Prop. 1918:260
('angående löne- och pensionsreglering för lär ar personaler na vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kom\xad munala mellanskolorna',)
Kungl. Maji:» nåd. proposition nr 2HD.
1
«
Nr 2(i().
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen, angående löne- och
pensionsreglering för lär ar personaler na vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kom munala mellanskolorna; given Stockholms slott den 22 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riks dagen att
A. Beträffande grunder för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier:
dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen i
stadgad ordning utnämnas och befordras till
rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskoleseminarium
och statssamskola,
lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarium, samt
adjunkt vid allmänt läroverk;
dels ock föreskriva, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka
och innehava sådana lärarbefattningar vid ifrågavarande undervisnings anstalter, till vilka kvinna må kunna befordras, skall gälla
att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgi vande; samt
att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äkten
skap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från be fattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till be fattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 Käft. (Nr 260.) 1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
B. Beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken:
dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds
protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner ävensom
vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för
övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;
dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för
ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats
rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser;
dels förklara,
att envar, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be
fattning vid allmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig nämnda
villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den
15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten
och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner;
dels föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid
Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendiein-
rättningen nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola
upphöra att utgå från sagda stipendieinrättning;
dels, i händelse av godkännande av vad utav departementschefen
föreslagits i fråga om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärar
tjänster ävensom vid bifall till vad i nästföregående moment hemställts,
höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med
1,779,261 kronor eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor;
dels och på extra stat för år 1919 anvisa:
till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken
ett förslagsanslag, högst 460,000 kronor;
till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken
ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor; samt
till provårskurser för blivande lärare vid de högre allmänna läro
verken i Göteborg ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.
C.
Beträffande lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet:
dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds
protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner även
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
3
som vad dersammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;
dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för
ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser;
dels förklara, att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be
fattning vid högre lärarinneseminariet, skall vara pliktig underkasta sig nämnda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den
15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner;
dels, i händelse av godkännande av de utav departementschefen
föreslagna avlöningsförmåner, höja det ordinarie anslaget till högre lära rinneseminariet med 40,135 kronor eller från 76,350 kronor till 116,485 kronor;
dels på extra stat för år 1919 till arvoden åt timlärare och vika
rier vid högre lärarinneseminariet anvisa ett förslagsanslag, högst 16,800 kronor;
dels ock medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare och till dess
Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer ej mindre den hyresersättning, som tillkommer rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad ej åt- njutes, må utgå till rektor med 2,400 kronor och till biträdande före ståndarinna med 1,000 kronor för år räknat, än även det hyresbidrag, som tillkommer lektor, må utgå med 800 kronor för år.
D. Beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna:
dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds
protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner även som vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;
dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för
ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser;
dels förklara, att nyssnämnda villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar
4
Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 260.
gälla i fråga om de adjunkter, vilka tilläventyrs komma att uppföras å
övergångsstat;
att i fråga om sistnämnda befattningshavare skall gälla, att ad
junkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de tjänstår utöver tre,
han eller hon, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellan-
skola, dock ej mer än tio år;
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be
fattning vid folkskoleseminarium, skall vara pliktig underkasta sig ovan
nämnda villkor och bestämmelser;
att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före
den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig vare sig ny
avlöningsstat eller övergångsstat och därvid fästade villkor och bestäm
melser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibe
hållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stater tillkommande av
löningsförmåner ;
att adjunkt, manlig eller kvinnlig, vilken icke varder uppförd på
ny stat eller övergångsstat, skall, samtidigt som de nya staterna träda i
kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten; samt
att å allmänna indragningsstaten uppförd befattningshavare skall
bibehållas vid ej mindre honom eller henne enligt nu gällande bestäm
melser tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, varav befattningshava
ren vid överflyttningen är i åtnjutande, än även honom eller henne vid
1918 års utgång tillkommande tillfällig löneförbättring; dock med skyl
dighet dels att, i händelse befattningshavaren, efter förflyttning till in
dragningsstaten, erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens
eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragnings
staten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmå
nerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga be
rörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag,
dels ock att, när befattningshavare, kvarstående å indragningsstaten, upp
nått den för pension stadgade levnadsåldern, åtnöjas med pension å in-
dragningsstat motsvarande den del av avlöningsförmånerna, som äro att
hänföra till lön jämte ålderstillägg;
dels, i händelse av godkännande av ovan föreslagna avlöningsför
måner ävensom i statsrådsprotokollet framlagt förslag angående inrättande
av nya lärartjänster vid folkskoleseminarierna samt beredande av medel
för uppvärmning, belysning, materiell m. m. för folkskoleseminarierna i
Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till folkskolesemi
narierna med 656,815 kronor eller från 849,025 kronor till 1,505,840
kronor;
5
dels, vid bifall till förslaget om överförande å ordinarie stat av
medel till stipendier åt eleverna i parallellavdelningarna vid folkskole-
seminarierna i Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till
stipendier för seminarieelever med 28,800 kronor eller från 150,225
kronor till 179,025 kronor;
kommande, vid bifall till vad sålunda hemställts, det gemensamma
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna att ökas från nuvarande
999,250 kronor med 685,615 kronor till 1,684,865 kronor;
dels till bestridande av hyresbidrag till rektorerna vid folkskole
seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå pa extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst 6,200 kronor;
dels medgiva, att från och med år 1919 tills vidare, och intill dess
Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag må utgå
vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig lektor med
800 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat med 600 kro
nor, till ordinarie lärare i teckning med 500 kronor, till ordinarie lärare*
i gymnastik med 500 kronor, till extra ordinarie ämneslärare, som tjänst
gjort under fyra lästerminer vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk eller
annan under läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens inseende
ställd läroanstalt, med 500 kronor och till extra ordinarie ämneslärare,
som fullgjort sådan tjänstgöring under tio lästerminer, med 600 kronor, samt
vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig lektor i första
lönegraden med 700 kronor, i andra lönegraden med 850 kronor och i
tredje lönegraden med 1,000 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å över
gångsstat i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med
575 kronor samt i tredje, fjärde eller femte lönegraderna med 700 kronor,
till ordinarie lärare i teckning med 300 kronor, till ordinarie lärare i
gymnastik med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med
450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor;
dels ock för sistberörda ändamål på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag av 12,000 kronor.
E. Beträffande lärarpersonalen vid folk- och småskolor:
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram
lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med
år 1919;
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare villkor
och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den upp
fattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
6
anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,
ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;
dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet fram
lagt förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till lärare
vid folkskolor och småskolor;
dels förklara,
att ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1919,
ävensom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola, vilken före den 1 januari 1919 erhållit den fastare
anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folkskole
stadgan, skall, därest han icke ingår på den nya löneregleringen och
därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta avlöning och pension
eller ålderdomsunderstöd enligt nu gällande bestämmelser; samt
att, i det fall att ordinarie folkskollärare eller lärare vid små-
•skolor,^ lärare vid mindre folkskolor eller biträdande lärare vid folkskolor
med sådan fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom.
2 av folkskolestadgan, icke ingår på den nya lönestaten, statsbidraget
till sådan lärares avlöning skall efter den 1 januari 1919 utgå efter hit
tills gällande grunder;
dels ock, vid bifall till i statsrådsprotokollet framlagt förslag till
avlöning för den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonal ävensom
dersammastädes framlagt förslag till grunder i fråga om statsbidrags ut
gående, höja följande i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda ordi
narie förslagsanslag, nämligen
anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor från
dess nuvarande belopp, 17,440,000 kronor, med 22,695,000 kronor till
40,135,000 kronor;
anslaget till avlöningsbidrag åt sjukvikarier för lärare vid folk-
och småskolor från dess nuvarande belopp, 282,000 kronor, med 201,000
kronor till 483,000 kronor; samt
anslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets
nordligaste trakter bosatta finnar från dess nuvarande belopp, 225,000
kronor, med 75,000 kronor till 300,000 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
F. Beträffande lärarpersonalen vid högre folkskolor:
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram
lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med
år 1919;
KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
7
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med den
uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat
sin anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stad
gas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omför-
mälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;
dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt
förslag till grunder ifråga om utgående av statsbidrag till högre folk
skolor;
dels förklara, att ordinarie lärare vid högre folkskola, vilken till
satts före den 1 januari 1919, skall, därest han icke ingår på den nya
löneregleringen och därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta av
löning och pension enligt nu gällande bestämmelser;
dels ock, vid bifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej mindre
i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid högre folkskolor än även be
träffande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd till ifråga
varande skolor, höja följande i riksstaten uppförda ordinarie förslags
anslag, nämligen
anslaget till understöd åt högre folkskolor från dess nuvarande be
lopp, 157,000 kronor, med 253,000 kronor till 410,000 kronor; samt
anslaget till bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid högre
folkskola från dess nuvarande belopp, 2,000 kronor, med 1,000 kronor till
3,000 kronor.
G. Beträffande lärarpersonalen vid kommunala mellnnskolor:
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram
lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med
år 1919;
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den
uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin
anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,
ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;
dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt
förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till kommunala
mellanskolor;
8
dels förklara, att ordinarie lärare vid kommunal mellanskof, vilken
tillsatts före den 1 januari 1919, skall, därest lian icke ingår på den nya
löneregleringen ock därvid fästade villkor ock kestämmelser, åtnjuta av
löning ock pension enligt nu gällande kestämmelser;
dels och, vid kifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej
mindre i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid kommunala mellan-
skolor än även keträffande grunder ock villkor för utgående av stats
understöd till ifrågavarande skolor, koja det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt kommunala mellanskolor från dess nuvarande kelopp, 340,000
kronor, med 342,000 kronor till 682,000 kronor.
De till ärendet körande kandlingarna skola tillkandakållas riksda
gens vederkörande utskott; ock Kungl. Maj:t förkliver riksdagen med all
kungl. nåd ock ynnest städse välkevågen.
Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 260.
9
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern E
den
,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena
Hellner,
Statsråden:
P
etersson
,
S
chotte
,
Petrén, Nilson, Löfgren, friherre Palmstierna, R
ydén
,
Undén, T
horsson
.
Departementschefen, statsrådet Rydén föredrog frågan om löne-
och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna samt de kommunala mellanskolorna. I detta av seende anförde departementschefen följande:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna för sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 2
Löne- och pensionsreg
lering för
lärarperso nalerna vid de allmänna
läroverken, högre lära
rinnesemi nariet, folk
skolesemi narierna, folk- och
småsko
lorna, de högre folk
skolorna samt de kommunala
mellan skolorna.
10
dels ifråga om lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet ett
belopp av 65,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie anslaget
till seminariet 43,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom för
slagsanslag, högst 22,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m.
(punkten 135);
dels beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken ett
belopp av 1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reser
vationsanslaget till de allmänna läroverken 1,400,000 kronor samt på extra
stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst 460,000 kronor, till extra och
vikarierande lärare m. m. (punkten 138);
dels vad angår lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna
en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt nämnda skolor
med 310,000 kronor (punkten 153);
dels beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna ett belopp
av 670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av det ordinarie
anslaget till nämnda seminarier, samt på extra stat för år 1919 såsom för
slagsanslag, högst 6,200 kronor, till hyresbidrag till rektorerna vid vissa
folkskoleseminarier (punkten 160);
dels ifråga om stipendier för seminarieelever en ökning av det i
riksstaten under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat för ändamålet upp
förda anslaget med 28,000 kronor (punkten 161);
dels vidkommande lärarpersonalen vid folk- och småskolor ett belopp
av 22,500,000 kronor, därav 22,074,000 kronor såsom ökning av det ordinarie
förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folk- och småskolor, 335,000
kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsbidrag
till sjukvikarier för lärare vid folk- och småskolor samt 91,000 kronor
såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av folk
undervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar (punk
ten 177);
dels och vad angår lärarpersonalen vid högre folkskolor en ökning
av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd åt högre
folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183).
Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i
utsikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kung!. Maj:t.
Kungl. Majtfs nåd. proposition nr 260.
Ofta hava uttalanden försports, som givit uttryck åt den meningen,
att lärarpersonalerna vid såväl statens undervisningsanstalter som de till
den allmänna folkundervisningen hörande skolorna under långa tider va
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
11
rit och allt fortfarande äro i avlöningshänseende tillbakasätta. Det torde ej heller kunna bestridas, att bakom de krav på ökade löneförmåner, som tid efter annan och på sistone allt oftare och kraftigare framställts från lärarhåll, ligga synnerligen kännbara behov, åt vilkas tillgodoseende staten har all anledning att ägna sin omsorg. Den störa betydelse, lönefrågan har för arbetet vid och utvecklingen av de läroanstalter, varom här är fråga, har jämväl beaktats av Kungl. Maj:t. Spörsmålet har sedan ett par år tillbaka varit aktuellt, men på grund av själva lönefrågans kom plicerade beskaffenhet har den i ärendet erforderliga utredningen tagit en längre tid i anspråk än man ursprungligen tänkt sig och först nyligen nått sin fullständiga avslutning.
Innan jag emellertid närmare går att redogöra för det förslag, jag
har för avsikt att framlägga, tillåter jag mig att förutskicka en kortfattad redogörelse för lönefrågans föregående utvecklingsskeden samt dess nu varande allmänna läge.
Lönefrågan intill tiden för nu gällande löneregleringar.
De allmänna läroverken.
Vid riksdagen 1856—58 lades grunden till den lönereglering för de
allmänna läroverkens lärare, som varade till och med år 1904. Härvid gjorde statsutskottet följande uttalande, vilket synes mig ännu i våra da gar äga fullt ut samma giltighet som för mer än ett hälft sekel tillbaka, nämligen »att såväl en skälig rättvisa som det allmännas väl synes i när varande tid särskilt påkalla en förbättring i de tjänstemäns villkor, vilkas verksamhet på en gång fordrar en så långsam och svår förberedelse och tillika är av en så utomordentligt stor, ehuru icke alltid till fyllest be märkt, vikt för samhällets trevnad och utveckling».
Den år 1858 fastställda löneregleringen innebar för kolleger och
adjunkter fyra lönegrader å 1,000, 1,500, 2,000 och 2,500 kronor, för lektorer likaledes fyra lönegrader å 2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor, för rektorer avlöningar varierande mellan 2,000 och 4,000 kronor vid olika slag av läroverk samt för övningslärare vid de högre läroverken tre lönegrader å 500, 750 och 1,000 kronor, varjämte till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes vissa belopp för anställande av övningslärare även vid de lägre läroveiken. Uppflyttning i högre lönegrad skulle äga rum efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjänstgöring.
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Efter år 1858 beviljades emellertid vid åtskilliga tillfällen löne
förbättringar och dyrtidstillägg, och upprepade försök gjordes att åväga
bringa en mer omfattande lönereglering. I detta avseende må i korthet
erinras om följande.
Vid riksdagen 1862—63 tillädes en ny högre lönegrad för adjunkter
och lektorer ävensom vissa rektorer; vissa andra rektorer fingo sin fasta
lön höjd med 500 kronor; gymnastiklärarna vid både högre och lägre
läroverk fingo även löneförbättring. — Vid riksdagen 1865—66 inrättades
en andra lönegrad för vissa rektorer. — Vid 1874 års riksdag erhöllo
samtliga ordinarie ämneslärare 500 kronor mer i varje lönegrad, och
övningslärarna fingo i allmänhet sina löner höjda.
Efter det en år 1878 tillsatt kommitté uppgjort förslag till förbätt
rade avlöningsförmåner för ifrågavarande lärare, framlade Kungl. Maj:t
fem gånger, nämligen åren 1882, 1887, 1890, 1892 och 1898 för riks
dagen proposition om lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med
nämnda kommittés förslag. I följd av lönefrågans förknippande med
spörsmål av organisatorisk art lyckades emellertid icke dessa propositioner
vinna riksdagens bifall. Erkännande det berättigade i lärarnas anspråk
på en efter omfattningen och vikten av deras tjänståligganden anpassad
avlöning beviljade dock riksdagen tillfällig löneförbättring genom an
visande av medel å extra stat. Så höjdes vid 1882 års riksdag en var
av de fyra första lönegraderna för adjunkter och lektorer med 500 kronor
samt femte lönegraden för adjunkter och lektorer ävensom samtliga löne
grader för rektorer med 250 kronor; även övningslärarna fingo vid denna
riksdag någon löneförhöjning. Enahanda lönetillägg beviljades även de
följande åren.
Under tiden därefter beviljades vissa tillfälliga löneförbättringar, i
vilket hänseende särskilt må erinras, att vid 1898 års riksdag rektorerna
och ämneslärarna i högsta lönegraden, vilka dittills haft blott 250 kronor
i löneförbättring, beviljades en löneförbättring av 500 kronor. Enahanda
löneförbättring beviljades även de följande åren.
Slutligen må erinras, hurusom flertalet ämnes- och övningslärare
såväl vid de allmänna läroverken som vid övriga statens läroanstalter
genom beslut av 1901 —1903 årens riksdagar blevo delaktiga i det dyr
tidstillägg, som då beviljades ämbets- och tjänstemän i allmänhet.
I detta sammanhang bör även erinras därom, att ämneslärarna,
under avvaktan på en tillfredsställande lönereglering och inrättande av
ett tillräckligt antal ordinarie platser, erhöllo en småningom alltmer vidgad
rätt att, efter vunnen befordran, för uppflyttning i högre lönegrad till
godoräkna sig vissa år av sin tjänstgöring, efter det de vunnit fullständig
13
kompetens till ordinarie lärarbefattning. I detta avseende må endast erinras om den lönetursrätt, som tillkom extra ordinarie lärare med full kompetens ävensom under vissa villkor vikarierande lärare.
Kungl. Majits nåd. proposition nr 260.
Högre lärarinneseminariet.
Tager man i betraktande lönefrågans utveckling för högre lärarinne
seminariets lärarpersonal under tidsskedet 1856—1904, ter sig denna i korthet på följande sätt.
Sedan vid riksdagen 1859—60 medel anslagits till inrättande av
ett seminarium för bildande av lärarinnor och därav visst belopp an visats till lärarnas avlöning samt vid riksdagen 1862—63 i samband med inrättande av en med nämnda seminarium förenad normalskola för flickor ökade medel för ändamalet beviljats, fastställdes ar 1870 ny utgiftsstat för seminariet och normalskolan. Denna stat upptog, bland annat, utom arvoden åt rektor och två biträdande föreståndarinnor, löner till följande belopp, nämligen för en var av fem lektorer 2,000 kronor, för en adjunkt 1,000 kronor, för vardera av två lärarinnor 1,000 kronor och för en lärarinna, tillika biträdande föreståndarinna för normalskolan, 800 kronor.
Genom beslut av 1871 års riksdag 'erhöllo bemälda lektorer och
adjunkt rätt till uppflyttning i högre lönegrad enligt samma grunder, som gällde för lärarna vid elementarläroverken. — Vid 1874 års riksdag bevil jades medel till beredande av löneförhöjning såväl för seminariets sex lärare med 500 kronor i varje lönegrad, i likhet med vad i fråga om lärarna vid elementarläroverken samtidigt beslutats, som ock för fyra lärarinnor likaledes med 500 kronor vardera. Vid 18 / 8 års riksdag erhöllo de vid seminariet anställda lärarinnorna rätt till uppflyttning i högre lönegrad efter samma grund, som gällde för den vid seminariet anställde adjunkten.
Från tiden från och med år 1884 beviljade riksdagen årligen tillfälligt
lönetillägg för lektorerna och adjunkten till samma belopp som för mot svarande lärare vid de allmänna läroverken och för lärarinnorna i de fyra lägre lönegraderna med 250 kronor.
Vid 1898 års riksdag beviljades en tillfällig löneförbättring för
rektor, lektor och adjunkt med 500 kronor i varje lönegrad, vilket med förde en höjning av 250 kronor för rektor ävensom för övriga lärare i högsta lönegraden. Enahanda förbättring beviljades även de följande åren.
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Folkskoleseminariema.
I fråga om lärarpersonalen vid folkskoleseminariema må erinras,
att enligt beslut av riksdagen 1862—63 och kungl. kungörelsen den 22
april 1864 skulle vid vart och ett av dessa seminarier vara anställda
en föreståndare med 3,000 kronor i lön och två ålderstillägg, vart
dera å 500 kronor, tre huvudlärare med 1000 kronor i lön och samma
ålderstillägg, som då tillkommo läroverksadjunkter, samt därjämte övnings-
lärare, vilkas avlöning — med undantag för några lärare, som skulle
åtnjuta vissa i ovanberörda kungörelse angivna avlöningsförmåner —
skulle utgå enligt bestämmelser, som framdeles komme att meddelas. I
stort sett kan man säga, att från denna tid likställighet i avlöningshän-
seende ägt rum mellan seminariernas ämneslärare och läroverkens ad
junkter, under det att seminariernas lärare först senare likställts med
läroverkens lärare i fråga om lönetur och pensionsrätt.
I sammanhang med den vid 1874 års riksdag beviljade löneförhöj
ningen för elementarläroverkens lärare erhöllo även seminariernas lärare
en på enahanda sätt beräknad löneförhöjning eller alltså rektorer och
adjunkter — motsvarande föreståndare och huvudlärare enligt äldre be
stämmelser — 500 kronor i varje lönegrad ävensom övningslärarna viss
ökning av lönerna. — Vid 1877 års riksdag beslöts inrättande av en
fjärde årsklass vid seminarierna, och i samband därmed höjdes övnings-
lärarnas löner.
Från och med år 1884 erhöllo lärarna vid seminarierna lönetillägg
till enahanda belopp, som år 1882 beviljats lärarna vid de allmänna
läroverken, eller alltså 250 kronor åt rektor och manlig adjunkt i högsta
lönegraden samt 500 kronor åt manlig adjunkt och 250 kronor åt kvinnlig
adjunkt i de fyra första lönegraderna; även vissa övningslärare erhöllo
lönetillägg.
I samband med den vid 1898 års riksdag beviljade löneförbätt
ringen för de allmänna läroverkens lärare erhöllo vid samma års riksdag
seminariernas rektorer ävensom manliga adjunkter i högsta lönegraden
en förhöjning i förut beviljad löneförbättring, så att denna kom att ut
göra 500 kronor i alla lönegrader.
Vid riksdagarna åren 1898 och 1901 reglerades arvodena för öv
ningsskolornas lärare.
Folkskolorna.
Vid bestämmandet av folkskollärarnas avlöningsförmåner blev det
redan från början fråga icke blott om lönens storlek utan ock om av-
15
löningssättet samt om olika myndigheters deltagande i avlöningens ut gående. Dessa synpunkter, vilka sedan alltfort utgjort lönespörsmålets huvudsidor, hava under årens lopp än samtidigt, än var för sig varit föremål för statsmakternas prövning och beslut.
Yad angår den kontanta avlöningen, blev densamma, efter att vid
riksdagen 1840—41 hava bestämts till minst 16 tunnor spannmål, varav hälften alltid skulle betalas med penningar till visst angivet belopp, genom beslut av riksdagen 1862—63 fastställd till 400 rdr rmt. Vid 1871 års riksdag beslöts, att lönen skulle efter 10 års tjänstgöring kunna höjas med 100 kronor; därigenom blev ålderstilläggsprincipen för första gången tillämpad för folkskolans lärare. Kort därefter, år 1873, höjdes grund lönen till 500 kronor, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring.
Från början fanns intet stadgat rörande längden av den lästid under
året, för vilken den bestämda lärarlönen skulle utgå. Först vid 1859— 1860 årens riksdag fastslogs principen om särskild ersättning för varje läsmånad över åtta månader.
Redan i 1842 års lönebestämmelser föreskrevs, att lärare, som åt
njöt den i lag bestämda minimilönen, skulle erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle, ävensom, så vitt sig göra låter, planteringsland. Vidare tillkom läraren kofoder in natura eller ersättning därför.
Vad beträffar statens och kommunernas bidrag till läraravlöningen
må erinras, hurusom från början statsbidragen utgingo efter växlande grunder. Redan tidigt gjorde sig inom riksdagen två riktningar gällande, den ena förmenande, att lärarnas avlöning borde vara uteslutande eller huvudsakligen en kommunernas angelägenhet, och den andra represente rande den åskådningen, att lärarna vid folkskolan borde, liksom lärover kens lärare, avlönas med statsmedel. Dessa båda uppfattningar hava sedan alltjämt stått emot varandra, och utvecklingen har så småningom gått i den riktningen, att staten övertagit allt större del av läraravlö ningen. Vid 1871 års riksdag blev principen, att statsbidraget skulle utgå med hälften av den lagstadgade lönen, i praktiken genomförd. Vid
1875 års riksdag sattes statsbidraget till 2/s av minimilönen.
Vid 1885 års riksdag bestämdes den lagstadgade avlöningen till,
förutom bostad, bränsle och kofoder eller ersättning därför ävensom ett jordland till brukning av jordfrukter, lön av 600 kronor, varjämte, för att förmå skoldistrikten att frivilligt bevilja läraren ett tillägg å lönen av 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, skoldistrikt förklara des berättigat att såsom statsbidrag uppbära 2/3 av sålunda utbetalt ål derstillägg. 1891 års riksdag gjorde detta ålderstillägg obligatoriskt ge
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
16
nom att besluta, att ordinarie lärare, som i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under fem år, skulle i lön erhålla, förutom förut bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, minst 700 kronor. Genom beslut
av 1898 års riksdag tillkom ett andra ålderstillägg, likaledes å 100 kronor.
1900 års riksdag borttog rätten till kofoder och höjde i stället begyn
nelselönen med 100 kronor, eller alltså till 700 kronor. Samtidigt fast
ställdes ett tredje ålderstillägg, ävenledes å 100 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Småskolorna.
»
Avlöningsförmånerna för småskolans lärare blevo först år 1872
reglerade därigenom, att staten detta år började lämna bidrag till små-
skolekårens avlöning och vissa villkor i följd därav beträffande avlöningen
uppställdes för statsbidrags utbekommande. Statsbidrag utgick då i för
hållande till antalet lärarkrafter och utgjorde, under förutsättning att
läraren åtnjöte i årlig lön minst 150 kronor och vore med undervisnin
gen sysselsatt minst 8 månader om året, 75 kronor årligen för varje
skola. Någon bestämd minimilön blev dock ej härigenom lärarpersonalen
tillerkänd.
Genom beslut av 1875 års riksdag bestämdes, att såsom bidrag-
till avlönande av lärare eller lärarinna vid småskola samt av biträ
dande lärare eller lärarinna vid folkskola vederbörande skoldistrikt skulle,
under villkor att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbure minst
200 kronor och vore med undervisningen sysselsatt minst 8 månader av
året, åtnjuta ett årligt statsanslag av 100 kronor. Varje skoldistrikt,
som ville öka lönen för dylik lärare från 200 till 250 kronor, ägde att,
utöver vad det förut erhållit, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor
av sådan löneökning, under villkor att distriktet tillsköte en lika stor
summa.
Vid 1877 års riksdag beslöts till ifrågavarande lärarpersonal ersätt
ning för övertidsläsning utöver 8 månader av året.
1877 års riksdag bestämde, att skoldistrikt, som ville öka årslönen
för lärare eller lärarinna vid småskola från 250 till 300 kronor, ägde
att, utöver förut medgivet statsbidrag och under vissa närmare angivna
villkor, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor av denna lönetillök-
ning. Sagda bestämmelse kom genom beslut av 1880 års riksdag även
att gälla biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
lärarinnor vid mindre folkskolor.
Genom beslut av riksdagarna åren 1886 och 1887 blev på ifråga
varande lärarpersonals avlöning tillämpad samma grundsats i fråga om
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
17
proportionen mellan statens och kommunernas andelar i den kontanta avlöningen, som förut vunnit godkännande i avseende å folkskollärarnas avlöning, d. v. s. att staten skulle bidraga med 2/3 av den kontanta av löningen intill ett lönebelopp av 300 kronor.
Vid 1897 års riksdag fastställdes minimilönen till 300 kronor, var
jämte lärare berättigades att efter tio års oförvitlig tjänstgöring erhålla ett ålderstillägg av 50 kronor. Vid sistnämnda års riksdag infördes be stämmelser angående naturaförmåner, varigenom skoldistriktet ålades att förse läraren med tjänlig bostad jämte nödig vedbrand eller ersättning därför med minst 50 kronor för år.
Efter det 1900 års riksdag tillerkänt ifrågavarande lärare rätt till
ytterligare ett ålderstillägg, likaledes å 50 kronor, att utgå efter femton år, blev genom beslut av 1904 års riksdag en förhöjning av begynnelse lönen vidtagen från 300 till 350 kronor.
De högre folkskolorna.
Det inflytande på avlöningsbeloppen vid de högre folkskolorna, som
statsmakterna ägde före år 1907, från vilket år nu gällande lönereglering daterar sig, inskränkte sig till fastställande av det för vederbörande skola erforderliga statsunderstödet. Någon egentlig lönereglering för den högre folkskolans lärarpersonal hade nämligen icke blivit genomförd före sist nämnda år. 'Vid 1902 års riksdag hade visserligen fattats* beslut om viss minimiavlöning åt vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig ämnes- lärare, men i stort sett hade skoldistrikten intill år 1907 ägt full frihet att själva bestämma om lönevillkor för ifrågavarande lärare. Ofta funnos dock redan före nämnda år i de för de olika högre folkskolorna gällande, av Kungl. Maj:t godkända reglementena intagna bestämmelser även i fråga om lärarnas avlöning. Någon skyldighet att i reglementet införa sådana bestämmelser fanns emellertid icke.
De kommunala mellanskolorna.
Beslut om upprättande av kommunala mellanskolor fattades av
1909 års riksdag. Den lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda skolor, vilken fastställdes av 1911 års riksdag, innehåller de första all männa bestämmelserna i fråga om sagda lärarpersonals avlöningsför hållanden.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (AV 260.)
3
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Nu gällande löneregleringar ävensom lönefrågans allmänna
läge för de olika läroanstalternas vidkommande.
Do allmänna läroverken.
Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läro
verken daterar sig från år 1904. På sätt av den ovan lämnade kort
fattade redogörelsen framgår, kan någon verklig lönereglering för sagda
lärarpersonal knappast sägas hava ägt rum under den långa tiden mellan
år 1858 och år 1904, oaktat behovet av löneförbättring gav sig tillkänna
redan kort efter den stora regleringen vid riksdagen 1856—58.
När omsider vid 1904 års riksdag den så länge uppskjutna löne
regleringen genomfördes, medförde densamma emellertid icke den för
bättring i avlöningshänseende, som man i början väntat sig. Till grund
för Kungl. Maj:ts framställning i läroverksfrågan vid 1904 års riksdag
låg 1899 års läroverkskommittés år 1902 avgivna betänkande. I detta
betänkande var förslaget till avlöningsbelopp uppgjort på grundval av
uppgifter om levnadskostnader, av vilka de senaste voro från år 1898.
Under den tid, som förflöt mellan detta år och år 1905, då löneregle
ringen trädde i kraft, ägde en betydande böjning av den allmänna pris
nivån rum.
Under tiden före 1904 års lönereglering hade olägenheten av en
låg begynnelseavlöning delvis uppvägts av rätten att vid uppflyttning i
högre lönegrad tillgodoräkna sig extra ordinarie tjänstgöring efter vunnen
behörighet att utnämnas till ordinarie lärare. Läroverkskommittén ansåg,
att en större inskränkning av denna lönetursrätt ej vore med rättvisa
och billighet överensstämmande och föreslog med anledning därav bi
behållande av nämnda förmån. Riksdagen uttalade emellertid den åsik
ten, att lärarna vid de allmänna läroverken i tillämpliga delar borde
underkastas de villkor och förbehåll, som i senast av riksdagen beslutade
löneregleringar blivit intagna, i följd varav lärarna från och med år 1905
gingo förlustiga denna lönetursrätt.
Jämför man den år 1904 genomförda löneregleringen med läro
verkskommitténs förslag, finner man, att densamma, genom att berörda
lönetursrätt borttogs, beträffande ämneslärares avlöningsförhållanden under
den tidigare delen av deras ordinarie tjänstetid innebar en betydande
försämring av de utav läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrun-
derna.
Kung!. Maj:In nåd. proposition nr 260.
1
!)
Den genomförda löneregleringen var emellertid i sä måtto gynn
sammare för lärarna än kommitténs förslag, att lärarna fortfarande 1'ingo
uppbära avlöning i fem lönegrader, rfledan kommittén föreslagit eu in
skränkning av lönegradernas antal till fyra. Värdet av detta ålderstillägg
reducerades dock i hög grad därav, att det så sent, först efter 20 års
ordinarie tjänstgöring, kommer lärarna till godo.
Det må vidare erinras om en omständighet, som i sin mån min
skade värdet av den nya löneregleringen, nämligen den lärarna ålagda
skyldigheten att bidraga till egen pensionering.
Verkställda beräkningar giva vid handen, att ordinarie adjunkt
enligt de år 1904 fastställda och ännu gällande avlöningsgrunderna
under de första 15 åren av sin ordinarie tjänstetid är ofördelaktigare
ställd än om de av läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrunderna
varit gällande, samt att han under de första 20 åren av sin ordinarie
tjänstetid är ogynnsammare ställd än om de under åren 1901—1904
gällande avlöningsbestämmelserna fortfarande ägt giltighet.
Om sålunda 1904 års lönereglering redan i och för sig ej med
förde önskvärd förbättring av lärarnas ekonomiska villkor, ter den sig
också till sagda befattningshavares nackdel, om man skärskådar den
samma mot bakgrunden av de löneregleringar, som under i stort sett
samma tidsperiod genomfördes för andra statens tjänstemän. Man kan
säga, att läroverkslärarnas lönefråga, länge svävande, sent kom till avgö
rande, men dock för tidigt, i det densamma erhöll sin dåvarande lösning
kort före den period, under vilken avlöningarna för stora grupper av
ämbets- och tjänstemän anlagts efter en gynnsammare måttstock än den,
som varit normgivande för lärarnas lönereglering.
1904 års lönereglering måste följaktligen betecknas ej endast såsom
otillfredsställande utan även med hänsyn till de grunder, som i allmän
het tillämpats vid å senare tid vidtagna löneregleringar, såsom otids
enlig och föråldrad.
Efter genomförandet av 1904 års lönereglering har en förbättring
i avlöningsvillkoren* vidtagits endast för extra lärarnas vidkommande.
Den tillfälliga löneförbättring, som riksdagen för år 1918 beviljat läro-
verkslärarna, är endast att anse som eu provisorisk åtgärd i avvaktan
på en kommande definitiv reglering. För de detaljerade bestämmelserna
i 1904 års lönereglering ävensom för i övrigt nu gällande avlönings-
belopp och andra därmed förbundna stadgande!! och föreskrifter redogör
jag närmare i det följande.
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Högre lärarinneseminariet.
Nu gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid högre
lärarinneseminariet fastställdes vid riksdagarna åren 1904 och 1909, var
jämte vid 1914 års senare riksdag löneförbättring tillerkändes vikarie
rande lektorer vid seminariet.
Om dessa bestämmelser gäller i huvudsak vad redan anförts beträf
fande de allmänna läroverken. Det samband, som förefunnits och allt
jämt ansetts böra bibehållas mellan sistnämnda läroanstalter och högre
lärarinneseminariet, har jämväl erhållit sitt uttryck därutinnan, att vid
seminariet i stort sett äro tillämpade enahanda avlöningsgrunder, som
genom 1904 års lönereglering blevo gällande för läroverkens lärare.
Man kan sålunda även ifråga om högre lärarinneseminariet med
fog fälla det omdömet, att de för dess lärarpersonal gällande lönesatserna
redan vid den tid, då de fastställdes, voro alltför knappt tillmätta samt
att de äro otidsenliga i förhållande till nu i allmänhet gällande avlönings
grunder.
Folkskoleseminarierna.
Nu gällande lönereglering för folkskoleseminarierna daterar sig jäm
väl från år 1904. Genom senare vidtagna löneförbättringar hava vikarie
rande adjunkter ävensom åtskilliga lärare i trädgårdsskötsel erhållit något
förbättrade avlöningsförmåner.
Om nu gällande avlöningsbestämmelser för folkskoleseminariernas
lärarpersonal gäller i huvudsak vad förut sagts ifråga om de allmänna
läroverken. Förhållandena äro emellertid för seminariernas vidkommande
än mer otillfredsställande, detta beroende av andra omständigheter.
Efter det folkundervisningskommittén genom sina utredningar och
förslag förberett en reform av seminarieundervisningen, framlade Kungl.
Maj:t för 1913 års riksdag proposition angående ökade anslag till folk
skoleseminarierna. Genom att riksdagen beviljat .de av Kungl. Maj:t
äskade anslagsförhöjniugar för förstärkande av seminariernas lärarkrafter
och förbättring av deras utrustning, vilka erfordras för tillämpning av
ny undervisningsplan vid dessa, läroanstalter, har sörjts för de i dessa
avseenden nödvändiga förutsättningarna för en förbättrad seminarieunder-
visning. En icke mindre förutsättning är emellertid den lönereglering
för seminarielärarna, som i berörda proposition betecknas såsom ett
oeftergivligt villkor för en verklig reform av seminarieundervisningen.
Enligt det nyssnämnda proposition bifogade statsrådsprotokollet
uttalade dåvarande departementschefen den meningen, att det syntes
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
21
vara riktigast, att de nya lärartjänster, som vore erforderliga vid semi narierna, icke besattes med ordinarie innehavare, innan en löneförbätt ring blivit genomförd, som ifråga om dessa tjänster kunde få utöva den med densamma avsedda verkan, och att det sålunda under förhanden- varande förhållanden syntes lämpligast, att de nya lärartjänsterna tills vidare uppehölles av extra ordinarie lärare samt att de ledigförklarades och besattes med ordinarie innehavare, först sedan lönefrågan vunnit sin lösning.
Om i det föregående avlöningsförhållandena för de allmänna läro
verkens vidkommande betecknats såsom otillfredsställande och otidsenliga, kan man utan tvekan vedervåga det påståendet, att detta gäller i än högre grad beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna. Att med nuvarande lönesatser upprätthålla de krav, som efter senaste semi- minariereform måste uppställas på där anställd lärarpersonal, torde ej vara möjligt.
Nu gällande avlöningsbelopp för seminariernas lärare måste alltså
anses icke stå i överensstämmelse med de reformerade undervisnings anstalter, varom här är fråga.
Folkskolorna.
Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid folkskolorna fast
ställdes år 1906. Till detaljerna i densamma ävensom till därutinnan vidtagna ändringar av såväl definitiv som provisorisk natur återkommer jag i det följande.
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1906 års riksdag var närmast
föranlett av en utav centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar- förening gjord framställning. På sätt av det propositionen bifogade ut draget av statsrådsprotokollet framgår, förklarade sig föredragande depar tementschefen beträffande omfånget av den då ifrågasatta löneförbätt ringen helst hava önskat kunna förorda ett förslag i fullständig överens stämmelse med vad som blivit av centralstyrelsen begärt. Finansiella skäl gjorde emellertid sådant omöjligt, och departementschefen hade där för nödgats stanna vid förordandet av ett förslag, som ej ägde samma räckvidd.
Jämväl om folkskollärarnas lönereglering gäller, att den inträffade
vid en tidpunkt, som omedelbart föregick den löneregleringsperiod, vilken inleddes genom reglering av avlöningsförhållandena för statskontoret och kommunikationsverken m. fl. Vid folkskollärarnas lönereglering tilläm pades ej samma grunder som vid de löneregleringar, vilka vidtagits efter
22
Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
nämnda tidpunkt, och ifrågavarande lärare komrno sålunda att bliva
stående på en relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka
de på grund av sin utbildning och sitt arbete borde vara jämnställda i
avlöningshänseende.
Eu jämförelse mellan folkskollärare och vissa grupper av tjänste
män vid kommunikations verken giver vid handen, att de förra kommo
att intaga eu i avlöningshänseende synnerligen ogynnsam ställning. De
blevo icke blott sämre ställda än de studentbildade och realskolebildade
tjänstemännen vid dessa verk, vilkas utbildning är närmast jämförlig
med eller underlägsen folkskollärarnas, utan även sämre avlönade än
liera tjänstemannagrupper utan högre kompetens än genomgången folk-
skolekurs. De manliga folkskollärarna blevo sålunda, trots den tid och
de kostnader deras utbildning krävde, i avlöningshänseende sämre ställda
än exempelvis linjeförmän, reparatörer och stationsförmän vid telegraf
verket, postiljoner och postvaktmästare vid postverket samt banmästare
av l:a och 2:a klass, tågmästare, vagnförmän och stationsmästare å 5:e
och 6:e klassens stationer vid statens järnvägar. De blevo i avlönings
hänseende närmast jämnställda med stationsbiträden vid telegrafverket
samt följande tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar: lokomo-
tiveldare, vagnskötare, förrådsförmän, maskin- och pannskötare samt
stationsmästare å 7:e klassens stationer.
Bedan denna jämförelse angiver, att om gällande avlöningsbestäm-
nielser för folkskollärarna kan fällas samma omdöme som i fråga om
förut omnämnda lärarkårer.
Kommer härtill vidare de förhöjda levnadskostnaderna, vilka även
frånsett nuvarande exceptionella förhållanden visat sig i hög grad känn
bara i synnerhet för redan förut svagt avlönade befattningshavare, de
ökade kostnader, lärarna måste vidkännas för sin egen utbildning, den
snabba utveckling, som skolväsendet i många avseenden på senare tiden
undergått, och de därav betingade större krav, som måste ställas på
lärarna, måste man beteckna nu gällande lönesatser, med hänsyn till
förhållandena, sådana de nu gestalta sig, såsom föråldrade.
Småskolorna.
Nuvarande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid småskolor
och mindre folkskolor ävensom biträdande lärare vid folkskolor härröra
från år 1908. Beträffande begynnelseavlöningen, som då fastställdes till
500 kronor, anförde föredragande departementschefen enligt det proposi
tionen i ämnet bifogade utdraget av statsrådsprotokollet, att när han
Kung!. MajUs nåd. proposition nr 260.
stannat vid detta belopp, det ieke vore därför, att icke ett ännu något
högre belopp skulle komma det verkliga behovet närmare, utan med
föranledande av hänsynen till det allmännas ekonomi.
Om sålunda redan vid denna tidpunkt den föreslagna och av riks
dagen godtagna avlöningen för småskollärarkåren ansågs ej motsvara det
verkliga behovet, måste detta i ännu högre grad giilla för nuvarande
förhållanden.
Till de detaljerade föreskrifterna i nu gällande avlöningsbestäm-
melser återkommer jag i det följande.
2
.">
De högre folkskolorna.
På sätt ovan erinrats, daterar sig nuvarande lönereglering för de
högre folkskolornas lärarpersonal från år 1907. Det förslag, som av
Kung!. Maj:t detta år framlades för riksdagen, var närmast föranlett av
en från 1905 års riksdag avlåten skrivelse, vari riksdagen begärde ut
redning och förslag ifråga om förbättrade lönevillkor för lärarna vid de
högre folkskolorna. I nämnda skrivelse gav riksdagen uttryck åt den
uppfattningen, att den högre folkskolans lärare borde komma i åtnjutande
av åtminstone samma löneförmåner, som då tillkomme de bättre av
lönade inom lärarkåren vid den egentliga folkskolan. Till samma upp
fattning anslöt sig Kungl. Maj:t i det förslag till lönereglering för ifråga
varande lärarpersonal, som förelädes 1907 års riksdag och jämväl blev
av riksdagen antaget.
De kommunala mellanskolorna.
Såsom i det föregående erinrats, reglerades avlöningsförhållandena
för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna vid 1911 års riks
dag. Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till nämnda års riksdag var
närmast föranledd av en utav 1909 års riksdag avlåten skrivelse. I denna
skrivelse framhöll riksdagen å ena sidan, att såväl kompetensfordringar
som avlöningsförmåner borde avvägas med hänsyn därtill, att den kom
munala mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma plan
som realskolans och dess examen bliva fullt likvärdig med examen vid
realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna icke finge ställas så,
att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för ordinarie an
ställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan
deras reella kompetens prövats av överstyrelsen för rikets allmänna läro
verk, vinna anställning vid kommunala mellanskolor.
24
Vid framläggande för 1911 års riksdag av förslag till löne- och
pensionsreglering för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal utgick
föredragande departementschefen i anslutning till riksdagens skrivelse
närmast från de för de högre folkskolornas lärare gällande bestämmelser
i nämnda hänseende, dock med hänsyn tagen till olikheten mellan de
båda skolarterna i fråga om årlig undervisningstid och lärarnas under-
visningsskyldighet. Då emellertid departementschefen ansåg det nödigt,
att kompetensen för anställning vid kommunal mellanskola underginge
en icke oväsentlig skärpning utöver de för anställning vid högre folk
skola gällande kompetensfordringar, ansågos dessa skärpta kompetens
fordringar kräva en motsvarande höjning i avlöningen.
Vidare ansåg departementschefen det önskvärt, att lärare, vilka
förvärvat behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, måtte
kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Ville man tillförsäkra
de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, så finge
man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet toge anställning vid kom
munal mellanskola mera som en övergångsplats. Man finge därför nöja
sig med att ställa det så, att sådana lärare kunde finna det fördelaktigt
för det första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare
att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år.
Kungl. Maj:ts med ledning av dessa synpunkter uppgjorda förslag-
till avlöning för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor vann riks
dagens bifall.
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
Lärarlönenämnden.
De otillfredsställande förhållanden, som känneteckna ovan berörda
löneregleringar, hava också medfört, att tiden efter deras fastställelse ej
blev, såsom man eljest haft anledning förvänta, en tid av lugnt och ostört
arbete, utan i stället, på grund av lärarnas bekymmersamma ekonomiska
villkor, inledningen till eu period av omfattande lönerörelser inom nästan
samtliga de kårer, varonr här är fråga. Det dröjde ej länge, efter det de
nu gällande löneregleringarna vunnit godkännande, förrän yrkanden fram-
kommo, som ej endast inneburo partiella löneförbättringar för olika lärar
grupper utan även avsågo en mer eller mindre genomgripande revision
av de nuvarande lönesystemen.
I fråga om de allmänna läroverken vill jag endast erinra därom,
att framställningar inkommo, bland andra, från svenska lärarsällskapet
angående revision av gällande lönestater (år 1910), från åtskilliga lärare
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
angående lektorernas löneförmåner (år 1910), från vissa rektorer angå ende ändrade bestämmelser beträffande rektorernas avlönings- och pen sionsförmåner (år 1910), från åtskilliga rektorsämbeten angående ortstill- lägg till lärarna i Norrland (åren 1909 och 1910), från ämneslärarinnor vid statssamskolor angående behörighet till adjunktsbefattningar (år 1910), från teckningslärare angående ny lönereglering för teckningslärare (år 1910), från vissa rektorer angående avlöningsförhöjning för rektorer och ordinarie lärare vid pro vår släroverken (år 1912), från gymnastiklärare angående deras avlöningsförhållanden (år 1908), från svenska musiklärar- sällskapet angående musiklärarnas avlöningsförhållanden (år 1913) o. s. v.
Beträffande högre lärarinneseminariet gjordes år 1913 från rektor
och lektorer vid nämnda seminarium framställning angående förbättrade avlöningsförmåner.
Yad angår folkskoleseminarierna må särskilt erinras om det av folk-
undervisningskommittén år 1911 framlagda förslag angående omreglering av seminarielärarnas avlöningsförhållanden. För seminariernas vidkom mande må vidare framhållas petitioner från vissa rektorer ° angående ändrade bestämmelser rörande rektorernas pension (år 1910), från svenska seminarielärarföreningen om löne- och pensionsreglering för lärarna i trädgårdsskötsel (år 1911), från övningsskollärare angående lönereglering (år 1913) m. fl.
I fråga om lärarpersonalen vid folk- och småskolor må erinras
om flera av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorda framställningar angående nämnda personals avlöningsförhållanden (åren 1909, 1912 och 1914), vidare om framställningar från vissa pen sionerade lärare angående förbättrade pensionsvillkor (år 1912), från cen tralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund angående lönereglering- för folkskollärarinnor (år 1912), från föreningen Svenska folkskolans vänner angående småskollärarinnornas avlöningsförhållanden och rätts liga ställning (år 1914) o. s. v.
Till förmån för lärarkårerna vid de högre folkskolorna och de
kommunala mellanskolorna gjordes framställningar såväl från vissa rek torer vid dessa läroanstalter (år 1914) som från Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförening (samma år).
Redan den 5 juli 1912 fann emellertid Kungl. Maj:t, med hänsyn
bland annat.till vad som anförts i åtskilliga då inkomna framställningar av nu angiven art, anledning uppdraga åt en utredningsnämnd den s. k. lärarlönenämnden, i det följande kallad nämnden att efter verk ställd undersökning framlägga förberedande förslag till ny löne- och pen- sionsreglering för lärarpersonalen dels vid rikets allmänna läroverk där-
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (AV 260.) 4
26
vid även frågan om kvinnors anställning i utsträckt omfattning vid dessa
läroanstalter borde tagas i betraktande — dels vid folk- och småskolorna,
dels ock, i den mån förhållandena därtill kunde föranleda, vid med förut
nämnda skolor närbesläktade läroanstalter. Till ordförande i nämnden
föroi dnades förutvarande statsrådet, kanslirådet, numera överdirektören
P. E. Lindström samt till ledamöter ledamoten av riksdagens första kam
mare, lektorn J. F. Nyström, läroverksadjunkten A. Holkers, ledamoten
av riksdagens första kammare, läroverksadjunkten O. Olsson, tecknings-
läraren K. H. Segerborg, seminarieadjunkten Anna Sörensen, dåvarande
ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren, sedermera under
visningsrådet N. O. Bruce, folkskolläraren S. Nylund, folkskollärarinnan
Mathilda Persson och småskollärarinnan Anna Olsson.
Vid avgivande av förslag rörande lärarlönenämndens tillsättning
anförde dåvarande departementschefen, att vid en förestående reglering
av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner spörsmålet om för
hållandet mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares avlöningsför
måner måste komma under övervägande. Detta hade, yttrade departe
mentschefen, sin naturliga förklaringsgrund däri, att på undervisnings-
omiådet det kvinnliga arbetet blivit ej blott till omfattning utan ock i
betydelse mera likvärdigt med det manliga än på de flesta andra verksam
hetsfält, vadan nämnda spörsmål här blivit mera brännande och mera
svårt att undanskjuta än annorstädes.
Vidare framhöll departementschefen, att i åtskilliga av de vid till
fället föreliggande underdåniga framställningarna ifrågasatts en sådan
omläggning av hittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle
fastställas enligt somliga två löneplan, ett för familjeförsörjare och ett
för icke-familjeförsörjare, enligt andra åter tre löneplan, ett för familje-
försörjande manliga lärare, ett annat för icke-familjeförsörjande man
liga lärare och ett tredje för kvinnliga lärare.
De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, vore enligt
departementschefens mening i så måtto av mera sammansatt natur, än
lönefrågor i allmänhet plägade vara, att de innefattade önskemål icke
blott om högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, av
sedda att skipa större rättvisa än hittills varit rådande mellan skilda
grupper av löntagare, framföi' allt mellan de manliga och kvinnliga.
Den 31 oktober 1914 avgav lärarlönenämnden förslag till löne-
och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, folk- och småskolor’
högre folkskolor samt kommunala mellanskolor. Vid avgivande av nämnda
förslag har nämnden jämväl tagit ståndpunkt till de spörsmål, vilka, på
K in tgl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kanyl. Maj:t.i nåd. proposition nr ‘260.
27
sätt omförmälts, angivits såsom önskvärda att tagas under övervägande
vid prövning av själva lönefrågan. Till nämndens förslag, såväl i vad
det avser de mera allmänna och principiellt lönetekniska spörsmålen som
i vad det avser de i detalj utformade bestämmelserna, återkommer jag
närmare i det följande.
Lönefrågans ytterligare behandling.
Sedan sålunda nämnden avgivit sitt omförmälda lönereglerings-
förslag, blev detta förslag remitterat till ett antal olika myndigheter.
De myndigheter, vilka avgivit infordrade utlåtanden över nämnda förslag,
äro följande: läroverksöverstyrelsen, som i sin ordning infordrat yttran
den från lärarkollegierna vid de allmänna läroverken, högre lärarinne
seminariet och de kommunala mellanskolorna; folkskolöverstyrelsen, som
i sin ordning infordrat yttranden från lärarkollegierna vid folkskolesemi-
narierna och lärarpersonalen vid de högre folkskolorna; samtliga dom
kapitel och Stockholms stads konsistorium, vilka i sin ordning infordrat
yttranden från vederbörande folkskolinspektörer; samtliga Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länen, vilka i sin ordning infordrat yttranden från
styrelserna för vederbörande statssamskolor och högre folkskolor; direk
tionen över Stockholms stads undervisningsverk; socialstyrelsen; inspek
tören för teckningsundervisningen; musikaliska akademien; direktionen
över gymnastiska centralinstitutet; direktionen över folkskollärarnas pen-
sionsinrättning.
Härjämte bereddes tillfälle åt vissa föreningar att yttra sig över
förslaget, nämligen läroverkslärarnas riksförbund, svenska extralärarför-
bundet, svenska seminarielärarföreningen, Sveriges kommunala ungdoms
skolors lärarförening, centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar-
förening, Sveriges folkskollärarinneförbund samt folkskolans vänner.
Dessutom inkommo till Kungl. Maj:t i anledning av lärarlöne-
nämndens omförmälda förslag utlåtanden och framställningar från vissa
korporationer och sammanslutningar, nämligen Stockholms lärarsällskap,
teckningslärarnas riksförbund, svenska gymnastiklärarsällskapet, svenska
musiklärarsällskapet, akademiskt bildade kvinnors förening, föreningen
G. C. T. samt Fredrika-Bremerförbundet.
Lärarlönenämndens förevarande förslag ävensom samtliga ovan
nämnda över detsamma avgivna utlåtanden överlämnades sedermera till
löneregleringskommittén, vilken genom remiss den 3 september 1915 fick
28
sig anbefallt att avgiva utlåtande i ämnet. För ifrågavarande ärendes
behandling förordnade Kungl. Maj:t såsom särskilda ledamöter i kom
mittén rektorn A. Nordfelt och ledamoten av riksdagens andra kammare,
folkskolläraren E. Kristensson. Efter det ärendet sålunda hänskjutits till
löneregleringskommittén, har till Kung]. Maj:t ingivits ett avsevärt antal
utlåtanden och framställningar, avseende lönereglerings- och därmed sam
manhängande frågor. Jämväl sistberörda utlåtanden och framställningar
hava genom särskilda remisser överlämnats till nämnda kommitté för
att tagas i övervägande i samband med prövning av lärarlönenämn-
dens förslag.
Den 21 februari 1918 har löneregleringskommittén avgivit betänkande
i ämnet. I detta betänkande redogör kommittén i korthet dels för såväl
nu gällande bestämmelser i förekommande frågor som nämndens förslag
jämte inom nämnden förefintliga olika meningar i vissa stycken, dels för
sådana över nämndens förslag direkt avgivna utlåtahden, vilka kommittén
ansett sig böra särskilt uppmärksamma, dels ock för de genom särskilda
remisser till kommittén överlämnade framställningar. Vad angår ovan
nämnda över nämndens förslag direkt avgivna utlåtanden, har kommittén
utarbetat och till trycket befordrat en sammanfattning av samtliga dessa;
och har jag vid sådant förhållande ej ansett mig böra i detta samman
hang närmare redogöra för sagda utlåtanden utan inskränker mig att
här hänvisa till nämnda sammanfattning. Jag upptager i det följande
endast de utlåtanden, vilka synas mig förtjänta av uppmärksamhet, lika
som jag ock i sammanhang härmed omnämner de särskilda framställ
ningar, vilka under lönefrågans senare skeden ingivits till Kungl. Maj:t.
^ id framläggande av mitt förslag följer jag den uppställning, som
föreligger i löneregleringskommitténs utlåtande och vilken i sin tur jäm
väl legat till grund för lärarlönenämndens omförmälda betänkande.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 200.
29
Kap. I. Behovet av löneförbättring.
Lärarlönenämnden inleder sitt betänkande i ämnet med vissa utta
landen i fråga om behovet av en löneförbättring för de olika lärarkårer, vilkas avlöningsförhållanden nämnden anser böra underkastas revision. Därvid erinras till en början, hurusom år 1907, då löneförhållandena för statskontorets tjänstemän senast reglerades, kunde betraktas såsom gränsskillnaden mellan den löneregleringsperiod, som tog sin början i slutet av 1870-talet, och den nu pågående löneregleringsperioden; att så väl läroverkslärarna som folkskollärarna fått sina löner reglerade, de förra år 1904 och de senare år 1906, alltså kort före år 1907, då löne förhållandena för statskontorets tjänstemän senast reglerades, samt huru som i anledning av de nya löneprinciper, som därvid och vid följande löneregleringar kommit i tillämpning, nämnda lärare blivit stående på eu relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka de borde i avlö- ningshänseende vara jämnställda. Detsamma gällde, enligt nämndens mening, de lärarkårer, för vilkas avlöningsförhållanden läroverkslärarnas och folkskollärarnas avlöningar vore normerande.
Med hänsyn till stegringen av levnadskostnaderna finner nämnden
det vara naturligt, att olika lärarkårer och lärargrupper funnit sig föran låtna att jämförelsevis kort tid efter det de erhållit sina senaste lönereg leringar framställa yrkanden om snar revision av dessa och om att där vid erhålla lönesatser, vilka stode i överensstämmelse med dåmera rådande levnadskostnader och gjorde dem i ekonomiskt avseende fullt likställda med jämförliga tjänstemannakårer. Nämnden har ansett sig böra sär skilt betona detta till bemötande av den invändningen, att lärarna fått sina löneförhållanden reglerade så nyligen, att de icke nu kunde göra anspråk på en ny lönereglering.
Nämnden angiver vidare de särskilda omständigheter, som enligt
dess mening tala för en revision av gällande avlöningsförhållanden för de olika lärarkårerna.
Lärarlöne
nämnden.
30
Löneregle
ringskom
mittén.
Löneregleringskommittén har icke funnit anledning till några vä
sentliga erinringar mot vad nämnden anfört i fråga om behovet av en
löneförbättring för de lärarkårer, om vilka i det följande är fråga. Utan
att dock kunna godtaga samtliga de motiv, som av nämnden andragits
till stöd för ett behov i förevarande avseende, anser kommittén sådana
omständigheter löreligga, som till fullo ådagalägga nödvändigheten av
genomgripande omregleringar av avlöningsförhållandena för ifrågavarande
lärarkårer.
Vidare erinrar kommittén därom, att behovet av eu löneför
bättring redan genom statsmakternas åtgöranden såtillvida behjärtats,
som riksdagen i anledning såväl av Kungl. Maj:ts därom gjorda fram
ställningar som av enskilda inom riksdagen väckta motioner beviljat till
fällig löneförbättring åt samtliga förevarande lärarkårer. Så har en till
fällig löneförbättring beviljats för lärarpersonalen vid folk- och småskolor
för åren 1916, 1917 och 1918, för lärarpersonalen vid högre folkskolor
för åren 1917 och 1918 samt för lärarkårerna vid de allmänna läro
verken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de kommu
nala mellanskolorna för år 1918.
Under framhållande att kommittén följaktligen saknade anledning
att närmare än nu skett ingå på spörsmålet om behovet av lönereglering
för ifrågavarande lärarkårer — vilket behov torde genom riksdagens åt
göranden och uttalanden få anses konstaterat — säger sig kommittén
emellertid vilja i detta sammanhang i korthet angiva den allmänna stånd
punkt i avseende å de särskilda avlöningsbeloppens beräknande, vilken
kommittén ansett sig böra intaga vid bedömande av föreliggande löne
frågor.
Det har ej synts kommittén möjligt att vid de löneregleringar, som
måste under nu rådande förhållanden äga rum, taga hänsyn till penning
värdets nuvarande ställning eller till förhandenvarande exceptionella läge,
än mindre att anpassa avlöningar efter förhållanden, vilka kunna antagas
i en framtid inträffa men vilka för närvarande undandraga sisr vane be
dömande.
_ Den säkraste utgångspunkten i fråga om de statstjänare, vilkas
lönefrågor i detta ärende äro föremål för kommitténs prövning, anser
kommittén fördenskull vara den att ställa de avlöningsförmåner, som
må böra förordas, i viss relation till de avlöningar, som nu enligt stat
äro fastställda för andra statens befattningshavare av olika kategorier.
Härvid torde naturligen hänsyn jämväl böra tagas till den tillfälliga löne
förbättring, vilken riksdagen såsom ett provisorium redan beviljat olika
lärarkårer.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
Kiinyl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.
:w
Då kommittén sålunda för de statsanställda befattningshavare, om vilka
nu är fråga, föreslår avlöningsbelopp, som äro ställda i visst förhållande till vad för närvarande i ordinarie avlöningar utgår till statstjänstemän i allmänhet, förutsätter kommittén, att de förra ävenledes må komma i åtnjutande av den ytterligare löneförbättring, vilken i form av krigstidstill- lägg eller krigstidshjälp eventuellt kan komma statens tjänstinnehavare i allmänhet till del.
Från en dylik förutsättning kan man enligt kommitténs mening däre
mot icke utgå, då det gäller fastställande av kontanta avlöningsförmåner för de kommunalt anställda befattningshavare, vilkas lönefrågor i detta samman hang jämväl äro föremål för kommitténs behandling. Visserligen bestrides sistnämnda tjänstinnehavares avlöning till den långt övervägande delen av statsmedel, och det är huvudsakligen endast formerna för deras anställning, som göra dem till vederbörande kommuners tjänstemän. Dessa omständig heter skulle till äventyrs kunna tala för ett jämnställande av dem med de statsanställda befattningshavarna i förevarande avseende. Men de betrak tas dock såväl från kommunernas egen sida som av den gängse uppfatt ningen i övrigt alltjämt såsom kommunernas befattningshavare, varjämte må erinras, att de utav kommunerna förses med bostad och bränsle in natura eller ersättning härför och, vad landsbygden angår, ofta med planteringsland, ett förhållande, som bidrager att göra penningvärdets fall mindre tryckande för dem än andra, som icke äro i åtnjutande av dessa förmåner.
Vid bedömande av de avlöningsbelopp, som nu må böra förordas
för de kommunalt anställda befattningshavarna säger sig kommittén alltså hava tagit hänsyn till å ena sidan, att krigstidstillägg eller krigstidshjälp ej för närvarande utgår till dem, å andra sidan att en väsentlig och all män höjning av deras nuvarande avlöningar synes erforderlig. Huruvida även med de avlöningsbelopp, som kommittén föreslår för de kommunalt anställda lärarna, dessa i framtiden må kunna ifrågakomma till erhållande av krigstidstillägg eller krigstidshjälp från staten är ett spörsmål, som under förhandenvarande förhållanden kommittén finner undandraga sig dess bedömande.
I sitt betänkande har lärarlönenämnden framhållit, hurusom de
Departe-
yrkanden, som från olika lärarkårers sida framställts angående förbätt- mcntsche/en-rade avlöningsförhållanden, vore enligt nämndens mening fullt berätti gade. De myndigheter och korporationer, vilka yttrat sig över nämn dens betänkande, hava ytterligare understrukit behovet av en genomgå-
32
pande lönereglering, och från löneregleringskommitténs sida hava några
erinringar i detta avseende icke framställts.
Även från riksdagens sida hava uttalanden i omförmälda syfte
gjorts. Sålunda anslöt sig 1915 års riksdag till statsutskottets uttalade
förväntan, att de då fattade besluten om särskilda tillfälliga lönetillägg
åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor ej borde föranleda dröjsmål
med framläggande för riksdagen av förslag om definitiv lönereglering för
kåren i fråga, och i liknande sammanhang uttalade 1916 års riksdag sin
förväntan, att ett förslag om fullständig lönereglering inom en snar fram
tid bliver för riksdagen förelagt.
Av den kortfattade redogörelse, jag i det föregående gjort angå
ende lönefrågans nuvarande läge för de olika lärarkårernas vidkommande,
torde framgå, att samtliga nu gällande avlöningsbestämmelser för nämnda
kårer äro i mer eller mindre grad otidsenliga och föråldrade, samt att
jag följaktligen finner ett starkt behov föreligga av en genomgripande
förbättring av lärarnas ekonomiska villkor.
Det förslag, som i ämnet nu avgivits av löneregleringskommittén,
är till sina huvudgrunder och allmänna principer i stort sett enhälligt.
Endast i vissa ej alltför väsentliga detaljpunkter hava inom kommittén
avvikande meningar gjorts gällande. Kommitténs förslag synes mig
vara av en sådan beskaffenhet, att en på detsamma grundad framställ
ning torde kunna avlåtas till riksdagen. I det jag sålunda i det stora
hela uttalar min anslutning till kommitténs förslag, har jag emellertid i
en och annan punkt ansett mig böra avvika från detsamma. Härtill
återkommer jag i det följande.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr tidt t.
33
Kap. II. Allmänna avlöningsgrunder.
A.
Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare.
I anslutning till det yttrande, som av dåvarande departementsche
fen gjordes vid tillsättande av lärarlönenämnden (sid. 26) har nämnden
till behandling upptagit frågan om särskilda lönetillägg åt familjeför
sörjare.
Nämnden redogör till en början för den under senare åren fram
förda s. k. behovsprincipen, vars innebörd är, att befattningshavare, som
är familjeförsörjare, skall åtnjuta högre avlöning än befattningshavare,
som icke är familjeförsörjare.
Mot nämnda princip hade uppställts principen: lika arbete, lika lön,
vilken princip i allmänhet ansåges ligga till grund för statens nuvarande
avlöningsväsen.
Nämnden erinrar emellertid, att för närvarande betalningen för en
och samma statstjänst kunde växla avsevärt, beroende på befattnings
havarens rent personliga förhållanden. Sådana olikheter i avlöningen
betingades av en hel del efter hand införda avlöningsformer, såsom ålders-
tillägg, ålderdomspension, invaliditetspension, reliktpension, avlöning under
sjukdom m. m., av vilka somliga finge del, andra icke. Nämnden anser,
att särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare vore lika mycket eller
lika litet som nämnda avlöningsformer stridande mot principen: lika ar
bete, lika lön.
Enligt nämndens mening vore kravet på särskilt avlöningstillägg åt
familjeförsörjare i grunden av samma natur som de i statens löneregle
ringar tillgodosedda kraven på underhåll under sjukdom, högre avlöning
för äldre tjänstemän, tjänstepension och reliktpension, av vilka förmåner
somliga komme i åtnjutande, andra icke. Frågan vore sålunda, huruvida
till de omständigheter, som för närvarande betingade variationer i avlö
ningen, jämväl skulle läggas familjeförsörjningen, eller, som saken ock
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. {Nr 260.)
5
Lärarlöne
nämnden.
34
Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
kunde uttryckas, huruvida till övriga, statstjänare ålagda försäkringar
även skulle läggas familj eförsäkring. Den fråga, behovsprincipen sökt
att lösa, vore icke en fråga om avlöningens storlek, utan om avlöningens
fördelning.
Nämnden undersöker därefter vad som i detta sammanhang borde
förstås med familjeförsörjare och kommer därvid till det resultat, att, om
familjetillägg skulle införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg endast
borde tillgodokomma familjer med barn.
Beträffande frågan, i vilken omfattning principen om särskilda löne
tillägg åt familjeförsörjare borde tillämpas, anför nämnden, bland annat,
att, enligt nämndens statistik rörande manliga ordinarie folkskollärare och
manliga småskollärare, år 1912 funnes inom dessa kårer 3,125 familje-
försörjande män och 2,278 icke-familjeförsörjande män. Om man antoge,
att en lärares merkostnad för familjeförsörjning i genomsnitt uppginge
till 400 kronor om året, skulle vid tillämpningen av grundsatsen om lö
nens bestämmande med hänsyn till familjeförsörjarnas behov statens år
liga utgifter för de nämnda manliga lärarnas avlöning bliva 400X2,278,
d. v. s. över 900,000 kronor större, än om den ifrågasatta nya principen
tillämpades. Sammanräknades både män och kvinnor inom nämnda kårer,
skulle hela antalet familjeförsörjare uppgå till 3,226 och hela antalet
icke-familjeförsörjare till 15,872. Om man nu vid dessa kårers löne
reglering skulle, utan att fördela lönen med hänsyn till familjeförsörj
ning, sätta lönen så högt, att familjeförsörjarna erhölle en fullt tillräck
lig inkomst, skulle detta kosta staten 400X15,872, d. v. s. över 6
x/3
millioner kronor om året mera, än om den nya löneprincipen tillämpades.
Av den verkställda utredningen drager nämnden den slutsatsen,
att ju större en kår vore, desto svårare vore det att, utan lönens för
delning med hänsyn till familjeförsörjning, för kåren åstadkomma en
lönereglering, vid vilken såväl familjeförsörjarnas intressen som ock sta
tens ekonomiska intressen på en gång behörigen tillvaratoges. Vid en
sådan konflikt bleve det i allmänhet familjeförsörjarnas intressen, som
finge stå tillbaka. Korteligen, folk- och småskollärarkåren kunde icke
erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeför
sörjarnas behov av en anständig bärgning, med mindre löneregleringen
byggdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeför
sörjning.
Enligt nämndens mening angåve sålunda principen om särskilda
lönetillägg åt familjeförsörjare den enda utväg, på vilken man under nu-
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
öf>
varande förhållanden kunde komma till en för folk- och smäskollärarna
fullt tillfredsställande lönereglering.
I fråga om läroverks- och seminarielärarna ställde sig enligt nämn
dens uppfattning saken på ett annat sätt. Dessa kårer vore jämförelsevis
små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna, vadan frågan om
den nya löneprincipens tillämpning vid de förra kårernas lönereglering
icke på långt när hade den statsfinansiella betydelse, som då det gällde
folk- och småskollärarna.
Vidare vore avlöningarna vid de allmänna läroverken och folkskole-
seminarierna i allmänhet högre än vid folk- och småskolor, vadan behovet
av särskilda familjetillägg syntes vara mindre vid de förra läroanstal
terna än vid de senare.
Härtill komme, att läroverks- och seminarielärarna i förhållande
till övriga statstjänstemanuakårer intoge eu mindre isolerad ställning än
folk- och småskollärarkåren, vadan den nya löneprincipen svårligen kunde
tillämpas på de förra utan att draga med sig konsekvenser. Om den
nya löneprincipen skulle tillämpas vid reglering av lönen för statstjän
stemän, borde den enligt nämndens mening införas på en gång utefter
hela linjen.
Vidkommande lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kom
munala mellanskolorna anser nämnden, på anförda skäl, att dessa i be
rörda hänseende böra jämnställas med folkskollärarna.
Nämnden kommer alltså till det resultat, att den nya löneprin
cipen bör tillämpas på de kommunalt anställda lärarna men icke på de
statsanställda.
Sin uppfattning om de närmare villkor och bestämmelser, som böra
stadgas i fråga om åtnjutande av familj etillägg, sammanfattar nämnden i
följande förslag till bestämmelser angående grunderna för familj etillägg:
Där i lönereglering, som av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställts,
avlöningsformen familj etillägg förekommer, skall sådant lönetillägg utgå
enligt nedan angivna grunder, ankommande det på Kungl. Maj:t att ut
färda de närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder
må finnas erforderliga.
1. Rätt till familj etillägg tillkommer ordinarie manlig befattnings
havare samt ordinarie kvinnlig befattningshavare, vars man är död, under
förutsättning att befattningshavaren har eget äkta barn, som är ogift och
icke uppnått 21 års ålder.
Har ordinarie manlig eller kvinnlig befattningshavare, vars äkten-
36
skap ^ upplösts genom skilsmässa, eget äkta barn, som är ogift och icke
uppnått 21 års ålder, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida
rätt till familjetillägg skall tillkomma befattningshavaren.
2. Befattningshavare, som äger rätt till familj etillägg, skall erhålla
ett familj etillägg, därest han har ett sådant barn, som i punkt 1 säges;
två familj etillägg, därest han har tre sådana barn, och tre familj etillägg,
därest han har fem sådana barn.
3. Varder befattningshavare, som åtnjuter familjetillägg, pensio
nerad, äger han enahanda rätt till familjetillägg, som tillkommer ordi
narie befattningshavare.
4. Kvinnlig befattningshavare, som för barn uppbär pupillpension
från offentlig änke- och pupillkassa, äger att som familjetillägg erhålla
endast vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan beloppet
av det eller de familjetillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära,
och beloppet av den hennes barn tillkommande pupillpension.
5. Familjetillägg utgår från och med kalenderåret näst efter det,
varunder rätten till tillägget inträtt, till slutet av det kalenderår, under
vilket rätten till lönetillägget upphört.
6. Familjetilläggen utgå efter kalenderår.
7. Är befattningshavare tjänstledig på grund av styrkt sjukdom,
äger han åtnjuta honom eljest tillkommande familjetillägg; är befatt
ningshavare tjänstledig av annan anledning, ankommer det på Kungl.
Maj:t, huruvida familjetillägg skall under tjänstledigheten till honom utgå.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Vid nämn-
j förevarande
dens förslag ,. n
fogade sär -
yttranden
fråga äro vid nämndens förslag fogade särskilda
sfcilda ytt
randen.
dels av herr Per Elof Lindström, som omnämner, att han vid nämn
dens diskussioner framfört den tanken,' att vid statsläroverk anställd ordi
narie lärarinna, som vore änka och hade barn under 21 år, skulle komma
i åtnjutande av ett familjetillägg å ett mindre belopp, exempelvis 400
kronor om året för kvinnlig läroverksadjunkt;
dels av herr Sven Nylund, som anser, att ett av de föreslagna
familj etilläggen borde utgå såsom giftermålstillägg och de två övriga
såsom barntillägg, exempelvis efter tillkomsten av andra och fjärde bar
net (fröken Anna Olsson har förklarat sig i huvudsak instämma i herr
Nylunds yttrande);
dels ock av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda
nämndens förslag om tillämpningen av principen om särskilda lönetillägg
åt familjeförsörjare jämväl på lärarna vid de högre folkskolorna och vid
de kommunala mellanskolorna.
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
- >?
I likhet med nämnden anser löneregleringskommittén, att den ifråga-
Loneregle-
varande löneprincipen ej bör komma till användning beträffande statsan- ^utén" ställda lärare. Skulle det över huvud befinnas från statens sida sett ända målsenligt att för dess tjänstinnehavare tillämpa principen om särskilda av- löningstillägg åt familjeförsörjare, anser kommittén detta spörsmål böra underkastas en ingående utredning; och därest denna löneprincip even tuellt skulle visa sig förtjänt av beaktande, synes den böra på en gång genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone väsent liga delar därav och ej, mera försöksvis, allenast inom vissa grenar av statstjänsten.
Då kommittén funnit en allmän och väsentlig förhöjning av de
kommunalt anställda lärarnas avlöning påkallad och följaktligen föror dar en sådan, har kommittén så mycket mindre ansett tillrådligt att i nämnda syfte för de ifrågavarande lärarna tillstyrka omförm älda löne princip, som därigenom uppenbarligen skulle föregripa den allmänna utredning, vilken kommittén anser böra föregå ett eventuellt införande av samma princip.
En sådan utredning har kommittén funnit så mycket mera nöd
vändig, som ifrågavarande princips utformande i detalj visat sig vara föremål för delade meningar beträffande ett flertal frågor. Dit höra, bland annat, frågorna om giftermålstillägg i stället för ett av barn- tilläggen, om den av barnen uppnådda ålder, vid vilken tilläggen skulle upphöra att utgå, eller om deras eventuella utgående oberoende av bar nens ålder, om tilläggens åtnjutande efter lärarens pensionerande samt om deras förhållande till ålderstilläggen och avlöningen i övrigt.
Lärarlönenämndens förslag i fråga om särskilda avlöningstillägg åt DeP^H'
familjeförsörjare söker förverkliga den enligt min mening riktiga grund-men sc eJm‘ satsen, att man bör på ett bättre sätt tillgodose växlingarna i levnads- behoven — i synnerhet den försörjningsplikt, som kan åligga löntagaren —- och därefter jämka avlöningsförmånerna. Förslaget kan jämväl bereda större möjlighet att rättvist avväga lönebeloppen mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare än eljest tillämpade avlöningssystem.
Den av nämnden föreslagna löneprincipen har också tillvunnit sig
erkännande från olika håll i det offentliga meningsutbytet. Att principen i fråga om de kommunalt anställda lärarkårerna särskilt framträtt och gjort sig gällande beror givetvis därpå, att inom dessa kårer de kvinnliga lärarkrafterna äro synnerligen talrika samt verksamma med enahanda uppgift och med samma anspråk ställt på deras arbete i avseende å
38
Lärarlöne-
nämnden.
såväl arbetets kvalitet som dess kvantitet. Nämndens förslag innebär
också principens tillämpning endast på sistnämnda lärarkårer.
Till förmån för den föreslagna avlöningsprincipen talar ock den
omständigheten, att densamma bland de tjänstemannagrupper, förslaget
omfattar, vunnit en synnerligen stark anslutning.
.... Emellertid har det visat sig, att med principens genomförande äro
torenade vissa svårigheter. Löneregleringskommittén har framhållit, huru
som principens utformande i detalj visat sig vara föremål för delade
meningar beträffande ett flertal frågor, på vilka kommittén anfört vissa
exempel, och har kommittén med hänsyn härtill pekat på nödvändig
heten av eu utredning i frågan. Det lärer ej heller kunna bestridas,
att ett genomförande av dessa avlöningsprinciper på nu förevarande
område kan vara ägnat att framkalla synnerligen vittgående konsekvenser
med hänsyn till avlöningarna för statens egna tjänstemän.
Om jag också å ena sidan såsom torde framgå av vad jag nedan
amorf — anser mig böra skänka mitt erkännande åt rättvisan i de
grundsats^, lärarlönenämnden med sitt förslag i nii berörda avse
ende velat förverkliga, har jag å andra sidan icke knnnat undgå att
hnna de av löneregleringskommittén gjorda invändningarna under för-
handenvarande forhall afl den utgöra ett avgörande hinder för förslagets
avfattande efter nämndens linjer. Hela lönefrågans lösning skulle enligt
mm övertygelse aventyras på grund av uppkommande motsättningar med
avseende pa sjalva löneprincipen, och då eu ytterligare utredning skulle
tUI en oviss framtid uppskjuta denna synnerligen trängande lönereglering,
i
UT!mt m*f ^öra ansluta mig till löneregleringskommitténs på
hittillsvarande grunder byggda och i denna punkt enhälliga förslag.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares
avlöning m. in.
Efter skärskådande av grunderna till kvinnornas lägre avlöning i för-
hallande till männens, framhåller lärarlönenämnden, hurusom, sedan indu
strialismen inskränkt den husliga verksamhetskretsen och drivit ut en större
mangd kvinnor på den öppna arbetsmarknaden samt även i andra av-
seenden omgestaltat de samhälleliga förhållandena, frågan om kvinnornas
lonei i förhållande till mannens inträtt i ett nytt och mera aktuellt skede
Den starka ökningen i antalet självförsörjande kvinnor, deras stegrade
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
självkänsla, kvinnornas ökade inflytande på de samhälleliga angelägen heterna, deras sammanslutningar för gemensamma intressen och energiska agitation kunde antagas komma att föranleda en höjning av deras löner i förhållande till männens.
Att utvecklingen skulle resultera i eu mera generell tillämpning av
löneprincipen lika arbete, lika lön, anser nämnden icke sannolikt, i alla händelser från statens synpunkt icke önskvärt. Enligt nämndens mening borde staten åtminstone under nuvarande förhållanden hålla på att den familj ef örsörj ande mannen skulle komma i åtnjutande av högre lönein komst än den icke-familjeförsörjande kvinnan.
Men även om man bortsåge från den differens i avlöning, som
kunde påkallas av mannens familjeförsörjningsplikt, ansåge dock nämn den en allmännare formell likställighet i lönehänseende mellan kvinnor och män icke kunna eller böra uppställas som utvecklingens mål. Den olikhet i fysiskt och psykiskt hänseende, som faktiskt förefunnes mellan könen, ledde vanligen till en differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete. Det i diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda postulatet lika lön för lika arbete saknade i de allra flesta fall sammanhang med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika lön för olika arbete.
Områden funnes emellertid och komme väl alltid att finnas, där
män och kvinnor utförde samma slags arbete. Exempel härpå erbjöde just de områden, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hade att syssla. Om över huvud taget kvinnor skulle kunna befordras till lärar- beställningar, måste man enligt nämndens åsikt utgå från att kvinnorna kunde sköta dessa beställningar ungefärligen lika väl som männen, ty kvinnornas tillträde till dylika sysslor finge ej äga rum på bekostnad av undervisningens halt. Man kunde hysa olika uppfattningar, vilka lärar tjänster kvinnorna kunde nöjaktigt bestrida, men diskussionen härom vore en fråga för sig, som icke tillhörde detta sammanhang.
Men även om samma slags tjänster komme att stå öppna för såväl
kvinnor som män, funnes, såvitt för närvarande kunde ses, icke förut sättningar för formell likställighet i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga lärare. För sådant ändamål skulle fordras, att, om man bort såge från övriga omständigheter, de kvinnliga lärarnas arbete vore icke blott av samma art utan även av samma omfattning som de manliga lärarnas, med andra ord att kvinnan ägde samma kraft och uthållighet som mannen. Såvitt nämnden kunnat utröna, förhölle det sig så, att
89
38
kvinnorna i allmänhet icke ansåges kunna rå med samma arbetsbörda
som männen, där arbetet vore av mera krävande art. I sammanhang
härmed ville nämnden erinra om att kvinnorna vanligen pensionerades
tidigare än männen.
Nämnden redogör härefter dels för de grunder, som tillämpats vid
nu gällande löneregleringar för kvinnliga lärare, dels ock för löneregle-
ringskommitténs förslag rörande grunderna för kvinnliga befattnings
havares avlöning (kommitténs betänkande delen XXVII), och kommer
därvid till det resultat, att, om man begränsade frågan till de fall, där
manliga och kvinnliga lärare hade samma utbildning och samma slags
tjänster, dessa grunder kunde sammanfattas sålunda, att de kvinnliga
lärarnas avlöning borde sättas lägre än de manliga lärarnas på grund av
dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock männens större arbets
prestation, där skillnad i sådant avseende förefunnes.
Beträffande den del av mannens avlöning, som kunde anses be
tingad av hänsyn till hans familjeförsörjningsplikt, har nämnden, i lik
het med löneregleringskommittén, ansett det avdrag från den manliga
lärarens avlöning, som kunde anses motsvara familjeförsörjningsbehovet,
böra bestämmas till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens
effektiva avlöning, för tjänstår räknat, bleve i medeltal omkring 90 pro
cent av motsvarande manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.
Detta vad anginge statsanställda lärare. De kommunalt anställda lärarna
skulle enligt förslaget erhålla särskilda familjetillägg, vadan vid jämfö
relse mellan sålunda anställda manliga och kvinnliga lärares avlöning
den icke familjeförsörjande manliga lärarens avlöning, utan något dylikt
av familj eförsörj ning betingat avdrag, borde tagas till utgångspunkt vid
jämförelsen.
Beträffande skillnaden mellan manliga o.ch kvinnliga lärares arbets
prestation diskuterar nämnden frågorna, huruvida kvinnan kan under
visa lika många timmar om dagen som mannen, huruvida hon icke på
grund av hälsoskäl har behov av mera tjänstledighet än mannen, och
huruvida hon kan tjänstgöra lika många år som mannen. Nämnden
lutar åt den uppfattningen, att kvinnan i dessa avseenden är underlägsen
mannen i arbetskraft, men har, då erfarenheten på ifrågavarande område
ännu vore för liten, vid sina beräkningar utgått från förutsättningen av
likställighet mellan mannen och kvinnan, utom i fråga om pensionsåldern,
beträffande vilken nämnden, med vissa undantag, utgått från den skill
nad, som i sådant avseende för närvarande förefunnes.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
41
Nämnden har sålunda vid beräkningen av kvinnliga lärares avlö
ning utgått, vad statsanställda lärare anginge, från den manliga lärarens
avlöning, på angivet sätt reducerad med hänsyn till familjeförsörjnings-
plikten, och, vad kommunalt anställda lärare beträffade, från avlöningen
för icke-familjeförsörjande manlig lärare samt reducerat de sålunda an
givna beloppen med hänsyn till de kvinnliga lärarnas lägre pensionsålder,
där sådan föreslagits.
Till de faktorer, som ansetts böra betinga skillnad mellan man
liga och kvinnliga lärares löner, har nämnden lagt ytterligare en,
nämligen männens värnplikt, därvid nämnden beräknat värnpliktsåret som
ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande
statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning.
Slutligen har nämnden vid beräkningen av kvinnliga lärares av
löning, i nära anslutning till löneregleringskommittén, tagit hänsyn till
de olika dödliglietsförhållandena bland manliga och kvinnliga lärare,
ävensom, i likhet med kommittén, till manliga lärares skyldighet att bi
draga till efterlevande anhörigas pensionering.
Yad nämnden sålunda föreslagit avsåge icke småskollärarkåren,
vars rekrytering med män nämnden icke anser för något statsintresse,
och för vilken kår nämnden därför endast föreslagit en — för kvinnan
avsedd — löneskala. I
I nu berörda avseenden hava vid nämndens betänkande fogats sär
skilda yttranden
dels av herr Per Elof Lindström, som, bland annat, framhåller,
att man åtminstone tills vidare, och intill dess man erhållit en större
erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga i offentliga tjänster,
borde lösa frågan om kvinnliga befattningshavares löner oberoende av
vad som i de särskilda fallen kunde varda för tillfället stadgat rörande
deras anställnings-, tjänstgörings- och pensionsförhållanden m. in., att
man följaktligen måste avstå från att söka lösa frågan med matematisk
exakthet och i stället tänka sig en mera diskretionär lösning av spörs
målet, samt att han för egen del ej kunde finna någon skäligare norm
för bestämmandet av de kvinnliga lärarnas löner än den, att avlöningen
skulle vara sådan, att den satte lärarinnan i stånd att hålla sig uppe på
samma sociala och kulturella nivå som hennes manlige kamrat;
dels av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda för
slaget att vid bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner låta
reducera dessa med ett belopp, motsvarande familj eförsörjningsbehovet;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (AV 260.)
6
Vid nämn
dens betän
kandefoqade
särs kåda
yttranden.
42
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
dels och av fröken Anna Sörensen, som anser, att nämnden bort
föreslå, att de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner av
vägdes så, att deras effektiva avlöning så nära som möjligt komme att
närma sig den effektiva avlöningen för manlig icke,-familjeförsörjare med
de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna.
Löneregie-
Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén i sitt den 13
”mittén1 januari 1911 avgivna betänkande (delen XXVII) med förslag till grunder,
med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till vissa befattningar, behandlat vissa av de
spörsmål, som i förevarande avseende varit föremål för nämndens ompröv
ning, och påpekar, att nämnden i sitt nu föreliggande förslag i stort sett
anslutit sig till den uppfattning, som kommittén i detta betänkande gjort
gällande beträffande förhållandet mellan manliga och kvinnliga befatt
ningshavares avlöningsförmåner.
Kommittén bringar vidare i erinran, att nämnden till grund för
sitt förslag i fråga om avlöningsbeloppen för de kvinnliga lärarna lagt
en av lektorn E. Göransson och docenten, numera byråchefen E. Strids
berg gjord beräkning (Bil. II till nämndens betänkande).
Då nämndens förslag synes i huvudsakliga hänseenden ansluta sig till
den uppfattning, åt vilken kommittén förut givit uttryck, säger sig kom
mittén varken i nämndens uttalanden i förevarande fråga eller av någon
i övrigt till kommitténs kännedom kommen omständighet hava funnit anled
ning att nu frångå den sålunda i huvudsak för kommittén och nämnden
gemensamma ståndpunkten. Efter att hava preliminärt fastställt de av
löningar, som kommittén kunde anse sig böra förorda för manliga lärare,
har kommittén uppdragit åt Göransson att verkställa en beräkning be
träffande kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som
den, på vilken nämndens lönebelopp grunda sig.
De belopp, vartill Göransson vid nämnda beräkning kommit, hava
för kommittén tjänat som utgångspunkt vid bedömandet av de kvinn
liga lärarnas avlöningar, varvid kommittén dock vidtagit sådana jämk
ningar, som kommittén ansett av förhållandena påkallade, och sålunda
i viss mån beaktat den uppfattning, som erhållit ett uttryck i Lindströms
ovan berörda särskilda yttrande.
Pepnrte-
Till de faktorer, vilka inverka på spörsmålet om beräkning av de
mentschefen.
kvinnliga lärarnas avlöning, hör, bland andra, frågan om lärarinnornas
pensionsålder. På sätt av det följande framgår., har jag ansett mig böra
i avseende å den levnadsålder, vid vilken kvinnliga lärare skola äga rätt
43
att komma i åtnjutande av pension, utgå från de bestämmelser, som i
den civila pensionslagen äro stadgade för kvinnliga tjänstinnehavare i
allmänhet. Härtill återkommer jag emellertid längre fram.
Från denna utgångspunkt och med tillämpning i övrigt av de
grunder, på vilka lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs förslag
i förevarande avseende äro byggda, har jag låtit verkställa beräkning av
de avlöningsbelopp, vilka skulle tillkomma de kvinnliga befattningshavare,
om vilka här är fråga. Jag har därvid i stort sett kommit till samma
belopp, vilka återfinnas i kommitténs förslag, och torde detta bero därpå,
att kommittén, som utgått från en pensionsålder av 58 år, i avse
ende å de efter matematisk uträkning erhållna beloppen vidtagit vissa
jämkningar uppåt. I ett fall har emellertid den av mig anbefallda be
räkningen givit till resultat högre belopp än dem, som av kommittén
framlagts, nämligen beträffande kvinnliga lärare vid folkskolor; att ob
servera är dock, att i detta fall kommittén vidtagit en jämkning nedåt
av det efter matematisk uträkning erhållna beloppet.
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
C. Grunderna för övningslärarnas avlöning vid de allmänna läro
verken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
Med avseende å den för undervisningen i övningsämnena erforder
liga utbildningen har lärarlönenämnden ansett, att dessa ämnen kunde
indelas i två grupper, nämligen å ena sidan teckning, musik och gym
nastik, å andra sidan manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.
Med avseende å undervisningsstadiet har nämnden ansett, att en skillnad
borde göras mellan å ena sidan de högre allmänna läroverken, folkskole
seminarierna och högre lärarinneseminariet, å andra sidan realskolorna för
gossar och statssamskolorna.
Vidare förordar nämnden i fråga om förevarande tjänster:
att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet
undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroan
stalter, varom i varje särskilt fall är fråga;
att för extra tjänstgöring ersättning lämnas, beräknad efter vecko
timme, utgående med högre belopp, allt eftersom läraren befinner sig i
högre lönegrad;
att lärare ej må erhålla ersättning för mera än 32 timmar i vec
kan, däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie
Lärarlöne
nämnden.
44
lönen bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl.
Maj:t må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare
i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folk-
skolesemmarium ersättning för intill 34 veckotimmar;
att vid bestämmande av lärares avlöning under sjukdom och pen
sion ersättningen för den extra tjänstgöringen tillgodoräknas honom på
samma sätt som den ordinarie lönen.
Frågan om avlöningen för kvinnlig lärare, då hon innehar samma
slags tjänst som manlig lärare, anser nämnden böra lösas sålunda att
avlöningen för den förra sättes i ungefärligen samma relation till av
löningen för den senare som avlöningen för kvinnlig
läroverksadjunkt
till avlöningen för manlig läroverksadjunkt.
• intalet ålderstillägg bör enligt nämndens mening vara för samtliga
ovmngslärare detsamma, och förordar nämnden i sådant avseende samma
antal ålderstillägg, som nämnden ansett böra komma lärare, i allmänhet
till godo, nämligen tre.
Ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen anser nämnden
hora beraknas efter samma grunder som den ordinarie lönen eller ersätt
ningen för den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats
Nämnden har vidare sökt att få någon hållpunkt för bestämmande
av beloppet av ovnmgslärarnas avlöning. För sådant ändamål har nämn
den gjort en jämförelse mellan å ena sidan manliga tecknings-, musik-
och gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk och folkskoleseminarier,
a andra sidan manliga läroverksadjunkter. Av en sådan jämförelse fram-
ginge, att de förra lärarna hade dels mindre omfattande utbildning, dels
mindre krävande hemarbete än de senare, båda omständigheterna av
natur att föranleda en minskning i de förra lärarnas avlöning i förhål
lande till de senares.
Sedan nämnden med anledning härav beräknat, huru stor avlöning
tor veckotimme borde tillkomma manliga lärare i teckning, musik och
gymnastik vid berörda läroanstalter, har nämnden beräknat avlöningen
för motsvarande kvinnliga befattningshavare vid de högre allmänna läro-
verken, folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet.
Genom att i de avlöningsbelopp, som sålunda beräknats för mall
ra och för kvinnliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid dessa
läroanstalter, göra skäliga reduktioner har nämnden kommit till de avlö
ningsbelopp, som borde fastställas dels för undervisningen i övriga öv-
ningsamnen, vilka förutsatte en mindre omfattande utbildning, dels ock
tor undervisningen i övningsämnena vid realskolor och samskolor, vilken
hnge anses i någon mån mindre krävande.
Kungl. M'aj:ts nåd. proposition nr 260.
45
1 avseende å grunderna för ifrågavarande övnings)årares avlöning
giver löneregleringskommittén uttryck åt den uppfattningen, att det avlö
ningssystem, som här varit tillämpat och vars bibehållande nämnden i
stort sett förordar, är synnerligen invecklat ävensom att det vore önskvärt,
att efter genomförandet av en länge påyrkad omorganisation av musik-
och gymnastikundervisningen på detta område enklare och mer enhetliga
grunder bleve gällande.
T de yttranden, som avgivits över nämndens betänkande, hade ock
så framkommit förslag i syfte att omlägga avlöningsförhållandena för
ifrågavarande lärarkårer, varvid främst borde erinras om de önskemål,
som gjorts gällande för ett jämnställande av dessa lärare med ämnes-
lärarna, d. v. s. för eu fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgörings-
penningar. Även om från flera synpunkter ett dylikt önskemål enligt
kommitténs uppfattning kunde anses hava fog för sig, ansåge sig kom
mittén dock icke, med hänsyn till den varierande tjänstgöringsskyldighet,
som för närvarande vid olika läroverk åligger övningslärama, böra för
orda en dylik omläggning av nu gällande avlöningsgrunder. Kommittén
finner sig följaktligen böra i stort sett förorda de av nämnden föreslagna
grunderna.
Nämnden hade ansett, att eu skillnad, såsom nu är fallet, borde bibe
hållas mellan övningslärama vid å ena sidan de högre allmänna läro
verken och å den andra realskolorna. Från ett flertal håll hade yrkats
upphävande av denna skillnad. Om ock vissa skäl kunde anföras för
sistnämnda yrkande, funne kommittén sig dock ej kunna förorda ett
jämnställande i avlöningshänseende mellan befattningshavare, vilkas av
löningar hittills utgått efter så olika löneskalor, som här varit fallet.
Vidare hade nämnden förordat, att avlöningarna för övningslärare
vid de högre allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna skulle
utgå efter samma måttstock. Gentemot detta förslag hade betonats, att
övningslärama vid folkskoleseminarierna borde i avlöningshänseende er
hålla en gynnsammare ställning än motsvarande lärare vid de högre all
männa läroverken. Förslag i denna riktning hade framställts av flertalet
lärarkollegier vid folkskoleseminarier, varjämte folkskolöverstyrelsen gjort
sig till tolk för enahanda yrkande.
Kommittén har funnit de skäl, som anförts härför, övertygande.
Den olika karaktären och uppgiften hos de högre allmänna läroverken å
den ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra likasom ock de
ifrågavarande ämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och
folkskoleseminariernas undervisningsplan synas kommittén motivera en
avlöning åt seminariernas övningslärare, beräknad efter en högre mått-
Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
Löneregle-
rings-
kommittén.
46
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Departe
mentschefen
Nuvarande
bestämmel
ser.
stock än åt de högre allmänna läroverkens. Kommitténs förslag till
avlöningsbelopp är ock uppgjort med hänsyn till denna uppfattning.
Beträffande avlöningarna för manliga och kvinnliga övningslärare
har kommittén tillämpat enahanda principer i avseende å beräkning av
lönebeloppen, som kommittén använt sig av, då det gällt att bestämma
avlöningarna för ämneslärare.
Vad nämnden i övrigt i detta kapitel anfört, har ej ansetts föran
leda något särskilt uttalande från kommitténs sida.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift ävensom i ett antal till mig
gjorda hänvändelser hava åtskilliga kvinnliga övningslärare vid de all
männa läroverken anhållit, att kvinnlig övningslärares avlöning, såsom
hittills varit fallet, måtte utgå efter samma grunder som för manlig
övningslärare under förutsättning av lika tjänstgöringstid. Med hänsyn
till de allmänna grundsatser, löneregleringskommittén gjort gällande i fråga
om förhållandet mellan manlig och kvinnlig lärares avlöning, torde emel
lertid ett sådant yrkande ej kunna röna tillmötesgående, utan har jag-
funnit mig böra avfatta mitt förslag i enlighet med kommitténs hemställan.
D. Pensionsålder.
Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinne
seminariet och folkskoleseminarierna.
Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den
11 oktober 1907 inträder för manlig tjänstinnehavare rätt att komma i
åtnjutande av hel pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår.
Från denna bestämmelse äro undantagna, bland andra, lärare vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
Enligt pensionslagen samt — beträffande övningslärare vid folkskolese
minarierna — enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående
ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folk-
skoleseminarier inträder nämligen rätt till hel pension för manliga gym
nastiklärare vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår samt för övriga
manliga lärare vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår.
Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ifrågavarande tjänst
innehavare vid den för rätt till erhållande av hel pension stadgade lev
nadsåldern, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 26U.
47
tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå,
därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
än till fyllda 70 år.
Nämnden föreslår, att' rätt att komma i åtnjutande av hel pension
Lärarlöne-
o . . .. ,
nämnden.
ma inträda
för manliga gymnastiklärare, såsom för närvarande, vid uppnådda
62 levnads- och 30 tjänstår; samt
för övriga manliga övningslärare och för manliga ämneslärare vid
uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår.
Nämnden erinrar, hurusom ett stort antal lärare vid den tid, då
de vore skyldiga att avgå från tjänsten, icke hunnit förvärva det för
erhållande av hel pension erforderliga antal tjänstår.
Enligt en av nämnden verkställd beräkning, avseende 1912 års
slut, skulle vid de allmänna läroverken endast 56,2 procent av lektorerna
och 61,6 procent av adjunkterna vid 65 års ålder hava uppnått det för
erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår. Nämnden anser
därför en ändring av pensionslagen erforderlig i syfte att bereda ett nå
got större antal lärare än enligt nu gällande bestämmelser vore fallet
möjlighet att avgå från tjänsten med hel pension. Då ifrågavarande lä
rare vore skyldiga att avgå från tjänsten vid en levnadsålder, som vore
två år lägre än den för manliga civila tjänstinnehavare i allmänhet stad
gade, och då de med hänsyn till utbildningstidens längd icke kunde an
tagas komma i tjänst tidigare — utan snarare senare — än flertalet
andra civila tjänstinnehavare, anser nämnden det vara- nödvändigt, att
en motsvarande skillnad gjordes beträffande tjänståldem.
I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lär o-
Över
verksöverstyrelsen, med vidhållande av nämndens förslag i fråga om lev- ™g‘v°l8ut?
nadsåldem, att manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och
låtande.
högre lärarinneseminariet såväl som manliga övningslärare vid samma
läroanstalter måtte kunna erhålla full pension efter 30 tjänstår. Över
styrelsens sänkning av det utav nämnden föreslagna antalet tjänstår från
33 till 30 motiveras huvudsakligen därmed, att enligt nämndens förslag
alltför många lärare — ungefär var femte lärare — skulle allt framgent
få åtnöja sig med avkortad pension vid avskedstagandet. Med den av
överstyrelsen föreslagna tjänståldern skulle av lektorerna 91 procent och
av adjunkterna 88,76 procent komma i åtnjutande av oavkortad pension
vid avskedstagandet.
48
Löne
reglerings-
kommittén
Nuvarande
bi stämmel-
Ser.
Lärarlö »e-
nämnden.
Med avseende å vad i frågan förekommit anser sig kommittén böra
ansluta sig till nämndens förslag. Kommittén erinrar, att i avseende å
beräknande av tjänstår bestämmelserna i den civila pensionslagen äro syn
nerligen vida, i det att de medgiva sådan beräkning omedelbart från och
med att vederbörande blivit anställd såsom extra ordinarie lärare. De av
nämnden anförda siffrorna ådagalägga emellertid, att det oaktat ett missför
hållande föreligger i förevarande avseende.
Den av läroverksöverstyrelsen gjorda beräkningen synes förutsätta,
att vederbörande först vid inemot 35 års ålder skulle komma in på lä-
rarbanan. Kommittén kan ej annat än anse, att, därest lärarbanan skulle
först vid så sen tidpunkt i livet mera allmänt beträdas, däri läge ett
synnerligen olägligt förhållande. Den tendens hos den studerande ung
domen, som uppgives numera göra sig alltmer gällande, nämligen att
fortast möjligt avsluta sin utbildning och nå en tryggad utkomst i livet,
torde vara ägnad att med tiden medföra ändring i nämnda hänseende.
Kommittén kan vid sådant förhållande i varje fall ej förorda en
förkortning av tjänståldern utöver vad nämnden föreslagit.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinne
seminariet och folkskoleseminarierna.
Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension in
träder för kvinnlig tjänstinnehavare rätt att komma i åtnjutande av hel
pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår, dock att för ämnes-
lärarinnor vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folk
skoleseminarierna sådan rätt inträder vid 55 levnads- och 25 tjänstår.
Enligt omförmälda bestämmelse i pensionslagen är pensionsåldern sålunda
60 levnads- och 30 tjänstår för kvinnlig övningslärare vid allmänt läro
verk och högre lärarinneseminariet. Samma bestämmelse tillämpas även
på kvinnlig övningslärare vid folkskoleseminarium.
Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
må inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 lev
nads- och 30 tjänstår.
Till stöd härför åberopar nämnden dels den omständigheten, att
pensionsåldern för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter vore fast
ställd till 60 år, dock med rätt för lärarinna att avgå från tjänsten med
pension vid 55 års ålder ävensom rätt att med läroverksöverstyrelsens
medgivande kvarstå till 63 års ålder, dels ock det förhållandet, att enligt
statistiken medelpensionsåldern för de i stad tjänstgörande folkskola™-
49
linnorna — vilka lärarinnor arbetade under förhållanden, som närmast
kunde jämföras med de statsanställda lärarinnornas — något överskrede
60 år.
Vidare erinras, hurusom folkundervisningskommittén i sitt den 20
december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna för-'
ordat en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder
till 60 år, i samband varmed tjänståldern borde sättas till 30 år.
I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande har herr Olof
Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämndens förslag om en höjning
kande fogat
av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till 60 år.
särskilt ytt-
I sitt över nämndens betänkande, i vad det avser respektive lärår-
kårer, avgivna yttrande tillstyrker läroverksöverstyrelsen bibehållande av
'kommittén.
nuvarande levnads- och tjänstålder, under det att folkskolöverstyrelsen
förordar nämndens förslag.
Vid bedömande av denna fråga erinrar kommittén, hurusom de be
stämmelser i civila pensionslagen, vilka reglera kvinnliga tjänstinnehavares
pensionsålder, äro av relativt sent datum. Den erfarenhet, som på före
varande område till äventyrs kan åberopas, anser kommittén icke erbjuda
någon säker grund vid bedömande av lämpligheten att höja ifrågavarande
befattningshavares pensionsålder så, som nu föreslagits. De omständig
heter, som av Olsson i hans ovanberörda särskilda yttrande anförts, synas
jämväl förtjänta av beaktande.
Skall emellertid i anledning av vad nu yrkats en höjning utöver
nu fastställda pensionsålder vidtagas, synes det kommittén, att försiktig
heten bjuder att ej med ens sätta åldern så hög som av nämnden
ifrågasatts.
Kommittén anser sig kunna gå en medelväg och förordar i sådant
hänseende, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension må inträda
för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna vid 58 levnads- och 28
tjänstår.
Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.
Lärarna vid dessa övningsskolor äro för närvarande delaktiga i
Nuvarande
folkskollärarnas pensionsinrättning och berättigade till hel pension vid
melser.
uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår. Enligt kungl. kungörelse den
27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och
lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder skyldighet att avgå från
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.)
7
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.
50
Lärarlöne-
nämnden.
Löne-
reglerings-
kommittén.
Nuvarande
bestäm
melser.
tjänsten för manlig lärare vid övningsskola vid uppnådda 60 levnads-
och 30 tjänstår samt för kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 55 levnads-
och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall må finna skäl till-
låta läraren att vid tjänsten kvarstå.
Nämnden föreslår, att lärare vid övningsskolorna måtte erhålla or
dinarie anställning, och skulle vid bifall till detta förslag lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension äga tillämpning å dem.
Härav skulle bland annat följa, att samma ålder stadgas för rätt till er
hållande av hel pension och för skyldighet att avgå från tjänsten.
Nämnden, som vidare föreslår, att rätt till erhållande av hel pen
sion skall tillkomma manlig och kvinnlig folkskollärare vid uppnådda 60
levnads- och 33 tjänstår, anser, att samma bestämmelse borde gälla för
manlig och kvinnlig övningsskollärare, och förordar, under förutsättning av
bifall till nämndens förslag angående dessa lärares anställningssätt, in
förandet av den bestämmelsen i allmänna pensionslagen, att rätt till hel
pension må tillkomma manlig och kvinnlig lärare vid folkskoleseminariums
övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår.
Kommittén, som ansluter sig till nämndens förslag angående bere
dande av ordinarie anställning åt ifrågavarande lärare, föreslår i annat
sammanhang, att desamma må undantagas från bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och att dem må med
givas rättighet att kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensions-
inrättning.
Vid sådant förhållande förordar kommittén, i anslutning till vad
kommittén föreslår i fråga om lärare vid folkskolor, att rätt till hel pen
sion må tillkomma manlig lärare vid folkskoleseminariums övningsskola
vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår och kvinnlig sådan lärare vid
uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår.
Lärare vid folkskolor och högre folkskolor.
Enligt § 14 i gällande reglemente för folkskollärarnas pensions-
inrättning äger varje pensionsberättigad folkskollärare rätt till hel pen
sion, då han uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjänstår.
Rätt till avkortad pension (utom i det fall, att obotlig sjukdom
föreligger) tillkommer enligt § 16 i samma reglemente folkskollärare, som
avgår från tjänsten tidigare än nyss är sagt, dock först sedan han fyllt
50 levnadsår och såsom folkskollärare tjänstgjort minst 25 år.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
1 § 1 inom. 5 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående
avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor, enligt lydelsen i kungl.
kungörelsen den 14 september ,1906, är stadgat, att lärare är skyldig att,
så snart lian uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till hel pension, avgå från tjänsten, vederbörande skolstyrelse
dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge den pen-
sionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan.
Av denna bestämmelse anser nämnden framgå, att läraren ej är skyldig
att avgå från tjänsten, förrän han efter uppnådda 60 år jämväl uppnått
det antal tjänstår, som utgör villkor för erhållande av hel pension.
Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
må inträda för såväl manliga som kvinnliga lärare vid uppnådda 60
levnads- och 33 tjänstår.
I fråga om tiden för sådan förtidspensionering, som omförmäles i
§ 16 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, föreslår nämn
den, att avkortad pension enligt denna paragraf må komma att utgå efter
grunder, som i pensionsreglementet närmare angivas, därest läraren fyllt
55 levnadsår och räknar minst 25 tjänstår.
Vidare föreslår nämnden, att lärare skall vara skyldig att avgå
från tjänsten vid uppnåendet av den för rätt till erhållande av hel pen
sion stadgade levnadsåldern (d. v. s. enligt nämndens förslag 60 år).
Lärarlöne-
nämnden.
I fråga om nämndens förslag beträffande pensionsålder är vid be
tänkandet fogade särskilda yttranden
dels av herr Per Elof Lindström, som anser, att skyldighet att avga
från tjänsten borde för manliga lärare — lärare i gymnastik undantagna
— inträda vid 65 levnadsår och för kvinnliga lärare inträda vid 60 lev
nadsår, dock att med hänsyn till folk- och småskollärartjänsternas be
svärlighet å vissa delar av landsbygden pensionsåldern för berörda lärar
grupper borde sättas något lägre (herr J. F. Nyström har instämt härut
innan);
dels och av herr Olof Olsson, som förklarat sig icke kunna biträda
nämndens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder
till 60 år.
Vid nämn
dens betän
kande foga
de särskilda
yttranden.
Mot nämndens ifrågavarande förslag, särskilt i vad det angår kvinn-
liga lärare, hava från fackmyndigheters sida starka betänkligheter utta-
kommittén.
lats; även folkskolöverstyrelsen har givit uttryck häråt, men dock ej
ansett sig kunna framställa något annat yrkande än nämndens.
52
Kommittén, som till fullo inser, att förhållandena i förevarande
avseende ställa sig olika, allt efter som det är fråga om lärare på lands
bygden eller i städerna, anser sig dock, vad angår manlig lärare, icke,
med hänsyn till vad nämnden till stöd för sitt förslag anfört, kunna
förorda eu ändring av nämndens förslag.
Beträffande åter kvinnliga lärare synas enligt kommitténs mening"
övervägande skäl föreligga för en sänkning av deras pensionsålder under
vad nämnden föreslagit. Kommittén, som anser, att levnadsåldern för
erhållande av hel pension bör sättas lika för samtliga kvinnliga lärare,
i n-Vllka läroanstalter de än tjänstgöra, vill följaktligen även för folk
el1*?™01™ vidkommande förorda, att sagda levnadsålder bestämmes
j1: a° ar- . Vftd angår tjänståldern, anser kommittén densamma böra
bibehållas vid den nuvarande eller alltså 30 år.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Lärare vid kommunala mellanskolor.
bestämmel-
. Beträffande pensionsåldern för manliga och kvinnliga lärare vid
kommunala mellanskolor gäller enligt kungl. kungörelsen den 8 december
1911 vad i sådant avseende är stadgat för lärare vid folkskolor och högre
tolkskolor.
0 Ratt 1111 hel pension tillkommer sålunda lärare, då han uppnått 55
ars ålder samt räknar 30 tjänstår, och rätt till förtidspension tillkommer
lärare, som fyllt 50 år och tjänstgjort minst 25 år.
Rörande den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå frän
tjänsten, gäller för närvarande för kommunala mellanskolans lärare vad
som i sadant avseende är stadgat för folkskollärare, nämligen att hava
uppnatt 60 års ålder och vara berättigad till hel pension.
Lärarlöne■
nämnden.
„ Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
ma inträda
för manliga ämneslärare vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänst-
ar, samt
för kvinnliga ämneslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.
Vidare anser nämnden,
att den förtidspensionering, som avses i § 16 av reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning, icke bör äga tillämpning på lärarna
vid de kommunala mellanskolorna.
Den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten,
anser nämnden böra sammanfalla med uppnåendet av det för erhållande
av hel pension stadgade antalet levnadsår, och föreslår i överensstäm
melse härmed, att lärare vid kommunal mellanskola skall vara skyldig
att avgå från tjänsten: manlig lärare vid uppnådda 63 och kvinnlig
lärare vid uppnådda 60 levnadsår.
På sätt ovan erinrats liar i ett vid nämndens betänkande fogat
särskilt yttrande herr Olof Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämn
dens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till
60 år.
I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro-
verksöverstyrelsen för uppnående av full pension, vad angår manlig
lärare, 65 levnads- och 30 tjänstår och, vad angår kvinnlig lärare, 55
levnads- och 25 tjänstår, eller alltså samma ålder, som överstyrelsen före
slagit för motsvarande lärare vid statens läroverk.
Beträffande pensionsåldern för lärarpersonalen vid de kommunala
mellanskolorna anser kommittén de för pensionering av lärarpersonalen
vid statens läroanstalter i allmänhet föreslagna grunderna böra komma
till tillämpning. Kommittén är alltså av den meningen, att för manlig
lärare må bestämmas för uppnående av hel pension 65 levnads- och 33
tjänstår samt för kvinnlig lärare 58 levnads- och 28 tjänstår.
Kuncjl. May.ts nåd. proposition nr 260.
53
I en vid löneregleringskommitténs betänkande fogad, av herrar
Carl Persson och K. Stenström avgiven reservation anföres följande:
»Vi hava önskat tillkännagiva, att vi trott oss finna övervägande
skäl för den av lärarlönenämnden omfattade mening, att kvinnliga lära
res pensionsålder borde bestämmas till 60 år eller således densamma, som
är gällande för kvinnliga statstjänare i allmänhet.» I
I frågan om bestämmandet av kvinnliga lärares pensionsålder hava
meningarna visat sig vara delade. En höjning av pensionsåldern till 60
år har för åtskilliga år sedan för olika lärarkårer upprepade gånger
ifrågasatts. Det i anslutning härtill av nämnden framlagda förslaget har
även förordats och livligt omfattats av dem, detsamma närmast gäller;
och jämväl inom löneregleringskommittén hava, på sätt av ovanstående
framgår, röster höjts för en pensionsålder av 60 år. I en till Kungl.
Maj:t ingiven skrift hava åtskilliga lärarinnor vid högre lärarinnesemina
riet föreslagit en höjning av nämnda ålder till 63 år.
För egen del anser jag mig böra tillstyrka vad av lärarlönenämn
den och ovanberörda reservanter inom löneregleringskommittén föreslagits,
Vid nämn
dens betän
kande fogat
särskilt
yttrande.
Över nämn
dens förslag
avgivet ut
låtande.
Löne
reglerings
kommittén.
Vid löne
reglerings
kommitténs
betänkande
fogad re
servation.
Departe
mentschefen.
i
5'4
och ledes jag därvid såväl av den opinion, som inom ifrågavarande
kårer förefinnes för detta förslag, som ock av övertygelsen, att lärarin
norna kunna på ett fullt tillfredsställande sätt sköta sina åligganden till
uppnådda 60 år, en uppfattning, som på olika områden inom undervis
ningsväsendet torde vara till fullo av erfarenheten bestyrkt. Jag vill i
sistnämnda hänseende endast erinra därom, att den för kvinnliga lärare
vid enskilda läroanstalter fastställda pensionsåldern av 60 år veterligen
ej medfört några olägenheter för undervisningen därstädes.
Att gå den medelväg, som löneregleringskommittén föreslagit, och
sätta ifrågavarande ålder till 58 levnads- och 28 tjänstår anser jag vara
en försiktighetsåtgärd, som äger en mera provisorisk karaktär och som
ej synes mig ändamålsenlig, då det gäller att för en längre tid framåt
definitivt ordna löne- och pensionsförhållandena för lärarkårerna. Då
jag, som sagt, är övertygad om lämpligheten av en höjning av levnads
åldern för lärarinnorna till 60 år, anser jag också, att utan några över
gångsstadier en dylik anordning bör omedelbart kunna vidtagas.
Vad angår kvinnliga lärare vid folkskoleseminariernas övningssko
lor, folkskolorna och de högre folkskolorna, torde tjänståldern böra sättas
till samma, som ifrågasatts för motsvarande manliga befattningshavare,
eller alltså 33 år.
I fråga om pensionsåldern för manliga lärare vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folkskolorna
och de högre folkskolorna äro lärarlönenämnden och löneregleringskom
mittén av samma uppfattning. Jag har härvid endast en erinran att
gorå beträffande musiklärarna vid de allmänna läroverken, högre lära
rinneseminariet och folkskoleseminarierna. I en till lärarlönenämnden
inlämnad skrivelse hade styrelsen för svenska musikläraresällskapet med
framhållande av den, ej minst ur synpunkten av disciplinens uppehål
lande i de stundom stora lärjungeavdelningarna, ansträngande tjänst
göring, som lärarna i musik hava sig ålagd, hemställt, att rätt till er
hållande av hel pension måtte för lärare i musik vid de allmänna läro
verken och folkskoleseminarierna inträda vid 60 levnads- och 30 tjänstår.
Denna framställning hade tillstyrkts av den till nämnden tillkallade sak
kunnige, som representerade musikundervisningen vid de allmänna läro
verken, vilken emellertid alternativt föreslagit, att därest denna fram
ställning icke skulle vinna avseende, rätt till erhållande av hel pension
måtte för berörda lärare inträda vid samma ålder, som är stadgad för
lärare i gymnastik, nämligen vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maja» nåd. proposition nr 260.
55
Lärarlönenämnden har icke ansett sig- höra förorda berörda fram
ställning, därvid hänvisande företrädesvis på den ringa tjänstgöringsskyl
dighet, som närmast vid de allmänna läroverken ålåge musiklärarna.
Jag ämnar i det följande föreslå eu ökning av tjänstgöringsskyl
digheten för musiklärarna vid de allmänna läroverken. Vid folkskole-
seminarierna skulle likaledes deras tjänstgöring bliva mera omfattande.
Frånsett nu nämnda omständigheter synes mig flera skäl tala för
eu sänkning av pensionsåldern för ifrågavarande lärare. Jag vill endast
erinra om de sångtekniska svårigheter, vilka lätt kunna göra sig gällande
vid en framskriden ålder, om den fysiska och psykiska kraft, som är
det oundgängliga villkoret för utvecklande av eu verkligt fruktbringande
undervisning, samt om kraven på disciplinens uppehållande i de stundom
stora lärjungeavdelningarna. Vid övervägande härav har jag ansett mig
höra förorda, att rätt till erhållande av hel pension för bemälda lärare
inträder vid samma ålder, som är stadgad för gymnastiklärare, nämligen
vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår.
Vad angår manliga lärare vid de kommunala mellanskolorna, anser
lärarlönenämnden, att rätten att komma i åtnjutande av hel pension bör
inträda vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstår, löneregleringskom-
mittén åter, att sagda rätt bör inträda vid uppnådda 65 levnads- och
33 tjänstår. Jag ansluter mig till den av kommittén hävdade uppfatt
ningen.
Jag anser följaktligen, att rätten att komma i åtnjutande av hel
pension bör inträda,
vad angår lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna,
för manlig gymnastiklärare och manlig musiklärare vid uppnådda
62 levnads- och 30 tjänstår,
för annan manlig övningslärare och för manlig ämneslärare vid
uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår,
för kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnads-
och 30 tjänstår;
vad angår lärare vid de med folkskoleseminarierna förenade övnings
skolorna samt vid folkskolorna och de högre folkskolorna,
för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår,
för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår; samt
vad angår lärare vid de kommunala mellanskolorna,
för manlig lärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår, och
för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.
56
För vidtagande av nödiga ändringar i lagen angående civila tjänst-
innehavares rätt till pension torde i anslutning till vad jag sålunda för
ordat särskild proposition till riksdagen framdeles få avlåtas. Framställ
ning till riksdagen i denna fråga ankommer emellertid på finansdeparte-
mentets föredragning.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
f
Kungl. Maj:t8 nåd
.
'proposition nr 260.
57
Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de all
männa läroverken, högre lärarinneseminariet och statens
folkskoleseminarier.
De tjänster, i vilka kvinna må vinna anställning.
Ämneslärar- och rektorstjänster.
Beträffande de allmänna läroverken föreskriver gällande läroverks-
stadga, att vid samskola skola till det antal, som för varje skola i dess
stat är bestämt, vara anställda, bland andra, första lärarinna samt lära
rinnor (§ 119).
I fråga om bestämmande av läroämnen för lärarinnebefattning vid
samskola och ledigförklarande av sådan befattning gäller vad i dessa av
seenden är stadgat angående adjunktstjänst; dock att befattning såsom
första lärarinna knngöres ledig utan angivande av bestämda läroämnen
(§ 185).
För behörighet till ämneslärarinnebefattning gäller, att sökande
skall hava antingen genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinne
seminariet i Stockholm och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt
därefter beträffande tjänstgöring hava fullgjort vad för adjunkts- eller
lektorsbefattning är stadgat, eller ock hava fullgjort vad beträffande
examina, provårskurs och tjänstgöring såsom lektor eller adjunkt är stad
gat (§ 186).
Lärarinnebefattning vid samskola tillsättes av läroverksöverstyrel-
sen, varvid i tillämpliga delar gäller vad som är stadgat angående be
fordringsgrunder för ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken,
dock att vid tillsättning av första lärarinnebefattning hänsyn företrädes
vis skall tagas till sökandes förmåga att biträda rektor med uppsikten
över de kvinnliga lärjungarna (§ 187).
Vid högre lärarinneseminariet i Stockholm finnas, utom manlig rektor
och manliga lektorer, ämneslärarinnor, vilka tillsättas av läroverksöver-
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.)
8
Nuvarande
bestäm
melser.
58
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
Lärarlöne-
namnden.
styrelsen med tillämpning i huvudsak av de grunder, vilka gälla beträf
fande motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Bland dessa
lärarinnor, förordnas en som biträdande föreståndarinna för seminariet
och en som biträdande föreståndarinna för den med seminariet förenade
normalskolan.
Vad angår folkskoleseminarierna, utgöras, enligt nu gällande semi-
nariestadga den 3 juli 1914, seminariernas lärare i kunskapsämnena av
rektor och adjunkter, och skall vid kvinnligt seminarium minst en av
adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnäm-
nes av folkskolöverstyrelsen. För behörighet till kvinnlig adjunktsbefatt
ning gälla antingen enahanda bestämmelser som för manlig adjunktstjänst
eller ock att hava avlagt viss kvalificerad avgångsexamen från högre
lärarinneseminariet samt nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskole-
seminarium eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid
ett statens seminarium (kungl. kungörelsen den 18 februari 1905, semi-
nariestadgan § 139).
Jämlikt beslut av 1917 års riksdag, på framställning av Kungl.
Maj:t, kan infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stad
gade för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, av Kungl.
Maj:t utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskolesemi
narium. Kungl. kungörelse i ämnet är utfärdad den 1 juni 1917.
Nämnden, som i annat sammanhang förordar, att adjunktsbefatt
ningarna vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat, föreslår,
att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och
befordras
till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk,
till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarium samt
till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinn
ligt folkskoleseminarium; ävensom
att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för
gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt
att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefatt
ningar skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinnese
minarium av kvinnor.
I sin motivering hänvisar nämnden dels till dén år 1909 vidtagna
ändringen i § 28 regeringsformen, enligt vilken Konungen äger, bland
annat, att med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen
Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260.
godkänts, till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska
lärartjänsterna vid universiteten undantagna, utnämna och befordra jäm
väl infödda svenska kvinnor, dels ock, bland annat, till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden angående nämndens tillsättande, enligt vilket
protokoll frågan om kvinnors anställning vid de allmänna läroverken
borde av nämnden behandlas i samband med lönespörsmålen.
Nämnden anser, att eu tolkning av regeringsformen, som skulle
kunna leda till att kvinnor icke alls erhölle anställning vid dessa läro
anstalter, vore uppenbart orimlig. Nämnden anser sig därför böra utgå
ifrån att kvinnor böra få tillträde till alla lärarbefattningar vid statens
allmänna läroverk med undantag av dem, i fråga om vilka det kan upp
visas, att kvinnor för dem icke äro lämpliga.
Vad själva förslaget beträffar, erinrar nämnden därom, att kvinnor
redan nu kunde anställas som lärarinnor å realskolans stadium, nämligen
vid statssamskolorna, samt att kvinnor jämväl kunde anställas som lära
rinnor vid de kommunala mellanskolorna, vilka hade samma mål som
statens realskolor. Med avseende å eu inom nämnden diskuterad tanke,
att kvinnor endast skulle kunna anställas som undervisare i läroverkens
lägre klasser, yttrar nämnden, att, om man under angivna förhållanden
i det avseende, varom fråga vore, skulle stadga, att kvinnor, som av
Kungl. Maj:t utnämndes, endast skulle få tjänstgöra inom läroverkens tre
lägsta klasser, detta skulle innebära, att av Kungl. Maj:t utnämnd, uni-
versitetsbildad kvinna skulle anses vara mindre lämplig att undervisa på
realskolans olika stadier än av underordnad myndighet utnämnd, semi-
nariebildad lärarinna.
Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga som
män såsom lärare vid gymnasier vore en fråga, som nämnden icke an-
såge sig kunna besvara med tillgängligt erfarenhetsmaterial. Vad nämn
den däremot vore övertygad om vore, att kvinnor funnes och komme att
finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som
gymnasielärare. Att under sådana förhållanden förvägra kvinnor tillträde
till dessa befattningar skulle enligt nämndens mening tydligen vara stri
dande mot grundtanken i ändringen av regeringsformens § 28.
I fråga om nämndens förslag rörande grunder för kvinnas anställ-
Vid nämn-
ning vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens
kande^foaä-
folkskoleseminarier hava vid betänkandet fogats särskilda yttranden,
de särskilda
nämligen
yttranden.
dels av herr J. F. Nyström, som förklarat sig av nämndens förslag
i förevarande avseende kunna förorda endast följande:
59
60
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Utlåtanden,
n vgivna över
nämndens
förslag.
att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och
befordras
till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk
samt
till lektor vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium;
men däremot förklarat sig avstyrka förslagen, att kvinna må kunna
utnämnas
till lektor vid högre allmänt läroverk,
till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinn
ligt folkskoleseminarium,
att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för
gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män, samt
att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefatt
ningar skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinne
seminarium av kvinnor;
dels ock av herr Olof Olsson, som hemställt, att kvinnans verksam
het inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte ut
vidgas utöver vad den för närvarande vore.
Vad angår de högre allmänna läroverken och högre lärarinnesemi
nariet, tillstyrker läroverksöverstyrelsen,
att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre
allmänt läroverk med huvudsaklig undervisningsskyldighet i läroverkets
tre första klasser,
att sådan kvinnlig adjunkts huvudsakliga undervisningsskyldighet
må kunna förläggas till andra läsavdelningar vid sagda läroverk, därest
läroverksöverstyrelsen efter i varje särskilt fall verkställd prövning finner
sådant lämpligt,
att såsom villkor för kvinnas utnämning till ordinarie ämneslärar-
tjänst vid läroverk för manlig ungdom skall gälla vad i läroverksstadgan
§ 179 punkterna 1—7 och § 180 punkterna 2—4 finnes stadgat för be
hörighet till dylik tjänst, samt att hon vid realskola för.gossar eller
högre allmänt läroverk skall hava under minst två läsår med nit och
skicklighet bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt särskild
bestämmelse i läroverksstadgan kan komma att åligga kvinnlig adjunkt
vid läroverk för manlig ungdom,
att minst två tredjedelar av antalet adjunktstjänster vid realskola
för gossar och högre allmänt läroverk, rektorstjänsten oberäknad, skola
bestridas av manlig lärare,
Kungl. Majits nåd. proposition nr 260.
61
att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, samt
att såsom villkor för kvinnas utnämning till dylik tjänst skall gälla
vad i Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse den 2 december 1905 till översty
relsen för rikets allmänna läroverk angående bestämmelser rörande sty
relse och förvaltning av högre lärarinneseminariet och den därmed för
enade normalskolan för flickor i § 8 finnes beträffande tillsättning av
lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet föreskrivet.
Däremot avstyrker läroverksöverstyrelsen nämndens förslag om
kvinnas anställande som rektor vid statssamskola och rektor vid högre
lärarinnneseminariet.
Beträffande folkskoleseminarierna tillstyrker folkskolöverstyrelsen för
slaget om kvinnas behörighet till lektorstjänst ävensom, om ock med tvekan,
förslaget om behörighet till rektorsbefattningar vid kvinnliga seminarier.
Vidare tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att vid kvinnligt enkelseminarium
tre av de fem ordinarie ämneslärartjänsterna må besättas med kvinnliga
och två av dem med manliga innehavare, att vid kvinnligt dubbelsemi
narium samma eller närmast liknande proportion mellan de manliga och
kvinnliga lärår kraf tern a må bibehållas, samt att vid manligt enkelsemi
narium två och vid manligt dubbelseminarium fyra ämneslärartjänster
må kunna sökas och innehavas av kvinna.
I en av akademiskt bildade kvinnors förening den 25 november
Till Kungl.
1915 gjord framställning anhålles, att Kungl. Maj:t icke måtte lägga^na/'am-
läroverksöverstyrelsens föreliggande förslag utan lärarlönenämndens i dess
ställningar.
den 31 oktober 1914 avgivna betänkande framlagda förslag, i vad det
rör de tjänster i vilka kvinna må vinna anställning, till grund för fram
ställning till riksdagen i fråga om de grunder, med tillämpning av vilka
infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärar-
befattningar vid rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet,
I sin framställning framhåller berörda förening huvudsakligen,
att överstyrelsens förslag, att kvinnors behörighet till lärarbefatt-
ningar vid gossläroverk borde begränsas till adjunktsbefattningar med
huvudsaklig tjänstgöring i de tre första klasserna, grundade sig förnäm
ligast på dels anonyma meddelanden från Danmark, vilka på grund av
sin anonymitet icke borde tillmätas någon betydelse, och dels enstaka
mindre goda erfarenheter angående ett fåtal kvinnliga ämneslärare vid
läroverk för gossar,
att överstyrelsen underlåtit att begagna sig av de betydligt mera
omfattande erfarenheter, som kunde hämtas från de läroverk, vid vilka
kvinnor genomgått provårskurs,
62
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
att överstyrelsens förslag icke stode i överensstämmelse med inne
börden av 1909 års grundlagsändring,
att förslaget dessutom i och för sig vore sådant, att, därest det
vunne statsmakternas bifall, ingen säkerhet därmed vore given, att kvin
nor finge möjlighet att söka lärarbefattningar vid läroverk för gossar, samt
att överstyrelsen avstyrkte kvinnors behörighet till vissa rektors
befattningar, oaktat en omfattande erfarenhet visade, att kvinnor med
framgång kunde sköta likartade befattningar.
Vidare har i eu av samma förenings styrelse den 29 december 1916
gjord framställning anhållits,'att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1917 års
riksdag förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska
kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärartjänster vid rikets
allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statens folkskolesemina-
rier, samt att därvid i övrigt hänsyn måtte tagas till vissa av styrelsen
i en den 27 mars 1915 avlåten skrivelse framställda önskemål.
I häröver avgivet gemensamt utlåtande den 7 augusti 1917 hava
läroverks- och folkskolöverstyrelserna förklarat sig ej hava något att in
vända mot att framställningen i fråga behandlades oberoende av löne
frågan. I sakfrågan hänvisades till de av respektive överstyrelser av
givna utlåtanden över nämndens betänkande.
Läns-
Kommittén erinrar, hurusom kommittén vid ett föregående tillfälle
* kommittén
halt att utlåta sig rörande enahanda spörsmål, nämligen i sitt den 13
januari 1911 avgivna betänkande angående förslag till grunder, med till-
lämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen ut
nämnas och befordras till vissa befattningar (delen XXVII). Detta för
slag innebar, bland annat, att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller
änka, skulle kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa av
kommittén angivna befattningar vid universiteten, karolinska institutet,
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska
centralbyrån, riksarkivet, kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom
till vissa läkarbefattningar.
Över kommitténs förslag inhämtades yttranden från kanslern för
rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien för de fria kon
sterna, statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien, national-
musei nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet
och statskontoret. Förslaget, som från vissa håll vann anslutning, fram
kallade från andra håll anmärkningar och har i sin helhet hittills icke
föranlett någon framställning till riksdagen.
Kommittén erinrar vidare om den uppfattning, åt vilken kommittén
beträffande föreliggande fråga gav uttryck i omförmälda betänkande.
Kung!. AlajUs nåd. proposition nr 26U.
(io
Av såväl uttalande av konstitutionsutskottet vid 1905 års riksdag
som av anföranden, vilka vid ärendets behandling inom riksdagens kam
rar åren 1905 och 1907 hållits av åtskilliga för kvinnornas önskningar
uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter, syntes
det kommittén uppenbart framgå, att det icke ansetts önskvärt, att till
träde för kvinnliga sökande skulle på eu gång öppnas till samtliga de
befattningar, som tillhörde de i väckta motioner avsedda tjänstegrupper.
Diskussionerna inom kamrarna syntes kommittén tvärtom giva stöd
för den uppfattningen, att inom riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna
till eu början komme att erhålla tillträde endast till sådana befattningar,
för vilka de mera avgjort eller med tämligen stor sannolikhet kunde an
tagas vara lämpliga, samt att sedermera, i mån av vunnen ytterligåre-
erfarenhet om deras användbarhet, området för deras verksamhet skulle
vidgas. Fastställandet av de grunder, med tillämpning av vilka utnäm
nandet skulle ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås av
utredning, »verkställd utan fördomar och fri från överdrifter».
Kommittén höll ock för sin del före, att intet vore mera ägnat
att skada kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende än om på
en gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga befattningar inom
de kategorier av tjänster, till vilka Konungen enligt § 28 regeringsfor
men kunde under vissa förutsättningar utnämna kvinnor.
Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till be
fattningar, för vilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna
erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med
all säkerhet framkalla en reaktion, syftande och kanske ock ledande där
till, att för kvinnorna bleve stängda ej blott de befattningar, vilka de
visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra befattningar, som de
dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde sköta.
Kommittén hade därför vid uppgörande av sitt förslag uti ifråga
varande avseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet
och därvid tagit hänsyn ej blott till vad i förevarande fall kunde antagas
vara överensstämmande med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget
sannskyldiga intresse i saken, utan även framför allt därtill, att, på sätt
konstitutionsutskottet vid 1907 års riksdag uttryckte sig, icke den enskil
des utan statens och samhällets intressen måste tillerkännas det avgö
rande inflytandet vid bestämmandet av den utsträckning, i vilken de
framställda kraven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor borde vinna
beaktande.
Enligt kommitténs åsikt borde kvinnor tills vidare ej kunna utnäm
nas till innehavare av chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och före-
64
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
ståndare vid läroanstalter, ej heller i övrigt till chefer för ämbetsverk
och myndigheter, såsom t. ex. riksarkivarie, landsarkivarier, riksbibliote
karie, förste provinsialläkare, överläkare vid hospital och asyler för sinnes
sjuka, m. fl. chefsbefattningar.
Även avdelningschefsbefattningar, sådana som innehades exempelvis
av förste aktuarier vid statistiska centralbyrån, förste arkivarier i riks
arkivet, förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket m. fl., syntes kommit
tén ännu så länge böra besättas med manliga innehavare.
Innan för kvinnor bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t
utnämnas till chefsbeställning eller befattning såsom avdelningschef,
syntes de lämpligen först böra såsom ordinarie innehavare av underordnade
befattningar bos vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner
hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att
vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga
tjänstinnebavare.
Beträffande lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk hade
redan vid ifrågavarande ärendes föregående behandling inom riksdagen
framställts betänkligheter mot att låta kvinna undervisa på läroverkens
högre stadier, och dessa betänkligheter både ock inför kommittén kraf
tigt understrukits från sakkunnigt håll. Därvid både emellertid kvinnas
kunskaper och förmåga att i allmänhet meddela en med den manliga
lärarens jämförlig undervisning icke dragits i tvivelsmål, men väl hen
nes förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala
stadiet.
Av manlig sakkunnig både inom kommittén påyrkats, att kvin
norna skulle uteslutas ej blott från fektorsbefattningar vid rikets allmänna
läroverk utan även från sådana adjunkturer vid dessa läroverk, för vilkas
innehavare undervisningsskyldigheten huvudsakligen vore förlagd till gym
nasialstadiet.
Däremot hade av kvinnlig sakkunnig inom kommittén påyrkats, att
kvinnor måtte medgivas tillträde, utan undantag, till såväl lektors- som
adjunktsbefattningar vid rikets allmänna läroverk.
Kommittén hade för sin del trott det vara lämpligt att gå en me
delväg mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas
tillträde till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk även för det
fall, att med dylik tjänst följde undervisningsskyldighet i större eller min
dre mån å gymnasialstadiet.
Såmedelst skulle det enligt kommitténs mening kunna utrönas,
huruvida de uttalade farhågorna för kvinnas bristande förmåga att å
det högre stadiet upprätthålla disciplin vore befogade eller ej. Om då
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
dessa farhågor befunnes ogrundade, syntes tiden vara inne att med
giva kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna
läroverken.
Yad åter högre lärarinneseminariet beträffade, syntes betänkligheter
av nyss antytt slag näppeligen förefinnas; och kommittén hyste därför
ingen tvekan att föreslå, att kvinna måtte kunna av Kungl. Maj:t ut
nämnas till såväl lektors- som adjunktsbefattning vid denna uteslutande
för kvinnliga elever avsedda läroanstalt.
Kommittén bringar vidare i erinran, hurusom, efter framställning
från Kungl. Maj:t, 1917 års riksdag medgivit, att infödd svensk kvinna,
som uppfyllde de villkor, vilka vore stadgade för behörighet till rektors-
tjänst vid folkskoleseminarium, måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts
framställning i ämnet till riksdagen (proposition nr 141), yttrade då
varande departementschefen, bland annat, följande.
Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att
kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t ut
nämnas till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av
underordnade befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa
sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för
större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare,
borde anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folk-
skoleseminarierna. Under en tid av mer än 50 år hade kvinna haft rätt
att innehava ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium.
Redan i reglementet för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars
1862 hade nämligen föreskrivits, att vid folkskoleseminarium skulle vara
anställda två huvudlärare, av vilka den ene skulle vara seminariets före
ståndare, och att till bestridande av andra huvudlärarbefattningen vid de
seminarier, där endast kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill
befunnes lämplig, kunde förordnas. Enligt förnyade reglementet för folk
skoleseminarierna den 1 december 1865 skulle vid seminarium till bil
dande av lärarinnor minst en lärarinna vara anställd till bestridande av
sådan undervisning, som vid lärarseminarium ålåge adjunkt, och sådan
lärarinna skulle utnämnas av konsistorium.
I seminariestadgan den 29 januari 1886 hade föreskrivits, att vid
lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas av
kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen för
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) •
9
65
66
lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågava
rande befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt gällande
seminariestadga utgjordes folkskoleseminariernas lärare i kunskapsämnena
av rektor och adjunkter; vid lärarinneseminarium skulle minst en av
adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämn
des av folkskolöverstyrelsen. Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift vore
för det dåvarande 13 ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter
anställda vid statens sex kvinnliga folkskoleseminarier.
Då kommittén nu åter haft att skärskåda frågan om behörighet för
kvinnor till vissa befattningar vid statens läroanstalter, säger sig kommittén
— vad angår adjunktstjänster vid de allmänna läroverken — vid upp
märksammande av den ytterligare belysning, ärendet genom nämndens be
tänkande erhållit, ävensom vad i övrigt i frågan förekommit, ej hava funnit
några skäl och omständigheter andragna, som skulle föranleda kommittén
att frångå den ståndpunkt, som kommittén intagit i sitt ovanberörda be
tänkande XXVII. Kommittén, som då ej ansåg sig böra förorda någon
begränsning av kvinnors tillträde till nämnda adjunktsbefattningar, vare
sig i ena eller andra hänseendet, anser sig ej heller hava anledning att
nu tillstyrka någon sådan begränsning.
Beträffande lektoraten vid högre lärarinneseminariet hyste kommit
tén ingen tvekan att i omförmälda betänkande framlägga förslag om möj
lighet för kvinna att befordras till sådana tjänster. Kommittén vidhåller
denna sin uppfattning, liksom kommittén även anser samma möjlighet
böra gälla i fråga om ämnes! ärartjänster (lektorat) vid kvinnliga folkskole-
seminarierna, jämväl utan någon begränsning.
Nämndens förslag om kvinnas befordran till lektor vid högre all
mänt läroverk och vid manligt folkskoleseminarium säger sig kommittén
ej kunna tillstyrka.
Vidkommande åter rektorsbefattningar har frågan om kvinnas be
hörighet till dylika befattningar kommit i viss mån i annat läge genom
det beslut, riksdagen år 1917, på framställning av Kungl. Maj:t, fattat
angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid
kvinnligt folkskoleseminarium.
Med hänsyn härtill anser sig kommittén böra, i likhet med nämn
den, föreslå, att kvinna må kunna utnämnas och befordras till rektor vid
kvinnligt folkskoleseminarium samt .vid högre lärarinneseminariet. Nämn
dens förslag om kvinnas behörighet till rektorstjänst vid statssamskola
finner sig kommittén däremot icke kunna biträda.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
<!7
Kommittén förordar alltså,
att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas
till adjunkt vid allmänt läroverk;
till lektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folk-
skoleseminarium; samt
till rektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folkskole
seminarium.
Ö vningslärartj änster.
Beträffande lärarbefattning i teckning kan enligt gällande bestäm
melser kvinna söka och innehava dylik befattning vid realskola. (Läro-
verksstadgan § 190.)
Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i teckning.
Yad statens folkskoleseminarier angår, kan kvinna förordnas till
lärarinna i teckning vid manligt seminarium, och bör kvinna förordnas
till lärare i teckning vid kvinnligt seminarium, såvida icke särskilda om
ständigheter föranleda undantag. (Seminariestadgan §§ 85, 2; 5 och 86.)
Lärarbefattning i musik vid realskola kan sökas och innehavas av
kvinna. (Läroverksstadgan § 190.)
Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i musik.
I fråga om folkskoleseminarier gäller enahanda som ovan sagts om
lärarbefattning i teckning.
Lärarbefattningarna i gymnastik vid rikets allmänna läroverk äro
enligt gällande bestämmelser förbehållna åt män. Dock kan vid stats-
samskola anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande
kommun anslår medel. (Läroverksstadgan § 212.)
Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i gymnastik.
Beträffande folkskoleseminarierna är stadgat, att vid kvinnligt se
minarium bör för undervisningen i gymnastik med lek och idrott förord
nas lärarinna. (Seminariestadgan § 86.)
Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid stats-
samskola, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i hus-
hållsgöromål vid folkskoleseminarium äro avsedda för kvinnor.
Nuvarande
bestämmel
ser.
68
Kunyl. Majits nåd. 'proposition nr 260.
Lärarlöne-
nämnden.
Vid nämn
dens betän
kande fogat
särskilt ytt
rande.
Löneregle-
ringskom-
mittén.
Beträffande lärarbefattningar i manlig slöjd och i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarium är för närvarande intet stadgat i förevarande
avseende.
Nämnden föreslår,
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas av
såväl män som kvinnor, nämligen:
lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinnesemina
riet och folkskoleseminarium,
lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinne
seminariet och folkskoleseminarium,
lärartjänst i gymnastik vid statssamskola samt
lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium;
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas
endast av män, nämligen:
lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid realskola för gos
sar, högre allmänt läroverk och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärar-
seminarium samt
lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium; ävensom
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas
endast av kvinnor, nämligen:
lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinne
seminariet och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarinneseminarium,
lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt
lärartjänst i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium.
På sätt ovan erinrats, har herr Olof Olsson i ett vid nämndens
betänkande fogat särskilt yttrande hemställt, att kvinnans verksamhet
inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas
utöver vad den för närvarande vore.
Nämndens förslag, i vad det avser lärartjänster i teckning vid de
allmänna läroverken och i gymnastik vid statssamskolorna, tillstyrkes av
läroverksöverstyrelsen. Däremot avstyrker överstyrelsen förslaget, i vad
det avser musiklärartjänster vid de högre allmänna läroverken. Kommittén
finner sig för sin del böra ansluta sig till den uppfattning, som av läro
verksöverstyrelsen i detta avseende gjorts gällande.
I fråga om övningslärartjänster vid högre lärarinneseminariet in
stämmer kommittén i nämndens förslag.
(>9
Vad angår folkskoleseminarierna, tillstyrker folkskolöverstyrelsen
nämndens förslag, i vad det avser övningslärartjänster i teckning, i gym
nastik och i slöjd. Beträffande däremot lärarbefattningar i musik anser
överstyrelsen, att dylika tjänster böra vid manligt seminarium förbehållas
åt män och vid kvinnligt seminarium åt kvinnor. Angående trädgårds
skötsel håller överstyrelsen före, att lärarbefattning i detta ämne bör vid
manliga seminarier förbehållas åt män. Kommittén biträder folkskolövei’-
styrelsens i nämnda avseenden uttalade uppfattning.
Kommittén förordar alltså,
att kvinna må kunna befordras till innehavare av
vid de allmänna läroverken
lärarbefattning i teckning,
lärarbefattning i musik vid real- och samskola,
lärarbefattning i gymnastik och i kvinnligt handarbete vid samskola;
vid högre lärarinneseminariet
lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik och i kvinnligt
handarbete;
vid manligt folkskoleseminarium
lärarbefattning i teckning;
vid kvinnligt folkskoleseminarium
lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik (med lek och
idrott), i kvinnlig slöjd, i hushållsgöromål och i trädgårdsskötsel.
Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Ö vningsskollärartj änster.
För närvarande är stadgat, att för undervisningen i den med lära
rinneseminarium förenade övningsskolan skall förordnas lärarinnor. (Semi-
nariestadgan § 86.)
Nämnden föreslår,
att vid övningsskola skall finnas minst en manlig lärare och minst
en kvinnlig lärare; ävensom
att minst halva antalet övningsskollärare skall utgöras av vid lärar-
seminarium män och vid lärarinneseminarium kvinnor.
Nämndens förslag, vilket jämväl tillstyrkes av folkskolöverstyrelsen,
finner sig kommittén böra biträda.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne■
nämnden.
Löneregle-
ringskom-
mittén.
70
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
N av arande
bestämmel
ser om gift
kvinnas be
hörighet att
innehava
allmän
tjänst.
Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folk-
skolesem maner.
' I en vid nämndens betänkande fogad bilaga (XII) har lämnats en
sammanfattning av gällande bestämmelser angående gift kvinnas behörig
het att innehava allmän tjänst.
Bestämmelserna i ämnet, sådana de nu te sig efter tillkomsten av
vissa nya stadganden, kunna i stort sett subsummeras under tre särskilda
grupper.
1) Gift kvinna är ej behörig att söka befattning och kvinna, som
träder i gifte, skall vara skyldig frånträda sin befattning.
2) Avgörandet, huruvida gift kvinna må befordras till befattning
och huruvida kvinna, som träder i gifte, må bibehållas vid sin befattning
eller frånträda densamma, är lämnat åt Kungl. Maj:t eller vederbörande
överordnade myndighet.
3) Kvinna äger rätt att söka och innehava tjänst utan avseende
därå, om hon är gift eller icke.
Under den första gruppen komma följande fall.
I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens
för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar är stadgat, att,
om kvinnlig läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande
innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon skall anses hava frånträtt
befattningen.
Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som
i § 186 föreskriver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola skall
•vara ogift — innehåller i § 128 (även sådan denna paragraf lyder enligt
kungl. kungörelsen den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,
som träder i gifte, skall vara skyldig att avgå från sin befattning och
i sådant fall ofördröjligen till läroverksöverstyrelsen bör ingiva sin anhål
lan om avsked.
I anslutning härtill föreskrives ock i § 190 av samma stadga, att
lärarbefattning i teckning och musik vid realskola kan sökas och inne
havas även av kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan
befattnings erhållande föreskrivna villkor.
Till den andra gruppen kunna hänföras, bland andra, följande sins
emellan i formellt avseende varierande bestämmelser.
71
Jämlikt kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar gäller, att gift
kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t
på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande, samt att, där
kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap, hon icke skall
vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke
vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens be
höriga upprätthållande finner det nödigt.
Samma bestämmelser gälla enligt kungl. kungörelsen den 2 april
1914 för å stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden.
Likaså hava genom särskilda kungl. kungörelser den 14 juni 1917
bestämmelser av enahanda innehåll utfärdats att gälla för kvinnliga inne
havare av ordinarie befattningar vid postverket, vid telegrafverket och vid
statens järnvägar.
Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från
och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig
befattningshavare, som ingår äktenskap, skyldig avgå från tjänsten, om
fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. A gällande stat för fångvårdsstaten
äro såsom kvinnliga befattningshavare upptagna, jämte en skollärarinna
vid ett centralfängelse, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.
Stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 föreskriver
i § 146 mom. 2, att, i händelse kvinnlig adjunkt träder i gifte, det må
ankomma på folkskolöverstyrelsens beprövande, om hon må bibehållas vid
tjänsten, samt att folkskolöverstyrelsen äger sedermera uppsäga henne
därifrån, då seminariets bästa finnes sådant kräva.
Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall
vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given i 1914 års semi-
nariestadga.
Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1917 kan gift kvinna utnäm
nas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium endast
för det fall, att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit skäl sådant
medgiva; i samma kungörelse stadgas, att, i händelse kvinnlig rektor vid så
dant seminarium träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts be
prövande, om hon må bibehållas vid tjänsten.
Till den tredje gruppen torde nedanstående kunna hänföras.
I stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i
riket förefinnes i § 34 en bestämmelse av innehåll, att vad i nämnda
Kungl. Muj:ta nåd. proposition nr 260.
72
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2fS0.
stadga funnes föreskrivet i avseende på lärare skall med vissa undantag
även äga tillämpning på lärarinnor. Någon särskild bestämmelse angå
ende gift kvinnas behörighet finnes icke, men hava gifta kvinnor ansetts
äga rätt innehava ordinarie folkskollärarbefattning.
I kungörelserna om kommunala mellanskolor och högre folkskolor
talas om kvinnliga befattningshavare, utan att någon inskränkning göres
beträffande gifta lärarinnor.
Lärarlöne-
Nämnden föreslår, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka
nämnden.
plliepava sådana lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må
kunna befordras, skall gälla,
att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
samt
att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äk
tenskap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från
befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till
befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.
I motiveringen hänvisar nämnden till erfarenheten från folkskolans
område, där gifta kvinnor äga rätt att innehava ordinarie tjänster, även
som till kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myn
digheters stater uppförda biträdesbefattningar, i vilken kungörelse be
stämmelser, likartade med de av nämnden föreslagna, äro meddelade i
fråga om gifta kvinnors behörighet till berörda befattningar.
Vid
nämn -
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande avstyrker
kotide'fogat
^eiT •/■ F. Nyström, förslaget, att gift kvinna må erhålla behörighet att
särskilt ytt-
söka och innehava lärarbefattningar vid de allmänna1 läroverken, folk-
mnde.
gkoleseminariema och högre lärarinneseminariet.
Löneregle-
Kommittén erinrar, hurusom nämndens föreliggande förslag stode
rtmiMn? i överensstämmelse med den uppfattning, som enligt Kungl. Maj:ts och
riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande inne
börd. Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag
i förevarande avseende.
I en vid löneregleringskoinmitténs betänkande fogad, av herrar
E. Kristensson, A. Nilsson, A. Pers och K. Stenström avgiven reservation
anföres följande:
»Då vi å ena sidan ansett nämnden hava anfört vägande skäl för
sin uppfattning, att kvinna må kunna befordras till lektorstjänster vid
högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier samt till rektors
befattningar vid statssamskolor, och å andra sidan icke funnit avgörande
skäl vara förebragta för ett uteslutande av kompetenta infödda svenska
kvinnor från tillträde till jämväl nu nämnda befattningar, hava vi ej
kunnat dela den mening, som i denna punkt gjorts gällande av kom
mitténs majoritet.
I fråga om den närmare motiveringen för denna vår ståndpunkt
skulle vi kunna inskränka oss till att hänvisa till vad lärarlönenämnden
i dessa stycken uttalat ävensom vad till stöd för denna uppfattning an
förts i ett flertal såväl över nämndens betänkande avgivna yttranden som
till kommittén särskilt remitterade framställningar.
Emellertid anse vi oss dock böra ytterligare betona vissa omstän
digheter.
Det föreliggande spörsmålet synes oss böra skärskådas från den
utgångspunkten, huruvida de kvinnor, som vederbörligen styrkt sin kom
petens, skola få under lika villkor konkurrera med manliga sökande jäm
väl till ovan angivna lektors- och rektorsbefattningar eller vara på för
hand uteslutna på grund av sitt kön.
Vi kunna ej annat än i viss mån se en motsats ligga i att å ena
sidan bereda kvinnorna tillfälle att förvärva erforderlig kompetens men
å den andra utestänga dem från de högre lärarbefattningarna vid statens
undervisningsanstalter utom vid högre lärarinneseminariet och de kvinn
liga folkskoleseminarierna.
Den av kommitténs majoritet hyllade uppfattningen torde ej hava
berott på misstroende till kvinnors kunskaper eller skicklighet för under
visning på skolans högsta stadier, ty man har icke tvekat att lämna till
träde till de i båda dessa avseenden krävande lektorstjänsterna vid högre
lärarinneseminariet och vid de kvinnliga folkskoleseminarierna. Orsaken
torde fastmera ligga däri, att man betvivlat kvinnors förmåga att upp
rätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala stadiet och över
huvud taget ifrågasatt kvinnors lämplighet som handledare av den till en
mera mogen ålder komna manliga ungdomen.
Frånsett den erfarenhet på detta område, man från det enskilda
skolväsendet har att uppvisa — en erfarenhet, vilken man i trots av
vad därom anföres måste tillmäta en avsevärd, om ock ej utslagsgivande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.)
10
Kungl. Maj:t.t nåd. proposition nr 260.
78
Vid löne
reglerings
kommitténs
betänkande
fogad re
servation.
74
Departe
mentschefen.
betydelse — äro vi benägna att anse en restriktion av den art, kom
mitténs majoritet ifrågasatt, såsom ägnad att stå i vägen för en utveck
ling, som på det område, varom här är tal, bör vara fri och obunden
för att under tillgodogörande av erfarenhetens resultat kunna allt vidare
fortskrida till skolornas och undervisningens fromma. Det ligger enligt
vår mening ingen fara i att lämna konkurrensen öppen för män och
kvinnor i fråga om samtliga lektorstjänster vid statens undervisnings
anstalter. Visar det sig, att kvinnor, mot vår förmodan, ej synas vara
lämpliga som lektorer vid manliga skolor, kommer utvecklingen säker
ligen att medföra, att kvinnor ej eftersträva dessa tjänster utan ägna sig
åt andra, för vilka deras fallenhet starkare framträder.
Visar det sig åter, att kvinnor väl lämpa sig som undervisare för
äldre manlig ungdom, så är ju detta en omständighet, som endast kan
vara till förmån för undervisningsväsendet, och det vore fördenskull oklokt
att ej hava lämnat vägen öppen härför.
Vad nu sagts gäller även om rektorstjänster vid statssamskolor.»
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Frågan angående kvinnas tillträde till lärarbefattningar vid de all
männa undervisningsanstalterna har sedan länge stått på dagordningen.
Det är nu snart tio år sedan den grundlagsändring vidtogs, som avsåg
att bereda vidgade områden inom statens tjänst för den kvinnliga verk
samheten. Tidpunkten synes mig vara inne, att denna fråga omsider
bringas till sin lösning, i vad den avser kvinnas behörighet till befatt
ningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folk-
skoleseminarierna.
Vad då först ämneslärar- och rektorstjänster beträffar, vill jag i
korthet erinra, hurusom lärarlönenämnden föreslagit, att kvinna må kunna
av Konungen utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar
och högre allmänt läroverk samt till lektor vid högre allmänt läroverk,
dock med närmare angiven begränsning, till lektor vid högre lärarinne
seminariet, till lektor vid folkskoleseminarium, dock med viss begräns
ning, ävensom till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och
kvinnligt folkskoleseminarium.
Löneregleringskommittén har förordat, att kvinna må kunna ut
nämnas och befordras till adjunkt vid allmänt läroverk utan någon in
skränkning, till lektor vid högre lärarinneseminariet, till lektor vid kvinn
ligt folkskoleseminarium utan någon begränsning ävensom till rektor vid
högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium. Däremot
har kommittén icke ansett sig kunna förorda förslaget, i vad det av-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
75
ser behörighet för kvinna till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk
och manligt folkskoleseminarium eller till rektorsbefattning vid stats-
samskola.
Inom kommittén har emellertid i eu av fyra ledamöter avgiven
reservation gjorts gällande, att enligt reservanternas mening jämväl senast
berörda befattningar böra stå öppna för kvinnliga sökande.
Till stöd för den av lärarlönenämnden och omförmälda reservanter
hävdade uppfattningen, att kvinna må kunna befordras till jämväl lek-
torstjänster vid högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier
samt till rektorstjhilster vid statssamskolor, har huvudsakligen anförts, att
erfarenheten från såväl enskilda kvinnliga gymnasier och enskilda sam-
skolor som från kvinnors verksamhet som lärare vid högre lärarinnese
minariet tydligt ådagalagt kvinnors förmåga att meddela undervisning på
ett stadium, som motsvarade gymnasiernas, att den disciplinära förmågan,
som för övrigt ansåges sättas hårdast på prov i mellanklasserna, inga
lunda vore bunden vid visst kön, att, då kvinnor funnes och komme att
finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som
gymnasielärare, det vore stridande mot grundtanken i ändringen av rege
ringsformen § 28 att förvägra kvinnor tillträde till dessa befattningar, att
kvinnor sannolikt icke komme att söka och vinna anställning vid all
männa läroverk i så stor utsträckning, att fara för alltför starkt kvinn
ligt inflytande komme att föreligga, att, då kvinnorna ägde tillfälle att
förvärva erforderlig kompetens, det ej stode i överensstämmelse härmed
att utestängda dem från ifrågavarande befattningar; samt att en restrik
tion i förevarande avseende vore ägnad att stå i vägen för en utveck
ling, som på detta område borde vara fri och obunden för att under till
godogörande av erfarenhetens resultat kunna allt vidare fortskrida till
skolornas och undervisningens fromma.
Jag har härmed anfört några av de skäl och synpunkter, vilka
framträtt och anförts till förmån för ett öppnande för kvinnor av jämväl
senast berörda lärarbefattningar. För egen del finner jag vad härutinnan
anförts övertygande och ansluter mig följaktligen till den uppfattning,
som kommit till uttryck i den omförmälda reservationen.
Jag vill i sammanhang härmed uttala såsom min uppfattning, att
en fri och öppen tävlan bör råda mellan män och kvinnor om nu ifråga
varande slag av befattningar. På sätt av den förut lämnade redogörelsen
framgår, hava under denna frågas föregående behandling yrkanden och för
slag avgivits, vilka innebära, att vid vissa läroanstalter ett visst antal befatt
ningar skulle vara reserverade för personer tillhörande endera könet. I detta
syfte har också för de kvinnliga folkskoleseminariernas vidkommande till
76
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
mig ingivits en framställning från kvinnliga adjunkter vid dessa läroan
stalter. Med den uppfattning, åt vilken jag förut givit uttryck, kan jag
icke biträda yrkanden eller framställningar, som avse en inskränkning av
den öppna tävlan, vilken jag på detta område finner gagnelig och nyttig.
Härtill kommer vidare den omständigheten, att en begränsning av antalet
tjänster vid vissa läroanstalter för vare sig manliga eller kvinnliga sö
kande skulle såväl i tillämpningen visa sig vara förenad med avsevärda
praktiska svårigheter som även lägga hinder i vägen för ett ändamåls
enligt och rättvist förfarande i avseende å tillsättningen av tjänster.
I fråga om kvinnas behörighet till vissa övningslärartjänster före
finnes ingen meningsskiljaktighet inom löneregleringskommittén. Jag an
sluter mig i detta avseende till kommitténs förslag. Likaledes har jag
intet att erinra mot förslaget i vad det avser övningsskollärartjänster.
Enär utnämningsrätten i avseende å sistberörda kategorier av tjänster ej
tillkommer Kungl. Maj:t utan underordnad myndighet, torde någon fram
ställning till riksdagen, avseende kvinnas behörighet till dessa tjänster,
ej vara erforderlig.
I fråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärar
tjänster vid ifrågavarande läroanstalter står lärarlönenämndens härut
innan framlagda förslag i överensstämmelse med den uppfattning, som
enligt riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande
innebörd. Förslaget förordas av löneregleringskommittén, och för egen
del finner jag mig vid anförda förhållande böra biträda detsamma.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna
av Konungen i stadgad ordning utnämnas och befordras
till
rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt
folkskoleseminarium och statssamskola,
lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarin
neseminariet och folkskoleseminarium, samt
adjunkt vid allmänt läroverk;
dels och föreskriva, att i fråga om gift kvinnas
behörighet att söka och innehava sådana lärartjänster
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor kunna
befordras, skall gälla,
Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
77
att gift kvinna må kunna till sådan lärarbefatt-
ning befordras allenast efter av Kung!. Maj:t på fram
ställning i varje särskilt fall lämnat medgivande samt
att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärar-
befattning ingår äktenskap, hon icke skall vara skyl
dig att av sådan anledning avgå från befattningen,
därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn
till befattningens behöriga upprätthållande finner det
nödigt.
78
Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av
-
tjänstår för erhållande av statspension.
Enligt gällande pensionsbestämmelser är beloppet av den pension,
som tillkommer civil tjänstinnehavare, beroende på längden av den tid,
befattningshavaren varit anställd i statens tjänst.
Nämnden föreslår, att lärare vid statsanstalt må vid beräkning av
tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver
tre, han må hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt, dock
att honom icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår.
I sin motivering påvisar nämnden, att den rätt till lönetursberäk-
ning vid övergång till allmänt läroverk, som medgivits lärare vid kom
munal mellanskola, vore mindre effektiv, därest icke läraren tillika erhölle
rätt till viss tjänstårsberäkning för erhållande av statspension.
Vidare framhåller nämnden — som i annat sammanhang föreslagit,
att övningsskollärartjänsterna vid folkskoleseminarier skola göras till ordi
narie tjänster och i följd därav innehavarna av dessa tjänster bringas
under den civila pensionslagen — att dessa lärare så gott som uteslu
tande måste tagas från folkskollärarkåren, men att folkskollärarna helt
säkert komme att draga sig för att söka dylika tjänster, därest de icke
för erhållande av pension finge tillgodoräkna sig någon del av sin tjänst
göring vid folkskolorna.
Nämnden framhåller ock önskvärdheten av att åtminstone en del
av folkskoleseminariernas ämneslärare och övningslärare hade erfarenhet
om folkundervisningen. Detta önskemål skulle svårligen kunna förverk
ligas, så länge lärarna vid seminarierna icke finge räkna pensionsår för
den tid, de kunde hava tjänstgjort vid kommunal läroanstalt.
En revision av pensionslagens bestämmelser angående beräkning av
pensionsår anser nämnden även av andra skäl påkallad. Sålunda vore
det flerfaldiga gånger framhållet och även i praktiken erkänt, att den
centrala ledningen av undervisningsväsendet behövde tillföras arbetskrafter,
79
som utbildats inom det kommunala skolväsendet. Framför allt vore detta
fallet med folkskolinspektionen, som svårligen kunde fullgöra sin uppgift
utan ingående kännedom om folkundervisningens tillstånd och behov.
Enligt vad nämnden vidare framhåller, hade utvecklingen gått i
den riktningen, att gränserna mellan de kommunala läroanstalterna och
statens läroanstalter börjat utplånas.
Folkskoleväsendet vore ingående reglerat av statens lagar och före
skrifter; till dess uppehållande skulle staten betala icke mindre än 90
procent av lärarnas kontanta begynnelseavlöning samt hela beloppet av
ålderstilläggen.
Jämförde man eu statssamskola, vars lärare avlönades av staten
med bidrag av kommunens medel, och eu kommunal mellanskola, vars
lärare avlönades av kommunen med bidrag av statsmedel, skulle man
finna, att dessa skolor hade samma mål, arbetade på i huvudsak samma
sätt, hade samma betydelse för samhället och stode under samma cen
trala ledning. Det kunde icke påvisas något sakligt skäl, varför tjänst
göring skulle i det ena fallet medföra rätt till tjänstårsberäkning för er
hållande av statspension, men icke i det andra fallet. Att statssamsko-
lorna vore statsanstalter och de kommunala mellanskolorna kommunala
anstalter, denna skillnad berodde icke på någon skillnad i dessa anstal
ters betydelse för det allmänna utan på andra företrädesvis historiska
skäl.
För den, som såge till realiteter, framträdde hela det av stat och
kommun uppehållna undervisningsväsendet som en sammanhängande
komplex av för staten lika viktiga intressen. Emellan de olika för detta
ändamål upprättade anstalterna funnes icke en sådan svåröverstiglig
klyfta, som pensionslagen tillskapat dem emellan. För staten som högste
vårdare av allmänintresset måste det vara irrelevant, om vid bestäm
mandet av en statstjänares pensionsförmåner denne förbrukat hela sin
arbetskraft vid en statens läroanstalt eller någon del därav vid en kom
munal läroanstalt. I vilketdera fallet som helst vore det staten, han
genom sin verksamhet gagnat.
Vad sålunda anförts vore icke något för undervisningsväsendet och
dess centrala administration säreget. Kravet på personlig erfarenhet om
folkundervisningen vore att anse som en yttring av de strävanden, vilka
för närvarande genomginge hela statsförvaltningen, nämligen att låta de
sakliga synpunkterna och den sakliga insikten komma mera till sin rätt
än tillförene varit fallet. Men den sakkunskap, på vilken man numera
lade allt större vikt, kunde icke alltid förvärvas enbart genom teoretisk
utbildning och tjänstgöring i statens tjänst. Den kunde i många fall
Kungi. May.ts nåd. proposition nr 260.
ÖO
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
endast vinnas genom tjänstgöring på andra områden. Vår tids krav på
förvaltningen förutsatte en större utvexling av arbetskrafter mellan statens
och andra organs verksamhetsområden. Men en dylik gagnelig cirkulation
försvårades därigenom, att pensionslagen omgärdat statstjänsterna med en
svåröverkomlig skyddsmur. Ett rikare utvecklat samhällsliv och ett kraf
tigare ingripande av staten på en mängd områden gjorde e'n dylik,
huvudsakligen formell, skillnad mellan statstjänst och annan allmän tjänst
mindre motiverad.
Löneregle-
Kommittén påpekar till en början, hurusom den fråga, som nämn-
"nnttén.1 den i förevarande kapitel berört, är ett spörsmål av synnerligen vittom
fattande betydelse.
Vissa omständigheter kunna nogsamt anföras, säger kommittén, vilka
synas tala för en särställning i förevarande avseende för inom skolväsen
det anställda befattningshavare. Nämnden har ock med styrka betonat
dessa omständigheter, och i sina över nämndens betänkande avgivna
utlåtanden hava såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen livligt förordat
nämndens förslag i denna del.
Emellertid anser kommittén vid tillämpningen av en bestämmelse med
den innebörd, nämnden i sitt förslag åsyftar, åtskilliga svårigheter yppa sig.
Så t. ex. framhåller kommittén, att ett ej oberättigat tvivelsmål kan anses råda,
i vilken utsträckning man bör tolka begreppet kommunal läroanstalt. Att
nämnden i detta avseende haft tanken närmast riktad på de kommunala
läroanstalter, vilka äro i nämndens betänkande särskilt berörda, nämligen
folk- och småskolor, högre folkskolor samt kommunala mellanskolor, torde
få antagas. Det gives emellertid anstalter, som äro med dessa i ett eller
annat avseende mer eller mindre närbesläktade, t. ex. kommunala gym
nasier, enskilda mellanskolor, högre flickskolor, folkhögskolor m. fl. En
fullt tillfredsställande definition på begreppet kommunal läroanstalt torde
följaktligen vara ganska svår att uppdraga.
Eu direkt framställning om utsträckt tjänstårsberäkning föreligger
jämväl för lärarnas vid de kommunala gymnasierna vidkommande. I en
av A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala gymnasier gjord fram
ställning har hemställts om rätt att under vissa angivna villkor få vid be
räkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid dimissionsberättigat
kommunalt gymnasium. I avgivet utlåtande över nämnda framställning
hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att rektor, e. o. lektor
och e. o. lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad
bildningslinje vid statsgymnasium, vilken vinner anställning vid allmänt
läroverk, må för rätt till pension få tillgodoräkna sig intill 15 år av den
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘2C0.
81
tid, han, efter fullgörande av vad för behörighet till ordinarie ämneslärar-
tjänst vid allmänt läroverk i fråga om examen och provår är stadgat, med
nit och skicklighet bestritt tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles
gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid
allmänt läroverk ålagd.
Bland de grundsatser, på vilka lagen den 11 oktober 1907 angå
ende civila tjänstinnehavares rätt till pension är fotad, ingå såsom ett
par av de viktigaste dels den, att tjänstinnehavarna själva skola bidraga
till de med deras pensionering förenade kostnaderna från och med det
de erhållit anställning av den fasthet, som utmärker ordinarie beställning,
dels ock den, att för grundläggande av anspråk på pension »i främsta
rummet måste uppställas den fordran, att tjänstinnehavaren under eu
längre tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig för
tjänt av den förmån, rätten till åtnjutande av pension
innebär1».
Nämndens förevarande förslag innebär avvikelser från båda dessa
grundsatser. Enligt kommitténs mening måste det vara synnerligen vä
gande skäl, som skulle kunna föranleda sådana avvikelser.
Nämnden har sökt visa, att i detta fall föreligger ett verkligt stats
intresse.
Kommittén vill härvid betona, att med den moderna utvecklingen
och med statens successiva ingripande i olika delar av det nutida sam
hällslivet jämväl andra områden finnas, där man torde kunna tala om
ett förhandenvarande statsintresse. Även från dylika områden kunna
anspråk höjas av enahanda innebörd som det, vilket gjorts gällande för
undervisningsväsendets vidkommande. Att nu genom partiell ändring i
gällande lag tillmötesgå det senare kravet måste därför betecknas såsom
ett föregripande av den allsidiga utredning, detta spörsmål enligt kom
mitténs mening måste underkastas, innan det i sin helhet må komma att
framläggas till statsmakternas prövning.
Kommittén erinrar vidare, hurusom föreliggande fråga jämväl
synes böra sättas i samband med frågan om en centralisering av
det statsunderstödda pensionsväsendet. I sitt den 15 januari 1916 av
givna utlåtande föreslå de för sistberörda ändamål tillkallade sakkunniga,
bland annat, »att, när en tjänstinnehavare övergår från en avdelning av
statens anstalt för tjänstemannapensioneringen till en annan, hans pen-
sionsrätt i den senare bestämmes med hänsyn tagen även till de tjänst-
1 Jfr det av särskilda kommitterade den 7 november 1902 avgivna betänkande an
gående förändrat ordnande av det civila pensionsväsendet, sid. 14 och 22.
Bihang till riksdagens protokoll 1U18. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.)
11
82
år, han räknat som delägare i den förra avdelningen, och de avgifter,
som erlagts för honom till denna». Denna princip anse de sakkunniga
vara en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för fullgjort
arbete, som icke bör förloras, därför att delägaren byter anställning.
Samma princip föreslås skola undantagslöst tillämpas i fråga om såväl
statstjänster som övriga tjänster, vilka medföra delaktighet i nämnda
anstalt.
Detta uttalande torde sa mycket mer böra i nu föreliggande fall
uppmärksammas, som lärarlönenämndens förslag till stor del avser be
fattningshavare, vilka äro delaktiga i den av staten understödda folk
skollärarnas pensionsinrättning.
Härjämte erinrar kommittén, att en fråga av i stort sett samma inne
börd som den nu föreliggande varit föremål för riksdagens prövning. I
en till 1907 ars riksdag avlåten proposition (nr 96) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna
vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet
måtte under vissa förutsättningar för rätt till pension få tillgodoräkna sig
intill tio ar av den tid, han eller hon, efter fullgörandet av de för be
hörighet till sådan tjänst erforderliga prov, vid enskilt läroverk med nit
och skicklighet bestritt viss närmare angiven tjänstgöring. Rörande sagda
framställning fattade emellertid kamrarna stridiga beslut, vadan fråean
sålunda förföll.
Spörsmål av närbesläktad beskaffenhet hade ej heller för kommittén
vant främmande. Kommittén erinrar, hurusom kommittén den 23 april
1915 avgav underdånigt utlåtande i anledning av en utav professorn vid
universitetet i Uppsala L. V. A. Stavenow gjord framställning om, bland
annat, rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöringstid såsom professor vid
Göteborgs högskola i och för pensionsberäkning vid avgång från pro
fessuren vid Uppsala universitet.
I detta utlåtande förklarade sig kommittén på anförda skäl icke
kunna i ärendets förevarande skick tillstyrka framställning till riksdagen
om dylikt medgivande från dess sida. Skulle emellertid, uttalade kom
mittén vidare, de i denna fråga föreliggande omständigheter anses höra
föi anleda vidare åtgärder i det med ansökningen avsedda syfte, syntes
det kommittén, att, innan dylika åtgärder bestämdes, en utredning borde
tiga rum, huruvida samt, i jakande fall, i vilken omfattning och under
vilka föi utsättningar statstjänsteman kunde böra vid tjänstårsberäkning i
pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i
statstjänst.
Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
83
Någon framställning till riksdagen i angivna syfte till förmån för
Stavenow kom icke till stånd, och den nyssberörda, av kommittén ifråga
satta utredningen har ej heller blivit åvägabragt.
Spörsmålet om ändrade bestiimmelser angående beräkning av tjänstår
för erhållande av statspension anser kommittén emellertid ej vara så in
timt förknippat med de löneregleringsfrågor, över vilka kommittén nu
har att yttra sig, att icke nämnda spörsmål utan större olägenhet kan
anstå för att, efter erhållande av en allsidig utredning i ämnet, ånyo
framläggas till prövning.
Då emellertid spörsmålet nu i vida större omfattning åter kommit
under kommitténs skärskådande, anser kommittén tidpunkten vara inne
för en allsidig utredning av den art, som ovan antyddes, och hemställer
följaktligen, att åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av en dylik
utredning.
Den fråga, som lärarlönenämnden i förevarande kapitel upptagit
till behandling, är, såsom ock framgår av nämndens uttalanden, ett spörs
mål av stor betydelse för det förvaltningsområde, varom här är fråga.
Löneregleringskommittén har ingalunda underkänt de omständigheter, som
av nämnden andragits till stöd för dess förslag i detta avseende, men
kommittén har icke ansett, att man nu genom en partiell ändring i
gällande lag borde tillmötesgå härutinnan framställda krav, utan hem
ställt om en allsidig utredning i ämnet, där ej endast undervisnings
väsendets intressen utan även de intressen, som inom andra förvalt
ningsgrenar tilläventyrs kunde vara för handen, finge göra sig gällande.
Ehuru jag behjärtar de synpunkter, vilka tala för en särställning
av undervisningsväsendets målsmän i förevarande hänseende, anser jag
likväl, i likhet med löneregleringskommittén, att för förebyggande av ett
åsidosättande av eventuellt andra statsintressen en allsidig utredning i
ämnet bör komma till stånd. Vid sådant förhållande har jag ej ansett
mig böra för närvarande föreslå några åtgärder i det av lärarlönenämn
den avgivna syfte.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Departe
mentschefen.
84
KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Extra och vi
karierande
manliga äm-
neslärare.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Tillfällig
löneförbätt
ring. ■
Löne-
reglerings-
k ommitt én.
Manliga
timlärare.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken.
1. Ämneslärare.
a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare och
timlärare i läsämnen.
För extra ordinarie manlig ämneslärare, vilken avlagt akademisk
examen, som medför rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk,
och genomgått provårskurs, utgår ett årligt arvode av 2,700 kronor; för
extra ordinarie lärare, som icke fullgjort sålunda stadgade villkor, utgår
ett årligt arvode av 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)
I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring.
Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring med 400 kronor till extra ordinarie manlig ämneslärare med
full kompetens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda
kompetens.
Ifrågavarande lärare hava samma tjänstgöringsskyldighet och bära
i stort sett samma ansvar som de ordinarie lärarna. I betraktande här
av förordar kommittén, att arvodet för manlig extra och vikarierande
lärare med full kompetens sättes till 3,300 kronor och arvodet för sådan
lärare utan berörda kompetens till 2,900 kronor.
Arvode åt manliga timlärare utgår för närvarande efter 90 kronor
för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådan examen, som med
för rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk, samt genomgått
provår, och i annat fall efter 80 kronor för veckotimme. (Kungl. brev till
läroverksöverstyrelsen den 20 oktober 1905.)
Nämnden föreslår, att dessa arvoden måtte höjas till respektive
130 och 110 kronor.
85
De av nämnden föreslagna arvodena äro desamma, som sedan ett re^nga_
par år tillbaka utgått till timlärare vid folkskoleseminarierna. Kommittén
kommittén.
finner skäligt, att, liksom eu höjning föreslagits i fråga, om arvodena för
extra och vikarierande lärare, eu ökning av arvodet jämväl för i taga
varande lärare vidtages, och får följaktligen förorda, att de av nämnden
föreslagna arvodena måtte höjas till respektive 140 och 120 kronor for
veckotimme.
För närvarande finnes intet uttryckligt stadgat angående avlöning ^rr"er°cnhde
för kvinnor, som uppehålla extra ordinarie ämneslärarbefattningar. bör sa-kvinnliga om
dana lärare hava tillämpats bestämmelserna angående avlöning för extra or- "es'“
dinarie ämneslärarinnor vid statssamskolorna. Enligt dessa bestämmelse!
utgår för extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen tran ser_
högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och piov
årskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken
är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor samt för extra ordinarie
lärarinna, som icke fullgjort nämnda villkor, ett ärligt aivode av 1,200
kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)
I anledning av en till 1912 års riksdag gjord framställning med-
»■av riksdagen, att till extra ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna
ring.
finge, utöver omförmälda arvoden, för år 1913 utgå tilläggsarvoden av
200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kionor
för varje dylik lärarinna utan sagda kompetens. Samma förmåner hava
av riksdagen beviljats även för vart och ett av åren 1914—1917, dock
att bestämmelsen om tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och
1917 erhöll sådan form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott
vid samskolorna utan även vid andra allmänna läroverk. För år 1918
har riksdagen i form av tillfällig löneförbättring höjt tilläggsaivodena till
respektive 600 och 700 kronor.
Nämnden föreslår för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare avlöning
efter 2,500 kronor, därest befattningshavaren avlagt de examina och prov,
som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest
2,100 kronor, för år räknat.
Kommittén förordar för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare re^ngs.
med full kompetens vid högre allmänt läroverk och realskola arvode av
kommittén.
3,000 kronor och för sådan lärare utan berörda kompetens arvode av
2,600 kronor.
Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.
86
Beträffande arvoden åt kvinnliga timlärare finnas för närvarande
ingå generella bestämmelser. Kungl. Maj:t har i enstaka fall medgivit
att arvode åt timlärarinna finge utgå efter 80 kronor för veckotimme. ’
Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare 120 kronor, därest lära
rinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 100 kronor, för veckotimme
raknat.
regler Vägs-
.. ... Under hänvisning till vad anförts och förordats i fråga om manlig
kommittén,
timlarare, föreslår kommittén, att arvodena till kvinnliga sådana lärare
matte bestämmas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
Kvinnliga
timlärare.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärår! öne-
nämnden.
b) Manliga adjunkter.
Nuvarande
bestämmel
ser. '
Adjunkter vid de allmänna läroverken åtnjuta för närvarande av
löning i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor, 3) 2 700
kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å
respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, eller alltså till
hopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor. (Kungl
kungörelsen den 27 augusti 1904.)
Jne&tt.,.. . En11(i,f0 befnt av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
ring.
lor ar 1918 till adjunkt i forsta, andra, tredje eller fjärde lönegraden
med 700 kronor och till adjunkt i femte lönegraden med 600 kronor.
Lärarlöne-
nämnden.
Nämnden föreslår för manlig adjunkt följande avlöning: 3,700
krr°r™n Va’
4,200 kr0n0r 1 2:a’ 4,700 kronor 1
3:e>
5’200 kronor i 4:e
0 , °>700 kronor i 5:e lönegraden, därav respektive 1,200, 1,350, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.
... k>en .. &ruPP av statstjänare, med vilka läroverksadjunkterna vore
att jamnställa i avseende å utbildningens omfattning och tjänstgöringens
kvalitet, vore enligt nämndens mening första gradens tjänstemän inom
centraiforvaitmngen, vilka, bortsett från ortstilläggen, för närvarande åt-
avlöning i fyra lönegrader med respektive 3,700, 4,200, 4,700 och
5,200 kronor, dan inräknat 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Det
hade„.ocks?a Payrkats> att sistnämnda avlöningsstat skulle fastställas jäm-
ii - i laroverksadjunktema. Härigenom skulle emellertid endast for
mell icke real likställighet åvägabringas mellan dessa två grupper av
tjänstemän. Vad som gjorde en tjänst lockande vore icke allenast de
avlöningsförmåner, som vore förenade med den tjänsten, utan jämväl och
87
i mycket hög grad den möjlighet att befordras till högre avlönad tjänst,
som tjänstinnehavaren kunde hava i utsikt. I detta avseende förelåge
eu högst väsentlig skillnad mellan första gradens tjänster inom central
förvaltningen och adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken.
Nämnden erinrar, hurusom löneregleringskommittén i sitt den 18
november 1903 avgivna betänkande (delen I) angående allmänna förutsätt
ningar och grunder för en reglering av löneförhållandena m. m. inom de cen
trala ämbetsverken framhållit som sannolikt, att av tjänstemän i första
lönegraden 47,3 procent skulle vinna befordran till högre tjänst samt att
pensionsåldern skulle uppnås av en fjärdedel av dessa tjänstemän. I för
hållande härtill vore, fortsätter nämnden, befordringsutsikterna för läroverks
adjunkter synnerligen små, särskilt om de icke avlagt högre lärdomsprov
än dem, som erfordrades för behörighet till adjunktsbefattning vid all
mänt läroverk. Dessa hade praktiskt taget ingen annan möjlighet till
befordran än rektorstjänsterna vid realskolor, om vilka de dock hade att
utstå tävlan med i avseende å examina mera meriterade sökande.
Huru förhållandena i nu berörda hänseende gestaltade sig, belystes
i någon mån därav, att för det dåvarande antalet realskolerektorer, som
endast avlagt filosofie kandidatexamen, uppginge till 32, ett försvinnande
litet tal i förhållande till det betydande antal lärare, varom numera vore
fråga. Härtill komme, att befordringsutsikterna för läroverksadjunkt, som
förordnats till realskolerektor, vore så gott som stängda, under det att
en förstagradstjänsteman, efter vunnen befordran till andragradstjänste-
man, kunde avancera vidare. Om, med bibehållande av de nu fastställda
kompetensfordringarna, en tjänsteman av första graden icke skulle hava
större möjligheter till befordran än en läroverksadjunkt, så lede det intet
som helst tvivel, att tjänstemannakåren av första graden skulle bliva
mycket svår att rekrytera och mycket illa rekryterad.
Vid jämförelsen mellan de två ifrågavarande kårernas löneförhål
landen kunde enligt nämndens åsikt olikställigheten i nu berörda hän
seende omöjligen lämnas ur räkningen. Också hade av ålder den upp
fattningen gjorts gällande, att läroverksadjunkterna borde komma i
åtnjutande av flera ålderstillägg än andra motsvarande befattningshavare
för att på så sätt erhålla en kompensation för bristen på befordrings-
möjligheter. Och då vidare dessa befattningshavare, med hänsyn till
den minimikompetens, som av dem fordrades, och arten av deras tjänst
göring, icke borde åtnjuta lägre begynnelselön än första gradens tjänste
män, följde, att läroverksadjunkterna borde åtnjuta avlöning i fem löne
grader med respektive 3,700, 4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.
88
Vid
namn-
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår herr
dfogat sä "-9
Olof Olsson för manlig läroverksadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor
skilt
Titt-
i 2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600
rande.
,
........
kronor tjanstgormgspennmgar.
Över namn-
I sina över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava läro-
avgivnaSut- verksöverstyrelsen samt ett par lärarkorporationer, med instämmande av
latanden,
de allra flesta läroverkskollegier, på anförda skäl förordat för adjunkterna
en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor.
Lone-
Som utgångspunkt vid avgivande av förslag till avlöning för läro-
kommtuTn.
verksadjunkterna har nämnden tagit den avlöning, vilken — bortsett från
ortstillägg — för närvarande tillkommer en tjänsteman i första löne
graden i centrala ämbetsverk. Såsom en kompensation för bristen på
befordringsmöjligheter föreslår nämnden ett ytterligare ålderstillägg ut
över vad nu tillkommer första gradens tjänstemän.
Denna jämförelse med befattningshavare inom de centrala verken
har även fullföljts i vissa över nämndens förslag avgivna utlåtanden,
varvid dock påyrkats likställighet ej med första gradens tjänstemän utan
med revisorerna i kammarrätten, vilka — frånsett ortstillägg — åtnjuta
en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å
500 kronor.
Vad först denna sistnämnda jämförelse beträffar, framhåller kommit
tén hurusom en placering av adjunkterna i den mellangrad, bemälde kam-
marrättsrevisorer intaga i förhållande till första och andra gradens tjänste
män, ej skulle stå i överensstämmelse med de åsikter, som inom riks
dagen vid flera tillfällen kommit till uttryck och vilka avsett ett und
vikande i möjligaste mån av en utvidgning av sagda mellangrad.
Beträffande åter ett jämnställande i allmänhet av läroverksadjunkter
na med vissa befattningshavare i de centrala verken, närmast med första
gradens tjänstemän, skulle en dylik åtgärd kunna synas äga visst fog för
sig. Tager man emellertid i betraktande den olika utbildning, de olik
artade arbetsuppgifter och de skiljaktiga befordringsmöjligheter, vilka äro
kännetecknande för bemälda kategorier befattningshavare, anser kommittén
en dylik jämförelse ej innebära den rättvisa, man i detta fall vill söka
ernå.
Kommittén, som i det följande föreslår, att begynnelseavlönin
gen för lektor sättes till 5,800 kronor, anser, att nämnda belopp bör
utgöra slutavlöningen för adjunkt. Med beräkning av ålderstilläggens an
tal till tre och beloppet för varje ålderstillägg till 500 kronor, skulle be-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
89
gynnelseavlöningen bliva 4,300 kronor. Av detta belopp borde 2,700
kronor utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Högsta pen-
sionsunderlaget anser kommittén emellertid böra sättas till 4,000 kronor.
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 2(10.
c) Kvinnliga adjunkter.
Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna vinna anställning som
Lärmione-
adjunkt vid högre allmänt läroverk och realskola för gossar.
För kvinnlig adjunkt föreslår nämnden följande avlöning: 3,200
kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i
4:e lönegraden, därav 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår
Vid namn,
fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de kvinnliga /”Lf Vä?-9
lärarnas avlöningsförmåner (se ovan sid. 42), för kvinnlig adjunkt 3,500 »«»»«-
kronor i l:a, 3,900 kronor i 2:a, 4,300 kronor i 3:e och 4,700 kronor i
4:e lönegraden, därav 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.
Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén efter förut an-
Löne-
givna grunder låtit verkställa en beräkning av kvinnliga lärares avlöning
kommittén.
med hänsyn till vad kommittén ämnat föreslå för motsvarande manliga
befattningshavare. Den summa, som härvid erhållits, har kommittén
sedermera låtit undergå erforderlig avrundning eller jämkning till ett
belopp, som kommittén funnit skäligt.
1 anslutning härtill föreslår kommittén för kvinnlig adjunkt en
avlöning av 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre alderstillägg till
lönen å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget anser kommittén böra
begränsas till 3,000 kronor.
d) Manliga lektorer.
För närvarande åtnjuta lektorerna avlöning i fem lönegrader å Nuvarande
1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) bes “™"ie"
4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550,
1,700, 1,850 och 2,000 kronor, eller alltså tillhopa respektive 4,000, 4,500,
5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelse den 27 augusti 1904.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
Tillfällig
för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700 lone{Zga
kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i
femte lönegraden med 400 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)
12
90
Kuriffl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
nämnden'
Nämnden föreslår för manlig lektor följande avlöning: 4,900 kronor
i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e löne
graden, därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.
Nämnden anför, att lektorerna ansåges i allmänhet höra jämnställas
med andra gradens tjänstemän. Avlöningen för dessa senare befattnings
havare vore för° närvarande, bortsett- från ortstillägg, bestämt till 5,400
kronor med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, däri inräknat 1,800
kronor tjänstgöringspenningar. Nämnden hade tagit i övervägande,
att utbildningen för lektorstjänst vore väsentligen mera omfattande än
utbildningen för inträde i centralförvaltningen; att, med nutidens anspråk
på undervisningen å gymnasiestudiet, en lektors tjänstgöring kunde an
ses av minst lika kvalificerad art som en andragradstjänstemans; samt
slutligen att lektorerna hade mindre befordringsutsikter än motsvarande
tjänstemän inom administrationen. På grund härav' hade nämnden kom
mit till den uppfattningen, att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något
högre avlöning än den, som vore bestämd för tjänstemän av andra gra
den. Då emellertid vid en lönereglering hänsyn jämväl måste tagas till
förut fastställda avlöningsbelopp, hade nämnden ansett sig böra för lek
torerna ^föreslå en avlöning av 4,900 kronor med tre ålderstillägg, vart
dera å 500 kronor, varigenom begynnelseavlöningen skulle bliva 500 kro
nor lägre än för tjänstemän av andra graden men slutavlöningen lika
med dessas. Beträffande de sålunda av nämnden föreslagna avlönings-
beloppen ville nämnden uttryckligen framhålla, att de vore de minsta,
som kunde ifrågasättas.
dens förlag
™ . * ett. vid llämndens förslag fogat särskilt yttrande föreslår herr
fogatsnrskiit
Olof Olsson för manlig lektor: 5,000 kronor i l:a, 5,500 kronor i 2:a,
yttrande.
6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,900 kronor
tjänstgöringspenningar.
dens filrTlac, J
sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro-
avpirna ut-
verksöverstyrelsen, att lektor måtte likställas med andra gradens tjänste-
latanden.
män och i likhet med dessa erhålla en avlöning av 5,400 kronor (alltså
frånräknat ortstillägg) jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500
kronor. Vissa lärarkorporationer, med instämmande av de allra flesta
läroverkskollegier, hava föreslagit samma begynnelseavlöning, 5,400 kronor,
samt härjämte en ökning av antalet ålderstillägg till tre, vart och ett
å 500 kronor.
Maj^lnal ..
1 en av läroverksöverstyrelsen den 31 augusti 1917 gjord fram-
ven fram-
ställning rörande behovet av ökade anslag under åttonde huvudtiteln till
ställning.
91
de allmänna läroverken in. m. under budgetåret 1919, i vad sagda fram
ställning avser lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läro
verken, högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna,
hemställer överstyrelsen — frånsett vissa önskemål rörande krigstids-
tillägg och krigstidshjälp åt omförmälda lärare, vilka önskemål icke i
detta sammanhang torde komma i fråga — att Kungl. Maj:t måtte
till 1918 års riksdag ingå med proposition om löne- och pensions-
reglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lära
rinneseminariet och de kommunala mellanskolorna i huvudsaklig över
ensstämmelse med ett av överstyrelsen i underdånigt yttrande den 10
juni 1915 (näml. över nämndens betänkande) avgivet förslag, dock
med den ändring i fråga om lektorerna vid de allmänna läroverken och
högre lärarinneseminariet tillkommande löneförmånerna, att dessa lärare
i likhet med läroverksadjunkterna måtte erhålla tre ålderstillägg, vart
och ett å 500 kronor.
I såväl nämndens betänkande som vissa däröver avgivna utlåtan
den har jämförelse uppdragits mellan lektorer och andra gradens tjänste
män i de centrala verken, vilka sistnämnda åtnjuta en avlöning av 5,800
kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och
400 kronor ortstillägg, vartill kunna komma två ålderstillägg å 500
kronor.
Beträffande adjunkterna har kommittén ansett sig böra avvisa en
jämförelse mellan lärare och befattningshavare i de centrala ämbetsver
ken såsom icke varande lämpad efter de faktiska förhållandena.
Även jämförelsen mellan lektorer och andra gradens tjänstemän
måste kommittén beteckna såsom mindre lycklig; nämnden har också på
anförda skäl kommit till den uppfattningen, att lektorer rätteligen borde
åtnjuta något högre avlöning än den, som är bestämd för tjänstemän av
andra graden.
Med utgångspunkt från denna nämndens uppfattning, vilken kom
mittén även delar, och särskilt med hänsyn till den långa utbildningstid,
som förvärvande av lektorskompetens visat sig kräva, har kommittén
förordat för lektorer en avlöning, som med 400 kronor överstiger
vad — frånräknat ortstillägg — för närvarande utgår till en andra
gradens tjänsteman, eller alltså 5,800 kronor. Av nämnda summa böra
3,900 kronor utgöra lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar. Ålders-
tilläggen anser kommittén böra begränsas till två, vart och ett å 500 kro
nor. Högsta pensionsunderlaget borde, anser kommittén, bestämmas till
4,600 kronor.
Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260.
92
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
e) Kvinnliga lektorer.
Lärarlöne-
nämnden.
Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna erhålla anställning
som lektor vid allmänt läroverk.
För kvinnlig lektor föreslår nämnden följande avlöning: 4,100 kro
nor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e
lönegraden, däri inräknat 1,700 kronor tjänstgöringspenningar.
llm förslag
, ..
1 ett Vld “ämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår
fogat särskilt
fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om kvinnliga
yttrande,
lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800
kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.
reglerings- ■
kommittén ej ^ ansett sig böra förorda nämndens förslag, att
kommittén,
kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid allmänt läroverk,
har nämndens förslag i förevarande del ej föranlett något yttrande från
kommitténs sida.
f) Ämneslärarinnor.
Nuvarande
bestäm
melser.
Enligt nu gällande bestämmelser äro för ämneslärarinnor vid sta
tens samskolor bestämda följande löneförmåner:
för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,900
kronor jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor, alltså tillhopa respek
tive 2,000 och 2,500 kronor;
för lärarinna: två lönegrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500 kronor
jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor, alltså tillhopa 1,500 och 2 000
kronor;
föi extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen
från högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och
provarskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läro
verken är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor;
för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i nästföregående
moment stadgade villkor, ett årligt arvode av 1,200 kronor; samt
0 .
lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas
åligganden, ett ärligt tilläggsarvode av 300 kronor. (Kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904.) •
lönefprbätt-
j: anledning av en vid 1912 års riksdag gjord framställning med-
ring.
gav riksdagen, att utöver de ordinarie första lärarinnor och lärarinnor
vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna finge för år
1913 såsom tillfällig löneförbättring utgå: för första lärarinna i första
lönegraden 50 kronor, för lärarinna i första lönegraden 350 kronor och
för lärarinna i andra lönegraden 50 kronor, av vilka belopp 2/,s skulle
anses utgöra lön och Va tjänstgöringspenningar, ävensom att till extra
ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna finge, utöver redan stadgade
arvoden, för samma år utgå tilläggsarvoden av 200 kronor för var och
en sådan med full kompetens samt 400 kronor för varje dylik lärarinna
utan berörda kompetens. Samma förmåner hava av riksdagen beviljats
även för vart och ett av åren 1914—1917, dock att bestämmelsen om
tilläggsai^voden åt extra lärarinnor för åren 1916 och 1917 erhöll sådan
form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott vid samskolorna
utan även vid andra allmänna läroverk.
För år 1918 har riksdagen beviljat en tillfällig löneförbättring för
första lärarinna i l:a lönegraden med 500 kronor, för första lärarinna i
2:a lönegraden med 450 kronor, för lärarinna i l:a lönegraden med 800
kronor, för lärarinna i 2:a lönegraden med 450 kronor, för extra ordinarie
ämneslärarinna med full kompetens med 600 kronor samt för extra ordi
narie ämneslärarinna utan berörda kompetens med 700 kronor.
Nämnden, som ifrågasatt, att kvinna må kunna innehava rektors
befattning vid statssamskola, föreslår, att första lärarinna skall anställas
vid samskola endast för det fall, att skolan förestås av manlig rektor,
att första lärarinnebefattningen tillsättes endast på förordnande, och att
sådant förordnande tilldelas en av de ordinarie ämneslärarinnorna vid
skolan.
Beträffande avlöningsförmåner föreslår nämnden
för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år;
för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,
3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,000
kronor tjänstgöringspenningar; samt
för första lärarinna: arvode å 300 kronor utöver avlöningen som
ordinarie ämneslärarinna.
Vad först beträffar ordinarie ämneslärarinna, har nämnden föreslagit
en begynnelseavlöning av 2,400 kronor, vartill skulle kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Kommittén för sin del anser, att
begynnelseavlöningen bör sättas till 2,800 kronor, vartill kunna komma
tre ålderstillägg. Ålderstilläggens belopp anser kommittén böra bestäm
mas till 300 kronor eller vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnliga
adjunkter.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
!)3
Lärarlöne-
nämnden.
Löne
reglering 8-
kommittén.
94
Den av kommittén förordade avlöningen, 2,800 kronor, borde
fördelas sa, att 1,800 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgörings-
penningar. Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,700 kronor
eller 300 kronor mindre än vad fallet skulle bliva i fråga om kvinn
liga adjunkter.
Vad vidare angår vikarierande ämneslärarinna, förordar nämnden
ett arvode av 2,100 kronor för sådan lärarinna, vare sig hon äger full
. kompetens eller icke. Enligt ovanberörda kungörelse den 27 augusti
1904 utgör skillnaden mellan vikarierande ämneslärarinna med full kom
petens och utan sådan kompetens 200 kronor. Kommittén förordar ett
arvode av 2,600 kronor för vikarierande ämneslärarinna med full kom
petens eller samma belopp, som kommittén tillstyrkt för ej kompetent
kvinnlig extra lärare. För vikarierande ämneslärarinna utan full kompe
tens anser kommittén arvodesbeloppet böra sättas till 2,400 kronor.
Skillnaden mellan avlöningen för första lärarinna och lärarinna ut
gör enligt omförmälda kungörelse 500 kronor. Nämnden föreslår nu ett
särskilt arvode av 300 kronor till ämneslärarinna, som förordnas till
första lärarinna. Kommittén, som förklarat sig ej kunna tillstyrka försla
get, att kvinna må kunna anställas som rektor vid samskola, förordar,
att ifrågavarande särskilda arvode måtte bestämmas till 500 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
g) Avlöning under tjänstledighet.
Nuvarande
bestäm
melser.
Nu gällande allmänna bestämmelser angående löneförmåner vid
tjänstledighet för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor återfinnas i
kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 mom. g) och h) och motsvara i
stort sett vad i detta avseende i vederbörande avlöningsvillkor plägat
fastställas för befattningshavare i nyreglerade ämbetsverk, dock med det
tillägget, att då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast
åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspen-
ningarna icke må ske.
Därjämte har Kungl. Maj:t i samma kungörelse förordnat,
att, då lärare på grund av offentligt uppdrag åtnjuter tjänstledig
het, skall i varje särskilt fall, för vilket bestämd föreskrift förut ej är
meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vilken mån han
bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas avdrag å sin lön; samt
att, då lärare av annan anledning än styrkt sjukdom eller offent
ligt uppdrag är tjänstledig eller eljest förhindrad att sköta sin befatt
ning, den tjänstledige läraren skall under ledigheten utöver sina tjänst-
göringspenningar avstå så mycket av lönen, som erfordras för befatt-
Kungl. Majrfs nåd. proposition nr 260.
95
ningens uppehållande, skolande denna skyldighet jämväl åligga avliden
lärares stärbhusdelägare under dem tillkommande tjänst- och nådår.1
Genom kungl. kungörelse den 10 oktober 1913 (§§ 1 och 3) äro
bestämmelser givna angående beräkning av löneförmåner för ordinarie
ämneslärare och ämneslärarinnor vid allmänt liiroverk, som erhållit tjänst
ledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande ämneslärare eller extra
lärare vid annat allmänt läroverk.
Vederbörande lärare skall därunder — utom för det fall att ordi
narie adjunkt tjänstgör såsom lektor, för vilken händelse särskilda be
stämmelser gälla — åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i
stället skött sin egen befattning. För detta ändamål skall i det fall, att
det för förordnandet att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra lärare
författningsenligt utgående arvode för den tid, som tjänstgöringen omfattar,
understiger den å samma tid belöpande avlöningen å den ordinarie tjän
sten, iakttagas, att nämnda arvode må i sin helhet av honom uppbäras
samt att vad därutöver tillkommer honom såsom ordinarie lärare skall
utgå av lönen å hans ordinarie tjänst. Vad därefter återstår av den med
samma tjänst förenade avlöningen skall användas till arvode, enligt stad
gade grunder, åt hans egen vikarie. Uppstår därvid överskott, skall
detta besparas; är åter ifrågavarande återstod av avlöningen å den ordi-
arie tjänsten icke tillräcklig för vikariens avlönande, skall erforderligt
fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition utbetalas från det för allmänna
läroverken uppförda anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier
samt för oförutsedda behov.
Skulle det till den tjänstledige läraren utgående vikariatsarvode för
den tid, som tjänstgöringen omfattar, överstiga den på samma tid be
löpande avlöningen vid hans ordinarie tjänst, skall av nämnda arvode
till honom utbetalas endast så mycket, som motsvarar avlöningen för
ifrågavarande tid vid den ordinarie tjänsten, och återstoden besparas.
Arvodet till hans egen vikarie skall utgå av den med hans ordinarie
tjänst förenade avlöningen. Uppstår därvid överskott, skall detta be
sparas; är åter avlöningen vid den ordinarie tjänsten icke tillräcklig för
1 Kungl. Maja har vid flera tillfällen medgivit, att lärare, som åtnjutit tjänstledighet
på grund av vetenskapligt arbete, skola av sina avlöningsförmåner avstå allenast så stort
belopp, som motsvarar vad vikarierna enligt de före den 1 januari 1914 gällande bestäm
melser skolat uppbära (d. v. s. efter 2,000, resp. 1,800 kr. för år). — Genom kungl. brev
den 22 juni 1911 bar Kungl.
Maja
förklarat, att den rätt till tjänstår, som enligt präster
skapets privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, skall
från och med början av år 1912 upphöra att gälla, dylik rätt som uppkommit före nämnda
tidpunkt dock oförkränkt.
96
Lärarlöne-
nämnden.
Till Kungl
Maj :t ingi
ven fram
ställning
vikariens avlönande, skall erforderligt fyllnadsarvode på vederbörlig rek
visition utbetalas från ovanberörda anslag.
Om lästermin påbörjas senare eller avslutas tidigare vid det
läroverk, där ifrågavarande lärare tjänstgör såsom vikarierande eller extra
lärare, än vid det, där han har sin ordinarie anställning, skall ersättning
till hans vikarie för den tid, för vilken han själv ej uppbär vikariats-
arvode, på vederbörlig rekvisition utanordnas från förutnämnda anslag
till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov.
I nu gällande bestämmelser rörande lärares avlöning under tjänst
ledighet förordar nämnden ingen ändring.
Nämnden påpekar vidare, hurusom dessa bestämmelser ej torde avse
tjänstledighet för fullgörande av värnplikt, samt att, då frågan om av
löning för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för full
görande av värnplikt, torde komma att bliva föremål för en utredning,
omfattande samtliga statstjänstemän, nämnden ej ansett sig böra väcka
förslag i ärendet beträffande de statsanställda lärare, om vilkas avlönings
förhållanden nämnden hade att verkställa utredning.
Läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen hava den 25
juli 1914 gemensamt gjort framställning angående behovet av närmare
bestämmelser rörande beräkningen av löneförmånerna för lärare, som er
hållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra
lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Överstyrel
serna föreslå för detta ändamål,
att Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, att bestämmelserna i kungl.
kungörelsen angående beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lära
rinnas vid allmänt läroverk löneförmåner den 10 oktober 1913 skola äga
tillämplighet även i det fall, då ordinarie ämneslärare, teckningslärare,
musiklärare eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk beviljas tjänstle
dighet för att tjänstgöra såsom vikarie eller extralärare vid folkskole
seminarium, ävensom i det fall, då ordinarie ämneslärare eller inneha
vare av teckningslärar-, musiklärar- eller gymnastiklärarbefattning vid
folkskoleseminarium beviljas tjänstledighet för att tjänstgöra vid annat
folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk, dock med iakttagande
därav, att sådant fyllnadsarvode och sådan ersättning, som i § 1 av
sagda kungörelse omförmäles, skall beträffande vikariatstjänstgöring vid
folkskoleseminarium utanordnas från reservationsanslaget till folkskolesemi-
narierna.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 3 september 1914
ej haft något att erinra mot ifrågavarande framställning.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
97
I de avlöningsvillkor, vilka på senare tid fastställts för olika tjänste- Lön/:-.
mannakårer, plägar föreskrivas, att tjänstgöringspenningar få uppbäras
endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring lefnad,
skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen.
Enahanda bestämmelse borde meddelas beträffande adjunkter
och lektorer samt ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, dock att
bestämmelse i fråga om förhållandet under semester ej är för dessas vid
kommande erforderlig. Yad som för närvarande i förevarande avseende
är stadgat beträffande lektor, som är domkapitelsledamot, borde tills vidare
bibehållas.
Vidare är i allmänhet föreskrivet, att den, som av sjukdom hindras
att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,
där sådant förekommer, eller i det fall, där avlöningen utgöres av arvode,
den del därav, vilken icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att
•den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, en
skilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revi
sorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgö
ringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av arvo
det, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas
skäligt.
I stort sett enahanda bestämmelser gälla för närvarande beträffande
lärare vid de allmänna läroverken, men borde desamma omformu
leras för att bringas i större överensstämmelse med vad i förevarande
avseende gäller för andra befattningshavare i statens tjänst. I detta
sammanhang borde, för tillämpning i möjligen förekommande fall,
bibehållas bestämmelse om skyldighet för avliden lärares stärbliusdelägare
att under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår avstå så
mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande.
Dessutom borde, i likhet med vad i allmänhet är föreskrivet, stad
gas, att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, samt att, därest befatt
ningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den
del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta
honom uppbära något därav.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft.
(Nr 260.)
13
98
Kunql. May.ts nåd. proposition nr 360.
För närvarande är förordnat, att, då lärare på grund av offent
ligt uppdrag åtnjuter tjänstledighet, skall i varje särskilt fall, för vilket
bestämd föreskrift förut ej är meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero,
huruvida och i vilken mån han bör utöver tjänstgöringspenningama vid
kännas avdrag å sin lön.
Beträffande sistnämnda stadgande erinrar kommittén, hurusom
Kungl. Maj:t genom kungl. kungörelse den 30 augusti 1916 dels för
klarat, att, då innehavare av statstjänst erhåller tjänstledighet för full
görande av något av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndi
gande, av myndighet meddelat uppdrag eller ock för utövande av riks-
dagsmannauppdrag, Kungl. Maj:t vill besluta, huruvida och i vilken om
fattning den tjänstledige skall, med tillämpning av gällande avlönings-
bestämmelser, under ledigheten frånträda annan avlöningsförmån än tjänst-
göringspenningar och vad därmed i förevarande hänseende är att lik
ställa, ävensom att vad nu sagts skall gälla även för det fall att under
ordnad myndighet har att bevilja tjänstledigheten, dels ock förordnat, att
i övriga fall av tjänstledighet för särskilt uppdrag det skall, där ej tjänst
ledigheten av Kungl. Maj:t beviljas, tillkomma den myndighet, som har
att bevilja tjänstledigheten, att fatta beslut i fråga om förpliktande för
den tjänstledige att under ledigheten frånträda, utöver tjänstgöringspen-
ningarna och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa, jäm
väl annan avlöningsförmån.
I gällande avlöningsvillkor är dessutom i allmänhet stadgat, att
vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester, be
fattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i verket, bestrida densamma, dock ej längre än sam
manlagt tre månader under ett och samma kalendei'år; ägande han där
vid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdoms
förfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest
däremot svarande belopp.
Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå efter läsårets antal läsveekor
samt tjänstgöringspenningama för rektorerna fördelas på närmare angi
vet sätt på den bestämda årliga arbets- och ferietiden. Med hänsyn till
de särskilda förhållanden, vilka i detta avseende sålunda gälla för de
allmänna läroverken och vilka kommittén anser böra bibehållas, borde
föreskrifter i anslutning till vad nyss angivits ej meddelas för läro
verkens vidkommande. De bestämmelser, vilka i ämnet äro erforderliga,
syntes det ankomma på Kungl. Maj:t att tills vidare utfärda i huvudsaklig
överensstämmelse med vad hittills varit gällande.
Vad angår framställningen angående beräkning i vissa fall av or
dinarie lärares och lärarinnors vid allmänna läroverk eller folkskolesemi-
narier löneförmåner, framhåller kommittén, hurusom de bestämmelser, som
bär avses, äro synnerligen invecklade och torde i. praktiken medföra av
sevärda svårigheter. En viss enkelhet i förevarande avseende skulle onek
ligen vinnas, därest eu sådan anordning träffades, att lärarna bleve ut
nämnda från och med början av varje halvår. Å andra sidan skulle
eu dylik anordning i vissa andra avseenden medföra olägenheter. Huru
vida dessa olägenheter skulle kunna uppvägas av de fördelar, som här
igenom skulle vinnas, är eu fråga, som kommittén anser °sig icke kunna
bedöma. Kommittén, som under förhandenvarande förhållanden ej har
något att erinra mot bifall till omförmälda framställning, hemställer emel
lertid, att en utredning måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma enk
lare bestämmelser i förevarande avseende än vad nu är fallet.
Yad slutligen angår den av nämnden berörda frågan om avlöning
för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande
av värnplikt, ville kommittén endast erinra, att detta spörsmål i hela dess
vidd blivit i och för utredning remitterat till kommittén.
Kungl. Majtis nåd. proposition nr 260.
99
h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning. a
Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904).
Under åberopande av förhållandet vid en del andra undervisnings
anstalter, däribland universiteten, förordar nämnden, att tjänstgörings-
penningar för adjunkter, lektorer och ämneslärarinnor må utgå efter
kalenderår.
Kommittén, som icke funnit tillräckliga skäl anförda för en föränd
ring i nuvarande anordning, vilken synes hava fungerat utan olägenhet,
har icke ansett sig kunna tillstyrka nämndens förslag i denna punkt.
i) Lönetur.
I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27
augusti 1904, bland annat,
att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan in
tjänat högre avlöning än lektors begynnelseavlöning, honom skola omedel-
Nuvarande
bestäm
melser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löne-
reglerings-
kommittén.
Nuvarande
bestäm
melser.
100
Lärarlöne-
nämnden.
bart tillgodoföra® så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i
sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning han senast åtnjöt
som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller
högre avlöning än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i
närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas den tid, varunder
han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast
uPPflyttades till högre lönegrad;
att lektorer vid sjökrigsskolan, lärare vid högre lärarinneseminariet
och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid övergång till de allmänna
läroveiken,, för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig
till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare enligt enahanda^
ovan omförmälda grunder, som angående ämneslärare blivit stadgade-
samt
att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878
omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter befordran vid de
allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
den tid, dock ej utöver tre.år, de med nit och skicklighet deltagit i un
dervisningen vid universitet, såvitt de vunnit behörighet till anställning-
vid allmänt läroverk.
Pa grund av kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 är viss löne-
tursrätt vid övergång till de allmänna läroverken tillerkänd även lektor
vid teknisk elementarskola och rektor vid skeppsgosseskolan. Genom kungl.
kungörelsen den 23 november 1906 är viss lönetursrätt tillerkänd även
docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor.
Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,
därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellan-
skola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, han må för
uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår
utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kom
munal mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio
dylika lönetursår. I
I avseende å den förstnämnda av nu gällande bestämmelser fram
håller nämnden, att densamma ej syntes kunna tillämpas på det löne
system, nämnden förordar, enär skillnaden i lektors och adjunkts avlö
ning vore en annan än i nu gällande lönestat vore fastställd, och påpekar
nämnden, att det med hänsyn till lektorstjänstens mera kvalificerade
natui vore billigt, att adjunkt i varje fall vid befordran till lektorstjänst
erhölle en omedelbar avlöningsförhöjning.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
101
I anslutning härtill ävensom på i övrigt anfört skäl förordar nämn
den i förevarande avseende,
att, därest ordinarie adjunkt befordras till lektor, honom skola ome
delbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning
i sistnämnda befattning närmast överstiger den avlöning, han senast åt
njöt som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till
lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya
lönestaten, skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i
tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslöne-
grad äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbe
fattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre
lönegrad;
att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk skall för uppflytt
ning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig ,den tid han, efter att i
avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till tjänst av det
slag, han innehar, må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden
skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under
vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att
vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de all
männa läroverken, skola räknas som hela lönetursår och de år, under
vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till
hela lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet
läsveckor vid de allmänna läroverken; samt att lärare må för ifrågava
rande ändamål tillgodoräkna sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår;
att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre löne
grad tillgodoräkna sig den tid, han efter att i avseende å examina och
provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk må
hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium; samt
att ämneslärarinna vid samskola må för uppflyttning i högre löne
grad tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslära
rinna vid högre lärarinneseminariet.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig
fröken Anna Sörensen hava ansett, att nämnden bort föreslå, att ämnes
lärarinna vid statssamskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänst
göring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i
högre lönegrad.
102
dens förslag
1
sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande anser läroverks-
avgivna
överstyrelsen — med hänsyn till av nämnden framställt förslag att se-
yttranden.
minarieadjunkt vid övergång till lektorstjänst vid högre allmänt'läroverk
skulle få i löneturshänseende tillgodoräkna sig hela sin föregående semina
riet jänstgörin g efter vunnen lektorskompetens — billigheten fordra, att
jämväl lektorskompetent läroverksadjunkt, som befordras till lektor vid
högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, måtte efter samma
grunder äga att tillgodoräkna sig sin föregående adjunktstjänstgöring för
lönetur såsom lektor. Enahanda uppfattning göres ävenledes gällande av
vissa lärarkorporationer.
I övrigt må framhållas ett av styrelsen för Arboga samskola även
som lärai kollegiet därstädes framställt yrkande, att ämneslärarinna vid
statssamskola måtte, därest åt kvinnor medgåves tillträde till ämneslärar-
befattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid övergång till sådan
tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som hon efter vunnen
adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma sätt som om de av
henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk för
gossar.
1 en av docenten A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala
ingivna
gymnasier gjord framställning har hemställts om rätt i viss utsträckning
fångar' tiU lönetursberäkning för extra ordinarie lärare vid kommunala gvmnasier.
I sitt häröver avgivna utlåtande den 30 december 1916 föreslår
läroverksöverstyrelsen, att rektor, extra ordinarie lektor och extra ordina
rie lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad bild-
nmgslinje vid statsgymnasium, som utnämnes till innehavare av ordinarie
ämnesläiaibefattning vid allmänt läroverk, må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han efter vunnen behö
righet till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk med nit
och skicklighet bestritt tjänstgöring vid kommunalt gymnasium, till om
fattningen motsvarande den tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles
gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid
allmänt läroverk ålagd, dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio
dylika lönetursår.
Vidare hava vissa framställningar gjorts angående ändrade bestäm
melser i fråga om tjänstårsberäkning och lönetursberäkning för docenter
vid universiteten vid övergång till de allmänna läroverken.
I sådant hänseende hava uti särskilda dels till Kungl. Maj:t, dels
till kanslern för rikets universitet ingivna skrivelser docenter vid univer
siteten i Uppsala och Lund anhållit, dels att rätt till tjänstårsberäkning
KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
vid övergång till allmänna läroverk — för vars erhållande ostipendierad
docent nu är skyldig hålla sammanlagt 70 föreläsningar om året, medan
docentstipendiats föreläsningsskyldighet omfattar 35 föreläsningar årligen
— måtte medgivas samtliga docenter efter samma grunder i fråga om
föreläsningsskyldighet (35 föreläsningar årligen), vare sig de hade docent
stipendium eller ej, dels och att lönetursberäkningen för anställning vid
allmänt läroverk måtte ändras därhän, att docents lönetursrätt, som efter
den 1 januari 1905 inskränkts till högst tre år, utsträckes till åtminstone
fem år, såsom tidigare varit förhållandet.
Denna docenternas ansökning tillstyrkes vad dess förra del beträffar
av samtliga akademiska myndigheter ävensom av läroverksöverstyrelsen.
Beträffande framställningen i vad den avser lönetursberäkning till
styrkes densamma likaledes av de akademiska myndigheterna, varvid
dock ett par myndigheter förorda dess utsträckning till sex år. För ena
handa yrkande gör sig ävenledes t. f. kanslern för Uppsala universitet
till tolk i en till Kungl. Maj:t ingiven särskild skrivelse den 6 maj 1915,
vilken bifogats övriga handlingar i omförmälda ärende. I sistnämnda
skrivelse avses jämväl docenter vid Göteborgs och Stockholms högskolor.
Även läroverksöverstyrelsen uttalar sig till förmån för sistnämnda
yrkande och förordar, att de i kungl. cirkulär den 11 juni 1877 och den
18 maj 1878 samt kungl. kungörelse den 23 november 1906 omförmälda
docenter vid universiteten eller högskolorna må äga att efter befordran
vid de allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo den tid, dock ej utöver sex år, de med nit och skicklighet del
tagit i undervisningen vid universitet eller högskola, såvitt de vunnit
behörighet till anställning vid allmänt läroverk samt fullgjort vad som
i fråga om docenters lönetur vid nämnda läroverk är stadgat.
Slutligen har Sveriges extralärarförening gjort underdånig framställ
ning, att lärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium måtte er
hålla rätt att efter vunnen befordran till ordinarie befattning inom dessa
läroanstalter få för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den
tid, han med full tjänstgöring varit förordnad vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium från den tidpunkt, då han förvärvat full adjunkts-
kompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöring före den 1 januari 1913.
I sitt i sistnämnda ärende avgivna utlåtande den 12 november 1917
hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att extra ordinarie lä
rare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken fullgjort vad
för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst i fråga om examina och
provår är föreskrivet, måtte äga rätt att vid befordran till ordinarie lärar
tjänst vid dessa läroanstalter för uppflyttning i högre lönegrad tillgodo-
103
104
räkna sig de tjänstår utöver tre, han efter ovanberörda villkors fullgö
rande med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring vid nämnda läroan
stalter i vederbörligen stadgad omfattning.
rtqUrtnns-
^ avseenc^e a ålderstillägg är i gällande avlöningsvillkor i allmän-
kommittén.
stadgat, att, därest förböjning av lönen efter viss tids fortsatt inne
havande av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunk
ten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vill
kor * att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller full
gjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värn
plikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd.
.Enahanda bestämmelser, som i stort sett även nu gälla för lärare
vid de allmänna läroverken, anser kommittén böra för deras vidkommande
föreskrivas i samband med den lönereglering, om vilken nu är fråga.
Likaså bör stadgas, att befattningshavare må tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans till
träde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å
den gamla staten.
Ävenledes borde, i likhet med vad för en del fall av riksdagen
beslutats, föreskrivas, att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för
erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt bestämmelserna i lagen 'angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension är skyldig från tjänsten avgå, icke må tillträda samma för
höjning.
Vad angår bestämmelser rörande lönetursberäkning för adjunkt, som
befordras till lektor, anser kommittén varken vad i detta avseende nu gäller
eller vad nämnden härutinnan föreslagit vara utan vidare tillämpligt på
det lönesystem, kommittén förordar. Någon rätt för adjunkt att vid be-
KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
105
fordran till lektor få för löneförhöjning tillgodoräkna sig sin adjunkts-
tjänstgöring borde i fråga om kommitténs förslag ej medgivas annat
än för det fall att adjunkten befinner sig i högsta lönegraden. Honom
skulle nämligen då tillkomma eu avlöning av 5,800 kronor; och skulle
han vid befordran till lektor komma i åtnjutande av lektors avlöning i
lägsta lönegraden, vilken likaledes enligt kommitténs förslag skulle ut
göra 5,800 kronor, skulle denna befordran för honom ej medföra någon
omedelbar avlöningsförbättring utan tvärtom en förminskning av själva
lönen. I sådana fall bör adjunkt äga att tillgodoräkna sig fem år av sin
adjunktstjänstgöring, varigenom han alltså skulle omedelbart erhålla lek
tors avlöning i andra lönegraden eller 6,300 kronor.
Av vad som sagts följer, att kommittén ej kan förorda läroverks-
överstyrelsens förslag, att lektorskompetent adjunkt skulle få i löneturs
hänseende vid befordran till lektor tillgodoräkna sig hela sin föregående
adjunktstjänstgöring efter vunnen lektorskompetens.
Yad angår den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för
ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till all
mänt läroverk, kunna skäl anföras både för och emot bibehållande av eu
sådan bestämmelse. Densamma innebär visserligen å ena sidan en fördel
för de kommunala mellanskolorna, men å andra sidan bliver därigenom
sistnämnda skolform allt för starkt betecknad såsom ett övergångsstadium,
vad lärarna angår, till de allmänna läroverken. Även om med hänsyn
till sistberörda förhållande eu viss tvekan kan anses råda rörande lämp
ligheten av bibehållandet av bestämmelsen i fråga, anser sig kommittén
dock icke böra föreslå någon ändring i ett av Kungl. Maj:t och riksdag
så nyligen fattat beslut.
Nämnden har föreslagit, att ordinarie ämneslärare vid allmänt läro
verk må under vissa förutsättningar för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola. Kommittén anser för sin del, att detta är ett
spörsmål, som närmast avser folkhögskolorna, och att eu bestämmelse av
nämnda innebörd är att huvudsakligen betrakta som en förmån för dessa
skolor. Då kommittén emellertid ej har att yttra sig över en reglering-
av avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande frågor för lärar
personalen vid folkhögskolorna, finner sig kommittén under förhanden-
varande förhållanden sakna anledning förorda vad'nämnden i detta av
seende föreslagit.
Vidare har nämnden föreslagit, att lektor vid allmänt läroverk må
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han efter
vunnen behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk tjänstgjort som
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft.
(AV
260.)
14
106
ordinarie lektor vid folkskoleseminarium. Häremot har kommittén intet
att erinra, I likhet med vad för närvarande gäller, borde enahanda be
stämmelse föreskrivas i fråga om föregående tjänstgöring vid högre lära
rinneseminariet samt vid teknisk elementarskola.
För närvarande äro i förevarande avseende vissa bestämmelser givna
angående rätt till lönetursberäkning för dem, vilka tjänstgjort såsom lek
torer vid sjökrigsskolan, ävensom rektor vid skeppsgosseskolan. Kommit
tén anser dessa bestämmelser böra bibehållas, vad angår lektorsbefattning-
vid sjökrigsskolan åtminstone tills vidare till förmån för den lektor vid
allmänt läroverk, som kan äga att åberopa sådan tjänstgöring vid sjö
krigsskolan.
Beträffande ämneslärarinnorna vid samskolor förordar nämnden, att
sådan lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarin
neseminariet. Kommittén finner sig böra biträda detta förslag.
Såsom i det föregående omförmälts, har från en samskola yrkats,
att ämneslärarinna vid statssamskola må, därest åt kvinnor medgives
tillträde till ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid
övergång till sådan tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som
hon efter vunnen adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma
sätt som om de av henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid
allmänt läroverk för gossar. Kommittén, som föreslagit, att kvinna må
kunna befordras till adjunkt vid allmänt läroverk, finner billigt, att lära
rinna vid samskola, liksom oek ämneslärarinna vid högre lärarinnesemi
nariet, må, då hon övergår till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk,
tillgodoräkna sig den tid, hon efter vunnen adjunktskompetens tjänstgjort
såsom ordinarie ämneslärarinna vid samskola eller högre lärarinnesemi
nariet. Härvid erinrar kommittén, att nämnda skolformer fullt motsvara
de realskolor eller de lägre klasser av de högre allmänna läroverken,
vid vilka kommittén antager, att kvinnas verksamhet bliver huvudsakligen
förlagd.
Beträffande den ovan omförmälda framställningen angående rätt att
för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som extra ordi
narie lärare finner kommittén, att ett bifall härtill skulle innebära en
avvikelse från de grunder, som i förevarande avseende äro på andra
områden gällande, och kan kommittén i följd därav ej tillstyrka berörda
framställning. Den omständigheten, att sådan rätt varit förut medgi
ven, fastän den sedermera upphävts, innebär icke något skäl att nu
återinföra densamma.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
107
Vad vidare angår den i enahanda avseende gjorda framställningen
om motsvarande rätt för lärare vid de kommunala gymnasierna, erin
rar kommittén, att dessa lärare visserligen befinna sig i eu i förhållande
till motsvarande lärare vid statens gymnasier ogynnsammare ställning i så
måtto, att de icke äga rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension,
men å andra sidan att de i regel åtnjuta eu bättre avlöning än mot
svarande lärare vid statens läroverk. Att emellertid nu för deras vid
kommande tillstyrka rätt till lönetursberäkning på sätt föreslagits anser
sig kommittén så mycket mindre kunna, som kommittén ej funnit sig böra
biträda nyss omförmälda framställning av enahanda innebörd beträffande
extralärare. Härtill kommer jämväl den omständigheten, att de kommu
nala gymnasierna icke äro statsinstitutioner, ett förhållande, som skulle
kunna giva ett bifall till framställningen eu avsevärd räckvidd och med
föra oöverskådliga konsekvenser.
Vidkommande slutligen de av docenter vid rikets universitet fram
förda önskemålen anser sig kommittén, i likhet med de i ärendet hörda
myndigheterna, böra tillstyrka, att samma grunder för rätt till löneturs
beräkning böra gälla för alla docenter, vare sig de hava doeentstipen-
dium eller icke. Beträffande däremot den föreslagna utsträckningen av
lönetursrätten utöver tre år finner kommittén ej tillräckliga skäl föreligga
att tillstyrka en ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.
Kungl. Maj:tu nåd. proposition ni' 260.
2
.
Rektorer.
a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.
Rektor vid högre allmänt läroverk åtnjuter för närvarande avlöning
i två lönegrader å 1) 4,000 kronor, 2) 4,500 kronor jämte tjänstgörings-
penningar å 2,000 kronor, alltså tillhopa resp. 6,000 och 6,500 kronor.
Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller
hyresersättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
för år 1918 till rektor i första lönegraden med 400 kronor och till rektor
i andra lönegraden med 500 kronor.
Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid högre allmänt läro
verk bestämmes till 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegra
den, därav 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Tillfällig
löneförbätt
ring.
Lårarlöne-
nämnden.
108
ingiven
framställ
ning.
™Maj!t9L , . T„en av flertalet rektorer vid de allmänna läroverken gjord under
dånig framställning föreslås, att avlöningen åt rektor vid allmänt läro
verk ma faststallas som en verklig cliefslön med en begynnelseavlöning
åt rektor vid högre allmänt läroverk å 7,500 kronor och åt rektor vid
real- och samskola a 6,500 kronor, jämte ett ålderstillägg åt samtliga
rektorei a 600 kronor att utgå efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.
sakligen ^ölj andeframStallmng anfÖreS tiH stöd för berörda förslag huvud-
Den hittills följda principen, att rektors begynnelseavlöning skulle
vala lika med lektors resp. adjunkts avlöning i högsta lönegraden, sak
nade numera fog för sig. I sjalva verket vore denna princip en kvarleva
tran den tid, da rektoratet turvis bestriddes av skolans äldre lärare, eu
otänkbar”' *°™
nuvarande tjänsteförhållanden vore fullkomligt
I motsats till den av nämnden följda principen borde rektors av
löning, oberoende av lektors resp. adjunkts slutlön, bestämmas såsom eu
verklig chefslon, i överensstämmelse med för andra tjänstemannakårer
brukliga principer.
De arbetsuppgifter, som i våra dagar ålåge rektorerna, vore av en
avsevart mera mångsidig och krävande art än de, som tillkomme Övriga
lärare. Till rektors rent pedagogiska uppgifter, som innefattade, förutom
en ganska utsträckt undervismngsskyldighet, uppgiften att planlägga ar-
betet, att vaka darover att undervisningen efter allmänna stadganden och
särskilda föreskrifter ändamålsenligt fortginge, att ansvara för att ord
ning och tukt upprätthölles i och utom skolan och att i allt, som rörde
undervisning och uppfostran, vara beredd att bistå föräldrar och målsmän
ej mindre an lärare med råd och hjälp — till dessa uppgifter komme
andra göromål av både skiftande och ansträngande art,
, q, i Dlt hörde dels expeditionsgöromålen, som sedan rektors avlöning år
1,
. seaast fastställdes i högst avsevärd grad ökats och fortfarande öka
des ar från ar. Dit horde vidare skötseln av läroverkens olikartade eko
nomiska angelägenheter, vilken skötsel, redan i och för sig betungande
jamvai mnebure ett ekonomiskt ansvar för läroverkens ofta betydande kassor
och fonder. Ayen om rektorerna vid de större läroverken härvid hade en
hjalp ide särskilt avlönade skrivbiträdena, måste, i betraktande av dessas
starkt begränsade ersättning, huvudparten av expeditions- och förvaltnings-
goromalen utföras av rektor personligen. För skolans räkenskapsföring
f°Vrfa administrativa angelägenheter, särskilt det maktpåliggande
utarbetandet av olika arbetsordningar för den stundande terminen, måste
han, i olikhet mot Övriga lärare, offra en god del av sina ferier. Vad
Kungl. Maftts nåd. proposition nr 260.
109
åter mindre real- och samskolor anginge, måste dessas rektorer själva
utföra allt skolans skrivarbete samt därtill hava hand om de ständigt
växande skol- och lärjungebiblioteken.
Toge man alltså berättigad hänsyn till eu rektors ständigt ökade
och genom sin mångsidighet slitande arbete och till det ansvar för
att ej tala om det icke sällan förekommande obehag — som vore förenat
med hans ämbetsutövning, syntes det ej kunna bestridas, att rektorerna
gent emot övriga lärarkategorier, vilkas åligganden icke på senare tiden
i jämförlig grad ökats, vore relativt lågt avlönade.
Med avseende på den rätt till bostad, som tillkomme eu rektor i
motsats till andra lärare, erinrades därom, att i de fall, då denna för
mån utgått i form av penningersättning, vilket vore det vanligaste, denna
blivit ganska snävt tillmätt. I medeltal uppgick bostadsförmånen — en
ligt 1910 års bestyrkta beräkning — till (om Stockholm och Göteborg på
grund av där rådande speciella dyrhetsförhållanden uudantoges) 1,165
kronor för rektor vid högre läroverk och 795 kronor för rektor vid real-
och samskola. Det vore sålunda uppenbart, att rektors avlöning, även
inklusive hyresersättningen, ingalunda utgjorde en efter hans ämbetsställ-
ning avpassad chefslön.
Det syntes knappast kunna bestridas, att rektoratet, jämfört med
åtskilliga andra chefsplatser, för vilka administrativ förmåga kunde anses i
huvudsak vara nog, av sin innehavare krävde jämväl derå andra egenska
per, såsom pedagogisk, vetenskaplig och disciplinär förmåga. En känd sak
vore ock, att rektoraten vid våra större läroverk numera betraktades som
några bland statens mest ansträngande befattningar. Redan det, att en
rektor vore chef för ett kollegium, omfattande från 11 ända till 44 lärare,
och.dagligen vore ställd inför två andra stora intressegrupper, målsmän
nen och lärjungarna, gjorde hans ställning ytterst krävande. Under så
dana förhållanden syntes det ingalunda få anses förmätet, att rektors av
löningsförhållanden måtte så avvägas, att de åtminstone icke understege
avlöningsförmånerna för en del jämförliga chefsplatser.
Det syntes sökandena innebära en moderat fordran, att begynnelse
avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk sattes till 7,500 kronor
och för rektor vid real- och samskola till 6,500 kronor, varigenom den
hittillsvarande skillnaden på 1,000 kronor mellan rektorsavlöningen vid
högre och lägre läroverk skulle bibehållas.
Inklusive hyresersättningen skulle rektorernas vid de högre allmänna
läroverken avlöningar härigenom i någon mån överskrida avlöningarna för
tredje gradens tjänstemän, bland vilka funnes åtskilliga chefer inom ämbets
verken. I betraktande av vad som anförts om rektors verksamhet, syn-
Kunal. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.
no
tes emelleitid detta icke fa anses obilligt, helst rektor numera, på grund
av läroverkens krav på obruten kraft hos deras styresmän, principiellt
endast tillsattes genom förordnande på högst fem år i sänder, och en
rektor alltså icke kunde beräknas kvarstå lika länge på sin chefsplats
som motsvarande ämbetsmän på andra områden.
Nämndens förslag i fråga om tiden för ålderstilläggets utgående till
styrktes, under framhållande, att därigenom en berättigad likställighet
mellan rektorerna och övriga med dem jämförliga statstjänstemän skulle
åvägabringas.
reglerings-
1 ,likhet
med vad i nämnda framställning yrkas, finner ej heller
kommittén,
kommittén anledning bibehålla den nuvarande principen i avseende å
rektors avlöning, eller att densamma skall vara lika med lektors resp.
adjunkts avlöning i högsta lönegraden. Kommittén anser det vara ådaga-
lagt, att rektors avlöning med hänsyn till hans ställning och hans ar
betsuppgifter bör beräknas efter andra grunder.
Det är uppenbart, att — såsom ock framhållits — expeditionella
och övriga administrativa arbeten taga en rektors tid mycket i anspråk
och ävenledes på innehavare av denna befattning ställa stora krav be
träffande vissa personliga egenskaper. Kommittén anser det ock kunna
ifrågasättas, huruvida icke i avseende å dessa arbeten en lättnad borde
beredas rektorerna åtminstone vid de större läroverken såväl genom att
ytterligare minska deras undervisningsskyldighet utöver vad nu är med
givet som ock genom en ändamålsenligare anordning av den nuvarande
skrivbiträdesinstitutionen vid läroverken.
Yad angår frågan om en ytterligare minskad undervisningsskyldig
het, anser sig kommittén, som anser sig nu icke kunna ingå i bedöman
de av omfång och räckvidd av en anordning i detta syfte, endast vilja
i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på nämnda förhållande, utan
att för egen del göra något vidare uttalande i frågan.
Beträffande däremot det nuvarande biträde, varöver rektorerna för
foga vid expeditionsarbetet, erinrar kommittén, hurusom enligt särskilda
kungl. brev av reservationsanslaget till de allmänna läroverken för närvaran
de arvoden utgå till skrivbiträden åt rektorerna, vilka biträden skola utses
bland de vid vederbörande läroverk anställda lärare. En sådan anordning-
synes kommittén icke vara fullt tillfredsställande, åtminstone vid de större
läroverk, där arbetet är mer omfattande, och ifrågasättas kan, huruvida
ej i vissa dylika fall vederbörande rektorer skulle vara mera betjänta,
därest de hade till sitt förfogande för ändamålet fast anställda skrivbi
träden. Kommittén anser i allt fall, att erforderliga belopp böra ställas
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
till vederbörande rektorers disposition att användas i nu avsett sytte, men vill i detta sammanhang inskränka sig till att hemställa, att denna fråga varder underkastad erforderlig utredning.
I fråga om det avlöningsbelopp, som kan anses lämpligt att förorda
för rektor, ansluter sig kommittén till den uppfattningen, att avlöningen bör hava karaktär av chefslön, och synes det kommittén, att eu avlöning av 7,500 kronor för manlig rektor vid högre allmänt läroverk torde kunna anses skälig, när man tager i betraktande, att rektor härjämte äger att åtnjuta fri bostad eller ersättning härför. Kommittén vill följaktligen för orda omförmälda belopp, 7,500 kronor. Av detta belopp torde 5,000 kro nor böra utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Da kom mittén vid förut avgivna löneregleringsförslag ansett chefer för centrala ämbetsverk böra omedelbart och utan intjänande av ålderstillägg erhålla de för dem avsedda löneförmåner, har kommittén ej kunnat förorda, att rektor må komma i åtnjutande av rätt till ålderstillägg.
Kungl. Maf.ts nåd. proposition nr 260.
111
b) Manlig rektor vid realskola.
Rektor vid realskola åtnjuter för närvarande avlöning i två löne
grader å 1) 3,200 kronor, 2) 3,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 1,800 kronor, alltså tillhopa resp. 5,000 och 5,500 kronor. Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyreser- sättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring för
år 1918 till rektor vid realskola med 600 kronor.
Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid realskola bestäm
mes till 5,700 kronor i l:a och 6,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar.
På sätt ovan omförmälts, har i framställningen från flertalet rek
torer vid de allmänna läroverken föreslagits, att avlöningen åt rektor vid realskola må fastställas till 6,500 kronor jämte ett ålderstilllägg å 600 kronor.
Under hänvisning' till vad kommittén i det föregående beträffande
rektor vid högre allmänt läroverk anfört, vilket i tillämpliga delar jäm väl torde äga avseende å rektor vid realskola, förordar kommittén för sistnämnda befattningshavare en avlöning av 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Någon rätt till ålders-
Nuvarande bestämmel
ser.
Tillfällig löneförbätt
ring.
Lärarlöne-
nämnden.
Till Kungl.
Maj."t
ingiven framställ
ning.
Löne-
rcgleringskommittén.
112
tillägg- borde i detta fall lika litet förekomma som i fråga om rektor vid
högre allmänt läroverk.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
c) Kvinnlig rektor vid Barnskola.
^nämnden ■ Enli£t nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor
vid statssamskola. Nämnden föreslår, att kvinnlig rektor vid dylik skola
måtte i avlöning erhålla 4,400 kronor i l:a och 4,900 kronor i 2:a löne
graden, därav 1,400 kronor tjänstgöringspenningar.
Vid nämn
dens förslag
fogat sär
skilt ytt
rande.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken
Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om avlöningsförmånerna
för statsanställda kvinnliga lärare, att avlöningen för kvinnlig rektor
vid samskola bestämmes till 4,700 kronor i l:a och 5,200 kronor i 2:a
lönegraden, därav 1,600 kronor tjänstgöringspenningar.
reglerings-
. Enär kommit.tén
icke ansett sig kunna förorda, att kvinna må be-
kommittcn.
fordras till rektor vid Barnskola, har nämndens förslag i förevarande av
seende icke föranlett något kommitténs yttrande.
d) Lönetur.
Nuvarande
I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor
bestammel-
må vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet
av tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor
mera än fyra femtedelar av samma tid, med iakttagande härvid, att rek
tor vid högre allmänt läroverk endast må räkna sig till godo den tid,
han såsom rektor vid sådant läroverk tjänstgjort.
Jämlikt kungl. kungörelsen den 9 juni 1905 äger rektor vid all
mänt läroverk att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
även den tid, han under tiden för sitt rektorsförordnande på grund av
förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag.
Nämnden
Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre löne
grad efter fem år.
reglerings-
. .. Allderistimd kommittén icke ansett sig böra förorda rätt till ålders-
kommittén.
tillägg åt vare sig rektor vid högre allmänt läroverk eller rektor vid real
skola, finner kommittén nämndens förevarande förslag ej föranleda något
särskilt yttrande från kommitténs sida.
Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.
113
o) Pension.
Enligt gällande bestämmelser kunna rektorerna vid de allmänna
läroverken tillsättas antingen genom utnämning eller genom förordnande
på viss tid.
Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att tillförordnad
rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande
stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara
berättigad att i pension uppbära sin lön som rektor oavkortad.
I kungl. brev den 6 juni 1912 förordnas, i enlighet med ett av
riksdagen därom fattat beslut, att pensionsunderlaget för rektor och till
förordnad rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen
med tillägg av 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid
real- eller samskola hela lönen med tillägg av 300 kronor.
Nämnden föreslår,
att pensionsunderlaget skall för såväl ordinarie som tillförordnad
rektor utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500 kronor för rektor vid
högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid realskola och 200 kro
nor för kvinnlig rektor vid samskola; samt
att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läro
verk, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom
till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.
I ovanberörda framställning från flertalet rektorer vid de all
männa läroverken föreslås, att pensionen för rektor vid allmänt läroverk
må bestämmas, enligt pensionslagen av den 11 oktober 1907, för tillför
ordnad rektor, som vid sitt pensionstagande fortfarande innehar rektors
förordnande, så som om han varit befullmäktigad rektor, och för den,
som före pensionstagandet avgått från rektorstjänsten och återgått till
lärartjänst, så som om hans rektorsår varit förlagda till tiden närmast
före avskedstagandet — dock eventuellt med den inskränkning, som i
motiveringen föreslagits.
I motiveringen frainhålles, bland annat, följande.
Efter erinran om innehållet i § 4 av lagen angående civila tjänstinne
havares rätt till pension, framhålles, hurusom denna lag avsåge ordinarie
tjänstinnehavare och alltså förutsatte dennes kvarstående vid tiden för
pensionstagandet i den högsta tjänst han under sin tjänstetid uppnått
samt ville garantera honom pension efter denna tjänst.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft.
(AV
260).
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Till Kungl.
Maj:t
ingiven
framställ
ning.
15
1.14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Tillämpad på en rektor, som vid tiden för sitt pensionstagande
ännu innehade förordnande som rektor, finge denna lag sin rättmätiga
innebörd. Hade han innehaft sitt förordnande fem år eller mera, hade
han rätt till högsta pensionsunderlag utan inskränkning; hade han först
inom de senaste fem åren erhållit sitt rektorsförordnande, finge han för
sina rektorsår räkna rektorspensionsunderlag, för de föregående åren av
samma period lektors- resp. adjunktspensionsunderlag. Med denna till-
lämpning bortfölle också varje skäl att som nu fordra 15 rektorsår för
erhållande av rektorspension.
Om lagen däremot bokstavligt tillämpades på eu rektor, som vid
tiden för sitt pensionstagande återgått till lärartjänst, medförde den be
tänkliga anomalier. En rektor, som tjänstgjort såsom rektor t. ex. från
60 till 64 års ålder, finge pension, beräknad efter 4 rektorspensionsun
derlag och 1 lektors- resp. adjunktspensionsunderlag, d. v. s. i det när
maste full rektorspension, under det att en rektor, som avgått före 60
års ålder, icke finge någon rektorspension alls, om han också varit rek
tor i 20 år eller mera. Detta kunde omöjligen vara reell rättvisa och
ådagalade blott obilligheten av att bokstavligt tillämpa lagen av den 11
oktober 1907 om civila befattningshavares rätt till pension på rektor,
som frångått sitt rektorat och före pensionstagandet återgått till lärartjänst.
Då nuvarande praxis att tillsätta rektor endast på förordnande för
fem år i sänder tillkommit i avsikt att garantera läroverken fullt arbets-
dugliga styresmän, så syntes det obilligt, att en läroverkschef, som med
duglighet skött sitt ämbete i ett antal år, men några år före pensions
tagandet återgått till eu lägre tjänst, därför att rektorstjänsten vore
mera utslitande än andra chefsposter, därför skulle straffas med minskad
pension resp. förlust av pension efter sin högsta tjänst.
I de fall, då en lärare under sin ämbetstid komme att sköta två
olika tjänster, dels lärartjänst dels rektorstjänst, av vilka den senare vore
mera fordrande än den förra, vore det ock i statens intresse förmånligast,
att han skötte den mera krävande posten under sina kraftigaste och ar-
betsdugligaste år och med avtagande krafter återginge till en mindre
krävande tjänst. Det vore dä obilligt, att denna för staten fördelaktiga
anordning skulle, där den förekomme, tagas till formell intäkt för att
beröva honom rättighet till pension efter sin högsta tjänst.
Tvärtom syntes det billigt och i överensstämmelse med pensionslagens
anda, att rektor, som med nit och skicklighet skött sin tjänst, erhölle rektors
pension, oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet
och pensionstagandet. I lagen borde detta kunna uttryckas genom ett
stadgande, att en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle
Kumjl. Maj:tu null. proposition ur 260.
115
räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid. Om häri av praktiska grunder skulle fordras någon inskränk ning, skulle man kunna införa den bestämmelsen, att rektorspension icke utfölle, om rektor av annan anledning än försvagad hiilsa återgått till lärartjänst före 50 års ålder.
Enligt den avlöning, som kommittén förordat för rektorerna, skulle
pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk utgöra 5,000 kronor och för rektor vid realskola 4,400 kronor. Då emellertid fri ho stad eller motsvarande ersättning är att betrakta som eu ytterligare av löningsförmån och riksdagen så sent som år 1912 godkänt denna upp fattning genom att höja rektors pensionsunderlag, anser kommittén skäligt förorda, att pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läro verk bestämmes till 5,600 kronor och för rektor vid realskola till 4,600 kronor.
Rektorerna äro numera i realiteten att anse såsom ordinarie be
fattningshavare, om de också nästan undantagslöst tillsättas medelst för ordnande.
Enligt nämndens förslag skall, därest befattningshavare varit till
förordnad rektor, sådant vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. Kvarstår sålunda eu rektor vid rektorstjänsten till pensionsåldern efter att hava innehaft nämnda tjänst under minst fem år, skulle han kunna komma i åtnjutande av full pension. Har han däremot vid avskedsta- gandet. innehaft rektorsförordilande kortare tid än fem år eller inom fem år före avskedstagandet avgått från rektorstjänsten till ordinarie tjänst, som avses i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, skulle enligt sistnämnda lag beloppet av hel pension i sådant fall utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänst innehavaren gällande.
Den ovanberörda framställningen innebär en utvidgning utöver vad
nämnden föreslagit, i det där ifrågasättes, att rektor skulle erhålla rektors pension oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektora- tet och pensionstagandet, eller med andra ord att en rektors tjänstgö ringsår som rektor i varje fall skulle räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid.
Kommittén anser sig icke kunna förorda ett förslag av det se
nast berördas innebörd. Detta förslag innebär nämligen införandet i pen- sionsväsendet av en alldeles ny princip, och kommittén anser det ej
116
Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Nuvarande
bestämmel
ser ang man
liga övning
s-
lärare.
vara möjligt att under förhandenvarande förhållanden överskåda de
konsekvenser, ett bifall härtill skulle medföra på andra områden. Skulle
emellertid frågan befinnas vara av en sådan betydelse, att ett undantag
från pensionslagens bestämmelser i förevarande avseende kunde anses
skäligt, borde frågan dock, innan den förelägges till förnyat skär
skådande, underkastas en noggrann och allsidig utredning. Kommittén
finner sig böra förorda, att tillförordnad rektor i nu förevarande avseende
likställes med befullmäktigad rektor.
3. övningslärare.
a) — b) Manliga och kvinnliga övningslärare.
Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är avlöningen till
ordinarie övningslärare bestämd till följande belopp:
för teckning slärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,
2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegra
der å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;
för gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,
2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader
ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;
samt
för musiklärare: vid realskola .tre lönegrader å 1) 550 kronor, 2)
650 kronor, 3) 750 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å
1) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500 kronor, 4) 1,700 kronor.
Samma kungörelse föreskriver vidare,
att teckningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen
tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 tim
mar i veckan, samt
att musiklärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänst
göra vid realskola 6 timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar
i veckan,
men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och
musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor
i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt
läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav,
att ersättning för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal vecko
timmar än 24 till teckningslärare vid realskola, 17 till teckningslärare vid
högre allmänt läroverk och 3 till musiklärare; samt
117
att gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller
omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt tall av Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till högre belopp än 650 kronor.
Beträffande de extra ordinarie övningslärarnas avlöning" är i huvud
sak stadgat,
att vikarierande teckningslärare må för den för tjänsten bestämda
tjänstgöringstiden åtnjuta vid högre allmänt läroverk ett årligt arvode av 1,200 kronor och vid realskola ett dylikt arvode av 640 kronor samt dessutom vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje veckotimme av 60 kronor för tjänstgöring utöver nämnda tjänstgö ringstid; n __ ...
att vikarierande musiklärare må för den för tjänsten bestämda tjänst
göringstiden åtnjuta ett årligt arvode av 960 kronor vid högre allmänt läroverk och 480 kronor vid realskola samt för tjänstgöring utöver nämnda, tjänstgöringstid vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje veckotimme av 60 kronor;
att vikarierande gymnastiklärare må åtnjuta arvode, motsvarande
den för tjänsten fastställda lön i lägsta lönegraden jämte tre fjärdedelar av den å tiden för vikariatet belöpande del av tilläggsarvodet (kungl. cirkulär den 8 december 1904); samt
att biträdande teckningslärare skall åtnjuta ersättning efter 80 kro
nor för varje veckotimme till och med 15 timmar vid högre allmänna läroverk och 8 timmar vid realskolor samt efter 60 kronor för varje över skjutande veckotimme. (Kungl. brev den 26 april 1905.)
Vid åtskilliga läroverk meddelas även undervisning i manlig slöjd.
Enligt kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 är som villkor för statsbidrags utgående fastställt, att vid läroverk, som visat sig^ äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå 150 kronor för varje slöjdavdelning av 15 lärjungar vid realskola för gossar och vid samskola.
Enligt gällande bestämmelser äga kvinnor tillträde till tecknings-
och musiklärartjänster vid realskolor. Kvinnor, anställda i dessa tjänster, åtnjuta föi- närvarande samma avlöning som motsvarande manliga befatt ningshavare.
Lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna äro an
ställda som timlärarinnor; deras avlöning utgår efter 1 krona 50 öre för varje undervisningstimme. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
för år 1918
Kuntjl. Majst» nåd. proposition nr 260.
Nuvnrand» bestämmel
ser avg.
kvinnliga
övnings-
lärare.
Tillfällig
löneförbätt
ring.
118
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2 SO.
till
>/
ordinarie gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk med 600 kronor
» realskola....................
tecknings- eller musiklärare vid högre all
mänt läroverk ................................................
ordinarie tecknings- eller musiklärare vid realskola
biträdande teckningslärare vid allmänt läroverk (med
minst 15 timmars undervisningsskyldighet)
lärarinna i kvinnligt handarbete vid statssamskola .
vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk
annan vikarierande övningslärare vid allmänt läroverk
»
500 . »
» 500
>•’ 400
300
>
»
100
»
» 400
»
300
».
Lårarlöne-
nämndm.
Nämnden föreslår,
att avlöningen bestämmes till
för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning: 80 kronor för veckotimme;
för manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,650
kronor i l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 vecko
timmars undervisning;
för manlig teckningslärare vid realskola: lön ä 1,050 kronor i l:a
1,200 kronor i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e löne°ra-
den, med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars under
visning;
för manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 2,310
kronor i l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 vecko
timmars undervisning;
för manlig gymnastiklärare vid realskola: lön å 1,370 kronor i l:a
l,o60 kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegra
den, med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars un
dervisning;
för manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1 320
kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor*" i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 vecko
timmars undervisning;
för manlig musiklärare vid realskola: lön å 630 kronor i l:a 720
kronor i 2:a, 810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med en
maximiavlöning av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning;
för vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik
samt biträdande kvinnlig lärare i teckning: 75 kronor för veckotimme;
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.
11
!)
för kvinnlig teekningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,430
kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,200 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan;
för kvinnlig teekningslärare vid realskola: lön å 900 kronor i l:a,
1,020 kronor i 2:a, 1,140 kronor i 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i veckan;
för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,170 kronor i l:a,
1,330 kronor i 2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan;
för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,140
kronor i l:a, 1,290 kronor i 2:a, 1,430 kronor i 3:e och 1,580 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,970 kronor för 15 timmars undervisning i veckan;
för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 540 kronor i l:a, 620
kronor i 2:ä, 690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;
för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: 65
kronor för veckotimme; och
för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 420 kro
nor i l:a, 500 kronor i 2:a, 570 kronor i 3:e och 640 kronor i 4:e löne graden, med en maximiavlöning av 1,280 kronor för 12 veckotimmars undervisning;
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:
teekningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10
veckotimmar;
gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13
veckotimmar;
musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola 6 vecko
timmar; samt
lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar; att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas: teekningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 vecko
timmar, dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas mera än sammanlagt 28 veckotimmar;
musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15 och vid
realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt
120
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar;
att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning utöver
den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta er
sättning:
manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt
läroverk med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och
155 kronor i 4:e lönegraden;
manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid realskola med
105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i
4:e lönegraden;
kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk
med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden;
kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymna
stik vid samskola med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i
3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden; samt
lärarinna i kvinnligt handarbete med 70 kronor i f:a, 82 kronor i
2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e lönegraden.
Vad angår undervisning i manlig slöjd, anser nämnden förhållan
dena på detta område ej hava vunnit den stadga, att det nu kunde vara
lämpligt eller ens möjligt att reglera ifrågavarande lärares avlöning.
Vid nämn
dens förstäfi
fogade sär
skilda ytt
randen.
Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande
särskilda yttranden, nämligen
dels av herr Olof Olsson, som, i enlighet med sin uppfattning om
principerna för bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner,
föreslår »för kvinnlig lärare i teckning vid realskola för gossar: 980 kro
nor i l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e
lönegraden o. s. v.»;
dels och av fröken Anna Sörensen, som i anslutning till sin upp
fattning om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår
för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,550
kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,450 kronor för 32 timmars
tjänstgöring i veckan;
för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 980 kronor i l:a,
1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning
i veckan;
Kungl. Majit» nåd. proposition nr 260.
121
för kvinnlig gymnastiklärare vid Barnskola: lön ä 1,280 kronor i l:a,
1,430 kronor i 2:a, 1,590 kronor i 3:e och 1,750 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning i veckan;
för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,240
kronor i l:a, 1,380 kronor i 2:a, 1,530 kronor i 3:e och 1,670 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,090 kronor för 15 timmars undervisning i veckan;
för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön a 590 kronor i l:a, 660
kronor i 2:a, 740 kronor i 3:e och 810 kronor i 4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 1,210 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;
för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 470 kronor
i 1 :a, 540 kronor i 2:a, 620 kronor i 3:e och 690 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,370 kronor för 12 timmars undervisning i veckan; samt
för extra tjänstgöring avlöning efter följande ersättning för vecko
timme:
för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läro
verk 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro nor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gym
nastik vid samskola 98 kronor i lur, 110 kronor i 2:a, 122 kronor i 3:e och 134 kronor i 4:e lönegraden; samt
för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola 78 kronor i l:a,
90 kronor i 2:a, 102 kronor i 3:e och 114 kronor i 4:e lönegraden.
I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande hemställer läro-
verksöverstyrelsen, att avlöningen för manlig lärare i manlig slöjd måtte bestämmas till 75 kronor för veckotimme.
T en av musikläraren vid Arvika realskola Ester Hjort gjord fram
ställning, har på anförda skäl gjorts gällande den uppfattningen, att kvinnlig musiklärare vid realskola bör jämnställas med manlig i avlö- ningshänseende.
I avseende å övningslärarnas avlöning anser kommittén något annat
lönesystem än det hittills tillämpade och i nämndens förslag i stort sett bibehållna för närvarande ej låta sig genomföra. Kommittén har därför ansett sig böra förorda de av nämnden föreslagna grunderna.
Enär kommittén för adjunkt och lektor förordat en högre avlöning
än nämnden tänkt sig, anser kommittén därav böra följa, att jämväl
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (År 2b0.') 16
Över nämn dens förslag
avgivet ytt-
ran de.
Till Kungl. Maj:t ingi
ven fram ställning.
Löne-
reglerivgs-
Icommitien.
122
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
övninglärarnas löneförmåner böra underkastas eu med hänsyn till nyss
nämnda höjning lämpligen avpassad revision.
För vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning förordar nämnden 80 kronor
för veckotimme. Kommittén anser nämnda belopp böra höjas till 90
kronor. Den för motsvarande kvinnliga befattningshavare av nämnden
föreslagna avlöningen av 75 kronor för veckotimme synes böra höjas till
85 kronor.
Enligt nämndens beräkningar skulle ersättningen för veckotimme
för ordinarie manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre
allmänt läroverk utgå med 110 kronor i första, 125 kronor i andra, 140
kronor i tredje och 155 kronor i fjärde lönegraden. Kommittén anser,
att nämnda belopp böra sättas till respektive 120, 135, 150 och 165
kronor.
Vidare skulle enligt nämndens beräkningar ersättningen för vecko
timme för ordinarie manlig lärare i samma ämnen vid realskola utgå
med 105 kronor i första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och
150 kronor i fjärde lönegraden. Efter kommitténs uppfattning borde
nämnda belopp sättas till respektive 115, 130, 145 och 160 kronor.
Vad därefter angår kvinnliga övningslärare, skulle enligt nämndens
beräkningar ersättningen för veckotimme för kvinnlig ordinarie lärare i
teckning och i musik vid högre allmänt läroverk utgå med 95 kronor i
första, 107 kronor i andra, 119 kronor i tredje och 131 kronor i fjärde löne
graden samt för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik vid real
skola samt i gymnastik vid samskola utgå med 90, 102, 114 och 126
kronor i respektive lönegrader. Kommittén, som föreslagit, att kvinna ej
må kunna förordnas till lärare i musik vid högre allmänt läroverk, an
ser, vad övriga befattningar beträffar, att berörda belopp böra i avseende
å befattning vid högre allmänt läroverk bestämmas till respektive 105,
117, 129 och 141 kronor samt i avseende å befattning vid realskola och
Barnskola till respektive 100, 112, 124 och 136 kronor.
Beträffande lärarinnor i kvinnligt handarbete vid samskolor föror
dar nämnden för vikarierande sådan lärarinna 65 kronor för veckotimme,
vilket belopp kommittén anser böra sättas till 75 kronor. Vad angår
ordinarie dylik lärarinna föreslår nämnden en avlöning, beräknad efter
ersättning för veckotimme av 70 kronor i första, 82 kronor i andra, 94
kronor i tredje och 106 kronor i fjärde lönegraden. Nämnda belopp
böra enligt kommitténs mening bestämmas till respektive 80, 92, 104 och
116 kronor.
Med godtagande i övrigt av nämndens förslag i vad det avser un-
dervisningsskyldighet för omförmälda lärare ävensom med beräkning av ovan av kommittén förordade ersättningsbelopp jämväl för undervisning utöver den mot ordinarie lön svarande undervisningstiden, tillstyrker kommittén vissa avlöningsbelopp, vilka äro i kommitténs förslag närmare angivna.
Bland de önskemal, som framkommit beträffande övningslärare vid
de allmänna läroverken och vilka ej berörts av vad kommittén i det föregående anfört, framhåller kommittén yrkandet om eu ändamålsenligare anordning av välskrivningsundervisningen genom dess överlämnande helt och hållet åt teckningslärarna. Kommittén finner vad härutinnan anförts värt beaktande, men, då kommittén saknar förutsättningar att närmare bedöma denna fråga, vill kommittén ifrågasätta, huruvida densamma till- äventyrs må göras till föremål för erforderlig utredning.
Samma ståndpunkt anser sig kommittén böra intaga i fråga om
yrkandet, särskilt vad de större realskolorna beträffar, att ett högre antal övertimmar måtte anslås åt ämnet musik.
Vidkommande därefter lärare i manlig slöjd instämmer kommittén
med den av nämnden beträffande dessa lärare uttalade uppfattning, att tiden ej nu synes vara inne att reglera ifrågavarande lärares avlönings förmåner.
Vad slutligen angår det omförmälda yrkandet angående kvinnlig
musiklärares avlöning, anses detsamma besvarat genom vad kommittén ovan föreslagit.
Knngl. Maja» nåd. proposition nr 260.
\'2i\
c) Avlöning under tjänstledighet.
Kuugl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att övningslärare
skall vid tjänstledighet på grund av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar av de löneförmåner, som han skulle hava uppburit, om han själv bestritt sin tjänst.
I kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 är föreskrivet, att ordi
narie tecknings-, musik- eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk, som erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller biträ dande övningslärare vid annat allmänt läroverk, skall under tjänstledig heten uppbära dels ä sin egen befattning vad han skulle hava erhållit, därest han själv bestritt densamma, dels ock å den tjänst, han såsom vikarie bestritt, eller för den tjänstgöring, han eljest fullgjort, ersättning enligt stadgade grunder, med skyldighet för honom att bestrida avlöning enligt givna bestämmelser åt den, som uppehållit hans egen tjänst.
Nuvarande
bestämmel
ser.
124
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Lärarlöne-
■nämnden.
Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig
på giund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie
övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig
ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befatt
ningen, kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå
så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt.
reglerings-
,Mot nämudens förslag säger sig kommittén hava så mycket mindre
kommittén.
. ^ erinra som enligt kommitténs mening jämväl i övrigt bör i tillämp-
liga delai för övningslärare gälla vad kommittén i förevarande avseende
förordat beträffande ämneslärare.
d) Lönetur.
Nuvarande
bestämmel
ser.
I fråga om lönetursberäkning för övningslärare tinnes för närva-
lande intet annat stadgat än de allmänna bestämmelser, vilka i detta
avseende gälla för ämneslärare.
Lärarlöne-
Nämnden föreslår,
en'
att ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk må för upp
flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han, efter vunnen
kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänst-
gjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års
tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid
högre allmänt läroverk;
att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för uppflytt
ning i högie lönegrad få tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort som
ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskolesemi-
narium; samt
att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den
nya löneregleringen träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid
statssamskola och som varder utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt
handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänst-
göiiug för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de år, under
vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik
anställning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning
per vecka, dock ej mer än fem år.
Knuff t. Mujstt nåd. proposition nr 260.
12f>
I flera av de utlåtanden, som avgivits över nämndens förslag —
dens forsla
däribland av läroverksöver,styrelsen — bär hemställts om en utsträckning
avgivna\jtf-
hv
lönetursrätten utöver vad nämnden förordat, i så måtto nämligen, att
randen.
ordinarie lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare i samma ämne vid real skola.
Övningslärare, som befordras till befattning vid högre allmänt lä ro-
verk, äger enligt nu gällande bestämmelser icke rätt att för löneförhöj- ■
'kommittén.
ning tillgodoräkna sig den tid, han tilläventyrs förut tjänstgjort som ordinarie lärare vid realskola. I omförmälda över nämndens förslag av- vissa myndigheter och föreningar avgivna yttranden hemställes om en dylik rätt; härvid är emellertid att uppmärksamma, att i stort sett samma myndigheter och föreningar föreslagit, att grunderna för övningslärares vid högre allmänna läroverk och realskolor avlöning skola bestämmas efter samma måttstock.
Kommittén, som ansett sig böra förorda ett bibehållande av viss
skillnad i avlöningshänseende mellan övningslärare vid de högre allmänna läroverken och realskolorna, anser sig följaktligen ej kunna förorda om förmälda yrkande. Däremot finner kommittén skäligt tillstyrka nämndens förslag, vilket i förevarande avseende synes innebära eu tillfredsställande medelväg.
Dock anser sig kommittén böra framhålla följande. Fall kunna
inträffa, då en övningslärare vid realskola, vilken intjänat ålderstillägg och haft ett relativt stort timantal, befordras till befattning vid högre allmänt läroverk, men genom denna sin befordran tillskyndas avsevärd för lust i ekonomiskt avseende. Kommittén, som finner ett dylikt förhållande obilligt, vill för att i möjligaste mån avhjälpa denna olägenhet förorda en tilläggsbestämmelse av innehåll, att vid minst lika antal undervisnings-* timmar vid det högre läroverket läraren skall tillgodoföras så många ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.
Yad nämnden i övrigt beträffande lönetursberäkning för övnings
lärare föreslagit anser sig kommittén jämväl böra förorda. I tillämpliga delar borde ävenledes för övningslärare gälla vad kommittén i detta avse ende beträffande ämneslärare anfört.
Kunpl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lär ar lön e-
nämnden.
Över nämn
dens förslag
avgivet ut
låtande.
Till Kungl.
Maj:t ingi
ven fram
ställning.
12
»;
e) Pension.
I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgas, att pensionsbe
loppet skall utgöra för ordinarie övningslärare två tredjedelar av de löne
förmåner, han under de tio sista åren i medeltal för år uppburit eller
skulle hava uppburit, i den händelse han hela tiden själv bestritt sin
tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oavkortad.
Vidare är i § 18 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension den 11 oktober 1907 föreskrivet, att förtecknings-, gymnastik-
och musiklärare vid rikets allmänna läroverk skall, intill dess ny löne-
stat må varda fastställd, gälla, i avseende ä beräkning av pensionsunder-
laget, att såsom pensionsunderlag skall betraktas lönen oavkortad, samt
vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom ovanberörda kun
görelse den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräk
ning.
Nämnden föreslår,
att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra tvä
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var
för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som
varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit
niirmast före tidpunkten för pensionstagandet; samt
att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionshestämmelser.
1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande har läroverksövet-
styrelsen på anförda skäl hemställt, att med hiinsyn till de svagast av
lönade övningslärarna nuvarande pensionshestämmelser för övningslärare
måtte bibehållas oförändrade. Enligt detta förslag skulle alltså bestäm
melsen, att övningslärares pension skall utgå med minst hela lönen, fort
farande gälla. I övrigt skulle nämndens förslag, vilket i huvudsak sam-
manfölle med nuvarande pensionshestämmelser, äga tillämpning. 1
1 en till Kungl. Maj:t ingiven framställning har läroverksöver-
styrelsen framlagt förslag till vissa pensionshestämmelser för övningslärare.
Efter erinran om vad överstyrelsen föreslagit i sitt över nämndens
betänkande avgivna utlåtande, framhåller överstyrelsen, hurusom den
Kungl. .\faj:ls nåd. proposition nr 2(10.
127
haft anledning att gorå eu mera detaljerad undersökning över huru pensionsbeloppen för övningsliirare skulle ställa sig enligt de av översty relsen föreslagna bestämmelserna. Det hade av denna undersökning fram gått, att, i följd av tilläggsbestämmelsen att övningslärares pension aldrig skulle vara mindre än den fastställda lönen, vissa ojämnheter uppkomme i fråga om den inbördes storleken av pensionsbeloppen för olika övnings- !ärarkategorier. Då överstyrelsen funne det vara av vikt, att denna brist i dess förslag bleve avhjälpt, hade överstyrelsen ansett sig böra under kasta ifrågavarande pensionsbestämmelser förnyad prövning och framlägga nytt förslag i ämnet.
T sitt i ovannämnda utlåtande avgivna förslag till avlöningsförmå
ner för tecknings- och gymnastiklärare hade överstyrelsen utgått från att enahanda avlöningsgrunder borde gälla för lärare vid realskolor och vid högre allmänna läroverk. Därav syntes då höra följa, att samma lik ställighet även skulle äga rum i fråga om pensionsförmånerna för dessa liirare. Undersöktes pensionsförhållandena närmare, sådana de skulle ställa sig enligt överstyrelsens förslag till pensionsbestämmelser, vilka samman- folie med nu gällande bestämmelser, så framginge emellertid, att avse värda olikheter skulle uppstå för lärare med samma omfattning av tjänst göringen. Så skulle exempelvis för gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk, vars tjänstgöring omfattat 21 veckotimmar i medeltal under de tio sista åren, beloppet av full pension utgöra 3,570 kronor, för gymna stiklärare vid realskola med samma tjänstgöring motsvarande belopp 2.380 kronor, för teckningslärare vid högre allmänt läroverk 2,550 kro nor och för teckningslärare vid realskola 2,380 kronor. För att avhjälpa dylika ojämnheter i pensionsbeloppen och på samma gång sörja för att pensionerna för de lägst avlönade lärarkategorierna icke måtte bliva allt för obetydliga, hade överstyrelsen tänkt sig, att någon modifikation börda göras i de föreslagna bestämmelserna. Eftersom avlöningsgrunderna en ligt överstyrelsens förslag skulle bliva olika för tecknings- och gymnastik lärare ä ena sidan och för musiklärare å den andra, visade det sig er forderligt, att något olika grunder för pensionsberäkningen tillämpades för de båda lärargrupperna.
Överstyrelsen hade tänkt sig, att följande pensionsbestämmelser
skulle ersätta de i överstyrelsens tidigare yttrande föreslagna.
sPensionsunderlaget skall utgöra: 1) för ordinarie gymnastik- och teckningslärare den avlöning, lä
raren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfatt ning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, och därest nämnda tjänstgöring icke överstigit tretton timmar i veckan,
128
KungI. Maj:t8 nåd. proposition nr 260.
men två tredjedelar av nämnda avlöning, därest nyssnämnda tjänstgöring
omfattat mer än tretton timmar i veckan, dock icke lägre belopp än som
motsvarar avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan;
2) för ordinarie musiklärare vid högre allmänt läroverk det lägsta
pensionsunderlag, som är bestämt för annan övningslärare vid sådant
läroverk, men för musiklärare vid realskola den avlöning, läraren skulle
uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast
föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd;
dock att för ordinarie övningslärare pensionens belopp skall bestäm
mas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som för
flutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.»
De pensionsbelopp, som i följd av dessa bestämmelser skulle till
komma tecknings- och gymnastiklärarna, vore angivna i en framställnin
gen bilagd tabell. Av densamma framginge, att dessa belopp från den
högsta pensionen 3,627 kronor successivt minskades i proportion till den
avtagande tjänstgöringstiden. På området 19-—13 timmar hölle sig dock
pensionsbeloppet konstant vid summan 2,210 kronor, en följd av bestäm-
nmlsen att pensionen i dessa fall icke skulle utgå med lägre belopp än
som motsvarade avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan.
Nedanför sistnämnda timantal sjönke pensionsbeloppet successivt ned till
sitt minimum 1,700 kronor. Pensionsförmånerna skulle sålunda för ifråga
varande övningslärare genom de angivna bestämmelserna bliva reglerade
på ett mera enhetligt och lämpligt, avvägt sätt än genom de av översty
relsen tidigare föreslagna.
Yad slutligen anginge musiklärarnas pensioner, framginge deras be
lopp av en annan framställningen bilagd tabell. Enligt överstyrelsens ur
sprungliga förslag skulle pensionsbeloppen för musiklärare vid högre läro
verk komma att bliva högre än för vissa gymnastik- och teckningslärare
med mera omfattande tjänstgöring än musiklärarna. Då eu utjämning
syntes böra ske i fråga om dessa övningslärares pensioner, hade översty
relsen ansett lämpligt föreslå, att pensionsunderlaget för musiklärare vid
högre allmänt läroverk sattes lika med det lägsta pensionsunderlag, som
vore bestämt för annan övningslärare vid sådant läroverk. Härvid kunde
visserligen anmärkas, att pensionen därigenom bleve mindre än den fast
ställda lönen. Men å andra sidan kunde framhållas, att, om pensions
underlaget sattes lika med nämnda lön, pensionerna för gymnastik- och
teckningslärare skulle bliva mindre än för en musiklärare med väsentligen
mindre antal timmar. Överstyrelsen hade därför ansett sig böra stanna
vid det sålunda framlagda förslaget.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
12
!)
Beträffande åter musiklärare vid real- och samskolorna, hade över
styrelsen för dessa liksom för övriga övningslärare med mindre omfattande tjänstgöring föreslagit, att samtliga avlöningsförmåner måtte medräknas vid pensionsunderlagets bestämmande.
De i det föregående föreslagna pensionsbestämmelserna, vilka när
mast avvägts med hänsyn till de manliga övningslärarna, borde även gälla för kvinnliga lärare i övningsämnen.
På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att
pensionsförmånerna för övningslärare vid de allmänna läroverken måtte vid förestående ny löne- och pensionsreglering bestämmas i enlighet med ovan angivna grunder.
Kommittén anser sig under förhandenvarande förhållanden böra
förorda vad nämnden i förevarande avseende föreslagit, dock med bibe hållande av den nuvarande bestämmelsen, att pensionen ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.
Vad angår den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen,
grundar sig densamma på de avlöningsbelopp, som överstyrelsen i sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordat för olika övnings- lärarkategorier. Då kommittén ansett sig böra tillstyrka belopp, vilka skulle utgå efter i viss mån andra grunder, skulle överstyrelsens omför- mälda framställning ej komma att stå i överensstämmelse med kommit téns förslag.
4. Avlöning3tillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken.
Enligt stadgan angående provår vid rikets allmänna läroverk den
19 maj 1917 skall föreståndare för provår vid allmänt läroverk till läro verksöverstyrelsen insända, bland annat, uppgift, i vad män särskilda lärare varit tagna i anspråk för lärarkandidaternas handledning, ävensom förslag till arvoden för dessa lärare, och tillkommer det överstyrelsen att efter prövning av de inkomna förslagen, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda be lopp, varmed samma arvoden böra utgå.
Nämnden föreslår, att en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor
vid pro vårsläroverk må, utöver de honom eljest tillkommande avlönings förmåner, åtnjuta ett särskilt arvode av 400 kronor för år.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig
herr Olof Olsson icke kunnat finna någon anledning att frångå den nu-
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260). 17
Löne reglerings-
kommittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Vid nämn dens förslag
fogat sär
skilt ytt
rande.
130
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
varande ordningen, men däremot anse, att de arvoden, som utginge till
provårsläroverkens handledare, vore för små, och förordar, att de höjas
till det dubbla — att i övrigt utgå enligt de normer och med de modi
fikationer, som hittills varit brukliga.
Lone-
reglerings-
kommittén.
I allra första början av pro vårsinstitutionens tillvaro utgick dels
särskild ersättning åt ledare av provårskurserna, dels ock understöd åt
deltagare i desamma. Numera åtnjuta föreståndaren samt de handledande
lärarna ersättning, men understöd utgår ej till lärarkandidaterna. Något
stadgande om beloppet av eller grunderna för ersättningen åt föreståndare
och handledare har ej varit inryckt i bestämmelserna om provår eller
på annat sätt till efterrättelse kungjort.
Efter hand blevo emellertid vissa grunder i berörda avseende
antagna, vilka grunder dock icke blivit av riksdagen stadfästade. Att
provåret skulle bestå av en teoretisk och en praktisk avdelning, vilkas
föreståndare jämte vederbörande handledare skulle åtnjuta särskild ersätt
ning, utgjorde emellertid en förutsättning vid första beviljandet av riks-
dagsanslag till provåret. Enligt ovanberörda grunder i avseende å er
sättning åt handledare vilka grunder, ehuru ej uttryckligen fastställda
av riksdagen, dock vid anslagsäskandeii av riksdagen lämnats utan er
inran — beräknas ersättning, till fördelning mellan handledarna vid veder
börande läroverk, utgå med visst belopp för varje till läroverket hänvisad
lärarkandidat.
Nämndens föreliggande förslag innebär — utöver bibehållande av
ovannämnda bestämmelser angående ersättning åt handledare av lärar
kandidater att en var ordinarie lärare vid provårsläroverk skall er
hålla ett särskilt arvode av 400 kronor för år, vare sig vederbörande
lärare under året har sig anförtrodd handledning av lärarkandidater
eller icke.
Enligt reservantens mening skulle en förhöjd ersättning utgå till
endast de lärare, som särskilt tagas i anspråk vid lärarkandidaternas
handledning.
Kommittén säger sig för egen del ej kunnat undgå att finna skäl
tala för den uppfattning, som av reservanten gjorts gällande. Det synes
nämligen billigt, att de lärare, som hava det i förevarande avseende verk
ligen betungande arbetet, också åtnjuta skälig ersättning härför.
Emellertid har kommittén å andra sidan ansett provårsläro verken
med hänsyn till det arbete, som vid dem bedrives, intaga en sådan sär
ställning, att ett arvode, på sätt nämnden föreslagit, till samtliga vid
dessa läroverk anställda ordinarie lärare synes befogat. Det av nämn-
Kungl. Muy.ts nåd. proposition nr 260.
iai
deri föreslagna beloppet, 400 kronor, anser kommittén dock kunna begrän
sas till 300 kronor. Härvid förutsätter kommittén ock, att nu utgående
ersättning till handledare av lärarkandidater bibeliålles till sina grunder
oförändrad.
För att emellertid förebygga, att arvodet jämte nämnda ersättning
.skulle för vissa lärare komma att springa upp till allt för höga belopp,
anser kommittén för vinnande av erforderlig utjämning böra bestämmas,
att nu berörda förmåner ej må sammanlagt överskrida 600 kronor.
Ovanberörda arvode, 300 kronor, borde beräknas för läsår.
I fråga om det till rektor vid provårsläroverk nu utgående arvode
av högst 1,500 kronor har icke ifrågasatts någon ändring. Kommittén
förutsätter, att rektor utöver berörda arvode ej må komma i åtnjutande
av något ytterligare arvode eller ersättning av det slag ovan berörts.
5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och
Norrbottens län.
Nämnden föreslår,
Nämnden
att en var ordinarie lärare vid de allmänna läroverken inom Väster- namnt *"•
bottens och Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande av
löningsförmåner, åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 pro
cent av hans kontanta avlöning som ordinaiie lärare; skolande härvid
iakttagas,
att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg det
för hans tjänst näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal skall
läggas till grund;
att tjänstledig lärare skall, däi'est tjänstledigheten förorsakats av
styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortst illägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas
skäligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi
gande eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Vid »öm»-
herr Olof Olsson anse, att ortstilläggen åt de ordinarie lärarna i Väster- efogat°rsär-9
bottens och Norrbottens län böra utgå med 10 procent av begynnelselönen, skilt jittran- I
I en av rektor och lärarkollegiet vid högre allmänna läroverket i
Till Kungl.
Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjord framställning har
på anförda skäl, bland annat, föreslagits, att en blivande lönereglering
framställ-
för läroverkslärar- och seminarielärarkårerna även måtte innefatta orts- nin9-
132
Löne-
reglerings-
komm ittén
Lärarlöne-
nämnden.
Löne-
rrglerings-
kom mittén.
tillägg åt lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av
15 procent av den kontanta avlöningen enligt de av lärarlönenämnden i
övrigt föreslagna grunder, dock att rätten att åtnjuta ortstillägg jämväl
utsträckes till extra lärare och vikarier vid nämnda läroverk.
Löneregleringskommittén erinrar, hurusom såväl socialstyrelsen som
en särskild kommission för närvarande vore sysselsatta med undersökningar
till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets
skilda delar kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När
resultatet av dessa undersökningar föreligger, anser kommittén tilläventyrs
frågan om ortstillägg komma att upptagas till behandling för statens be
fattningshavare i gemen och således även för de till undervisningsväsendet
hörande.
Vid sådant förhållande har kommittén, som visserligen ansett skäl
kunna aberopas till förmån för nämndens förslag, icke funnit sig böra för
närvarande förorda, att rätt till ortstillägg införes för ifrågavarande be
fattningshavare .
Skulle det befinnas nödvändigt vidtaga interimistiska åtgärder i
angivet syfte,, till dess de åberopade undersökningarna blivit slutförda,
anser kommittén det böra ankomma på vederbörande kommuner att till
godose läroverkslärarnas intressen i förevarande avseende.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
6. Villkor för inträde på ny lönestat.
Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör
stadgas,
att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestäm
melser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och
pupillkassa; samt
att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall
vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.
Löneregleringskommittén erinrar till en början, hurusom den av Kungl.
Maj:t. den 20 oktober 1905 tillsatta kommittén för verkställande av utred
ning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande den 29 maj
1908 avgivit betänkande och förslag i ämnet, del II, avseende skyddsåt
gärder mot tuberkulos m. in., samt hurusom genom kungl. remiss den 5
oktober 1917 löneregleringskommittén anbefallts avgiva utlåtande i detta
ärende, i vad det avser avlöning och pensionering för lärare, som på
Kungl.
May.ts
nåd. proposition nr 200.
133
grund av smittosam lungsot avstänges från tjänstgöring eller entledigas från sin tjänst. Beträffande detta spörsmål säger sig kommittén fram deles komma att avgiva yttrande.
Under erinran härom meddelar kommittén, att kommittén ej har
något att erinra mot vad nämnden såväl i detta avseende som i övrigt i denna punkt föreslagit.
I kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att innehavare
av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läro verken eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt
att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade avlöning, som
enligt den i kungörelsen omnämnda lönereglering kommer lärare till del, skall gälla såsom villkor, att den genom cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de äro anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läro verk skall åligga vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunkterna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna, allt efter se naste fullmakts datum, dock att ordinarie lärare, som genom vederbörande myndighets beslut förflyttas till en icke högre avlönad plats vid annat läroverk, må vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttnings- hjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer.
Kommittén erinrar i sistnämnda avseende om ett av 1913 års
riksdag gjort uttalande vid frågan om anslag till nya lärartjänster. Riks dagen anförde då följande:
Då utredningen i ärendet gåve vid handen, att de föreslagna nya
lärartjänsterna vore av behovet påkallade för att i sin mån bidraga till utjämnande av den ogynnsamma proportionen emellan antalet ordinarie och extra lärare, hade riksdagen ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts framställning. Riksdagen hade emellertid icke kunnat för sig fördölja, att genom den under de senare åren inträffade starka stegringen i an talet ordinarie lärartjänster vissa svårigheter kunde uppstå vid den all männa revision av hela läroverksfrågan, som icke alltför länge torde kunna undanskjutas.
Det kunde nämligen med skäl befaras, att vid denna revision
det stora antal manliga lärare med universitetsutbildning — särskilt ad junkter — som nu vore anställt vid de allmänna läroverken, skulle, såsom ock vid behandlingen år 1912 av då föreliggande förslag om ökning i lärarantalet inom riksdagen framhölls, komma att visa sig överflödigt,
1 34
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
åtminstone i så måtto, att det vid vissa läroverk anställda antalet lä
rare icke vidare komme att vara av behovet påkallat.
Ett visst korrektiv mot ett sådant missförhållande läge väl i den i
avlöningsvillkoren vid 1904 års lönereglering intagna bestämmelsen, att det
skulle åligga, vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunk
terna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna att, i händelse de ge
nom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de
vore anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk. Då det emel
lertid syntes kunna antagas, att vid ovanberörda revision av det allmänna
undervisningsväsendet komme att uppstå läroanstalter, som, utan att vara
högre allmänna läroverk eller realskolor, likväl inginge såsom ett led i den
av staten helt eller till sin huvudsakliga del uppehållna allmänna läro
verksorganisationen, hade riksdagen ansett, att möjlighet, såvitt sig gorå
läte, borde hållas öppen att förflytta lärarna vid de nuvarande allmänna
läroverken jämväl till dylika läroanstalter.
Riksdagen hade därför velat uttala sin förväntan, att i fråga om
förflyttning till annan läroanstalt av innehavarna av såväl de då föreslagna
nya lärartjänsterna som ock de ytterligare dylika tjänster, som kunde
varda inrättade, föreskrift meddelades därom, att de, utöver vad dem
jämlikt nu gällande lönereglering för de allmänna läroverken i sådant
avseende ålage, skulle vara skyldiga, att, för den händelse i samman
hang med en allmän revision av läroverksorganisationen deras tjänstgö
ring ansåges lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande all
männa läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då vore anställ
da, underkasta sig dylik förflyttning.
Kommittén erinrar vidare, att i anledning av detta riksdagens ut
talande Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 juli 1913 föreskrev, att
innehavare av de nya lärartjänster, vilka från och med år 1914 eller
senare uppföras å stat för de allmänna läroverken, skola, utöver vad dem
jämlikt nu gällande lönereglering för nämnda läroverk i sådant avseende
åligger, vara skyldiga att, för den händelse i sammanhang med en all
män revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring anses lämp
ligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken
jämförlig läroanstalt än den, där de då äro anställda, underkasta sig
dylik förflyttning.
I anslutning till vad för närvarande gäller i fråga om skyldighet
för lärare, som tillträtt tjänst med eller efter ingången av år 1914, att
vara underkastad förflyttning vid eu möjligen inträdande omorganisation
av skolväsendet anser kommittén erforderlig bestämmelse i ämnet böra
inrymmas bland blivande avlöningsvillkor.
Kungl. Majti» nåd. proposition nr 2t!t).
K>5
På sätt förut erinrats, är innehavare av ordinarie lärår- eller rek
torsbefattning enligt nu gällande avlöningsvillkor underkastad den vid sträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.
I detta avseende erinrar kommittén, hurusom vid behandling
av förslag om nya lärartjänster år 1914 riksdagen uttalade eu viss tve kan rörande godtagande av de beräkningsgrunder, varpå Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag var byggt, men att riksdagen, i betraktande av att frågan om eu lönereglering för läroverkslärarkåren då vore under utredning av lärarlönenämnden, förklarat sig ej velat närmare ingå pa dessa frågor.
Likaså erinrar kommittén, att vid behandlingen av enahanda fråga
år 1916 riksdagen, i anslutning till vad riksdagen år 1914 uttalat, fram hållit, att riksdagen icke kunde godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämneslärare, vilka vunnit tillämpning i en av läro- verksöverstyrelsen år 1913 verkställd utredning, och att förty eu ökning av antalet lärare enligt där fastställd norm ej kunde av riksdagen biträdas.
De beräkningsgrunder, riksdagen sålunda förklarat sig icke kunna
godtaga, avse den tjänstgöringsskyldighet, som ifrågavarande lärare för närvarande har sig ålagd.
Enär med föranledande av denna riksdagens uppfattning spörs
målet angående ändring av nu gällande bestämmelser rörande omfatt ningen av vederbörande lärares undervisningsskyldighet,
vare
sig genom
utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka, syntes bliva föremål för närmare utredning, anser kommittén, att i avlönings- villkoren bör intagas bestämmelse om att lärare allt fortfarande bör vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kan varda stadgad.
I ovanberörda kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att
med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänste befattning, med mindre den vid prövning i stadgad ordning befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet av tjänstgöringen vid läroverket.
Kommittén påpekar, hurusom det är nogsamt känt, att läroverks-
lärare i ganska stor utsträckning för närvarande tjänstgöra såsom lärare i enskilda skolor. Kommittén vill ingalunda, att oöverstigliga hinder skola läggas i vägen för en sådan anordning, men anser, att en alltför stor utsträckning av densamma ej bör medgivas, i det att staten måste förbe-
136
halla sig vederbörande lärares egentliga och huvudsakliga arbetskraft.
krmitténs
förmenande bör det läggas i vederbörande rektors hand
att beträffande den honom underlydande personalen ordna hithörande för
hallanden på det sätt rektor finner för läroverket ändamålsenligast.
^ommittén anser följaktligen, att det bör stadgas — förutom vad
i gällande avlöningsvillkor i regel är rörande förening av tjänster före
skrivet — att ordinarie lärare ej må åtaga sig undervisning i vare sig
enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår lektor,
adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller vad
angar rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och
etter provning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hin-
derligt för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mot
tagas och tills vidare bibehållas.
\ idare , erinrar kommittén i detta sammanhang om den utredning
som kommittén på sin tid anbefalldes verkställa i fråga om begränsning av
tjänstemäns rätt att åtaga sig enskilda uppdrag, och om det yttrande,
som kommittén i ett den 14 november 1916 avgivet betänkande (delen
Lill )
i denna fråga gjort.
Av utredningen i nämnda ärende framgår, att läroverks- och folk-
skoloyerstyrelserna var för sig anslutit sig till den uppfattning, att lärare
i statens tjänst i allmänhet icke borde meddela enskild undervisning åt
lärjunge, vilken han hade att å tjänstens vägnar i samma undervisnings-
am0ne .vltsorda. Styrelserna hade ansett ett förbud i sådant syfte kunna
lljTcl^ciS ci ttci S.
•• • ^ aalednin? därav och med beaktande av vad nämnda styrelser i
övrigt anfört i frågan, tillkännagav kommittén, att den ej hade något att
erinra mot meddelande av behöriga föreskrifter av innehåll, att lärare i
statens tjänst icke måtte utan vederbörande läroverksföreståndares med
givande meddela enskild undervisning åt lärjunge, vilken han hade att
i sin tjänstutövning vid läroanstalten i samma undervisningsämne un
dervisa och genom betyg vitsorda.
Kommittén säger sig hava velat fästa uppmärksamheten på sist-
berorda av kommittén i annat sammanhang förut gjorda uttalande,
utan att vilj a gorå gällande den uppfattningen, att föreskrifter av angivet
havarea möyta 1 bIlvande avlöningsvillkor för ifrågavarande befattnings- I
I meranämnda kungörelse den 27 augusti 1904 är vidare stad-
gat, att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med vilken rätt till
särskilda formaner är förenad, skall vara underkastad den minskning i
Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 260.
Kunyl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
avlöning Tran statsverket, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt besluta, till ett belopp icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skiilig uppskattning sig belöpa.
Detta stadgande anser kommittén böra skärskådas mot bakgrunden
av följande omständigheter, vilka kommittén bringar i erinran.
För åtskilliga vid de allmänna läroverken anställda lärare bestrides
avlöningen till någon del med avkomst av donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar, vilka i den av statskontoret utgivna liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för år 1917 upptagits under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» till ett sammanlagt be lopp av 40,730 kronor 43 öre. Till dessa lärare utgår den kontanta av löningen av statsmedel med ett i motsvarande mån nedsatt belopp. Vissa av dessa under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» uppförda avlöningstillgångar utgöras av avkomst från hemman och jordar, som av kronan blivit under äldre tider anslagna till lärarnas avlöning. De hem man och jordar, om vilka här är fråga, äro att hänföra till sådana sär skilda förmåner, som avses i punkterna 3 och 4 av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723. Frågan om indragning till statsverket av berörda hemman och jordar har vid ett par tillfällen varit före.
I en till 1882 års riksdag avlåten proposition (nr 17) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att i sammanhang med då föreslagen löneförbättring- medgiva, att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och peda- gogierna på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnär mande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas. Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall.
I en till 1890 års riksdag avlåten proposition (nr 17) i liknande
ärende kom emellertid nyssberörda spörsmål ånyo före. Kungl. Maj:t föreslog i nämnda proposition riksdagen, att — under förutsättning av kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärarna vid de allmänna läroverken på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamen ten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.
Enligt skrivelse den 19 maj 1890, nr 88, biföll riksdagen denna
hemställan.
Någon omedelbar framställning till kyrkomötet beträffande den av
riksdagen medgivna indragningen förekom emellertid icke, och vid den omorganisation av de allmänna läroverken och den lönereglering för deras
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 18 137
138
lärare, som genomfördes vid 1904 års riksdag, synes denna särskilda
fråga icke hava varit på tal.
Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet
(nr 13), däri Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regerings
formen och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman och
jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna
läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden,
måtte, i den mån det kunde ske utan förnärmande av nuvarande inne
havares rätt, indragas till statsverket.
Enligt det nämnda skrivelse bilagda utdrag av statsrådsprotokoll
erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, hurusom av hand
lingarna i ärendet framginge, att den inkomst, som från hemman och
jordar tillflöte vederbörande lärare, i åtskilliga fall varit flerdubbelt större
än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra sidan vore det
påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens eller
av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet vidkännas
en mer eller mindre betydande förlust, Här förelåge i alla händelser eu
rätt avsevärd ojämnhet beträffande avlöningen till likställda befattnings
havare, en ojämnhet, som icke stode i god överensstämmelse med de vid
senare tiders löneregleringar följda grundsatser och vilken genom indrag
ning av ifrågavarande hemman och jordar skulle undanröjas.
Det torde, framhöll departementschefen vidare, för vederbörande
tjänstinnehavare möta svårigheter att på ett tillfredsställande sätt sköta
dylika fastigheter. Därtill komme, att ifrågavarande tjänster rätt ofta
växlade innehavare och att till följd därav dispositionsrätten över fastig
heterna stundom komme att endast helt kort tid tillhöra samma person.
Läroverksöverstyrelsen hade i sitt i ärendet avgivna yttrande av
styrkt den föreslagna indragningen såsom medförande eu afknappning
av vissa lärares löneförmåner. I stället hade överstyrelsen uttalat sig
för att, där sådant funnes påkallat, ifrågavarande hemman och jordar-
bleve, på sätt i vissa fall redan skett, genom vederbörande myndigheters
försorg utarrenderade.
Det extra lönetillskott, som innehavet av dylika fastigheter kunde
medföra för vederbörande lärare, vore emellertid beroende därpå, att
fastigheternas avkastning blivit i lönestaten beräknad till för lågt belopp.
Komme en rättelse därutinnan till stånd — vilket väl icke borde under
låtas — skulle bibehållandet av dessa fastigheter såsom avlöningstillgång
icke heller ur den av läroverksöverstyrelsen företrädda synpunkten inne
bära någon fördel. Däremot syntes det önskvärt att, då frågan om ny
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
139
lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken voie undei utred ii ing, åtgärder i tid vidtoges för att icke särskilda förhållanden av det slag, varom här vore fråga, mätte vålla hinder för löneregleringens genom förande.
Det föreliggande förslaget avsåge indragning av endast sadana
hemman och jordar, som anvisats av kronan, under det att någon änd ring icke skulle genomföras beträffande övriga donerade fastigheter. En vid kammarkollegii och statskontorets utlåtande i ärendet fogad förteck ning utvisade, att antalet till indragning ifrågasatta hemman och jordar icke vore synnerligen stort.
Framställningen vann emellertid icke kyrkomötets bifall. I sin
i ärendet avlåtna skrivelse (nr 13) anförde kyrkomötet, bland annat, följande. .
Då kyrkomötet i förevarande ärende hade att tillvarataga icke blott
kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen, hade kyrkomötet icke kunnat undgå att vid frågans behandling taga hänsyn såväl till de ena som till de andra av dessa intressen.
Vad först beträffade hänsynen till läroverkens bästa, hade kyrko
mötet funnit läroverksöverstyrelsen icke sakna fog för vad styrelsen i ären det anfört.
Vidkommande frågan i övrigt hade kyrkomötet vid granskning av
handlingarna i ärendet trott sig finna stöd för den uppfattningen, att, därest ifrågavarande hemman och jordar skulle upphöra att användas på sätt dittills skett, de, eller i allt fall ett flertal av dem, borde i stället komma andra ecklesiastika ändamål till godo. Låt vara att den rätt kyrkan kunde äga i detta hänseende icke under nuvarande tidsförhällan- den vore aktuell, hade dock kyrkomötet icke funnit, att sådana olägen heter av det nuvarande sättet för fastigheternas användning gjort sig gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att avstå från denna rätt.
På grund härav förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet ansåge sig
icke böra medgiva, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte indragas till stats verket.
Kommittén säger sig för egen del ej kunna annat än principiellt
ansluta sig till den uppfattning, som av dåvarande departementschefen gjordes gällande vid avlåtande av omförmälda skrivelse till kyrkomötet. Då ärendet emellertid enligt kommitténs mening icke befinner sig i fullt utrett skick, men det icke varit kommittén möjligt att åstadkomma eu
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
140
tillfredsställande utredning i ärendet, har kommittén inskränkt sig till att
hemställa om en dylik utredning, avseende frågan i hela dess omfattning.
Under alla förhållanden anser sig kommittén böra förorda, att be
träffande befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner äro
förenade, må i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse om skyl
dighet att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket till
belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter
uppskattning i behörig ordning, dels och föreskrift att dessa befattningsha
vare skola vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kan varda
stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner.
I sammanhang med frågor, som kommittén nu senast berört och
som kommittén anser böra beaktas vid avfattandet av villkoren och be
stämmelserna för åtnjutande av de blivande avlöningsbeloppen, berör
kommittén ävenledes ett spörsmål, som plägar regleras genom bestämmel
ser i vederbörliga avlöningsvillkor.
Rektorerna vid de allmänna läroverken hava för närvarande icke
rätt till semester; i vissa av de över nämndens betänkande avgivna ut
låtandena ävensom i ovanberörda av flertalet rektorer gjorda framställ
ning hava yrkanden gjorts om medgivande av dylik rätt.
Kommittén finner billigt, att rektor, vars arbete icke såsom ämnes-
lärarnas vilar under ferierna, må tillerkännas förmånen av semester un
der en och en halv^ månad årligen, när det kan ske utan hinder för
göromålens behöriga gång och.a tid av året, som av läroverksöverstyrel-
sen bestämmes. Då emellertid tjänstgöringspenningar för lärare utom
rektorerna beräknas efter läsår men för rektorerna efter kalenderår till
olika belopp för lästiden och ferierna, anser kommittén i detta fall de
sedvanliga bestämmelserna i fråga om ersättning åt-semestervikarie ej
kunna tillämpas. Enär förevarande spörsmål, med hänsyn till sistnämnda
förhållande men även i övrigt, syntes tarva en närmare omprövning, har
kommittén ansett sig under förhandenvarande förhållanden böra inskränka
sig till att förorda en utredning, på vad sätt spörsmålet bäst må kunna
lösas.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
7. Ändring av benämningarna på befattningshavare.
Nämnden föreslår,
att den nu vid de allmänna läroverken använda termen extra lärare
utbytes mot termen extra ordinarie lärare;
141
att benämningen biträdande teckning slär are utbytes mot benämningen
extra ordinarie teckning slärare; samt
att i läroverkens stat adjunkt utbytes mot andre lektor.
Kommittén, som i sitt betänkande begagnat sig av benämningarna
lektor och adjunkt, finner dessa benämningar böra bibehållas för veder-
kommittén.
hörande lärargrupper och säger sig sakna anledning förorda vad nämn den beträffande såväl adjunkter som övriga lärare i nyssberörda avseende föreslagit.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
I eu vid löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation har
Vid lönt-
heir A. Nordfelt hemställt, att de ordinarie ämneslärarinnorna vid statens
lomZitténs
samskolor må i löneavseende fullt jämställas med de ordinarie lärarinnorna
betänkande
vid de kommunala mellanskolorna och sålunda få åtnjuta en avlöning °Nationer. av 3,150 kronor, därav 1,950 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgörings- penningar, jämte tre ålderstillägg å 300 kronor.
Likaså har i en vid kommitténs betänkande fogad reservation
herr H. Fahlén förklarat sig anse, att lönebeloppen bort sättas lika för
'ordinarie ämneslärarinnor vid statens samskolor och ordinarie lärarinnor
vid de kommunala mellanskolorna. I
I allt väsentligt kan jag ansluta mig till de förslag, som av löne-
regleringskommittén framlagts. De av kommittén förordade avlönings- chefen, beloppen synas mig väl avvägda och de bestämmelser kommittén i övrigt föreslagit i stort sett ägnade att bringa klarhet och överskådlighet beträf- ande avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarpersonal.
Endast i följande avseenden har jag ansett mig böra göra vissa
tillägg till och ändringar i kommitténs förslag.
Jag har i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen, att
Avlöningen
kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid högre allmänt lektor. ^ läroverk. I avlöningshänseende synes mig, i likhet med vad fallet är eller skulle bliva ifråga om manliga lektorer vid motsvarande läroan stalter, kvinnlig lektor böra jämnställas med kvinnliga lektorer vid högre lärarinneseminariet och de kvinnliga folkskoleseminarierna. I anslutning till vad löneregleringskommittén för de sistnämnda föreslagit, skulle alltså kvinnlig lektor vid högre allmänt läroverk åtnjuta i avlöning 4,800
142
Kungl. Maj:ts nåd. proposision nr 260.
kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 400
kronor.
Avlöningen
Enligt min mening skulle kvinna kunna befordras till rektor vid
Äftstatssamskola.
statssam-
Vid bestämmandet av avlöningen för sådan kvinnlig rektor följer
s °" jag de beräkningsgrunder, som legat till grund för löneregleringskom-
mitténs förslag i fråga om avlöningen för kvinnlig rektor vid högre lära
rinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium.
Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller
ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig adjunkt och av
löningen för manlig rektor vid realskola, allt enligt kommitténs, av mig
förordade förslag, bliver skillnaden mellan dessa båda avlöningar 600
kronor, vilket belopp torde kunna betecknas såsom ett särskilt »rektors-
arvode». Enligt det föreliggande förslaget skulle slutavlöningen för kvinn
lig adjunkt bliva 4,500 kronor. Med beräkning att vad här ovan be
tecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig befattningshavare sät
tas till 500 kronor — eu skillnad av 100 kronor mellan »rektorsarvodena»
för manlig och kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet har jämväl
legat till grund för kommitténs förslag —- erhåller man för kvinnlig rek
tor vid statsamskola en avlöning av 5,000 kronor. Av denna summa
torde 3,300 kronor böra utgöra lön och 1,700 kronor tjänstgöringspen
ningar; vartill skulle komma fri bostad eller ersättning därför till lämpligt
belopp. Pensionsunderlaget torde böra bestämmas till 4,000 kronor, var
jämte i övrigt i pensionshänseende synes — frånsett pensionsålder — för
kvinnlig rektor böra gälla vad som föreslagits för rektorer i allmänhet.
ökad tjänst-
Enligt löneregleringskommitténs förslag skall befattningshavare,
skyldighet, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden
vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läro
verken eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller för
ändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål. Ifråga
varande bestämmelse kan, enligt vad kommittén i sina motiver uttalat, inne
bära ökad undervisningsskvldighet för tjänstinnehavaren, vare sig genom
utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka. Jag
har endast velat erinra om denna bestämmelse för att betona vikten av
att ett stadgande av det nu nämndas innebörd knytes som villkor vid
den föreslagna löneregleringen. Så mycket mer har jag ansett mig böra
understryka detsamma, som, på sätt löneregleringskommittén erinrat,
Kunyl. May.ts nåd. proposition nr 260.
blrt
ifrågavarande spörsmål inom riksdagen varit föremål för uppmärksam het, då fråga varit före om inrättande av nya lärartjänster vid de all männa läroverken.
I anledning av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning medgav
riksdagen år 1894, att vid allmänt läroverk eller pedagogi anställd extra imder f6r. ordinarie lärare, som av vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin eller därutöver med full tjänstgöring men som av sjukdom. vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjänstgöra, finge, därest lian före detta förordnande tjänstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, er hålla understöd för den tid, varunder han varit ur stånd att tjänstgöra, till belopp, motsvarande hälften av det arvode, som på grund av ifråga varande förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt understöd icke finge utgå för längre tid än ett läsår, även om förordnandet för längre tid meddelats. Till bestridande av härigenom föranledda utgifter beviljade riksdagen ett ordinarie förslagsanslag av 5,000 kronor.
Även om berörda stadgande mera sällan torde komma till använd
ning, torde det dock i samband med förevarande lönereglering böra un derkastas eu revision. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom genom kungörelse den 28 augusti 1914 förordnats, att vid allmänt läroverk anställd extra ordinarie lärare, som av tjänstgöring till rikets försvar är hindrad att sköta sin befattning, skall under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest till kommande arvode.
I huvudsaklig anslutning till vad i sistberörda kungörelse stadgas,
synes böra föreskrivas, att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin befattning, skall, därest han före för ordnandet tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom en ligt gällande bestämmelser eljest tillkommande arvode.
Någon ändring av beloppet av omförmälda förslagsanslag torde vid
bifall till berörda förslag ej bliva erforderlig.
På sätt av den i • det föregående lämnade redogörelsen framgår, lö™^fsl*^t
har löneregleringskommittén ställt sig avvisande gent emot förslag om yg,. extra rätt att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som lärare. extra ordinarie lärare.
144
I en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrift har Sveriges extra-
lärarförening velat fästa uppmärksamheten på de ytterligt försämrade
befordringsutsikter, som ett öppnande av läroverken för den kvinnliga
arbetskraften komme att innebära för de nuvarande obefordrade lärarna.
I anledning härav anhåller föreningen om framställning till riksdagen
om förslag till en tillfällig lönetursrätt för extra lärare av innebörd, att
manlig extra eller vikarierande lärare vid de allmänna läroverken och
statens folkskoleseminarier må såsom tillfällig förmån, avsedd att i någon
mån kompensera de försämrade befordringsmöjligheter, som bli en följd
av att adjunkturer och lektorat göras tillgängliga även för kvinnor, äga
rätt att, efter befordran till ordinarie befattning vid dessa läroanstalter,
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig det eller de år under
tiden 1916—1920, som han — efter vunnen behörighet att söka och inne
hava ordinarie ämneslärarbefattning — med full tjänstgöring skött under
visning vid ovannämnda art av skolor.
De synpunkter, som av -Sveriges extralärarförening anförts, synas
mig beaktansvärda. Givet är nämligen, att, därest riksdagen bifaller
mitt ovan framlagda förslag om behörighet för kvinnor till adjunkts-
oeh lektorstjänster, befordringsutsikterna för de hittills obefordrade man
liga extralärarna bliva i någon mån försämrade. Att på ett eller annat
sätt tillmötesgå den framställda begäran synes mig kunna innebära
eu viss ersättning för vad sålunda ifrågavarande lärare i annat avse
ende gå förlustiga. Så mycket mer finner jag mig kunna förorda ett
förslag av nämnda innebörd, som detsamma endast avser en provisorisk
anordning och följaktligen ett bifall härtill ej torde kunna anses vara
av prejudicierande beskaffenhet.
Jag anser mig sålunda böra i viss utsträckning förorda den gjorda
framställningen. Till förebyggande av ojämnheter torde emellertid eu
successiv begränsning av ifrågavarande rätt böra göras. Jag föreslår allt
så, att befattningshavare, vilken före utgången av år 1916, förvärvat be
hörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren
1919—1923 utnämnes till ordinarie ämneslärare, må för erhållande av
löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas tid, varunder han efter
vunnen sådan behörighet omedelbart före tillträdet till den ordinarie
tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium i egen
skap av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, dock
med den begränsning att den, som utnämnes under år 1919, må tillgodo
räkna sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som ut
nämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes under år 1922, fyra
år, och den, som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna extra
ordinarie tjänstgöringstid.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kuntjl. Alaj:ts nåd. proposition nr '2(10.
På sätt jag förut erinrat, har löneregleringskommittén givit uttryck
Avlöningen
åt den uppfattning, att det avlöningssystem, smil tillämpats, och fort"nlrwliäråré
farande skulle tillämpas i avseende å övningslärarna, vore synnerligen
invecklat. Emellertid har kommittén på anförda skäl icke ansett sig
kunna förorda en omläggning av nuvarande avlöningsgrunder, varvid
kommittén särskilt hänvisat till den varierande tjänstgöringsskyldighet,
som nu älåge övningslärare vid olika läroverk.
Jämför man nu kommitténs förslag till avlöningsförmåner för vissa
övningslärare vid de allmänna läroverken med nu utgående avlönings-
belopp och tager man därjämte i betraktande den tillfälliga löneförbättring,
som genom beslut av 1917 års riksdag kom övningslärarna till del, be-
finnes, att vissa lärare skulle erhålla eu ytterst obetydlig avlöningsför-
höjning och att andra till och med skulle få eu något reducerad avlö
ning i förhållande till vad de för innevarande år åtnjuta. Särskilt skulle
detta bliva fallet med musiklärarna, och företrädesvis sådana lärare vid
realskolor. Framställningar om ändringar av förslaget i vad det avser
gymnastiklärarnas och musiklärarnas avlöningsförhållanden hava ock in
kommit till ecklesiastikdepartementet.
Det torde ej vara möjligt att nu vidtaga en ändring av de av-
löningsgrunder, kommittén för bemälda lärare föreslagit. Eu rubbning
av kommitténs siffror, i vad de avse ersättning för veckotimme, enkan
nerligen eu höjning av dessa siffror, skulle medföra en höjning av avlö
ningsförmånerna för samtliga övningslärare och i sin tur även föranleda
en jämkning uppåt av avlöningsbeloppen för ämneslärarna.
Orsaken varför särskilt musiklärarna blivit i omförmälda hänseende
tillbakasätta torde delvis bero på det ringa veckotimantal dessa lärare
hava, nämligen såsom minimum 12 vid högre allmänna läroverk och 6
vid realskolor, vartill kunna komma 3 övertimmar för vartdera slaget av
skolor. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom löneregleringskom-
mittén ifrågasätter, huruvida icke eu utredning skulle kunna åvägabringas
i syfte att undersöka, om, särskilt vad de större realskolorna beträffar,
ett högre antal övertimmar skulle kunna anslås åt ämnet musik.
Yrkanden om en ökning av tjänstgöringstiden för musiklärare
hava vid upprepade tillfällen gjorts bland annat av läroverksöversty-
relsen. Det har härvid framhållits, att behov gjordes gällande av en
fylligare undervisning i musik, samt pekats på önskvärdheten av en
begränsning av antalet elever i de särskilda sångavdelningarna ävensom
av en förbättrad instrumentalundervisning. Det synes mig med hänsyn
till de omständigheter, som i detta avseende anförts, att minimisiffran
för musiklärarnas avlöning i veckan borde kunna sättas till 15 timmar
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)
19
145
146
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
vid de högre allmänna läroverken och 9 timmar vid realskolor. Maximi-
siffran torde höra begränsas till respektive 18 och 12 timmar.
Därest tjänstgöringsskyldigheten för musiklärare varder på angivet
sätt bestämd, komma även deras avlöningsförmåner att i förhållande
härtill förbättras. Den förut påpekade olägenheten i förevarande avse
ende skulle därigenom också väsentligen undanröjas.
Skulle i något fall nu föreslagna avlöningsförmåner för vare sig
musiklärare eller annan övningslärare komma att understiga vad till ve
derbörande lärare för närvarande utgår i form av lön och tillfällig
löneförbättring, är detta ett förhållande, som icke torde vid en löne
reglering av denna omfattning kunna undvikas, och den provisoriska
anordning, som träffades av fjolårets riksdag genom tilldelande för år 1918
av eu tillfällig löneförbättring, kan rimligen icke nu få stå i vägen för
en efter enhetliga grunder genomförd definitiv lönereglering.
slö’d *
•
vafl löneregleringskommittén i övrigt föreslagit i fråga om öv-
8 0J ' ningslärare har jag intet att erinra. Härav följer att jag ej kan biträda
eu av läroverksöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven framställning an
gående reglering av avlöningsförhållandena för lärare i slöjd.
Indragning
av tva från
kunal. och
Hvit-
feldtska
stipendie
inrättningen
utgående
arvoden åt
musik- och
tecknings-
lärarna vid
Göteborgs
högre latin
läroverk.
Enligt den i statskontorets riksboksslutsbyrå upprättade liggaren
över statsverkets specialutgiftsstater m. m. för år 1917 uppbär tecknings-
läraren vid Göteborgs högre latinläroverk en avlöning av 1,400 kronor,
varav 1,275 kronor utgå av statsmedel och 125 kronor från kungl. och
Hvitfeldtska stipendieinrättningen, samt musikläraren vid samma läroverk
eu avlöning av 1,100 kronor, varav 950 kronor utgå av statsmedel och
150 kronor från sagda stipendieinrättning.
Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 2 december 1904 anbefallt kurato
rerna för kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen att, bland annat,
avgiva utlåtande och förslag angående ändring i gällande bestämmelser om
användandet av stipendieinrättningens inkomster, hava kuratorerna i skri
velse den 16 januari 1914 avgivit, bland annat, förslag i berörda hänseende.
I nämnda skrivelse hemställa kuratorerna, att åtgärder måtte vid
tagas för att de årliga arvodena dels till musikläraren vid Göteborgs
högre latinläroverk av 150 kronor och dels till teckningsläraren vid sam
ma läroverk med 125 kronor, vilka nu utginge av inrättningens medel,
måtte förordnas skola upphöra att utgå.
Vid bestämmandet för musikläraren och teckningsläraren vid latinlärover
ket av dem från statsverket tillkommande avlöning hade ovannämnda arvoden be
traktats såsom en donation från inrättningen, och hade i följd därav lönebeloppen
minskats med arvodena motsvarande belopp.
147
Den mening, att arvodena borde betraktas såsom en donation, ansåge kura
torerna under åberopande av en i skrivelsen lämnad redogörelse för deras till komst sakna verkligt stöd.
Ifrågavarande arvoden både väl haft berättigande för sig på en tid, dä un
dervisningen i berörda ämnen antingen icke bekostades av allmänna medel eller ock av sådana medel ersattes med så ringa belopp, att en tillfredsställande un dervisning icke kunde därför påräknas. Då emellertid dessa skäl för arvodenas utgående redan för länge sedan bortfallit, syntes arvodena icke vidare böra av inrättningens medel bestridas, helst som, genom att arvodena avräknats å veder börande lärares statslöner, arvodena numera komme endast statsverket till godo, vilket icke kunde vara med inrättningens syfte överensstämmande.
Kuratorerna ansåge för den skull, att nämnda arvoden icke vidare borde
utgå av inrättningens medel.
Efter härå erhållen remiss har löneregleringskommittén den 5 mars
1918 avgivit utlåtande i ärendet och därvid icke funnit något att erinra mot bifall till det av kuratorerna framlagda förslaget.
Ej heller från min sida är något att invända mot förslaget. Den
av bifall till förslaget betingade kostnadsökningen är jämväl tagen i be traktande vid uppgörandet av den kostnadsberäkning, vartill jag kommer i det följande.
För ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Västerbottens
och Norrbottens län har lärarlönenämnden föreslagit ortstillägg, beräknat efter vissa närmare angivna grunder. Löneregleringskommittén har på anförda skäl icke ansett sig böra för närvarande förorda ifrågavarande förmån.
I omförinälda hänseende hava ytterligare framställningar inkom
mit till Kungl. Maj:t.
Ehuru jag behjärtar de skäl, som anförts till förmån för äskan
den i detta syfte, anser jag mig dock, med hänsyn till de av löne regleringskommittén åberopade undersökningarna på ifrågavarande om råde, böra föreslå, att denna fråga tillsvidare undanskjutes.
Bland de av löneregleringskommittén föreslagna avlöningsvillkoren
är upptagen en bestämmelse av innehåll, att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro anstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller vad angår rektor, läroverksöver- styrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågava rande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.
KungI. Maj:t» nåd. proposition nr 2(10.
Ortstillägg till lärare ■i Norrland.
Avlöning»-
villkor.
148
Vissa av-
löneregle-
ringskom-
mittén för
ordade ut
redningar.
Jag har intet att erinra mot att en bestämmelse av nu näm-
da innebörd inrymmes bland de blivande avlöningsvillkoren. Emellertid
synes det mig lämpligt, att, då ifrågavarande prövningsrätt skulle ligo-a
i vederbörande rektors hand, det bleve till förebyggande av ett allt för
skiljaktigt förfarande i förevarande avseende från olika rektorers sida ut
tryckligen uttalat, att rektor härvid hade att följa vissa av läroverks-
överstyrelsen givna riktlinjer.
Vidare innehåller förslaget till avlönings vi likör, att vid avgång från
tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall 'själva
lonen utgår till månadens slut. Jag vill härtill endast foga det tillägget,
att härvid den rätt dock ma förbliva oförkränkt, som i förekommande
fall kan tillkomma avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläven
tyrs tillkommande tjänst- och nådår.
Slutligen må erinras, att löneregleringskommittén i fråga om ålders-
tilläggsberäkning förordat, att befattningshavare må tillgodoräknas den
tid, som före
den nya statens ikraftträdande förflutit från hans till
träde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den
gamla avlöningsstaten. Till förebyggande av att ordinarie befattnings
havare, vilken
enligt nu gällande bestämmelser äger att för lönetur till
godoräkna sig
viss före den 1 januari 1905 intjänad extra ordinarie
tjänstgöringstid, skall gå förlustig den rätt, som han i berörda avseende
tilläventyrs kan äga, synes mig ett tillägg i nu angivet syfte höra fogas
till den av kommittén föreslagna nyssnämnda bestämmelsen.
De spörsmål, valka i samband med föreliggande löneregleringsfrå-
gor vant föremål för löneregleringskommitténs behandling, har föranlett
kommittén att i vissa avseenden hemställa om ytterligare utredningar.
De utredningar, vilka kommittén särskilt påyrkat, avse
dels åstadkommande av enklare bestämmelser än vad nu är fallet
i fiåga om beräkning av ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna
läroverk eller folkskoleseminarier löneförmåner vid tjänstgöring såsom vi
karierande lärare vid annat allmänt läroverk eller folkslydeseminarium,
dels en ändamålsenligare anordning av skrivbiträdesinstitutionen
vid de allmänna läroverken,
dels upphörande av eller ändring i de särskilda förmåner, som äro
förenade med vissa befattningar vid de allmänna läroverken,
dels ock beredande av semester åt rektorerna vid de allmänna
läroverken.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
14
!)
Den av kommittén förordade utredningen angående skrivbiträdes-
institutionen vid de allmänna läroverken skulle även, efter vad kommit tén i annat sammanhang tillstyrker, omfatta motsvarande förhållanden vid folkskoleseminarierna.
I fråga om semester för rektorerna förordar kommittén jämväl i
annat sammanhang utredning rörande samma förmån för rektorn vid högre lärarinneseminariet och rektorerna vid folkskoleseminarierna.
Jag är ense med kommittén därutinnan, att ovanberörda spörsmål
synas vara av den art, att de tarva ytterligare utredning, innan de företagas till slutlig prövning.
I ett fall har jag redan gått i föranstaltande om sådan utredning,
i det jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdragit åt rektorn A. Nordfelt, vilken även som särskild ledamot deltagit i kommitténs behand ling av ifrågavarande ärenden, att verkställa utredning angående en än- damålsenligare anordning av skrivbiträdesinstitutionen vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kostnadsberäkning.
Innan jag närmare ingår på beräkningen av den kostnadsökning,
som betingas av ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget, vill jag beröra ett par i samband härmed stående spörsmål av mer all män natur.
Vid bifall till mitt förslag skulle kvinnor kunna utnämnas och be
fordras till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinne seminariet och folkskoleseminarierna. Mitt förslag innebär vidare, att för kvinnor skulle bestämmas avlöningar, beräknade efter en annan och lägre måttstock än för motsvarande manliga befattningshavare. De för avlö ningar erforderliga beloppen böra emellertid beräknas och i staterna upp tagas med hänsyn till manliga tjänstinnehavare. Därest nu ifrågavaran de tjänster i viss omfattning besättas med kvinnor, komma givetvis vid sådant förhållande besparingar att uppstå å vederbörande anslag. Enligt nu tillämpade grunder skulle sådana besparingar, i den mån de uppkom ma å anslaget till högre lärarinneseminariet, ingå till åttonde huvudtitelns allmänna besparingsfond och, i den mån de uppkomma å reservationsan slaget till de allmänna läroverken eller reservationsanslaget till folkskole- seminarier, ingå som besparingar å respektive reservationsanslag.
Det torde tilläventyrs kunna ifrågasättas, huruvida en sådan an
ordning borde vidtagas, att besparingar, om vilka nu är fråga, komme att ingå till kassaförlagsfonden. Emellertid synes kunna antagas, att
150
under den närmaste tiden kvinnor icke komma att bekläda ifrågavarande
befattningar i en sådan utsträckning, att förevarande spörsmål skulle få
någon mer nämnvärd ekonomisk betydelse. Vid sådant förhållande och in
nan någon tids erfarenhet på området vunnits, har jag ansett mig under
förhandenvarande förhållanden böra inskränka mig till den erinran, som
sålunda framställts.
Den 17 juli 1912 uppdrogs åt byråchefen K. Dickman att inom
ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande det möjligen
förefintliga behovet av anslagets till de allmänna läroverken höjande på
grund av inrättandet under de senare åren av nya lärarbefattningar.
Sedan Dickman den 14 maj 1915 avgivit utredning i ämnet, hava över
sagda utredning utlåtanden inhämtats av såväl läroverksöverstyrelsen som
statskontoret. Fråga har därvid uppkommit om en ändrad uppställning
och fördelning m. in. av de i riksstaten, under F. Allmänna skolväsendet.
Det högre skolväsendet, uppförda anslag.
Jag är icke beredd att på grundvalen av den föreliggande utred
ningen till riksdagen nu avlåta framställning i denna fråga. De förut
sättningar, på vilka nämnda utredning bygger, bliva i viss mån ändrade,
därest det nu framlagda löneregleringsförslaget skulle bliva av riksdagen
godkänt. Jag har nyss berört frågan om eventuella besparingar å det
ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, vilka skulle
uppstå därigenom att tjänster, för vilka i staten upptagits avlöningar
med hänsyn till manliga befattningshavare, komme att beklädas av kvin
nor, vilka skulle enligt förslaget erhålla avlöningar, beräknade efter eu
lägre måttstock än för motsvarande manliga tjänstinnehavare. I vad
mån och på vad sätt sistnämnda förhållande kan ställas i samband med
eller inverka på det budgettekniska spörsmål, varom nu senast är talat, är jag
under nuvarande förhållanden ej beredd att uttala mig om. I allt fall synes
mig eu ytterligare utredning i ämnet erforderlig, varvid, därest riksdagen
bifaller det föreliggande löneregleringsförslaget, hänsyn bör tagas till de
ändrade eller nya förhållanden, vilka bliva en följd av ett eventuellt bi
fall till sagda förslag.
Vid den kostnadsberäkning, som jag låtit verkställa för utrönande
av de för löneregleringsförslagets genomförande erforderliga ökade an
slagsmedel, har jag följaktligen utgått från nuvarande förhållanden i av
seende å uppställning och fördelning av de olika anslag eller anslags
poster, som beröras av det nu föreliggande förslaget.
Jag övergår härefter till kostnadsberäkningen, i vad den avser an
slagen till de allmänna läroverken.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
151
Det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken är \ För år ms
1918 års riksstat uppfört till ett belopp av 5,890,989 kronor.
ansiag*
I detta anslag ingå ett antal olika anslagsposter, av vilka följande
beröras av de förslag, jag i detta sammanhang framlägger:
Kungl. Maj:tn nåd. proposition nr 200.
Allmänna läroverk (avlöningar)........................................ kronor 5,424,897
(Häri inberäknat inkomster av städer, prebenden eller
donationer.)
Till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oför
utsedda behov.................................................................... »
200,000
Till extra arvoden åt gymnastiklärare.................................. »
20,000
Till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna
läroverken............................................................................ *
110,700
Till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läro
verken .................................................................................... *
8,000
Till praktisk utbildning av blivande lärare vid de all
männa läroverken................................................................ »
30,500
Vidare har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat följande
förslagsanslag, vilka samtliga beröras av de förslag, jag här nedan fram
lägger, nämligen
till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken, högst.................................................................kronor 350,000
till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna
läroverken, högst................................................................. *
29,000
till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läro
verken, högst......................................................................... J
7,000
till provårskurser för blivande lärare vid de allmänna
läroverken, högst................................................................. » 11,450
Av den utredning angående behovet av nya lärartjänster, som
Nya ordi-
verkställdes av läroverksöverstyrelsen i september 1913, framgick, att ett
antal av 31 lärartjänster, därav 12 lektors- och 19 adjunktstjänster, vore
ningar.
för det dåvarande erforderliga. Genom beslut av 1914—1917 årens riks
dagar hava efter hand medel beviljats till upprättande av 25 lärartjän
ster, därav 10 lektors- och 15 adjunktstjänster. I skrivelse den 31 au
gusti 1917 har nu läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riks
dagen angående beredande av medel till upprättande från och med den
1 januari 1919 av återstående 6 lärartjänster, därav 2 lektors- och 4
152
Extra och
vikarierande
ämneslärare
vid de all
männa läro
verken.
adjunktstjänster, fördelade på de särskilda läroverken på sätt Kungl.
Maj:t funne gott bestämma.
Överstyrelsen har i sagda skrivelse framhållit, att det verkliga be
hovet av nya ordinarie lärartjänster vid läroverken vore avsevärt större
än föreslagits. Under höstterminen 1917 tjänstgjorde vid de allmänna
läroverken 168 extra ämneslärare, oberäknat timlärare. Ökningen i äm-
nesläiarnas antal hölle sig alltjämt omkring 10 för läsår och motvägdes
sålunda endast delvis genom det under den sista tiden årligen inrättade
antalet nya tjänster.
Överstyrelsen ådagalägger vidare, att för de eventuella 6 nya tjäns
terna kunde beräknas god tillgång på sökande. Ifråga om fördelningen
av de föreslagna tjänsterna ansåge överstyrelsen, att 1 lektors- och 3
adjunktstjänster borde ledigförklaras i humanistiska ämnen samt 1 lek
tors- och 1 adjunktstjänst i matematisk-naturvetenskapbga ämnen.
Med den uppfattning angående ökad tjänstgöringsskyldighet för
lärarna vid de allmänna läroverken, åt vilken jag i det föregående givit
uttryck, har jag varit tveksam, huruvida det kan vara lämpligt att nu
fortgå på den en gång inslagna vägen i fråga om upprättande av nya
läi artjänster. Riksdagen har också tillkännagivit, att riksdagen ej kunde
godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämnes
lärare, vilka vunnit tillämpning i överstyrelsens ovan.berörda utredning
av år 1913. Med hänsyn till vad riksdagen i skrivelse den 11 april
1916 (nr 65), punkten 6, uttalade har jag emellertid, oaktat den tvekan
som i ämnet kan förefinnas, ansett mig kunna biträda överstyrelsens nu
framlagda förslag.
\id beräkningen av den för löneregleringens genomförande erforderl
ig*1 kostnadsökningen är hänsyn jämväl tagen till omförmälda 6 nva
lärartjänster.
1
På sätt jag förut erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden
åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. På grund av
nämnda anslagsposts otillräcklighet har under eu följd av år dessutom
mast a extra stat beredas anslag till arvoden åt extra och vikarierande
lärare vid de allmänna läroverken. Nämnda anslag är under natur av
förslagsanslag, högst, i 1918 års riksstat uppfört till ett belopp av 350 000
kronor.
Nu har läroverksöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 hem
ställt om förslag till riksdagen angående höjning för år 1919 av nämnda
anslag till 369,200 kronor. Nämnda höjning är betingad av en utav
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 2H0.
överstyrelsen beräknad ökning av antalet extra lärare från i runt tal 1(!8 sådana lärare under år 11)18 till 174 under år 1919.
Alldenstund jag tillstyrker eu höjning av nu utgående arvoden till
extra och vikarierande lärare från nuvarande 2,700 kronor till 3,300 kro nor för sådan lärare med full kompetens samt från nuvarande 2,300 kro nor till 2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens, torde, vid bifall härtill, omförmälda anslag böra ökas i motsvarande grad.
Med utgångspunkt från den av överstyrelsen föreslagna anslags
summan 369,200 kronor och med beräkning av arvodeshöjningen från 2,700 till 3,300 kronor erhåller man ett belopp av omkring 451,245 kro nor. Med samma utgångspunkt och med beräkning av arvodeshöj ningen från 2,300 till 2,900 kronor erhålles en summa av omkring 465,513 kro nor. Beloppet av ifrågavarande anslag synes mig böra sättas till 460,000 kronor.
Såsom jag nyss erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget fxtr9ta^evJc"
till de allmänna läroverken eu anslagspost å 110,700 kronor till extra ningslärare arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken.
de all-
Sedan ett antal år tillbaka har riksdagen på extra stat anvisat inverken.
medel till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken. För detta ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag, högst 29,000 kronor. Sistnämnda medel äro avsedda till bestridande av ökade kostnader dels för överflyttande, i den mån för hållandena så medgiva, av en del av välskrivningsundervisningen från ämneslärare till teckningslärare, dels ock för undervisning i teckning i följd av stegrat antal undervisningstimmar.
I ovanberörda skrivelse den 31 augusti 1917 har läroverksöversty-
relsen hemställt om förslag till riksdagen angående höjning av omför mälda extra anslag för år 1919 till 33,300 kronor. Nämnda höjning be tingades dels av en fortgående successiv överflyttning av välskrivnings- timmar från ämneslärare till teckningslärare dels ock av en på grund av lärjungeantalets tillväxt skeende ökning av antalet undervisningstimmar i teckning.
Enligt verkställda beräkningar uppgår för närvarande den samman
lagda kostnaden för all teckningsundervisning vid de allmänna läroverken, vare sig den bestrides av ordinarie eller biträdande och extra ordinarie lärare, till i runt tal 243,000 kronor för år. Enligt de grunder för teck- ningslärarnas avlöning, som jag föreslår, skulle den sammanlagda kost naden för denna undervisning, med beräkning efter nuvarande lärarantal och timantal, belöpa sig till i runt tal 303,000 kronor. Beräknas av be-
Bihang till riksdagens protokoll 1,918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 20 153
154
rörda summa, 243,000 kronor, ett belopp av 33,300 kronor höra utgå å
extra stat, och tager man den efter nya grunder erforderliga summan av
303,000 kronor till utgångspunkt för en beräkning av det anslag, som vid
bifall till löneregleringsförslaget skulle utgå å extra stat, erhålles ett be
lopp av i runt tal 41,500 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Extra arvo
den åt rnu-
t
siklärare ue
vid de all
männa läro-
verken.
Såsom nyss nämnts, ingår i det ordinarie reservationsanslaget till
allmänna läroverken även en anslagspost å 8,000 kronor till extra
arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken.
Sedan flera år tillbaka bär riksdagen på extra stat anvisat medel
till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken. För detta
ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsan
slag, högst 7,000 kronor. På grund av ytterligare ökning av musiktim
marnas antal har läroverksöverstyrelsen i ovan berörda skrivelse den 31
augusti 1917 hemställt om förslag till riksdagen om höjning för år 1919
av omförmälda förslagsanslag till 8,000 kronor.
Med hänsyn till den av mig förordade ökade tjänstgöringsskyldig
heten för musiklärare och därav betingade ökade ordinarie avlöningar
torde något anslag å extra stat till omförmälda ändamål under förhanden-
varande förhållanden ej bliva erforderligt.
£rZdhögre Enl]^ vad
iaS förut. erinrat, ingår i det ordinarie reservations-
allmänna
anslaget till de allmänna läroverken en anslagspost å 30,500 kronor till
* praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. Från
denna anslagspost utgå erforderliga medel till anordnande av provårs
kurser vid högre allmänna läroverk i Uppsala, Lund och Stockholm.
Sedan någon tid har anslag av riksdagen beviljats jämväl till
anordnande av provårskurser vid de högre allmänna läroverken i Göte
borg. Så har riksdagen till upprätthållande under år 1918 vid de högre
läroverken i sistnämnda stad av provårskurser för blivande lärare vid de
allmänna läroverken beviljat på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 11,450 kronor. I sin omförmälda skrivelse den 31 augusti 1917
har läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen angående
beredande av medel för enahanda ändamål jämväl för år 1919. I likhet
med överstyrelsen anser jag, att förslag bör framläggas för riksdagen om
beredande av medel på extra stat för år 1919 till dessa provårskursers
uppehållande, därvid först enligt hittills tillämpade grunder erfordras
nyssnämnda belopp, 11,450 kronor.
Jag har emellertid anslutit mig till den uppfattningen, att lärarna
vid provårsläroverken skulle, utöver ordinarie avlöningsförmåner, erhålla
Kung!. Maj-.ts nåd. proposition nr 2 tit t.
155
eu var ett särskilt arvode av 300 kronor; doek att nämnda arvode jämte
den ersättning, som enligt hittillsvarande grunder utgår till handledare
av provårskandidater, ej må tillsammans överstiga 600 kronor.
Vad angår de läroverk i Göteborg, dill' provårskurser allt fortfarande
skulle anordnas, höra följaktligen medel anvisas för beredande av nämnda
särskilda arvode av 300 kronor till en var där anställd lärare. Å staten
för» högre latinläroverket i Göteborg äro uppförda K lektorer och 16
adjunkter samt å staten för högre realläroverket därstädes 9 lektorer och
20 adjunkter, alltså tillhopa 53 lärare. Det erforderliga beloppet, vilket
synes mig böra sammanslås med ovannämnda summa av 11,450 kronor
för att tillsvidare utgå å extra stat, skulle alltså uppgå till 15,900 kronor.
För anordnande av provårskurser vid omförmälda läroverk i Göteborg
skulle alltså erfordras på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
27,350 kronor.
Jag har i det föregående redogjort för de olika anslagsposter, vilka
Den för
ingå i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken och ring^försla-
vilka beröras av föreliggande löneregleringsförslag.
gets genom-
Vad då först beträffar den anslagspost, som inbegriper de ordinarie
flrdcrliga
avlöningarna till de befattningshavare, varom nu är fråga, uppgingo enligt
verkställda beräkningar de verkliga kostnaderna under år 1917 för avlö-'ereSelrvJ.te
ningar åt rektorer, lektorer, adjunkter, första lärarinnor, ämneslärarinnor
tionsansl*-
ävensom å vakanta platser vikarierande lektorer och adjunkter till samman- Allmänna
lagt 4,922,800 kronor. Tager man i betraktande, att från och med år
läroverken.
1918 inrättats 2 nya lektorStjänster och 5 nya adjunktstjänster, varjämte
en ämneslärarinnebefattning indragits, kunna de verkliga kostnaderna för
sistnämnda år beräknas till 4,944,300 kronor. Enligt de av mig för
ordade avlöningsgrunderna för ämneslärare vid de allmänna läroverken
skulle motsvarande kostnader uppgå till 6,475,500 kronor. Härvid är
jämväl hänsyn tagen till av mig i det fortgående förordade 2 nya
lektorstjänster och 4 nya adjunktstjänster, vilka äro avsedda att inrättas
från och med år 1919. I omstående tabell lämnas en jämförande
översikt över nyssnämnda lärarpersonals avlöningsförhållanden enligt nu
gällande och föreslagna bestämmelser.
156
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2f>0.
Rektorer, ordinarie iimneslärare och vissa vikarier vid de allmänna läroverken.
Befattning.
i Enligt nn gällande be
stämmelser år 1917
Enligt föreslagna be
stämmelser år 1919
grad.
Antal ...Av-
boning
1
Summa.
| Antal.
Av
löning.
Summa.
i
i
j Rektorer vid h. allm. läroverk..................
i
23
!
6.000
138,000
i
j
*
|
t
38
7,500
285,000
> > » > > ..................
2
15
6,500
97,500
t
»
> realskolor............................
1
26
5,000
130,000
j
39
6.40C
249,600
» » »
I 13
5,500
71,500
1
| Lektorer............................................................
1
73
4,000
292,000
77
5,800
446,600
> ...
2
54
4,500!
243,000
54
6,300
310,200
)
3
44
5,000
220,000
140
6,800
952,000
* ............................................................
4
43
5,500
236,500
—
—
—
, . . .
5
53
6,000
318,000
—
—
f Adjunkter.......................................................
l
223
3,000
669,000
232
4,300
997,600
‘ .......................................................
2
162
3,500
567,000
162
4,800
777,600
> ............................
3
100
4,000
400,000
100
5,300
530,000
> ................................
4
:
84
4,500
378,000
276
5,800
1,600.800
>
5
192
5,000
960,000
- - - ■
—
- - - •
Första lärarinnor.........................................
i j
7 •
2,000
14,000 |
—
—
—
> > .....................................
2 [
12
2,500
30,000
—
—
—
Ämneslärarinnor.........................................
1
15
1,500
22,500 !
21
2,800
58,800
>
2
22
2,000
44,000 1
34
*3,400
115,600
Särskilt arvode till första lärarinnor .
—
— .
—
— i
19
500
9,500
A vakanta platser vikarierande lektorer
i
och adjunkter..............................................
—
34
2,700,
91,800 1
34 |
3,300
112,200
4,922,800 !
|
6,475,500
1 Egentligen 3:e lönegraden.
’ Häri ingå avlöningar för 4 nya lektorat (2 fr. o. m. 1918 och 2 fr. o. m. 1919) och 9 nya ad-
junkturer (5 fr. o. m. 1918 och 4 fr. o. m. 1919) varjämte hänsyn tagits till en fr. o. in. 1918 indragen
ämneslärarinnebefattning.
Vad angår teckningslärare hava de verkliga kostnaderna för de
ordinarie avlöningarna åt dessa lärare för år 1917 beräknats uppgå till
98,700 kronor. Enligt av mig förordade avlöningsgrunder för dessa
lärare skulle motsvarande kostnader beräknade för samma år belöpa sig
till 129,150 kronor. Jag hänvisar till närmast följande två tabeller, som
jämväl omfatta avlöningar för övertimmar. Motsvarande tabeller angiva
i det följande förhållandena rörande gymnastiklärare och musiklärare.
Tcckningslärnre.
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 2do.
157
Löne-
An-
Enligt nu gällande grunder.
Enligt föreslagna grnnder.
I
grad. tui.
Ordinarie avlöningar.
Övertimmar.
Summa.
Ordinarie avlöningar.
Övertimmar.
Summa.
Vid h. allra. läroverk:
1 1 i
manlig. . . 1
5 7,000
85 ä 80
13,800
9,000 85 ä 120 19,200
> ... 2
10 16,000
129 ii 95
28,255 20,250
129 ä 135 37,665 ;
> ... 3 7
12,600 105 ä no
24,150
15,750
105 ä 150 31,500
> ... 4 11
22,000 187 ä 125
45,375
27,225 187 ä 165
58,080
kvinnlig . .
1 1
1,400 9 ä 80
2,120 1,575
9 h 105
2,520
> . .
2
—
—
—
—
—
—
— 1
> . .
3
1
1,800 6 ä no
2,460 1,935
6 ä 129 2,709
> . .
4 3
6,000 26 a 125
9,250 6,345
26 ä 141
10,011
0
Vid realskola:
manlig. . . 1
3
2,100
24 ä 80
4,020 3,450 18 ä 115
5,520
> ... 2 7
5,600 96
h
95
14,720
9,100 82 ä 130 19,760
> ...
3
4
3,600
65 ä 110
10,750
5,800 57 ä 145 14,065
» ...
4
— —
—
— —
—
kvinnlig . .
1
5
3,500
54 ä 80
7,820 5,000
44 ä 100 9,400
>
2 9
7,200 90 ä 95
15,750
10,080 78 ä 112
18,816
> . .
3
11
9,900
133 ä no
24,530
13,640 111 ä 124
27,404
> . .
4
— '---—
— — —
—
98,700 203,000 129,150 256,650
Biträdande teckningslärarc.
Enligt nu gällande grunder.
Enligt föreslagna grunder.
Antal vec kotimmar intill resp.
15 o.8 (ä 80).
Övriga veckotim mar (ä 60).
Summa, j
Antal veckotim
mar.
Avlöning pr vecko
timme.
Summa.
Vid b. allm. läroverk:
l
manliga....................... 262
104
27,200
366 90
32,940
kvinnliga................... 81
35
8,580 116
85
9,860
Vid realskola:
manliga.......................
20
8
2,080 28
90
2,520
kvinnliga................... 15
1,200
15
85
1,275
39,060 46,595
158
De verkliga kostnaderna för gymnastiklärarnas ordinarie avlöningar
hava för år 1917 beräknats till 89,800 kronor. Enligt av mig förordade
avlöningsgrunder skulle motsvarande kostnader för dessa lärare för samma
år uppgå till 168,995 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
(tjninastiklärare.
1
i
Enligt nn gäl
lande grunder
Enligt föreslagna grunder
Löno-
grad
Antal
Ordinarie
Summa
1
avlöningar
avlöningar
Övertimmar1
j Vid h. allm. läroverk...................
1
17
23,800 j 42,840
51 ä 120
'
48,960
»
>
y
>
...................
2
10
16,000
28,350
30 ä 135
32,400
1 > > > >
3
2
3,600
6,300
6 å 150
7,200
1
» > > >
t
•
4
9
18,000
31,185
27 ä 165
35,640
Vid realskola.......................
1
24
16,800
35,&80
24
k
115
38,640
> > ....
2
10
8,000
16,900
10 ä 130
18,200 |
> >
3
4
3,600
7,540
4
k
145
8,120
.....................................
4
—
—
—
—
_
S:ma 89,800
Extra arvoden för läsåret 1916—
1
1917 (enl. k. brev 10. 11. 16) .
19,880
1
109,680
168,995
189,160
1 .Approximativt beräknat med hänsyn bl.
avdelningar.
till gymnastikavdelningarnas uppdelning i flora
För musiklärarnas ordinarie avlöningar hava de verkliga kostna
derna för år 1917 beräknats till 81,650 kronor. Enligt av mig förordade
avlöningsgrunder skulle motsvarande kostnader för dessa lärare för samma
år uppgå till 129,510 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
159
Musiklärare.
Löne
grad
Enligt nu gällande grunder
Enligt före slagna grunder;
Antal
Ordinarie
avlöningar
Över timmar
Summa
Ordinarie avlöningar
Vid h. allm. läroverk:
manlig..................................... i 9
9,900 17 ä 80 11,260 16,200
»
..................................... 2 5 6,500
14 fi 95 7,830 10,125
> ..................................... 3 7 10,500 19 ä no
12,590 15,750
> ................................ .... 4
17
28,900 32 ä 125
32,900
42,075
Vid realskola:
manlig..................................... 1
G
3,300
15 ä 80 4,500
6,210
j
» .......................
2 15 9,750
32
k
95 12,790
17,550 |
> ..................................... 3 12 9,000 25 ä 110
11,750 15,660
kvinnlig.................................
4
1
2
1,100 3 ä 80 1,340
1,800
> ................................
2 3
1,950 5 ä 95 2,425 3,024
> .................................
* ....................
3
4
1
750 ' i a no 860 1,116 !
81,650 98,245 129,510
. Enligt mitt förslag skulle lärarinnorna i handarbete vid samskolorna erhålla ordinarie anställning. I enlighet med de av mig förordade avlöningsgrunder skulle för ordinarie avlöningar åt ifrågavarande lära rinnor erfordras 9,120 kronor. Sammanfattar jag vad sålunda sagts om kostnadsökningen i fråga om ordinarie avlöningsförmåner för omförmälda lärare, erhållas följande siffror.
Nuvarande kostnader. Föreslagna kostnader.
Kr.
Kr.
Ämneslärare................ 4,944,300 6,475,500 Teckningslärare .... 98,700 129,150 Gymnastiklärare .... 89,800 168,995 Musiklärare.................... 81,650 129,510 Handarbetslärarinnor . . — 9,120
5
,
214,450
6
,
912,275
160
Knuffl. Majds nåd. proposition nr 260.
Nuvarande kostnader.
Kr.
Föreslagna kostnader.
Kr.
Härifrån avgår städers bi
drag till statens sam-
skolor........................
94,275
133,939
6,778,336
Återstod 5,120,175
Merkostnaden skulle således utgöra 1,658,161 kronor.
I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår,
såsom jag förut erinrat, en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden
åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. Med hänsyn
till de ökade arvoden jag förordat för vikarierande och extra lärare torde
en höjning av förevarande anslagspost vara av behovet påkallad. Att
exakt beräkna storleken av denna höjning synes ej möjligt. En höjning
av 25 procent torde i stort sett kunna anses vara till fyllest. Ifråga
varande anslagspost skulle följaktligen böra bestämmas till 250,000 kronor.
T omförmälda ordinarie reservationsanslag ingå vidare anslags
poster till extra arvoden åt teckningslärare, åt gymnastiklärare och åt
musiklärare. I avseende å en av dessa anslagsposter torde höjning
bliva erforderlig.
Vad först angår anslaget till extra arvoden åt teckningslärare, upp
går detsamma för närvarande till 110,700 kronor. Enligt verkställda
beräkningar skulle den sammanlagda kostnaden för all teckningsundervis-
ning efter av mig förordade nya avlöningsgrunder belöpa sig till 303,245
kronor. Av denna summa har jag i det föregående dels beräknat 129,150
kronor utgöra ordinarie avlöningar, dels beräknat ett belopp av 41,500
kronor på extra stat för år 1919. Återstoden eller alltså 132,595 kronor
torde följaktligen —■ avrundat till 132,600 kronor — utgöra den summa,
som bör vara å ordinarie stat disponibel för beredande av extra arvoden
åt teckningslärare.
Till extra arvoden till gymnastiklärare utgår för närvarande ett
belopp av 20,000 kronor. Mitt förslag i avseende å gymnastiklärarnas
avlöning innebär, att desamma skola avlönas enligt andra grunder än
hittills och enligt desamma, som föreslagits i fråga om övriga övningslärare.
Vid sådant förhållande torde medel böra vara erforderliga för bestridande
av det antal övertimmar, som kan komma att påläggas ifrågavarande lärare
utöver den ordinarie tjänstgöringen. Vid beräkningen av antalet övertim
mar bär jag utgått från nuvarande faktiska timantal, reducerat med det
timantal, som enligt det föreliggande förslaget skulle utgöra minimitjänst-
Kungl. Maj Un nåd. proposition nr 200.
göling, samt därjämte i viss män tagit hänsyn till eventuellt ökat tim antal, vilket bliver en följd av att man, såsom önskvärt är, uppdelar allt för stora gymnastikavdelningar i mindre.
Enligt dessa beräkningsgrunder skulle sammanlagda kostnaden för
gymnastiklärarna uppgå till i runt tal 189,100 kronor. Dragés härifrån det belopp, som jag beräknat skola avse de ordinarie avlöningarna för ifrågavarande lärare eller 168,995 kronor, erhålles 20,165 kronor, vilket, avrundat till 20,000 kronor, torde böra å ordinarie stat beräknas till extra arvoden åt gymnastiklärare. Skulle antalet övertimmar komma att ut ökas i större omfattning utöver vad jag beräknat, torde medel, som här för erfordras, böra i sinom tid begäras å extra stat, i likhet med vad soja skett i fråga om extra arvoden till övriga övningslärare.
Till extra arvoden åt musiklärare utgår för närvarande av oinför-
mälda reservationsanslag ett belopp av 8,000 kronor. Med hänsyn till den av mig föreslagna ökade tjänstgöringsskyldigheten och därav be tingade ökade ordinarie avlöningar för dessa lärare torde nu senast berörda anslagspost böra begränsas till 5,000 kronor.
I det föregående har jag till ordinarie avlöningar åt handarbets-
lärarinnor beräknat ett belopp av 9,120 kronor. Med utgångspunkt från det nuvarande faktiska timantalet kunna, utöver den tjänstgöringsskyldig het, som enligt förslaget skulle åligga vederbörande handarbetslärarinna, beräknas ett visst antal övertimmar. Härför erforderliga medel, enligt verkställda beräkningar uppgående till i runt tal 7,500 kronor, torde böra utgå av det ordinarie reservationsanslaget.
I reservationsanslaget ingår vidare en anslagspost å 30,500 kronor
till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. På sätt jag i det föregående erinrat, utgå från denna anslagspost erfor derliga medel till anordnande av provårskurser vid högre allmänna läro verk i Uppsala, Lund och Stockholm. Någon ändring av beräkningsgrun derna för nämnda anslag ämnar jag icke föreslå. Emellertid synes mig till detta belopp böra läggas de medel, som betingas av förslaget om särskild ersättning av 300 kronor åt envar av vid nämnda läroverk an ställda ordinarie ämneslärare, rektorerna undantagna. De för sistnämnda ändamål erforderliga kostnaderna uppgå till 44,700 kronor, vadan ifråga varande anslagspost synes böra höjas med sistnämnda belopp till 75,200 kronor.
Sammanfattar jag sålunda vad som anförts i fråga om det ordi
narie reservationsanslaget, erhållas följande siffror:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Arr 200.)
liil
21
1(52
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Samman
fattning.
Ordinarie avlöningar............................................
Till arvoden åt extra lärare och vikarier samt
för oförutsedda behov....................................
Till extra arvoden åt teckningslärare................
Till extra arvoden åt gymnastiklärare................
Till extra arvoden åt musiklärare ....................
Till extra arvoden åt handarbetslärarinnor . . .
Till praktisk utbildning av blivande lärare vid
de allmänna läroverken................................
Nuvarande
Föreslagna
kosta åder
kostnader
kronor
kronor
5,120,175
6,778,336
200,000
250,000
110,700
132,600
20,000
20,000
8,000
5,000
—
7,500
30,500
75,200
5,489,375
7,268,636
Den ökning av det ordinarie reservationsanslaget, som betingas av
ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget, uppgår följaktligen
till 1,779,261 kronor.
Erinras må, att den verkliga kostnadsökningen bliver betydligt
mindre, därest man tager i betraktande, att riksdagen för tillfällig löne
förbättring åt lärarpersonalen vid de allmänna läroverken för år 1918
beviljat ett belopp av 1,001,250 kronor.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört skulle vidare å
extra stat för år 1919 erfordras följande belopp:
Till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken.................................................................... kronor 460,000
Till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna
läroverken................................................ .................... »
41,500
Till provårskurser för blivande lärare vid de högre all
männa läroverken i Göteborg.................................... »
27,350
Tillhopa kronor 528,850
Lägges till sistnämnda belopp den ovan beräknade ökningen av det
ordinarie reservationsanslaget eller 1,779,261 kronor, erhålles en summa
av 2,308,111 kronor.
I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av
1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reservationsansla
get 1,400,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst 460,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m. I fråga
om täckande av den sålunda uppkomna skillnaden torde chefen för finans departementet under riksdagens fortgång komma att göra hemställan om avlåtande av framställning till riksdagen för beredande av därför erfor derliga medel.
Kung!. Maj: t ti nåd. proposition nr 260.
163
Under åberopande av vad i det föregånde anförts får jag hemställa,
det Eders Kungl. Maj it täcktes föreslå riksdagen
a) bestämma
att lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
skall i avlöning åtnjuta
rektor vid högre allmänt läroverk 7,500 kro
nor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänst- göringspenningar, vartill kommer fri bostad eller ersätt ning därför;
manlig rektor vid realskola 6,400 kronor, därav
4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspen- ningar, vartill kommer fri bostad eller ersättning därför;
kvinnlig rektor vid statssamskola 5,000 kronor,
därav 3,300 kronor lön och 1,700 kronor tjänstgörings- penningar, vartill kommer fri bostad eller ersättning därför;
rektor vid pro vårsläroverk, därest han tjänst
gör såsom föreståndare för provårskursen, utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner särskilt ar vode av högst 1,500 kronor för år;
manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor
lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor;
kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor;
manlig adjunkt 4,300 kronor, därav 2,700 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor;
kvinnlig adjunkt 3,600 kronor, därav 2,200 kronor
lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
Hemställan.
kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;
en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor
vid provårsläroverk, utöver honom eller henne tillkom mande ordinarie avlöningsförmåner, dels ett särskilt arvode av» 300 kronor för år, dels ock, därest veder börande lärare har sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning till belopp, som av läroverksöver- styrelsen bestämmes, dock att sagda arvode och ersätt ning icke må för år tillhopa överstiga 600 kronor;
ordinarie ämneslärarinna vid samskola 2,800 kro
nor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänst- göringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;
första lärarinna vid samskola, utöver avlöningen
såsom ordinarie ämneslärarinna, arvode å 500 kronor;
extra och vikarierande manlig ämneslärare ar
vode av 3,300 kronor, därest läraren avlagt de exa mina och prov, som erfordras för behörighet till adjunkts- tjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900 kronor, för år räknat;
manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest
läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme räknat;
extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare
vid högre allmänt läroverk eller realskola arvode av 3,000 kronor, därest lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat;
vikarierande ämneslärarinna vid samskola ar
vode av 2,600 kronor, därest hon avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ämneslära- rinnebefattning vid dylik skola, eljest 2,400 kronor, för år räknat;
kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest
lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme räknat;
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl, Muj:ts nåd. proposition nr ‘260.
manlig teckningslärare vid högre allmänt läro
verk lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlönings- graden, med eu maximiavlöning av 5,280 kronor för 32 veckotimmars undervisning;
manlig teckningslärare vid realskola lön å 1,150
kronor i l:a, 1,300 kronor i 2:a, 1,450 kronor i 3:e och 1,600 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu maximi avlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars under visning;
manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läro
verk lön å 2,520 kronor i l:a, 2,835 kronor i 2:a, 3,150 kronor i 3:e och 3,465 kronor i 4:e avlönings graden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor för 32 veckotimmars undervisning;
manlig gymnastiklärare vid realskola lön å 1,495
kronor i l:a, 1,690 kronor i 2:a, 1,885 kronor i 3:e och 2,080 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximi avlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars under visning;
manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk
lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kro nor i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 2,970 kronor för 18 veckotim mars undervisning;
manlig musiklärare vid realskola lön å 1,035
kronor i l:a, 1,170 kronor i 2:a, 1,305 kronor i 3:e och 1,440 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlö ning av 1,920 kronor för 12 veckotimmars undervisning;
kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läro
verk lön å 1,575 kronor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115 kronor i 4:e avlönings graden, med en maximiavlöning av 4,512 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan;
kvinnlig teckningslärare vid realskola lön å 1,000
kronor i l:a, 1,120 kronor i 2:a, 1,240 kronor i 3:e och 1,360 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maxi miavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars undervis ning i veckan;
1(55
166
Kung}. May.ts nåd. proposition nr 260.
kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å
1,300 kronor i l:a, 1,456 kronor i 2:a, 1,612 kronor i
3:e och 1,768 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu
maximiavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars tjänst
göring i veckan;
kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 900
kronor i l:a, 1,008 kronor i 2:a, 1,116 kronor i 3:e och
1,224 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlö
ning av 1,632 kronor för 12 timmars undervisning i
veckan;
lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola
lön å 480 kronor i l:a, 552 kronor i 2:a, 624 kronor
i 3:e och 696 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en
maximiavlöning av 1,392 kronor för 12 veckotimmars
undervisning;
vikarierande manlig lärare i teckning, i gym
nastik och i musik samt biträdande manlig lärare i
teckning 90 kronor för veckotimme;
vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i mu
sik och i gymnastik samt biträdande kvinnlig lärare i
teckning 85 kronor för veckotimme;
vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75
kronor för veckotimme;
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att
för den fastställda lönen tjänstgöra:
teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och
vid realskola 10 veckotimmar;
gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21
och vid realskola 13 veckotimmar;
musiklärare vid högre allmänt läroverk 15 och
vid realskola 9 veckotimmar; samt
lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:
teckningslärare och gymnastiklärare intill sam
manlagt 32 veckotimmar, dock att gymnastiklärare icke
må utan eget medgivande åläggas mera än sammanlagt
28 veckotimmar;
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
167
musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sam
manlagt 18 och vid realskola intill sammanlagt 12 vecko
timmar; samt
lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt
12 veckotimmar;
att, där särskilda förhållanden sådant påkalla,
Kungl. Maj:t må kunna medgiva, att teckningslärare er
håller ersättning för intill trettiofyra veckotimmars
undervisning;
att övningslärare skall för varje veckotimmes un
dervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande
undervisningstiden åtnjuta ersättning:
manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
vid högre allmänt läroverk med 120 kronor i l:a, 135
kronor i 2:a, 150 kronor i 3:e och 165 kronor i 4:e
avlöningsgraden;
manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
vid realskola med 115 kronor i l:a, 130 kronor i 2:a,
145 kronor i 3:e och 160 kronor i 4:e avlöningsgraden;
kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läro
verk med 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kro
nor i 3:e och 141 kronor i 4:e avlöningsgTaden;
kvinnlig lärare i teckning och i musik vid real
skola samt i gymnastik vid samskola med 100 kronor
i l:a, 112 kronor i 2:a, 124 kronor i 3:e och 136 kro
nor i 4:e avlöningsgraden; samt
lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola med
80 kronor i l:a, 92 kronor i 2:a, 104 kronor i 3:e och
116 kronor i 4:e‘ avlöningsgraden;
att pensionsunderlaget skall utgöra
för rektor vid högre allmänt läroverk 5,600
kronor;
för manlig rektor vid realskola 4,600 kronor;
för kvinnlig rektor vid statssamskola 4,000
kronor;
att högsta pensionsunderlaget skall utgöra
för manlig lektor 4,600 kronor;
för manlig adjunkt 4,000 kronor;
för kvinnlig adjunkt 3,000 kronor;
168
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor
vid allmänt läroverk, sådant skall vid bestämmandet av
pensionens belopp räknas honom till godo på samma
sätt, som om han varit befullmäktigad rektor;
att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget
skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren
skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den
omfattning, som närmast föregående hösttermin var för
hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall
bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de
högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande
under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast
före tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre
belopp än lönen oavkortad;
att övningslärare, som befordrats till ordinarie
tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i
intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma
i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande löne-
och pensionsbestämmelser; samt
att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord
nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller
därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin
befattning, skall, därest han före förordnandet tjänstgjort
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett
år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av
det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkom
mande arvode;
b) föreskriva,
att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
i blivande nya stater varda upptagna för ordinarie
befattningshavare vid de allmänna läroverken, skola
gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen
/ fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till
annan tjänst, förening av tjänster m. m.:
att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av de
allmänna läroverken eller eljest kan varda stadgad,
Kung], Maj:U nåd. proposition nr 260.
ICO
vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller föränd rade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, för den händelse i samman hang med en allmän revision av läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämför lig läroanstalt än den, där han då är anställd, även som eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämp ligt, låta sig förflyttas från allmänt läroverk till annan befattning inom undervisningsväsendet, dock att befatt ningshavare, som varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flytt- ningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje sär skilt fall bestämmer;
att befattningshavare skall vara skyldig under
kasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupill kassa;
att befattningshavare vidare skall vara skyldig
att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva före skrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot;
att med rektors- eller ämneslärarbefattning vid
allmänt läroverk icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med befattning vid allmänt läroverk ej må
förenas vara sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej läroverksöverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må an ses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 22
170
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas; samt
att befattningshavare ej må åtaga sig undervis
ning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro
anstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, äin-
neslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor efter
av läroverksöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad
angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande un
dervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänst
göringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få
mottagas och tills vidare bibehållas;
/ fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar skola för samtliga be
fattningshavare, utom rektorer, beräknas utgå för läs
årets antal läsveckor, samt att de i rektorernas avlöning
ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå
efter kalenderår men till olika belopp för Jästiden och
för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort, men
för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola
utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen,
dock att, då rektor eller lektor, som är domkapitels-
ledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöro-
målen, avdrag å tjänstgöringspenningarna icke må ske;
att, därest annan befattningshavare än övnings
lärare av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
befattningshavaren äger uppbära hela lönen, men att,
därest befattningshavaren eljest undfår ledighet, såsom
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänst
göring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller
andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänst
göringspenningar avstå så mycket av lönen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas
171
skäligt, skolande i förekommande fall denna skyldighet
jämväl åligga avliden lärares stärbhusdelägare under
dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår;
att övningslärare, som är tjänstledig på grund
av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst,
men att övningslärare, som eljest undfår ledighet, såsom
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller
särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning
avstå så mycket, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare
för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan
att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans av
löning, som icke prövas höra användas till befattnin
gens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att innehavare av befattning, med vilken rätt till
särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad
ej mindre minskning i avlöning från statsverket, till
belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda
förmåner efter uppskattning i behörig ordning, än även
vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphö
rande eller ändring av nämnda särskilda förmåner;
att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts be
stämmande, upphörande av eller minskning i extra in
komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av av
skedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen
utgår till månadens slut, den rätt dock oförkränkt, som
i förekommande fall kan -tillkomma avliden lärares
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
172
stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande
tjänst- och nådår;
/ fråga om alderstillägg:
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning är i staten medgi
ven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än
fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan sta
tens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han
åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, om sådan förekommer,
efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmäl-
da löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen
ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern bli
vit uppnådd;
att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas
ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i
kraft förflutit från hans tillträde till innehavande be
fattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla
avlöningsstaten än även i förekommande fall den före
gående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de
före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt
tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg;
att därvid befattningshavare, vilken före utgången
av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning
vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 ut-
nämnes till ordinarie ämneslärare, må tillgodoräknas tid,
varunder han efter vunnen sådan behörighet omedelbart
före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid
allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folk-
skoleseminarium i egenskap av extra eller vikarierande
Kung i. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
173
ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den be
gränsning, att den, som utnämnes under år 1919, må
tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år
1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år,
den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den,
som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna
extra ordinarie tjänstgöringstid;
att, därest manlig adjunkt, som befordras till
lektor, intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedel
bart tillgodoräknas ett ålderstillägg som lektor;
att lektor må tillgodoräknas den tid, han efter
att i avseende å examina och provår hava vunnit be
hörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava
tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinnese
minariet, folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, tek
nisk fackskola eller teknisk elementarskola eller såsom
ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;
att adjunkt må tillgodoräknas den tid, han efter
vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läro
verk må hava tjänstgjort såsom rektor vid skepps
gosseskola;
att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den
18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten även
som de i kungl. kungörelsen den 23 november 1906
omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs hög
skolor må äga att, efter vunnen befordran vid de all
männa läroverken, för åtnjutande av ålderstillägg till
godoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid
universitet eller någon av omförmälda högskolor med
nit och skicklighet deltagit i undervisning av den om
fattning, som, utan avseende å huruvida docent varit
innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl.
Maj:t bestämmes;
att' adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodo
räknas de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vun
nen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal
mellanskola, dock ej mer än tio år;
att kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid,
hon efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid all-
174
Kungl. May.U nåd. proposition nr 260.
mänt läroverk tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna
vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet;
att ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodo
räknas den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämnes
lärarinna vid högre lärarinneseminariet;
att övningslärare vid högre allmänt läroverk må
tillgodoräknas den tid, lian, efter vunnen kompetens
till övningslärartjänst vid högre allmänt läroverk, tjänst
gjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det
sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må räk
nas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt
läroverk, dock att övningslärare vid övergång från real
skola till högre allmänt läroverk, där tjänstgöringen
omfattar minst lika många undervisningstimmar som
vid realskolan, må omedelbart tillgodoföras så många
ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom;
att övningslärare vid allmänt läroverk må till
godoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie öv
ningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskole-
seminarium;
att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid
den tidpunkt, då den nya lönestaten träder i kraft, är
anställd i nämnda egenskap vid statssamskola och som
varder utnämnd att från samma tidpunkt vara ordi
narie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan skola,
skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring till
godoräknas de år, under vilka hon, efter att hava vun
nit sådan behörighet, som erfordras för dylik anställ
ning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars under
visning per vecka, dock ej mer än fem år; samt
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten - avgå, icke må tillträda
samma förhöjning;
/ fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt :
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i
Kanal. Majds nåd. proposition nr 280.
175
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen sion är vid tiden för de nya lönestaternas ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som där efter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.
Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
dels förklara,
att eu var, som med eller efter ingången av år
1919 tillträder befattning vid allmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande ordinarie befattningshavare,
vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fastade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlönings förmåner;
dels föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid
Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrätt- ningen nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola upp höra att åtgå från sagda stipendieinrättning;
dels, i händelse av godkännande av vad av mig förslagits i fråga
om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärartjänster ävensom vid bifall till vad i nästföregående moment hemställts, höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 1,779,261 kronor eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor;
dels ock på extra stat för år 1919 anvisa:
till extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken ett förslagsanslag, högst 460,000 kronor;
till extra arvoden åt teckningslärare vid de all
männa läroverken ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor; samt
till provårskurser för blivande lärare vid de högre
allmänna läroverken i Göteborg ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.
17(5
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Tillfällig
löneförbätt
ring.
Löne
reglering 8-
kommittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens högre lärarinneseminarium.
1. Lektorer.
a) Manliga vikarierande lektorer.
Vikarie å lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet skall, därest
han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ordi
narie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, åtnjuta arvode å 2,700
kronor, eljest arvode å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 14 sep
tember i914.)
I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring
Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring med 400 kronor till vikarierande ämneslärare med full kom
petens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda kompetens.
I likhet med vad kommittén förordat i fråga om samtliga vikarie
rande och extra lärare vid de allmänna läroverken, föreslår kommittén,
att arvodet till manlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet
bestämmes till 3,300 kronor för sådan lärare med. full kompetens och
2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.
b) Manliga ordinarie lektorer.
Lektorerna vid högre lärarinneseminariet åtnjuta för närvarande
samma avlöning som lektorerna vid de allmänna läroverken, eller alltså
lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor,
4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respek
tive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, tillhopa sålunda res
pektive 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904.)
Kungl. Maj:ts nåd, proposition nr 260.
177
Dessutom åtnjuta lektorerna tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t
annorlunda förordnar hyresbidrag till ett belopp av 700 kronor för år.
(Kungl. kungörelsen den It juni 1009.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700
kronor, till lektor i fjärde lönegraden med G00 kronor och till lektor i
femte lönegraden med 400 kronor.
Nämnden föreslår för manlig ordinarie lektor: 4,900 kronor i l:a,
5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden,-
därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt
arvode av 500 kronor.
I avseende å beloppet av den till lektorerna tills vidare utgående
hyresersättningen föreslår nämnden ingen ändring.
I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande avstyrker herr
Olof Olsson det särskilda arvode på 500 kronor, som nämnden föreslagit
för lektorerna, samt förordar följande avlöning: 5,000 kronor i l:a,
5,500 kronor i 2:a, 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e löne
graden, därav 1,900 kronor tjänstgöringspenningar.
I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande hemställer läro-
verksöverstyrelsen, att avlöningen för manlig lektor vid högre lärarinne
seminariet måtte bestämmas till samma belopp, som överstyrelsen före
slagit för lektor vid högre allmänt läroverk, 5,400, 5,900 och 6,400 kro
nor, samt därutöver arvode å 500 kronor ävensom hyresbidrag 700 kro
nor årligen.
Såsom ovan erinrats, har läroverksöverstyrelsen föreslagit, att lek
torerna vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet måtte,
utöver vad överstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande förordat, komma
i åtnjutande av ett tredje ålderstillägg å 500 kronor.
På sätt kommittén förordat i fråga om manliga lektorer vid de all
männa läroverken, anser löneregleringskommittén, att de manliga lekto
rerna vid högre lärarinneseminariet böra komma i åtnjutande av en av
löning av 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänst
göringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart
dera å 500 kronor.
Yad angår det av nämnden föreslagna särskilda arvodet å 500 kro
nor, säger sig kommittén ingalunda vilja underkänna de motiv, som föran-
Biliang till, riksdagens p>rotokoll 1018. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)
23
Tillfällig
löneförbätt
ring.
Lärarlöne-
nämnden.
Vid nämn
dens förslag
avgivet sär
skilt ytt
rande.
Över nämn
dens förslag
avgivet utlå
tande.
Till Kungl.
Ma.j:t
ingiven
framställ
ning.
Löne
reglerings
kommittén.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Lärarlöne-
nämnden.
lett nämnden att föreslå denna särskilda förmån. Den från de allmänna läroverken avvikande karaktär, som ifrågavarande läroanstalt äger, måste nogsamt medföra, att i vissa avseenden andra krav ställas på där an ställd personal än på befattningshavare vid de allmänna läroverken. Hu ruvida emellertid dessa krav äro av den art, att de nödvändigtvis måste betinga en högre avlöning än den, som i regel kommer de allmänna lä roverkens lektorer till del, är ett spörsmål, rörande vilket olika meningar kunna göra sig gällande. Jämförelsen med de allmänna läroverk, som tillika äro provårsläroverk, kan ju ligga nära till hands, och då för där anställda lärare en särskild förmån utöver ordinarie avlöning förordats, kunde ju billigheten synas fordra, att en motsvarande förmån bereddes lek torerna vid högre lärarinneseminariet.
Kommittén säger sig dock ej kunnat undgå att göra den reflexionen,
att, därest på lektorer vid högre lärarinneseminariet ställas kvalifikationer av beskaffenhet att böra föranleda högre avlöningsförmåner än för lek torer vid allmänna läroverk, olikheten i avlöningshänseende icke bör mar keras genom särskilda tilläggsarvoden utan själva den ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att eventuellt beräknas efter en högre måttstock.
Kommittén håller emellertid före, att den likhet i ordinarie avlö
ningsförmåner, som hittills förefunnits mellan lektorer vid högre lärarin neseminariet och vid de allmänna läroverken, bör tills vidare bibehållas, och att på den framtida utvecklingen av förhållandena på det område, varom nu är fråga, må få bero, huruvida den särställning, som högre lärarinneseminariet må anses böra intaga, bör taga sig uttryck jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Kommittén finner sig följaktligen ej kunna förorda det av nämnden föreslagna sär skilda arvodet å 500 kronor.
Vad angår hyresbidraget till lektorerna vid högre lärarinnesemi
nariet, är detta en förmån, som beviljats tills vidare och ställts i bero ende av det bidrag, som Stockholms stad i motsvarande hänseende låter komma lektorerna vid de allmänna läroverken i nämnda stad till del. Kommittén anser sig sakna anledning att härutinnan föreslå någon ändring.
c) Kvinnliga vikarierande lektorer.
Enligt nämndens förslag skulle lektorstjänster kunna innehavas av
kvinnor.
För kvinnlig vikarierande lektor föreslår nämnden: därest lärarin
nan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunkts-
tjänst vid allmänt läroverk, 2,500 kronor, eljest 2,100 kronor, allt för år
räknat.
I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnlig vika-
Löne-
rierande och extra lärare vid de allmänna läroverken, förordar kom-
kommittén.
mitten, att arvodet till kvinnlig vikarierande lektor vid högre lärarinne
seminariet bestämmes till 3,000 kronor för kvinnlig lärare med full kom
petens och 2,600 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.
Kungl. Alaj:ti
i
nåd. proposition nr 260.
179
(1) Kvinnliga ordinarie lektorer.
Nämnden föreslår för kvinnlig ordinarie lektor: 4,100 kronor i l:a,
Lärarlöne-
4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, nämn cn'
därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt
arvode å 500 kronor.
Vid nämndens betänkande äro fogade särskilda yttranden
Vid nämn-
dels av herr Olof Olsson, som avstyrker det föreslagna tilläggsar^^^^?
vodet å 500 kronor och, i anslutning till sin uppfattning om principerna alt
för bestämmandet av kvinnliga lärares löner, föreslår för kvinnlig lektor
vid högre lärarinneseminariet 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200
kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i
tjänstgöringspenningar;
dels och av fröken Anna Sörensen, som i enlighet med sin upp
fattning om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner före
slår för kvinnlig lektor vid nämnda seminarium 4*400 kronor i l:a, 4,800
kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav
1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å
500 kronor.
Enligt kommitténs mening hör avlöningen till kvinnlig lektor be-
Löne-
stämmas till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor kommittén
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till
lönen, vartdera å 400 kronor. Högsta pensionsunderslaget skulle alltså
utgöra 4,000 kronor.
Nämnden har ej ifrågasatt något hyresbidrag åt kvinnlig lektor
vid högre lärarinneseminariet. Under nuvarande förhållanden anser
kommittén det böra få härvid bero.
180
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare vid högre lärarinneseminariet, rektor undantagen, beräknas utgå
för läsåsets antal läsveckor; de i rektors avlöning ingående tjänstgörings
penningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp
för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)
Lärarlbne-
n (bunden.
Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningarna för lektorerna vid
högre lärarinneseminariet må utgå efter kalenderår.
Lötie-
reylerings-
lcommittén.
rI likhet med vad kommittén i förevarande avseende anfört beträf
fande; de allmänna läroverken, anser sig kommittén icke böra förorda
nämndens förslag i denna punkt.
“ f) Lönetur.
Nuvarande
bestämmel
ser.
I avseende å lönetursberäkning stadgas i kungl. kungörelse den
27 augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läro
verken och folkskoleseminarierna samt lektorer vid sjökrigsskolan må,
vid övergång till högre lärarinneseminariet, för tillgodonjutande av av
löning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som
ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som i samma kungörelse stad
gats angående ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet.
Lararlöne-
Nämnden föreslår,
att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till
lektor vid högre lärarinneseminariet, honom skola omedelbart tillgodoföras
så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befatt
ning närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt
eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten
avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten,
skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller
högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga till
godoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter
det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;
att lektor vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende å examina
och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid detta läroverk,
må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium.
181
Under åberopande av vad kommittén i det föregående anfört i fråga Löne-
om lönetursberäkning för lärare vid de allmänna läroverken, förordar kommittén. kommittén, att de bestämmelser, som kommittén för dessa lärare föreslagit, må i tillämpliga delar vRrda gällande jämväl för lektorer vid högre lära rinneseminariet.
Kunal. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.
2. Rektor,
a) Manlig rektor.
Enligt kungl. kungörelsen den It juni 1909 utgår till rektor arvode
Nuvarande
i två avlöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, av vilka es asr^! belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, med rätt för lektor vid högre lärarinneseminariet, vilken förordnas som rektor, att, förutom rektorsarvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, varförutom rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyres- ersättning med 1,700 kronor årligen.
Avlöningen till rektor utgör alltså, förutom bostad eller hyresersätt-
ning, 6,000 kronor i l:a och 6,500 kronor i 2:a lönegraden, varav 2,000 kronor äro att betrakta som tjänstgöringspenningar.
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne-
förbättring till rektor .i l:a lönegraden med 400 kronor och till rektor i oner^g, 2:a lönegraden med 500 kronor.
Nämnden föreslår, att tillförordnad manlig rektor skall äga upp-
Lärarlöne-
bära dels honom som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 2,000 kronor i l:a och 2,600 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyreser- sättning till ett belopp av 2,300 kronor för år; härtill skulle komma ett årligt arvode av 500 kronor.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar ^
sig herr Olof Olsson icke kunna dela nämndens uppfattning om hyreser- fogat
sär-
sättningen åt rektor vid högre lärarinneseminariet. 8 rancte*
I likhet med vad kommittén förordat i fråga om rektor vid högre ^Löne^- ^
allmänt läroverk, anser kommittén, att rektor vid högre lärarinnesemina- kommittén. riet bör åtnjuta en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.
Beträffande frågan om höjning av rektors hyresersättning från ho
nom nu tillkommande 1,700 kronor till 2,300 kronor, erinrar kom-
182
mitten därom, att riksdagen år 1912, då fråga om höjning av nämnda
ersättning till 2,000 kronor förelåg, ej ansåg tillräckliga skäl förebragta
för en dylik höjning. Då enahanda förslag år 1914 ånyo förelädes riks
dagen, förklarade sig riksdagen ej finna, att* de skäl, som ytterligare
förebragts, givit anledning till ändring av den utav riksdagen år 1912
hävdade uppfattningen, varigenom sålunda frågan även den gången
förföll.
Då förhållandena uti ifrågavarande avseende numera te sig väsent
ligt annorlunda än då riksdagens senast omförmälda beslut fattades, an
ser sig kommittén böra tillstyrka, att hyresersättningen måtte förhöjas
till belopp, ej understigande 2,000 kronor.
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
b) Kvinnlig rektor.
Lärarlöne-
nämnden.
Enligt nämndens
vas av kvinna.
förslag skulle rektorsbefattningen kunna inneha-
Nämnden föreslår, att tillförordnad kvinnlig rektor skall äga upp
bära dels henne som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar
i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 1,700 kronor i l:a och
2,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyreser-
sättning till ett belopp av 1,500 kronor för år.
lens
förslag. ..
1 ett
vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande framlägger
fogat sär-
fröken Anna Sörensen enahanda förslag, som dock i så måtto skiljer sig
S^randl -från nämndens, att det förutsätter en högre lektorsavlöning än nämnden
föreslagit.
reglerings- . E^*lift k°mmitténs mening skulle kvinna kunna befordras till rek-
kommittén.
tor vid ifrågavarande läroanstalt.
Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller
ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig lektor och avlö
ningen för manlig rektor, allt enligt kommitténs förslag, bliver skillnaden
mellan dessa båda avlöningar 700 kronor, vilket belopp torde kunna be
tecknas såsom ett särskilt »rektorsarvode». Enligt kommitténs förslag-
skulle slutavlöningen för kvinnlig lektor bliva 5,600 kronor. Med beräk
ning att vad här ovan betecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig
befattningshavare sättas till 600 kronor, erhåller man för kvinnlig rektor
en avlöning av 6,200 kronor. Av denna summa torde 4,200 kronor böra
utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
isa
Hyresersättning för kvinnlig rektor synes kommittén böra utgöra
ungefär två tredjedelar av det belopp, som varder i hyresersättning till
delat manlig rektor.
Lönetur.
I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor må
vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet av
tio år, därest lian med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mer
än fyra femtedelar av samma tid.
Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre löne
grad efter fem år.
I betraktande av den avlöning kommittén i det föregående före
slagit för rektor, anser kommittén nämndens förslag i förevarande punkt
ej föranleda något yttrande från kommitténs sida.
c) Pension.
Sektor vid högre lärarinneseminariet kan tillsättas antingen genom
förordnande på viss tid eller genom utnämning.
Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att rektor för
erhållande av pension skall hava tjänstgjort som rektor i minst 15 år.
Enligt samma kungörelse skall pensionsbeloppet utgöra den av den
pensionsberättigade senast åtnjutna avlöningen, med avdrag av tjänst-
göringspenningar och den del av rektorsarvodet, som anses motsvara
tjänstgöringspenningar; till det sålunda erhållna beloppet kommer jäm
likt kungl. brev den 13 juni 1913 ett tillägg av 500 kronor.
Nämnden föreslår,
att pensionsunderlaget för rektor skall utgöra den i staten för
seminariet upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar
och den del av rektorsarvodet, som anses som tjänstgöringspenningar,
men med tillägg av 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för
kvinnlig rektor; samt
att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lära
rinneseminariet, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp
räknas honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor.
Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om
pension för rektor (manlig) vid högre allmänt läroverk anser kommittén
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löne
regler ing s-
kommittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löne-
reglerings-
kommittén.
jämväl vara tillämpligt beträffande rektor vid högre lärarinneseminariet, dock att med hänsyn till hyresersättningen pensionsunderlaget för kvinn lig rektor vid sistnämnda läroanstalt synes höra bestämmas till 4,600 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
3. Ämneslärarinnor.
a) Ordinarie ämneslärarinnor.
Nuvarande bestämmel
ser.
Ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter för
närvarande lön i fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 2,050 kronor och 4) 2.400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respek tive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor. (Kungl. kungörelsen den 16 juni 1906.)
Tillfällig löneförbätt
ring.
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring till ordinarie ämneslärarinna med 450 kronor.
^nämnden,-
Nämnden föreslår, att avlöningen för ordinarie ämneslärarinna be
stämmes till 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a, 3,600 kronor i 3:e och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor tjänstgörings penningar.
dms ”förslå
1 ett
vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår
fogat sär- herr Olof Olsson för ämneslärarinna vid högre lärarinnneseminariet: 2,600
kronor i l:a, 3,000 kronor i 2:a, 3,400 kronor i 3:e och 3,800 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar.
reglerings-
0 Nämndens förslag innebär, att ifrågavarande lärarinnor skulle er-
kommittén.
hålla i avlöning 400 kronor mer än ämneslärarinnor vid samskolorna. En viss skillnad i avlöningshänseende mellan dessa kategorier föreligger redan nu. Kommittén delar nämndens uppfattning, att de ordinarie ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet skola åtnjuta en något högre avlöning än samskolornas ämneslärarinnor; och finner sig kom mittén, som för de sistnämnda föreslagit en avlöning av 2,800 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, böra för nu ifrågavarande lärarinnor förorda en avlöning av 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,900 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
185
b) Vikarierande ämneslärarinnor.
Vikarie å ordinarie ämneslärarinnetjänst åtnjuter för närvarande
arvode å 1,800 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring till vikarierande ämneslärarinna med 400 kronor.
Nämnden föreslår, att avlöningen för vikarierande ämneslärarinna
bestämmes till 2,100 kronor för år.
Arvodet för vikarierande ämneslärarinnor vid högre lärarinnesemi
nariet anser kommittén böra sättas till enahanda belopp, som kommittén förordat i fråga om motsvarande lärarinnor vid samskolorna, eller alltså 2,600 kronor till sådan lärarinna med full kompetens och 2,400 kronor till sådan lärarinna utan berörda kompetens.
c) Biträdande föreståndarinnor.
Ordinarie ämneslärarinna, som förordnas till biträdande förestånda
rinna, åtnjuter härför gottgörelse i form av fri bostad eller hyresersätt- ning med 750 kronor årligen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)
Nämnden föreslår för biträdande föreståndarinna fri bostad eller
hyresersättning till ett belopp av 1,000 kronor för år.
Mot vad nämnden i denna punkt föreslagit har kommittén intet
att erinra.
d) Vikarie för biträdande föreståndarinna.
Vikarie för biträdande föreståndarinna åtnjuter för närvarande er
sättning efter 200 kronor för år. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)
Nämnden föreslår till vikarie för biträdande föreståndarinna arvode
av 500 kronor för år.
Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran häremot.
e) Biträdande ämneslärarinnor.
Till biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor
malskolans sju övre klasser utgår arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,800
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (Nr 260.) 24
Nuvarande bestämmel
ser.
Tillfällig löneförbätt
ring.
Lärarlöne-
nämnden.
Löneregleringskommittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöncnämnden.
Löneregleringskommittén.
Nuvarande bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löneregleringskommittén.
Nuvarande bestämmel
ser.
ring
Lärarlönenämnden.
kronor, 2) 2,050 kronor och 3) 2,300 kronor, samt till sådan lärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor och 3) 2,000 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909).
lön eYörbäit
Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne-
°rina.a 'förbättring åt biträdande ämneslärarinna med 400 kronor.
Nämnden föreslår för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor
malskolans sju övre klasser: arvode å 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i 2:a och 2,600 kronor i 3:e lönegraden;
för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor
malskolans fyra lägre klasser: arvode å 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor i 2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden.
delsy förT'
1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordar läro-
CavgivetSytt-
verksöverstyrelsen, vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig
rande,
tjänstgöring i normalskolans sju övre klasser, ombildning av denna be fattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande avlönings förmåner. Överstyrelsen framhåller, att behovet av denna befattning visat sig vara konstant, varför från undervisningens synpunkt det syntes lämpligast, att densamma ombildades till en ordinarie tjänst.
Beträffande övriga biträdande ämneslärarinnebefattningar med hu
vudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser förordar över styrelsen ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Vad angår avlö ningsförmånerna för sistnämnda befattningshavare, anser överstyrelsen, att begynnelseavlöningen ej bör understiga arvodet för vikarierande ämnes lärarinna vid samskola, i följd varav överstyrelsen föreslår en avlöning av 2,100 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 250 kronor.
Vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring
i normalskolans sju övre klasser, anser sig kommittén böra biträda läro- verksöverstyrelsens förslag angående ombildning av denna befattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande förmåner. I enlighet härmed skulle, såsom kommittén för sistnämnda befattning förordat, av löningen för nu ifrågavarande befattningshavare bestämmas till 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor.
Vidkommande därefter biträdande ämneslärarinnor med huvudsak
lig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser finner sig kommit-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Löneregleringskommittén.
187
ten höra förorda överstyrelsens förslag angående ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Beträffande avlöningsförmånerna anser sig kom mittén, som föreslagit en avlöning av 2,800 kronor för ordinarie ämnes- lärarinna vid statssamskola, böra förorda, att avlöningen för nu ifråga varande befattningshavare likaledes bestämmes till 2,800 kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
f) Tjiinstgöringspenningarnas fördelning.
Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare, rektor undantagen, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)
Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för ordinarie ämnes-
lärarinnor beräknas utgå efter kalenderår.
I likhet med vad kommittén anfört i fråga om fördelning av tjänst-
göringspenningarna för lektorer vid högre lärarinneseminariet samt ämnes- lärare vid de allmänna läroverken, finner sig kommittén icke böra för orda nämndens förslag i denna punkt.
Lönetur.
För ämneslärarinnor finnes i fråga om lönetursberäkning intet sär
skilt stadgat utom de allmänna bestämmelser, som i detta avseende gälla för den ordinarie'ämneslärarpersonalen.
Nämndens betänkande innehåller intet stadgande angående löneturs-
rätt för ämneslärarinnor.
I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lärar
kollegiet vid högre lärarinneseminariet, att ämneslärarinna må för upp flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärarinna vid statssamskola.
Kommittén anser sig böra förorda, att ämneslärarinna må för upp
flyttning i högre lönegrad tillgodoräknas den tid hon efter vunnen be hörighet till ordinarie ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinnesemi nariet tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola.
Nuvarandebestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Lönereglerings-Jcommittén.
Nuvarande
bestäm
melser.
Lärarlöne-
nämnden.
Över nämn dens ■förslag
avgivet ut
låtande.
Löne reglering skommittén.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Tillfällig löneförbätt
ring.
Lärarlöne-
nämnden.
4. Övningslärare.
a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare.
Enligt nu gällande bestämmelser utgör avlöningen för lärare eller lärarinna i teckning lön i tre lönegrader å 1) 1,800
kronor, 2) 2,000 kronor och 3) 2,200 kronor;
för lärare eller lärarinna i musik lön i tre lönegrader å 1) 1,200
kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor;
för lärare eller lärarinna i gymnastik lön i tre lönegrader å 1)
1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,(300 kronor; samt
för lärarinna i handarbete lön i tre lönegrader å 1) 1,500 kronor,
2) 1,700 kronor och 3) 1,900 kronor.
För denna avlöning skall lärare eller lärarinna i teckning vara
skyldig att undervisa intill 22 veckotimmar, lärare eller lärarinna i musik intill 14 veckotimmar, lärare eller lärarinna i gymnastik intill 15 vecko timmar och lärarinna i handarbete intill 24 veckotimmar; dock kan ytter ligare tjänstgöring åläggas ifrågavarande lärare eller lärarinnor mot en ersättning för veckotimme och läsår av 100 kronor till lärare och lära rinna i teckning, i musik och i gymnastik och 70 kronor till lärarinna i handarbete. Sådan ersättning får emellertid icke utan Kungl. Maj:ts medgivande utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller lärarinna.
Vikarie å ordinarie övningslärartjänst åtnjuter arvode, beräknat
efter läsår, till samma belopp som lönen i första lönegraden vid befatt ningen jämte tilläggsarvodet för extra tjänstgöring. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring till ordinarie gymnastiklärare............................................ med 600 kronor
» » tecknings- eller musiklärare......................... » 500 » » • » handarbetslärarinna..................................... » 400 » vikarierande gymnastiklärare.................................... » 400 » » annan vikarierande övningslärare............................ » 300 »
Nämnden föreslår, att avlöningen bestämmes till för manlig vikarierande lärare i teckning och i musik: 80 kronor
för veckotimme;
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2(i0.
189
för manlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,420 kronor i l:a,
2,750 kronor i 2:a, 3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e löne graden;
för manlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,540 kronor i l:a, 1,750
kronor i 2:a, 1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarie
rande lärarinna i gymnastik: 75 kronor för veckotimme;
för vikarierande lärarinna i handarbete: 70 kronor för veckotimme; för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,090 kronor i l:a,
2,360 kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e löne graden;
för kvinnlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,330 kronor i l:a,
1,500 kronor i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e löne graden;
för ordinaiåe kirarinna i gymnastik: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610
kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden; samt
för ordinarie lärarinna i handarbete: lön å 1,800 kronor i l:a,
2,090 kronor i 2:a, 2,380 kronor i 3:e och 2,670 kronor i 4:e löne graden;
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:
lärare i teckning: intill 22 veckotimmar, lärare i musik: intill 14 veckotimmar, lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar; att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en
ersättning för veckotimme av
för manlig lärare i teckning och i musik: 110 kronof i l:a, 125
kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymna
stik: 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden; samt
för lärarinna i handarbete: 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99
kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden,
skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl.
Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller lärarinna.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår yj&
fröken Anna Sörensen att avlöningen bestämmes till
fogat sär-
190
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
för kvinnlig lärare i teckning: 2,270 krono» i l:a, 2,530 kronor i 2:a,
2,800 kronor i 3:e och 3,060 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i musik: 1,450 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a,
1,780 kronor i 3:e och 1,950 kronor -i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i gymnastik: 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i
2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden;
för lärarinna i handarbete: 2,000 kronor i l:a, 2,280 kronor i 2:a,
2,570 kronor'i 3:e och 2,860 kronor i 4:e lönegraden.
För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:
för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gym
nastik: 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro
nor i 4:e lönegraden; samt
för lärarinna i handarbete: 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107
kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.
Vad kommittén anfört och förordat i fråga om avlöning åt övnings-
lärare vid de allmänna läroverken anser kommittén böra i tillämpliga
delar äga giltighet i fråga om motsvarande övningslärare vid högre lära
rinneseminariet.
Ersättningen för veckotimme för manlig ordinarie lärare i teckning
och i musik skulle alltså utgå efter 120 kronor i första, 135 kronor i andra,
150 kronor i tredje och 165 kronor i fjärde avlöningsgraden, för kvinnlig
ordinarie lärare i teckning och i musik samt ordinarie lärarinna i gymna
stik efter 105 kronor i första, 117 kronor i andra, 129 kronor i tredje
och 141 kronor i fjärde avlöningsgraden. För ordinarie lärarinna i hand
arbete åter anser kommittén ersättningen för veckotimme böra bestämmas
till 85 kronor i första, 97 kronor i andra, 109 kronor i tredje och 121
kronor i fjärde avlöningsgraden.
Vad angår vikarierande lärare skulle ersättningen utgå för manlig
lärare i teckning och i musik efter 90 kronor för veckotimme, för kvinn
lig lärare i samma ämnen samt lärarinna i gymnastik efter 85 kronor för
veckotimme; för lärarinna i handarbete åter efter 80 kronor för vecko
timme.
Med godtagande av nämndens förslag beträffande omfattningen av
den ordinarie undervisningsskyldigheten och med beräkning av ovan utav
kommittén förordade ersättningsbelopp för veckotimme, har kommittén
för ifrågavarande ordinarie övningslärare föreslagit i betänkandet närmare
angivna avlöningar.
Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 260.
191
c) Avlöning under tjänstledighet.
Vid förfall på grund av sjukdom äger övningslärare och övnings-
lärarinna uppbära tre fjärdedelar av lönen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)
Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på
grund av styrkt sjukdom, skall äga åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övnings lärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelä genheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller, eljest prövas skäligt.
I fråga om avlöning under tjänstledighet anser kommittén böra i
tillämpliga delar gälla vad kommittén i det föregående i samma avseende föreslagit i fråga om övningslärare vid de allmänna läroverken.
<1) Lönetur.
I fråga om uppflyttning i högre avlöningsgrad för lärare eller lära
rinna i övningsämne gäller för närvarande i tillämpliga delar vad i så dant avseende är stadgat angående ämneslärare vid högre lärarinnesemi nariet. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)
Nämnden föreslår, % att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänst gjort som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, ävensom den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet; samt
att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium.
Kommittén finner sig böra, i likhet med vad kommittén tillstyrkt
beträffande lönetur för övningslärare vid de högre allmänna läroverken,
Nuvarande bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löneregleringskommittén.
Nuvarande bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löne reglering ekommittén.
192
förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägget,
att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet
ma, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika
manga undervisningstimmar som vid realskolan, tillgodoföras så många
alderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.
Kurigl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
e) Pension.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Angående pensionsunderlag för lärare eller lärarinnor
ämnen finnas för närvarande inga särskilda bestämmelser.
övnings-
^nämnden
Nämnden föreslår, att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget
skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära,
därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast före
gående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionsbeloppet
skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pen
sionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de
10 ar, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.
reglering 8 -
.
.? likhet med vad kommittén förordat i fråga om pension för öv-
kommittén.
omgslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén vad nämn
den^ i denna punkt föreslagit, dock med det tillägg, att pensionen ej må
utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.
5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.
Lärarlöne-
nämnden.
Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör
stadgas,
att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestäm
melser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke-
ocb pupillkassa; samt
att oidinaiie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall
vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.
Löne
reglering s-
kommittén.
Under hänvisning till vad kommittén anfört under motsvarande punkt
för de allmänna läroverkens vidkommande, tillstyrker kommittén, att
vado därstädes föreslagits, må i tillämpliga delar varda gällande jämväl
i fråga om befattningshavare vid högre lärarinneseminariet.
leringskom-
d en v*d löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation av
mitténs be-
herrar A. Pers och K. Stenström anföres följande-
tänkande
J
fogad
reservation.
»Kommitténs förslag i fråga om avlöningsbeloppen för rektor och
lektorer vid högre lärarinneseminariet innehar, att dessa skulle i avlö- ningshänseende i stort sett likställas med motsvarande befattningshavare vid de högre allmänna läroverken. .
Högre lärarinneseminariets ställning och betydelse i vårt skolväsende
synes oss icke genom nämnda förslag hava blivit tillräckligt beaktade. Det må nämligen erinras, hurusom det här är fråga om eu undervisnings anstalt, vars uppgift är att för flickskolor och samskolor utbilda lärarin nor, på vilkas verksamhet stora anspråk ställas i olika avseenden. Att lärarpersonalen vid ifrågavarande läroanstalt med hänsyn härtill bör, så som ock blivit påyrkat, i avlöningshänseende ställas något högre än mot svarande tjänstinnehavare vid de högre allmänna läroverken, finna vi riktigt, i synnerhet som för de ordinarie lärarna vid provårsläroverken och provårsseminarierna föreslagits avlöningsförmåner, vilka tillhopa uppgå till högre belopp än som ifrågasättes för lärarna vid övriga högre all männa läroverk.
Vi vilja härmed endast hava framhållit, att högre lärarinnesemina
riets ställning såsom en lärarutbildningsanstalt enligt vår mening bort i kommitténs förslag föranleda högre avlöningsförmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken.»
Herr A. Nordfelt har ävenledes förklarat sig instämma i syftet med
den i reservationen uttalade uppfattningen.
Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr
L9H
Jag anser mig i det stora hela kunna uttala min anslutning till
Departements-
Jlommitténs förslag. Endast i ett avseende hyser jag en mot kommittén chefen-olika uppfattning, varjämte jag anser mig böra göra ett par tillägg till kommitténs förslag. I
I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i nyss-
Särskilda
berörda inom löneregleringskommittén avgivna reservation, anser jag, att ^gkttTocl rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet böra i avlöningshänse-
lektorer.
ende bättre tillgodoses än kommitténs förslag innebär.
Undervisningen vid högre lärarinneseminariet måste stå på en
mera vetenskaplig nivå och hava i viss mån den akademiska undervis ningens form. De uppgifter, som åligga lärarna vid denna läroanstalt, äro tvivelsutan av mera maktpåliggande natur än vad som kräves av lärarna vid de allmänna läroverken. Då vidare provårsläroverken blivit i det föreliggande förslaget på ett enligt min mening rättvist sätt till-
Biliang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 höft. (Nr 260.) 25
194
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
godosedda, synes mig billigheten fordra, att motsvarande lärare vid högre
lärarinneseminariet ej bliva sämre ställda än lärarna vid dessa läroverk.
Jämförelsen med provårsläroverken är emellertid enligt min mening endast
skenbar. I själva verket torde högre lärarinneseminariet hava än mer
omfattande uppgifter än dessa, i det att lärarinneseminariet ej endast
har att tillgodose den praktiska utbildningen av blivande lärarinnor utan
även att ansvara för det kunskapsmeddelande, som i motsvarande fall
tillkommer universiteten och högskolorna. Slutligen och ej minst från
synpunkten av lärarinneseminariets utveckling och med hänsyn till nöd
vändigheten att fylla de allt större fordringar, som numera ställas på
lärarutbildningsanstalter av olika slag, finner jag fog förefinnas för den
uppfattning, åt vilken reservanterna inom kommittén givit uttryck.
Reservanterna hava endast framhållit, att högre lärarinnesemina
riets ställning såsom lärarutbildningsanstalt bort föranleda högre avlönings-
* förmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid
de högre allmänna läroverken. Något direkt förslag härutinnan har icke
i reservationen framlagts. På sätt av det föregående framgår, har lärar-
lönenämnden för sagda b ef attn in gs h av are föreslagit ett särskilt arvode
av 500 kronor. Löneregleringskominittén, som säger sig ingalunda hava
underkänt de motiv, som föranlett nämnden att föreslå denna särskilda
förmån, anser emellertid, att därest av lektorer vid högre lärarinne
seminariet fordras kvalifikationer av beskaffenhet att höra föranleda högre
avlöningsförmåner än för lektorer vid högre allmänna läroverk, olikheten
i avlöningshänseende icke borde markeras genom särskilda tilläggsarvoden
utan själva den ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att even
tuellt beräknas efter en högre måttstock. Och kommittén hänskjuter
vidare till den framtida utvecklingen, huruvida den särställning, som
högre lärarinneseminariet ansåges böra intaga, borde taga sig uttryck
jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar.
För egen del vill jag ingalunda underkänna de skäl, som föranlett
kommittén att avstyrka det av nämnden föreslagna arvodet å 500 kronor.
Jag är ense med kommittén därutinnan, att det må på den framtida
utvecklingen få bero, huruvida seminariets särställning bör taga sig uttryck
i för dess lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Men detta bör
enligt mitt förmenande icke hindra, att, innan den åberopade utvecklingen
stabiliserats, ifrågavarande lärare redan nu må erhålla en särskild förmån,
som synes mig fullt berättigad med hänsyn till den särställning, före
varande läroanstalt redan för närvarande intager. Jag ansluter mig
följaktligen till lärarlönenämndens förslag om ett särskilt arvode å 500
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
19*>
kronor, utöver ordinarie avlöningsförmåner åt rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet.
Enligt kommitténs förslag skulle de nuvarande biträdande ämnes-
LöMtort-
lärarinnebefattningarna, vilka för närvarande ej hava karaktär av oi di- or(una. narie tjänster, förvandlas till ordinarie befattningar. Den biträdande ämneslärarinnan med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans sju övre ar klasser skulle i avlöningshänseende bliva likställd med ordinarie ämnes- lärarinna. För de biträdande ämneslärarinnorna med huvudsaklig tjänst göring i normalskolans fyra lägre klasser har föreslagits avlöning efter en lägre löneskala.
Kommitténs förslag innebär vidare, att ifråga om ålderstilläggs-
beräkning befattningshavare må tillgodoräknas den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten.
Med tillämpning av sistnämnda bestämmelse skulle följaktligen den
där berörda förmån tillkomma hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnor, men icke ovan omförmälda biträdande ämneslärarinnor, vilka först med inträde på den föreslagna staten skulle bliva innehavare av ordinarie tjänster.
Visserligen äro de nuvarande biträdande ämneslärarinnebefattnin-
garna formellt icke ordinarie tjänster, men de hava sedan länge varit uppförda å ordinarie stat och det konstanta behovet av dessa befatt ningar har veterligen icke blivit ifrågasatt.
Det synes mig billigt, att vid en lönereglering, som bereder en
förmån av angiven art åt de hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnorna, även de nuvarande biträdande ämneslärarinnor, vilka bliva innehavare av ordinarie tjänster, må få åtnjuta en motsvarande förmån. Då det torde kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt medgivande bör avse hela deras föregående tjänstgöring som biträdande ämneslärarinnor, vill jag såsom en medelväg föreslå, att de må erhålla rätt att för ålderstill- läggsberäkning tillgodoräkna sig den tid utöver fem år, de tjänstgjort i nämnda egenskap vid högre lärarinneseminariet.
Arvoden till vissa timlärare i läsämnen vid såväl själva seminariet f
som normalskolan utgå ur ett å extra stat beviljat anslag till extra lära- i™Sämnen. rinnor, timlärare och vikarier. Något förslag angående reglering av dessa arvodesbelopp har icke framlagts av lärarlönenämnden, och ej heller sedermera har i de i ärendet avgivna utlåtanden och framställningar fråga härom varit uppe. Då nu emellertid motsvarande ersättningsbelopp
196
föreslagits utgå efter eu högre måttstock såväl för de allmänna läroverkens
som tor folkskoleseminariernas vidkommande, synes mig billigt, att en
legering vidtages jämväl i avseende å timarvoden vid högre lärarinne
seminariet.
Härtill komitier ock, att, efter vad jag inhämtat, det ej sällan varit
torenat .med svårighet att för nuvarande avlöningsbelopp erhålla fullt
lampliga lärarkrafter.
Arvoden till timlärare i seminariets högre kurs (utom talövnings
timmar) samt till timlärare i fysiologi i seminariets lägre kurs utgå för
närvarande efter 190 kronor för veckotimme. Jag har i det föregående
föreslagit eu höjning av arvodet till manlig timlärare vid de allmänna
läroverken från nuvarande 90 kronor till 140 kronor eller alltså med 50
kronor för veckotimme räknat. Med beräkning av enahanda höjning
av 50 kronor skulle omförmälda belopp för timlärare vid högre lära
rinneseminariet böra beräknas efter 240 kronor för veckotimme. En dy-
lk ersättning kan ingalunda anses för hög, om man tager i betraktande
a ena sidan de stora krav, som måste ställas på sådana lärare vid den
aroanstalt, varom nu är tal, och å andra sidan det förhållandet, att
dessa personer i regel äro att söka inom sådana områden, där deras
ai bete värderas efter eu betydligt högre måttstock.
• v... ™ övriga timlärare i seminariets lägre kurs ävensom till timlärare
i halsolara i normalskolan utgår för närvarande ersättning efter 160 kro-
nor för veckotimme. Beloppet synes mig böra höjas till 200 kronor.
1 lmlarare i talövning i främmande språk ävensom övriga timlärare i nor
malskolan åtnjuta arvode efter 100 kronor för veckotimme; jag vill
föreslå eu höjning av sistnämnda belopp till 140 kronor.
HtilTrektorf, ,
RtJdan före 1909 års omorganisation av högre lärarinneseminariet
lektorer
både rektor vid seminariet varit i åtnjutande av hyresersättning- biträ-
w’dande föreståndarinnorna och lektorerna hade haft hyresbidrag. Såväl
hyresersättningen som hyresbidragen hade beviljats av seminariets direktion.
V ld omorganisationen bestämde riksdagen, att av normalskolans inträdes-
och terminsavgifter skulle till nämnda hyresersättningar och hyresbidrag
fa uttagas ett belopp av högst 11,000 kronor — vad å avgifterna åter
stod^, sedan expensmedel samt hyresersättningar och hyresbidrag uttagits
skal e enligt riksdagens beslut användas till förräntning och amortering
av läroanstaltens skulder. I avseende å beloppen av hyresersättningar
och hyresbidrag fastställde 1909 års riksdag tillika, att rektor skulle åt
njuta fri bostad eller hyresersättning med 1,700 kronor årligen samt en
var av de tva biträdande föreståndarinnorna fri bostad eller liyresersätt-
KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 2ti0.
197
ning med 750 kronor årligen. Lektorerna skulle iiga tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade åtnjuta en var hyresbidrag med 700 kronor.
Rektorn har ifrågasatt en höjning av omförmälda hyresersättningar
och hyresbidrag. Med hänsyn till nuvarande i jämförelse med förhål landena år 1909 avsevärt höjda hyresbelopp i huvudstaden ansåge rektor nuvarande hyresersättningar och hyresbidrag kunna sägas icke fullt mot svara sitt ändamål. Rektor framhåller, att Stockholms stadsfullmäktige genom beslut den 19 mars 1917 höjt rektorernas vid de högre allmänna läroverken hyresersättning från 2,000 till 2,400 kronor och rektorernas vid realskolorna hyresersättning från 1,900 till 2,300 kronor och genom beslut den 28 juni 1917 höjt de vid de allmänna läroverken tjänstgörande lektorernas hyresbidrag från 700 till 800 kronor. Även pa grund härav ansåge rektor det önskvärt, att motsvarande befattningshavares vid högre lärarinneseminariet hyresersättningar och hyresbidrag höjdes, så att icke vid eventuell ledighet tjänster vid seminariet bleve mindre eftersträvans värda än motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Rektor ville därför anhålla, att från och med år 1918 rektor vid högre lärarinnesemi nariet måtte av terminsavgiftsmedlen äga att uppbära hyresersättning a 2,000 kronor, de biträdande föreståndarinnorna sådan ersättning å 850 kronor och lektorerna hyresbidrag å 800 kronor.
Denna rektorns framställning tillstyrkes av läroverksöverstyrelsen. Såsom av det föregående framgår, har lärarlönenämnden föreslagit,
att rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp av 2,300 kronor för år. Löneregleringskommittén tillstyrker, att hyres- ersättningen måtte höjas från nuvarande 1,700 kronor till belopp, ej understigande 2,000 kronor. Ursprungligen bestämd med hänsyn till de hyresersättningar, som då utgingo till rektorer vid de flesta högre allmänna läroverk i Stockholm (rektorn vid Nya elementarskolan har, tydligen på grund av denna läroanstalts särställning, fått hyresbidrag- till mindre belopp än de övriga), torde semin ari erektorns hyresersättning nu böra ökas. För de högre allmänna Stockholmsläroverkens rektorer be stämmas hyresersättningarna periodvis för 3 år i sänder; år 1909, då den nuvarande hyresersättningen fastställdes för rektorn vid högre lärarinne seminariet, voro hyresersättningarna till läroverksrektorerna bestämda för åren 1907—1909. Den nu av Stockholms stadsfullmäktige till 2,400 kronor bestämda hyresersättningen till en var av rektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm, dock med undantag för rektorn vid Nya elementarskolan, vilken sistnämnde rektor av Stockholms stad åt njuter ett hyresbidrag av 1,000 kronor, gäller för åren 1917 och 1918
198
Avlönings-
villkor.
Ordinarie
avlöningar.
av 3-årsperioden 1916—1918. Det lärer ej vara anledning antaga, att
denna ersättning skall för kommande år undergå sänkning. Jag anser
det vara av betydelse, att rektorn vid ifrågavarande läroanstalt icke
bliver i avlöningshänseende ofördelaktigare ställd än motsvarande befatt
ningshavare vid de högre allmänna läroverken, och får följaktligen för
orda för ändamålet ett belopp av 2,400 kronor.
För biträdande föreståndarinna har lärarlönenämnden föreslagit
hyresersättning till belopp av 1,000 kronor för år, och har lönereglerings-
kommittén icke haft något att häremot erinra. Jag biträder detta förslag.
Då omorganisationen av högre lärarinneseminariet år 1909 genom
fördes, hade lektorerna därstädes, såsom jag förut omförmält, redan
kommit i åtnjutande av de av direktionen för-seminariet beviljade hyres
bidrag, nämligen 700 kronor årligen för en var. Enligt vad vederbörande
departementschef vid underdånig anmälan av omorganisationsfrågan anförde
voro dessa hyresbidrag att anse såsom en tillfällig hjälp, som lämnats
tills vidare och så länge Stockholms stad beredde motsvarande befatt
ningshavare vid de allmänna läroverken i huvudstaden liknande förmån.
Ett dylikt betraktelsesätt lärer hava legat till grund för riksdagens ovan
omförmälda beslut år 1909. Någon ändring i nu utgående belopp har
icke ifrågasatts av vare sig lärarlönenämnden eller löneregleringskom-
mittén.
Stadsfullmäktige hava emellertid numera höjt den av dem beviljade
hyreshjälpen till lektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm
från förutvarande 700 kronor till 800 kronor, att utgå från och med år
1917. Man torde därför böra vidtaga en liknande förhöjning av semi-
narielektorernas hyresbidrag, att utgå från och med år 1919 tills vidare
och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.
De tillägg till löneregleringskommitténs avlöningsvillkor, som jag
i avseende å befattningshavare vid de allmänna läroverken förordat, torde
även böra i tillämpliga delar gälla för högre lärarinneseminariets vid
kommande.
Kungl. ilaj:ts nåd. proposition nr 260.
Kostnadsberäkning.
Nu gällande stat för högre lärarinneseminariet slutar å ett belopp
av 76,350 kronor. Därav utgå till ordinarie avlöningar åt lärarpersonalen
ett sammanlagt belopp av 72,900 kronor. Ålderstilläggen utgå ur åttonde
huvudtitelns allmänna förslagsanslag till ålderstillägg.
199
Kuntjl. Maj:t» nåd. proposition nr 260.
Ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget för högre
lärarinneseminariets vidkommande skulle i fråga om lärarpersonalens
ordinarie avlöningar betinga en totalkostnad av 113,035 kronor. Ålders-
tilläggen torde allt fortfarande böra utgå ur åttonde huvudtitelns all
männa förslagsanslag till ålderstillägg. Den ändring, som tilläventyrs
kan bliva följden av eventuellt nya avlöningsgrunder, i det i vissa fall
ålderstilläggens antal minskas, i andra fall ökas, torde ej vara av beskaf
fenhet att nu föranleda någon jämkning av beloppet utav sistnämnda
förslagsanslag.
Dragés från föreslagna kostnader, 113,035 kronor, den nuvarande
kostnadssumman, 72,900 kronor, erhålles ett belopp av 40,135 kronor,
vilket alltså utgör den kostnadsökning av den ordinarie staten, som be
tingas av det av mig förordade löneregleringsförslaget.
Antal
Enligt nu gällande grunder
Enligt föreslagna grunder
Begynnelse
avlöning
Summa
Begynnelse
avlöning
Summa
Rektor.....................................................................
i
6,000
6,000
7,500
7,500
Lektorer .................................................................
9
4,000
36,000
5,800
52,200
Ordinarie ämneslärnrinnor............................
9
2,100
18,900
3,200
28,800
Biträdande
»
............................
1
1,800
1,800
3,200
3,200
> > ............................
3
1,500
4,500
2,800
8,400
Lärare i teckning.........................................
1
1,800
1,800
2,640
2,640
>
i gymnastik..........................................
1
1,200
1,200
1,575
1,575
> i musik...................................................
1
1,200
1,200
1,680
1,680
> i handarbete.....................................
1
1,500
1,500
2,040
2,040
Särskilt arvode åt rektor och lektorer å
_
5,000
72,900
113,035
Under en följd av år har riksdagen, på grund av Kungl. Maj:ts
framställningar, å extra stat beviljat anslag för tillgodoseende av vissa
behov vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normal
skolan för flickor, såsom stipendier, lokalhyra m. m. Bland dessa anslag
ingår även en post till arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vikarier,
vilken anslagspost för år 1918 beräknats till 13,500 kronor.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag är förslag
framlagt om beredande av medel på extra stat för år 1919 för tillgodo-
Arvoden åt
extra lära
rinnor, tim
lärare och
vikarier.
200
Syresersätt
ningar och
hyresbidrag
till vissa
befattnings
havare.
seende av förevarande behov, varvid emellertid icke hänsyn tagits till
berörda anslagspost till arvoden åt extra lärarinnor m. m. På sätt jag
enligt det statsverkspropositionen i utdrag bifogade statsrådsprotokollet
antydde, borde en eventuell höjning av sagda anslagspost tagas i betrak
tande i samband med det då förväntade löneregleringsförslaget.
Med hänsyn till de av mig i det föregående förordade ändrade
avlöningsgrunder torde jämväl en ökning av hittills utgående anslag till
arvoden åt extra lärarinnor m. m. bliva erforderlig. Enligt verkställda
beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 16,800 kronor,
vilket alltså torde böra äskas å extra stat för år 1919. Anslaget synes
lämpligen böra betecknas såsom avseende arvoden åt timlärare och
vikarier.
Den ordinarie staten för högre lärarinneseminariet skulle alltså ökas
från nuvarande 76,350 kronor till 116,485 kronor eller med 40,135 kronor.
På extra stat för år 1919 skulle till ax-voden åt timlärare och vikarier
erfordras ett belopp av 16,800 kronor. I statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag (punkt 135) är för ändamålet beräknat ett belopp
av 65,000 kronor, därav 43,000 kronor såsom ökning av det ordinarie
anslaget till seminariet samt 22,000 kronor på extra stat för år 1919.
Medel till nu utgående hyresersättningar och hyresbidrag bestridas
av inflytande inskrivnings- och terminsavgifter. På sätt jag i det stats
verkspropositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastik
ärenden, punkten 136, redogjort, hava sagda avgifter under vart och ett
av åren 1915 och 1916 uppgått till i runt tal omkring 33,000 kronor och
förväntades även för år 1917 uppgå till ungefär samma belopp. I stats
verkspropositionen är vidare föreslaget, att av dessa avgifter skulle till
expenser uttagas ett belopp av högst 17,000 kronor. Vidare skola dessa
avgifter även tagas i anspråk till amortering och förräntning av läro
verkets skuld, vilken post för närvarande uppgår till omkring 3,400
kronor. Det skulle alltså återstå ett belopp av omkring 12,600 kronor.
De av mig i det föregående förordade hyresersättningarna och hyres
bidragen betinga en sammanlagd kostnad av 11,600 kronor, vadan följ
aktligen inskrivnings- och terminsavgifterna skulle kunna bereda möjlig
het till täckande av sistberörda ökade kostnad.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:U nåd. proposition nr 200.
201
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att
Hemställan.
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
a) bestämma,
att lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet
skall i avlöning åtnjuta
manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kro
nor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller hyresersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kro
nor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller hyresersättning till ett belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kro
nor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, var till kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och
i ett å 500 kronor, samt dessutom tills vidare hyres bidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning be stämmes;
kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor;
rektor och lektor, utöver honom eller henne till
kommande ordinarie avlöningsförmåner, ett särskilt arvode av 500 kronor;
ämneslärarinna 3,200 kronor, därav 2,000 kronor
lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett
- å 300 kronor;
biträdande föreståndarinna, utöver avlöning så
som ordinarie ämneslärarinna, fri bostad eller hyres ersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
biträdande ämneslärarinna 2,800 kronor, därav
1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspen ningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr
260.)
26
202
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
manlig vikarierande lektor arvode å 3,300 kronor,
därest han avlagt de examina och prov, som erfordras
för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
eljest 2,900 kronor, för år räknat;
kvinnlig vikarierande lektor arvode å 3,000 kro
nor, därest hon avlagt de examina och prov, som
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat;
vikarierande ämneslärarinna arvode å 2;600 kro
nor, därest hon avlagt de examina och prov, som er
fordras för behörighet till ämneslärarinnebefattning,
eljest 2,400 kronor, för år räknat;
vikarierande biträdande föreståndarinna arvode av
500 kronor, för år räknat;
manlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,640
kronor i l:a, 2,970 kronor i 2:a, 3,300 kronor i 3:e och
3,630 kronor i 4:e avlöningsgraden;
- kvinnlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,310
kronor i l:a, 2,574 kronor i 2:a, 2,838 kronor i 3:e och
3,102 kronor i 4:e avlöningsgraden;
ordinarie lärarinna i gymnastik lön å 1,575 kro
nor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och
2,115 kronor i 4:e avlöningsgraden;
manlig ordinarie lärare i musik lön å 1,680
kronor i l:a, 1,890 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och
2,310 kronor i 4:e avlöningsgraden;
kvinnlig ordinarie lärare i musik lön å 1,470
kronor i l:a, 1,638 kronor *i 2:a, 1,806 kronor i 3:e
och 1,974 kronor i 4:e avlöningsgraden;
ordinarie lärarinna i handarbete lön å 2,040
kronor i l:a, 2,328 kronor i 2:a, 2,616 kronor i 3:e och
2,904 kronor i 4:e avlöningsgraden;
manlig vikarierande lärare i teckning och i musik
90 kronor för veckotimme;
kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i
musik samt vikarierande lärarinna i gymnastik 85 kronor
för veckotimme;
vikarierande lärarinna i handarbete 80 kronor för
veckotimme;
Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 2tiU.
203
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att
för den fastställda lönen tjänstgöra:
lärare i teckning: intill 22 veckotimmar, lärare i musik: intill 14 veckotimmar, lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotim
mar och
lärarinna i handarbete: intill 24 vecko
timmar: att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas
dessa lärare mot en ersättning för veckotimme av
för manlig lärare i teckning och i musik 120
kronor i l:a, 135 kronor i 2:a, 150 krono]- i 3:e och 165 kronor i 4:e avlöningsgraden;
för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt
lärarinna i gymnastik 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor i 3:e och 141 kronor i 4:e avlöningsgra den; samt
för lärarinna i handarbete 85 kronor i l:a, 97
kronor i 2:a, 109 kronor i 3:e och 121 kronor i 4:e avlöningsgraden;
skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning
icke må, utan Kungl. Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller lärarinna:
att pensionsunderlaget skall utgöra
för manlig rektor 5,600 kronor; för kvinnlig rektor 4,600 kronor;
att
högsta pensionsunderlaget skall för manlig
lektor utgöra 4,600 kronor;
att,
om befattningshavare varit tillförordnad rektor
vid högre lärarinneseminariet, sådant skall vid bestäm mandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor;
att
för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget
skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den. omfattning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren
gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit
närmast före tidpunkten för pensionstagandet, likväl
icke lägre belopp än lönen oavkortad; samt
att övningslärare, som befordrats till ordinarie
tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i
intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle
komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser.
b) föreskriva,
att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
sålunda föreslagits för ordinarie befattningshavare vid
högre lärarinneseminariet, skola gälla följande villkor
och bestämmelser, nämligen
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till
annan tjänst, förening av tjänster m. m.:
att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av högre
lärarinneseminariet eller eljest kan varda stadgad, vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och
den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att vid eu möjligen inträdande
förändrad organisation av undervisningsväsendet även
som eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämp
ligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom under
visningsväsendet, dock att befattningshavare, som varder
förflyttad till annan ort skall vara berättigad att av
statsverket erhålla skälig flyttningshjälp till det belopp,
Kungl. Maj:t för varje särskilt .fall bestämmer;
att befattningshavare skall vara skyldig under
kasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda
stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa;
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 2dt).
205
att befattningshavare vidare skall vara skyldig
underkasta sig de bestämmelser, som må bliva före
skrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam
lungsot;
att med rektors- eller ämneslärarbefattning vid
högre lärarinneseminariet icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med befattning vid högre lärarinneseminariet
ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj ds oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej läroverksöver-
styrelsen uppå därom gjord framställning och efter
prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefatt
ning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid seminariet, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt
att befattningshavare ej må åtaga sig undervis
ning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro
anstalter, så framt icke, vad angår lektor, ämneslära-
rinna eller övningslärare, vederbörande rektor efter av
läroverksöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad angår
rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord fram
ställning och efter prövning, att ifrågavarande under
visning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgörin
gen vid seminariet, finner uppdraget kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;
/ fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar skola för samtliga be
fattningshavare, utom rektor, beräknas utgå för läsårets
antal läsveckor, samt att de i rektors avlöning ingå
ende tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter
kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för
ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas;
att tjänstgöringspenningar få -uppbäras endast
för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort, men
206
Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola
utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen;
att, därest annan befattningshavare än övnings-
lärare av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
befattningshavaren äger uppbära hela lönen jämte hyres-
ersättning eller hyresbidrag, där sådant förekommer,
men att, därest befattningshavaren eljest undfår ledig
het, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda ange
lägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i
behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av
annan anledning är lagligen förhindrad att sköta be
fattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under
ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så
mycket av lönen eller hyresersättningen eller hyres
bidraget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;
att övningslärare, som är tjänstledig på grund
av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst,
men att övningslärare, som eljest undfår ledighet, så
som för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning av
stänges från tjänstgöring eller av annan anledning är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förplik
tas att under ledigheten av honom eljest tillkommande
avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppe
hållande erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare
för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan
att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans av
löning, som icke prövas böra användas till befatt
ningens uppehållande, skall under tiden innehållas, så
vida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts be
stämmande, upphörande av eller minskning i extra in-
207
komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskeds
tagande, entledigande eller dödsfall själva lönen även som hyresersättningen eller hyresbidraget utgå till må nadens slut;
i fråga om ålderstillägg:
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning är i staten med given, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åt njutit ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, om sådan förekommer,
efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omför-
mälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern bli vit uppnådd;
att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas
ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande be fattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten än även i förekommande fall den före gående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg;
att därvid befattningshavare, vilken före utgången
av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 ut- nämnes till ordinarie lektor, må tillgodoräknas tid, var-
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
208
under han efter vunnen sådan behörighet omedelbart
före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort
vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller högre
lärarinneseminariet i egenskap av extra eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den be
gränsning, att den, som utnämnes under år 1919, må
tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år
1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år,
den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den,
som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna
extra ordinarie tjänstgöringstid;
att, därest manlig adjunkt vid allmänt läroverk,
som befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet,
intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedelbart tillgodo
räknas ett ålderstillägg som lektor;
att lektor vid högre lärarinneseminariet må till
godoräknas den tid han, efter att i avseende å examina
och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst
vid nämnda läroanstalt, må hava tjänstgjort som or
dinarie lektor vid folkskoleseminarium, teknisk elemen
tarskola, teknisk fackskola, tekniskt gymnasium eller
allmänt läroverk, ävensom den tid han efter vunnen be
hörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava
tjänstgjort såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;
att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och
den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universi
teten ävensom de i kungl. kungörelsen den 23 novem
ber 1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Gö
teborgs högskolor må äga att, efter vunnen befordran
vid högre lärarinneseminariet, för åtnjutande av ålders
tillägg tillgodoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år,
de vid universitetet eller någon av omförmälda hög
skolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning
av den omfattning, som, utan avseende å huruvida do
cent varit innehavare av docentstipendium eller icke,
av Kungl. Maj:t bestämmes;
att ämneslärarinna må tillgodoräknas den tid,
hon efter vunnen behörighet till ämneslärarinnebefatt-
ning vid högre lärarinneseminariet tjänstgjort som or
dinarie ämneslärarinna vid statssamskola- ävensom den
Kungl. Maj:t
»•
nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
209
tid utöver fem år, hon i egenskap av biträdande äm- neslärarinna tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet;
att övningslärare må tillgodoräknas den tid, han
tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre all mänt läroverk ävensom den tid, han efter vunnen kom petens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid real skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet, dock att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet må, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika många undervisningstimmar som vid realskolan, omedelbart tillgodoföras så många ål- derstillägg, att ingen löneminskning honom eller henne vederfares;
att övningslärare må tillgodoräknas den tid han
tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid folkskole- seminarium; men
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen sion är skyldig att från tjänsten avgå, icke må till träda samma förhöjning;
i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensiorisrätt:
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen sion är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraft trädande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.
Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
dels förklara att en var, som med eller efter ingången av år
1919 tillträder befattning vid högre lärarinneseminariet,
Bihang till riksdagens protokoll ld 18. 1 samt. 232 käft. (Nr 260). 27
210
skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor
och bestämmelser; samt
att de förutvarande ordinarie befattningshavare,
vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya staten och därvid fästade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlönings
förmåner;
dels, i händelse av godkännande av ovan före
slagna avlöningsförmåner, höja det ordinarie anslaget
till högre lärarinneseminariet med 40,135 kronor eller
från 76,350 kronor till 116,485 kronor;
dels på extra stat för år 1919 till arvoden åt
timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet
anvisa ett förslagsanslag, högst, 16,800 kronor;
dels ock medgiva, att från och med år 1919 tills
vidare och till dess Kungl. Maj:t annorlunda bestäm
mer ej mindre den hyresersättning, som tillkommer
rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad
ej åtnjutes, må utgå till rektor med 2,400 kronor och
till biträdande föreståndarinna med 1,000 kronor för
år räknat, än även det hyresbidrag, som tillkommer
lektor, må utgå med 800 kronor för år.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
211
Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens folkskoleseminarier.
1. Ämneslärare.
a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i läsämnen.
Till vikarierande manlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärare
vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som äro
stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått prov
årskurs, utgår ett årligt arvode å 2,700 kronor, men i annat fall arvode
å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)
Beträffande dessa arvodesbelopp förordar''nämnden ingen ändring.
Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring
till manlig vikarie med full kompetens å sådan adjunkts-
tjänst vid folkskoleseminarium,som upprättats genom
beslut av 1913 års riksdag........................................ med 600 kronor
» manlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts-
tjänst............................................................................. »
300
»
» annan, icke ordinarie, manlig ämneslärare med full
kompetens ....
»
400
»
»
»
»
»
» ämneslärare utan be
rörda kompetens .
»
300
»
Vidare bar 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918
tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag
må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till extra ordinarie ämnes
lärare efter två års tjänstgöring vid seminariet med 400 kronor och efter
fem års dylik tjänstgöring med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet
i Göteborg till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och
till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor.
Extra och
vikarierande
manlig äm
neslärare.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Tillfällig
löneförbätt
ring.
Hyres
bidrag till
vissa lärare.
212
Löneregle-
ringskom-
mittén.
Manliga tim
lärare.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löneregle-
ringskom-
mittén.
Extra och vi
karierande
kvinnliga äm-
neslärare.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Tillfällig
löneförbätt
ring.
På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande man
liga ämneslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén, att
arvodet för extra och vikarierande manlig ämneslärare vid folkskolesemi
narium må, därest han äger full kompetens till ämneslärartjänst vid
sistnämnda slag av läroanstalter eller till adjunktstjänst vid de allmänna
läroverken, utgå med 3,300 kronor, men i annat fall med 2,900 kronor,
allt för år räknat.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Arvode åt manlig timlärare i läsämnen utgår för närvarande efter
130 kronor för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kun
skapsprov, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt,
samt genomgått provarskurs, och i annat fall efter 110 kronor för vecko
timme. (Beslut av 1913 års riksdag.)
Nämnden föreslår för manlig timlärare i läsämne: 130 kronor,
därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljest 110 kronor, för vecko
timme räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära
må^ efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna
utgå med högre belopp.
Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer
kommittén, att, i likhet med vad som förordats i fråga om manliga tim
lärare vid de allmänna läroverken, beloppen bestämmas till respektive
140 och 120 kronor för veckotimme.
Till vikarierande kvinnlig adjunkt och extra ordinarie ämneslära-
rinna vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som
äro stadgade för behörighet till adjunkt, samt genomgått provårskurs
eller eljest fullgjort villkoren för behörighet till adjunktsbefattning, utgår
ett årligt arvode å 2,500 kronor, men i annat fall arvode å 2,000 kronor.
(Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)
Nämnden förordar endast sa till vida ändring i dessa arvodesbelopp,
att det sistnämnda höjes till 2,100 kronor.
Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring
till kvinnlig vikarie med full kompetens å sådan adjunkts
tjänst vid folkskoleseminarium, som upprättats genom
beslut av 1913 års riksdag,........................................ med 300 kronor
till kvinnlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts-
tjiinst.............................................................................med 200 kronor » annan, icke ordinarie, kvinnlig ämneslärare .... » 200 »
Kuiujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
213
På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande
kvinnliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinne seminariet, tillstyrker kommittén, att arvodet för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium må, därest hon äger full kompetens till ämneslärartjänst vid sistnämnda slag av läroanstalter eller till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, utgå med 3,000 kronor, men i annat fall med 2,600 kronor, allt för år räknat.
Arvode åt kvinnlig timlärare utgår för närvarande efter 120 kronor
för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått provårskurs, och i annat fall efter 100 kronor för veckotimme. (Beslut av 1913 års riksdag.)
Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare i läsämne: 120 kronor, därest
lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljes 100 kronor, för veckotimme räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna Utgå med högre belopp.
Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer
kommittén, att, på sätt ifrågasatts för kvinnliga timlärare vid de allmänna läroverken, beloppen höjas till respektive 130 och 110 kronor för vecko timme.
b) Ordinarie ämneslärare.
För närvarande är samma kompetens stadgad för manliga adjunkter
vid folkskoleseminarier som för adjunkter vid allmänna läroverk.
Vad kvinnliga ämneslärare beträffar, kunna de för närvarande vinna
kompetens till adjunktstjänst även genom avgångsexamen från högre lärarinneseminariet. Enligt kungl. kungörelse den 18 februari 1905 till kommer nämligen behörighet till adjunktstjänst vid kvinnligt seminarium lärarinna, som avlagt fullständig avgångsexamen vid högre lärarinnese minariet i Stockholm och därvid erhållit vitsordet berömlig för under visningsskicklighet och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik samt antingen nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskolesemina-
Löneregleringskom-
mittfn.
Kvinnliga timlärare.
Nuvarande bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löneregle-
ringskom-
nuttén.
Nuvarande bestämmel
ser.
214
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
rium eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens
seminarium.
Enligt kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 utgår
91
9
,manhg
1lön 1 f®m lönegrader å 1) 2,000 kronor,
kr°oor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor,
tjanstgörmgspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och
J’aao 1kronor’ alltså tillhopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och
5,000 kronor; samt
1
7aa
kvuÄ AaCA^nkt 1Ön 1 fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2)
’ ronor, 3) 2 OoO kronor och 4) 2,400 kronor, jämte tjänstgörings-
pennmgar a respektive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa
respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor.
«8S/S.SförbätS^gt..keslut av 19l7 åf* riksda§' ntgår för år 1918 tillfällig löne-
rirtff.
ttrmö till manlig adjunkt i första, andra, tredje eller fjärde löne-
graden samt kvinnlig adjunkt i första, andra eller tredje lönegraden med
700 kronor samt till manlig adjunkt i femte lönegraden och kvinnlig
adjunkt i fjärde lönegraden med 600 kronor.
Hyresbidrag
till vissa
lärare.
... .Yidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918
tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag
ma utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig adjunkt
med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie
manlig adjunkt i forsta lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden
med 57o kronor samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700
kronor.
Lärarlöne-
Nämnden föreslår, £
a^t ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna förvandlas till
lektorat;
att för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må
stadgas samma kompetensvillkor, som äro stadgade för behörighet till
amneslarartjänst vid allmänt läroverk (adjunktskompetens skulle alltså
vara tillfyllestgörande, och samma kompetensvillkor skulle gälla för kvinn
liga som för manliga ämneslärare); samt
att avlöningen bestämmes till
för manlig lektor: 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900
kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor tjänst-
goringspenmngar; och
for kvinnlig lektor: 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900
Kung]. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
215
kronor i 3:e ocli 5,300 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor tjänstgöringspenningar.
Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande
Vid namn-
särskilda yttranden, nämligen
dels av herr Per Elof Lindström, som förordar borttagandet av alla
skilda ytt-
särskilda liera a;
villkor för behörighet till lektorstjänster vid folkskolesemina-
randcn.
dels av herr Anders Holkers, som, jämte det han instämmer i nyss-
berörda yttrande av herr Lindström, anser, att nämnden bort förorda särskilda avlöningsförmåner åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag, ungefär motsvarande de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående kommunala hyresbidragen (i sistnämnda hänseende in stämmer med herr Holkers fröken Anna Sörensen);
dels av herr Olof Olsson, som hemställer, att de manliga seminarie-
lärarna tills vidare avlönas efter samma grunder, som komma att gälla för läroverkens adjunkter, men att varje ledigbliven plats förvandlas till en kvalificerad adjunktur och att lönen för den nye innehavaren be stämmes skola ligga mitt emellan lönen för adjunkten och lektorn vid de allmänna läroverken, samt, i anslutning såväl härtill som till sin upp fattning om principerna vid bestämmande av de kvinnliga lärarnas avlö ningsförmåner, föreslår
för manlig seminarieadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor i
2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig seminarieadjunkt: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i
2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar;
för manlig seminarieadjunkt (med de av folkundervisningskommit-
tén föreslagna kvalifikationerna): 4,500 kronor i l:a, 5,000 kronor i 2:a, 5,500 kronor i 3:e och 6,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar; samt
för kvinnlig seminarieadjunkt (med de av nämnden föreslagna
kvalifikationerna): 3,700 kronor i l:a, 4,100 kronor i 2:a, 4,500 kronor i 3:e och 4,900 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgö ringspenningar ;
dels ock av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin uppfatt
ning om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner, föreslår för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor
216
Kungl. Maj-.ts nåd. 'proposition nr 260.
i 3:e och 5,600 kronor i
4:e
lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgö-
ringspenningar.
Över nämn-
Nämndens förslag att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna
«5Ä?skola förvandlas till lektorat förordas av bland andra flertalet seminarie-
intanden.
kollegier samt av folkskolöverstyrelsen, varemot närmast från de all
männa läroverkens sida dels uttalats anslutning till den av herr Olsson
avgivna reservationen, dels yrkats på likställighet i avlöningshänseende
mellan seminariernas ämneslärare och adjunkterna vid pro vårsläroverken
dels ock betonats, att, därest adjunkturerna vid seminarierna bleve för
vandlade till lektorat, kompetensfordringarna borde höjas till vad för
närvarande vore stadgat för lektorat vid de allmänna läroverken.
Vad angår kompetensfrågan, uttalar folkskolöverstyrelsen, i huvud
saklig anslutning till herr Lindströms reservation och under erinran om
förhållandena vid andra fackutbildningsanstalter, exempelvis de tekniska
elementarskolorna, den uppfattningen, att några bestämda formella kom
petensfordringar i fråga om ämneslärartjänsterna vid seminarierna icke
borde föreskrivas men att i seminariestadgan borde införas en bestäm
melse, varigenom skulle stadgas, att sökande skall ingiva meritförteckning,
»utvisande, huruvida den sökande ådagalagt sin lämplighet för befatt
ningen genom avlagda examina, utgivna arbeten, praktisk verksamhet eller
föregående sysselsättning såsom lärare». Nämndens förslag beträffande
kompetensvillkor för ämneslärarna tillstyrkes däremot av lärarkollegierna
vid flertalet folkskoleseminarier.
Till Kungl.
I en av svenska seminarielärarföreningens styrelse gjord under-
givna1 fram-
dåni£> framställning har beträffande ämneslärarna vid folkskolesemina-
ställmngar.
rierna dels framhållits önskvärdheten av att avlöningsbeloppen sättas så
högt, att seminarierna ej behöva riskera, att eu ämneslärare, som be
sitter eller förvärvar kompetens att söka och innehava lektorstjänst vid
högre allmänt läroverk, skall av enbart ekonomiska skäl nödgas att lämna
sin befattning vid seminarium och övergå till allmänt läroverk, dels och
i avseende å kompetensfrågan uttalats anslutning till den uppfattning,
som gjorts gällande såväl i herr Lindströms reservation som i folkskol
överstyrelsens nyssberörda utlåtande. I sitt över denna framställning
avgivna utlåtande den 13 juli 1917 tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att
berörda önskemål måtte bliva beaktade.
Vidare har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917
framlagt vissa förslag rörande anslag till folkundervisningen in. m. för
budgetaret 1919. Vad angar folkskoleseminarierna, har överstyrelsen i
nämnda skrivelse i fråga om avlöningsbeloppen för ämneslärarna förklarat
Kuiigl. MiljUs håll. proposition nr 260.
217
sig vidhålla sitt vid föregående tillfällen gjorda yrkande, att bemälda
lärare skola i avlöningshänseende likställas med lektorer vid de allmänna
läroverken, även under förutsättning att läroverkslektorernas avlöning skulle
komma att bestämmas enligt gynnsammare grunder än tidigare varit
föreslaget.
För den av nämnden hävdade uppfattningen att ämneslärartjän- torn
sterna vid folkskoleseminarierna böra förvandlas till lektorat och i avlö-
nnttén.
ningshänseende likställas med lektorat vid de allmänna läroverken hava skäl
anförts, vilka verkat övertygande på löneregleringskommittén. Folkskole-
seminariernas karaktär av fackliga utbildningsanstalter, den pa grund därav
mer ansvarsfulla och ansträngande tjänstgöringen, önskvärdheten att ge
nom den i alla avseenden bästa undervisning på den korta tiden av fyra
år bibringa det erforderliga kunskapsmaterialet och dymedelst undvika en
eventuell förlängning av utbildningstiden med ett femte år, den krävande
ledningen av elevernas fria studier äro, bland andra, omständigheter, som
tala till förmån för nämndens förslag.
Slutligen och framför allt ville kommittén erinra, hurusom genom de
av 1913 års riksdag beviljade anslagsförhöjningar för förstärkande av semi
nariernas lärarkrafter och förbättring av deras utrustning, vilka förhöj
ningar erfordrades för tillämpning av ny undervisningsplan vid dessa läro
anstalter, åtgärder vidtagits för tillgodoseende av de i dessa avseenden nöd
vändiga förutsättningarna för en förbättrad seminarieundervisning, men att
en icke mindre viktig förutsättning vore den lönereglering för seminarie-
lärarna, som i Kungl. Maj:ts framställning till sistnämnda års riksdag
angående anslag till folkskoleseminarierna av dåvarande departements
chefen betecknades såsom ett oeftergivligt villkor för en verklig reform
av seminarieundervisningen.
Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag an
gående förvandling av ämneslärartjänsterna vid seminarierna till lektorat.
Avlöningen skulle alltså bliva för manlig lektor 5,800 kronor, därav
3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor. För
kvinnlig lektor torde avlöningen böra, i likhet med vad kommittén före
slagit för kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet, bestämmas till
4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspen
ningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 400 kronor. Högsta pensionsunderlaget för manlig lektor skulle begrän
sas till 4,600 kronor.
Nämndens ovanberörda förslag angående förvandling av ämnés-
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (År 260.)
28
218
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
lärartjänsterna vid folkskoleseminarierna till lektorat med därmed föl
jande avlöningsförmåner anser kommittén dock även böra skärskådas mot
bakgrunden av de kompetensvillkor, vilka kunna synas skäliga att upp
ställa för dessa befattningar.
Då kommittén ansett sig böra förorda, att ämneslärarna vid folk
skoleseminarierna i avlöningshänseende jämnställas med lektorerna vid de
allmänna läroverken, skulle konsekvensen kunna synas fordra, att samma
kompetensvillkor uppställdes för båda slagen av befattningar. Mot denna
uppfattning har emellertid starkt motstånd rests från ett flertal håll, och
olika uppfattningar hava ock inom nämnden gjorts gällande i denna
fråga.
Nämndens majoritet har föreslagit — för såväl manlig som kvinnlig
ämneslärare — samma kompetensvillkor, som äro fastställda för ämnes-
lärartjänster vid de allmänna läroverken. Herr Lindström har i sin re
servation uttalat sig för borttagandet av alla kompetensvillkor, medan
herr Olsson i sin reservation förordat det av folkundervisningskommittén
på sin tid framlagda förslaget om en i såväl teoretiskt som praktiskt
avseende förstärkt adjunktskompetens.
Att borttaga alla kompetensvillkor, på sätt herr Lindström föresla
git, finner kommittén vara eu anordning, som skulle kunna medföra
åtskilliga vådor. Denna kommitténs uppfattning synes befogad, särskilt om
den nämnda anordningen omedelbart, utan att man ägde någon erfarenhet
på området, sattes i verkställighet, och torde äga giltighet, ehuruväl vissa
garantier för erhållande av ett gott lärarmaterial kunna anses ligga dels
i konkurrensen om avlöningen, därest denna bliver fastställd såsom kom
mittén föreslagit, dels ock i själva tillsätta!ngsproceduren.
Enligt kommitténs mening skulle nyssberörda garantier ej uppväga
de risker, som skulle kunna vara förenade med ett upphävande i ett slag
av alla formella kompetenskrav. Följden skulle måhända kunna bliva
den, att de fördelar för folkskoleseminarierna icke skulle vinnas, som
med den ifrågakomna omorganisationen åsyftats; vill man på allt sätt
främja seminariernas utveckling, borde man sålunda ej i avseende å kom-
petensvillkoren tillgripa en sådan anordning, som i herr Lindströms reserva
tion ifrågasatts.
Emellertid anser kommittén det icke kunna förnekas, att ett alltför
strängt vidhållande av kravet på full lektorskompetens i enlighet med vad
för de högre allmänna läroverken gäller även skulle kunna innebära vissa
olägenheter. Man bör nämligen taga i betraktande, att förhållandena i
förevarande avseende vid seminarierna och de högre allmänna läroverken
icke äro fullt analoga. Medan vid de senare läroanstalterna själva
219
kunskapsmeddelandet träder i förgrunden och detta givetvis ställer krav
på vissa högre teoretiska insikter hos vederbörande lärare, är det vid
undervisningen i seminarierna andra faktorer (framför allt ledningen av
den praktiska lärarutbildningen), som jämte sjiilva kunskapsgivandet ligga
i främsta planet och av lärarna därstädes fordra helt andra kvalifika
tioner än dem, som ådagaläggas genom vissa examina och prov. Möjlig
het bör enligt kommitténs mening därför hållas öppen att till lektors-
tjänster vid folkskoleseminarium kunna erhålla därför särskilt lämpade
personer, även om dessa ej alltid uppfylla de formella villkor, som stäl
las på lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken.
Kommittén har följaktligen ansett sig böra föreslå följande kom
petensvillkor:
För behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras att
hava uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid
högre allmänt läroverk eller att hava, med hänsyn till genom vetenskap
liga insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådagalagd
lämplighet för ämneslärartjänst vid lärarbildningsanstalt, av Kungl. Maj:t
efter folkskolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektors
tjänst vid folkskoleseminarium; med rätt dock för folkskolöverstyrelsen
att, då utsikt finnes att till ledig lektorstjänst förvärva lärare av synner
lig skicklighet och lämplighet, föreslå hos Kungl. Maj:t till tjänstens er
hållande även den, som icke uppfyllt nu angivna villkor för anställning
såsom lektor.
Kommittén berör vidare ett spörsmål, som avser förhållandena be
träffande övergång för ämneslärarna vid seminarierna från nu gällande
stat till den, som enligt kommitténs förslag skulle bliva tillämplig.
På sätt av det ovanstående framgår, har kommittén föreslagit
andra kompetensvillkor för lektorerna vid seminarierna än vad för när
varande gäller för ämneslärarna vid dessa läroanstalter. Givet är, att
de nuvarande ämneslärare, vilka fylla de av kommittén föreslagna kom
petensvillkoren, böra befordras till lektorer; däremot anser kommittén en
sådan förmån ej kunna medgivas dem av de nuvarande ämneslärarna,
vilka ej fylla sagda villkor.
Det syntes kommittén därför bliva nödigt överflytta dessa sist
nämnda å övergångsstat, i den mån de ej må anses böra uppföras å
indragningsstat.
Då för närvarande adjunkter vid seminarierna och vid de all
männa läroverken äro i avlöningshänseende likställda, böra de a över
gångsstat överflyttade seminarieadjunkterna komma i åtnjutande av ena-
Kung!. May.ts nåd. propositiori*nr 260.
220
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löner egle-
ringskom-
mittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
hända förmåner, som kommittén i det föregående förordat för manliga
resp. kvinnliga adjunkter vid de allmänna läroverken.
Därest sådan vid folkskoleseminarium anställd adjunkt å över
gångsstat sedermera inom viss angiven, ej alltför knappt tillmätt tid kommer
att förvärva behörighet för lektorstjänst vid seminarium, borde han äga
rätt att utan tävlan befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst.
Det för varje seminarium erforderliga antalet lektorstjänster borde
emellertid redan från början uppföras å vederbörande seminariums stat-
Härvid borde föreskrivas, att, därest nuvarande ämneslärare varda upp
förda å övergångsstat, ett motsvarande antal lektorstjänster hållas vakanta
under övergångstiden.
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.
Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar beräknas
utgå för manliga och kvinnliga adjunkter efter läsårets antal läsveckor.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)
Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för lektorer skola utgå
efter kalenderår.
På sätt kommittén i det föregående beträffande enahanda fråga, i
vad den avser de allmänna läroverken, anfört, anser sig kommittén icke
kunna förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit.
d) lönetur.l
I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27
augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken
och högre lärarinneseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid
övergång till folkskoleseminarium, för tillgodonjutande av avlöning i högre
lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie lärare
enligt enahanda grunder, som angående ämneslärare vid folkskolesemina
rium blivit stadgade.
Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,
därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellan-
skola utnämnes till ordinarie adjunkt vid folkskoleseminarium, han må
för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de
tjänstår utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid
Kungl
•
Maj:ts nåd, proposition nr 260.
221
kommunal mellanskof; dock att honom icke må tillgodoföra^ mer än tio
dylika lönetursår.
Nämnden föreslår,
Lttrarlöne-
att lektor må efter befordran från adjunktstjänst vid allmänt läro- >m»‘n<len
verk uppbära den avlöning, som närmast överstiger den avlöning, han
vid befordringstillfället åtnjutit som adjunkt eller skulle hava åtnjutit,
därest han vid befordran till lektorstjänsten avlönats eldigt den för läro
verksadjunkter fastställda nya lönestaten, samt att han, om han vid be
fordringstillfället befann sig i tredje eller högre lönegrad som adjunkt,
må för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i
denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;
att enahanda grunder må gälla beträffande seminarieadjunkt, som
ingår på den nya lönestaten;
att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstj änst vid folk-
skoleseminarium må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk
elementai'skola; samt
att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstj änst vid
folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden
skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under
vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att
vid beräkning av lönetursår de år, under’ vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid folkskole
seminarium, skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka
läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela
lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet läs
veckor vid folkskoleseminarium; och att lärare må för ifrågavarande än
damål tillgodoräkna sig intill 10 sådana lönetursår.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig
Vid namn-
fröken Anna Sörensen anse, att nämnden bort föreslå, att seminarielektor
fogat sär-
må för uppflyttning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig de tjänst-
skilt yttran-
år, som han vid tiden för den nya avlöningsstatens trädande i kraft ägt
att tillgodoräkna sig såsom adjunkt vid folkskoleseminarium.
222
Över
nämndens
förslag
avgivna
yttranden.
Till Kungl.
Maj:t in
givna fram
ställningar.
Löneregle-
ringskom-
mittén.
I de utlåtanden, som avgivits över nämndens betänkande, hava de
flesta myndigheter, som berört frågan om lönetursberäkning, förordat
fröken Sörensens reservation. Folkskolöverstyrelsen, som uttalar sympa
tier för det i denna reservation framlagda förslag, föreslår alternativt,
att seminarieadjunkt, som vid övergång till den nya lönestaten befinner
sig i andra eller högre lönegrad som adjunkt, måtte äga uppbära avlö
ning som lektor i närmast lägre lönegrad, ävensom att han måtte för
uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den
tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna
befattning senast uppflyttades till högre lönegrad.
Pa sätt i det föregående omförmälts, har Sveriges extralärarföre-
.nings styrelse gjort framställning att lärare vid allmänt läroverk eller
f olkskoleseminarium må erhålla rätt att efter vunnen befordran till ordi
narie befattning inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med full tjänstgöring varit för
ordnad vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt,
då han förvärvat full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik
tjänstgöring före den 1 januari 1913.
De allmänna villkor i fråga om rätt att komma i åtnjutande av
ålderstillägg, vilka kommittén förordat i fråga om de allmänna lärover
kens lärare, borde även för seminariernas vidkommande tillämpas.
I likhet med vad kommittén förordat i fråga om adjunkt vid de all
männa läroverken, vilken befordras till lektor vid samma läroanstalter,
anser kommittén böra stadgas, att adjunkt vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium, vilken befordras till lektor vid folkskoleseminarium,
må,, därest han i sin egenskap av adjunkt intjänat tre ålderstillägg, för
åtnjutande av ett första ålderstillägg såsom lektor tillgodoräknas fem år
av sin adjunktstjänstgöring.
Vad angår de nuvarande seminarieadjunkter, vilka enligt kommitténs
förslag skulle uppföras å övergångsstat med de för läroverksadjunkter
föreslagna avlöningsförmåner, borde föreskrivas, att dem må för åtnjutande
av ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya statens (övergångs
statens) trädande i kraft förflutit från vederbörandes tillträde till inne
havande befattning eller motsvarande tjänst å den gamla staten.
Betiäffande den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för
ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till folk
skoleseminarium hänvisar kommittén till vad kommittén i samma avse
ende anfört för-de allmänna läroverkens vidkommande. Bestämmelsen
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
bör under alla förhållanden endast avse adjunkt, som skulle komma
att uppföras å övergångsstat.
Nämndens förslag, att lektor må för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräknas den tid han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folk-
skoleseminarium tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk elementar
skola, finner sig kommittén böra förorda. Enahanda bestämmelser borde,
i likhet med vad för närvarande gäller, föreskrivas i avseende å tjänst
göring vid högre lärarinneseminariet ävensom i förekommande fall be
träffande tjänstgöring vid sjökrigsskolan. Däremot anser sig kommittén
icke böra förorda nämndens förslag i förevarande avseende, i vad det
berör föregående tjänstgöring vid folkhögskola, varvid kommittén åberopar
vad kommittén i samma fråga anfört under de allmänna läroverken.
Ovanberörda av Sveriges extralärarförening gjorda framställning
har kommittén icke ansett sig kunna förorda för de allmänna läroverkens
vidkommande. Lika litet anser sig kommittén kunna tillstyrka densamma,
i vad den avser folkskoleseminarierna.
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
223
2. Rektorer.
Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar för rektor lön i
tre lönegrader å 1) 3,400 kronor, 2) 3,700 kronor och 3) 4,000 kronor,
jämte tjänstgöringspenningar å i'espektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor,
alltså tillhopa respektive 5,000, 5,500 och 6,000 kronor, varförutom rektor
skall åtnjuta fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl. Maj:t
bestämmes.
För närvarande utgår hyresersättning i stället för bostad in natura
till rektorerna vid åtskilliga seminarier, vid vilka rektorsbostaden tagits i
bruk för undervisningen. Till bestridande av hyresbidrag till rektorerna
vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå har
riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett belopp av 6,200 kronor;
av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för en var av rektorerna
vid seminarierna i Linköping och Kalmar, 1,000 kronor för rektor vid
seminariet i Skara samt 1,400 kronor för en var av rektorerna vid semi
narierna i Karlstad och Umeå.
Till adjunkt, vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla rektors
befattning, utgår arvode å 500 kronor, med bibehållande av lön och
tjänstgöringspenningar å egen tjänst. (Kungl. kungörelsen den 27 au
gusti 1904.)
Nuvarande
bestäm
melser.
224
Tillfällig
löneförbätt
ring.
Lärarlöne-
nämnden.
Vidare är beträffande rektor stadgat, att uppflyttning från lägre
till närmast högre avlöningsgrad skall äga rum efter förloppet av
fem år.
Beträffande pensionsrätt stadgar kungl. kungörelsen den 9 juni
1905, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium, vilken fullgjort
de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium för pensions erhållande
stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara
berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad.
För närvarande utgör pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad
rektor hela lönen med tillägg av 500 kronor. (Kung!, skrivelse till stats
kontoret den 13 juni 1913.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring till manlig rektor i första eller andra lönegraden med 600
kronor, till manlig rektor i tredje lönegraden med 500 kronor samt till
kvinnlig rektor med 600 kronor.
Nämnden föreslår,
att avlöningen bestämmes till
för manlig rektor: 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a löne
graden, därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig rektor: 5,300 kronor i l:a och 5,800 kronor i 2:a löne
graden, därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar;
att till manlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersätt-
ning skall utgå med följande belopp: till rektorerna vid seminarierna i
Uppsala, Lund och Karlstad Vardera 1,400 kronor, till rektorerna vid
seminarierna i Linköping, Umeå och Kalmar vardera 1,200 kronor och till
rektor vid seminariet i Skara 1,000 kronor, allt för år;
att till kvinnlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyreser-
sättning skall utgå med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den
för manlig rektor vid seminariet fastställda hyresersättningen;
att arvode till vikarierande rektor må utgå med belopp, som Kungl.
Maj:t bestämmer;
att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem års
tjänstgöring som rektor;
att pensionsunderlaget skall utgöra lönen med tillägg av ett belopp
å 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor;
samt
att, om^ befattningshavare varit tillförordnad rektor vid folkskole
seminarium, sadant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad
rektor.
I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår
fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om statsanställda
kvinnliga lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig rektor 5,600 kronor i
l:a och 6,100 kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor i tjänstgö-
ringspenningar.
I ovanberörda framställning från styrelsen för svenska seminarie-
lärarföreningen uttalar nämnda styrelse, under åberopande av anförda
skäl, bland annat önskvärdheten av att arvodena för skrivbiträdena åt
rektorerna måtte bliva upptagna såsom särskilda poster å seminariernas
stater och i samband därmed fixeras till skäliga belopp. Framställningen
har förordats av folkskolöverstyrelsen.
Vidare hava samtliga seminarierektorer gjort framställning, att med
den förmån av fri bostad eller hyresersättning, som enligt nu gällande
lönestat tillkommer seminarierektor, måtte komma att helt eller delvis
förenas förmånen av fritt bränsle eller motsvarande ersättning.
I sistnämnda framställning erinras, bland annat, hurusom uppvärm-
ningskostnaderna för rektorsbostäderna, även under en tid med normala
bränslepris, i de flesta fall varit högst avsevärda. Skillnaden i avlö-
ningshänseende mellan de rektorer, som hade bostadsförmån in natura,
och dem, som åtnjöte hyresersättning, bleve i verkligheten högst betyd
lig, och även vad boställshavarna beträffade förefunnes på grund av de
olika bränsleutgifterna å olika orter vissa skillnader i de verkliga löne
förmånerna. Enda medlet att avlägsna de svårigheter och ojämnheter,
som här vore i fråga, syntes vara, att med förmånen av fri bostad också
förenades fritt bränsle för bostädernas uppvärmning. Om denna förmån
bereddes de seminarierektorer, som innehade tjänstebostad, borde givetvis
vid bestämmande av hyresersättning för övriga rektorer hänsyn tagas till
att ersättningen bleve tillräckligt stor jämväl för bestridande av kostna
derna för bränsle till bostads uppvärmning.
Därest det emellertid ej skulle anses möjligt att helt tillmötesgå
kravet på fritt bränsle eller ersättning därför, syntes det ej kunna anses
orimligt, att för utjämning av de uppenbara ogynnsamma ekonomiska
förhållanden, som åtnjutande av fri bostad utan fritt bränsle för den
sammas uppvärmning kunde medföra, i lönestaten bestämdes, att de rek
torer, som innehade tjänstebostad, erhölle bränsle för dess uppvärmning
mot det att visst skäligt belopp avdroges från deras avlöning. Detta be
lopp ansåges böra sättas till högst 300 kronor för år.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
225
Vid nämn
dens förslag
fogat sär
skilt ytt
rande.
Till Kungl.
Maj. t in
givna fram
ställningar.
29
226
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
I sitt över senast berörda framställning den 30 juni 1917 avgivna
utlåtande tillstyrker folkskolöverstyrelsen bifall till densamma.
Löneregle-
I anslutning till vad kommittén föreslagit för rektorer vid de högre
rimittén.l~ allmänna läroverken, synas avlöningsförmånerna för manlig rektor vid
folkskoleseminarium böra bestämmas till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad eller mot
svarande ersättning.
Vad angår kvinnlig rektor, synas avlöningsförmånerna böra bestäm
mas till samma belopp, som kommittén förordat i fråga om kvinnlig rek
tor vid högre lärarinneseminariet eller alltså 6,200 kronor, därav 4,200
kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad
eller ersättning till belopp, utgörande ungefär
2/3
av vad till manlig
rektor skolat i samma avseende utgå.
Själva beloppet av den hyresersättning, som bör utgå till rektorer,
vilka ej åtnjuta bostad in natura, säger sig kommittén ej vara i tillfälle
att bedöma. Medel för ändamålet böra uppenbarligen finnas å extra stat
anslagna, så länge ej fri bostad kan tillförsäkras vederbörande rektorer.
Vad angår det i ovanberörda framställning från seminarierektorerna
framhållna önskemålet angående erhållande av fritt bränsle eller motsva
rande ersättning, anser kommittén dénna fråga, innan den bringas till
slutligt avgörande, tarva en närmare utredning, och kommittén finner sig
fördenskull ej kunna under förhandenvarande förhållanden biträda vad i
framställningen föreslagits.
Beträffande vidare pensionsförhållandena anser kommittén enahanda
bestämmelser böra gälla beträffande seminarierektor, som kommittén i det
föregående förordat i fråga om manlig rektor vid högre allmänt läroverk
resp. kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet. Pensionsunderlaget
för manlig rektor vid folkskoleseminarium skulle alltså bliva 5,600 kro
nor och för kvinnlig rektor 4,600 kronor, varjämte, såsom nämnden ock
föreslagit, torde böra föreskrivas, att, om befattningshavare varit tillför
ordnad rektor vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestämmandet av
pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han
varit befullmäktigad rektor.
Ankommande väckt fråga om semesterrätt för rektor och därav
föranledda vikariatsbestämmelser hänvisar kommittén till vad i detta av
seende beträffande de allmänna läroverken anförts.
I fråga slutligen om omförmälda framställning från svenska semi-
narielärarföreningen angående särskilda arvoden åt skrivbiträden för rek
torerna, hänvisas till vad kommittén i denna sak anfört rörande skriv-
227
biträden vid de allmänna läroverken och hemställer kommittén, att den
utredning, som kommittén beträffande de sistnämnda förordat, jämväl
måtte omfatta skrivbiträdesinstitutionen vid folkskoleseminarierna.
Kungl. Majsta nåd. proposition nr 260.
3. Övningslärare.
a) Anställning och kompetens.
Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 skola
Nuvarande
vid varje seminarium vara anställda lärare i teckning, musik, trädgårds-
meiser.
skötsel, gymnastik med lek och idrott samt för manliga elever manlig
slöjd och för kvinnliga husligt arbete, innefattande kvinnlig slöjd och
hushållsgöromål. Seminariernas övningslärare tillsättas enligt samma
stadga medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen.
Enligt § 148 i omförmälda stadga fordras för att kunna förordnas
såsom lärare i övningsämnen vid seminarium följande fackutbildning:
a) för lärarbefattning i teckning: att hava nöjaktigt genomgått den
vid tekniska skolan i Stockholm anordnade högre undervisningskursen för
teckningslärare;
b) för lärarbefattning i musik och sång: att från musikkonserva-
torium förete goda vitsord i harmonilära, sång, piano- och orgelspelning;
c) för lärarbefattning i gymnastik: att hava genomgått fullständig
gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit
betyg;
d) för lärarbefattning i trädgårdsskötsel: att förete betyg om god
kunskap och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer;
e) för lärarbefattning i slöjd: att förete betyg om god färdighet och
undervisningsskicklighet i de slöjdarter, vari vid seminariet meddelas
undervisning.
Nämnden föreslår, att lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik
med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål samt
trädgårdsskötsel skola med följande undantag tillsättas medelst fullmakt
av
folkskolöverstyrelsen.
För de lärare i trädgårdsskötsel, vilkas avlöning skulle utgå i form
av arvode (nämligen vid seminarierna i Stockholm och Umeå), samt för
lärare i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor, vilka enligt
nämndens förslag likaledes skulle åtnjuta arvode, förordar nämnden
^anställning medelst förordnande.
228
I avseende å kompetensvillkor meddelar nämnden, utan att själv
fatta ståndpunkt därtill, ett av folkskolöverstyrelsen på nämndens be
gäran avgivet utlåtande angående behörighet till övningslärarbefattning,
däri överstyrelsen anser följande fordringar böra uppställas
dels i allmänhet:
att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt
sig äga en allmänbildning, motsvarande i huvudsak i realskolan medde
lade kunskaper; samt
att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort
som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;
dels ock särskilt:
a) beträffande lärarbefattning i teckning:
att hava nöjaktigt genomgått den vid tekniska skolan i Stockholm
anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;
b) beträffande lärarbefattning i musik:
att vid kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen
och organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande av
seende även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i
fiolspelning; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;
c) beträffande lärarbefattning i gymnastik med lek och idrott:
att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska central
institutet ;
d) beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:
att hava avlagt avgångsexamen vid statens trädgårdsskola å Alnarp
eller vid annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd trädgårdsskola
ävensom hava förvärvat kännedom om skolträdgårdsskötsel samt erforder
lig un dervisningsskicklighet;
e) beträffande lärarbefattning i manlig slöjd, husligt arbete eller i
någondera av de i sistnämnda ämne ingående ämnesgrenarna kvinnlig
slöjd och hushållsgöromål:
att hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd ut
bildningskurs i vederbörande ämne.
över nämn-
Nämndens förslag, att övningslärare vid seminarierna i regel skola
avgivna ut-
a^®fällas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen har icke givit anled-
lätanden.
ning till erinran från någon av de hörda myndigheterna.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
229
Däremot har förslaget att från denna allmänna regel undantaga
läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm samt lärarinnorna
i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas övningsskolor mötts av
gensagor från åtskilliga håll.
För lärare i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm föreslås
ordinarie anställning av, bland andra, folkskolöverstyrelsen.
Beträffande lärarinnebefattningarna i kvinnlig slöjd vid de manliga
seminariernas övningsskolor föreslår folkskolöverstyrelsen, att dessa måtte,
där förhållandena sådant föranleda, ordnas som ordinarie tjänster. Då
det emellertid möjligen i något fall kunde befinnas lämpligare att tills
vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen fort
farande utgå i form av arvode, syntes det överstyrelsen böra överlämnas
åt Kungl. Maj:t att avgöra, huru varje särskild tjänst skulle ordnas.
I fråga om kompetensvillkor förordar folkskolöverstyrelsen, att de
av nämnden angivna villkoren måtte i sammanhang med genomförandet
av ny lönereglering vinna stadfästelse.
I ovanberörda, av svenska seminarielärarföreningens styrelse hos
Tijj- Kungl.
Kungl. Maj:t gjorda framställning yrkas på ordinarie anställning för se- kommen
minariernas övningslärare.
framställ-
ning.
Kommittén biträder nämndens förslag i fråga om anställning medelst
Löneregle-
fullmakt för lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott,
manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.
Yad angår lärare i trädgårdsskötsel, anser kommittén, med hänsyn
till det betydelsefulla ämne, dessa lärare företräda, det vara av vikt, att
jämväl dessa erhålla samma fasta anställning som övriga övningslärare.
Dock borde beträffande läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Umeå
en sådan -anordning tills vidare anstå.
Vidkommande lärarinnor i kvinnlig slöjd vid de manliga semina
riernas övningsskolor ansluter sig kommittén till folkskolöverstyrelsens
förslag, med erinran emellertid att i de fall, då det befinnes lämpligt att
tills vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen
utgå i form av arvode, motsvarande den å stat för ordinarie befattnings
havare upptagna begynnelseavlöning, behörigt avdrag bör göras motsva
rande ordinarie befattningshavares pensionsavgift, på vanligt sätt av
rundad.
De av nämnden angivna kompetensvillkoren hava icke givit kom
mittén anledning till erinran.
230
Kungl. Majrts nåd. proposition nr 260.
b) Avlöningsbelopp.
Nuvarande
Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 utgår
es anune -
för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arvode i tre av-
löningsgrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor och 3) 1,800 kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i teckning arvode i tre avlönings-
grader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,400 kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arvode i tre avlönings-
grader a 1) 900 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,300 kronor;
för lärare i manlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1 100
kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,300 kronor; samt
för lärare i kvinnlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,000
kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,200 kronor.
För det fastställda årliga arvodet skall tjänstgöringsskyldighet åligga
lärare i musik och sång sexton timmar, lärare i teckning tolv timmar,
lärare i gymnastik elva till tretton timmar samt lärare i slöjd sexton till
aderton timmar i veckan, men ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas
dessa lärare mot en ersättning, beräknad för helt läsår, för varje vecko-
timme av 100 kronor till lärare i musik och sång, i teckning eller i
gymnastik, 75 kronor till lärare i manlig slöjd och 70 kronor till lärare
i...kvinnli" slöj.d> dook under iakttagande därav, att ersättning för extra
tjänstgöring ej ma utgå till annan än den, som fullgör samma tjänst
göring, och ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt fall för ett
större antal veckotimmar än fyra för en och samma lärare.
Därest undervisningen i något av ovan nämnda övningsämnen är
fördelad på två personer, må ersättning för undervisningen enligt Kungl.
Maj.ts bestämmande utgå med högst det belopp, som i första avlönings-
graden är fastställt.
«
För vikarierande manlig eller kvinnlig övningslärare utgår arvode
till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av befattningen.
Angående arvode till lärarinna i hushållsgöromål samt till lärarinna
i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor finnes för närva
rande intet direkt stadgat, men beräknas ifrågavarande arvode efter 70
kronor för veckotimme.
o 1 kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att för upp
rätthållande av undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering må utgå
ett arvode av 1,200 kronor, dock att, därest undervisningen ej meddelas
i full utsträckning eller är fördelad på två personer, ersättningen må
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå enligt de före kungörelsens ut
färdande gällande grunder.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
231
Efter framställning av Kungl. Maj:t har 1913 års riksdag höjt detta
arvode till 1,700 kronor för lärarna i trädgårdsskötsel vid 12 seminarier.
Vid två seminarier, Stockholms och Umeå, vid vilka full tjänst
göring ej kunnat beredas lärarna, utgår arvode med lägre belopp än senast
nämnda, nämligen vid seminariet i Stockholm med 1,200 kronor och vid
seminariet i Umeå med 800 kronor.
För undervisning i trädgårdsskötsel vid Göteborgs seminarium är
anslag beviljat med 2,000 kronor för år.
För extra tjänstgöring vid seminarier med parallellklasser utgår
arvode, beräknat efter 200 kronor för klass och läsår.
Rörande tjänstgöringsskyldighet för läraren i trädgårdsskötsel är i
den nya seminariestadgan, § 95, föreskrivet, att han är pliktig att utan
särskilt tilläggsarvode undervisa i medeltal under läsåret elva veckotim
mar, med skyldighet att under den tid av året, som lämpar sig för hand
ledning i trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill trettiosex veckotim
mar, att han är skyldig att utöver denna tjänstgöring, mot fastställt till-
läggsarvode, åtaga sig utsträckt tjänstgöring, samt att utom den honom
tillkommande undervisningsskyldigheten det åligger honom att ägna semi-
narieträdgården nödig skötsel och vård, dock att han på tid, som av
rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor om året.
Enligt § 95 mom. 2 av nämnda seminariestadga är lärare i övnings-
ämne skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt tjänst
göring, dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet icke utan hans
eget begivande må, med det i mom. 1 av samma paragraf angivna un
dantaget för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga trettio veckotimmar.
Genom beslut av 1917 ars riksdag utgår for ar 1918 tillfällig lone-
Tillfällig
o o
o
löneföibdtt-
forbattrmg
ting.
till gymnastiklärare...............................................................med 600 kronor
>
tecknings- eller musiklärare.......................................... » 500
»
» lärare i manlig slöjd, i hushållsgöromål eller i träd
gårdsskötsel ........................................................... » 400 »
» lärare i kvinnlig slöjd vid kvinnligt folkskolesemi-
narium . ........................................................................ » 400
»
* lärare i kvinnlig slöjd vid manligt folkskolesemina-
riums övningsskola.................................................... » 200
»
»
vikarierande gymnastiklärare . . . .......................... » 400
»
». vikarierande lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt
folkskoleseminariums övningsskola . ......................... » 200
»
» annan vikarierande övningslärare. .........
»
300
»
232
Hyresbidrag
Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 tills
lärare" vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag
må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till lärare i teckning med
400 kronor samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till dylik lärare med
300 kronor.
Lärarlöne-
Nämnden föreslår,
nämnden.
att avlöningen bestämmes till
för vikarierande eller extra ordinarie manlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 80 kronor för veckotimme;
för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 75 kronor för veckotimme;
för vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig slöjd: 75 kro
nor för veckotimme;
för vikarierande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och
i hushållsgöromål: 70 kronor för veckotimme;
för manlig lärare i teckning: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,630 kro
nor i 2:a, 1,820 kronor i 3:e och 2,020 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i teckning: lön å 1,240 kronor i l:a, 1,400 kro
nor i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,710 kronor i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i musik: lön å 2,970 kronor i l:a, 3,380 kronor
i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,190 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i musik: lön å 2,570 kronor i l:a, 2,890 kronor
i 2:a, 3,220 kronor i 3:e och 3,540 kronor i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,860
kronor i l:a, 3,250 kronor i 2:a, 3,640 kronor i 3:e och 4,030 kronor i
4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,470
kronor i l:a, 2,790 kronor i 2:a, 3,100 kronor i 3:e och 3,410 kronor i
4:e lönegraden;
för lärare i manlig slöjd: lön å 2,520 kronor i l:a, 2,940 kronor i
2:a, 3,360 kronor i 3:e och 3,780 kronor i 4:e lönegraden;
för lärarinna i kvinnlig slöjd: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kro
nor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;
för lärarinna i hushållsgöromål: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920
kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning: lön
å 1,980 kronor i l:a, 2,310 kronor i 2:a, 2,640 kronor i 3:e och 2,970
kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning:
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.
Kungl. M<ij:ts nåd. proposition nr 2tiU.
233
lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450
kronor i 4:e lönegraden;
för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Stoekho^n
arvode å 1,400 kronor och vid folkskoleseminariet i Umeå arvode å 1,000
kronor, allt för år räknat;
att, om undervisningen i trädgårdsskötsel och handhavandet av
trädgårdens skötsel och vård äro fördelade på två personer, arvode till
en var av dessa må utgå med så stor del av avlöningen för lärare i första
lönegraden, som motsvarar hans del av tjänstgöringen;
att arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel bestämmes av
folkskolöverstyrelsen i varje särskilt fall;
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:
lärare i teckning 13 veckotimmar,
lärare i musik 27 veckotimmar,
lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,
'lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,
lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar och
lärare i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret 11 veckotimmar
och under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårds
arbete i det fria, intill 36 veckotimmar; med skyldighet för sådan lärare
att ägna seminarieträdgården nödig skötsel och vård, dock att han på tid,
som av rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor
om året;
att lärare i övningsämne skall vara skyldig att mot fastställt till-
läggsarvode åtaga sig utsträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda
, undervisningsskyldighet icke utan hans eget begivande må, med det i
föregående punkt angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, över
stiga trettio veckotimmar;
att lärare i övningsämne må för varje veckotimmes undervisning
utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningsskyldigheten
åtnjuta ersättning:
manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155
kronor i 4:e lönegraden;
kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131
kronor i 4:e lönegraden;
lärare i manlig slöjd och manlig lärare i trädgårdsskötsel med 90
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 håft.
(
Nr 260.)
30
234
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
kronor i l:a, 105 kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e
lönegraden;
• lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt kvinnlig lärare
i trädgårdsskötsel med 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor i 3:e
och 111 kronor i 4:e lönegraden; samt
att lärare i övningsämne ej må åtnjuta ersättning för mera än
trettiotvå veckotimmars tjänstgöring, det timantal medräknat, efter vilket
den ordinarie lönen är beräknad; dock att, där särskilda förhållanden
sådant påkalla, Kungl. Maj:t, må kunna medgiva, att lärare i musik, i
gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd erhåller ersättning för
intill trettiofyra timmars undervisning.
lens ‘förslag
1 ett
vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår frö-
fogat sär-
ken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de statsanställda
ranlle*" kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner,
för kvinnliga lärare i teckning 1,340 kronor i l:a, 1,500 kronor i
2:a, 1,600 kronor i 3:e och 1,810 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i musik 2,790 kronor i l:a, 3,110 kronor i 2:a,
3,430 kronor i 3:e och 3,760 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,680 kronor i
l:a, 2,990 kronor i 2:a, 3,310 kronor i 3:e och 3,620 kronor i 4:e löne
graden ;
för lärarinna i kvinnlig slöjd 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;
för lärarinna i hushållsgöromål 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel 1,830 kronor i l:a, 2,090 kro
nor i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden.
För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:
för kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek
och idrott 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139
kronor i 4:e lönegraden samt
för lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt för kvinn
lig lärare i trädgårdsskötsel 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107 kronor
i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.
över nämn-
1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande har folkskolöversty-
avgivna8uf- re^sen Pa anförda skäl hemställt, att för lärare i teckning måtte beräk-
låtanden.
nas ett minimitimtal av vid enkelseminarium 15 timmar och vid dubbel
seminarium 25 timmar.
Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.
235
Mot den av nämnden föreslagna uppdelningen av övningslärarna i
två grupper, den ena med högre den andra med lägre avlöning efter
veckotimme räknat, hava i åtskilliga utlåtanden vissa erinringar gjorts.
Nämndens förslag tillstyrkes emellertid av folkskolöverstyrelsen.
På sätt i det föregående erinrats, har från ett flertal myndigheter
framhållits önskvärdheten av att övningslärarna vid seminarierna måtte
i avlöningshänseende erhålla en gynnsammare ställning än motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken. För enahanda yrkande har folkskol
överstyrelsen gjort sig till tolk och därvid föreslagit belopp för vecko-
timavlöningen, vilka belopp överstiga, vad angår manlig lärare, med 15 kronor
och, vad angår kvinnlig lärare, med 13 kronor vad nämnden i respektive
lönegrader förordat för såväl de högre allmänna läroverkens som semi
nariernas vidkommande.
I ovanberörda till Kungl. Maj:t ingivna framställning från svenska T^fap^!'
seminarielärarföreningens styrelse har yrkats, att övningslärarnas avlöning komna
måtte, i likhet med vad fallet vore för andra, fast anställda lärare, utgå stä{[“™~gar
med ett fast belopp, uppdelat på lön och tjänstgöringspenningar, ävensom
att avlöningen måtte sättas till belopp, som garanterade, att ifrågavarande
viktiga platser bleve för framtiden på bästa sätt besatta.
På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31
augusti 1917 framlagt vissa förslag rörande anslag till folkundervisningen
m. m. för budgetåret 1919. I vad nämnda förslag avse lönereglering för
folkskoleseminariernas personal erinrar överstyrelsen om sin tidigare ut
talade uppfattning, att för övningslärarna avlöningen skulle utgå med
något högre belopp än för motsvarande lärare vid högre allmänna läroverk.
Vidare har till Kungl. Maj:t inkommit en av trädgårdslärare vid
folkskoleseminarierna gjord framställning, vari bemälda lärare, under
åberopande, av den i framställningen anförda motivering, uttalat sin
anslutning till ett av folkskolöverstyrelsen den 30 september 1916 fram
lagt förslag om avlöningens bestämmande till vissa fixa och för lärare
vid likartade seminarier lika belopp. Emellertid föreslås i nämnda fram
ställning, att lönebeloppen måtte sättas något högre än överstyrelsen
föreslagit, och hemställes, att med bibehållande av de av överstyrelsen
upptagna ålderstillägg grundlönen måtte höjas med 25 % och således
bestämmas till 3,000 kronor för manlig lärare och 2,500 kronor för kvinnlig
lärare, samt att jämte de föreslagna lönetilläggen för lärare och lärarinnor
vid dubbelklassiga seminarier måtte fastställas sådana tillägg för lärare
och lärarinnor vid de seminarier, där ettåriga för studenter avsedda semi-
nariekurser äro upprättade, vilkas elever hade att på ett år genomgå
236
såvitt möjligt fullständig kurs i ämnet; sistnämnda lönetillägg föreslås till 500 resp. 400 kronor. — Vidare hemställes på anförda skäl, att ifrågavarande lärare måtte, där förhållandena lämpligen sådant medgåve, mot skäligt avdrag å den kontanta avlöningen komma i åtnjutande av fri bostad inom seminariets område.
I sitt över denna framställning den 22 oktober 1917 avgivna ut
låtande tillstyrker folkskolöverstyrelsen, utan att uttala sig om beloppets storlek, en förhöjning av lönerna till ett belopp, som levnadskostnadernas stegring kunde betinga. Vad angår kravet på särskilda lönetillägg vid de seminarier, där ettåriga för studenter avsedda seminariekurser vore upprättade, erinrar överstyrelsen, att anslagen till dessa kurser utginge å extra stat och att arvode för undervisning i trädgårdsskötsel vid de samma utginge i förhållande till det timtal, som i undervisningsplanen för ettåriga seminariekurser vore bestämt. I denna anordning syntes icke kunna ske någon ändring vid -en lönereglering. Beträffande slutli gen framställningen, i vad den avsåge medgivande av fri bostad inom seminariets område för ifrågavarande lärare, anser överstyrelsen den samma förtjänt av beaktande och framhåller, hurusom det ej blott vid fullständig nybyggnad för ett seminarium utan även vid eventuella till byggnader vid de äldre seminarieanläggningarna syntes kunna bliva möj ligt att tillgodose även ett sådant behov.
Det av trädgårdslärarna i deras omförmälda framställning åbero
pade, av folkskolöverstyrelsen den 30 september 1916 framlagda försla get i förevarande avseende innebär i korthet följande.
Överstyrelsen, som här föreslår en modifikation av förut avgivet
förslag, framhåller, hurusom undervisningen i trädgårdsskötsel skilde sig från undervisningen i övriga övningsämnen därutinnan, att den icke påginge med samma timsumma för vecka under hela läsåret utan under en del därav, vintertiden, hade ett jämförelsevis litet timtal men under åter stoden, höst och vår, ett så mycket större antal timmar. Nämnden både beräknat trädgårdslärarens undervisning till i medeltal 11 vecko timmar för hela året, och denna beräkning syntes i stort sett motsvara verkliga förhållandet.
Emellertid vore det självklart, att, då det gällde en undervisning,
vars anordning vore så beroende av väderleksförhållandena, betydliga växlingar kunde komma att äga rum såväl mellan särskilda seminarier som vid samma seminarium från år till år. Därjämte vore att märka, att undervisningen blott utgjorde den ena om också i vissa hänseenden den mest krävande sidan av trädgårdslärarens åligganden. Den andra, nämligen skötseln av seminarieträdgården, toge helt visst hans tid och
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kunql. M«j:ts nåd. proposition nr 260.
237
arbete väl så mycket i anspråk, helst som han, i olikhet med övriga
lärare, därigenom hölles hunden vid läroanstalten nära nog året över;
den hade ock av nämnden ansetts böra i fråga om avlöning räknas lika
med undervisningsskyldigheten.
Om trädgårdsläraren gällde alltså liksom om ämneslärarna och öv-
ningsskollärarna men i olikhet med vissa bland övningslärarna, att hans
arbetskraft i det hela toges i anspråk för läroanstaltens behov. Men
det syntes av det anförda jämväl framgå, att det folie sig svårt att för
undervisningen i detta ämne fastställa ett bestämt timtal, av vilket av
löningens belopp skulle bliva beroende. Hittills hade ock lärarna i träd
gårdsskötsel uppburit ett fixt arvode oavsett de växlingar beträffande
undervisningens omfattning, som kunde förorsakas av klimatiska eller
andra förhållanden. Överstyrelsen hade nu på grund av gjorda erfaren
heter kommit till den övertygelsen, att en dylik avlöningsform lämpligen
borde bibehållas.
Givetvis borde, då avlöningen bestämdes, en genomsnittsuppskatt-
ning av såväl undervisningsskyldighetens som trädgårdsvårdens omfatt
ning tagas till utgångspunkt, och syntes man därvid kunna godtaga de
timsummor, till vilka nämnden kommit, men avlöningsbeloppen skulle ej
på samma sätt som i fråga om övriga övningslärare bindas vid bestämda
timtal. I nära anslutning till de lönebelopp, som skulle erhållas för de av
nämnden antagna timsummorna enligt de av överstyrelsen föreslagna tim-
avlöningarna för den grupp av övningslärare, till vilken trädgårdslärarna
hänförts, ville överstyrelsen föreslå, att lönerna måtte bestämmas till för
manlig lärare 2,400 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor och för
kvinnlig lärare 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 250 kronor. Vid
dubbelseminarium, där större del av lärarens arbetskraft toges i anspråk
för den mera kvalificerade sidan av hans uppgift, nämligen undervis
ningen, borde tydligen ett tillägg till grundlönen tillkomma, vilket över
styrelsen, i anslutning till vad som sedan flera år utgått till trädgårds-
lärare vid seminarier, som utvidgats till dubbelseminarier, ansåge skäli
gen böra bestämmas till 600 kronor för manlig och 500 kronor för
kvinnlig lärare.
Löneregleringskommittén anser de nuvarande grunderna beträffande
Löneregk-
övningslärarnas avlöning böra i stort sett bibehållas, vadan kommittén
säger sig ej kunna förorda ett förslag, som innebär för nämnda lärare
en fast av löning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar.
Kommittén erinrar vidare om sin i det föregående uttalade upp
fattning, att övningslärarna vid seminarierna böra avlönas efter en högre
måttstock än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken.
238
I enlighet härmed anser kommittén ersättningen för veckotimme höra
för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott
sättas till 130 kronor i första, 145 kronor i andra, 160 kronor i tredje
och 175 kronor i fjärde avlöningsgraden. För kvinnlig lärare i samma ämnen
borde motsvarande belopp bestämmas till respektive 115, 127, 139 och
151 kronor. Ersättningen för vikarierande eller extra ordinarie manlig
lärare i nämnda ämnen syntes, med hänsyn till vad till dem nu utgår i
ersättning, böra fastställas efter 100 kronor för veckotimme och för mot
svarande kvinnlig lärare efter 95 kronor för veckotimme.
I likhet med nämnden anser kommittén, att lärare i manlig slöjd,
i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål böra avlönas efter en lägre löne-
skala, för veckotimme räknat, än nyss omförmälda övningslärare. Er
sättningen för lärare i manlig slöjd bör beräknas efter 105 kronor i
första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och 150 kronor i fjärde
avlöningsgraden. För lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål skulle
motsvarande belopp bliva respektive 90, 102, 114 och 126 kronor. Då
kommittén delar den av folkskolöverstyrelsen hävdade uppfattningen om
en fastare anställning för lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manliga semi
nariers övningsskolor, borde sistnämnda avlöningsbelopp äga tillämplighet
jämväl å dessa lärarinnor.
Ersättningen till vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig
slöjd borde beräknas efter 95 kronor för veckotimme och till vikarie
rande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöro
mål efter 90 kronor för veckotimme.
Efter vad kommittén inhämtat, hava timlärare i övningsämnen i
viss utsträckning kommit till användning vid folkskoleseminarierna, och
, syntes behovet härav även för framtiden göra sig gällande. Enligt kom
mitténs mening borde avlöningen för timlärare i de olika övningsämnena
utgå efter samma måttstock som ersättningen för vikarierande och extra
ordinarie övningslärare.
Vid beräkningen av avlöningarna för nu omförmälda övningslärare
har kommittén lagt till grund dels ovan förordade ersättningsbelopp för
veckotimme 'dels ock den av nämnden föreslagna tjänstgöringsskyldighe
ten, dock i sistnämnda avseende med den ändring, att, enligt vad folk
skolöverstyrelsen föreslagit, minimitimtalet för undervisning i teckning
beräknats till 15 timmar. För lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt se
minariums övningsskola har beräknats en minimitjänstgöring av 12 vecko
timmar för enkelseminarium och 20 för dubbelseminarium.
>
Vad vidare angår lärare i trädgårdsskötsel anser sig kommittén,
under hänvisning till vad folkskolöverstyrelsen i skrivelsen den 30 sep
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
tember 1916 rörande dessa lärare anfört, böra — undantagandes vad an
går läraren vid seminariet i Umeå, i avseende å vilken kommittén biträ
der nämndens förslag — förorda en beräkning av deras avlöningsförmå
ner, på sätt i berörda skrivelse föreslagits. För manlig sådan lärare
skulle följaktligen avlöningen bestämmas till 2,400 kronor, av vilket be
lopp 1,500 kronor torde böra utgöra lön och 900 kronor tjänstgöringspen-
ningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 300 kronor. För kvinnlig sådan lärare skulle avlöningen sättas till
2,000 kronor, varav 1,200 kronor synas böra utgöra lön och 800 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 250 kronor. Mot de av överstyrelsen föreslagna
tilläggsarvodena åt ifrågavarande lärare vid dubbelseminarier å respek
tive 600 och 500 kronor har kommittén intet att erinra, men anser sig
dock böra omförmäla, att till grund för vissa vid 1912 och 1917 årens
riksdagar av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbelopp för seminarierna i
Göteborg och Falun legat en beräkning, upptagande ifrågavarande till-
läggsarvoden till 800 kronor. • De önskemål, som i övrigt av trädgårds-
lärarna själva i deras omförmälda framställning anförts, anser sig kom
mittén sakna anledning att under förhandenvarande förhållanden förorda.
Arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel borde, i likhet
med vad av nämnden föreslagits, bestämmas av folkskolöverstyrelsen i
varje särskilt fall. Likaså finner kommittén billigt, att trädgårdslärare
beredes ledighet under en månad av året på tid, som av vederbörande
rektor bestämmes.
Kungl. Mäj:ts nåd. proposition nr 260.
239
c) Avlöning under tjänstledighet.
Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att vid tjänst
ledighet på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till öv-
ningslärare tre fjärdedelar av det med befattningen förenade arvode med
tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat.
Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie
övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig
ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,
kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
Nutmrande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
240
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Löne
reglerings
kommittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löne
regler in gs-
kommittén.
Löneregleringskommittén förordar, i anslutning till vad kommittén
anfört i fråga om avlöning under tjänstledighet för övningslärare vid de
allmänna läroverken, att enahanda bestämmelser må i tillämpliga delar
varda gällande för ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarierna un
dantagandes lärare i trädgårdsskötsel. I fråga om dessa hade nämligen
kommittén föreslagit avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar,
vadan dessa övningslärare borde vara underkastade de bestämmelser i
förevarande avseende, vilka gälla för ämneslärare.
d) lönetur.
För närvarande finnas inga bestämmelser angående rätt för övnings
lärare vid folkskoleseminarium att för löneförhöjning genom ålderstillägg
tillgodoräkna sig tjänstgöring annorstädes än vid dylikt seminarium.
Nämnden föreslår,
att övningslärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodo
räkna sig dels föregående tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid
högre allmänt läroverk, dels ock den tid han, efter vunnen kompetens
till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie
övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan
skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid seminarium; samt
att lärare i trädgårdsskötsel må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig intill tio år av den tid, under vilken han före inträde
å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminarium med åtnjutande
av för full tjänstgöring stadgat arvode.
Löneregleringskommittén tillstyrker, i anslutning till vad kommittén
förordat i fråga om lönetursberäkning för övningslärare vid de allmänna
läroverken, nämndens förslag i fråga om löneförhöjning genom ålders
tillägg, i vad det avser annan ordinarie övningslärare än lärare i träd
gårdsskötsel, dock med det tillägget, att övningslärare vid övergång från
realskola till folkskoleseminarium, där tjänstgöringen omfattar minst lika
många undervisningstimmar som vid realskolan, må tillgodoföras så
många ålderstillägg, att ingen löneminskning honom vederfares.
Vad lärare i trädgårdsskötsel beträffar, anser sig kommittén ur billig
hetens synpunkt icke böra frångå vad nämnden föreslagit i fråga om
dylik lärares lönetursberäkning.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
241
e) Pension.
I kung], kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att pensions
beloppet skall utgöra för lärare i musik och sång, i teckning, i gymna
stik och i slöjd tre fjärdedelar av det befattningen åtföljande arvode med
ålderstillägg, dock att för övningslärare, som uppbär pension för annan
statens tjänst, sammanlagda av statsmedel utgående pensionsbeloppet icke
må överstiga 3,000 kronor.
Rörande pensionsrätt för lärare i trädgårdsskötsel och i hushålls-
göromål finnes intet stadgat.
Nämnden föreslår,
att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han
i den lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den
omfattning, som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades
med näst föregående hösttermin, dock att pensionens belopp skall bestäm
mas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunder-
lag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som
förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet;
att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension,
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser; samt
att lärare i trädgårdsskötsel må vinna delaktighet i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa.
•
Löneregleringskommittén finner sig även i fråga om folkskolesemi-
narierna, i likhet med vad kommittén tillstyrkt för de allmänna lärover
kens vidkommande, böra förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit
för annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel, dock med det till-
lägg, att pensionen ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.
För lärare i trädgårdsskötsel har kommittén förordat en annan av-
löningsgrund än nämnden tänkt sig. Vid sådant förhållande skulle för
dem i pensionshänseende tillämpas enahanda grunder som för ämnes-
lärare. Mot deras delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupill
kassa har kommittén intet att erinra.
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.)
31
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löne
reglerings
kommittén.
242
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
4. Övningsskollärare.
a) Anställning.
Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 till
sättas lärare vid seminariernas övningsskolor medelst förordnande av folk
skolöverstyrelsen.
Nämnden föreslår, att övningsskollärare tillsättas medelst fullmak-
av folkskolöverstyrelsen.
Det erinras av nämnden, hurusom för närvarande övningsskolans
lärare vore delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning samt folkskollärar
nas änke- och pupillkassa. I och med att de bleve ordinarie statstjänare,
komme att å dem tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension. Samtidigt skulle de bliva förpliktade till delaktighet i civil
statens änke- och pupillkassa. Då emellertid ifrågavarande lärare i regel
borde tjänstgöra ett antal år vid folkskola, innan de befordrades till lä
rare vid övningsskola, torde de vinna denna befordran vid sådan ålder,
att de vid sitt inträde i civilstatens änke- och pupillkassa skulle nödgas
erlägga retroaktivavgifter, som i vissa fall komme att uppgå till ej obe
tydliga belopp. För undanröjande av denna olägenhet förordar nämnden,
att övningsskollärarna i likhet med övriga ordinarie lärare vid folkskole-
seminarierna skola äga delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa.
Vidare erinras, hurusom övningsskolans lärare för närvarande ägde
rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig föregående
ordinarie tjänstgöring vid folkskola ävensom rätt att vid beräkning av
tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid sko
lor, tillhörande den allmänna folkundervisningen, enligt samma grunder,
som gälla för folkskollärare. Om övningsskollärarna bleve ordinarie stats
tjänare, skulle de gå förlustiga dessa rättigheter.
Då emellertid en sådan förändring skulle i hög grad försvåra
seminariernas strävan att förvärva dugliga lärare i övningsskolan, anser
nämnden det med hänsyn till seminariernas intresse vara en nödvändig
het, att övningsskollärarna fortfarande finge åtnjuta dessa dem för när
varande tillkommande rättigheter.
Nämnden förordar därför, att övningsskollärare fortfarande finge åt
njuta rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig ordinarie
tjänstgöring vid folkskola. Beträffande övningsskollärares rätt att vid
243
beräkning av pensionsår räkna sig till godo tjänstgöring vid kommunal
skola, erinrar nämnden om vad den i kap. IV anfört och föreslagit
angående rätt för lärare i statstjänst att vid beräkning av tjänstar iör
erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring som lärare vid kom
munal läroanstalt.
Under förutsättning att de förslag, nämnden i det föregående fram
ställt dels angående dessa lärares delaktighet i elementarlärarnas änke-
och pupillkassa, dels angående deras rätt beträffande beräkning av tjänstår
för lönetur och för erhållande av pension, vunne avseende, syntes de be
farade olägenheterna av allmänna pensionslagens tillämpning å övnings-
skollärarna komma att undanröjas, och vid sådant förhållande funne sig
nämnden sakna tillräcklig anledning att föreslå, att lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension icke skulle äga tillämpning i fråga om
lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.
I ovanberörda framställning från styrelsen för svenska seminarielärar-
föreningen förordas nämndens förslag angående ordinarie anställning förgiren 'fram-
övningsskollärarna ävensom delaktighet för dem i lärarnas vid elemen-
stallning.
tarläroverken nya änke- och pupillkassa. I framställningen påpekas, att
som övningsskollärare borde särskilt framstående folkskollärare anställas
och vid seminarierna bibehållas. Det vore alltså nödvändigt, att semina
rierna för dessa lärarplatsers vidkommande kunde med framgång kon
kurrera med de bäst avlönade folkskollärarplatserna i landet. Vidare
framhålles, att en folkskollärare genom att övergå till seminarietjänst i
regel ginge miste om en del befordringsmöjligheter, som eljest stode
öppna för skickliga folkskollärare. Omförmälda framställning förordas
av folkskolöverstyrelsen.
Nämndens förslag innebär, att övningsskollärarna vid folkskole-
g_
seminarierna skulle bliva ordinarie befattningshavare och att på dem
kommittén.
. skulle tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Emellertid vilar nämndens förslag, bland annat, på två förutsättningar,
nämligen dels att ifrågavarande lärare fortfarande finge åtnjuta rätt att
för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig ordinarie tjänst
göring vid folkskola, dels ock att dessa lärare måtte erhålla rätt att vid
beräkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid kommunal
skola.
Mot nämndens förslag i fråga om lönetursberäkning för övnings
skollärarna förklarar sig löneregleringskommittén i annat sammanhang
icke hava något att i sak erinra. Beträffande däremot förslaget om be
räkning av kommunala tjänstår för erhållande av statspension har kom-
Kung!. Maj:t» nåd. proposition nr 2(10.
244
mitten,^ på sätt förut erinrats, ansett sig icke kunna förorda detsamma
utan på anförda skäl yrkat på en allmän utredning i ämnet.
Kommittén säger sig emellertid inse betydelsen av att ifrågavarande
lärare bliva ordinarie befattningshavare och förordar därför en sådan an
ordning, att övningsskollärarna må erhålla ordinarie anställning, men att
genom en särskild bestämmelse må föreskrivas, att lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension ej må äga tillämpning å dem, utan att
de fortfarande må kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning.
Någon anledning att för dem i så fall förorda delaktighet i annan änke-
och pupillkassa än folkskollärarnas, dit de nu höra, anser kommittén icke
förefinnas.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
b) Avlöningsbelopp.
Nuvarande
Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar
bestämmel-
för manlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i
ser'
fyra avlöningsgrader å 1) 1,700 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,300 kronor
och 4) 2,600 kronor; samt
för kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i
fyra avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,650 kronor, 3) 1,800 kronor
och 4) 2,000’ kronor.
För vikarierande manlig eller kvinnlig lärare i övningsskola utgår
arvode till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av be
fattningen.
Tillfällig .
1908 års riksdag beviljades tillfällig löneförbättring åt ordina-
löneforbätt-
rie lärare och lärarinnor vid övningsskolorna att utgå i Stockholm och
rm9' Göteborg med 400 kronor för lärare och 300 kronor för lärarinna samt
i övriga städei med 300 kronor för lärare och 200 kronor för lärarinna.
Sagda belopp hava årligen beviljats av riksdagen å extra stat, tills de
samma av 1917 års riksdag höjdes och därvid bestämdes att för år
1918 utgå
till manlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i
Stockholm eller i Göteborg.................................... med 1,000 kronor
» manlig övningsskollärare vid annat folkskolesemi-
narium..................................................................... »
900
»
* kvinnlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i
Stockholm eller i Göteborg................................... »
900
»
* kvinnlig övningsskollärare vid annat folkskolese-
minarium................................................................ »
800
»
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 200.
245
Dessutom har av 1917 års riksdag tillfällig löneförbättring för år
1918 tillerkänts vikarierande övningsskollärare med 400 kronor.
Nämnden föreslår, att avlöningen bestämmes till
Lärarlöne-
för vikarierande eller extra ordinarie manlig övningsskollärare: 2,100 namnden-
kronor för år;
för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 1,900
kronor för år;
för ordinarie manlig övningsskollärare: 2,700 kronor i l:a, 3,100
kronor i 2:a, 3,500 kronor i 3:e och 3,900 kronor i 4:e lönegraden, varav
1,100 kronor i tjänstgöringspenningar; samt
för ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 2,300 kronor i l:a, 2,650
kronor i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,350 kronor i 4:e lönegraden, varav
1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.
Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda
yttranden
dels av herr Olof Olsson, som i anslutning till sin uppfattning om
grunderna för bestämmande av kvinnliga lärares löner föreslår
för manlig övningsskollärare: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,
3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar; samt
för kvinnlig övningsskollärare: 2,200 kronor i l:a, 2,600 kronor i 2:a,
3,000 kronor i 3:e och 3,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar;
dels och av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin upp
fattning om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår
för kvinnlig övningsskollärare: 2,450 kronor i l:a, 2,850 kronor i
2:a, 3,250 kronor i 3:e och 3,650 kronor i 4:e lönegraden, varav 1,000
kronor i tjänstgöringspenningar i varje lönegrad.
Vid
nämndens
förslag
fogade
särskilda
yttranden.
I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande yrkar folkskol- '
Över
överstyrelsen på en höjning av avlöningsbeloppen för ifrågavarande n<föZlagS
lärare utöver vad nämnden föreslagit. De av nämnden föreslagna lön
q
-avgivet utlå-
beloppen borde höjas för manlig lärare med åtminstone 300 kronor i arue'
varje lönegrad och för kvinnliga lärare i förhållande därtill. Någon för
höjning av de föreslagna avlöningsbeloppen för vikarierande eller extra
ordinarie lärare syntes däremot överstyrelsen näppeligen erforderlig.
I skrivelse den 31 augusti 1917 rörande anslag till folkundervis-
Till Kungl.
ningen m. m. för budgetåret 1919, i vad denna skrivelse avser lön
g^na^fram-
reglering
för folkskoleseminarierna, framhåller folkskolöverstyrelsen, att
ställningar.
246
övningsskollärarnas avlöning borde tillmätas så, att den bleve något för
månligare än folkskollärarnas löner i de samhällen, där dessa lärare vore
i lönehänseende gynnsammast' ställda.
Vidare hava lärare vid folkskoleseminaiäernas övningsskolor gjort
framställning, däri i huvudsak göres gällande, att samma skäl, som för
anlett nämnden att föreslå en förvandling av ämneslärartjänsterna vid
seminarierna till lektorat med därmed följande avlöningsförmåner, talade
för övningsskollärarnas likställande i avlöningshänseende med de allmänna
läroverkens adjunkter. Övningsskollärarnas arbete vore i hög grad an
svarsfullt och krävande, i det att deras undervisning vore avsedd att
vara mönsterundervisning och deras deltagande i elevernas direkta prak
tiska utbildning även vore högst betydande.
I avseende å denna framställning erinrar folkskolöverstyrelsen i
underdånigt utlåtande den 7 november 1917, att förslaget om ämneslä-
rarnas vid seminarierna jämnställande i löneavseende med läroverkslekto-
rer avsåge att bereda bästa möjliga rekrytering av seminarieämneslärarna
ur de för anställning som lärare vid de allmänna läroverken kompeten
tas krets. En dylik konkurrenssynpunkt kunde icke göras gällande för
övningsskollärarlönernas jämnställande med läroverksadjunktslönerna.
Med avseende å rekryteringen av övningsskollärarna gällde i främsta
rummet att tillse, att de bäst kvalificerade av folkskolans lärare kunde för
dessa befattningar erhållas. Därav följde, att det vore av vikt att sörja
för att övningsskollärarnas löneförmåner tilltoges så, att deras tjänster
bleve tilldragande i jämförelse med de högst avlönade tjänsterna vid folk
skolorna. Också vore det denna synpunkt, som dittills varit bestäm
mande för överstyrelsens förslag i detta ämne.
I den mån de framlagda förslagen på grund av det alltjämt sjunkande
penningvärdet numera icke skulle kunna anses tillfredsställande, ansåge
överstyrelsen det vara av synnerlig vikt, att de föreslagna lönesatserna
höjdes. Detta vore så mycket mer nödvändigt, som det visat sig, att
antalet sökande till lediga beställningar av ifrågavarande slag alltjämt
vore ringa och snarare visade tendens till att minskas än att ökas. Orsaken
därtill borde sökas dels i lönesatsernas mindre lockande belopp i jäm
förelse med de för de bäst avlönade folkskollärarbefattningarna gällande,
dels ock i tjänsternas egenartade beskaffenhet, vilken medförde, att deras
innehavare ständigt måste på ett i viss mån för deras eget undervisnings
arbete störande sätt anstränga kraft och uppmärksamhet för att motsvara
de anspråk, som de städse närvarande åhörarna hade rätt att ställa på
dem, under det att lärarna i folkskolan, i regel fria från dylika åhörare,
kunde mera ostört ägna sig åt sin egen undervisande verksamhet. Därtill
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
247
komme, att tillfällen till inkomstökning genom åtnjutande av särskild
ersättning för slöjdundervisning, fortsättningsundervisning och annat av
lönat arbete utom den ordinarie tjänsten vore rikligare för handen för
lärare i folkskolorna än för lärare i övningsskolorna.
Om hänsynen till dessa nu berörda förhållanden skulle kräva en
sådan förhöjning av de för övningsskollärarna avsedda lönebeloppen, att
dessa komme att stiga till samma belopp, som ansåges böra fastställas för
läroverksadjunkter, funne överstyrelsen givetvis en sådan ökning önsk
värd. Spörsmålets samband med andra löneregleringsfrågor gjorde emel
lertid, att överstyrelsen ansåge sig böra inskränka sig till nämnda all
männa uttalande.
Med hänsyn till de synpunkter, som anförts i fråga om bestäm
mande av avlöningsbeloppen för ifrågavarande lärare och vilka torde böra
tillmätas betydelse vid bedömande av föreliggande spörsmål, har löne-
neregleringskommittén ansett sig böra förorda för manlig övningsskollä-
rare en avlöning av 3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön och 1,300 kro
nor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 400 kronor, samt för kvinnlig övningsskollärare en av
löning av 2,800 kronor, däfav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänst
göringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och
ett å 300 kronor.
För vikarierande och extra ordinarie lärare anser kommittén ersätt
ningen böra bestämmas till, vad angår manlig lärare, 2,800 kronor och,
vad angår kvinnlig lärare, 2,400 kronor.
c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjiinstledighet.
Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att vid
tjänstledighet på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till
lärare i övningsskola tre fjärdedelar av det med befattningen förenade
arvodet med tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat.
Nämnden föreslår,
att tjänstgöringspenningar beräknas utgå efter kalenderår; samt
att övningsskollärare må vid tjänstledighet på grund av sjukdom
åtnjuta hela lönen.
Övningsskollärarna anser kommittén böra underkastas de bestäm
melser i förevarande avseenden, som av kommittén föreslagits för ämnes-
lärarnas vidkommande.
Löne-
regierings-
kommittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Lnne-
reglerivgs-
hommittén.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarlöne-
nämnden.
Löneregleringskommittén.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Lärarelöne-
nämnden.
Löneregleringskommittén.
d) Lönetur.
Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att lärare i öv
ningsskola i avseende å lönetursberäkning må räkna sig till godo före gående tjänstgöring vid folkskola.
Nämnden föreslår, att övningsskollärare må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola, skeppsgosseskola eller högre folkskola ävensom tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid statsbidrag ut gått till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag till folk skollärares avlönande.
I avseende å nämndens förslag i denna punkt har kommittén
intet att erinra.
e) Pension.
Övningsskollärarna äro för närvarande f delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning och äro i pensionshänseende underkastade samma be stämmelser som folkskollärare, dock att enligt kungörelsen den 27 augusti 1904 skyldighet att avgå från tjänsten inträder för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår samt för kvinnlig lärare vid upp nådda 55 levnads- och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall finner skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten kvarstå, samt att enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 pension för ifrågavarande lärare må bestämmas till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.
Under förutsättning att övningsskollärarna, på sätt nämnden före
slagit, bliva ordinarie tjänstinnehavare, förordar nämnden att lagen an gående civila tjänstinnehavares rätt till pension skall äga tillämpning å dem, och föreslår vidare, att övningsskollärarna må vinna delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.
. Löneregleringskommittén har i annat sammanhang givit uttryck åt den uppfattningen, att ifrågavarande lärare må varda bibehållna vid del aktighet i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Vad angår pensionsåldern för ifrågavarande lärare hänvisar kommittén till vad i det föregående i detta avseende förordats. Beträffande beräkning av pensionsbeloppet anser kommittén, att, i likhet
Kungl. MajUa nåd. proposition nr 260.
249
med vad för statens befattningshavare i allmänhet är vedertaget, pen
sionen bör utgöra lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg.
Avlöningstillägg åt rektorer och vissa ordinarie lärare vid folkskole-
seminarier, där provårskurser äro anordnade.
Enligt stadgan angående provår vid folkskoleseminarium den 19
maj 1917 kan provårskurs genomgås vid vissa av Kungl. Maj:t bestämda
folkskoleseminarier. På sätt i nämnda stadga föreskrives, skall förestån
dare för provår vid folkskoleseminarium till folkskolöverstyrelsen insända,
bland annat, uppgift, i vad mån särskilda lärare varit tagna i anspråk
för lärarkandidaternas handledning, ävensom förslag till arvoden åt dessa
lärare, och tillkommer det överstyrelsen att efter prövning av de inkomna
förslagen, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet
beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp, varmed samma arvoden
böra utgå.
Löneregleringskommittén finner det vara billigt, att enahanda för
måner, som tillkomma rektorer och ämneslärare vid allmänna provårsläro-
verken, ävenledes bliva beskärda motsvarande lärare vid de seminarier,
vid vilka provårskurser äro eller varda anordnade.
I enlighet härmed skulle till vederbörande rektor utgå ett arvode
av högst 1,500 kronor, varjämte skulle till fördelning mellan handledare
av lärarkandidater utgå ett ersättningsbelopp, beräknat efter visst belopp
för varje sådan kandidat. Dessutom skulle, i nära öyerensstämmelse med
vad kommittén för de allmänna provårsläroverkens vidkommande före
slagit, en var ordinarie lektor eller adjunkt samt övningsskollärare, utöver
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, åtnjuta ett särskilt arvode
av 300 kronor för år, dock att sammanlagda ersättningen för lärare,
vilken har sig handledningen av lärarkandidater anförtrodd, ej må över
stiga 600 kronor.
5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.
Nämnden föreslår, att ordinarie lärare, som ingår på den nya löne
staten, skall vara skyldig att underkasta sig dels de ändrade bestämmel
ser, som kunna bliva stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa, dels ock de bestämmelser, som kunna bliva stadgade till lär
jungarnas skyddande mot smittosam lungsot.
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.)
Löne
reglerings
kommittén
Lärarlöne-
nämnden.
32
250
re
Urin s
Hänvisande till vad kommittén anfört och förordat, i avseende å
kommittén.
allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för de all
männa läroverkens lärare föreslagna avlöningsförmånerna anser kommittén
sagda villkor och bestämmelser i stort sett böra i tillämpliga delar varda
gällande jämväl i avseende å lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna.
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.
6. Ortstillägg.
Nuvarande
bestämmel
ser.
t
På sätt ovan erinrats, har 1917 års riksdag medgivit, att från och
med år 1918 tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda för
ordnar, hyresbidrag må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till
ordinarie manlig adjunkt med 500 kronor, till lärare i teckning med 400
kronor och till extra ordinarie ämneslärare efter två års tjänstgöring vid
seminariet med 400 kronor och efter fem års dylik tjänstgöring med 500 kro
nor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig adjunkt
i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med 575 kro
nor samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700 kronor, till
lärare i teckning med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant
tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med
300 kronor.
Då riksdagen beviljade det för ändamålet erforderliga anslaget,
framhöll riksdagen, att detsamma, i avvaktan på en definitiv löne
reglering för folkskoleseminariernas personal, endast vore av proviso
risk natur.
Vidare har 1917 års riksdag till övningsskollärarn a vid berörda två
seminarier beviljat en tillfällig löneförbättring för år 1918, vilken, på sätt
i det föregående likaledes erinrats, i varje lönegrad med 100 kronor över
stiger vad för övningsskollärare vid övriga seminarier medgivits.
Nämnden
Nämnden föreslår,
att ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till belopp av 300 kronor för manlig och 200 kronor
för kvinnlig lärare; samt
att ordinarie lärare vid folkskoleseminarium inom Västerbottens eller
Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent av hans kon
tanta avlöning som ordinarie lärare;
skolande beträffande ortstillägg iakttagas:
Kanyl. Maj:ts nåd, proposition nr 260.
251
att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg lägges
till grund den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han i den
lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den omfatt
ning, som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades med
näst föregående hösttermin;
att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av
starkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortstillägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas skä
ligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigan
de eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.
Beträffande ortstillägg åt ämneslärare vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg, framhåller nämnden, att, då det, under förutsättning att
nämndens förslag angående avlöning och kompetens för seminariernas
ämneslärare vunne avseende, ej torde vara att befara, att brist på till
räckligt meriterade sökande till tjänsterna vid nämnda seminarier komme
att uppstå, nämnden ej upptagit i sitt löneregleringsförslag ortstillägg för
berörda ämneslärare.
Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda
yttranden
dels av herr Anders HolJcers — med instämmande av fröken Anna
Sörensen — som anser, att nämnden bort förorda särskilda avlöningsför
måner åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göte
borg, vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag, ungefär motsvarande
de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående
kommunala hyresbidragen;
dels ock av herr Olof Olsson, som anser, att ortstilläggen åt de
ordinarie lärarna i Västerbottens och Norrbottens län böra utgå med 10
procent av begynnelselönen.
På sätt i det föregående omförmälts, hava rektor och kollegiet vid
högre allmänna läroverket i Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartemen
tet gjort framställning därom, att en blivande lönereglering för läroverks-
och seminarielärarkårerna även måtte innefatta ortstillägg åt lärare i
Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av 15 procent av den
kontanta avlöningen enligt de av nämnden i övrigt föreslagna grunder,
dock att rätten att åtnjuta oi'tstillägg jämväl utsträckes till extra lärare
och vikarier vid läroverk i nämnda län.
Under hänvisning till vad kommittén anfört i fråga om förslaget
om ortstillägg till lärare vid allmänna läroverk i Västerbottens och Norr-
Vid
nämndens
förslag
fogade
särskilda
yttranden.
Inkommen
fram
ställning.
Löne-
reg lerings-
kommittén.
Departe
mentschefen.
bottens län, meddelar kommittén, att på enahanda skäl, som föranlett
kommittén avstyrka detta förslag, kommittén ej heller kan biträda nämn
dens förslag, i vad det avser lärare vid folkskoleseminarierna i samma län.
Vad angår nämndens förslag beträffande ortstillägg till övnings-
skollärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg anser sig kommit
tén icke kunna förorda detsamma. Emellertid erinrar kommittén, att enligt
dess förslag övningsskollärarna vid dessa seminarier, så länge desamma
såsom för närvarande tjänstgöra såsom provårsanstalter, skulle utöver sin
ordinarie avlöning erhålla ett särskilt arvode av 300 kronor till varje
lärare eller alltså samma belopp, som nämnden i form av ortstillägg för
manlig sådan lärare föreslagit.
I avseende å riksdagens beslut, att hyresbidrag till vissa närmare
angivna belopp skola utgå till vissa lärare vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg, erinrar kommittén, hurusom ändamålet varit att bringa av
löningsförmånerna för ifrågavarande seminarielärare i överensstämmelse
med de förmåner, som från såväl stat som kommun utgå i nämnda
städer till motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. Kommittén
säger sig väl finna en sådan likställighet berättigad, men anser sig icke
vara i tillfälle att bedöma själva beloppen av de hyresbidrag, vilka må
höra av statsmedel utgå till lärare vid ifrågavarande seminarier.
252
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Löneregleringskommitténs förslag finner jag välgrundat och vill ut
tala min livliga anslutning till detsamma. Endast i ett par detaljfrågor
föreslår jag smärre avvikelser från detsamma. Genom beslut i ett flertal
olika avseenden har riksdagen visat sig behjärta den omorganisation i
tidsenlig riktning av seminarierna, som avsågs med 1913 års seminarie-
reform, men den viktigaste förutsättningen för denna reforms fullständiga
genomförande har alltjämt varit en ändamålsenlig lönereglering för ifråga
varande läroanstalters lärarkårer. Kommitténs förslag härutinnan är
ägnat att åt dessa anstalter, i vilka utbildas lärare för 93 % av den
svenska ungdomen, förskaffa dugliga lärarkrafter med utbildning och
lämplighet att väl fylla de särskilda krav, som måste ställas på lärare
vid dessa lärarutbildningsanstalter.
Kommittén har ifrågasatt vissa kompetensvillkor för de föreslagna
lektorstjänsterna. Jag vill i huvudsak uttala min anslutning till vad
kommittén i denna fråga anfört och förordat, på samma gång jag anser
mig böra framhålla, att vissa mindre jämkningar i kommitténs förslag
vid det slutliga fastställandet av berörda villkor tilläventyrs torde böra
vidtagas i syfte att underlätta möjligheten för den ändamålsenligaste
rekrytering av ifrågavarande lärarkår.
253
Deri mest betydelsefulla ändring av nuvarande förhållanden,
som
det föreliggande förslaget avser att genomföra, är förvandlingen av ad~
fattnings-
junkturerna vid seminarierna till lektorat. Vikten av att få ämneslärar-
bärare ä in-
befattningarna vid seminarierna väl besatta kan ej nog betonas, och jag cra$tal3S
är ense med löneregleringskommittén såväl härutinnan som i det förslag
kommittén framlagt beträffande anordnande av övergångsförliållandena.
I sistnämnda avseende föreslår kommittén, att de nuvarande ämneslärare
vilka icke fylla de föreslagna kompetensvillkoren, skola överflyttas på
övergångsstat och bliva i fråga om avlöningsförmåner likställda med läro
verksadjunkter. En sådan anordning finner kommittén nödvändig, i den
mån, såsom kommittén säger, förevarande adjunkter ej må anses böra
uppföras å indragningsstat.
De bpfattningshavare, vilka nu skulle komma att uppföras å över
gångsstat, äro först och främst sådana, vilka kunna antagas framdeles
komma att uppfylla de för lektorer föreslagna kompetensvillkoren. I den
mån adjunkt å övergångsstat inom en icke alltför knappt tillmätt tid
vinner behörighet för lektorstjänst vid folkskoleseminarium, skulle han
befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst. Vidare skulle de
ämneslärare, som av en eller annan anledning icke kunna eller vilja
vinna föreskriven lektorsbehörighet men som dock anses kunna fullgöra
ämneslärartjänst vid seminarium, äga att kvarbliva som adjunkter å över
gångsstat. Endast i de fall, då det kan för undervisningens behöriga
skötande anses önskvärt, att platsen besättes med ny innehavare, skulle
eu förflyttning till indragningsstat äga rum.
Givetvis komma avsevärda svårigheter att möta vid övergången till
den nya ordningen. Å ena sidan kräver billigheten, att man vid pröv
ningen av de nuvarande seminarieadjunkternas kompetens för lektorsgrad
ej förfar rigoröst med hänsyn till de formella kompetenskraven. En för
tjänstfull lärarverksamhet och framstående skicklighet att handleda ut
bildningen av de blivande lärarna måste tillmätas en synnerlig betydelse
vid detta spörsmåls bedömande. Å andra sidan lärer det, därest man vill
tillförsäkra seminarierna en fullt kvalificerad lärarkår, icke kunna und
vikas, att särskilda övergångsanordningar vidtagas i enlighet med kom
mitténs förslag.
Efter vad jag inhämtat, kan det emellertid endast bliva tal om ett
mycket ringa antal befattningshavare, som skulle behöva uppföras på indrag
ningsstat, vadan kostnaderna härför ej torde bliva av nämnvärd omfattning.
De adjunkter, vilka sålunda skulle uppföras å indragningsstat, böra
bibehållas vid nuvarande avlöningsförmåner, varjämte det synes billigt,
att de jämväl må fortfarande åtnjuta den tillfälliga löneförbättring, varav
Kunr/l. Maj: t* nåd. proposition nr 2110.
254
de genom beslut av 1917 års riksdag blivit delaktiga. Under antagande
att sådan tjänstinnehavare, varom nu är tal, intjänat samtliga ålders-
tillägg, skulle, inräknat den tillfälliga löneförbättringen, kostnaden för
envar uppgå beträffande manlig adjunkt till 5,600 kronor och ifråga om
kvinnlig adjunkt till 4,200 kronor. Då, som antytts, antalet ifråga
varande befattningshavare torde bliva ringa, synes någon höjning av
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten av denna anledning icke
vara erforderlig.
övningskol-
Löneregleringskommittén har förordat ordinarie anställning för se-
pensiom-
miaariernas övningsskollärare och på anförda skäl samtidigt föreslagit,
rätt. att genom en särskild bestämmelse måtte föreskrivas, att lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension ej måtte äga tillämpning å dem,
utan att de fortfarande måtte kvarstå som delägare i folkskollärarnas
pensionsinrättning. Jag är fullt ense med kommittén om önskvärdheten
av en sådan anordning. Då den ändring i civila pensionslagen, som be
tingas härav, ankommer på finansdepartementets föredragning, har jag i
detta sammanhang härmed endast velat angiva min ståndpunkt i frågan.
övnings
-
För lärare i teckning har löneregleringskommittén föreslagit en
avlöning,
minimitjänstgöringsskyldighet av 15 veckotimmar. Sagda bestämmelse
torde böra avse lärare vid enkelseminarium. För motsvarande lärare vid
dubbelseminarium synes mig böra föreskrivas en minimitjänstgöringsskyl-
dighet av 27 veckotimmar eller samma timantal som för lärare i musik.
Avlöningsförmånerna torde jämväl böra avpassas härefter.
I eu till mig ingiven framställning hava trädgårdslärare vid folk-
skoleseminarierna yrkat på högre avlöningsbelopp än vad lönereglerings
kommittén föreslagit för dem ävensom återupprepat sin förut omförmälda
begäran om fri bostad mot skäligt avdrag å avlöningen. Jag har icke
ansett mig böra biträda denna framställning. Det må erkännas, att skäl
kunna anföras för en sådan anordning, att trädgårdsläraren varder boende
inom själva seminarieområdet. Då emellertid bostäder för dessa befatt
ningshavare för närvarande saknas och det torde vara förenat med rätt
avsevärda kostnader att nu uppföra sådana, synes frågan om fri bostad
för ifrågavarande tjänstinnehavare böra tillsvidare anstå.
Avlöning åt
Enahanda bestämmelser, som för de allmänna läroverkens vidkom-
eundJäför-
mande av mig föreslagits i fråga om avlöning åt extra lärare under för-
fall på
fall på grund av sjukdom, torde böra föreskrivas i avseende å folkskole-
gnmd
av
seminarierna.
Kungl. Majds nåd. proposition nr 200.
Kull fl
l. MajUs nåd, proposition nr 260.
255
Do tillägg till löneregleringskommitténs avlöningsvillkor, som jag i
Avlönings-
avseende å befattningshavare vid de allmänna läroverken förordat, torde Vl or‘
även böra i tillämpliga delar gälla för folkskoleseminariernas vidkom
mande.
Då genom beslut av 1913 och 1914 årens riksdagar vissa övnings-
skollärartj änster överflyttades från extra till ordinarie stat, erhöllo deras
dåvarande innehavare rätt att räkna sig sin föregående tjänstgöring till
godo för åtnjutande .av ålderstillägg. Enahanda rätt synes mig nu böra
tillkomma annan befattningshavare än lektor eller lärare i trädgårds
skötsel, vilken hittills åtnjutit arvode från anslag å extra stat.
I anslutning härtill har jag föreslagit ett tillägg till avlönings-
villkoren i denna punkt.
Genom beslut av 1913 års riksdag inrättades — i samband med Kya vri
den då beslutade seminariereformen — vid de 13 seminarier, där blottnarbefatt-
fyra adjunktsbefattningar funnos uppförda i staten, en femte adjunkts-
ningar.
tjänst, men därvid bestämdes tillika, att sagda tjänster skulle uppehållas
med extra ordinarie lärarkrafter, till dess genom en, som man hoppades,
snart förestående lönereglering bättre förutsättningar skapats för att få
tjänsterna besatta med väl kvalificerade lärarkrafter. Ifrågavarande 1 fr
ämneslärarbefattningar böra nu i samband med förevarande lönereglering
från och med år 1919 besättas med ordinarie innehavare.
Vidare hava behov framträtt om inrättande av. ytterligare nya
lärartj änster.
Enligt vad folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917
framhållit, erfordras för seminariet i Göteborg en ny ordinarie ämnes-
lärartjänst, enär, bland annat, på grund av den till seminariet förlagda
provårskursen så stort antal timlärartimmar där vore behövligt, att detta
jämnt motsvarade en ämneslärares tjänstgöringsskyldighet.
Vidare erfordras vid vartdera av seminarierna i Landskrona och
Umeå, där staten upptager allenast tre övningsskollärartjänster, ytterligare
en dylik ordinarie tjänst för att utfylla det normal antal av fyra dylika
tjänster, som av 1913 års riksdag godtagits beträffande enkelseminarier.
För seminariet i Umeå utgår för närvarande anslag till en fjärde övnings-
skollärartjänst. å extra stat.
För ämnet hushållsgöromål (huslig ekonomi) vid de kvinnliga se
minarierna, där undervisningen hittills varit mera provisoriskt ordnad
och därför vid olika seminarier har växlande omfattning, böra ordinarie
lärarinnor med full tjänstgöringsskyldighet anställas.
256
Vid seminarierna i Falun, Uppsala och Lund epfordras vidare åt
skilliga nya lärartjänster i samband med dessa seminariers utvidgning
till dubbelseminarier.
Det förstnämnda av dessa var redan vid läsåret 1915—1916 fullt
utbildat till dubbelseminarium och inflyttade under år 1915 i nya lo
kaler; seminariet i Uppsala får med höstterminen 1918 fullt antal paral
lellavdelningar och har under år 1916 tagit sina nya lokaler i använd
ning; och seminariet i Lund blir under år 1919 färdigt såsom dubbel
seminarium och får såvitt nu kan beräknas åtminstone med början av
sagda år överflytta till de nya lokaler, som stå under uppförande. De
båda förstnämnda seminarierna borde alltså redan förut ha i-sitt utvid
gade skick överflyttats å ordinarie stat. Det har emellertid ansetts, att
därmed borde anstå, till dess en lönereglering genomförts, som kunde
öka utsikterna att erhålla väl kvalificerade lärarkrafter.
Beträffande seminarierna i Uppsala och Falun har för år 1918
anslag å extra stat begärts och av riksdagen beviljats enligt huvudsak
ligen samma grunder som böra tillämpas med avseende å 1919 och föl
jande år, och äveh i fråga om seminariet i Lund kunna i det hela samma
grunder följas.
• Vad angår ämneslärare, beräknades, enligt vad folkskolöverstyrelsen
i berörda skrivelse meddelat, behovet av sådana lärarkrafter å extra stat
för höstterminen 1918 för seminariet i Uppsala till 5 extra ordinarie ad
junkter och tiyilärare för 15 veckotimmar samt för seminariet i Falun
till 5 extra ordinarie adjunkter och timlärare för 17 veckotimmar. Be
hovet kan nu, i enlighet med vad överstyrelsen hemställt, såväl för båda
de nämnda seminarierna som för seminariet i Lund sättas till 5 adjunkter
och 15 timlärartimmar. Anslag till timlärartimmar torde emellertid icke
böra uppföras på varje seminariums stat utan, i likhet med vad som
eljest i sådant hänseende tillämpas vid seminarierna, årligen anvisas inom
ovan angivna gräns, enär behovet av olika anledningar kan växla från
år till år. Då å de ifrågavarande seminariernas nuvarande stat finnas
uppförda rektor och 5 adjunkter, av vilka vid vartdera av seminarierna
i Uppsala och Falun en är extra ordinarie, skulle enligt överstyrelsens
förslag staten framdeles komma att för vart och ett av dem upptaga
rektor och 10 ämneslärare, varjämte anslag till sammanlagt högst 45
timlärartimmar skulle göras disponibelt.
Frånsett de 13 förstberörda ämneslärartjänsterna, vilka synas mig böra
omedelbart tillsättas, skulle alltså ett behov föreligga av ytterligare 16 nya
tjänster. Att samtliga dessa befattningar med ens skulle uppföras på
ordinarie stat, anser jag icke vara en lämplig anordning, i all synnerhet,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kung}. Majd» nåd. proposition nr 260
257
Horn
fullt kompetent!! sökande till ett så stort antal tjänster näppeligen
omedelbart torde vara tillfinnandes. Det synes mig därför vara ända målsenligast, därest nu från och med år 1919 — utom de ovanberörda 13 tjänsterna — 5 nya lektorat inrättades samt att ett uppförande å ordinarie stat av 11 övriga befattningar fördelades å de närmaste två följande åren.
De timantal för övningsämnena, vilka utöver den nu anställda
ordinarie lärare åliggande undervisningsskyldighet skulle för ifrågavarande tre seminarier bliva erforderliga, äro, enligt av folkskolöverstyrelsen gjorda beräkningar, följande:
Uppsala och
Lund.
Falun.
Teckning.............................................
........................................ 12
14
Musik................................................... ........................................ 27
26
Gymnastik........................................ ........................................ 26
24
Manlig slöjd...................................
........................................ 28
14
Kvinnlig slöjd....................................
........................................ 16
20
HushållsgöromHl.............................. ........................................ -
32
I vad mån det kan vara lämpligt att vid dubbelseminariema för
undervisningen i övningsämnena upprätta nya befattningar vid sidan av de nu befintliga eller anlita timlärare låter sig nu ej för varje särskilt fall avgöra utan torde böra bliva beroende av ytterligare prövning. Ett eventuellt upprättande av nya tjänster av förevarande slag kommer, i betraktande av de avlöningsgrunder, som föreslagits för dessa lärare, icke att medföra någon ökning av kostnaderna.
För undervisning i trädgårdsskötsel torde vid ifrågavarande semi
narier ej erfordras någon ny lärarkraft, men vill jag i detta samman hang hava framhållet, att för sagda undervisning vid förevarande dubbel seminarier bör i enlighet med den uppfattning, som i ett par fall redan vunnit riksdagens godkännande, utgå utöver vederbörande lärares ordinarie avlöning ett tilläggsarvode av 800 kronor för år.
Antalet lärare i övningsskolan vid dubbelseminarium har i allmän
het ansetts böra vara sju. Tillsvidare torde för de tre seminarier, om vilka här är fråga, detta antal bliva tillräckligt. Möjligen behöves fram deles, då övningsskolan erhållit en mera fullständig utveckling ytterligare en lärarkraft för vartdera seminariet. Å ordinarie stat finnas för när varande vid seminariet i Uppsala 2 manliga, vid seminariet i Lund 3 manliga och vid seminariet i Falun 4 kvinnliga lärarbefattningar vid övningsskolan. I enlighet med de grunder för övningsskollärartjänsternas fördelning mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter, som av mig i det
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (Nr 260.) 33
258
Uppvärm
ning, belys
ning, mate
riell m. m.
för semina
rierna i
Uppsala,
Lund och
Falun.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
föregående förordats, skulle ytterligare följande tjänster bliva behövliga
vid de ifrågavarande seminarierna
manliga:
kvinnliga:
vid seminariet i
Uppsala..........................................................3
2
»
>
> Lund...............................................................2
2
>
>
> Falna.................................................
2
1
Sammanlagt skulle alltså vid ifrågavarande tre seminarier böra
upprättas 7 manliga och 5 kvinnliga övningsskollärartjänster. Samtliga
nu senast berörda tjänster anser jag böra inrättas från och med år 1919.
1 samband med frågan om nya lärartjänster vid de till dubbel
seminarier utvidgade läroanstalterna i Uppsala, Lund och Falun har folk-
skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 framlagt förslag be
träffande anslag för uppvärmning, belysning, materiell m. m. vid nämnda
seminarier.
Överstyrelsen anför i detta avseende.
De flesta hithörande anslagsposter kunde beräknas till samma belopp som
de, varmed de beträffande seminarierna i Uppsala och Falun upptagits f fram
ställningen rörande anslag å extra stat för år 1918 och vilka av riksdagen god
känts. I några fall vore ökningar av anslagsposterna oundgängliga till följd av
de pågående prisstegringarna. Särskilda svårigheter mötte det att med någon
grad av sannolikhet beräkna bränslekostnaderna, då ju bränslepriserna för när
varande vore abnormt stegrade och man näppeligen kunde göra sig någon föreställ
ning om huru desamma komme att ställa sig, sedan lugnare förhållanden inträtt,
överstyrelsen ansåge sig böra i denna punkt fasthålla vid de beräkningar, som
på grundval av då rådande priser år 1916 gjordes med avseende på år 1918.
Komme de så beräknade beloppen att, såsom väl vore att förmoda, visa sig otill
räckliga, borde de fyllas på samma sätt som de brister, som helt visst, därest
nuvarande abnorma prisförhållanden komme att fortvara, syntes komma att upp
stå i staten för övriga seminarier, överstyrelsen ansåge sig så mycket hellre
höra välja denna väg för kostnadsberäkningen, som det utan tvivel bleve nöd
vändigt att, sedan mera stabila ekonomiska förhållanden inträtt, revidera samtliga
seminariers stater.
Med jämkningar i vissa fall av de utav vederbörande rektorer
framställda äskandena beräknar överstyrelsen följande anslagsposter ä
nedan angivna belopp för ifrågavarande seminarier:
Kung!. May.ts nåd. proposition nr 260.
251)
Uppsala.
Lund.
Falun
.
1.
Uppvärmning.....................................................................................................
11,000
11,000
11,000
Belysning ..........................................................................................................
1,600
1,500
1,000
3.
Vattenavgifter .................................................................................................
700
1,000
900
i
Telcfonavgifter.................................................................................................
160
214
164
r>.
Brandförsäkring.................................................................................................
100
50
60
ti.
Underhåll av inventarier..............................................................................
250
250
250
7,
Trycknings- och annonskostnader samt expeditionsartiklar .
1,400
1,400
1,200
8.
Underhåll och nyanskaffning av höeker och undervisnings
materiel! .....................................................................................................
2,000
2,000
2,000
9.
Arvode åt bibliotekarie..............................................................................
400
400
400
in.
•
> roktors skrivbiträde.......................................,
..................................................
250
250
250
ll.
> -
» seminarieläkare..........................................................................
900
900
900
13.
Avgifter till folkskollärarnas pensionsinrättnieg för lärarna
i
övningsskolan
.................................................................................................................................
850
850
760
13.
Avlöning åt förste vaktmästare, eldare och övrig betjäning
. .
4,400
4,400
4,200
14.
Storrengöringar och förbrukningsartiklar för städningen
1,000
1,400
800
15.
Trädgårdsbiträden, jord förbättringsmedel, trädgårdsmateriell m.m.
2,900
3,700
3,400
16.
Materiell för lek och idrott.....................................................................
150
150
150
17.
Materiell för slöjdundervisningen:
Träslöjd.....................................................................................................
1,200
1,200
200
Pappslöjd............................................................................................................
100
100
100
Metallslöjd .............................................................................................
300
300
—
Kvinnlig slöjd............................................................................................
100
100
200
18.
Materialier för undervisningen
i
hnshåilsgöromål............................
—
—
3,000
19.
■Särskilda kurser och föreläsningar.......................................................
-200
200
200
20
.
Tillfälliga utgifter..............................................................................
... •
500
506
506
Samma kronor 30,460
31,870
$1,630
I fråga om dessa anslagsposter anför överstyrelsen följande:
Beträffande seminarierna i Uppsala och Falun vore av förestående utgifts
poster de under 1, 3, 4, 9, 10, 11, 12 och 16 upptagna överensstämmande med
eller enligt samma grunder som motsvarande för år 1918 beräknade poster, i
avseende å övriga poster för sagda båda seminarier hade följande förändringar
vidtagits: n:r 5 för seminariet i Uppsala har höjts med 30 kronor, n:ns 6, 7, 8,
14, 17 och 18 hava höjts med hänsyn till de numera så väsenligt ökade priserna
å papper, böcker, undervisningsmateriell samt förbrukningsartiklar av olika slag
— skulle ökningen å dessa poster fullt motsvara de nuvarande priserna särskilt
å förbrukningsartiklar, borde den i själva verket gjorts avsevärt större än som
skeft —; n:r 13 hade måst avsevärt ökas på grund av betydligt stegrade kost
nader för städning; för seminariet i Falun hade n:ris 2 och 15 kunnat minskas,
den senare emedan den gamla seminarieträdgården icke längre skulle tagas i an-
260
språk för undervisningen. För seminariet i Lund hade de flesta poster upptagits
med samma belopp som för seminariet i Uppsala. Vad särskilt anginge kostna
derna för trädgårdsbiträden, jordförbättringsmedel m. m. vid Lundaseminariet,
vore tydligt, att dessa under en följd av år, medan anläggningsarbeten i träd
garden ännu påginge och innan någon avsevärdare inkomst genom försäljning
kunde paräknas, måste bliva jämförelsevis höga. I fråga om kostnader för stor
rengöringar m. m. vid sagda seminarium både rektor vid beräkningen tagit till
utgångspunkt en jämförelse med motsvarande kostnader vid Lunds stads folk-
skolor; i det sålunda erhållna beloppet både överstyrelsen vidtagit en väsentlig
reduktion. För att förmedla lätt förbindelse mellan de olika lokaliteterna, hade
i den nya seminarieanläggningen ytterligare en telefonapparat ansetts behövlig.
rör seminarierna i Falun och Lund hade upptagits anslag till särskilda
kurser och föreläsningar med samma belopp som redan tidigare anvisats åt se
minariet i Uppsala. Med hänsyn till de rådande osäkra ekonomiska förhållandena
både överstyrelsen ansett lämpligt, att i staten upptoges eu ej allt för obetydlig
post till tillfälliga utgifter; överstyrelsen funne 500 kronor i detta hänseende vara
ett lämpligt belopp.
1 rektorernas framställningar till överstyrelsen rörande ifrågavarande an
slagsbehov hade ifrågasatts höjning av arvodena till bibliotekarie och till rek
tors skrivbiträde, överstyrelsen funne det uppenbart, att ifrågavarande arvoden,
vilka redan från början tilltagits jämförelsevis låga, numera med penningvärdets
fall ingalunda kunde anses utgöra skälig ersättning för det arbete, som utfördes,
och alltså borde höjas. Då emellertid en dylik höjning givetvis borde avse samt
liga seminarier och överstyrelsen under förbandenvarande förhållanden icke an-
såge sig böra framställa yrkande därom, hade arvodena upptagits med hittills
gällande belopp. Yrkande hade även framkommit, att ett mindre belopp, för
slagsvis 200 Kronor för varje seminarium, borde anvisas såsom bidrag till 'kost-
nåder vid studieresor och utflykter i samband med undervisningen i geografi och
biologi. Överstyrelsen ansåge goda skäl tala för att dylika anslag ställdes till
seminariernas förfogande, helst resor och utflykter av berörda slag anbefalldes i
gällande undervisnmgsplan. Men av likartade skäl, som nyss anförts i fråga om
vissa arvoden, funne sig överstyrelsen icke nu böra göra framställning uti
sagda syfte.
Vad överstyrelsen i ovanberörda avseenden föreslagit finner jag val
avvägt, och förordar jag alltså förslag till riksdagen i anslutning härtill,
utom beträffande utgiftsposten 12; avgifter till folkskollärarnas pensions-
inrättning för lärarna i övningsskolan. I annat sammanhang kommer
jag nämligen att framlägga förslag därom, att sagda avgifter skulle be
stridas från det under riksstatens tionde huvudtitel uppförda anslaget till
bidrag till folkskollärares pensionering, varför nämnda utgiftspost här
bör utgå.
Till bestridande av ovan angivna kostnader för uppvärmning, be-
lysning, materiell in. m. äro för närvarande åt ifrågavarande seminarier
följande belopp anvisade å deras ordinarie stater:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘200.
261
Uppsala.
Land.
Falun.
1. Till materiell samt ljus och ved m. m.....................
............................ 6,250
7,800
5,300
2
.
> seminarieträdgårdens underhåll och skötsel
............................ 350
800
600
3.
» matcrialier för undervisningen i slöjd
............................ 050
650
100
4, Idrottsmateriellens underhåll .....................................
............................ 100
100
100
Summa kronor 7,650
»,850
6,100
Dragas dessa anslagsbelopp från de förut angivna utgiftssummorna,
sedan dessa minskats med respektive belopp för avgifter till folkskol
lärarnas pensionsinrättning, finner man, att de belopp, varmed anslagen
för ifrågavarande ändamål böra höjas, utgöra för seminariet i Uppsala
21,960 kronor, för seminariet i Lund 21,670 kronor och för seminariet i
Falun 24,770 kronor eller sammanlagt 68,400 kronor.
Förutom här upptagna anslagsposter erfordras för seminariet i Lund
under år 1919 ett par tillfälliga anslagsbelopp, vilka dock torde böra be
gäras å extra stat och därför av mig upptagas i samband med förslag
om anslag till studentkurser och parallellavdelniugar, i vilket avseende
framställning till riksdagen samtidigt härmed avlåtes.
Därest den för utvidgningen av folkskoleseminarierna i Uppsala,
Lund och Falun till dubbelseminarier erforderliga anslagsökningen upp
föres å ordinarie stat, torde även de till stipendier åt eleverna i paral
lellavdelningarna vid sagda seminarier erforderliga medlen, vilka hittills
varit uppförda å extra stat, anvisas å ordinarie stat. Enligt gjorda be
räkningar skulle sagda belopp för år 1919 komma att uppgå till 28,800
kronor. Medel till samma belopp äro jämväl för ändamålet i statsverks
propositionen beräknade.
På sätt i det föregående erinrats, har till bestridande av hyres
bidrag till rektorerna vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karl
stad och Umeå på extra stat för år 1918 beviljats ett belopp av 6,200
kronor; av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för en var av rek
torerna vid seminarierna i Linköping och Kalmar, 1,000 kronor för rektor
vid seminariet i Skara samt 1,400 kronor för en var av rektorerna vid
seminarierna i Karlstad och Umeå.
Löneregleringskommittén har för rektor föreslagit, utom kontanta
avlöningsförmåner, fri bostad eller ersättning därför. Själva ersättnings
beloppet säger sig kommittén ej vara i tillfälle att bedöma, men fram
håller, att medel för ändamålet borde finnas å extra stat anslagna, så
länge ej fri bostad kunde tillförsäkras vederbörande rektorer.
Stipendier
för
semi-
narieelever.
filt vissa
rektorer.
202
Folkskolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1917 hemställt
om beredande å extra stat för år 1919 av enahanda belopp som för år
1918 beviljats eller 6,200 kronor. Någon ändring i anslagets fördelning
har icke ifrågasatts.
Givetvis böra enligt min mening medel för ändamålet finnas till
gängliga för år 1919. Mot beloppet 6,200 kronor, har jag intet att
erinra.
Knngl. Maj:t« nåd. proposition nr 260.
n^ufäfare1 Lärarlönenämnden har icke i sitt löneregleringsförslag upptagit
vid folk-
ortstillägg till andra lärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg
skolesemi-
än till ordinarie övningsskollärare. Emellertid har, på sätt i det före
Stockholm
gående erinrats, 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918
0C\>m-°te’ tillsvidare och intilldess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar hyresbidrag
till närmare angivna belopp finge utgå till vissa ämnes- och övnings-
lärare vid nämnda seminarier. För ändamålet har riksdagen på extra
stat för år 1918 beviljat ett anslag av 8,200 kronor.
Löneregleringskommittén erinrar, hurusom ändamålet med sagda
riksdagsbeslut varit att bringa avlöningsförmånerna för ifrågavarande
lärare i överensstämmelse med de förmåner, som från såväl stat som
kommun utginge i nämnda städer till motsvarande lärare vid de all
männa läroverken. En sådan likställighet säger sig kommittén väl finna
berättigad, men anser sig icke vara i tillfälle att bedöma själva beloppen
av de hyresbidrag, vilka borde av statsmedel utgå till ifrågavarande lärare.
I likhet med löneregleringskommittén anser jag en likställighet av
antydd art berättigad; jag finner den även nödvändig med hänsyn till
önskvärdheten att kunna rekrytera ifrågavarande seminarier med full
goda lärarkrafter; en rekrytering, som skulle ställa sig svårare, därest
bättre ekonomiska villkor erbjödes vid de högre allmänna läroverken i
samma städer.
Folkskolöverstyrelsen har också i skrivelse den 27 februari 1918
gjort framställning i detta syfte.
Enligt beslut av Stockholms stadsfullmäktige utgår från och med
år 1917 hyresbidrag till lektor med 800 kronor för år, till adjunkt med
600 kronor för år, till extra lärare och extra ordinarie lektor efter fyra
lästerminer med 500 kronor och efter tio lästerminer med 600 kronor för
år, till ordinarie teckningslärare med 500 kronor för år samt till ordinarie
gymnastiklärare med 500 kronor för år, allt under vissa närmare angivna
förutsättningar.
I Göteborg utgår hyresbidrag för år 1919 till lektor med 700 kro
nor, efter fem års tjänstgöring med 850 kronor och efter tio års tjänst-
Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.
2(13
Röring med 1,000 kronor, till adjunkt med 450 kronor, efter fem års
tjänstgöring med 575 kronor och efter tio års tjänstgöring med 700 kro
nor, till ordinarie teckningslärare med 300 kronor, till ordinarie gymöast.ik-
lärare med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med
450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor.
Enahanda belopp synas mig böra tillförsäkras motsvarande lärare
vid folkskoleseminarierna i nämnda städer. Eolkskolöverstyrelsen har i
sin senast omnämnda skrivelse framhållit, att det villkor om viss tids
tjänstgöring för åtnjutande av hyresbidrag, som fastställts beträffande
extra ordinarie ämneslärare vid seminariet i Stockholm, icke borde vara
bundet till tjänstgöring blott vid seminariet, enär den fördel, som semi
nariet kunde hava av att anställa en redan prövad extra ordinarie lärare,
icke syntes kunna komma att vinnas, om en vid seminariet nyanställd
lärare ej finge räkna sig till godo för erhållande av hyresbidrag den tid,
han förut tjänstgjort vid allmänt läroverk eller annan under läroverks-
överstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt. Jag
ansluter mig till denna uppfattning.
Enligt verkställda beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett
belopp av 12,000 kronor. Ifrågavarande anslag bör föreslås å extra stat
samt äga förslagsanslags natur.
Kostnadsberäkning.
I riksstaten för år 1918 är uppfört till folkskoleseminarierna ett
reservationsanslag av 849,025 kronor.
Av detta anslag utgår för innevarande år till avlöningar åt rektorer,
ordinarie ämneslärare och övningsskollärare ett belopp av sammanlagt
487,750 kronor. Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle
enligt verkställda beräkningar kostnaderna för avlöningar åt nu nämnda
befattningshavare uppgå till 928,300 kronor. Härvid är hänsyn tagen
dels till de av mig förordade nya lektors- och övningsskollärartjänsterna
dels ock till vad jag i det föregående föreslagit beträffande timlärar-
arvoden vid seminarierna i Uppsala, Lund och Falun. Vid beräkningen
av de nya lektorsbefattningarna har jag upptagit avlöningar, avsedda för
manliga tjänstinnehavare. Jag tillåter mig hänvisa till vad jag i detta
avseende förut (sid. 149) anfört. Vidare har jag ansett skäligt att för
de nya övningsskollärartjänsterna beräkna ett visst antal ålderstillägg; i
kostnadskalkylen är räknat med lika många ålderstillägg som antalet nya
tjänster.
264
Rektorer, ämneslärare och övningsskollärsire.
Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 260.
Löne
grad.
Enligt nu gällande
bestämmelser.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag.
1
Antal
Avlöning.
Summa.
Antal.
Avlöning.
Summa.
! Rektorer...............................................
1
7
5,000
35,000
I
i
2
3
5,500
16,500
16
7,600
112,500
|
3
5
6,000
30,000
J
Lektorer (adjunkter), manliga .
1
13
3,000
39,000
39
5,800
226,200
2
20
3,500
70,000
17
6,300
107,100
3
6
4,000
24,000
—
6,800
—
4
7
4,500
31,500
—
—
—
5
10
5,000
50,000
—
—
—
»
>
kvinnliga .
1
1
2,100
2,100
5
4,800
24,000
2
1
2,600
2,600
6
5,200
31,200
3
3
3,100
9,300
—
5,600
—
4
6
3,600
21,600
—
_
—
Övningsskollärare, manliga . .
1
5
1,700
8,500
4
3,400
13,600
2
7
2,000
14,000
6
3,800
22,800
3
4
2,300
9,200
6
4,200
25,200
4
19
2,600
49,400
21
4,600
96,600
»
kvinnliga . .
1
8
1,500
12,000
5
2,800
14,000
2
3
1,650
4,950
7
3,100
21,700
3
2
1,800
3,600
1
3,400
3,400
4
10
2,000
20,000
9
3,700
33,300
Lektorer (e. o. adjunkter enligt
lt)13 års riksdagsbeslut).
manliga...................
— •
10
2,700
27,000
}
5,800
75,400
kvinnliga ....
—
3
2,500
7,500
Summa enligt nu gällande bestämmelser |
487,760
807,000
Nya
lektorstjänster.......................
5
5,800
29,000
> övningsskollärartjänstcr, manliga .
9
3,400
80.600
»
»
kvinnliga
5
2,800
14,000
»
>
beräknade ålderstillägg . . .
—
—
5,100
E. o. lektorer................................
11
3,300
36,300
Timlärprarvoden i Uppsala, Lund och Falun .
45
140
6,300
Summa enligt Kungl. Maj:ts förslag
928,800
26,'i
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Övningslärare.
f
Enligt nuv.
Enligt
[tungt.
Enligt. nuv.
Enligt Kungl.
O:
0
bestämmelser.
Maj:ts förslag.
OJ
D
bestämmelser.
Maj:ts förslag.
0
*
►»
Ad- Avlö-
Sum-
An- Avlö-
Sum-
er*
*i
An- Avlö-
Sum- An- Avlö-
Sum-
Pa tal. ning.
ma.
tal. ning.
ma.
p- tal. ning.
ma.
tal. ning.
ma.
Musik, manlig
1
1
2,500
2,500
___
3,510
___
Transport
_ _
127,200
193,720
2 2
2,700
5,400
3 3,915
11,745
Manlig slöjd . . .
3
2
2,050
4,100
2
3,780
7,560
3
7 2,900 20,300
3 4,320
12,960
4
—
—
—
1
4,200
4,200
4
—
—
—
4 4,725
18,900
Kvinnlig slöjd
1
1
1,280
1,280 — 1,980
—
> kvinnlig . .
1
1
2,500
2,500
1
3,105
3,105
2
— 1,380
—
1
2,244
2,244
2 1
2,700
2,700
1
3,429
3,429
3
5 1,480
7,400
2
2,508
5,016
3
5 2,900 14,500
3 3,753
11,259
4
—
—
—
3 2,772
8,316
4
—
—
—
2
4,077
8,154
Kvinnlig slöjd vid
Teckning, enkelse-
minarinm, manlig
1
1
1,300
1,300
2
1,950
3,900
manligt seminari
ums övningsskola
1
—
6
1,080
6,480
2 6
1,500
9,000
2
2,175
4,350
2
—
5,460
2
1,224
2,448
3
3 1,700
5,100
1
2,400
2,400
3 —
1
1,368
1,368
4
____
—
—
1
2,625
2,625
4
—
— 1,512
—
Teckning, enkelse-
Hushållsgöromål
i
6
1,640
9,240
4 1,980
7,920
minarinm, kvinnlig
1
— 1,300
—
— 1,725
—
2
—
~
—
2
2,244
4,488
2 2
1,500
3,000
2
1,905
3,810
3 —
—
— — 2,508
—
3
3 1,700
5,100
1
2,085
2,085
4
—
—
—
— 2,772
4
—
—
—
2
2,265
4,530 Trädgårdsskötsel,
Teckning, dubbelse-
3,510
manlig
1
—
7 2,400
16,800
minarinm, manlig
1
—
—
—
—
—
2
—
3 2,700
8,100
2
—
—
—
2
3,915
7,830
3
—
3 3,000
9,000
3
—
—
—
— 4,320
—
4
—
24,100
— 3,300
—
4
—
—
—
2
4,725
9,150
•
kvinnlig
1
—
—
2,000
—
Teckning, dubbelse-
2
—
__ 2,25o
__
minarium, kvinnlig
1
—
—
—
%105
—
3
___
1
2,500
2,500
2
—
—
—
— 3,429
—
4
___
___
2,750
_
3 — ■ ---
—
— 3,753
—
* vid dubbel-
4
—
—
— 4,077
—
seminarium
—
—
900
4
—
3,200
Gymnastik, manlig
1
4
2,200
8,800
3 3,380
10,140
» vid semina-
2 1
2,400
2,400
2
3,770
7,540
riet i Umeå — —
—
—
1
—
1,000
3
5
2,000
13,000
4 4,160
16,640
För tjänstgöringi öv-
ningsämnen utöver
4
—
—
—
1
4,550
4,550
normaltimtalen. .
— —
—
4,375 —
—
6,500
>
kvinnlig
1
1 2,200 2,200 1
2,990
2,990
Summa enl. nuv. bestämmelser 184,055 __
__ 290,860
2
5 2,400
12,000
4 3,302
13,208
1
Beräknade timtal
för
seminarierna i
3
1
2,600
2,600
3,614
3,614
Uppsala och Lund
(timantalet för
4
—
—
—
1
3,926
3,926
Falun ingår i ovanstående tjänster)
Manlig slöjd . . .
1 8
1,850 14,800
7 2,940 20,580
Musik, 54 timmar ä 130..................
Gymnastik, 52 timmar ä 130 . . .
—
—
7,020
6,760
2
— 1,950
— — 3,360
—
Manlig slöjd, 56 timmar ä 105 . .
—
—
5,880
Transport
—
-
-
127,20o| —
— 193,720
Summa enligt Kungl. Maj:ts förslag
810,520
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (AV 260.)
34
■m
Beträffande lärarna i övningsämnena, vilkas avlöning — med undan
tag för lärarna i trädgårdsskötsel — nu utgår och enligt mitt förslag fort
farande skulle utgå i förhållande till antalet tjänstgöringstimmar, har jag
låtit verkställa kostnadsberäkning med utgångspunkt från de timtal, som
torde böra angivas såsom normaltimtal. Enligt nu gällande bestämmelser
skulle sammanlagda beloppet av övningslärarnas avlöningar uppgå till
184,055 kronor. Vid bifall till de av mig för dessa lärare förordade
avlöningsbelopp skulle motsvarande kostnader belöpa sig till 310,520
kronor. Härvid är hänsyn tagen dels till de av mig i det föregående
förordade, erforderliga timantalen vid de nya dubbelseminarierna i Upp
sala, Lund och Falun, dels ock till mitt förslag angående tilläggsarvoden
för lärare i trädgårdsskötsel vid nämnda seminarier.
De av mig förordade ökade arvodena till vikarierande och extra ordi
narie ämneslärare samt till timlärare i läsämnen skulle enligt verkställda
beräkningar medföra en kostnadsökning av i runt tal 10,000 kronor.
Vad angår vissa lärare vid pro vårsseminarierna har jag uttalat min
anslutning till löneregleringskommittens förslag angående tilläggsarvoden
till dessa. Med eu beräkning av 300 kronor till eu var av 16 lektorer
och 12 övningsskollärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg samt
1,500 kronor till en var av rektorerna därstädes skulle för ändamålet
erfordras 11,400 kronor.
Vidare har jag i det föregående förordat till uppvärmning, belys
ning, materiell m. m. för seminarierna i Uppsala, Lund och Falun ett
belopp av 68,400 kronor.
Sammanställas nu nämnda belopp, erhållas följande sitfror: .
Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.
Enligt
na gällande
grunder.
Kronor.
Enligt
Kungl. Majits
förslag.
Kronor.
Rektorer, ämnes- och övningsskollärare . .
............................
* .
487,750
928,300
Ovningslärare..........................................
310,520
Arvodesökningar åt extra och vikarierande
timlärare i läsämnen.......................
ämneslärare samt
10,000
Arvoden till lärare vid provårsseminarier
................................................................. —
11,400
Uppvärmning, belysning, materiell m. in.
Uppsala, Lund och Falun ....
för seminarierna i
68,400
Summa 671,805
1,828,620
Dragas från föreslagna.............................................................................. 1,328,620 kronor
nuvarande kostnader................................................................................... 671,805
»
erhålles
(566,815 kronor
Kungl. Maj:t
*
nåd. proposition nr 2d0.
vilken summa angiver det belopp, varmed reservationsanslaget till folkskole-
seininarierna bör ökas. Lägges följaktligen nämnda 656,815 kronor till
reservationsanslagets nuvarande belopp, 849,025 kronor, erhåller man
1,505,840 kronor, till vilket belopp berörda reservationsanslag torde böra
vid bifall till ovan framlagda förslag fixeras. I detta sammanhang må
erinras, att å extra stat för år 1918 beräknats dels för tillfällig löneför
bättring åt folkskoleseminariernas lärare ett belopp av 184,700 kronor,
dels ock för parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna i Uppsala,
Lund och Falun ett belopp av sammanlagt 153,890 kronor, således till
sammans 338,590 kronor, vadan den verkliga höjningen av ifrågavarande
reservationsanslag kommer att ställa sig väsentligt mindre.
I enlighet med vad jag i det föregående förordat skulle på extra
stat för år 1919 erfordras dels till hyresbidrag åt vissa rektorer 6,200 kronor,
dels ock till hyresbidrag åt vissa lärare vid folkskoleseminarierna i Stock
holm och Göteborg 12,000 kronor alltså tillhopa 18,200 kronor.
Lägges till sistnämnda belopp den beräknade ökningen av det ordinarie
reservationsanslaget, 656,815 kronor, erhålles en summa av 675,015 kronor.
I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av
670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av omförmälda
reservationsanslag samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst 6,200 kronor till hyresbidrag till rektorerna vid vissa folkskole-
seminarier. 1 fråga om täckande av den sålunda uppkommande skillna
den torde chefen för finansdepartementet under riksdagens fortgång komma
att göra hemställan om avlåtande av framställning till riksdagen för
beredande av därför erforderliga medel.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det
Hemställan.
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
a) bestämma,
att lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna skall
i avlöning åtnjuta
manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kro
nor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, var
till kommer fri bostad eller ersättning därför till det
belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kommer fri bostad eller ersättning därför till det be
lopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
2(>7
268
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
rektor vid folkskoleseminarium, därest han tjänst
gör såsom föreståndare för där anordnad provårs
kurs, utöver honom tillkommande ordinarie avlönings
förmåner särskilt arvode av högst 1,500 kronor för år;
manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kro
nor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, var
till kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor;
kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kro
nor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, var
till kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 400 kronor;
manlig adjunkt å övergångsstat 4,300 krbnor,
därav 2,700 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgörings
penningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 500 kronor;
kvinnlig adjunkt å övergångsstat 3,600 kro
nor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor tjänst
göringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;
lektor samt adjunkt å övergångsstat vid folkskole-
seminarierna i Stockholm och Göteborg hyresbidrag till
det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
manlig övningsskollärare 3,400 kronor, därav
2,100 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspen
ningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 400 kronor;
kvinnlig övningsskollärare 2,800 kronor, därav
1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspen
ningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 300 kronor;
lektor, adjunkt å övergångsstat eller övnings
skollärare vid sådant folkskoleseminarium, där provårs
kurs är anordnad, utöver honom eller henne tillkom
mande ordinarie avlöningsförmåner dels ett särskilt
arvode av 300 kronor för år, dels ock, därest veder
börande lärare har sig handledning av lärarkandidater
anförtrodd, ersättning till belopp, som av folkskolöver
styrelsen bestämmes, dock att sagda arvode och er
sättning icke må tillhopa överstiga 600 kronor;
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.
26
»
extra och vikarierande manlig ämneslärare ar
vode av 3,300 kronor, därest läraren är behörig till
lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunkts
tjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,000 kronor, för år
räknat;
manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest
läraren är behörig till lektorstjänst vid folkskolesemi
narium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest
120 kronor, för veckotimme räknat, dock att arvode för
timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folk
skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna
utgå med högre belopp;
extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare ar
vode av 3,000 kronor, därest lärarinnan är behörig
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunkts
tjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år
räknat;
kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest
lärarinnan är behörig till lektorstjänst vid folkskole
seminarium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
eljest 110 kronor, för veckotimme räknat, dock att
arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må,
efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt
fall, kunna utgå med högre belopp;
extra och vikarierande ämneslärare vid folk-
skoleseminarierna i Stockholm och Göteborg hyresbidrag
till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
extra ordinarie eller vikarierande manlig öv-
ningsskollärare arvode å 2,800 kronor för år;
extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig öv-
ningsskollärare arvode å 2,400 kronor för år;
manlig lärare i teckning vid enkelseminarium lön
å 1,950 kronor i l:a, 2,175 kronor i 2:a, 2,400 kronor
i 3:e och 2,625 kronor i 4:e avlöningsgraden;
kvinnlig lärare i teckning vid enkelseminarium
lön å 1,725 kronor i l:a, 1,905 kronor i 2:a, 2,085 kro
nor i 3:e och 2,265 kronor i 4:e avlöningsgraden;
manlig lärare i teckning vid dubbelseminarium
lön å 3,510 kronor i l:a, 3,915 kronor i 2:a, 4,320
kronor i 3:e och 4,725 kronor i 4:e avlöningsgraden;
270
kvinnlig lärare i teckning vid dubbelseminarium
lön 3,105 kronor i l:a, 3,429 kronor i 2:a, 3,753 kronor
i 3:e och 4,077 kronor i 4:e avlöningsgraden;
manlig lärare i musik lön å 3,510 kronor i
l:a, 3,915 kronor i 2:a, 4,320 kronor i 3:e och 4,725
kronor i 4:e avlöningsgraden;
kvinnlig lärare i musik lön å 3,105 kronor i
l:a, 3,429 kronor i 2:a, 3,753 kronor i 3:e och 4,077
kronor i 4:e avlöningsgraden;
manlig lärare i gymnastik
med lek och idrott
lön å 3,380 kronor i l:a, 3,770
kronor i 2:a, 4,160
kronor i 3:e och 4,550 kronor i 4:e avlöningsgraden;
kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott
lön å 2,990 kronor i l:a, 3,302
kronor i 2:a, 3,614
kronor i 3:e och 3,926 kronor i 4:e avlöningsgraden;
lärare i manlig slöjd lön å 2,940 kronor i
l:a, 3,360 kronor i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,200
kronor i 4:e avlöningsgraden;
lärarinna i kvinnlig slöjd lön å 1,980 kronor
i l:a, 2,244 kronor i 2:a, 2,508 kronor i 3:e och 2,772
kronor i 4:e avlöningsgraden;
lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt semi
nariums övningsskola lön 1,080 kronor i l:a, 1,224 kro
nor i 2:a, 1,368 kronor i 3:e och 1,512 kronor i 4:e
avlöningsgraden;
lärarinna i hushållsgöromål lön å 1,980 kro
nor i l:a, 2,244 kronor i 2:a, 2,508 kronor i 3:e och
2,772 kronor i 4:e avlöningsgraden;
manlig lärare i trädgårdsskötsel vid annat folk-
skoleseminarium än seminariet i Umeå 2,400 kro
nor, därav 1,500 kronor lön och 900 kronor tjänst-
göringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;
kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel vid annat folk-
skoleseminarium än seminariet i Umeå 2,000 kronor,
därav 1,200 kronor lön och 800 kronor tjänstgörings
penningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 250 kronor;
lärare i trädgårdsskötsel vid folkskolesemina-
riet i Umeå, manlig eller kvinnlig, arvode å 1,000 kro-
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
271
nor, varav två tredjedelar skola anses motsvara lön
och en tredjedel tjänstgöringspenningar;
lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium,
utöver honom eller henne tillkommande ordinarie av
löningsförmåner, arvode till det belopp, som i veder
börlig ordning bestämmes;
lärare i teckning och gymnastik vid folkskole-
seminarierna i Stockholm och Göteborg hyresbidrag till
det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;
extra ordinarie eller vikarierande manlig lärare
i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott ävensom manlig timlärare i sagda ämnen 100
kronor för veckotimme;
extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig lä
rare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott ävensom kvinnlig timlärare i sagda ämnen 95
kronor för veckotimme;
extra ordinarie eller vikarierande lärare i manlig
slöjd ävensom manlig timlärare i samma ämne 95 kro
nor för veckotimme;
extra ordinarie eller vikarierande lärarinna i
kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål ävensom kvinnlig
timlärare i samma ämnen 90 kronor för veckotimme;
vikarierande lärare i trädgårdsskötsel arvode till
belopp, som i varje särskilt fall bestämmes av folk-
skolöverstyrelsen ;
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att
för den fastställda lönen tjänstgöra:
lärare i teckning vid enkelseminarium 15 vecko
timmar,
lärare i teckning vid dubbelseminarium 27 vecko
timmar,
lärare i musik 27 veckotimmar,
lärare i gymnastik med lek och idrott 26 vecko
timmar,
lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola 12 veckotimmar, och
lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar;
272
att lärare i nämnda övningsämnen skall vara
skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig ut
sträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda under-
visningsskyldighet icke utan hans eget begivande må
överstiga trettio veckotimmar;
att lärare i nedanstående övningsämnen må för
varje veckotimmes undervisning utöver den mot den
ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta
ersättning;
manlig lärare i teckning, i musik och i gymna
stik med lek och idrott med 130 kronor i l:a, 145 kro
nor i 2:a, 160 kronor i 3:e och 175 kronor i 4:e av-
löningsgraden;
kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gym
nastik med lek och idrott med 115 kronor i l:a, 127
kronor 2:a, 139 kronor i 3:e och 151 kronor i 4:e av-
löningsgraden;
lärare i manlig slöjd med 105 kronor i l:a, 120
kronor i 2:a, 135 kronor i tredje och 150 kronor i 4:e
avlöningsgraden;
lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål
med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i
3:e och 126 kronor i 4:e avlöningsgraden;
att lärare i nämnda övningsämnen ej må åtnjuta
ersättning för mera än trettiotvå veckotimmars tjänst
göring, det timantal medräknat, efter vilket den ordi
narie lönen är beräknad; dock att, där särskilda för
hållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna med
giva, att lärare i musik, i gymnastik med lek och idrott
samt i manlig slöjd erhåller ersättning för intill trettio
fyra timmars undervisning;
att pensionsunderlaget skall utgöra
för manlig rektor 5,600 kronor,
för kvinnlig rektor 4,600 kronor;
att högsta pensionsunderlaget skall utgöra
för manlig lektor, 4,600 kronor,
för manlig adjunkt å övergångsstat 4,000
kronor,
för kvinnlig adjunkt å övergångsstat 3,000
kronor;
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.
273
att, om befattningshavare varit tillförordnad rek
tor vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestäm
mandet av pensionens belopp räknas honom till godo
på samma sätt, som om han varit befullmäktigad
rektor;
att för annan ordinarie övningslärare än lärare i
trädgårdsskötsel pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära,
därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning,
som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst
bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta
pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under
vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före
tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre be
lopp än lönen oavkortad;
att övningslärare, som befordrats till ordinarie
tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i
intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle
komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gäl
lande löne- och pensionsbestämmelser;
att lärare i trädgårdsskötsel skall äga delaktig
het i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa;
att övningsskollärarna skola varda bibehållna vid
delaktighet i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning
som folkskollärarnas änke- och pupillkassa;
att för övningsskollärare pensionsbeloppet skall ut
göra lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg;
samt
att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord
nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller
därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin
befattning, skall, därest han före förordnandet tjänst
gjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium
minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredje
delar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest
tillkommande arvode;
b) föreskriva,
att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft.
(AV 260.)
35
274
Kungl.
Maj:
ta nåd. proposition nr 260.
sålunda föreslagits för ordinarie befattningshavare vid
folkskoleseminarierna, skola gälla följande villkor och
bestämmelser, nämligen
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till
annan tjänst, förening av tjänster m. m.:
att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av folk
skoleseminarierna eller eljest kan varda stadgad, vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och
den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter, sköta de med befattningen förenade gö
romål;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att vid en möjligen inträdande
förändrad organisation av undervisningsväsendet även
som eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämp
ligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom un
dervisningsväsendet, dock att befattningshavare, som
varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad
att av statsverket erhålla skälig flyttnings hjälp till det
belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer;
att annan befattningshavare än övningsskollärare,
skall vara skyldig underkasta sig de ändrade bestäm
melser, som kunna varda stadgade rörande elementar-
lärarnas nya änke- och pupillkassa;
att befattningshavare vidare skall vara skyldig
underkasta sig de bestämmelser, som må bliva före
skrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam
lungsot;
att med rektors-, ämneslärar- eller övnings-
skollärarbefattning vid folkskoleseminarium icke må
förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kom
muns stat;
att med befattning vid folkskoleseminarium ej
må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit regi-
Kling
l. Maj tia nåd. proposition
nr
260.
275
strerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänste
man i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebe
fattning av vad slag det vara må, så framt ej folk-
folkskolöverstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för
tjänstgöringen vid folkskoleseminariet, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas; samt
att befattningshavare ej må åtaga sig undervis
ning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro
anstalter, så framt ej, vad angår lektor, övningsskol-
lärare eller övningslärare, vederbörande rektor, efter
av folkskolöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad
angår rektor, folkskolöverstyrelsen, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande
undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänst
göringen vid folkskoleseminariet, finner uppdraget kunna
få mottagas och tills vidare bibehållas;
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänstgönngspenningar skola för samtliga be
fattningshavare, utom rektorer och lärare i trädgårds
skötsel, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, samt
att de i rektors och trädgårdslärares avlöning ingående
tjänstgönngspenningar skola heräknas utgå efter ka
lenderår, dock för rektor till olika belopp för lästiden
och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av
Kungl. Maj:t fastställas;
att tjänstgönngspenningar få uppbäras endast
för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit
från tjänstgöringen befriad, skola utgå till den, som
förordnats att uppehålla befattningen;
att, därest annan befattningshavare än nedan
avsedda övningslärare av sjukdom hindras att förrätta
sin befattning, befattningshavaren äger uppbära hela
lönen jämte hyresersättning eller hyresbidrag, där så
dant förekommer, men att, därest befattningshavaren
eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda upp drag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgö ring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller hyresersättningen eller hyresbidraget, som för befattningens uppehållande er fordras eller eljest prövas skäligt;
att, därest annan övningslärare än lärare i träd
gårdsskötsel är tjänstledig på grund av sjukdom, be fattningshavaren äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, men att, därest sådan övningslärare eljest undfår le dighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda an gelägenheter eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan an ledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare
för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledig het eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans av löning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestäm mande, upphörande av eller minskning i extra inkom ster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskeds
tagande, entledigande eller dödsfall själva lönen även som hyresersättning eller hyresbidrag, där sådant före kommer, utgå till månadens slut;
277
i fråga om å/derstil/ägg:
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning är i staten med
given, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än
fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, om sådan förekommer,
efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omför-
mälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen
ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern
blivit uppnådd;
att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas ej
mindre den tid, som före den nya statens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till innehavande befattning,
eller, vad angår annan befattningshavare än lektor och
lärare i trädgårdsskötsel, tjänst å den gamla avlönings-
staten av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet,
oavsett om avlöningen vid tjänsten varit å samma stat
uppförd eller å extra stat utgått såsom arvode, än även,
vad angår lektor, i förekommande fall den föregående
extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den
1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna
sig för erhållande av ålderstillägg;
att därvid befattningshavare, vilken före ut
gången av år 1916 förvärvat behörighet till ämnes-
lärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren
1919—1923 utnämnes till lektor, må tillgodoräknas
den tid, varunder han efter vunnen sådan behörig
het omedelbart före tillträdet till den ordinarie
tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk, folkskole-
Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
278
seminarium eller högre lärarinneseminariet i egenskap
av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänst
göring, dock med den begränsning, att den, som ut-
nämnes under år 1919, må tillgodoräkna sig ett år,
den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som
utnämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes
under år 1922, fyra år, och den, som utnämnes under
år 1923, fem år av nyss angivna extra ordinarie tjänst
göringstid,
att, därest manlig adjunkt vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk, vilken befordras till lektor vid
folkskoleseminarium, intjänat tre ålderstillägg, honom
skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstillägg som
lektor;
att lektor må tillgodoräknas den tid, under vilken
han må hava tjänstgjort som ordinarie i lektor vid all
mänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lek-
torstjänst vid folkskoleseminarium må hava tjänstgjort
som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet, tek
niskt gymnasium eller teknisk elementarskola, ävensom
den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till
lektorstjänst vid högre allmänt läroverk må hava tjänst
gjort som ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;
att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och
den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universite
ten ävensom de i kungl. kungörelsen den 23 november
1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs
högskolor må äga' att, efter vunnen befordran vid folk
skoleseminarium, för åtnjutande av ålderstillägg till
godoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid uni
versitet eller någon av omförmälda högskolor med nit
och skicklighet deltagit i undervisning av den omfatt
ning, som, utan avseende å huruvida docent varit in
nehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl.
Maj:t bestämmes;
att övningsskollärare må för erhållande av ål
derstillägg tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lä
rare vid folkskola, skeppsgosseskola eller högre folkskola
ävensom tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt
småskoleseminarium under den tid statsbidrag utgått
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
279
till hans avlönande enligt bestämmelserna om stats bidrag till folkskollärares avlönande;
att annan övningslärare än lärare i trädgårds
skötsel må tillgodoräknas dels föregående tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, dels oek den tid, han, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid folk- skoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie övnings lärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgö ring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänst göring vid seminarium; dock att övningslärare vid övergång från realskola till folkskoleseminarium, där tjänstgöringen omfattar minst lika många undervis- ningstimmar som vid realskolan, må omedelbart till- godoföras så inånga ålderstillägg, att ingen löneminsk ning vederfares honom;
att lärare i trädgårdsskötsel må tillgodoräknas
intill tio år av den tid, under vilken han före inträde å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskolesemina rium med åtnjutande av för full tjänstgöring stadgat arvode; samt
att likväl löntagare, som, då han intjänat stad
gad tid för erhållande av löneförhöjning, redan upp nått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestäm melserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension eller, vad angår övningsskollärare, bestäm melserna i reglementet för folkskollärarnas pensions- inrättning är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och
pensionsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av lä rare i trädgårdsskötsel under en månad å tid av året, som av rektor bestämmes;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall, vad angår annan befattningshavare än övningsskollärare, gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen-
280
sion är vid tiden för de nya staternas ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som där
efter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
samt
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall för övnings-
skollärare gälla vad i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning är eller kan varda stadgat.
Vidare får jag hemställa, att Edels Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
dels förklara,
att ovannämnda villkor och bestämmelser skola
i tillämpliga delar gälla i fråga om de adjunkter, vilka
tilläventyrs komma att uppföras å övergångsstat;
att i fråga om sistnämnda befattningshavare skall
gälla, att adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodo
räknas de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vun
nen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal
mellanskola, dock ej mer än tio år;
att en var, som med eller efter ingången av år 1919
tillträder befattning vid folkskoleseminarium, skall vara
pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestäm
melser;
att de förutvarande ordinarie befattningshavare,
vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de
vilja underkasta sig vare sig ny avlöningsstat eller
övergångsstat och därvid fästade villkor och bestäm
melser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner; samt
att adjunkt, manlig eller kvinnlig, vilken icke
varder uppförd på ny stat eller övergångsstat, skall,
samtidigt som de nya staterna träda i kraft, uppföras
å allmänna indragningsstaten,
att å allmänna indragningsstaten uppförd befatt
ningshavare skall bibehållas vid ej mindre honom eller
henne enligt nu gällande bestämmelser tillkommande
ordinarie avlöningsförmåner, varav befattningshavaren
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
281
vid överflyttningen är i åtnjutande, än även honom
eller henne vid 1918 års utgång tillkommande tillfällig
löneförbättring; dock med skyldighet dels att, i hän
delse befattningshavaren, efter förflyttning till indrag-
uingsstaten, erhåller annan ordinarie befattning å ri
kets, riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda
avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de
understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmå
nerna samt, därest avlöningsförmånerna å indragnings
staten överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vid
kännas mot de senare svarande avdrag, dels ock att,
när befattningshavare, kvarstående å indragningssta
ten, uppnått den för pension stadgade levnadsåldern,
åtnöjas med pension å indragningsstat motsvarande
den del av avlöningsförmånerna, som äro att hänföra
till lön jämte ålderstillägg;
dels, i händelse av godkännande av ovan före
slagna avlöningsförmåner ävensom i det föregående
framlagt förslag angående inrättande av nya lärar
tjänster vid folkskoleseminarierna samt beredande av
medel för uppvärmning, belysning, materiell m. m.
för folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun,
höja det ordinarie anslaget till folkskoleseminarierna
med 656,815 kronor eller från 849,025 kronor till
1,505,840 kronor;
dels, vid bifall till förslaget om överförande å
ordinarie stat av medel till stipendier åt eleverna i
parallellavdelningarna vid folkskoleseminarierna i Upp
sala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till
stipendier för seminarieelever med 28,800 kronor eller
från 150,225 kronor till 179,025 kronor;
kommande, vid bifall till vad sålunda hemställts,
det gemensamma reservationsanslaget till folkskolese
minarierna att ökas från nuvarande 999,250 kronor
med 685,615 kronor till 1,684,865 kronor;
dels till bestridande av hyresbidrag till rektorerna
vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara, Kalmar,
Karlstad och Umeå på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst 6,200 kronor;
Bihang
till riksdagens protokoll
1918. 1
sand.
232
käft.
(Nr 260.)
36
282
dels medgiva, att från och med år 1919 tills
vidare, och intill dess Kungl. Mäj:t annorlunda för
ordnar, hyresbidrag må utgå
vid folkskolesöminariet i Stockholm till ordina
rie manlig lektor med 800 kronor, till ordinarie manlig
adjunkt å övergångsstat med 600 kronor, till ordinarie
lärare i teckning med 500 kronor, till ordinarie lärare ,
i gymnastik med 500 kronor, till extra ordinarie ämnes-
lärare, som tjänstgjort under fyra lästerminer vid folk-
skoleseminarium, allmänt läroverk eller annan under
läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens in
seende ställd läroanstalt, med 500 kronor och till extra
ordinarie ämneslärare, som fullgjort sådan tjänstgöring-
under tio lästerminer, med 600 kronor, samt
vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie
manlig lektor i första lönegraden med 700 kronor, i
andra lönegraden med 850 kronor och i tredje löne
graden med 1,000 kronor, till ordinarie manlig adjunkt
å övergångstat i första lönegraden med 450 kronor, i
andra lönegraden med 575 kronor samt i tredje, fjärde
eller femte lönegraderna med 700 kronor, till ordinarie
lärare i teckning med 300 kronor, till ordinarie lärare
i gymnastik med 300 kronor, till vikarierande adjunkt
å vakant tjänst med 450 kronor och till annan extra
ordinarie ämneslärare ined 300 kronor;
dels och för sistberörda ändamål på extra stat för
år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 12,000 kronor.
Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.
Kuntjl. Maj sta nåd. proposition nr 260.
Kap. Vill. Lönereglering för lärarpersonalen vid folk-
och småskolor.
1. Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.
Delaktighet i löneregleringen.
De nu gällande bestämmelserna angående folkskollärarnas avlöning
avse endast ordinarie folkskollärare, extra ordinarie folkskollärare samt
vissa vikarier för sådana lärare.
Nämnden har tagit under övervägande frågan, huruvida övnings-
lärarna vid folkskolorna skulle kunna tillförsäkras den fastare ställning
och cle avlöningsförmåner, som kunde tillkomma folkskollärare i allmän
het. Nämnden har dock funnit tiden ännu icke vara inne att reglera
löperna för dessa lärare genom en allmän rikslagstiftning, men finner
det billigt, att de övningslärare vid folkskolorna, vilka med full tjänst
göring blivit mera stadigvarande anställda, beredas en mera tryggad ställ
ning, särskilt därigenom att dem tillförsäkras pension.
Nämndens förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid folk-
och småskolor innefattar icke, enligt vad nämnden meddelar, förslag till
lönereglering för de vid finnskolväsendet anställda lärare.
I skrivelse den 31 augusti 1917 rörande anslag till folkundervis
ningen m. m. för budgetåret 1919 har folkskolöverstyrelsen i fråga om
förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets
nordligaste trakter bosatta finnar påyrkat en höjning av nämnda anslag,
under framhållande, att, därest förslag till lönereglering för lärare vid
folkskolor och småskolor komme att framläggas för riksdagen, detta för
slag jämväl borde omfatta de vid folkskolor och småskolor i finnbygden
anställda lärare, vilkas avlöning bestriddes helt och hållet av statsmedel
och utginge från ifrågavarande anslag.
Nuvarande
bestäm
melser.
Lärarlöne-
nämnden.
Till Kungl.
Ma:jt in
given fram
ställning.
284
re lerin
I fråga om delaktighet i den föreslagna löneregleringen ansluter sig
,‘kommittén
. löneregleringskommittén till den uppfattning, som av nämnden gjorts
gällande, nämligen att löneregleringen tills vidare endast bör omfatta
ordinarie och extra ordinarie samt vikarierande ämneslärare vid folkskolor.
Från kommitténs sida har intet varit att erinra därvid, att den
lönereglering, som kommittén i det följande kommer att föreslå för
folkskollärare, varder i tillämpliga delar gällande jämväl i fråga om veder
börande lärare vid finnbygdens folkundervisningsanstalter.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Allmänna avlöningsgrunder.
Nuvarande
bestäm
melser.
Enligt nu gällande bestämmelser angående folkskollärarnas avlöning
är begynnelselönen för manliga och för kvinnliga folkskollärare nominellt
densamma. Ålderstilläggen åter äro större för de manliga lärarna än
för de kvinnliga.
Nämnden . Nämnden förorda!’, att folkskollärarnas kontanta avlöning utgår i
” mW m' följande former, nämligen: 1) grundlön, 2) ålderstillägg och 3) familje-
tillägg. Ålderstilläggen föreslås till tre, likaså familj etilläggen, de sist
nämnda att utgå: ett efter tillkomsten av det första, ett efter till
komsten av det tredje och ett efter tillkomsten av det femte barnet.
Vad angår förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattnings
havares löner, anser nämnden, familj etilläggen böra utgå med enahanda
belopp, evad familjeförsörjaren är man eller kvinna. Någon anledning
förefinnes enligt nämndens mening icke heller att i nu berörda hänseende
göra någon skillnad i avseende på ålderstilläggen, då det behov, som
betingas av familjeförsörjning, blivit tillgodosett genom särskilda tillägg.
Yad däremot beträffar grundlönen, har nämnden förut förordat,
att kvinnlig befattningshavares lön bestämmes i förhållande till manlig
befattningshavares lön med hänsyn till följande faktorer, nämligen kvin
nans tidigare pensionsålder, mannens värnplikt, den mindre genomsnitts-
dödligheten hos kvinnorna samt männens skyldighet att bidraga till änke-
och pupillkassan. Då nu emellertid nämnden föreslagit eu pensionsålder
av 60 levnadsår för såväl manliga som kvinnliga lärare, återstå vid be
räkningen av de kvinnliga folkskollärarnas grundlön endast de tre sist
nämnda faktorerna att taga hänsyn till.
lnfram-n . I en av Kiruna lärarkår hos chefen för ecklesiastikdepartementet
ställning,
»jord framställning har, bland annat, anhållits, att frågan om kallorts-
tillägg måtte upptagas till beprövande i samband med lönereglerings-
spörsmålet.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.
285
Löneregleringskominittén har icke i sina förslag upptagit avlönings
formen familj etillägg.
Vad angår frågan om kallortstillägg, erinrar kommittén, hurusom
kommittén på anförda skäl ansett sig ej höra förorda de av nämnden
framlagda förslagen om särskilda ortstillägg till lärare vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna i Västerbottens och Norrbottens län.
Kommittén ser sig följaktligen förhindrad tillstyrka ett förslag av i stort
sett liknande innebörd för lärarpersonalens vid folk- och småskolor vid
kommande.
Enligt kommitténs mening böra alltså de kontanta avlöningsförmå
nerna för folkskollärare utgå i form av grundlön och ålderstillägg. I
fråga om grundlönen föreslår kommittén olika belopp för manlig och
kvinnlig lärare, beräknad på sätt kommittén i annat sammahang fram
hållit. Jämväl ålderstilläggen borde utgå med olika belopp för manlig
och kvinnlig befattningshavare, varemot antalet ålderstillägg synes böra
vara lika, vare sig tjänstinnehavaren är man eller kvinna.
Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning.
Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 § 1, sådan denna paragraf
lyder enligt kungl. kungörelsen den 14 september 1906, skall ordinarie
lärare, som, efter undergången godkänd avgångsexamen från folkskole-
seminarium, blivit i föreskriven ordning anställd vid folkskola, i årlig lön
för undervisning under 8 månader eller 341/2 veckor eller under den
kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden kan
medgiva, åtnjuta minst 900 kronor samt tre ålderstillägg, vart och ett å
150 kronor för manlig lärare och 100 kronor för kvinnlig.
Lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig den
ökade tjänstgöringsskyldighet, som kan för honom uppkomma, därest i
vederbörlig ordning skulle komma att för samtliga skoldistrikt stadgas
förlängning av den nu lagstadgade undervisningstiden av 34V
2
veckor,
dock under en tid av sammanlagt högst 36 veckor om året.
I § 4 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 stadgas, att för lärare
vid folkskola, till vilkens avlönande statsbidrag utgår och vilkens tjänst
göring, såvitt den avser i skolåldern varande barn, fortgår utöver åtta
månader av året, lönen för varje överskjutande månad skall ökas med
Vs av det belopp, vartill lärarens årliga minimilön beräknas, däri husrum
och bränsle icke inberäknade.
Löne
reglering s-
kommittén.
Nuvarande
bestäm
melser.
286
Riksdagen har på extra stat från och med år 1916 årligen anvisat
medel för beredande av tillfällig löneförbättring till folkskollärare.
För år 1916 utgick tillfällig löneförbättring med 250 kronor till
sådan ordinarie lärare vid folkskola, vilken vid ingången av nämnda år
hade eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder, dock att delaktighet
i löneförbättringen icke tillkom gift kvinnlig befattningshavare, vars man
levde.
För år 1917 beviljade riksdagen tillfällig löneförbättring med ena
handa belopp till dylik ordinarie lärare, vilken på sätt nämnts vore att
betrakta som familjeförsörjare, varjämte riksdagen för samma år beviljade
tillfällig löneförbättring med 150 kronor till annan ordinarie lärare vid
folkskola.
Fpr år 1918 utgår enligt 1917 års riksdags beslut den tillfäjliga
löneförbättringen med väsentligt ökade belopp, nämligen med 600 kronor
till ordinarie lärare, som i visst avseende är att anse som famijjefpr-
sörjare, och med 400 kronor till annan ordinarie lärare.
Nämndens förslag i fråga om den kontanta avlöningen för ordinarie
folkskollärare innefattas i ett av nämnden utarbetat förslag till författning
angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning.
Detta författningsförslag innehåller i § 2, bland annat:
»För ordinarie folkskollärare utgår den kontanta avlöningen i dels
grundlön, dels ålderstillägg, dels ock familjetillägg, allt för år räknat.
A. Grundlönen utgör för manlig lärare 1,300 kronor och för
kvinnlig lärare 1,150 kronor och utgår med enahanda belopp i alla löne
grader.
B. Ålderstilläggen äro tre, vardera å 200 kronor.»
Kun (fl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
»C. Familj etillägg utgår med 200 kronor.
Angående grunderna för åtnjutande av familj etillägg är särskilt
stadgat.»
Beträffande detta förslag anför nämnden bland annat:
De avlöningsförhöjningar, nämnden förordat, vore i varje fall be
tydande. Men om man toge hänsyn till dels de av centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorda statistiska utredningar angå
ende folkskollärarnas levnadskostnader, dels ock den omständigheten, att
den lönereglering, som nu ifrågasattes, borde äga bestånd åtskilliga år
fram i tiden, syntes de förordade avlöningsbeloppen icke kunna anses
för högt tilltagna.
Vad som föranlett en så väsentlig ökning i folkskollärarkårens lev
nadskostnader, vore givetvis den allmänna prisstegringen, men kanske i
Kungi. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.
287
ännu högre grad kommunikationsväsendets utveckling och befolkningens
övergång från naturahushållning till penninghushållning. Nämnden tänkte
här särskilt på landsbygdens lärare, vilka i allmänhet icke erhölle högre
avlöning än den lagstadgade minimilönen. Mycket av vad folkskolläraren
förr kunde erhålla till livets nödtorft för eu ringa penning eller kanske
gratis, måste han nu betala efter samma priser som de i städerna gäl
lande.
Även i andra avseenden hade folkskollärarnas förhållanden ändrats.
Förr kunde, och på grund av lönens ringhet måste, läraren få tid över
för att ägna sig åt andra värv, som kunde bereda honom ett tillskott i
inkomsten. På grund av undervisningens alltjämt fortgående omdaning
ställdes allt större fordringar på lärarnas arbete för sin egen förkovran.
Att nöjaktigt följa med utvecklingen inom folkskolans samtliga läro
ämnen vore ett arbete, som krävde sin man. Efter omorganisationen
av skolväsendets centrala ledning och inspektion komme helt visst staten
själv att med än större uppmärksamhet göra sina krav på folkskolans
■ framåtskridande gällande.
För att folkundervisningen skulle kunna ryckas upp till den nivå,
som påkallades av de nya samfundsförhållandena, vore det, såvitt nämn
den förstode, en förutsättning, att folkskollärarkåren höjdes upp på ett
högre ekonomiskt plan. Endast då kunde läraren odelat ägna sig åt sitt
kall. Till fullföljande av den tanken, att läraren i skolarbetet borde se
sin livsuppgift, hade nämnden föreslagit, att pensionsåldern för folkskol
lärare skulle höjas från 55 till 60 år. Denna ökning i tjänstårens antal,
som i och för sig skulle avsevärt nedbringa kostnaderna för skolväsendet,
borde kompenseras genom en motsvarande höjning i lönen.
I fråga om tjänstgöringsskyldighet, ersättning för övertidsläsning
samt sättet för den kontanta avlöningens beräknande föreslår nämnden
följande bestämmelser, innefattade i §§ 9 och 10 av berörda författ-
ningsförslag:
§ 9.
»Lärare är skyldig att för den här ovan stadgade kontanta avlö
ningen tjänstgöra åtta månader om året eller den kortare tid, under
vilken undervisningen vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda
medgivande meddelas.
Omfattar läsåret vid skolan mera än åtta månader, skall läraren
för övertidsläsningen erhålla särskild gottgörelse, uppgående för varje
månad, beräknad till 30 dagar, till en åttondedel av den bär ovan stad
gade kontanta avlöningen, familjetillägg däri ej inberäknade.»
- 288
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
§
10
.
»Den kontanta avlöningen utgår för ordinarie lärare samt lärare,
som blivit anställda tills vidare, efter kalenderår, för övriga lärare efter
läsår och skall i följd härav, där lärares anställning börjar eller upphör
under loppet av kalenderår, den kontanta avlöningen utgå: i förra fallet
för varje månad, under vilken läraren det året varit anställd, med en
tolvtedel av den kontanta årsavlöningen, ersättning för övertidsläsning
däri inberäknad, i senare fallet för varje månad, under vilken läraren
det året tjänstgjort, med en åttondedel av den kontanta årsavlöningen,
ersättning för övertidsläsning däri icke inberäknad.»
Vidare framlägger nämnden följande förslag till avlöningsvillkor
ävensom till bestämmelser angående lärare, som ej ingå på ny lönereg
lering, innefattade i §§ 13 och 17 av samma författningsförslag:
§ 13.
»Som villkor för att komma i åtnjutande av de i denna författ
ning stadgade avlöningsförmåner skall gälla:
att ordinarie folkskollärare är skyldig att underkasta sig bestäm
melserna angående såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som ock folk
skollärarnas änke- och pupillkassa;
att lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträ
dande lärare i folkskolor, vilka avses i § 33 mom. 2 av folkskolestad
gan, äro skyldiga att underkasta sig bestämmelserna angående småskol-
lärarnas pensionsinrättning;
att lärare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må
bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot; samt
att lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig
ökning av tjänstgöringsskyldigheten intill högst 36 veckor om året, därest
den nu lagstadgade undervisningstiden av 34 V
2
veckor om året skulle
genom beslut av Konung och riksdag komma att för samtliga skoldistrikt
förlängas.»
§ 17.
»Ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1916,
ävensom lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträ
dande lärare vid folkskolor, vilka före den 1 januari 1916 erhållit den
fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folk-
skolestadgan, akola, därest de icke ingå på den genom denna författning
fastställda lönereglering, åtnjuta avlöning och pension eller ålderdoms-
undcrstöd enligt nu gällande bestämmelser.»
I vissa av de över nämndens förslag avgivna utlåtanden framhålles
önskvärdheten av föreskrifter dels angående skyldighet för befattnings
havare, som koxnme i åtj utande av föreslagna avlöningsförmåner, att
utan ersättning åtaga sig undervisning eu eller annan vecka över den
lagstadgade undervisningstiden, dels angående vissa garantier för att
läraren helt ägnade sitt arbete åt skolan. I sistnämnda avseende har
föreslagits, att lärare ej utan vederbörande skolstyrelses medgivande borde
få innehava annan avlönad befattning.
I en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
genom dess verkställande utskott gjord underdånig framställning av den
8 juni 1916 har anhållits, att ifrågavarande lönereglering måtte, med
hänsyn tagen särskilt till den levnadskostnadsstegring, vilken inträtt
under den följd av år, som lönefrågan stått under utredning, bliva av
sådan omfattning, att densamma på ett verkligt effektivt sätt komme
att avhjälpa det förefintliga behovet.
I denna framställning anför centralstyrelsen, bland annat, följande.
Den våldsamma ökning i levnadskostnaderna, som de senaste åren
ägt rum, hade icke blott stegrat bekymren för utkomsten utan ock fram
kallat oro för att löneregleringen, när den en gång komme, icke skulle
bliva tillräckligt effektiv. Det vore ock tydligt, att farhågorna i detta
avseende icke vore ogrundade, därest löneregleringen komme att inskränkas
till de av lärarlonenämnden föreslagna lönebeloppen. Nämnden hade,
såsom helt naturligt vore, utgått från den detaljerade och noggranna ut
redning rörande levnadskostnaderna inom folk- och småskolekåren, som
framlagts i centralstyrelsens underdåniga petition i maj 1912, och denna
utredning grundade sig huvudsakligen på hushållsbokföring inom lärar-
familjer under år 1910. Det kunde vid dåvarande tidpunkt givetvis icke
förutses, varken att så många år skulle komma att förflyta, innan löne
rörelsen skulle leda till resultat, eller att dyrtid av sådant slag, som nu
rådde, skulle komma att inträffa, varför naturligen varken centralsty
relsen eller sedermera lärarlonenämnden kunde taga tillbörlig hänsyn till
dessa omständigheter.
De kostnader, som folkskollärarna måste vidkännas för sin utbild
ning, vore ävenledes stadda i ständig ökning.
Enligt centralstyrelsens mening måste en lönereglering genomförd
även i en nära framtid med de belopp, som av lärarlonenämnden före-
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.)
37
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 2(JO.
280
Över nämn
dens förslag
avgivna ut
låtanden.
Till Kungl.
Maj:t in
givna fram
ställningar.
290
slagits, bliva av betydligt ringare värde, än om den genomförts vid den
tid, som lärarkåren ursprungligen beräknat och hoppats, och sålunda
för sitt ändamål i-edan från början med hänsyn till det minskade pen
ningvärdet otillräcklig.
Centralstyrelsen ville i anslutning till framställda synpunkter och
till inkomna framställningar från olika håll inom lärarkåren uttala det
önskemålet, att vid den fortsatta utredningen av folk- och småskolekå-
rens lönefrågor den allmänna stegringen av levnadskostnaderna under
de senaste sex åren måtte på det sättet beaktas, att det slutliga förslaget
om lönereglering för nämnda lärarkår komme att upptaga något högre
lönebelopp än de, till vilka nämnden kommit i sitt förslag. Sådant
tillägg borde enligt centralstyrelsens mening göras dels på den för alla
gällande grundlönen och dels på de olika familjetilläggen, det vill säga
till de avlöningsposter, vilka i främsta rummet vore ämnade att tillgodose
de närmaste levnadsbehoven.
För att något så när svara mot den ökning i levnadskostnaderna,
som motiverade dessa tilläggsbelopp,, syntes de icke böra understiga:
tillägget till grundlönen för folkskolekåren 200 kronor, till grundlönen
för småskolekåren 100 kronor och till vartdera av de tre föreslagna
familj etilläggen för såväl folk- som småskolekåren 50 kronor.
Då centralstyrelsen stannat vid dessa belopp, vilka motsvarade
blott omkring 15 procent av grundlönen och 25 procent av familjetill-
1 äggen, vore det för att därmed angiva den nedre gräns, under vilken
lönen icke kunde sättas, för att löneregleringen skulle komma att under
förhandenvarande förhållanden något så när bibehålla det värde, som
nämnden med densamma avsett.
Vidai'e har samma korporation i eu den 1 juni 1917 gjord fram
ställning anhållit, att ifrågavarande lönereglering måtte, med hänsyn
tagen särskilt till den levnadskostnadsstegring, vilken inträtt under den
följd av år, som lönefrågan stått under, utredning, bliva av eu sådan
omfattning, att densamma på ett verkligt effektivt sätt komme att av
hjälpa det förefintliga behovet och icke understiga de belopp, som i
denna framställning föreslagits.
Efter erinran om sin föregående framställning i ämnet och där
framhållna omständigheter, understryker centralstyrelsen behovet av en
ytterligare förhöjning av lönebeloppen utöver vad förut föreslagits.
Den nu ifrågasatta nödvändiga förhöjningen syntes centralstyrelsen
höra komma samtliga lärare till godo och läggas dels på grundlönen, dels
på ålderstilläggen. Vad först ålderstilläggen beträffade, syntes den av
nämnden förordade principen, att de särskilda ålderstilläggen borde sättas
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2t>0.
Kung!. Maj tfa nåd. proposition nr ‘JtiO.
lika med de särskilda familjetilläggen såväl i antal som storlek, hava
goda skäl för sig. Då lamiljetilläggen i IDIG års förslag sattes för folk-
skolekåren till 250 kronor och för småskolekåren till 200 kronor, borde
även ålderstil läggen bestämmas till dessa belopp. Vad anginge grund
lönen, syntes det centralstyrelsen, att denna, med hänsyn till vad i fram
ställningen blivit anfört, borde för såväl folk- som småskolekåren höjas
med 200 kronor utöver 1916 års förslag.
I ett över sistberörda framställning den 13 juni 1917 avgivet ut
låtande hemställer folkskolöverstyrelsen, att ett blivande lönereglerings-
förslag måtte upptaga de i centralstyrelsens senast omnämnda framställ
ning avsedda avlöningsbelopp.
Överstyrelsen ville, bland annat, framhålla, att tillströmningen av
sökande till folkskoleseminarierna våren 1917 visat sig vara betydligt
svagare än förut, varför fara förelåge, att åtskilliga seminarier, särskilt
de manliga, icke skulle bliva i stånd att tillbörligt fylla klasserna.
Den stegring av levnadskostnaderna, som ägt rum, syntes översty
relsen tala för att ifrågavarande avlöningsbelopp tilltoges större än vad
överstyrelsen förut hemställt. För en sådan åtgärd talade dessutom en
särskild omständighet. Den tillfälliga löneförbättring, som av 1917 års
riksdag beslutats, hade av riksdagen fastställts till väsentligen högre be
lopp än dem, som av Kungl. Maj:t i enlighet med överstyrelsens fram
ställning föreslagits. I vissa avseenden hade de av riksdagen sålunda
beslutade beloppen kommit så nära dem, som upptagits i överstyrelsens
förslag till definitiv lönereglering, att dessa senare redan av denna orsak
syntes böra höjas. Den tillfälliga löneförbättringen vore givetvis beräk
nad med hänsyn till förhållandena för ögonblicket, under det att den
definitiva löneregleringen tydligen borde bestämmas så, att den kunde
komma att gälla åtskilliga år framåt. Därtill komme, att den definitiva
löneregleringen måste medföra ökning såväl i avgifterna för den egna
pensioneringen som i avgifterna till änke- och pupillkassan, en ökning,
varmed icke räknats vid fastställandet av beloppen för den tillfälliga
löneförbättringen.
På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen i underdånig skri
velse den 31 augusti 1917 framlagt förslag rörande anslag till folkunder
visningen m. m. för budgetåret 1919.
I sagda framställning, i vad den avser löne- och pensionsreglering
för lärare vid folkskolor och småskolor, finner sig överstyrelsen böra
hålla sig till de avlönings- och pensionsbelopp, som innefattas i central
styrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening senast berörda
framställning, vilken av överstyrelsen förordats.
292
Med denna utgångspunkt skulle de avlöningsbelopp, överstyrelsen
ansåge sig böra förorda, bliva: för ordinarie manlig lärare vid folkskola
1,700 kronor i första, 1,950 kronor i andra, 2,200 kronor i tredje och
2,450 kronor i fjärde lönegraden; för kvinnlig ordinarie lärare vid folk
skola 1,550 kronor i första, 1,800 kronor i andra, 2,050 kronor i tredje
och 2,300 kronor i fjärde lönegraden; för extra ordinarie och vikarie
rande manlig lärare vid folkskola 1,550 kronor och för kvinnlig sådan
lärare 1,500 kronor; för biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre
folkskola och lärare vid småskola med anställning tills vidare 1,000 kro
nor i första, 1,200 kronor i andra, 1,400 kronor i tredje och 1,600 kro
nor i fjärde lönegraden; för lärare av sistnämnda grupp med anställning
på bestämd tid eller som vikarie 950 kronor; för folkskollärare familje-
tillägg å 250 kronor och för småskollärare m. fl. å 200 kronor i enlig
het med de grunder, som av nämnden föreslagits, vilket innebure, att
familj etillägg skulle kunna komma att utgå med sammanlagt högst 750
kronor för folkskollärare och högst 600 kronor för småskollärare in. fl.
Till angivna kontanta avlöningsbelopp skulle vidare komma bostad och
nödigt bränsle eller ersättning därför. Hel pension skulle för manlig
lärare vid folkskola bliva 1,838 kronor, för kvinnlig lärare vid folkskola'
1,725 kronor och för lärare vid småskola m. 11. 1,200 kronor.
För bedömande av de avlöningsbelopp, som skäligen böra förordas
för de befattningshavare, om vilka nu är fråga, framhåller löneregle-
ringskommittén, att dessa befinna sig i allmänhet på den standard, där
den starka sänkningen av penningens köpkraft måste göra sig företrädes
vis kännbar.
Det har vid flera tillfällen med rätta betonats, att folkskollärar-
kåren sedan länge intagit en i avlöningshänseende tillbakasatt ställning.
Riksdagens beslut beträffande den tillfälliga löneförbättringen för denna
kår finge anses innebära ett erkännande av denna uppfattning. Även
under normala förhållanden skulle sålunda en väsentlig löneförbättring
vara av omständigheterna påkallad; så mycket mer torde behovet härav
gorå sig gällande under nuvarande exceptionella förhållanden.
Bland de synpunkter, som ofta framhållas, då frågan om lönereg
lering för folkskollärarkåren är på tal, ville kommittén i detta samman
hang allenast erinra, hurusom folkskolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten
på de försvårade möjligheter i avseende å en fullgod rekrytering av
ifrågavarande lärarkår, som för närvarande yppade sig. Om dessa redan
nu visa sig kännbara, anser kommittén förhållandet bliva än svårare, om
man beräknar, att ett stort antal lärare, vilka nu kvarstått över pensions-
Kung!. Majits nåd. proposition nr 260.
293
åldern i avvaktan på förbättrade pensionsförmåner såsom eu följd av eu
blivande lönereglering, omedelbart efter denna reglerings genomförande
torde komma att avgå från sina tjänster.
Tager man dessutom i betraktande de allt större anspråk och krav,
som samhället i olika avseenden med all säkerhet kommer att ställa på
lärarna vid folkskolorna i riket, synes kommittén fullgoda skäl tala för att
tillmäta avlöningsbeloppen efter en icke allt för snävt tilltagen måttstock.
Enligt kommitténs mening böra de kontanta avlöningsförmånerna
bestämmas till
för manlig ordinarie folkskollärare 2,100 kronor, vartill skulle kunna
komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, samt
för kvinnlig ordinarie folkskollärare 1,800 kronor, vartill skulle kunna
komma tre ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor.
Samtliga ålderstillägg böra utgå efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring.
Till nämnda kontanta avlöningsförmåner bör, såsom hittills, komma
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris.
Givet är, att en så väsentlig ökning av avlöningsbeloppen utöver
vad för närvarande gäller kommer att medföra avsevärt ökade kostnader
för statsverket. Men även för kommunernas vidkommande, vilka enligt
gällande bestämmelser hava att svara för en tiondedel av begynnelse
avlöningen, anser kommittén förslaget betinga en ej obetydlig ökning av
utgifterna.
Inom kommittén har det spörsmål varit uppe, huruvida det kunde
anses lämpligt att från kommunerna på statsverket överflytta den del av
lärarlönerna, som nu bestrides av kommunala medel, och följaktligen
låta sagda löner helt utgå av statsmedel.
Även om från vissa synpunkter skäl kunde synas tala för en dy
lik åtgärd, har kommittén dock funnit densamma vara förenad med åt
skilliga olägenheter samt möjligen kunna medföra konsekvenser, vilkas
räckvidd kommittén icke ser sig i stånd att bedöma.
Kommittén har följaktligen ej ansett sig kunna förorda ett förslag
av sådan innebörd. För att emellertid söka bereda kommunerna en lätt
nad i de ökade utgifter, den föreslagna löneregleringen i allt fall för
dem betingar, har kommittén ansett sig höra förorda, att staten måtte
övertaga de pensionsavgifter, vilka enligt gällande bestämmelser skolom
råde eller skoldistrikt har att till folkskollärarnas pensionsinrättning årli
gen erlägga för vederbörande lärares pensionering.
Enligt nu gällande bestämmelser är lärare skyldig att utan sär
skild ersättning underkasta sig ökad tjänstgöringsskyldighet, därest un-
Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 200.
294
dervisningstiden genom i vederbörlig ordning fattat beslut komme att
förlängas för samtliga skoldistrikt, dock intill högst 36 veckor om året.
Nämnden förordar bibehållande av eu dylik bestämmelse. Kommittén
anser för sin del, att, därest löneförmånerna varda på sätt kommittén
föreslagit höjda, folkskollärare skall vara skyldig underkasta sig än vi
dare ökning av tjänstgöringsskyldigheten, därest undervisningstiden skulle
genom beslut av Konung och riksdag komma att för samtliga skoldistrikt
förlängas även utöver 36 veckor om året.
Spörsmålet om utsträckt tjänstgöringsskyldighet anser kommittén
även böra skärskådas med hänsyn till det nu ofta förekommande för
hållandet, att vederbörande lärare jämväl har sig mot särskild därför
stadgad ersättning anförtrodd undervisningen i slöjd. Kommittén anser,
att, därest dess förslag i fråga om lärarnas avlöningsförmåner vinner
avseende, det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej vederbörande lärare
borde vara underkastad utsträckt eller ökad tjänstgöringsskyldighet även
i så måtto, att han utan särskild ersättning skulle vara skyldig bestrida
undervisning i slöjd, därest sådan undervisning uppdroges åt honom.
Då det vidare inom kommittén ifrågasatts, huruvida vederbörande
lärare jämväl kunde böra åläggas skyldighet att utan särskild ersättning
undervisa i fortsättnings- och ersättningsskola, säger sig kommittén hava
funnit detta vara ett spörsmål, som undandrager sig kommitténs bedömande.
Kommittén erinrar, hurusom frågan angående fortsättningsskolan samman
hänger med ett omfattande organisationsspörsmål, vilket berör utom denna
skola, bland andra, lägre tekniska yrkesskolor, den lägre handelsundervis-
ningen och närliggande undervisningsområden.
I ett över nämndens förslag avgivet utlåtande har föreslagits, att
lärare ej utan vederbörande skolstyrelses medgivande må innehava annan
avlönad befattning. Förslaget är uppenbarligen tillkommet i syfte att
garantera skolan lärarens huvudsakliga arbetskraft. Kommittén, som i
fråga om statens befattningshavare ansett vissa restriktioner böra upp
ställas, då det gäller förening av tjänster, finner sig böra förorda, att eu
bestämmelse i nämnda syfte — vare sig nu det ifrågasatta medgivandet
må lämnas av statens vederbörande folkskolinspektör eller av vederbörande
skolstyrelse — må knytas såsom villkor vid de föreslagna avlönings
förmånerna.
Vad nämnden i övrigt i denna punkt beträffande folkskollärare
föreslagit har kommittén ansett ej böra föranleda erinran eller yttrande
från kommitténs sida.
KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
K iiiuj I. Maj-J a nåd. proposition nr 2(>0.
295
Kxtra ordinarie och vikarierande lärares avlöning.
Enligt § 1 mom. 1 i kung], kungörelsen den 1 juni 1900 angående
avlönande av vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänst ledighet på grund av sjukdom, sådant detta moment lyder enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, skall, därest vid folkskola anställd ordi narie eller extra ordinarie lärare, till vilkens avlönande bidrag av stats medel utgår, på grund av sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid folk- skoleseminarium examinerad vikarie för honom är förordnad under oav brutet minst en månad av den fastställda undervisningstiden av åtta må nader om året, vikarien för den tid, varunder hans förordnande varar, åtnjuta arvode efter minst 800 kronor för åtta månaders undervisnings tid eller 100 kronor för läsmånad, varje månad beräknad till trettio dagar, samt dessutom bostad och vedbrand eller ersättning därför, även som med belopp, som av skoldistriktet bestämmes, undfå gottgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer.
§ 2 i kungörelsen den 1 juni 1900 stadgar, bland annat, att för
utbekommande av statsbidrag till sådan vikaries avlöning hinder icke må möta därav, att vikarien ej avlagt avgångsexamen vid folkskolesemina- rium, därest folkskolinspektören vitsordar, att vikarien befunnits duglig, samt att vikarie, som avlagt nämnda examen, icke kunnat erhållas.
Enligt kungl. kungörelsen den 17 september 1914 angående avlö
ning åt lärare vid folk- och småskolor m. fl. under tjänstgöring till ri kets försvar gälla i stort sett enahanda bestämmelser i fråga om vikarie för lärare, som är ledig för tjänstgöring för rikets försvar.
Vad beträffar andra vikarierande lärare än sådana, som vikariera
för på grund av sjukdom eller för tjänstgöring till rikets försvar tjänst lediga lärare, finnes intet direkt stadgande angående storleken av deras avlöning. Ej heller är någon minimiavlöning tillförsäkrad extra ordinarie folkskollärare. Emellertid anses extra ordinarie folkskollärares och vakans vikariers avlöningsförhållanden faktiskt reglerade genom kungörelsen den 1 juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor, i vilken kungörelse under § 1, sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 14 september 1914, stadgas, bland annat, att stats bidrag skall utgå ej blott till avlönande av ordinarie folkskollärare utan även till avlönande av varje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst 800 kronor. Tillika är i § 3 av samma kungörelse den 1 juni 1900 stadgat, att hinder för utbekommande av statsbidrag ej bör möta därav, att folkskollärartjänst vid förfall för ordinarie lärare eller
Nuvarande bestämmel
ser.
Tillfällig
löneförbätt
ring.
Lärarlöne-
nämnden.
Löneregleringskommittén.
Nuvarande bestämmel
ser.
vid inträffad ledighet måst uppehållas av vikarie, som icke avlagt av gångsexamen vid folkskoleseminarium, såvida folkskolinspektören vitsordar, att examinerad vikarie ej kunnat erhållas, att vikarien befunnits duglig och att full avlöning såsom för examinerad folkskollärare till vika rien utgått.
Extra ordinarie folkskollärare skall enligt gällande folkskolestadga
hava undergått folkskollärarexamen.
Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne
förbättring med 400 kronor till extra ordinarie och vikarierande folkskol lärare, under förutsättning vad vikarierande lärare beträffar, att de be stämmelser i fråga om behörighet och minimiavlöning äro uppfyllda, vilka såsom villkor för statsbidrag äro stadgade beträffande vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig ordinarie eller extra ordinarie lärare vid folkskola.
§ 3 av nämndens förslag till författning angående den vid folk-
och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning lyder:
»För extra ordinarie och vikarierande folkskollärare utgår den kon
tanta avlöningen i arvode, uppgående för manlig lärare till 1,150 kronor och för kvinnlig lärare till 1,100 kronor, allt för år räknat».
På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen för extra ordinarie
och vikarierande manlig folkskollärare föreslagit arvodesbelopp av 1,550 kronor och för kvinnlig sådan lärare av 1,500 kronor.
Löneregleringskommittén anser, att berörda belopp böra för manlig
lärare bestämmas till 1,700 kronor och för kvinnlig lärare till 1,500 kronor.
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Lönetursberäkning.
Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt
lärare vid folkskolor och småskolor § 1, sådan denna paragraf lyder en ligt kungl. kungörelsen den 14 september 1906, äger ordinarie lärare komma i åtnjutande av ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring, vilka ålderstillägg skola utgå från och med bör jan av kalenderåret närmast efter det, varunder det femte, tionde eller femtonde ordinarie tjänståret gått till ända.
Vad som är stadgat om viss tids tjänstgöring såsom villkor för er
hållande av ålderstillägg skall enligt samma paragraf anses vara full gjort, därest läraren under den tjänstetid av fem år, som erfordras för vinnande av varje särskilt ålderstillägg, meddelat undervisning under
mera än fyra femtedelar av deri ä nämnda tjänstetid belöpande fast
ställda undervisningstiden av åtta månader om året eller den kortare tid,
under vilken undervisningen i den skola, varest läraren är anställd, på
grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande årligen meddelas, skolande
dock härvid icke föras löntagaren till last tjänstledighet, som åtnjutits
för att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt upp
drag eller offentlig befattning utom skoldistriktet, och ej heller den tid,
varunder till följd av rådande smittosam sjukdom undervisningen i sko
lan varit inställd.
Med oförvitlig tjänstgöring förstås tjänstgöring, som icke givit an
ledning till laga kraftvunnen varning enligt § 32 i folkskolestadgan.
Beträffande tillämpningen av bestämmelsen om oförvitlig tjänstgöring så
som lönetursvillkor har Kungl. Maj:t genom utslag i besvärsmål givit
den tolkningen åt ifrågavarande bestämmelse, att lärare, som erhållit var
ning, ej äger att komma i åtnjutande av nytt ålderstillägg, förrän fem
år förflutit från och med utgången av det år, han undfått varningen,
även om han eljest fullgjort villkoren för ålderstilläggs åtnjutande tidi
gare (jfr nämndens betänkande, band 3. sid. 297 och följ.).
Kungl. kungörelsen den 31 maj 1901 angående tjänstårsberäkning
i vissa fall för lärare vid folkskolor stadgar, bland annat, att tjänstgö
ring efter behörigt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon
med folkskoleseminarium förenad övningsskola skall anses lika med tjänst
göring såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i avseende å
rätt för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola att efter viss tids
tjänstgöring komma i åtnjutande av ålderstillägg.
Vidare är genom kungl. kungörelse den 17 september 1914 förord
nat, att i fråga om rätt till ålderstillägg för lärare vid folkskola honom
icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande
av värnplikt.
I avseende å lönetursberäkning innehåller nämndens förslag till
författning angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersona
lens avlöning i § 2 följande:
»Lärare äger rätt, när han uppflyttats i 2:a lönegraden, till ett ål
derstillägg; när han uppflyttats i 3:e lönegraden, till två ålderstillägg; och
när han uppflyttats i 4:e lönegraden, till tre ålderstillägg; och skola här
vid följande lönetursbestämmelser tillämpas.
Lärare äger icke beräkna tjänstår för uppflyttning i högre löne
grad, förr än han erhållit anställning som ordinarie folkskollärare; vid första
sådan anställning inträder läraren i l:a lönegraden.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (
Nr
260.)
Kanyl. Majds nåd. proposition nr 260.
297
Lärarlöne-
nämnden.
38
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
För uppflyttning från lägre till högre lönegrad fordras, att fem ka
lenderår förflutit från lärarens inträde i den lägre lönegraden; samt
att läraren i den lägre lönegraden tjänstgjort mera än fyra femte
delar av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av åtta månader om året eller den kortare tid, under vilken undervisning vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande meddelats, där vid dock läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta månaders tjänstgöring.
Härvid skall iakttagas: att, om tjänstgöringen i den lägre lönegraden icke varit oförvitlig,
läraren icke äger rätt till uppflyttning i den högre lönegraden, med mindre folkskolöverstyrelsen, på ansökan av skolrådet eller läraren, för klarat denne berättigad att, därest villkoren i övrigt för sådan avlönings- förhöjning äro fullgjorda, komma i åtnjutande därav; samt
att läraren icke skall föras till last tjänstledighet, som åtnjutits för
att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt upp drag eller offentlig befattning eller för att fullgöra värnplikt, och ej hel ler den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid skolan varit inställd.
Ordinarie folkskollärare äger att med iakttagande av här ovan
stadgade bestämmelser för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig jämväl den tid, han tjänstgjort som lärare vid folkskoleseminariums övningsskola, som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola ävensom den tid, varunder han tjänstgjort vid under offentlig kontroll ställt småskole- seminarium och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordi narie folkskollärare.
De sålunda meddelade lönetursbestämmelserna skola beträffande
lärare, som vid ingången av 1916 innehar ordinarie folkskol lärartjänst, tillämpas å hans tjänstgöring efter inträdet i den lönegrad, i vilken lä raren då befinner sig, men icke föranleda ändring i det antal lönetursår, läraren före inträdet i denna lönegrad må hava intjänat enligt hittills gällande bestämmelser, och skall vad här ovan stadgats angående löne- tursberäkning för tjänstgöring vid skeppsgosseskola samt vid under of fentlig kontroll ställt småskoleseminarium jämväl hava avseende å tjänst göring, fullgjord före den dag, denna bestämmelse träder i kraft.»
Vidare föreslår nämnden i § 8 av samma författningsförslag, att
ifrågavarande ålderstillägg skola utgå från och med kalenderåret näst efter det, under vilket rätten till sådant tillägg inträtt.
Over nämn-
1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande tillstyrker folkskol-
argivna ut-
överstyrelsen detsamma, i vad det avser bestämmelse om lönetursberäk-
latanden.
KnuffI. Maj:U nåd. proposition nr 260.
ning för sådan lärare, vars tjänstgöring på grund av erhållen varning
enligt folkskolestadgans § 32 icke kan anses oförvitlig. Förslaget i
nämnda hänseende avstyrkes däremot av vissa folkskolinspektörer, vilka
anslutit sig till den mening, som i detta avseende uttalats av Sveriges
allmänna folkskollärarförenings kretsar, nämligen att endast ett års tjänst
göring må såsom icke oförvitlig frånräknas vid bestämmandet av ifråga
varande lärares lönetur.
I avseende å förslaget om rätt för folkskollärare att för åtnjutande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring vid vissa angivna läroan
stalter tillstyrker folkskolöverstyrelsen vad nämnden i detta avseende
föreslagit, dock med det tillägg att lärare ävenledes borde få tillgodo
räkna sig föregående tjänstgöring som ordinarie ämneslärare vid högre
folkskola eller kommunal mellanskola samt efter vunnen behörighet till
ordinarie folkskollärartjänst såsom föreståndare eller lärare vid
skydds
hem, vilket äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente och åtnjuter stats
bidrag. Härjämte fäster överstyrelsen uppmärksamheten därpå, att skäl
torde föreligga för att även tjänstgöring vid lotsbarnskola finge tillgodo
räknas för lönetur.
I en av lärare vid skeppsgosseskolan i Marstrand den 1 mars
Till Kungl.
1916 gjord underdånig framställning har anhållits, att Kungl. Maj: måtte
Vaj:t in
under
1916 års riksdag vidtaga åtgärder för att ordinarie lärare vid
'ställningar.
folkskola må — i enlighet med nämndens förslag — för uppflyttning
i högre lönegrad medgivas rätt att tillgodoräkna sig jämväl den tid,
han tjänstgjort som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola, därvid med
räknad även den tjänstgöringstid vid skeppsgosseskola, som fullgjorts
före den dag, bestämmelsen träder i kraft.
Vidare har i en av svenska missionsförbundet gjord underdånig fram
ställning på anförda skäl föreslagits sådan ändring av nu gällande lag
stiftning rörande pensionsrätt och tjänstårsberäkning, att sådan må kunna
under de villkor, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, till
erkännas lärare och lärarinnor vid svenska skolor i utlandet.
Över sistberörda framställning har läroverksöverstyrelsen den 2
maj 1916 avgivit utlåtande och därvid, i vad framställningen avser be
räkning av tjänstår för erhållande av lönetursrätt vid inhemska skolor,
förklarat sig anse, att det i denna fråga endast kunde bliva tal om sko
lor, som åtnjöte understöd av svenska staten, samt erinrat, hurusom i
kungl. kungörelse den 31 december 1915 angående rätt för lärarinna att
för uppflyttning i högre lönegrad vid statsunderstödd enskild läroanstalt
tillgodoräkna sig tjänstgöring vid svensk skola i utlandet de närmare
villkoren vore fastställda för den ifrågavarande förmånens åtnjutande.
299
I ärendet har vidare folkskolöverstyrelsen den 30 december 1916
avgivit utlåtande och därvid, i vad framställningen rör lönetursrätt, hem
ställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommandet av
erforderliga bestämmelser för att, under de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kunde finna gott bestämma, lärare vid högre folkskolor, folkskolor och
småskolor med rätt till lönetur må i sådant avseende äga att räkna sig till
godo tjänstgöring, som fullgjorts vid svensk skola i utlandet.
Överstyrelsen förklarar, att den ej blott ställde sig sympatisk till för-
slaget, att den utsträckta rätt till tjänstarsberäkning m. in. för vissa lärare,
som i förevarande framställning berördes, komme att gälla även lärare och
lärarinnor vid folkundervisningsanstalter, utan även biträdde förslaget, i
vad det avsåge att gälla dessa lärares och lärarinnors tjänstgöring i första
rummet vid de skolor i utlandet, till vilkas verksamhet staten för när
varande lämnade understöd. Överstyrelsen inskränkte sig emellertid icke
därtill, utan förklarade sig icke finna betänklighet uti, att en blivande
författningsändring i den föreliggande ansökningens syfte komme att er
hålla den vidare omfattning, som läge i uttrycket »lärare och lärarinnor
vid svenska skolor i utlandet», alltså oberoende av huruvida dessa skolor
åtnjöte statsunderstöd eller icke.
De av nämnden föreslagna allmänna bestämmelserna för rätt att
komma i åtnjutande av ålderstillägg motsvara — bortsett från stadgan
de^ vilka äro betingade av förevarande tjänstegrens speciella förhållan
den — såsom löneregleringskommittén framhåller, i huvudsak vad för
närvarande i samma avseende i allmänhet gäller beträffande befattnings
havare i statens tjänst.
För erhållande av ålderstillägg å lön, där sådant förekommer, gäller
för sistnämnda befattningshavare i allmänhet den bestämmelsen att ve
derbörande tjänstinnehavare skall med gott vitsord hava tjänstgjort un
der viss del av den tjänstetid, som erfordras för att vinna löneförhöj
ning. Denna bestämmelse motsvaras för folkskolornas vidkommande av
stadgandet, att lärare må komma i åtnjutande av ålderstillägg efter vissa
års oförvitlig tjänstgöring. Lärare, som erhållit varning, äger, jämlikt
Kungl. Maj:ts ovanberörda utslag i besvärsmål, icke att komma i åtnju
tande av ålderstillägg eller nytt sådant, förr än fem år förflutit från och
med utgången av det år, han undfått varningen, även om han eljest full
gjort villkoren för ålderstilläggs åtnjutande tidigare.
Nämnden har, såsom av det föregående framgår, föreslagit eu änd
ring i sistberörda avseende.
Kommittén, som icke funnit sig övertygad om att den av nämnden
föreslagna lösningen är den bästa, har dock icke ansett sig kunna för
300
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.