skäl torde emellertid icke förefinnas att låta detta stadgande afse
allenast inteckningshafvare, utan synes utmätningsmannen böra åläggas att
affordra gäldenären uppgift å alla rättsägare i fastigheten, hvilkas rätt bör
vid den förestående auktionen iakttagas och hvilka således jämlikt 103 §
skola genom särskilda kallelsebref underrättas om auktionen.
82 §'
Lagrådet:
Innebörden af paragrafens sista stycke synes enligt lagberedningens
motiv vara, att där ny ägare af en fastighet tillika med denna förvärfvat
förre ägaren tillkommande andel af inteckning i fastigheten, den nye
ägaren, om han vill freda ägarehypoteket från utmätning för förre ägarens
gäld, har att, på sätt för skyddande af själfva fastigheten mot utmätning
för sådan gäld åligger honom, söka lagfart å fastigheten och att därjemte
i visst fall anmäla öfverlåtelsen hos den, som skall förrätta auktion å ägare
hypoteket. Hvad sålunda åsyftats framgår ej med tydlighet af den föreslagna
aftattningen. Denna utmärker icke, att fråga är allenast om sådan öfver
låtelse af ägarehypotek, som skett i samband med själfva fastighetens öfver
låtande, och uttrycket »motsvarande tillämpning» lämnar i förevarande fall
ej den ledning, som erfordras, utan skulle lätt kunna framkalla miss
förstånd.
87 §‘
Lagrådet:
Jämlikt förslaget skola, när fastighet blifvit utmätt, inteckningshafvare
och vissa andra rättsägare i fastigheten äga infria den utmätningssökande
borgenärens fordran och därefter göra gällande den rätt, som tillkommit
denne.
197
Enligt stadgandets affattning skulle därunder ej inrymmas den, som
i anledning af fastighetsförsäljning äger köpeskillingsfordran, hvilken, ehuru
ännu ej intecknad, äger förmånsrätt enligt 11 kap. 2 § jordabalken. Dylik
fordran lärer emellertid i det afseende, hvarom här är fråga, böra lik
ställas med penninginteckning.
För den händelse, att den utmätningssökande själ!’ är intecknings-
hafvare.och utmätningen afser allenast en del af hans fordran, innehåller
paragrafen, att utmätningssökanden framför den, som enligt paragrafens
bestämmelser infriat hvad utmätningen afser, äger förmånsrätt för åter
stående ford ringsbeloppet. Äfven i detta afseende lärer med intecknad
fordran böra likställas den, som medför förmånsrätt enligt 11 kap. 2 §
jordabalken.
102
§.
Lagrådet:
På sätt lagberedningen framhållit, torde den förhandling, hvarom
förmäles i denna paragraf, ej sällan påkalla beräkningar, hvilkas noggranna
utförande kräfver en afsevärdt lång tid, och har af denna anledning före
slagits, att förhandlingen må förläggas till ett särskildt sammanträde före
auktionen. I fråga om tiden för sådant sammanträde har dock gjorts den
inskränkning, att det ej må hållas tidigare än två dagar före auktionen.
Den tid för beräkningars utförande, som sålunda beredes, torde i allmän
het blifva fullt tillräcklig; men, såsom man synes kunna sluta af åtskilliga
yttranden, som afgifvits öfver lagberedningens förslag i denna del, torde
undantagsvis kunna förekomma, att längre tid blifver erforderlig. Med
afseende härå synes eu sådan jämkning af paragrafen vara önskvärd, att
ifrågavarande tid må något utsträckas, där särskilda förhållanden därtill
föranleda.
103 §.
Lagrådet:
1 fråga om skyldighet för auktionsförrättare!! att genom särskilda
kallelsebref underrätta rättsägare i fastigheten om auktionen användes i
förslaget likasom i gällande lag det uttryck, att rättsägarne skola under
rättas, »där de äro kände». Detta uttryck lärer stundom hafva tolkats så,
att, frånsedt det fall att auktionsförrättare!! har personlig kunskap om
rättsägares namn och adress, underrättelseplikt skulle åligga honom alle
nast i den händelse, att handlingarna i ärendet lämnade upplysning i
sådant afseende. Därest, såsom föreslagits, i 79 § stadgas skyldighet för
utmätningsmannen att vid utmätningen affordra gäldenären uppgift å dem,
hvilka i fastigheten hafva sådan rätt, att den bör vid auktionen iakttagas,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
198
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
torde det kunna förväntas, att handlingarna i regel komma att innehålla
de för kallelsebrefs aflåtande erforderliga uppgifter. I de fall, då så ej
blir förhållandet, bör emellertid auktionsförrättaren vara pliktig att, där
sådant utan större svårighet låter sig göra, på annan väg inhämta för
ändamålet nödiga upplysningar. För utmärkande af denna auktionsför-
rättarens skyldighet synas orden »där de äro kände» böra utbytas mot
annat uttryck, t. ex. »såvidt ske kan».
Därest denna hemställan bifalles, bör tydligen enahanda jämkning
vidtagas i bestämmelserna i 91 § angående aflåtande af kallelsebref till
rättsägare i utmätt fartyg eller utmätt gods i fartyg.
Angående tiden för kallelsebrefvens aflåtande innehåller 103 §, att
de skola med posten afsändas till inländska borgenärer så tidigt, att kallel
serna må komma dem till hända minst fjorton dagar före auktionen, och
till utländska borgenärer så fort ske kan. Då auktionen skall i allmänna
tidningarna kungöras minst fyra veckor före auktionsdagen, och auktions
förrättaren innan auktionen utsättes bör hafva inhämtat de upplysningar,
som äro erforderliga för kallelsebrefs aflåtande, torde anledning saknas
till det medgifna dröjsmålet med inländska borgenärers underrättande.
Enklast synes vara att i fråga om såväl inländska som utländska borge
närer stadga, att kallelsebrefven skola afsändas minst fyra veckor före
auktionen. Särskildt torde skäl till sådan ändring föreligga, därest, på
sätt vid 102 § blifvit ifrågasatt, den tidrymd, som må förflyta mellan
det i nämnda paragraf omförmålda sammanträde och auktionen, något
förlänges.
106 §.
Lagrådet:
Sådant sammanträde, som omförinäles i 102 §, har enligt motiven
till ändamål, att genom förhandling med rättsägarne utredning angående
de rättsanspråk, som äro fästa vid egendomen, må åstadkommas i så god
tid före auktionen, att auktionsförrättaren hinner före denna upprätta
borgenärsförteckning och på grund af densamma fastställa lägsta budet.
Ett tillgodoseende af detta syfte kräfver, att där dylikt sammanträde
hållits, någon förhandling med rättsägarne ej må äga rum vid auktionen,
samt att om ett rättsanspråks beaktande är beroende af anmälan, denna
måste göras vid det särskilda sammanträdet och ej får uppskjutas till
auktionen. Denna sammanträdets preklusiva verkan har visserligen på
pekats i motiven men lärer böra i själfva lagen, lämpligen i förevarande
paragraf, uttryckligen fastslås.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
107 §.
199
Lagrådet:
Bland poster, hvilka böra upptagas i den borgenärsförteckning, som
enligt förslaget skall upprättas före exekutiv auktion å fastighet, nämnas
i förevarande paragraf kostnaderna för förfarandet. Förslaget lämnar
emellertid ej någon föreskrift rörande frågan om den plats i förtecknin
gen, som denna fordringspost bör erhålla, en fråga som enligt senare
stycket af 126 § kan komma att blifva af stor betydelse. Väl uttalas i
lagberedningens motiv, att kostnadsbeloppet bör upptagas näst före ut-
mätningssökandens fordran; och att detta rimligen bör blifva en konsekvens
af de föreslagna nya principerna för exekution i fast egendom lärer väl
vid noggrannare eftertanke inses af de flesta. Men till förekommande af
missförstånd lärer det dock vara angeläget, att i själfva lagen på ett eller
annat sätt angifves, i hvilken ordning ifrågavarande exekutionskostnader
skola i förhållande till öfriga fordringar utgå ur blifvande köpeskilling.
Detta synes desto mera önskvärdt, som den bestämmelse första punkten
af förslagets 198 § (motsvarande 164 § i nu gällande affattning af utsök-
ningslagen) innehåller i fråga om exekutionskostnaders uttagande lätt
skulle kunna anses gifva stöd åt den uppfattning, att desamma skulle
likasom hittills äga företräde framför alla andra anspråk.
För öfrigt må i fråga om exekutionskostnaderna erinras, att enligt
gällande administrativa bestämmelser dessa kostnader i viss mån äro be
roende af köpeskillingens storlek, samt att för tillämpning af förslagets
bestämmelser om upptagande i borgenärsförteckningen af ett på förhand
fixeradt kostnadsbelopp alltså med nödvändighet förutsättes, att omför-
mälda administrativa bestämmelser undergå ändring.
Vid paragrafens affattande synes man ej hafva uppmärksammat, att
enligt åtskilliga äldre bestämmelser, som bekräftats genom förordningen
den 8 oktober 1861 angående ändring i vissa delar af 17 kap. handels-
balken, vissa af Stockholms stads brandförsäkringskontor till ägare af för
säkrad fastighet lämnade lån, hvilka ej kunna hänföras under 17 kap. 6 §
handelsbalken, skola medföra förmånsrätt i fastigheten framför däri in
tecknad gäld. Af hänsyn till dessa bestämmelser torde någon ändring
böra vidtagas i hvad förevarande paragraf innehåller under 2).
Slutligen må erinras, att paragrafen torde vinna i tydlighet, om de
bestämmelser, som under 2) förekomma i afseende å egendom, hvilken är
afträdd till konkurs, utbrytas ur det sammanhang, hvari de sålunda upp
tagits, och införas såsom fristående stadganden.
200
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
no §.
Lagrådet:
Därest ägare af fastighet upplåter rätt till viss årlig ränta i pen
ningar eller varor, kan enligt gällande lagstiftning den upplåtna rätten
intecknas antingen i den ordning, som gäller för inteckning af fordran,
eller enligt de regler, som jämlikt 54 § inteckningsförordningen gälla med
afseende å inteckning för afkomst eller annan förmån af fast egendom.
Det nu remitterade förslaget till ändring i vissa delar af inteckningsför-
ordningen åsyftar icke att göra någon rubbning häri. Har sådan rätt,
som nu är i fråga, intecknats i den för inteckning af fordran gällande
ordning — något som visserligen sällan torde vara fallet — lärer den-
samma enligt förslaget ock böra i borgenärsförteckningen uppföras såsom
fordran och således upptagas till visst kapitalbelopp. Vid sådant för
hållande torde det vara nödigt, att regler gifvas för uppskattandet af
dylik rätts kapitalvärde; och torde härutinnan böra gälla hvad som i
sådant afseende är för närvarande stadgadt i 128 § utsökningslagen.
Om denna anmärkning vinner afseende, föranledes däraf jämkning
i 150 §.
113 §•
Lagrådet:
Enligt förslaget skall lägsta antagliga auktionsbud öfverstiga summan
af de fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars
gäldande försäljningen äger rum, sammanräknad med kostnaderna för
förfarandet. Ifrågasättas kan, huruvida det är lämpligt att sålunda för
försäljning uppställa villkoret, att kostnaderna täckas af den bjudna köpe
skillingen. Då det enligt 198 § åligger utraätningssökanden att gälda kost
naderna, därest de ej kunna utgå ur köpeskillingen, är han med afseende
å desamma att likställa med en i det exekutiva förfarandet indragen for
dringsägare; och enligt 12G § andra stycket äger han alltså i sin dubbla
egenskap af utmätningssökande och innehafvare af fordran, som faller inom
lägsta budet, påyrka försäljning, ändå att det högsta bud, som göres, ej
täcker kostnaderna. En sådan möjlighet erhåller praktisk betydelse, då de
afgifna. buden ådagalägga, att icke hela kostnadsbeloppet men en del däraf
kan af köpeskillingen gäldas, ty uppenbarligen bör utmätningssökanden
merendels föredraga en försäljning med sådan utgång framför en resultat
lös auktion, som ådrager honom skyldighet att gälda hela kostnaden. Men
om det sålunda kan förväntas, att under angifna förhållanden utmätnings
sökanden i allmänhet kommer att sänka lägsta budet därhän, att kostnaderna
uteslutas, är svårt att inse, hvarför lägsta budet skall från början omfatta
201
kostnaderna. Bestämmelsen härom torde alltså böra utgå. Om denna
anmärkning vinner afseende, torde ur 125 § böra uteslutas bestämmelsen
om skyldighet för köparen att gälda hela beloppet af den kostnad, hvarom
i 198 § förmäles.
Då, på sätt ofvan vidrörts, försäljning kan enligt 126 § komma till
stånd, oaktadt lägsta budet ej uppnås, synes det oegentligt och ägnadt att
framkalla missförstånd hos spekulanter, om såsom förslaget innehåller
borgenärsförteckningen skall utan något förbehåll angifva, att försäljning
ej kommer till stånd, med mindre den såsom lägsta bud angifna summan
uppnås. En erinran om undantaget torde i borgenärsförteckningen vara
på sin plats. Iakttages denna anmärkning, föranledes däraf motsvarande
jämkning i andra stycket af 115 §.
Enligt motiven innefattar fastställandet af lägsta budet tillika be
stämmelse, att samtliga rättigheter, som finnas i borgenärsförteckningen
upptagna före utmätningssökandens fordran, blifva oberörda af försäljnin
gen, hvadan vid själfva utropet särskildt förbehåll om dessa rättigheters
bestånd icke bör ifrågakomma. Till förebyggande af missförstånd torde
emellertid höra i borgenärsförteckningen uttryckligen erinras, att försälj
ningen icke medför rubbning af dylika rättigheter.
I samband med granskning af förevarande paragraf synes böra-
erinras, att i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fäll för bolag
och förening att förvärfva fast egendom förekomma bestämmelser, som
ej synas låta förena sig med de nya grundsatser i fråga om exekutiv
fastighetsförsäljning, hvilka det föreliggande förslaget afscr att genomföra.
Enligt 6 § i nämnda lag äger bolag eller förening å exekutiv auktion
inropa fastighet, som jämlikt lagens föregående bestämmelser ej skulle
kunna annorledes af bolaget eller föreningen förvärfvas, men där sådant
inrop skett, åligger det i allmänhet inroparen att inom viss i lagen bestämd
tid åter afyttra fastigheten, vid äfventyr att eljest på Konungens befall-
ningshafvandes föranstaltande med densamma förfares så, som vore för
ordnande om dess exekutiva försäljning meddeladt enligt 28 § utsöknings-
lagen. Dessa bestämmelser åsyfta uppenbarligen, att under de i lagen
angifna förutsättningar tvångsförsäljning skall komma till stånd till hvad
pris som helst. Tydligt är alltså, att i händelse, såsom nu förevarande
paragraf af förslaget innebär, exekutiv försäljning kommer att göras bero
ende däraf att den bjudna köpeskillingen lämnar tillgång till vissa fordrin
gars gäldande, det icke längre låter sig göra att i fråga om nämnda tvångs
försäljning af bolags eller förenings fastighet utan vidare tillämpa utsök-
ningslagens bestämmelser. En omarbetning af 6 § uti ifrågavarande lag
Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Håft.
26
„
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
lärer följaktligen under förutsättning af förslagets genomförande vara
af nöden.
202
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
114
§•
Lagrådet:
För det fall, att innehafvare af inteckning i konkursbos fastighet
hos gäldenären äger fordran, som han bevakat i konkursen, gäller enligt
17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken, att borgenären endast i den män
fastigheten ej lämnar tillgång till gäldande af hans fordran är berättigad
till utdelning ur den återstående egendomen. De nya grundsatser för
slaget åsyftar att genomföra i fråga om exekutiv fastighetsförsäljning
måste tydligen medföra en viss svårighet i afseende å bestämmande af
den betalningsrätt, som sålunda i andra rummet tillkommer intecknings-
hafvaren. Enligt förslaget äga de oprioriterade borgenärerna ej få fastighet
såld å exekutiv auktion, med mindre köpeskillingen förslår till alla inteck-
ningshafvare och andra, som enligt 107 § skola upptagas i borgenärsför-
teckningen. Om på begäran af borgenärerna fastigheten blifvit exekutivt
utbjuden till försäljning men ej kunnat säljas, lärer detta förhållande icke
kunna åberopas såsom bevis, att densamma icke förslår till gäldande af
inteckningen eller någon del af dess belopp. Ty åt apbud, som under
stiga det för auktionen bestämda lägsta budet, kan något bevisvärde i
berörda hänseende icke tillmätas. Enligt förevarande paragraf äger emel
lertid inteckningshafvare, när exekutiv auktion å de oprioriterades vägnar
begärts af konkursförvaltningen, äska, att försäljningen i stället sker till
gäldande af hans fordran. Tydligt är, att utsikterna till ett positivt resultat
af försäljningen härigenom ökas, men naturligen kan det lätt tänkas, att
icke heller i sådant fall lägsta budet uppnås och att auktionen således
blir utan resultat. Hvilken betalningsrätt i konkursen, som i dylikt
fall skall tillkomma inteckningshafvaren, framgår ej fullt tydligt af för
slaget, men i lagberedningens motiv uttalas, att då inteckningen fortfarande
gäller i fastigheten och denna framdeles kan betinga högre köpeskilling,
inteckningshafvaren icke bör åtnjuta utdelning i konkursen, med mindre
han öfverlåter inteckningen å konkursboet. Denna uppfattning synes
emellertid leda till obillighet mot inteckningshafvaren. Det kan ej anses
rimligt, att inteckningshafvaren för att erhålla utdelning skall nödgas af
hända sig inteckningshandlingen samt därmed för framtiden uppgifva sin
personliga fordran hos gäldenären och tilläfventyrs äfven hos någon, som
på grund af borgen eller annorledes är personligen förpliktad enligt hand
lingen. På sin höjd skulle det kunna åläggas inteckningshafvaren att, på
sätt åsyftas i den föreslagna 21 § inteckningsförordningen, låta intecknings-
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 22.
203
rätten öfverflyttas å en annan handling, hvilken öfverlämnades till konkurs
boet; och borde, om detta skulle ifrågakomma, sistnämnda lagrum kom
pletteras med föreskrift om skyldighet för konkursboet att medverka till
dylik åtgärd.
Men äfven om sådana bestämmelser meddelades, torde intecknings-
hafvarens intressen få anses mindre väl tillgodosedda. När en inteck-
ningshafvare gjort allt hvad som lagligen ankommer på honom för att
konstatera den intecknade fastighetens otillräcklighet, och auktionen ut
visar, att under föreliggande förhållanden inteckningsbeloppet ej kan ur
fastigheten uttagas, synes billigheten kräfva, att betalningsrätt i annan
egendom tillerkännes den intecknade fordringen. Möjligheten af att fas
tigheten längre fram befinnes äga sådant värde, att inteckningen då kan
helt och hållet eller delvis utgå, lärer lika litet böra komma i betraktande
i konkursen, som det, när en fordran utkräfves hos den, som ingått s. k.
enkel borgen, kan tagas hänsyn till den utsikt den vid tiden för krafvet
insolvente hufvudgäldenären tilläfventyrs kan äga att framdeles förvärfva
tillgångar. Skulle inteckningen visa sig i själfva verket äga något värde,
förefaller det vida mera stötande, om detta skulle tillgodokomma konkurs
boet, som därigenom skulle göra en obehörig, måhända betydande vinst,
ån det skulle vara, att inteckningshafvaren befunnes hafva fått obehörigen
konkurrera för sin fordran eller någon del däraf, något som ju under
inga omständigheter kan föranleda, att han utfår mer än fordringens be
lopp och i hvarje fall medför, att konkursboet för hvad det utbetalt er
håller andel i inteckningen (ägarehypotek).
Hvad nu blifvit anfördt föranleder en hemställan, att från reglerna
i 17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken göres det undantag, att när under
konkurs fastighet blifvit till gäldande af intecknad fordran — hvarmed
här lärer böra likställas den, som medför förmånsrätt enligt 11 kap. 2 §
jordabalken — utbjuden till försäljning i den ordning utsökningslagen
bestämmer men försäljning ej kommer till stånd, innehafvaren af sagda
fordran och de, som efter honom äga särskild förmånsrätt i fastigheten,
skola äga rätt till betalning så som i nämnda paragrafer i handelsbalken
sägs, den för hvars fordran auktionen ägt rum dock endast för det belopp,
hvarmed fordringen må öfverstiga högsta budet vid auktionen.
I sammanhang med hvad sålunda blifvit anfördt må påpekas, huru
som det äfven i andra hänseenden än det nu berörda kan vara af betydelse,
huruvida ett misslyckadt försök till exekutiv försäljning af intecknad fas
tighet är till fyllest för konstaterande af fastighetens otillräcklighet för in-
teckningsbeloppets gäldande. Liknande spörsmål kan exempelvis uppstå
vid tillämpning af det i 5 § konkurslagen upptagna stadgandet, att borge
204
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 22.
när, som till säkerhet för sin fordran har inteckning i fast egendom, ej
äger rätt att söka gäldenärens försättande i konkurstillstånd, med mindre
det visas, att inteckningen är otillräcklig för gäldande af hans fordran.
En lagändring, sådan som den nu förordade, torde äfven för nyssberörda
fall lämna erforderlig ledning och således göra det öfverflödigt att, på sått
eljest lärer vara af nöden, förtydliga stadgandet i 5 § konkurslagen.
I öfrigt bör vid nu förevarande paragraf erinras,
att
den rätt, som
enligt paragrafens första punkt tilkommer inteckningshafvare och dem,
som i egendomen hafva bättre förmånsrätt, synes böra tilläggas äfven
borgenär, som har fordran, hvarför fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 §
jordabalken,
samt att
sådant yrkande, som i första punkten omförmäles,
uppenbarligen bör kunna framställas vid det särskilda borgenärssamman-
träde, som afses i 102 §, och icke, såsom förslagets ordalag innebära,
behöfva göras före detta sammanträde.
Slutligen må här påpekas ett förhållande, som, ehuru ej omedelbart
berörd t af förevarande paragraf, dock där med står i nära samband. Para
grafens sista punkt innehåller, att exekutiv försäljning af fastighet ej må
komma till stånd, om den skulle lända till förfång för de i borgenärs-
förteckningen upptagna rättsägare. Bland dessa ingå, enligt hvad 107 §
utvisar, innehafvare af skriftligen upplåten nyttjanderätt, servitut eller af-
komsträtt, så framt upplåtelsehandlingen är ingifven till auktionsförrättare!!
eller eljest för honom tillgänglig. Rättigheter af ifrågavarande slag skola
alltså vid exekutiv försäljning anses äga företräde framför de oprioriterade
borgenärernas anspråk att på det för dem förmånligaste sätt tillgodogöra
sig fastigheten. Detta innebär i själfva verket, att den rätt upplåtelsen
medfört är lika gällande mot upplåtarens oprioriterade borgenärer som
den varit mot upplåtaren själf. En dylik grundsats, hvilken i vår rätt
vunnit insteg redan genom den i sammanhang med 1907 års lagstiftning
om nyttjanderätt till fast egendom vidtagna ändring i 105 § utsöknings-
lagen, har emellertid i ett visst hänseende ej blifvit följdriktigt genom
förd. Af 47, 54 och 56 §§ i förordningen om inteckning i fast egendom
framgår nämligen, att när någon upplåtit nyttjanderätt till fast egendom
eller servitut eller afkomsträtt och därefter råkat i konkurs innan inteck
ning sökts, möjlighet ej vidare står öppen för rättighetens innehafvare att
genom inteckning bereda sig den trygghet mot förfoganden af säljarens
borgenärer, som under andra förhållanden är en verkan af inteckning.
Utan hinder af konkursen må väl inteckning sökas och erhållas men,
bortsedt från de fall, där utarrenderad eller uthyrd fastighet redan
tillträdts, äga borgenärerna möjlighet att vid försäljning af fastigheten
under hand eller å auktion af annan beskaffenhet än exekutiv underlåta
205
-
att göra förbehåll om rättighetens bestånd och därigenom — låt vara med
påföljd af skadeståndsskyldighet för konkursboet — bringa rättigheten att
upphöra. Att rättighetens innehafvare sålunda uteslutes från möjlighet att
genom inteckning skydda sig mot dylik rättsförlust måste Irån den ut
gångspunkt lagstiftningen intagit anses såsom en oegentlighet, något som
ock af lagberedningen framhållits i motiven till de lagförslag, på hvilka
de nu remitterade äro byggda. Med hänsyn till det sålunda anförda hem
ställes, att 47 § i förordningen om inteckning i fast egendom måtte upp-
häfvas och därmed sammanhängande jämkning vidtagas i 56 § af samma
förordning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
115 §.
Justitieråden
Quensel
och friherre
Marks von Wurtemberg
samt rege
ringsrådet
Wall:
Bestämmelsen, att i borgenärsförteckning skall af gemensam inteck
ning upptagas det belopp, hvarför egendomen svarar i förhållande till de
andra egendomarna, synes böra så affattas, att den hänföres, icke blott
såsom i förslaget skett till det fall, att flera af de intecknade egendomarna
skola vid en auktion säljas, utan jämväl till den händelse, att endast en af
egendomarna skall säljas.
116 §.
Lagrådet:
Från den i förevarande paragraf uttalade regeln, att hufvudstolen
af intecknad gäld, som faller inom lägsta budet, skall innestå i egendomen
i afräkning på köpeskillingen, göres i paragrafen undantag bland annat i
fråga om gemensamma inteckningar. Frånsedt det fall, att gemensamt in
tecknade egendomar säljas vid gemensamt utrop utan att särskildt utrop
föregått, skall nämligen gemensam intecknings kapitalbelopp, som faller
inom lägsta budet, innestå allenast i den händelse, att innehafvaren af in
teckningen gjort sådant medgifvande, som i 115 § sägs, d. v. s. med-
gifvit, att den gemensamma ansvarigheten må upphöra. Detta stadgande
synes emellertid lämna rum för tvekan, huruvida, för det fall att någon
af flera gemensamt intecknade fastigheter säljes exekutivt utan att de
öfriga fastigheterna indragas i förfarandet, innehafvaren af den gemen
samma inteckningen för att kunna påfordra kvarstående i den försålda
fastigheten med det belopp, som faller därå, är pliktig att uppgifva den
gemensamma ansvarigheten jämväl såvidt angår förhållandet mellan de
20G
icke försålda fastigheterna inbördes. Ett förtydligande af stadgandet synes
därför vara af behofvet påkalladt. Erinras må härvid, att innehafvaren
af den gemensamma inteckningen enligt stadgandet i 131 § kan öfverens
komma med inroparen att kvarstå i den försålda fastigheten med hvad
därå faller af inteckningens kapitalbelopp och att för giltigheten af sådan
öfverenskommelse icke uppställts såsom villkor medgifvande af den gemen
samma ansvarighetens upphörande i de öfriga fastigheterna för återstående
inteckningsbeloppet. Tillräcklig anledning torde saknas att för de båda
nu omförmälda fallen låta olika regler gälla uti ifrågakomna afseende.
i
123
§•
Lagrådet:
Af en jämförelse mellan denna paragraf och andra stycket af 115 §
maste den slutsats dragas, att man med ordet »utmätningssökandens i 123 §
velat beteckna äfven innehafvare af sådan gemensam inteckning, i förhållande
till hvilken lägsta budet skall i det uti 115 § andra stycket nämnda fall
bestämmas. Då detta icke öfverensstämmer med den terminologi, som
användes i öfriga delar af förslaget, och sålunda kunde föranleda miss
förstånd, hemställes, att ordet »utmätningssökandens i 123 § måtte er
sättas af annat uttryck.
126 §.
Lagrådet:
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke, att försäljning må komma
till stånd, oaktadt sådant fall ej är för handen, att försäljning skall äga
rum, hvilar — enligt sakens natur och efter hvad i motiven uttryckligen
angifves — på den förutsättning, att försäljning påyrkas icke blott af ut-
mätningssökanden utan äfven af innehafvare af sådana helt eller delvis
utom köpeskillingen fallande fordringar, som framför utmätningssökandens
äga företräde. De senares inflytande på frågan har i förslaget erhållit
det uttryck, att samtycke kräfves af innehafvare af de fordringar, hvilka
falla inom lägsta budet och icke fullt täckas af den bjudna köpeskillingen.
Då emellertid i det i andra stycket af 115 § omförmälda fall gemensam
inteckning, som äger bättre rätt än utmätningssökandens. fordran, faller
utom lägsta budet, sådant det enligt nämnda paragraf är bestämdt, skulle
enligt förslaget innehafvaren af dylik inteckning vara utesluten från allt
inflytande på frågan om försäljningen. Denna uppenbarligen ej afsedda
konsekvens torde böra förekommas genom ett utbyte af uttrycket »inne-
hafvare af fordringar, hvilka falla inom lägsta budets mot sinnehafvare af
fordringar, som äga bättre rätt än utmätningssökandens» eller dylikt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 22.
207
130 §.
Lagrådet:
För den händelse köpeskillingen ej blir å utsatt tid gulden och i
anledning däraf egendomen ånyo utbjudes till försäljning men sådan ej
kommer till stånd, innehåller paragrafen, att den försumlige inroparen
skall ersätta hvad vid förra auktionen bjudits utöfver lägsta budet. Denna
bestämmelse är uppenbarligen afsedd för det fall, att lägsta budet sam
manfaller med det belopp, som bort öfverbjudas, för att försäljning vid
första auktionen skulle kunnat komma till stånd. I andra stycket af
115 § förekommer emellertid uttrycket »lägsta budet» i en helt annan be
märkelse, så att detsamma kan i väsentlig män understiga det för åstad
kommande af försäljning erforderliga bud. Att vid förnyad auktion i fall,
som där afses, den försumlige inroparen skulle nödgas betala hvad vid
förra auktionen bjudits utöfver lägsta budet förefaller obilligt och torde
ej vara åsyftadt. Med hänsyn härtill synes uttrycket »lägsta budet» i
130 § böra utbytas mot ett annat, afpassadt jämväl för det i 115 § af-
handlade fall.
143 §1
Lagrådet:
Enligt hvad några i ärendet inkomna utlåtanden gifva vid handen,
har på vissa håll den uppfattning af förslaget gjort sig gällande, att då
egendomen försålts efter nytt utrop, hvad som erlagts af förre inroparen
eller influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen skall
under alla förhållanden vara förverkadt och, oberoende af utgången af
det senare utropet, gå till fördelning utan hänsyn till de i 130 § gifna
regler om försumlig inropares ersättningsskyldighet. Till undanröjande af
en dylik missuppfattning torde någon omredigering af såväl 143 som 161
§ vara önskvärd.
156 §.
Lagrådet:
Enligt paragrafen skall den omständigheten, att exekutiv auktion å
fastighet öfverklagats, ej utgöra hinder för lyftning af utdelning ur köpe
skillingen i annat fall, än att köparen bestrider lyftning. En dylik be
stämmelse synes kunna försvaras allenast från den utgångspunkt, att kö
paren, oberoende af frågan om lyftning, alltid eller i det vida öfvervägande
208
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
antalet fall hade anledning att infinna sig vid sammanträdet för köpeskil
lingens fördelning. Så lärer emellertid saken ej komma att ställa sig i
händelse af förslagets genomförande. Med hänsyn till bestämmelserna i
125 § kan det förväntas, att en köpare ofta nog kommer att redan å auk-
tionsdagen fullgöra hela sin betalningsskyldighet, och i sådant fall skulle
hans närvaro å fördelningssammanträdet i allmänhet ej tarfvas men, om
auktionen vore öfverklagad, kunna påkallas af bestämmelsen i förevarande
paragraf. Till undvikande af detta, tydligen oegentliga förhållande synes
i paragrafen böra vidtagas sådan ändring, att i där afsedt fall lyftning
utan säkerhet ej må äga ruin utan köparens medgifvande.
158 §.
Lagrådet:
Sedan landtränterierna numera blifvit indragna, synes hvad i denna
paragraf och på öfriga ställen i utsökningslagen stadgas om nedsättning af
medel i landtränteri böra utbytas mot bestämmelser, som ansluta sig till
de med anledning af landtränteriernas indragning meddelade föreskrifter.
169 §•
Lagrådet:
Hvad paragrafen innehåller om skyldighet för utmätningssökande,
som påyrkar tvångsförvaltning, att förskjuta nödig kostnad för förvaltnin
gen, har blifvit ställdt i sådant samband med stadgandet om tiden för dy
likt yrkandes framställande, att man skulle kunna föranledas till det anta
gande, att något kraf på förskott ej kunde ifrågakomma på annat sta
dium, än då yrkandet om tvångsförvaltning vore beroende på pröfning.
Tydligen bör det emellertid, äfven sedan tvångsförvaltning blifvit beslutad
och tilläfventyrs syssloman förordnats, tillkomma auktionsförrättare!! att
påkalla förskott. Någon jämkning i paragrafens affattning torde alltså
vara af nöden.
170 §.
Lagrådet:
I paragrafens första stycke förutsättes, att auktionsförrättaren alltid
kan finna lämplig syssloman att omhändertaga egendomen och besörja för
valtningen. Härutinnan torde emellertid svårighet stundom kunna möta,
särskilda då fråga är om icke utarrenderad jordbruksfastighet. Det lärer
därför kunna inträffa, att ehuru beslut meddelats om utmätt egendoms
209
sättande under tvångsförvaltning, dylik förvaltning i verkligheten ej
kommit till stånd. I sådant fall skulle den så kallade tvångsförvaltningen
innebära allenast, att så länge den fortfore, utmätningssökanden bibehölles
vid den förmånsrätt, som genom utmätningen för honom uppkommit. Det
synes dock mindre lämpligt, att ett sådant tillstånd upprätthålles, intill
dess utmätningssökanden eller annan borgenär genom sin åtgärd åstad
kommer dess upphäfvande. Ett stadgande torde därför vara erforderligt
af innehåll, att tvångsförvaltningen upphör, om det under viss angifven
tid visat sig omöjligt att finna lämplig syssloman.
Hvad som åsyftas med paragrafens andra stycke framgår ej af lag
texten med önskvärd tydlighet. Att därmed skulle afses, att syssloman
nen kunde annorstädes än i den utmätta fastigheten anvisa gäldenären nö
diga rum till bostad, synes icke troligt. Men om fastighetens hufvudsak-
liga afkastning vore att söka i den hyresinkomst, som kunde påräknas
för gäldenärens hittillsvarande bostad, och denna hvarken kunde delas
eller utbytas mot annan i samma fastighet, kunde ändamålet med tvångs
förvaltningen helt och hållet förfelas, därest gäldenären skulle bibehållas
vid bostaden. Att, under det borgenärerna ej blifvit förnöjda, åt gälde
nären beredes en förmån af ifrågavarande beskaffenhet i följd af den om
ständighet, att egendomen ej kunnat säljas, synes föga tillfredsställande.
Det hemställes förty, att gäldenärens rätt att få sig anvisade nödiga rum
måtte inskränkas till tiden intill nästa fardag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
172 §.
Lagrådet:
Hvad som skall utgå ur den vid tvångsförvaltningen uppkommande
nettobehållningen, innan något däraf må användas till gäldande af utmät-
ningssökandens fordran, angifves i paragrafen vara likvid för räntor och
andra årligen upplöpande belopp till de borgenärer, hvilka för sina fordrin
gar äga företräde framför utmätningssökanden. Enligt hvad lagberednin
gens motiv vid 67 § konkurslagen gifva vid handen, är det emellertid åsyftadt,
att därest under pågående konkurs boets fastighet ställes under tvångsförvalt
ning och sålunda konkursboets förvaltning af densamma afbrytes, kostnad
och arfvode för den af konkursboet utöfvade förvaltningen skall utgå med
bästa rätt ur den vid tvångsförvaltningen uppkommande behållningen.
Vidare lärer, i händelse konkursbos fastighet står under tvångsförvaltning
och boets ställning är sådan, att fordringar med förmånsrätt enligt 17
kap. 4 § handelsbalken skola utgå ur fastigheten, behållningen af tvångs
förvaltningen böra användas till dessa fordringars gäldande. Hvarken ford-
Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft.
27
210
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
ringar af sistnämnda art eller kostnad och arfvode för konkursboets
förvaltning af fastigheten torde kunna inrymmas under uttrycket räntor
och andra årligen upplöpande belopp.
175 §.
Lagrådet:
Enligt 24 § i förslaget till ändring af vissa bestämmelser i inteck-
ningsförordningen skall
hvarje
inteckning, å hvars hufvudstol betalning
utfallit vid fördelning af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsöknings-
lagen skola fördelas mellan rättsägare i den intecknade egendomen ändå
att försäljning af egendomen ej skett, vara till motsvarande belopp utan
verkan. Däremot föreskrifves i 175 § af förevarande förslag allenast be
träffande
utmätning ssökandes
intecknade fordran, att om vid fördelning af
medel, som influtit under tvångsförvaltning, likvid utfallit å hufvudstolen,
anmälan därom skall göras hos domaren eller rätten. Den brist på mot
svarighet, som sålunda förefinnes mellan de båda anförda stadgandena, lä
rer höra undanröjas. Härvid är emellertid att beakta, att om 24 § in-
teckningsförordningen ändras till öfverensstämmelse med 175 § utsöknings-
lagen, jämväl 168 § i sistnämnda lag bör undergå ändring.
Lagrådet:
Uppenbart är, att tillämpningen af de nya stadgandena i utsöknings-
lagen kommer att i många afseenden erbjuda betydande svårigheter för en
auktionsförrättare, icke minst vid uppgörande af borgenärsförteckning och
det däruti ingående fastställandet af lägsta budet under olika förutsätt
ningar. En väsentlig lättnad för auktionsförrättaren och jämväl en större
trygghet för en likformig tillämpning af hithörande bestämmelser skulle
utan tvifvel vinnas genom utfärdande af formulär för borgenärsförteckning
samt för protokoll vid borgenärssammanträde, auktion, köpeskillingslikvid,
fördelning af eljest influtna medel m. in.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
211
Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i förord
ningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom.
18
§•
Lagrådet:
I samma män det uppställes som önskningsmål, att den exekutiva
auktionen snarast möjligt vinner laga kraft, så att inroparen kan förfoga
öfver fastigheten, bör ock tillses, att anledning till klagan, som riktas mot
auktionens bestånd, i görligaste måtto undanrödjes. En alldeles motsatt
verkan torde emellertid frambringas af det föreslagna stadgandet, att in
teckna gshafvare skall äga ur egendomen utbekomma ersättning för den
kostnad, han fått vidkännas för bevakande af sin rätt till betalning ur
egendomen. Detta stadgande, som enligt lagberedningens motiv afser kost
nad såväl för lagsökning som för bevakande af inteckningshafvarens rätt
vid auktionen och likviden, kan uppenbarligen framkalla tvister af beskaf
fenhet att inverka på auktionens bestånd. I händelse framställdt kostnads-
anspråk bestrides, skulle visserligen enligt ordalydelsen af 108 § anspråket
upptagas såsom tvistigt; men i verkligheten torde denna bestämmelse hvar
ken kunna eller böra bokstafligen tillämpas, utan lärer auktionsförrättaren
komma att vid uträknande af lägsta budet reducera de anspråk, som af
honom anses uppenbart öfverdrifna och ägnade att obehörigt öka lägsta
budet. En dylik pröfning måste såsom inverkande på lägsta budet och
därmed på frågan om auktionens utgång kunna blifva föremål för klagan,
som kan leda till auktionens upphäfvande.
Den i förslaget åsyftade anordningen för tillgodoseende af inteck-
ningshafvares rätt att ur egendomen utfå ersättning för sin kostnad synes
därför icke kunna förordas.
Om däremot åt inteckningshafvaren, såsom för närvarande är för
hållandet, öfverlämnas att tillse, att i skuldebrefvet honom medgifves in
teckning jämväl för rätt att ur fastigheten uttaga kostnad af ifrågavarande
slag — en inteckning, för hvilken lagligt hinder ej möter, om blott ersätt
ningsbeloppet blifvit till visst maximum begränsadt — torde intet ligga i
vägen för att i händelse af tvist om kostnadens verkliga belopp auktions-
förrättaren, med tillämpning af de föreslagna 107 och 108 §§, afhåller sig
212
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
från hvarje pröfning af anspråket och, såvidt detsamma faller inom den
gräns inteckningen anger, upptager det i borgenärsförteckningen såsom tvis
tig^ hvarefter 151 och 15*2 §§ i deras föreslagna lydelse komma till
användning och tvisten sålunda icke inverkar på frågan om auktionens
bestånd. Såvidt åter anspråket afser högre belopp än det intecknade,
lämnas det utan afseende.
Ifrågasättas kunde att i lagen intaga föreskrift om visst maximum
för kostnaden och på denna väg, utan att inteckning för kostnadsersätt
ningen meddelats, framkalla enahanda förfaringssätt som det nyssnämnda.
En sådan anordning synes dock möta ett oöfverstigligt hinder i den mång
skiftande växling, de lokala förhållandena i vårt .land förete, och den där
med följande svårigheten att meddela en för alla landsändar afpassad
bestämmelse angående ett högsta ersättningsbelopp.
21 §.
Lagrådet:
Lagberedningen synes, enligt hvad motiven till 3 kap. 40 § i dess
förslag till lag om inskrifning af rätt till fast egendom utvisa, ansett, att
ägaren af gemensamt intecknade fastigheter skulle, där han disponerade
öfver inteckningen, kunna enligt förslaget fördela beloppet å de särskilda
fastigheterna eller med andra ord i stället för den gemensamma inteck
ningen insätta särskilda inteckningar i de särskilda fastigheterna till sam-
manlagdt enahanda belopp och med samma plats i förmånsrättsordningen
som den gemensamma inteckningen. Om sådant stode fastighetsägaren
öppet, borde uppenbarligen ett liknande förfarande kunna komma till stånd
genom samverkan mellan fastighetsägaren och annan innehafvare af den
gemensamma inteckningen. Emellertid torde en dylik rätt knappast kunna
härledas ur förslaget med dess nuvarande affattning. Det lagrum, som
härutinnan skulle vara tillämpligt, är 21 §. Men densamma torde i sin
föreslagna lydelse endast medgifva, att i stället för en inteckningshandling
sättes en eller flera andra handlingar, som hvar för sig afse hela det pant
objekt, som besvärats af den ursprungliga inteckningen. Det vore dock
synnerligen önskligt, att förslaget omarbetades så, att det möjliggjorde en
delning af gemensam inteckning, på sätt i motiven omförmäles. I de fall,
då en fastighet blir föremål för hemmansklyfning eller ägostyckning, lärer
erfarenheten visat, hvilka svårigheter som möta att åstadkomma upplösning
af den gemensamma ansvarigheten för inteckningarna. Betydelsen häraf
vid bildande af egna hem under den flerstädes med förkärlek omfattade
formen af ägostyckning torde ligga i öppen dag. Att göra en fördelning
213
af den gemensamma inteckningen beroende allenast af inteckningshafvaren
synes ej böra ifrågasättas, då sådant under vissa förhållanden kunde för
vederbörande fastighetsägare medföra afsevärda olägenheter. Men därest
fastighetsägare och innehafvare af inteckningen äro om åtgärden ense, lärer
annans rätt däraf ej beröras, om blott vid inteckningsdomstolen tillses, att
fördelningen af ansvarighetsbeloppet på de särskilda fastigheterna sker efter
de värden, som enligt 32 § äro i sådant afseende bestämmande. Den för
ändring, som nu förordats, synes föranleda sådan jämkning i 29 §, att
denna otvetydigt erhåller tillämplighet vid uppgifvande af gemensam an
svarighet.
22
§.
Justitierådet friherre
Marks von Wurtemberg:
Jag hemställer att det i förevarande paragraf och annorstädes i för
slagen förekommande ordet »dödning» måtte såsom ej öfverensstämmande
med godt språkbruk undvikas.
23 §.
Lagrådet:
I denna paragraf angifvas de verkningar, som den exekutiva försälj
ningen medför i fråga om inteckningarna i fastigheten, hvarjämte med
delas föreskrift, huru anteckning härom skall göras i inteckningsprotokollet.
Sedan sådan anteckning skett, lämnar protokollet fullständig upplysning
om inteckningsförhållandena i fastigheten efter försäljningen, och den jäm
likt 38 § gjorda anteckning om inledande af det exekutiva förfarande,
som ledt till försäljningen, skall såsom saknande betydelse icke vidare om
nämnas i gravationsbevis rörande fastigheten.
Om än vid den exekutiva försäljningen själfva inteckningsrätten
lämnats orubbad, kan emellertid försäljningen öfva inverkan på den person
liga fordringsrätt, som må vara förenad med inteckningshandlingen. Enligt
30 § gäller nämligen att, om borgenär ägt taga betalning ur köpeskillin
gen men låter intecknadt belopp, som kunnat gäldas ur köpeskillingen,
kvarstå i egendomen, den, som personligen svarade för fordringen, blir
fri från ansvarighet för beloppet. Skulle sådant fall vara för handen, att
för inteckning, som faller inom lägsta budet, kontant likvid utgår ur köpe
skillingen och inteckningen fortfarande är gällande, inträder tydligen ena
handa ansvarsfrihet. Därest i nu afsedda händelser inteckningshandlingen
icke förses med anteckning, som gifver vid handen i hvad mån den person
liga ansvarigheten upphört, kan rättsförlust lätteligen tillskyndas godtro
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 22.
214
ende tredje man, som blifvit innehafvare af handlingen. Någon upplys
ning uti ifrågavarande hänseende kan icke vinnas af handlingen, och i
gravationsbevis rörande fastigheten omnämnes icke vidare, att" den varit
föremål för exekutiv åtgärd. Till förebyggande af dylik rättsförlust måste
det sörjas för att handlingen i de angifna fallen varder försedd med på
skrift, af hvilken kan inhämtas, huru med den personliga ansvarigheten
förhåller sig. Då öfverenskommelse träffats om intecknadt belopps kvar
stående i fastigheten, kan öfverenskommelsen jämväl innehålla, att inro
paren skall öfvertaga personlig ansvarighet för beloppet och i enlighet här
med förbindelse i sådant afseende af inroparen tecknas å inteckningshand-
lingen. Om åter inteckning, som fortfarande skall äga bestånd, gäldas ur
köpeskillingen, är inroparen tydligen berättigad att utbekomma inteck-
ningshandlingen, och något hinder möter således ej för honom att åteckna
handlingen förbindelse om skuldens öfvertagande. Har inroparen försett
handlingen med förbindelse, som nu är sagd, lämnar handlingen upplys
ning om hvem den personliga ansvarigheten åligger. För det fall åter att
sådan förbindelse ej åtecknats, bör lagen innehålla stadgande om skyldig
het för auktionsförrättaren att å handlingen göra anteckning om den
lyftade betalningen eller om den träffade öfverenskommelsen angående in
tecknadt belopps kvarstående i fastigheten.
Då ur köpeskillingen gäldas intecknadt belopp, för hvilket fastigheten
efter försäljningen icke vidare häftar, bör det uppenbarligen under alla
omständigheter åligga auktionsförrättaren att å fordringshandlingen an
teckna den skedda likviden.
Föreskrifter om auktionsförrättarens åligganden i nu berörda hän
seenden torde böra införas å lämpligt ställe i utsökningslagen.
25 och 26 §§.
Lagrådet:
De i förevarande paragrafer upptagna nya bestämmelserna gå ut på
införande i svensk rätt af det s. k. ägarehypoteket. Innebörden af detta
rättsinstitut kan i korthet sägas vara den, att panträtt, som uppkommer ge
nom inteckning, kan under vissa förhållanden göras gällande af fastighets
ägaren själf. Medan enligt gällande lag en inteclmingshandling, så länge
den innehafves af fastighetsägaren, icke medför någon rätt att vid exekution
å fastigheten utfå inteckningsbeloppet, skall enligt förslaget fastighetsäga
ren kunna på grund af eu sålunda inneliggande inteckningshandling
uppträda såsom rättsägare vid exekutiv auktion och uttaga det kapital
belopp, som därvid kan utgå på inteckningen. Och när å ett intecknadt och
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 22.
belånadt skuldebref skett afbetalning eller skuldebrefvet eljest af borgenär
innekafves på sådana villkor, att lian ej äger utfå mer än en del af inteckna
de beloppet, skall, likaledes i motsats till hvad som för närvarande gäller, det
tillkomma fastighetsägaren att vid exekutiv auktion utkräfva återstående
beloppet.
Till stöd för de sålunda föreslagna rättsreglerna har lagberedningen med
fog framhållit, att desamma utgöra allenast en följdriktig utveckling af den
redan i gällande inteckningslagstiftning antagna grundsatsen, att infriade
inteckningshandlingar kunna med oförändrad inteckningsrätt åter utgifvas
af fastighetsägaren, hvar jämte erinrats om den obillighet mot fastighetsäga
ren och hans borgenärer, som det kan innebära, att, på sätt enligt gällande
lag blir fallet, en till förmånsrätten senare inteckning än den, som infriats
eller står ute för lägre fordran än inteckningsbeloppet, skall vid exekutiv
försäljning kunna rycka upp i bättre ställning än som från början tillkom
mit densamma. Af än större betydelse är emellertid under nu föreliggande
förhållanden ett annat, af lagberedningen jämväl anfördt skäl för ägarehy-
potekets införande, nämligen att detsamma påkallas af de föreslagna bestäm
melserna om exekutiv auktion å fastighet. Om, såsom nu föreslås, fastig
hets exekutiva försäljning skall göras beroende af att fordringar med bättre
rätt än utmätningssökandens kunna utgå och egendomens utbjudande allt
så skall föregås af fastställande utaf ett lägsta bud, hvarunder försäljning ej
må äga ruin, synes det vara ovillkorligen nödvändigt att i inteckningslag-
stiftningen vidtaga sådana ändringar, att man vid lägsta budets uträknande
har att taga hänsyn allenast till beloppen af de i fastigheten gällande in
teckningar och ej behöfver inlåta sig på frågan, huruvida eller i hvilken om
fattning dessa inteckningar må vara belånade, något som mången gång kan
vara omöjligt att på ett sådant stadium utröna.
Om således utan tvifvel starka skäl kunna åberopas till stöd för ägare-
hypotekets införande, må det å andra sidan ej förbises, att vissa ganska
af sevärda svårigheter möta, när det gäller att, på sätt nu föreslås, i det sven
ska rättssystemet inpassa ifrågavarande rättsinstitut.
Eu dylik svårighet, hvilken man vid förslagets utarbetande ej synes
hafva tillräckligt beaktat, ligger däri, att ägarehypoteket — eller noggran
nare uttryckt den form af ägarehypotek, som består i rätt för fastighetsäga
ren att utfå eu del af hvad som kan utgå för en af annan person innehafd in
teckning —■ utgör eu tillgång, som mindre väl lämpar sig att tvångsvis tagas
i anspråk af fastighetsägarens borgenärer, vare sig vid utmätning eller kon
kurs. Den osjälfständiga ställning, som, i händelse af ett dylikt ägarehypo-
teks afyttrande, förvärfvaren intager i förhållande till fastighetsägaren och
inteckningshandlingens innehafvare, måste tydligen i högsta grad inverka
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
215
216
på ägarehypotekets värde vid tvångsrealisation däraf. Lika litet som fastig
hetsägaren själf kan den, som från honom förvärfvat ett ägarehypotek, lag-
sökningsvis eller i rättegångsväg indrifva den förvärfvade andelen af inteck-
ningsbelÖppet. Enda möjligheten härtill läge däri, att inteckningshafvaren
för sådant ändamål tillhandahölle inteckningshandlingen eller förklarade
sig villig att låta beloppet afskrifvas å handlingen, något som näppeli
gen lärer kunna påräknas, allraminst i de talrika fall, där inteckningshafva-
ren innehar handlingen såsom pant för s. k. omslagsrevers och äger laglig
möjlighet att till gäldande af sin fordran afyttra panten i oförminskadt
skick. Med oförmågan att ur fastigheten utsöka ägarehypotek följer oviss
heten eller osannolikheten att kunna utfå ränta å det inteckningsbelopp, som
motsvarar ägarehypoteket. Huruvida enligt förslaget dylik ränta öfver huf
vud skulle kunna utgå till den, som från fastighetsägaren förvärfvat ägare
hypoteket, är i viss mån osäkert, men tydligt är, att den under inga omstän
digheter skulle kunna beräknas för längre tid än de tre sista åren före en
exekutiv försäljning, som förvärf var en ej ägde framtvinga.
Att under förhållanden sådana som de nu framhållna en tvångsför
säljning af ägarehypoteket i flertalet fall skulle vara liktydig med dess full
ständiga bortslumpande lärer ej behöfva närmare utvecklas. Den tillgång
ägarehypoteket representerar skulle, ehuru i och för sig måhända af stort
värde, likväl för fastighetsägarens borgenärer esomoftast vara så godt som
värdelös, om den allenast på nu antydda sätt kunde af dem tagas i anspråk.
Dess egentliga betydelse för borgenärerna komme då att ligga i det tryck,
som farhågan för ett bortslumpande kunde i vissa fall utöfva på fastighets
ägaren, men äfven fördelen häraf skulle i de fall, där den kunde tänkas spela
någon roll, lätt kunna gå borgenärerna ur händerna genom ett ur rättslig
synpunkt näppeligen angriplig! samförstånd mellan fastighetsägaren och
honom närstående eller eljest tjänstvilliga personer rörande ägarehypote
kets inropande i händelse det utbjödes å exekutiv auktion. En fastighets
ägare skulle sålunda tilläfventyrs kunna genom att till fulla värdet inteckna
sin fastighet och lämna inteckningshandlingarna såsom pant för obetydliga
fordringar göra den i själf va verket endast lågt belastade fastigheten oåt
komlig för borgenärer.
De olägenheter, som i antydda hänseenden äro förknippade med ägare
hypoteket på dess nu omförmälda stadium, undanröjas i viss mån genom de
bestämmelser den föreslagna 26 § innehåller i fråga om ägarehypoteks ut
brytande från inteckning, hvarmed det sammanhänger, och tillskapande af
en särskild inteckning för det utbrutna beloppet. Dessa bestämmelser haf
va till ändamål, bland annat, att förebygga ett sådant bortslumpande af
ägarehypotek, som i det föregående omnämnts, och torde i de fall, där de
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
217
skulle vinna tillämpning, också erbjuda den garanti häremot, som står att
uppnå. Tillämpningsområdet för ifrågavarande bestämmelser är emeller
tid tämligen begränsadt. Rättighet att påkalla sådant utbrytande af ägare-
hypotek, som nyss är nämndt, skall enligt förslaget förekomma endast när
ägarehypoteket uppstått genom afbetalning å själfva det inteeknade skulde
bref vet och kan äfven i dylikt fall uteslutas genom därom träffadt förbehåll.
Skulle sådant förbehåll hafva skett — något som kan förväntas blifva täm
ligen vanligt — eller skulle ägarehypoteket hafva sin grund i det ytterst all
mänt förekommande förhållande, att inteckningshandlingen utgör handpant
för en af fastighetsägaren utgifven omslagsrevers å lägre belopp än det in
tecknade, erbjuder förslaget ej någon som helst utväg att förebygga förut
omförmälda missförhållanden.
I detta hänseende synes någon ändring i förslaget vara oundgängligen
nödig. Beträffande det fall, att afbetalning ägt rum å själfva intecknings-
beloppet, torde erforderlig ändring ock kunna utan afsevärd betänklighet
genomföras på det sätt, att förbehåll om inteckningshafvarens frikallande
från medverkan till utbrytning förklaras sakna verkan emot fastighetsäga
rens borgenärer. Utbrytningen kan i sistberörda fall ej under några om
ständigheter leda till minskning af inteckningshafvarens panträtt, hvilken
enligt förslaget skall före utbrytningen såväl som efter densamma äga före
träde framför den, som grundas på ägarehypoteket; och de olägenheter, som
eljest kunna tänkas utgöra anledning till träffande af förbehåll mot utbryt
ning, synas i jämförelse med de nyss framhållna missförhållandena vid
tvångsförsäljning af outbrutet ägarehypotek vara alltför obetydliga att böra
få stå i vägen för borgenärers befogade anspråk på ändamålsenlig realisa
tion af gäldenär tillgångar.
I viss mån annorlunda ställer sig förhållandet, när ägarehypotek grun
dar sig därpå, att inteckningshandling utgör pant för en fordran hos fastig
hetsägaren å lägre belopp än det intecknade. Panthafvaren kan här, såsom
när det gäller annan lös pant, till sin fordrans betäckande afyttra inteck
ningshandlingen sådan den befinnes. Skulle i fall af denna art fordrings
ägaren kunna tvingas att medverka till sådan uppdelning af inteckningen, att
såsom pant kvarstode allenast en inteckningshandling å samma belopp som
hufvudförbindelsen, komme detta att te sig såsom en minskning af den sä
kerhet han lagenligt betingat sig. För de flesta fall torde visserligen denna
rättsminsilning vara endast skenbar. Så framt vid inteckningens belånande
densamma ansetts erbjuda fullgod pantsäkerhet, måste detta i allmänhet
hafva berott icke på det förhållande, att inteckningens belopp öfverstigit
fordringen, utan därpå, att ett mot fordringen svarande belopp antagits kun
na vid exekutiv försäljning utgå; och i sådan händelse bör det för långifvaren
Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
218
vara utan betydelse, huruvida det öfverslcjutande beloppet så att säga af-
skiljes från den ursprungliga inteckningen och göres till föremål för en sär
skild inteckning med sämre rätt än den förra. Men att fall kunna förekom
ma, där vid uppgörande af en lånetransaktion långifvaren just tager hän
syn därtill, att en såsom pant erbjuden inteckning till sitt belopp öfverstiger
lånet, kan naturligtvis ej förnekas.
I afseende å transaktioner af sistnämnda art skulle tydligen ett stad
gande om borgenärers rätt att påkalla afskiljande af det fordringen Över
skjutande inteckningsbeloppet blifva af reell betydelse. Att långifvaren ej
kunde med visshet påräkna att få tillgodonjuta den för lånet aftalade säker
heten skulle här vid lag i verkligheten innebära, att aftalet i viss mån ej af
lagen erkändes såsom giltigt. I och för sig torde ej mycket vara att häremot
erinra. Det förefaller onekligen stötande, att, såsom lätt kan blifva följden af
sådan pantsättning, som nu är i fråga, hos fastighetsägaren kan uttagas så
väl hela beloppet af den pantsatta och af panthafvaren afyttrade intecknin
gen som ock den del af hufvudfordringen, som öfverstiger hvad panthafva
ren genom inteckningens afyttrande bekommit; och en lagstiftning, som,
när andra borgenärers rätt är i fråga, förebygger ett dylikt resultat, torde
näppeligen kunna betraktas såsom alltför hänsynslös mot panthafvaren.
Däremot torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke lagen om den
öfver hufvud skall slå in på en väg sådan som den antydda, bör taga
det i viss män följdriktiga steget att i fall af antydda art'helt och hållet
frånkänna långifvaren rätt att afyttra den pantsatta handlingen och hänvisa
honom uteslutande till den utväg för panträttens utöfvande, som för närva
rande vid sidan af inteckningshandlingens afyttrande anses stå honom öp
pen: att själf uttaga inteckningsbeloppet i afräkning å hufvudfordringen.
En lagstiftning i denna riktning, hvilken ingalunda skulle sakna förebild i
främmande lag, komme helt visst att erbjuda vissa fördelar. Uppenbart är
emellertid, att densamma skulle föra tämligen långt, då den för att vara
följdriktig borde omfatta pantsättning såväl af inteckningar öfver hufvud
som af en del andra fordringar eller rättigheter och för sitt genomförande
skulle kräfva väsentliga rubbningar äfven i utsökningsväsendet. Då här
till kommer, att eu dylik lagändring skulle ganska djupt ingripa i rådande
sedvanor och uppfattning, torde den i hvarje fall ej böra komma till stånd
utan att föregås af en utredning, hvarom i nu föreliggande lagstiftnings
ärende ej kan blifva fråga. Under sådana förhållanden torde man böra
stanna vid att i förslaget vidtaga sådana ändringar, att när rätt till andel i
utelöpande inteckning tages i mät från ägaren af den intecknade fastigheten
eller fastighetsägaren försättes i konkurs, inteckningsliafvaren varder under
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
219
alla förhållanden pliktig att medverka till sådan utbrytning af andelsrätten,
som i den föreslagna 26 § åsyftas.
1 fråga om utmätning af fastighetsägares rätt till andel i utelöpan
de inteckning må vidare i detta sammanhang erinras, att af de föreslag
na nya bestämmelserna i utsökningslagen icke tydligt framgår, huru vid
dylik utmätning skall förfaras. Att döma af lagberedningens motiv synes
man hafva funnit 75 § utsökningslagen jämförd med andra stycket af 74 §
i samma lag gifva vid handen, att utmätningen skall verkställas så, att för
bud meddelas inteckningshandlingens innehafvare att utlämna handlingen
till fastighetsägaren eller att tillhandagå annan än utmätningsmannen eller
blifvande inropare med åtgärder för inteckningens uppdelning. En dy
lik regel, mot hvilken i sak intet synes vara att erinra, torde emellertid ej
låta sig otvetydigt härleda ur de angifna lagrummen; och lärer den för
ty böra erhålla formen af ett uttryckligt lagbud. I samband därmed borde
för att bereda förbudet nödig effektivitet stadgas, att detsamma skall teck
nas å inteckningshandlingen, där icke denna med inteckningshafvarens sam
tycke omhändertages af utmätningsmannen för åvägabringande af inteck
ningens uppdelning.
Enligt den föreslagna 26 § inteckningsförordningen skall på utmät
ningsmannen vidare ankomma att för uppdelningens slutliga genomföran
de utfärda en handling, innefattande sådant inteckningsmedgifvande, som
afses i 1 § af samma förordning. Hvad därmed åsyftas är mindre tydligt.
Jämlikt sistnämnda paragraf, hvilken det remitterade förslaget i motsats
till lagberedningens förslag lämnar orubbad, skall medgifvande af penning
inteckning för att äga verkan tecknas å eu fordringshandling. Men up
penbart är, att det ej kan få tillkomma utmätningsmannen att å fastighets
ägarens vägnar utfärda en handling, som ålägger denne eu personlig för
pliktelse. Annan möjlighet synes alltså ej föreligga än att för fall af ifrå
gavarande art eftergifva det för penningintecknings beviljande eljest upp
ställda villkoret, att en fordringshandling föreligger, något som i sak icke
torde medföra betänklighet, då såväl för närvarande som enligt förslaget
penninginteckning under åtskilliga omständigheter kan äga bestånd, fast
än fordran hvarå den grundats upphört.
I samband med förslagets förtydligande i senast angifna riktning stå
vissa andra spörsmål om innehållet af den handling utmätningsmannen har
att utfärda. I afseende å förfallotid torde den ursprungliga intecknings
handlingens bestämmelser — kvilka kunna afse långvarig amorteringstid,
vara förknippade med villkor eller eljest afpassade efter säregna förhål
landen — tydligen ej under alla omständigheter lämpa sig för den nya in
teckningshandlingen, och då någon bestämmanderätt om handlingens inne
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
220
håll naturligtvis ej kan tilläggas utmätningsmannen, lärer frågan böra lö
sas i skälfva lagen. Lämpligast torde vara att låta beloppet förfalla viss
i lagen angifven tid efter uppsägning. Ifrågasättas kan, huruvida icke
äfven beträffande den ränta, som skulle af utmätningsmannen utsättas i den
nya inteckningsbandlingen, bestämmelser borde meddelas i lagen. Detta
torde emellertid knappast vara af nöden, då någon tvekan skäligen icke kan
råda därom, att räntan bör blifva densamma som i den ursprungliga in
teckningsbandlingen. Att å andra sidan dennas innehåll, i hvad det till
äfventyrs rör sig om annat än kapital- och räntebelopp jämte förfallotid,
är utan all betydelse vid den nya handlingens utfärdande, eller med andra
ord att utmätningsmannen ej äger i denna handling införa andra, från huf-
vudhandlingen hämtade bestämmelser torde likaledes få anses själfklart.
Hvad nu anförts rörande inteckningshandling, som utfärdas af ut
mätningsman, torde i allo äga tillämpning, när fastighetsägaren kommer i
konkurs och konkursboet skall för att kunna lämpligen realisera befintligt
ägarehypotek utöfva fastighetsägarens rätt att få inteckning uppdelad. Äf
ven för sådant fall torde alltså bestämmelser motsvarande de nyss föror
dade böra meddelas.
I afseende å ägarehypotek, som grundas på en af fastighetsägaren full
ständigt inlöst inteckningshandling, bör naturligen gälla, att om handlingen
medför personlig ansvarighet för ägaren, densamma, i händelse af utmät
ning eller konkurs, ej bör få utan fastighetsägarens samtycke utgifvas, med
mindre å handlingen utmärkes, att personlig ansvarighet ej vidare äger
ruin. Till förebyggande af missförstånd torde detta böra tydligt uttalas
i lagen.
Såsom af lagberedningen anförts i motiven till dess förslag, kan det
inträffa, att afbetalning å en inteckning göres icke af fastighetsägaren men
af någon, som personligen ansvarar för inteckningsbeloppet och är berät
tigad att af fastighetsägaren söka sitt åter, exempelvis af en löftesman eller
en tidigare ägare af fastigheten. Huruvida under sådana omständigheter
rätt till andel i inteckningen skall tillkomma den som gjort afbetalningen
är ett spörsmål, som lagberedningen, enligt hvad motiven jämväl utvisa,
ansett böra, såsom till räckvidden sträckande sig utöfver inteckningslag-
stiftningens område, lämnas öppet. Ett sådant syftemål torde emellertid
icke uppnås med den föreslagna affattningen af 25 §. Stadgandet i sista
stycket af denna paragraf föranleder tvärtom, jämfördt med andra styc
ket, att när afbetalning å intecknadt belopp gjorts af någon, som på sätt
nyss nämnts, är ansvarig för inteckningen, fastighetsägaren och icke den,
som erlagt betalningen, har att vid exekutiv försäljning af fastigheten till
godonjuta inteckningshafvares rätt för det afbetalta beloppet. Hvad sista
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 22.
221
stycket innehåller om afbetalning torde alltså böra inskränkas till det fall,
att densamma gjorts af fastighetsägaren.
Justitierådet friherre
Marks von Wiirtemberg:
Jag anser mig höra vid nu förevarande paragrafer påpeka, att, i
händelse de föreslagna ändringarna i lagstiftningen om inteckning i fast
egendom varda antagna, det torde vara anledning att, innan de skola trä
da i kraft, taga under öfvervägande, huruvida desamma ej i någon mån bö
ra föranleda motsvarande ändringar i bestämmelserna om inteckning i far
tyg och om förlagsinteckning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
30 §.
Lagrådet:
Därest inteckningshafvare, som ägt taga betalning ur köpeskillingen,
låter intecknadt belopp, som kunnat därur gäldas, kvarstå i egendomen, blir
enligt hvad i förevarande paragraf stadgas påföljden, att den, som person
ligen svarade för fordringen, befrias från ansvarighet för sådant belopp.
Stadgandet synes gifva rum för tvekan, huruvida under detsamma inrym
mes jämväl det fall, att intecknad fordran, som ligger inom lägsta budet,
förfaller å sådan tid, att borgenären jämlikt föreskriften i 116 § andra styc
ket utsökningslagen kunnat före borgenärsförteckningens upprättande fram
ställa yrkande om kontant likvid men underlåtit att begagna sig af denna
rätt. Dylik underlåtenhet lärer emellertid icke böra inverka på den person
liga ansvarigheten; och ett förtydligande af stadgandet i denna riktning
synes därför böra ske.
33 §.
Lagrådet:
Sedan i första stycket af förevarande paragraf meddelats föreskrift,
att om den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteck
ningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller ock för
falla eller nedsättas, han ej är berättigad att för belopp, .som skulle falla å
den egendom, hålla sig till de andra egendomarna, där ej mellan honom och
öfriga rättsägare är annorlunda aftaladt, innehåller paragrafens andra
stycke i öfverensstämmelse med den lydelse, det erhöll i lagen den 25 juni
1909, att om aftal, hvarom sålunda är sagdt, blir vid rätten styrkt, detsam
ma skall i inteckna ngsprotokollet anmärkas, samt att, om aftal et blifvit i
inteckningsprotokollet anmärkt, detsamma är gällande jämväl mot ny rätts
ägare. Hvad andra stycket sålunda innehåller lärer innebära, att aftal af
ifrågavarande beskaffenhet skall i inteckningsprotokollet anmärkas, äfven
om aftalet ingåtts mellan vissa men icke alla rättsägare. Vid sådant för
hållande innebär tillvaron af en eller flera dylika anteckningar icke någon
garanti, att samtliga rättsägare lämnat sitt samtycke till åtgärden. I hvad
mån densamma inverkar på andra rättsägares anspråk är alltså en fråga,
som blir föremål för pröfning, först när egendomen underkastas exekutiv
behandling. En sådan anordning kan visserligen, ehuru i och för sig ej
fullt tillfredsställande, stå tillsammans med nuvarande utsökningsförfaran-
de men lärer svårligen låta förena sig med det nya förslaget till lag om änd
ring i vissa delar af utsökningslagen, hvilket åsyftar en exekution, där for
tast möjligt auktionen vinner laga kraft och egendomen öfverlämnas till
inroparens disposition. Tydligt är, att om åt exekutor öfverlämnas att
pröfva den inverkan, i inteckningsprotokollet antecknade aftal utöfva å de
särskilda rättsägarnes inbördes förhållande, sådant kan gifva anledning till
mångfaldiga tvister, som verka hindrande på auktionens lagakraftvin-
nande. Till förekommande häraf synes en återgång till det för 1909 års
riksdag framlagda förslag i ämnet vara att förorda. Detta förslag inne
bar nämligen, att för gemensam inteckningshafvares rätt att, efter inteck
ningens relaxation i en egendom, för det belopp, som skulle falla å denna,
hålla sig till de andra egendomarna erfordrades, att sådan rätt förbehållits
genom uttryckligt beslut af domstolen vid relaxationens meddelande, ett
förbehåll som enligt förslaget icke fick göras, med mindre rätten tillsett,
att samtycke därtill lämnats såväl af ägarne till de andra egendomarna
som af dem, hvilka hade antingen inteckning i egendomarna gällande med
lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning vore fråga,
eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt 11 kap. 2 §
jordabalken kunde häfta. Med ett sådant system vore i och med rättens be
slut klarhet vunnen beträffande rättsfölj derna af intecknings dödande eller
nedsättning i någon af två eller flera gemensamt intecknade egendomar.
Några praktiska svårigheter att bedöma, huruvida förutsättningarna för det
ifrågasatta beslutet vore för handen, torde för rätten icke möta. Hvilka
som hafva inteckning i egendomarna gällande med lika eller sämre rätt än
den, om hvars dödande eller nedsättning är fråga, kan utrönas utan annan
åtgärd än den, som erfordras för utfärdande af gravationsbevis. Tvekan
har visserligen yppats, hvilka i förevarande afseende skulle anses som äga
re; men då enligt den i inteekningsförordningen använda terminologi i
hvarje fall, där ägares samtycke erfordras för någon förändring beträffan
de en fastighets inteckningar, med ägare förstås den, som är behörig att
medgifva ny inteckning, lärer anledning saknas att i nu ifrågavarande hän
seende i uttrycket ägare inlägga annan betydelse. Med fordran eller
222
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
223
rättighet, hvarför egendomarna jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken kunde häf
ta, skulle i följd häraf förstas allenast dylik fordran eller rättighet, hvar-
för egendomen häftar i dens hand, som senast å densamma erhållit lag-
fart. I stad efter tre månader och å landet vid slutet af det ting, som in
faller näst efter sex månader sedan den sist meddelade lagfarten beviljades,
skulle alltså rätten kunna fullständigt öfverskåda, från hvilka rättsägare
samtycke till åtgärden erfordrades.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
34 §.
Lagrådet:
Då innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar framstäl
ler yrkande, hvarom i denna paragraf förmäles, måste den auktion, som blif-
vit utsatt att hållas å en af de gemensamt intecknade egendomarna, in
ställas och ny auktion utsättas för försäljning af denna jämte de öfriga egen
domar, hvilkas försäljning äskats. För denna nya auktion måste också nv
borgenärsförteckning upprättas, och den borgenärsförteckning, som tilläf
ventyrs redan uppgjorts för den först utsatta auktionen, kommer icke till
användning. För att förekomma, att sådan borgenärsförteckning onödigt
vis upprättas, synes det lämpligen kunna föreskrifvas, att yrkande af ifrå
gavarande innehåll skall framställas sist vid den tidpunkt, som enligt 106 §
utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller rättighet.
37 §.
Justitierådet
Quensel:
För det fall att egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit
styckad, meddelas föreskrift om de särskilda delarnas ansvarighet för inteck
nade beloppet. Men förslaget innehåller lika litet som gällande lag någon be
stämmelse,
när
eller
hur
styckningen skall ådagaläggas, för att vid densam
ma må fästas det afseende, att delarna blifva i exekutivt hänseende behand
lade som särskilda fastigheter.
Om, i brist af stadgande i motsatt riktning, det får antagas, att upplys
ning om styckningen må förebringas, ända till dess auktionen vunnit laga
kraft, kan detta uppenbarligen leda till allvarsamma rubbningar i det exe
kutiva förfarandet, rubbningar desto betänkligare som de störande inverka
på eu af grundprinciperna i föreliggande förslag till lag om ändring i vissa
delar af utsökningslagen. Den däri omförmälda borgenärsförteckning är
afsedd att bilda grundvalen för hela det följande exekutiva förfarandet, och
224
förslagets bestämmelser syfta till det mål, att sedan borgenärsförteckningen
blifvit upprättad, den med ledning däraf hållna auktionens bestånd icke vi
dare må kunna angripas. Man synes då ock böra fordra, att en på auktionen
i så hög grad inverkande omständighet, som att egendomen blifvit styckad,
styrkes innan borgenärsförteckningen upprättas. En bestämmelse härom
synes mig böra i utsökningslagen införas.
Hvad angår det sätt, på hvilket styckningen skall visas, för att afse
ende därå må fästas, torde vid lagens tystnad ej kunna undvikas, att såsom
tillfyllestgörande bevis godtages en fångeshandling, utvisande, att från den
intecknade fastigheten med äganderätt afskilts en del, utan att någon garanti
vunnits, att ej det fång, hvarigenom styckningen uppkommit, sedermera för
faller. Att i följd häraf svårlösta förvecklingar äro tänkbara inses lätt.
Ett försök att finna botemedel härför beträffande hvarje slag af styckning-
skulle emellertid leda in på frågor af allt för stor räckvidd att kunna i detta
sammanhang upptagas. Hvad angår styckning, som skett genom afsönd
ring efter ingången af år 1910, torde dock redan nu något kunna och böra
göras. Sådan afsöndring skall i förhållande till stamhemmanet ansvara alle
nast subsidiärt för gemensamma inteckningar. Visserligen gäller, att in-
teekningshafvaren äger på en gång söka betalning ur stamfastigheten och
lägenheten. Men häraf följer icke, med nödvändighet, att lägenheten går till
försäljning; detta inträffar först när köpeskillingen för stamfastigheten
icke räcker till hela intecknade beloppet. Härutinnan intaga dylika, lägen
heter således en privilegierad ställning framför de fastigheter, som på annat
sätt blifvit frånstyckade. Med hänsyn härtill bör ock en strängare måttstock
kunna anläggas, då det gäller att bedöma säkerheten för att afsöndringen icke
sedermera befinnes ogiltig eller rent af fingerad. Ett blygsamt kraf i sådant
syfte synes vara, att lagfart å fånget blifvit sökt. Jag hemställer därför, att
afsöndring, därå den subsidiära ansvarigheten skulle blifva tillämplig, icke
må såsom särskild fastighet behandlas, med mindre lagfart sökts å densamma.
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 22.
54 §.
Lagrådet:
Hvad som anmärkts vid 18 § föranleder en hemställan, att ur föreva
rande paragraf måtte uteslutas bestämmelsen, att rättighetens innehafvare
äger ur egendomen utbekomma den kostnad, han för bevakande af sin rätt
till betalning fått vidkännas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
225
Förslaget till lag om hvad iakttagas skall i afseende å infö
rande af lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordnin
gen den 16 .juni 1875 angående inteckning i fast egendom.
l §•
Lagrådet:
Paragrafen innebär, att hvad den föreslagna 25 § inteckningsförord-
ningen innehåller om ägarehypotek skall äga tillämpning jämväl i afseende
å inteckningar, som tillkommit före den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Att så sker är i själfva verket också nödvändigt. Ägarehypotekets införan
de torde, såsom i annat sammanhang framhållits, utgöra en oeftergiflig för
utsättning för tillämpningen af de nya grundsatserna rörande exekutiv för
säljning af fast egendom, och vid sådan försäljning kan ej skillnad göras
mellan äldre och nyare inteckningar.
På sätt vid 25 och 26 §§ inteckningsförordningen utvecklats, lärer
det emellertid, om ägarehypoteket skall införas i rättssystemet, vara nödvän
digt att till skydd för fastighetsägares borgenärer meddela sådana bestäm
melser, att, i händelse af ägarehypotekets utmätande från fastighetsägaren
eller då denne råkat i konkurs, inteckningshafvaren varder, oafsedt alla slags
förbehåll, pliktig att medverka till sådan utbrytning af ägarehypoteket, som
omförmäles i den föreslagna 26 § inteckningsförordningen. Hvad därom ytt
rats äger giltighet jämväl i afseende å inteckningar, som af fastighetsägaren
utgifvits medan äldre lag gällde. Inteckningshafvaren måste äfven här, utan
hänsyn till förbehåll, vara pliktig att uppvisa inteckningshandlingen för
sådan afskrifning, som erfordras för ägarehypotekets omsättande i en fri
stående inteckning. Af hvad tidigare anförts torde framgå, att det för fler
talet fall icke kan blifva tal om att häri kunde ligga någon kränkning af
inteckningshafvarens rätt. Sådant vore tänkbart endast i det fall, att en
långifvare, hvilken såsom pant för lånet bekommit inteckningshandling å
högre belopp än lånesumman, riskerade att, efter det öfverskjutande belop
pets afskiljande från inteckningen, denna ej skulle vid försäljning lämna
tillgång till lånebeloppets gäldande; och icke ens under dylika omständighe
ter lärer genom de af lagrådet ifrågasatta nya bestämmelsernas tillämpande
långifvaren kunna anses lida något verkligt förfång, om hänsyn tages där
till, att mellan den nya lagstiftningens antagande och dess ikraftträdande
Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft.
*
29
torde komma att förflyta en tidrymd, som är tillräcklig för fordringens ut
kräfvande.
Godkännes hvad nu anförts, föranledes däraf ändring i paragrafens
tredje stycke.
226
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
4 §.
Lagrådet:
I 38 § inteckningsförordningen, sådan den för närvarande lyder lik
som enligt dess affattning i det remitterade förslaget, stadgas, att då fast
egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen förordnande med
delats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt 51 § konkurslagen
äskats försäljning af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt
fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren
inkommit, beviset vid rätten uppläsas och i inteckningsprotokollet införas.
Enligt det remitterade förslaget innehåller paragrafen jämväl bestämmelse
om afförande af sådan anteckning, sedan fastigheten blifvit exekutivt såld, me
dan dylik bestämmelse saknas i nu gällande lag. Ändamålet med förevarande
paragraf är att bereda möjlighet att få sådan anteckning, som nu är i fråga,
afförd äfven i det fall, att fastigheten blifvit såld jämlikt nu gällande bestäm
melser i utsökningslagen. Enligt paragrafens ordalydelse är densamma
tillämplig, då utmätning eller annan dylik åtgärd, som ägt rum innan nya
lagen träd! i kraft, föranledt egendomens försäljning. Denna affattning är
emellertid icke fullt riktig. Det kan nämligen inträffa att, fastän åtgärd,
hvarom här är fråga, vidtagits efter nya lagens ikraftträdande, försäljnin
gen ändock skall ske med tillämpning af bestämmelserna i äldre lag. Så är
enligt öfvergångsstadgandena till förslaget till lag om ändring i vissa delar
af utsökningslagen förhållandet, därest begäran jämlikt 51 § konkurslagen
om försäljning af konkursbos fastighet skett efter dagen för lagens ikraft
trädande men konkursen börjats före sagda dag. Paragrafens tillämplighets
område synes därför böra angifvas så, att den skall afse det fall, att utmät
ning' eller annan åtgärd, hvarom jämlikt 38 § inteckningsförordningen an
teckning skett i inteckningsprotokollet, föranledt egendomens försäljning i
den ordning hittills gällande utsökningslag föreskrifver.
1 paragrafens tredje stycke afses den händelse, att inteckning utgjort
säkerhet för fordran å lägre belopp än det intecknade och fordringen kunnat
till fullo gäldas ur köpskillingen. Hvad sålunda åsyftats synes kunna ut
tryckas tydligare än som skett.
1 fråga om sådan inteckning, som nu nämnts, torde anteckningens af
förande icke böra medgifvas under annan förutsättning, än att antingen in
teckningen dödats eller förfallit eller ock densamma på grund af nye äga
227
rens medgifvande skall gälla för fulla beloppet. Enligt förslaget skulle äf
ven bevisning därom, att den å inteckningen belöpande utdelning lyftats, vara
tillfyllest för ändamålet, men denna bestämmelse synes böra utgå. Äfven
om lyftning äger rum, kan det nämligen tänkas — t. ex. i fråga om gemen
sam inteckning, då icke alla de gemensamt intecknade fastigheterna varit
indragna i det exekutiva förfarandet — att inteckningshafvaren är berätti
gad att fortfarande behålla inteckningen, och i sådan händelse kommer den
samma att i den försålda fastigheten gälla allenast för det belopp, som blifvit
lyftadt.
Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 22.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§
i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.
Lagrådet:
De vid 18, 25, 26 och 30 §§ i förslaget till lag om ändring af vissa
bestämmelser i inteckningsförordningen gjorda anmärkningar äro tillämp
liga jämväl å förevarande lagförslag.
Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurs-
lagen.
54 §.
Lagrådet:
Det tillägg, som i förslaget gjorts till paragrafens andra stycke, afser
att angifva, att därest borgenär, hvilken, såsom pant innehar sådan för
skrifning, som i tillägget omförmäles, icke vill föranstalta om pantens för
säljning, konkursförvaltningen dock icke äger rätt vare sig åt t sälja panten
eller att lösa den. Detta har emellertid beträffande lösningsrätten icke er
hållit tydligt uttryck genom det föreslagna tillägget, och hemställes därför,
att paragrafens lydelse måtte undergå någon jämkning.
228
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
57 §.
Lagrådet:
För sådant aflämnande af behållning, som i första punkten afses,
torde böra meddelas en tidsbestämmelse, öfverensstämmande med den, som
enligt andra punkten af 177 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar
af utsökningslagen gäller för afgifvande af sysslomans redovisning.
67 §.
Lagrådet:
Då bestämmelserna i förslaget till lag om ändring i vissa delar af ut
sökningslagen medföra, att där arfvode till gode män och sysslomän skall
utgå ur fastighet, som säljes i exekutiv ordning, arfvodet måste till visst be
lopp upptagas i den borgenärsförteckning, som upprättas före försäljnin
gen, förefaller det mindre lämpligt, att paragrafen innehåller ett stadgan
de, hvilket synes innebära, att det i hvarje fall står borgenärerna öppet att
bestämma arfvodet till viss procent af den köpeskilling, som kan komma att
vid försäljningen erhållas.
124 §.
Lagrådet:
Enligt gällande lag är det en plikt för sysslomän att realisera kon
kursboets af dem omhänderhafda egendom. Därvid äro de att anse såsom
ombud icke allenast för de oprioriterade borgenärerna utan äfven för inteck-
ningshafvare och andra prioriterade borgenärer, som i konkursen bevakat
sin fordran. Äfven dessa senare äro på grund af bevakningen berätti
gade att så vidt möjligt få sin fordran gulden i konkursen. Det vore såle
des ej riktigt att utan samtycke af bevakande inteekmngshafvare sälja den
intecknade fastigheten på sådana villkor, att inteckningsrätten komme att
kvarstå. Ett dylikt förfarande lärer väl ej ligga utom borgenärernas och
konkursförvaltningens formella kompetens, men detsamma torde medföra
förpliktelse för konkursboet att till inteckningshafvaren utgifva det inteck
nade beloppet. Och än mindre skulle det enligt gällande rätt kunna ifrå
gakomma, att konkursen — annorledes än på grund af förlikning eller ac
kord — afslutades utan att den till konkursboet hörande fasta egendomen
blifvit såld.
I dessa grundsatser medför förslaget väsentliga ändringar. Väl
torde äfven enligt förslaget konkursboet böra, vid påföljd som nyss är
nämnd, afhålla sig från försäljning på sådana villkor, att bevakad inteck
229
ning kommer att kvarstå i fastigheten. Men enligt den föreslagna 114 §
utsökningslagen må exekutiv auktion för konkursboets räkning ej leda till
försäljning, med mindre den bjudna köpeskillingen lämnar tillgång till för
nöjande af alla inteckningsbafvare och dem, som i fastigheten äga bättre rätt;
och följden häraf blir, att när ett af konkursboet anställdt försök af nyss an-
gifven anledning misslyckats, konkursen måste kunna afslutas utan fastighe
tens försäljning.
I sammanhang med den sålunda berörda bestämmelsen i 114 § stå
emellertid de föreskrifter samma paragraf innehåller om rätt för inteck-
ningshafvare och den, som i egendomen äger bättre förmånsrätt, att när
konkursboet påkallat auktion, ansluta sig till denna framställning och be
gära, att fastigheten säljes till gäldande af hans fordran och ej för de oprio
riterades räkning. Genom dessa föreskrifter är i viss mån sörjdt för att
en konkursborgenär, som äger speciell förmånsrätt i fastigheten eller ock
den bättre ställda generella förmånsrätt, som afses i 17 kap. 4 § handelsbal-
ken, skall i konkursen kunna göra denna rätt gällande i fastigheten. Vik
ten för borgenären af att sålunda för egen räkning få till stånd auktion å
fastigheten ligger också i öppen dag, bland annat så till vida som, hvad rö
rer de med speciell förmånsrätt i fastigheten utrustade fordringarna, det
jämlikt 17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken kan bero af denna auktion, huru
vida en eventuellt erforderlig utdelning ur annan egendom kan ifrågakom
ma. Skall emellertid detta de prioriterade borgenärernas intresse kunna
behörigen tillgodoses medelst nämnda rätt till anslutning, måste uppenbar
ligen äfven sörjas för att från konkursboets sida kommer att i hvarje fall
föranstaltas om en auktion, vid hvilken anslutningsrätten kan utöfvas.
Detta har ej i förslaget skett. Enligt förevarande paragraf står det nämli
gen borgen ärskollegiet fritt att, utan inhämtande af samtycke från bevakan
de inteckningshafvare och andra konkursborgenärer med lika eller bättre
förmånsrätt i fastigheten eller i all gäldenärens egendom, besluta, att kon
kursen skall afslutas, fastän försök till exekutiv försäljning af fastigheten
ej ägt rum. Härutinnan synes en ändring af förslaget vara ovillkorligen
nödig.
Paragrafens sista stycke bör erhålla enahanda affattning, som i la
gen den 5 juni .1909 gifvits åt motsvarande bestämmelse i 125 § af gällande
konkurslag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
230
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af
2
§ i förordningen den
18 september 1862 huru gäld Tid dödsfall betalas skall och om
urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i
död makes bo.
Lagrådet:
Med hänsyn till hvad som anförts i lagberedningens motiv såväl till
förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap 5 och 6 §§ handelsbalken (för
slaget till jordabalk I sid. 301) som till nu förevarande förslag är uppen
bart, att i sista stycket af det senare afses inteckning allenast såvidt den
samma rörer fast egendom. Denna innebörd torde emellertid böra i lag
texten tydligt utmärkas.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.
Lagrådet:
Enligt hvad denna paragraf innehåller skall i fråga om utmätning
af tomträtt samt försäljning utmätningsvis eller under konkurs af sådan
rättighet så förfaras, som för utmätning och dylik försäljning af fast egen
dom är stadgadt. I de nu remitterade förslagen till lag om ändring i vissa
delar af utsökningslagen och till lag om ändring af vissa bestämmelser i
konkurslagen hafva emellertid införts åtskilliga stadganden rörande fast
egendom och inteckningar däri, hvilka uppenbarligen böra äga tillämpning
jämväl å tomträtt och inteckningar i sådan rättighet men icke kunna sä
gas afse förfarandet vid utmätning af fast egendom eller vid försäljning
utmätningsvis eller under konkurs af dylik egendom. Så är otvifvelaktigt
förhållandet med de tillagda nya stadgandena i 71, 74 och 82 §§ utsöknings
lagen samt i 9 och 54 §§ konkurslagen, stadgandena i den föreslagna 91 §
utsökningslagen rörande utmätning och försäljning af gäldenären tillkom
mande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom, hvad 124 § konkurs
lagen enligt dess föreslagna nya lydelse innehåller därom, att konkurs må
231
afslutas utan att boets fasta egendom blifvit försåld, äfvensom stadgandet
i den föreslagna 126 § konkurslagen. Detsamma gäller beträffande de före
slagna stadgandena i utsökningslagen om tvångsförvaltning af fast egen
dom. Det torde därför vara erforderligt, att genom jämkning af vare sig
förevarande paragraf eller de omförmälda stadgandena i utsökningslagen
och konkurslagen dessa stadganden göras tillämpliga jämväl å tomträtt
och inteckningar i sådan rättighet.
I sammanhang härmed erinras, att därest, på sätt i en till innevaran
de års riksdag aflåten proposition blifvit föreslaget, institutet vattenfalls-
rätt införes i vår lag, de omnämnda stadgandena böra äga tillämpning jäm
väl å dylik rätt och inteckningar däri samt att i sådan händelse hvad i 36 §
4 mom. konkurslagen enligt dess lydelse i det remitterade förslaget finnes
stadgadt för det fall, att borgenär under de sista 30 dagarna före konkursens
början sökt inteckning i fast egendom eller i tomträtt för fordran, vid hvars
tillkomst sådan säkerhet ej betingats, bör gälla äfven i fråga om inteckning,
som sökts i vattenfallsrätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§
handelsba liten.
Lagrådet
lämnade förslaget utan anmärkning.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen
den 15 oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angå
ende lagfart, inteckning och utmätning af järnväg, så ock i
fråga om förvaltning af* järnväg under konkurs.
21
§.
Lagrådet:
I fråga om försäljning annorledes än utmätningsvis af fast egendom,
som tillhör konkursbo, uppställer 51 § konkurslagen olika villkor, alltefter
som försäljningen sker å offentlig auktion eller under hand. Det torde vara
232
åsyftadt, att hvad 51 § konkurslagen sålunda för de särskilda fallen stadgar
skall gälla äfven beträffande järnväg, hvilket emellertid icke i förevarande
paragraf erhållit tydligt uttryck. Någon jämkning af paragrafens orda
lydelse synes därför vara i nämnda afseende erforderlig.
Utöfver hvad i 51 § konkurslagen föreskrifves beträffande fast egen
dom i allmänhet, uppställes i förevarande paragraf såsom villkor för in
tecknad järnvägs försäljning under konkurs annorledes än utmätningsvis,
att inteckningshafvare, hvars rätt är af försäljningen beroende, därtill sam
tycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen till
den, som af inteckningshafvaren och köparen utses. Af villkoret om in
teckningens aflämnande vill det synas, som vore här icke afsedd annan in
teckningshafvare än den, hvars kapitalfordran icke täckes af köpeskillingen.
Men i själfva verket kan nästan hvarje inteckningshafvares rätt blifva af
försäljningen berörd, såvidt angår ränta å hans fordran. Enligt förslaget,
likasom enligt gällande lag, är det nämligen borgenärerna medgifvet att be
sluta ett uppskof med järnvägens försäljning, hvilket kan komma att sträcka
sig öfver en tidrymd af fem år, och under denna tid lärer det vara inteck
ningshafvare betaget att genom utmätning göra sin rätt i järnvägen gällan
de. Vid sådant förhållande och då konkursen genom järnvägens försäljning
annorledes än utmätningsvis förlorar sin verkan att upprätthålla inteck
ningshafvares rätt till ränta för längre tid än tre år, kan det, om järnvägen
försälj es under hand eller på auktion, som ej är exekutiv, lätt inträffa, att
inteckningshafvare, utan någon försummelse från hans sida, kommer att gå
miste om någon del af sin räntefordran. Det synes sålunda riktigast att
göra giltigheten af försäljning annorledes än å exekutiv auktion beroende
af samtliga inteckningshafvares samtycke, hvarvid villkoret om intecknings
aflämnande för dödande gifvetvis bör bortfalla.
Med stadgandet i paragrafens sista stycke lärer icke vara afsedt, att
förbudet mot konkursens utslutning innan järnvägen blifvit såld skulle gälla
afsilande af konkurs genom ackord eller konkursens nedläggande på grund
af bestämmelsen i 94 § konkurslagen. Till förekommande af missförstånd
härutinnan torde stadgandet höra något annorlunda affattas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.
233
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förord
ningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstå
ende för allmänt behof.
Lagrådet:
Den vid 158 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsöknings-
lagen gjorda anmärkning är tillämplig jämväl å förevarande paragraf.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni
1879 om dikning och annan afledning af vatten.
Lagrådet:
Den anmälan, som enligt första punkten af paragrafens första stycke
skall af Konungens befallningshafvande göras, afser att sätta domaren eller
rätten i tillfälle att verkställa anteckning i inteckningsprotokollet jämlikt
24 § inteckningsförordningen i dess nu föreslagna lydelse. Sådan anteck
ning torde dock icke böra verkställas, förrän egendomen verkligen blif
va af jordägaren frånträdd. Innan detta skett kan nämligen, enligt hvad
som framgår af 65 § dikningslagen, frågan om egendomens afträdande un
der vissa förutsättningar förfalla, ehuru löseskillingen blifvit nedsatt.
Nu förutsättes visserligen i förutnämnda punkt af 71 § dikningsla
gen, att egendom, som där nämnes, »är af trädd»; men då det sedan heter,
att föreskrifven anmälan skall, sedan löseskillingen blifvit nedsatt, oför
dröjligen göras, vill det synas, som om uttrycket, att egendomen är afträdd,
här vore användt för att beteckna allenast, att beslut om egendomens af
trädande blifvit fattadt. Till förekommande af tvekan om stadgandets in
nebörd torde följaktligen någon jämkning af dess ordalydelse vara erfor
derlig.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan
den 16 maj 1884.
Lagrådet
lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet
Erik Öländer
Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. lå Höft.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
235
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsiirenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 19 januari 191.2.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern
S taaff ,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve
E hrensvärd ,
Statsråden:
P etersson ,
S chotte ,
B erg ,
B ergström ,
friherre A delswärd ,
P
etrén
,
S tenström ,
L arsson ,
S andström .
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sandström anmälde i
underdånighet lagrådets utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut
den 12 september 1910 till lagrådet remitterade förslag till
l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;
2:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;
3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 an
gående inteckning i fast egendom;
4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen
den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;
5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;
Bihang till
Biksd. prof.
1912. 1 Sami. 14 Höft.
31
236
6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 sep
tember 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;
7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;
8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken;
9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15
oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck
ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järn
väg under konkurs;
10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879
om dikning och annan afledning af vatten; samt
12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj
1884.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departe
mentschefen :
»Såsom vid dessa lagförslags remitterande till lagrådet af dåvarande
chefen för justitiedepartementet erinrades, afse förslagen — hvilka äro
utarbetade på grundval af de bestämmelser, som ingå i andra afdelningen
af lagberedningens förslag till jordabalk — att, på sätt Riksdagen i
skrifvelse den 23 april 1903 ifrågasatt, med svensk rätt införlifva den i
främmande lagar i allmänhet omfattade grundsatsen, att fast egendom icke
får säljas utmätningsvis, med mindre den därför bjudna köpeskillingen
förslår till gäldande af åtminstone någon del af utmätningssökandens
fordran, samt att inteckningar, som hafva bättre rätt än denna fordran,
icke skola ur köpeskillingen kontant gäldas utan i afräkning å denna
innestå i egendomen. Vid den granskning förslagen inom lagrådet under
gått har någon gensaga mot genomförandet af denna princip icke fram
kommit. De anmärkningar, som framställts, afse till största delen, att de i
förslaget meddelade bestämmelserna måtte i särskilda afseenden fullständigas
eller förtydligas. I materiellt afseende hafva anmärkningarna hufvud
sakligen riktats dels mot den ståndpunkt det remitterade förslaget intager
i fråga om möjligheten för en fastighetsägares borgenärer att tillgodo
göra sig den tillgång, som det s. k. ägare hy poteket representerar, dels
mot förslagets bestämmelser angående inteckningshafvares rätt att i
fastighetsägarens konkurs erhålla utdelning ur andra tillgångar än den
intecknade fastigheten. I förstnämnda afseende har lagrådets granskning
utmynnat i en hemställan, att inteckningshafvare må förklaras pliktig att
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
237
medverka till uppdelning af sin inteckning, äfven om förbehåll träffats
om motsatsen, såvida nämligen fastighetsägaren tillkommande rätt till
andel i inteckningen blifvit utmätt eller hans egendom afträdts till kon
kurs. De skäl, som af lagrådet anförts för eu ändring af förslaget i
denna riktning, synas mig äga giltighet, och jag har därför låtit ut
arbeta bestämmelser i sådant syfte. Dessa hafva upptagits i en särskild
paragraf i inteckningsförordningen, för hvilken plats synts lämpligen
kunna beredas genom uteslutande af nuvarande 27 §, hvilken såsom
själfklar uteslutits i lagberedningens förslag till jordabalk och ej heller
har någon motsvarighet i 1907 års lag om inteckning i tomträtt. I
fråga om inteckningskafvares ställning i fastighetsägarens konkurs har
lagrådet såsom sin mening uttalat, att det remitterade förslaget här
utinnan icke tillräckligt tillgodoser inteckningshafvarens intresse, och
därför hemställt om sådan ändring, att dels konkurs icke må utan sam
tycke af inteckningshafvare, som bevakat fordran i konkursen, afslutas,
utan att fastigheten utbjudits till försäljning å exekutiv auktion och
tillfälle sålunda beredts inteckningshafvaren att ansluta sig till sysslo-
männens begäran om försäljning och därigenom få konstateradt, om och
i hvad mån hans fordran kan utgå ur fastigheten, dels att den inteck
ningshafvare, som påkallat försäljning af fastigheten men icke kunnat
få den såld, och de, som hafva sämre rätt än han, må utan hinder däraf
att deras inteckningar fortfarande äro gällande äga rätt till utdelning i
likhet med oprioriterade borgenärer. Ehuru jag icke kan dela lagrådets
mening, att en ändring af förslaget i nu antydd riktning skulle vara
ovillkorligen nödig, har jag, då inteckningshafvarnes intresse onekligen
skulle blifva bättre tillgodosedt genom de af lagrådet förordade bestäm
melserna och dessa synas mig kunna genomföras utan kränkning af de
oprioriterade borgenärernas berättigade anspråk, låtit enligt lagrådets
hemställan omarbeta bestämmelserna i den föreslagna 124 § konkurs
lagen och i 17 kap. 16 § upptagit regler angående inteckningshafvares
betalningsrätt i konkurs.
Såsom Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, framlades vid 1909
års riksdag proposition om bland annat den ändring i 33 § intecknings
förordningen, att innehafvare af gemensam inteckning efter relaxation af
inteckningen i en fastighet icke skulle för belopp, som därur bort utgå,
få hålla sig till de andra fastigheterna, med mindre rätt därtill blifvit
honom förbehållen i själfva beslutet angående relaxationen, samt att
sådant förbehåll ej finge göras utan samtycke af ägarne till dessa fastig
heter och dem, som i fastigheterna hade inteckning gällande med lika
eller sämre rätt än den, om hvars relaxation vore fråga, eller ock fordran
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
eller rättighet, hvarför fastigheterna kunde jämlikt 11 kap. 2 § jorda
balken häfta. Hvad sålunda föreslagits vann emellertid icke riksdagens
bifall. Vid sådant förhållande ifrågasattes icke någon ändring härutinnan
i det till lagrådet remitterade förslaget. Nu har emellertid lagrådet förordat
återgång till den ståndpunkt det äldre förslaget intog och såsom skäl
härför särskilt åberopat, att 33 § inteckningsförordningen med sitt
nuvarande innehåll svårligen låter förena sig med det nya system för
fastighetsexekutionen förslaget afser att genomföra. Vid sådant för
hållande och då de betänkligheter mot 1909 års förslag, som i lag
utskottet uttalades, synas mig vederlagda af hvad lagrådet däremot
anfört, har jag funnit mig böra ånyo framlägga detta förslag.
Vid den föreslagna 21 § har lagrådet anmärkt, att af densamma
icke med tydlighet framginge, att en gemensam inteckning kunde under
vissa förutsättningar uppdelas i flera särskilda inteckningar. Att sådan
uppdelning må kunna komma till stånd, är, såsom lagrådet framhållit,
af största vikt, då genom sådan uppdelning kan vinnas, att smärre
genom afsöndring eller annan jordstyckning uppkomna fastigheter fri
göras från den gemensamma ansvarigheten och de vådor, som med
denna äro förenade. På det att någon tvekan icke må kunna råda om
tillåtligheten af en sådan åtgärd, har jag i enlighet med lagrådets hem
ställan upptagit uttrycklig bestämmelse härom i förslaget. På grund af
inteckningsförordningens uppställning har denna bestämmelse måst få
sin plats bland öfriga stadganden om gemensamma inteckningar och
därför införts omedelbart efter 33 §, med hvilken den på grund af för
hållandenas likartade beskaffenhet äger ett visst sammanhang. Häraf har
betingats en ändrad nummerföljd för de närmast följande paragraferna.
Såsom lagrådet påpekat, är det i rättssäkerhetens intresse af stor
vikt, att den inverkan, som det exekutiva förfarandet kan hafva utöfvat
å sj kifva inteckningsrätten eller den med eu pennin geint eckning i all
mänhet förenade fordringsrätten, såvidt möjligt kommer till synes å in-
teckningshandlingen. Detta sker därigenom att denna af exekutor förses
med påskrift om det förändrade förhållandet. Enligt hvad erfarenheten
visat iakttages detta emellertid ingalunda alltid. Uttryckliga föreskrifter
om skyldighet för exekutiv myndighet att förse inteckningsliandlingarna
med sådana påskrifter hafva därför i enlighet med lagrådets hemställan
upptagits i förslaget. Med hänsyn till önskvärdheten af enkelhet i till-
lämpningen har det dock synts mindre lämpligt att, på sätt lagrådet
ifrågasatt, låta den föreskrifna påteckningen af exekutor för visst fall
ersättas af en påskrift, hvarigenom inroparen öfvertager ansvarighet för
inteckningen. Ifrågavarande föreskrifter återfinnas i 131 och 161 §§
238
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
239
utsökningslagen; 161 § i det remitterade förslaget har i stället införts
i ett andra stycke af 143 §, med hvars innehåll i öfrigt den står i nära
sammanhang.
Den vid 175 § utsökningslagen gjorda anmärkningen har föran-
ledt, att stadgandet i den föreslagna 24 § inteckningsförordningen därom,
att inteckning, å hvars kapital likvid utfallit vid fördelning af medel
enligt utsökningslagen, är till motsvarande belopp utan verkan, inskränkts
till att gälla sådana fall, då likviden utfallit å utmätningssökandens in
tecknade fordran, samt att motsvarande jämkning vidtagits i den före
slagna 168 § utsökningslagen. Häraf har betingats ett tillägg till 22 §
i ofvan nämnda förslag till ändrade bestämmelser rörande järnvägs ut
mätning och förvaltning under konkurs.
Lagrådets anmärkning vid 54 § konkurslagen har synts lämpligen
kunna iakttagas på det sätt, att sysslomännen, där inteckning i fast
egendom lämnats såsom pant, allenast berättigas att låta sälja den andel
i inteckningen, som tillkommer gäldenären. Härigenom vinnes ock
öfverensstämmelse med hvad den föreslagna 71 § utsökningslagen för
ett likartad! fall stadgar.
Den af lagrådet vid förslaget till lag om ändrad lydelse af 4 kap.
9 § i lagen om nyttjanderätt tilll fast egendom anmärkta ofullständig-
heten har synts mig lämpligen kunna afhjälpas genom ett allmänt
stadgande, hvarigenom tomträtt och tomträttsinteckning likställas med
fast egendom och fastighetsinteckning såvidt angår utsöknings- och kon
kurslagarnas tillämplighetsområden. Något omförmälande af vattenfalls-
rätt lärer däremot icke erfordras, enär enligt den därom numera genom
förda lagstiftningen vattenfallsrätt och inteckning däri i allo likställts
med tomträtt och tomträttsinteckning. Genom den vidtagna ändringen
i nyttjanderättslagen har den särskilda bestämmelsen i 90 § konkurs
lagen angående inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt blifvit öfver
flödig och därför uteslutits.
I fråga om det sätt, hvarpå vid exekutiv försäljning af fast egendom
lägsta budet skall fastställas, innehöll det remitterade förslaget den be
stämmelsen, att kostnaderna för förfarandet skulle däri inräknas. Med
hänsyn därtill att det skulle bero af utmätningssökanden, huruvida
försäljning borde ske äfven för det fall, att den bjudna köpeskillingen
icke uppnår det sålunda bestämda lägsta budet men täcker någon del
af kostnaderna, och att det vid sådant förhållande kunde förväntas, att
utmätningssökanden merendels skulle i dylikt fall föredraga, att försälj
ning komme till stånd, har lagrådet hemställt om sådan ändring i för
slaget, att kostnaderna för förfärandet icke måtte inräknas i lägsta budet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
240
Den sålunda föreslagna ändringen anser jag icke böra vidtagas. Gifvet
är, att i händelse af förslagets genomförande särskilda bestämmelser
måste meddelas angående hvad som skall utgå i auktionsprovision, då
försäljning icke kommer till stånd, och att provisionen för sådant fall
måste blifva väsentligen lägre än eljest; högre belopp än hälften af den
vanliga provisionen torde icke kunna ifrågakomma. Vid sådant för
hållande och då auktionsprovisionen nästan alltid utgör den största posten
bland kostnaderna för förfarandet skulle i många fall, där köpeskillingen
täcker allenast en del af dessa kostnader, fastighetens försäljning med
föra ökade utgifter för utmätningssökanden. Visserligen skulle denne
alltid äga rätt att bestrida eu. försäljning, som han funne för sig oför
delaktig, men utmätningssökanden kan ingalunda alltid förväntas vara
tillstädes vid auktionen och är då icke i tillfälle att på detta sätt före
bygga försäljning.
I sammanhang med den ändring i 1906 års lag angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom, som, på sätt
lagrådet erinrat, betingas af den nya utsökningslagen och därför vidtagits,
har någon jämkning måst göras i 21 § af förslaget till förändrade be
stämmelser rörande järnvägs utmätning och förvaltning under konkurs.
Smärre ändringar och tillägg eller jämkningar och förtydliganden,
som i öfrigt påyrkats inom lagrådet, hafva i allmänhet blifvit vidtagna,
och har jag i anledning af lagrådets därom gjorda hemställan låtit med
biträde af sakkunnig person inom departementet utarbeta åtskilliga pro
tokoll öfver auktioner och köpeskillingslikvider m. m., sådana dessa
förrättningar komma att gestalta sig enligt den nya lagstiftningen; och
torde dessa protokoll, hvilka äro afsedda att, därest förslaget upphöjes
till lag, bringas till vederbörandes kännedom, få såsom bilaga åtfölja
detta protokoll.
Den 15 december 1911 har Eders Kungl. Maj:t utfärdat lag om
ändrad lydelse af 139 § utsökningslagen. I öfverensstämmelse härmed
har 162 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsöknings
lagen blifvit affattad.
Med hänsyn därtill, att förslagen icke, såsom afsedt varit, kunnat
framläggas för 1911 års Riksdag, har tiden för deras ikraftträdande
satts till den 1 januari 1914 i stället för motsvarande dag 1913.
Föredraganden uppläste härefter i enlighet med det afgifna ytt
randet affattade förslag till
l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;
2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
241
3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom;
4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen
den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;
5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;
6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 sep
tember 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse;
så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;
7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;
8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken;
9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15
oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck
ning och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järn
väg under konkurs;
10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879
om dikning och annan afledning af vatten;
12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16
maj 1884;
13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 an
gående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom; samt
14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra
stycket i lagen den 18 oktober
1
907 angående ryttare-, soldat- och
båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stam
hemmanet;
och hemställde föredraganden, att förslagen måtte framläggas för
Riksdagen till antagande i ett sammanhang.
Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragan
dens hemställan; och täcktes, med bifall till densamma,
Hans Maj:t Konungen förordna, att nådig proposition
i ämnet af den lydelse bilaga . . . vid detta protokoll
utvisar skulle till Riksdagen aflåtas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
242
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Bilaga.
Exempel I.
Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus
län å landskansliet i Malmö den 15 maj 1914.
§ 248.
Med skrifvelse den 23 sistlidne februari både kronofogden N. N.
öfverlämnat handlingar, utvisande, att kronolänsmannen N. N. för verk
ställighet af Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december 1913 — hvari
genom ingenjören W. Ekström ålagts att till vice häradshöfdingen A.
W. Lindberg i Jönköping utgifva 840 kronor jämte ränta därå efter
5
%
från den 13 september 1913 tills betalning skedde äfvensom rätte-
gångekostnadsersättning med 119 kronor 50 öre — den 2 februari 1914
skrifvit i mät gäldenärens fasta egendom, från V96 mantal Reng n:o 8
afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora Hammars socken om 1
hektar 35,2 ar, om hvars utmätning i saknad af annan tillgång hos
gäldenären Lindberg i utmätningsärendet framställt begäran (63 §), samt
att gäldenären begärt, att blifvande auktion å egendomen måtte förrättas
här å landskansliet.
I anledning häraf hade auktion blifvit utsatt att hållas härstädes
denna dag klockan 11 förmiddagen. Kungörelse härom hade varit in
förd i länskungörelserna den 18 sistlidne mars, i Post- och Inrikes-
tidningar den 1, 8 och 15 påföljande april samt i Trelleborgstidningen
den 23 samma månad äfvensom uppläst i Oxie och Skytts härads
samtliga kyrkor. Särskilda kallelsebref med underrättelse om tid och
ort för auktionen hade den 23 sistlidne mars afsändts till kronofogden
N. N., handlanden C. Håkansson och apotekaren J. E. Wallin samt till
vice häradshöfdingen Lindberg och ingenjören Ekström; och hade i
kallelsebrefven angifvits, att auktionen skulle äga rum för gäldande af
Lindbergs icke intecknade fordran jämte ränta och rättegångskostnad
enligt Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december 1913 (103 § 2 mom.).
Då nu detta ärende företogs till behandling, upplästes först proto
kollet öfver utmätningen, hvaraf inhämtades, att egendomen, hvars
243
åbyggnader vore brandförsäkrade i försäkringsaktiebolaget Skandia för
9.000 kronor, blifvit af utmätningsmannen uppskattad till ett värde af
11,100 kronor.
Härefter föredrogos följande handlingar:
l:o) Ett den 20 november 1913 dagtecknadt köpebref, hvarigenom
J. E. Wallin för 12,000 kronor försålt ifrågavarande lägenhet till gälde
när en;
2:o) Taxeringsbevis, så lydande: »I 1913 års bevillningstaxerings-
längd öfver fast egendom inom Stora Hammars socken i Skytts härad
och Malmöhus län är apotekaren J. E. Wallin tillhöriga, från Vse mantal
Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 åsatt ett värde af
6.000 kronor; hvilket intygas. Trelleborg i häradsskrifvarekontoret den
7. mars 1914 N. N.»
3:o) Gravationsbevis af följande lydelse:
»Enligt Oxie och Skytts häradsrätts inteckningsprotokoll för de
senast förflutna tio åren och rättens inteckningsbok häftar den från
Vae mantal Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora
Hammars socken, hvarå apotekaren J. E. Wallin erhållit lagfart den
4 september 1911, icke för andra beviljade eller sökta och på pröfning
beroende inteckningar än den, som däri den 16 januari 1911 under
§ 82 i protokollet beviljats för 2,000 kronor med 5
%
ränta enligt
skuldebref den 30 december 1910 af P. J. Mårtensson till innehafvaren.
Detta äfvensom att ifrågavarande egendom den 2 februari 1914 tagits
i mät för vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs icke intecknade fordran
hos ingenjören W. Ekström, 840 kronor jämte ränta och rättegångs-
kostnadsersättning enligt Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december
1913; betygar Malmö den 9 april 1914.
På domareämbetets vägnar N. N.»
På gifven anmaning till närvarande rättsägare att anmäla och
bevaka sin rätt företrädde handlanden Håkansson och apotekaren Wallin
personligen samt vice häradshöfdingen Lindberg genom advokaten S.
Löfgren, hvaremot gäldenären icke lät sig afhöra,
Plåkansson företedde i hufvudskrift den i gravationsbeviset an
märkta inteckningen och bevakade på grund däraf fordran till 2,000
kronor i kapital samt ränta därå efter 5
%
från den 30 december 1912.
Wallin anmälde fordran å ogulden köpeskilling till belopp af 5,000
kronor jämte ränta därå efter 6
%
från den 20 november 1913 och
företedde till bevis härom en nämnda dag af gäldenären utfärdad köpe-
skillingsrevers å sagda belopp.
På grund af hvad sålunda förekommit uppgjordes följande
Bihang till Biksd. prof. 1912.
1 Sami. 14 Höft.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
32
244
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22-
Borgenärsförteckning (107 §).
2
?
Bf
i B 3
Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller
rättighetens beskaffenhet
Fordrings-
beloppet
Belopp,
som skall
innestå i
egendomen
Belopp,
som skall
betalas
kontant
Handlanden C. Håkanssons intecknade fordran
a) ränta efter 5
%
å 2,000 kronor från 80/12 1912 till
28/6 1914......
b) kapital ............
Apotekaren J. E. Wallins fordran å ogulden köpeskilling
! enligt revers den 20 november 1913
a) ränta efter
& % k
5,000 kronor från *°/u 1913 till
*«/, 1914................................ ;...............................................
b) kapital.......................................................................................
jKostnaderna för förfarandet:
a) auktionsprovision, beräknad å värderings-
summanJ) .................... ................................. 100:50
b) kungörelse
i Post- och Inrikestidningar
14: 85
c)
d:o
i Trelleborgstidningen ........... 7: so
d)
d:o
i Länskungörelserna ............... 2: 7 5
e) lagfartsbevis ....................................................... 3: — i
f) gravationsbevis ................................................. 2:
75
j
g) taxeringsbevis...................................................... 1:
50
;
h) utmätningskostnad............................................. 13: so i
i) protokoll vid auktionen och köpeskillings-
likviden högst................................................. 10: — ;
j) salubref å fastigheten .................................... 3: — j
k) laga kraft bevis ang. auktionen................. 2:
55
j
l) postporton ........................................................ 0: 65
Summa 162:
55
|
Vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs fordran enligt Malmö|
rådstufvurätts utslag den 1 december 1913
a) rättegångskostnadsersättning
b) ränta efter 5
26' 1914.........
148
89
2,000!—
iso;-:
5,000'—
2,000
148
180
! 5,000
89
162
55!
7,491|44j 2,000
å 840 kronor från ls/9 1913 till
c) kapital
Summa
119
33
840
8,483
50
02
96
2,000
162
5,491
119
33
840
6 , 483)9
6
J) Bestämmelse, att auktionsprovisionen skall beräknas, icke likasom hittills å den bjudna köpe
skillingen, utan å det värde, hvartill fastigheten af vederbörande utmätningsman uppskattats, kommer att före
lagändringarnas trädande i kraft utfärdas i administrativ ordning.
245
Efter antecknande häraf bestämdes lägsta budet i enlighet med
113 § utsökningslagen genom sammanräkning af de fordringsbelopp,
som i förestående förteckning upptagits före vice häradshöfdingen Lind
bergs fordran, samt kostnaderna för förfarandet, utgörande dessa poster
tillhopa 7,491 kronor 44 öre, och tillkännagafs, dels att det lägsta bud,
som, där ej förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad i
enlighet med 126 § 2 mom. samma lag, finge vid auktionen antagas,
måste öfverstiga nämnda summa, dels att af blifvande köpeskilling 2,000
kronor komme att jämlikt 116 § utsökningslagen innestå i egendomen,
hvaremot återstoden måste gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 § i
samma lag till annat föranledde.
Sedan förestående borgenärsförteckning blifvit för närvarande rätts
ägare och spekulanter uppläst och lämnad utan anmärkning, tillkänna-
gåfvos följande ytterligare villkor för försäljningen:
l:o) Egendomen med allt hvad därtill lagligen bör säljes med
samma rättigheter och skyldigheter, hvarunder förutvarande ägare den
samma innehaft, att tillträdas af köparen sedan han fullgjort sin betal
ningsskyldighet, dock med gäldenären eller arrendator förbehållen rätt
enligt 133 § utsökningslagen.
2:o) Växande gröda, som kan finnas å egendomen och ej tillhör
brukare eller annan, hvilken har nyttjanderätt till egendomen, går i samma
utrop som egendomen (124 §).
3:o) Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, är egen
domen i hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen
utgående afgift, som före denna dag förfallit till betalning (134 §).
4:o) Köparen har att ensam gälda de med lagfart å köpet förenade
kostnader, stämpel å köpebrefvet därunder inberäknad.
5:o) Af blifvande köpesumma skall genast efter klubbslaget kon
tant betalas en sjättedel, dock ej mer än hvad som enligt borgenärs-
förteckningen bör i reda penningar gäldas och ej mindre än samman
lagda beloppet af kostnaderna för förfarandet. Vill köparen hellre ställa
pant eller borgen såsom för egen skuld för hvad sålunda skolat gäldas,
vare det ock gillt. Erbjuder köparen inteckning i egendomen såsom
pant, må den godkännas endast såvidt inteckningens kapitalbelopp ligger
inom inropssumman så ock inom det af utmätningsmannen å egendomen
satta värde samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän bevill
ning för egendomen utgick för år 1913. Gitter ej köparen gälda eller
ställa säkerhet som nu sagts, kommer egendomen att genast ånyo ut
ropas till försäljning (125 §).
6:o) Härutöfver åligger det köparen att sist å det sammanträde,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
246
som för fördelning af köpeskillingen kommer att äga rum härstädes den
26 nästkommande juni, inbetala den del af köpeskillingen, som enligt
borgenärsförteckningen bör i reda penningar gäldas och icke redan vid
auktionen blifvit sålunda gulden (130 §).
7 :o) Visar köparen vid fördelningssammanträdet, att fordringsägare,
som enligt borgenärsförteckningen skulle erhålla betalning i reda pen
ningar, lämnat honom anstånd med betalningen, eller finnes han själf
berättigad till sådan betalning, äger han å köpeskillingen afräkna mot
svarande belopp; dock skall, om Konungens befallningshafvande det
äskar, ställas pant eller borgen för återbäring i händelse beloppet sedan
skulle finnas tillkomma annan borgenär (131 §).
8:o) Skulle köparen uraktlåta att inom föreskrifven tid fullgöra sin
betalningsskyldighet, är köpet ogillt, och egendomen kommer då att på
köparens risk utbjudas till försäljning å ny auktion, hvarjämte Konungens
befallningshafvande ofördröjligen låter å exekutiv auktion försälja den
pant, som köparen kan hafva ställt, eller ock hos hans löftesmän utsöka
borgensförbindelse, som blifvit aflämnad (130 §).
Sedan härefter (119 §) till ledning för spekulanterna meddelats, att
försäljningen komme att äga rum i uppslag (120 §), skreds till utrop af
egendomen, hvarvid efter åtskilliga bild och öfverbud kronolänsmannen
P. J. Larsson stannade för högsta budet, 8,500 kronor, som med klubb
slag fästades. Larsson inbetalade genast 1,500 kronor kontant och upp
lyste, att inropet skett för änkefru Carolina Ekströms i Malmö räkning,
samt ingaf till styrkande häraf en af henne utfärdad vederbörligen be
vittnad fullmakt att inropa egendomen.
Konungens befallningshafvande godkände det sålunda gjorda budet
och förklarade alltså egendomen såld till änkefru Carolina Ekström för
8,500 kronor.
Härefter tillkännagafs, att sammanträde för köpeskillingens fördel
ning komme att äga rum härstädes fredagen den 26 nästkommande juni
klockan 11 förmiddagen, då köparen hade att fullgöra sin betalnings
skyldighet och de, som gjorde anspråk på andel i köpeskillingen, ägde
tillstädeskomma för att bevaka sin rätt.
Slutligen meddelades, att klagan öfver auktionen finge föras genom
besvär, hvilka klaganden hade att tillika med protokollet öfver förrätt
ningen ingifva till liofrätten öfver Skåne och Blekinge före klockan 12
å tjugonde dagen härefter, denna dag oräknad, eller alltså torsdagen
den 4 juni 1914, vid äfventyr att besvären eljes icke upptoges till pröf
ning, dock att klagan öfver borgenärsförteckningen, som icke afsåge
bestämmande af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, borde
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
föras genom besvär öfver blifvande utslag i fråga om köpeskillingens
fördelning (213 §).
Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.
Som ofvan.
In fidem
N. N.
Landssekreterare.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.
247
Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus
lön å landskanslist i Malmö den 26 juni 1914.
§ 307.
Sedan änkefru Carolina Ekström i Malmö å exekutiv auktion den
15 sistlidne maj inropat från ingeniören W. Ekström utmätta, från Vse
mantal Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:r 5 i Stora
Hammars socken, hade sammanträde för fördelning af köpeskillingen
blifvit utsatt att äga rum här å landskansliet klockan 11 förmiddagen
denna dag.
Då detta ärende företogs till behandling, inställde sig köparen
genom kronolänsmannen P. J. Larsson såsom lagligen befullmäktigadt
ombud, apotekaren J. E. Wallin personligen samt vice häradshöfdingen
A. W. Lindberg genom advokaten S. Löfgren.
Köparen, som enligt borgenärsförteckningen äger å köpeskillingen
afräkna ...................................................................................... kronor 2,000
och vid auktionen kontant guldit......................................... ))
1,500
erlade nu genom Larsson ytterligare ................................... »
5,000
Summa kronor 8,500
och förklarades alltså hafva rätteligen fullgjort sin betalningsskyldighet.
Härefter verkställdes fördelningen af den del af köpeskillingen,
som blifvit i reda penningar gulden, eller 6,500 kronor, på sätt framgår
af följande
248
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Fördelningslängd.
Ordnings
nummer.
Fordringens beskaffenhet.
Fordrings-
beloppet.
i.
Ränta å handlanden C. Håkanssons intecknade fordran
148:
8 9
2.
Apotekaren J. E. Wallins fordran å ogulden köpeskilling
a) ränta ..........................................................................
180:
—
b) kapital ........................................................................ 5,000: —!
1
3.
Kostnaderna för förfarandet ............................................
162:
55
1
4‘
Vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs fordran
a) rättegångskostnad ....................................................
119:50
b) ränta ..........................................................................
33:02
i
c) kapital ........................................................................
840:
—
1
5.
Gäldenär en tillkommande öfverskott å köpeskillingen...
16:
04
Summa 6,500:
—
Wallin och S. Löfgren å sin hufvudmans vägnar öfverenskommo
härefter, att lyftning finge ske utan pant eller borgen (155 §), och fann
Konungens befallningshafvande, då auktionen vunnit laga kraft (156 §),
skäligt medgifva sådan lyftning. De i fördelningslängden under n:o 2
och 4 upptagna beloppen utbetalades alltså till Wallin och Löfgren,
hvaremot de under n:o 1 och 5 omförmälda medlen skulle för veder-
börandes räkning nedsättas i riksbanken (159 §).
Vidare tillkännagafs, att som köparen behörigen fullgjort sin
betalningsskyldighet och auktionen vunnit laga kraft, Konungens befall
ningshafvande ville i vanlig ordning utfärda köpebref å egendomen (132 §)
äfvensom hos domhafvanden i Oxie och Skytts härads domsaga göra
anmälan om egendomens exekutiva försäljning (168 §).
Slutligen meddelades, att klagan öfver detta Konungens befallnings-
hafvandes utslag i fråga om köpeskillingens fördelning finge föras genom
besvär, som klaganden hade att tillika med protokollet öfver förrättningen
ingifva till hofrätten öfver Skåne och Blekinge före klockan 12 å tju
gonde dagen härefter, denna dag oräknad, eller torsdagen den 16 juli
1914, vid äfventyr att besvären eljes icke upptoges till pröfning (213 §).
Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.
Som ofvan.
In fidem
N. N.
Landssekreterare.
Anmärkning.
Då räntan lyftes å det i egendomen intecknade skuldebrefvet,
åligger det enligt 161 § utsökningslagen Konungens befallningshafvande att därom
249
göra anteckning å inteckningshandlingen, t. ex.: »År 1914 den ............., efter exekutiv
försäljning af intecknade egendomen, lyftes å förestående skuldebref 148 kronor
89 öre, utgörande intill dagen för köpeskillingens fördelning, den 26 juni 1914, upp
lupen ränta därå; betygar N. N., Landssekreterare.»
Jämväl å köpeskillingsreversen bör lämpligen göras anteckning om likvid,
när betalning å densamma lyftes.
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition No 22.
Protokoll i inteckning särenden, hållet vid första allmänna samman
trädet under lagtima höstetinget med Oxie och Skytts
härad å tingsstället i Malmö den 7 september 1914.
§ 3
.
Från Konungens befallningshafvande i länet hade till domhafvanden
inkommit anmälan jämlikt 168 § utsökningslagen, att från Vao mantal
Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora Hammars
socken, hvilken enligt anteckning i inteclcningsprotokollet den 16 mars
1914, § 96, den 2 februari 1914 tagits i mät från ingenjören W. Ekström,
blifvit å exekutiv auktion, som förrättats å landskansliet den 15 maj
1914, försåld till änkefru Carolina Ekström i Malmö, hvilken vid samman
träde för köpeskillingens fördelning den 26 påföljande juni behörigen
fullgjort sin betalningsskyldighet; varande denna anmälan åtföljd af
protokollet vid nämnda sammanträde och den vid auktionen upprättade
borgenärsförteckningen äfvensom af bevis, att auktionen vunnit laga kraft.
I anledning häraf antecknades jämlikt 38 § andra stycket i för
ordningen angående inteckning i fast egendom, att det exekutiva för
farande, som inledts genom utmätning af ifrågavarande egendom den 2
februari 1914, numera vunnit sin afslutning genom egendomens för
säljning i den ordning utsökningslagen bestämmer; och skulle härom
enligt 61 § i samma förordning göras anmärkning i inteckningsboken.
År och dag som ofvan.
På häradsrättens vägnar:
N. N.
250
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
Exempel II.
Protokoll, hållet vid offentlig auktion, förrättad af undertecknad
kronofogde å tingsstället i Ede den 7 oktober 1914
,
för
försäljning i den ordning utsökning slag en bestämmer af
Per Jansons konkursbo tillhöriga hemmanet Vedmyra
■n:o 1 om 4 öres- 2 1U penningland i Bjuråkers socken.
I skrifvelse den 21 sistlidne juli kade sysslomannen i kyrkovärden
Per Janssons den 6 januari 1914 började1) konkurs, häradsdomaren
Jan Mattsson i Ede och hemmansägaren Karl Bengtsson i Tofta, med
åberopande af borgenärernas i konkursen därom fattade beslut och
under bifogande af 200 kronor såsom förskott å exekutionskostnaderna
(198 § 3 mom.) anhållit, att konkursboets fasta egendom 4 öres- 2 V4
penningland Vedmyra n:o 1 måtte varda i den ordning, som om ut
mätt fast egendom är stadgad, försåld å tingsstället i orten.
I anledning häraf hade undertecknad uppdragit åt kronolänsmannen
N. N. att föranstalta om beskrifning och värdering af egendomen och
sådan förrättning ägt rum den 13 sistlidne augusti. Därefter hade
auktion å egendomen blifvit utsatt att förrättas här å tingsstället denna
dag klockan 10 förmiddagen. Kungörelse om auktionen hade varit
införd i Post- och Inrikestidningar den 21 och 28 augusti samt den 4
september, i tidningen Hudiksvallsposten den 10 september och i läns-
kungörelserna den 25 augusti, allt 1914, äfvensom uppläst i Delsbo
tingslags kyrkor. Särskilda kallelsebref till auktionen med angifvande,
att denna påkallats af sysslomännen i konkursen (103 § 2 mom.), hade
därjämte den 20 augusti 1914 afsändts till godsägaren O. V. Hägg på
Hedvigsfors, Gäfle—Dala hypoteksförening, Helsinglands enskilda bank,
änkan Lena Andersdotter på Vedmyra ägor, aktiebolaget Strömbacka
0 Jfr- promulgationsbestämmelsen vid lagen angående ändring i vissa delar af
utsökningslagen.
251
bruksägare och konsuln F. O. Dahlström i Hudiksvall samt till Per
Jansson och sysslomannen i hans konkurs.
Då ärendet å utsatt tid företogs till behandling, hade följande
rättsägare tillstädeskommit: godsägaren Hägg och konsuln Dahlström
personligen, Gräfle—Dala hypoteksförening genom sin ombudsman vice
häradshöfdingen J. E. Bergman samt Helsinglands enskilda bank genom
rådmannen Axel Berggren i Söderhamn och aktiebolaget Strömbacka
bruksägare genom bruksförvaltaren O. Zachrisson på grund af behöriga
fullmakter. Sysslomännen i konkursen hade ock iakttagit inställelse,
hvaremot gäldenären icke lät sig afhöra.
Vid auktionens början upplästes först sysslomännens ofvan om-
förmälda skrifvelse den 21 juli 1914 äfvensom följande handlingar:
l:o) En den 8 maj 1911 dagtecknad och den 6 juni samma år
lagfaren köpehandling, hvarigenom Jan Erik Persson och hans hustru
Lena Andersdotter till sonen Per Jansson försålt 4 öres- 2 1/4 penning
land Vedmyra n:o 1 för en köpeskilling af 17,000 kronor och mot
villkor om utgörande af undantagsförmåner till säljarne enligt särskild
samma dag upprättad afhandling;
2:o) Omförmälda den 8 maj 1911 upprättade afhandling, hvar
igenom Jan Erik Persson och Lena Andersdotter betingat sig rätt att
under sin återstående lifstid bebo den å hemmanet kvarstående gamla
mangårdsbyggningen och bruka det därinvid upptagna potatislandet
samt af hemmansägaren årligen bekomma 8 hektoliter råg, 2 hektoliter
korn, 1 hektoliter malt, 2 stycken slaktsvin, 5 kilogram lin, 3 kilogram
ull, 4 famnar ved och 50 liter sättpotatis samt 100 kronor kontant att
kvartalsvis betalas äfvensom 3 liter söt mjölk dagligen; varande i af-
handlingen bestämdt, att i händelse af ena makens död naturaförmånerna
skulle nedsättas till hälften men det kontanta beloppet utgå oafkortadt;
3:o) Af undertecknad införskaffadt prästbevis, utvisande, att Jan
Erik Persson aflidit den 5 december 1912, men att Lena Andersdotter,
hvilken vore född den 3 april 1850, ännu lefde;
4:o) Instrument öfver egendomens beskrifning och värdering den
13 augusti 1914, hvaraf inhämtades, att egendomen, hvars åbyggnader
vore brandförsäkrade i brandförsäkringsaktiebolaget Norrland för 8,000
kronor, af förrättningsmannen uppskattats till ett saluvärde af 21,000
kronor;
5:o) Taxeringsbevis angående egendomen, utvisande, att densamma
i 1913 års bevillningstaxeringslängd åsatts ett värde af 19,000 kronor;
6:o) Följande
Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
Kungl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 22.
33
252
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
»Gravationsbevis
angående hemmanet 4 öres- 2
1U
penningland Vedmyra n:o 1 i Bjur-
åkers socken, enligt lagfartsbevis den 6 juni 1911, § 123, tillhörigt
Per Jansson.
Såvidt Delsbo tingslags häradsrätts inteckningsprotokoll för de
tio sista åren och inteckningsboken utvisa, besväras ifrågavarande hemman
icke af andra beviljade eller sökta och på pröfning beroende inteck
ningar än
l:o) den, som den 8 april 1890, § 76, beviljats och den 15
februari 1909, § 11, senast förnyats för 6,000 kronor jämte ränta efter
5
%
samt förvaltningsbidrag beräknadt till
1/i %
årligen enligt skulde
bref den 20 mars 1890 af Jan Erik Persson och Lena Andersdotter till
Gäfle—Dala hypoteksförening eller order;
2:o) den, som den 5 oktober 1903, § 58, beviljats och den 27
november 1911, § 179, förnyats för 5,000 kronor med 6
%
ränta enligt
skuldebref den 18 september 1903 af Jan Erik Persson och Lena Anders
dotter till innehafvaren;
3:o) den, som den 6 juni 1911, § 469, beviljats Jan Erik Persson
och hans hustru Lena Andersdotter till säkerhet för åtnjutande af undan-
tagsförmåner enligt afhandling den 8 maj 1911;
4:o) den, som den 27 november 1911, § 180, beviljats till säkerhet
för beståndet af skogsafverkningsrätt, den gäldenären genom afhandling
den 11 november 1911 upplåtit till aktiebolaget Strömbacka bruksägare
eller deras rättsinnehafvare;
5:o) den, som den 27 november 1911, § 181, beviljats till säkerhet
för 3,000 kronor med 6
%
ränta enligt skuldebref samma dag af Per
Jansson till innehafvaren;
6:o) den, som den 29 september 1913, § 66, beviljats till säkerhet
för 2,000 kronor med 6
%
ränta enligt skuldebref den 25 september
1913 af Per Jansson till innehafvaren.
Detta äfvensom att sysslomännen i Per Janssons vid häradsrätten
anhängiga konkurs den 21 sistlidne juli hos kronofogden i Norra Helsing-
lands fögderi äskat försäljning af ifrågavarande hemman i den ordning
som om utmätt fast egendom är stadgad; betygar Hudiksvall den 15
augusti 1914. På domareämbetets vägnar N. N.»
Efter föredragning häraf anmälde undertecknad till betalning ur
köpeskillingen oguldna kronoutskylder för 1913 till belopp af 56 kronor
43 öre samt anmanade närvarande rättsägare att anmäla och bevaka
sina anspråk, hvarvid
253
a) godsägaren Hägg med företeende af handlingar utvisande, att
han af delägarne i Bjuråkers stora skifteslag blifvit utsedd att uppbära
och redovisa dem enligt skifteshandlingarna tillkommande ersättning för
mistad ståndskog, framställde anspråk på utbekommande med förmåns
rätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken af dylik ersättning till belopp af
7,270 kronor 22 öre och till stöd härför åberopade utdrag af skiftes
handlingarna, hvaraf framgick, att hemmanet 4 öres- 2
1U
penningland
Vedmyra n:o 1 blifvit i sådant afseende påfördt nämnda belopp. Ifråga
varande anspråk bestreds af sysslomännen i konkursen under erinran,
att den förmånsrätt, som kunde varit därmed förenad, jämlikt lagen
den 1 maj 1885 gått förlorad därigenom att fordringen fått stå inne
längre tid än ett år efter förfallodagen. I sistnämnda afseende upplystes?
att enligt mellan delägarne i skifteslaget träffad förening blifvande
ersättning för ståndskog skulle gäldas till hälften den 15 januari och
till hälften den 15 juli året efter det, då ersättningsbeloppen blifvit
slutligen fastställda, samt att sådan fastställelse meddelats genom Kungl.
Maj:ts utslag den 12 februari 1912. Hägg genmälde, att vid sådant
förhållande fordringen icke vid början af Per Janssons konkurs stått
inne ett år efter förfallodagen, hvaremot sysslomännen erinrade, att
ifrågavarande anspråk icke blifvit i konkursen bevakadt;
b) vice häradshöfdingen Bergman med företeende af den i
gravationsbeviset under mom. l:o) anmärkta inteckningen bevakade
hypoteksföreningens fordran till belopp af 5,926 kronor 50 öre kapital
jämte upplupen ränta, amorteringsafgift och förvaltningsbidrag om till
hopa 588 kronor;
c) rådmannen Berggren företedde den i gravationsbeviset under
mom. 2:o) upptagna inteckningen, hvilken enligt hans uppgift innehades
af Helsinglands enskilda bank såsom säkerhet för gäldenärens samtliga
förbindelser till banken, och som bankens i konkursen bevakade och
utan anmärkning lämnade fordran uppginge till belopp vida öfverstigande
det i inteckningen förskrifna med ränta, yrkade Berggren betalnings-
rätt för hela det intecknade beloppet med ränta därå för tre år, räknadt
tillbaka från konkursens början, den 6 januari 1914, äfvensom från
nämnda dag till dagen för köpeskillingslikviden. I anledning häraf
antecknades, att å det intecknade skuldebrefvet räntan vore afskrifven
allenast till den 18 september 1907;
d) bruksförvaltaren Zachrisson yrkade, att den åt hans hufvudman
upplåtna afverkningsrätten måtte vid försäljningen bibehållas;
e) konsuln Dahlström företedde den i gravationsbeviset under
mom. 5:o) anmärkta inteckningen och bevakade på grund däraf fordran
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
254
till belopp af 3,000 kronor med 6
%
ränta från den 27 november 1912
samt anhöll under åberopande af 114 § utsökningslagen, att den af
sysslomannen äskade försäljningen i stället måtte ske till gäldande af
hans fordran. Emellertid förklarade rådmannen Berggren, att han å sin
hufvudmans vägnar framställde enahanda yrkande. Sysslomannen i kon
kursen vitsordade på fråga, att såväl Dahlström som Helsinglands enskilda
bank bevakat fordran i konkursen under yrkande om förmånsrätt i den
fasta egendomen på grund af nu ifrågavarande inteckningar samt att
dessa bevakningar lämnats utan anmärkning;
f) sysslomännen företedde den i gravationsbeviset under mom. 6:o)
upptagna inteckningen under uppgift, att densamma vid konkursens
början innehafts af gäldenären, som icke lyckats belåna den. Såsom
arfvode för egendomens förvaltning under konkursen yrkade sysslo
männen, under åberopande af borgenärsbeslut därom, att ur köpe
skillingen utbekomma 2 % af egendomens taxeringsvärde eller alltså
380 kronor.
Då någon rättsägare utöfver de nu nämnda icke lät sig afhöra,
uppgjordes nu följande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Borgenärsförteckning
(107 §).
o
a
%
g-
Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller
rättighetens beskaffenhet
'
F ordrings-
beloppet
Belopp,
som skall
innestå i
egendomen
Belopp,
som skall
1
betalas
j
kontant
1
Konkursarfvode upptages jämlikt 107 § U. L., jämförd
med 67 § fjärde stycket konkurslagen, framför alla för
månsrätt ägande fordringar ......................................................
380
380
2
Kronoutskylder .............................................................................
56
43
—
—
56
43
3
O. Y. Häggs anspråk på ståndskogslikvid upptages, oansedt
sysslomännens bestridande, enligt 108 § U. L. med
fordrade beloppet ....................................................................
7,270 22
7,270 22
4
Anm.
Då för detta anspråk yrkats förmånsrätt enligt
17 kap. 6 § handelsbalken, äger Hägg, därest yrkandet
finnes lagligen grundadt, njuta lika rätt som kronan
för utskylder enligt posten n:o 2 här ofvan.
Gäfle-Dala hypoteksförenings fordran på grund af inteck
ningen under mom. l:o) i gravationsbeviset
a) upplupen ränta, amorteringsafgift och förvaltnings-
bidrag .......................................................................................
588
588
i
b) efter amortering återstående kapitalfordran.............
5,926
50
5,926
50
- -
—
Transport 14,221
15
5,926 so
8,294165
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
255
O
S
•"»
..
Q_
**
ö
Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller
rättighetens beskaffenhet
%
Fordrings-
beloppet
Belopp,
som skall
innestå i
egendomen
Belopp,
som skall
betalas
kontant
5
Transpori
Konkursboet jämlikt 25
§
tredje stycket inteckningsför-
ordningen på grund af amortering å hypotekslånet till
kommande andel i samma inteckning...............................
14,221
73
15
50
5,926
50
8,294
65
j
skall jämlikt
U.
L. 116
§
2 mom. andra punkten betalas
kontant.......................................................
73
50
6
Kostnaderna för förfarandet:
a)
auktionsprovision, beräknad å värderings-
summan
*)
................................................................ 150:
b)
kungörelse i Post- och Inrikestidningar....
14:
73
c)
d:o
i Hudiksvallsposten .................. 5:
30
d)
d:o
i Länskungörelsema ................. 4:
—
e)
lagfartsbevis .................... 3:
—
f)
gravationsbevis
.......................................... 4:
25
g)
taxeringsbevis
.......................................... 1: so
h)
värderingskostnad .............................................
16:37
i)
protokoll vid auktion och köpeskillings-
likvid högst ........................................................... 10:
k)
salubref å egendomen ....................................
3: —
l)
laga kraft bevis angående auktionen........... 2:
55
m)
postporton ........................................................... 1:
20
Summa 215:
90
215
90
—
—
215
90
7
Helsinglands enskilda banks fordran på grund af inteck
ningen under mom. 2:o) i gravationsbeviset
a)
ränta efter 6
%
å 5,000 kronor från6/, 1911 till
18/n
1914
b)
kapitalbeloppet .............................................................
14,510
1,160
5,000
265
55
5,926
50
8,584
1,160
5,000
265
05
8
9
Ankan Lena Andersdotters rätt till undantagsförmåner enligt
afhandling den 8 maj 1911, intecknad den 6 juni samma år
Lena Andersdotter enligt samma afhandling tillkommande
förmåner i penningar och varor, de senare uppskattade
efter ortens pris, beräknas enligt 112
§ U.
L. för ett
år och upptagas till ....................................................................
10
Aktiebologet Strömbacka bruksägares rätt till skogsafverk-
ning enligt afhandling den 11 november 1911, intecknad
den 27 november samma år ..................................................
11
F. O. Dahlströms fordran på grund af inteckningen under
mom. 5:o) i gravationsbeviset
a) ränta efter 6
%
å 3,000 kronor från 87/n 1912 till
1914
.......................................................
355
50
355
3.000
2.000
b) kapitalbeloppet ....................................................................
3.000
2.000
12
Konkursboet såsom innehafvare af inteckningen under
mom.
6
:
0
) i gravationsbeviset tillkommande kapitalbelopp
_
Summa 26,291|
0
5
1
5,926 so 20,364|55
*) Jfr sid. 244 not i.
256
Efter antecknande häraf bestämdes lägsta budet i enlighet med
113 och 114 §§ utsökningslagen genom sammanräkning af de fordrings-
belopp, som i förestående förteckning upptagits före den fordran, till
hvars gäldande försäljningen i enlighet med därom gjordt yrkande skulle
äga rum, eller Helsinglands enskilda banks fordran, samt kostnaderna för
förfarandet, utgörande dessa poster tillhopa 14,510 kronor 55 öre; och
tillkännagafs, dels jämlikt 113 §, att det lägsta bud, som, där ej
förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad enligt 126 §
2 mom., finge vid auktionen antagas, måste öfverstiga nämnda summa,
dels jämlikt 116 §, att i afräkning å blifvande köpeskilling komme att
i egendomen innestå ett belopp af 5,926 kronor 50 öre, hvaremot åter
stoden af köpeskillingen måste gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 §
till annat föranledde.
Sedan förestående borgenärsförteckning blifvit för närvarande
rättsägare och spekulanter uppläst, tillkännagåfvos följande ytterligare
villkor för försäljningen:
------------ jfr. Exempel I (sid. 245—246).
Till ledning för spekulanterna meddelades härefter (119 §), dels
att försäljningen komme att ske i uppslag (120 §), dels att följande
olika utrop komme att företagas (123 §):
l:o) Först utropas egendomen under förbehåll om beståndet af
såväl den änkan Lena Andersdotter tillförsäkrade rätt till undantags-
förmåner enligt afhandling den 8 maj 1911 som den aktiebolaget Ström
backa bruksägare enligt afhandling den 27 november samma år till
kommande rätt till skogsafverkning.
2:o) Om ur den därvid bjudna köpeskillingen borgenär med bättre
rätt än Lena Andersdotter och nämnda bolag icke kan erhålla full godt-
görelse för sin fordran och han ej samtycker, att vid det skedda utropet
må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af
Lena Andersdotter eller bolaget erlägges till auktionsförrättaren, kommer
nytt utrop att anställas utan förbehåll om beståndet af bolagets rätt men
med fortfarande förbehåll om Lena Andersdotters rätt. Stiger köpe
skillingen då högre, skall det sista utropet gälla; i annat fall kommer,
såvidt bolagets rätt rörer, att stå fast vid det första.
3:o) Därest ej heller ur den köpeskilling, som vid utrop på de i
2:o) nämnda villkor bjudes, borgeriär med bättre rätt än Lena Anders
dotter kan erhålla full godtgörelse för sin fordran och han ej samtycker,
att vid detta utrop må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen
brister genast erlägges af Lena Andersdotter, kommer utrop att ske
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
257
utan förbehåll om beståndet af Lena Andersdotters rätt. Stiger köpe
skillingen då högre, skall detta utrop gälla; i annat fall kommer att
stå fast vid det föregående.
Häruppå skreds till utrop. Först utropades egendomen med för
behåll om såväl Lena Andersdotters som aktiebolagets rätt, utan att
därvid något bud afgafs. Därefter skedde utrop under fortfarande förbe
håll om Lena Andersdotters rätt men utan förbehåll om aktiebolagets
rätt, hvarvid bruksförvaltaren Zachrisson afgaf enda budet, 20,000 kronor,
som med klubbslag fästades. Då det befanns, att ur den sålunda bjudna
köpeskillingen Helsinglands enskilda bank, hvilken ägde bättre rätt än
Lena Andersdotter, icke skulle erhålla full godtgörelse för sin fordran,
och bankens ombud icke medgaf, att vid det skedda utropet finge för
blifva, blef egendomen ånyo utropad, nu utan förbehåll om vare sig
Lena Andersdotters eller aktiebolagets rätt. Härvid stannade efter flera
bud och öfverbud Zachrisson för högsta budet, 25,000 kronor, som med
.klubbslag fästades.
Som säkerhet för fullgörandet af den honom i följd af inropet
åliggande betalningsskyldigheten aflämnade Zachrisson en af bruks
patronen C. J. Ljunggren och disponenten P. H. Ljunggren en för båda
och båda för en såsom för egen skuld ingången borgensförbindelse intill
ett belopp af 5,000 kronor för den betalningsskyldighet Zachrisson
kunde komma att ådraga sig genom inrop å exekutiv auktion af hem
manet Vedmyra n:o 1 i Bjuråkers socken. Den sålunda erbjudna säker
heten godkändes af undertecknad, som alltså förklarade egendomen såld
till Zachrisson för det senast af honom afgifna budet, 25,000 kronor.
Härefter tillkännagafs, att sammanträde för köpeskillingens fördel
ning komme att äga rum å kronofogdekontoret i Hudiksvall å fyrtio-
andra dagen härefter eller alltså onsdagen den 18 nästkommande
november klockan 11 förmiddagen, då köparen hade att fullgöra sin
betalningsskyldighet och de, som gjorde anspråk på andel i köpeskillingen,
ägde tillstädeskomma för att bevaka sin rätt.
(Besvärshänvisning).
Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.
Som ofvan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
N. N.
Kronofogde.
258
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Protokoll, hållet vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen
för utmätningsvis såld fast egendom inför undertecknad
kronofogde den 18 november 1914.
Sedan bruksförvaltaren 0. Zachrisson å Strömbacka å exekutiv
auktion den 7 sistlidne oktober inropat hemmanet Vedmyra n:o 1 om
4 öres
21/i
penningland i Bjuråkers socken, hvarå Per Jansson senast
erhållit lagfart, hade sammanträde för köpeskillingens fördelning blifvit
utsatt att äga rum å kronofogdekontoret här i Hudiksvall klockan 11
förmiddagen denna dag.
Då nu detta ärende företogs till behandling, inställde sig köparen
personligen, godsägaren 0. V. Hägg såsom ombud för delägarne i
Bjuråkers stora skifteslag, Gäfle-Dala hypoteksförening och Helsinglands
enskilda bank genom sina vid auktionen begagnade ombud, vice härads-
höfdingen J. E. Bergman och rådmannen Axel Berggren, samt konsuln
F. 0. Dahlström personligen och sysslomännen i konkursen likaledes
personligen.
Zachrisson erlade i reda penningar .............................. 19,073:
50
och som han enligt borgenärsförteckningen ägde å
köpeskillingen afräkna
.............................................. 5,926:
50
förklarades han hafva rätteligen erlagt köpeskillingen 25,000: —
Härefter verkställdes fördelning af den del af köpeskillingen, som
blifvit i reda penningar gulden, 19,073 kronor 50 öre, enligt följande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
259
Fördelningslängd.
Ordn.
n:o
Fordringens beskaffenhet
Fordrings-
beloppet
Anmärkningar
1. j Konkursarfvode.............................................
2.
j Kronoutskylder.............................................
3. | 0. V. Häggs anspråk på ståndskogs-
likvid uppföres, utan afseende å sysslo-;
! männens bestridande, till betalning
med
4
.
5.
6
.
7.
8
.
9.
Ränta m. m. å Gäfle-Dala hypoteks-
förenings under mom. l:o) i grava-
tionsbeviset upptagna inteckning ....
Konkursboet på grund af amortering
tillkommande andel i samma inteck
ning ............................................................
Kostnaderna för förfarandet ..............
Helsinglands enskilda banks fordran på
grund af den i gravationsbeviset under
mom. 2:o) upptagna inteckning
a) ränta......................................................
b) kapitalbeloppet....................................
Lena Andersdotter tillkommande undan-
tagsförmåner, uppskattade till ........
Då egendomen blifvit såld utan förbe
håll om beståndet af den Lena
Andersdotter tillförsäkrade rätt till
undantagsförmåner, äger Lena An
dersdotter jämlikt 54 § i förordningen
angående inteckning i fast egendom
ur köpeskillingen njuta ersättning
motsvarande uppskattade värdet af
henne tillkommande förmåner i pen
ningar eller varor. Värdet af dessa för-
380
56
7.270
588
73
43
22
1,160
5,000
265
Som fordringsbeviset icke blifvit företedt,
skall beloppet, för den händelse detsamma
eller någon del däraf finnes icke böra till
komma Lena Andersdotter, så långt det
förslår, användas till täckande af hvad som
brister i betalning å den här nedan under
n:o 10 upptagna inteckning (152 §).
Som fordringsbeviset icke blifvit företedt,
skall beloppet, för den händelse detsamma
eller någon del däraf finnes icke böra till
komma Lena Andersdotter, användas till
täckande af hvad som brister i betalning å
den här nedan under n:o 10 upptagna inteck
ning och, om därefter något återstår, öfver-
skottet tillfalla konkursboet såsom innehaf
vare af den under mom. 6:o) i gravations
beviset upptagna inteckningen (152 §).
Transport 15,009|o 6
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
34
260
Kungl. Maj.it Nåd. Proposition N:o 22.
Ordn.
n:o
Fordringens beskaffenhet
Fordrings-
beloppet
Anm&rkningar
Transport 15,009
05
måner beräknas, då naturaförmånerna
uppskattas efter ortens pris, utgöra
265 kronor årligen och skall enligt
149 § utsökningslagen kapitaliseras
efter 5
%.
Då Lena Andersdotter
enligt prästbevis är född 1850 och
alltså innevarande år 64 år gammal,
utgör rättighetens kapitalvärde........
2,253
16
10.
F. O. Dahlströms fordran på grund af
inteckningen under mom. 5:o) i gra
vationsbeviset
a) ränta......................................................
355
50
b) af kapitalbeloppet ...........................
1,455
79
Summa 19,073
50
I fråga om de i fördelningslängden under n:o 1, 2, 4, 5, 7 och
10 upptagna posterna träffades öfverenskommelse om lyftning utan pant
eller borgen; och som auktionen vunnit laga kraft, fann undertecknad
skäligt medgifva sådan lyftning (155 och 156 §§). Utbetalning af
nämnda poster ägde härefter rum i enlighet med fördelningslängden,
och återbekommo sysslomannen af dem förskotterade kostnader, 200
kronor.
Härefter tillkännagafs, att som köparen rätteligen fullgjort sin be
talningsskyldighet och auktionen vunnit laga kraft, köpebref för honom
komme att i vanlig ordning utfärdas (132 §) samt att anmälan om för
säljningen skulle jämlikt 168 § utsökningslagen göras hos vederbörande
domhafvande.
(Besvärshänvisning).
Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.
Som ofvan:
N. N.
Kronofogde.
Anmärkning. I fråga om tillämpningen af 161 § utsökningslagen
å
förelig
gande fall är att iakttaga:
att
å
inteckningen under mom. l:o) i gravationsbeviset göres följande påskrift:
»År 1914 den 18 november, vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen för
exekutivt försålda hemmanet Vedmyra n:o 1 om 4 öres- 2
l/t
penningland, lyftes å
detta intecknade skuldebref dels därå intill denna dag upplupen ränta, 588 kronor,
261
dels af det däri förskrift^ kapitalbeloppet 73 kronor 50 öre, utgörande gäldenären
Per Janssons konkursbo tillkommande andel i inteckningen; betygar N.N. Kronofogde;»
att å inteckningen under mom. 2:o) i gravationsbeviset göres följande anteck
ning: »År 1914 den 18 november, vid sammanträde etc., lyftes hela det i före
stående skuldebref förskrift^ kapitalbeloppet jämte därå intill denna dag upplupen
ränta; betygar N. N. Kronofogde;»
samt att å inteckningen under mom. 5:o) i gravationsbeviset antecknas föl
jande: »År 1914 den 18 november, vid sammanträde etc., lyftes å förestående
skuldebref förutom därå intill denna dag upplupen ränta, 355 kronor 50 öre, 1,455
kronor 79 öre af kapitalbeloppet; betygar N. N. Kronofogde.»
Skulle framdeles ytterligare likvid komma att utfalla å sistnämnda inteckning
eller konkursboet få uppbära betalning å den under mom. 6:o) i gravationsbeviset
upptagna inteckningen, bör jämväl härom göras anteckning å inteckningsh andlingen,
när betalning därå lyftes.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
Protokoll i inteckning särenden, hållet vid första allmänna samman
trädet under lagtima vintertinget med Delsbo tingslags
häradsrätt & tingsstället i Ede den 15 februari 1915.
§ 27.
Från kronofogden i Norra Helsinglands fögderi hade till dom-
hafvanden inkommit en så lydande skrift:
»Till herr domhafvanden i Norra Helsinglands domsaga. Jämlikt
168 § utsökningslagen har undertecknad att anmäla, att hemmanet
Vedmyra n:o 1 om 4 öres- 2
1/i
penningland i Bjuråkers socken, om
hvars försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer sysslomännen
i Per Janssons konkurs den 21 juli 1914 framställt begäran, blifvit å
exekutiv auktion, som förrättats af undertecknad den 7 oktober 1914,
försåldt till bruksförvaltaren O. Zachrisson å Strömbacka, hvilken vid
sammanträde inför undertecknad för köpeskillingens fördelning den 18
påföljande november fullgjort sin betalningsskyldighet på sätt bilagda
vid sammanträdet förda protokoll utvisar. Den vid auktionen upprättade
borgenärsförteckningen bifogas äfvensom bevis, att auktionen vunnit
laga kraft. Härjämte anmäles, att försäljningen skett utan förbehåll om
beståndet af vare sig den rätt till undantagsförmåner, som tillförsäkrats
Jan Erik Persson och hans hustru genom afhandling den 8 maj 1911
262
och hvarför inteckning meddelats den 6 juni 1911, § 469, eller den rätt
till skogsavverkning, som genom afhandling den 11 november 1911
upplåtits till aktiebolaget Strömbacka bruksägare och hvarför inteckning
meddelats den 27 november 1911, § 180.
Hudiksvall i kronofogdekontoret den 4 december 1914.
N. N.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Efter uppläsande häraf och granskning af de skrifvelsen åtföljande
handlingarna antecknades i anledning af denna anmälan
dels
jämlikt 38 § andra stycket i förordningen angående inteck
ning i fast egendom, att det exekutiva förfarande, som inledts genom
sysslomännens begäran om försäljning i den ordning utsökningslagen
bestämmer af ifrågavarande hemman och hvarom anteckning skett i
inteckningsprotokollet den 5 oktober 1914, § 72, numera vunnit sin
afslutning genom egendomens försäljning;
dels
jämlikt 23 § samma förordning
att den inteckning, som i egendomen meddelats den 5 oktober
1903, § 58, folie utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, och
att köparen icke fått å köpeskillingen afräkna det i inteckningen för-
skrifna beloppet eller någon del däraf, samt att vid sådant förhållande
egendomen icke efter försäljningen häftade för samma inteckning eller
någon del däraf;
att den inteckning, som i egendomen meddelats den 27 november
1911, § 181, för 3,000 kronor med ränta, till ett kapitalbelopp af 1,455
kronor 79 öre folie inom den summa, som enligt borgenärsförteckningen
täcktes af den bjudna köpeskillingen, men att sagda belopp folie utom
det för försäljningen bestämda lägsta budet och icke fått af köparen
afräknas å köpeskillingen, samt att inteckningen till återstående beloppet,
1,544 kronor 21 öre, enligt borgenärsförteckningen folie utom köpe
skillingen, och att vid sådant förhållande egendomen icke efter försälj
ningen häftade för samma inteckning eller någon del däraf;
samt att den inteckning, som i egendomen meddelats den 29 sep
tember 1913, §
66
, enligt borgenärsförteckningen till hela sitt belopp
folie utom köpeskillingen, och att förty egendomen efter försäljningen
ej heller häftade för denna inteckning eller någon del däraf;
dels
jämlikt 45 § andra stycket, jämförd med 54 § första stycket
samma förordning, att de inteckningar, hvilka meddelats den 6 juni
1911, § 469, till säkerhet för rätt till undantagsförmåner åt Jan Erik
263
Persson och hans hustru Lena Andersdotter enligt afhandling den 8 maj
1911 samt den 27 november 1911, § 180, aktiebolaget Strömbacka
bruksägare till säkerhet för skogsafverkningsrätt enligt afhandling den
11 november 1911, blifvit utan verkan i följd af försäljningen, vid det
förhållande att denna skett utan förbehåll om beståndet af ifrågavarande
rättigheter.
Om hvad sålunda förekommit skulle jämlikt 61 § i förordningen
angående inteckning i fast egendom göras vederbörliga anmärkningar i
inteckningsboken.
Som ofvan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
På häradsrättens vägnar:
N. K
264
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 22.
Exempel IIL
Protokoll, hållet inför öfverexekutor i Malmö den 13 oktober 1914.
Handlanden N. 0. Lundström här i staden hade den 2 nästlidne
september låtit för verkställighet ingifva öfverexekutors den 28 juli 1914
meddelade, sedermera laga kraft vunna utslag, hvarigenom muraren Olof
Hansson såsom ägare af fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen här i
Malmö förpliktats att på grund af fyra i fastigheten den 5 juni 1906
under §§ 1608, 1609, 1610 och 1612 intecknade skuldebref till Lundström
utgifva förfallen ränta, 2,346 kronor 93 öre, och att godtgöra Lundström
lagsökningskostnaden med 20 kronor, allt vid äfventyr af fastighetens
försäljning utan föregående utmätning i den om utmätt fast egendom
stadgade ordning. Vidare hade samma fastighet den 21 sistlidne augusti
tagits i mät för gäldande af Olof Hansson för år 1913 påförda kommunal-
utskylder till Malmö stad, 499 kronor 20 öre, jämte 3
%
uppbörds-
provision, 14 kronor 97 öre, och denna utmätning vunnit laga kraft.
I anledning häraf hade exekutiv auktion å fastigheten blifvit ut
satt att förrättas inför öfverexekutor här å rådhuset klockan 12 denna
dag. Kungörelse om auktionen hade varit anslagen invid öfverexekutors
ämbetslokal samt införd i Post- och Inrikestidningar för den 12, 16 och
19 september, i Sydsvenska Dagbladet Snällposten för den 17 september
och i länskungörelserna för den 10 september 1914. Särskilda kallelse-
bref med uppgift om tid och plats för auktionen hade den 14 september
afsändts till kronouppbördskamreraren N. N. här i Malmö, till tegel-
bruksägaren Anders Svensson i Lomma och kommissionären Oskar
Berggren i Malmö i uppgifven egenskap af inteckningshafvare, till
gårdsägaren P. A. Lundberg såsom ägare af den fastighet, till hvars
förmån nedan omförmälda servitutsrätt betingats, till handlanden Lund
ström, stadskassören N. N. i Malmö och muraren Hansson samt till de
hyresgäster i fastigheten, om hvilka handlingarna lämnade upplysning
eller kunskap eljes kunnat erhållas. I kallelsebrefven hade angifvits,
att auktionen skulle äga rum till gäldande af ej mindre ränta å ofvan
265
omförmälda den 5 juni 1906 intecknade skuldebref än äfven kommunal-
utskylder, hvarför utmätning skett den 21 augusti 1914 (103 §).
Då nu detta ärende företogs till behandling, upplästes till en början
öfverexekutors ofvan berörda utslag och protokollet öfver utmätningen,
taxeringsbevis rörande fastigheten samt öfriga i ärendet inkomna hand
lingar.
Af handlingarna inhämtades:
att sedan muraren Hansson och byggmästaren N. Jönsson den 6
april 1903 under § 437 i protokollet erhållit lagfart å ifrågavarande
fastighet, Jönsson sålt sin hälft af fastigheten till Hansson, som därå
erhållit lagfart den 22 februari 1909 under § 213;
att fastigheten, hvars åbyggnader vore brandförsäkrade i försäk
ringsaktiebolaget Skåne för 63,000 kronor, vid värdering af vederbörande
utmätningsman uppskattats till ett värde af 70,000 kronor;
samt att fastigheten för 1913 åsatts ett bevillningstaxeringsvärde
af 75,000 kronor.
Vidare upplästes följande
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
» Gravationsbevis.
Enligt Malmö rådstufvurätts inteckningsprotokoll för de senast
förflutna tio åren och rättens fastighetsbok häftar fastigheten n:o 15 i
kvarteret Oxen här i staden, å hvilken fastighet muraren Olof Hanson
erhållit lagfart till hälften den 6 april 1903 och till hälften den 22
februari 1909, icke för andra beviljade eller sökta och på pröfning
beroende inteckningar än
l:o) den, som den 12 maj 1890 under § 938 beviljats till säkerhet
för beståndet af servitutsrätt, hvilken betingats till förmån för angränsande
fastigheten n:o 9 i samma kvarter enligt afhandling den 20 oktober 1884;
2:o) den, som den 16 december 1895 under § 1437 beviljats och
den 23 oktober 1905 under § 1901 förnyats för 4,875 kronor med 6
%
ränta enligt skuldebref den 24 november 1895 af P. Andersson till
innehafvaren;
3:o) den, som den 5 februari 1900 under § 140 beviljats och den
20 september 1909 under § 1871 förnyats för 1,700 kronor med 5 %
ränta enligt skuldebref den 1 februari 1900 af C. J. Dahlström till
Anders Svensson eller order;
4:o) den, som den 6 april 1903 under § 715 beviljats och den
4 september 1911 under § 1630 förnyats för ogulden köpeskilling
266
6,153 kronor 60 öre med 6
% ränta, enligt skuldebref den 3 februari
1903 af Olof Hansson och N. Jönsson till C. J Dahlström eller order;
5:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1608 beviljats för 17,271
kronor 40 öre med 5 Va
%
ränta enligt skuldebref samma dag af Olof
Hansson och N. Jönsson till innehafvaren;
6:o) dem, som den 5 juni 1906 under §§ 1609 och 1610 beviljats
för sammanlagdt 20,000 kronor med 5 7*
%
ränta enligt två samma dag
af Olof Hansson och N. Jönsson till innehafvaren utfärdade skuldebref,
hvartdera å 10,000 kronor med ränta, gällande dessa inteckningar med
lika förmånsrätt sins emellan och med förmånsrätt efter den här ofvan
under mom. 5:o) upptagna inteckningen;
7:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1611 beviljats för 5,000
kronor med 5 V*
%
ränta enligt skuldebref samma dag af Olof Hansson
och N. Jönsson till innehafvaren, gällande denna inteckning med för
månsrätt efter de under mom. 5:o) och
6
:o) upptagna; samt
8:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1612 beviljats för 5,000
kronor med 6
% ränta enligt skuldebref samma dag af Olof Hansson
och N. Jönsson till innehafvaren, gällande denna inteckning med för
månsrätt efter de under mom. 5:o), 6:o) och 7:o) här ofvan upptagna.
Detta äfvensom att ifrågavarande fastighet enligt öfverexekutors
förordnande den 28 juli 1914 skall till gäldande af intecknad fordran,
därest likvid ej mellankommer, säljas i den för utmätt fast egendom
stadgade ordning samt blifvit den 21 augusti 1914 utmätt för Olof
Hansson påförda kommunalutskylder m. m.; betygar Malmö den 8
september 1914.
Ex officio
N. IV.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Härefter anmanades närvarande rättsägare att anmäla och bevaka
sin rätt, hvarvid Olof Hansson, som var personligen tillstädes, framställde
yrkande, att fastigheten måtte utropas i upp- och afslag (120 §).
1 egenskap af inteckningshafvare hade tillstädeskommit:
a) Tegelbruksägaren Anders Svensson i Lomma genom kontoristen
G. Eriksson, hvilken företedde i hufvudskrift de under mom. 2:o) och
3:o) i gravationsbeviset upptagna inteckningar och uppgaf Svenssons
fordran utgöra på grund af den förra inteckningen 4,875 kronor i kapital
och 585 kronor i ränta samt på grund af den senare 1,500 kronor i
kapital och 30 kronor i ränta. Å sistnämnda intecknade skuldebref fanns
267
antecknadt, att Olof Hansson den 30 juni 1914 afbetalt 200 kronor å
det däri förskrifna kapitalbeloppet.
b) Handlanden N. O. Lundström, hvilken bevakade fordran på
grund af här ofvan under mom. 5:o),
6
:o) och
8
:o) upptagna inteckningar
till belopp af 42,271 kronor 40 öre i kapital samt ränta därå från den
27 maj 1913, efter 5 Va
%
å 37,271 kronor 40 öre och efter
6
%
å 5,000
kronor. Lundström, som härutöfver framställde anspråk på ersättning
för ofvan omförmälda lagsökningskostnad med 20 kronor, erinrade, att
de af honom bevakade inteckningarna förut inlämnats till öfverexekutor.
c) Kommissionären Oskar Berggren, hvilken företedde i hufvud-
skrift den ofvan under mom. 7:o) upptagna inteckning och på grund
däraf bevakade 5,000 kronor med ränta från den 5 juni 1913.
Den under mom. 4:o) i gravationsbeviset upptagna inteckningen be
vakades icke vid auktionen.
Vidare företrädde gjutaren P. E. Petterssons hustru Alma Petters
son, hvilken med företeende af ett den 22 augusti 1912 mellan Olof
Hansson och P. E. Pettersson upprättadt hyreskontrakt, hvarigenom den
senare för ett år från den 1 oktober 1912 och med stadgad uppsägnings
tid af två månader förhyrt en lägenhet uti ifrågavarande fastighet om
två rum och kök med källare och vindskontor mot en årlig hyra af
372 kronor att månatligen i förskott erläggas, bevakade Petterssons
rätt på grund af detta kontrakt. Hyran var å kontraktet kvitterad för
tiden till den 1 april 1916.
Härefter ingaf (80 §) underfogden N. N., hvilken af öfverexekutor
förordnats att såsom syssloman uppbära fastighetens hyresafkastning,
följande af vederbörliga verifikationer åtföljda
‘
!
»
,
T . '•
■
.*
•
* • ■ <
•
' '
v1■
.
, , , ■ * . •
r
»Redovisning
* • . i v i
.1.
;
•••: t'
'■
.
öfver svsslomannaskap för fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen här
städes enligt öfverexekutors förordnande den 28 juli 1914.
Inkomster.
Lagerarbetaren F. Blomberg hyra för sept........................ kronor
17: —
Vaktmästaren Karlsson hyra för sept. och okt.................... „
60: —
Banktjänstemannen Hedlund hyra för sept.—dec................. „_____96: —
transport kronor 173: —
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.
268
transport kronor 173: —
Snickaren P. Blomberg hyra för sept. och okt....... „
.
34: —
Verkmästaren Hallin hyra för sept.—dec.................. „
96: —
Styrmannen Andersson hyra för sept.—dec.............. ,,
9Ö: —
Typografen Snndqvist hyra för sept. och okt......... „
38: —
Summa kronor 431: —
Kungl. Majits Nåd. Proposition N
:0
22.
Utgifter.
Förbud delgifvet 10 hyresgäster å kr. 1 ......................... kronor 10: —
Malmö stads renhållningsverk enligt räkning .................... „ 42: —
Skorstensfejaren Svensson enligt räkning............................ „
10: —
Målaren Bergqvist enligt räkning...................................... „
64:0
6
Rörledningsfirman Sjögren & C:o enligt räkning .............. „ 23: 14
Sysslomannaarfvode för 3 månader å kr. 25...................... „ 75: —
Saldo........................................................................................ „
206:80
Summa kronor 431: —.
Malmö den
12
oktober 1914.
N. N.
Underfogde.»
Det i redovisningen upptagna saldo, 206 kronor 80 öre, inbetalades
af underfogden.
Härefter och då någon rättsägare utöfver de förut nämnda icke
lät sig afhöra uppgjordes följande
Borgenärsförteckning (107 §).
j
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
269
= 9
3 g
Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller
Fordrings-
Belopp,
Belopp,
som skall som skall
B 5
<T> CP3
rättighetens beskaffenhet
beloppet
innestå i
betalas
egendomen kontant
1 ! Gårdsägaren P. A. Lundbergs rätt till servitut enligt af-j
handling den 20 oktober 1884, intecknad den 12 maj 1890|
2 1 Tegelbruksägaren Anders Svenssons fordran på grund af den
i gravationsbeviset under mom. 2:o) upptagna inteckning
a) ränta
24
/
efter 6
%
å 4,875 kronor från S4/u 1912
till *‘/u 1914 .........................................................................
b) kapital.......................................................................................
Anders Svenssons fordran på grund af inteckningen under
mom. 3:o) i gravationsbeviset
a) ränta efter 5
%
å 1,500 kronor från
s%
till
"'Va
1914
b) af kapitalbeloppet................................................................
Gäldenären Olof Hansson jämlikt 25 § tredje stycket in-
teckningsförordningen på grund af afbetalning tillkom
mande andel i sist omförmälda inteckning......................
skall enligt U. L. 116 § 2 mom. andra punkten be
talas kontant .........................................................................
Innehafvaren af den under mom. 4:o) i gravationsbeviset
upptagna, vid auktionen icke bevakade inteckningen
a)
ränta efter
G % k
6,153 kronor 60 öre enligt U. L.
112 § beräknad för ett år .............................................
b) kapitalbeloppet .....................................................................
Kostnaderna för förfarandet:
a) auktionsprovision beräknad till 11/2
%
af
värderingssumman ........................................
b) slagafgift och utroparens arfvode.............
c) kungörelse i Post- och Inrikestidningar
d)
d:o i Sydsvenska Dagbladet........
e)
d:o i Länskungörelsema .............
f) lagfartsbevis ......................................................
g) gravationsbevis..................................................
h) taxeringsbevis ..................................................
i) utmätnings- och värderingskostnad ........
j) stämpel och lösen för protokoll vid auk
tion och köpeskillingslikvid högst.............
k) stämpel och lösen för salubref å fastigheten
l) laga kraft bevis ang. auktionen.................
m) postporton ......................................................
1.050:
2
: 25
15: 1
5
9:
9 0
2:
75
3: —
4:
25
1: so
19: —
12
: —
3: —
2
:
55
1: 15
Summa 1,126: so
585
4,875
i
30
1,500
200—1
4,875-
l,500j
369 2
6,1536
6,153
60
585-
30 —
200
:
369 2i
1,126 5 01
<