2

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 283.

Förslag

till

Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering jämte det vid berörda förordning fogade

formulär nr 1 A.

Härigenom förordnas, att 6, 11, 18, 23, 28, 29, 54 och 63 §§ i för­

ordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering jämte det vid berörda förordning fogade formulär nr 1 A

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

6

§.

Vid deklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under

offentlig kontroll, så ock för annan uppgiftsskyldig, som näst föregående

år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som deklara­

tionen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balans­

räkning samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

Så fort — — — — — — — — — — — — — — — avgiva.

11

§•

Till ledning vid — — — — — — — någon avlöningsförmån.

Vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som omförmäles i 2:o) b),

c), d), e) och g), iakttages, att särskild uppgift upprättas för en var

person, varom fråga är. Enahanda galle beträffande sådan i 2:o) f) om­

förmäld uppgift, som avgives enligt deklarationsformulär nr 1 A. Där

så kan ske, bör härjämte uppgift enligt 2:o) b), c), d), ej, f) och g)

fullständigt angiva ej allenast personens namn och hemvist enligt man­

talslängd utan även bostadsadressen samt uppgift enligt e) och g) tillika

3

innehålla upplysning om födelseår och för den, som ej är svensk under­

såte, upplysning om hans nationalitet.

Samtliga uppgifter — — varje grupp av uppgifter avser.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning ävensom enskild man eller handelsbolag, som yrkesmässigt

driver bankrörelse eller liknande verksamhet, är skyldig att efter an­

maning lämna uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från

den penningförvaltande inrättningen, personen eller handelsbolaget även­

som om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss

angiven tidpunkt.

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 283.

18 §.

2 mom. Samma påföljd inträder, därest i 6 § omförmäld skatt­

skyldig imderlåter hörsamma anmaning att avlämna påbjudna räken­

skapshandlingar eller, vad angår aktiebolag, förvaltningsberättelse, så

ock där i 2 § 1 mom. a) omförmält verk eller bolag, som fått emottaga

revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, ej hörsammar anmaning att

till ledning för taxeringen avlämna bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar

av sådan berättelse.

23 §.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt om deklaration, gäller även

beträffande annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad

uppgift eller upplysning, så ock i tillämpliga delar i fråga om sådan

uppgift, som jämlikt 11 § lämnats rörande skattskyldigs från pen­

ningförvaltande inrättning eller person uppburen ränteinkomst eller be­

loppet av den skattskyldiges där innestående medel.

4 mom. — — — — — — — — — — — — — — — — —

28 §.

Erforderligt antal exemplar — — — — av överståthållarämbetet.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äger att årligen, därest så anses

erforderligt, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav

kalla antingen ordföranden eller den av Kungl. Maj:ts befallningshavande

utsedde ledamoten att ^å lämplig ort sammanträda inför Kungl Harts

befallningshavande eller landskamreraren för förberedande överläggningar

rörande taxeringsarbetet.

6

29 §.

4

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 283.

2 fom- Före januari månads utgång skola till taxeringsnämndens

ordförande avlämnas, på landet av kommunalstämmans ordförande och

i stad, utom Stockholm, genom magistratens försorg, de i 36 § 4 mom.

och 47 § 3 mom. omförmälda avskrifterna av taxeringslängder och pröv-

mngsnämndens särskilda längder för nästföregående år.

Å landet är häradsskrivare och i stad, utom Stockholm, veder­

börande tjänsteman berättigad att efter januari månads utgång på rekvi-

sition få avskrifterna av fastighetslängderna till sig översända; åliggande

det den, som begagnat sig av denna rätt, att senast den 25 mars, vid

bot av tre kronor för varje överskjutande dag, återställa avskrifterna

till taxeringsnämndens ordförande.

54 §.

6 mom. A prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta leda­

möter i denna nämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av

Kung!. Mapts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd

som pa . Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från annan ort in­

funnit sig antingen till sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles

6 7eJ 0(j„ 1 re8ldensstaden före eller under prövningsnämndens samman­

träde för upplysningars meddelande, äga åtnjuta traktamentsersättnino-

under såval sammanträdes- som resedagar med tio kronor om dagen

samt ovng ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande

resereglemente.

Enahanda ersättning tillkommer även ledamot i prövningsnämnd

som, på annan ort bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt sio- för

att deltaga i protokollsjusteringen.

63 §.

2 mom- På grund av dessa sammandrag och sedan de vid deras

granskning anmärkta förhållanden blivit förklarade eller rättade, böra i

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av punkt 3:o) i de vid förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar till

ledning vid taxeringen.

Härigenom förordnas, att punkt 3:o) i de vid förordningen den

28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen skall hava följande ändrade

lydelse:

3:o) Övriga inkomster av arbete.

Härunder upptagas:

— — — — — — — — jordbruk eller skogsbruk.

Därest inkomst av ett näringsföretag på grund av särskilda, av

näringsidkaren vidtagna åtgärder, varom här nedan närmare förmäles,

blivit lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget be­

räknas till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest

sådana åtgärder icke vidtagits.

Såsom åtgärder av här avsedd art är att beakta, att en närings­

idkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag

eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor till lägre

pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Förslag

till

Förordning

om andrad lydelse av de till förordningen den 28 oktober 1910 om in kornat-

och förmögenhetsskatt hörande tabellerna III och IV.

Härigenom förordnas, att de till förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande tabellerna III och IV skola

erhålla den ändrade lydelse, härvid fogade tabeller utvisa.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter eu räntefot av 5%, av en livränta eller annan förmån, som vid

slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår med belopp eller till värde av

1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901 — 1910).

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 283.

9

Ålder

i Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

1

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15.76

30

15.7 6

60

!

9.85

90

1.35

1

17.21

,

31

15.65

Öl

9.56

91

1.72

2

17.52

32

15.53

62

9.2 7

92

1.50

3

17.60

33

15.li

63

8.0 6

93

1.16

4

17.63

34

15.27

64

8.6 7

94

1.3 ⁵

|

5

17.62

35

15.13

65

8.3 0

95

1.25

6

17.60

36

14.99

66

8.05

96

1.17

7

17.56

37

14.si

67

7.73

97

1.12

8

17.51

38

14.69

68

7.43

98

1.03

9

17.45

39

14.53

69

7.11

99

0.90

10

17.38

40

14.86

70

6.80

100

0.81

11

17.31

41

14.20

71

6.18

101

0.69

12

17.23

42

14.02

72

6,7

102

0*5 5

13

17.14

43

13.85

73

5.86

103

O.io

14

17.05

44

13.66

74

0.5 5

104

|

0.23

15

16.95

45

13.17

75

5.2 5

16

16.36

46

13.27

76

4.95

i

17

16.77

47

13.07

77

4.06

18

16.69

48

12.86

78

'4.3 8

i

19

16.62

49

12.61

79

4.H

j |

20

16.55

50

12.11

80

3.85

ⁱ 1

21

16.19

51 I

12.18

81

3.60

!

22

16.13

52

11.95

82

3.35

23

16.3 7

53

i

11.71

83

3.12

24

16.30

54

11.16

84

2.89

25

16.22

55

11.21

85

2.69

26

16.11

56

10.96

86

2.5 0

j

27

16.05

57

10.69

87

2.3 2

i

28

15.96

58

10.11

88

2.14

'

29

|

15.86

59 I

10.13

89

|

1.98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. „Utgår den

vi slutet av varje kvartal, ökas det med 0.37 5. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 250 käft. (Nr 283.)

2

10

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5%, av eu livränta eller annan förmån, som vid

slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår med belopp eller till värde av

1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910).

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde;

0

16.13

.

30

16.0 0

60

10.3 6

90

2.10

l

17.33

31

15.9 0

61

10.06

91

1.95

2

17.59

32

15.80

62

9.76

92

1.80

3

17.66

33

15.69

63

9.4 5

93

1.67

4

17.69

34

15.58

64

9.13

94 ‘

1.55

5

17.0S

35

15.46

65

8.81

95

1.42

a

17.66

36

15.34

66

8.49

96

1.34

7

17.63

37

15.2 1

67

8.16

97

1.29

8

17.58

38

15.08

68

7.83

98

1.22

9

17.53

39

14.94

69

7.51

99

1.12

10

17.4?

40

14.80

70

7.18

100

1.02

11

17.40

41

14.65

71

o

C

O

<

x

>

101

0.91

12

17.33

42

14.4 9

72

6.52

102

0.80

13

17.25

43

14.3 3

73

6.21

103

0.6

4

14

17.18

44

14.16

74

5.89

104

0.47

15

17.il

4o

13.98

75

5.57

105

0.26

i

16

17.04

46

13.7 9

76

5.27

17

16.9 7

47

13.59

77

4.9 7

18

16.91

48-

13.39

78

4.70

19

16.84

49

13.18

79

4.41

20

16.77

50

12.96

80

4.14

21

16.71

51

12.7 4

81

3.88

1 22

16.64

52

12.50

82

3.63

I

23

16.57

53

12.26

83

3.39

24

16.50

54

12.01

84

3.16

25

16.42

55

11.75

85

2.96

26

16.34

56

11.49

86

2.76

27

16.2 7

57

11.22

87

2.58

28

16.18

58

|

' 10.9 4

88

2.41

29

16.0 9

59

10.66

89

2.25

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.3 7 5. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

12

föranleda. Den 31 januari 1917 framlade landskamreraren Landén

ett av honom utarbetat förslag till vissa författningsändringar jämte

motivering därtill. Detta förslag, vilket i främsta rummet hade till

syfte att råda bot för de då rådande missförhållandena, avsåg i väsent­

liga delar en blott provisorisk lösning av de mest brännande frågorna.

Att på ett slutgiltigt sätt ordna beskattningen av utlänningar och här­

städes icke mantalsskrivna svenska medborgare lärer ej heller låta sig

göra annat än i samband med en mer eller mindre omfattande revision

av vårt skatteväsen i övrigt. Förslaget blev emellertid icke förelagt

1917 års riksdag och med hänsyn till de numera ändrade förhållandena

äro de av förslaget berörda frågorna ej längre av samma aktuella

intresse som förut. På grund härav har jag ansett det lämpligast, att,

innan en slutlig utredning i förevarande avseenden verkställts, riks­

dagen icke nu förelägges eu del mera speciella förslag rörande utlän­

ningars och härstädes icke mantalsskrivna svenska medborgares be­

skattning.

Såväl i sammanhang med ovannämnda utredning som eljest har

emellertid väckts fråga om vissa ändringar i våra skatteförfattningar

av mera omfattande betydelse och närmast avseende ökad effektivitet

av taxeringsförfarandet i allmänhet. Till följd av den allt större be­

tydelsen av våra direkta skatter och de alltmera invecklade förhållan­

den, söm bli föremål för taxeringsmyndigheternas bedömande, har frågan

om större effektivitet vid taxeringen blivit av synnerlig vikt. Jag har

därför ansett, att nu antydda ändringsförslag, i den mån de kunna

antagas bliva av verklig praktisk nytta och ej heller komma att före­

gripa en mera allmän revision av vår skattelagstiftning, böra föreläggas

redan innevarande års riksdag.

Därjämte lärer av olika anledningar, för vilka nedan skall när­

mare redogöras, böra vidtagas vissa andra ändringar i våra skatte­

författningar.

Enskild näringsidkares skyldighet att vid deklaration foga utdrag

av räkenskaper.

I 6 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering stadgas, att vid deklaration för verk eller

bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat

såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, skall för tid, som

deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående

balansräkning samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 283.

1913 års

riksdag.

skall förpliktas att utan anmaning avlämna enahanda utdrag av bolagets

räkenskaper. De länsstyrelser, som yttrat sig häröver, hava kraftigt

understött detta förslag.»

Sedan dåvarande departementschefen återgivit ett par länsstyrel­

sers yttranden samt lämnat en redogörelse för ärendets behandling

inom kammarrätten, vars majoritet tillstyrkt det av de sakkunnige

upprättade förslaget uti nu ifrågavarande avseende, anförde han vidare:

»Vid övervägande av denna fråga har jag väl insett, att den föreslagna

skyldigheten skulle åtminstone till en början för mången förefalla

såsom ett väl långt drivet inträngande i enskilda förhållanden. Men

då ifrågavarande skattskyldiga redan nu äro efter anmaning plik­

tiga att förete dessa räkenskapsutdrag och desamma således icke få

undanhållas taxeringsmyndigheterna, då vidare det besvär, som för­

orsakas de skattskyldiga genom utskrivningen av räkenskapsutdragen.

icke kan väcka någon betänklighet och då fördelen av säker och

snabb tillgång till dessa handlingar för taxeringsmyndigheternas arbete

och för taxeringsresultatet synes mig obestridlig, har jag funnit mig över­

tygad om lämpligheten av den ifrågasatta skyldighetens införande.»

Efter hemställan av bevillningsutskottet gav emellertid 1910 års

riksdag åt ovannämnda 6 § i det riksdagen förelagda förslaget den lydelse,

som motsvarande § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxerings­

myndigheter och förfarandet vid taxering utvisar. Riksdagen yttrade

därvid, att riksdagen ansett gällande bestämmelser i ämnet böra bibe­

hållas oförändrade.

Genom proposition den 11 april 1913, nr 232, föreläde Kungl.

Maj:t nämnda års riksdag förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer

i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering samt av de vid nämnda förordning fogade

formulär. I detta förslag upptogs ånyo en bestämmelse, varigenom

skyldigheten att vid deklaration foga avskrift av in- och utgående

balansräkning samt vinst- och förlusträkning, där sådan fördes, ut­

sträcktes till varje uppgiftsskvldig, som nästföregående år enligt lag

varit skyldig att föra handelsböcker. Dåvarande departementschefen

yttrade härom till statsrådsprotokollet, »att han i fråga om skyldig­

heten att förete räkenskapshandlingar ansett sig böra tillmötesgå de

alltjämt mötande enträgna framställningarna om skyldighet för en var.

som nästföregående år varit pliktig föra handelsböcker, att förete

balansräkning ävensom, när sådan räkning föres, vinst- och förlust-

räkningen för nästföregående år, samt att han åberopade de skäl, som

¹⁴

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Kuutjl. Maj.ts nåd. proposition Nr 283.

15

på sill tid anfördes för Kungl. Maj:ts förslag till 1910 års riksdag.

Därjämte anförde dåvarande departementschefen vidare, bland annat:

* För den skattskyldige själv bör det så mvcket mindre bjuda emot

att låta deklarationen åtföljas av räkenskapshandlingar, som anledning­

arna att besvära honom med förfrågningar rörande inkomstberäkningen

minskas. Därest han från början fullgör sin uppgiftsplikt, behöver

han icke heller räkna med eventualiteten av en anmaning, som i det

allmänna föreställningssättet gärna framstår såsom eu yttring av obe-

xättigad misstro till riktigheten av en på heder och samvete lämnad

uppgift eu omständighet, som, på sätt jag redan framhållit, i sin

ordning alstrar påtaglig obenägenhet hos taxeringsnämndsordföranden

att anlita anmaningsförfarandet.»

Bevillningsutskottet vid 191B års riksdag yttrade härom: »Av

vad föredragande departementschefen, som huvudsakligen hänvisat till

de i 1910 års proposition åberopade skälen, nu anfört i ämnet, har

utskottet icke blivit övertygat om behovet av ifrågavarande anordning,

som däiemot helt visst komme att i många fall vålla deklaranterna

olägenheter. Då därtill kommer, att taxeringsmyndigheternas gransk-

nmgsarbete skulle väsentligt ökas utan, såvitt utskottet kan finna,

motsvarande nytta i kontrollavseende, synes tillräcklig anledning ej

föreligga för riksdagen att nu frånträda sin 1910 intagna ståndpunkt

i frågan.» Tre ledamöter av utskottet reserverade sig dock samt yrkade

bifall till det framlagda förslaget i förevarande avseende. Riksdagen

fattade emellertid sitt beslut i enlighet med utskottsmajoritetens mening.

De kommunalskattesakkunniga, vilka under år 1916 anmodats

Kommunal­

titt avgiva yttrande angående vilka anordningar, som utan större

ändringar av nu bestående ordning kunde befinnas särskilt ägnade att

leda till ökad kontroll över inkomsttaxeringarnas tillförlitlighet och

således även till ett mera effektivt taxeringsresultat, inkommo med

utlåtande till finansdepartementet den 29 december 1916, däri de fram-

höllo, att såsom en för ernående av bättre taxeringsresultat ofrånkom-

lig anordning måste i främsta rummet betecknas införandet av skyl­

dighet för bokföringspliktiga rörelse- och yrkesidkare att, i likhet med

vad som gällde i fråga om verk eller bolag, vilket vore försett med

Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit som aktiebolag registrerat eller stode

under offentlig kontroll, opåmint vid inkomstdeklarationen foga bestyrkt

avskrift av in- och utgående balansräkning samt vinst- och förlusträk­

ning, där sådan fördes.

IG

Sedan de kommunalskattesakkunniga därefter erinrat om frågans

föregående behandling i riksdagen, anförde de vidare:

»Erfarenheten från de nya skattelagarnas tillämpning visar emellertid alldeles

avgjort i en motsatt riktning. Otvivelaktigt förhåller det sig nämligen så, som i

motiveringen för det vid 1913 års riksdag fallna förslaget erinrades, att införandet

av nu ifrågavarande skyldighet skulle ge ett långt bättre taxeringsresultat än som

med den bestående ordningen praktiskt taget står att ernå. Väl har taxerings­

nämnds ordförande lika som kronans ombud hos prövningsnämnd befogenhet att an­

mana skattskyldig, vilkens deklaration befunnits ägnad att väcka tvivelsmål om

dess riktighet, att fullständiga densamma eller inkomma med för hans taxering

eljes erforderlig upplysning — en bestämmelse, som måste anses innebära rätt att

infordra jämväl räkenskapshandlingar — men en var, som sysslat med taxerings-

arbete. vet, att sådan anmaning icke göres i andra fall än där deklarationens

oriktighet är alldeles påtaglig. Dels medgiver nämligen icke den knappa tid, som

tillmätts och under bestående ordning kunnat tillmätas för taxeringsarbetets full­

bordande. anlitande av anmaningsförfarande i någon större utsträckning, dels — och

framför allt — tillkommer den omständigheten, att taxeringsnämndsordförandena

endast ogärna tillgripa denna utväg, som för den skattskyldige framstår såsom en

yttring av misstro till hans på heder och samvete lämnade uppgift. Den sk att skyl­

dige förbiser nämligen lätt de vanskligheter, som möta för att en deklaration,

såvitt inkomstberäkningen angår, skall fylla de krav lagen uppställer för en ma­

teriellt riktig deklaration. I själva verket äga affärsmännen i allmänhet föga eller

inga insikter i beskattningslagarna och deras rätta tillämpning, utan hava ofta den

oriktiga föreställningen, att det är den bokföringsmässiga nettovinsten, som ut­

gör den skattepliktiga inkomsten. Redan den omständigheten, att nettovinsten

veterligen beräknas av affärsmännen synnerligen olika, borde emellertid tillräck­

ligt visa omöjligheten att lägga nettovinsten utan vidare justering till grund för

beskattningen. Först och främst måste till nettovinsten läggas sådana före vinstens

beräknande avförda belopp, som av beskattningslagarna icke. erkännas såsom om­

kostnader, utan äro att räkna såsom personliga utgifter. Åven om det numera

måhända får räknas till sällsyntheterna, att personliga levnadskostnader och dylikt

bokförts i räkenskaperna på sådant sätt, att de minska vad som i taxerings-

avseende skall räknas såsom inkomst — sådant förekommer dock helt visst fort­

farande i många fall — kan emellertid erinras exempelvis om utskylder, vilka i

allmänhet pläga avdragas såsom omkostnader, ehuru enligt beskattningslagarna

allenast vissa utskylder få avgå vid taxeringen. Vidare kan erinras om av­

skrivningar å maskiner och inventarier, vilka avskrivningar i räkenskapen oftast

göras före nettovinstens beräknande och upptagas till omväxlande höga eller låga

belopp, allt efter som rörelsens årsresultat anses medgiva. Dessa avskrivningar

överensstämma ingalunda alltid utan måhända mera sällan med vad som enligt

beskattningslagarna kan medgivas till avdrag för värdeminskning. Exempel

givas också på att affärsmännen icke ens förstått sammanhanget mellan de sålunda

i räkenskapen gjorda avskrivningarna samt de enligt beskattningslagarna medgivna

avdragen för värdeminskning, utan — oavsett och utöver avskrivningarna i räken­

skapen — tillika beräkna särskilda värdeminskningsavdrag att avgå från den upp­

givna nettovinsten. Dubbla och måhända vart för sig för högt beräknade värde-

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 2S3.

17

minskningsavdrag hava sålunda förekommit. Då nu sådant, tack vare de vid dekla­

rationerna fogade rälcenskapsutdragen, kunnat upptäckas i aktiebolags deklarationer,

torde anledning icke saknas till antagande, att det också — och måhända icke så

sällan — kan förekomma i enskilda affärsmäns deklarationer, ehuru möjlighet

saknats att därå öva kontroll. Slutligen förtjänar erinras dels om avdraget för

ränta å lånt rörelsekapital, vilket avdrag enligt deklarationsformuläret och med

hänsyn till bevillningstaxeringen skall göras vid uppgiften angående det skatte­

pliktiga inkomstbeloppet av rörelse, dels ock om avdraget för annan skuldränta,

vilket skall göras i slutet av deklarationen bland de s. k. allmänna avdragen.

Oavsett det förhållande, att innebörden av begreppet lånt rörelsekapital i bevill-

ningsförordningens mening torde för de flesta affärsmän vara tämligen okänt, före­

ligger giltig anledning till antagande, att de. som till grund för sin uppgift om det

skattepliktiga inkomstbeloppet av rörelse lagt sin räkenskaps nettovinst — vid vars

beräknande väl i allmänhet all skuldränta avgår — kunna av förbiseende gorå

ränteavdrag på båda ställena i deklarationen och sålunda delvis göra dubbla ränte­

avdrag, utan att sådant kan kontrolleras. Likaledes begås helt visst ofta fel-

aktigheter vid beräkningen av hyresvärdet å i rörelse använd fastighet, likasom

hven i vissa avseenden vid beräkningen av förluster. Allt som allt kan det utan

överdrift sägas, att något sä när riktig taxering aldrig kan ernås, utan att räken-

skapsutdrag till ledning vid deklarationernas granskning föreligga, likasom det ock

kan med bestämdhet påstås, att nödig kännedom om beskattningslagarnas grunder

för inkomstberäkningen knappast kan hos affärsmännen vinna insteg, förr än möj­

lighet till kontroll å deras deklarationer beredes, så att taxeringsmyndigheterna på

detta sätt bliva i stånd att meddela upplysningar om begångna felaktigheter. Att

efter införandet av sålunda skärpt deklarationsplikt inkomstskatt skulle tillföras

staten i avsevärt större utsträckning än för närvarande lärer få anses vara ställt

utom allt tvivel, och man behöver i sådant avseende alldeles icke huvudsakligen

eller ens till någon större del räkna med avsiktligen oriktiga deklarationer, eftei-

som helt säkert även de lojala affärsmännen i mycket stor utsträckning undgått

beskattning för avsevärda belopp, uteslutande på grund av bristande insekter om

beskattningslagarnas rätta tillämpning. Betraktar man nu föreliggande fråga trän

den skattskyldiges ståndpunkt, måste sägas, att besväret är för honom ringa oc i

mera än uppväges av den påtagliga fördelen av att slippa ifrån onödiga föiiräg-

ningar rörande inkomstberäkningen, där denna med ledning av räkenskapen kan

till sin riktighet kontrolleras.»

^Klint/!. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Sedan kammarrätten anbefallts att efter inhämtande av yttrande

från Kung! Maj:ts befallningshavande inkomma med utlåtande i ärendet,

har kammarrätten, med överlämnande av de från Kungl. Maj.ts be­

fallningshavande infordrade yttrandena, den 8 februari 1911 avgivit

utlåtande i frågan.

.

Kungl. Maj:ts befallningshavande hava samtliga instämt i vad de

sakkunniga sålunda föreslagit. I yttrandena vitsordas även riktigheten av

de sakkunnigas uttalanden, att felaktighet i näringsidkares deklaration

ej sällan är beroende av bristande insikt i skattelagarna och att sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 250 käft. (Nr 283.)

Myndig­

heternas

yttranden

•

18

felaktighet endast genom eu jämförelse med räkenskaperna kan upp­

täckas; att i följd av den knappa tid, som är tillmätt för taxerin4s-

arbetet, den utväg, som för närvarande förefinnes att genom särskild

anmaning införskaffa räkenskapsutdrag, icke är av större praktisk

betydelse; samt att den skattskyldige i en särskild anmaning att förete

räkenskapsutdrag ofta ser en misstro mot hans på beder och samvete

lämnade deklarationsuppgifter. Såsom belysande torde några yttranden

böra bär återgivas.

Sålunda anför överståthållarämbetet: Under en följd av år hade

före prövningsnämndens sammanträde en eftergranskning av så stor del

av de avgivna deklarationerna, som kunnat medhinnas, ägt rum inom

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, och hade där­

vid under de senaste åren flertalet enskilda näringsidkare anmodats

inkomma med bestyrkta avskrifter av sina räkenskaper, en åtgärd,

som tillfört både stat och kommun avsevärda belopp. Förutom den tid,

detta arbete krävde, vore detsamma även förenat med den av de sak­

kunniga anmärkta olägenheten, att de skattskyldiga i en anmaning av

ifrågavarande slag ofta såge en misstro mot deras på heder och sam­

vete lämnade deklarationsuppgifter.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län uppgav, att

et mången gång visat sig, då kronoombudet hos prövningsnämnden

ansett sig höra infordra räkenskapsutdrag, att i deklarationen gjorda

avdrag varit i skatteavseende icke alls medgivna eller medgivna endast

till viss del.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län anför: Utan

skyldighet att bifoga räkenskapshandlingar underläte många, kanske

de flesta av ifrågavarande näringsidkare att uppgiva bruttoinkomst och

specificera avdrag, utan lämnade, i strid med deklarationsformulärets

anvisning, endast uppgift om nettoinkomsten. Även om uppgift om

bruttoinkomst och avdrag funnes, visade erfarenheten, att up°pgiften

oftast vore mindre omsorgsfull och riktig. Funnes däremot skyldighet

för vederbörande att bilägga avskrifter av räkenskaperna, bleve upp­

giften i deklarationen självfallet omsorgsfullare och kunde i vane fall

bättre kontrolleras. Behovet av kontroll gent emot enskilda yrkes-

ldkare syntes vara minst lika stort som gent emot aktiebolag med

vtfra' „.0ch betydelsen för skatteresultatet av den kontroll, som skulle

bliva följden av skyldighet för enskilda rörelseidkare att vid deklaration

toga räkenskapshandlingar, torde icke böra underskattas.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län framhöll att vid

granskningen av olika bolags och därmed likställda skattskyldiges

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 283.

20

stadgande av nu ifrågavarande innehåll vore erforderligt. Emellertid

har den sedan dess vunna erfarenheten bibragt samtliga de myndig­

heter — Kungl. Maj:ts befallningshavande-och kammarrätten —. vilka

måste anses vara framför andra sakkunniga, en bestämd övertygelse

om nödvändigheten av ett' dylikt stadgande. De därvid åberopade

skälen synas mig fullt övertygande. Att genom ett mera effektivt

taxeringsförfarande beträffande skattskyldige i allmänhet avsevärda

skattebelopp skulle tillföras statsverket, torde vara otvivelaktigt. Givet

är emellertid, att de taxeringsförfarandet nu vidlådande bristerna göra

sig gällande bland annat just beträffande de skattskyldiga, varom nu

är fråga. Det torde ej låta sig göra att i förevarande avseende vinna

effektiv kontroll genom tillämpning av nu gällande bestämmelse om

befogenhet för beskattningsmyndigheten att anmana deklarationsskyldig

att inkomma med erforderlig upplysning. Den för taxeringsarbetet i

allmänhet ganska knappt tillmätta tiden medgiver i regel icke anlitande

av anmaningsförfarandet i någon större utsträckning, vartill kommer,

att med detta förfarande är, såsom myndigheterna framhållit, förenad

även den olägenheten, att de skattskyldiga i en anmaning av ifråga­

varande slag ofta se eu misstro mot deras på heder och samvete

lämnade deklarationsuppgifter. Den nu ifrågasatta skärpningen av

deklarationsskyldigheten skulle bereda icke så ringa tidsvinst och lättnad

vid taxeringsarbetet, men den skulle framför allt — till fromma för såväl

statens som kommunernas inkomster — bidraga till ett bättre och rik­

tigare resultat av beskattningen. Det får ej förbises, att i samma mån, som

den direkta beskattningen blir av större vikt, i samma mån ökas även bety­

delsen av ett effektivt taxeringsförfarande. För de därav berörda skatt­

skyldige skulle visserligen det föreslagna stadgandet medföra ett ökat

besvär, men detta torde ej vara synnerligen betungande. Med avseende

å de affärsmän, vilka nu åsidosätta sin skyldighet att föra handelsböcker,

torde ett sådant stadgande därjämte medföra det gagnet, att dessa affärs­

män i allmänhet bragtes att bättre fullgöra sin berörda skyldighet.

Jag ansluter mig alltså till vad de kommunalskattesakkunnige i

denna del föreslagit. Föreskrift i det angivna syftet torde lämpligen

böra inrymmas i taxeringsförordningens 6 §, varjämte motsvarande ändring

bör göras i fastställda »Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.»

Lika med kammarrätten anser jag den ifrågasatta skyldigheten att förete

räkenskapsutdrag böra gälla även för de fall, då skattskyldig, som driver

rörelse inom annat distrikt än deklarationsorten, enligt 16 § i taxerings-

förordningen har att å ort, som vederbör, avlämna särskild uppgift. Då i

nyssnämnda 16 § redan finnes intagen bestämmelse, att i fråga om skyl-

Kungl. Maj As nåd. proposition Nr 283-

21

dighet att förete räkenskapshandlingar skall gälla vad i 6 § är stadgat

beträffande deklaration, torde något särskilt stadgande i nyssberördf*

syfte icke vara erforderligt. I fråga om påföljd vid underlåtenhet att

på anmaning förete räkenskapshandlingar kan visserligen ifrågasättas,

huruvida icke bestämmelsen i 18 § 3 inom. av taxeringsförordningen

vore tillämplig jämväl å nu avsedda förhållande. Då emellertid i 2

mom av nämnda § meddelats ett uttryckligt stadgande rörande den

påföljd, som inträder, om verk eller bolag på anmaning underlåter att

avlämna föreskrivna räkenskapshandlingar, torde för .undvikande av

missförstånd nämnda stadgande böra utsträckas till att avse alla dem,

som enligt förslaget skola aviämna räkenskapsutdrag.

Angående viss uppgiftsskyldigliet för banker m. fl.

I 11 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndig­

heter och förfarandet vid taxering meddelas föreskrift rörande vissa

uppgifter, som av annan än den skattskyldige själv skola avlämnas att

tjäna till ledning vid taxeringen. Sålunda skola uppgifter lämnas av,

bland andra, arbetsgivare om hos dem anställda personers inkomst av

arbetet, förmyndarekammare och gode män för tillsyn å förmyndarskap

om omyndigas inkomst, när denna uppgått till minst 500 kronor, samt

styrelse för bolag angående den utdelning, som av aktieägare uppburits.

Vid olika tillfällen hava yrkanden framställts därom, att bank­

inrättningar borde åläggas en motsvarande uppgiftsplikt beträffande

beloppet av uppburna räntor.

Sålunda föreslogs i en vid 1913 års riksdag i andra kammaren

väckt motion sådan ändring i ovannämnda förordning, att banker och

andra sammanslutningar eller enskilda personer, som mot ränta emot-

togo penningar till förvaltning, ålades att till taxeringsmyndighet lämna

uppgift å beloppet av varje insättares under föregående år uppburna ränta.

° Bevillningsutskottet anförde härom, bland annat: Det torde kunna

antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens

skatteintresse skulle i många fall främjas. Huru önskvärt detta i och

för sig vore, syntes dock förslagets förverkligande möta allt för stora

praktiska svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens fullgörande åsamka

särskilt de större penninginrättningarna med deras tusental av insättare

ett synnerligen betungande besvär. Det med motionen avsedda syftet

hade emellertid synts utskottet kunna väsentligen tillgodoses på enklare

sätt, nämligen så, att penninginrättningar och enskilda, som av allmän-

Kunyl. Ma j ds nåd. proposition Nr 283.

1913 åra

riksdag.

1915 års

riksdag.

Landskam

re.raren

Landéns

förslag.

Myndig­

heternas

yttranden.

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

heten emottoge medel till förräntande, förklarades skyldiga att på

' •F1 tJS an£rdra? aTn taxeringsmyndighet, närmare bestämt taxerings­

nämnds ordförande eller kronans ombud hos prövningsnämnd, uppgiga

viss skattskyldigs ränteinkomst. Därigenom vunnes möjlighet att'i fall

kontroll™ “denna “

“

°riktig eller ofallständ« »PPgiÄ.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört, föreslog utskottet

n sdagen att besluta viss ändring i förordningen om taxeringsmyndig­

heter och förfarandet vid taxering. Denna hemställan bifölls av andra

Kammaren men avslogs av första kammaren.

Vid 1915 års riksdag upptogs frågan ånyo i en uti andra kam-

r^kt ftr BeviDurngsutskottet gjorde enahanda hemställan

„oe 1 Bagan fick inom riksdagens båda kammare samma ut­

gång som år 1913.

Det av landskamreraren Landén avgivna förslaget rörande ut­

länningars beskattning upptog, bland annat, under 11 § i förordningen den

. oktober ,191( oni taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

såsom ett särskilt moment följande stadgande:

6

Styrelse för bankbolag ävensom bankir och annan, som yrkesmässigt driver

bank- eller liknande verksamhet, är skyldig att efter anmaning lämna taxerings­

myndighet eller kronans ombud hos prövningsnämnd upplysning om storleken och

*lstningfjn namngiven kunds hos den penningförvaltande inrättningen eller per-

rl!wir!nneS Mdf mfde ’ ,0m .omsättningen på kundens konto och erforderliga med­

delanden i ovngt till upplysning om omfattningen av kundens affärsverksamhet.

inknmmT la0ndskamreraren Landéns förslag hava infordrade utlåtanden

inkommit från kommerskollegium, som emellertid icke haft att yttra

sig over forslaget i denna del, från överståthållarämbetet, Kungl. Marta

befallmngshavande i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom

lämnat^Gfif^P^P' KUDg\ Maj:tS ÖVriga befallmngshavande, vilka

.näts tillfälle att avgiva de yttranden, vartill de kunde finna anled­

ning, hava icke begagnat sig därav.

Överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallmngshavande i Göte-

i nf iWgavatLéle?^

^ SäMkilt

Kungl. Maj:ts befallmngshavande i Malmöhus län förklarar sig

mse att med fastställande av ifrågavarande åliggande för banker m. fh

ulle uppfyllas ett önskemål, som redan länge gjort sig gällande En

eventuell invändning om, att den för bankerna m. fl. tillämnade upp-

KungI. Maj:ts nåd. proposition Kr 283,

23

giftsplikten skulle innebära ett ingrepp i banksekretessen, syntes icke

förtjäna avseende.

Kammarrätten bär med avseende ä landskamreraren Landéns

förslag i ovannämnda de! anfört: »Detta stadgande har avseende å

skattskyldiga i allmänhet och ej allenast å utlänningar. Det torde

vara svårt att avgöra, huruvida detsamma, vilket starkt ingriper i en­

skildas affärsförhållanden, lämpligen bör införas eller ej utan att en för

frågans bedömande erforderlig utredning verkställes. Om det även i

många fall kunde vara gagneligt för taxerings riktiga verkställande

att erhålla ifrågavarande upplysningar, torde säkerligen goda skäl jämväl

kunna anföras mot stadgandets antagande. Någon utredning härutinnan

synes ej vara verkställd, och kammarrätten anser sig därför icke kunna

i det skick, ärendet nu befinner sig, tillstyrka stadgandet. Härjämte

kan anmärkas, att omförmälda upplysningar i varje fall böra åtnjuta

samma skydd mot offentliggörande som deklarationer.»

Även i vissa av kommerskollegium rörande landskamreraren Landéns

förslag i andra delar infordrade yttranden har föreliggande fråga vidrörts.

Stockholms handelskammare anförde sålunda: Ävsikten med ifråga­

varande stadgande skulle vara att bereda erforderligt material för be­

dömande av vederbörande näringsidkares skattskyldighet, men med den

avfattning, stadgandet erhållit, drabbade det icke blott utlänningar

utan även skattskyldiga i allmänhet. Att därvid tillgripa en sådan

utväg som att i viss mån häva banksekretessen, syntes emellertid synner­

ligen olämpligt. Yad särskilt anginge utlänningar, skulle en dylik

föreskrift säkerligen bliva illusorisk, enär de utländska näringsidkarna,

åtminstone de, som mera tillfälligt bedreve verksamhet här i riket och

som man egentligen velat träffa med föreskriften i fråga, givetvis skulle

begagna utvägen att placera sina penningmedel å utländsk ort. I

varje fall syntes det icke tilltalande, att en dylik bestämmelses räck­

vidd skulle utsträckas att omfatta även svenska näringsidkare eller

andra svenska skattskyldiga. En lämplig utväg att öva kontroll å

avgivna deklarationer för ifrågavarande slag av näringsverksamhet

vore enligt handelskammarens mening, att vederbörande myndighet

genom auktoriserade revisorer eller andra sakkunniga personer toge

del av den utländska näringsidkarens bokföring.

Handelskammaren i Göteborg förmenade, att den ifrågasatta

uppgiftsskyldigheten för banker m. fl. icke vore i överensstämmelse med

den allmänna uppfattningen om privatlivets helgd och den sekretess,

som bankinrättningar nödvändigt måste iakttaga. De meddelade upp­

gifterna torde dessutom ofta bliva missvisande vid det förhållandet, att

24

Departement*.

chefen.

samma person ofta anlitade skilda banker, jämväl belägna på olika

platser, vid sina affärsuppgörelser, och det torde icke kunna åläggas

honom att inför taxeringsmyndigheterna angiva de särskilda banker

eller bankirer, med vilka han stode i affärsförbindelser.

Sveriges allmänna exportförening ansåg, att en dylik bestämmelse

icke borde införas i svensk lag, alldenstund därigenom hittills gällande

banksekretess skulle starkt hotas, och detta stadgande finge anses så

mycket mera olämpligt, som infordrandet av dylika upplysningar även

skulle gälla svenska köpmäns bankaffärer.

Det av landskamreraren Landén framlagda förslaget avsåg visser­

ligen närmast frågan om utlänningars beskattning. Det torde emellertid

icke kunna förnekas, att stadgandet skulle även beträffande övriga

skattskyldiga fylla en lucka i vår lagstiftning. Behovet av en bestäm­

melse i nu angiven riktning har ju också vid två olika riksdagar vits­

ordats av såväl bevillningsutskottets majoritet som riksdagens andra

kammare.

Mot förslaget har i huvudsak erinrats, att banksekretessen däri­

genom skulle hävas. Givetvis bör ett slopande av banksekretessen ej

ske onödigtvis, men det måste betonas, att vikten av densammas

bibehållande också kan överskattas. Visserligen givas många fall, där

banksekretessen tillgodoser ett verkligt och berättigat intresse, men

det torde nog också förekomma tillfällen, då den tjänar att skydda

affärstransaktioner, som ej tåla en närmare granskning. Vad angår

uppgiftspliktens omfattning, så upptager det remitterade förslaget en

vida mera omfattande uppgiftsskyldighet än den av bevillningsutskottet

på sin tid föreslagna bestämmelsen rörande uppgifter om namngivna

skattskyldiges ränteinkomster. Att begränsa uppgifterna till att avse

allenast ränteinkomsten, torde emellertid åstadkomma, att det före­

slagna stadgandet ej bleve av den verkliga nytta, som med detsamma

avsetts. Ur kontrollsynpunkt måste det nämligen anses vara synnerligen

viktigt, att kunna erhålla kännedom om en namngiven kunds inne-

ståe ide tillgodohavande vid viss tid. Det bör ihågkommas, att då de

motioner, som enligt vad ovan nämnts förelågo till bevillningsutskottets

behandling, avsågo endast skyldighet att lämna uppgifter om ränte­

inkomster, utskottets betänkande ej lärer böra förstås så, att utskottet

ansett uppgiftsskyldigheten ej kunna givas den av mig ovan antydda

utsträckning. Däremot har jag funnit det möta betänkligheter, särskilt

innan närmare erfarenhet vunnits, att medgiva taxeringsmyndighet någon

mera allmän rätt att infordra upplysningar om vederbörande skattskyl-

• Kangl. Maj ds nåd. preposition Nr 283.

25

diges affärsverksamhet. Då med en sådan begränsning det ifrågasatta

stadgandet i princip icke torde avsevärt skilja sig från det förslag,

som bevillningsutskottet två gånger framlagt för riksdagen, lärer kam­

marrättens yttrande om behovet av vidare utredning icke böra för­

anleda frågans uppskjutande. Jag har därför låtit omarbeta det remit­

terade förslaget därhän, att uppgiftsskyldigheten skulle begränsas till

de av mig här ovan särskilt angivna avseendena. Däremot lärer upp­

giftsskyldigheten böra utsträckas jämväl till sparbanker och andra

penningförvaltande inrättningar, varjämte orden »bankir eller annan»,

för vinnande av överensstämmelse med ordalagen i gällande lag om

bankrörelse, torde böra utbytas mot orden »enskild man eller handels­

bolag». Då sista stycket uti ifrågavarande 11 §, sådan densamma

lyder enligt förordning den 8 juli 1916, icke längre äger någon be­

tydelse vid den tidpunkt, då det nu ifrågasatta författningsförslaget är

avsett att träda i kraft, har nämnda sista stycke uteslutits såsom obe­

hövligt.

Det synes mig synnerligen lämpligt att, såsom kammarrätten

föreslagit, kringgärda de upplysningar, varom här är fråga, med samma

garantier mot att de skola komma till obehörigas kännedom, som

finnas beträffande de skattskyldigas egna deklarationer. I enlighet

härmed har 23 § 3 mom. i taxeringsförordningen i det förslag, jag nu

framlägger, erhållit ett kompletterande tillägg. Ett motsvarande stad­

gande lärer böra införas i tryckfrihetsförordningen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Om beräkning av inkomst för visst fall.

Enligt det av landskamreraren Landén avgivna förslaget skulle

de vid förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögen­

hetsskatt fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen under

rubriken övriga inkomster av arbete förses med följande tillägg:

Inkomst, skall beräknas till sitt behållna verkliga belopp.

Därest inkomst av ett näringsföretag på grund av särskilda, av närings­

idkaren vidtagna åtgärder, varom här nedan närmare förmäles, blivit lägre än dep

eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas till det belopp, vartill den

kan antagas hava uppgått, därest sådana åtgärder icke vidtagits.

Såsom åtgärder av här avsedd art är att beakta, att en näringsidkare på

grund av sina förbindelser med någon, som är ekonomiskt intresserad i hans närings­

företag eller kan öva inflytande""på företagets ledning och som icke är här i riket

skattskyldig för inkomst, som han på grund av sina berörda förbindelser med före­

taget kan hava berett sig, till denne försålt varor till lägre pris eller av honom

köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 250 käft. (Nr 283.)

4

26

Härjämte upptog förslaget ett tillägg av enahanda innehåll till

3 § av de vid förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till led­

ning vid taxeringen.

I den vid förslaget fogade motiveringen anfördes:

■»I fråga om inkomstens beräkning i visst fall inrymmer förslaget

ett stadgande av stor vikt för frågan om den inländska beskattningen

av viss här bedriven näring. Stadgandet hänför sig till. fall, vilkas

innebörd belyses av följande exempel. Ett svenskt bolag för tillverk­

ning av trämassa är ekonomiskt beroende av ett utländskt bolag för

tillverkning av papper. Det svenska bolaget säljer sina tillverkningar

till det utländska bolaget till pris, som vida understiga de vid tiden

för försäljningarna allmänt gällande, och redovisar såsom följd härav

en avsevärt mindre vinst, än som med hänsyn till gällande pris kunnat

förväntas. Då denna minskning av vinst endast beror därpå, att en del av

företagets vinst överflyttats till en av bolagets intressenter, och denne

icke är skattskyldig i Sverige för sin vinst från företaget, skall det

svenska bolagets redovisade inkomst för beskattningen ökas med det

belopp, vartill dess inkomst skolat uppgå, därest densamma beräknats

på grundval av allmänt gällande marknadspris å tillverkningar av ena­

handa beskaffenhet. — Ett utländskt bolag för försäljning av mineral­

oljor bildar ett svenskt dotterbolag för försäljningen inom Sverige.

Det svenska bolaget betalar för den från det utländska bolaget leve­

rerade varan ett pris, som överstiger gällande marknadspris å liknande

vara. Såsom följd härav blir den vinst, som uppkommer av dotter­

bolagets rörelse, vida mindre än den skulle hava blivit, därest inköps­

priset hade bestämts efter allmänt gällande marknadspris. Det svenska

bolagets redovisade inkomst skall för beskattningen ökas med mot­

svarande belopp.

I fall, varom här är fråga, kan den utländska intressenten ej

direkt träffas av beskattning här i riket. Det har vid sådant för­

hållande synts ändamålsenligt att lägga skattskyldigheten på det i

Sverige drivna företaget.»

Mot förslaget i denna del har kammarrätten förklarat sig icke

hava något att erinra; men syntes, enligt kammarrättens mening, orden:

»Inkomst skall beräknas till sitt behållna verkliga belopp», vilka ord

insatts i författningarna i samband med nu ifrågavarande bestämmelse,

böra ur förslaget utgå.

I övriga utlåtanden har icke framställts någon erinran mot för­

slaget härutinnan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

27

Förslaget har i denna del ej mötts av någon erinran och det J>ep%£j™n

föreslagna stadgandet torde också vara väl befogat. Emellertid synes

flen ifrågasatta bestämmelsen, som närmast har avseende å utlänningar,

böra givas en sådan avfattning, att densamma utsträckes att avse alla

fall, där näringsidkare genom åtgärder av angivet slag åstadkommit,

att inkomsten av hans rörelse blivit mindre än vederbort. Om såsom

exempel väljes det ej ovanliga fall, att näringsidkare inom en viss

bransch bildat ett aktiebolag för anskaffande av någon sorts vara eller

för försäljning av delägarnas produkter, lärer det nämligen ligga nära

till hands, att delägarna, för att undgå den dubbelbeskattning, som

äger rum i fråga om aktiebolags utdelade vinst, enas om sådana pris

mellan dem, å ena sidan, och det gemensamma bolaget, å andra sidan,

att det sistnämndas rörelse lämnar ringa eller ingen vinst. Liknande

avtal kunna, även tänkas i ändamål att nedbringa kommunalutskylderna

för affärsverksamhet, som drives i kommun med höga skatter. I an­

ledning härav har jag låtit inom finansdepartementet omarbeta för­

slaget i nu angiven riktning. Därjämte har jag å detsamma vidtagit

en mindre ändring av rent redaktionell natur.

Genom ifrågavarande förslag införes emellertid i viss mån eu

dubbelbeskattning, i det att den skattskyldige, vilken förslaget närmast

angår, får betala skatt för hela den inkomst, som han kunnat få av

sin rörelse, därest någon åtgärd av här avsedd art icke vidtagits, under

det att den, vilken blivit gynnad av berörda åtgärd, enligt allmänna

regler beskattas för därav föranledd inkomstökning. Det synes mig

därför riktigast, att den föreslagna bestämmelsen ej göres tillämplig

beträffande den inkomst, som åtnjutes innevarande år och vilken torde

vara reglerad av redan ingångna avtal, utan lärer stadgandet böra

gälla allenast den inkomst, som åtnjutes från och med 1919 års ingång

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr HH3.

Samman (Liden för överläggningar i taxeringsfrågor.

Enligt bestämmelserna i 45 § i förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering äger Kungl.

Maj:ts befallningshavande, där så anses erforderligt, kalla taxerings­

nämnds ordförande eller, vid förfall för honom, den av Kungl. Maj:ts

befallningshavande förordnade ledamoten i taxeringsnämnden att för

upplysningars meddelande före och under prövningsnämndens samman­

träde infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder; och äger eu

ligt bestämmelserna i 54 § 6 mom. samma förordning sådan av Kungl.

28

Maj:ts befallningshavande inkallad ordförande eller ledamot, vilken ej

är bosatt å prövningsnämndens sammanträdesort, åtnjuta traktaments-

ersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med tio kronor

om dagen samt övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen

av gällande resereglemente. Särskild ersättning av statsmedel är där­

emot icke enligt lag medgiven ordförande eller av Kungl. Maj:ts be-

fallningsliavande förordnad ledamot i taxeringsnämnd, som inställer sig

vid sammanträde inför länsstyrelsen för gemensamma överläggningar i

taxeringsfrågor, innan taxeringsarbetet för året begynner.

Under erinran om nu omnämnda förhållanden anförde Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län i en den 8 november 1917

dagtecknad skrivelse:

Gemensamma överläggningar i taxeringsfrågor hava under de två sistförflutna

åren hållits inom Västerbottens län. Under år 1916 hölls sammanträde närmast

mellan ordförande eller ledamöter, som voro bosatta i närheten av residensstaden.

Under början av år 1917 utsändes åter från landskontoret uppmaning till samtliga

ordförande och ledamöter i taxeringsnämnderna inom länet att å bestämd dag för

gemensam överläggning i årets taxeringsfrågor sammanträda å länsstyrelsens sessions-

rum. Därvid närvoro 13 taxeringsnämndsordförande samt 11 av Konungens befall-

ningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnderna eller något mera än eu

tredjedel av hela antalet.

Närmaste uppgiften vid mötet har varit att uppgöra förslag till beräkning-

av värdet av fastighetsägares och därmed likställd skattskyldigs inkomst av fäst

egendom, för vilket ändamål inom länet använts en så kallad tilläggsblankett vid

sidan av den stadgade deklarationsblanketten.

Men såsom av bilagda avskrift av protokollet vid mötet framgår hava även

förekommit åtskilliga andra frågor, avseende åstadkommande av en mera enhetlig

taxering inom länet.

Att de åtgärder, som i enlighet med uttalanden vid sammanträdet vidtagits

under årets taxering, haft till följd, bland annat, en väsentligt ökad inkomst för

statsverket, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande haft tillfälle att framhålla

i sitt underdåniga förslag om ersättning för bestyret med 1917 års taxeringsarbete

inom länet.

Vid innevarande års prövningsnämnds sammanträde väcktes med stöd av årets

gynnsamma erfarenhet förslag om fortsatta sammanträden i förut avgivna syfte och

beslöt prövningsnämnden, på sätt framgår av bilagda utdrag av nämndens i"ärendet

förda protokoll, hemställa hos Eders Kungl. Maj ts befallningshavande att tillfälle

måtte såsom innevarande år lämnas ordförande och ledamöter i taxeringsnämnderna

att före nästinstundande års taxering sammanträda för gemensam överläggning i

taxeringen rörande frågor.

Med anledning härav har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ifrågasatt,

att under nästkommande januari månad skulle inför Eders Kungl. Maj:ts befallnings­

havande hållas sammanträden mellan ordförande och av Eders Kungl. Maj:ts be­

fallningshavande utsedda ledamöter i 1918 års taxeringsnämnder.

Nyttan med hällandet av sådan förberedande överläggning för den blivande

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

2!»

taxeringen bliver givetvis större, för den händelse så inånga soin möjligt av taxerings-

männen kunna därvid närvara. Möjligheten härav är emellertid givetvis beroende

därav, huruvida ersättning för inställelsen kan beredas.

Med hänsyn till syftet för mötet i fråga synes det Eders Kungl. Maj:ts be-

fallningshavande befogat, att taxeringsmännen i fråga för närvaro vid sammanträdet

erhålla samma ersättning, som omförmäles i förenämnda 54 § 6 mom. av taxerings-

förordningen.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande får fördenskull i underdånighet hem­

ställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes bevilja sådan ersättning för de ordförande

och av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i 1918 års

taxeringsnämnder, som enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse inställa

sig vid det ifrågasatta mötet.

För att onödig kostnad icke må uppstå, kommer Eders Kungl. Majrts befäll-

ningshavande givetvis att tillse, att i förekommande fall allenast endera av ord­

föranden eller ledamoten till mötet inkallas.

Kostnaderna skulle enligt beräkning, som verkställts med hänsyn till storleken

av rese- och traktamentsersättning till prövningsnämndens ledamöter, komma att

uppgå till högst 2,500 kronor.»

Vid skrivelsen voro fogade däri åberopade bilagor.

Utlåtande infordrades från statskontoret, som därvid anförde:

Därest det ifrågasatta sammanträdet kunde anses behövligt för

ernående av effektivitet i beskattningen, torde anledning föreligga att

från statens sida befordra åstadkommande av dylika överläggningar

och ej något vara att erinra mot att, på sätt i första hand förordats,

ersättning till ordförande, respektive ledamot i taxeringsnämnd, som

deltoge i sådant möte, utginge efter enahanda grunder som den gott-

görelse, vilken jämlikt förordningen den 28 oktober 1910 om taxerings­

myndigheter och förfarandet vid taxering, 54 § 6 mom., utginge till

vissa ledamöter av prövningsnämnd in. fl.

Sedan statskontoret härefter utlåtit sig angående vilka medel,

som i förevarande fall kunde anvisas för kostnadens täckande, yttrade

statskontoret vidare:

»Skulle Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i allmänhet anses

böra för framtiden beredas tillfälle att årligen eller då så vore särskilt

behövligt anordna överläggningar av förevarande slag, torde härför

erforderliga ändringar böra vidtagas i nådiga förordningen angående

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varefter hinder icke

lärer möta att för ändamålet anlita anslaget till taxeringskostnader.»

Genom beslut den 31 december 1917 har Kungl. Maj:t funnit

gott medgiva, att för det av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Väster­

bottens län angivna ändamålet finge användas ett belopp av högst

Kungl. Maj. tu nåd. proposition Nr 283.

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr i!83.

2,500 kronor att med tillgängliga medel av Kungl. Maj:ts befallnings-

havande förskjutas.

Vid ett sammanträde, som den 11 december 1917 hållits inför

statsrådet och t. f. chefen för finansdepartementet med landskamrerarna i

rikets län och kamreraren i överståthållarämbetet rörande vissa taxerings-

frågor, hade emellertid framhållits betydelsen därav, att taxeringsnämn­

dernas ordförande och de av Kungl. Maj:ts befallningshavande förord­

nade ledamöterna av taxeringsnämnderna sammankallades för att över­

lägga med landskamreraren i länet i taxeringsfrågor och särskilt om

lämpliga åtgärder för åstadkommande av en effektiv och rättvis taxering,

varjämte vid mötet upplystes, att dylika sammankomster redan anordnats

inom olika län.

Under erinran om de i nämnda fråga vid mötet gjorda uttalandena

anförde landskamreraren Axel Bökelund å de tillstädeskomna mötes­

deltagarnas vägnar i en påföljande dag dagtecknad skrivelse:

»Vid det fortsatta sammanträde, som i dag hållits för överläggning i andra

tjänsten rörande ämnen, har nämnda fråga åter berörts; och har därvid uttalats

önskvärdheten av, att ersättning måtte tillerkännas ordförandena och ledamöterna

för inställelse vid dylikt sammanträde vare sig det hålles i residensstaden eller annan

ort i länet. Denna ersättning syntes böra utgå efter enahanda grunder, som i 54 § 6

mom. av gällande taxeringsförordning äro bestämda för ersättning till ledamöterna

i prövningsnämnden med flera för resor till residensstaden.

Till följd av ortsförhållanden eller andra omständigheter kan det möjligen

befinnas lämpligare att för nämnda ändamål sammankalla ordförandena och leda­

möterna till annan ort än residensstaden eller anordna sammanträden å flera orter

inom länet med vissa grupper av ordförande och ledamöter.

I sådant fall ansåg mötet billigt, att jämväl landskamreraren må erhålla

ersättning enligt gällande resereglemente för sin inställelse vid sammanträdena. Dylik

ersättning torde måhända kunna utbetalas på grund av nådiga brevet den 25 oktober'

1901 angående landssekreterares och landskamrerares rätt till rese- och traktaments-

ersättning för tjänsteförrättningar å annan ort än residensstaden (svensk författnings­

samling nr 81), så framt Kungl. Maj:ts befallningshavande bemyndigas att förordna

landskamrerare att inställa sig vid sammankomst av ifrågavarande slag. Det torde

nämligen kunna ifrågasättas, huruvida stadgandet i 33 § 2 mom. i gällande lands­

hövdingeinstruktion är tillämpligt å sammankomst för överläggning i taxeringsfrågor.»

I anledning av vad sålunda förekommit har inom finansdeparte­

mentet upprättats förslag till ändrad lydelse av 28 § och 54 § 6 mom.

i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering, enligt vilket förslag nämnda lagrum skulle

erhålla följande innehåll:

28 §. Erforderligt antal exemplar — — — — — av överståthållarämbetet.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äger att årligen, därest så anses erforderligt,

från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav kalla antingen ordföranden

♦iller den av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedde ledamoten att å lämplig ort

sammanträda inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller vederbörande landskamrerare

för förberedande överläggningar rörande taxeringsarbetet.

54 §. 6 mom. Å prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter

i denna nämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av Kungl. Maj:ts befallnings­

havande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som på Kungl. Maj:ts befallnings-

havandes kallelse från annan ort infunnit sig antingen till sådant sammanträde, som

1 28 § omförmäles, eller ock i residensstaden före eller under prövningsnämndens

sammanträde för upplysningars meddelande — —---------- — protokollsjusteringen.

Uti infordrat utlåtande har kammarrätten förklarat sig icke

hava annan erinran att framställa mot det remitterade förslaget än

att 54 § 6 mom. 1 stycket syntes böra bibehållas oförändrat samt

2 stycket erhålla följande ändrade lydelse: »Enahanda ersättning

tillkommer även dels ledamot i prövningsnänmd, som, på annan ort

bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga i proto­

kollsjusteringen, dels och taxeringsnämnds ordförande och av Kungl.

Maj:ts befallningshavande förordnad ledamot i taxeringsnämnd, som på

Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från annan ort infunnit sig

till sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles.»

Fördelen av dylika sammanträden med ordförandena i eller av

Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter av taxerings­

nämnderna synes mig vara påtaglig. Genom de upplysningar och råd,

som därvid kunna lämnas mötesdeltagarna, och genom det ömsesidiga

utbytet av erfarenheter torde kunna vinnas såväl större effektivitet i

taxeringsarbetet som ock att enhetliga principer följas vid detsamma.

Jag ansluter mig alltså till den å mötet med landskamrerarna i riket

och kamreraren i överståthållarämbetet den 11 december 1917 uttalade

uppfattningen. De i skrivelsen påföljande dag framhållna önskemål

ifråga om rätt till ersättning såväl för de sålunda inkallade som ock

för landskamreraren i länet hava blivit beaktade i det inom departe­

mentet upprättade förslaget.

Vad därefter angår kammarrättens anmärkning mot detta förslag,

så är densamma uppenbarligen av rent redaktionell art. Då emellertid

någon befogad erinran icke synes kunna göras mot att, på sätt som

skett, sammanbinda den föreslagna nya bestämmelsen med det redan

förefintliga stadgandet om ersättning till taxeringsnämnds ordförande

eller en av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnad ledamot av taxe­

ringsnämnd för inställelse enligt 45 § uti ifrågavarande förordning,

anser jag den framställda anmärkningen icke böra föranleda till någon

ändring av förslaget.

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 283.

Ml

Departements

chefen.

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Övriga ändringsförslag.

FBavU9Tie

Genom 11 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxerings-

förordningen

myndigheter och förfarandet vid taxering, enligt detta lagrums ursprung-

°Z wuutet liga 1-5rdelse> stadgades, bland annat, att sådan upgift till ledning vid

"SV annans taxering, varom förmäldes i lagrummets 2:o b), c), d), e), f) och

farandet vid

g), borde, där så kunde ske, innehålla personens fullständiga namn och

bostadsadress.

Nämnda stadgande erhöll emellertid genom förordning den 24

oktober 1913 den ändrade lydelse, att omförmälda uppgift förklarades

böra, där så kunde ske, fullständigt angiva personens namn och hem­

vist enligt mantalslängd ävensom, där bostaden vore en annan än

hemvistet enligt mantalslängden, bostadsadressen.

Motivet till den sålunda genomförda författningsändringen framgår

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 april 1913, enligt

vilket dåvarande chefen för finansdepartementet vid framläggandet av

förslaget till nämnda författningsändring uttalade, att förslaget till­

kommit i ändamål, att skarpare än dittills understryka, att jämväl

uppgift om bostadsadress borde vara fullständig och i sådant avseende

främst upptaga hemvist enligt mantalslängden.

I en till överståthållarämbetet ingiven skrift hava emellertid

uppbördskommissarierna i Stockholm anfört, bland annat, att den vid­

tagna författningsändringen för varje år visat sig medföra allt mera

ökade svårigheter vid de förberedande arbetena för taxeringen inom

huvudstaden, i det att ett allt större antal av de enligt 11 § uppgifts-

skyldiga för vederbörande personer angåve allenast församlingen, där

personerna ifråga vore boende; och då därtill komme, att uppgifterna

jämväl ofta varit på annat sätt ofullständiga, samt därigenom ytter­

ligare olägenheter uppkommit, hava uppbördskommissarierna ifrågasatt

en sådan ändring av förevarande stadgande, att uppgifterna i stället

för hemvist komme att upptaga mantalsskrivningsort, angiven med, för­

utom församling, gata och adressnummer vid årets mantalsskrivning.

Med överlämnande till Kungl. Maj:t av omförmälda framställning

har överståthållarämbetet över densamma avgivit yttrande och därvid

för sin del vitsordat olägenheterna av ifrågavarande stadgandes nu­

varande lydelse.

På grund av nådig remiss har kammarrätten över berörda fram­

ställning den 14 december 1916 avgivit utlåtande och därvid anfört

följande: Av vad i ärendet anförts syntes framgå, att det med för-

33

fattningsändringen åsyftade ändamål ingalunda blivit, uppnått, utan

att fast hellre på grund av* den tillämpning, förevarande stadgande

i dess nuvarande lydelse erhållit, allvarliga svårigheter yppat sig vid

taxeringsarbetet inom huvudstaden. Att av enahanda skäl svårigheter

uppstått jämväl vid taxeringsarbetet å andra orter i riket, finge väl

anses otvivelaktigt. Vid sådant förhållande ansåge kammarrätten sig

böra tillstyrka sådan ändring av ifrågavarande 11 §, att, jämväl i fall

bostaden icke vore en annan än hemvistet enligt mantalslängden, uppgift

enligt lagrummets 2:o) b), c), d), e), f) och g) förklarades böra, där

så ske kunde, fullständigt angiva ej allenast personens hemvist enligt

mantalslängd utan även bostadsadressen.

»

Lika med myndigheterna finner jag en omformulering av ifråga­

varande stadgande behövlig. Mot den av kammarrätten i sådant

hänseende föreslagna lydelsen har jag intet att erinra.

Enligt 29 § 3 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering åligger det å landet

häradsskrivaren och i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman

att senast den 25 mars varje år till taxeringsnämndernas ordförande

avlämna på mantalslängden grundade fastighetslängder, upptagande

samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, å vilka särskilda

taxeringsvärden skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller i fall,

då innehavaren är skattskyldig för fastighet, innehavaren. Till ledning

vid dessa fastighetslängders uppgörande hava hittills funnits att tillgå

föregående årets fastighetslängder i original. Jämlikt 47 § 2 mom. i

berörda förordning tillkommer det nämligen Konungens befällnings-

havande att inom. tre veckor efter prövningsnämndens sista samman­

komst till vederbörande häradsskrivare eller magistrat för debiterings

verkställande översända taxeringslängderna jämte tillhörande handlingar;

och dessa längder hava hittills icke behövt återställas till Konungens

befallningshavande tidigare, än att de kunnat därifrån insändas till

kammarrätten senast den 15 april. Enligt 1 § 3 mom. i kungörelsen

den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen

i länen skola emellertid taxeringslängderna jämte prövningsnämndens

förändringslängder hädanefter inom januari månads utgång av magistrat

och häradsskrivare avlämnas till Konungens befallningshavande för att

därifrån senast den 15 februari insändas till kammarrätten. Vid den tid

då det löpande årets fastighetslängder skola upprättas, finnas motsva­

rande längder från föregående året sålunda ej längre tillgängliga. Denna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 250 käft. (Nr 283.)

5

Kung!-. Majds nåd. proposition Nr 283.

Departements­

chefen.

Ändrad

lydelse av 29

§ 2 mom. i

förordningen

om ta t erings

-

myndigheter

och förfaran­

det vid

taxering.

olägenhet har synts lämpligen kunna avhjälpas genom att i stället

bereda vederbörande tillgång till de avskrifter av föregående årets taxe-

lingslängder, vilka före januari månads utgång skola från kommunerna

avlämnas till taxeringsnämndernas ordförande. I anslutning till nu

framhållna synpunkter har inom finansdepartementet upprättats förslag

till bestämmelser i ämnet, innefattade i ett tillägg till 29 § 2 monn

ovannämnda förordning av följande lydelse:

o »Vederbörande häradsskrivare är berättigad att efter januari månads utgång

pa rekvisition få avskrifterna av fastighetslängderna till sig översända. Har härads-

skrivare begagnat sig av denna rätt, åligger det honom, vid bot av tre kronor för

varje överskjutande dag, att senast den 25 mars återställa avskrifterna till taxe­

ringsnämndens ordförande.»

Kammarrätten har uti ett över nämnda förslag avgivet utlåtande

icke haft annat att erinra mot förslaget, än att det enligt kammar­

rättens mening syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke även de tjänste­

män, som hade att uppgöra fastighetslängderna för städer utom Stock­

holm, borde berättigas att under samma tid som häradsskrivarna få på

rekvisition förfoga över avskrifterna av fastighetslängderna.

Det lärer icke vålla nagra svårigheter, om taxeringsnämndernas

ordförande avhändas ifrågavarande avskrifter under tiden från och med

den 1 februari till den 25 mars, då fastighetslängderna skola avlämnas.

Taxeringsnämndernas ordförande kunna nämligen ej förrän efter sist­

nämnda dag påbörja arbetet med fastighetstaxeringen. Då häradsskrivarna.

ehuru därtill icke skyldiga, i allmänhet torde taga avskrifter av taxe-

ringslängderna för eget behov, bland annat för att därav kunna med­

dela taxeringsbevis, och det således i många fall icke föreligger något

behov för dem att få kommunernas avskrifter överlämnade till sig,

lärer det vara lämpligast att, såsom i det remitterade förslaget skett,

göra fastighetslängdernas översändande beroende på särskild rekvisition.

I anledning av vad kammarrätten erinrat, har jag, ehuru de föreslagna

bestämmelserna givetvis äga sin egentliga betydelse beträffande för­

hållandena å landsbygden, latit åt det remitterade förslaget giva den

ändrade avfattning, som erfordras för tillgodoseende av det av kammar­

rätten avsedda syftemålet.

34

Kun g l. Maj-.ts nåd. proposition Nr 283.

Ändring av 63

Uti en den 19 december 1917 till finansdepartementet inkommen

§ i förordning

skrivelse har statskontoret anfört:

om taxerings­

myndigheter

och förfäran-

»Jämlikt § 63 moln. 2 av nådiga förordningen om taxeringsmyndigheter och

id

axerid törfarandet Vld taxering den 28 oktober 19lO åligger det Eders Kung!. Maj:ts be-

fallningshavande att varje år före den 1 december till statskontoret insända sam­

mandrag över Stockholms stads och varje läns hela taxering och påförda stats­

skatt. Innevarande år hava emellertid från åtskilliga av Eders Kungl. Maj:ts be-

fallningshavande ifrågavarande sammandrag hit inkommit först efter upprepade

påminnelser frän statskontorets sida och så sent, att först den 7 innevarande december

samtliga sammandrag här förelågo. Berörda förhållande inverkar avsevärt försenande

på statskontorets uppgörande av förslag till beräkning av statsverkets inkomster.

För att inskärpa vikten av att ifrågavarande uppgifter inkomma till statskontoret

inom den angivna tiden, vill statskontoret i underdånighet ifrågasätta sådan ändring

av ovan omförmälda § 63 mom. 2, att orden »av Kungl. Maj:ts befallningshavande

till nämnda verk insändas före den 1 december» utbytas mot »av Kungl. Maj.:ts

befallningshavande till statskontoret insändas så tidigt, att de inkomma till nämnda

verk före den 1 december».

I anledning härav har jag låtit inom finansdepartementet upp­

rätta förslag till ändrad lydelse av ovan nämnda lagrum i den av stats­

kontoret angivna riktningen.

Slutligen torde de vid förordningen den 28 oktober 1910 om

inkomst- och förmögenhetsskatt fogade tabellerna III och IV, vilka

grundats på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet

1891 — 1900, böra erhålla det ändrade innehåll, som föranledes av

resultatet av de nya beräkningar, vilka verkställts på grundval av

statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

35

Sedan föredragande departementschefen uppläst ovan avhandlade

förslag, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga:

1) förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den

28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

jämte det vid berörda förordning fogade formulär nr 1 A;

2) förslag till förordning om ändrad lydelse av punkt 3:o) i de

vid förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhets­

skatt fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen;

3) förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i de vid

förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egen­

dom samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning vid

taxeringen; samt

4) förslag till förordning om ändrad lydelse av de till förordningen

Departements­

chefen.

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande tabel­

lerna III och IV.

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter till­

styrkta hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas propo­

sition av den lydelse, bilaga litt. ... vid detta proto­

koll utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

STOCKHOLM, iSAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.