2

Kungl. Majits nåd. proposition nr 165.

Förslag

till

Lag

om ändringar i och tillägg till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande

och bearbetande av stenkolsfyndigheter.

Härigenom förordnas, att 10, 23, 25 och 41 §§ i lagen den 28 maj

1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter skola

erhålla följande ändrade lydelse samt att till nämnda lag skall fogas ett

nytt kapitel, innehållande två paragrafer av nedan angivna lydelse, och att

med anledning av sagda tillägg lagens överskrift skall lyda som följer:

Lag angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och

.

saltfyndigheter.

10

§.

Den, som erhållit koncession, äge uteslutande rätt att, med de vill­

kor och inskränkningar denna lag innehåller, inom det område koncessio­

nen omfattar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes befint­

liga stenkolsfyndigheter ävensom de eldfasta leror, vilka i sammanhang

med sådana fyndigheter förekomma.

Övriga på djupet anträffade mineraliska ämnen inom området för

koncessionen må även av koncessionsinnehavaren brytas, i den mån sådant

är erforderligt för arbetets ändamålsenliga drivande, och äge koncessions­

innehavaren °därav använda vad för gruvdriftens ändamål behöves. Vad

sålunda icke användes må innehavaren av koncessionen ock behålla, så

framt det icke av jordägaren mot erläggande av gottgörelse för brytnings-

och uppfordringskostnader avhämtas inom sextio dagar efter tillsägelse.

Jordägarens rätt i detta avseende utövas å kronojord, som under ständig

besittningsrätt innehaves eller är till boställe anslagen, av kronoåbon eller

boställsinne h avaren.

År mineralfyndighet inom området inmutad, vårdag som i 17 § sägs.

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

50 §.

Vad här ovan i 2—5, 7—44 och 48 §§ är stadgat angående sten-

kolsfyndigheter skall äga motsvarande tillämpning i fråga om saltfyn-

digheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har någon, innan denna lag trätt i kraft, förvärvat besittningsrätt till

kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att, vad stenkolsfyndig-

het angår, njuta jordägarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas;

och skall denna lag, i vad den avser 23 § i lagen den 28 maj 1886, ej

äga tillämpning emot den, som före denna lags trädande i kraft gjort an­

sökning om tillstånd att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 januari 1917.

Närvarande:

Hans

excellens herr statsministern H^ammarskjöld,

Hans excellens herr ministern

för

utrikes ärendena

W^allenberg,

Statsråden

H^asselrot,

von

S^ydow,

friherre B^eck-F^riis,

t

S^tenberg,

L^innér,

M^örcke,

V^ennersten,

W^estman,

B

roström

.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och

chefen för jordbruksdepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet

statsrådet Hasselrot

kommerskollegiets underdåniga skrivelser dels den 29 april 1916

med förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 28 maj

1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndighet^r dels

ock den 22 november 1916 med förslag till bestämmelser för tillgodoseende

av statens intressen vid blivande djupborrningar efter stenkol i Skåne. ^

Härvid anförde föredragande departementschefen följande:

»Gruvstadgan den 12 januari 1855 upptog bland inmutningsbara

mineralfyndigheter även stenkol. Genom nådiga kungörelsen den 24 maj

1872 blev emellertid, med inställande tillsvidare av tillämpningen av gruv-

stadgans bestämmelse om stenkol såsom föremål för inmutning, förordnat

att, intill dess annorlunda kunde stadgas, mutsedlar å stenkol icke finge

6

Kungl. Maj:ts nåd. ‘proposition nr 165.

utfärdas. Och enligt den förnyade gruvstadgan den 16 maj 1884 är sten-

kolsfyndighet icke vidare föremål för inmutning. I motiven till sistnämnda

stadga anfördes, att en av de största svårigheterna vid den svenska gruvlag-

stiftningen berott därpå, att stenkol och andra mineralfyndigheter samman­

förts i en författning, ehuru de förhölle sig fullkomligt olika såväl till före-

komstsätt och gruvdrift som till vidden och beskaffenheten av den mark,

vilken vid bearbetandet toges i anspråk; bestämmelserna om stenkol så­

som föremål för gruvarbete borde därför uteslutas ur gruvstadgan och

upptagas i en särskild författning. Den sålunda föreslagna speciallag­

stiftningen kom till stånd genom lagen den 28 maj 1886 angående efter­

sökande och bearbetande av stenkolsfvndigheter. I motsats till den för­

nyade gruvstadgan, i vilken inmutningsrätten bibehållits, är stenkolslagen

byggd på koncessionssystemet; rättigheten att eftersöka och bearbeta sten-

kolsfyndighet beror på Kungl. Maj:ts tillstånd.

Enligt den nu gällande liksom enligt 1855 års gruvstadga har jord­

ägaren en viss rätt till delaktighet i mineralfyndighet, som inmutats å

hans mark. Denna jordägarandel innebär, enligt 16 § av 1884 års stadga,

att jordägaren må till hälften med inmutaren deltaga i gruvarbetet och

den därav fallande vinsten. Angående jordägarandelen å kronojord hava

bestämmelser meddelats i 17 § av sistnämnda stadga. Sagda paragraf

innehöll i den ursprungliga lydelsen, att å kronojord, som innehades under

ständig besittningsrätt, vartill hänfördes jämväl gruvskog, eller som vore

till boställe anslagen eller blivit för kronans räkning till brukning på viss

tid åt annan upplåten, skulle kronoåbon, boställsinnehavaren eller den, som

eljest innehade besittningsrätten, njuta jordägarandelen till godo; begagnade

Ijan denna, ägde han sedermera behålla den som sin enskilda tillhörighet.

A annan kronojord skulle jordägarandelen tillkomma inmutaren. — För

den ändring, som sedermera vidtagits i förevarande stadganden, skall jag

i det följande redogöra.

Gruvstadgans bestämmelser om jordägarandel motsvaras i stenkols­

lagen ^ av föreskrifter om avgift till jordägaren. Enligt lagens 22 § skall

ägare av jord inom det område, varå koncession meddelats, vara berättigad

att, utan deltagande i kostnaden för arbetet, av koncessionsinnehavaren er­

hålla eu avgift, motsvarande värdet av en sjuttiofemtedel av de stenkol och

eldfasta leror, som å området vinnas och i dagen uppfordras. Beträffande kro­

nojord har — i anslutning till nyssnämnda i 17 § gruvstadgan givna bestäm­

melser — föreskrivits i lagens 23 §, att å kronojord, som under ständig be­

sittningsrätt innehaves eller är till boställe anslagen eller blivit för kro­

nans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon,

boställsinnehavaren eller den, som eljest innehar besittningsrätten, tillgodo-

7

t

njuta nyssnämnda, jordägaren tillkommande avgift. A annan kronojord är

koncessionsinnehavaren befriad från avgift.

De nämnda ursprungliga bestämmelserna i 17 § gruvstadgan inneburo,

att kronan i det stora hela eftergivit sin rätt såsom jordägare. Eu förändring

därutinnan kom emellertid till stånd genom lagen den 20 oktober 1899 om

ändrad lydelse av vissa paragrafer i gruvstadgan. Enligt den avfattning, som

17 § därigenom erhöll, liar i fråga om kronojord, som innehaves under stän­

dig besittningsrätt, vartill hänföres jämväl gruvskog, eller soin är till

boställe anslagen, någon ändring icke gjorts i vad förut gällde. A annan

kronojord äger kronan begagna sin jordägarandel. Gör kronan icke detta,

njuter inmutaren jordägarandelen till godo, men han är därvid skyl­

dig att till kronan erlägga en årlig avgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen

av värdet av de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och upp­

fordrats. Har någon före ikraftträdandet av 1899 års lag förvärvat besitt­

ningsrätt till kronojord, tillämpas emellertid de förut gällande bestäm­

melserna om jordägarandelen.

Samma den 20 oktober 1899 utfärdades nådig kungörelse om

begagnande av kronans jordägarandel i gruva. Enligt § 1 i nämnda

kungörelse skall kronans jordägarandel utbjudas å arrende; den årliga

arrendeavgiften skall jämlikt § 4 motsvara viss del av värdet av de in­

mutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats ur gruvan.

Arrendeavgiftens belopp skall enligt § 13 å kronans sida bestämmas av

eu särskild nämnd. Angående nämndens tillsättande äro stadganden med­

delade i 1 § av nådiga kungörelsen den 15 november 1907 med föreskrif­

ter i fråga om bestämmandet å kronans sida av beloppet utav den arren­

deavgift, som skall erläggas för kronans jordägarandel i gruva, in. m.

Enligt 2 § av sist omförmälda kungörelse skall samma nämnd jämväl å

kronans sida bestämma beloppet av den avgäld, som jämlikt 17 § gruv­

stadgan skall utgå i det fall, då kronan ej begagnar sin jordägarandel.

Den ändring, som för ett bättre tillvaratagande av kronans rätt blivit

genom lagen den 20 oktober 1899 vidtagen i 17 § gruvstadgan, har icke

genomförts i fråga om motsvarande regler i stenkolslagen. Den bristande

överensstämmelsen mellan gruvstadgans och stenkolslagens nuvarande

föreskrifter i detta avseende har givit uppslag till kommerskollegiets un­

derdåniga skrivelse den 29 april 1916. I nämnda skrivelse har kommers­

kollegium under åberopande av att vid den då pågående riksdagen förelåg

fråga om verkställande av djupborrningar i Skåne med huvudsakligt syfte

att uppdaga nya stenkolsfyndigheter — till vilken fråga jag återkommer

i det följande — i underdånighet anfört, att, därest förhoppningarna på

ett gynnsamt resultat av berörda av staten bekostade borrningar uppfyll­

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

8

des och en utvidgning av verksamheten på detta industriella område

komme att äga rum, jämväl statsverket borde därav bereda sig den direkta

fördel, som kunde vinnas därigenom, att på stenkolslagstiftningen över­

fördes de principer, som genom berörda under år 1899 utfärdade författ­

ningar lades till grund för gruvlagstiftningen i övrigt i nu förevarande

hänseende. Till vinnande av detta syfte har kollegium' föreslagit vissa i

den underdåniga skrivelsen närmare angivna ändringar i stenkolslagen.

Innan jag Övergår till kommerskollegiets berörda ändringsförslag, an­

håller jag att få redogöra även för kollegiets underdåniga skrivelse

den 22 november 1916 och de förhållanden, varav densamma föranletts.

I den till 1916 års riksdag avlåtna propositionen angående stats­

verkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, — under nionde huvudtiteln

i punkten 83 — föreslagit riksdagen att för djupborrningar i Skåne an­

visa visst anslag. Berörda borrningar skulle verkställas å platser, där det

syntes finnas icke allt för ringa utsikt att i berggrunden påträffa bryt­

värda stenkolsförande lager. Under den i ärendet skedda utredning hade

framhållits möjligheten av att, förutom stenkol, även salt eller andra

värdefulla ämnen kunde komma att uppdagas vid dessa borrningar.

I skrivelse den 13 juni 1916 har riksdagen, med anmälan att

det äskade anslaget anvisats, uttalat sin förvissning, att Kungl. Maj:t före

borrningsarbetenas verkställande komme att träffa anstalter i syfte att,

därest under arbetenas gång påträffades sådana brytvärda mineralfyndig-

heter, beträffande vilka tillfyllestgörande bestämmelser icke funnes förut

stadgade, statens intressen måtte bliva vederbörligen tillgodosedda.

Sedan kommerskollegium anbefallts att, under beaktande av vad

riksdagen sålunda uttalat och efter samråd med chefen för Sveriges geo­

logiska undersökning, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de be­

stämmelser, som erfordrades i förevarande hänseende, har kollegium i

skrivelsen den 22 november 1916 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

tillika överlämnat infordrade yttranden från chefen för Sveriges geologiska

undersökning samt tillförordnade bergmästaren i södra bergmästardistriktet.

Den sistnämnde har i ämnet anfört, att, om saltfyndigheter skulle

komma att anträffas i Skåne, dessa helt säkert skulle i sitt geologiska

uppträdande närmast likna därstädes förefintliga stenkolsförekomster och

betydligt avvika från de former, vari de enligt 1884 års gruvstadga in-

mutningsbara malmer och mineral förekomme. Det vore även på geo­

logiska grunder säkert, att salt endast kunde förekomma inom trakter,

som i avseende på odling och bebyggande liknade dem, där stenkol funnes.

De skäl, som på sin tid föranledde statsmakterna att upphäva inmutnings-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

9

rätten beträffande stcnkolsfyndigheter och för dessa stadga koncessions-

förfarande, torde därför även i samma utsträckning få anses gälla för fast­

ställande av koncessionsförfarande för tillgodogörande av de saltfyndig-

heter, som möjligen kunde anträffas i Skåne och angränsande landskap.

Då fyndigheternas mäktighet, utsträckning och beskaffenhet ännu vore

alldeles okända och alltså detaljerade bestämmelser icke gärna kunde in­

föras i en eventuell lag, erbjöde koncessionsförfarandet även den stora

fördelen framför inmutning, att det korame att ligga i Kungl. Maj:ts hand

att vid varje särskild koncessions meddelande inom rätt vida gränser fast­

ställa villkor för koncessionen enligt de erfarenheter, som kunde hava

vunnits vid borrningar eller eljest pågående arbeten. Intill dess en när­

mare kännedom om möjligen förefintliga saltfyndigheter vunnits, torde

därför 1886 års stenkolslag lämpligen böra utsträckas att i tillämpliga

delar gälla även för saltfyndigheter. — Bergmästaren hade utgått från

den principen, att staten genom lagstiftning rörande saltfyndigheter

ville i det allmännas intresse möjliggöra uppkomsten av en gagnande

industri ävensom kontrollera och i viss mån reglera densamma, men

att därmed icke avsåges att bereda statsverket annan ekonomisk fördel än

den varje framgångsrik gruvindustri gåve. Skulle de av statsverket på

djupborrningarna nedlagda kostnaderna anses böra helt eller delvis ersättas

av de personer, åt vilka koncessioner på de genom dessa borrningar påvi­

sade fyndigheter meddelades, kunde Kungl. Maj:t utfärda bestämmelse

härutinnan vid koncessionens meddelande. Det kunde möjligen synas

mindre lämpligt att lagstifta om fyndigheter, som kanske alls icke

funnes, varför man kunde tänka sig möjligheten att tillsvidare, för

tillgodoseende av statens intressen, endast utfärdades en bestämmelse,

att vid de förestående djupborrningarna eventuellt anträffade saltfyndig­

heter undantoges från jordägarnas fria förfogande samt att för deras till­

godogörande en kommande lagstiftning skulle avvaktas. Då detta emel­

lertid skulle medföra en betydlig tidsförlust för igångsättande av arbetet

på eventuella fyndigheter och då det redan funnes en lag, som i allt

väsentligt passade in på nu ifrågavarande fyndigheter, vore det i såväl det

allmännas som blivande gruvägares intresse fördelaktigare att möjliggöra

ett snabbt igångsättande av arbetena på fyndigheternas nyttiggörande ge­

nom att utsträcka nämnda lags giltighet till att även omfatta saltfyndigheter.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har förklarat sig lika

med bergmästaren anse, att stenkolslagen borde utsträckas att gälla även

för saltfyndigheter.

För egen del har kollegium anfört, att beträffande de stenkols-

fyndigheter, som vid de ifrågavarande borrningarna kunde komma att

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 sand. 140 höft. (Nr 165.)

2

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 165.

10

upptäckas, statens intressen kunde tillgodoses genom bestämmelserna i

stenkolslagen med däri av kollegium i skrivelsen den 29 april 1916 före­

slagna ändringar. Vad åter anginge möjligen blivande saltfyndigheter, erford­

rades särskilda åtgärders vidtagande. Visserligen hade i Kungl. Maj:ts plakat

och förordning den 27 augusti 1723 stadgats, att i 'saltbrunnar och salthet’,

där de påfinnas kunde, upptäckaren skulle äga att taga del till hälften. Men

genom bestämmelserna i 1855 års gruvstadga, enligt vilka inmutning av salt­

fyndigheter icke vidare medgavs, hade rätten till dylika fyndigheter återfallit

till jordägaren. Särskilt med hänsyn till den flerstädes uti ifrågavarande trak­

ter långt drivna jordstyckningen torde emellertid de antagligen avsevärda

kostnaderna för saltets uppdagande och uppfordrande samt det sätt, varpå

de eventuella saltfyndigheterna skulle förekomma, nämligen i vidsträckta

lager, medföra, att jordägarintresset enbart icke skulle erbjuda trygghet

för tillgodoseendet av statens intresse att fyndigheterna bleve utnyttjade.

Det torde därför bliva nödvändigt att, för tillgodoseende av detta allmänna

intresse, ånyo möjliggöra att, där sådant erfordrades, förfoganderätten till

dessa fyndigheter överflyttades från jordägaren till lämplig företagare.

Därvid kunde tagas i övervägande, huruvida beträffande dessa fyndigheter

inmutningsrätten borde återinföras eller, såsom i de av kollegium inford­

rade yttrandena föreslagits, koncessionsförfarande stadgas. Då under för

handen varande förhållanden den nu ifrågasatta lagstiftningen på om­

rådet torde bliva av endast provisorisk natur samt därjämte måhända aldrig

behövde komma i tillämpning och en vidlyftigare, på självständig grund­

val lagd författning alltså ej syntes böra eller lämpligen kunna utarbetas,

ansåge kollegium, att som utgångspunkt för ett val mellan förenämnda två

förfaranden endast gruvstadgans och stenkolslagens bestämmelser borde

komma i betraktande. Med hänsyn till de möjligheter, som torde föreligga

beträffande ifrågavarande fyndigheters lokala utsträckning och förekomst-

sätt, kunde, såsom bergmästaren uttalat, mot inmutningsförfarandet åbe­

ropas samma skäl, som vid stenkolslagens tillkomst anfördes*fnot detsamma

och för koncessionsförfarandet. Härvid ville kollegium erinra, att in­

mutningsrätten till stenkol hade kommit att för jordägarna medföra

avsevärda olägenheter utan motsvarande gagn för det allmänna. Jord­

ägarens intresse att ej i onödan störas i sin besittning talade för kon­

cessionsförfarandet jämväl ur den synpunkten, att detta förfarande möjlig­

gjorde att vid konkurrens mellan flera koncessionssökande låta tillbörlig

hänsyn vederfaras jordägaren, därest denne sökte koncessionen och vore

lämplig till utförande av företaget. I anslutning till de härutinnan gjorda

uttalanden av chefen för Sveriges geologiska undersökning samt bergmäs­

taren hemställde alltså kollegium om utfärdande av lag om koncession å

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

I"

Kung! Maj:ts nåd. proposition nr 165.

för en osund spekulation i mutsedlar. Med hänsyn därtill tillstyrkte kom­

mittén koncessionssystemets införande beträffande sten kolsfyndighet er.

I det nu förevarande ärendet har, såsom redan nämnts, vederbörande

bergmästare ansett det på geologiska grunder säkert, att salt endast kunde

finnas inom trakter, som i avseende på odling och bebyggande lik­

nade dem, där stenkol förekomme; och har bergmästaren liksom även

chefen för Sveriges geologiska undersökning samt kommerskollegium funnit

de skal, som föranlett koncessionsförfarandet beträffande stenkol, vara

tillämpliga jämväl i fråga om saltfyndigheter. Lika med nämnda myn­

digheter är även jag av den uppfattningen, att en lagstiftning rörande salt-

fyndigheter bör byggas på koncessionssystemet och även i övrigt anordnas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i fråga om tillgodo­

görande av stenkolsfyndigheter. Erforderliga bestämmelser torde lämpligen

kunna upptagas i ett till stenkolslagen fogat nytt kapitel.

I enlighet med de grunder, jag nu angivit, har jag låtit inom jus­

titiedepartementet utarbeta förslag till lag om ändringar i och tillägg till

lagen. den 28 maj 1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkols­

fyndigheter. För de särskilda bestämmelserna i detta lagförslag torde jag

nu få i korthet redogöra.

10 §■ t Stenkolslagens 10 § andra stycket, enligt vilket jordägare i vissa

fall må tillgodogöra sig av koncessionsinnehavaren brutna mineraliska äm­

nen, stadgar i fråga om kronojord, att jordägarens rätt i nämnda hän­

seende utövas av jordens innehavare. I överensstämmelse med vad kom­

merskollegium hemställt, hava dessa bestämmelser i förslaget ändrats där­

hän, att befogenheten att utöva omförmälda, kronan såsom jordägare till­

kommande rätt inskränkts till att gälla endast för kronoåbo och °boställs-

innehavare.

~3 §

Beträffande lagens 23 §, vars innehåll jag i det föregående angivit,

har motsvarande ändring vidtagits, så att paragrafen nu överensstämmer

med 17 § gruvstadgan i dess lydelse enligt 1899 års lag.

25 §.

. På sätt kommerskollegium anfört, torde den avgift, som enligt 23 §

i dess föreslagna lydelse skall utgå till kronan, böra å kronans sida be­

stämmas av den särskilda nämnd, varom stadgas i de .förut omförmälda

nådiga kungörelserna den 20 oktober 1899 och den 15 november 1907.

Med hänsyn därtill har åt 25 § stenkolslagen givits en något förändrad

affattning. Om förevarande förslag upphöjes till lag, torde lämpligen ett

ti Hägg i nu angivna riktning kunna göras till 2 § i nyssnämnda kungö­

relse den 15 november 1907.

41

§.

I skrivelsen den 29 april 1916 har kommerskollegium ifrågasatt ytter-

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

dO §.

melse med vad sålunda anförts, har kollegium föreslagit ett stadgande av

innehåll, att rättighet att för tekniskt utvinnande av salt eftersöka och

bearbeta saltfyndighet, varmed skulle förstås fyndighet, innehållande sten­

salt eller på därmed likartat sätt förekommande kali- eller magnesiasalter

jämte andra dessa åtföljande salter, skulle bero på särskilt tillstånd (kon­

cession) av Kungl. Maj:t.

Den sålunda föreslagna bestämmelsen har, med viss i samråd med

chefen för Sveriges geologiska undersökning och vederbörande i kommers­

kollegium gjord jämkning, upptagits i förevarande paragraf.

I förslagets 50 § angivas de bestämmelser i stenkolslagen, vilka

skola äga tillämpning i fråga om saltfyndigheter.

De två nya 0 paragraferna hava sammanförts under en gemensam

kapitelöverskrift. Åt stenkolslagens rubrik har med hänsyn till de nytill-

lagda bestämmelserna givits en förändrad lydelse.

Med avseende på den föreslagna lagens ikraftträdande innehåller den­

samma i fråga om stenk ofyndighet övergångsbestämmelser, motsvarande

dem, som meddelades i 1899 års lag om ändringar i gruvstadgam»

Föredraganden uppläste därefter ifrågavarande lagförslag, av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

16

23 §.

Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehaves eller är

till boställe anslagen, skall kronoåbon eller boställsinnehavaren njuta den

jordägaren enligt 22 § tillkommande avgift till godo.

25 §.

Fråga om beloppet av den avgift, som enligt 22 § tillkommer annan

jordägare än kronan eller som enligt 23 § tillgodonjutes av kronoåbo eller

boställsinnehavare, skall, där överenskommelse ej kan träffas, prövas av-

skiljemän, såsom i 19 § är föreskrivet.

Huru beloppet av den avgift, som jämlikt 22 § tillkommer kronan

såsom jordägare, skall bestämmas, därom förordnar Konungen.

41 §•

Över stenkolsgruva, som är under arbete, skall, där icke gruvan i

sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig och noggrann

gruvkarta (markscheiderkarta) i skala 1: 1,500; och böra nya gruvarbeten

å kartan inläggas inom utgången av februari månad året efter det, under

vilket de utförts.

Gruvkarta skall, på bekostnad av koncessionsinnehavaren, upprättas

av bergstjänsteman eller annan, som av bergsöverstyrelsen förklarats be­

hörig att verkställa gruvmätningar; börande så väl kartan som komplette-

ringsarbetena uppgöras i två exemplar, därav det ena skall finnas vid

gruvan eller på tillsägelse vara för bergmästaren eller jordägare därstädes

tillgängligt, och det andra insändas till bergsöverstyrelsen.

Försummar koncessionsinnehavare vad sålunda är föreskrivet, vare

straffet böter från och med tio till och med etthundra kronor, och äge

bergmästaren låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.

6 KAP.

Om saltfyndigheter.

49 §.

Rättighet att för tekniskt utvinnande av salt eftersöka och bearbeta

saltfyndighet är beroende på koncession, som meddelas av Konungen.

Med saltfyndighet förstås i denna lag fyndighet, innehållande

stensalt eller andra salter, vilkas förekoinstsätt är likartat med stensaltets.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

Kung!. Maj ds nåd. proposition nr 165.

17

50 §.

Vad hllr ovan i 2—5, 7—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenk©Myndigheter skall liga motsvarande tillämpning i fråga om salt-

fyndigheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har någon, innan denna lag trätt i kraft, förvärvat besittningsrätt till

kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att, vad stenkolsfyndig

het angår, njuta jordägarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas;

och skall denna lag, i vad den avser 23 § i lagen den 28 maj 1886, ej

äga tillämpning emot den, som före denna lags trädande i kraft gjort an­

sökning om tillstånd att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 sand. 140 höft. (Nr 160.')

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

27 mars 1917.

Närvarande:

J

ustitieråden: G^allstrand,

VON S^eTH,

W^edberg,

Regeringsrådet

P^lanting-G^yllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitie-

departementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

26 januari 1917, hade Kungl. Maj:t förordna!, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upp­

rättat förslag till lag om ändringar i och tillägg till lagen den 28 maj

1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkols fyndigheter.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Kung!. Mufti nåd. proposition nr ^/ 6 ^' 5

.

19

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, kallet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

tisdagen den 27 mars 1917.

N

Bevarande:

Hans

excellens herr statsministern H^ammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

W^allenberg,

Statsråden H

asselrör

^von S^ydow,

friherre B^eck-F^riis,

S

tenberg

,

L

innér

,

M^örcke,

V^ennersten,

W ESTMAN,

B

roström

.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och chefen för

Jordbruksdepartementet, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det

den 26 januari 1917 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändringar

i och tillägg till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande och bear­

betande av stenkolsfyndigheter; och hemställde föredraganden, att för­

slaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

T denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall till

samma hemställan förordna, att till riksdagen skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.