2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

Förslag

till

Förklaring

ay lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förklaras, att det i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

meddelade förbudet icke avser förvärv, som sker omedelbart på grund

av stadgande i lag eller jämlikt Konungens medgivande till expro­

priation.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

3

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 14 december 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern

E ^den ,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

HELLNER,

Statsråden:

P ^etersson ,

S ^chotte ,

P ^etrén ,

N ^ilson ,

L ^öfgren ,

friherre P ^almstierna ,

R ^ydén ,

U ^ndén .

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet an­

förde chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Genom resolution den 12 augusti 1903 har Kungl. Maj:t beviljat

vissa personer rättighet att anlägga och till allmänt begagnande upplåta

järnväg från Gävle till Härnösand. Resolutionen innefattade tillika

bemyndigande för koncessionshavarna att, i enlighet med gällande

författning om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov, inlösa

och med full äganderätt besitta den enskilda personer, menigheter eller

inrättningar tillhöriga mark, som för järnvägens anläggning enligt fast­

ställd plan erfordrades.

Sedan koncessionen med Kungl. Maj:ts tillstånd överlåtits å ost­

kustbanans aktiebolag samt Kungl. Maj:t genom resolution den 4 februari

Framställ­

ning från

ostkust-

banans

aktiebolag.

1916 meddelat bolaget tillstånd att begagna den koncessionsliavarna

tillkommande rätt att inlösa den för järnvägsanläggningen erforderliga

jord, har bolaget i underdånig skrivelse den 23 juli 1917 anfört följande:

_ Vid den tid, då omförmälda koncession meddelades, hade hinder ej

funnits för järnvägsaktiebolag att förvärva mark genom godvillig över­

enskommelse med vederbörande ägare. Emellertid hade möjligen sådant

hinder för bolaget uppstått genom utfärdandet av lagen den 4 maj

1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom. Visserligen hyste bolaget den uppfattningen, att särskilt till­

stånd enligt samma lag icke borde erfordras för bolagets för banans

byggande nödvändiga jordförvärv, eftersom ju bolaget, i och med den

bolaget enligt omförmälda nådiga resolutioner av den 12 augusti 1903

och den 4 februari 1916 tillerkända rätt att jämlikt expropriationsför-

ordningen förvärva för banan erforderlig jord, redan erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd till de lör banbyggnaden erforderliga jordförvärv. Det

vore för övrigt uppenbart, att med 1906 års lag icke avsåges att göra

någon inskränkning i den enligt bestämmelserna om expropriation

enskild jordägare åliggande smidighet att enligt Kungl. Maj:ts pröv­

ning avstå mark för allmänt behov. Vid sådant förhållande torde

redan enligt grunderna för nämnda lag densamma böra anses icke vara

tillämplig å mark, som av Kungl. Maj:t enligt gällande expropriations-

författningar prövades behövlig för allmänt ändamål, samt fördenskull

bolaget vara berättigat att, utan hinder av lagen, på frivillighetens

väg förvärva ifrågavarande mark. Då emellertid järnvägsbolag icke

nämndes bland de bolag, som enligt lagens 8 § vore undantagna från

det i lagen stadgade förbudet, kunde det befaras, att yrkanden

framkomma om frivilligt ingångna avtals förklarande för ogiltiga och

att svårigheter för lagfarts vinnande skulle uppstå.

Bolaget, som livligt arbetade på att träffa frivilliga överenskom­

melser angående nödiga markförvärv, vilka komme att uppgå till om­

kring fyratusen, vore, för att ej nödgas inställa hela banbyggnadsarbetet,

nödsakat att med det snaraste få i vederbörlig ordning tillstånd till att

förvärva såväl den jord, å vilken järnvägen skulle byggas, som även

vissa invid järnvägslinjen befintliga mindre markområden, vilkas för-.

värvande påkallades av järnvägens byggande och vilka till huvudsaklig

del utgjordes av sådana jordområden, som för ägarna bleve onyttiga

eller eljest ej kunde av dem med fördel brukas sedan därmed samman­

hängande mark blivit avskild för att ingå i banområdet.

På grund av vad sålunda anförts, har bolaget anhållit, att Kungl.

Maj.t täcktes förklara bestämmelserna i 1906 års lag icke utgöra hinder

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

5

för bolaget att utan särskilt Kungl. Maj:ts tillstånd ej blott genom expropria­

tion utan även genom frivilliga avtal förvärva den enskilda personer, menig­

heter eller inrättningar tillhöriga mark, som bolaget, enligt vad i

dess skrivelse angivits, behövde förvärva för anläggande av ifråga­

varande järnväg enligt fastställd plan.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna en sådan förklaring

icke kunna meddelas, har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vid­

taga nödiga åtgärder för ändring av 8 § i 1906 års lag, så att lagen

icke vidare måtte avse jordförvärv, erforderliga för anläggning av en

utav Kungl. Maj:t koncessionerad järnväg enligt fastställd plan. Till

en sådan lagändring borde eventuellt fogas en övergångsbestämmelse av

innehåll, att lagändringen avsåge att gälla även sådana avtal om jord­

förvärv, som ett järnvägsbolag för järnvägs anläggning enligt en av

Kungl. Maj:t fastställd plan gjort under året närmast före lagändringens

ikraftträdande.

Med hänsyn till den norrländska förbudslagens avfattning synes

det tvivelaktigt, om ett generellt tillstånd till expropriation av mark,

erforderlig för visst ändamål, kan anses innefatta sådant medgivande,

som omförmäles i 4 § av nämnda lag. Vid sådant förhållande lärer

den i förutnämnda skrift gjorda hemställan därom, att Kungl. Maj:t måtte

förklara lagens bestämmelser i förevarande avseende icke utgöra hinder

för bolaget att utan särskilt tillstånd förvärva mark, icke böra bifallas.

Emellertid torde det på goda grunder kunna ifrågasättas, huruvida

lagens sålunda antagna ståndpunkt är av beskaffenhet att höra upprätthållas.

Den norrländska förbudslagen har tillkommit till skydd mot ett över­

mäktigt bolagsintresse, som hotade att beröva bondebefolkningen den

jord, densamma för sitt bestånd och sin utveckling behövde. Men detta

lagstiftningens syfte kan svårligen motivera samma inskränkning med

avseende å bolags rätt att genom expropriation förvärva mark. Vad sär­

skilt angår det viktigaste fallet av expropriation, nämligen sådan som

sker för anläggning av en järnväg, torde i regel det område, som från-

tages varje särskild fastighet, vara av jämförelsevis ringa utsträckning,

varförutom den skada, som genom områdets förlust kan tillskyndas

fastighetsägaren, oftast uppväges av de fördelar, vilka genom järnvägens

tillkomst beredas jordbruket och fastigheten i övrigt. Vidare skall ju frågan

om tillstånd till expropriation alltid prövas av den högsta administrativa

myndigheten, som därvid är i tillfälle att taga hänsyn även till de

genom bestämmelserna i norrländska förbudslagen skyddade intressen,

därest dessa undantagsvis skulle befinnas hofade genom det ifrågasatta

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 80.

Departe­

ments­

chefen.

förvärvet. Att efter denna prövning av expropriationsfrågan underkasta

ett bolags markförvärv förnyat bedömande i förvaltningsväg är näppe­

ligen av något verkligt behov påkallat. Huruledes kravet på en efter-

prövning enligt förbudslagens bestämmelser kan leda till avsevärda prak­

tiska svårigheter framgår av uppgiften i bolagets skrivelse, att antalet

av dess för banbyggnaden nödiga markförvärv utgör omkring fyratusen.

På dessa grunder anser jag en författningsändring i den av bolaget

angivna riktning böra vidtagas. Dock lärer det ej vara lämpligt att,

såsom i föreliggande skrift synes vara åsyftat, likställa järnvägsbolag

med de i 8 § av 1906 års lag omförmälda bank- och försäkringsbolag,

utan torde snarare till 7 § böra fogas ett tillägg av innehåll, att lagens

stadgande om inskränkning i de i lagen avsedda samfälligheters rätt

att förvärva eller besitta fast egendom icke skall äga tillämpning i fråga

om fastighet, som av sådan samfällighet förvärvats enligt gällande be­

stämmelser om expropriation.

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta

förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Jämlikt bolagets hemställan har i förslaget införts en övergångs­

bestämmelse av innehål], att vad i den föreslagna lagen sägs om fastighet,

som av bolag eller förening förvärvats enligt gällande bestämmelser om

expropriation, skall avse jämväl fastighet, som inom ett år före samma

lags ikraftträdande förvärvats av sådan samfällighet jämlikt stadgandena

i 1866 års förordning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt

behov, vilken förordning upphör att gälla med utgången av innevarande

år, eller 1917 års expropriationslag, som träder i kraft den 1 januari 1918.»

Departementschefen uppläste därefter ifrågavarande lagförslag, av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lag­

rådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

Kungl. Ma jäs nåd. proposition Nr 80.

8

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

15 januari 1918.

Närvarande:

Justi tieråden

G ^ullstrand ,

^von S ^eth ,

W ^edberg ,

Regeringsrådet

P ^la NTING-G ^yllenbå GA.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitie-

departementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

14 december 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 4

maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lag­

rådet av chefen för justitiedepartementets lagavdelning Hjalmar Himmel­

strand.

Lagrådet yttrade:

Av förarbetena till 1906 års lag framgår oförtydbart, att uttrycket

förvärva i lagens 1 § icke varit ämnat att omfatta sådana fång, som

ske omedelbart på grund av stadganden i lag, t. ex. 3 kap. diknings-

lagen, eller jämlikt Konungens medgivande till expropriation. Åven

lagens eget innehåll bestyrker detta. Den upphäver ej äldre lagstad-

ganden, och de närmare bestämmelserna om förbudet giva vid handen,

att därmed åsyftats blott egendomsförvärv, enligt rättshandlingar mellan

privata och vissa därmed jämförliga fång. Något annat vore ju ej heller

rimligt. I de först åsyftade fallen sker förvärvet i ett intresse, vars

berättigande redan är av lagstiftningen eller genom Konungens beslut

prövat och godkänt.

10

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 80.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 18 januari 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern

E ^dé N,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

H ^ellner ,

Statsråden:

P ^etersson ,

SCHOTTE,

P ^etrén ,

N ^ilson ,

L ^öfgren ,

friherre P ^almstierna ,

R ^ydén ,

U ^ndén ,

T ^horsson .

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för civildepartementet, lagrådets den

15 innevarande januari avgivna utlåtande över det den 14 december

1917 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av

7 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärva fast egendom.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde före­

dragande departementschefen:

»I förevarande utlåtande har lagrådet enhälligt såsom sin bestämda

åsikt uttalat, att uttrycket förvärva i 1 § av 1906 års lag icke varit

ämnat att omfatta sådana fång, som skedde omedelbart på grund av

stadganden i lag, exempelvis 3 kap. dikningslagen, eller jämlikt Kungl.

Maj:ts medgivande till expropriation; och har lagrådet förty ansett det