Prop. 1918:260

('angående löne- och pensionsreglering för lär ar personaler na vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kom\xad munala mellanskolorna',)

Kungl. Maji:» nåd. proposition nr 2HD.

1

«

Nr 2(i().

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen, angående löne- och

pensionsreglering för lär ar personaler na vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kom­ munala mellanskolorna; given Stockholms slott den 22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riks­ dagen att

A. Beträffande grunder för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier:

dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen i

stadgad ordning utnämnas och befordras till

rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskoleseminarium

och statssamskola,

lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och

folkskoleseminarium, samt

adjunkt vid allmänt läroverk;

dels ock föreskriva, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka

och innehava sådana lärarbefattningar vid ifrågavarande undervisnings­ anstalter, till vilka kvinna må kunna befordras, skall gälla

att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter

av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgi­ vande; samt

att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äkten­

skap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från be­ fattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till be­ fattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 Käft. (Nr 260.) 1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

B. Beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds­

protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner ävensom

vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för

övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;

dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för

ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats­

rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be­

fattning vid allmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig nämnda

villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den

15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten

och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna

därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande

ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner;

dels föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid

Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendiein-

rättningen nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola

upphöra att utgå från sagda stipendieinrättning;

dels, i händelse av godkännande av vad utav departementschefen

föreslagits i fråga om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärar­

tjänster ävensom vid bifall till vad i nästföregående moment hemställts,

höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med

1,779,261 kronor eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor;

dels och på extra stat för år 1919 anvisa:

till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken

ett förslagsanslag, högst 460,000 kronor;

till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken

ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor; samt

till provårskurser för blivande lärare vid de högre allmänna läro­

verken i Göteborg ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.

C.

Beträffande lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds­

protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner även­

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

3

som vad dersammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;

dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för

ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats­ rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser;

dels förklara, att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be­

fattning vid högre lärarinneseminariet, skall vara pliktig underkasta sig nämnda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den

15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner;

dels, i händelse av godkännande av de utav departementschefen

föreslagna avlöningsförmåner, höja det ordinarie anslaget till högre lära­ rinneseminariet med 40,135 kronor eller från 76,350 kronor till 116,485 kronor;

dels på extra stat för år 1919 till arvoden åt timlärare och vika­

rier vid högre lärarinneseminariet anvisa ett förslagsanslag, högst 16,800 kronor;

dels ock medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare och till dess

Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer ej mindre den hyresersättning, som tillkommer rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad ej åt- njutes, må utgå till rektor med 2,400 kronor och till biträdande före­ ståndarinna med 1,000 kronor för år räknat, än även det hyresbidrag, som tillkommer lektor, må utgå med 800 kronor för år.

D. Beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds­

protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner även­ som vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;

dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för

ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats­ rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser;

dels förklara, att nyssnämnda villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar

4

Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 260.

gälla i fråga om de adjunkter, vilka tilläventyrs komma att uppföras å

övergångsstat;

att i fråga om sistnämnda befattningshavare skall gälla, att ad­

junkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de tjänstår utöver tre,

han eller hon, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellan-

skola, dock ej mer än tio år;

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be­

fattning vid folkskoleseminarium, skall vara pliktig underkasta sig ovan­

nämnda villkor och bestämmelser;

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före

den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig vare sig ny

avlöningsstat eller övergångsstat och därvid fästade villkor och bestäm­

melser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibe­

hållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stater tillkommande av­

löningsförmåner ;

att adjunkt, manlig eller kvinnlig, vilken icke varder uppförd på

ny stat eller övergångsstat, skall, samtidigt som de nya staterna träda i

kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten; samt

att å allmänna indragningsstaten uppförd befattningshavare skall

bibehållas vid ej mindre honom eller henne enligt nu gällande bestäm­

melser tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, varav befattningshava­

ren vid överflyttningen är i åtnjutande, än även honom eller henne vid

1918 års utgång tillkommande tillfällig löneförbättring; dock med skyl­

dighet dels att, i händelse befattningshavaren, efter förflyttning till in­

dragningsstaten, erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens

eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragnings­

staten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmå­

nerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga be­

rörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag,

dels ock att, när befattningshavare, kvarstående å indragningsstaten, upp­

nått den för pension stadgade levnadsåldern, åtnöjas med pension å in-

dragningsstat motsvarande den del av avlöningsförmånerna, som äro att

hänföra till lön jämte ålderstillägg;

dels, i händelse av godkännande av ovan föreslagna avlöningsför­

måner ävensom i statsrådsprotokollet framlagt förslag angående inrättande

av nya lärartjänster vid folkskoleseminarierna samt beredande av medel

för uppvärmning, belysning, materiell m. m. för folkskoleseminarierna i

Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till folkskolesemi­

narierna med 656,815 kronor eller från 849,025 kronor till 1,505,840

kronor;

5

dels, vid bifall till förslaget om överförande å ordinarie stat av

medel till stipendier åt eleverna i parallellavdelningarna vid folkskole-

seminarierna i Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till

stipendier för seminarieelever med 28,800 kronor eller från 150,225

kronor till 179,025 kronor;

kommande, vid bifall till vad sålunda hemställts, det gemensamma

reservationsanslaget till folkskoleseminarierna att ökas från nuvarande

999,250 kronor med 685,615 kronor till 1,684,865 kronor;

dels till bestridande av hyresbidrag till rektorerna vid folkskole­

seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå pa extra

stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst 6,200 kronor;

dels medgiva, att från och med år 1919 tills vidare, och intill dess

Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag må utgå

vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig lektor med

800 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat med 600 kro­

nor, till ordinarie lärare i teckning med 500 kronor, till ordinarie lärare*

i gymnastik med 500 kronor, till extra ordinarie ämneslärare, som tjänst­

gjort under fyra lästerminer vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk eller

annan under läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens inseende

ställd läroanstalt, med 500 kronor och till extra ordinarie ämneslärare,

som fullgjort sådan tjänstgöring under tio lästerminer, med 600 kronor, samt

vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig lektor i första

lönegraden med 700 kronor, i andra lönegraden med 850 kronor och i

tredje lönegraden med 1,000 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å över­

gångsstat i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med

575 kronor samt i tredje, fjärde eller femte lönegraderna med 700 kronor,

till ordinarie lärare i teckning med 300 kronor, till ordinarie lärare i

gymnastik med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med

450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor;

dels ock för sistberörda ändamål på extra stat för år 1919 bevilja

ett förslagsanslag av 12,000 kronor.

E. Beträffande lärarpersonalen vid folk- och småskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­

lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med

år 1919;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare villkor

och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den upp­

fattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

6

anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,

ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda

villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­

lagt förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till lärare

vid folkskolor och småskolor;

dels förklara,

att ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1919,

ävensom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande

lärare vid folkskola, vilken före den 1 januari 1919 erhållit den fastare

anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folkskole­

stadgan, skall, därest han icke ingår på den nya löneregleringen och

därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta avlöning och pension

eller ålderdomsunderstöd enligt nu gällande bestämmelser; samt

att, i det fall att ordinarie folkskollärare eller lärare vid små-

•skolor,^ lärare vid mindre folkskolor eller biträdande lärare vid folkskolor

med sådan fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom.

2 av folkskolestadgan, icke ingår på den nya lönestaten, statsbidraget

till sådan lärares avlöning skall efter den 1 januari 1919 utgå efter hit­

tills gällande grunder;

dels ock, vid bifall till i statsrådsprotokollet framlagt förslag till

avlöning för den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonal ävensom

dersammastädes framlagt förslag till grunder i fråga om statsbidrags ut­

gående, höja följande i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda ordi­

narie förslagsanslag, nämligen

anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor från

dess nuvarande belopp, 17,440,000 kronor, med 22,695,000 kronor till

40,135,000 kronor;

anslaget till avlöningsbidrag åt sjukvikarier för lärare vid folk-

och småskolor från dess nuvarande belopp, 282,000 kronor, med 201,000

kronor till 483,000 kronor; samt

anslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets

nordligaste trakter bosatta finnar från dess nuvarande belopp, 225,000

kronor, med 75,000 kronor till 300,000 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

F. Beträffande lärarpersonalen vid högre folkskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­

lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med

år 1919;

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

7

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare

villkor och bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med den

uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat

sin anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stad­

gas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omför-

mälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt

förslag till grunder ifråga om utgående av statsbidrag till högre folk­

skolor;

dels förklara, att ordinarie lärare vid högre folkskola, vilken till­

satts före den 1 januari 1919, skall, därest han icke ingår på den nya

löneregleringen och därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta av­

löning och pension enligt nu gällande bestämmelser;

dels ock, vid bifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej mindre

i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid högre folkskolor än även be­

träffande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd till ifråga­

varande skolor, höja följande i riksstaten uppförda ordinarie förslags­

anslag, nämligen

anslaget till understöd åt högre folkskolor från dess nuvarande be­

lopp, 157,000 kronor, med 253,000 kronor till 410,000 kronor; samt

anslaget till bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid högre

folkskola från dess nuvarande belopp, 2,000 kronor, med 1,000 kronor till

3,000 kronor.

G. Beträffande lärarpersonalen vid kommunala mellnnskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­

lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med

år 1919;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare

villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den

uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin

anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,

ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda

villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt

förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till kommunala

mellanskolor;

8

dels förklara, att ordinarie lärare vid kommunal mellanskof, vilken

tillsatts före den 1 januari 1919, skall, därest lian icke ingår på den nya

löneregleringen ock därvid fästade villkor ock kestämmelser, åtnjuta av­

löning ock pension enligt nu gällande kestämmelser;

dels och, vid kifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej

mindre i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid kommunala mellan-

skolor än även keträffande grunder ock villkor för utgående av stats­

understöd till ifrågavarande skolor, koja det ordinarie förslagsanslaget till

understöd åt kommunala mellanskolor från dess nuvarande kelopp, 340,000

kronor, med 342,000 kronor till 682,000 kronor.

De till ärendet körande kandlingarna skola tillkandakållas riksda­

gens vederkörande utskott; ock Kungl. Maj:t förkliver riksdagen med all

kungl. nåd ock ynnest städse välkevågen.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 260.

9

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern E

den

,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

Hellner,

Statsråden:

P

etersson

,

S

chotte

,

Petrén, Nilson, Löfgren, friherre Palmstierna, R

ydén

,

Undén, T

horsson

.

Departementschefen, statsrådet Rydén föredrog frågan om löne-

och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna samt de kommunala mellanskolorna. I detta av­ seende anförde departementschefen följande:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.

Maj:t under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna för sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 2

Löne- och pensionsreg­

lering för

lärarperso­ nalerna vid de allmänna

läroverken, högre lära­

rinnesemi­ nariet, folk­

skolesemi­ narierna, folk- och

småsko­

lorna, de högre folk­

skolorna samt de kommunala

mellan­ skolorna.

10

dels ifråga om lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet ett

belopp av 65,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie anslaget

till seminariet 43,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom för­

slagsanslag, högst 22,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m.

(punkten 135);

dels beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken ett

belopp av 1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reser­

vationsanslaget till de allmänna läroverken 1,400,000 kronor samt på extra

stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst 460,000 kronor, till extra och

vikarierande lärare m. m. (punkten 138);

dels vad angår lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna

en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt nämnda skolor

med 310,000 kronor (punkten 153);

dels beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna ett belopp

av 670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av det ordinarie

anslaget till nämnda seminarier, samt på extra stat för år 1919 såsom för­

slagsanslag, högst 6,200 kronor, till hyresbidrag till rektorerna vid vissa

folkskoleseminarier (punkten 160);

dels ifråga om stipendier för seminarieelever en ökning av det i

riksstaten under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat för ändamålet upp­

förda anslaget med 28,000 kronor (punkten 161);

dels vidkommande lärarpersonalen vid folk- och småskolor ett belopp

av 22,500,000 kronor, därav 22,074,000 kronor såsom ökning av det ordinarie

förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folk- och småskolor, 335,000

kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsbidrag

till sjukvikarier för lärare vid folk- och småskolor samt 91,000 kronor

såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av folk­

undervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar (punk­

ten 177);

dels och vad angår lärarpersonalen vid högre folkskolor en ökning

av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd åt högre

folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183).

Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i

utsikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kung!. Maj:t.

Kungl. Majtfs nåd. proposition nr 260.

Ofta hava uttalanden försports, som givit uttryck åt den meningen,

att lärarpersonalerna vid såväl statens undervisningsanstalter som de till

den allmänna folkundervisningen hörande skolorna under långa tider va­

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

11

rit och allt fortfarande äro i avlöningshänseende tillbakasätta. Det torde ej heller kunna bestridas, att bakom de krav på ökade löneförmåner, som tid efter annan och på sistone allt oftare och kraftigare framställts från lärarhåll, ligga synnerligen kännbara behov, åt vilkas tillgodoseende staten har all anledning att ägna sin omsorg. Den störa betydelse, lönefrågan har för arbetet vid och utvecklingen av de läroanstalter, varom här är fråga, har jämväl beaktats av Kungl. Maj:t. Spörsmålet har sedan ett par år tillbaka varit aktuellt, men på grund av själva lönefrågans kom­ plicerade beskaffenhet har den i ärendet erforderliga utredningen tagit en längre tid i anspråk än man ursprungligen tänkt sig och först nyligen nått sin fullständiga avslutning.

Innan jag emellertid närmare går att redogöra för det förslag, jag

har för avsikt att framlägga, tillåter jag mig att förutskicka en kortfattad redogörelse för lönefrågans föregående utvecklingsskeden samt dess nu­ varande allmänna läge.

Lönefrågan intill tiden för nu gällande löneregleringar.

De allmänna läroverken.

Vid riksdagen 1856—58 lades grunden till den lönereglering för de

allmänna läroverkens lärare, som varade till och med år 1904. Härvid gjorde statsutskottet följande uttalande, vilket synes mig ännu i våra da­ gar äga fullt ut samma giltighet som för mer än ett hälft sekel tillbaka, nämligen »att såväl en skälig rättvisa som det allmännas väl synes i när­ varande tid särskilt påkalla en förbättring i de tjänstemäns villkor, vilkas verksamhet på en gång fordrar en så långsam och svår förberedelse och tillika är av en så utomordentligt stor, ehuru icke alltid till fyllest be­ märkt, vikt för samhällets trevnad och utveckling».

Den år 1858 fastställda löneregleringen innebar för kolleger och

adjunkter fyra lönegrader å 1,000, 1,500, 2,000 och 2,500 kronor, för lektorer likaledes fyra lönegrader å 2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor, för rektorer avlöningar varierande mellan 2,000 och 4,000 kronor vid olika slag av läroverk samt för övningslärare vid de högre läroverken tre lönegrader å 500, 750 och 1,000 kronor, varjämte till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes vissa belopp för anställande av övningslärare även vid de lägre läroveiken. Uppflyttning i högre lönegrad skulle äga rum efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjänstgöring.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Efter år 1858 beviljades emellertid vid åtskilliga tillfällen löne­

förbättringar och dyrtidstillägg, och upprepade försök gjordes att åväga­

bringa en mer omfattande lönereglering. I detta avseende må i korthet

erinras om följande.

Vid riksdagen 1862—63 tillädes en ny högre lönegrad för adjunkter

och lektorer ävensom vissa rektorer; vissa andra rektorer fingo sin fasta

lön höjd med 500 kronor; gymnastiklärarna vid både högre och lägre

läroverk fingo även löneförbättring. — Vid riksdagen 1865—66 inrättades

en andra lönegrad för vissa rektorer. — Vid 1874 års riksdag erhöllo

samtliga ordinarie ämneslärare 500 kronor mer i varje lönegrad, och

övningslärarna fingo i allmänhet sina löner höjda.

Efter det en år 1878 tillsatt kommitté uppgjort förslag till förbätt­

rade avlöningsförmåner för ifrågavarande lärare, framlade Kungl. Maj:t

fem gånger, nämligen åren 1882, 1887, 1890, 1892 och 1898 för riks­

dagen proposition om lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med

nämnda kommittés förslag. I följd av lönefrågans förknippande med

spörsmål av organisatorisk art lyckades emellertid icke dessa propositioner

vinna riksdagens bifall. Erkännande det berättigade i lärarnas anspråk

på en efter omfattningen och vikten av deras tjänståligganden anpassad

avlöning beviljade dock riksdagen tillfällig löneförbättring genom an­

visande av medel å extra stat. Så höjdes vid 1882 års riksdag en var

av de fyra första lönegraderna för adjunkter och lektorer med 500 kronor

samt femte lönegraden för adjunkter och lektorer ävensom samtliga löne­

grader för rektorer med 250 kronor; även övningslärarna fingo vid denna

riksdag någon löneförhöjning. Enahanda lönetillägg beviljades även de

följande åren.

Under tiden därefter beviljades vissa tillfälliga löneförbättringar, i

vilket hänseende särskilt må erinras, att vid 1898 års riksdag rektorerna

och ämneslärarna i högsta lönegraden, vilka dittills haft blott 250 kronor

i löneförbättring, beviljades en löneförbättring av 500 kronor. Enahanda

löneförbättring beviljades även de följande åren.

Slutligen må erinras, hurusom flertalet ämnes- och övningslärare

såväl vid de allmänna läroverken som vid övriga statens läroanstalter

genom beslut av 1901 —1903 årens riksdagar blevo delaktiga i det dyr­

tidstillägg, som då beviljades ämbets- och tjänstemän i allmänhet.

I detta sammanhang bör även erinras därom, att ämneslärarna,

under avvaktan på en tillfredsställande lönereglering och inrättande av

ett tillräckligt antal ordinarie platser, erhöllo en småningom alltmer vidgad

rätt att, efter vunnen befordran, för uppflyttning i högre lönegrad till­

godoräkna sig vissa år av sin tjänstgöring, efter det de vunnit fullständig

13

kompetens till ordinarie lärarbefattning. I detta avseende må endast erinras om den lönetursrätt, som tillkom extra ordinarie lärare med full kompetens ävensom under vissa villkor vikarierande lärare.

Kungl. Majits nåd. proposition nr 260.

Högre lärarinneseminariet.

Tager man i betraktande lönefrågans utveckling för högre lärarinne­

seminariets lärarpersonal under tidsskedet 1856—1904, ter sig denna i korthet på följande sätt.

Sedan vid riksdagen 1859—60 medel anslagits till inrättande av

ett seminarium för bildande av lärarinnor och därav visst belopp an­ visats till lärarnas avlöning samt vid riksdagen 1862—63 i samband med inrättande av en med nämnda seminarium förenad normalskola för flickor ökade medel för ändamalet beviljats, fastställdes ar 1870 ny utgiftsstat för seminariet och normalskolan. Denna stat upptog, bland annat, utom arvoden åt rektor och två biträdande föreståndarinnor, löner till följande belopp, nämligen för en var av fem lektorer 2,000 kronor, för en adjunkt 1,000 kronor, för vardera av två lärarinnor 1,000 kronor och för en lärarinna, tillika biträdande föreståndarinna för normalskolan, 800 kronor.

Genom beslut av 1871 års riksdag 'erhöllo bemälda lektorer och

adjunkt rätt till uppflyttning i högre lönegrad enligt samma grunder, som gällde för lärarna vid elementarläroverken. — Vid 1874 års riksdag bevil­ jades medel till beredande av löneförhöjning såväl för seminariets sex lärare med 500 kronor i varje lönegrad, i likhet med vad i fråga om lärarna vid elementarläroverken samtidigt beslutats, som ock för fyra lärarinnor likaledes med 500 kronor vardera. Vid 18 / 8 års riksdag erhöllo de vid seminariet anställda lärarinnorna rätt till uppflyttning i högre lönegrad efter samma grund, som gällde för den vid seminariet anställde adjunkten.

Från tiden från och med år 1884 beviljade riksdagen årligen tillfälligt

lönetillägg för lektorerna och adjunkten till samma belopp som för mot­ svarande lärare vid de allmänna läroverken och för lärarinnorna i de fyra lägre lönegraderna med 250 kronor.

Vid 1898 års riksdag beviljades en tillfällig löneförbättring för

rektor, lektor och adjunkt med 500 kronor i varje lönegrad, vilket med­ förde en höjning av 250 kronor för rektor ävensom för övriga lärare i högsta lönegraden. Enahanda förbättring beviljades även de följande åren.

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Folkskoleseminariema.

I fråga om lärarpersonalen vid folkskoleseminariema må erinras,

att enligt beslut av riksdagen 1862—63 och kungl. kungörelsen den 22

april 1864 skulle vid vart och ett av dessa seminarier vara anställda

en föreståndare med 3,000 kronor i lön och två ålderstillägg, vart­

dera å 500 kronor, tre huvudlärare med 1000 kronor i lön och samma

ålderstillägg, som då tillkommo läroverksadjunkter, samt därjämte övnings-

lärare, vilkas avlöning — med undantag för några lärare, som skulle

åtnjuta vissa i ovanberörda kungörelse angivna avlöningsförmåner —

skulle utgå enligt bestämmelser, som framdeles komme att meddelas. I

stort sett kan man säga, att från denna tid likställighet i avlöningshän-

seende ägt rum mellan seminariernas ämneslärare och läroverkens ad­

junkter, under det att seminariernas lärare först senare likställts med

läroverkens lärare i fråga om lönetur och pensionsrätt.

I sammanhang med den vid 1874 års riksdag beviljade löneförhöj­

ningen för elementarläroverkens lärare erhöllo även seminariernas lärare

en på enahanda sätt beräknad löneförhöjning eller alltså rektorer och

adjunkter — motsvarande föreståndare och huvudlärare enligt äldre be­

stämmelser — 500 kronor i varje lönegrad ävensom övningslärarna viss

ökning av lönerna. — Vid 1877 års riksdag beslöts inrättande av en

fjärde årsklass vid seminarierna, och i samband därmed höjdes övnings-

lärarnas löner.

Från och med år 1884 erhöllo lärarna vid seminarierna lönetillägg

till enahanda belopp, som år 1882 beviljats lärarna vid de allmänna

läroverken, eller alltså 250 kronor åt rektor och manlig adjunkt i högsta

lönegraden samt 500 kronor åt manlig adjunkt och 250 kronor åt kvinnlig

adjunkt i de fyra första lönegraderna; även vissa övningslärare erhöllo

lönetillägg.

I samband med den vid 1898 års riksdag beviljade löneförbätt­

ringen för de allmänna läroverkens lärare erhöllo vid samma års riksdag

seminariernas rektorer ävensom manliga adjunkter i högsta lönegraden

en förhöjning i förut beviljad löneförbättring, så att denna kom att ut­

göra 500 kronor i alla lönegrader.

Vid riksdagarna åren 1898 och 1901 reglerades arvodena för öv­

ningsskolornas lärare.

Folkskolorna.

Vid bestämmandet av folkskollärarnas avlöningsförmåner blev det

redan från början fråga icke blott om lönens storlek utan ock om av-

15

löningssättet samt om olika myndigheters deltagande i avlöningens ut­ gående. Dessa synpunkter, vilka sedan alltfort utgjort lönespörsmålets huvudsidor, hava under årens lopp än samtidigt, än var för sig varit föremål för statsmakternas prövning och beslut.

Yad angår den kontanta avlöningen, blev densamma, efter att vid

riksdagen 1840—41 hava bestämts till minst 16 tunnor spannmål, varav hälften alltid skulle betalas med penningar till visst angivet belopp, genom beslut av riksdagen 1862—63 fastställd till 400 rdr rmt. Vid 1871 års riksdag beslöts, att lönen skulle efter 10 års tjänstgöring kunna höjas med 100 kronor; därigenom blev ålderstilläggsprincipen för första gången tillämpad för folkskolans lärare. Kort därefter, år 1873, höjdes grund­ lönen till 500 kronor, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring.

Från början fanns intet stadgat rörande längden av den lästid under

året, för vilken den bestämda lärarlönen skulle utgå. Först vid 1859— 1860 årens riksdag fastslogs principen om särskild ersättning för varje läsmånad över åtta månader.

Redan i 1842 års lönebestämmelser föreskrevs, att lärare, som åt­

njöt den i lag bestämda minimilönen, skulle erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle, ävensom, så vitt sig göra låter, planteringsland. Vidare tillkom läraren kofoder in natura eller ersättning därför.

Vad beträffar statens och kommunernas bidrag till läraravlöningen

må erinras, hurusom från början statsbidragen utgingo efter växlande grunder. Redan tidigt gjorde sig inom riksdagen två riktningar gällande, den ena förmenande, att lärarnas avlöning borde vara uteslutande eller huvudsakligen en kommunernas angelägenhet, och den andra represente­ rande den åskådningen, att lärarna vid folkskolan borde, liksom lärover­ kens lärare, avlönas med statsmedel. Dessa båda uppfattningar hava sedan alltjämt stått emot varandra, och utvecklingen har så småningom gått i den riktningen, att staten övertagit allt större del av läraravlö­ ningen. Vid 1871 års riksdag blev principen, att statsbidraget skulle utgå med hälften av den lagstadgade lönen, i praktiken genomförd. Vid

1875 års riksdag sattes statsbidraget till 2/s av minimilönen.

Vid 1885 års riksdag bestämdes den lagstadgade avlöningen till,

förutom bostad, bränsle och kofoder eller ersättning därför ävensom ett jordland till brukning av jordfrukter, lön av 600 kronor, varjämte, för att förmå skoldistrikten att frivilligt bevilja läraren ett tillägg å lönen av 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, skoldistrikt förklara­ des berättigat att såsom statsbidrag uppbära 2/3 av sålunda utbetalt ål­ derstillägg. 1891 års riksdag gjorde detta ålderstillägg obligatoriskt ge­

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

16

nom att besluta, att ordinarie lärare, som i denna egenskap oförvitligt

tjänstgjort under fem år, skulle i lön erhålla, förutom förut bestämda

naturaförmåner eller ersättning därför, minst 700 kronor. Genom beslut

av 1898 års riksdag tillkom ett andra ålderstillägg, likaledes å 100 kronor.

1900 års riksdag borttog rätten till kofoder och höjde i stället begyn­

nelselönen med 100 kronor, eller alltså till 700 kronor. Samtidigt fast­

ställdes ett tredje ålderstillägg, ävenledes å 100 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Småskolorna.

»

Avlöningsförmånerna för småskolans lärare blevo först år 1872

reglerade därigenom, att staten detta år började lämna bidrag till små-

skolekårens avlöning och vissa villkor i följd därav beträffande avlöningen

uppställdes för statsbidrags utbekommande. Statsbidrag utgick då i för­

hållande till antalet lärarkrafter och utgjorde, under förutsättning att

läraren åtnjöte i årlig lön minst 150 kronor och vore med undervisnin­

gen sysselsatt minst 8 månader om året, 75 kronor årligen för varje

skola. Någon bestämd minimilön blev dock ej härigenom lärarpersonalen

tillerkänd.

Genom beslut av 1875 års riksdag bestämdes, att såsom bidrag-

till avlönande av lärare eller lärarinna vid småskola samt av biträ­

dande lärare eller lärarinna vid folkskola vederbörande skoldistrikt skulle,

under villkor att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbure minst

200 kronor och vore med undervisningen sysselsatt minst 8 månader av

året, åtnjuta ett årligt statsanslag av 100 kronor. Varje skoldistrikt,

som ville öka lönen för dylik lärare från 200 till 250 kronor, ägde att,

utöver vad det förut erhållit, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor

av sådan löneökning, under villkor att distriktet tillsköte en lika stor

summa.

Vid 1877 års riksdag beslöts till ifrågavarande lärarpersonal ersätt­

ning för övertidsläsning utöver 8 månader av året.

1877 års riksdag bestämde, att skoldistrikt, som ville öka årslönen

för lärare eller lärarinna vid småskola från 250 till 300 kronor, ägde

att, utöver förut medgivet statsbidrag och under vissa närmare angivna

villkor, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor av denna lönetillök-

ning. Sagda bestämmelse kom genom beslut av 1880 års riksdag även

att gälla biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och

lärarinnor vid mindre folkskolor.

Genom beslut av riksdagarna åren 1886 och 1887 blev på ifråga­

varande lärarpersonals avlöning tillämpad samma grundsats i fråga om

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

17

proportionen mellan statens och kommunernas andelar i den kontanta avlöningen, som förut vunnit godkännande i avseende å folkskollärarnas avlöning, d. v. s. att staten skulle bidraga med 2/3 av den kontanta av­ löningen intill ett lönebelopp av 300 kronor.

Vid 1897 års riksdag fastställdes minimilönen till 300 kronor, var­

jämte lärare berättigades att efter tio års oförvitlig tjänstgöring erhålla ett ålderstillägg av 50 kronor. Vid sistnämnda års riksdag infördes be­ stämmelser angående naturaförmåner, varigenom skoldistriktet ålades att förse läraren med tjänlig bostad jämte nödig vedbrand eller ersättning därför med minst 50 kronor för år.

Efter det 1900 års riksdag tillerkänt ifrågavarande lärare rätt till

ytterligare ett ålderstillägg, likaledes å 50 kronor, att utgå efter femton år, blev genom beslut av 1904 års riksdag en förhöjning av begynnelse­ lönen vidtagen från 300 till 350 kronor.

De högre folkskolorna.

Det inflytande på avlöningsbeloppen vid de högre folkskolorna, som

statsmakterna ägde före år 1907, från vilket år nu gällande lönereglering daterar sig, inskränkte sig till fastställande av det för vederbörande skola erforderliga statsunderstödet. Någon egentlig lönereglering för den högre folkskolans lärarpersonal hade nämligen icke blivit genomförd före sist­ nämnda år. 'Vid 1902 års riksdag hade visserligen fattats* beslut om viss minimiavlöning åt vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig ämnes- lärare, men i stort sett hade skoldistrikten intill år 1907 ägt full frihet att själva bestämma om lönevillkor för ifrågavarande lärare. Ofta funnos dock redan före nämnda år i de för de olika högre folkskolorna gällande, av Kungl. Maj:t godkända reglementena intagna bestämmelser även i fråga om lärarnas avlöning. Någon skyldighet att i reglementet införa sådana bestämmelser fanns emellertid icke.

De kommunala mellanskolorna.

Beslut om upprättande av kommunala mellanskolor fattades av

1909 års riksdag. Den lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda skolor, vilken fastställdes av 1911 års riksdag, innehåller de första all­ männa bestämmelserna i fråga om sagda lärarpersonals avlöningsför­ hållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (AV 260.)

3

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nu gällande löneregleringar ävensom lönefrågans allmänna

läge för de olika läroanstalternas vidkommande.

Do allmänna läroverken.

Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läro­

verken daterar sig från år 1904. På sätt av den ovan lämnade kort­

fattade redogörelsen framgår, kan någon verklig lönereglering för sagda

lärarpersonal knappast sägas hava ägt rum under den långa tiden mellan

år 1858 och år 1904, oaktat behovet av löneförbättring gav sig tillkänna

redan kort efter den stora regleringen vid riksdagen 1856—58.

När omsider vid 1904 års riksdag den så länge uppskjutna löne­

regleringen genomfördes, medförde densamma emellertid icke den för­

bättring i avlöningshänseende, som man i början väntat sig. Till grund

för Kungl. Maj:ts framställning i läroverksfrågan vid 1904 års riksdag

låg 1899 års läroverkskommittés år 1902 avgivna betänkande. I detta

betänkande var förslaget till avlöningsbelopp uppgjort på grundval av

uppgifter om levnadskostnader, av vilka de senaste voro från år 1898.

Under den tid, som förflöt mellan detta år och år 1905, då löneregle­

ringen trädde i kraft, ägde en betydande böjning av den allmänna pris­

nivån rum.

Under tiden före 1904 års lönereglering hade olägenheten av en

låg begynnelseavlöning delvis uppvägts av rätten att vid uppflyttning i

högre lönegrad tillgodoräkna sig extra ordinarie tjänstgöring efter vunnen

behörighet att utnämnas till ordinarie lärare. Läroverkskommittén ansåg,

att en större inskränkning av denna lönetursrätt ej vore med rättvisa

och billighet överensstämmande och föreslog med anledning därav bi­

behållande av nämnda förmån. Riksdagen uttalade emellertid den åsik­

ten, att lärarna vid de allmänna läroverken i tillämpliga delar borde

underkastas de villkor och förbehåll, som i senast av riksdagen beslutade

löneregleringar blivit intagna, i följd varav lärarna från och med år 1905

gingo förlustiga denna lönetursrätt.

Jämför man den år 1904 genomförda löneregleringen med läro­

verkskommitténs förslag, finner man, att densamma, genom att berörda

lönetursrätt borttogs, beträffande ämneslärares avlöningsförhållanden under

den tidigare delen av deras ordinarie tjänstetid innebar en betydande

försämring av de utav läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrun-

derna.

Kung!. Maj:In nåd. proposition nr 260.

1

!)

Den genomförda löneregleringen var emellertid i sä måtto gynn­

sammare för lärarna än kommitténs förslag, att lärarna fortfarande 1'ingo

uppbära avlöning i fem lönegrader, rfledan kommittén föreslagit eu in­

skränkning av lönegradernas antal till fyra. Värdet av detta ålderstillägg

reducerades dock i hög grad därav, att det så sent, först efter 20 års

ordinarie tjänstgöring, kommer lärarna till godo.

Det må vidare erinras om en omständighet, som i sin mån min­

skade värdet av den nya löneregleringen, nämligen den lärarna ålagda

skyldigheten att bidraga till egen pensionering.

Verkställda beräkningar giva vid handen, att ordinarie adjunkt

enligt de år 1904 fastställda och ännu gällande avlöningsgrunderna

under de första 15 åren av sin ordinarie tjänstetid är ofördelaktigare

ställd än om de av läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrunderna

varit gällande, samt att han under de första 20 åren av sin ordinarie

tjänstetid är ogynnsammare ställd än om de under åren 1901—1904

gällande avlöningsbestämmelserna fortfarande ägt giltighet.

Om sålunda 1904 års lönereglering redan i och för sig ej med­

förde önskvärd förbättring av lärarnas ekonomiska villkor, ter den sig

också till sagda befattningshavares nackdel, om man skärskådar den­

samma mot bakgrunden av de löneregleringar, som under i stort sett

samma tidsperiod genomfördes för andra statens tjänstemän. Man kan

säga, att läroverkslärarnas lönefråga, länge svävande, sent kom till avgö­

rande, men dock för tidigt, i det densamma erhöll sin dåvarande lösning

kort före den period, under vilken avlöningarna för stora grupper av

ämbets- och tjänstemän anlagts efter en gynnsammare måttstock än den,

som varit normgivande för lärarnas lönereglering.

1904 års lönereglering måste följaktligen betecknas ej endast såsom

otillfredsställande utan även med hänsyn till de grunder, som i allmän­

het tillämpats vid å senare tid vidtagna löneregleringar, såsom otids­

enlig och föråldrad.

Efter genomförandet av 1904 års lönereglering har en förbättring

i avlöningsvillkoren* vidtagits endast för extra lärarnas vidkommande.

Den tillfälliga löneförbättring, som riksdagen för år 1918 beviljat läro-

verkslärarna, är endast att anse som eu provisorisk åtgärd i avvaktan

på en kommande definitiv reglering. För de detaljerade bestämmelserna

i 1904 års lönereglering ävensom för i övrigt nu gällande avlönings-

belopp och andra därmed förbundna stadgande!! och föreskrifter redogör

jag närmare i det följande.

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Högre lärarinneseminariet.

Nu gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid högre

lärarinneseminariet fastställdes vid riksdagarna åren 1904 och 1909, var­

jämte vid 1914 års senare riksdag löneförbättring tillerkändes vikarie­

rande lektorer vid seminariet.

Om dessa bestämmelser gäller i huvudsak vad redan anförts beträf­

fande de allmänna läroverken. Det samband, som förefunnits och allt­

jämt ansetts böra bibehållas mellan sistnämnda läroanstalter och högre

lärarinneseminariet, har jämväl erhållit sitt uttryck därutinnan, att vid

seminariet i stort sett äro tillämpade enahanda avlöningsgrunder, som

genom 1904 års lönereglering blevo gällande för läroverkens lärare.

Man kan sålunda även ifråga om högre lärarinneseminariet med

fog fälla det omdömet, att de för dess lärarpersonal gällande lönesatserna

redan vid den tid, då de fastställdes, voro alltför knappt tillmätta samt

att de äro otidsenliga i förhållande till nu i allmänhet gällande avlönings­

grunder.

Folkskoleseminarierna.

Nu gällande lönereglering för folkskoleseminarierna daterar sig jäm­

väl från år 1904. Genom senare vidtagna löneförbättringar hava vikarie­

rande adjunkter ävensom åtskilliga lärare i trädgårdsskötsel erhållit något

förbättrade avlöningsförmåner.

Om nu gällande avlöningsbestämmelser för folkskoleseminariernas

lärarpersonal gäller i huvudsak vad förut sagts ifråga om de allmänna

läroverken. Förhållandena äro emellertid för seminariernas vidkommande

än mer otillfredsställande, detta beroende av andra omständigheter.

Efter det folkundervisningskommittén genom sina utredningar och

förslag förberett en reform av seminarieundervisningen, framlade Kungl.

Maj:t för 1913 års riksdag proposition angående ökade anslag till folk­

skoleseminarierna. Genom att riksdagen beviljat .de av Kungl. Maj:t

äskade anslagsförhöjniugar för förstärkande av seminariernas lärarkrafter

och förbättring av deras utrustning, vilka erfordras för tillämpning av

ny undervisningsplan vid dessa, läroanstalter, har sörjts för de i dessa

avseenden nödvändiga förutsättningarna för en förbättrad seminarieunder-

visning. En icke mindre förutsättning är emellertid den lönereglering

för seminarielärarna, som i berörda proposition betecknas såsom ett

oeftergivligt villkor för en verklig reform av seminarieundervisningen.

Enligt det nyssnämnda proposition bifogade statsrådsprotokollet

uttalade dåvarande departementschefen den meningen, att det syntes

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

21

vara riktigast, att de nya lärartjänster, som vore erforderliga vid semi­ narierna, icke besattes med ordinarie innehavare, innan en löneförbätt­ ring blivit genomförd, som ifråga om dessa tjänster kunde få utöva den med densamma avsedda verkan, och att det sålunda under förhanden- varande förhållanden syntes lämpligast, att de nya lärartjänsterna tills vidare uppehölles av extra ordinarie lärare samt att de ledigförklarades och besattes med ordinarie innehavare, först sedan lönefrågan vunnit sin lösning.

Om i det föregående avlöningsförhållandena för de allmänna läro­

verkens vidkommande betecknats såsom otillfredsställande och otidsenliga, kan man utan tvekan vedervåga det påståendet, att detta gäller i än högre grad beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna. Att med nuvarande lönesatser upprätthålla de krav, som efter senaste semi- minariereform måste uppställas på där anställd lärarpersonal, torde ej vara möjligt.

Nu gällande avlöningsbelopp för seminariernas lärare måste alltså

anses icke stå i överensstämmelse med de reformerade undervisnings­ anstalter, varom här är fråga.

Folkskolorna.

Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid folkskolorna fast­

ställdes år 1906. Till detaljerna i densamma ävensom till därutinnan vidtagna ändringar av såväl definitiv som provisorisk natur återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1906 års riksdag var närmast

föranlett av en utav centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar- förening gjord framställning. På sätt av det propositionen bifogade ut­ draget av statsrådsprotokollet framgår, förklarade sig föredragande depar­ tementschefen beträffande omfånget av den då ifrågasatta löneförbätt­ ringen helst hava önskat kunna förorda ett förslag i fullständig överens­ stämmelse med vad som blivit av centralstyrelsen begärt. Finansiella skäl gjorde emellertid sådant omöjligt, och departementschefen hade där­ för nödgats stanna vid förordandet av ett förslag, som ej ägde samma räckvidd.

Jämväl om folkskollärarnas lönereglering gäller, att den inträffade

vid en tidpunkt, som omedelbart föregick den löneregleringsperiod, vilken inleddes genom reglering av avlöningsförhållandena för statskontoret och kommunikationsverken m. fl. Vid folkskollärarnas lönereglering tilläm­ pades ej samma grunder som vid de löneregleringar, vilka vidtagits efter

22

Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nämnda tidpunkt, och ifrågavarande lärare komrno sålunda att bliva

stående på en relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka

de på grund av sin utbildning och sitt arbete borde vara jämnställda i

avlöningshänseende.

Eu jämförelse mellan folkskollärare och vissa grupper av tjänste­

män vid kommunikations verken giver vid handen, att de förra kommo

att intaga eu i avlöningshänseende synnerligen ogynnsam ställning. De

blevo icke blott sämre ställda än de studentbildade och realskolebildade

tjänstemännen vid dessa verk, vilkas utbildning är närmast jämförlig

med eller underlägsen folkskollärarnas, utan även sämre avlönade än

liera tjänstemannagrupper utan högre kompetens än genomgången folk-

skolekurs. De manliga folkskollärarna blevo sålunda, trots den tid och

de kostnader deras utbildning krävde, i avlöningshänseende sämre ställda

än exempelvis linjeförmän, reparatörer och stationsförmän vid telegraf­

verket, postiljoner och postvaktmästare vid postverket samt banmästare

av l:a och 2:a klass, tågmästare, vagnförmän och stationsmästare å 5:e

och 6:e klassens stationer vid statens järnvägar. De blevo i avlönings­

hänseende närmast jämnställda med stationsbiträden vid telegrafverket

samt följande tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar: lokomo-

tiveldare, vagnskötare, förrådsförmän, maskin- och pannskötare samt

stationsmästare å 7:e klassens stationer.

Bedan denna jämförelse angiver, att om gällande avlöningsbestäm-

nielser för folkskollärarna kan fällas samma omdöme som i fråga om

förut omnämnda lärarkårer.

Kommer härtill vidare de förhöjda levnadskostnaderna, vilka även

frånsett nuvarande exceptionella förhållanden visat sig i hög grad känn­

bara i synnerhet för redan förut svagt avlönade befattningshavare, de

ökade kostnader, lärarna måste vidkännas för sin egen utbildning, den

snabba utveckling, som skolväsendet i många avseenden på senare tiden

undergått, och de därav betingade större krav, som måste ställas på

lärarna, måste man beteckna nu gällande lönesatser, med hänsyn till

förhållandena, sådana de nu gestalta sig, såsom föråldrade.

Småskolorna.

Nuvarande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid småskolor

och mindre folkskolor ävensom biträdande lärare vid folkskolor härröra

från år 1908. Beträffande begynnelseavlöningen, som då fastställdes till

500 kronor, anförde föredragande departementschefen enligt det proposi­

tionen i ämnet bifogade utdraget av statsrådsprotokollet, att när han

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 260.

stannat vid detta belopp, det ieke vore därför, att icke ett ännu något

högre belopp skulle komma det verkliga behovet närmare, utan med

föranledande av hänsynen till det allmännas ekonomi.

Om sålunda redan vid denna tidpunkt den föreslagna och av riks­

dagen godtagna avlöningen för småskollärarkåren ansågs ej motsvara det

verkliga behovet, måste detta i ännu högre grad giilla för nuvarande

förhållanden.

Till de detaljerade föreskrifterna i nu gällande avlöningsbestäm-

melser återkommer jag i det följande.

2

.">

De högre folkskolorna.

På sätt ovan erinrats, daterar sig nuvarande lönereglering för de

högre folkskolornas lärarpersonal från år 1907. Det förslag, som av

Kung!. Maj:t detta år framlades för riksdagen, var närmast föranlett av

en från 1905 års riksdag avlåten skrivelse, vari riksdagen begärde ut­

redning och förslag ifråga om förbättrade lönevillkor för lärarna vid de

högre folkskolorna. I nämnda skrivelse gav riksdagen uttryck åt den

uppfattningen, att den högre folkskolans lärare borde komma i åtnjutande

av åtminstone samma löneförmåner, som då tillkomme de bättre av­

lönade inom lärarkåren vid den egentliga folkskolan. Till samma upp­

fattning anslöt sig Kungl. Maj:t i det förslag till lönereglering för ifråga­

varande lärarpersonal, som förelädes 1907 års riksdag och jämväl blev

av riksdagen antaget.

De kommunala mellanskolorna.

Såsom i det föregående erinrats, reglerades avlöningsförhållandena

för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna vid 1911 års riks­

dag. Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till nämnda års riksdag var

närmast föranledd av en utav 1909 års riksdag avlåten skrivelse. I denna

skrivelse framhöll riksdagen å ena sidan, att såväl kompetensfordringar

som avlöningsförmåner borde avvägas med hänsyn därtill, att den kom­

munala mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma plan

som realskolans och dess examen bliva fullt likvärdig med examen vid

realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna icke finge ställas så,

att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för ordinarie an­

ställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan

deras reella kompetens prövats av överstyrelsen för rikets allmänna läro­

verk, vinna anställning vid kommunala mellanskolor.

24

Vid framläggande för 1911 års riksdag av förslag till löne- och

pensionsreglering för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal utgick

föredragande departementschefen i anslutning till riksdagens skrivelse

närmast från de för de högre folkskolornas lärare gällande bestämmelser

i nämnda hänseende, dock med hänsyn tagen till olikheten mellan de

båda skolarterna i fråga om årlig undervisningstid och lärarnas under-

visningsskyldighet. Då emellertid departementschefen ansåg det nödigt,

att kompetensen för anställning vid kommunal mellanskola underginge

en icke oväsentlig skärpning utöver de för anställning vid högre folk­

skola gällande kompetensfordringar, ansågos dessa skärpta kompetens­

fordringar kräva en motsvarande höjning i avlöningen.

Vidare ansåg departementschefen det önskvärt, att lärare, vilka

förvärvat behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, måtte

kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Ville man tillförsäkra

de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, så finge

man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet toge anställning vid kom­

munal mellanskola mera som en övergångsplats. Man finge därför nöja

sig med att ställa det så, att sådana lärare kunde finna det fördelaktigt

för det första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare

att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år.

Kungl. Maj:ts med ledning av dessa synpunkter uppgjorda förslag-

till avlöning för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor vann riks­

dagens bifall.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

Lärarlönenämnden.

De otillfredsställande förhållanden, som känneteckna ovan berörda

löneregleringar, hava också medfört, att tiden efter deras fastställelse ej

blev, såsom man eljest haft anledning förvänta, en tid av lugnt och ostört

arbete, utan i stället, på grund av lärarnas bekymmersamma ekonomiska

villkor, inledningen till eu period av omfattande lönerörelser inom nästan

samtliga de kårer, varonr här är fråga. Det dröjde ej länge, efter det de

nu gällande löneregleringarna vunnit godkännande, förrän yrkanden fram-

kommo, som ej endast inneburo partiella löneförbättringar för olika lärar­

grupper utan även avsågo en mer eller mindre genomgripande revision

av de nuvarande lönesystemen.

I fråga om de allmänna läroverken vill jag endast erinra därom,

att framställningar inkommo, bland andra, från svenska lärarsällskapet

angående revision av gällande lönestater (år 1910), från åtskilliga lärare

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

angående lektorernas löneförmåner (år 1910), från vissa rektorer angå­ ende ändrade bestämmelser beträffande rektorernas avlönings- och pen­ sionsförmåner (år 1910), från åtskilliga rektorsämbeten angående ortstill- lägg till lärarna i Norrland (åren 1909 och 1910), från ämneslärarinnor vid statssamskolor angående behörighet till adjunktsbefattningar (år 1910), från teckningslärare angående ny lönereglering för teckningslärare (år 1910), från vissa rektorer angående avlöningsförhöjning för rektorer och ordinarie lärare vid pro vår släroverken (år 1912), från gymnastiklärare angående deras avlöningsförhållanden (år 1908), från svenska musiklärar- sällskapet angående musiklärarnas avlöningsförhållanden (år 1913) o. s. v.

Beträffande högre lärarinneseminariet gjordes år 1913 från rektor

och lektorer vid nämnda seminarium framställning angående förbättrade avlöningsförmåner.

Yad angår folkskoleseminarierna må särskilt erinras om det av folk-

undervisningskommittén år 1911 framlagda förslag angående omreglering av seminarielärarnas avlöningsförhållanden. För seminariernas vidkom­ mande må vidare framhållas petitioner från vissa rektorer ° angående ändrade bestämmelser rörande rektorernas pension (år 1910), från svenska seminarielärarföreningen om löne- och pensionsreglering för lärarna i trädgårdsskötsel (år 1911), från övningsskollärare angående lönereglering (år 1913) m. fl.

I fråga om lärarpersonalen vid folk- och småskolor må erinras

om flera av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorda framställningar angående nämnda personals avlöningsförhållanden (åren 1909, 1912 och 1914), vidare om framställningar från vissa pen­ sionerade lärare angående förbättrade pensionsvillkor (år 1912), från cen­ tralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund angående lönereglering- för folkskollärarinnor (år 1912), från föreningen Svenska folkskolans vänner angående småskollärarinnornas avlöningsförhållanden och rätts­ liga ställning (år 1914) o. s. v.

Till förmån för lärarkårerna vid de högre folkskolorna och de

kommunala mellanskolorna gjordes framställningar såväl från vissa rek­ torer vid dessa läroanstalter (år 1914) som från Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförening (samma år).

Redan den 5 juli 1912 fann emellertid Kungl. Maj:t, med hänsyn

bland annat.till vad som anförts i åtskilliga då inkomna framställningar av nu angiven art, anledning uppdraga åt en utredningsnämnd den s. k. lärarlönenämnden, i det följande kallad nämnden att efter verk­ ställd undersökning framlägga förberedande förslag till ny löne- och pen- sionsreglering för lärarpersonalen dels vid rikets allmänna läroverk där-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (AV 260.) 4

26

vid även frågan om kvinnors anställning i utsträckt omfattning vid dessa

läroanstalter borde tagas i betraktande — dels vid folk- och småskolorna,

dels ock, i den mån förhållandena därtill kunde föranleda, vid med förut­

nämnda skolor närbesläktade läroanstalter. Till ordförande i nämnden

föroi dnades förutvarande statsrådet, kanslirådet, numera överdirektören

P. E. Lindström samt till ledamöter ledamoten av riksdagens första kam­

mare, lektorn J. F. Nyström, läroverksadjunkten A. Holkers, ledamoten

av riksdagens första kammare, läroverksadjunkten O. Olsson, tecknings-

läraren K. H. Segerborg, seminarieadjunkten Anna Sörensen, dåvarande

ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren, sedermera under­

visningsrådet N. O. Bruce, folkskolläraren S. Nylund, folkskollärarinnan

Mathilda Persson och småskollärarinnan Anna Olsson.

Vid avgivande av förslag rörande lärarlönenämndens tillsättning

anförde dåvarande departementschefen, att vid en förestående reglering

av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner spörsmålet om för­

hållandet mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares avlöningsför­

måner måste komma under övervägande. Detta hade, yttrade departe­

mentschefen, sin naturliga förklaringsgrund däri, att på undervisnings-

omiådet det kvinnliga arbetet blivit ej blott till omfattning utan ock i

betydelse mera likvärdigt med det manliga än på de flesta andra verksam­

hetsfält, vadan nämnda spörsmål här blivit mera brännande och mera

svårt att undanskjuta än annorstädes.

Vidare framhöll departementschefen, att i åtskilliga av de vid till­

fället föreliggande underdåniga framställningarna ifrågasatts en sådan

omläggning av hittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle

fastställas enligt somliga två löneplan, ett för familjeförsörjare och ett

för icke-familjeförsörjare, enligt andra åter tre löneplan, ett för familje-

försörjande manliga lärare, ett annat för icke-familjeförsörjande man­

liga lärare och ett tredje för kvinnliga lärare.

De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, vore enligt

departementschefens mening i så måtto av mera sammansatt natur, än

lönefrågor i allmänhet plägade vara, att de innefattade önskemål icke

blott om högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, av­

sedda att skipa större rättvisa än hittills varit rådande mellan skilda

grupper av löntagare, framföi' allt mellan de manliga och kvinnliga.

Den 31 oktober 1914 avgav lärarlönenämnden förslag till löne-

och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, folk- och småskolor’

högre folkskolor samt kommunala mellanskolor. Vid avgivande av nämnda

förslag har nämnden jämväl tagit ståndpunkt till de spörsmål, vilka, på

K in tgl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kanyl. Maj:t.i nåd. proposition nr ‘260.

27

sätt omförmälts, angivits såsom önskvärda att tagas under övervägande

vid prövning av själva lönefrågan. Till nämndens förslag, såväl i vad

det avser de mera allmänna och principiellt lönetekniska spörsmålen som

i vad det avser de i detalj utformade bestämmelserna, återkommer jag

närmare i det följande.

Lönefrågans ytterligare behandling.

Sedan sålunda nämnden avgivit sitt omförmälda lönereglerings-

förslag, blev detta förslag remitterat till ett antal olika myndigheter.

De myndigheter, vilka avgivit infordrade utlåtanden över nämnda förslag,

äro följande: läroverksöverstyrelsen, som i sin ordning infordrat yttran­

den från lärarkollegierna vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­

seminariet och de kommunala mellanskolorna; folkskolöverstyrelsen, som

i sin ordning infordrat yttranden från lärarkollegierna vid folkskolesemi-

narierna och lärarpersonalen vid de högre folkskolorna; samtliga dom­

kapitel och Stockholms stads konsistorium, vilka i sin ordning infordrat

yttranden från vederbörande folkskolinspektörer; samtliga Kungl. Maj:ts

befallningshavande i länen, vilka i sin ordning infordrat yttranden från

styrelserna för vederbörande statssamskolor och högre folkskolor; direk­

tionen över Stockholms stads undervisningsverk; socialstyrelsen; inspek­

tören för teckningsundervisningen; musikaliska akademien; direktionen

över gymnastiska centralinstitutet; direktionen över folkskollärarnas pen-

sionsinrättning.

Härjämte bereddes tillfälle åt vissa föreningar att yttra sig över

förslaget, nämligen läroverkslärarnas riksförbund, svenska extralärarför-

bundet, svenska seminarielärarföreningen, Sveriges kommunala ungdoms­

skolors lärarförening, centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar-

förening, Sveriges folkskollärarinneförbund samt folkskolans vänner.

Dessutom inkommo till Kungl. Maj:t i anledning av lärarlöne-

nämndens omförmälda förslag utlåtanden och framställningar från vissa

korporationer och sammanslutningar, nämligen Stockholms lärarsällskap,

teckningslärarnas riksförbund, svenska gymnastiklärarsällskapet, svenska

musiklärarsällskapet, akademiskt bildade kvinnors förening, föreningen

G. C. T. samt Fredrika-Bremerförbundet.

Lärarlönenämndens förevarande förslag ävensom samtliga ovan­

nämnda över detsamma avgivna utlåtanden överlämnades sedermera till

löneregleringskommittén, vilken genom remiss den 3 september 1915 fick

28

sig anbefallt att avgiva utlåtande i ämnet. För ifrågavarande ärendes

behandling förordnade Kungl. Maj:t såsom särskilda ledamöter i kom­

mittén rektorn A. Nordfelt och ledamoten av riksdagens andra kammare,

folkskolläraren E. Kristensson. Efter det ärendet sålunda hänskjutits till

löneregleringskommittén, har till Kung]. Maj:t ingivits ett avsevärt antal

utlåtanden och framställningar, avseende lönereglerings- och därmed sam­

manhängande frågor. Jämväl sistberörda utlåtanden och framställningar

hava genom särskilda remisser överlämnats till nämnda kommitté för

att tagas i övervägande i samband med prövning av lärarlönenämn-

dens förslag.

Den 21 februari 1918 har löneregleringskommittén avgivit betänkande

i ämnet. I detta betänkande redogör kommittén i korthet dels för såväl

nu gällande bestämmelser i förekommande frågor som nämndens förslag

jämte inom nämnden förefintliga olika meningar i vissa stycken, dels för

sådana över nämndens förslag direkt avgivna utlåtahden, vilka kommittén

ansett sig böra särskilt uppmärksamma, dels ock för de genom särskilda

remisser till kommittén överlämnade framställningar. Vad angår ovan­

nämnda över nämndens förslag direkt avgivna utlåtanden, har kommittén

utarbetat och till trycket befordrat en sammanfattning av samtliga dessa;

och har jag vid sådant förhållande ej ansett mig böra i detta samman­

hang närmare redogöra för sagda utlåtanden utan inskränker mig att

här hänvisa till nämnda sammanfattning. Jag upptager i det följande

endast de utlåtanden, vilka synas mig förtjänta av uppmärksamhet, lika­

som jag ock i sammanhang härmed omnämner de särskilda framställ­

ningar, vilka under lönefrågans senare skeden ingivits till Kungl. Maj:t.

^ id framläggande av mitt förslag följer jag den uppställning, som

föreligger i löneregleringskommitténs utlåtande och vilken i sin tur jäm­

väl legat till grund för lärarlönenämndens omförmälda betänkande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 200.

29

Kap. I. Behovet av löneförbättring.

Lärarlönenämnden inleder sitt betänkande i ämnet med vissa utta­

landen i fråga om behovet av en löneförbättring för de olika lärarkårer, vilkas avlöningsförhållanden nämnden anser böra underkastas revision. Därvid erinras till en början, hurusom år 1907, då löneförhållandena för statskontorets tjänstemän senast reglerades, kunde betraktas såsom gränsskillnaden mellan den löneregleringsperiod, som tog sin början i slutet av 1870-talet, och den nu pågående löneregleringsperioden; att så­ väl läroverkslärarna som folkskollärarna fått sina löner reglerade, de förra år 1904 och de senare år 1906, alltså kort före år 1907, då löne­ förhållandena för statskontorets tjänstemän senast reglerades, samt huru­ som i anledning av de nya löneprinciper, som därvid och vid följande löneregleringar kommit i tillämpning, nämnda lärare blivit stående på eu relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka de borde i avlö- ningshänseende vara jämnställda. Detsamma gällde, enligt nämndens mening, de lärarkårer, för vilkas avlöningsförhållanden läroverkslärarnas och folkskollärarnas avlöningar vore normerande.

Med hänsyn till stegringen av levnadskostnaderna finner nämnden

det vara naturligt, att olika lärarkårer och lärargrupper funnit sig föran­ låtna att jämförelsevis kort tid efter det de erhållit sina senaste lönereg­ leringar framställa yrkanden om snar revision av dessa och om att där­ vid erhålla lönesatser, vilka stode i överensstämmelse med dåmera rådande levnadskostnader och gjorde dem i ekonomiskt avseende fullt likställda med jämförliga tjänstemannakårer. Nämnden har ansett sig böra sär­ skilt betona detta till bemötande av den invändningen, att lärarna fått sina löneförhållanden reglerade så nyligen, att de icke nu kunde göra anspråk på en ny lönereglering.

Nämnden angiver vidare de särskilda omständigheter, som enligt

dess mening tala för en revision av gällande avlöningsförhållanden för de olika lärarkårerna.

Lärarlöne­

nämnden.

30

Löneregle

ringskom­

mittén.

Löneregleringskommittén har icke funnit anledning till några vä­

sentliga erinringar mot vad nämnden anfört i fråga om behovet av en

löneförbättring för de lärarkårer, om vilka i det följande är fråga. Utan

att dock kunna godtaga samtliga de motiv, som av nämnden andragits

till stöd för ett behov i förevarande avseende, anser kommittén sådana

omständigheter löreligga, som till fullo ådagalägga nödvändigheten av

genomgripande omregleringar av avlöningsförhållandena för ifrågavarande

lärarkårer.

Vidare erinrar kommittén därom, att behovet av eu löneför­

bättring redan genom statsmakternas åtgöranden såtillvida behjärtats,

som riksdagen i anledning såväl av Kungl. Maj:ts därom gjorda fram­

ställningar som av enskilda inom riksdagen väckta motioner beviljat till­

fällig löneförbättring åt samtliga förevarande lärarkårer. Så har en till­

fällig löneförbättring beviljats för lärarpersonalen vid folk- och småskolor

för åren 1916, 1917 och 1918, för lärarpersonalen vid högre folkskolor

för åren 1917 och 1918 samt för lärarkårerna vid de allmänna läro­

verken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de kommu­

nala mellanskolorna för år 1918.

Under framhållande att kommittén följaktligen saknade anledning

att närmare än nu skett ingå på spörsmålet om behovet av lönereglering

för ifrågavarande lärarkårer — vilket behov torde genom riksdagens åt­

göranden och uttalanden få anses konstaterat — säger sig kommittén

emellertid vilja i detta sammanhang i korthet angiva den allmänna stånd­

punkt i avseende å de särskilda avlöningsbeloppens beräknande, vilken

kommittén ansett sig böra intaga vid bedömande av föreliggande löne­

frågor.

Det har ej synts kommittén möjligt att vid de löneregleringar, som

måste under nu rådande förhållanden äga rum, taga hänsyn till penning­

värdets nuvarande ställning eller till förhandenvarande exceptionella läge,

än mindre att anpassa avlöningar efter förhållanden, vilka kunna antagas

i en framtid inträffa men vilka för närvarande undandraga sisr vane be­

dömande.

_ Den säkraste utgångspunkten i fråga om de statstjänare, vilkas

lönefrågor i detta ärende äro föremål för kommitténs prövning, anser

kommittén fördenskull vara den att ställa de avlöningsförmåner, som

må böra förordas, i viss relation till de avlöningar, som nu enligt stat

äro fastställda för andra statens befattningshavare av olika kategorier.

Härvid torde naturligen hänsyn jämväl böra tagas till den tillfälliga löne­

förbättring, vilken riksdagen såsom ett provisorium redan beviljat olika

lärarkårer.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

Kiinyl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.

:w

Då kommittén sålunda för de statsanställda befattningshavare, om vilka

nu är fråga, föreslår avlöningsbelopp, som äro ställda i visst förhållande till vad för närvarande i ordinarie avlöningar utgår till statstjänstemän i allmänhet, förutsätter kommittén, att de förra ävenledes må komma i åtnjutande av den ytterligare löneförbättring, vilken i form av krigstidstill- lägg eller krigstidshjälp eventuellt kan komma statens tjänstinnehavare i allmänhet till del.

Från en dylik förutsättning kan man enligt kommitténs mening däre­

mot icke utgå, då det gäller fastställande av kontanta avlöningsförmåner för de kommunalt anställda befattningshavare, vilkas lönefrågor i detta samman­ hang jämväl äro föremål för kommitténs behandling. Visserligen bestrides sistnämnda tjänstinnehavares avlöning till den långt övervägande delen av statsmedel, och det är huvudsakligen endast formerna för deras anställning, som göra dem till vederbörande kommuners tjänstemän. Dessa omständig­ heter skulle till äventyrs kunna tala för ett jämnställande av dem med de statsanställda befattningshavarna i förevarande avseende. Men de betrak­ tas dock såväl från kommunernas egen sida som av den gängse uppfatt­ ningen i övrigt alltjämt såsom kommunernas befattningshavare, varjämte må erinras, att de utav kommunerna förses med bostad och bränsle in natura eller ersättning härför och, vad landsbygden angår, ofta med planteringsland, ett förhållande, som bidrager att göra penningvärdets fall mindre tryckande för dem än andra, som icke äro i åtnjutande av dessa förmåner.

Vid bedömande av de avlöningsbelopp, som nu må böra förordas

för de kommunalt anställda befattningshavarna säger sig kommittén alltså hava tagit hänsyn till å ena sidan, att krigstidstillägg eller krigstidshjälp ej för närvarande utgår till dem, å andra sidan att en väsentlig och all­ män höjning av deras nuvarande avlöningar synes erforderlig. Huruvida även med de avlöningsbelopp, som kommittén föreslår för de kommunalt anställda lärarna, dessa i framtiden må kunna ifrågakomma till erhållande av krigstidstillägg eller krigstidshjälp från staten är ett spörsmål, som under förhandenvarande förhållanden kommittén finner undandraga sig dess bedömande.

I sitt betänkande har lärarlönenämnden framhållit, hurusom de

Departe-

yrkanden, som från olika lärarkårers sida framställts angående förbätt- mcntsche/en-rade avlöningsförhållanden, vore enligt nämndens mening fullt berätti­ gade. De myndigheter och korporationer, vilka yttrat sig över nämn­ dens betänkande, hava ytterligare understrukit behovet av en genomgå-

32

pande lönereglering, och från löneregleringskommitténs sida hava några

erinringar i detta avseende icke framställts.

Även från riksdagens sida hava uttalanden i omförmälda syfte

gjorts. Sålunda anslöt sig 1915 års riksdag till statsutskottets uttalade

förväntan, att de då fattade besluten om särskilda tillfälliga lönetillägg

åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor ej borde föranleda dröjsmål

med framläggande för riksdagen av förslag om definitiv lönereglering för

kåren i fråga, och i liknande sammanhang uttalade 1916 års riksdag sin

förväntan, att ett förslag om fullständig lönereglering inom en snar fram­

tid bliver för riksdagen förelagt.

Av den kortfattade redogörelse, jag i det föregående gjort angå­

ende lönefrågans nuvarande läge för de olika lärarkårernas vidkommande,

torde framgå, att samtliga nu gällande avlöningsbestämmelser för nämnda

kårer äro i mer eller mindre grad otidsenliga och föråldrade, samt att

jag följaktligen finner ett starkt behov föreligga av en genomgripande

förbättring av lärarnas ekonomiska villkor.

Det förslag, som i ämnet nu avgivits av löneregleringskommittén,

är till sina huvudgrunder och allmänna principer i stort sett enhälligt.

Endast i vissa ej alltför väsentliga detaljpunkter hava inom kommittén

avvikande meningar gjorts gällande. Kommitténs förslag synes mig

vara av en sådan beskaffenhet, att en på detsamma grundad framställ­

ning torde kunna avlåtas till riksdagen. I det jag sålunda i det stora

hela uttalar min anslutning till kommitténs förslag, har jag emellertid i

en och annan punkt ansett mig böra avvika från detsamma. Härtill

återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr tidt t.

33

Kap. II. Allmänna avlöningsgrunder.

A.

Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare.

I anslutning till det yttrande, som av dåvarande departementsche­

fen gjordes vid tillsättande av lärarlönenämnden (sid. 26) har nämnden

till behandling upptagit frågan om särskilda lönetillägg åt familjeför­

sörjare.

Nämnden redogör till en början för den under senare åren fram­

förda s. k. behovsprincipen, vars innebörd är, att befattningshavare, som

är familjeförsörjare, skall åtnjuta högre avlöning än befattningshavare,

som icke är familjeförsörjare.

Mot nämnda princip hade uppställts principen: lika arbete, lika lön,

vilken princip i allmänhet ansåges ligga till grund för statens nuvarande

avlöningsväsen.

Nämnden erinrar emellertid, att för närvarande betalningen för en

och samma statstjänst kunde växla avsevärt, beroende på befattnings­

havarens rent personliga förhållanden. Sådana olikheter i avlöningen

betingades av en hel del efter hand införda avlöningsformer, såsom ålders-

tillägg, ålderdomspension, invaliditetspension, reliktpension, avlöning under

sjukdom m. m., av vilka somliga finge del, andra icke. Nämnden anser,

att särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare vore lika mycket eller

lika litet som nämnda avlöningsformer stridande mot principen: lika ar­

bete, lika lön.

Enligt nämndens mening vore kravet på särskilt avlöningstillägg åt

familjeförsörjare i grunden av samma natur som de i statens löneregle­

ringar tillgodosedda kraven på underhåll under sjukdom, högre avlöning

för äldre tjänstemän, tjänstepension och reliktpension, av vilka förmåner

somliga komme i åtnjutande, andra icke. Frågan vore sålunda, huruvida

till de omständigheter, som för närvarande betingade variationer i avlö­

ningen, jämväl skulle läggas familjeförsörjningen, eller, som saken ock

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. {Nr 260.)

5

Lärarlöne­

nämnden.

34

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kunde uttryckas, huruvida till övriga, statstjänare ålagda försäkringar

även skulle läggas familj eförsäkring. Den fråga, behovsprincipen sökt

att lösa, vore icke en fråga om avlöningens storlek, utan om avlöningens

fördelning.

Nämnden undersöker därefter vad som i detta sammanhang borde

förstås med familjeförsörjare och kommer därvid till det resultat, att, om

familjetillägg skulle införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg endast

borde tillgodokomma familjer med barn.

Beträffande frågan, i vilken omfattning principen om särskilda löne­

tillägg åt familjeförsörjare borde tillämpas, anför nämnden, bland annat,

att, enligt nämndens statistik rörande manliga ordinarie folkskollärare och

manliga småskollärare, år 1912 funnes inom dessa kårer 3,125 familje-

försörjande män och 2,278 icke-familjeförsörjande män. Om man antoge,

att en lärares merkostnad för familjeförsörjning i genomsnitt uppginge

till 400 kronor om året, skulle vid tillämpningen av grundsatsen om lö­

nens bestämmande med hänsyn till familjeförsörjarnas behov statens år­

liga utgifter för de nämnda manliga lärarnas avlöning bliva 400X2,278,

d. v. s. över 900,000 kronor större, än om den ifrågasatta nya principen

tillämpades. Sammanräknades både män och kvinnor inom nämnda kårer,

skulle hela antalet familjeförsörjare uppgå till 3,226 och hela antalet

icke-familjeförsörjare till 15,872. Om man nu vid dessa kårers löne­

reglering skulle, utan att fördela lönen med hänsyn till familjeförsörj­

ning, sätta lönen så högt, att familjeförsörjarna erhölle en fullt tillräck­

lig inkomst, skulle detta kosta staten 400X15,872, d. v. s. över 6

x/3

millioner kronor om året mera, än om den nya löneprincipen tillämpades.

Av den verkställda utredningen drager nämnden den slutsatsen,

att ju större en kår vore, desto svårare vore det att, utan lönens för­

delning med hänsyn till familjeförsörjning, för kåren åstadkomma en

lönereglering, vid vilken såväl familjeförsörjarnas intressen som ock sta­

tens ekonomiska intressen på en gång behörigen tillvaratoges. Vid en

sådan konflikt bleve det i allmänhet familjeförsörjarnas intressen, som

finge stå tillbaka. Korteligen, folk- och småskollärarkåren kunde icke

erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeför­

sörjarnas behov av en anständig bärgning, med mindre löneregleringen

byggdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeför­

sörjning.

Enligt nämndens mening angåve sålunda principen om särskilda

lönetillägg åt familjeförsörjare den enda utväg, på vilken man under nu-

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

öf>

varande förhållanden kunde komma till en för folk- och smäskollärarna

fullt tillfredsställande lönereglering.

I fråga om läroverks- och seminarielärarna ställde sig enligt nämn­

dens uppfattning saken på ett annat sätt. Dessa kårer vore jämförelsevis

små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna, vadan frågan om

den nya löneprincipens tillämpning vid de förra kårernas lönereglering

icke på långt när hade den statsfinansiella betydelse, som då det gällde

folk- och småskollärarna.

Vidare vore avlöningarna vid de allmänna läroverken och folkskole-

seminarierna i allmänhet högre än vid folk- och småskolor, vadan behovet

av särskilda familjetillägg syntes vara mindre vid de förra läroanstal­

terna än vid de senare.

Härtill komme, att läroverks- och seminarielärarna i förhållande

till övriga statstjänstemanuakårer intoge eu mindre isolerad ställning än

folk- och småskollärarkåren, vadan den nya löneprincipen svårligen kunde

tillämpas på de förra utan att draga med sig konsekvenser. Om den

nya löneprincipen skulle tillämpas vid reglering av lönen för statstjän­

stemän, borde den enligt nämndens mening införas på en gång utefter

hela linjen.

Vidkommande lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kom­

munala mellanskolorna anser nämnden, på anförda skäl, att dessa i be­

rörda hänseende böra jämnställas med folkskollärarna.

Nämnden kommer alltså till det resultat, att den nya löneprin­

cipen bör tillämpas på de kommunalt anställda lärarna men icke på de

statsanställda.

Sin uppfattning om de närmare villkor och bestämmelser, som böra

stadgas i fråga om åtnjutande av familj etillägg, sammanfattar nämnden i

följande förslag till bestämmelser angående grunderna för familj etillägg:

Där i lönereglering, som av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställts,

avlöningsformen familj etillägg förekommer, skall sådant lönetillägg utgå

enligt nedan angivna grunder, ankommande det på Kungl. Maj:t att ut­

färda de närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder

må finnas erforderliga.

1. Rätt till familj etillägg tillkommer ordinarie manlig befattnings­

havare samt ordinarie kvinnlig befattningshavare, vars man är död, under

förutsättning att befattningshavaren har eget äkta barn, som är ogift och

icke uppnått 21 års ålder.

Har ordinarie manlig eller kvinnlig befattningshavare, vars äkten-

36

skap ^ upplösts genom skilsmässa, eget äkta barn, som är ogift och icke

uppnått 21 års ålder, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida

rätt till familjetillägg skall tillkomma befattningshavaren.

2. Befattningshavare, som äger rätt till familj etillägg, skall erhålla

ett familj etillägg, därest han har ett sådant barn, som i punkt 1 säges;

två familj etillägg, därest han har tre sådana barn, och tre familj etillägg,

därest han har fem sådana barn.

3. Varder befattningshavare, som åtnjuter familjetillägg, pensio­

nerad, äger han enahanda rätt till familjetillägg, som tillkommer ordi­

narie befattningshavare.

4. Kvinnlig befattningshavare, som för barn uppbär pupillpension

från offentlig änke- och pupillkassa, äger att som familjetillägg erhålla

endast vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan beloppet

av det eller de familjetillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära,

och beloppet av den hennes barn tillkommande pupillpension.

5. Familjetillägg utgår från och med kalenderåret näst efter det,

varunder rätten till tillägget inträtt, till slutet av det kalenderår, under

vilket rätten till lönetillägget upphört.

6. Familjetilläggen utgå efter kalenderår.

7. Är befattningshavare tjänstledig på grund av styrkt sjukdom,

äger han åtnjuta honom eljest tillkommande familjetillägg; är befatt­

ningshavare tjänstledig av annan anledning, ankommer det på Kungl.

Maj:t, huruvida familjetillägg skall under tjänstledigheten till honom utgå.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vid nämn-

j förevarande

dens förslag ,. n

fogade sär -

yttranden

fråga äro vid nämndens förslag fogade särskilda

sfcilda ytt­

randen.

dels av herr Per Elof Lindström, som omnämner, att han vid nämn­

dens diskussioner framfört den tanken,' att vid statsläroverk anställd ordi­

narie lärarinna, som vore änka och hade barn under 21 år, skulle komma

i åtnjutande av ett familjetillägg å ett mindre belopp, exempelvis 400

kronor om året för kvinnlig läroverksadjunkt;

dels av herr Sven Nylund, som anser, att ett av de föreslagna

familj etilläggen borde utgå såsom giftermålstillägg och de två övriga

såsom barntillägg, exempelvis efter tillkomsten av andra och fjärde bar­

net (fröken Anna Olsson har förklarat sig i huvudsak instämma i herr

Nylunds yttrande);

dels ock av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda

nämndens förslag om tillämpningen av principen om särskilda lönetillägg

åt familjeförsörjare jämväl på lärarna vid de högre folkskolorna och vid

de kommunala mellanskolorna.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

I likhet med nämnden anser löneregleringskommittén, att den ifråga-

Loneregle-

varande löneprincipen ej bör komma till användning beträffande statsan- ^utén" ställda lärare. Skulle det över huvud befinnas från statens sida sett ända­ målsenligt att för dess tjänstinnehavare tillämpa principen om särskilda av- löningstillägg åt familjeförsörjare, anser kommittén detta spörsmål böra underkastas en ingående utredning; och därest denna löneprincip even­ tuellt skulle visa sig förtjänt av beaktande, synes den böra på en gång genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone väsent­ liga delar därav och ej, mera försöksvis, allenast inom vissa grenar av statstjänsten.

Då kommittén funnit en allmän och väsentlig förhöjning av de

kommunalt anställda lärarnas avlöning påkallad och följaktligen föror­ dar en sådan, har kommittén så mycket mindre ansett tillrådligt att i nämnda syfte för de ifrågavarande lärarna tillstyrka omförm älda löne­ princip, som därigenom uppenbarligen skulle föregripa den allmänna utredning, vilken kommittén anser böra föregå ett eventuellt införande av samma princip.

En sådan utredning har kommittén funnit så mycket mera nöd­

vändig, som ifrågavarande princips utformande i detalj visat sig vara föremål för delade meningar beträffande ett flertal frågor. Dit höra, bland annat, frågorna om giftermålstillägg i stället för ett av barn- tilläggen, om den av barnen uppnådda ålder, vid vilken tilläggen skulle upphöra att utgå, eller om deras eventuella utgående oberoende av bar­ nens ålder, om tilläggens åtnjutande efter lärarens pensionerande samt om deras förhållande till ålderstilläggen och avlöningen i övrigt.

Lärarlönenämndens förslag i fråga om särskilda avlöningstillägg åt DeP^H'

familjeförsörjare söker förverkliga den enligt min mening riktiga grund-men sc eJm‘ satsen, att man bör på ett bättre sätt tillgodose växlingarna i levnads- behoven — i synnerhet den försörjningsplikt, som kan åligga löntagaren —- och därefter jämka avlöningsförmånerna. Förslaget kan jämväl bereda större möjlighet att rättvist avväga lönebeloppen mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare än eljest tillämpade avlöningssystem.

Den av nämnden föreslagna löneprincipen har också tillvunnit sig

erkännande från olika håll i det offentliga meningsutbytet. Att principen i fråga om de kommunalt anställda lärarkårerna särskilt framträtt och gjort sig gällande beror givetvis därpå, att inom dessa kårer de kvinnliga lärarkrafterna äro synnerligen talrika samt verksamma med enahanda uppgift och med samma anspråk ställt på deras arbete i avseende å

38

Lärarlöne-

nämnden.

såväl arbetets kvalitet som dess kvantitet. Nämndens förslag innebär

också principens tillämpning endast på sistnämnda lärarkårer.

Till förmån för den föreslagna avlöningsprincipen talar ock den

omständigheten, att densamma bland de tjänstemannagrupper, förslaget

omfattar, vunnit en synnerligen stark anslutning.

.... Emellertid har det visat sig, att med principens genomförande äro

torenade vissa svårigheter. Löneregleringskommittén har framhållit, huru­

som principens utformande i detalj visat sig vara föremål för delade

meningar beträffande ett flertal frågor, på vilka kommittén anfört vissa

exempel, och har kommittén med hänsyn härtill pekat på nödvändig­

heten av eu utredning i frågan. Det lärer ej heller kunna bestridas,

att ett genomförande av dessa avlöningsprinciper på nu förevarande

område kan vara ägnat att framkalla synnerligen vittgående konsekvenser

med hänsyn till avlöningarna för statens egna tjänstemän.

Om jag också å ena sidan såsom torde framgå av vad jag nedan

amorf — anser mig böra skänka mitt erkännande åt rättvisan i de

grundsats^, lärarlönenämnden med sitt förslag i nii berörda avse­

ende velat förverkliga, har jag å andra sidan icke knnnat undgå att

hnna de av löneregleringskommittén gjorda invändningarna under för-

handenvarande forhall afl den utgöra ett avgörande hinder för förslagets

avfattande efter nämndens linjer. Hela lönefrågans lösning skulle enligt

mm övertygelse aventyras på grund av uppkommande motsättningar med

avseende pa sjalva löneprincipen, och då eu ytterligare utredning skulle

tUI en oviss framtid uppskjuta denna synnerligen trängande lönereglering,

i

UT!mt m*f ^öra ansluta mig till löneregleringskommitténs på

hittillsvarande grunder byggda och i denna punkt enhälliga förslag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares

avlöning m. in.

Efter skärskådande av grunderna till kvinnornas lägre avlöning i för-

hallande till männens, framhåller lärarlönenämnden, hurusom, sedan indu­

strialismen inskränkt den husliga verksamhetskretsen och drivit ut en större

mangd kvinnor på den öppna arbetsmarknaden samt även i andra av-

seenden omgestaltat de samhälleliga förhållandena, frågan om kvinnornas

lonei i förhållande till mannens inträtt i ett nytt och mera aktuellt skede

Den starka ökningen i antalet självförsörjande kvinnor, deras stegrade

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

självkänsla, kvinnornas ökade inflytande på de samhälleliga angelägen­ heterna, deras sammanslutningar för gemensamma intressen och energiska agitation kunde antagas komma att föranleda en höjning av deras löner i förhållande till männens.

Att utvecklingen skulle resultera i eu mera generell tillämpning av

löneprincipen lika arbete, lika lön, anser nämnden icke sannolikt, i alla händelser från statens synpunkt icke önskvärt. Enligt nämndens mening borde staten åtminstone under nuvarande förhållanden hålla på att den familj ef örsörj ande mannen skulle komma i åtnjutande av högre lönein­ komst än den icke-familjeförsörjande kvinnan.

Men även om man bortsåge från den differens i avlöning, som

kunde påkallas av mannens familjeförsörjningsplikt, ansåge dock nämn­ den en allmännare formell likställighet i lönehänseende mellan kvinnor och män icke kunna eller böra uppställas som utvecklingens mål. Den olikhet i fysiskt och psykiskt hänseende, som faktiskt förefunnes mellan könen, ledde vanligen till en differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete. Det i diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda postulatet lika lön för lika arbete saknade i de allra flesta fall sammanhang med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika lön för olika arbete.

Områden funnes emellertid och komme väl alltid att finnas, där

män och kvinnor utförde samma slags arbete. Exempel härpå erbjöde just de områden, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hade att syssla. Om över huvud taget kvinnor skulle kunna befordras till lärar- beställningar, måste man enligt nämndens åsikt utgå från att kvinnorna kunde sköta dessa beställningar ungefärligen lika väl som männen, ty kvinnornas tillträde till dylika sysslor finge ej äga rum på bekostnad av undervisningens halt. Man kunde hysa olika uppfattningar, vilka lärar­ tjänster kvinnorna kunde nöjaktigt bestrida, men diskussionen härom vore en fråga för sig, som icke tillhörde detta sammanhang.

Men även om samma slags tjänster komme att stå öppna för såväl

kvinnor som män, funnes, såvitt för närvarande kunde ses, icke förut­ sättningar för formell likställighet i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga lärare. För sådant ändamål skulle fordras, att, om man bort­ såge från övriga omständigheter, de kvinnliga lärarnas arbete vore icke blott av samma art utan även av samma omfattning som de manliga lärarnas, med andra ord att kvinnan ägde samma kraft och uthållighet som mannen. Såvitt nämnden kunnat utröna, förhölle det sig så, att

89

38

kvinnorna i allmänhet icke ansåges kunna rå med samma arbetsbörda

som männen, där arbetet vore av mera krävande art. I sammanhang

härmed ville nämnden erinra om att kvinnorna vanligen pensionerades

tidigare än männen.

Nämnden redogör härefter dels för de grunder, som tillämpats vid

nu gällande löneregleringar för kvinnliga lärare, dels ock för löneregle-

ringskommitténs förslag rörande grunderna för kvinnliga befattnings­

havares avlöning (kommitténs betänkande delen XXVII), och kommer

därvid till det resultat, att, om man begränsade frågan till de fall, där

manliga och kvinnliga lärare hade samma utbildning och samma slags

tjänster, dessa grunder kunde sammanfattas sålunda, att de kvinnliga

lärarnas avlöning borde sättas lägre än de manliga lärarnas på grund av

dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock männens större arbets­

prestation, där skillnad i sådant avseende förefunnes.

Beträffande den del av mannens avlöning, som kunde anses be­

tingad av hänsyn till hans familjeförsörjningsplikt, har nämnden, i lik­

het med löneregleringskommittén, ansett det avdrag från den manliga

lärarens avlöning, som kunde anses motsvara familjeförsörjningsbehovet,

böra bestämmas till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens

effektiva avlöning, för tjänstår räknat, bleve i medeltal omkring 90 pro­

cent av motsvarande manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.

Detta vad anginge statsanställda lärare. De kommunalt anställda lärarna

skulle enligt förslaget erhålla särskilda familjetillägg, vadan vid jämfö­

relse mellan sålunda anställda manliga och kvinnliga lärares avlöning

den icke familjeförsörjande manliga lärarens avlöning, utan något dylikt

av familj eförsörj ning betingat avdrag, borde tagas till utgångspunkt vid

jämförelsen.

Beträffande skillnaden mellan manliga o.ch kvinnliga lärares arbets­

prestation diskuterar nämnden frågorna, huruvida kvinnan kan under­

visa lika många timmar om dagen som mannen, huruvida hon icke på

grund av hälsoskäl har behov av mera tjänstledighet än mannen, och

huruvida hon kan tjänstgöra lika många år som mannen. Nämnden

lutar åt den uppfattningen, att kvinnan i dessa avseenden är underlägsen

mannen i arbetskraft, men har, då erfarenheten på ifrågavarande område

ännu vore för liten, vid sina beräkningar utgått från förutsättningen av

likställighet mellan mannen och kvinnan, utom i fråga om pensionsåldern,

beträffande vilken nämnden, med vissa undantag, utgått från den skill­

nad, som i sådant avseende för närvarande förefunnes.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

41

Nämnden har sålunda vid beräkningen av kvinnliga lärares avlö­

ning utgått, vad statsanställda lärare anginge, från den manliga lärarens

avlöning, på angivet sätt reducerad med hänsyn till familjeförsörjnings-

plikten, och, vad kommunalt anställda lärare beträffade, från avlöningen

för icke-familjeförsörjande manlig lärare samt reducerat de sålunda an­

givna beloppen med hänsyn till de kvinnliga lärarnas lägre pensionsålder,

där sådan föreslagits.

Till de faktorer, som ansetts böra betinga skillnad mellan man­

liga och kvinnliga lärares löner, har nämnden lagt ytterligare en,

nämligen männens värnplikt, därvid nämnden beräknat värnpliktsåret som

ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande

statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning.

Slutligen har nämnden vid beräkningen av kvinnliga lärares av­

löning, i nära anslutning till löneregleringskommittén, tagit hänsyn till

de olika dödliglietsförhållandena bland manliga och kvinnliga lärare,

ävensom, i likhet med kommittén, till manliga lärares skyldighet att bi­

draga till efterlevande anhörigas pensionering.

Yad nämnden sålunda föreslagit avsåge icke småskollärarkåren,

vars rekrytering med män nämnden icke anser för något statsintresse,

och för vilken kår nämnden därför endast föreslagit en — för kvinnan

avsedd — löneskala. I

I nu berörda avseenden hava vid nämndens betänkande fogats sär­

skilda yttranden

dels av herr Per Elof Lindström, som, bland annat, framhåller,

att man åtminstone tills vidare, och intill dess man erhållit en större

erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga i offentliga tjänster,

borde lösa frågan om kvinnliga befattningshavares löner oberoende av

vad som i de särskilda fallen kunde varda för tillfället stadgat rörande

deras anställnings-, tjänstgörings- och pensionsförhållanden m. in., att

man följaktligen måste avstå från att söka lösa frågan med matematisk

exakthet och i stället tänka sig en mera diskretionär lösning av spörs­

målet, samt att han för egen del ej kunde finna någon skäligare norm

för bestämmandet av de kvinnliga lärarnas löner än den, att avlöningen

skulle vara sådan, att den satte lärarinnan i stånd att hålla sig uppe på

samma sociala och kulturella nivå som hennes manlige kamrat;

dels av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda för­

slaget att vid bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner låta

reducera dessa med ett belopp, motsvarande familj eförsörjningsbehovet;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (AV 260.)

6

Vid nämn­

dens betän­

kandefoqade

särs kåda

yttranden.

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dels och av fröken Anna Sörensen, som anser, att nämnden bort

föreslå, att de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner av­

vägdes så, att deras effektiva avlöning så nära som möjligt komme att

närma sig den effektiva avlöningen för manlig icke,-familjeförsörjare med

de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna.

Löneregie-

Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén i sitt den 13

”mittén1 januari 1911 avgivna betänkande (delen XXVII) med förslag till grunder,

med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen

utnämnas och befordras till vissa befattningar, behandlat vissa av de

spörsmål, som i förevarande avseende varit föremål för nämndens ompröv­

ning, och påpekar, att nämnden i sitt nu föreliggande förslag i stort sett

anslutit sig till den uppfattning, som kommittén i detta betänkande gjort

gällande beträffande förhållandet mellan manliga och kvinnliga befatt­

ningshavares avlöningsförmåner.

Kommittén bringar vidare i erinran, att nämnden till grund för

sitt förslag i fråga om avlöningsbeloppen för de kvinnliga lärarna lagt

en av lektorn E. Göransson och docenten, numera byråchefen E. Strids­

berg gjord beräkning (Bil. II till nämndens betänkande).

Då nämndens förslag synes i huvudsakliga hänseenden ansluta sig till

den uppfattning, åt vilken kommittén förut givit uttryck, säger sig kom­

mittén varken i nämndens uttalanden i förevarande fråga eller av någon

i övrigt till kommitténs kännedom kommen omständighet hava funnit anled­

ning att nu frångå den sålunda i huvudsak för kommittén och nämnden

gemensamma ståndpunkten. Efter att hava preliminärt fastställt de av­

löningar, som kommittén kunde anse sig böra förorda för manliga lärare,

har kommittén uppdragit åt Göransson att verkställa en beräkning be­

träffande kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som

den, på vilken nämndens lönebelopp grunda sig.

De belopp, vartill Göransson vid nämnda beräkning kommit, hava

för kommittén tjänat som utgångspunkt vid bedömandet av de kvinn­

liga lärarnas avlöningar, varvid kommittén dock vidtagit sådana jämk­

ningar, som kommittén ansett av förhållandena påkallade, och sålunda

i viss mån beaktat den uppfattning, som erhållit ett uttryck i Lindströms

ovan berörda särskilda yttrande.

Pepnrte-

Till de faktorer, vilka inverka på spörsmålet om beräkning av de

mentschefen.

kvinnliga lärarnas avlöning, hör, bland andra, frågan om lärarinnornas

pensionsålder. På sätt av det följande framgår., har jag ansett mig böra

i avseende å den levnadsålder, vid vilken kvinnliga lärare skola äga rätt

43

att komma i åtnjutande av pension, utgå från de bestämmelser, som i

den civila pensionslagen äro stadgade för kvinnliga tjänstinnehavare i

allmänhet. Härtill återkommer jag emellertid längre fram.

Från denna utgångspunkt och med tillämpning i övrigt av de

grunder, på vilka lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs förslag

i förevarande avseende äro byggda, har jag låtit verkställa beräkning av

de avlöningsbelopp, vilka skulle tillkomma de kvinnliga befattningshavare,

om vilka här är fråga. Jag har därvid i stort sett kommit till samma

belopp, vilka återfinnas i kommitténs förslag, och torde detta bero därpå,

att kommittén, som utgått från en pensionsålder av 58 år, i avse­

ende å de efter matematisk uträkning erhållna beloppen vidtagit vissa

jämkningar uppåt. I ett fall har emellertid den av mig anbefallda be­

räkningen givit till resultat högre belopp än dem, som av kommittén

framlagts, nämligen beträffande kvinnliga lärare vid folkskolor; att ob­

servera är dock, att i detta fall kommittén vidtagit en jämkning nedåt

av det efter matematisk uträkning erhållna beloppet.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

C. Grunderna för övningslärarnas avlöning vid de allmänna läro­

verken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Med avseende å den för undervisningen i övningsämnena erforder­

liga utbildningen har lärarlönenämnden ansett, att dessa ämnen kunde

indelas i två grupper, nämligen å ena sidan teckning, musik och gym­

nastik, å andra sidan manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.

Med avseende å undervisningsstadiet har nämnden ansett, att en skillnad

borde göras mellan å ena sidan de högre allmänna läroverken, folkskole­

seminarierna och högre lärarinneseminariet, å andra sidan realskolorna för

gossar och statssamskolorna.

Vidare förordar nämnden i fråga om förevarande tjänster:

att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet

undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroan­

stalter, varom i varje särskilt fall är fråga;

att för extra tjänstgöring ersättning lämnas, beräknad efter vecko­

timme, utgående med högre belopp, allt eftersom läraren befinner sig i

högre lönegrad;

att lärare ej må erhålla ersättning för mera än 32 timmar i vec­

kan, däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie

Lärarlöne­

nämnden.

44

lönen bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl.

Maj:t må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare

i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folk-

skolesemmarium ersättning för intill 34 veckotimmar;

att vid bestämmande av lärares avlöning under sjukdom och pen­

sion ersättningen för den extra tjänstgöringen tillgodoräknas honom på

samma sätt som den ordinarie lönen.

Frågan om avlöningen för kvinnlig lärare, då hon innehar samma

slags tjänst som manlig lärare, anser nämnden böra lösas sålunda att

avlöningen för den förra sättes i ungefärligen samma relation till av­

löningen för den senare som avlöningen för kvinnlig

läroverksadjunkt

till avlöningen för manlig läroverksadjunkt.

• intalet ålderstillägg bör enligt nämndens mening vara för samtliga

ovmngslärare detsamma, och förordar nämnden i sådant avseende samma

antal ålderstillägg, som nämnden ansett böra komma lärare, i allmänhet

till godo, nämligen tre.

Ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen anser nämnden

hora beraknas efter samma grunder som den ordinarie lönen eller ersätt­

ningen för den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats

Nämnden har vidare sökt att få någon hållpunkt för bestämmande

av beloppet av ovnmgslärarnas avlöning. För sådant ändamål har nämn­

den gjort en jämförelse mellan å ena sidan manliga tecknings-, musik-

och gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk och folkskoleseminarier,

a andra sidan manliga läroverksadjunkter. Av en sådan jämförelse fram-

ginge, att de förra lärarna hade dels mindre omfattande utbildning, dels

mindre krävande hemarbete än de senare, båda omständigheterna av

natur att föranleda en minskning i de förra lärarnas avlöning i förhål­

lande till de senares.

Sedan nämnden med anledning härav beräknat, huru stor avlöning

tor veckotimme borde tillkomma manliga lärare i teckning, musik och

gymnastik vid berörda läroanstalter, har nämnden beräknat avlöningen

för motsvarande kvinnliga befattningshavare vid de högre allmänna läro-

verken, folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet.

Genom att i de avlöningsbelopp, som sålunda beräknats för mall­

ra och för kvinnliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid dessa

läroanstalter, göra skäliga reduktioner har nämnden kommit till de avlö­

ningsbelopp, som borde fastställas dels för undervisningen i övriga öv-

ningsamnen, vilka förutsatte en mindre omfattande utbildning, dels ock

tor undervisningen i övningsämnena vid realskolor och samskolor, vilken

hnge anses i någon mån mindre krävande.

Kungl. M'aj:ts nåd. proposition nr 260.

45

1 avseende å grunderna för ifrågavarande övnings)årares avlöning

giver löneregleringskommittén uttryck åt den uppfattningen, att det avlö­

ningssystem, som här varit tillämpat och vars bibehållande nämnden i

stort sett förordar, är synnerligen invecklat ävensom att det vore önskvärt,

att efter genomförandet av en länge påyrkad omorganisation av musik-

och gymnastikundervisningen på detta område enklare och mer enhetliga

grunder bleve gällande.

T de yttranden, som avgivits över nämndens betänkande, hade ock­

så framkommit förslag i syfte att omlägga avlöningsförhållandena för

ifrågavarande lärarkårer, varvid främst borde erinras om de önskemål,

som gjorts gällande för ett jämnställande av dessa lärare med ämnes-

lärarna, d. v. s. för eu fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgörings-

penningar. Även om från flera synpunkter ett dylikt önskemål enligt

kommitténs uppfattning kunde anses hava fog för sig, ansåge sig kom­

mittén dock icke, med hänsyn till den varierande tjänstgöringsskyldighet,

som för närvarande vid olika läroverk åligger övningslärama, böra för­

orda en dylik omläggning av nu gällande avlöningsgrunder. Kommittén

finner sig följaktligen böra i stort sett förorda de av nämnden föreslagna

grunderna.

Nämnden hade ansett, att eu skillnad, såsom nu är fallet, borde bibe­

hållas mellan övningslärama vid å ena sidan de högre allmänna läro­

verken och å den andra realskolorna. Från ett flertal håll hade yrkats

upphävande av denna skillnad. Om ock vissa skäl kunde anföras för

sistnämnda yrkande, funne kommittén sig dock ej kunna förorda ett

jämnställande i avlöningshänseende mellan befattningshavare, vilkas av­

löningar hittills utgått efter så olika löneskalor, som här varit fallet.

Vidare hade nämnden förordat, att avlöningarna för övningslärare

vid de högre allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna skulle

utgå efter samma måttstock. Gentemot detta förslag hade betonats, att

övningslärama vid folkskoleseminarierna borde i avlöningshänseende er­

hålla en gynnsammare ställning än motsvarande lärare vid de högre all­

männa läroverken. Förslag i denna riktning hade framställts av flertalet

lärarkollegier vid folkskoleseminarier, varjämte folkskolöverstyrelsen gjort

sig till tolk för enahanda yrkande.

Kommittén har funnit de skäl, som anförts härför, övertygande.

Den olika karaktären och uppgiften hos de högre allmänna läroverken å

den ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra likasom ock de

ifrågavarande ämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och

folkskoleseminariernas undervisningsplan synas kommittén motivera en

avlöning åt seminariernas övningslärare, beräknad efter en högre mått-

Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

Löneregle-

rings-

kommittén.

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Departe­

mentschefen

Nuvarande

bestämmel­

ser.

stock än åt de högre allmänna läroverkens. Kommitténs förslag till

avlöningsbelopp är ock uppgjort med hänsyn till denna uppfattning.

Beträffande avlöningarna för manliga och kvinnliga övningslärare

har kommittén tillämpat enahanda principer i avseende å beräkning av

lönebeloppen, som kommittén använt sig av, då det gällt att bestämma

avlöningarna för ämneslärare.

Vad nämnden i övrigt i detta kapitel anfört, har ej ansetts föran­

leda något särskilt uttalande från kommitténs sida.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift ävensom i ett antal till mig

gjorda hänvändelser hava åtskilliga kvinnliga övningslärare vid de all­

männa läroverken anhållit, att kvinnlig övningslärares avlöning, såsom

hittills varit fallet, måtte utgå efter samma grunder som för manlig

övningslärare under förutsättning av lika tjänstgöringstid. Med hänsyn

till de allmänna grundsatser, löneregleringskommittén gjort gällande i fråga

om förhållandet mellan manlig och kvinnlig lärares avlöning, torde emel­

lertid ett sådant yrkande ej kunna röna tillmötesgående, utan har jag-

funnit mig böra avfatta mitt förslag i enlighet med kommitténs hemställan.

D. Pensionsålder.

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­

seminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den

11 oktober 1907 inträder för manlig tjänstinnehavare rätt att komma i

åtnjutande av hel pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår.

Från denna bestämmelse äro undantagna, bland andra, lärare vid de

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt pensionslagen samt — beträffande övningslärare vid folkskolese­

minarierna — enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående

ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folk-

skoleseminarier inträder nämligen rätt till hel pension för manliga gym­

nastiklärare vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår samt för övriga

manliga lärare vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår.

Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ifrågavarande tjänst­

innehavare vid den för rätt till erhållande av hel pension stadgade lev­

nadsåldern, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 26U.

47

tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre

än till fyllda 70 år.

Nämnden föreslår, att' rätt att komma i åtnjutande av hel pension

Lärarlöne-

o . . .. ,

nämnden.

ma inträda

för manliga gymnastiklärare, såsom för närvarande, vid uppnådda

62 levnads- och 30 tjänstår; samt

för övriga manliga övningslärare och för manliga ämneslärare vid

uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår.

Nämnden erinrar, hurusom ett stort antal lärare vid den tid, då

de vore skyldiga att avgå från tjänsten, icke hunnit förvärva det för

erhållande av hel pension erforderliga antal tjänstår.

Enligt en av nämnden verkställd beräkning, avseende 1912 års

slut, skulle vid de allmänna läroverken endast 56,2 procent av lektorerna

och 61,6 procent av adjunkterna vid 65 års ålder hava uppnått det för

erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår. Nämnden anser

därför en ändring av pensionslagen erforderlig i syfte att bereda ett nå­

got större antal lärare än enligt nu gällande bestämmelser vore fallet

möjlighet att avgå från tjänsten med hel pension. Då ifrågavarande lä­

rare vore skyldiga att avgå från tjänsten vid en levnadsålder, som vore

två år lägre än den för manliga civila tjänstinnehavare i allmänhet stad­

gade, och då de med hänsyn till utbildningstidens längd icke kunde an­

tagas komma i tjänst tidigare — utan snarare senare — än flertalet

andra civila tjänstinnehavare, anser nämnden det vara- nödvändigt, att

en motsvarande skillnad gjordes beträffande tjänståldem.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lär o-

Över

verksöverstyrelsen, med vidhållande av nämndens förslag i fråga om lev- ™g‘v°l8ut?

nadsåldem, att manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och

låtande.

högre lärarinneseminariet såväl som manliga övningslärare vid samma

läroanstalter måtte kunna erhålla full pension efter 30 tjänstår. Över­

styrelsens sänkning av det utav nämnden föreslagna antalet tjänstår från

33 till 30 motiveras huvudsakligen därmed, att enligt nämndens förslag

alltför många lärare — ungefär var femte lärare — skulle allt framgent

få åtnöja sig med avkortad pension vid avskedstagandet. Med den av

överstyrelsen föreslagna tjänståldern skulle av lektorerna 91 procent och

av adjunkterna 88,76 procent komma i åtnjutande av oavkortad pension

vid avskedstagandet.

48

Löne­

reglerings-

kommittén

Nuvarande

bi stämmel-

Ser.

Lärarlö »e-

nämnden.

Med avseende å vad i frågan förekommit anser sig kommittén böra

ansluta sig till nämndens förslag. Kommittén erinrar, att i avseende å

beräknande av tjänstår bestämmelserna i den civila pensionslagen äro syn­

nerligen vida, i det att de medgiva sådan beräkning omedelbart från och

med att vederbörande blivit anställd såsom extra ordinarie lärare. De av

nämnden anförda siffrorna ådagalägga emellertid, att det oaktat ett missför­

hållande föreligger i förevarande avseende.

Den av läroverksöverstyrelsen gjorda beräkningen synes förutsätta,

att vederbörande först vid inemot 35 års ålder skulle komma in på lä-

rarbanan. Kommittén kan ej annat än anse, att, därest lärarbanan skulle

först vid så sen tidpunkt i livet mera allmänt beträdas, däri läge ett

synnerligen olägligt förhållande. Den tendens hos den studerande ung­

domen, som uppgives numera göra sig alltmer gällande, nämligen att

fortast möjligt avsluta sin utbildning och nå en tryggad utkomst i livet,

torde vara ägnad att med tiden medföra ändring i nämnda hänseende.

Kommittén kan vid sådant förhållande i varje fall ej förorda en

förkortning av tjänståldern utöver vad nämnden föreslagit.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­

seminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension in­

träder för kvinnlig tjänstinnehavare rätt att komma i åtnjutande av hel

pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår, dock att för ämnes-

lärarinnor vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folk­

skoleseminarierna sådan rätt inträder vid 55 levnads- och 25 tjänstår.

Enligt omförmälda bestämmelse i pensionslagen är pensionsåldern sålunda

60 levnads- och 30 tjänstår för kvinnlig övningslärare vid allmänt läro­

verk och högre lärarinneseminariet. Samma bestämmelse tillämpas även

på kvinnlig övningslärare vid folkskoleseminarium.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension

må inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 lev­

nads- och 30 tjänstår.

Till stöd härför åberopar nämnden dels den omständigheten, att

pensionsåldern för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter vore fast­

ställd till 60 år, dock med rätt för lärarinna att avgå från tjänsten med

pension vid 55 års ålder ävensom rätt att med läroverksöverstyrelsens

medgivande kvarstå till 63 års ålder, dels ock det förhållandet, att enligt

statistiken medelpensionsåldern för de i stad tjänstgörande folkskola™-

49

linnorna — vilka lärarinnor arbetade under förhållanden, som närmast

kunde jämföras med de statsanställda lärarinnornas — något överskrede

60 år.

Vidare erinras, hurusom folkundervisningskommittén i sitt den 20

december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna för-'

ordat en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder

till 60 år, i samband varmed tjänståldern borde sättas till 30 år.

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande har herr Olof

Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämndens förslag om en höjning

kande fogat

av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till 60 år.

särskilt ytt-

I sitt över nämndens betänkande, i vad det avser respektive lärår-

kårer, avgivna yttrande tillstyrker läroverksöverstyrelsen bibehållande av

'kommittén.

nuvarande levnads- och tjänstålder, under det att folkskolöverstyrelsen

förordar nämndens förslag.

Vid bedömande av denna fråga erinrar kommittén, hurusom de be­

stämmelser i civila pensionslagen, vilka reglera kvinnliga tjänstinnehavares

pensionsålder, äro av relativt sent datum. Den erfarenhet, som på före­

varande område till äventyrs kan åberopas, anser kommittén icke erbjuda

någon säker grund vid bedömande av lämpligheten att höja ifrågavarande

befattningshavares pensionsålder så, som nu föreslagits. De omständig­

heter, som av Olsson i hans ovanberörda särskilda yttrande anförts, synas

jämväl förtjänta av beaktande.

Skall emellertid i anledning av vad nu yrkats en höjning utöver

nu fastställda pensionsålder vidtagas, synes det kommittén, att försiktig­

heten bjuder att ej med ens sätta åldern så hög som av nämnden

ifrågasatts.

Kommittén anser sig kunna gå en medelväg och förordar i sådant

hänseende, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension må inträda

för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna vid 58 levnads- och 28

tjänstår.

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

Lärarna vid dessa övningsskolor äro för närvarande delaktiga i

Nuvarande

folkskollärarnas pensionsinrättning och berättigade till hel pension vid

melser.

uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår. Enligt kungl. kungörelse den

27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och

lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder skyldighet att avgå från

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.)

7

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

50

Lärarlöne-

nämnden.

Löne-

reglerings-

kommittén.

Nuvarande

bestäm­

melser.

tjänsten för manlig lärare vid övningsskola vid uppnådda 60 levnads-

och 30 tjänstår samt för kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 55 levnads-

och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall må finna skäl till-

låta läraren att vid tjänsten kvarstå.

Nämnden föreslår, att lärare vid övningsskolorna måtte erhålla or­

dinarie anställning, och skulle vid bifall till detta förslag lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension äga tillämpning å dem.

Härav skulle bland annat följa, att samma ålder stadgas för rätt till er­

hållande av hel pension och för skyldighet att avgå från tjänsten.

Nämnden, som vidare föreslår, att rätt till erhållande av hel pen­

sion skall tillkomma manlig och kvinnlig folkskollärare vid uppnådda 60

levnads- och 33 tjänstår, anser, att samma bestämmelse borde gälla för

manlig och kvinnlig övningsskollärare, och förordar, under förutsättning av

bifall till nämndens förslag angående dessa lärares anställningssätt, in­

förandet av den bestämmelsen i allmänna pensionslagen, att rätt till hel

pension må tillkomma manlig och kvinnlig lärare vid folkskoleseminariums

övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår.

Kommittén, som ansluter sig till nämndens förslag angående bere­

dande av ordinarie anställning åt ifrågavarande lärare, föreslår i annat

sammanhang, att desamma må undantagas från bestämmelserna i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och att dem må med­

givas rättighet att kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensions-

inrättning.

Vid sådant förhållande förordar kommittén, i anslutning till vad

kommittén föreslår i fråga om lärare vid folkskolor, att rätt till hel pen­

sion må tillkomma manlig lärare vid folkskoleseminariums övningsskola

vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår och kvinnlig sådan lärare vid

uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår.

Lärare vid folkskolor och högre folkskolor.

Enligt § 14 i gällande reglemente för folkskollärarnas pensions-

inrättning äger varje pensionsberättigad folkskollärare rätt till hel pen­

sion, då han uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjänstår.

Rätt till avkortad pension (utom i det fall, att obotlig sjukdom

föreligger) tillkommer enligt § 16 i samma reglemente folkskollärare, som

avgår från tjänsten tidigare än nyss är sagt, dock först sedan han fyllt

50 levnadsår och såsom folkskollärare tjänstgjort minst 25 år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

1 § 1 inom. 5 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående

avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor, enligt lydelsen i kungl.

kungörelsen den 14 september ,1906, är stadgat, att lärare är skyldig att,

så snart lian uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till hel pension, avgå från tjänsten, vederbörande skolstyrelse

dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge den pen-

sionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan.

Av denna bestämmelse anser nämnden framgå, att läraren ej är skyldig

att avgå från tjänsten, förrän han efter uppnådda 60 år jämväl uppnått

det antal tjänstår, som utgör villkor för erhållande av hel pension.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension

må inträda för såväl manliga som kvinnliga lärare vid uppnådda 60

levnads- och 33 tjänstår.

I fråga om tiden för sådan förtidspensionering, som omförmäles i

§ 16 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, föreslår nämn­

den, att avkortad pension enligt denna paragraf må komma att utgå efter

grunder, som i pensionsreglementet närmare angivas, därest läraren fyllt

55 levnadsår och räknar minst 25 tjänstår.

Vidare föreslår nämnden, att lärare skall vara skyldig att avgå

från tjänsten vid uppnåendet av den för rätt till erhållande av hel pen­

sion stadgade levnadsåldern (d. v. s. enligt nämndens förslag 60 år).

Lärarlöne-

nämnden.

I fråga om nämndens förslag beträffande pensionsålder är vid be­

tänkandet fogade särskilda yttranden

dels av herr Per Elof Lindström, som anser, att skyldighet att avga

från tjänsten borde för manliga lärare — lärare i gymnastik undantagna

— inträda vid 65 levnadsår och för kvinnliga lärare inträda vid 60 lev­

nadsår, dock att med hänsyn till folk- och småskollärartjänsternas be­

svärlighet å vissa delar av landsbygden pensionsåldern för berörda lärar­

grupper borde sättas något lägre (herr J. F. Nyström har instämt härut­

innan);

dels och av herr Olof Olsson, som förklarat sig icke kunna biträda

nämndens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder

till 60 år.

Vid nämn­

dens betän­

kande foga­

de särskilda

yttranden.

Mot nämndens ifrågavarande förslag, särskilt i vad det angår kvinn-

liga lärare, hava från fackmyndigheters sida starka betänkligheter utta-

kommittén.

lats; även folkskolöverstyrelsen har givit uttryck häråt, men dock ej

ansett sig kunna framställa något annat yrkande än nämndens.

52

Kommittén, som till fullo inser, att förhållandena i förevarande

avseende ställa sig olika, allt efter som det är fråga om lärare på lands­

bygden eller i städerna, anser sig dock, vad angår manlig lärare, icke,

med hänsyn till vad nämnden till stöd för sitt förslag anfört, kunna

förorda eu ändring av nämndens förslag.

Beträffande åter kvinnliga lärare synas enligt kommitténs mening"

övervägande skäl föreligga för en sänkning av deras pensionsålder under

vad nämnden föreslagit. Kommittén, som anser, att levnadsåldern för

erhållande av hel pension bör sättas lika för samtliga kvinnliga lärare,

i n-Vllka läroanstalter de än tjänstgöra, vill följaktligen även för folk­

el1*?™01™ vidkommande förorda, att sagda levnadsålder bestämmes

j1: a° ar- . Vftd angår tjänståldern, anser kommittén densamma böra

bibehållas vid den nuvarande eller alltså 30 år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärare vid kommunala mellanskolor.

bestämmel-

. Beträffande pensionsåldern för manliga och kvinnliga lärare vid

kommunala mellanskolor gäller enligt kungl. kungörelsen den 8 december

1911 vad i sådant avseende är stadgat för lärare vid folkskolor och högre

tolkskolor.

0 Ratt 1111 hel pension tillkommer sålunda lärare, då han uppnått 55

ars ålder samt räknar 30 tjänstår, och rätt till förtidspension tillkommer

lärare, som fyllt 50 år och tjänstgjort minst 25 år.

Rörande den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå frän

tjänsten, gäller för närvarande för kommunala mellanskolans lärare vad

som i sadant avseende är stadgat för folkskollärare, nämligen att hava

uppnatt 60 års ålder och vara berättigad till hel pension.

Lärarlöne■

nämnden.

„ Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension

ma inträda

för manliga ämneslärare vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänst-

ar, samt

för kvinnliga ämneslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

Vidare anser nämnden,

att den förtidspensionering, som avses i § 16 av reglementet för

folkskollärarnas pensionsinrättning, icke bör äga tillämpning på lärarna

vid de kommunala mellanskolorna.

Den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten,

anser nämnden böra sammanfalla med uppnåendet av det för erhållande

av hel pension stadgade antalet levnadsår, och föreslår i överensstäm­

melse härmed, att lärare vid kommunal mellanskola skall vara skyldig

att avgå från tjänsten: manlig lärare vid uppnådda 63 och kvinnlig

lärare vid uppnådda 60 levnadsår.

På sätt ovan erinrats liar i ett vid nämndens betänkande fogat

särskilt yttrande herr Olof Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämn­

dens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till

60 år.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro-

verksöverstyrelsen för uppnående av full pension, vad angår manlig

lärare, 65 levnads- och 30 tjänstår och, vad angår kvinnlig lärare, 55

levnads- och 25 tjänstår, eller alltså samma ålder, som överstyrelsen före­

slagit för motsvarande lärare vid statens läroverk.

Beträffande pensionsåldern för lärarpersonalen vid de kommunala

mellanskolorna anser kommittén de för pensionering av lärarpersonalen

vid statens läroanstalter i allmänhet föreslagna grunderna böra komma

till tillämpning. Kommittén är alltså av den meningen, att för manlig

lärare må bestämmas för uppnående av hel pension 65 levnads- och 33

tjänstår samt för kvinnlig lärare 58 levnads- och 28 tjänstår.

Kuncjl. May.ts nåd. proposition nr 260.

53

I en vid löneregleringskommitténs betänkande fogad, av herrar

Carl Persson och K. Stenström avgiven reservation anföres följande:

»Vi hava önskat tillkännagiva, att vi trott oss finna övervägande

skäl för den av lärarlönenämnden omfattade mening, att kvinnliga lära­

res pensionsålder borde bestämmas till 60 år eller således densamma, som

är gällande för kvinnliga statstjänare i allmänhet.» I

I frågan om bestämmandet av kvinnliga lärares pensionsålder hava

meningarna visat sig vara delade. En höjning av pensionsåldern till 60

år har för åtskilliga år sedan för olika lärarkårer upprepade gånger

ifrågasatts. Det i anslutning härtill av nämnden framlagda förslaget har

även förordats och livligt omfattats av dem, detsamma närmast gäller;

och jämväl inom löneregleringskommittén hava, på sätt av ovanstående

framgår, röster höjts för en pensionsålder av 60 år. I en till Kungl.

Maj:t ingiven skrift hava åtskilliga lärarinnor vid högre lärarinnesemina­

riet föreslagit en höjning av nämnda ålder till 63 år.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka vad av lärarlönenämn­

den och ovanberörda reservanter inom löneregleringskommittén föreslagits,

Vid nämn­

dens betän­

kande fogat

särskilt

yttrande.

Över nämn­

dens förslag

avgivet ut­

låtande.

Löne­

reglerings­

kommittén.

Vid löne­

reglerings­

kommitténs

betänkande

fogad re­

servation.

Departe­

mentschefen.

i

5'4

och ledes jag därvid såväl av den opinion, som inom ifrågavarande

kårer förefinnes för detta förslag, som ock av övertygelsen, att lärarin­

norna kunna på ett fullt tillfredsställande sätt sköta sina åligganden till

uppnådda 60 år, en uppfattning, som på olika områden inom undervis­

ningsväsendet torde vara till fullo av erfarenheten bestyrkt. Jag vill i

sistnämnda hänseende endast erinra därom, att den för kvinnliga lärare

vid enskilda läroanstalter fastställda pensionsåldern av 60 år veterligen

ej medfört några olägenheter för undervisningen därstädes.

Att gå den medelväg, som löneregleringskommittén föreslagit, och

sätta ifrågavarande ålder till 58 levnads- och 28 tjänstår anser jag vara

en försiktighetsåtgärd, som äger en mera provisorisk karaktär och som

ej synes mig ändamålsenlig, då det gäller att för en längre tid framåt

definitivt ordna löne- och pensionsförhållandena för lärarkårerna. Då

jag, som sagt, är övertygad om lämpligheten av en höjning av levnads­

åldern för lärarinnorna till 60 år, anser jag också, att utan några över­

gångsstadier en dylik anordning bör omedelbart kunna vidtagas.

Vad angår kvinnliga lärare vid folkskoleseminariernas övningssko­

lor, folkskolorna och de högre folkskolorna, torde tjänståldern böra sättas

till samma, som ifrågasatts för motsvarande manliga befattningshavare,

eller alltså 33 år.

I fråga om pensionsåldern för manliga lärare vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folkskolorna

och de högre folkskolorna äro lärarlönenämnden och löneregleringskom­

mittén av samma uppfattning. Jag har härvid endast en erinran att

gorå beträffande musiklärarna vid de allmänna läroverken, högre lära­

rinneseminariet och folkskoleseminarierna. I en till lärarlönenämnden

inlämnad skrivelse hade styrelsen för svenska musikläraresällskapet med

framhållande av den, ej minst ur synpunkten av disciplinens uppehål­

lande i de stundom stora lärjungeavdelningarna, ansträngande tjänst­

göring, som lärarna i musik hava sig ålagd, hemställt, att rätt till er­

hållande av hel pension måtte för lärare i musik vid de allmänna läro­

verken och folkskoleseminarierna inträda vid 60 levnads- och 30 tjänstår.

Denna framställning hade tillstyrkts av den till nämnden tillkallade sak­

kunnige, som representerade musikundervisningen vid de allmänna läro­

verken, vilken emellertid alternativt föreslagit, att därest denna fram­

ställning icke skulle vinna avseende, rätt till erhållande av hel pension

måtte för berörda lärare inträda vid samma ålder, som är stadgad för

lärare i gymnastik, nämligen vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maja» nåd. proposition nr 260.

55

Lärarlönenämnden har icke ansett sig- höra förorda berörda fram­

ställning, därvid hänvisande företrädesvis på den ringa tjänstgöringsskyl­

dighet, som närmast vid de allmänna läroverken ålåge musiklärarna.

Jag ämnar i det följande föreslå eu ökning av tjänstgöringsskyl­

digheten för musiklärarna vid de allmänna läroverken. Vid folkskole-

seminarierna skulle likaledes deras tjänstgöring bliva mera omfattande.

Frånsett nu nämnda omständigheter synes mig flera skäl tala för

eu sänkning av pensionsåldern för ifrågavarande lärare. Jag vill endast

erinra om de sångtekniska svårigheter, vilka lätt kunna göra sig gällande

vid en framskriden ålder, om den fysiska och psykiska kraft, som är

det oundgängliga villkoret för utvecklande av eu verkligt fruktbringande

undervisning, samt om kraven på disciplinens uppehållande i de stundom

stora lärjungeavdelningarna. Vid övervägande härav har jag ansett mig

höra förorda, att rätt till erhållande av hel pension för bemälda lärare

inträder vid samma ålder, som är stadgad för gymnastiklärare, nämligen

vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår.

Vad angår manliga lärare vid de kommunala mellanskolorna, anser

lärarlönenämnden, att rätten att komma i åtnjutande av hel pension bör

inträda vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstår, löneregleringskom-

mittén åter, att sagda rätt bör inträda vid uppnådda 65 levnads- och

33 tjänstår. Jag ansluter mig till den av kommittén hävdade uppfatt­

ningen.

Jag anser följaktligen, att rätten att komma i åtnjutande av hel

pension bör inträda,

vad angår lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarierna,

för manlig gymnastiklärare och manlig musiklärare vid uppnådda

62 levnads- och 30 tjänstår,

för annan manlig övningslärare och för manlig ämneslärare vid

uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnads-

och 30 tjänstår;

vad angår lärare vid de med folkskoleseminarierna förenade övnings­

skolorna samt vid folkskolorna och de högre folkskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår; samt

vad angår lärare vid de kommunala mellanskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår, och

för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

56

För vidtagande av nödiga ändringar i lagen angående civila tjänst-

innehavares rätt till pension torde i anslutning till vad jag sålunda för­

ordat särskild proposition till riksdagen framdeles få avlåtas. Framställ­

ning till riksdagen i denna fråga ankommer emellertid på finansdeparte-

mentets föredragning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

f

Kungl. Maj:t8 nåd

.

'proposition nr 260.

57

Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de all­

männa läroverken, högre lärarinneseminariet och statens

folkskoleseminarier.

De tjänster, i vilka kvinna må vinna anställning.

Ämneslärar- och rektorstjänster.

Beträffande de allmänna läroverken föreskriver gällande läroverks-

stadga, att vid samskola skola till det antal, som för varje skola i dess

stat är bestämt, vara anställda, bland andra, första lärarinna samt lära­

rinnor (§ 119).

I fråga om bestämmande av läroämnen för lärarinnebefattning vid

samskola och ledigförklarande av sådan befattning gäller vad i dessa av­

seenden är stadgat angående adjunktstjänst; dock att befattning såsom

första lärarinna knngöres ledig utan angivande av bestämda läroämnen

(§ 185).

För behörighet till ämneslärarinnebefattning gäller, att sökande

skall hava antingen genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinne­

seminariet i Stockholm och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt

därefter beträffande tjänstgöring hava fullgjort vad för adjunkts- eller

lektorsbefattning är stadgat, eller ock hava fullgjort vad beträffande

examina, provårskurs och tjänstgöring såsom lektor eller adjunkt är stad­

gat (§ 186).

Lärarinnebefattning vid samskola tillsättes av läroverksöverstyrel-

sen, varvid i tillämpliga delar gäller vad som är stadgat angående be­

fordringsgrunder för ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken,

dock att vid tillsättning av första lärarinnebefattning hänsyn företrädes­

vis skall tagas till sökandes förmåga att biträda rektor med uppsikten

över de kvinnliga lärjungarna (§ 187).

Vid högre lärarinneseminariet i Stockholm finnas, utom manlig rektor

och manliga lektorer, ämneslärarinnor, vilka tillsättas av läroverksöver-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.)

8

Nuvarande

bestäm­

melser.

58

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne-

namnden.

styrelsen med tillämpning i huvudsak av de grunder, vilka gälla beträf­

fande motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Bland dessa

lärarinnor, förordnas en som biträdande föreståndarinna för seminariet

och en som biträdande föreståndarinna för den med seminariet förenade

normalskolan.

Vad angår folkskoleseminarierna, utgöras, enligt nu gällande semi-

nariestadga den 3 juli 1914, seminariernas lärare i kunskapsämnena av

rektor och adjunkter, och skall vid kvinnligt seminarium minst en av

adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnäm-

nes av folkskolöverstyrelsen. För behörighet till kvinnlig adjunktsbefatt­

ning gälla antingen enahanda bestämmelser som för manlig adjunktstjänst

eller ock att hava avlagt viss kvalificerad avgångsexamen från högre

lärarinneseminariet samt nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskole-

seminarium eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid

ett statens seminarium (kungl. kungörelsen den 18 februari 1905, semi-

nariestadgan § 139).

Jämlikt beslut av 1917 års riksdag, på framställning av Kungl.

Maj:t, kan infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stad­

gade för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, av Kungl.

Maj:t utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskolesemi­

narium. Kungl. kungörelse i ämnet är utfärdad den 1 juni 1917.

Nämnden, som i annat sammanhang förordar, att adjunktsbefatt­

ningarna vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat, föreslår,

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och

befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk,

till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och

folkskoleseminarium samt

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinn­

ligt folkskoleseminarium; ävensom

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för

gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefatt­

ningar skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinnese­

minarium av kvinnor.

I sin motivering hänvisar nämnden dels till dén år 1909 vidtagna

ändringen i § 28 regeringsformen, enligt vilken Konungen äger, bland

annat, att med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260.

godkänts, till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska

lärartjänsterna vid universiteten undantagna, utnämna och befordra jäm­

väl infödda svenska kvinnor, dels ock, bland annat, till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden angående nämndens tillsättande, enligt vilket

protokoll frågan om kvinnors anställning vid de allmänna läroverken

borde av nämnden behandlas i samband med lönespörsmålen.

Nämnden anser, att eu tolkning av regeringsformen, som skulle

kunna leda till att kvinnor icke alls erhölle anställning vid dessa läro­

anstalter, vore uppenbart orimlig. Nämnden anser sig därför böra utgå

ifrån att kvinnor böra få tillträde till alla lärarbefattningar vid statens

allmänna läroverk med undantag av dem, i fråga om vilka det kan upp­

visas, att kvinnor för dem icke äro lämpliga.

Vad själva förslaget beträffar, erinrar nämnden därom, att kvinnor

redan nu kunde anställas som lärarinnor å realskolans stadium, nämligen

vid statssamskolorna, samt att kvinnor jämväl kunde anställas som lära­

rinnor vid de kommunala mellanskolorna, vilka hade samma mål som

statens realskolor. Med avseende å eu inom nämnden diskuterad tanke,

att kvinnor endast skulle kunna anställas som undervisare i läroverkens

lägre klasser, yttrar nämnden, att, om man under angivna förhållanden

i det avseende, varom fråga vore, skulle stadga, att kvinnor, som av

Kungl. Maj:t utnämndes, endast skulle få tjänstgöra inom läroverkens tre

lägsta klasser, detta skulle innebära, att av Kungl. Maj:t utnämnd, uni-

versitetsbildad kvinna skulle anses vara mindre lämplig att undervisa på

realskolans olika stadier än av underordnad myndighet utnämnd, semi-

nariebildad lärarinna.

Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga som

män såsom lärare vid gymnasier vore en fråga, som nämnden icke an-

såge sig kunna besvara med tillgängligt erfarenhetsmaterial. Vad nämn­

den däremot vore övertygad om vore, att kvinnor funnes och komme att

finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som

gymnasielärare. Att under sådana förhållanden förvägra kvinnor tillträde

till dessa befattningar skulle enligt nämndens mening tydligen vara stri­

dande mot grundtanken i ändringen av regeringsformens § 28.

I fråga om nämndens förslag rörande grunder för kvinnas anställ-

Vid nämn-

ning vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens

kande^foaä-

folkskoleseminarier hava vid betänkandet fogats särskilda yttranden,

de särskilda

nämligen

yttranden.

dels av herr J. F. Nyström, som förklarat sig av nämndens förslag

i förevarande avseende kunna förorda endast följande:

59

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Utlåtanden,

n vgivna över

nämndens

förslag.

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och

befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk

samt

till lektor vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium;

men däremot förklarat sig avstyrka förslagen, att kvinna må kunna

utnämnas

till lektor vid högre allmänt läroverk,

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinn­

ligt folkskoleseminarium,

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för

gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män, samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefatt­

ningar skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinne­

seminarium av kvinnor;

dels ock av herr Olof Olsson, som hemställt, att kvinnans verksam­

het inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte ut­

vidgas utöver vad den för närvarande vore.

Vad angår de högre allmänna läroverken och högre lärarinnesemi­

nariet, tillstyrker läroverksöverstyrelsen,

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen

utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre

allmänt läroverk med huvudsaklig undervisningsskyldighet i läroverkets

tre första klasser,

att sådan kvinnlig adjunkts huvudsakliga undervisningsskyldighet

må kunna förläggas till andra läsavdelningar vid sagda läroverk, därest

läroverksöverstyrelsen efter i varje särskilt fall verkställd prövning finner

sådant lämpligt,

att såsom villkor för kvinnas utnämning till ordinarie ämneslärar-

tjänst vid läroverk för manlig ungdom skall gälla vad i läroverksstadgan

§ 179 punkterna 1—7 och § 180 punkterna 2—4 finnes stadgat för be­

hörighet till dylik tjänst, samt att hon vid realskola för.gossar eller

högre allmänt läroverk skall hava under minst två läsår med nit och

skicklighet bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt särskild

bestämmelse i läroverksstadgan kan komma att åligga kvinnlig adjunkt

vid läroverk för manlig ungdom,

att minst två tredjedelar av antalet adjunktstjänster vid realskola

för gossar och högre allmänt läroverk, rektorstjänsten oberäknad, skola

bestridas av manlig lärare,

Kungl. Majits nåd. proposition nr 260.

61

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen

utnämnas och befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, samt

att såsom villkor för kvinnas utnämning till dylik tjänst skall gälla

vad i Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse den 2 december 1905 till översty­

relsen för rikets allmänna läroverk angående bestämmelser rörande sty­

relse och förvaltning av högre lärarinneseminariet och den därmed för­

enade normalskolan för flickor i § 8 finnes beträffande tillsättning av

lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet föreskrivet.

Däremot avstyrker läroverksöverstyrelsen nämndens förslag om

kvinnas anställande som rektor vid statssamskola och rektor vid högre

lärarinnneseminariet.

Beträffande folkskoleseminarierna tillstyrker folkskolöverstyrelsen för­

slaget om kvinnas behörighet till lektorstjänst ävensom, om ock med tvekan,

förslaget om behörighet till rektorsbefattningar vid kvinnliga seminarier.

Vidare tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att vid kvinnligt enkelseminarium

tre av de fem ordinarie ämneslärartjänsterna må besättas med kvinnliga

och två av dem med manliga innehavare, att vid kvinnligt dubbelsemi­

narium samma eller närmast liknande proportion mellan de manliga och

kvinnliga lärår kraf tern a må bibehållas, samt att vid manligt enkelsemi­

narium två och vid manligt dubbelseminarium fyra ämneslärartjänster

må kunna sökas och innehavas av kvinna.

I en av akademiskt bildade kvinnors förening den 25 november

Till Kungl.

1915 gjord framställning anhålles, att Kungl. Maj:t icke måtte lägga^na/'am-

läroverksöverstyrelsens föreliggande förslag utan lärarlönenämndens i dess

ställningar.

den 31 oktober 1914 avgivna betänkande framlagda förslag, i vad det

rör de tjänster i vilka kvinna må vinna anställning, till grund för fram­

ställning till riksdagen i fråga om de grunder, med tillämpning av vilka

infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärar-

befattningar vid rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet,

I sin framställning framhåller berörda förening huvudsakligen,

att överstyrelsens förslag, att kvinnors behörighet till lärarbefatt-

ningar vid gossläroverk borde begränsas till adjunktsbefattningar med

huvudsaklig tjänstgöring i de tre första klasserna, grundade sig förnäm­

ligast på dels anonyma meddelanden från Danmark, vilka på grund av

sin anonymitet icke borde tillmätas någon betydelse, och dels enstaka

mindre goda erfarenheter angående ett fåtal kvinnliga ämneslärare vid

läroverk för gossar,

att överstyrelsen underlåtit att begagna sig av de betydligt mera

omfattande erfarenheter, som kunde hämtas från de läroverk, vid vilka

kvinnor genomgått provårskurs,

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att överstyrelsens förslag icke stode i överensstämmelse med inne­

börden av 1909 års grundlagsändring,

att förslaget dessutom i och för sig vore sådant, att, därest det

vunne statsmakternas bifall, ingen säkerhet därmed vore given, att kvin­

nor finge möjlighet att söka lärarbefattningar vid läroverk för gossar, samt

att överstyrelsen avstyrkte kvinnors behörighet till vissa rektors­

befattningar, oaktat en omfattande erfarenhet visade, att kvinnor med

framgång kunde sköta likartade befattningar.

Vidare har i eu av samma förenings styrelse den 29 december 1916

gjord framställning anhållits,'att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1917 års

riksdag förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska

kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärartjänster vid rikets

allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statens folkskolesemina-

rier, samt att därvid i övrigt hänsyn måtte tagas till vissa av styrelsen

i en den 27 mars 1915 avlåten skrivelse framställda önskemål.

I häröver avgivet gemensamt utlåtande den 7 augusti 1917 hava

läroverks- och folkskolöverstyrelserna förklarat sig ej hava något att in­

vända mot att framställningen i fråga behandlades oberoende av löne­

frågan. I sakfrågan hänvisades till de av respektive överstyrelser av­

givna utlåtanden över nämndens betänkande.

Läns-

Kommittén erinrar, hurusom kommittén vid ett föregående tillfälle

* kommittén

halt att utlåta sig rörande enahanda spörsmål, nämligen i sitt den 13

januari 1911 avgivna betänkande angående förslag till grunder, med till-

lämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen ut­

nämnas och befordras till vissa befattningar (delen XXVII). Detta för­

slag innebar, bland annat, att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller

änka, skulle kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa av

kommittén angivna befattningar vid universiteten, karolinska institutet,

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska

centralbyrån, riksarkivet, kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom

till vissa läkarbefattningar.

Över kommitténs förslag inhämtades yttranden från kanslern för

rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien för de fria kon­

sterna, statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien, national-

musei nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet

och statskontoret. Förslaget, som från vissa håll vann anslutning, fram­

kallade från andra håll anmärkningar och har i sin helhet hittills icke

föranlett någon framställning till riksdagen.

Kommittén erinrar vidare om den uppfattning, åt vilken kommittén

beträffande föreliggande fråga gav uttryck i omförmälda betänkande.

Kung!. AlajUs nåd. proposition nr 26U.

(io

Av såväl uttalande av konstitutionsutskottet vid 1905 års riksdag

som av anföranden, vilka vid ärendets behandling inom riksdagens kam­

rar åren 1905 och 1907 hållits av åtskilliga för kvinnornas önskningar

uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter, syntes

det kommittén uppenbart framgå, att det icke ansetts önskvärt, att till­

träde för kvinnliga sökande skulle på eu gång öppnas till samtliga de

befattningar, som tillhörde de i väckta motioner avsedda tjänstegrupper.

Diskussionerna inom kamrarna syntes kommittén tvärtom giva stöd

för den uppfattningen, att inom riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna

till eu början komme att erhålla tillträde endast till sådana befattningar,

för vilka de mera avgjort eller med tämligen stor sannolikhet kunde an­

tagas vara lämpliga, samt att sedermera, i mån av vunnen ytterligåre-

erfarenhet om deras användbarhet, området för deras verksamhet skulle

vidgas. Fastställandet av de grunder, med tillämpning av vilka utnäm­

nandet skulle ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås av

utredning, »verkställd utan fördomar och fri från överdrifter».

Kommittén höll ock för sin del före, att intet vore mera ägnat

att skada kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende än om på

en gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga befattningar inom

de kategorier av tjänster, till vilka Konungen enligt § 28 regeringsfor­

men kunde under vissa förutsättningar utnämna kvinnor.

Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till be­

fattningar, för vilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna

erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med

all säkerhet framkalla en reaktion, syftande och kanske ock ledande där­

till, att för kvinnorna bleve stängda ej blott de befattningar, vilka de

visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra befattningar, som de

dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde sköta.

Kommittén hade därför vid uppgörande av sitt förslag uti ifråga­

varande avseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet

och därvid tagit hänsyn ej blott till vad i förevarande fall kunde antagas

vara överensstämmande med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget

sannskyldiga intresse i saken, utan även framför allt därtill, att, på sätt

konstitutionsutskottet vid 1907 års riksdag uttryckte sig, icke den enskil­

des utan statens och samhällets intressen måste tillerkännas det avgö­

rande inflytandet vid bestämmandet av den utsträckning, i vilken de

framställda kraven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor borde vinna

beaktande.

Enligt kommitténs åsikt borde kvinnor tills vidare ej kunna utnäm­

nas till innehavare av chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och före-

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

ståndare vid läroanstalter, ej heller i övrigt till chefer för ämbetsverk

och myndigheter, såsom t. ex. riksarkivarie, landsarkivarier, riksbibliote­

karie, förste provinsialläkare, överläkare vid hospital och asyler för sinnes­

sjuka, m. fl. chefsbefattningar.

Även avdelningschefsbefattningar, sådana som innehades exempelvis

av förste aktuarier vid statistiska centralbyrån, förste arkivarier i riks­

arkivet, förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket m. fl., syntes kommit­

tén ännu så länge böra besättas med manliga innehavare.

Innan för kvinnor bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t

utnämnas till chefsbeställning eller befattning såsom avdelningschef,

syntes de lämpligen först böra såsom ordinarie innehavare av underordnade

befattningar bos vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner

hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att

vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga

tjänstinnebavare.

Beträffande lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk hade

redan vid ifrågavarande ärendes föregående behandling inom riksdagen

framställts betänkligheter mot att låta kvinna undervisa på läroverkens

högre stadier, och dessa betänkligheter både ock inför kommittén kraf­

tigt understrukits från sakkunnigt håll. Därvid både emellertid kvinnas

kunskaper och förmåga att i allmänhet meddela en med den manliga

lärarens jämförlig undervisning icke dragits i tvivelsmål, men väl hen­

nes förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala

stadiet.

Av manlig sakkunnig både inom kommittén påyrkats, att kvin­

norna skulle uteslutas ej blott från fektorsbefattningar vid rikets allmänna

läroverk utan även från sådana adjunkturer vid dessa läroverk, för vilkas

innehavare undervisningsskyldigheten huvudsakligen vore förlagd till gym­

nasialstadiet.

Däremot hade av kvinnlig sakkunnig inom kommittén påyrkats, att

kvinnor måtte medgivas tillträde, utan undantag, till såväl lektors- som

adjunktsbefattningar vid rikets allmänna läroverk.

Kommittén hade för sin del trott det vara lämpligt att gå en me­

delväg mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas

tillträde till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk även för det

fall, att med dylik tjänst följde undervisningsskyldighet i större eller min­

dre mån å gymnasialstadiet.

Såmedelst skulle det enligt kommitténs mening kunna utrönas,

huruvida de uttalade farhågorna för kvinnas bristande förmåga att å

det högre stadiet upprätthålla disciplin vore befogade eller ej. Om då

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

dessa farhågor befunnes ogrundade, syntes tiden vara inne att med­

giva kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna

läroverken.

Yad åter högre lärarinneseminariet beträffade, syntes betänkligheter

av nyss antytt slag näppeligen förefinnas; och kommittén hyste därför

ingen tvekan att föreslå, att kvinna måtte kunna av Kungl. Maj:t ut­

nämnas till såväl lektors- som adjunktsbefattning vid denna uteslutande

för kvinnliga elever avsedda läroanstalt.

Kommittén bringar vidare i erinran, hurusom, efter framställning

från Kungl. Maj:t, 1917 års riksdag medgivit, att infödd svensk kvinna,

som uppfyllde de villkor, vilka vore stadgade för behörighet till rektors-

tjänst vid folkskoleseminarium, måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas

eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts

framställning i ämnet till riksdagen (proposition nr 141), yttrade då­

varande departementschefen, bland annat, följande.

Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att

kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t ut­

nämnas till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av

underordnade befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa

sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för

större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare,

borde anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folk-

skoleseminarierna. Under en tid av mer än 50 år hade kvinna haft rätt

att innehava ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium.

Redan i reglementet för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars

1862 hade nämligen föreskrivits, att vid folkskoleseminarium skulle vara

anställda två huvudlärare, av vilka den ene skulle vara seminariets före­

ståndare, och att till bestridande av andra huvudlärarbefattningen vid de

seminarier, där endast kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill

befunnes lämplig, kunde förordnas. Enligt förnyade reglementet för folk­

skoleseminarierna den 1 december 1865 skulle vid seminarium till bil­

dande av lärarinnor minst en lärarinna vara anställd till bestridande av

sådan undervisning, som vid lärarseminarium ålåge adjunkt, och sådan

lärarinna skulle utnämnas av konsistorium.

I seminariestadgan den 29 januari 1886 hade föreskrivits, att vid

lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas av

kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen för

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) •

9

65

66

lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågava­

rande befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt gällande

seminariestadga utgjordes folkskoleseminariernas lärare i kunskapsämnena

av rektor och adjunkter; vid lärarinneseminarium skulle minst en av

adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämn­

des av folkskolöverstyrelsen. Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift vore

för det dåvarande 13 ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter

anställda vid statens sex kvinnliga folkskoleseminarier.

Då kommittén nu åter haft att skärskåda frågan om behörighet för

kvinnor till vissa befattningar vid statens läroanstalter, säger sig kommittén

— vad angår adjunktstjänster vid de allmänna läroverken — vid upp­

märksammande av den ytterligare belysning, ärendet genom nämndens be­

tänkande erhållit, ävensom vad i övrigt i frågan förekommit, ej hava funnit

några skäl och omständigheter andragna, som skulle föranleda kommittén

att frångå den ståndpunkt, som kommittén intagit i sitt ovanberörda be­

tänkande XXVII. Kommittén, som då ej ansåg sig böra förorda någon

begränsning av kvinnors tillträde till nämnda adjunktsbefattningar, vare

sig i ena eller andra hänseendet, anser sig ej heller hava anledning att

nu tillstyrka någon sådan begränsning.

Beträffande lektoraten vid högre lärarinneseminariet hyste kommit­

tén ingen tvekan att i omförmälda betänkande framlägga förslag om möj­

lighet för kvinna att befordras till sådana tjänster. Kommittén vidhåller

denna sin uppfattning, liksom kommittén även anser samma möjlighet

böra gälla i fråga om ämnes! ärartjänster (lektorat) vid kvinnliga folkskole-

seminarierna, jämväl utan någon begränsning.

Nämndens förslag om kvinnas befordran till lektor vid högre all­

mänt läroverk och vid manligt folkskoleseminarium säger sig kommittén

ej kunna tillstyrka.

Vidkommande åter rektorsbefattningar har frågan om kvinnas be­

hörighet till dylika befattningar kommit i viss mån i annat läge genom

det beslut, riksdagen år 1917, på framställning av Kungl. Maj:t, fattat

angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid

kvinnligt folkskoleseminarium.

Med hänsyn härtill anser sig kommittén böra, i likhet med nämn­

den, föreslå, att kvinna må kunna utnämnas och befordras till rektor vid

kvinnligt folkskoleseminarium samt .vid högre lärarinneseminariet. Nämn­

dens förslag om kvinnas behörighet till rektorstjänst vid statssamskola

finner sig kommittén däremot icke kunna biträda.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

<!7

Kommittén förordar alltså,

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas

till adjunkt vid allmänt läroverk;

till lektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folk-

skoleseminarium; samt

till rektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folkskole­

seminarium.

Ö vningslärartj änster.

Beträffande lärarbefattning i teckning kan enligt gällande bestäm­

melser kvinna söka och innehava dylik befattning vid realskola. (Läro-

verksstadgan § 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och

innehava lärarbefattning i teckning.

Yad statens folkskoleseminarier angår, kan kvinna förordnas till

lärarinna i teckning vid manligt seminarium, och bör kvinna förordnas

till lärare i teckning vid kvinnligt seminarium, såvida icke särskilda om­

ständigheter föranleda undantag. (Seminariestadgan §§ 85, 2; 5 och 86.)

Lärarbefattning i musik vid realskola kan sökas och innehavas av

kvinna. (Läroverksstadgan § 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och

innehava lärarbefattning i musik.

I fråga om folkskoleseminarier gäller enahanda som ovan sagts om

lärarbefattning i teckning.

Lärarbefattningarna i gymnastik vid rikets allmänna läroverk äro

enligt gällande bestämmelser förbehållna åt män. Dock kan vid stats-

samskola anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande

kommun anslår medel. (Läroverksstadgan § 212.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och

innehava lärarbefattning i gymnastik.

Beträffande folkskoleseminarierna är stadgat, att vid kvinnligt se­

minarium bör för undervisningen i gymnastik med lek och idrott förord­

nas lärarinna. (Seminariestadgan § 86.)

Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid stats-

samskola, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i hus-

hållsgöromål vid folkskoleseminarium äro avsedda för kvinnor.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

68

Kunyl. Majits nåd. 'proposition nr 260.

Lärarlöne-

nämnden.

Vid nämn­

dens betän­

kande fogat

särskilt ytt­

rande.

Löneregle-

ringskom-

mittén.

Beträffande lärarbefattningar i manlig slöjd och i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminarium är för närvarande intet stadgat i förevarande

avseende.

Nämnden föreslår,

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas av

såväl män som kvinnor, nämligen:

lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinnesemina­

riet och folkskoleseminarium,

lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinne­

seminariet och folkskoleseminarium,

lärartjänst i gymnastik vid statssamskola samt

lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium;

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas

endast av män, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid realskola för gos­

sar, högre allmänt läroverk och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärar-

seminarium samt

lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium; ävensom

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas

endast av kvinnor, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinne­

seminariet och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarinneseminarium,

lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt

lärartjänst i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium.

På sätt ovan erinrats, har herr Olof Olsson i ett vid nämndens

betänkande fogat särskilt yttrande hemställt, att kvinnans verksamhet

inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas

utöver vad den för närvarande vore.

Nämndens förslag, i vad det avser lärartjänster i teckning vid de

allmänna läroverken och i gymnastik vid statssamskolorna, tillstyrkes av

läroverksöverstyrelsen. Däremot avstyrker överstyrelsen förslaget, i vad

det avser musiklärartjänster vid de högre allmänna läroverken. Kommittén

finner sig för sin del böra ansluta sig till den uppfattning, som av läro­

verksöverstyrelsen i detta avseende gjorts gällande.

I fråga om övningslärartjänster vid högre lärarinneseminariet in­

stämmer kommittén i nämndens förslag.

(>9

Vad angår folkskoleseminarierna, tillstyrker folkskolöverstyrelsen

nämndens förslag, i vad det avser övningslärartjänster i teckning, i gym­

nastik och i slöjd. Beträffande däremot lärarbefattningar i musik anser

överstyrelsen, att dylika tjänster böra vid manligt seminarium förbehållas

åt män och vid kvinnligt seminarium åt kvinnor. Angående trädgårds­

skötsel håller överstyrelsen före, att lärarbefattning i detta ämne bör vid

manliga seminarier förbehållas åt män. Kommittén biträder folkskolövei’-

styrelsens i nämnda avseenden uttalade uppfattning.

Kommittén förordar alltså,

att kvinna må kunna befordras till innehavare av

vid de allmänna läroverken

lärarbefattning i teckning,

lärarbefattning i musik vid real- och samskola,

lärarbefattning i gymnastik och i kvinnligt handarbete vid samskola;

vid högre lärarinneseminariet

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik och i kvinnligt

handarbete;

vid manligt folkskoleseminarium

lärarbefattning i teckning;

vid kvinnligt folkskoleseminarium

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik (med lek och

idrott), i kvinnlig slöjd, i hushållsgöromål och i trädgårdsskötsel.

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Ö vningsskollärartj änster.

För närvarande är stadgat, att för undervisningen i den med lära­

rinneseminarium förenade övningsskolan skall förordnas lärarinnor. (Semi-

nariestadgan § 86.)

Nämnden föreslår,

att vid övningsskola skall finnas minst en manlig lärare och minst

en kvinnlig lärare; ävensom

att minst halva antalet övningsskollärare skall utgöras av vid lärar-

seminarium män och vid lärarinneseminarium kvinnor.

Nämndens förslag, vilket jämväl tillstyrkes av folkskolöverstyrelsen,

finner sig kommittén böra biträda.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne■

nämnden.

Löneregle-

ringskom-

mittén.

70

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

N av arande

bestämmel­

ser om gift

kvinnas be­

hörighet att

innehava

allmän

tjänst.

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folk-

skolesem maner.

' I en vid nämndens betänkande fogad bilaga (XII) har lämnats en

sammanfattning av gällande bestämmelser angående gift kvinnas behörig­

het att innehava allmän tjänst.

Bestämmelserna i ämnet, sådana de nu te sig efter tillkomsten av

vissa nya stadganden, kunna i stort sett subsummeras under tre särskilda

grupper.

1) Gift kvinna är ej behörig att söka befattning och kvinna, som

träder i gifte, skall vara skyldig frånträda sin befattning.

2) Avgörandet, huruvida gift kvinna må befordras till befattning

och huruvida kvinna, som träder i gifte, må bibehållas vid sin befattning

eller frånträda densamma, är lämnat åt Kungl. Maj:t eller vederbörande

överordnade myndighet.

3) Kvinna äger rätt att söka och innehava tjänst utan avseende

därå, om hon är gift eller icke.

Under den första gruppen komma följande fall.

I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens

för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar är stadgat, att,

om kvinnlig läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande

innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon skall anses hava frånträtt

befattningen.

Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som

i § 186 föreskriver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola skall

•vara ogift — innehåller i § 128 (även sådan denna paragraf lyder enligt

kungl. kungörelsen den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,

som träder i gifte, skall vara skyldig att avgå från sin befattning och

i sådant fall ofördröjligen till läroverksöverstyrelsen bör ingiva sin anhål­

lan om avsked.

I anslutning härtill föreskrives ock i § 190 av samma stadga, att

lärarbefattning i teckning och musik vid realskola kan sökas och inne­

havas även av kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan

befattnings erhållande föreskrivna villkor.

Till den andra gruppen kunna hänföras, bland andra, följande sins­

emellan i formellt avseende varierande bestämmelser.

71

Jämlikt kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna

villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks

och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar gäller, att gift

kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t

på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande, samt att, där

kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap, hon icke skall

vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke

vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens be­

höriga upprätthållande finner det nödigt.

Samma bestämmelser gälla enligt kungl. kungörelsen den 2 april

1914 för å stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden.

Likaså hava genom särskilda kungl. kungörelser den 14 juni 1917

bestämmelser av enahanda innehåll utfärdats att gälla för kvinnliga inne­

havare av ordinarie befattningar vid postverket, vid telegrafverket och vid

statens järnvägar.

Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor

och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från

och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig

befattningshavare, som ingår äktenskap, skyldig avgå från tjänsten, om

fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. A gällande stat för fångvårdsstaten

äro såsom kvinnliga befattningshavare upptagna, jämte en skollärarinna

vid ett centralfängelse, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.

Stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 föreskriver

i § 146 mom. 2, att, i händelse kvinnlig adjunkt träder i gifte, det må

ankomma på folkskolöverstyrelsens beprövande, om hon må bibehållas vid

tjänsten, samt att folkskolöverstyrelsen äger sedermera uppsäga henne

därifrån, då seminariets bästa finnes sådant kräva.

Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall

vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given i 1914 års semi-

nariestadga.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1917 kan gift kvinna utnäm­

nas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium endast

för det fall, att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit skäl sådant

medgiva; i samma kungörelse stadgas, att, i händelse kvinnlig rektor vid så­

dant seminarium träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts be­

prövande, om hon må bibehållas vid tjänsten.

Till den tredje gruppen torde nedanstående kunna hänföras.

I stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i

riket förefinnes i § 34 en bestämmelse av innehåll, att vad i nämnda

Kungl. Muj:ta nåd. proposition nr 260.

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2fS0.

stadga funnes föreskrivet i avseende på lärare skall med vissa undantag

även äga tillämpning på lärarinnor. Någon särskild bestämmelse angå­

ende gift kvinnas behörighet finnes icke, men hava gifta kvinnor ansetts

äga rätt innehava ordinarie folkskollärarbefattning.

I kungörelserna om kommunala mellanskolor och högre folkskolor

talas om kvinnliga befattningshavare, utan att någon inskränkning göres

beträffande gifta lärarinnor.

Lärarlöne-

Nämnden föreslår, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka

nämnden.

plliepava sådana lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må

kunna befordras, skall gälla,

att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter

av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;

samt

att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äk­

tenskap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från

befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till

befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

I motiveringen hänvisar nämnden till erfarenheten från folkskolans

område, där gifta kvinnor äga rätt att innehava ordinarie tjänster, även­

som till kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor

och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myn­

digheters stater uppförda biträdesbefattningar, i vilken kungörelse be­

stämmelser, likartade med de av nämnden föreslagna, äro meddelade i

fråga om gifta kvinnors behörighet till berörda befattningar.

Vid

nämn -

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande avstyrker

kotide'fogat

^eiT •/■ F. Nyström, förslaget, att gift kvinna må erhålla behörighet att

särskilt ytt-

söka och innehava lärarbefattningar vid de allmänna1 läroverken, folk-

mnde.

gkoleseminariema och högre lärarinneseminariet.

Löneregle-

Kommittén erinrar, hurusom nämndens föreliggande förslag stode

rtmiMn? i överensstämmelse med den uppfattning, som enligt Kungl. Maj:ts och

riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande inne­

börd. Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag

i förevarande avseende.

I en vid löneregleringskoinmitténs betänkande fogad, av herrar

E. Kristensson, A. Nilsson, A. Pers och K. Stenström avgiven reservation

anföres följande:

»Då vi å ena sidan ansett nämnden hava anfört vägande skäl för

sin uppfattning, att kvinna må kunna befordras till lektorstjänster vid

högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier samt till rektors­

befattningar vid statssamskolor, och å andra sidan icke funnit avgörande

skäl vara förebragta för ett uteslutande av kompetenta infödda svenska

kvinnor från tillträde till jämväl nu nämnda befattningar, hava vi ej

kunnat dela den mening, som i denna punkt gjorts gällande av kom­

mitténs majoritet.

I fråga om den närmare motiveringen för denna vår ståndpunkt

skulle vi kunna inskränka oss till att hänvisa till vad lärarlönenämnden

i dessa stycken uttalat ävensom vad till stöd för denna uppfattning an­

förts i ett flertal såväl över nämndens betänkande avgivna yttranden som

till kommittén särskilt remitterade framställningar.

Emellertid anse vi oss dock böra ytterligare betona vissa omstän­

digheter.

Det föreliggande spörsmålet synes oss böra skärskådas från den

utgångspunkten, huruvida de kvinnor, som vederbörligen styrkt sin kom­

petens, skola få under lika villkor konkurrera med manliga sökande jäm­

väl till ovan angivna lektors- och rektorsbefattningar eller vara på för­

hand uteslutna på grund av sitt kön.

Vi kunna ej annat än i viss mån se en motsats ligga i att å ena

sidan bereda kvinnorna tillfälle att förvärva erforderlig kompetens men

å den andra utestänga dem från de högre lärarbefattningarna vid statens

undervisningsanstalter utom vid högre lärarinneseminariet och de kvinn­

liga folkskoleseminarierna.

Den av kommitténs majoritet hyllade uppfattningen torde ej hava

berott på misstroende till kvinnors kunskaper eller skicklighet för under­

visning på skolans högsta stadier, ty man har icke tvekat att lämna till­

träde till de i båda dessa avseenden krävande lektorstjänsterna vid högre

lärarinneseminariet och vid de kvinnliga folkskoleseminarierna. Orsaken

torde fastmera ligga däri, att man betvivlat kvinnors förmåga att upp­

rätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala stadiet och över­

huvud taget ifrågasatt kvinnors lämplighet som handledare av den till en

mera mogen ålder komna manliga ungdomen.

Frånsett den erfarenhet på detta område, man från det enskilda

skolväsendet har att uppvisa — en erfarenhet, vilken man i trots av

vad därom anföres måste tillmäta en avsevärd, om ock ej utslagsgivande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.)

10

Kungl. Maj:t.t nåd. proposition nr 260.

78

Vid löne­

reglerings

kommitténs

betänkande

fogad re­

servation.

74

Departe­

mentschefen.

betydelse — äro vi benägna att anse en restriktion av den art, kom­

mitténs majoritet ifrågasatt, såsom ägnad att stå i vägen för en utveck­

ling, som på det område, varom här är tal, bör vara fri och obunden

för att under tillgodogörande av erfarenhetens resultat kunna allt vidare

fortskrida till skolornas och undervisningens fromma. Det ligger enligt

vår mening ingen fara i att lämna konkurrensen öppen för män och

kvinnor i fråga om samtliga lektorstjänster vid statens undervisnings­

anstalter. Visar det sig, att kvinnor, mot vår förmodan, ej synas vara

lämpliga som lektorer vid manliga skolor, kommer utvecklingen säker­

ligen att medföra, att kvinnor ej eftersträva dessa tjänster utan ägna sig

åt andra, för vilka deras fallenhet starkare framträder.

Visar det sig åter, att kvinnor väl lämpa sig som undervisare för

äldre manlig ungdom, så är ju detta en omständighet, som endast kan

vara till förmån för undervisningsväsendet, och det vore fördenskull oklokt

att ej hava lämnat vägen öppen härför.

Vad nu sagts gäller även om rektorstjänster vid statssamskolor.»

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Frågan angående kvinnas tillträde till lärarbefattningar vid de all­

männa undervisningsanstalterna har sedan länge stått på dagordningen.

Det är nu snart tio år sedan den grundlagsändring vidtogs, som avsåg

att bereda vidgade områden inom statens tjänst för den kvinnliga verk­

samheten. Tidpunkten synes mig vara inne, att denna fråga omsider

bringas till sin lösning, i vad den avser kvinnas behörighet till befatt­

ningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folk-

skoleseminarierna.

Vad då först ämneslärar- och rektorstjänster beträffar, vill jag i

korthet erinra, hurusom lärarlönenämnden föreslagit, att kvinna må kunna

av Konungen utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar

och högre allmänt läroverk samt till lektor vid högre allmänt läroverk,

dock med närmare angiven begränsning, till lektor vid högre lärarinne­

seminariet, till lektor vid folkskoleseminarium, dock med viss begräns­

ning, ävensom till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och

kvinnligt folkskoleseminarium.

Löneregleringskommittén har förordat, att kvinna må kunna ut­

nämnas och befordras till adjunkt vid allmänt läroverk utan någon in­

skränkning, till lektor vid högre lärarinneseminariet, till lektor vid kvinn­

ligt folkskoleseminarium utan någon begränsning ävensom till rektor vid

högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium. Däremot

har kommittén icke ansett sig kunna förorda förslaget, i vad det av-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

75

ser behörighet för kvinna till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk

och manligt folkskoleseminarium eller till rektorsbefattning vid stats-

samskola.

Inom kommittén har emellertid i eu av fyra ledamöter avgiven

reservation gjorts gällande, att enligt reservanternas mening jämväl senast

berörda befattningar böra stå öppna för kvinnliga sökande.

Till stöd för den av lärarlönenämnden och omförmälda reservanter

hävdade uppfattningen, att kvinna må kunna befordras till jämväl lek-

torstjänster vid högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier

samt till rektorstjhilster vid statssamskolor, har huvudsakligen anförts, att

erfarenheten från såväl enskilda kvinnliga gymnasier och enskilda sam-

skolor som från kvinnors verksamhet som lärare vid högre lärarinnese­

minariet tydligt ådagalagt kvinnors förmåga att meddela undervisning på

ett stadium, som motsvarade gymnasiernas, att den disciplinära förmågan,

som för övrigt ansåges sättas hårdast på prov i mellanklasserna, inga­

lunda vore bunden vid visst kön, att, då kvinnor funnes och komme att

finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som

gymnasielärare, det vore stridande mot grundtanken i ändringen av rege­

ringsformen § 28 att förvägra kvinnor tillträde till dessa befattningar, att

kvinnor sannolikt icke komme att söka och vinna anställning vid all­

männa läroverk i så stor utsträckning, att fara för alltför starkt kvinn­

ligt inflytande komme att föreligga, att, då kvinnorna ägde tillfälle att

förvärva erforderlig kompetens, det ej stode i överensstämmelse härmed

att utestängda dem från ifrågavarande befattningar; samt att en restrik­

tion i förevarande avseende vore ägnad att stå i vägen för en utveck­

ling, som på detta område borde vara fri och obunden för att under till­

godogörande av erfarenhetens resultat kunna allt vidare fortskrida till

skolornas och undervisningens fromma.

Jag har härmed anfört några av de skäl och synpunkter, vilka

framträtt och anförts till förmån för ett öppnande för kvinnor av jämväl

senast berörda lärarbefattningar. För egen del finner jag vad härutinnan

anförts övertygande och ansluter mig följaktligen till den uppfattning,

som kommit till uttryck i den omförmälda reservationen.

Jag vill i sammanhang härmed uttala såsom min uppfattning, att

en fri och öppen tävlan bör råda mellan män och kvinnor om nu ifråga­

varande slag av befattningar. På sätt av den förut lämnade redogörelsen

framgår, hava under denna frågas föregående behandling yrkanden och för­

slag avgivits, vilka innebära, att vid vissa läroanstalter ett visst antal befatt­

ningar skulle vara reserverade för personer tillhörande endera könet. I detta

syfte har också för de kvinnliga folkskoleseminariernas vidkommande till

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

mig ingivits en framställning från kvinnliga adjunkter vid dessa läroan­

stalter. Med den uppfattning, åt vilken jag förut givit uttryck, kan jag

icke biträda yrkanden eller framställningar, som avse en inskränkning av

den öppna tävlan, vilken jag på detta område finner gagnelig och nyttig.

Härtill kommer vidare den omständigheten, att en begränsning av antalet

tjänster vid vissa läroanstalter för vare sig manliga eller kvinnliga sö­

kande skulle såväl i tillämpningen visa sig vara förenad med avsevärda

praktiska svårigheter som även lägga hinder i vägen för ett ändamåls­

enligt och rättvist förfarande i avseende å tillsättningen av tjänster.

I fråga om kvinnas behörighet till vissa övningslärartjänster före­

finnes ingen meningsskiljaktighet inom löneregleringskommittén. Jag an­

sluter mig i detta avseende till kommitténs förslag. Likaledes har jag

intet att erinra mot förslaget i vad det avser övningsskollärartjänster.

Enär utnämningsrätten i avseende å sistberörda kategorier av tjänster ej

tillkommer Kungl. Maj:t utan underordnad myndighet, torde någon fram­

ställning till riksdagen, avseende kvinnas behörighet till dessa tjänster,

ej vara erforderlig.

I fråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärar­

tjänster vid ifrågavarande läroanstalter står lärarlönenämndens härut­

innan framlagda förslag i överensstämmelse med den uppfattning, som

enligt riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande

innebörd. Förslaget förordas av löneregleringskommittén, och för egen

del finner jag mig vid anförda förhållande böra biträda detsamma.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna

av Konungen i stadgad ordning utnämnas och befordras

till

rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt

folkskoleseminarium och statssamskola,

lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarin­

neseminariet och folkskoleseminarium, samt

adjunkt vid allmänt läroverk;

dels och föreskriva, att i fråga om gift kvinnas

behörighet att söka och innehava sådana lärartjänster

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet

och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor kunna

befordras, skall gälla,

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

77

att gift kvinna må kunna till sådan lärarbefatt-

ning befordras allenast efter av Kung!. Maj:t på fram­

ställning i varje särskilt fall lämnat medgivande samt

att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärar-

befattning ingår äktenskap, hon icke skall vara skyl­

dig att av sådan anledning avgå från befattningen,

därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn

till befattningens behöriga upprätthållande finner det

nödigt.

78

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av

-

tjänstår för erhållande av statspension.

Enligt gällande pensionsbestämmelser är beloppet av den pension,

som tillkommer civil tjänstinnehavare, beroende på längden av den tid,

befattningshavaren varit anställd i statens tjänst.

Nämnden föreslår, att lärare vid statsanstalt må vid beräkning av

tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver

tre, han må hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt, dock

att honom icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår.

I sin motivering påvisar nämnden, att den rätt till lönetursberäk-

ning vid övergång till allmänt läroverk, som medgivits lärare vid kom­

munal mellanskola, vore mindre effektiv, därest icke läraren tillika erhölle

rätt till viss tjänstårsberäkning för erhållande av statspension.

Vidare framhåller nämnden — som i annat sammanhang föreslagit,

att övningsskollärartjänsterna vid folkskoleseminarier skola göras till ordi­

narie tjänster och i följd därav innehavarna av dessa tjänster bringas

under den civila pensionslagen — att dessa lärare så gott som uteslu­

tande måste tagas från folkskollärarkåren, men att folkskollärarna helt

säkert komme att draga sig för att söka dylika tjänster, därest de icke

för erhållande av pension finge tillgodoräkna sig någon del av sin tjänst­

göring vid folkskolorna.

Nämnden framhåller ock önskvärdheten av att åtminstone en del

av folkskoleseminariernas ämneslärare och övningslärare hade erfarenhet

om folkundervisningen. Detta önskemål skulle svårligen kunna förverk­

ligas, så länge lärarna vid seminarierna icke finge räkna pensionsår för

den tid, de kunde hava tjänstgjort vid kommunal läroanstalt.

En revision av pensionslagens bestämmelser angående beräkning av

pensionsår anser nämnden även av andra skäl påkallad. Sålunda vore

det flerfaldiga gånger framhållet och även i praktiken erkänt, att den

centrala ledningen av undervisningsväsendet behövde tillföras arbetskrafter,

79

som utbildats inom det kommunala skolväsendet. Framför allt vore detta

fallet med folkskolinspektionen, som svårligen kunde fullgöra sin uppgift

utan ingående kännedom om folkundervisningens tillstånd och behov.

Enligt vad nämnden vidare framhåller, hade utvecklingen gått i

den riktningen, att gränserna mellan de kommunala läroanstalterna och

statens läroanstalter börjat utplånas.

Folkskoleväsendet vore ingående reglerat av statens lagar och före­

skrifter; till dess uppehållande skulle staten betala icke mindre än 90

procent av lärarnas kontanta begynnelseavlöning samt hela beloppet av

ålderstilläggen.

Jämförde man eu statssamskola, vars lärare avlönades av staten

med bidrag av kommunens medel, och eu kommunal mellanskola, vars

lärare avlönades av kommunen med bidrag av statsmedel, skulle man

finna, att dessa skolor hade samma mål, arbetade på i huvudsak samma

sätt, hade samma betydelse för samhället och stode under samma cen­

trala ledning. Det kunde icke påvisas något sakligt skäl, varför tjänst­

göring skulle i det ena fallet medföra rätt till tjänstårsberäkning för er­

hållande av statspension, men icke i det andra fallet. Att statssamsko-

lorna vore statsanstalter och de kommunala mellanskolorna kommunala

anstalter, denna skillnad berodde icke på någon skillnad i dessa anstal­

ters betydelse för det allmänna utan på andra företrädesvis historiska

skäl.

För den, som såge till realiteter, framträdde hela det av stat och

kommun uppehållna undervisningsväsendet som en sammanhängande

komplex av för staten lika viktiga intressen. Emellan de olika för detta

ändamål upprättade anstalterna funnes icke en sådan svåröverstiglig

klyfta, som pensionslagen tillskapat dem emellan. För staten som högste

vårdare av allmänintresset måste det vara irrelevant, om vid bestäm­

mandet av en statstjänares pensionsförmåner denne förbrukat hela sin

arbetskraft vid en statens läroanstalt eller någon del därav vid en kom­

munal läroanstalt. I vilketdera fallet som helst vore det staten, han

genom sin verksamhet gagnat.

Vad sålunda anförts vore icke något för undervisningsväsendet och

dess centrala administration säreget. Kravet på personlig erfarenhet om

folkundervisningen vore att anse som en yttring av de strävanden, vilka

för närvarande genomginge hela statsförvaltningen, nämligen att låta de

sakliga synpunkterna och den sakliga insikten komma mera till sin rätt

än tillförene varit fallet. Men den sakkunskap, på vilken man numera

lade allt större vikt, kunde icke alltid förvärvas enbart genom teoretisk

utbildning och tjänstgöring i statens tjänst. Den kunde i många fall

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 260.

ÖO

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

endast vinnas genom tjänstgöring på andra områden. Vår tids krav på

förvaltningen förutsatte en större utvexling av arbetskrafter mellan statens

och andra organs verksamhetsområden. Men en dylik gagnelig cirkulation

försvårades därigenom, att pensionslagen omgärdat statstjänsterna med en

svåröverkomlig skyddsmur. Ett rikare utvecklat samhällsliv och ett kraf­

tigare ingripande av staten på en mängd områden gjorde e'n dylik,

huvudsakligen formell, skillnad mellan statstjänst och annan allmän tjänst

mindre motiverad.

Löneregle-

Kommittén påpekar till en början, hurusom den fråga, som nämn-

"nnttén.1 den i förevarande kapitel berört, är ett spörsmål av synnerligen vittom­

fattande betydelse.

Vissa omständigheter kunna nogsamt anföras, säger kommittén, vilka

synas tala för en särställning i förevarande avseende för inom skolväsen­

det anställda befattningshavare. Nämnden har ock med styrka betonat

dessa omständigheter, och i sina över nämndens betänkande avgivna

utlåtanden hava såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen livligt förordat

nämndens förslag i denna del.

Emellertid anser kommittén vid tillämpningen av en bestämmelse med

den innebörd, nämnden i sitt förslag åsyftar, åtskilliga svårigheter yppa sig.

Så t. ex. framhåller kommittén, att ett ej oberättigat tvivelsmål kan anses råda,

i vilken utsträckning man bör tolka begreppet kommunal läroanstalt. Att

nämnden i detta avseende haft tanken närmast riktad på de kommunala

läroanstalter, vilka äro i nämndens betänkande särskilt berörda, nämligen

folk- och småskolor, högre folkskolor samt kommunala mellanskolor, torde

få antagas. Det gives emellertid anstalter, som äro med dessa i ett eller

annat avseende mer eller mindre närbesläktade, t. ex. kommunala gym­

nasier, enskilda mellanskolor, högre flickskolor, folkhögskolor m. fl. En

fullt tillfredsställande definition på begreppet kommunal läroanstalt torde

följaktligen vara ganska svår att uppdraga.

Eu direkt framställning om utsträckt tjänstårsberäkning föreligger

jämväl för lärarnas vid de kommunala gymnasierna vidkommande. I en

av A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala gymnasier gjord fram­

ställning har hemställts om rätt att under vissa angivna villkor få vid be­

räkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid dimissionsberättigat

kommunalt gymnasium. I avgivet utlåtande över nämnda framställning

hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att rektor, e. o. lektor

och e. o. lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad

bildningslinje vid statsgymnasium, vilken vinner anställning vid allmänt

läroverk, må för rätt till pension få tillgodoräkna sig intill 15 år av den

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘2C0.

81

tid, han, efter fullgörande av vad för behörighet till ordinarie ämneslärar-

tjänst vid allmänt läroverk i fråga om examen och provår är stadgat, med

nit och skicklighet bestritt tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles

gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid

allmänt läroverk ålagd.

Bland de grundsatser, på vilka lagen den 11 oktober 1907 angå­

ende civila tjänstinnehavares rätt till pension är fotad, ingå såsom ett

par av de viktigaste dels den, att tjänstinnehavarna själva skola bidraga

till de med deras pensionering förenade kostnaderna från och med det

de erhållit anställning av den fasthet, som utmärker ordinarie beställning,

dels ock den, att för grundläggande av anspråk på pension »i främsta

rummet måste uppställas den fordran, att tjänstinnehavaren under eu

längre tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig för­

tjänt av den förmån, rätten till åtnjutande av pension

innebär1».

Nämndens förevarande förslag innebär avvikelser från båda dessa

grundsatser. Enligt kommitténs mening måste det vara synnerligen vä­

gande skäl, som skulle kunna föranleda sådana avvikelser.

Nämnden har sökt visa, att i detta fall föreligger ett verkligt stats­

intresse.

Kommittén vill härvid betona, att med den moderna utvecklingen

och med statens successiva ingripande i olika delar av det nutida sam­

hällslivet jämväl andra områden finnas, där man torde kunna tala om

ett förhandenvarande statsintresse. Även från dylika områden kunna

anspråk höjas av enahanda innebörd som det, vilket gjorts gällande för

undervisningsväsendets vidkommande. Att nu genom partiell ändring i

gällande lag tillmötesgå det senare kravet måste därför betecknas såsom

ett föregripande av den allsidiga utredning, detta spörsmål enligt kom­

mitténs mening måste underkastas, innan det i sin helhet må komma att

framläggas till statsmakternas prövning.

Kommittén erinrar vidare, hurusom föreliggande fråga jämväl

synes böra sättas i samband med frågan om en centralisering av

det statsunderstödda pensionsväsendet. I sitt den 15 januari 1916 av­

givna utlåtande föreslå de för sistberörda ändamål tillkallade sakkunniga,

bland annat, »att, när en tjänstinnehavare övergår från en avdelning av

statens anstalt för tjänstemannapensioneringen till en annan, hans pen-

sionsrätt i den senare bestämmes med hänsyn tagen även till de tjänst-

1 Jfr det av särskilda kommitterade den 7 november 1902 avgivna betänkande an­

gående förändrat ordnande av det civila pensionsväsendet, sid. 14 och 22.

Bihang till riksdagens protokoll 1U18. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.)

11

82

år, han räknat som delägare i den förra avdelningen, och de avgifter,

som erlagts för honom till denna». Denna princip anse de sakkunniga

vara en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för fullgjort

arbete, som icke bör förloras, därför att delägaren byter anställning.

Samma princip föreslås skola undantagslöst tillämpas i fråga om såväl

statstjänster som övriga tjänster, vilka medföra delaktighet i nämnda

anstalt.

Detta uttalande torde sa mycket mer böra i nu föreliggande fall

uppmärksammas, som lärarlönenämndens förslag till stor del avser be­

fattningshavare, vilka äro delaktiga i den av staten understödda folk­

skollärarnas pensionsinrättning.

Härjämte erinrar kommittén, att en fråga av i stort sett samma inne­

börd som den nu föreliggande varit föremål för riksdagens prövning. I

en till 1907 ars riksdag avlåten proposition (nr 96) föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen medgiva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna

vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet

måtte under vissa förutsättningar för rätt till pension få tillgodoräkna sig

intill tio ar av den tid, han eller hon, efter fullgörandet av de för be­

hörighet till sådan tjänst erforderliga prov, vid enskilt läroverk med nit

och skicklighet bestritt viss närmare angiven tjänstgöring. Rörande sagda

framställning fattade emellertid kamrarna stridiga beslut, vadan fråean

sålunda förföll.

Spörsmål av närbesläktad beskaffenhet hade ej heller för kommittén

vant främmande. Kommittén erinrar, hurusom kommittén den 23 april

1915 avgav underdånigt utlåtande i anledning av en utav professorn vid

universitetet i Uppsala L. V. A. Stavenow gjord framställning om, bland

annat, rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöringstid såsom professor vid

Göteborgs högskola i och för pensionsberäkning vid avgång från pro­

fessuren vid Uppsala universitet.

I detta utlåtande förklarade sig kommittén på anförda skäl icke

kunna i ärendets förevarande skick tillstyrka framställning till riksdagen

om dylikt medgivande från dess sida. Skulle emellertid, uttalade kom­

mittén vidare, de i denna fråga föreliggande omständigheter anses höra

föi anleda vidare åtgärder i det med ansökningen avsedda syfte, syntes

det kommittén, att, innan dylika åtgärder bestämdes, en utredning borde

tiga rum, huruvida samt, i jakande fall, i vilken omfattning och under

vilka föi utsättningar statstjänsteman kunde böra vid tjänstårsberäkning i

pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i

statstjänst.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

83

Någon framställning till riksdagen i angivna syfte till förmån för

Stavenow kom icke till stånd, och den nyssberörda, av kommittén ifråga­

satta utredningen har ej heller blivit åvägabragt.

Spörsmålet om ändrade bestiimmelser angående beräkning av tjänstår

för erhållande av statspension anser kommittén emellertid ej vara så in­

timt förknippat med de löneregleringsfrågor, över vilka kommittén nu

har att yttra sig, att icke nämnda spörsmål utan större olägenhet kan

anstå för att, efter erhållande av en allsidig utredning i ämnet, ånyo

framläggas till prövning.

Då emellertid spörsmålet nu i vida större omfattning åter kommit

under kommitténs skärskådande, anser kommittén tidpunkten vara inne

för en allsidig utredning av den art, som ovan antyddes, och hemställer

följaktligen, att åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av en dylik

utredning.

Den fråga, som lärarlönenämnden i förevarande kapitel upptagit

till behandling, är, såsom ock framgår av nämndens uttalanden, ett spörs­

mål av stor betydelse för det förvaltningsområde, varom här är fråga.

Löneregleringskommittén har ingalunda underkänt de omständigheter, som

av nämnden andragits till stöd för dess förslag i detta avseende, men

kommittén har icke ansett, att man nu genom en partiell ändring i

gällande lag borde tillmötesgå härutinnan framställda krav, utan hem­

ställt om en allsidig utredning i ämnet, där ej endast undervisnings­

väsendets intressen utan även de intressen, som inom andra förvalt­

ningsgrenar tilläventyrs kunde vara för handen, finge göra sig gällande.

Ehuru jag behjärtar de synpunkter, vilka tala för en särställning

av undervisningsväsendets målsmän i förevarande hänseende, anser jag

likväl, i likhet med löneregleringskommittén, att för förebyggande av ett

åsidosättande av eventuellt andra statsintressen en allsidig utredning i

ämnet bör komma till stånd. Vid sådant förhållande har jag ej ansett

mig böra för närvarande föreslå några åtgärder i det av lärarlönenämn­

den avgivna syfte.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Departe­

mentschefen.

84

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Extra och vi­

karierande

manliga äm-

neslärare.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Tillfällig

löneförbätt­

ring.

Löne-

reglerings-

k ommitt én.

Manliga

timlärare.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid de allmänna läroverken.

1. Ämneslärare.

a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare och

timlärare i läsämnen.

För extra ordinarie manlig ämneslärare, vilken avlagt akademisk

examen, som medför rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk,

och genomgått provårskurs, utgår ett årligt arvode av 2,700 kronor; för

extra ordinarie lärare, som icke fullgjort sålunda stadgade villkor, utgår

ett årligt arvode av 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­

förbättring med 400 kronor till extra ordinarie manlig ämneslärare med

full kompetens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda

kompetens.

Ifrågavarande lärare hava samma tjänstgöringsskyldighet och bära

i stort sett samma ansvar som de ordinarie lärarna. I betraktande här­

av förordar kommittén, att arvodet för manlig extra och vikarierande

lärare med full kompetens sättes till 3,300 kronor och arvodet för sådan

lärare utan berörda kompetens till 2,900 kronor.

Arvode åt manliga timlärare utgår för närvarande efter 90 kronor

för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådan examen, som med­

för rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk, samt genomgått

provår, och i annat fall efter 80 kronor för veckotimme. (Kungl. brev till

läroverksöverstyrelsen den 20 oktober 1905.)

Nämnden föreslår, att dessa arvoden måtte höjas till respektive

130 och 110 kronor.

85

De av nämnden föreslagna arvodena äro desamma, som sedan ett re^nga_

par år tillbaka utgått till timlärare vid folkskoleseminarierna. Kommittén

kommittén.

finner skäligt, att, liksom eu höjning föreslagits i fråga, om arvodena för

extra och vikarierande lärare, eu ökning av arvodet jämväl för i taga

varande lärare vidtages, och får följaktligen förorda, att de av nämnden

föreslagna arvodena måtte höjas till respektive 140 och 120 kronor for

veckotimme.

För närvarande finnes intet uttryckligt stadgat angående avlöning ^rr"er°cnhde

för kvinnor, som uppehålla extra ordinarie ämneslärarbefattningar. bör sa-kvinnliga om­

dana lärare hava tillämpats bestämmelserna angående avlöning för extra or- "es'“

dinarie ämneslärarinnor vid statssamskolorna. Enligt dessa bestämmelse!

utgår för extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen tran ser_

högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och piov

årskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken

är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor samt för extra ordinarie

lärarinna, som icke fullgjort nämnda villkor, ett ärligt aivode av 1,200

kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

I anledning av en till 1912 års riksdag gjord framställning med-

»■av riksdagen, att till extra ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna

ring.

finge, utöver omförmälda arvoden, för år 1913 utgå tilläggsarvoden av

200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kionor

för varje dylik lärarinna utan sagda kompetens. Samma förmåner hava

av riksdagen beviljats även för vart och ett av åren 1914—1917, dock

att bestämmelsen om tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och

1917 erhöll sådan form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott

vid samskolorna utan även vid andra allmänna läroverk. För år 1918

har riksdagen i form av tillfällig löneförbättring höjt tilläggsaivodena till

respektive 600 och 700 kronor.

Nämnden föreslår för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare avlöning

efter 2,500 kronor, därest befattningshavaren avlagt de examina och prov,

som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest

2,100 kronor, för år räknat.

Kommittén förordar för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare re^ngs.

med full kompetens vid högre allmänt läroverk och realskola arvode av

kommittén.

3,000 kronor och för sådan lärare utan berörda kompetens arvode av

2,600 kronor.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

86

Beträffande arvoden åt kvinnliga timlärare finnas för närvarande

ingå generella bestämmelser. Kungl. Maj:t har i enstaka fall medgivit

att arvode åt timlärarinna finge utgå efter 80 kronor för veckotimme. ’

Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare 120 kronor, därest lära­

rinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 100 kronor, för veckotimme

raknat.

regler Vägs-

.. ... Under hänvisning till vad anförts och förordats i fråga om manlig

kommittén,

timlarare, föreslår kommittén, att arvodena till kvinnliga sådana lärare

matte bestämmas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

Kvinnliga

timlärare.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärår! öne-

nämnden.

b) Manliga adjunkter.

Nuvarande

bestämmel­

ser. '

Adjunkter vid de allmänna läroverken åtnjuta för närvarande av­

löning i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor, 3) 2 700

kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å

respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, eller alltså till­

hopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor. (Kungl

kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Jne&tt.,.. . En11(i,f0 befnt av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

ring.

lor ar 1918 till adjunkt i forsta, andra, tredje eller fjärde lönegraden

med 700 kronor och till adjunkt i femte lönegraden med 600 kronor.

Lärarlöne-

nämnden.

Nämnden föreslår för manlig adjunkt följande avlöning: 3,700

krr°r™n Va’

4,200 kr0n0r 1 2:a’ 4,700 kronor 1

3:e>

5’200 kronor i 4:e

0 , °>700 kronor i 5:e lönegraden, därav respektive 1,200, 1,350, 1,500,

1,650 och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

... k>en .. &ruPP av statstjänare, med vilka läroverksadjunkterna vore

att jamnställa i avseende å utbildningens omfattning och tjänstgöringens

kvalitet, vore enligt nämndens mening första gradens tjänstemän inom

centraiforvaitmngen, vilka, bortsett från ortstilläggen, för närvarande åt-

avlöning i fyra lönegrader med respektive 3,700, 4,200, 4,700 och

5,200 kronor, dan inräknat 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Det

hade„.ocks?a Payrkats> att sistnämnda avlöningsstat skulle fastställas jäm-

ii - i laroverksadjunktema. Härigenom skulle emellertid endast for­

mell icke real likställighet åvägabringas mellan dessa två grupper av

tjänstemän. Vad som gjorde en tjänst lockande vore icke allenast de

avlöningsförmåner, som vore förenade med den tjänsten, utan jämväl och

87

i mycket hög grad den möjlighet att befordras till högre avlönad tjänst,

som tjänstinnehavaren kunde hava i utsikt. I detta avseende förelåge

eu högst väsentlig skillnad mellan första gradens tjänster inom central­

förvaltningen och adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken.

Nämnden erinrar, hurusom löneregleringskommittén i sitt den 18

november 1903 avgivna betänkande (delen I) angående allmänna förutsätt­

ningar och grunder för en reglering av löneförhållandena m. m. inom de cen­

trala ämbetsverken framhållit som sannolikt, att av tjänstemän i första

lönegraden 47,3 procent skulle vinna befordran till högre tjänst samt att

pensionsåldern skulle uppnås av en fjärdedel av dessa tjänstemän. I för­

hållande härtill vore, fortsätter nämnden, befordringsutsikterna för läroverks­

adjunkter synnerligen små, särskilt om de icke avlagt högre lärdomsprov

än dem, som erfordrades för behörighet till adjunktsbefattning vid all­

mänt läroverk. Dessa hade praktiskt taget ingen annan möjlighet till

befordran än rektorstjänsterna vid realskolor, om vilka de dock hade att

utstå tävlan med i avseende å examina mera meriterade sökande.

Huru förhållandena i nu berörda hänseende gestaltade sig, belystes

i någon mån därav, att för det dåvarande antalet realskolerektorer, som

endast avlagt filosofie kandidatexamen, uppginge till 32, ett försvinnande

litet tal i förhållande till det betydande antal lärare, varom numera vore

fråga. Härtill komme, att befordringsutsikterna för läroverksadjunkt, som

förordnats till realskolerektor, vore så gott som stängda, under det att

en förstagradstjänsteman, efter vunnen befordran till andragradstjänste-

man, kunde avancera vidare. Om, med bibehållande av de nu fastställda

kompetensfordringarna, en tjänsteman av första graden icke skulle hava

större möjligheter till befordran än en läroverksadjunkt, så lede det intet

som helst tvivel, att tjänstemannakåren av första graden skulle bliva

mycket svår att rekrytera och mycket illa rekryterad.

Vid jämförelsen mellan de två ifrågavarande kårernas löneförhål­

landen kunde enligt nämndens åsikt olikställigheten i nu berörda hän­

seende omöjligen lämnas ur räkningen. Också hade av ålder den upp­

fattningen gjorts gällande, att läroverksadjunkterna borde komma i

åtnjutande av flera ålderstillägg än andra motsvarande befattningshavare

för att på så sätt erhålla en kompensation för bristen på befordrings-

möjligheter. Och då vidare dessa befattningshavare, med hänsyn till

den minimikompetens, som av dem fordrades, och arten av deras tjänst­

göring, icke borde åtnjuta lägre begynnelselön än första gradens tjänste­

män, följde, att läroverksadjunkterna borde åtnjuta avlöning i fem löne­

grader med respektive 3,700, 4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

88

Vid

namn-

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår herr

dfogat sä "-9

Olof Olsson för manlig läroverksadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor

skilt

Titt-

i 2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600

rande.

,

........

kronor tjanstgormgspennmgar.

Över namn-

I sina över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava läro-

avgivnaSut- verksöverstyrelsen samt ett par lärarkorporationer, med instämmande av

latanden,

de allra flesta läroverkskollegier, på anförda skäl förordat för adjunkterna

en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg,

vart och ett å 500 kronor.

Lone-

Som utgångspunkt vid avgivande av förslag till avlöning för läro-

kommtuTn.

verksadjunkterna har nämnden tagit den avlöning, vilken — bortsett från

ortstillägg — för närvarande tillkommer en tjänsteman i första löne­

graden i centrala ämbetsverk. Såsom en kompensation för bristen på

befordringsmöjligheter föreslår nämnden ett ytterligare ålderstillägg ut­

över vad nu tillkommer första gradens tjänstemän.

Denna jämförelse med befattningshavare inom de centrala verken

har även fullföljts i vissa över nämndens förslag avgivna utlåtanden,

varvid dock påyrkats likställighet ej med första gradens tjänstemän utan

med revisorerna i kammarrätten, vilka — frånsett ortstillägg — åtnjuta

en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å

500 kronor.

Vad först denna sistnämnda jämförelse beträffar, framhåller kommit­

tén hurusom en placering av adjunkterna i den mellangrad, bemälde kam-

marrättsrevisorer intaga i förhållande till första och andra gradens tjänste­

män, ej skulle stå i överensstämmelse med de åsikter, som inom riks­

dagen vid flera tillfällen kommit till uttryck och vilka avsett ett und­

vikande i möjligaste mån av en utvidgning av sagda mellangrad.

Beträffande åter ett jämnställande i allmänhet av läroverksadjunkter­

na med vissa befattningshavare i de centrala verken, närmast med första

gradens tjänstemän, skulle en dylik åtgärd kunna synas äga visst fog för

sig. Tager man emellertid i betraktande den olika utbildning, de olik­

artade arbetsuppgifter och de skiljaktiga befordringsmöjligheter, vilka äro

kännetecknande för bemälda kategorier befattningshavare, anser kommittén

en dylik jämförelse ej innebära den rättvisa, man i detta fall vill söka

ernå.

Kommittén, som i det följande föreslår, att begynnelseavlönin­

gen för lektor sättes till 5,800 kronor, anser, att nämnda belopp bör

utgöra slutavlöningen för adjunkt. Med beräkning av ålderstilläggens an­

tal till tre och beloppet för varje ålderstillägg till 500 kronor, skulle be-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

89

gynnelseavlöningen bliva 4,300 kronor. Av detta belopp borde 2,700

kronor utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Högsta pen-

sionsunderlaget anser kommittén emellertid böra sättas till 4,000 kronor.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 2(10.

c) Kvinnliga adjunkter.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna vinna anställning som

Lärmione-

adjunkt vid högre allmänt läroverk och realskola för gossar.

För kvinnlig adjunkt föreslår nämnden följande avlöning: 3,200

kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i

4:e lönegraden, därav 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

Vid namn,

fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de kvinnliga /”Lf Vä?-9

lärarnas avlöningsförmåner (se ovan sid. 42), för kvinnlig adjunkt 3,500 »«»»«-

kronor i l:a, 3,900 kronor i 2:a, 4,300 kronor i 3:e och 4,700 kronor i

4:e lönegraden, därav 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén efter förut an-

Löne-

givna grunder låtit verkställa en beräkning av kvinnliga lärares avlöning

kommittén.

med hänsyn till vad kommittén ämnat föreslå för motsvarande manliga

befattningshavare. Den summa, som härvid erhållits, har kommittén

sedermera låtit undergå erforderlig avrundning eller jämkning till ett

belopp, som kommittén funnit skäligt.

1 anslutning härtill föreslår kommittén för kvinnlig adjunkt en

avlöning av 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor

tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre alderstillägg till

lönen å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget anser kommittén böra

begränsas till 3,000 kronor.

d) Manliga lektorer.

För närvarande åtnjuta lektorerna avlöning i fem lönegrader å Nuvarande

1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) bes “™"ie"

4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550,

1,700, 1,850 och 2,000 kronor, eller alltså tillhopa respektive 4,000, 4,500,

5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelse den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

Tillfällig

för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700 lone{Zga

kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i

femte lönegraden med 400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)

12

90

Kuriffl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nämnden'

Nämnden föreslår för manlig lektor följande avlöning: 4,900 kronor

i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e löne­

graden, därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

Nämnden anför, att lektorerna ansåges i allmänhet höra jämnställas

med andra gradens tjänstemän. Avlöningen för dessa senare befattnings­

havare vore för° närvarande, bortsett- från ortstillägg, bestämt till 5,400

kronor med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, däri inräknat 1,800

kronor tjänstgöringspenningar. Nämnden hade tagit i övervägande,

att utbildningen för lektorstjänst vore väsentligen mera omfattande än

utbildningen för inträde i centralförvaltningen; att, med nutidens anspråk

på undervisningen å gymnasiestudiet, en lektors tjänstgöring kunde an­

ses av minst lika kvalificerad art som en andragradstjänstemans; samt

slutligen att lektorerna hade mindre befordringsutsikter än motsvarande

tjänstemän inom administrationen. På grund härav' hade nämnden kom­

mit till den uppfattningen, att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något

högre avlöning än den, som vore bestämd för tjänstemän av andra gra­

den. Då emellertid vid en lönereglering hänsyn jämväl måste tagas till

förut fastställda avlöningsbelopp, hade nämnden ansett sig böra för lek­

torerna ^föreslå en avlöning av 4,900 kronor med tre ålderstillägg, vart­

dera å 500 kronor, varigenom begynnelseavlöningen skulle bliva 500 kro­

nor lägre än för tjänstemän av andra graden men slutavlöningen lika

med dessas. Beträffande de sålunda av nämnden föreslagna avlönings-

beloppen ville nämnden uttryckligen framhålla, att de vore de minsta,

som kunde ifrågasättas.

dens förlag

. * ett. vid llämndens förslag fogat särskilt yttrande föreslår herr

fogatsnrskiit

Olof Olsson för manlig lektor: 5,000 kronor i l:a, 5,500 kronor i 2:a,

yttrande.

6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,900 kronor

tjänstgöringspenningar.

dens filrTlac, J

sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro-

avpirna ut-

verksöverstyrelsen, att lektor måtte likställas med andra gradens tjänste-

latanden.

män och i likhet med dessa erhålla en avlöning av 5,400 kronor (alltså

frånräknat ortstillägg) jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500

kronor. Vissa lärarkorporationer, med instämmande av de allra flesta

läroverkskollegier, hava föreslagit samma begynnelseavlöning, 5,400 kronor,

samt härjämte en ökning av antalet ålderstillägg till tre, vart och ett

å 500 kronor.

Maj^lnal ..

1 en av läroverksöverstyrelsen den 31 augusti 1917 gjord fram-

ven fram-

ställning rörande behovet av ökade anslag under åttonde huvudtiteln till

ställning.

91

de allmänna läroverken in. m. under budgetåret 1919, i vad sagda fram­

ställning avser lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läro­

verken, högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna,

hemställer överstyrelsen — frånsett vissa önskemål rörande krigstids-

tillägg och krigstidshjälp åt omförmälda lärare, vilka önskemål icke i

detta sammanhang torde komma i fråga — att Kungl. Maj:t måtte

till 1918 års riksdag ingå med proposition om löne- och pensions-

reglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lära­

rinneseminariet och de kommunala mellanskolorna i huvudsaklig över­

ensstämmelse med ett av överstyrelsen i underdånigt yttrande den 10

juni 1915 (näml. över nämndens betänkande) avgivet förslag, dock

med den ändring i fråga om lektorerna vid de allmänna läroverken och

högre lärarinneseminariet tillkommande löneförmånerna, att dessa lärare

i likhet med läroverksadjunkterna måtte erhålla tre ålderstillägg, vart

och ett å 500 kronor.

I såväl nämndens betänkande som vissa däröver avgivna utlåtan­

den har jämförelse uppdragits mellan lektorer och andra gradens tjänste­

män i de centrala verken, vilka sistnämnda åtnjuta en avlöning av 5,800

kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och

400 kronor ortstillägg, vartill kunna komma två ålderstillägg å 500

kronor.

Beträffande adjunkterna har kommittén ansett sig böra avvisa en

jämförelse mellan lärare och befattningshavare i de centrala ämbetsver­

ken såsom icke varande lämpad efter de faktiska förhållandena.

Även jämförelsen mellan lektorer och andra gradens tjänstemän

måste kommittén beteckna såsom mindre lycklig; nämnden har också på

anförda skäl kommit till den uppfattningen, att lektorer rätteligen borde

åtnjuta något högre avlöning än den, som är bestämd för tjänstemän av

andra graden.

Med utgångspunkt från denna nämndens uppfattning, vilken kom­

mittén även delar, och särskilt med hänsyn till den långa utbildningstid,

som förvärvande av lektorskompetens visat sig kräva, har kommittén

förordat för lektorer en avlöning, som med 400 kronor överstiger

vad — frånräknat ortstillägg — för närvarande utgår till en andra

gradens tjänsteman, eller alltså 5,800 kronor. Av nämnda summa böra

3,900 kronor utgöra lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar. Ålders-

tilläggen anser kommittén böra begränsas till två, vart och ett å 500 kro­

nor. Högsta pensionsunderlaget borde, anser kommittén, bestämmas till

4,600 kronor.

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260.

92

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Kvinnliga lektorer.

Lärarlöne-

nämnden.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna erhålla anställning

som lektor vid allmänt läroverk.

För kvinnlig lektor föreslår nämnden följande avlöning: 4,100 kro­

nor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e

lönegraden, däri inräknat 1,700 kronor tjänstgöringspenningar.

llm förslag

, ..

1 ett Vld “ämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

fogat särskilt

fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om kvinnliga

yttrande,

lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800

kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden,

därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

reglerings- ■

kommittén ej ^ ansett sig böra förorda nämndens förslag, att

kommittén,

kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid allmänt läroverk,

har nämndens förslag i förevarande del ej föranlett något yttrande från

kommitténs sida.

f) Ämneslärarinnor.

Nuvarande

bestäm­

melser.

Enligt nu gällande bestämmelser äro för ämneslärarinnor vid sta­

tens samskolor bestämda följande löneförmåner:

för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,900

kronor jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor, alltså tillhopa respek­

tive 2,000 och 2,500 kronor;

för lärarinna: två lönegrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500 kronor

jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor, alltså tillhopa 1,500 och 2 000

kronor;

föi extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen

från högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och

provarskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läro­

verken är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor;

för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i nästföregående

moment stadgade villkor, ett årligt arvode av 1,200 kronor; samt

0 .

lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas

åligganden, ett ärligt tilläggsarvode av 300 kronor. (Kungl. kungörelsen

den 27 augusti 1904.) •

lönefprbätt-

j: anledning av en vid 1912 års riksdag gjord framställning med-

ring.

gav riksdagen, att utöver de ordinarie första lärarinnor och lärarinnor

vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna finge för år

1913 såsom tillfällig löneförbättring utgå: för första lärarinna i första

lönegraden 50 kronor, för lärarinna i första lönegraden 350 kronor och

för lärarinna i andra lönegraden 50 kronor, av vilka belopp 2/,s skulle

anses utgöra lön och Va tjänstgöringspenningar, ävensom att till extra

ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna finge, utöver redan stadgade

arvoden, för samma år utgå tilläggsarvoden av 200 kronor för var och

en sådan med full kompetens samt 400 kronor för varje dylik lärarinna

utan berörda kompetens. Samma förmåner hava av riksdagen beviljats

även för vart och ett av åren 1914—1917, dock att bestämmelsen om

tilläggsai^voden åt extra lärarinnor för åren 1916 och 1917 erhöll sådan

form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott vid samskolorna

utan även vid andra allmänna läroverk.

För år 1918 har riksdagen beviljat en tillfällig löneförbättring för

första lärarinna i l:a lönegraden med 500 kronor, för första lärarinna i

2:a lönegraden med 450 kronor, för lärarinna i l:a lönegraden med 800

kronor, för lärarinna i 2:a lönegraden med 450 kronor, för extra ordinarie

ämneslärarinna med full kompetens med 600 kronor samt för extra ordi­

narie ämneslärarinna utan berörda kompetens med 700 kronor.

Nämnden, som ifrågasatt, att kvinna må kunna innehava rektors­

befattning vid statssamskola, föreslår, att första lärarinna skall anställas

vid samskola endast för det fall, att skolan förestås av manlig rektor,

att första lärarinnebefattningen tillsättes endast på förordnande, och att

sådant förordnande tilldelas en av de ordinarie ämneslärarinnorna vid

skolan.

Beträffande avlöningsförmåner föreslår nämnden

för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år;

för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,

3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,000

kronor tjänstgöringspenningar; samt

för första lärarinna: arvode å 300 kronor utöver avlöningen som

ordinarie ämneslärarinna.

Vad först beträffar ordinarie ämneslärarinna, har nämnden föreslagit

en begynnelseavlöning av 2,400 kronor, vartill skulle kunna komma tre

ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Kommittén för sin del anser, att

begynnelseavlöningen bör sättas till 2,800 kronor, vartill kunna komma

tre ålderstillägg. Ålderstilläggens belopp anser kommittén böra bestäm­

mas till 300 kronor eller vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnliga

adjunkter.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

!)3

Lärarlöne-

nämnden.

Löne­

reglering 8-

kommittén.

94

Den av kommittén förordade avlöningen, 2,800 kronor, borde

fördelas sa, att 1,800 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgörings-

penningar. Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,700 kronor

eller 300 kronor mindre än vad fallet skulle bliva i fråga om kvinn­

liga adjunkter.

Vad vidare angår vikarierande ämneslärarinna, förordar nämnden

ett arvode av 2,100 kronor för sådan lärarinna, vare sig hon äger full

. kompetens eller icke. Enligt ovanberörda kungörelse den 27 augusti

1904 utgör skillnaden mellan vikarierande ämneslärarinna med full kom­

petens och utan sådan kompetens 200 kronor. Kommittén förordar ett

arvode av 2,600 kronor för vikarierande ämneslärarinna med full kom­

petens eller samma belopp, som kommittén tillstyrkt för ej kompetent

kvinnlig extra lärare. För vikarierande ämneslärarinna utan full kompe­

tens anser kommittén arvodesbeloppet böra sättas till 2,400 kronor.

Skillnaden mellan avlöningen för första lärarinna och lärarinna ut­

gör enligt omförmälda kungörelse 500 kronor. Nämnden föreslår nu ett

särskilt arvode av 300 kronor till ämneslärarinna, som förordnas till

första lärarinna. Kommittén, som förklarat sig ej kunna tillstyrka försla­

get, att kvinna må kunna anställas som rektor vid samskola, förordar,

att ifrågavarande särskilda arvode måtte bestämmas till 500 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

g) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande

bestäm­

melser.

Nu gällande allmänna bestämmelser angående löneförmåner vid

tjänstledighet för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor återfinnas i

kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 mom. g) och h) och motsvara i

stort sett vad i detta avseende i vederbörande avlöningsvillkor plägat

fastställas för befattningshavare i nyreglerade ämbetsverk, dock med det

tillägget, att då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast

åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspen-

ningarna icke må ske.

Därjämte har Kungl. Maj:t i samma kungörelse förordnat,

att, då lärare på grund av offentligt uppdrag åtnjuter tjänstledig­

het, skall i varje särskilt fall, för vilket bestämd föreskrift förut ej är

meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vilken mån han

bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas avdrag å sin lön; samt

att, då lärare av annan anledning än styrkt sjukdom eller offent­

ligt uppdrag är tjänstledig eller eljest förhindrad att sköta sin befatt­

ning, den tjänstledige läraren skall under ledigheten utöver sina tjänst-

göringspenningar avstå så mycket av lönen, som erfordras för befatt-

Kungl. Majrfs nåd. proposition nr 260.

95

ningens uppehållande, skolande denna skyldighet jämväl åligga avliden

lärares stärbhusdelägare under dem tillkommande tjänst- och nådår.1

Genom kungl. kungörelse den 10 oktober 1913 (§§ 1 och 3) äro

bestämmelser givna angående beräkning av löneförmåner för ordinarie

ämneslärare och ämneslärarinnor vid allmänt liiroverk, som erhållit tjänst­

ledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande ämneslärare eller extra

lärare vid annat allmänt läroverk.

Vederbörande lärare skall därunder — utom för det fall att ordi­

narie adjunkt tjänstgör såsom lektor, för vilken händelse särskilda be­

stämmelser gälla — åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i

stället skött sin egen befattning. För detta ändamål skall i det fall, att

det för förordnandet att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra lärare

författningsenligt utgående arvode för den tid, som tjänstgöringen omfattar,

understiger den å samma tid belöpande avlöningen å den ordinarie tjän­

sten, iakttagas, att nämnda arvode må i sin helhet av honom uppbäras

samt att vad därutöver tillkommer honom såsom ordinarie lärare skall

utgå av lönen å hans ordinarie tjänst. Vad därefter återstår av den med

samma tjänst förenade avlöningen skall användas till arvode, enligt stad­

gade grunder, åt hans egen vikarie. Uppstår därvid överskott, skall

detta besparas; är åter ifrågavarande återstod av avlöningen å den ordi-

arie tjänsten icke tillräcklig för vikariens avlönande, skall erforderligt

fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition utbetalas från det för allmänna

läroverken uppförda anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier

samt för oförutsedda behov.

Skulle det till den tjänstledige läraren utgående vikariatsarvode för

den tid, som tjänstgöringen omfattar, överstiga den på samma tid be­

löpande avlöningen vid hans ordinarie tjänst, skall av nämnda arvode

till honom utbetalas endast så mycket, som motsvarar avlöningen för

ifrågavarande tid vid den ordinarie tjänsten, och återstoden besparas.

Arvodet till hans egen vikarie skall utgå av den med hans ordinarie

tjänst förenade avlöningen. Uppstår därvid överskott, skall detta be­

sparas; är åter avlöningen vid den ordinarie tjänsten icke tillräcklig för

1 Kungl. Maja har vid flera tillfällen medgivit, att lärare, som åtnjutit tjänstledighet

på grund av vetenskapligt arbete, skola av sina avlöningsförmåner avstå allenast så stort

belopp, som motsvarar vad vikarierna enligt de före den 1 januari 1914 gällande bestäm­

melser skolat uppbära (d. v. s. efter 2,000, resp. 1,800 kr. för år). — Genom kungl. brev

den 22 juni 1911 bar Kungl.

Maja

förklarat, att den rätt till tjänstår, som enligt präster­

skapets privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, skall

från och med början av år 1912 upphöra att gälla, dylik rätt som uppkommit före nämnda

tidpunkt dock oförkränkt.

96

Lärarlöne-

nämnden.

Till Kungl

Maj :t ingi­

ven fram­

ställning

vikariens avlönande, skall erforderligt fyllnadsarvode på vederbörlig rek­

visition utbetalas från ovanberörda anslag.

Om lästermin påbörjas senare eller avslutas tidigare vid det

läroverk, där ifrågavarande lärare tjänstgör såsom vikarierande eller extra

lärare, än vid det, där han har sin ordinarie anställning, skall ersättning

till hans vikarie för den tid, för vilken han själv ej uppbär vikariats-

arvode, på vederbörlig rekvisition utanordnas från förutnämnda anslag

till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov.

I nu gällande bestämmelser rörande lärares avlöning under tjänst­

ledighet förordar nämnden ingen ändring.

Nämnden påpekar vidare, hurusom dessa bestämmelser ej torde avse

tjänstledighet för fullgörande av värnplikt, samt att, då frågan om av­

löning för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för full­

görande av värnplikt, torde komma att bliva föremål för en utredning,

omfattande samtliga statstjänstemän, nämnden ej ansett sig böra väcka

förslag i ärendet beträffande de statsanställda lärare, om vilkas avlönings­

förhållanden nämnden hade att verkställa utredning.

Läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen hava den 25

juli 1914 gemensamt gjort framställning angående behovet av närmare

bestämmelser rörande beräkningen av löneförmånerna för lärare, som er­

hållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra

lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Överstyrel­

serna föreslå för detta ändamål,

att Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, att bestämmelserna i kungl.

kungörelsen angående beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lära­

rinnas vid allmänt läroverk löneförmåner den 10 oktober 1913 skola äga

tillämplighet även i det fall, då ordinarie ämneslärare, teckningslärare,

musiklärare eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk beviljas tjänstle­

dighet för att tjänstgöra såsom vikarie eller extralärare vid folkskole­

seminarium, ävensom i det fall, då ordinarie ämneslärare eller inneha­

vare av teckningslärar-, musiklärar- eller gymnastiklärarbefattning vid

folkskoleseminarium beviljas tjänstledighet för att tjänstgöra vid annat

folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk, dock med iakttagande

därav, att sådant fyllnadsarvode och sådan ersättning, som i § 1 av

sagda kungörelse omförmäles, skall beträffande vikariatstjänstgöring vid

folkskoleseminarium utanordnas från reservationsanslaget till folkskolesemi-

narierna.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 3 september 1914

ej haft något att erinra mot ifrågavarande framställning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

97

I de avlöningsvillkor, vilka på senare tid fastställts för olika tjänste- Lön/:-.

mannakårer, plägar föreskrivas, att tjänstgöringspenningar få uppbäras

endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit

semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring lefnad,

skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen.

Enahanda bestämmelse borde meddelas beträffande adjunkter

och lektorer samt ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, dock att

bestämmelse i fråga om förhållandet under semester ej är för dessas vid­

kommande erforderlig. Yad som för närvarande i förevarande avseende

är stadgat beträffande lektor, som är domkapitelsledamot, borde tills vidare

bibehållas.

Vidare är i allmänhet föreskrivet, att den, som av sjukdom hindras

att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,

där sådant förekommer, eller i det fall, där avlöningen utgöres av arvode,

den del därav, vilken icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att

•den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, en­

skilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revi­

sorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från

tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta

befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgö­

ringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av arvo­

det, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas

skäligt.

I stort sett enahanda bestämmelser gälla för närvarande beträffande

lärare vid de allmänna läroverken, men borde desamma omformu­

leras för att bringas i större överensstämmelse med vad i förevarande

avseende gäller för andra befattningshavare i statens tjänst. I detta

sammanhang borde, för tillämpning i möjligen förekommande fall,

bibehållas bestämmelse om skyldighet för avliden lärares stärbliusdelägare

att under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår avstå så

mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande.

Dessutom borde, i likhet med vad i allmänhet är föreskrivet, stad­

gas, att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, samt att, därest befatt­

ningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den

del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta

honom uppbära något därav.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft.

(Nr 260.)

13

98

Kunql. May.ts nåd. proposition nr 360.

För närvarande är förordnat, att, då lärare på grund av offent­

ligt uppdrag åtnjuter tjänstledighet, skall i varje särskilt fall, för vilket

bestämd föreskrift förut ej är meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero,

huruvida och i vilken mån han bör utöver tjänstgöringspenningama vid­

kännas avdrag å sin lön.

Beträffande sistnämnda stadgande erinrar kommittén, hurusom

Kungl. Maj:t genom kungl. kungörelse den 30 augusti 1916 dels för­

klarat, att, då innehavare av statstjänst erhåller tjänstledighet för full­

görande av något av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndi­

gande, av myndighet meddelat uppdrag eller ock för utövande av riks-

dagsmannauppdrag, Kungl. Maj:t vill besluta, huruvida och i vilken om­

fattning den tjänstledige skall, med tillämpning av gällande avlönings-

bestämmelser, under ledigheten frånträda annan avlöningsförmån än tjänst-

göringspenningar och vad därmed i förevarande hänseende är att lik­

ställa, ävensom att vad nu sagts skall gälla även för det fall att under­

ordnad myndighet har att bevilja tjänstledigheten, dels ock förordnat, att

i övriga fall av tjänstledighet för särskilt uppdrag det skall, där ej tjänst­

ledigheten av Kungl. Maj:t beviljas, tillkomma den myndighet, som har

att bevilja tjänstledigheten, att fatta beslut i fråga om förpliktande för

den tjänstledige att under ledigheten frånträda, utöver tjänstgöringspen-

ningarna och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa, jäm­

väl annan avlöningsförmån.

I gällande avlöningsvillkor är dessutom i allmänhet stadgat, att

vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester, be­

fattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning i verket, bestrida densamma, dock ej längre än sam­

manlagt tre månader under ett och samma kalendei'år; ägande han där­

vid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdoms­

förfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest

däremot svarande belopp.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå efter läsårets antal läsveekor

samt tjänstgöringspenningama för rektorerna fördelas på närmare angi­

vet sätt på den bestämda årliga arbets- och ferietiden. Med hänsyn till

de särskilda förhållanden, vilka i detta avseende sålunda gälla för de

allmänna läroverken och vilka kommittén anser böra bibehållas, borde

föreskrifter i anslutning till vad nyss angivits ej meddelas för läro­

verkens vidkommande. De bestämmelser, vilka i ämnet äro erforderliga,

syntes det ankomma på Kungl. Maj:t att tills vidare utfärda i huvudsaklig

överensstämmelse med vad hittills varit gällande.

Vad angår framställningen angående beräkning i vissa fall av or­

dinarie lärares och lärarinnors vid allmänna läroverk eller folkskolesemi-

narier löneförmåner, framhåller kommittén, hurusom de bestämmelser, som

bär avses, äro synnerligen invecklade och torde i. praktiken medföra av­

sevärda svårigheter. En viss enkelhet i förevarande avseende skulle onek­

ligen vinnas, därest eu sådan anordning träffades, att lärarna bleve ut­

nämnda från och med början av varje halvår. Å andra sidan skulle

eu dylik anordning i vissa andra avseenden medföra olägenheter. Huru­

vida dessa olägenheter skulle kunna uppvägas av de fördelar, som här­

igenom skulle vinnas, är eu fråga, som kommittén anser °sig icke kunna

bedöma. Kommittén, som under förhandenvarande förhållanden ej har

något att erinra mot bifall till omförmälda framställning, hemställer emel­

lertid, att en utredning måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma enk­

lare bestämmelser i förevarande avseende än vad nu är fallet.

Yad slutligen angår den av nämnden berörda frågan om avlöning

för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande

av värnplikt, ville kommittén endast erinra, att detta spörsmål i hela dess

vidd blivit i och för utredning remitterat till kommittén.

Kungl. Majtis nåd. proposition nr 260.

99

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning. a

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor.

(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904).

Under åberopande av förhållandet vid en del andra undervisnings­

anstalter, däribland universiteten, förordar nämnden, att tjänstgörings-

penningar för adjunkter, lektorer och ämneslärarinnor må utgå efter

kalenderår.

Kommittén, som icke funnit tillräckliga skäl anförda för en föränd­

ring i nuvarande anordning, vilken synes hava fungerat utan olägenhet,

har icke ansett sig kunna tillstyrka nämndens förslag i denna punkt.

i) Lönetur.

I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27

augusti 1904, bland annat,

att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan in­

tjänat högre avlöning än lektors begynnelseavlöning, honom skola omedel-

Nuvarande

bestäm­

melser.

Lärarlöne-

nämnden.

Löne-

reglerings-

kommittén.

Nuvarande

bestäm­

melser.

100

Lärarlöne-

nämnden.

bart tillgodoföra® så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i

sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning han senast åtnjöt

som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller

högre avlöning än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i

närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas den tid, varunder

han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast

uPPflyttades till högre lönegrad;

att lektorer vid sjökrigsskolan, lärare vid högre lärarinneseminariet

och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid övergång till de allmänna

läroveiken,, för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig

till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare enligt enahanda^

ovan omförmälda grunder, som angående ämneslärare blivit stadgade-

samt

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878

omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter befordran vid de

allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo

den tid, dock ej utöver tre.år, de med nit och skicklighet deltagit i un­

dervisningen vid universitet, såvitt de vunnit behörighet till anställning-

vid allmänt läroverk.

Pa grund av kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 är viss löne-

tursrätt vid övergång till de allmänna läroverken tillerkänd även lektor

vid teknisk elementarskola och rektor vid skeppsgosseskolan. Genom kungl.

kungörelsen den 23 november 1906 är viss lönetursrätt tillerkänd även

docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,

därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellan-

skola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, han må för

uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår

utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kom­

munal mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio

dylika lönetursår. I

I avseende å den förstnämnda av nu gällande bestämmelser fram­

håller nämnden, att densamma ej syntes kunna tillämpas på det löne­

system, nämnden förordar, enär skillnaden i lektors och adjunkts avlö­

ning vore en annan än i nu gällande lönestat vore fastställd, och påpekar

nämnden, att det med hänsyn till lektorstjänstens mera kvalificerade

natui vore billigt, att adjunkt i varje fall vid befordran till lektorstjänst

erhölle en omedelbar avlöningsförhöjning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

101

I anslutning härtill ävensom på i övrigt anfört skäl förordar nämn­

den i förevarande avseende,

att, därest ordinarie adjunkt befordras till lektor, honom skola ome­

delbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning

i sistnämnda befattning närmast överstiger den avlöning, han senast åt­

njöt som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till

lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya

lönestaten, skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i

tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslöne-

grad äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbe­

fattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre

lönegrad;

att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk skall för uppflytt­

ning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig ,den tid han, efter att i

avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till tjänst av det

slag, han innehar, må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie

lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden

skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under

vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att

vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola

tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de all­

männa läroverken, skola räknas som hela lönetursår och de år, under

vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till

hela lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet

läsveckor vid de allmänna läroverken; samt att lärare må för ifrågava­

rande ändamål tillgodoräkna sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår;

att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre löne­

grad tillgodoräkna sig den tid, han efter att i avseende å examina och

provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk må

hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium; samt

att ämneslärarinna vid samskola må för uppflyttning i högre löne­

grad tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslära­

rinna vid högre lärarinneseminariet.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig

fröken Anna Sörensen hava ansett, att nämnden bort föreslå, att ämnes­

lärarinna vid statssamskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänst­

göring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i

högre lönegrad.

102

dens förslag

1

sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande anser läroverks-

avgivna

överstyrelsen — med hänsyn till av nämnden framställt förslag att se-

yttranden.

minarieadjunkt vid övergång till lektorstjänst vid högre allmänt'läroverk

skulle få i löneturshänseende tillgodoräkna sig hela sin föregående semina­

riet jänstgörin g efter vunnen lektorskompetens — billigheten fordra, att

jämväl lektorskompetent läroverksadjunkt, som befordras till lektor vid

högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, måtte efter samma

grunder äga att tillgodoräkna sig sin föregående adjunktstjänstgöring för

lönetur såsom lektor. Enahanda uppfattning göres ävenledes gällande av

vissa lärarkorporationer.

I övrigt må framhållas ett av styrelsen för Arboga samskola även­

som lärai kollegiet därstädes framställt yrkande, att ämneslärarinna vid

statssamskola måtte, därest åt kvinnor medgåves tillträde till ämneslärar-

befattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid övergång till sådan

tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som hon efter vunnen

adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma sätt som om de av

henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk för

gossar.

1 en av docenten A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala

ingivna

gymnasier gjord framställning har hemställts om rätt i viss utsträckning

fångar' tiU lönetursberäkning för extra ordinarie lärare vid kommunala gvmnasier.

I sitt häröver avgivna utlåtande den 30 december 1916 föreslår

läroverksöverstyrelsen, att rektor, extra ordinarie lektor och extra ordina­

rie lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad bild-

nmgslinje vid statsgymnasium, som utnämnes till innehavare av ordinarie

ämnesläiaibefattning vid allmänt läroverk, må för uppflyttning i högre

lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han efter vunnen behö­

righet till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk med nit

och skicklighet bestritt tjänstgöring vid kommunalt gymnasium, till om­

fattningen motsvarande den tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles

gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid

allmänt läroverk ålagd, dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio

dylika lönetursår.

Vidare hava vissa framställningar gjorts angående ändrade bestäm­

melser i fråga om tjänstårsberäkning och lönetursberäkning för docenter

vid universiteten vid övergång till de allmänna läroverken.

I sådant hänseende hava uti särskilda dels till Kungl. Maj:t, dels

till kanslern för rikets universitet ingivna skrivelser docenter vid univer­

siteten i Uppsala och Lund anhållit, dels att rätt till tjänstårsberäkning

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

vid övergång till allmänna läroverk — för vars erhållande ostipendierad

docent nu är skyldig hålla sammanlagt 70 föreläsningar om året, medan

docentstipendiats föreläsningsskyldighet omfattar 35 föreläsningar årligen

— måtte medgivas samtliga docenter efter samma grunder i fråga om

föreläsningsskyldighet (35 föreläsningar årligen), vare sig de hade docent­

stipendium eller ej, dels och att lönetursberäkningen för anställning vid

allmänt läroverk måtte ändras därhän, att docents lönetursrätt, som efter

den 1 januari 1905 inskränkts till högst tre år, utsträckes till åtminstone

fem år, såsom tidigare varit förhållandet.

Denna docenternas ansökning tillstyrkes vad dess förra del beträffar

av samtliga akademiska myndigheter ävensom av läroverksöverstyrelsen.

Beträffande framställningen i vad den avser lönetursberäkning till­

styrkes densamma likaledes av de akademiska myndigheterna, varvid

dock ett par myndigheter förorda dess utsträckning till sex år. För ena­

handa yrkande gör sig ävenledes t. f. kanslern för Uppsala universitet

till tolk i en till Kungl. Maj:t ingiven särskild skrivelse den 6 maj 1915,

vilken bifogats övriga handlingar i omförmälda ärende. I sistnämnda

skrivelse avses jämväl docenter vid Göteborgs och Stockholms högskolor.

Även läroverksöverstyrelsen uttalar sig till förmån för sistnämnda

yrkande och förordar, att de i kungl. cirkulär den 11 juni 1877 och den

18 maj 1878 samt kungl. kungörelse den 23 november 1906 omförmälda

docenter vid universiteten eller högskolorna må äga att efter befordran

vid de allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig

till godo den tid, dock ej utöver sex år, de med nit och skicklighet del­

tagit i undervisningen vid universitet eller högskola, såvitt de vunnit

behörighet till anställning vid allmänt läroverk samt fullgjort vad som

i fråga om docenters lönetur vid nämnda läroverk är stadgat.

Slutligen har Sveriges extralärarförening gjort underdånig framställ­

ning, att lärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium måtte er­

hålla rätt att efter vunnen befordran till ordinarie befattning inom dessa

läroanstalter få för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den

tid, han med full tjänstgöring varit förordnad vid allmänt läroverk eller

folkskoleseminarium från den tidpunkt, då han förvärvat full adjunkts-

kompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöring före den 1 januari 1913.

I sitt i sistnämnda ärende avgivna utlåtande den 12 november 1917

hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att extra ordinarie lä­

rare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken fullgjort vad

för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst i fråga om examina och

provår är föreskrivet, måtte äga rätt att vid befordran till ordinarie lärar­

tjänst vid dessa läroanstalter för uppflyttning i högre lönegrad tillgodo-

103

104

räkna sig de tjänstår utöver tre, han efter ovanberörda villkors fullgö­

rande med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring vid nämnda läroan­

stalter i vederbörligen stadgad omfattning.

rtqUrtnns-

^ avseenc^e a ålderstillägg är i gällande avlöningsvillkor i allmän-

kommittén.

stadgat, att, därest förböjning av lönen efter viss tids fortsatt inne­

havande av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunk­

ten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vill­

kor * att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller full­

gjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värn­

plikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare

fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit

uppnådd.

.Enahanda bestämmelser, som i stort sett även nu gälla för lärare

vid de allmänna läroverken, anser kommittén böra för deras vidkommande

föreskrivas i samband med den lönereglering, om vilken nu är fråga.

Likaså bör stadgas, att befattningshavare må tillgodoräknas den

tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans till­

träde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å

den gamla staten.

Ävenledes borde, i likhet med vad för en del fall av riksdagen

beslutats, föreskrivas, att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för

erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han enligt bestämmelserna i lagen 'angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension är skyldig från tjänsten avgå, icke må tillträda samma för­

höjning.

Vad angår bestämmelser rörande lönetursberäkning för adjunkt, som

befordras till lektor, anser kommittén varken vad i detta avseende nu gäller

eller vad nämnden härutinnan föreslagit vara utan vidare tillämpligt på

det lönesystem, kommittén förordar. Någon rätt för adjunkt att vid be-

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

105

fordran till lektor få för löneförhöjning tillgodoräkna sig sin adjunkts-

tjänstgöring borde i fråga om kommitténs förslag ej medgivas annat

än för det fall att adjunkten befinner sig i högsta lönegraden. Honom

skulle nämligen då tillkomma eu avlöning av 5,800 kronor; och skulle

han vid befordran till lektor komma i åtnjutande av lektors avlöning i

lägsta lönegraden, vilken likaledes enligt kommitténs förslag skulle ut­

göra 5,800 kronor, skulle denna befordran för honom ej medföra någon

omedelbar avlöningsförbättring utan tvärtom en förminskning av själva

lönen. I sådana fall bör adjunkt äga att tillgodoräkna sig fem år av sin

adjunktstjänstgöring, varigenom han alltså skulle omedelbart erhålla lek­

tors avlöning i andra lönegraden eller 6,300 kronor.

Av vad som sagts följer, att kommittén ej kan förorda läroverks-

överstyrelsens förslag, att lektorskompetent adjunkt skulle få i löneturs­

hänseende vid befordran till lektor tillgodoräkna sig hela sin föregående

adjunktstjänstgöring efter vunnen lektorskompetens.

Yad angår den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för

ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till all­

mänt läroverk, kunna skäl anföras både för och emot bibehållande av eu

sådan bestämmelse. Densamma innebär visserligen å ena sidan en fördel

för de kommunala mellanskolorna, men å andra sidan bliver därigenom

sistnämnda skolform allt för starkt betecknad såsom ett övergångsstadium,

vad lärarna angår, till de allmänna läroverken. Även om med hänsyn

till sistberörda förhållande eu viss tvekan kan anses råda rörande lämp­

ligheten av bibehållandet av bestämmelsen i fråga, anser sig kommittén

dock icke böra föreslå någon ändring i ett av Kungl. Maj:t och riksdag

så nyligen fattat beslut.

Nämnden har föreslagit, att ordinarie ämneslärare vid allmänt läro­

verk må under vissa förutsättningar för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie

lärare vid folkhögskola. Kommittén anser för sin del, att detta är ett

spörsmål, som närmast avser folkhögskolorna, och att eu bestämmelse av

nämnda innebörd är att huvudsakligen betrakta som en förmån för dessa

skolor. Då kommittén emellertid ej har att yttra sig över en reglering-

av avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande frågor för lärar­

personalen vid folkhögskolorna, finner sig kommittén under förhanden-

varande förhållanden sakna anledning förorda vad'nämnden i detta av­

seende föreslagit.

Vidare har nämnden föreslagit, att lektor vid allmänt läroverk må

för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han efter

vunnen behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk tjänstgjort som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft.

(AV

260.)

14

106

ordinarie lektor vid folkskoleseminarium. Häremot har kommittén intet

att erinra, I likhet med vad för närvarande gäller, borde enahanda be­

stämmelse föreskrivas i fråga om föregående tjänstgöring vid högre lära­

rinneseminariet samt vid teknisk elementarskola.

För närvarande äro i förevarande avseende vissa bestämmelser givna

angående rätt till lönetursberäkning för dem, vilka tjänstgjort såsom lek­

torer vid sjökrigsskolan, ävensom rektor vid skeppsgosseskolan. Kommit­

tén anser dessa bestämmelser böra bibehållas, vad angår lektorsbefattning-

vid sjökrigsskolan åtminstone tills vidare till förmån för den lektor vid

allmänt läroverk, som kan äga att åberopa sådan tjänstgöring vid sjö­

krigsskolan.

Beträffande ämneslärarinnorna vid samskolor förordar nämnden, att

sådan lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarin­

neseminariet. Kommittén finner sig böra biträda detta förslag.

Såsom i det föregående omförmälts, har från en samskola yrkats,

att ämneslärarinna vid statssamskola må, därest åt kvinnor medgives

tillträde till ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid

övergång till sådan tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som

hon efter vunnen adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma

sätt som om de av henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid

allmänt läroverk för gossar. Kommittén, som föreslagit, att kvinna må

kunna befordras till adjunkt vid allmänt läroverk, finner billigt, att lära­

rinna vid samskola, liksom oek ämneslärarinna vid högre lärarinnesemi­

nariet, må, då hon övergår till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk,

tillgodoräkna sig den tid, hon efter vunnen adjunktskompetens tjänstgjort

såsom ordinarie ämneslärarinna vid samskola eller högre lärarinnesemi­

nariet. Härvid erinrar kommittén, att nämnda skolformer fullt motsvara

de realskolor eller de lägre klasser av de högre allmänna läroverken,

vid vilka kommittén antager, att kvinnas verksamhet bliver huvudsakligen

förlagd.

Beträffande den ovan omförmälda framställningen angående rätt att

för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som extra ordi­

narie lärare finner kommittén, att ett bifall härtill skulle innebära en

avvikelse från de grunder, som i förevarande avseende äro på andra

områden gällande, och kan kommittén i följd därav ej tillstyrka berörda

framställning. Den omständigheten, att sådan rätt varit förut medgi­

ven, fastän den sedermera upphävts, innebär icke något skäl att nu

återinföra densamma.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

107

Vad vidare angår den i enahanda avseende gjorda framställningen

om motsvarande rätt för lärare vid de kommunala gymnasierna, erin­

rar kommittén, att dessa lärare visserligen befinna sig i eu i förhållande

till motsvarande lärare vid statens gymnasier ogynnsammare ställning i så

måtto, att de icke äga rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension,

men å andra sidan att de i regel åtnjuta eu bättre avlöning än mot­

svarande lärare vid statens läroverk. Att emellertid nu för deras vid­

kommande tillstyrka rätt till lönetursberäkning på sätt föreslagits anser

sig kommittén så mycket mindre kunna, som kommittén ej funnit sig böra

biträda nyss omförmälda framställning av enahanda innebörd beträffande

extralärare. Härtill kommer jämväl den omständigheten, att de kommu­

nala gymnasierna icke äro statsinstitutioner, ett förhållande, som skulle

kunna giva ett bifall till framställningen eu avsevärd räckvidd och med­

föra oöverskådliga konsekvenser.

Vidkommande slutligen de av docenter vid rikets universitet fram­

förda önskemålen anser sig kommittén, i likhet med de i ärendet hörda

myndigheterna, böra tillstyrka, att samma grunder för rätt till löneturs­

beräkning böra gälla för alla docenter, vare sig de hava doeentstipen-

dium eller icke. Beträffande däremot den föreslagna utsträckningen av

lönetursrätten utöver tre år finner kommittén ej tillräckliga skäl föreligga

att tillstyrka en ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition ni' 260.

2

.

Rektorer.

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.

Rektor vid högre allmänt läroverk åtnjuter för närvarande avlöning

i två lönegrader å 1) 4,000 kronor, 2) 4,500 kronor jämte tjänstgörings-

penningar å 2,000 kronor, alltså tillhopa resp. 6,000 och 6,500 kronor.

Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller

hyresersättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

för år 1918 till rektor i första lönegraden med 400 kronor och till rektor

i andra lönegraden med 500 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid högre allmänt läro­

verk bestämmes till 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegra­

den, därav 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Tillfällig

löneförbätt­

ring.

Lårarlöne-

nämnden.

108

ingiven

framställ­

ning.

™Maj!t9L , . T„en av flertalet rektorer vid de allmänna läroverken gjord under­

dånig framställning föreslås, att avlöningen åt rektor vid allmänt läro­

verk ma faststallas som en verklig cliefslön med en begynnelseavlöning

åt rektor vid högre allmänt läroverk å 7,500 kronor och åt rektor vid

real- och samskola a 6,500 kronor, jämte ett ålderstillägg åt samtliga

rektorei a 600 kronor att utgå efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.

sakligen ^ölj andeframStallmng anfÖreS tiH stöd för berörda förslag huvud-

Den hittills följda principen, att rektors begynnelseavlöning skulle

vala lika med lektors resp. adjunkts avlöning i högsta lönegraden, sak­

nade numera fog för sig. I sjalva verket vore denna princip en kvarleva

tran den tid, da rektoratet turvis bestriddes av skolans äldre lärare, eu

otänkbar”' *°™

nuvarande tjänsteförhållanden vore fullkomligt

I motsats till den av nämnden följda principen borde rektors av­

löning, oberoende av lektors resp. adjunkts slutlön, bestämmas såsom eu

verklig chefslon, i överensstämmelse med för andra tjänstemannakårer

brukliga principer.

De arbetsuppgifter, som i våra dagar ålåge rektorerna, vore av en

avsevart mera mångsidig och krävande art än de, som tillkomme Övriga

lärare. Till rektors rent pedagogiska uppgifter, som innefattade, förutom

en ganska utsträckt undervismngsskyldighet, uppgiften att planlägga ar-

betet, att vaka darover att undervisningen efter allmänna stadganden och

särskilda föreskrifter ändamålsenligt fortginge, att ansvara för att ord­

ning och tukt upprätthölles i och utom skolan och att i allt, som rörde

undervisning och uppfostran, vara beredd att bistå föräldrar och målsmän

ej mindre an lärare med råd och hjälp — till dessa uppgifter komme

andra göromål av både skiftande och ansträngande art,

, q, i Dlt hörde dels expeditionsgöromålen, som sedan rektors avlöning år

1,

. seaast fastställdes i högst avsevärd grad ökats och fortfarande öka­

des ar från ar. Dit horde vidare skötseln av läroverkens olikartade eko­

nomiska angelägenheter, vilken skötsel, redan i och för sig betungande

jamvai mnebure ett ekonomiskt ansvar för läroverkens ofta betydande kassor

och fonder. Ayen om rektorerna vid de större läroverken härvid hade en

hjalp ide särskilt avlönade skrivbiträdena, måste, i betraktande av dessas

starkt begränsade ersättning, huvudparten av expeditions- och förvaltnings-

goromalen utföras av rektor personligen. För skolans räkenskapsföring

f°Vrfa administrativa angelägenheter, särskilt det maktpåliggande

utarbetandet av olika arbetsordningar för den stundande terminen, måste

han, i olikhet mot Övriga lärare, offra en god del av sina ferier. Vad

Kungl. Maftts nåd. proposition nr 260.

109

åter mindre real- och samskolor anginge, måste dessas rektorer själva

utföra allt skolans skrivarbete samt därtill hava hand om de ständigt

växande skol- och lärjungebiblioteken.

Toge man alltså berättigad hänsyn till eu rektors ständigt ökade

och genom sin mångsidighet slitande arbete och till det ansvar för

att ej tala om det icke sällan förekommande obehag — som vore förenat

med hans ämbetsutövning, syntes det ej kunna bestridas, att rektorerna

gent emot övriga lärarkategorier, vilkas åligganden icke på senare tiden

i jämförlig grad ökats, vore relativt lågt avlönade.

Med avseende på den rätt till bostad, som tillkomme eu rektor i

motsats till andra lärare, erinrades därom, att i de fall, då denna för­

mån utgått i form av penningersättning, vilket vore det vanligaste, denna

blivit ganska snävt tillmätt. I medeltal uppgick bostadsförmånen — en­

ligt 1910 års bestyrkta beräkning — till (om Stockholm och Göteborg på

grund av där rådande speciella dyrhetsförhållanden uudantoges) 1,165

kronor för rektor vid högre läroverk och 795 kronor för rektor vid real-

och samskola. Det vore sålunda uppenbart, att rektors avlöning, även

inklusive hyresersättningen, ingalunda utgjorde en efter hans ämbetsställ-

ning avpassad chefslön.

Det syntes knappast kunna bestridas, att rektoratet, jämfört med

åtskilliga andra chefsplatser, för vilka administrativ förmåga kunde anses i

huvudsak vara nog, av sin innehavare krävde jämväl derå andra egenska­

per, såsom pedagogisk, vetenskaplig och disciplinär förmåga. En känd sak

vore ock, att rektoraten vid våra större läroverk numera betraktades som

några bland statens mest ansträngande befattningar. Redan det, att en

rektor vore chef för ett kollegium, omfattande från 11 ända till 44 lärare,

och.dagligen vore ställd inför två andra stora intressegrupper, målsmän­

nen och lärjungarna, gjorde hans ställning ytterst krävande. Under så­

dana förhållanden syntes det ingalunda få anses förmätet, att rektors av­

löningsförhållanden måtte så avvägas, att de åtminstone icke understege

avlöningsförmånerna för en del jämförliga chefsplatser.

Det syntes sökandena innebära en moderat fordran, att begynnelse­

avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk sattes till 7,500 kronor

och för rektor vid real- och samskola till 6,500 kronor, varigenom den

hittillsvarande skillnaden på 1,000 kronor mellan rektorsavlöningen vid

högre och lägre läroverk skulle bibehållas.

Inklusive hyresersättningen skulle rektorernas vid de högre allmänna

läroverken avlöningar härigenom i någon mån överskrida avlöningarna för

tredje gradens tjänstemän, bland vilka funnes åtskilliga chefer inom ämbets­

verken. I betraktande av vad som anförts om rektors verksamhet, syn-

Kunal. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.

no

tes emelleitid detta icke fa anses obilligt, helst rektor numera, på grund

av läroverkens krav på obruten kraft hos deras styresmän, principiellt

endast tillsattes genom förordnande på högst fem år i sänder, och en

rektor alltså icke kunde beräknas kvarstå lika länge på sin chefsplats

som motsvarande ämbetsmän på andra områden.

Nämndens förslag i fråga om tiden för ålderstilläggets utgående till­

styrktes, under framhållande, att därigenom en berättigad likställighet

mellan rektorerna och övriga med dem jämförliga statstjänstemän skulle

åvägabringas.

reglerings-

1 ,likhet

med vad i nämnda framställning yrkas, finner ej heller

kommittén,

kommittén anledning bibehålla den nuvarande principen i avseende å

rektors avlöning, eller att densamma skall vara lika med lektors resp.

adjunkts avlöning i högsta lönegraden. Kommittén anser det vara ådaga-

lagt, att rektors avlöning med hänsyn till hans ställning och hans ar­

betsuppgifter bör beräknas efter andra grunder.

Det är uppenbart, att — såsom ock framhållits — expeditionella

och övriga administrativa arbeten taga en rektors tid mycket i anspråk

och ävenledes på innehavare av denna befattning ställa stora krav be­

träffande vissa personliga egenskaper. Kommittén anser det ock kunna

ifrågasättas, huruvida icke i avseende å dessa arbeten en lättnad borde

beredas rektorerna åtminstone vid de större läroverken såväl genom att

ytterligare minska deras undervisningsskyldighet utöver vad nu är med­

givet som ock genom en ändamålsenligare anordning av den nuvarande

skrivbiträdesinstitutionen vid läroverken.

Yad angår frågan om en ytterligare minskad undervisningsskyldig­

het, anser sig kommittén, som anser sig nu icke kunna ingå i bedöman­

de av omfång och räckvidd av en anordning i detta syfte, endast vilja

i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på nämnda förhållande, utan

att för egen del göra något vidare uttalande i frågan.

Beträffande däremot det nuvarande biträde, varöver rektorerna för­

foga vid expeditionsarbetet, erinrar kommittén, hurusom enligt särskilda

kungl. brev av reservationsanslaget till de allmänna läroverken för närvaran­

de arvoden utgå till skrivbiträden åt rektorerna, vilka biträden skola utses

bland de vid vederbörande läroverk anställda lärare. En sådan anordning-

synes kommittén icke vara fullt tillfredsställande, åtminstone vid de större

läroverk, där arbetet är mer omfattande, och ifrågasättas kan, huruvida

ej i vissa dylika fall vederbörande rektorer skulle vara mera betjänta,

därest de hade till sitt förfogande för ändamålet fast anställda skrivbi­

träden. Kommittén anser i allt fall, att erforderliga belopp böra ställas

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

till vederbörande rektorers disposition att användas i nu avsett sytte, men vill i detta sammanhang inskränka sig till att hemställa, att denna fråga varder underkastad erforderlig utredning.

I fråga om det avlöningsbelopp, som kan anses lämpligt att förorda

för rektor, ansluter sig kommittén till den uppfattningen, att avlöningen bör hava karaktär av chefslön, och synes det kommittén, att eu avlöning av 7,500 kronor för manlig rektor vid högre allmänt läroverk torde kunna anses skälig, när man tager i betraktande, att rektor härjämte äger att åtnjuta fri bostad eller ersättning härför. Kommittén vill följaktligen för­ orda omförmälda belopp, 7,500 kronor. Av detta belopp torde 5,000 kro­ nor böra utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Da kom­ mittén vid förut avgivna löneregleringsförslag ansett chefer för centrala ämbetsverk böra omedelbart och utan intjänande av ålderstillägg erhålla de för dem avsedda löneförmåner, har kommittén ej kunnat förorda, att rektor må komma i åtnjutande av rätt till ålderstillägg.

Kungl. Maf.ts nåd. proposition nr 260.

111

b) Manlig rektor vid realskola.

Rektor vid realskola åtnjuter för närvarande avlöning i två löne­

grader å 1) 3,200 kronor, 2) 3,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 1,800 kronor, alltså tillhopa resp. 5,000 och 5,500 kronor. Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyreser- sättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring för

år 1918 till rektor vid realskola med 600 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid realskola bestäm­

mes till 5,700 kronor i l:a och 6,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar.

På sätt ovan omförmälts, har i framställningen från flertalet rek­

torer vid de allmänna läroverken föreslagits, att avlöningen åt rektor vid realskola må fastställas till 6,500 kronor jämte ett ålderstilllägg å 600 kronor.

Under hänvisning' till vad kommittén i det föregående beträffande

rektor vid högre allmänt läroverk anfört, vilket i tillämpliga delar jäm­ väl torde äga avseende å rektor vid realskola, förordar kommittén för sistnämnda befattningshavare en avlöning av 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Någon rätt till ålders-

Nuvarande bestämmel­

ser.

Tillfällig löneförbätt­

ring.

Lärarlöne-

nämnden.

Till Kungl.

Maj."t

ingiven framställ­

ning.

Löne-

rcgleringskommittén.

112

tillägg- borde i detta fall lika litet förekomma som i fråga om rektor vid

högre allmänt läroverk.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

c) Kvinnlig rektor vid Barnskola.

^nämnden ■ Enli£t nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor

vid statssamskola. Nämnden föreslår, att kvinnlig rektor vid dylik skola

måtte i avlöning erhålla 4,400 kronor i l:a och 4,900 kronor i 2:a löne­

graden, därav 1,400 kronor tjänstgöringspenningar.

Vid nämn­

dens förslag

fogat sär­

skilt ytt­

rande.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken

Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om avlöningsförmånerna

för statsanställda kvinnliga lärare, att avlöningen för kvinnlig rektor

vid samskola bestämmes till 4,700 kronor i l:a och 5,200 kronor i 2:a

lönegraden, därav 1,600 kronor tjänstgöringspenningar.

reglerings-

. Enär kommit.tén

icke ansett sig kunna förorda, att kvinna må be-

kommittcn.

fordras till rektor vid Barnskola, har nämndens förslag i förevarande av­

seende icke föranlett något kommitténs yttrande.

d) Lönetur.

Nuvarande

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor

bestammel-

må vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet

av tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor

mera än fyra femtedelar av samma tid, med iakttagande härvid, att rek­

tor vid högre allmänt läroverk endast må räkna sig till godo den tid,

han såsom rektor vid sådant läroverk tjänstgjort.

Jämlikt kungl. kungörelsen den 9 juni 1905 äger rektor vid all­

mänt läroverk att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo

även den tid, han under tiden för sitt rektorsförordnande på grund av

förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag.

Nämnden

Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre löne­

grad efter fem år.

reglerings-

. .. Allderistimd kommittén icke ansett sig böra förorda rätt till ålders-

kommittén.

tillägg åt vare sig rektor vid högre allmänt läroverk eller rektor vid real­

skola, finner kommittén nämndens förevarande förslag ej föranleda något

särskilt yttrande från kommitténs sida.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.

113

o) Pension.

Enligt gällande bestämmelser kunna rektorerna vid de allmänna

läroverken tillsättas antingen genom utnämning eller genom förordnande

på viss tid.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att tillförordnad

rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande

stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara

berättigad att i pension uppbära sin lön som rektor oavkortad.

I kungl. brev den 6 juni 1912 förordnas, i enlighet med ett av

riksdagen därom fattat beslut, att pensionsunderlaget för rektor och till­

förordnad rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen

med tillägg av 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid

real- eller samskola hela lönen med tillägg av 300 kronor.

Nämnden föreslår,

att pensionsunderlaget skall för såväl ordinarie som tillförordnad

rektor utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500 kronor för rektor vid

högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid realskola och 200 kro­

nor för kvinnlig rektor vid samskola; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läro­

verk, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom

till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

I ovanberörda framställning från flertalet rektorer vid de all­

männa läroverken föreslås, att pensionen för rektor vid allmänt läroverk

må bestämmas, enligt pensionslagen av den 11 oktober 1907, för tillför­

ordnad rektor, som vid sitt pensionstagande fortfarande innehar rektors­

förordnande, så som om han varit befullmäktigad rektor, och för den,

som före pensionstagandet avgått från rektorstjänsten och återgått till

lärartjänst, så som om hans rektorsår varit förlagda till tiden närmast

före avskedstagandet — dock eventuellt med den inskränkning, som i

motiveringen föreslagits.

I motiveringen frainhålles, bland annat, följande.

Efter erinran om innehållet i § 4 av lagen angående civila tjänstinne­

havares rätt till pension, framhålles, hurusom denna lag avsåge ordinarie

tjänstinnehavare och alltså förutsatte dennes kvarstående vid tiden för

pensionstagandet i den högsta tjänst han under sin tjänstetid uppnått

samt ville garantera honom pension efter denna tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft.

(AV

260).

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Till Kungl.

Maj:t

ingiven

framställ­

ning.

15

1.14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Tillämpad på en rektor, som vid tiden för sitt pensionstagande

ännu innehade förordnande som rektor, finge denna lag sin rättmätiga

innebörd. Hade han innehaft sitt förordnande fem år eller mera, hade

han rätt till högsta pensionsunderlag utan inskränkning; hade han först

inom de senaste fem åren erhållit sitt rektorsförordnande, finge han för

sina rektorsår räkna rektorspensionsunderlag, för de föregående åren av

samma period lektors- resp. adjunktspensionsunderlag. Med denna till-

lämpning bortfölle också varje skäl att som nu fordra 15 rektorsår för

erhållande av rektorspension.

Om lagen däremot bokstavligt tillämpades på eu rektor, som vid

tiden för sitt pensionstagande återgått till lärartjänst, medförde den be­

tänkliga anomalier. En rektor, som tjänstgjort såsom rektor t. ex. från

60 till 64 års ålder, finge pension, beräknad efter 4 rektorspensionsun­

derlag och 1 lektors- resp. adjunktspensionsunderlag, d. v. s. i det när­

maste full rektorspension, under det att en rektor, som avgått före 60

års ålder, icke finge någon rektorspension alls, om han också varit rek­

tor i 20 år eller mera. Detta kunde omöjligen vara reell rättvisa och

ådagalade blott obilligheten av att bokstavligt tillämpa lagen av den 11

oktober 1907 om civila befattningshavares rätt till pension på rektor,

som frångått sitt rektorat och före pensionstagandet återgått till lärartjänst.

Då nuvarande praxis att tillsätta rektor endast på förordnande för

fem år i sänder tillkommit i avsikt att garantera läroverken fullt arbets-

dugliga styresmän, så syntes det obilligt, att en läroverkschef, som med

duglighet skött sitt ämbete i ett antal år, men några år före pensions­

tagandet återgått till eu lägre tjänst, därför att rektorstjänsten vore

mera utslitande än andra chefsposter, därför skulle straffas med minskad

pension resp. förlust av pension efter sin högsta tjänst.

I de fall, då en lärare under sin ämbetstid komme att sköta två

olika tjänster, dels lärartjänst dels rektorstjänst, av vilka den senare vore

mera fordrande än den förra, vore det ock i statens intresse förmånligast,

att han skötte den mera krävande posten under sina kraftigaste och ar-

betsdugligaste år och med avtagande krafter återginge till en mindre

krävande tjänst. Det vore dä obilligt, att denna för staten fördelaktiga

anordning skulle, där den förekomme, tagas till formell intäkt för att

beröva honom rättighet till pension efter sin högsta tjänst.

Tvärtom syntes det billigt och i överensstämmelse med pensionslagens

anda, att rektor, som med nit och skicklighet skött sin tjänst, erhölle rektors­

pension, oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet

och pensionstagandet. I lagen borde detta kunna uttryckas genom ett

stadgande, att en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle

Kumjl. Maj:tu null. proposition ur 260.

115

räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid. Om häri av praktiska grunder skulle fordras någon inskränk­ ning, skulle man kunna införa den bestämmelsen, att rektorspension icke utfölle, om rektor av annan anledning än försvagad hiilsa återgått till lärartjänst före 50 års ålder.

Enligt den avlöning, som kommittén förordat för rektorerna, skulle

pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk utgöra 5,000 kronor och för rektor vid realskola 4,400 kronor. Då emellertid fri ho­ stad eller motsvarande ersättning är att betrakta som eu ytterligare av­ löningsförmån och riksdagen så sent som år 1912 godkänt denna upp­ fattning genom att höja rektors pensionsunderlag, anser kommittén skäligt förorda, att pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läro­ verk bestämmes till 5,600 kronor och för rektor vid realskola till 4,600 kronor.

Rektorerna äro numera i realiteten att anse såsom ordinarie be­

fattningshavare, om de också nästan undantagslöst tillsättas medelst för­ ordnande.

Enligt nämndens förslag skall, därest befattningshavare varit till­

förordnad rektor, sådant vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. Kvarstår sålunda eu rektor vid rektorstjänsten till pensionsåldern efter att hava innehaft nämnda tjänst under minst fem år, skulle han kunna komma i åtnjutande av full pension. Har han däremot vid avskedsta- gandet. innehaft rektorsförordilande kortare tid än fem år eller inom fem år före avskedstagandet avgått från rektorstjänsten till ordinarie tjänst, som avses i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, skulle enligt sistnämnda lag beloppet av hel pension i sådant fall utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänst­ innehavaren gällande.

Den ovanberörda framställningen innebär en utvidgning utöver vad

nämnden föreslagit, i det där ifrågasättes, att rektor skulle erhålla rektors­ pension oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektora- tet och pensionstagandet, eller med andra ord att en rektors tjänstgö­ ringsår som rektor i varje fall skulle räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid.

Kommittén anser sig icke kunna förorda ett förslag av det se­

nast berördas innebörd. Detta förslag innebär nämligen införandet i pen- sionsväsendet av en alldeles ny princip, och kommittén anser det ej

116

Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel­

ser ang man­

liga övning

s-

lärare.

vara möjligt att under förhandenvarande förhållanden överskåda de

konsekvenser, ett bifall härtill skulle medföra på andra områden. Skulle

emellertid frågan befinnas vara av en sådan betydelse, att ett undantag

från pensionslagens bestämmelser i förevarande avseende kunde anses

skäligt, borde frågan dock, innan den förelägges till förnyat skär­

skådande, underkastas en noggrann och allsidig utredning. Kommittén

finner sig böra förorda, att tillförordnad rektor i nu förevarande avseende

likställes med befullmäktigad rektor.

3. övningslärare.

a) — b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är avlöningen till

ordinarie övningslärare bestämd till följande belopp:

för teckning slärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,

2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegra­

der å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;

för gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,

2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader

ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;

samt

för musiklärare: vid realskola .tre lönegrader å 1) 550 kronor, 2)

650 kronor, 3) 750 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å

1) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500 kronor, 4) 1,700 kronor.

Samma kungörelse föreskriver vidare,

att teckningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen

tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 tim­

mar i veckan, samt

att musiklärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänst­

göra vid realskola 6 timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar

i veckan,

men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och

musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor

i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt

läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav,

att ersättning för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal vecko­

timmar än 24 till teckningslärare vid realskola, 17 till teckningslärare vid

högre allmänt läroverk och 3 till musiklärare; samt

117

att gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller

omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt tall av Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till högre belopp än 650 kronor.

Beträffande de extra ordinarie övningslärarnas avlöning" är i huvud­

sak stadgat,

att vikarierande teckningslärare må för den för tjänsten bestämda

tjänstgöringstiden åtnjuta vid högre allmänt läroverk ett årligt arvode av 1,200 kronor och vid realskola ett dylikt arvode av 640 kronor samt dessutom vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje veckotimme av 60 kronor för tjänstgöring utöver nämnda tjänstgö ringstid; n __ ...

att vikarierande musiklärare må för den för tjänsten bestämda tjänst­

göringstiden åtnjuta ett årligt arvode av 960 kronor vid högre allmänt läroverk och 480 kronor vid realskola samt för tjänstgöring utöver nämnda, tjänstgöringstid vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje veckotimme av 60 kronor;

att vikarierande gymnastiklärare må åtnjuta arvode, motsvarande

den för tjänsten fastställda lön i lägsta lönegraden jämte tre fjärdedelar av den å tiden för vikariatet belöpande del av tilläggsarvodet (kungl. cirkulär den 8 december 1904); samt

att biträdande teckningslärare skall åtnjuta ersättning efter 80 kro­

nor för varje veckotimme till och med 15 timmar vid högre allmänna läroverk och 8 timmar vid realskolor samt efter 60 kronor för varje över­ skjutande veckotimme. (Kungl. brev den 26 april 1905.)

Vid åtskilliga läroverk meddelas även undervisning i manlig slöjd.

Enligt kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 är som villkor för statsbidrags utgående fastställt, att vid läroverk, som visat sig^ äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå 150 kronor för varje slöjdavdelning av 15 lärjungar vid realskola för gossar och vid samskola.

Enligt gällande bestämmelser äga kvinnor tillträde till tecknings-

och musiklärartjänster vid realskolor. Kvinnor, anställda i dessa tjänster, åtnjuta föi- närvarande samma avlöning som motsvarande manliga befatt­ ningshavare.

Lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna äro an­

ställda som timlärarinnor; deras avlöning utgår efter 1 krona 50 öre för varje undervisningstimme. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

för år 1918

Kuntjl. Majst» nåd. proposition nr 260.

Nuvnrand» bestämmel­

ser avg.

kvinnliga

övnings-

lärare.

Tillfällig

löneförbätt­

ring.

118

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2 SO.

till

>/

ordinarie gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk med 600 kronor

» realskola....................

tecknings- eller musiklärare vid högre all­

mänt läroverk ................................................

ordinarie tecknings- eller musiklärare vid realskola

biträdande teckningslärare vid allmänt läroverk (med

minst 15 timmars undervisningsskyldighet)

lärarinna i kvinnligt handarbete vid statssamskola .

vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk

annan vikarierande övningslärare vid allmänt läroverk

»

500 . »

» 500

>•’ 400

300

>

»

100

»

» 400

»

300

».

Lårarlöne-

nämndm.

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik

samt biträdande manlig lärare i teckning: 80 kronor för veckotimme;

för manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,650

kronor i l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 vecko­

timmars undervisning;

för manlig teckningslärare vid realskola: lön ä 1,050 kronor i l:a

1,200 kronor i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e löne°ra-

den, med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars under­

visning;

för manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 2,310

kronor i l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 vecko­

timmars undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid realskola: lön å 1,370 kronor i l:a

l,o60 kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegra­

den, med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars un­

dervisning;

för manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1 320

kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor*" i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 vecko­

timmars undervisning;

för manlig musiklärare vid realskola: lön å 630 kronor i l:a 720

kronor i 2:a, 810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med en

maximiavlöning av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning;

för vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik

samt biträdande kvinnlig lärare i teckning: 75 kronor för veckotimme;

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

11

!)

för kvinnlig teekningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,430

kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,200 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teekningslärare vid realskola: lön å 900 kronor i l:a,

1,020 kronor i 2:a, 1,140 kronor i 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,170 kronor i l:a,

1,330 kronor i 2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,140

kronor i l:a, 1,290 kronor i 2:a, 1,430 kronor i 3:e och 1,580 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,970 kronor för 15 timmars undervisning i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 540 kronor i l:a, 620

kronor i 2:ä, 690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;

för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: 65

kronor för veckotimme; och

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 420 kro­

nor i l:a, 500 kronor i 2:a, 570 kronor i 3:e och 640 kronor i 4:e löne­ graden, med en maximiavlöning av 1,280 kronor för 12 veckotimmars undervisning;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda

lönen tjänstgöra:

teekningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10

veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13

veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola 6 vecko­

timmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar; att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas: teekningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 vecko­

timmar, dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas mera än sammanlagt 28 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15 och vid

realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt

120

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar;

att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning utöver

den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta er­

sättning:

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt

läroverk med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och

155 kronor i 4:e lönegraden;

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid realskola med

105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i

4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk

med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor

i 4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymna­

stik vid samskola med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i

3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete med 70 kronor i f:a, 82 kronor i

2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e lönegraden.

Vad angår undervisning i manlig slöjd, anser nämnden förhållan­

dena på detta område ej hava vunnit den stadga, att det nu kunde vara

lämpligt eller ens möjligt att reglera ifrågavarande lärares avlöning.

Vid nämn­

dens förstäfi

fogade sär­

skilda ytt­

randen.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande

särskilda yttranden, nämligen

dels av herr Olof Olsson, som, i enlighet med sin uppfattning om

principerna för bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner,

föreslår »för kvinnlig lärare i teckning vid realskola för gossar: 980 kro­

nor i l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e

lönegraden o. s. v.»;

dels och av fröken Anna Sörensen, som i anslutning till sin upp­

fattning om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår

för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,550

kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,450 kronor för 32 timmars

tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 980 kronor i l:a,

1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden,

med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning

i veckan;

Kungl. Majit» nåd. proposition nr 260.

121

för kvinnlig gymnastiklärare vid Barnskola: lön ä 1,280 kronor i l:a,

1,430 kronor i 2:a, 1,590 kronor i 3:e och 1,750 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,240

kronor i l:a, 1,380 kronor i 2:a, 1,530 kronor i 3:e och 1,670 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,090 kronor för 15 timmars undervisning i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön a 590 kronor i l:a, 660

kronor i 2:a, 740 kronor i 3:e och 810 kronor i 4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 1,210 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 470 kronor

i 1 :a, 540 kronor i 2:a, 620 kronor i 3:e och 690 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,370 kronor för 12 timmars undervisning i veckan; samt

för extra tjänstgöring avlöning efter följande ersättning för vecko­

timme:

för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läro­

verk 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro­ nor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gym­

nastik vid samskola 98 kronor i lur, 110 kronor i 2:a, 122 kronor i 3:e och 134 kronor i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola 78 kronor i l:a,

90 kronor i 2:a, 102 kronor i 3:e och 114 kronor i 4:e lönegraden.

I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande hemställer läro-

verksöverstyrelsen, att avlöningen för manlig lärare i manlig slöjd måtte bestämmas till 75 kronor för veckotimme.

T en av musikläraren vid Arvika realskola Ester Hjort gjord fram­

ställning, har på anförda skäl gjorts gällande den uppfattningen, att kvinnlig musiklärare vid realskola bör jämnställas med manlig i avlö- ningshänseende.

I avseende å övningslärarnas avlöning anser kommittén något annat

lönesystem än det hittills tillämpade och i nämndens förslag i stort sett bibehållna för närvarande ej låta sig genomföra. Kommittén har därför ansett sig böra förorda de av nämnden föreslagna grunderna.

Enär kommittén för adjunkt och lektor förordat en högre avlöning

än nämnden tänkt sig, anser kommittén därav böra följa, att jämväl

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (År 2b0.') 16

Över nämn­ dens förslag

avgivet ytt-

ran de.

Till Kungl. Maj:t ingi­

ven fram­ ställning.

Löne-

reglerivgs-

Icommitien.

122

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

övninglärarnas löneförmåner böra underkastas eu med hänsyn till nyss­

nämnda höjning lämpligen avpassad revision.

För vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik

samt biträdande manlig lärare i teckning förordar nämnden 80 kronor

för veckotimme. Kommittén anser nämnda belopp böra höjas till 90

kronor. Den för motsvarande kvinnliga befattningshavare av nämnden

föreslagna avlöningen av 75 kronor för veckotimme synes böra höjas till

85 kronor.

Enligt nämndens beräkningar skulle ersättningen för veckotimme

för ordinarie manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre

allmänt läroverk utgå med 110 kronor i första, 125 kronor i andra, 140

kronor i tredje och 155 kronor i fjärde lönegraden. Kommittén anser,

att nämnda belopp böra sättas till respektive 120, 135, 150 och 165

kronor.

Vidare skulle enligt nämndens beräkningar ersättningen för vecko­

timme för ordinarie manlig lärare i samma ämnen vid realskola utgå

med 105 kronor i första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och

150 kronor i fjärde lönegraden. Efter kommitténs uppfattning borde

nämnda belopp sättas till respektive 115, 130, 145 och 160 kronor.

Vad därefter angår kvinnliga övningslärare, skulle enligt nämndens

beräkningar ersättningen för veckotimme för kvinnlig ordinarie lärare i

teckning och i musik vid högre allmänt läroverk utgå med 95 kronor i

första, 107 kronor i andra, 119 kronor i tredje och 131 kronor i fjärde löne­

graden samt för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik vid real­

skola samt i gymnastik vid samskola utgå med 90, 102, 114 och 126

kronor i respektive lönegrader. Kommittén, som föreslagit, att kvinna ej

må kunna förordnas till lärare i musik vid högre allmänt läroverk, an­

ser, vad övriga befattningar beträffar, att berörda belopp böra i avseende

å befattning vid högre allmänt läroverk bestämmas till respektive 105,

117, 129 och 141 kronor samt i avseende å befattning vid realskola och

Barnskola till respektive 100, 112, 124 och 136 kronor.

Beträffande lärarinnor i kvinnligt handarbete vid samskolor föror­

dar nämnden för vikarierande sådan lärarinna 65 kronor för veckotimme,

vilket belopp kommittén anser böra sättas till 75 kronor. Vad angår

ordinarie dylik lärarinna föreslår nämnden en avlöning, beräknad efter

ersättning för veckotimme av 70 kronor i första, 82 kronor i andra, 94

kronor i tredje och 106 kronor i fjärde lönegraden. Nämnda belopp

böra enligt kommitténs mening bestämmas till respektive 80, 92, 104 och

116 kronor.

Med godtagande i övrigt av nämndens förslag i vad det avser un-

dervisningsskyldighet för omförmälda lärare ävensom med beräkning av ovan av kommittén förordade ersättningsbelopp jämväl för undervisning utöver den mot ordinarie lön svarande undervisningstiden, tillstyrker kommittén vissa avlöningsbelopp, vilka äro i kommitténs förslag närmare angivna.

Bland de önskemal, som framkommit beträffande övningslärare vid

de allmänna läroverken och vilka ej berörts av vad kommittén i det föregående anfört, framhåller kommittén yrkandet om eu ändamålsenligare anordning av välskrivningsundervisningen genom dess överlämnande helt och hållet åt teckningslärarna. Kommittén finner vad härutinnan anförts värt beaktande, men, då kommittén saknar förutsättningar att närmare bedöma denna fråga, vill kommittén ifrågasätta, huruvida densamma till- äventyrs må göras till föremål för erforderlig utredning.

Samma ståndpunkt anser sig kommittén böra intaga i fråga om

yrkandet, särskilt vad de större realskolorna beträffar, att ett högre antal övertimmar måtte anslås åt ämnet musik.

Vidkommande därefter lärare i manlig slöjd instämmer kommittén

med den av nämnden beträffande dessa lärare uttalade uppfattning, att tiden ej nu synes vara inne att reglera ifrågavarande lärares avlönings­ förmåner.

Vad slutligen angår det omförmälda yrkandet angående kvinnlig

musiklärares avlöning, anses detsamma besvarat genom vad kommittén ovan föreslagit.

Knngl. Maja» nåd. proposition nr 260.

\'2i\

c) Avlöning under tjänstledighet.

Kuugl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att övningslärare

skall vid tjänstledighet på grund av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar av de löneförmåner, som han skulle hava uppburit, om han själv bestritt sin tjänst.

I kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 är föreskrivet, att ordi­

narie tecknings-, musik- eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk, som erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller biträ­ dande övningslärare vid annat allmänt läroverk, skall under tjänstledig­ heten uppbära dels ä sin egen befattning vad han skulle hava erhållit, därest han själv bestritt densamma, dels ock å den tjänst, han såsom vikarie bestritt, eller för den tjänstgöring, han eljest fullgjort, ersättning enligt stadgade grunder, med skyldighet för honom att bestrida avlöning enligt givna bestämmelser åt den, som uppehållit hans egen tjänst.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

124

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne-

■nämnden.

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig

på giund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han

skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie

övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig

ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befatt­

ningen, kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå

så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt.

reglerings-

,Mot nämudens förslag säger sig kommittén hava så mycket mindre

kommittén.

. ^ erinra som enligt kommitténs mening jämväl i övrigt bör i tillämp-

liga delai för övningslärare gälla vad kommittén i förevarande avseende

förordat beträffande ämneslärare.

d) Lönetur.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

I fråga om lönetursberäkning för övningslärare tinnes för närva-

lande intet annat stadgat än de allmänna bestämmelser, vilka i detta

avseende gälla för ämneslärare.

Lärarlöne-

Nämnden föreslår,

en'

att ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk må för upp­

flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han, efter vunnen

kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänst-

gjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års

tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid

högre allmänt läroverk;

att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för uppflytt­

ning i högie lönegrad få tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort som

ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskolesemi-

narium; samt

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den

nya löneregleringen träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid

statssamskola och som varder utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt

handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänst-

göiiug för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de år, under

vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik

anställning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning

per vecka, dock ej mer än fem år.

Knuff t. Mujstt nåd. proposition nr 260.

12f>

I flera av de utlåtanden, som avgivits över nämndens förslag —

dens forsla

däribland av läroverksöver,styrelsen — bär hemställts om en utsträckning

avgivna\jtf-

hv

lönetursrätten utöver vad nämnden förordat, i så måtto nämligen, att

randen.

ordinarie lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare i samma ämne vid real­ skola.

Övningslärare, som befordras till befattning vid högre allmänt lä ro-

verk, äger enligt nu gällande bestämmelser icke rätt att för löneförhöj- ■

'kommittén.

ning tillgodoräkna sig den tid, han tilläventyrs förut tjänstgjort som ordinarie lärare vid realskola. I omförmälda över nämndens förslag av- vissa myndigheter och föreningar avgivna yttranden hemställes om en dylik rätt; härvid är emellertid att uppmärksamma, att i stort sett samma myndigheter och föreningar föreslagit, att grunderna för övningslärares vid högre allmänna läroverk och realskolor avlöning skola bestämmas efter samma måttstock.

Kommittén, som ansett sig böra förorda ett bibehållande av viss

skillnad i avlöningshänseende mellan övningslärare vid de högre allmänna läroverken och realskolorna, anser sig följaktligen ej kunna förorda om­ förmälda yrkande. Däremot finner kommittén skäligt tillstyrka nämndens förslag, vilket i förevarande avseende synes innebära eu tillfredsställande medelväg.

Dock anser sig kommittén böra framhålla följande. Fall kunna

inträffa, då en övningslärare vid realskola, vilken intjänat ålderstillägg och haft ett relativt stort timantal, befordras till befattning vid högre allmänt läroverk, men genom denna sin befordran tillskyndas avsevärd för­ lust i ekonomiskt avseende. Kommittén, som finner ett dylikt förhållande obilligt, vill för att i möjligaste mån avhjälpa denna olägenhet förorda en tilläggsbestämmelse av innehåll, att vid minst lika antal undervisnings-* timmar vid det högre läroverket läraren skall tillgodoföras så många ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

Yad nämnden i övrigt beträffande lönetursberäkning för övnings­

lärare föreslagit anser sig kommittén jämväl böra förorda. I tillämpliga delar borde ävenledes för övningslärare gälla vad kommittén i detta avse­ ende beträffande ämneslärare anfört.

Kunpl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lär ar lön e-

nämnden.

Över nämn­

dens förslag

avgivet ut­

låtande.

Till Kungl.

Maj:t ingi­

ven fram­

ställning.

12

»;

e) Pension.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgas, att pensionsbe­

loppet skall utgöra för ordinarie övningslärare två tredjedelar av de löne­

förmåner, han under de tio sista åren i medeltal för år uppburit eller

skulle hava uppburit, i den händelse han hela tiden själv bestritt sin

tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oavkortad.

Vidare är i § 18 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension den 11 oktober 1907 föreskrivet, att förtecknings-, gymnastik-

och musiklärare vid rikets allmänna läroverk skall, intill dess ny löne-

stat må varda fastställd, gälla, i avseende ä beräkning av pensionsunder-

laget, att såsom pensionsunderlag skall betraktas lönen oavkortad, samt

vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom ovanberörda kun­

görelse den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräk­

ning.

Nämnden föreslår,

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra tvä

tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede

tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var

för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas

med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som

varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit

niirmast före tidpunkten för pensionstagandet; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den

nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension

än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande

löne- och pensionshestämmelser.

1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande har läroverksövet-

styrelsen på anförda skäl hemställt, att med hiinsyn till de svagast av­

lönade övningslärarna nuvarande pensionshestämmelser för övningslärare

måtte bibehållas oförändrade. Enligt detta förslag skulle alltså bestäm­

melsen, att övningslärares pension skall utgå med minst hela lönen, fort­

farande gälla. I övrigt skulle nämndens förslag, vilket i huvudsak sam-

manfölle med nuvarande pensionshestämmelser, äga tillämpning. 1

1 en till Kungl. Maj:t ingiven framställning har läroverksöver-

styrelsen framlagt förslag till vissa pensionshestämmelser för övningslärare.

Efter erinran om vad överstyrelsen föreslagit i sitt över nämndens

betänkande avgivna utlåtande, framhåller överstyrelsen, hurusom den

Kungl. .\faj:ls nåd. proposition nr 2(10.

127

haft anledning att gorå eu mera detaljerad undersökning över huru pensionsbeloppen för övningsliirare skulle ställa sig enligt de av översty­ relsen föreslagna bestämmelserna. Det hade av denna undersökning fram­ gått, att, i följd av tilläggsbestämmelsen att övningslärares pension aldrig skulle vara mindre än den fastställda lönen, vissa ojämnheter uppkomme i fråga om den inbördes storleken av pensionsbeloppen för olika övnings- !ärarkategorier. Då överstyrelsen funne det vara av vikt, att denna brist i dess förslag bleve avhjälpt, hade överstyrelsen ansett sig böra under­ kasta ifrågavarande pensionsbestämmelser förnyad prövning och framlägga nytt förslag i ämnet.

T sitt i ovannämnda utlåtande avgivna förslag till avlöningsförmå­

ner för tecknings- och gymnastiklärare hade överstyrelsen utgått från att enahanda avlöningsgrunder borde gälla för lärare vid realskolor och vid högre allmänna läroverk. Därav syntes då höra följa, att samma lik­ ställighet även skulle äga rum i fråga om pensionsförmånerna för dessa liirare. Undersöktes pensionsförhållandena närmare, sådana de skulle ställa sig enligt överstyrelsens förslag till pensionsbestämmelser, vilka samman- folie med nu gällande bestämmelser, så framginge emellertid, att avse­ värda olikheter skulle uppstå för lärare med samma omfattning av tjänst­ göringen. Så skulle exempelvis för gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk, vars tjänstgöring omfattat 21 veckotimmar i medeltal under de tio sista åren, beloppet av full pension utgöra 3,570 kronor, för gymna­ stiklärare vid realskola med samma tjänstgöring motsvarande belopp 2.380 kronor, för teckningslärare vid högre allmänt läroverk 2,550 kro­ nor och för teckningslärare vid realskola 2,380 kronor. För att avhjälpa dylika ojämnheter i pensionsbeloppen och på samma gång sörja för att pensionerna för de lägst avlönade lärarkategorierna icke måtte bliva allt­ för obetydliga, hade överstyrelsen tänkt sig, att någon modifikation börda göras i de föreslagna bestämmelserna. Eftersom avlöningsgrunderna en­ ligt överstyrelsens förslag skulle bliva olika för tecknings- och gymnastik­ lärare ä ena sidan och för musiklärare å den andra, visade det sig er­ forderligt, att något olika grunder för pensionsberäkningen tillämpades för de båda lärargrupperna.

Överstyrelsen hade tänkt sig, att följande pensionsbestämmelser

skulle ersätta de i överstyrelsens tidigare yttrande föreslagna.

sPensionsunderlaget skall utgöra: 1) för ordinarie gymnastik- och teckningslärare den avlöning, lä­

raren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfatt­ ning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, och därest nämnda tjänstgöring icke överstigit tretton timmar i veckan,

128

KungI. Maj:t8 nåd. proposition nr 260.

men två tredjedelar av nämnda avlöning, därest nyssnämnda tjänstgöring

omfattat mer än tretton timmar i veckan, dock icke lägre belopp än som

motsvarar avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan;

2) för ordinarie musiklärare vid högre allmänt läroverk det lägsta

pensionsunderlag, som är bestämt för annan övningslärare vid sådant

läroverk, men för musiklärare vid realskola den avlöning, läraren skulle

uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast

föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd;

dock att för ordinarie övningslärare pensionens belopp skall bestäm­

mas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,

som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som för­

flutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.»

De pensionsbelopp, som i följd av dessa bestämmelser skulle till­

komma tecknings- och gymnastiklärarna, vore angivna i en framställnin­

gen bilagd tabell. Av densamma framginge, att dessa belopp från den

högsta pensionen 3,627 kronor successivt minskades i proportion till den

avtagande tjänstgöringstiden. På området 19-—13 timmar hölle sig dock

pensionsbeloppet konstant vid summan 2,210 kronor, en följd av bestäm-

nmlsen att pensionen i dessa fall icke skulle utgå med lägre belopp än

som motsvarade avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan.

Nedanför sistnämnda timantal sjönke pensionsbeloppet successivt ned till

sitt minimum 1,700 kronor. Pensionsförmånerna skulle sålunda för ifråga­

varande övningslärare genom de angivna bestämmelserna bliva reglerade

på ett mera enhetligt och lämpligt, avvägt sätt än genom de av översty­

relsen tidigare föreslagna.

Yad slutligen anginge musiklärarnas pensioner, framginge deras be­

lopp av en annan framställningen bilagd tabell. Enligt överstyrelsens ur­

sprungliga förslag skulle pensionsbeloppen för musiklärare vid högre läro­

verk komma att bliva högre än för vissa gymnastik- och teckningslärare

med mera omfattande tjänstgöring än musiklärarna. Då eu utjämning

syntes böra ske i fråga om dessa övningslärares pensioner, hade översty­

relsen ansett lämpligt föreslå, att pensionsunderlaget för musiklärare vid

högre allmänt läroverk sattes lika med det lägsta pensionsunderlag, som

vore bestämt för annan övningslärare vid sådant läroverk. Härvid kunde

visserligen anmärkas, att pensionen därigenom bleve mindre än den fast­

ställda lönen. Men å andra sidan kunde framhållas, att, om pensions­

underlaget sattes lika med nämnda lön, pensionerna för gymnastik- och

teckningslärare skulle bliva mindre än för en musiklärare med väsentligen

mindre antal timmar. Överstyrelsen hade därför ansett sig böra stanna

vid det sålunda framlagda förslaget.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

12

!)

Beträffande åter musiklärare vid real- och samskolorna, hade över­

styrelsen för dessa liksom för övriga övningslärare med mindre omfattande tjänstgöring föreslagit, att samtliga avlöningsförmåner måtte medräknas vid pensionsunderlagets bestämmande.

De i det föregående föreslagna pensionsbestämmelserna, vilka när­

mast avvägts med hänsyn till de manliga övningslärarna, borde även gälla för kvinnliga lärare i övningsämnen.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att

pensionsförmånerna för övningslärare vid de allmänna läroverken måtte vid förestående ny löne- och pensionsreglering bestämmas i enlighet med ovan angivna grunder.

Kommittén anser sig under förhandenvarande förhållanden böra

förorda vad nämnden i förevarande avseende föreslagit, dock med bibe­ hållande av den nuvarande bestämmelsen, att pensionen ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

Vad angår den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen,

grundar sig densamma på de avlöningsbelopp, som överstyrelsen i sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordat för olika övnings- lärarkategorier. Då kommittén ansett sig böra tillstyrka belopp, vilka skulle utgå efter i viss mån andra grunder, skulle överstyrelsens omför- mälda framställning ej komma att stå i överensstämmelse med kommit­ téns förslag.

4. Avlöning3tillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken.

Enligt stadgan angående provår vid rikets allmänna läroverk den

19 maj 1917 skall föreståndare för provår vid allmänt läroverk till läro­ verksöverstyrelsen insända, bland annat, uppgift, i vad män särskilda lärare varit tagna i anspråk för lärarkandidaternas handledning, ävensom förslag till arvoden för dessa lärare, och tillkommer det överstyrelsen att efter prövning av de inkomna förslagen, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda be­ lopp, varmed samma arvoden böra utgå.

Nämnden föreslår, att en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor

vid pro vårsläroverk må, utöver de honom eljest tillkommande avlönings­ förmåner, åtnjuta ett särskilt arvode av 400 kronor för år.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig

herr Olof Olsson icke kunnat finna någon anledning att frångå den nu-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260). 17

Löne­ reglerings-

kommittén.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Vid nämn­ dens förslag

fogat sär­

skilt ytt­

rande.

130

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

varande ordningen, men däremot anse, att de arvoden, som utginge till

provårsläroverkens handledare, vore för små, och förordar, att de höjas

till det dubbla — att i övrigt utgå enligt de normer och med de modi­

fikationer, som hittills varit brukliga.

Lone-

reglerings-

kommittén.

I allra första början av pro vårsinstitutionens tillvaro utgick dels

särskild ersättning åt ledare av provårskurserna, dels ock understöd åt

deltagare i desamma. Numera åtnjuta föreståndaren samt de handledande

lärarna ersättning, men understöd utgår ej till lärarkandidaterna. Något

stadgande om beloppet av eller grunderna för ersättningen åt föreståndare

och handledare har ej varit inryckt i bestämmelserna om provår eller

på annat sätt till efterrättelse kungjort.

Efter hand blevo emellertid vissa grunder i berörda avseende

antagna, vilka grunder dock icke blivit av riksdagen stadfästade. Att

provåret skulle bestå av en teoretisk och en praktisk avdelning, vilkas

föreståndare jämte vederbörande handledare skulle åtnjuta särskild ersätt­

ning, utgjorde emellertid en förutsättning vid första beviljandet av riks-

dagsanslag till provåret. Enligt ovanberörda grunder i avseende å er­

sättning åt handledare vilka grunder, ehuru ej uttryckligen fastställda

av riksdagen, dock vid anslagsäskandeii av riksdagen lämnats utan er­

inran — beräknas ersättning, till fördelning mellan handledarna vid veder­

börande läroverk, utgå med visst belopp för varje till läroverket hänvisad

lärarkandidat.

Nämndens föreliggande förslag innebär — utöver bibehållande av

ovannämnda bestämmelser angående ersättning åt handledare av lärar­

kandidater att en var ordinarie lärare vid provårsläroverk skall er­

hålla ett särskilt arvode av 400 kronor för år, vare sig vederbörande

lärare under året har sig anförtrodd handledning av lärarkandidater

eller icke.

Enligt reservantens mening skulle en förhöjd ersättning utgå till

endast de lärare, som särskilt tagas i anspråk vid lärarkandidaternas

handledning.

Kommittén säger sig för egen del ej kunnat undgå att finna skäl

tala för den uppfattning, som av reservanten gjorts gällande. Det synes

nämligen billigt, att de lärare, som hava det i förevarande avseende verk­

ligen betungande arbetet, också åtnjuta skälig ersättning härför.

Emellertid har kommittén å andra sidan ansett provårsläro verken

med hänsyn till det arbete, som vid dem bedrives, intaga en sådan sär­

ställning, att ett arvode, på sätt nämnden föreslagit, till samtliga vid

dessa läroverk anställda ordinarie lärare synes befogat. Det av nämn-

Kungl. Muy.ts nåd. proposition nr 260.

iai

deri föreslagna beloppet, 400 kronor, anser kommittén dock kunna begrän­

sas till 300 kronor. Härvid förutsätter kommittén ock, att nu utgående

ersättning till handledare av lärarkandidater bibeliålles till sina grunder

oförändrad.

För att emellertid förebygga, att arvodet jämte nämnda ersättning

.skulle för vissa lärare komma att springa upp till allt för höga belopp,

anser kommittén för vinnande av erforderlig utjämning böra bestämmas,

att nu berörda förmåner ej må sammanlagt överskrida 600 kronor.

Ovanberörda arvode, 300 kronor, borde beräknas för läsår.

I fråga om det till rektor vid provårsläroverk nu utgående arvode

av högst 1,500 kronor har icke ifrågasatts någon ändring. Kommittén

förutsätter, att rektor utöver berörda arvode ej må komma i åtnjutande

av något ytterligare arvode eller ersättning av det slag ovan berörts.

5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och

Norrbottens län.

Nämnden föreslår,

Nämnden

att en var ordinarie lärare vid de allmänna läroverken inom Väster- namnt *"•

bottens och Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande av­

löningsförmåner, åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 pro­

cent av hans kontanta avlöning som ordinaiie lärare; skolande härvid

iakttagas,

att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg det

för hans tjänst näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal skall

läggas till grund;

att tjänstledig lärare skall, däi'est tjänstledigheten förorsakats av

styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortst illägget och, därest tjänstledigheten

förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas

skäligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi­

gande eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Vid »öm»-

herr Olof Olsson anse, att ortstilläggen åt de ordinarie lärarna i Väster- efogat°rsär-9

bottens och Norrbottens län böra utgå med 10 procent av begynnelselönen, skilt jittran- I

I en av rektor och lärarkollegiet vid högre allmänna läroverket i

Till Kungl.

Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjord framställning har

på anförda skäl, bland annat, föreslagits, att en blivande lönereglering

framställ-

för läroverkslärar- och seminarielärarkårerna även måtte innefatta orts- nin9-

132

Löne-

reglerings-

komm ittén

Lärarlöne-

nämnden.

Löne-

rrglerings-

kom mittén.

tillägg åt lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av

15 procent av den kontanta avlöningen enligt de av lärarlönenämnden i

övrigt föreslagna grunder, dock att rätten att åtnjuta ortstillägg jämväl

utsträckes till extra lärare och vikarier vid nämnda läroverk.

Löneregleringskommittén erinrar, hurusom såväl socialstyrelsen som

en särskild kommission för närvarande vore sysselsatta med undersökningar

till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets

skilda delar kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När

resultatet av dessa undersökningar föreligger, anser kommittén tilläventyrs

frågan om ortstillägg komma att upptagas till behandling för statens be­

fattningshavare i gemen och således även för de till undervisningsväsendet

hörande.

Vid sådant förhållande har kommittén, som visserligen ansett skäl

kunna aberopas till förmån för nämndens förslag, icke funnit sig böra för

närvarande förorda, att rätt till ortstillägg införes för ifrågavarande be­

fattningshavare .

Skulle det befinnas nödvändigt vidtaga interimistiska åtgärder i

angivet syfte,, till dess de åberopade undersökningarna blivit slutförda,

anser kommittén det böra ankomma på vederbörande kommuner att till­

godose läroverkslärarnas intressen i förevarande avseende.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

6. Villkor för inträde på ny lönestat.

Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör

stadgas,

att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestäm­

melser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och

pupillkassa; samt

att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall

vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna

till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Löneregleringskommittén erinrar till en början, hurusom den av Kungl.

Maj:t. den 20 oktober 1905 tillsatta kommittén för verkställande av utred­

ning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande den 29 maj

1908 avgivit betänkande och förslag i ämnet, del II, avseende skyddsåt­

gärder mot tuberkulos m. in., samt hurusom genom kungl. remiss den 5

oktober 1917 löneregleringskommittén anbefallts avgiva utlåtande i detta

ärende, i vad det avser avlöning och pensionering för lärare, som på

Kungl.

May.ts

nåd. proposition nr 200.

133

grund av smittosam lungsot avstänges från tjänstgöring eller entledigas från sin tjänst. Beträffande detta spörsmål säger sig kommittén fram­ deles komma att avgiva yttrande.

Under erinran härom meddelar kommittén, att kommittén ej har

något att erinra mot vad nämnden såväl i detta avseende som i övrigt i denna punkt föreslagit.

I kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att innehavare

av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läro­ verken eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade avlöning, som

enligt den i kungörelsen omnämnda lönereglering kommer lärare till del, skall gälla såsom villkor, att den genom cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de äro anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läro­ verk skall åligga vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunkterna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna, allt efter se­ naste fullmakts datum, dock att ordinarie lärare, som genom vederbörande myndighets beslut förflyttas till en icke högre avlönad plats vid annat läroverk, må vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttnings- hjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer.

Kommittén erinrar i sistnämnda avseende om ett av 1913 års

riksdag gjort uttalande vid frågan om anslag till nya lärartjänster. Riks­ dagen anförde då följande:

Då utredningen i ärendet gåve vid handen, att de föreslagna nya

lärartjänsterna vore av behovet påkallade för att i sin mån bidraga till utjämnande av den ogynnsamma proportionen emellan antalet ordinarie och extra lärare, hade riksdagen ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts framställning. Riksdagen hade emellertid icke kunnat för sig fördölja, att genom den under de senare åren inträffade starka stegringen i an­ talet ordinarie lärartjänster vissa svårigheter kunde uppstå vid den all­ männa revision av hela läroverksfrågan, som icke alltför länge torde kunna undanskjutas.

Det kunde nämligen med skäl befaras, att vid denna revision

det stora antal manliga lärare med universitetsutbildning — särskilt ad­ junkter — som nu vore anställt vid de allmänna läroverken, skulle, såsom ock vid behandlingen år 1912 av då föreliggande förslag om ökning i lärarantalet inom riksdagen framhölls, komma att visa sig överflödigt,

1 34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

åtminstone i så måtto, att det vid vissa läroverk anställda antalet lä­

rare icke vidare komme att vara av behovet påkallat.

Ett visst korrektiv mot ett sådant missförhållande läge väl i den i

avlöningsvillkoren vid 1904 års lönereglering intagna bestämmelsen, att det

skulle åligga, vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunk­

terna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna att, i händelse de ge­

nom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de

vore anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk. Då det emel­

lertid syntes kunna antagas, att vid ovanberörda revision av det allmänna

undervisningsväsendet komme att uppstå läroanstalter, som, utan att vara

högre allmänna läroverk eller realskolor, likväl inginge såsom ett led i den

av staten helt eller till sin huvudsakliga del uppehållna allmänna läro­

verksorganisationen, hade riksdagen ansett, att möjlighet, såvitt sig gorå

läte, borde hållas öppen att förflytta lärarna vid de nuvarande allmänna

läroverken jämväl till dylika läroanstalter.

Riksdagen hade därför velat uttala sin förväntan, att i fråga om

förflyttning till annan läroanstalt av innehavarna av såväl de då föreslagna

nya lärartjänsterna som ock de ytterligare dylika tjänster, som kunde

varda inrättade, föreskrift meddelades därom, att de, utöver vad dem

jämlikt nu gällande lönereglering för de allmänna läroverken i sådant

avseende ålage, skulle vara skyldiga, att, för den händelse i samman­

hang med en allmän revision av läroverksorganisationen deras tjänstgö­

ring ansåges lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande all­

männa läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då vore anställ­

da, underkasta sig dylik förflyttning.

Kommittén erinrar vidare, att i anledning av detta riksdagens ut­

talande Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 juli 1913 föreskrev, att

innehavare av de nya lärartjänster, vilka från och med år 1914 eller

senare uppföras å stat för de allmänna läroverken, skola, utöver vad dem

jämlikt nu gällande lönereglering för nämnda läroverk i sådant avseende

åligger, vara skyldiga att, för den händelse i sammanhang med en all­

män revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring anses lämp­

ligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken

jämförlig läroanstalt än den, där de då äro anställda, underkasta sig

dylik förflyttning.

I anslutning till vad för närvarande gäller i fråga om skyldighet

för lärare, som tillträtt tjänst med eller efter ingången av år 1914, att

vara underkastad förflyttning vid eu möjligen inträdande omorganisation

av skolväsendet anser kommittén erforderlig bestämmelse i ämnet böra

inrymmas bland blivande avlöningsvillkor.

Kungl. Majti» nåd. proposition nr 2t!t).

K>5

På sätt förut erinrats, är innehavare av ordinarie lärår- eller rek­

torsbefattning enligt nu gällande avlöningsvillkor underkastad den vid­ sträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.

I detta avseende erinrar kommittén, hurusom vid behandling

av förslag om nya lärartjänster år 1914 riksdagen uttalade eu viss tve­ kan rörande godtagande av de beräkningsgrunder, varpå Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag var byggt, men att riksdagen, i betraktande av att frågan om eu lönereglering för läroverkslärarkåren då vore under utredning av lärarlönenämnden, förklarat sig ej velat närmare ingå pa dessa frågor.

Likaså erinrar kommittén, att vid behandlingen av enahanda fråga

år 1916 riksdagen, i anslutning till vad riksdagen år 1914 uttalat, fram­ hållit, att riksdagen icke kunde godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämneslärare, vilka vunnit tillämpning i en av läro- verksöverstyrelsen år 1913 verkställd utredning, och att förty eu ökning av antalet lärare enligt där fastställd norm ej kunde av riksdagen biträdas.

De beräkningsgrunder, riksdagen sålunda förklarat sig icke kunna

godtaga, avse den tjänstgöringsskyldighet, som ifrågavarande lärare för närvarande har sig ålagd.

Enär med föranledande av denna riksdagens uppfattning spörs­

målet angående ändring av nu gällande bestämmelser rörande omfatt­ ningen av vederbörande lärares undervisningsskyldighet,

vare

sig genom

utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka, syntes bliva föremål för närmare utredning, anser kommittén, att i avlönings- villkoren bör intagas bestämmelse om att lärare allt fortfarande bör vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kan varda stadgad.

I ovanberörda kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att

med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänste­ befattning, med mindre den vid prövning i stadgad ordning befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet av tjänstgöringen vid läroverket.

Kommittén påpekar, hurusom det är nogsamt känt, att läroverks-

lärare i ganska stor utsträckning för närvarande tjänstgöra såsom lärare i enskilda skolor. Kommittén vill ingalunda, att oöverstigliga hinder skola läggas i vägen för en sådan anordning, men anser, att en alltför stor utsträckning av densamma ej bör medgivas, i det att staten måste förbe-

136

halla sig vederbörande lärares egentliga och huvudsakliga arbetskraft.

krmitténs

förmenande bör det läggas i vederbörande rektors hand

att beträffande den honom underlydande personalen ordna hithörande för­

hallanden på det sätt rektor finner för läroverket ändamålsenligast.

^ommittén anser följaktligen, att det bör stadgas — förutom vad

i gällande avlöningsvillkor i regel är rörande förening av tjänster före­

skrivet — att ordinarie lärare ej må åtaga sig undervisning i vare sig

enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår lektor,

adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller vad

angar rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och

etter provning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hin-

derligt för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mot­

tagas och tills vidare bibehållas.

\ idare , erinrar kommittén i detta sammanhang om den utredning

som kommittén på sin tid anbefalldes verkställa i fråga om begränsning av

tjänstemäns rätt att åtaga sig enskilda uppdrag, och om det yttrande,

som kommittén i ett den 14 november 1916 avgivet betänkande (delen

Lill )

i denna fråga gjort.

Av utredningen i nämnda ärende framgår, att läroverks- och folk-

skoloyerstyrelserna var för sig anslutit sig till den uppfattning, att lärare

i statens tjänst i allmänhet icke borde meddela enskild undervisning åt

lärjunge, vilken han hade att å tjänstens vägnar i samma undervisnings-

am0ne .vltsorda. Styrelserna hade ansett ett förbud i sådant syfte kunna

lljTcl^ciS ci ttci S.

•• • ^ aalednin? därav och med beaktande av vad nämnda styrelser i

övrigt anfört i frågan, tillkännagav kommittén, att den ej hade något att

erinra mot meddelande av behöriga föreskrifter av innehåll, att lärare i

statens tjänst icke måtte utan vederbörande läroverksföreståndares med­

givande meddela enskild undervisning åt lärjunge, vilken han hade att

i sin tjänstutövning vid läroanstalten i samma undervisningsämne un­

dervisa och genom betyg vitsorda.

Kommittén säger sig hava velat fästa uppmärksamheten på sist-

berorda av kommittén i annat sammanhang förut gjorda uttalande,

utan att vilj a gorå gällande den uppfattningen, att föreskrifter av angivet

havarea möyta 1 bIlvande avlöningsvillkor för ifrågavarande befattnings- I

I meranämnda kungörelse den 27 augusti 1904 är vidare stad-

gat, att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med vilken rätt till

särskilda formaner är förenad, skall vara underkastad den minskning i

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 260.

Kunyl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

avlöning Tran statsverket, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt besluta, till ett belopp icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skiilig uppskattning sig belöpa.

Detta stadgande anser kommittén böra skärskådas mot bakgrunden

av följande omständigheter, vilka kommittén bringar i erinran.

För åtskilliga vid de allmänna läroverken anställda lärare bestrides

avlöningen till någon del med avkomst av donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar, vilka i den av statskontoret utgivna liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för år 1917 upptagits under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» till ett sammanlagt be­ lopp av 40,730 kronor 43 öre. Till dessa lärare utgår den kontanta av­ löningen av statsmedel med ett i motsvarande mån nedsatt belopp. Vissa av dessa under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» uppförda avlöningstillgångar utgöras av avkomst från hemman och jordar, som av kronan blivit under äldre tider anslagna till lärarnas avlöning. De hem­ man och jordar, om vilka här är fråga, äro att hänföra till sådana sär­ skilda förmåner, som avses i punkterna 3 och 4 av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723. Frågan om indragning till statsverket av berörda hemman och jordar har vid ett par tillfällen varit före.

I en till 1882 års riksdag avlåten proposition (nr 17) föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att i sammanhang med då föreslagen löneförbättring- medgiva, att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och peda- gogierna på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnär­ mande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas. Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall.

I en till 1890 års riksdag avlåten proposition (nr 17) i liknande

ärende kom emellertid nyssberörda spörsmål ånyo före. Kungl. Maj:t föreslog i nämnda proposition riksdagen, att — under förutsättning av kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärarna vid de allmänna läroverken på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamen­ ten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.

Enligt skrivelse den 19 maj 1890, nr 88, biföll riksdagen denna

hemställan.

Någon omedelbar framställning till kyrkomötet beträffande den av

riksdagen medgivna indragningen förekom emellertid icke, och vid den omorganisation av de allmänna läroverken och den lönereglering för deras

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 18 137

138

lärare, som genomfördes vid 1904 års riksdag, synes denna särskilda

fråga icke hava varit på tal.

Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet

(nr 13), däri Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regerings­

formen och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman och

jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna

läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden,

måtte, i den mån det kunde ske utan förnärmande av nuvarande inne­

havares rätt, indragas till statsverket.

Enligt det nämnda skrivelse bilagda utdrag av statsrådsprotokoll

erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, hurusom av hand­

lingarna i ärendet framginge, att den inkomst, som från hemman och

jordar tillflöte vederbörande lärare, i åtskilliga fall varit flerdubbelt större

än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra sidan vore det

påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens eller

av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet vidkännas

en mer eller mindre betydande förlust, Här förelåge i alla händelser eu

rätt avsevärd ojämnhet beträffande avlöningen till likställda befattnings­

havare, en ojämnhet, som icke stode i god överensstämmelse med de vid

senare tiders löneregleringar följda grundsatser och vilken genom indrag­

ning av ifrågavarande hemman och jordar skulle undanröjas.

Det torde, framhöll departementschefen vidare, för vederbörande

tjänstinnehavare möta svårigheter att på ett tillfredsställande sätt sköta

dylika fastigheter. Därtill komme, att ifrågavarande tjänster rätt ofta

växlade innehavare och att till följd därav dispositionsrätten över fastig­

heterna stundom komme att endast helt kort tid tillhöra samma person.

Läroverksöverstyrelsen hade i sitt i ärendet avgivna yttrande av­

styrkt den föreslagna indragningen såsom medförande eu afknappning

av vissa lärares löneförmåner. I stället hade överstyrelsen uttalat sig

för att, där sådant funnes påkallat, ifrågavarande hemman och jordar-

bleve, på sätt i vissa fall redan skett, genom vederbörande myndigheters

försorg utarrenderade.

Det extra lönetillskott, som innehavet av dylika fastigheter kunde

medföra för vederbörande lärare, vore emellertid beroende därpå, att

fastigheternas avkastning blivit i lönestaten beräknad till för lågt belopp.

Komme en rättelse därutinnan till stånd — vilket väl icke borde under­

låtas — skulle bibehållandet av dessa fastigheter såsom avlöningstillgång

icke heller ur den av läroverksöverstyrelsen företrädda synpunkten inne­

bära någon fördel. Däremot syntes det önskvärt att, då frågan om ny

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

139

lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken voie undei utred ii ing, åtgärder i tid vidtoges för att icke särskilda förhållanden av det slag, varom här vore fråga, mätte vålla hinder för löneregleringens genom förande.

Det föreliggande förslaget avsåge indragning av endast sadana

hemman och jordar, som anvisats av kronan, under det att någon änd ring icke skulle genomföras beträffande övriga donerade fastigheter. En vid kammarkollegii och statskontorets utlåtande i ärendet fogad förteck ning utvisade, att antalet till indragning ifrågasatta hemman och jordar icke vore synnerligen stort.

Framställningen vann emellertid icke kyrkomötets bifall. I sin

i ärendet avlåtna skrivelse (nr 13) anförde kyrkomötet, bland annat, följande. .

Då kyrkomötet i förevarande ärende hade att tillvarataga icke blott

kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen, hade kyrkomötet icke kunnat undgå att vid frågans behandling taga hänsyn såväl till de ena som till de andra av dessa intressen.

Vad först beträffade hänsynen till läroverkens bästa, hade kyrko­

mötet funnit läroverksöverstyrelsen icke sakna fog för vad styrelsen i ären­ det anfört.

Vidkommande frågan i övrigt hade kyrkomötet vid granskning av

handlingarna i ärendet trott sig finna stöd för den uppfattningen, att, därest ifrågavarande hemman och jordar skulle upphöra att användas på sätt dittills skett, de, eller i allt fall ett flertal av dem, borde i stället komma andra ecklesiastika ändamål till godo. Låt vara att den rätt kyrkan kunde äga i detta hänseende icke under nuvarande tidsförhällan- den vore aktuell, hade dock kyrkomötet icke funnit, att sådana olägen­ heter av det nuvarande sättet för fastigheternas användning gjort sig gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att avstå från denna rätt.

På grund härav förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet ansåge sig

icke böra medgiva, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte indragas till stats­ verket.

Kommittén säger sig för egen del ej kunna annat än principiellt

ansluta sig till den uppfattning, som av dåvarande departementschefen gjordes gällande vid avlåtande av omförmälda skrivelse till kyrkomötet. Då ärendet emellertid enligt kommitténs mening icke befinner sig i fullt utrett skick, men det icke varit kommittén möjligt att åstadkomma eu

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

140

tillfredsställande utredning i ärendet, har kommittén inskränkt sig till att

hemställa om en dylik utredning, avseende frågan i hela dess omfattning.

Under alla förhållanden anser sig kommittén böra förorda, att be­

träffande befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner äro

förenade, må i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse om skyl­

dighet att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket till

belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter

uppskattning i behörig ordning, dels och föreskrift att dessa befattningsha­

vare skola vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kan varda

stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner.

I sammanhang med frågor, som kommittén nu senast berört och

som kommittén anser böra beaktas vid avfattandet av villkoren och be­

stämmelserna för åtnjutande av de blivande avlöningsbeloppen, berör

kommittén ävenledes ett spörsmål, som plägar regleras genom bestämmel­

ser i vederbörliga avlöningsvillkor.

Rektorerna vid de allmänna läroverken hava för närvarande icke

rätt till semester; i vissa av de över nämndens betänkande avgivna ut­

låtandena ävensom i ovanberörda av flertalet rektorer gjorda framställ­

ning hava yrkanden gjorts om medgivande av dylik rätt.

Kommittén finner billigt, att rektor, vars arbete icke såsom ämnes-

lärarnas vilar under ferierna, må tillerkännas förmånen av semester un­

der en och en halv^ månad årligen, när det kan ske utan hinder för

göromålens behöriga gång och.a tid av året, som av läroverksöverstyrel-

sen bestämmes. Då emellertid tjänstgöringspenningar för lärare utom

rektorerna beräknas efter läsår men för rektorerna efter kalenderår till

olika belopp för lästiden och ferierna, anser kommittén i detta fall de

sedvanliga bestämmelserna i fråga om ersättning åt-semestervikarie ej

kunna tillämpas. Enär förevarande spörsmål, med hänsyn till sistnämnda

förhållande men även i övrigt, syntes tarva en närmare omprövning, har

kommittén ansett sig under förhandenvarande förhållanden böra inskränka

sig till att förorda en utredning, på vad sätt spörsmålet bäst må kunna

lösas.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare.

Nämnden föreslår,

att den nu vid de allmänna läroverken använda termen extra lärare

utbytes mot termen extra ordinarie lärare;

141

att benämningen biträdande teckning slär are utbytes mot benämningen

extra ordinarie teckning slärare; samt

att i läroverkens stat adjunkt utbytes mot andre lektor.

Kommittén, som i sitt betänkande begagnat sig av benämningarna

lektor och adjunkt, finner dessa benämningar böra bibehållas för veder-

kommittén.

hörande lärargrupper och säger sig sakna anledning förorda vad nämn­ den beträffande såväl adjunkter som övriga lärare i nyssberörda avseende föreslagit.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

I eu vid löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation har

Vid lönt-

heir A. Nordfelt hemställt, att de ordinarie ämneslärarinnorna vid statens

lomZitténs

samskolor må i löneavseende fullt jämställas med de ordinarie lärarinnorna

betänkande

vid de kommunala mellanskolorna och sålunda få åtnjuta en avlöning °Nationer. av 3,150 kronor, därav 1,950 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgörings- penningar, jämte tre ålderstillägg å 300 kronor.

Likaså har i en vid kommitténs betänkande fogad reservation

herr H. Fahlén förklarat sig anse, att lönebeloppen bort sättas lika för

'ordinarie ämneslärarinnor vid statens samskolor och ordinarie lärarinnor

vid de kommunala mellanskolorna. I

I allt väsentligt kan jag ansluta mig till de förslag, som av löne-

regleringskommittén framlagts. De av kommittén förordade avlönings- chefen, beloppen synas mig väl avvägda och de bestämmelser kommittén i övrigt föreslagit i stort sett ägnade att bringa klarhet och överskådlighet beträf- ande avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarpersonal.

Endast i följande avseenden har jag ansett mig böra göra vissa

tillägg till och ändringar i kommitténs förslag.

Jag har i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen, att

Avlöningen

kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid högre allmänt lektor. ^ läroverk. I avlöningshänseende synes mig, i likhet med vad fallet är eller skulle bliva ifråga om manliga lektorer vid motsvarande läroan­ stalter, kvinnlig lektor böra jämnställas med kvinnliga lektorer vid högre lärarinneseminariet och de kvinnliga folkskoleseminarierna. I anslutning till vad löneregleringskommittén för de sistnämnda föreslagit, skulle alltså kvinnlig lektor vid högre allmänt läroverk åtnjuta i avlöning 4,800

142

Kungl. Maj:ts nåd. proposision nr 260.

kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 400

kronor.

Avlöningen

Enligt min mening skulle kvinna kunna befordras till rektor vid

Äftstatssamskola.

statssam-

Vid bestämmandet av avlöningen för sådan kvinnlig rektor följer

s °" jag de beräkningsgrunder, som legat till grund för löneregleringskom-

mitténs förslag i fråga om avlöningen för kvinnlig rektor vid högre lära­

rinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium.

Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller

ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig adjunkt och av­

löningen för manlig rektor vid realskola, allt enligt kommitténs, av mig

förordade förslag, bliver skillnaden mellan dessa båda avlöningar 600

kronor, vilket belopp torde kunna betecknas såsom ett särskilt »rektors-

arvode». Enligt det föreliggande förslaget skulle slutavlöningen för kvinn­

lig adjunkt bliva 4,500 kronor. Med beräkning att vad här ovan be­

tecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig befattningshavare sät­

tas till 500 kronor — eu skillnad av 100 kronor mellan »rektorsarvodena»

för manlig och kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet har jämväl

legat till grund för kommitténs förslag —- erhåller man för kvinnlig rek­

tor vid statsamskola en avlöning av 5,000 kronor. Av denna summa

torde 3,300 kronor böra utgöra lön och 1,700 kronor tjänstgöringspen­

ningar; vartill skulle komma fri bostad eller ersättning därför till lämpligt

belopp. Pensionsunderlaget torde böra bestämmas till 4,000 kronor, var­

jämte i övrigt i pensionshänseende synes — frånsett pensionsålder — för

kvinnlig rektor böra gälla vad som föreslagits för rektorer i allmänhet.

ökad tjänst-

Enligt löneregleringskommitténs förslag skall befattningshavare,

skyldighet, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden

vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läro­

verken eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller för­

ändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål. Ifråga­

varande bestämmelse kan, enligt vad kommittén i sina motiver uttalat, inne­

bära ökad undervisningsskvldighet för tjänstinnehavaren, vare sig genom

utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka. Jag

har endast velat erinra om denna bestämmelse för att betona vikten av

att ett stadgande av det nu nämndas innebörd knytes som villkor vid

den föreslagna löneregleringen. Så mycket mer har jag ansett mig böra

understryka detsamma, som, på sätt löneregleringskommittén erinrat,

Kunyl. May.ts nåd. proposition nr 260.

blrt

ifrågavarande spörsmål inom riksdagen varit föremål för uppmärksam­ het, då fråga varit före om inrättande av nya lärartjänster vid de all­ männa läroverken.

I anledning av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning medgav

riksdagen år 1894, att vid allmänt läroverk eller pedagogi anställd extra imder f6r. ordinarie lärare, som av vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin eller därutöver med full tjänstgöring men som av sjukdom. vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjänstgöra, finge, därest lian före detta förordnande tjänstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, er­ hålla understöd för den tid, varunder han varit ur stånd att tjänstgöra, till belopp, motsvarande hälften av det arvode, som på grund av ifråga­ varande förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt understöd icke finge utgå för längre tid än ett läsår, även om förordnandet för längre tid meddelats. Till bestridande av härigenom föranledda utgifter beviljade riksdagen ett ordinarie förslagsanslag av 5,000 kronor.

Även om berörda stadgande mera sällan torde komma till använd­

ning, torde det dock i samband med förevarande lönereglering böra un­ derkastas eu revision. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom genom kungörelse den 28 augusti 1914 förordnats, att vid allmänt läroverk anställd extra ordinarie lärare, som av tjänstgöring till rikets försvar är hindrad att sköta sin befattning, skall under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest till­ kommande arvode.

I huvudsaklig anslutning till vad i sistberörda kungörelse stadgas,

synes böra föreskrivas, att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord­ nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin befattning, skall, därest han före för­ ordnandet tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom en­ ligt gällande bestämmelser eljest tillkommande arvode.

Någon ändring av beloppet av omförmälda förslagsanslag torde vid

bifall till berörda förslag ej bliva erforderlig.

På sätt av den i • det föregående lämnade redogörelsen framgår, lö™^fsl*^t

har löneregleringskommittén ställt sig avvisande gent emot förslag om yg,. extra rätt att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som lärare. extra ordinarie lärare.

144

I en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrift har Sveriges extra-

lärarförening velat fästa uppmärksamheten på de ytterligt försämrade

befordringsutsikter, som ett öppnande av läroverken för den kvinnliga

arbetskraften komme att innebära för de nuvarande obefordrade lärarna.

I anledning härav anhåller föreningen om framställning till riksdagen

om förslag till en tillfällig lönetursrätt för extra lärare av innebörd, att

manlig extra eller vikarierande lärare vid de allmänna läroverken och

statens folkskoleseminarier må såsom tillfällig förmån, avsedd att i någon

mån kompensera de försämrade befordringsmöjligheter, som bli en följd

av att adjunkturer och lektorat göras tillgängliga även för kvinnor, äga

rätt att, efter befordran till ordinarie befattning vid dessa läroanstalter,

för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig det eller de år under

tiden 1916—1920, som han — efter vunnen behörighet att söka och inne­

hava ordinarie ämneslärarbefattning — med full tjänstgöring skött under­

visning vid ovannämnda art av skolor.

De synpunkter, som av -Sveriges extralärarförening anförts, synas

mig beaktansvärda. Givet är nämligen, att, därest riksdagen bifaller

mitt ovan framlagda förslag om behörighet för kvinnor till adjunkts-

oeh lektorstjänster, befordringsutsikterna för de hittills obefordrade man­

liga extralärarna bliva i någon mån försämrade. Att på ett eller annat

sätt tillmötesgå den framställda begäran synes mig kunna innebära

eu viss ersättning för vad sålunda ifrågavarande lärare i annat avse­

ende gå förlustiga. Så mycket mer finner jag mig kunna förorda ett

förslag av nämnda innebörd, som detsamma endast avser en provisorisk

anordning och följaktligen ett bifall härtill ej torde kunna anses vara

av prejudicierande beskaffenhet.

Jag anser mig sålunda böra i viss utsträckning förorda den gjorda

framställningen. Till förebyggande av ojämnheter torde emellertid eu

successiv begränsning av ifrågavarande rätt böra göras. Jag föreslår allt­

så, att befattningshavare, vilken före utgången av år 1916, förvärvat be­

hörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren

1919—1923 utnämnes till ordinarie ämneslärare, må för erhållande av

löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas tid, varunder han efter

vunnen sådan behörighet omedelbart före tillträdet till den ordinarie

tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium i egen­

skap av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, dock

med den begränsning att den, som utnämnes under år 1919, må tillgodo­

räkna sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som ut­

nämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes under år 1922, fyra

år, och den, som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna extra

ordinarie tjänstgöringstid.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kuntjl. Alaj:ts nåd. proposition nr '2(10.

På sätt jag förut erinrat, har löneregleringskommittén givit uttryck

Avlöningen

åt den uppfattning, att det avlöningssystem, smil tillämpats, och fort"nlrwliäråré

farande skulle tillämpas i avseende å övningslärarna, vore synnerligen

invecklat. Emellertid har kommittén på anförda skäl icke ansett sig

kunna förorda en omläggning av nuvarande avlöningsgrunder, varvid

kommittén särskilt hänvisat till den varierande tjänstgöringsskyldighet,

som nu älåge övningslärare vid olika läroverk.

Jämför man nu kommitténs förslag till avlöningsförmåner för vissa

övningslärare vid de allmänna läroverken med nu utgående avlönings-

belopp och tager man därjämte i betraktande den tillfälliga löneförbättring,

som genom beslut av 1917 års riksdag kom övningslärarna till del, be-

finnes, att vissa lärare skulle erhålla eu ytterst obetydlig avlöningsför-

höjning och att andra till och med skulle få eu något reducerad avlö­

ning i förhållande till vad de för innevarande år åtnjuta. Särskilt skulle

detta bliva fallet med musiklärarna, och företrädesvis sådana lärare vid

realskolor. Framställningar om ändringar av förslaget i vad det avser

gymnastiklärarnas och musiklärarnas avlöningsförhållanden hava ock in­

kommit till ecklesiastikdepartementet.

Det torde ej vara möjligt att nu vidtaga en ändring av de av-

löningsgrunder, kommittén för bemälda lärare föreslagit. Eu rubbning

av kommitténs siffror, i vad de avse ersättning för veckotimme, enkan­

nerligen eu höjning av dessa siffror, skulle medföra en höjning av avlö­

ningsförmånerna för samtliga övningslärare och i sin tur även föranleda

en jämkning uppåt av avlöningsbeloppen för ämneslärarna.

Orsaken varför särskilt musiklärarna blivit i omförmälda hänseende

tillbakasätta torde delvis bero på det ringa veckotimantal dessa lärare

hava, nämligen såsom minimum 12 vid högre allmänna läroverk och 6

vid realskolor, vartill kunna komma 3 övertimmar för vartdera slaget av

skolor. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom löneregleringskom-

mittén ifrågasätter, huruvida icke eu utredning skulle kunna åvägabringas

i syfte att undersöka, om, särskilt vad de större realskolorna beträffar,

ett högre antal övertimmar skulle kunna anslås åt ämnet musik.

Yrkanden om en ökning av tjänstgöringstiden för musiklärare

hava vid upprepade tillfällen gjorts bland annat av läroverksöversty-

relsen. Det har härvid framhållits, att behov gjordes gällande av en

fylligare undervisning i musik, samt pekats på önskvärdheten av en

begränsning av antalet elever i de särskilda sångavdelningarna ävensom

av en förbättrad instrumentalundervisning. Det synes mig med hänsyn

till de omständigheter, som i detta avseende anförts, att minimisiffran

för musiklärarnas avlöning i veckan borde kunna sättas till 15 timmar

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)

19

145

146

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vid de högre allmänna läroverken och 9 timmar vid realskolor. Maximi-

siffran torde höra begränsas till respektive 18 och 12 timmar.

Därest tjänstgöringsskyldigheten för musiklärare varder på angivet

sätt bestämd, komma även deras avlöningsförmåner att i förhållande

härtill förbättras. Den förut påpekade olägenheten i förevarande avse­

ende skulle därigenom också väsentligen undanröjas.

Skulle i något fall nu föreslagna avlöningsförmåner för vare sig

musiklärare eller annan övningslärare komma att understiga vad till ve­

derbörande lärare för närvarande utgår i form av lön och tillfällig

löneförbättring, är detta ett förhållande, som icke torde vid en löne­

reglering av denna omfattning kunna undvikas, och den provisoriska

anordning, som träffades av fjolårets riksdag genom tilldelande för år 1918

av eu tillfällig löneförbättring, kan rimligen icke nu få stå i vägen för

en efter enhetliga grunder genomförd definitiv lönereglering.

slö’d *

vafl löneregleringskommittén i övrigt föreslagit i fråga om öv-

8 0J ' ningslärare har jag intet att erinra. Härav följer att jag ej kan biträda

eu av läroverksöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven framställning an­

gående reglering av avlöningsförhållandena för lärare i slöjd.

Indragning

av tva från

kunal. och

Hvit-

feldtska

stipendie­

inrättningen

utgående

arvoden åt

musik- och

tecknings-

lärarna vid

Göteborgs

högre latin

läroverk.

Enligt den i statskontorets riksboksslutsbyrå upprättade liggaren

över statsverkets specialutgiftsstater m. m. för år 1917 uppbär tecknings-

läraren vid Göteborgs högre latinläroverk en avlöning av 1,400 kronor,

varav 1,275 kronor utgå av statsmedel och 125 kronor från kungl. och

Hvitfeldtska stipendieinrättningen, samt musikläraren vid samma läroverk

eu avlöning av 1,100 kronor, varav 950 kronor utgå av statsmedel och

150 kronor från sagda stipendieinrättning.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 2 december 1904 anbefallt kurato­

rerna för kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen att, bland annat,

avgiva utlåtande och förslag angående ändring i gällande bestämmelser om

användandet av stipendieinrättningens inkomster, hava kuratorerna i skri­

velse den 16 januari 1914 avgivit, bland annat, förslag i berörda hänseende.

I nämnda skrivelse hemställa kuratorerna, att åtgärder måtte vid­

tagas för att de årliga arvodena dels till musikläraren vid Göteborgs

högre latinläroverk av 150 kronor och dels till teckningsläraren vid sam­

ma läroverk med 125 kronor, vilka nu utginge av inrättningens medel,

måtte förordnas skola upphöra att utgå.

Vid bestämmandet för musikläraren och teckningsläraren vid latinlärover­

ket av dem från statsverket tillkommande avlöning hade ovannämnda arvoden be­

traktats såsom en donation från inrättningen, och hade i följd därav lönebeloppen

minskats med arvodena motsvarande belopp.

147

Den mening, att arvodena borde betraktas såsom en donation, ansåge kura­

torerna under åberopande av en i skrivelsen lämnad redogörelse för deras till­ komst sakna verkligt stöd.

Ifrågavarande arvoden både väl haft berättigande för sig på en tid, dä un­

dervisningen i berörda ämnen antingen icke bekostades av allmänna medel eller ock av sådana medel ersattes med så ringa belopp, att en tillfredsställande un­ dervisning icke kunde därför påräknas. Då emellertid dessa skäl för arvodenas utgående redan för länge sedan bortfallit, syntes arvodena icke vidare böra av inrättningens medel bestridas, helst som, genom att arvodena avräknats å veder­ börande lärares statslöner, arvodena numera komme endast statsverket till godo, vilket icke kunde vara med inrättningens syfte överensstämmande.

Kuratorerna ansåge för den skull, att nämnda arvoden icke vidare borde

utgå av inrättningens medel.

Efter härå erhållen remiss har löneregleringskommittén den 5 mars

1918 avgivit utlåtande i ärendet och därvid icke funnit något att erinra mot bifall till det av kuratorerna framlagda förslaget.

Ej heller från min sida är något att invända mot förslaget. Den

av bifall till förslaget betingade kostnadsökningen är jämväl tagen i be­ traktande vid uppgörandet av den kostnadsberäkning, vartill jag kommer i det följande.

För ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Västerbottens

och Norrbottens län har lärarlönenämnden föreslagit ortstillägg, beräknat efter vissa närmare angivna grunder. Löneregleringskommittén har på anförda skäl icke ansett sig böra för närvarande förorda ifrågavarande förmån.

I omförinälda hänseende hava ytterligare framställningar inkom­

mit till Kungl. Maj:t.

Ehuru jag behjärtar de skäl, som anförts till förmån för äskan­

den i detta syfte, anser jag mig dock, med hänsyn till de av löne­ regleringskommittén åberopade undersökningarna på ifrågavarande om­ råde, böra föreslå, att denna fråga tillsvidare undanskjutes.

Bland de av löneregleringskommittén föreslagna avlöningsvillkoren

är upptagen en bestämmelse av innehåll, att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro­ anstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller vad angår rektor, läroverksöver- styrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågava­ rande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

KungI. Maj:t» nåd. proposition nr 2(10.

Ortstillägg till lärare ■i Norrland.

Avlöning»-

villkor.

148

Vissa av-

löneregle-

ringskom-

mittén för­

ordade ut­

redningar.

Jag har intet att erinra mot att en bestämmelse av nu näm-

da innebörd inrymmes bland de blivande avlöningsvillkoren. Emellertid

synes det mig lämpligt, att, då ifrågavarande prövningsrätt skulle ligo-a

i vederbörande rektors hand, det bleve till förebyggande av ett allt för

skiljaktigt förfarande i förevarande avseende från olika rektorers sida ut­

tryckligen uttalat, att rektor härvid hade att följa vissa av läroverks-

överstyrelsen givna riktlinjer.

Vidare innehåller förslaget till avlönings vi likör, att vid avgång från

tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall 'själva

lonen utgår till månadens slut. Jag vill härtill endast foga det tillägget,

att härvid den rätt dock ma förbliva oförkränkt, som i förekommande

fall kan tillkomma avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläven­

tyrs tillkommande tjänst- och nådår.

Slutligen må erinras, att löneregleringskommittén i fråga om ålders-

tilläggsberäkning förordat, att befattningshavare må tillgodoräknas den

tid, som före

den nya statens ikraftträdande förflutit från hans till­

träde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den

gamla avlöningsstaten. Till förebyggande av att ordinarie befattnings­

havare, vilken

enligt nu gällande bestämmelser äger att för lönetur till­

godoräkna sig

viss före den 1 januari 1905 intjänad extra ordinarie

tjänstgöringstid, skall gå förlustig den rätt, som han i berörda avseende

tilläventyrs kan äga, synes mig ett tillägg i nu angivet syfte höra fogas

till den av kommittén föreslagna nyssnämnda bestämmelsen.

De spörsmål, valka i samband med föreliggande löneregleringsfrå-

gor vant föremål för löneregleringskommitténs behandling, har föranlett

kommittén att i vissa avseenden hemställa om ytterligare utredningar.

De utredningar, vilka kommittén särskilt påyrkat, avse

dels åstadkommande av enklare bestämmelser än vad nu är fallet

i fiåga om beräkning av ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna

läroverk eller folkskoleseminarier löneförmåner vid tjänstgöring såsom vi­

karierande lärare vid annat allmänt läroverk eller folkslydeseminarium,

dels en ändamålsenligare anordning av skrivbiträdesinstitutionen

vid de allmänna läroverken,

dels upphörande av eller ändring i de särskilda förmåner, som äro

förenade med vissa befattningar vid de allmänna läroverken,

dels ock beredande av semester åt rektorerna vid de allmänna

läroverken.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

14

!)

Den av kommittén förordade utredningen angående skrivbiträdes-

institutionen vid de allmänna läroverken skulle även, efter vad kommit­ tén i annat sammanhang tillstyrker, omfatta motsvarande förhållanden vid folkskoleseminarierna.

I fråga om semester för rektorerna förordar kommittén jämväl i

annat sammanhang utredning rörande samma förmån för rektorn vid högre lärarinneseminariet och rektorerna vid folkskoleseminarierna.

Jag är ense med kommittén därutinnan, att ovanberörda spörsmål

synas vara av den art, att de tarva ytterligare utredning, innan de företagas till slutlig prövning.

I ett fall har jag redan gått i föranstaltande om sådan utredning,

i det jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdragit åt rektorn A. Nordfelt, vilken även som särskild ledamot deltagit i kommitténs behand­ ling av ifrågavarande ärenden, att verkställa utredning angående en än- damålsenligare anordning av skrivbiträdesinstitutionen vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kostnadsberäkning.

Innan jag närmare ingår på beräkningen av den kostnadsökning,

som betingas av ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget, vill jag beröra ett par i samband härmed stående spörsmål av mer all­ män natur.

Vid bifall till mitt förslag skulle kvinnor kunna utnämnas och be­

fordras till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­ seminariet och folkskoleseminarierna. Mitt förslag innebär vidare, att för kvinnor skulle bestämmas avlöningar, beräknade efter en annan och lägre måttstock än för motsvarande manliga befattningshavare. De för avlö­ ningar erforderliga beloppen böra emellertid beräknas och i staterna upp­ tagas med hänsyn till manliga tjänstinnehavare. Därest nu ifrågavaran­ de tjänster i viss omfattning besättas med kvinnor, komma givetvis vid sådant förhållande besparingar att uppstå å vederbörande anslag. Enligt nu tillämpade grunder skulle sådana besparingar, i den mån de uppkom­ ma å anslaget till högre lärarinneseminariet, ingå till åttonde huvudtitelns allmänna besparingsfond och, i den mån de uppkomma å reservationsan­ slaget till de allmänna läroverken eller reservationsanslaget till folkskole- seminarier, ingå som besparingar å respektive reservationsanslag.

Det torde tilläventyrs kunna ifrågasättas, huruvida en sådan an­

ordning borde vidtagas, att besparingar, om vilka nu är fråga, komme att ingå till kassaförlagsfonden. Emellertid synes kunna antagas, att

150

under den närmaste tiden kvinnor icke komma att bekläda ifrågavarande

befattningar i en sådan utsträckning, att förevarande spörsmål skulle få

någon mer nämnvärd ekonomisk betydelse. Vid sådant förhållande och in­

nan någon tids erfarenhet på området vunnits, har jag ansett mig under

förhandenvarande förhållanden böra inskränka mig till den erinran, som

sålunda framställts.

Den 17 juli 1912 uppdrogs åt byråchefen K. Dickman att inom

ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande det möjligen

förefintliga behovet av anslagets till de allmänna läroverken höjande på

grund av inrättandet under de senare åren av nya lärarbefattningar.

Sedan Dickman den 14 maj 1915 avgivit utredning i ämnet, hava över

sagda utredning utlåtanden inhämtats av såväl läroverksöverstyrelsen som

statskontoret. Fråga har därvid uppkommit om en ändrad uppställning

och fördelning m. in. av de i riksstaten, under F. Allmänna skolväsendet.

Det högre skolväsendet, uppförda anslag.

Jag är icke beredd att på grundvalen av den föreliggande utred­

ningen till riksdagen nu avlåta framställning i denna fråga. De förut­

sättningar, på vilka nämnda utredning bygger, bliva i viss mån ändrade,

därest det nu framlagda löneregleringsförslaget skulle bliva av riksdagen

godkänt. Jag har nyss berört frågan om eventuella besparingar å det

ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, vilka skulle

uppstå därigenom att tjänster, för vilka i staten upptagits avlöningar

med hänsyn till manliga befattningshavare, komme att beklädas av kvin­

nor, vilka skulle enligt förslaget erhålla avlöningar, beräknade efter eu

lägre måttstock än för motsvarande manliga tjänstinnehavare. I vad

mån och på vad sätt sistnämnda förhållande kan ställas i samband med

eller inverka på det budgettekniska spörsmål, varom nu senast är talat, är jag

under nuvarande förhållanden ej beredd att uttala mig om. I allt fall synes

mig eu ytterligare utredning i ämnet erforderlig, varvid, därest riksdagen

bifaller det föreliggande löneregleringsförslaget, hänsyn bör tagas till de

ändrade eller nya förhållanden, vilka bliva en följd av ett eventuellt bi­

fall till sagda förslag.

Vid den kostnadsberäkning, som jag låtit verkställa för utrönande

av de för löneregleringsförslagets genomförande erforderliga ökade an­

slagsmedel, har jag följaktligen utgått från nuvarande förhållanden i av­

seende å uppställning och fördelning av de olika anslag eller anslags­

poster, som beröras av det nu föreliggande förslaget.

Jag övergår härefter till kostnadsberäkningen, i vad den avser an­

slagen till de allmänna läroverken.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

151

Det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken är \ För år ms

1918 års riksstat uppfört till ett belopp av 5,890,989 kronor.

ansiag*

I detta anslag ingå ett antal olika anslagsposter, av vilka följande

beröras av de förslag, jag i detta sammanhang framlägger:

Kungl. Maj:tn nåd. proposition nr 200.

Allmänna läroverk (avlöningar)........................................ kronor 5,424,897

(Häri inberäknat inkomster av städer, prebenden eller

donationer.)

Till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oför­

utsedda behov.................................................................... »

200,000

Till extra arvoden åt gymnastiklärare.................................. »

20,000

Till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken............................................................................ *

110,700

Till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läro­

verken .................................................................................... *

8,000

Till praktisk utbildning av blivande lärare vid de all­

männa läroverken................................................................ »

30,500

Vidare har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat följande

förslagsanslag, vilka samtliga beröras av de förslag, jag här nedan fram­

lägger, nämligen

till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken, högst.................................................................kronor 350,000

till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken, högst................................................................. *

29,000

till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läro­

verken, högst......................................................................... J

7,000

till provårskurser för blivande lärare vid de allmänna

läroverken, högst................................................................. » 11,450

Av den utredning angående behovet av nya lärartjänster, som

Nya ordi-

verkställdes av läroverksöverstyrelsen i september 1913, framgick, att ett

antal av 31 lärartjänster, därav 12 lektors- och 19 adjunktstjänster, vore

ningar.

för det dåvarande erforderliga. Genom beslut av 1914—1917 årens riks­

dagar hava efter hand medel beviljats till upprättande av 25 lärartjän­

ster, därav 10 lektors- och 15 adjunktstjänster. I skrivelse den 31 au­

gusti 1917 har nu läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riks­

dagen angående beredande av medel till upprättande från och med den

1 januari 1919 av återstående 6 lärartjänster, därav 2 lektors- och 4

152

Extra och

vikarierande

ämneslärare

vid de all­

männa läro­

verken.

adjunktstjänster, fördelade på de särskilda läroverken på sätt Kungl.

Maj:t funne gott bestämma.

Överstyrelsen har i sagda skrivelse framhållit, att det verkliga be­

hovet av nya ordinarie lärartjänster vid läroverken vore avsevärt större

än föreslagits. Under höstterminen 1917 tjänstgjorde vid de allmänna

läroverken 168 extra ämneslärare, oberäknat timlärare. Ökningen i äm-

nesläiarnas antal hölle sig alltjämt omkring 10 för läsår och motvägdes

sålunda endast delvis genom det under den sista tiden årligen inrättade

antalet nya tjänster.

Överstyrelsen ådagalägger vidare, att för de eventuella 6 nya tjäns­

terna kunde beräknas god tillgång på sökande. Ifråga om fördelningen

av de föreslagna tjänsterna ansåge överstyrelsen, att 1 lektors- och 3

adjunktstjänster borde ledigförklaras i humanistiska ämnen samt 1 lek­

tors- och 1 adjunktstjänst i matematisk-naturvetenskapbga ämnen.

Med den uppfattning angående ökad tjänstgöringsskyldighet för

lärarna vid de allmänna läroverken, åt vilken jag i det föregående givit

uttryck, har jag varit tveksam, huruvida det kan vara lämpligt att nu

fortgå på den en gång inslagna vägen i fråga om upprättande av nya

läi artjänster. Riksdagen har också tillkännagivit, att riksdagen ej kunde

godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämnes­

lärare, vilka vunnit tillämpning i överstyrelsens ovan.berörda utredning

av år 1913. Med hänsyn till vad riksdagen i skrivelse den 11 april

1916 (nr 65), punkten 6, uttalade har jag emellertid, oaktat den tvekan

som i ämnet kan förefinnas, ansett mig kunna biträda överstyrelsens nu

framlagda förslag.

\id beräkningen av den för löneregleringens genomförande erforderl­

ig*1 kostnadsökningen är hänsyn jämväl tagen till omförmälda 6 nva

lärartjänster.

1

På sätt jag förut erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget

till de allmänna läroverken en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden

åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. På grund av

nämnda anslagsposts otillräcklighet har under eu följd av år dessutom

mast a extra stat beredas anslag till arvoden åt extra och vikarierande

lärare vid de allmänna läroverken. Nämnda anslag är under natur av

förslagsanslag, högst, i 1918 års riksstat uppfört till ett belopp av 350 000

kronor.

Nu har läroverksöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 hem­

ställt om förslag till riksdagen angående höjning för år 1919 av nämnda

anslag till 369,200 kronor. Nämnda höjning är betingad av en utav

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 2H0.

överstyrelsen beräknad ökning av antalet extra lärare från i runt tal 1(!8 sådana lärare under år 11)18 till 174 under år 1919.

Alldenstund jag tillstyrker eu höjning av nu utgående arvoden till

extra och vikarierande lärare från nuvarande 2,700 kronor till 3,300 kro­ nor för sådan lärare med full kompetens samt från nuvarande 2,300 kro­ nor till 2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens, torde, vid bifall härtill, omförmälda anslag böra ökas i motsvarande grad.

Med utgångspunkt från den av överstyrelsen föreslagna anslags­

summan 369,200 kronor och med beräkning av arvodeshöjningen från 2,700 till 3,300 kronor erhåller man ett belopp av omkring 451,245 kro­ nor. Med samma utgångspunkt och med beräkning av arvodeshöj ningen från 2,300 till 2,900 kronor erhålles en summa av omkring 465,513 kro­ nor. Beloppet av ifrågavarande anslag synes mig böra sättas till 460,000 kronor.

Såsom jag nyss erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget fxtr9ta^evJc"

till de allmänna läroverken eu anslagspost å 110,700 kronor till extra ningslärare arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken.

de all-

Sedan ett antal år tillbaka har riksdagen på extra stat anvisat inverken.

medel till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken. För detta ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag, högst 29,000 kronor. Sistnämnda medel äro avsedda till bestridande av ökade kostnader dels för överflyttande, i den mån för­ hållandena så medgiva, av en del av välskrivningsundervisningen från ämneslärare till teckningslärare, dels ock för undervisning i teckning i följd av stegrat antal undervisningstimmar.

I ovanberörda skrivelse den 31 augusti 1917 har läroverksöversty-

relsen hemställt om förslag till riksdagen angående höjning av omför­ mälda extra anslag för år 1919 till 33,300 kronor. Nämnda höjning be­ tingades dels av en fortgående successiv överflyttning av välskrivnings- timmar från ämneslärare till teckningslärare dels ock av en på grund av lärjungeantalets tillväxt skeende ökning av antalet undervisningstimmar i teckning.

Enligt verkställda beräkningar uppgår för närvarande den samman­

lagda kostnaden för all teckningsundervisning vid de allmänna läroverken, vare sig den bestrides av ordinarie eller biträdande och extra ordinarie lärare, till i runt tal 243,000 kronor för år. Enligt de grunder för teck- ningslärarnas avlöning, som jag föreslår, skulle den sammanlagda kost­ naden för denna undervisning, med beräkning efter nuvarande lärarantal och timantal, belöpa sig till i runt tal 303,000 kronor. Beräknas av be-

Bihang till riksdagens protokoll 1,918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 20 153

154

rörda summa, 243,000 kronor, ett belopp av 33,300 kronor höra utgå å

extra stat, och tager man den efter nya grunder erforderliga summan av

303,000 kronor till utgångspunkt för en beräkning av det anslag, som vid

bifall till löneregleringsförslaget skulle utgå å extra stat, erhålles ett be­

lopp av i runt tal 41,500 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Extra arvo­

den åt rnu-

t

siklärare ue

vid de all­

männa läro-

verken.

Såsom nyss nämnts, ingår i det ordinarie reservationsanslaget till

allmänna läroverken även en anslagspost å 8,000 kronor till extra

arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken.

Sedan flera år tillbaka bär riksdagen på extra stat anvisat medel

till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken. För detta

ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsan­

slag, högst 7,000 kronor. På grund av ytterligare ökning av musiktim­

marnas antal har läroverksöverstyrelsen i ovan berörda skrivelse den 31

augusti 1917 hemställt om förslag till riksdagen om höjning för år 1919

av omförmälda förslagsanslag till 8,000 kronor.

Med hänsyn till den av mig förordade ökade tjänstgöringsskyldig­

heten för musiklärare och därav betingade ökade ordinarie avlöningar

torde något anslag å extra stat till omförmälda ändamål under förhanden-

varande förhållanden ej bliva erforderligt.

£rZdhögre Enl]^ vad

iaS förut. erinrat, ingår i det ordinarie reservations-

allmänna

anslaget till de allmänna läroverken en anslagspost å 30,500 kronor till

* praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. Från

denna anslagspost utgå erforderliga medel till anordnande av provårs­

kurser vid högre allmänna läroverk i Uppsala, Lund och Stockholm.

Sedan någon tid har anslag av riksdagen beviljats jämväl till

anordnande av provårskurser vid de högre allmänna läroverken i Göte­

borg. Så har riksdagen till upprätthållande under år 1918 vid de högre

läroverken i sistnämnda stad av provårskurser för blivande lärare vid de

allmänna läroverken beviljat på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst 11,450 kronor. I sin omförmälda skrivelse den 31 augusti 1917

har läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen angående

beredande av medel för enahanda ändamål jämväl för år 1919. I likhet

med överstyrelsen anser jag, att förslag bör framläggas för riksdagen om

beredande av medel på extra stat för år 1919 till dessa provårskursers

uppehållande, därvid först enligt hittills tillämpade grunder erfordras

nyssnämnda belopp, 11,450 kronor.

Jag har emellertid anslutit mig till den uppfattningen, att lärarna

vid provårsläroverken skulle, utöver ordinarie avlöningsförmåner, erhålla

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition nr 2 tit t.

155

eu var ett särskilt arvode av 300 kronor; doek att nämnda arvode jämte

den ersättning, som enligt hittillsvarande grunder utgår till handledare

av provårskandidater, ej må tillsammans överstiga 600 kronor.

Vad angår de läroverk i Göteborg, dill' provårskurser allt fortfarande

skulle anordnas, höra följaktligen medel anvisas för beredande av nämnda

särskilda arvode av 300 kronor till en var där anställd lärare. Å staten

för» högre latinläroverket i Göteborg äro uppförda K lektorer och 16

adjunkter samt å staten för högre realläroverket därstädes 9 lektorer och

20 adjunkter, alltså tillhopa 53 lärare. Det erforderliga beloppet, vilket

synes mig böra sammanslås med ovannämnda summa av 11,450 kronor

för att tillsvidare utgå å extra stat, skulle alltså uppgå till 15,900 kronor.

För anordnande av provårskurser vid omförmälda läroverk i Göteborg

skulle alltså erfordras på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst

27,350 kronor.

Jag har i det föregående redogjort för de olika anslagsposter, vilka

Den för

ingå i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken och ring^försla-

vilka beröras av föreliggande löneregleringsförslag.

gets genom-

Vad då först beträffar den anslagspost, som inbegriper de ordinarie

flrdcrliga

avlöningarna till de befattningshavare, varom nu är fråga, uppgingo enligt

verkställda beräkningar de verkliga kostnaderna under år 1917 för avlö-'ereSelrvJ.te

ningar åt rektorer, lektorer, adjunkter, första lärarinnor, ämneslärarinnor

tionsansl*-

ävensom å vakanta platser vikarierande lektorer och adjunkter till samman- Allmänna

lagt 4,922,800 kronor. Tager man i betraktande, att från och med år

läroverken.

1918 inrättats 2 nya lektorStjänster och 5 nya adjunktstjänster, varjämte

en ämneslärarinnebefattning indragits, kunna de verkliga kostnaderna för

sistnämnda år beräknas till 4,944,300 kronor. Enligt de av mig för­

ordade avlöningsgrunderna för ämneslärare vid de allmänna läroverken

skulle motsvarande kostnader uppgå till 6,475,500 kronor. Härvid är

jämväl hänsyn tagen till av mig i det fortgående förordade 2 nya

lektorstjänster och 4 nya adjunktstjänster, vilka äro avsedda att inrättas

från och med år 1919. I omstående tabell lämnas en jämförande

översikt över nyssnämnda lärarpersonals avlöningsförhållanden enligt nu

gällande och föreslagna bestämmelser.

156

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2f>0.

Rektorer, ordinarie iimneslärare och vissa vikarier vid de allmänna läroverken.

Befattning.

i Enligt nn gällande be­

stämmelser år 1917

Enligt föreslagna be­

stämmelser år 1919

grad.

Antal ...Av-

boning

1

Summa.

| Antal.

Av­

löning.

Summa.

i

i

j Rektorer vid h. allm. läroverk..................

i

23

!

6.000

138,000

i

j

*

|

t

38

7,500

285,000

> > » > > ..................

2

15

6,500

97,500

t

»

> realskolor............................

1

26

5,000

130,000

j

39

6.40C

249,600

» » »

I 13

5,500

71,500

1

| Lektorer............................................................

1

73

4,000

292,000

77

5,800

446,600

> ...

2

54

4,500!

243,000

54

6,300

310,200

)

3

44

5,000

220,000

140

6,800

952,000

* ............................................................

4

43

5,500

236,500

, . . .

5

53

6,000

318,000

f Adjunkter.......................................................

l

223

3,000

669,000

232

4,300

997,600

‘ .......................................................

2

162

3,500

567,000

162

4,800

777,600

> ............................

3

100

4,000

400,000

100

5,300

530,000

> ................................

4

:

84

4,500

378,000

276

5,800

1,600.800

>

5

192

5,000

960,000

- - - ■

- - - •

Första lärarinnor.........................................

i j

7 •

2,000

14,000 |

> > .....................................

2 [

12

2,500

30,000

Ämneslärarinnor.........................................

1

15

1,500

22,500 !

21

2,800

58,800

>

2

22

2,000

44,000 1

34

*3,400

115,600

Särskilt arvode till första lärarinnor .

— .

— i

19

500

9,500

A vakanta platser vikarierande lektorer

i

och adjunkter..............................................

34

2,700,

91,800 1

34 |

3,300

112,200

4,922,800 !

|

6,475,500

1 Egentligen 3:e lönegraden.

’ Häri ingå avlöningar för 4 nya lektorat (2 fr. o. m. 1918 och 2 fr. o. m. 1919) och 9 nya ad-

junkturer (5 fr. o. m. 1918 och 4 fr. o. m. 1919) varjämte hänsyn tagits till en fr. o. in. 1918 indragen

ämneslärarinnebefattning.

Vad angår teckningslärare hava de verkliga kostnaderna för de

ordinarie avlöningarna åt dessa lärare för år 1917 beräknats uppgå till

98,700 kronor. Enligt av mig förordade avlöningsgrunder för dessa

lärare skulle motsvarande kostnader beräknade för samma år belöpa sig

till 129,150 kronor. Jag hänvisar till närmast följande två tabeller, som

jämväl omfatta avlöningar för övertimmar. Motsvarande tabeller angiva

i det följande förhållandena rörande gymnastiklärare och musiklärare.

Tcckningslärnre.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 2do.

157

Löne-

An-

Enligt nu gällande grunder.

Enligt föreslagna grnnder.

I

grad. tui.

Ordinarie avlöningar.

Övertimmar.

Summa.

Ordinarie avlöningar.

Övertimmar.

Summa.

Vid h. allra. läroverk:

1 1 i

manlig. . . 1

5 7,000

85 ä 80

13,800

9,000 85 ä 120 19,200

> ... 2

10 16,000

129 ii 95

28,255 20,250

129 ä 135 37,665 ;

> ... 3 7

12,600 105 ä no

24,150

15,750

105 ä 150 31,500

> ... 4 11

22,000 187 ä 125

45,375

27,225 187 ä 165

58,080

kvinnlig . .

1 1

1,400 9 ä 80

2,120 1,575

9 h 105

2,520

> . .

2

— 1

> . .

3

1

1,800 6 ä no

2,460 1,935

6 ä 129 2,709

> . .

4 3

6,000 26 a 125

9,250 6,345

26 ä 141

10,011

0

Vid realskola:

manlig. . . 1

3

2,100

24 ä 80

4,020 3,450 18 ä 115

5,520

> ... 2 7

5,600 96

h

95

14,720

9,100 82 ä 130 19,760

> ...

3

4

3,600

65 ä 110

10,750

5,800 57 ä 145 14,065

» ...

4

— —

— —

kvinnlig . .

1

5

3,500

54 ä 80

7,820 5,000

44 ä 100 9,400

>

2 9

7,200 90 ä 95

15,750

10,080 78 ä 112

18,816

> . .

3

11

9,900

133 ä no

24,530

13,640 111 ä 124

27,404

> . .

4

— '---—

— — —

98,700 203,000 129,150 256,650

Biträdande teckningslärarc.

Enligt nu gällande grunder.

Enligt föreslagna grunder.

Antal vec­ kotimmar intill resp.

15 o.8 (ä 80).

Övriga veckotim­ mar (ä 60).

Summa, j

Antal veckotim­

mar.

Avlöning pr vecko­

timme.

Summa.

Vid b. allm. läroverk:

l

manliga....................... 262

104

27,200

366 90

32,940

kvinnliga................... 81

35

8,580 116

85

9,860

Vid realskola:

manliga.......................

20

8

2,080 28

90

2,520

kvinnliga................... 15

1,200

15

85

1,275

39,060 46,595

158

De verkliga kostnaderna för gymnastiklärarnas ordinarie avlöningar

hava för år 1917 beräknats till 89,800 kronor. Enligt av mig förordade

avlöningsgrunder skulle motsvarande kostnader för dessa lärare för samma

år uppgå till 168,995 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

(tjninastiklärare.

1

i

Enligt nn gäl­

lande grunder

Enligt föreslagna grunder

Löno-

grad

Antal

Ordinarie

Summa

1

avlöningar

avlöningar

Övertimmar1

j Vid h. allm. läroverk...................

1

17

23,800 j 42,840

51 ä 120

'

48,960

»

>

y

>

...................

2

10

16,000

28,350

30 ä 135

32,400

1 > > > >

3

2

3,600

6,300

6 å 150

7,200

1

» > > >

t

4

9

18,000

31,185

27 ä 165

35,640

Vid realskola.......................

1

24

16,800

35,&80

24

k

115

38,640

> > ....

2

10

8,000

16,900

10 ä 130

18,200 |

> >

3

4

3,600

7,540

4

k

145

8,120

.....................................

4

_

S:ma 89,800

Extra arvoden för läsåret 1916—

1

1917 (enl. k. brev 10. 11. 16) .

19,880

1

109,680

168,995

189,160

1 .Approximativt beräknat med hänsyn bl.

avdelningar.

till gymnastikavdelningarnas uppdelning i flora

För musiklärarnas ordinarie avlöningar hava de verkliga kostna­

derna för år 1917 beräknats till 81,650 kronor. Enligt av mig förordade

avlöningsgrunder skulle motsvarande kostnader för dessa lärare för samma

år uppgå till 129,510 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

159

Musiklärare.

Löne­

grad

Enligt nu gällande grunder

Enligt före­ slagna grunder;

Antal

Ordinarie

avlöningar

Över­ timmar

Summa

Ordinarie avlöningar

Vid h. allm. läroverk:

manlig..................................... i 9

9,900 17 ä 80 11,260 16,200

»

..................................... 2 5 6,500

14 fi 95 7,830 10,125

> ..................................... 3 7 10,500 19 ä no

12,590 15,750

> ................................ .... 4

17

28,900 32 ä 125

32,900

42,075

Vid realskola:

manlig..................................... 1

G

3,300

15 ä 80 4,500

6,210

j

» .......................

2 15 9,750

32

k

95 12,790

17,550 |

> ..................................... 3 12 9,000 25 ä 110

11,750 15,660

kvinnlig.................................

4

1

2

1,100 3 ä 80 1,340

1,800

> ................................

2 3

1,950 5 ä 95 2,425 3,024

> .................................

* ....................

3

4

1

750 ' i a no 860 1,116 !

81,650 98,245 129,510

. Enligt mitt förslag skulle lärarinnorna i handarbete vid samskolorna erhålla ordinarie anställning. I enlighet med de av mig förordade avlöningsgrunder skulle för ordinarie avlöningar åt ifrågavarande lära­ rinnor erfordras 9,120 kronor. Sammanfattar jag vad sålunda sagts om kostnadsökningen i fråga om ordinarie avlöningsförmåner för omförmälda lärare, erhållas följande siffror.

Nuvarande kostnader. Föreslagna kostnader.

Kr.

Kr.

Ämneslärare................ 4,944,300 6,475,500 Teckningslärare .... 98,700 129,150 Gymnastiklärare .... 89,800 168,995 Musiklärare.................... 81,650 129,510 Handarbetslärarinnor . . — 9,120

5

,

214,450

6

,

912,275

160

Knuffl. Majds nåd. proposition nr 260.

Nuvarande kostnader.

Kr.

Föreslagna kostnader.

Kr.

Härifrån avgår städers bi­

drag till statens sam-

skolor........................

94,275

133,939

6,778,336

Återstod 5,120,175

Merkostnaden skulle således utgöra 1,658,161 kronor.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår,

såsom jag förut erinrat, en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden

åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. Med hänsyn

till de ökade arvoden jag förordat för vikarierande och extra lärare torde

en höjning av förevarande anslagspost vara av behovet påkallad. Att

exakt beräkna storleken av denna höjning synes ej möjligt. En höjning

av 25 procent torde i stort sett kunna anses vara till fyllest. Ifråga­

varande anslagspost skulle följaktligen böra bestämmas till 250,000 kronor.

T omförmälda ordinarie reservationsanslag ingå vidare anslags­

poster till extra arvoden åt teckningslärare, åt gymnastiklärare och åt

musiklärare. I avseende å en av dessa anslagsposter torde höjning

bliva erforderlig.

Vad först angår anslaget till extra arvoden åt teckningslärare, upp­

går detsamma för närvarande till 110,700 kronor. Enligt verkställda

beräkningar skulle den sammanlagda kostnaden för all teckningsundervis-

ning efter av mig förordade nya avlöningsgrunder belöpa sig till 303,245

kronor. Av denna summa har jag i det föregående dels beräknat 129,150

kronor utgöra ordinarie avlöningar, dels beräknat ett belopp av 41,500

kronor på extra stat för år 1919. Återstoden eller alltså 132,595 kronor

torde följaktligen —■ avrundat till 132,600 kronor — utgöra den summa,

som bör vara å ordinarie stat disponibel för beredande av extra arvoden

åt teckningslärare.

Till extra arvoden till gymnastiklärare utgår för närvarande ett

belopp av 20,000 kronor. Mitt förslag i avseende å gymnastiklärarnas

avlöning innebär, att desamma skola avlönas enligt andra grunder än

hittills och enligt desamma, som föreslagits i fråga om övriga övningslärare.

Vid sådant förhållande torde medel böra vara erforderliga för bestridande

av det antal övertimmar, som kan komma att påläggas ifrågavarande lärare

utöver den ordinarie tjänstgöringen. Vid beräkningen av antalet övertim­

mar bär jag utgått från nuvarande faktiska timantal, reducerat med det

timantal, som enligt det föreliggande förslaget skulle utgöra minimitjänst-

Kungl. Maj Un nåd. proposition nr 200.

göling, samt därjämte i viss män tagit hänsyn till eventuellt ökat tim­ antal, vilket bliver en följd av att man, såsom önskvärt är, uppdelar allt för stora gymnastikavdelningar i mindre.

Enligt dessa beräkningsgrunder skulle sammanlagda kostnaden för

gymnastiklärarna uppgå till i runt tal 189,100 kronor. Dragés härifrån det belopp, som jag beräknat skola avse de ordinarie avlöningarna för ifrågavarande lärare eller 168,995 kronor, erhålles 20,165 kronor, vilket, avrundat till 20,000 kronor, torde böra å ordinarie stat beräknas till extra arvoden åt gymnastiklärare. Skulle antalet övertimmar komma att ut­ ökas i större omfattning utöver vad jag beräknat, torde medel, som här­ för erfordras, böra i sinom tid begäras å extra stat, i likhet med vad soja skett i fråga om extra arvoden till övriga övningslärare.

Till extra arvoden åt musiklärare utgår för närvarande av oinför-

mälda reservationsanslag ett belopp av 8,000 kronor. Med hänsyn till den av mig föreslagna ökade tjänstgöringsskyldigheten och därav be­ tingade ökade ordinarie avlöningar för dessa lärare torde nu senast berörda anslagspost böra begränsas till 5,000 kronor.

I det föregående har jag till ordinarie avlöningar åt handarbets-

lärarinnor beräknat ett belopp av 9,120 kronor. Med utgångspunkt från det nuvarande faktiska timantalet kunna, utöver den tjänstgöringsskyldig­ het, som enligt förslaget skulle åligga vederbörande handarbetslärarinna, beräknas ett visst antal övertimmar. Härför erforderliga medel, enligt verkställda beräkningar uppgående till i runt tal 7,500 kronor, torde böra utgå av det ordinarie reservationsanslaget.

I reservationsanslaget ingår vidare en anslagspost å 30,500 kronor

till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. På sätt jag i det föregående erinrat, utgå från denna anslagspost erfor­ derliga medel till anordnande av provårskurser vid högre allmänna läro­ verk i Uppsala, Lund och Stockholm. Någon ändring av beräkningsgrun­ derna för nämnda anslag ämnar jag icke föreslå. Emellertid synes mig till detta belopp böra läggas de medel, som betingas av förslaget om särskild ersättning av 300 kronor åt envar av vid nämnda läroverk an­ ställda ordinarie ämneslärare, rektorerna undantagna. De för sistnämnda ändamål erforderliga kostnaderna uppgå till 44,700 kronor, vadan ifråga­ varande anslagspost synes böra höjas med sistnämnda belopp till 75,200 kronor.

Sammanfattar jag sålunda vad som anförts i fråga om det ordi­

narie reservationsanslaget, erhållas följande siffror:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Arr 200.)

liil

21

1(52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Samman­

fattning.

Ordinarie avlöningar............................................

Till arvoden åt extra lärare och vikarier samt

för oförutsedda behov....................................

Till extra arvoden åt teckningslärare................

Till extra arvoden åt gymnastiklärare................

Till extra arvoden åt musiklärare ....................

Till extra arvoden åt handarbetslärarinnor . . .

Till praktisk utbildning av blivande lärare vid

de allmänna läroverken................................

Nuvarande

Föreslagna

kosta åder

kostnader

kronor

kronor

5,120,175

6,778,336

200,000

250,000

110,700

132,600

20,000

20,000

8,000

5,000

7,500

30,500

75,200

5,489,375

7,268,636

Den ökning av det ordinarie reservationsanslaget, som betingas av

ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget, uppgår följaktligen

till 1,779,261 kronor.

Erinras må, att den verkliga kostnadsökningen bliver betydligt

mindre, därest man tager i betraktande, att riksdagen för tillfällig löne­

förbättring åt lärarpersonalen vid de allmänna läroverken för år 1918

beviljat ett belopp av 1,001,250 kronor.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört skulle vidare å

extra stat för år 1919 erfordras följande belopp:

Till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken.................................................................... kronor 460,000

Till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken................................................ .................... »

41,500

Till provårskurser för blivande lärare vid de högre all­

männa läroverken i Göteborg.................................... »

27,350

Tillhopa kronor 528,850

Lägges till sistnämnda belopp den ovan beräknade ökningen av det

ordinarie reservationsanslaget eller 1,779,261 kronor, erhålles en summa

av 2,308,111 kronor.

I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av

1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reservationsansla­

get 1,400,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,

högst 460,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m. I fråga

om täckande av den sålunda uppkomna skillnaden torde chefen för finans­ departementet under riksdagens fortgång komma att göra hemställan om avlåtande av framställning till riksdagen för beredande av därför erfor­ derliga medel.

Kung!. Maj: t ti nåd. proposition nr 260.

163

Under åberopande av vad i det föregånde anförts får jag hemställa,

det Eders Kungl. Maj it täcktes föreslå riksdagen

a) bestämma

att lärarpersonalen vid de allmänna läroverken

skall i avlöning åtnjuta

rektor vid högre allmänt läroverk 7,500 kro­

nor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänst- göringspenningar, vartill kommer fri bostad eller ersätt­ ning därför;

manlig rektor vid realskola 6,400 kronor, därav

4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspen- ningar, vartill kommer fri bostad eller ersättning därför;

kvinnlig rektor vid statssamskola 5,000 kronor,

därav 3,300 kronor lön och 1,700 kronor tjänstgörings- penningar, vartill kommer fri bostad eller ersättning därför;

rektor vid pro vårsläroverk, därest han tjänst­

gör såsom föreståndare för provårskursen, utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner särskilt ar­ vode av högst 1,500 kronor för år;

manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor

lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor;

kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor

lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor;

manlig adjunkt 4,300 kronor, därav 2,700 kronor

lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor;

kvinnlig adjunkt 3,600 kronor, därav 2,200 kronor

lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

Hemställan.

kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;

en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor

vid provårsläroverk, utöver honom eller henne tillkom­ mande ordinarie avlöningsförmåner, dels ett särskilt arvode av» 300 kronor för år, dels ock, därest veder­ börande lärare har sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning till belopp, som av läroverksöver- styrelsen bestämmes, dock att sagda arvode och ersätt­ ning icke må för år tillhopa överstiga 600 kronor;

ordinarie ämneslärarinna vid samskola 2,800 kro­

nor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänst- göringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;

första lärarinna vid samskola, utöver avlöningen

såsom ordinarie ämneslärarinna, arvode å 500 kronor;

extra och vikarierande manlig ämneslärare ar­

vode av 3,300 kronor, därest läraren avlagt de exa­ mina och prov, som erfordras för behörighet till adjunkts- tjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900 kronor, för år räknat;

manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest

läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme räknat;

extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare

vid högre allmänt läroverk eller realskola arvode av 3,000 kronor, därest lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat;

vikarierande ämneslärarinna vid samskola ar­

vode av 2,600 kronor, därest hon avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ämneslära- rinnebefattning vid dylik skola, eljest 2,400 kronor, för år räknat;

kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest

lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme räknat;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kungl, Muj:ts nåd. proposition nr ‘260.

manlig teckningslärare vid högre allmänt läro­

verk lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlönings- graden, med eu maximiavlöning av 5,280 kronor för 32 veckotimmars undervisning;

manlig teckningslärare vid realskola lön å 1,150

kronor i l:a, 1,300 kronor i 2:a, 1,450 kronor i 3:e och 1,600 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu maximi­ avlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars under­ visning;

manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läro­

verk lön å 2,520 kronor i l:a, 2,835 kronor i 2:a, 3,150 kronor i 3:e och 3,465 kronor i 4:e avlönings­ graden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor för 32 veckotimmars undervisning;

manlig gymnastiklärare vid realskola lön å 1,495

kronor i l:a, 1,690 kronor i 2:a, 1,885 kronor i 3:e och 2,080 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximi­ avlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars under­ visning;

manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk

lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kro­ nor i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 2,970 kronor för 18 veckotim­ mars undervisning;

manlig musiklärare vid realskola lön å 1,035

kronor i l:a, 1,170 kronor i 2:a, 1,305 kronor i 3:e och 1,440 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlö­ ning av 1,920 kronor för 12 veckotimmars undervisning;

kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läro­

verk lön å 1,575 kronor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115 kronor i 4:e avlönings­ graden, med en maximiavlöning av 4,512 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan;

kvinnlig teckningslärare vid realskola lön å 1,000

kronor i l:a, 1,120 kronor i 2:a, 1,240 kronor i 3:e och 1,360 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maxi­ miavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars undervis­ ning i veckan;

1(55

166

Kung}. May.ts nåd. proposition nr 260.

kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å

1,300 kronor i l:a, 1,456 kronor i 2:a, 1,612 kronor i

3:e och 1,768 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu

maximiavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars tjänst­

göring i veckan;

kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 900

kronor i l:a, 1,008 kronor i 2:a, 1,116 kronor i 3:e och

1,224 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlö­

ning av 1,632 kronor för 12 timmars undervisning i

veckan;

lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola

lön å 480 kronor i l:a, 552 kronor i 2:a, 624 kronor

i 3:e och 696 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en

maximiavlöning av 1,392 kronor för 12 veckotimmars

undervisning;

vikarierande manlig lärare i teckning, i gym­

nastik och i musik samt biträdande manlig lärare i

teckning 90 kronor för veckotimme;

vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i mu­

sik och i gymnastik samt biträdande kvinnlig lärare i

teckning 85 kronor för veckotimme;

vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75

kronor för veckotimme;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att

för den fastställda lönen tjänstgöra:

teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och

vid realskola 10 veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21

och vid realskola 13 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 15 och

vid realskola 9 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:

teckningslärare och gymnastiklärare intill sam­

manlagt 32 veckotimmar, dock att gymnastiklärare icke

må utan eget medgivande åläggas mera än sammanlagt

28 veckotimmar;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

167

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sam­

manlagt 18 och vid realskola intill sammanlagt 12 vecko­

timmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt

12 veckotimmar;

att, där särskilda förhållanden sådant påkalla,

Kungl. Maj:t må kunna medgiva, att teckningslärare er­

håller ersättning för intill trettiofyra veckotimmars

undervisning;

att övningslärare skall för varje veckotimmes un­

dervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande

undervisningstiden åtnjuta ersättning:

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik

vid högre allmänt läroverk med 120 kronor i l:a, 135

kronor i 2:a, 150 kronor i 3:e och 165 kronor i 4:e

avlöningsgraden;

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik

vid realskola med 115 kronor i l:a, 130 kronor i 2:a,

145 kronor i 3:e och 160 kronor i 4:e avlöningsgraden;

kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läro­

verk med 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kro­

nor i 3:e och 141 kronor i 4:e avlöningsgTaden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid real­

skola samt i gymnastik vid samskola med 100 kronor

i l:a, 112 kronor i 2:a, 124 kronor i 3:e och 136 kro­

nor i 4:e avlöningsgraden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola med

80 kronor i l:a, 92 kronor i 2:a, 104 kronor i 3:e och

116 kronor i 4:e‘ avlöningsgraden;

att pensionsunderlaget skall utgöra

för rektor vid högre allmänt läroverk 5,600

kronor;

för manlig rektor vid realskola 4,600 kronor;

för kvinnlig rektor vid statssamskola 4,000

kronor;

att högsta pensionsunderlaget skall utgöra

för manlig lektor 4,600 kronor;

för manlig adjunkt 4,000 kronor;

för kvinnlig adjunkt 3,000 kronor;

168

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor

vid allmänt läroverk, sådant skall vid bestämmandet av

pensionens belopp räknas honom till godo på samma

sätt, som om han varit befullmäktigad rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget

skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren

skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den

omfattning, som närmast föregående hösttermin var för

hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall

bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de

högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande

under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast

före tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre

belopp än lönen oavkortad;

att övningslärare, som befordrats till ordinarie

tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i

intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma

i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande löne-

och pensionsbestämmelser; samt

att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord­

nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller

därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin

befattning, skall, därest han före förordnandet tjänstgjort

vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett

år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av

det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkom­

mande arvode;

b) föreskriva,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som

i blivande nya stater varda upptagna för ordinarie

befattningshavare vid de allmänna läroverken, skola

gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen

/ fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till

annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid

en möjligen inträdande förändrad organisation av de

allmänna läroverken eller eljest kan varda stadgad,

Kung], Maj:U nåd. proposition nr 260.

ICO

vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller föränd­ rade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med

bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, för den händelse i samman­ hang med en allmän revision av läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämför­ lig läroanstalt än den, där han då är anställd, även­ som eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämp­ ligt, låta sig förflyttas från allmänt läroverk till annan befattning inom undervisningsväsendet, dock att befatt­ ningshavare, som varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flytt- ningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje sär­ skilt fall bestämmer;

att befattningshavare skall vara skyldig under­

kasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupill­ kassa;

att befattningshavare vidare skall vara skyldig

att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva före­ skrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot;

att med rektors- eller ämneslärarbefattning vid

allmänt läroverk icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning vid allmänt läroverk ej må

förenas vara sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej läroverksöverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må an­ ses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 22

170

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervis­

ning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro­

anstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, äin-

neslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor efter

av läroverksöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad

angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att ifrågavarande un­

dervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänst­

göringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få

mottagas och tills vidare bibehållas;

/ fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga be­

fattningshavare, utom rektorer, beräknas utgå för läs­

årets antal läsveckor, samt att de i rektorernas avlöning

ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå

efter kalenderår men till olika belopp för Jästiden och

för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t fastställas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort, men

för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola

utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen,

dock att, då rektor eller lektor, som är domkapitels-

ledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöro-

målen, avdrag å tjänstgöringspenningarna icke må ske;

att, därest annan befattningshavare än övnings­

lärare av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,

befattningshavaren äger uppbära hela lönen, men att,

därest befattningshavaren eljest undfår ledighet, såsom

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänst­

göring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller

andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren

kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänst­

göringspenningar avstå så mycket av lönen, som för

befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas

171

skäligt, skolande i förekommande fall denna skyldighet

jämväl åligga avliden lärares stärbhusdelägare under

dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår;

att övningslärare, som är tjänstledig på grund

av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han

skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst,

men att övningslärare, som eljest undfår ledighet, såsom

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller

särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning

avstå så mycket, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare

för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan

att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans av­

löning, som icke prövas höra användas till befattnin­

gens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida

ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att innehavare av befattning, med vilken rätt till

särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad

ej mindre minskning i avlöning från statsverket, till

belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda

förmåner efter uppskattning i behörig ordning, än även

vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphö­

rande eller ändring av nämnda särskilda förmåner;

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall

vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts be­

stämmande, upphörande av eller minskning i extra in­

komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av av­

skedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen

utgår till månadens slut, den rätt dock oförkränkt, som

i förekommande fall kan -tillkomma avliden lärares

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

172

stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande

tjänst- och nådår;

/ fråga om alderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids

fortsatt innehavande av befattning är i staten medgi­

ven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem år, under villkor att innehavaren under mer än

fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för

att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan sta­

tens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock

att härvid icke må föras honom till last den tid, han

åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,

på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, om sådan förekommer,

efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmäl-

da löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen

ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret

näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern bli­

vit uppnådd;

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas

ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i

kraft förflutit från hans tillträde till innehavande be­

fattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla

avlöningsstaten än även i förekommande fall den före­

gående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de

före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt

tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg;

att därvid befattningshavare, vilken före utgången

av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning

vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 ut-

nämnes till ordinarie ämneslärare, må tillgodoräknas tid,

varunder han efter vunnen sådan behörighet omedelbart

före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid

allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folk-

skoleseminarium i egenskap av extra eller vikarierande

Kung i. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

173

ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den be­

gränsning, att den, som utnämnes under år 1919, må

tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år

1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år,

den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den,

som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna

extra ordinarie tjänstgöringstid;

att, därest manlig adjunkt, som befordras till

lektor, intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedel­

bart tillgodoräknas ett ålderstillägg som lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, han efter

att i avseende å examina och provår hava vunnit be­

hörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava

tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinnese­

minariet, folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, tek­

nisk fackskola eller teknisk elementarskola eller såsom

ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;

att adjunkt må tillgodoräknas den tid, han efter

vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läro­

verk må hava tjänstgjort såsom rektor vid skepps­

gosseskola;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den

18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten även­

som de i kungl. kungörelsen den 23 november 1906

omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs hög­

skolor må äga att, efter vunnen befordran vid de all­

männa läroverken, för åtnjutande av ålderstillägg till­

godoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid

universitet eller någon av omförmälda högskolor med

nit och skicklighet deltagit i undervisning av den om­

fattning, som, utan avseende å huruvida docent varit

innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl.

Maj:t bestämmes;

att' adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodo­

räknas de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vun­

nen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,

tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal

mellanskola, dock ej mer än tio år;

att kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid,

hon efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid all-

174

Kungl. May.U nåd. proposition nr 260.

mänt läroverk tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna

vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet;

att ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodo­

räknas den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämnes­

lärarinna vid högre lärarinneseminariet;

att övningslärare vid högre allmänt läroverk må

tillgodoräknas den tid, lian, efter vunnen kompetens

till övningslärartjänst vid högre allmänt läroverk, tjänst­

gjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det

sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må räk­

nas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt

läroverk, dock att övningslärare vid övergång från real­

skola till högre allmänt läroverk, där tjänstgöringen

omfattar minst lika många undervisningstimmar som

vid realskolan, må omedelbart tillgodoföras så många

ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom;

att övningslärare vid allmänt läroverk må till­

godoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie öv­

ningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskole-

seminarium;

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid

den tidpunkt, då den nya lönestaten träder i kraft, är

anställd i nämnda egenskap vid statssamskola och som

varder utnämnd att från samma tidpunkt vara ordi­

narie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan skola,

skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring till­

godoräknas de år, under vilka hon, efter att hava vun­

nit sådan behörighet, som erfordras för dylik anställ­

ning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars under­

visning per vecka, dock ej mer än fem år; samt

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den

levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten - avgå, icke må tillträda

samma förhöjning;

/ fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt :

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten

ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i

Kanal. Majds nåd. proposition nr 280.

175

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen­ sion är vid tiden för de nya lönestaternas ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som där­ efter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

dels förklara,

att eu var, som med eller efter ingången av år

1919 tillträder befattning vid allmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare,

vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fastade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlönings­ förmåner;

dels föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid

Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrätt- ningen nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola upp­ höra att åtgå från sagda stipendieinrättning;

dels, i händelse av godkännande av vad av mig förslagits i fråga

om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärartjänster ävensom vid bifall till vad i nästföregående moment hemställts, höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 1,779,261 kronor eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor;

dels ock på extra stat för år 1919 anvisa:

till extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken ett förslagsanslag, högst 460,000 kronor;

till extra arvoden åt teckningslärare vid de all­

männa läroverken ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor; samt

till provårskurser för blivande lärare vid de högre

allmänna läroverken i Göteborg ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.

17(5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Tillfällig

löneförbätt­

ring.

Löne­

reglering 8-

kommittén.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid statens högre lärarinneseminarium.

1. Lektorer.

a) Manliga vikarierande lektorer.

Vikarie å lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet skall, därest

han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ordi­

narie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, åtnjuta arvode å 2,700

kronor, eljest arvode å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 14 sep­

tember i914.)

I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­

förbättring med 400 kronor till vikarierande ämneslärare med full kom­

petens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda kompetens.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om samtliga vikarie­

rande och extra lärare vid de allmänna läroverken, föreslår kommittén,

att arvodet till manlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet

bestämmes till 3,300 kronor för sådan lärare med. full kompetens och

2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

b) Manliga ordinarie lektorer.

Lektorerna vid högre lärarinneseminariet åtnjuta för närvarande

samma avlöning som lektorerna vid de allmänna läroverken, eller alltså

lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor,

4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respek­

tive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, tillhopa sålunda res­

pektive 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelsen

den 27 augusti 1904.)

Kungl. Maj:ts nåd, proposition nr 260.

177

Dessutom åtnjuta lektorerna tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t

annorlunda förordnar hyresbidrag till ett belopp av 700 kronor för år.

(Kungl. kungörelsen den It juni 1009.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700

kronor, till lektor i fjärde lönegraden med G00 kronor och till lektor i

femte lönegraden med 400 kronor.

Nämnden föreslår för manlig ordinarie lektor: 4,900 kronor i l:a,

5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden,-

därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt

arvode av 500 kronor.

I avseende å beloppet av den till lektorerna tills vidare utgående

hyresersättningen föreslår nämnden ingen ändring.

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande avstyrker herr

Olof Olsson det särskilda arvode på 500 kronor, som nämnden föreslagit

för lektorerna, samt förordar följande avlöning: 5,000 kronor i l:a,

5,500 kronor i 2:a, 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e löne­

graden, därav 1,900 kronor tjänstgöringspenningar.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande hemställer läro-

verksöverstyrelsen, att avlöningen för manlig lektor vid högre lärarinne­

seminariet måtte bestämmas till samma belopp, som överstyrelsen före­

slagit för lektor vid högre allmänt läroverk, 5,400, 5,900 och 6,400 kro­

nor, samt därutöver arvode å 500 kronor ävensom hyresbidrag 700 kro­

nor årligen.

Såsom ovan erinrats, har läroverksöverstyrelsen föreslagit, att lek­

torerna vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet måtte,

utöver vad överstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande förordat, komma

i åtnjutande av ett tredje ålderstillägg å 500 kronor.

På sätt kommittén förordat i fråga om manliga lektorer vid de all­

männa läroverken, anser löneregleringskommittén, att de manliga lekto­

rerna vid högre lärarinneseminariet böra komma i åtnjutande av en av­

löning av 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänst­

göringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart­

dera å 500 kronor.

Yad angår det av nämnden föreslagna särskilda arvodet å 500 kro­

nor, säger sig kommittén ingalunda vilja underkänna de motiv, som föran-

Biliang till, riksdagens p>rotokoll 1018. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)

23

Tillfällig

löneförbätt­

ring.

Lärarlöne-

nämnden.

Vid nämn­

dens förslag

avgivet sär­

skilt ytt­

rande.

Över nämn­

dens förslag

avgivet utlå­

tande.

Till Kungl.

Ma.j:t

ingiven

framställ­

ning.

Löne­

reglerings­

kommittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne-

nämnden.

lett nämnden att föreslå denna särskilda förmån. Den från de allmänna läroverken avvikande karaktär, som ifrågavarande läroanstalt äger, måste nogsamt medföra, att i vissa avseenden andra krav ställas på där an­ ställd personal än på befattningshavare vid de allmänna läroverken. Hu­ ruvida emellertid dessa krav äro av den art, att de nödvändigtvis måste betinga en högre avlöning än den, som i regel kommer de allmänna lä­ roverkens lektorer till del, är ett spörsmål, rörande vilket olika meningar kunna göra sig gällande. Jämförelsen med de allmänna läroverk, som tillika äro provårsläroverk, kan ju ligga nära till hands, och då för där anställda lärare en särskild förmån utöver ordinarie avlöning förordats, kunde ju billigheten synas fordra, att en motsvarande förmån bereddes lek­ torerna vid högre lärarinneseminariet.

Kommittén säger sig dock ej kunnat undgå att göra den reflexionen,

att, därest på lektorer vid högre lärarinneseminariet ställas kvalifikationer av beskaffenhet att böra föranleda högre avlöningsförmåner än för lek­ torer vid allmänna läroverk, olikheten i avlöningshänseende icke bör mar­ keras genom särskilda tilläggsarvoden utan själva den ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att eventuellt beräknas efter en högre måttstock.

Kommittén håller emellertid före, att den likhet i ordinarie avlö­

ningsförmåner, som hittills förefunnits mellan lektorer vid högre lärarin­ neseminariet och vid de allmänna läroverken, bör tills vidare bibehållas, och att på den framtida utvecklingen av förhållandena på det område, varom nu är fråga, må få bero, huruvida den särställning, som högre lärarinneseminariet må anses böra intaga, bör taga sig uttryck jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Kommittén finner sig följaktligen ej kunna förorda det av nämnden föreslagna sär­ skilda arvodet å 500 kronor.

Vad angår hyresbidraget till lektorerna vid högre lärarinnesemi­

nariet, är detta en förmån, som beviljats tills vidare och ställts i bero­ ende av det bidrag, som Stockholms stad i motsvarande hänseende låter komma lektorerna vid de allmänna läroverken i nämnda stad till del. Kommittén anser sig sakna anledning att härutinnan föreslå någon ändring.

c) Kvinnliga vikarierande lektorer.

Enligt nämndens förslag skulle lektorstjänster kunna innehavas av

kvinnor.

För kvinnlig vikarierande lektor föreslår nämnden: därest lärarin­

nan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunkts-

tjänst vid allmänt läroverk, 2,500 kronor, eljest 2,100 kronor, allt för år

räknat.

I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnlig vika-

Löne-

rierande och extra lärare vid de allmänna läroverken, förordar kom-

kommittén.

mitten, att arvodet till kvinnlig vikarierande lektor vid högre lärarinne­

seminariet bestämmes till 3,000 kronor för kvinnlig lärare med full kom­

petens och 2,600 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

Kungl. Alaj:ti

i

nåd. proposition nr 260.

179

(1) Kvinnliga ordinarie lektorer.

Nämnden föreslår för kvinnlig ordinarie lektor: 4,100 kronor i l:a,

Lärarlöne-

4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, nämn cn'

därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt

arvode å 500 kronor.

Vid nämndens betänkande äro fogade särskilda yttranden

Vid nämn-

dels av herr Olof Olsson, som avstyrker det föreslagna tilläggsar^^^^?

vodet å 500 kronor och, i anslutning till sin uppfattning om principerna alt­

för bestämmandet av kvinnliga lärares löner, föreslår för kvinnlig lektor

vid högre lärarinneseminariet 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200

kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i

tjänstgöringspenningar;

dels och av fröken Anna Sörensen, som i enlighet med sin upp­

fattning om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner före­

slår för kvinnlig lektor vid nämnda seminarium 4*400 kronor i l:a, 4,800

kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav

1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å

500 kronor.

Enligt kommitténs mening hör avlöningen till kvinnlig lektor be-

Löne-

stämmas till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor kommittén

tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till

lönen, vartdera å 400 kronor. Högsta pensionsunderslaget skulle alltså

utgöra 4,000 kronor.

Nämnden har ej ifrågasatt något hyresbidrag åt kvinnlig lektor

vid högre lärarinneseminariet. Under nuvarande förhållanden anser

kommittén det böra få härvid bero.

180

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

lärare vid högre lärarinneseminariet, rektor undantagen, beräknas utgå

för läsåsets antal läsveckor; de i rektors avlöning ingående tjänstgörings­

penningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp

för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t fastställas. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Lärarlbne-

n (bunden.

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningarna för lektorerna vid

högre lärarinneseminariet må utgå efter kalenderår.

Lötie-

reylerings-

lcommittén.

rI likhet med vad kommittén i förevarande avseende anfört beträf­

fande; de allmänna läroverken, anser sig kommittén icke böra förorda

nämndens förslag i denna punkt.

“ f) Lönetur.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

I avseende å lönetursberäkning stadgas i kungl. kungörelse den

27 augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läro­

verken och folkskoleseminarierna samt lektorer vid sjökrigsskolan må,

vid övergång till högre lärarinneseminariet, för tillgodonjutande av av­

löning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som

ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som i samma kungörelse stad­

gats angående ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet.

Lararlöne-

Nämnden föreslår,

att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till

lektor vid högre lärarinneseminariet, honom skola omedelbart tillgodoföras

så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befatt­

ning närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt

eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten

avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten,

skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller

högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga till­

godoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter

det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;

att lektor vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre

lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende å examina

och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid detta läroverk,

må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium.

181

Under åberopande av vad kommittén i det föregående anfört i fråga Löne-

om lönetursberäkning för lärare vid de allmänna läroverken, förordar kommittén. kommittén, att de bestämmelser, som kommittén för dessa lärare föreslagit, må i tillämpliga delar vRrda gällande jämväl för lektorer vid högre lära­ rinneseminariet.

Kunal. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.

2. Rektor,

a) Manlig rektor.

Enligt kungl. kungörelsen den It juni 1909 utgår till rektor arvode

Nuvarande

i två avlöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, av vilka es asr^! belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, med rätt för lektor vid högre lärarinneseminariet, vilken förordnas som rektor, att, förutom rektorsarvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, varförutom rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyres- ersättning med 1,700 kronor årligen.

Avlöningen till rektor utgör alltså, förutom bostad eller hyresersätt-

ning, 6,000 kronor i l:a och 6,500 kronor i 2:a lönegraden, varav 2,000 kronor äro att betrakta som tjänstgöringspenningar.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne-

förbättring till rektor .i l:a lönegraden med 400 kronor och till rektor i oner^g, 2:a lönegraden med 500 kronor.

Nämnden föreslår, att tillförordnad manlig rektor skall äga upp-

Lärarlöne-

bära dels honom som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 2,000 kronor i l:a och 2,600 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyreser- sättning till ett belopp av 2,300 kronor för år; härtill skulle komma ett årligt arvode av 500 kronor.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar ^

sig herr Olof Olsson icke kunna dela nämndens uppfattning om hyreser- fogat

sär-

sättningen åt rektor vid högre lärarinneseminariet. 8 rancte*

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om rektor vid högre ^Löne^- ^

allmänt läroverk, anser kommittén, att rektor vid högre lärarinnesemina- kommittén. riet bör åtnjuta en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande frågan om höjning av rektors hyresersättning från ho­

nom nu tillkommande 1,700 kronor till 2,300 kronor, erinrar kom-

182

mitten därom, att riksdagen år 1912, då fråga om höjning av nämnda

ersättning till 2,000 kronor förelåg, ej ansåg tillräckliga skäl förebragta

för en dylik höjning. Då enahanda förslag år 1914 ånyo förelädes riks­

dagen, förklarade sig riksdagen ej finna, att* de skäl, som ytterligare

förebragts, givit anledning till ändring av den utav riksdagen år 1912

hävdade uppfattningen, varigenom sålunda frågan även den gången

förföll.

Då förhållandena uti ifrågavarande avseende numera te sig väsent­

ligt annorlunda än då riksdagens senast omförmälda beslut fattades, an­

ser sig kommittén böra tillstyrka, att hyresersättningen måtte förhöjas

till belopp, ej understigande 2,000 kronor.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

b) Kvinnlig rektor.

Lärarlöne-

nämnden.

Enligt nämndens

vas av kvinna.

förslag skulle rektorsbefattningen kunna inneha-

Nämnden föreslår, att tillförordnad kvinnlig rektor skall äga upp­

bära dels henne som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar

i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 1,700 kronor i l:a och

2,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara

tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyreser-

sättning till ett belopp av 1,500 kronor för år.

lens

förslag. ..

1 ett

vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande framlägger

fogat sär-

fröken Anna Sörensen enahanda förslag, som dock i så måtto skiljer sig

S^randl -från nämndens, att det förutsätter en högre lektorsavlöning än nämnden

föreslagit.

reglerings- . E^*lift k°mmitténs mening skulle kvinna kunna befordras till rek-

kommittén.

tor vid ifrågavarande läroanstalt.

Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller

ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig lektor och avlö­

ningen för manlig rektor, allt enligt kommitténs förslag, bliver skillnaden

mellan dessa båda avlöningar 700 kronor, vilket belopp torde kunna be­

tecknas såsom ett särskilt »rektorsarvode». Enligt kommitténs förslag-

skulle slutavlöningen för kvinnlig lektor bliva 5,600 kronor. Med beräk­

ning att vad här ovan betecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig

befattningshavare sättas till 600 kronor, erhåller man för kvinnlig rektor

en avlöning av 6,200 kronor. Av denna summa torde 4,200 kronor böra

utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

isa

Hyresersättning för kvinnlig rektor synes kommittén böra utgöra

ungefär två tredjedelar av det belopp, som varder i hyresersättning till­

delat manlig rektor.

Lönetur.

I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor må

vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet av

tio år, därest lian med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mer

än fyra femtedelar av samma tid.

Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre löne­

grad efter fem år.

I betraktande av den avlöning kommittén i det föregående före­

slagit för rektor, anser kommittén nämndens förslag i förevarande punkt

ej föranleda något yttrande från kommitténs sida.

c) Pension.

Sektor vid högre lärarinneseminariet kan tillsättas antingen genom

förordnande på viss tid eller genom utnämning.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att rektor för

erhållande av pension skall hava tjänstgjort som rektor i minst 15 år.

Enligt samma kungörelse skall pensionsbeloppet utgöra den av den

pensionsberättigade senast åtnjutna avlöningen, med avdrag av tjänst-

göringspenningar och den del av rektorsarvodet, som anses motsvara

tjänstgöringspenningar; till det sålunda erhållna beloppet kommer jäm­

likt kungl. brev den 13 juni 1913 ett tillägg av 500 kronor.

Nämnden föreslår,

att pensionsunderlaget för rektor skall utgöra den i staten för

seminariet upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar

och den del av rektorsarvodet, som anses som tjänstgöringspenningar,

men med tillägg av 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för

kvinnlig rektor; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lära­

rinneseminariet, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp

räknas honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor.

Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om

pension för rektor (manlig) vid högre allmänt läroverk anser kommittén

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Löne­

regler ing s-

kommittén.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Löne-

reglerings-

kommittén.

jämväl vara tillämpligt beträffande rektor vid högre lärarinneseminariet, dock att med hänsyn till hyresersättningen pensionsunderlaget för kvinn­ lig rektor vid sistnämnda läroanstalt synes höra bestämmas till 4,600 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

3. Ämneslärarinnor.

a) Ordinarie ämneslärarinnor.

Nuvarande bestämmel­

ser.

Ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter för

närvarande lön i fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 2,050 kronor och 4) 2.400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respek­ tive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor. (Kungl. kungörelsen den 16 juni 1906.)

Tillfällig löneförbätt­

ring.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­

förbättring till ordinarie ämneslärarinna med 450 kronor.

^nämnden,-

Nämnden föreslår, att avlöningen för ordinarie ämneslärarinna be­

stämmes till 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a, 3,600 kronor i 3:e och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor tjänstgörings­ penningar.

dms ”förslå

1 ett

vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

fogat sär- herr Olof Olsson för ämneslärarinna vid högre lärarinnneseminariet: 2,600

kronor i l:a, 3,000 kronor i 2:a, 3,400 kronor i 3:e och 3,800 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar.

reglerings-

0 Nämndens förslag innebär, att ifrågavarande lärarinnor skulle er-

kommittén.

hålla i avlöning 400 kronor mer än ämneslärarinnor vid samskolorna. En viss skillnad i avlöningshänseende mellan dessa kategorier föreligger redan nu. Kommittén delar nämndens uppfattning, att de ordinarie ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet skola åtnjuta en något högre avlöning än samskolornas ämneslärarinnor; och finner sig kom­ mittén, som för de sistnämnda föreslagit en avlöning av 2,800 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, böra för nu ifrågavarande lärarinnor förorda en avlöning av 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,900 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

185

b) Vikarierande ämneslärarinnor.

Vikarie å ordinarie ämneslärarinnetjänst åtnjuter för närvarande

arvode å 1,800 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­

förbättring till vikarierande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för vikarierande ämneslärarinna

bestämmes till 2,100 kronor för år.

Arvodet för vikarierande ämneslärarinnor vid högre lärarinnesemi­

nariet anser kommittén böra sättas till enahanda belopp, som kommittén förordat i fråga om motsvarande lärarinnor vid samskolorna, eller alltså 2,600 kronor till sådan lärarinna med full kompetens och 2,400 kronor till sådan lärarinna utan berörda kompetens.

c) Biträdande föreståndarinnor.

Ordinarie ämneslärarinna, som förordnas till biträdande förestånda­

rinna, åtnjuter härför gottgörelse i form av fri bostad eller hyresersätt- ning med 750 kronor årligen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår för biträdande föreståndarinna fri bostad eller

hyresersättning till ett belopp av 1,000 kronor för år.

Mot vad nämnden i denna punkt föreslagit har kommittén intet

att erinra.

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna.

Vikarie för biträdande föreståndarinna åtnjuter för närvarande er­

sättning efter 200 kronor för år. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår till vikarie för biträdande föreståndarinna arvode

av 500 kronor för år.

Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran häremot.

e) Biträdande ämneslärarinnor.

Till biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor­

malskolans sju övre klasser utgår arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,800

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (Nr 260.) 24

Nuvarande bestämmel­

ser.

Tillfällig löneförbätt­

ring.

Lärarlöne-

nämnden.

Löneregleringskommittén.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Lärarlöncnämnden.

Löneregleringskommittén.

Nuvarande bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Löneregleringskommittén.

Nuvarande bestämmel­

ser.

ring

Lärarlönenämnden.

kronor, 2) 2,050 kronor och 3) 2,300 kronor, samt till sådan lärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor och 3) 2,000 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909).

lön eYörbäit

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne-

°rina.a 'förbättring åt biträdande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämnden föreslår för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor­

malskolans sju övre klasser: arvode å 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i 2:a och 2,600 kronor i 3:e lönegraden;

för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor­

malskolans fyra lägre klasser: arvode å 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor i 2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden.

delsy förT'

1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordar läro-

CavgivetSytt-

verksöverstyrelsen, vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig

rande,

tjänstgöring i normalskolans sju övre klasser, ombildning av denna be­ fattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande avlönings­ förmåner. Överstyrelsen framhåller, att behovet av denna befattning visat sig vara konstant, varför från undervisningens synpunkt det syntes lämpligast, att densamma ombildades till en ordinarie tjänst.

Beträffande övriga biträdande ämneslärarinnebefattningar med hu­

vudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser förordar över­ styrelsen ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Vad angår avlö­ ningsförmånerna för sistnämnda befattningshavare, anser överstyrelsen, att begynnelseavlöningen ej bör understiga arvodet för vikarierande ämnes­ lärarinna vid samskola, i följd varav överstyrelsen föreslår en avlöning av 2,100 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 250 kronor.

Vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring

i normalskolans sju övre klasser, anser sig kommittén böra biträda läro- verksöverstyrelsens förslag angående ombildning av denna befattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande förmåner. I enlighet härmed skulle, såsom kommittén för sistnämnda befattning förordat, av­ löningen för nu ifrågavarande befattningshavare bestämmas till 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor.

Vidkommande därefter biträdande ämneslärarinnor med huvudsak­

lig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser finner sig kommit-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Löneregleringskommittén.

187

ten höra förorda överstyrelsens förslag angående ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Beträffande avlöningsförmånerna anser sig kom­ mittén, som föreslagit en avlöning av 2,800 kronor för ordinarie ämnes- lärarinna vid statssamskola, böra förorda, att avlöningen för nu ifråga­ varande befattningshavare likaledes bestämmes till 2,800 kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

f) Tjiinstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

lärare, rektor undantagen, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för ordinarie ämnes-

lärarinnor beräknas utgå efter kalenderår.

I likhet med vad kommittén anfört i fråga om fördelning av tjänst-

göringspenningarna för lektorer vid högre lärarinneseminariet samt ämnes- lärare vid de allmänna läroverken, finner sig kommittén icke böra för­ orda nämndens förslag i denna punkt.

Lönetur.

För ämneslärarinnor finnes i fråga om lönetursberäkning intet sär­

skilt stadgat utom de allmänna bestämmelser, som i detta avseende gälla för den ordinarie'ämneslärarpersonalen.

Nämndens betänkande innehåller intet stadgande angående löneturs-

rätt för ämneslärarinnor.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lärar­

kollegiet vid högre lärarinneseminariet, att ämneslärarinna må för upp­ flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärarinna vid statssamskola.

Kommittén anser sig böra förorda, att ämneslärarinna må för upp­

flyttning i högre lönegrad tillgodoräknas den tid hon efter vunnen be­ hörighet till ordinarie ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinnesemi­ nariet tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola.

Nuvarandebestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Lönereglerings-Jcommittén.

Nuvarande

bestäm­

melser.

Lärarlöne-

nämnden.

Över nämn­ dens ■förslag

avgivet ut­

låtande.

Löne­ reglering skommittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Tillfällig löneförbätt­

ring.

Lärarlöne-

nämnden.

4. Övningslärare.

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgör avlöningen för lärare eller lärarinna i teckning lön i tre lönegrader å 1) 1,800

kronor, 2) 2,000 kronor och 3) 2,200 kronor;

för lärare eller lärarinna i musik lön i tre lönegrader å 1) 1,200

kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor;

för lärare eller lärarinna i gymnastik lön i tre lönegrader å 1)

1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,(300 kronor; samt

för lärarinna i handarbete lön i tre lönegrader å 1) 1,500 kronor,

2) 1,700 kronor och 3) 1,900 kronor.

För denna avlöning skall lärare eller lärarinna i teckning vara

skyldig att undervisa intill 22 veckotimmar, lärare eller lärarinna i musik intill 14 veckotimmar, lärare eller lärarinna i gymnastik intill 15 vecko­ timmar och lärarinna i handarbete intill 24 veckotimmar; dock kan ytter­ ligare tjänstgöring åläggas ifrågavarande lärare eller lärarinnor mot en ersättning för veckotimme och läsår av 100 kronor till lärare och lära­ rinna i teckning, i musik och i gymnastik och 70 kronor till lärarinna i handarbete. Sådan ersättning får emellertid icke utan Kungl. Maj:ts medgivande utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller lärarinna.

Vikarie å ordinarie övningslärartjänst åtnjuter arvode, beräknat

efter läsår, till samma belopp som lönen i första lönegraden vid befatt­ ningen jämte tilläggsarvodet för extra tjänstgöring. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­

förbättring till ordinarie gymnastiklärare............................................ med 600 kronor

» » tecknings- eller musiklärare......................... » 500 » » • » handarbetslärarinna..................................... » 400 » vikarierande gymnastiklärare.................................... » 400 » » annan vikarierande övningslärare............................ » 300 »

Nämnden föreslår, att avlöningen bestämmes till för manlig vikarierande lärare i teckning och i musik: 80 kronor

för veckotimme;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2(i0.

189

för manlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,420 kronor i l:a,

2,750 kronor i 2:a, 3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e löne­ graden;

för manlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,540 kronor i l:a, 1,750

kronor i 2:a, 1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarie­

rande lärarinna i gymnastik: 75 kronor för veckotimme;

för vikarierande lärarinna i handarbete: 70 kronor för veckotimme; för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,090 kronor i l:a,

2,360 kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e löne­ graden;

för kvinnlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,330 kronor i l:a,

1,500 kronor i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e löne­ graden;

för ordinaiåe kirarinna i gymnastik: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610

kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden; samt

för ordinarie lärarinna i handarbete: lön å 1,800 kronor i l:a,

2,090 kronor i 2:a, 2,380 kronor i 3:e och 2,670 kronor i 4:e löne­ graden;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda

lönen tjänstgöra:

lärare i teckning: intill 22 veckotimmar, lärare i musik: intill 14 veckotimmar, lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar; att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en

ersättning för veckotimme av

för manlig lärare i teckning och i musik: 110 kronof i l:a, 125

kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymna­

stik: 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99

kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden,

skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl.

Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller lärarinna.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår yj&

fröken Anna Sörensen att avlöningen bestämmes till

fogat sär-

190

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

för kvinnlig lärare i teckning: 2,270 krono» i l:a, 2,530 kronor i 2:a,

2,800 kronor i 3:e och 3,060 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i musik: 1,450 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a,

1,780 kronor i 3:e och 1,950 kronor -i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik: 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i

2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i handarbete: 2,000 kronor i l:a, 2,280 kronor i 2:a,

2,570 kronor'i 3:e och 2,860 kronor i 4:e lönegraden.

För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande

ersättning för veckotimme:

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gym­

nastik: 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro­

nor i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107

kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

Vad kommittén anfört och förordat i fråga om avlöning åt övnings-

lärare vid de allmänna läroverken anser kommittén böra i tillämpliga

delar äga giltighet i fråga om motsvarande övningslärare vid högre lära­

rinneseminariet.

Ersättningen för veckotimme för manlig ordinarie lärare i teckning

och i musik skulle alltså utgå efter 120 kronor i första, 135 kronor i andra,

150 kronor i tredje och 165 kronor i fjärde avlöningsgraden, för kvinnlig

ordinarie lärare i teckning och i musik samt ordinarie lärarinna i gymna­

stik efter 105 kronor i första, 117 kronor i andra, 129 kronor i tredje

och 141 kronor i fjärde avlöningsgraden. För ordinarie lärarinna i hand­

arbete åter anser kommittén ersättningen för veckotimme böra bestämmas

till 85 kronor i första, 97 kronor i andra, 109 kronor i tredje och 121

kronor i fjärde avlöningsgraden.

Vad angår vikarierande lärare skulle ersättningen utgå för manlig

lärare i teckning och i musik efter 90 kronor för veckotimme, för kvinn­

lig lärare i samma ämnen samt lärarinna i gymnastik efter 85 kronor för

veckotimme; för lärarinna i handarbete åter efter 80 kronor för vecko­

timme.

Med godtagande av nämndens förslag beträffande omfattningen av

den ordinarie undervisningsskyldigheten och med beräkning av ovan utav

kommittén förordade ersättningsbelopp för veckotimme, har kommittén

för ifrågavarande ordinarie övningslärare föreslagit i betänkandet närmare

angivna avlöningar.

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 260.

191

c) Avlöning under tjänstledighet.

Vid förfall på grund av sjukdom äger övningslärare och övnings-

lärarinna uppbära tre fjärdedelar av lönen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på

grund av styrkt sjukdom, skall äga åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övnings­ lärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelä­ genheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller, eljest prövas skäligt.

I fråga om avlöning under tjänstledighet anser kommittén böra i

tillämpliga delar gälla vad kommittén i det föregående i samma avseende föreslagit i fråga om övningslärare vid de allmänna läroverken.

<1) Lönetur.

I fråga om uppflyttning i högre avlöningsgrad för lärare eller lära­

rinna i övningsämne gäller för närvarande i tillämpliga delar vad i så­ dant avseende är stadgat angående ämneslärare vid högre lärarinnesemi­ nariet. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår, % att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för

uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänst­ gjort som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, ävensom den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet; samt

att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för

uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium.

Kommittén finner sig böra, i likhet med vad kommittén tillstyrkt

beträffande lönetur för övningslärare vid de högre allmänna läroverken,

Nuvarande bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Löneregleringskommittén.

Nuvarande bestämmel­

ser.

Lärarlöne-

nämnden.

Löne­ reglering ekommittén.

192

förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägget,

att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet

ma, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika

manga undervisningstimmar som vid realskolan, tillgodoföras så många

alderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

Kurigl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Pension.

Nuvarande

bestämmel­

ser.

Angående pensionsunderlag för lärare eller lärarinnor

ämnen finnas för närvarande inga särskilda bestämmelser.

övnings-

^nämnden

Nämnden föreslår, att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget

skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära,

därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast före­

gående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionsbeloppet

skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pen­

sionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de

10 ar, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.

reglering 8 -

.

.? likhet med vad kommittén förordat i fråga om pension för öv-

kommittén.

omgslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén vad nämn­

den^ i denna punkt föreslagit, dock med det tillägg, att pensionen ej må

utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.

Lärarlöne-

nämnden.

Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör

stadgas,

att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestäm­

melser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke-

ocb pupillkassa; samt

att oidinaiie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall

vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna

till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Löne­

reglering s-

kommittén.

Under hänvisning till vad kommittén anfört under motsvarande punkt

för de allmänna läroverkens vidkommande, tillstyrker kommittén, att

vado därstädes föreslagits, må i tillämpliga delar varda gällande jämväl

i fråga om befattningshavare vid högre lärarinneseminariet.

leringskom-

d en v*d löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation av

mitténs be-

herrar A. Pers och K. Stenström anföres följande-

tänkande

J

fogad

reservation.

»Kommitténs förslag i fråga om avlöningsbeloppen för rektor och

lektorer vid högre lärarinneseminariet innehar, att dessa skulle i avlö- ningshänseende i stort sett likställas med motsvarande befattningshavare vid de högre allmänna läroverken. .

Högre lärarinneseminariets ställning och betydelse i vårt skolväsende

synes oss icke genom nämnda förslag hava blivit tillräckligt beaktade. Det må nämligen erinras, hurusom det här är fråga om eu undervisnings­ anstalt, vars uppgift är att för flickskolor och samskolor utbilda lärarin­ nor, på vilkas verksamhet stora anspråk ställas i olika avseenden. Att lärarpersonalen vid ifrågavarande läroanstalt med hänsyn härtill bör, så­ som ock blivit påyrkat, i avlöningshänseende ställas något högre än mot­ svarande tjänstinnehavare vid de högre allmänna läroverken, finna vi riktigt, i synnerhet som för de ordinarie lärarna vid provårsläroverken och provårsseminarierna föreslagits avlöningsförmåner, vilka tillhopa uppgå till högre belopp än som ifrågasättes för lärarna vid övriga högre all­ männa läroverk.

Vi vilja härmed endast hava framhållit, att högre lärarinnesemina­

riets ställning såsom en lärarutbildningsanstalt enligt vår mening bort i kommitténs förslag föranleda högre avlöningsförmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken.»

Herr A. Nordfelt har ävenledes förklarat sig instämma i syftet med

den i reservationen uttalade uppfattningen.

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr

L9H

Jag anser mig i det stora hela kunna uttala min anslutning till

Departements-

Jlommitténs förslag. Endast i ett avseende hyser jag en mot kommittén chefen-olika uppfattning, varjämte jag anser mig böra göra ett par tillägg till kommitténs förslag. I

I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i nyss-

Särskilda

berörda inom löneregleringskommittén avgivna reservation, anser jag, att ^gkttTocl rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet böra i avlöningshänse-

lektorer.

ende bättre tillgodoses än kommitténs förslag innebär.

Undervisningen vid högre lärarinneseminariet måste stå på en

mera vetenskaplig nivå och hava i viss mån den akademiska undervis­ ningens form. De uppgifter, som åligga lärarna vid denna läroanstalt, äro tvivelsutan av mera maktpåliggande natur än vad som kräves av lärarna vid de allmänna läroverken. Då vidare provårsläroverken blivit i det föreliggande förslaget på ett enligt min mening rättvist sätt till-

Biliang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 höft. (Nr 260.) 25

194

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

godosedda, synes mig billigheten fordra, att motsvarande lärare vid högre

lärarinneseminariet ej bliva sämre ställda än lärarna vid dessa läroverk.

Jämförelsen med provårsläroverken är emellertid enligt min mening endast

skenbar. I själva verket torde högre lärarinneseminariet hava än mer

omfattande uppgifter än dessa, i det att lärarinneseminariet ej endast

har att tillgodose den praktiska utbildningen av blivande lärarinnor utan

även att ansvara för det kunskapsmeddelande, som i motsvarande fall

tillkommer universiteten och högskolorna. Slutligen och ej minst från

synpunkten av lärarinneseminariets utveckling och med hänsyn till nöd­

vändigheten att fylla de allt större fordringar, som numera ställas på

lärarutbildningsanstalter av olika slag, finner jag fog förefinnas för den

uppfattning, åt vilken reservanterna inom kommittén givit uttryck.

Reservanterna hava endast framhållit, att högre lärarinnesemina­

riets ställning såsom lärarutbildningsanstalt bort föranleda högre avlönings-

* förmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid

de högre allmänna läroverken. Något direkt förslag härutinnan har icke

i reservationen framlagts. På sätt av det föregående framgår, har lärar-

lönenämnden för sagda b ef attn in gs h av are föreslagit ett särskilt arvode

av 500 kronor. Löneregleringskominittén, som säger sig ingalunda hava

underkänt de motiv, som föranlett nämnden att föreslå denna särskilda

förmån, anser emellertid, att därest av lektorer vid högre lärarinne­

seminariet fordras kvalifikationer av beskaffenhet att höra föranleda högre

avlöningsförmåner än för lektorer vid högre allmänna läroverk, olikheten

i avlöningshänseende icke borde markeras genom särskilda tilläggsarvoden

utan själva den ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att even­

tuellt beräknas efter en högre måttstock. Och kommittén hänskjuter

vidare till den framtida utvecklingen, huruvida den särställning, som

högre lärarinneseminariet ansåges böra intaga, borde taga sig uttryck

jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar.

För egen del vill jag ingalunda underkänna de skäl, som föranlett

kommittén att avstyrka det av nämnden föreslagna arvodet å 500 kronor.

Jag är ense med kommittén därutinnan, att det må på den framtida

utvecklingen få bero, huruvida seminariets särställning bör taga sig uttryck

i för dess lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Men detta bör

enligt mitt förmenande icke hindra, att, innan den åberopade utvecklingen

stabiliserats, ifrågavarande lärare redan nu må erhålla en särskild förmån,

som synes mig fullt berättigad med hänsyn till den särställning, före­

varande läroanstalt redan för närvarande intager. Jag ansluter mig

följaktligen till lärarlönenämndens förslag om ett särskilt arvode å 500

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

19*>

kronor, utöver ordinarie avlöningsförmåner åt rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet.

Enligt kommitténs förslag skulle de nuvarande biträdande ämnes-

LöMtort-

lärarinnebefattningarna, vilka för närvarande ej hava karaktär av oi di- or(una. narie tjänster, förvandlas till ordinarie befattningar. Den biträdande ämneslärarinnan med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans sju övre ar klasser skulle i avlöningshänseende bliva likställd med ordinarie ämnes- lärarinna. För de biträdande ämneslärarinnorna med huvudsaklig tjänst­ göring i normalskolans fyra lägre klasser har föreslagits avlöning efter en lägre löneskala.

Kommitténs förslag innebär vidare, att ifråga om ålderstilläggs-

beräkning befattningshavare må tillgodoräknas den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten.

Med tillämpning av sistnämnda bestämmelse skulle följaktligen den

där berörda förmån tillkomma hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnor, men icke ovan omförmälda biträdande ämneslärarinnor, vilka först med inträde på den föreslagna staten skulle bliva innehavare av ordinarie tjänster.

Visserligen äro de nuvarande biträdande ämneslärarinnebefattnin-

garna formellt icke ordinarie tjänster, men de hava sedan länge varit uppförda å ordinarie stat och det konstanta behovet av dessa befatt­ ningar har veterligen icke blivit ifrågasatt.

Det synes mig billigt, att vid en lönereglering, som bereder en

förmån av angiven art åt de hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnorna, även de nuvarande biträdande ämneslärarinnor, vilka bliva innehavare av ordinarie tjänster, må få åtnjuta en motsvarande förmån. Då det torde kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt medgivande bör avse hela deras föregående tjänstgöring som biträdande ämneslärarinnor, vill jag såsom en medelväg föreslå, att de må erhålla rätt att för ålderstill- läggsberäkning tillgodoräkna sig den tid utöver fem år, de tjänstgjort i nämnda egenskap vid högre lärarinneseminariet.

Arvoden till vissa timlärare i läsämnen vid såväl själva seminariet f

som normalskolan utgå ur ett å extra stat beviljat anslag till extra lära- i™Sämnen. rinnor, timlärare och vikarier. Något förslag angående reglering av dessa arvodesbelopp har icke framlagts av lärarlönenämnden, och ej heller sedermera har i de i ärendet avgivna utlåtanden och framställningar fråga härom varit uppe. Då nu emellertid motsvarande ersättningsbelopp

196

föreslagits utgå efter eu högre måttstock såväl för de allmänna läroverkens

som tor folkskoleseminariernas vidkommande, synes mig billigt, att en

legering vidtages jämväl i avseende å timarvoden vid högre lärarinne­

seminariet.

Härtill komitier ock, att, efter vad jag inhämtat, det ej sällan varit

torenat .med svårighet att för nuvarande avlöningsbelopp erhålla fullt

lampliga lärarkrafter.

Arvoden till timlärare i seminariets högre kurs (utom talövnings­

timmar) samt till timlärare i fysiologi i seminariets lägre kurs utgå för

närvarande efter 190 kronor för veckotimme. Jag har i det föregående

föreslagit eu höjning av arvodet till manlig timlärare vid de allmänna

läroverken från nuvarande 90 kronor till 140 kronor eller alltså med 50

kronor för veckotimme räknat. Med beräkning av enahanda höjning

av 50 kronor skulle omförmälda belopp för timlärare vid högre lära­

rinneseminariet böra beräknas efter 240 kronor för veckotimme. En dy-

lk ersättning kan ingalunda anses för hög, om man tager i betraktande

a ena sidan de stora krav, som måste ställas på sådana lärare vid den

aroanstalt, varom nu är tal, och å andra sidan det förhållandet, att

dessa personer i regel äro att söka inom sådana områden, där deras

ai bete värderas efter eu betydligt högre måttstock.

• v... ™ övriga timlärare i seminariets lägre kurs ävensom till timlärare

i halsolara i normalskolan utgår för närvarande ersättning efter 160 kro-

nor för veckotimme. Beloppet synes mig böra höjas till 200 kronor.

1 lmlarare i talövning i främmande språk ävensom övriga timlärare i nor­

malskolan åtnjuta arvode efter 100 kronor för veckotimme; jag vill

föreslå eu höjning av sistnämnda belopp till 140 kronor.

HtilTrektorf, ,

RtJdan före 1909 års omorganisation av högre lärarinneseminariet

lektorer

både rektor vid seminariet varit i åtnjutande av hyresersättning- biträ-

w’dande föreståndarinnorna och lektorerna hade haft hyresbidrag. Såväl

hyresersättningen som hyresbidragen hade beviljats av seminariets direktion.

V ld omorganisationen bestämde riksdagen, att av normalskolans inträdes-

och terminsavgifter skulle till nämnda hyresersättningar och hyresbidrag

fa uttagas ett belopp av högst 11,000 kronor — vad å avgifterna åter­

stod^, sedan expensmedel samt hyresersättningar och hyresbidrag uttagits

skal e enligt riksdagens beslut användas till förräntning och amortering

av läroanstaltens skulder. I avseende å beloppen av hyresersättningar

och hyresbidrag fastställde 1909 års riksdag tillika, att rektor skulle åt­

njuta fri bostad eller hyresersättning med 1,700 kronor årligen samt en

var av de tva biträdande föreståndarinnorna fri bostad eller liyresersätt-

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 2ti0.

197

ning med 750 kronor årligen. Lektorerna skulle iiga tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade åtnjuta en var hyresbidrag med 700 kronor.

Rektorn har ifrågasatt en höjning av omförmälda hyresersättningar

och hyresbidrag. Med hänsyn till nuvarande i jämförelse med förhål­ landena år 1909 avsevärt höjda hyresbelopp i huvudstaden ansåge rektor nuvarande hyresersättningar och hyresbidrag kunna sägas icke fullt mot­ svara sitt ändamål. Rektor framhåller, att Stockholms stadsfullmäktige genom beslut den 19 mars 1917 höjt rektorernas vid de högre allmänna läroverken hyresersättning från 2,000 till 2,400 kronor och rektorernas vid realskolorna hyresersättning från 1,900 till 2,300 kronor och genom beslut den 28 juni 1917 höjt de vid de allmänna läroverken tjänstgörande lektorernas hyresbidrag från 700 till 800 kronor. Även pa grund härav ansåge rektor det önskvärt, att motsvarande befattningshavares vid högre lärarinneseminariet hyresersättningar och hyresbidrag höjdes, så att icke vid eventuell ledighet tjänster vid seminariet bleve mindre eftersträvans­ värda än motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Rektor ville därför anhålla, att från och med år 1918 rektor vid högre lärarinnesemi­ nariet måtte av terminsavgiftsmedlen äga att uppbära hyresersättning a 2,000 kronor, de biträdande föreståndarinnorna sådan ersättning å 850 kronor och lektorerna hyresbidrag å 800 kronor.

Denna rektorns framställning tillstyrkes av läroverksöverstyrelsen. Såsom av det föregående framgår, har lärarlönenämnden föreslagit,

att rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp av 2,300 kronor för år. Löneregleringskommittén tillstyrker, att hyres- ersättningen måtte höjas från nuvarande 1,700 kronor till belopp, ej understigande 2,000 kronor. Ursprungligen bestämd med hänsyn till de hyresersättningar, som då utgingo till rektorer vid de flesta högre allmänna läroverk i Stockholm (rektorn vid Nya elementarskolan har, tydligen på grund av denna läroanstalts särställning, fått hyresbidrag- till mindre belopp än de övriga), torde semin ari erektorns hyresersättning nu böra ökas. För de högre allmänna Stockholmsläroverkens rektorer be­ stämmas hyresersättningarna periodvis för 3 år i sänder; år 1909, då den nuvarande hyresersättningen fastställdes för rektorn vid högre lärarinne­ seminariet, voro hyresersättningarna till läroverksrektorerna bestämda för åren 1907—1909. Den nu av Stockholms stadsfullmäktige till 2,400 kronor bestämda hyresersättningen till en var av rektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm, dock med undantag för rektorn vid Nya elementarskolan, vilken sistnämnde rektor av Stockholms stad åt­ njuter ett hyresbidrag av 1,000 kronor, gäller för åren 1917 och 1918

198

Avlönings-

villkor.

Ordinarie

avlöningar.

av 3-årsperioden 1916—1918. Det lärer ej vara anledning antaga, att

denna ersättning skall för kommande år undergå sänkning. Jag anser

det vara av betydelse, att rektorn vid ifrågavarande läroanstalt icke

bliver i avlöningshänseende ofördelaktigare ställd än motsvarande befatt­

ningshavare vid de högre allmänna läroverken, och får följaktligen för­

orda för ändamålet ett belopp av 2,400 kronor.

För biträdande föreståndarinna har lärarlönenämnden föreslagit

hyresersättning till belopp av 1,000 kronor för år, och har lönereglerings-

kommittén icke haft något att häremot erinra. Jag biträder detta förslag.

Då omorganisationen av högre lärarinneseminariet år 1909 genom­

fördes, hade lektorerna därstädes, såsom jag förut omförmält, redan

kommit i åtnjutande av de av direktionen för-seminariet beviljade hyres­

bidrag, nämligen 700 kronor årligen för en var. Enligt vad vederbörande

departementschef vid underdånig anmälan av omorganisationsfrågan anförde

voro dessa hyresbidrag att anse såsom en tillfällig hjälp, som lämnats

tills vidare och så länge Stockholms stad beredde motsvarande befatt­

ningshavare vid de allmänna läroverken i huvudstaden liknande förmån.

Ett dylikt betraktelsesätt lärer hava legat till grund för riksdagens ovan

omförmälda beslut år 1909. Någon ändring i nu utgående belopp har

icke ifrågasatts av vare sig lärarlönenämnden eller löneregleringskom-

mittén.

Stadsfullmäktige hava emellertid numera höjt den av dem beviljade

hyreshjälpen till lektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm

från förutvarande 700 kronor till 800 kronor, att utgå från och med år

1917. Man torde därför böra vidtaga en liknande förhöjning av semi-

narielektorernas hyresbidrag, att utgå från och med år 1919 tills vidare

och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

De tillägg till löneregleringskommitténs avlöningsvillkor, som jag

i avseende å befattningshavare vid de allmänna läroverken förordat, torde

även böra i tillämpliga delar gälla för högre lärarinneseminariets vid­

kommande.

Kungl. ilaj:ts nåd. proposition nr 260.

Kostnadsberäkning.

Nu gällande stat för högre lärarinneseminariet slutar å ett belopp

av 76,350 kronor. Därav utgå till ordinarie avlöningar åt lärarpersonalen

ett sammanlagt belopp av 72,900 kronor. Ålderstilläggen utgå ur åttonde

huvudtitelns allmänna förslagsanslag till ålderstillägg.

199

Kuntjl. Maj:t» nåd. proposition nr 260.

Ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget för högre

lärarinneseminariets vidkommande skulle i fråga om lärarpersonalens

ordinarie avlöningar betinga en totalkostnad av 113,035 kronor. Ålders-

tilläggen torde allt fortfarande böra utgå ur åttonde huvudtitelns all­

männa förslagsanslag till ålderstillägg. Den ändring, som tilläventyrs

kan bliva följden av eventuellt nya avlöningsgrunder, i det i vissa fall

ålderstilläggens antal minskas, i andra fall ökas, torde ej vara av beskaf­

fenhet att nu föranleda någon jämkning av beloppet utav sistnämnda

förslagsanslag.

Dragés från föreslagna kostnader, 113,035 kronor, den nuvarande

kostnadssumman, 72,900 kronor, erhålles ett belopp av 40,135 kronor,

vilket alltså utgör den kostnadsökning av den ordinarie staten, som be­

tingas av det av mig förordade löneregleringsförslaget.

Antal

Enligt nu gällande grunder

Enligt föreslagna grunder

Begynnelse­

avlöning

Summa

Begynnelse­

avlöning

Summa

Rektor.....................................................................

i

6,000

6,000

7,500

7,500

Lektorer .................................................................

9

4,000

36,000

5,800

52,200

Ordinarie ämneslärnrinnor............................

9

2,100

18,900

3,200

28,800

Biträdande

»

............................

1

1,800

1,800

3,200

3,200

> > ............................

3

1,500

4,500

2,800

8,400

Lärare i teckning.........................................

1

1,800

1,800

2,640

2,640

>

i gymnastik..........................................

1

1,200

1,200

1,575

1,575

> i musik...................................................

1

1,200

1,200

1,680

1,680

> i handarbete.....................................

1

1,500

1,500

2,040

2,040

Särskilt arvode åt rektor och lektorer å

_

5,000

72,900

113,035

Under en följd av år har riksdagen, på grund av Kungl. Maj:ts

framställningar, å extra stat beviljat anslag för tillgodoseende av vissa

behov vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normal­

skolan för flickor, såsom stipendier, lokalhyra m. m. Bland dessa anslag

ingår även en post till arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vikarier,

vilken anslagspost för år 1918 beräknats till 13,500 kronor.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag är förslag

framlagt om beredande av medel på extra stat för år 1919 för tillgodo-

Arvoden åt

extra lära­

rinnor, tim­

lärare och

vikarier.

200

Syresersätt­

ningar och

hyresbidrag

till vissa

befattnings­

havare.

seende av förevarande behov, varvid emellertid icke hänsyn tagits till

berörda anslagspost till arvoden åt extra lärarinnor m. m. På sätt jag

enligt det statsverkspropositionen i utdrag bifogade statsrådsprotokollet

antydde, borde en eventuell höjning av sagda anslagspost tagas i betrak­

tande i samband med det då förväntade löneregleringsförslaget.

Med hänsyn till de av mig i det föregående förordade ändrade

avlöningsgrunder torde jämväl en ökning av hittills utgående anslag till

arvoden åt extra lärarinnor m. m. bliva erforderlig. Enligt verkställda

beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 16,800 kronor,

vilket alltså torde böra äskas å extra stat för år 1919. Anslaget synes

lämpligen böra betecknas såsom avseende arvoden åt timlärare och

vikarier.

Den ordinarie staten för högre lärarinneseminariet skulle alltså ökas

från nuvarande 76,350 kronor till 116,485 kronor eller med 40,135 kronor.

På extra stat för år 1919 skulle till ax-voden åt timlärare och vikarier

erfordras ett belopp av 16,800 kronor. I statsverkspropositionen till

innevarande års riksdag (punkt 135) är för ändamålet beräknat ett belopp

av 65,000 kronor, därav 43,000 kronor såsom ökning av det ordinarie

anslaget till seminariet samt 22,000 kronor på extra stat för år 1919.

Medel till nu utgående hyresersättningar och hyresbidrag bestridas

av inflytande inskrivnings- och terminsavgifter. På sätt jag i det stats­

verkspropositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastik­

ärenden, punkten 136, redogjort, hava sagda avgifter under vart och ett

av åren 1915 och 1916 uppgått till i runt tal omkring 33,000 kronor och

förväntades även för år 1917 uppgå till ungefär samma belopp. I stats­

verkspropositionen är vidare föreslaget, att av dessa avgifter skulle till

expenser uttagas ett belopp av högst 17,000 kronor. Vidare skola dessa

avgifter även tagas i anspråk till amortering och förräntning av läro­

verkets skuld, vilken post för närvarande uppgår till omkring 3,400

kronor. Det skulle alltså återstå ett belopp av omkring 12,600 kronor.

De av mig i det föregående förordade hyresersättningarna och hyres­

bidragen betinga en sammanlagd kostnad av 11,600 kronor, vadan följ­

aktligen inskrivnings- och terminsavgifterna skulle kunna bereda möjlig­

het till täckande av sistberörda ökade kostnad.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.