Prop. 1918:96
('angående upp\xad rättande av praktiska ungdomsskolor',)
Kungl. Maj :ls Nåd. Proposition Nr 96.
1
Nr 96,
Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till riksdagen angående upp
rättande av praktiska ungdomsskolor; given Stockholms slott den 15 februari 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över eckle-
siastikårenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
A. Beträffande fortsättningsskolor:
dels fastställa följande huvudsakliga grunder och
bestämmelser att gälla beträffande fortsättningsskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare före skrifter, som för deras tillämpning befinnas erforderliga:
1. 1 varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som
med fullständigt avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva, flera tortsättningsskolor. , . A
2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera närliggande skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola. 3 Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar, för ladda utom folkskolans ordinarie undervisningstid, och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grun der, vilka av departementschefen i statsrådsprotokollet närmare angivits. ,
4. Lärjunge skall, i den mån han icke enligt gäl lande föreskrifter skall vara därifrån befriad eller i veder-
Bihang tiU riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
höHis ordning därifrån erhållit befrielse, vara plikta
ätt inträda i fortsättmngsskola vid början av den årskurs
som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg
från förskola eller vitsord om motsvarande kunskaper er
hållits, samt att deltaga i skolans undervisning under den
tur forts ätt n in gss k o 1 an s kurs stadgade minimitiden eller
den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstim-
mar, som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava
bestämt; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då
lärjunge fyllt aderton år.
^
5. För lärjungar, som avgått från egentlig folk-
s o a utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, ävensom
f?Ju frJrga/’ SOm .av°ått fr4n mindre folkskola, må i
stallet för fortsättmngsskola anordnas ersättningsskola,
och skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad
skolplikt enligt samma grunder, som gälla för lärjunge
i egentlig fortsättmngsskola.
°
6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924
hava fullgjort vad detsamma enligt medd.dade bestäm
melser åligger i fråga om den fortsatta undervisningen,
dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Kun<d
Maj:t, i särskilt trängande undantagsfall kunna även
etter denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre
mån vinna befrielse från sagda åligganden;
dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fort
sättmngsskola och ersättningsskola, som upprättas efter
ovan angivna grunder, att detta skall utgöra för under-
vismngstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre
och för undervisningstimme i ersättningsskola minst
1
krona 50 ore, med undantag dock dels att arvodet för
undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra minst
1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet för
undervisning i hushållsgöromål minstö kronor för arbets-
dag, omfattande minst fyra undervisningstim mar, dels att
för undervisning i ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola
till lärare som förklarats därtill berättigad, skall ut-å
a‘V,°dl In?,d nu.nstJ kronor för undervisningstimme; med
i T- ÅUn^> ’ Mapt att utfärda de närmare bestäm
melser i fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna
bennnas erforderliga;
3
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.
dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare
i fortsättningsskola och i ersättningsskola skall, enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott med
dela, utgå med belopp motsvarande de för undervis
ningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående
minimiarvodena, därvid för statsbidragets åtnjutande skola
gälla följande grunder och villkor, med rätt för Kung •
Makt att, när i särskilda fall omständigheterna därtill
föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder
därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och
villkor ägt rum:
,
1 Skolan skall vara anordnad i enlighet med de före
skrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig över
ensstämmelse med av departementschefen i statsråds
protokollet angivna grunder.
2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervis-
ningstimmar, som erfordras, för att lärjungarna skola
erhålla undervisning under den tid, för vilken skolplikt
enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger
3. Lärjungarna skola sammanföras till under
visningsavdelningar av lämplig storlek. Om i skola,
som här avses, antalet lärjungar, som undervisas i verk
stadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, vant så
stort, att de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag
ut«r& för avdelning, endast om lärjungarna vid kursens
början varit, där fråga är om undervisning l verkstads
arbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om under
visning i hushållsgöromål, minst åtta, och om de, sä
läno-e "de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit
O
#
i undervisningen.
4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som
blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga till sådan
undervisnings bestridande. Sagda lärare skola åtnjuta
arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.
o. • Skoldistriktet skall för undervisningen tillhanda
hålla lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och under-
visningsmateriell.
6? Inom varje skoldistrikt skall för fortsättnmgssko-
lorna finnas ett i vederbörlig ordning fastställt reglemente.
4
7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och
kontroll som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;
dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fort-
sattmngsskola enligt de grunder, som angivas i kungl.
kungörelsen den
11
september
1877
angående anslag
för
avlomng åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,
ntill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för
de lärares avlöning, som i sådan skola undervisa utom
folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrar av
allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som med
delar dylik undervisning under en tid motsvarande två
veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under
en Hd motsvarande fyra veckor med 130 kronor och un-
vHllen. t “farande sex veckor med 195 kronor, under
lkm att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter
‘tr,tringStd mo;sva™d« ‘»i veckor om kret
minst 25 kronor för undervisningstid motsvarande fyra
vec or minst 50 kronor och för undervisningstid mot
svarande sex veckor minst 75 kronor;
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till under
län nnn ^vlönande_av iärare vid fortsättningsskola från
kronoi- ^ronor b°0>000 kronor eller med 437,000
dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till ut-
bi dmngskurser för lärare vid fortsättningsskolor ett
reservationsanslag av 60,000 kronor att utgå enligt
Kung1 Mapts bestämmande och på de villkor Kun<d.
Maj:t kan finna gott föreskriva.
°
B. Beträffande högre folkskolor:
fastställa följande grunder och villkor för utgående
av statsunderstöd till högre folkskolor-
kunna* uti
““ högre folkskolOT ■“» understöd
kunna utgå till skola som inrättats av skolområde, be-
ående av ett eller derå skoldistrikt eller efter
Kunri
Majrts beprövande av annan kommunal samfällighet elfer
låring agDlng aV flera ^dana, i ändamål att bereda
fångar, som genomgått småskola och folkskola, till-
annatai^tfOIOfatta?de miDSt sexåri£ lärokurs, eller på
annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
5
inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och
uraktisk bildning, utan att lärjungarna därigenom dragas
från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning
i Pr!^kth^tefolkskolau må) ant efter förhållandena,
kunna anordnas antingen såsom allmän högre folkskola,
i vilken undervisningen erhåller eu mera aUmän lä -
nino-, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, vi ke
undervisningen inriktas på -visst yrke eller viss yrkes-
grupp. Huruvida yrkesbestämd högre folkskola må
komma i åtnjutande' av det högre understöd som för
skola av sådan typ av riksdagen bestämmes skall beio
på beslut av Kungl. Maj:t l varje särskilt a. .
^
2 Hö°re folkskola må åtnjuta statsbidrag till hö st
fyra ettåriga klasser. Inom varje årsklass må statsbi
drag utgå till högst så stort antal parallella klassav
rån o-ar, som uppkommer vid iakttagande därav,
frå°a om allmän högre folkskola minst 35 och i fra
om yrkesbestämd minst 30 lärjungar komma pa var e
sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdel
nino- upprättas inom densamma.
'
.
° Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter
statsunderstöd till en eller flera högre förskolor under
stöd må utgå till ny skola av samma typ, skall bero pa
Kungl. Majrts prövning.
A , _ r 1V
Finnes inom ett skolområde endast en högre folk
skola, skall denna, såvitt ej Kung1- Maj;t på anförda
skäl medgiver undantag, vara avsedd för både gossar
3 Vid hö^re folkskola skola, därest ej Kungl.
Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer finnas minst
så inånga ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser
i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara
anställda extra ordinarie lärare med full tjenstgöring
ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna an
ställas såväl män som kvinnor.
.
Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd
manlig eller kvinnlig rektor.
I Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i
särskilt fall annorlunda bestämmer, pågå minst trettio
Kungl. Maj.ta Nid. Proposition Nr 96.
6
fyra och en halv läsveckor om året, påsk- och nino-st-
ferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade
bär undervisning i högre folkskola ej fortgått så
ng tid, som ovan stadgats, men beror detta därav, att
^o!an eller viss klass eller klassavdelning av densamma,
- lk^ statsbidrag kan utgå, först under kalender-
aret inrättats eller ock under kalenderåret upphört, ä<re
sko an bekomma statsbidrag i förhållande [ill den del
av läsåret, som undervisningen pågått.
5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande
1
idiga och tillräckliga undervisningslokaler samt erfor
derliga skolmöbler och undervisningsmedel.
K ^ Högre folkskola skall vara försedd med av
ungl. Maj:t fastställt reglemente och stå under inse
ende av folkskolöverstyrelsen samt vara underkastad den
kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Makt
kan finna gott föreskriva.
^
Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna för
ordna en inspektor.
För högre folkskola skall finnas en av minst fem
personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansätt-
mng, revision av dess räkenskaper m. m. skola bestäm
melser finnas i det för skolan fastställda reglementet
TT1, '"1Smr^n .,'Ued häns.Yn till lärjungarnas prak
tiska utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp
och åtnjuter skolan med hänsyn därtill högre statsun-
derstod, skola minst två i sådant yrke sakkunniga per
soner vara medlemmar av skolstyrelsen
F
•
Undervisningen i högre folkskola skall vara av-
SåMja GJ Uungl. Maj:t i visst fall på grund av
särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmer
Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa
lärjungar.
• , 8‘ , Vid b?"re folkskola skall lärarpersonalen åt-
Ärna, 88 ÖrmäDer’ 8°m “V riksda*e“ ■»">“">
9 Statsunderstöd till högre folkskola utgår med
det belopp och i den ordning, som av riksdagen när
mare bestämmes.
ö
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
7
C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:
dels besluta, att det må ankomma på kommun att
bestämma, att i yrke anställda lärlingar skola, i den ut
sträckning vartill förhållandena kunna föranleda, vara
pliktiga att under högst två läsår med högst nio måna
ders årlig undervisning och med i medeltal högst tolv
undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen
i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen efter de av de
partementschefen i statsrådsprotokollet närmare an
givna grunder; dock att skolplikten i varje fall skall
upphöra, då lärjunge fyllt aderton år;
dtls för beredande av understöd åt skolor för den
lä^re yrkesutbildningen under riksstatens åttonde hu
vudtitel på ordinarire stat uppföra ett förslagsanslag av
250,000 kronor;
dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen
utgå understöd
. ,
1. för av kommun upprättad lärlingsskola för indu
stri hantverk eller handel till lärares avlöning med be
lopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre för varje under-
visnin^stimine, och till undervisningsmateriell med be
lopp, ”motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall
intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma;
2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkes
skola för husligt arbete eller hushållsskola till lärares
avlöning med belopp, beräknat efter 1 krona 33 öre för
varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;
3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri,
hantverk eller handel eller ettårig handelsskola till lä-
rares avlöning med belopp, beräknat efter 3 kronor för
varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;
4. för enskild skola för yrkesundervisning med be
lopp, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall be-
8
stämmes efter i huvudsak samma grunder som för mot
svarande under 2 eller 3 angiven skola,
ävensom att understödet för ovannämnda skolor må
utgå under följande villkor:
a) undervisningen skall bestridas av lärare, som god
kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;
b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräk
nade efter i medeltal minst 4 kronor för varje under-
visningstimme vid lärlingsskola för industri, hantverk
eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkes
skola för husligt arbete eller vid hushållsskola samt
minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola för industri,
hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola;
c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt
inrednings- och undervisningsmateriell, som kunna god
kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;
d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet
fastställt reglemente innehållande bestämmelser, bfand
annat, rörande skolans undervisning, styrelse och för
valtning samt föreståndare och lärare;
e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjung
arna vara avgiftsfri;
f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyn
digheten för yrkesundervisningen;
g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndig
heten för yrkesundervisningen;
h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna'gott
meddela; samt
5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt
nu gällande grunder;
dels
för beredande av understöd, i överensstämmelse
med av 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkes
skolor för husmodersutbildning i städer, köpingar, in
dustri- och andra liknande samhällen samt till obemed
lade och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor
anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av 50,01)0 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.
9
D. Beträffande förstärkning av folkskolöverstyrelsens
arbetskrafter:
för beredande åt ytterligare en extra ledamot
inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor,
varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgörings-
penningar, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslags
anslag, högst 7,000 kronor.
E. Beträffande upprättande av en yrkesskolöverstyrelse:
dels godkänna den av departementschefen i stats
rådsprotokollet förordade staten för år 1919 för en
yrkesskolöverstyrelse och de av honom föreslagna vill
koren och bestämmelserna för åtnjutande av i staten
upptagna avlöningsförmåner samt för tillämpning av
samma stat uppföra i riksstaten under åttonde huvud
titeln ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen å
56,600 kronor;
dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskol-
överstyrelsens stat upptagna befattningshavarna må utgå
av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg;
dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkes
skolöverstyrelsen, som må vid tillträdet till befattningen
såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementar
läroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärar
nas änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även
såsom chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den
av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt
är delägare, med iakttagande därvid att sådan befatt
ningshavare skall tillhöra vederbörande kassa med det
inom densamma förekommande högsta delaktighetsbelop-
pet samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,
vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med
vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;
dels ock bestämma, att envar, som med eller efter
den nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning
i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara pliktig att under
kasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
2
10
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1918.
Närvarande:
Hane
excellens herr statsministern EDEN,
Hans
excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden:
PETERSSON,
SCHOTTE,
P
etrén
,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet an
förde föredragande departementschefen, statsrådet Rydén härefter:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i
avbidan på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor
för sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna
dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöver
styrelsen på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor
(punkten 156),
...
dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000
kronor (punkten 181),
dels för anordnande av särskilda utbildmngskurser för lärare vid tort-
sättningsskolor på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000
kronor (punkten 182),
Upprättande
av praktiska
ungdoms
skolor.
12
dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183),
dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gym
nasier i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås
en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läro
verken med 194,500 kronor (punkten 209),
dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å or
dinarie stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217),
dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor m. m. på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218),
dels ock för anslag till husmodersskolor m. m. på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor (punkten 219).
Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i ut
sikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kungl. Maj:t.
Till en början anser jag mig böra lämna eu kortfattad framställning
om våra nuvarande praktiska ungdomsskolor. Därefter skall jag omnämna
de viktigare av de reformsträvanden i fråga om dessa skolor, som under
de senare åren framkommit, samt redogöra för de kommittéer, vilkas till
sättande därav föranletts. Sedan jag därefter redogjort för det huvudsakliga
av de brister, som anses vidlåda våra nuvarande praktiska ungdomsskolor,
skall jag sysselsätta mig med de olika förslag till ett framtida ord
nande av dessa skolor, vilka framlagts av de tillsatta kommittéerna eller
av i vissa fall tillkallade särskilda sakkunniga. Slutligen skall jag redo
göra för min egen ställning till den föreliggande frågan samt framlägga
närmare förslag beträffande vart och ett av de särskilda slag av praktiska
ungdomsskolor, för vilka jag anser, att anslag böra äskas hos innevarande
års riksdag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
I. Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor
Under beteckningen praktiska ungdomsskolor sammanfattar jäg hftt
samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare ungdomsåldern (från
omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift att genom uppfostran och
för ändamålet särskilt lämpad undervisning förbereda ungdomen för olika
uppgifter inom det praktiska livet. Med hänsyn till syfte och mål ligga
dessa skolor på en annan linje än de barndoms- och ungdomsskolor, åorh
hava en övervägande allmänbildande läggning, såsom folkskolan, komäiU-
13
Hala mellanskolan, realskolan och gymnasiet. De skilja sig också med
hänsyn till åldersstadiet såväl från folkskolorna och realskolornas lägre klasser
som från högskolorna och de högre fackskolorna.
Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor giva icke bilden av något
sammanhängande, enhetligt system. Do hava tillkommit under skilda tider
och äro merendels framkallade av något särbehov, som utvecklingen på
någon viss punkt fört med sig. I fråga om inbördes sammanhang sakna
de"därför också i stort sett närmare anpassning till varandra och gripa på
åtskilliga punkter in i varandras uppgifter. Med hänsyn till sitt speciella
huvudsyfte fördela sig de praktiska ungdomsskolorna i sådana, som hava
allmänt medborgerlig utbildning på praktisk grund till huvudsyfte, och
sådana, som hava speciell fackutbildning till enahanda syfte. Till den
förra gruppen hänför jag fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna,
till den senare gruppen skolor för den lägre tekniska undervisningen,
för den lägre handelsundervisningen och för den lägre lantbruksundervis-
ningen ävensom anstalter för undervisning i husligt arbete. Då jag nu
går°att lämna en kort redogörelse för de olika slagen av praktiska ungdoms
skolor, skall jag redogöra först för de skolor, som höra till den förra
gruppen, och därefter för den senare gruppens skolor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
1. Praktiska ungdomsskolor med allmänt medborgerlig
utbildning på praktisk grund till huvudsyfte.
1) Fortsättning sskolor.
Fortsättningsskolan hos oss är jämngammal med den lagstadgade folk
skolan. Redan i vår första folkskolestadga av år 1842 finner man näm
ligen en antydan om densamma. Den framträder där såsom söndags
skola, i vilken skolläraren »under inseende och med biträde av försam
lingens prästerskap» borde »helst under den tid, då ledighet gives ifrån
skolan», undervisa och förhöra den från skolan avgångna ungdomen »för
underhållande av de i folkskolan förvärvade kunskaper och synnerligen
för befrämjandet av en sann kristlig bildning». Fortsättningsskolan i
denna form fick endast obetydlig utbredning. Ett kungl. cirkulär av år
1864, enligt vilket tillfälle skulle beredas de barn, som avgått från skolan,
att »på bestämda tider under lärarens ledning dels underhålla redan för
värvade kunskaper, dels ock däri ytterligare förkovra sig», bidrog icke
heller till att fortsättningsskolan fick någon nämnvärdare utveckling. Det
14
samma gällde ett cirkulär av år 1869. enligt vilket undervisningen skulle
bedrivas efter en bestämd plan och noggranna anteckningar föras över
lärjungarnas skolbesök.
Först i slutet av 1870-talet fick fortsättningsskolan en starkare ställ
ning i vårt skolväsen och erhöll den organisation, som den i huvudsak
ännu äger. Till 1877 års riksdag gjorde nämligen Kungl. Maj:t framställ
ning om särskilt anslag såsom bidrag till avlönande av lärare vid fortsått-
ningsskolor. I det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. propositionen,
angåvos bestämda grunder för fortsättningsskolans verksamhet, varvid fast
ställdes, att fortsättningsskolan ej borde vara blott en repetitionsskola utan
att dess uppgift vore »att meddela en högre undervisning än den egent
liga folkskolan.» Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen,
och den 11 september 1877 utkom den kungl. kungörelse, vars bestämmelser
i grundläggande avseenden ännu äro för fortsättningsskolan gällande.
Fortsättningsskolan ställdes från början helt och hållet på frivillighe
tens grund. Ingen kommun hade skyldighet att inrätta sådan skola°och
intet barn var förpliktat att besöka densamma. Denna anordning äger allt
fortfarande bestånd, dock med den genom kungl. kungörelsen den 11 de
cember 1917 vidtagna ändringen, att skoldistrikt, som anordnar fortsätt-
ningsskola, också äger rätt att göra densamma obligatorisk för distriktets
barn.
I fortsättningsskola få endast sådana barn intagas, som med goda vits
ord genomgått folkskolans hela lärokurs, således de, som avgått i enlighet
med folkskolestadgans § 47. För barn, som tillåtits att lämna skolan efter
genomgången mindre lärokurs på grund av bestämmelsen i stadgans § 48,
finnes i åtskilliga distrikt inrättad ett slags repetitionsskola, kallad ersätt-
ningsskola, men dessa barn äga icke tillträde till fortsättningsskolan.
Den årliga lärotiden för fortsättningsskolan är bestämd till 180 under-
visningstimmar. Fn del lärjungar genomgå två årskurser, men de flesta
av dem, som besöka skolan, deltaga blott i en årskurs, många av dem utan
att fullständigt genomgå denna. I städerna är fortsättningsskolan i all
mänhet ordnad som aftonskola med några timmars undervisning i veckan,
t. ex. 6 timmar, fördelade på två dagar. Även på landsbygden är jämlikt
kungl. kungörelsen den 29 april 1886 en sådan anordning under vissa
villkor uttryckligen medgiven, men i allmänhet är lärotiden där samlad
under en del av vintern på sex veckor med 30 timmars undervisning i
veckan. Genom kungl. kungörelsen den 11 september 1877 står det skol
råd i landskommun fritt att i samråd med folkskolinspektören indela den
för fortsättningsskola stadgade undervisningstiden på sätt för varje fall kan
anses lämpligast och mest ändamålsenligt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
15
Fortsättningsskolan får i regel ej inkräkta på folkskolans lärotid. Dock
må n fall av behov» högst 4 veckor av denna kunna användas till den
fortsatta undervisningen. Detta inträffar endast, där fortsättningsskolan
har samlad lärotid. Av landsbygdens fortsättningsskolor under redovisnings
året den 1 juli 1915 —den 30 juni 1916 hade 81,i % sin tid förlagd helt
och hållet utom folkskolans, 16,4 % använde två veckor av folkskolans
lärotid och 2,5 % inkräktade med fyra veckor på denna.
Fortsättningsskolans lärare utgöras numera nästan undantagslöst av
lärare och lärarinnor vid folkskolorna. Skolmyndigheterna äro desamma
som folkskolans. För undervisningen användas i regel folkskolans lokaler.
Till lärarnas avlöning utgår statsbidrag med 75 kronor åt varje lärare, då
undervisningstiden i fortsättningsskolan faller helt och hållet utanför folk
skolans undervisningstid, med 50 kronor, då den till så stor del, som mot
svarar 2 veckor, är förlagd inom folkskolans lärotid, och med 25 kronor,
då den till så stor del, som motsvarar 4 veckor, är förlagd inom sistnämnda
lärotid, allt under villkor att skoldistriktet tillskjuter lika stort belopp.
Läroämnen i fortsättningsskolan äro enligt folkskolestadgan: kristen-
domskunskap, modersmålet, räkning, geometri, teckning samt, såvitt möj
ligt, historia och naturkunnighet. I det förutnämnda statsrådsproto
koll, som åtföljde den kungl. propositionen till 1877 års riksdag, hade
departementschefen rörande undervisningen i fortsättningsskolan uttalat
bland annat, att hänsyn särskilt borde tagas »till de läroämnen, som kunde
anses äga större betydelse dels för uppfostran av karaktär och sinnelag,
dels för lärjungarnas fortskridande utveckling till skärpa och klarhet i upp
fattningen, dels för lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i de
stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall, utan att
fortsättningsskolan dock trängde in på den egentliga fackbildningens område».
I den kungl. kungörelsen angående fortsättningsskolan av samma år heter
det om undervisningen i naturkunnighet, att »i skolor på landet förnäm
ligast de delar av naturläran böra förekomma, vilka hava betydelse för
jordbruket». Den praktiska läggning av fortsättningsskolan, som sålunda
avsågs, blev i den normalplan, som utkom år 1878, icke med någon större
styrka fasthållen, ej heller sökte denna normalplan att i någon avsevär-
dare grad giva uttryck åt tanken, att fortsättningsskolan icke borde vara
endast en repetitionsskola utan företrädesvis borde bygga vidare på den
grund, som undervisningen i folkskolan givit. Planens enda syftning på
en mera praktisk läggning ligger däri, att affärsskrivelser och bokföring
samt alternativt slöjd blivit upptagna i undervisningen.
Nu gällande normalplan av år 1900 betecknar varken i fråga om kurs
plan eller timplan något nämnvärt framsteg i dessa avseenden, utom så
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.
16
till vida att enligt densamma undervisningen i naturkunnighet, där sådan
meddelas, må omfatta »företrädesvis de delar av naturläran, som hava be
tydelse för varje orts viktigaste näringar, eller hälsolära».
En betydelsefull möjlighet såväl att giva fortsättningsskolans arbete
en på det praktiska livet starkare inriktad läggning som ock att lämpa
dess undervisning efter särskilda orters olika behov har på sista tiden
öppnats genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1916. Enligt denna kan
avvikelse ske från de givna bestämmelserna angående läroämnena i fort-
sättningsskolan i de fall, då folkskolöverstyrelsen efter framställning av
vederbörande skolråd eller skolstyrelse finner sig med hänsyn till de lärar-
krafter, som för undervisningen i olika läroämnen kunna komma till an
vändning, och efter prövning av övriga förhandenvarande omständigheter
böra medgiva undervisningens anordning enligt särskild undervisningsplan,
som av folkskolöverstyrelsen godkännes. Av den sålunda beredda möjlig
heten hava under den senaste tiden åtskilliga skoldistrikt begagnat sig och
efter framställning erhållit vederbörligt tillstånd att giva sina fortsättnlngs-
skoloi en på det praktiska livet, särskilt på vederbörande orters näringsliv
mera omedelbart inriktad anordning.
Kutig!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.
Jag anser mig här även böra erinra om de försök, som i samma rikt
ning men under friare former under de senare åren blivit gjorda i Stock
holm, där sedan höstterminen 1912 yrkesskolor för olika näringsgrenar
upprättats i syfte dels att giva de unga arbetsanställda eu vidgad° med
borgerlig bildning, dels att meddela dem grundläggande teoretisk och prak-
tisk utbildning i de särskilda yrkena.
Höstterminen 1917 fumios nio olika skolor, nämligen: mekaniska verkstadsskolan
snickareskolan, elektriska montörskolan, smed-kolan, bleck- och plåtslagarskolan, rör-
laggarskolan, murarskolan, yrkesskolan för ateljé-ömmerskor och yrkesskolan för hem-
soramerskor, samt därjämte kurser för husligt arbete. Antalet lärjungar i dessa skolor
voro sagda termin sammanlagt 277 (214 ynglingar, 63 flickor) samt i kurserna för
tiusligt arbete 189 flickor.
Skolorna hava till syfte att mottaga ungdomen omedelbart efter avslutad skolgång
i folkskolan Läroämnena i mekaniska verkstadsskolan utgöras av följande: räkning,
v^mi V--ninsf--i olk oc“ maskinlära, skrivning och läsning i anslutning till yrket, sam
hällslära, halsolära med tillämpning samt verkstadsarbete med material- och verktygs-
lara; i Övriga skolor ungefärligen motsvarande ämnen med de olikheter, som fram
kallas av de skilda yrkenas behov. Vid kurserna i husligt arbete förekomma följande
ämnen: huslig ekonomi, sömnad, läsning och skrivning, hygien och samhällslära samt
därjämte nagra allmänbildande föredrag.
Enligt regeln upptaga yrkesskolorna för den enskilda lärjungen en hel arbetsdag
i veckan med mellan 8 och 9 arbetstimmar, under det att flan övriga veckodagar är
i avlönat yrkesarbete. Undantag härifrån gör endast skolan för hemsömmerskor, som
icke pa sadant sått kan för lärlingsutbildningen söka samarbete med några arbets
17
givare. I: denna skola fortgår därför undervisningen varje dag i arbetsveckan med
enligt regeln 7 arbetstimmar om dagen. Kurserna i husligt arbete hållas för varje
avdelning en eftermiddag varje vecka under omkring 5 timmar, varvid den husliga
ekonomien upptager halva lärotiden, varje gång under en hel eftermiddag, och andra
dagar 2 timmar anslås åt sömnad och 3 timmar åt teoretiska lektioner.
Terminerna sammanfalla i regel med folkskolans, och lärokursen är i endags-
skolorna treårig, i skolan för hemsömmerskor och i kurserna för husligt arbete två
årig. I en del av skolorna äro anordnade fortsättniugskurser med undervisningen
två eller tre kvällar i veckan under ett, tva eller tre år. Antalet deltagare i sadana
fortsättningskurser under höstterminen 1917 var 131.
Det kommunala anslaget till yrkesskolorna och kurserna för husligt arbete har
för år 1917 varit 97,820 krouor.
IM för dessa skolor mest utmärkande är den centrala plats, som övningarna å
deras skolverkstäder intaga i skolarbetet, i det att all annan undervisning så vitt
möjligt sättes i samband med dessa praktiska övningar och med lärjungarnas uppgifter
i deras arbetsanställningar inom yrket. Övningarna å skolverkstäderna omfatta en
metodisk kurs i yrkets praktiska element, i vilka lärjungarna genom eget arbete i
yrkesskolan erhålla en grundläggande, så väl teoretisk som praktisk utbildning, under
det att utvecklingen hos dem av den fånighet, som endast genom långvarig övning
kan uppnås, måste överlåtas åt yrkesverkstaden, där de arbeta under de dagar i vec
kan, dä de ej äro upptagna av skolan. De erfarenheter, som man gjort med endags-
skolan och övningarna på skolverkstaden, hava ansetts bekräfta denna skolforms lämp
lighet, liksom den ock tyckes så småningom hava vunnit allt större förtroende även
bland arbetsgivarna. Ehuru besökandet av dessa skolor är helt och hållet frivilligt,
har i det, hela skolgången varit regelbunden, tack vare det intresse man lyckats vinna
hos lärjungarna, helt visst ej minst genom det praktiska arbetet på skolverkstäderna.
Besläktade med nu nämnda försök äro strävandena på vissa orter att
anordna fortsättningsskolor med särskild inriktning på jordbruksarbetet.
Särskild uppmärksamhet synes mig härvid förtjäna vad som i detta av
seende åtgjorts inom vårt sydligaste län. Jag anser mig därför böra i
detta sammanhang lämna en något utförligare redogörelse härför.
Sedan Malmöhus läns hushållningssällskap anordnat eu lantbrukskurs
för folkskollärare, väcktes år 1912 i länets landsting av personer tillhörande
de tre i landstinget representerade partierna en motion av innehåll, att
landstinget skulle lämna anslag till de församlingar, som anordnade fort
sättningsskolor med lantbruk som huvudämne.
Motionen var av följande lydelse:
»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 september 1877 kunna skoldistrikt, som
önska upprätta fortsätt niugsskolor för sådaua lärjungar, som genomgått folkskolan, er
hålla statsbidrag av högst 75 kronor för varje skola. Undervisningen i med statsmedel
understödd fortsättningsskola skall pågå under minst 6 veckor med 30 timmars under
visning per vecka eller tillsammans minst 180 timmar och omfatta ämnena: kristendom,
modersmålet, räkniug, geometri och teckning samt så vitt möjligt svensk historia och
naturlära.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 87 höft. (Nr 96.)
Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
3
18
Skolor av denna typ hava i Malmöhus län blivit omfattade med mycket ringa in
tresse. Sålunda utgjorde år 1909 antalet fortsättningsskolor å länets landsbygd en
dast 14.
Orsakerna härtill torde vara att söka dels i den olämpliga bestämmelsen angående
undervisningstiden, dels uti ämnesvalet.
De av folkskolans lärjungar, som genomgått folkskolan och träda ut i det praktiska
livet, kunna svårligen offra 6 veckor i sammanhängande följd för ytterligare skolgång,
vartill de icke äro tvungna, och om de vilja inhämta ytterligare kunskaper, önska de
förvärva dylika uti sådana ämnen, som hava direkt betydelse för deras dagliga gärning
eller framtida sysselsättning.
För landsbygdens ynglingar bliver detta givetvis i de flesta fall lantbruket, och
därför böra landsbygdens fortsättningsskolor i främsta rummet på sitt undervisnings
program upptaga huvudgrunderna av lantbrukets olika grenar. Ävenledes bör under
visningen i dessa fortsättningsskolor förläggas till sådan tid på året, då lantbruksar
betena äro minst brådskande.
Sålunda anordnade fortsättningsskolor skulle förvisso fylla ett länge känt behov,
ty av landsbygdens ungdom är det endast en ringa del, som sedermera kommer i åt
njutande av teoretisk undervisning i lantbruks- eller lantmannaskolor.
Inseende dels betydelsen av att landsbygdens ungdom i största möjliga utsträck
ning måtte få del av någon undervisning i lantbruk, dels lämpligheten av att denna
undervisning meddelas uti fortsättningsskolorna, har också Malmöhus läns hushållnings
sällskap anslagit medel för att anordna särskilda lantbrukskurser för folkskollärare.
Den första kursen av denna art hölls förlidet år å Svalövs folkhögskola Fridhem
och var besökt av 7 av vederbörande skolråd och pastoratskommitte förordade folk
skollärare, vilka alla hade i sin ungdom sysslat med lantbruksarbete. Kursen räckte i
två månader och omfattade undervisning uti jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhygien,
kemi, bokföring, geologi, botanik, bygguadslära, sjukvårdslära m. m. under tillsammans
133 timmar, samt övningar uti fältmätning, avvägning, kartritning och laborationer
under 50 timmar, varjämte utflykter företogos till framstående lantbruk och institu
tioner inom länet.
Belåtenheten med kursen var synnerligen stor hos samtliga deltagarna, och vid
dess slut uttalade sig alla för att dylika kurser även i framtiden borde anordnas.
På grund härav har hushållningssällskapet även i år anordnat en liknande kurs,
i vilken likaledes 7 folkskollärare deltaga.
Men nyttan av dylika kurser skulle dock icke vara stor, därest icke de lärare,
som bevistat en sådan kurs, bleve i tillfälle att i sina skolor meddela något av de
kunskaper, de sålunda inhämtat. Då detta icke kan ske uti den egentliga folkskolan,
vars undervisningsplan är fullt upptagen av en mångfald andra ämnen, måste denna
undervisning meddelas uti för ändamålet upprättade fortsättningsskolor.
Flera församlingar hava även insett betydelsen av att dylik lantbruksundervis-
ning komme till stånd, och hava därför, med eller utan bidrag av enskilda, anslagit
medel till fortsättningsskolor med lantbruk som huvudämne.
Sålunda har under den gångna vintern dylika fortsättningsskolor varit anordnade
i Göddelöv, Ostra Odarslöv, Västra Karleby, Fleninge och Tolånga. Undervisningen
har i allmänhet pågått från och med november till och med mars månad under två
eftermiddagar i veckan, 2 å 3 timmar varje dag, med ett timantal växlande mellan 78
och 112 timmar.Antalet deltagare har varit minst 12 och högst 30 i en ålder från
14 till 45 år.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
19
Kmiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Det första året har endast kunnat vara ett försöksår, men med stöd av de under
den gångna vintern vunna erfarenheterna har den av hushållningssällskapet tillsatta
styrelsen för småbruksundervisningen inom länet uppgjort följande
Allmänna grunder för fortsätta i ngsskolor med lantbruk såsom huvudämne:
1) Tillträde till skolan lämnas endast ynglingar och män, som genomgått folk
skolan.
2) Undervisningen meddelas från och med november till och med mars månad
under sammanlagt minst 75 timmar samt genom demonstrationsundervisning på som
maren under minst 10 timmar, fördelade på 3 dagar.
3) Undervisningen förlägges, efter av skolrådet fastställd plan, till de dagar och
timmar, som äro för ortsförhållandena lämpligast.
4) Undervisningen bör omfatta följande ämnen: jordbrtakslära, husdjurslära, natur
lära (kemi, geologi, botanik och zoologi med tillämpning på vad som inom lantbruket
allmännast förekommer), trädgårdsskötsel, räkning och geometri, lantbruksbokföring,
fältmätning, avvägning och kartritning samt uppsats- och affårsskrivning.
Styrelsen har i sammanhang härmed velat uttala, att lärarens avlöning bör utgå
med minst 2 kronor per undervisningstimme, synnerligast i betraktande av att läraren
måste särskilt förbereda sig för denna undervisning.
Då sammanlagda antalet undervisningstimmar i dessa fortsättningsskolor i medel
tal torde komma att omfatta 100 timmar, skulle kostnaden för dylik fortsättningsskola
uppgå till c:a 200 kronor, oberäknat vad som kan komma att åtgå till lyse, eldning,
undervisningsmaterial eller dylikt.
Församlingarna kunna icke än sä länge påräkna att fa några bidrag av stats
medel för dessa kostnaders täckande, men det är att hoppas, att den av Kungl. Maj:t
tillsatta folkundervisningskommittén kommer att framlägga något förslag, i syfte att
statsbidrag må kunna utgå till fortsättningsskolor av den typ, som här i länet börjat
upprättas.
Intill dess torde dock på annat sätt bidrag av allmänna medel böra lämnas till
ifrågavarande församlingar, och vi, undertecknade, anse att det vore väl på sin plats,
att Malmöhus läns landsting tillsvidare lämnade dylikt understöd och därigenom sam
verkade med länets hushållningssällskap för att genomföra en tidsenlig utveckling av
vårt folkskoleväsende.
Utgifterna för landstinget behövde ej heller bliva så stora, då bidrag endast
kunde komma i fråga till de skolor, vilkas lärare genomgått av hushållningssällskapet
anordnad lantbrukskurs för folkskollärare. Antalet av sådana lärare utgör för närva
rande endast 14, men högst 10 av dessa torde nästa läsår bliva i tillfälle att under
visa i av vederbörande församlingar upprättade fortsättningsskolor, och då vi föreställa
oss, att landstingets anslag borde utgå med endast hälften av kostnaden för lärarens
avlöning, alltså med i medeltal 100 kronor, skulle ett anslag av 1,000 kronor vara till
räckligt för ifrågavarande ändamål.»
Landstinget biföll motionen och anvisade ett förslagsanslag av 1,000
kronor att utgå såsom bidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola
med lantbruk såsom huvudämne med 1 krona per undervisningstimme,
dock högst 100 kronor till varje lärare, med villkor att vederbörande för
samling bidroge med minst lika stort belopp.
Sedermera har landstinget varje år förnyat detta sitt beslut, därmed
visande, att landstinget ansett denna skolform lämplig för länets förhållanden
och värd understöd.
Dylika jordbruksfortsättningsskolor hava anordnats år 1911—12 i o
församlingar med 97 elever, år 1912—13 i 7 församlingar med 135 elever,
år 1913—14 i 9 församlingar med 140 elever, år 1914—15 i 9 försam
lingar med 130 elever samt år 1915 —16 i 10 församlingar med 163 elever.
Inom samtliga församlingar hava skolorna anordnats såsom aftonskolor
med 2 å 3 timmars undervisning 3 å 2 dagar i veckan. Undervisningen
har sammanlagt omfattat i medeltal 106 timmar i varje skola och pågått
från början av november till slutet av mars. Under sommaren hava dess
utom vid flera skolor utfärder till välskötta jordbruk och betydelsefullare
lantbruksinstitutioner företagits. Vid åtskilliga av skolorna hava av lärarna
anlagts särskilda förevisningsfält efter anvisningar av styrelsen för länets
jordbruksförsök. Dessa förevisningsfält hava visat sig vara av stor bety
delse för undervisningen och flitigt besökts av lantmännen i orten.
I skolorna har följande undervisningsplan följts: jordbrukslärä 25 å
30 timmar, husdjurslära 15 a 22 timmar, naturlära (fysik, kemi) 5 k 8
timmar, räkning och geometri 10 å 18 timmar, bokföring 16 å 25 timmar,
uppsats- och affärsskrivning 4 k 12 timmar, fältmätning och avvägning
8 å 10 timmar och trädgårdsskötsel 1 å 3 timmar eller i medeltal 106
timmar.
Därtill komma demonstrationer och studieutflykter under sommaren
med 3 å 4 dagar.
Lärjungarna hava utgjorts dels av de gossar, som föregående läsår
slutat folkskolan i 14-års-åldern, och dels av äldre gossar och män ända
upp till 53 år. Inom några skolor hava även flickor deltagit i undervis
ningen. Skolorna hava en gång årligen inspekterats av någon ledamot av
styrelsen för länets småbruksundervisning.
Om undervisningen vitsordas, att den i allmänhet varit mycket god
och att den av eleverna omfattats med stort intresse. Efter vad den
officiella redogörelsen meddelar, har erfarenheten visat, att folkskollärarna,
efter den föregående utbildning de erhållit, varit väl skickade att meddela
den undervisning i lantbrukets grunder, som vid dessa skolor avsetts.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition
AV
!)6.
Antalet fortsättningsskolor i hela landet har under de 38 åren från
1878 till och med redovisningsåret 1915 — 1916 växt från 243 till 2,425.
Antalet skoldistrikt, i vilka en eller flera fortsättningsskolor förekommo,
var sistnämnda redovisningsår 1,177. Även barnantalet i fortsättnings-
21
skolorna har i stort sett alltjämt ökats och uppgick under samma redo
visningsår enligt den officiella statistiken till 26,876.
Antalet barn, som årligen lämna våra folkskolor, torde för närva
rande kunna beräknas till över 112,000. Av dessa är det endast eu
mycket obetydlig bråkdel, som övergår till högre folkskolor, allmänna
läroverk och med dem likartade läroanstalter. Den stora huvudmassan,
omkring 105,000, går ut i praktiskt arbete efter avslutad skolgång i en
lighet med § 47 och § 48 i folkskolestadgan. Då av de barn, som avgå
efter avslutad skolkurs, omkring 87 % hava genomgått fullständig sådan,
uppgå de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade
till inträde i fortsättningsskola, årligen till ett antal av omkring 97,000.
Fortsättningsskolan upptager alltså för närvarande icke fullt 28 % av de
barn, för vilka den är avsedd. Också utgjorde antalet fortsättningsskolor
under redovisningsåret 1915—1916 ej mer ån en åttondel av antalet folk
skolor och mindre folkskolor, och i mer än halva antalet av rikets skol
distrikt saknades fortsättningsskolor. Städernas fortsättningsskolor äro rela
tivt taget ej mera utan snarare mindre besökta än landsbygdens.
Statsanslaget till fortsättningsskolorna, vilket för år 1878 uppgick till
30,000 kronor, är för närvarande i riksstaten upptaget till 163,000 kronor.
2) Högre folkskolor.
Med högre folkskola förstås enligt nu gällande bestämmelser en
skola, som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i ändamål
att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat
sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av
allmänt medborgerlig och praktisk bildning utan att barnen därigenom
dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning för dug
lighet och härdighet vid arbete.
Med fortsättningsskolan har alltså den högre folkskolan gemensamt,
att den liksom fortsättningsskolan ansluter sig omedelbart till folkskolan:
båda skolformerna mottaga endast sådana barn, som genomgått fullständig
folkskolekurs. Men under det att fortsättningsskolan hittills i stort sett
endast utgjort en repetitionskurs till folkskolan, anordnad under ett fåtal
timmar i veckan eller under några få veckor på året, har den högre folk
skolan i likhet med folkskolan och de allmänna läroverken varit anordnad
med daglig undervisning under ett eller flera läsår. Därmed samman
hänger också, att den högre folkskolan avser att meddela ett högre kun-
skapsmått än det, som meddelas i folkskolan. Men i likhet med fortsätt
ningsskolan har den högre folkskolans undervisning hittills i stort sett
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 06.
22
Käft en övervägande teoretisk läggning. Först på senare tiden hava liksom
ifråga om fortsättningsskolan mera kraftiga ansatser gjorts att giva höore
folkskolans undervisning en bestämd inriktning på det praktiska livet. °
Den högre folkskolan daterar sin tillkomst från den för vår folkunder
visning betydelsefulla riksdagen åren 1856—58. Med anledning av vid riks
dagen väckte motioner framställde sammansatta stats-, bevillnings- samt
allmänna besvärs- och ekonomiutskottet förslag om understöd åt högre
folkskolor. Utskottet yttrade därvid bland annat:
Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt arbets
klassens, ej blott den förmögnes utan jämväl de fattigares barn, vilka blivit begåvade
med bättre fattningsförmåga samt visa framstående lärolust, beredes tillfälle att in
hämta för framtida självstudier behövliga förkunskaper ävensom att genom goda lära
res handledning vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande
i fosterlandets och mänsklighetens högre angelägenheter och detta utan att genom
skolan ryckas ut ur deras vanliga levnadsförhållanden eller för mycket avhållas från
en för framtida arbetsduglighet nödvändig härdighet uti kroppsarbete.
Lätteligen inses den stora vikten utav att på detta sätt åt samhället tillgodogöra
samt bibehålla kärnfrisk deri talrika skara bland det uppväxande släktet, som tydligen
av naturen är danad att med det förtroliga kamratskapets övertygande och levande
inflytande verka under livet såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland
ai betsklassen, ävensom att utgöra ett allt mer och mer utvecklat kommunal väsendes
säkraste stöd. Men lika lätt bör även inses, att för detta ändamål erfordras undervis
ningsanstalter, inrättade med hänsikt till det särskilda syftemålet. Har man gjort sig
reda för detta, sa torde det vara klart, att de allmänna elementarläroverken, oaktat
utvecklingen av deras reallinjer, icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors be
stämmelse.
De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de förmögnares
och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor och anspråk, som där för
värvas, äro föga ägnade för en lärjunge, utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra
den arbetande klassen; läster minernas långvarighet medgiver icke de för kroppsarbets-
övningen behövliga avbrotten, som vid en högre folkskola måste beredas; i följd därav
att undervisningen här maste avse eu plan, fullföljd genom skolans övre klasser, över
hopas lärjungarna med en mångartad kunskap, vartill de talrika begynnelsetrådarna
icke kunna mer än hastigt upptagas för att gagnlöst åter släppas på den kortare tid,
som den blivande arbetaren bör uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är
undervisnmgssättet ieke sådant, som enligt vad förut är antytt, synes böra iakttagas i
folkskolan.
s
På grund av den framställda motiveringen hemställde utskottet, att
av de för folkundervisningens befrämjande avsedda medlen skulle avsättas
24,000 riksdaler riksmynt, varav skulle kunna till varje högre folkskola
utgå minst dubbla beloppet av vad som i distriktet sammanskötes, dock
för varje skola ej överstigande 1,000 riksdaler riksmynt.
Den föreslagna summan av 24,000 kronor beviljades av adels-, bor
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
23
gare- och bondeståndet men förslaget avslogs av prästeståndet, vadan alltså
på grund av tre stånds samstämmiga beslut anslagssumman blev beviljad.
Riksdagen gjorde däremot den ändringen i utskottets förslag, att anslaget
till varje särskild skola skulle utgå med högst dubbla beloppet av vad som
i distriktet sammanskötes. Maximibeloppet av 1,000 kronor godkändes.
Vad Rikets Ständer i sin skrivelse anfört rörande de högre folksko
lorna fann Kungl. Maj:t kunna i väsentlig mån leda till folkskolans hö
jande och ändamålsenliga utveckling, och i den kungl. kungörelse angå
ende åtgärder till folkundervisningens befrämjande, som utfärdades den
23 april01858, inrycktes därför bland annat eu punkt, varigenom till efter
rättelse meddelades: »att, därest ett stigande nit för folkbildningens be
främjande utöver vad i folkskolestadgan i allmänhet vore avsett skulle
föranleda därtill, att för en eller gemensamt för flera församlingar på lan
det inrättades sådan högre folkskola, som för de arbetsklassen tillhörande
barn, vilka blivit begåvade med högre fattningsförmåga och livlig håg
att lära, lämnade tillfälle att under handledning av lärare, vilken blivit
för studier, idkade vid universitet, väl vitsordad, vinna något högre mått
av bildning och inhämta gagneliga kunskaper utan att dragas ifrån sina
vanliga levnadsförhållanden samt nödig övning för duglighet och härdig
het vid kroppsarbete, så kunna understöd uppå hos Kungl. Maj:t skeende
anmälan tilldelas sådan skola till högst dubbla beloppet av vad därtill i
distriktet sammanskjutes, dock för varje skola icke överstigande 1,000
riksdaler riksmynt årligen».
Den höo-re folkskolan omfattades tydligen med stort intresse och stora
förhoppningar av de män, som beslutat dess tillkomst. Början syntes också
ganska lovande. Under första året inrättades nio högre folkskolor. Men
snart inträdde häri en tillbakagång, som till och med ledde till betydlig
sänkning av statsanslaget. I stället för att ökas minskades under den när
mast följande tiden de högre folkskolornas antal. Förnämsta orsaken
härtill låg utan tvivel däri, att själva folkskolan särskilt på landsbygden
ännu var så föga utvecklad. Därtill kommo vissa organisatoriska missför
hållanden, varjämte den omständigheten, att högre folkskolor tingo upp
rättas blott på landsbygden, verkade tillbakahållande. Genom beslut av
1893 års riksdag medgavs visserligen, att det i riksstaten uppförda an
slaget till understöd åt högre folkskolor tick enligt Kungl. Maj:ts be
prövande användas jämväl till understöd åt högre tolkskolor, som upprät
tades i stad, där varken allmänt läroverk eller pedadogi fanns. Men det
gick fortfarande ganska långsamt med den högre folkskolans utveckling.
Särskilt synas därtill tvenne orsaker hava bidragit: å ena sidan det otill
räckliga anslaget till varje skola, som icke medgav upprättande vid skolan
Kungl. MttjUx Nåd. Proposition Nr 96.
24
av mer än en årsklass, och å andra sidan den fastslagna begränsningen,
att ej statsunderstöd till högre folkskola kunde erhållas av vilket skol
distrikt som helst.
Så småningom hava emellertid båda dessa hinder blivit undanröjda.
\ ad det förstnämnda hindret beträffar — anslagets otillräcklighet — av
hjälptes detta vid riksdagen 1897, som medgav, att statsunderstöd till
högre folkskola kunde utgå till två årsklasser vid varje skola, och än
ytterligare av 1909 års riksdag, som utsträckte medgivandet därhän, att
högre folkskola skulle kunna komma i åtnjutande av understöd för fyra
årsklasser. Genom beslut av 1913 års riksdag kan därjämte varje års
klass uppdelas på två parallella linjer. 1909 års riksdag medgav jämväl, att
understöd till högre folkskola skulle kunna erhållas av vilket skoldistrikt
som helst, oberoende om i detsamma fanns allmänt läroverk eller ej.
En verklig lönereglering för den högre folkskolans lärare genom
fördes först av 1907 års riksdag. Den i anledning därav utfärdade
kungörelsen den 28 juni 1907 innehåller i kortfattad form de konstitutiva
bestämmelser för skolan, vilka ännu i allt väsentligt gälla för densamma.
Där behandlas sålunda skolformens kommunala ställning och egenskap
av praktisk överbyggnad till folkskolan, villkoren för statsbidragens åt
njutande och storleken av desamma, anställandet av ordinarie lärare och
deras kompetens jämte löneförmåner, skolans årliga lärotid samt föreskrif
ter' om att ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente skall finnas för varje
skola. Övriga bestämmelser, såsom om styrelse, läroplan, arbetsordning
m. m. ingå i de särskilda reglementen, som av Kungl. Maj:t fastställas för
varje skola.
För högre folkskolan gälla för närvarande vidare kungl. kungörelsen den
13 juni 1902 angående avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola
under tjänstledighet på grund av sjukdom, kungl. kungörelsen den 1 okto
ber 1915 angående statsbidrag för undervisning i slöjd samt kungl. kun
görelsen den 22 september 1917 angående tillfällig löneförbättring förlä
rare vid högre folkskolor. Därjämte äro de högre folkskolorna inbegripna
i kungl. kungörelsen den 16 juni 1906 angående statsbidrag för under
visning i huslig ekonomi.
De högre folkskolornas antal har under det senaste årtiondet visat en
stark tillväxt. Under det att deras antal år 1906—07 uppgick till endast
20, funnos höstterminen 1917, trots att under mellantiden åtskilliga högre
folkskolor övergått till kommunala mellanskolor, 50 sådana skolor. *Av
dessa arbeta 6 på en, 23 på två, 12 på tre och 9 på fyra årsklasser. An
talet vid skolorna anställda lärare utgjorde 140. Vid skolorna undervisades
samma år tillsammans 2,809 lärjungar, därav 1,293 gossar och 1,516 flickor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
25
Vad angår de särskilda skolornas organisation och undervisningsplaner,
förete de, även om vissa väsentliga grunddrag äro för dem alla gemen
samma, ej så få skiftningar, beroende på skolornas olika omfattning och
särskilda lokala förhållanden och önskemål. I sistnämnda avseende anser
jag mig här särskilt böra erinra om de av mig förut antydda, under de senare
åren starkt framträdande tendenserna att giva undervisningen en mera
omedelbar inriktning på det praktiska livet. Sålunda hava under den senare
tiden på vissa orter upprättats högre folkskolor med handelsundervisning,
för vilka Kungl. Maj:t fastställt reglementen. Likaledes har Kungl. Maj:t
meddelat fastställelse å reglemente för högre folkskola för husligt arbete.
Kommun, som upprättar högre folkskola, kan enligt kungl. kungö
relsen den 29 oktober 1909 få denna erkänd såsom kommunal mellanskola,
sedan mellanskolans undervisningsplan i dess helhet blivit i skolan till-
lämpad och sedan skolans undervisning och lärarnas kompetens blivit av
läroverksöverstyrelsen prövade.'
Det till de högre folkskolorna i riksstaten uppförda anslaget, vilket
sedan år 1904 har förslagsanslags natur, utgör för närvarande 157,000
kronor. Statsbidrag utgår med högst 1,200 kronor årligen för varje
årsklass och £år för varje skola ej överskrida 4,800 kronor om året.
Ytterligare bidrag med 1,200 kronor för år kan utgå till parallellavdelning
av årsklass; dock må sådant understöd utgå till endast en parallellavdel
ning av en och samma årsklass, och skall sammanlagda antalet lärjungar
i årsklassens båda avdelningar utgöra minst 36. Utöver nu nämnda belopp
erlägger statsverket under vissa villkor 2/3 av ordinarie lärares lagstadgade
ålderstillägg.
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.
2. Praktiska ungdomsskolor med speciell fackutbildning
till huvudsyfte.
1) Skolor för den lägre tekniska undervisningen.
När vid mitten av 1800-talet våra äldsta tekniska läroanstalter — det
år 1825 upprättade teknologiska institutet i Stockholm, numera tekniska
högskolan, och den år 1829 öppnade Chalmerska slöjdskolan i Göteborg,
numera Chalmers tekniska institut — småningom utvecklats till högskolor
med huvudsaklig uppgift att tillgodose den större industriens intressen,
framträdde behovet av särskilda skolor, i vilka den mindre industriens och
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 sand. 87 höft. (Nr 96).
4
26
hantverkets utövare utan allt för stora uppoffringar av tid och penningar
kunde förvärva en för deras behov mera lämpad teknisk utbildning. Med
detta behov förknippade sig ett annat. De ökade krav, som vid den tiden
allt mera ställdes på den tekniska högskolebildningen, nödvändiggjorde i
sm ordning en skärpning av inträdesfordringarna vid de högre° tekniska
läroanstalterna. Den tidens allmänna läroverk förberedde så gott som ute
slutande för universiteten, och deras undervisning hade en starkt utpräglad
humanistisk läggning. De tekniska högskolorna krävde ett nytt slags°för-
beredande skolor, i vilka huvudvikten lades på de matematiska och natur-
vetenskapliga ämnena. Sålunda leddes man till tanken på att hos oss lik
som i utlandet upprätta skolor, som skulle hava den dubbla uppgiften att
giva hantverkare, och mindre industriidkare en för deras verksamhet lämplig
utbildning och tillika förbereda för inträde vid de högre tekniska läro
anstalterna. I sådant syfte tillkommo våra s. k. tekniska elementarskolor,
den första i Malmö år 1853, den andra i Borås år 1856 samt den tredje och
fjärde i Örebro och Norrköping år 1857. Lärokurserna, som från början voro
dels .två- dels treåriga, utvidgades snart vid alla skolorna till tre år. Un
dervisningen erhöll en i påfallande grad allmän matematisk-naturvetenskap-
äggning, . så att skolornas egenskap av tekniska läroanstalter endast
framträdde i jämförelsevis ringa grad.
Med industriens snabba utveckling visade det sig inom loppet av ett
tiotal år, att elementarskolorna hade svårt för att lösa sin dubbla uppgift.
Den mindre industriens och hantverkets utövare kunde icke längre vara
betjänta med den allmänna tekniska bildning, som stod dem till buds,
utan måste fordra en speciell teknisk bildning. Därtill kom, att de tek
niska högskolorna måste ytterligare höja sina inträdesfordrincrar ifråga
om både allmän bildning och speciella förkunskaper i matematiskt natur
vetenskapliga ämnen.
Detta ledde under 1870-talet till en omorganisation av de tekniska
elementarskolorna. I de nya, den 15 juni 1877 utfärdade staderna för
dessa skolor fastslogs såsom skolornas uppgift att meddela elementära tek
niska^ kunskaper åt ynglingar, som ville förbereda sig för utövandet av in
dustriell verksamhet. Skolornas tidigare uppgift att förbereda för inträde
vid högre tekniska läroverk bortföll. Denna övertogs närmast av den allt
mera utvecklade reala linjen vid de allmänna läroverken. För att möjlig
göra en grundligare , behandling av de rent tekniska ämnena infördes i
skolorna en uppdelning i fackavdelningar, så att lärjungarna för de tre
sista terminerna hade att välja mellan en mekaniskt-teknisk och en ke-
miskt-teknisk, vid skolorna i Norrköping och Malmö dessutom en by^o-nads-
teknisk linje.
°
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
27
Med de äldsta tekniska elementarskolorna voro redan från början en
ligt utländskt mönster förenade söndags- och aftonskolor för i arbete eller
lära anställda personer. Mera fristående sådana skolor funnos dock redan
förut på centrala orter. Så hade år 1844 i Stockholm grundats »söndags-
ritskolan för hantverkare», vilken senare nådde en betydande utveckling
och ännu existerar i den nuvarande tekniska skolan i Stockholm. Likale
des hade år 1848 av slöjdföreningen i Göteborg grundats en söndags-och
aftonskola, vilken jämväl undergått en stark utveckling och ännu fort
lever i slöjdföreningens i Göteborg skola. På statens bekostnad inrät^.-
des under 1850-talet en teknisk söndags- och aftonskola i Eskilstuna. År
1877 beviljade riksdagen för första gången ett särskilt anslag till de tek
niska söndags- och aftonskolorna.
Vid sidan av nu nämnda anstalter för den tekniska undervisningen
hade på olika tider även några speciella fackskolor uppstått, nämligen
bergsskolorna i Filipstad och Falun, den förra grundad år 1830, den senare
år 1871, samt vävskolan i Borås, grundlagd år 1866. Dessa äga fortfarande
bestånd. De båda bergsskolorna underhållas av brukssocieteten och äro i
åtnjutande av statsanslag sedan år 1874. Vävskolan i Borås uppehälles sedan
år 1868 på statens bekostnad men med bidrag av Alvsborgs läns landsting.
Den gestaltning det lägre tekniska undervisningsväsendet sålunda fick
på 1870-talet har det sedermera alltjämt i huvudsak bibehållit. Utveck
lingen har fortskridit utefter de då lagda linjerna.
I fråga om de tekniska elementarskolorna är därvid dock att märka,
att flera av dessa skolor under de senare åren undergått utvidgningar.
Sålunda har skolan i Borås år 1896 erhållit en särskild fackavdelning för
byggnadskonst, skolan i Örebro år 1901 likaledes en avdelning för bygg
nadskonst och år 1915 en elektroteknisk avdelning. Vid skolorna i Malmö
och Örebro hava upprättats parallellavdelningar inom samtliga årsklasser,
och vid den senare skolan finnes en tredje sådan avdelning i de två lägsta
årsklasserna. Därtill kommer, att en ny teknisk elementarskola med tre
fackavdelningar år 1901 inrättats i Härnösand.
Vad beträffar de tekniska söndags- och aftonskolorna eller, såsom de
numera kallas, de lägre tekniska yrkesskolorna, hava dessa särskilt under
de tre sista decennierna företett en rätt ansenlig tillväxt. År 1874 funnos,
oberäknat slöjdskolan i Stockholm och tekniska söndags- och aftonskolan
i Eskilstuna, endast 14 skolor av detta slag med ungefär 2,000 lärjungar.
Läsåret 1916 —17 uppgick de statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolornas
antal till 79 med omkring 9,000 lärjungar. Särskilt har tekniska skolan i
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
28
Stockholm vunnit en betydande utveckling. Vid den omorganisation, som
skolan under åren 1878 och 1879 undergick, uppdelades den på fyra avdel
ningar: en teknisk afton- och söndagsskola, en teknisk skola för kvinnliga
lärjungar, en högre konstindustriell skola och en byggnadsyrkesskola. År
1890 utvidgades den ytterligare med en maskinyrkesskola. Slöjdföreningens
i. Göteborg skola, som sedan år 1907 är i åtnjutande av statsunderstöd, har
likaledes företett en stark utveckling. I anslutning till tekniska söndags-
och aftonskolan i Eskilstuna inrättades år 1886 en fackskola för finare smides-
och metallindustri, vilken från och med år 1889 åtnjuter statsbidrag. Den
sålunda utvidgade skolan benämnes numera tekniska skolan i Eskilstuna.
Vävskolan i Borås arbetar numera på två avdelningar, en för man-
hga lärjungar, som ämna utbilda sig till verkmästare, mönsterritare
och fabrikanter, samt en för kvinnliga lärjungar, vilka önska ägna
sio-
åt
konstvävnad och textil hemindustri.
De nuvarande lägre tekniska undervisningsanstalterna låta alltså i stort
sett fördela sig på följande grupper, nämligen:
1.
Yrkesskolor med uppgift att meddela lämplig undervisning åt per
soner, vilka såsom lärlingar eller arbetare äro sysselsatta i hantverk och
industri samt önska inhämta vissa tekniska eller'kommersiella kunskaper.
dill denna grupp äro att hänföra de lägre tekniska yrkesskolorna,
slöjdföreningens i Göteborg skola, tekniska afton- och söndagsskolan samt
tekniska skolan för kvinnliga lärjungar vid tekniska skolan i Stockholm
ävensom tekniska skolan i Eskilstuna. Dessa skolor äro i övervägande
grad afton- och söndagsskolor med ett mindre antal kurser förlagda till
dagen eller tidigare eftermiddagstimmar.
2. Fackskolor med uppgift att giva en för verksamhet inom någon
viss industrigren lämpad teknisk fackbildning. Hit höra de båda bergs
skolorna i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och
maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm.
3.
Tekniska elementarskolor med uppgift att meddela elementära tek
niska kunskaper åt ynglingar, som önska utbilda sig för utövande av in
dustriell verksamhet.
Till denna grupp höra de fem tekniska elementarskolorna i Malmö, Borås,
Örebro, Norrköping och Härnösand. Nu gällande stadgar för dessa skolor äro
utfärdade den 15 juni 1877 med ändringar den 10 december 1886, den 29
maj 1896, den 9 november 1900, den 9 juni 1905 och den 26 oktober 1906.
4. Högre konstindustriella skolan vid tekniska skolan i Stockholm är
i sitt slag enastående i vårt land. Dess uppgift är att lämna personer med
erfarenhet inom vissa grenar av konsthantverket tillfälle till större full
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
29
ändning i deras yrkesutbildning. Inom densamma finnes eu avdelning för
utbildning av lärare i teckning, välskrivning och modellering.
För år 1918 utgå under åttonde huvudtiteln statsanslag till den lägre
tekniska undervisningen med sammanlagt 52G, 147 kronor. Härav komma
på de lägre tekniska yrkesskolorna 140,000 kronor, på tekniska skolan i
Stockholm 119,000 kronor, på tekniska skolan i Eskilstuna 15,337 kronor,
på slöjdföreningens i Göteborg skola 30,000 kronor samt på de tekniska
elementarskolorna 221,810 kronor. Till vävskolan i Borås utgå under
sjunde huvudtiteln 8,150 kronor och till bergsskolorna i Tilipstad och Falun
under samma huvudtitel 29,100 kronor.
Samtliga nu nämnda läroanstalter lyda under ecklesiastikdepartemen
tet med undantag av vävskolan i Borås samt bergsskolorna i Filipstad och
Falun, vilka sortera under finansdepartementet.
Kungl. AlajUs Nåd. Proposition Nr 00.
2) Skolor för den lägre handelsundervisningen.
Våra nuvarande lägre handelsundervisningsanstalter hava samtliga utan
undantag tillkommit på enskilt eller kommunalt initiativ. Huru mycket än
på denna väg må hava åtgjorts, är dock påfallande vilken ringa omfatt
ning handelsundervisningen i stort sett hos oss ännu erhållit.
För det högre stadiet av denna undervisning saknades länge tillräck
ligt många, lämpligt anordnade läroanstalter. För vad som sålunda brast
fick man, så gott sig göra lät, söka nödtorftig ersättning dels genom att
tillgodogöra sig den högre allmänbildning, våra allmänna läroverk medde
lade, tillika med den teoretiska och praktiska utbildning, som kunde vin
nas genom deltagande i köpmansyrket, dels ock genom att söka utbildning
i utlandets handelsundervisningsanstalter.
För det lägre stadiet av nu ifrågavarande undervisning hade så små
ningom under tidernas lopp här i landet växt fram ett ganska utbrett
men oordnat system av enskilda läroanstalter av mycket olika beskaffenhet
och med skiftande organisation. I stor utsträckning fick den i yrkesar
betet förvärvade erfarenheten ersätta vidare utbildning.
Oaktat redan vid riksdagen år 1823 fråga väcktes om statens ingripande
till befrämjande av handelsutbildningen, dröjde det hela sjuttio år, innan
någon handelsundervisningsanstalt här i landet erhöll statsunderstöd. Detta
skedde nämligen först år 1893, då Göteborgs handelsinstitut och Frans
Schartaus handelsinstitut i Stockholm tilldelades ett gemensamt anslag å
15,000 kronor. Redan fyrtio år tidigare hade staten upprättat den första
tekniska elementarskolan. För närvarande tillgodoses det högre stadiet av nu
ifrågavarande undervisning av de sex statsunderstödda handelsgymnasierna
i Göteborg, Stockholm, Malmö (statsunderstöd sedan år 1908), Hälsingborg
(statsunderstöd sedan år 1912), Örebro och Norrköping (de båda sistnämnda
statsunderstödda sedan år 1914). Ställda under statens inseende, ehuru utan
statsunderstöd, äro dessutom två med handel sgymnasierna jämförliga läro
anstalter, nämligen högre handelsinstitutet vid Gävle borgarskola och den
s. k. A-kursen vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut i Stockholm.
, Handelsinstitutens kurser äro i regeln tvååriga. För att vinna inträde
fordras i allmänhet att innehava de kunskaper, som meddelas i de allmänna
läroverkens sex nedre klasser. Genomsnittsåldern för de i den tvååriga
kursens första klass nyintagna är något över 17 år.
Antalet elever vid de statsunderstödda handelsgymnasierna var höst
terminen 1916 sammanlagt omkring 700.
För närvarande äro för de statsunderstödda handelsgymnasierna och
därmed sammanhängande ändamål i riksstaten uppförda anslac å samman
lagt 139,000 kronor.
I motsats till vad fallet redan sedan 40 år tillbaka är med den pri
mära tekniska yrkesutbildningen åtnjuter motsvarande undervisning för
handelns vidkommande ännu intet direkt understöd från statens sidaf Det
enda, som i detta fall kan anses vara åtgjort, är, att undervisning i till
handelsutbildningen hörande ämnen förekommer vid vissa av de statsun
derstödda lägre tekniska yrkesskolorna och vid en och annan av de lika
ledes statsunderstödda högre folkskolorna. I övrigt är all undervisning
överlämnad åt den enskilda företagsamheten.
d0
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
3) Skolor för den lägre lantbruk sundervisning en.
För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i vårt
land följande tre slags skolor: lantbruksskolor, lantmannaskolor och lant
hushållsskolor, tillkomna i nu nämnd ordning.
Lantbruksskolans ändamål är att bibringa undervisning i lanthus
hållningens utövande samt meddela övning och färdighet i lantmanna-
arbetens ordnande, ledning och utförande. Kursen är dels tvåårig, lämpad
närmast efter förhållandena i södra och mellersta Sverige och avsedd att
utbilda arbetsförmän för det större jordbruket, dels ettårig, lämpad efter
de i Norrland och Dalarna rådande förhållandena och avsedd att bereda
unga män allmän praktisk-teoretisk jordbruksundervisning. Första gemen
samma reglementet för lantbruksskolorna utfärdades år 1851. Nuvarande
reglemente är av den 19 oktober 1911. År 1916 voro 12 lantbruksskolor
i verksamhet med tillsammans 322 elever.
31
Lantmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning avser att
meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande med huvud
sakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk.
Lantmannaskolan, som åtnjuter statsunderstöd sedan år 1887, har från början
uppstått som en senare avdelning av folkhögskolan. Kursen har hittills
fortgått minst 20 veckor. Elevernas minimiålder skall vara fyllda 18 år.
Nuvarande reglemente är av den 10 juni 1912. År 1916 åtnjöto 890-unga
män undervisning i 43 lantmannaskolor.
Lanthushållsskolan, den yngsta av våra lantbruksundervisningsanstalter
(understödd sedan år 1912), har till uppgift att utbilda unga kvinnor till
dugliga husmödrar på landet och för sådant ändamål meddela dem praktisk
och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som å den
ort, där skolan är belägen, utföras av kvinnor. Lanthushållsskolorna äro
i regeln förlagda till folkhögskolor och lantmannaskolor men äro även fri
stående. Lärokursen har hittills fortgått minst 12 veckor. Elevernas mi
nimiålder skall vara minst 16 år. Nuvarande reglemente är av den 29
juni 1912. År 1916 uppgingo lanthushållsskolornas antal till 27 med 43
kurser och sammanlagt 691 elever.
Samtliga nu nämnda läroanstalter hava uppstått genom privat initiativ
och ägas antingen av enskilda personer och garantföreningar eller av
landsting och hushållningssällskap. För närvarande utgår statsbidrag till
lantbruksskolorna med 196,500 kronor, till lantmannaskolorna med 200,000
kronor och till lanthushållsskolorna med 60,000 kronor.
Förutom nu nämnda anstalter för den lägre lantbruksundervisningen
hava under det senast förflutna årtiondet åtgärder under skilda former
vidtagits för att bereda i mindre jordbruk redan deltagande män och
kvinnor ökade kunskaper i lanthushållningens olika grenar. De kurser,
som för sådant ändamål med stöd av statsmedel upprättats av hushållnings
sällskapen, sammanfattas vanligen under benämningen småbrukar kur ser.
Med undantag av de av mig förut omnämnda sporadiska försöken
att anordna jordbruksundervisning i samband med vissa fortsättningsskolor
saknas för närvarande i vårt land särskilda anstalter för att bereda lands
bygdens ungdom under de tidigare ungdomsåren någon ordnad undervis
ning i lantbruksgöromål. De år, som närmast följa på folkskolekursens
avslutande, tillbringas av denna ungdom i allmänhet i hemmen med sys
selsättningar, som mer eller mindre anknyta sig till jordbruksdriften, men
härunder är intet tillfälle berett denna ungdom att, i likhet med vad i
många fall för ungdomen i städerna äger rum t. ex. i de lägre tekniska
yrkesskolorna, genom särskilt anordnad undervisning få inhämta några
grundläggande och intresseväckande kunskaper i det yrke, vari dess krafter
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
.96'.
32
tagas i anspråk. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärt,
som antalet av dem, som begagna sig av undervisningen i lantbruksskolorna,
lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna, såsom av den av mig lämnade
redogörelsen framgår, är jämförelsevis ringa.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Innan jag avslutar redogörelsen för nu ifrågavarande grupp av ung
domsskolor, anser jag mig även böra erinra om den verksamhet, som ut
förts och utföres av våra folkhögskolor. Dessa skolor hava visserligen icke
någon speciell inriktning på jordbruket — de vilja i främsta rummet
genom en allmänt väckande undervisning meddela rent medborgerliga kun
skaper — men genom den fostrande andan i sin verksamhet och genom
hela läggningen av sitt arbete hava de i hög grad bidragit till att hos
landsbygdens befolkning i de trakter, där de äro förlagda, icke blott väcka
intresse för och kärlek till jordbrukarens yrke utan även i viss utsträck
ning meddela för detta yrke nyttiga insikter. För närvarande finnas
48 folkhögskolor i vårt land, till vilka statsanslag för år 1918 äro under
riksstatens åttonde huvudtitel uppförda med ett belopp av sammanlagt
682,000 kronor.
°
4) Anstalter för undervisning i husligt arbete.
Under beteckningen husligt arbete inbegriper jag såväl hushållsgöromdl
(huslig ekonomi) som kvinnlig slöjtl (kvinnligt handarbete).
Tanken på att införa undervisning i hushållsgöromdl i skolorna väcktes
hos oss i slutet av 1880-talet, och det första statsanslaget för samma ända
mål beviljades av 1892 års riksdag. Detta anslag, som utgick till statens
högre lärarinneseminarium i Stockholm, var avsett till utbildning av lära
rinnor i ämnet.
År 1896 medgav riksdagen, att av anslaget till högre skolor för kvinn
lig ungdom särskilda understöd för undervisning i huslig ekonomi finge
utgå. Till en början erhöllo blott två flickskolor understöd för nämnda
ändamål, vardera med ett mindre belopp. Vidare anvisade riksdagen år
1906 ett anslag till undervisning i samma ämne vid folkskolor, högre folk
skolor och folkhögskolor, år 1912 ett anslag till anordnande av lanthushålls
skolor samt år 1917 ett anslag till upprättande av husmodersskolor. Efter
hand hava sedermera nya läroanstalter å området uppstått och undervis
ning i huslig ekonomi i allt större utsträckning införts i såväl högre som
lägre skolor, vilket åter medfört en avsevärd höjning av statens utgifter
för ifrågavarande ändamål.
I riksstaten för ar 1918 äro för undervisning i huslig ekonomi vid
33
folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, för lanthushållsskolor och
för lantmannaskolor upptagna anslag, vilka sammanlagt uppgå till ‘250,000
kronor.
Härjämte utgå bidrag av statsmedel till undervisning i huslig eko
nomi från åtskilliga i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda an
slag, som äro avsedda jämväl för andra ändamål. Sålunda är av det i
riksstaten för 1918 upptagna extra anslaget till högre lärarinneseminariet
och därmed förenade läroanstalter ett belopp av 11,200 kronor beräknat
till uppehållande av den med seminariet förenade hushållsskolans verk
samhet. Det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk och för
slagsanslaget till kommunala mellanskolor äro jämväl till en del avsedda
för undervisning av här ifrågavarande slag.
Vad beträffar undervisningens omfattning, meddela för närvarande unge
fär två tredjedelar av de högre flickskolorna samt ett fåtal högre samskolor,
enskilda och kommunala mellanskolor — tillsammans ungefär 60 skolor —
undervisning i huslig ekonomi. Av folkskolorna hava enligt senast tillgäng
liga uppgifter, som avse redovisningsåret 1915—1916, 727 skolor — mot
svarande ungefär 11 % av samtliga — infört ifrågavarande ämne i sin under
visning. Av nyssnämnda antal folkskolor äro 513 belägna i städer och 214
på landsbygden. Under samma år meddelades vidare undervisning i huslig
ekonomi vid ett 30-tal högre folkskolor och folkhögskolor samt vid ett
10-tal s. k. vandrande skolkök.
Beträffande grunder och villkor för erhållande av statsbidrag från
nämnda anslag vill jag i korthet framhålla följande.
För kommunala mellanskolor äro i förevarande hänseende bestämmel
ser givna i kungl. kungörelser den 29 oktober 1909 och den 8 december 1911.
Till folkskolor, högre folkskolor eller folkhögskolor utgår enligt kungl.
kungörelser den 16 juni 1906 och den 11 juni 1909 för varje kurs i huslig eko
nomi, omfattande minst trettio arbetsdagar, av statsmedel ett bidrag av
100 kronor, därav 75 kronor såsom bidrag till lärarinnans avlöning samt
25 kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter, dock
ej för lokal och bränsle, under villkor bland annat:
att undervisningen, som huvudsakligen bör vara praktisk, pågår under
tillsammans minst fyra timmar om dagen,
att undervisningen, såvitt den meddelas i folkskola eller särskild an
stalt, ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna i
folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått
tolv års ålder eller ock avslutat sin skolgång och, där undervisningen
meddelas i folkskola, icke äro över aderton år gamla,
att antalet elever i varje kurs är minst åtta, högst tjugu, samt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.)
Kvnyl. Maj:tu Ndd. Proposition Nr Öl!.
5
34
att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma kalen
derår, statsbidrag dock icke utgår för mer än högst sex kurser årligen.
Kurserna vid folkskolan omfatta antingen en arbetsdag i veckan under
1 — 2 terminer eller också en sammanhängande lärotid på G—7 veckor.
Genom kungl. kungörelsen den 11 december 1917 har möjlighet be-
retts skoldistrikt, som sådant önskar, att göra undervisningen i husli"'
ekonomi obligatorisk för flickor, som äro intagna i folkskola och vare sig
där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått tolv års ålder.
Vad slutligen lanthushållsskolorna beträffar, utgår till dylik skola jäm
likt kungl. kungörelse!' den 29 juni 1912 och 18 juni 1915 statsbidrag med
ett belopp av högst 1,800 kronor, därav 1,000 kronor såsom grundanslag.
År tanken att göra huslig ekonomi till ett skolämne av jämförelsevis
sent datum, så är åter kvinnlig slöjd eller kvinnligt handarbete ett gam
malt skolämne. Det är dock knappast mer än tjugu år sedan staten först
började att ekonomiskt understödja denna undervisning. Frågan upptogs
visserligen redan år 1877 i sammanhang med den då av Kungl. Maj:t gjorda
framställningen till riksdagen om statsbidrag till undervisning i slöjd
vid folkskolorna, men avvisades därmed, att de kostnader, anordnandet av
sådan undervisning komme att medföra, ej kunde bliva betydliga och att
understöd därtill av staten icke syntes behöva givas på annat sätt, än att
tillfälle till undervisning i kvinnlig slöjd bereddes vid statens seminarier
för bildande av folkskollärarinnor.
Sedan Irågan i slutet av 1880- och början av 1890-talet motionsvis
upprepade gånger bragts till behandling i riksdagen, beslöt 1893 års riks
dag en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, I proposition till 1896 års
riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen, att skoldistrikt, som
genom intyg av vederbörande lolkskolinspektör visat sig hava på ända
målsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola an
ordnat undervisning i kvinnlig slöjd, bestående i stickning, stoppning, lapp-
ning, linne- och klädsömnad, samt, där omständigheterna sådant medgåve.
i spånad och vävning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen i
folkskolans läroämnen därigenom eftersattes, måtte av statsmedel för varje
skola, vari antalet slöjdande flickor uppginge till minst tio, erhålla ett
årligt understöd av 30 kronor, därest undervisningen uti ifrågavarande
ämne påginge minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan
bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet
av dem, som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna
undervisning vore delade i två eller flera avdelningar, måtte på angivna
villkor för varje sådan avdelning, vari antalet slöjdande uppginge till
minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd av 30 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
35
Kui)"l. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, varefter kungl. kun
görelse f ämnet utfärdades den 29 maj 1896. Denna kungörelse har
sedermera ersatts först av kungl. kungörelsen den 25 maj 1900 och där
efter av kungl. kungörelsen den 16 juni 1906, vilken med vissa ändringar
av den 9 oktober 1914 för närvarande är gällande.
Enligt sistnämnda kungörelse kan skoldistrikt, som i folkskola, mindre
folkskola°eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, i vilken
under kalenderår minst tio flickor varit för deltagande i slöjdundervisnin
gen vid värjo lästermins början inskrivna, av statsmedel erhålla till lära
rinnans avlöning ett bidrag för år efter trettio öre för slöjdtimme med
högst 40 kronor 50 öre för varje skola eller slöjdavdelning, under villkor:
att slöjden bestått i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning
samt, där omständigheterna så medgivit, klädsömnad, spånad, vävning och
flätningsarbeten.
.
att, enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör, slöjdun
dervisningen varit anordnad på ändamålsenligt sätt, utan att underi isnin
oen i folkskolans övriga läroämnen därigenom eftersatts,
att samma undervisning under året pågått minst 100 timmar, för
delade på minst 26 veckor med 2 till 6 timmar i veckan och högst 4
timmar om dagen, samt
.
att tiden för slöjdundervisningen sammanfallit med arbetstiden i den
skola, till vilken de slöjdande hört, eller ock till en del med denna och
till återstående delen, dock ej mer än en fjärdedel, med arbetstiden i
småskola eller fortsättningsskola inom distriktet.
Antalet flickor, som under redovisningsåret 1915—1916 deltogo i den
kvinnliga slöjden i folkskolorna, belöpte sig till 169,677, av vilka 108,910
tillhörde landsbygden och 60,767 städerna. Det i riksstaten för år 1918
uppförda förslagsanslaget till undervisning i kvinnlig slöjd belöper sig till
370,000 kronor. .
Sedan år 1916 utgår enligt kungl. kungörelsen den 1 oktober 1915
anslag för undervisning i slöjd vid statsunderstödda högre folkskolor (för
slagsanslag å 8,500 kronor) enligt följande grunder:
Understöd för undervisning i slöjd vid statsunderstödd högre folkskola må utgå
såsom bidrag till lärares avlöning med ett belopp av 1 krona 25 öre för undervis-
ningstimme, som varit förlagd utom den för den övriga undervisningen pa vederbör
ligt sätt fastställda lärotiden, dock med högst 275 kronor årligen for varje skola eller
slöjdavdelning, allt under följande villkor:
att undervisningen varit anordnad i lämpliga slöjdarter och anpassad tor det ål
dersstadium, som den högre folkskolan avser, samt huvudsakligen utgjort en vidare
utveckling i praktisk riktning av folkskolans undervisning i slöjd;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.
36
Beform-
eträranden.
att slöjdundervisningen i varje skola eller slöjdavdelning pågått minst 60 och
o“°f?Sr ÅVjTf arllge,n ut°ver <?en for den Övriga undervisningen på vederbörligt
satt faststallda tiden; dock att av sistnämnda tid ytterligare högst 216 timmar årligen
eller o timmar varje vecka ma kunna användas till undervisning i slöjd •
att antalet slöjdande lärjungar i skolan vid läsårets början utgjort minst tio
gossar etter tio flickor och att de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet
deltagit i undervisningen eller, om antalet gossar eller flickor i skolan icke uppgått
till tio, att samtliga i skolan inskrivna gossar eller flickor, så länge de under året t.ill-
nort skolan och provats skäligen kunna deltaga i undervisningen, deltagit däri;
o 5
1
0m 1 d7 ‘, s,kola antalet slöjdande lärjungar varit så stort, att de uppdelats
pa avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om de slöjdande i avdelning-
en vid lasarett början uppgått till minst 10 och om de, så länge de under året till
hört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen;
att undervisningen bestritts av lärare och lärarinnor, som enligt provning av folk-
skoloverstvrelsen ägt därför nödiga insikter och behövlig duglighet; samt °
att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen godkänd.
Från och med läsåret 1905—1906 har särskilt statsbidrag kunnat er
hållas till lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor, och
1917 års riksdag har bifallit en av Kungl. Maj:t gjord framställning
om statsbidrag till undervisning i slöjd vid de kommunala mellanskolorna.
Jämväl vid de högre flickskolorna och med dem jämställda läroanstalter
utgår jämlikt ovannämnda kungl. kungörelse den 29 oktober 1909 stats
bidrag för undervisning i kvinnligt handarbete.
För utbildningen av lärarinnor i kvinnligt handarbete är sörjt genom
särskilda läroanstalter, till vilkas understödjande från statens sida å 1918
års riksstat finnes uppfört ett förslagsanslag, högst 11,100 kronor. Vid
samtliga kvinnliga folkskoleseminarier och flertalet smäskoleseminarier åt
njuta de blivande lärarinnorna undervisning i kvinnligt handarbete.
Kungl. Alaj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.
II. Reformsträvanden och kommittéer.
Av den kortfattade översikt jag nu lämnat av våra praktiska un,r-
domsskolor framgår, att alltjämt under tidernas lopp och särskilt under
de senaste årtiondena på samtliga de olika undervisningsområdena strävan
den och ansatser gjort sig gällande i syfte att föra utvecklingen framåt
för att tillgodose de nya krav, som de ändrade tidsförhållandena fört med
sig. Det framgår därvid alldeles särskilt, att riksdagen genom alltjämt
ökade anslagsbeviljanden i hög grad visat sig behjärta de önskemål, som
antingen genom framlagda regeringspropositioner eller inom riksdagen
väckta motioner blivit framförda. Men av den lämnade redogörelsen fram-
37
går lika oförtydbart, att de huvudsakliga organisationerna inom vart och
ett av de berörda undervisningsområdena i stort sett åro oförändrat de
samma, som de voro, när de en gång för ganska lång tid tillbaka och
under helt andra förhållanden än de nuvarande koinrno till stånd. Detta
gäller framför allt vår fortsättningsskola, som i det hela ännu är den
samma, som den var, då den för 40 år sedan erhöll en fastare organisa
tion. Något liknande gäller i viss mån även den högre folkskolan. Och
vad de tekniska undervisningsanstalterna beträffar, befinna sig dessa i
grundväsentliga avseenden på samma ståndpunkt som när de för snart 50
år sedan omorganiserades. För handelsundervisningens vidkommande avse
de under senare åren vidtagna förbättringarna det högre stadiet — han-
delsgymnasierna — under det att för det lägre så gott som intet blivit
åtgjort. Och detsamma är förhållandet med lantbruksundervisningen.
Även här har utvecklingen nästan uteslutande rört sig kring den senare
ungdomsåldern.
Under sådana förhållanden kan det icke väcka undran, att, i samma
mån som de förändrade tidsförhållandena gjort bristerna i de gamla orga
nisationerna allt mera kännbara och visat otillräckligheten av de förbätt
ringar, som mera tillfälligtvis blivit vidtagna, även de röster blivit allt
flera och allt kraftigare, som ropat på en mera genomgripande, efter det
nuvarande tidsläget lämpad organisation av de undervisningsanstalter, som
nu äro i fråga. Dessa röster hava kommit från såväl vår tids många sam
manslutningar för fackliga, sociala och sedliga syften som ock de stats-
vårdande institutioner och organ, som närmast hava sig dessa angelägen
heter anförtrodda. Det kan givetvis icke bliva fråga om att här lämna
någon uttömmande eller i enskildheter gående redogörelse för allt vad
som i sådant avseende förekommit. Jag anser mig här blott behöva om-
nämna några av de för frågans senare utveckling mera betydelsefulla före
teelserna av nu angivna slag.
För att börja med frågan om den tekniska yrkesutbildningen,
erinrar jag sålunda om den av det år 1897 hållna nordiska tekniker mötets
förvaltning sutskott i september 1898 gjorda underdåniga framställningen
om tillsättandet av en kommitté för utarbetande av förslag till förändrad
organisation av de tekniska elementarskolorna ävensom om de av det fjärde
allmänna teknikermötet i Norrköping år 1906 gjorda uttalandena angående
ordnandet av den lägre tekniska undervisningen. Vidare har Sveriges
hantverksorganisation, vilken sammanslutning i främsta rummet in
tresserar sig för hantverkets och den mindre industriens främjande, så
väl på offentliga möten som i flera olika framställningar till Kungl. Maj:t
under åren 1906—1909 påyrkat åtgärder för höjande av undervisningen
l\ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Tillsatta
kommittéer.
vid de lägre tekniska yrkesskolorna dels genom ökade anslag, dels genom
inrättande av praktiska tillämpningskurser vid samma skolor, dels ock ge
nom tillsättandet av en särskild överstyrelse för rikets lägre tekniska sko
lor och anordnandet av kurser för utbildning av lärare för de tekniska
yrkesskolorna.
För handelsundervisningens vidkommande har Jcommerskolleglunt
i underdånig skrivelse den 1 juni 1908 upptagit till behandling frågan om
ordnandet av denna undervisning och hemställt om vidtagande av utred-
ning i ämnet. Riksförbundet av affärsanställda har sedermera (år 1913)
gjort underdånig framställning angående beredande av statsanslag till den
lägre handelsundervisningen.
Cö c
o
Åtgärder för främjande av den kvinnliga ungdomens utbildning
i husliga göromål in. m. hava påyrkats av bland andra centralstyrelsen
för svenska skolkökslärarinnornas förening, styrelsen för fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala samt vederbörande styrelser för åtskilliga av
moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar.
I nu omnämnda framställningar träder den speciellt fackliga syn
punkten i förgrunden.
Ur en mera allmän och vidare synpunkt behandlas spörsmålet
om ungdomens praktiska uppfostran i den av hushållningssällskapens om
budsmöte år 1908 till Kungl. Maj:t framförda hemställan, att Kungl. Maj:t
måtte taga i övervägande, huruvida icke en fullständig omorganisation i
praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen borde genomföras, så att
det hela bleve satt i ett system, vilket bibringade på varje Utvecklings
stadium det därför och med hänsyn till lokala förhållanden bäst lämpade
mått och slag av praktiska kunskaper och färdigheter. Slutligen har
centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening år 1908 hem
ställt om ändring i gällande bestämmelser för fortsättningsskolan i rikt
ning att skolans undervisning måtte bliva ägnad att skickliggöra lärjungen
att taga verksam del i det praktiska livets sysselsättningar och på samma
gång meddela sådan borgerlig bildning, som den vuxne måste äga för ätt
rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet inom kommun och stat.
Förutom i nu berörda framställningar från allmänt och enskilt håll
har frågan om ungdomens uppfostran och utbildning i praktisk riktning
vid upprepade tillfällen varit föremål för motioner och överläggningar
inom riksdagen. Till dessa skall jag i ett senare sammanhang återkomma.
Det behov av praktiska ungdomsskolor, som de förändrade tidsför
hållandena framkallat, har alltså inom vida kretsar gjort sig alltmer känbart
och även, såsom jag nu påvisat, funnit talrika och betydelsefulla förespå-
Kungl MajUs Nåd. Proposition Nr DO.
kåre. Samma behov har också föranlett Kungl. Maj:t att tid efter annan
uppdraga åt särskilda kommittéer eller sakkunniga att beträffande
olika områden, som här komma ifråga, verkställa utredning och framlägga
förslag.
Sålunda har Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 uppdragit åt en kommitté
att efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande organi
sationen av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av
övriga i omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkunder
visningen avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning
kunde föranleda. Den uppgift ifrågavarande kommitté sålunda erhållit
rörande folkskolan vidgades sedermera genom kungl. brev den 12 januari
1909 att omfatta avgivande av yttrande angående frågan om en omor
ganisation i praktisk riktning av vårt folkskoleväsen samt förslag till de
åtgärder, som i berörda hänseende kunde finnas erforderliga (Folkun-
dervisningskommittén).
Vidare har Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 uppdragit åt en kommitté,
att efter verkställd utredning avgiva underdånigt utlåtande och förslag,
huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen borde ordnas
(Tekniska kommittén).
Slutligen har Kungl. Maj:t den 18 september 1908 uppdragit å eu
kommitté att föranstalta om en undersökning angående handelsundervis-
ningens tillstånd i Sverige samt verkställa utredning och avgiva förslag om
lämpligaste sättet för ordnande av denna undervisning, dock icke såvitt
anginge inrättande av en handelshögskola (Handelsundervisnings-
kommittén).
De sålunda tillsatta kommittéerna hava avgivit betänkanden och förslag:
folkundervisningskommittén den 20 december 1911 angående folkskole
seminarierna, den 20 december 1912 rörande frågan om en central led
ning för folkundervisningsväsendet, den 30 januari 1913 angående en
förändrad anordning av folkskolinspektionen i riket samt den 1 augusti
1914 dels angående folkskolan och dels angående fortsättningsskolan,
tekniska kommittén den 11 juni 1912 samt
handelsundervisningskommittén den 20 december 1910.
över vart och ett av de sålunda framlagda förslagen hava seder
mera yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter, sammanslutningar
och enskilda. Dessutom hava folkundervisningskommitténs förslag angå
ende folkskoleseminarierna, folkundervisningsväsendets centrala ledning
och folkskolinspektionen efter proposition av Kungl. Maj:t lett till beslut
av 1913 och 1914 års riksdagar.
Handelsundervisningskommitténs förslag föranledde framställning av
30
40
Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag. Riksdagen, som i huvudsak gillade
förslaget i vad det.avsåg upprättande av handelsgyinnasier, avslog emel
lertid propositionen i vad det angick de lägre handelsundervisningsanstal-
terna och gjorde därvid följande uttalande:
Som av utredningen i ärendet framgår, ligger den principen till grund för såväl
Kungl. Maj:ts förevarande framställning som för handelsundervisningskommitténs
betänkande och förslag i ämnet samt kommerskollegii däröver avgivna yttrande, att
ett direkt ingripande från statens sida i handelsundervisuingens ordnande och organi
serande nu bör ske på en gång över hela undervisningsområdet, ända från den för
hela landet avsedda, på kunskapsområdets högsta stadier verkande handelshögskolan
ned till smärre, lokala undervisningsanstalter, vilka hava bibringande av de elementära
kunskaperna och färdigheterna på detta område såsom mål. Anslutningen till denna
princip utmynnar i förslag om inrättandet under statens direkta medverkan av icke
mindre än tre skoltyper, handelsgymnasiet, handelsskolan och handelsaftonskolan.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt ingripande nu på en
gång kan vara av omständigheterna tillräckligt motiverat. Försiktigast lärer i varje
fall vara att i denna fråga gå fram stegvis. I sådant hänseende håller riksdagen före,
att man nu närmast bör begränsa sig till vidtagande av verksamma åtgärder till be
främjande av utvecklingen av de slags undervisningsanstalter, som redan nu åtnjuta
stat-understöd. Sedan sålunda genom statens ökade understöd och kraftigare ingri
pande i övrigt den viktigaste av de tre föreslagna skoltyperna — handelsgymnasiet —
fått sina utvecklingsmöjligheter för framtiden tryggade, synes tidpunkten vara inne
att taga i förnyat övervägande, i vilken omfattning och på vad sätt staten bör bereda
jämväl de lägre handelsundervisningsanstalterna sitt stöd, och föreställer sig riksdagen,
att därvid särskilt frågan om den lägre handelsuudervisningens lämpligaste anordning
i organisatoriskt avseende kommer under ny omprövning. Med avseende härå anser
riksdagen, att anslag för understöd åt sistnämnda slag av undervisningsanstalter tills
vidare icke bör av riksdagen bifallas.
På grund av det läge, vari denna fråga sålunda kommit, bemyndi
gades chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda kommitterade
(handelsundervisningskommitterade) med uppdrag dels att verkställa
utredning angående förläggningen av vissa handelsgymnasier, dels att bi
träda med utredning av frågan om den lägre handelsundervisningens ord
nande. Sagda kommitterade, som tillkallades den 29 augusti 1913, hava
sedermera avgivit särskilda betänkanden den 22 december 1913 angående
upprättande av nya handelsgymnasier, den 10 oktober 1914 angående upp
rättande av handelsskolor och den 3 november 1915 angående upprättande
av handelskurser m. in. över de avgivna betänkandena hava yttranden
infordrats från myndigheter och andra. I anledning av kommitterades be
tänkande rörande handelsgymnasierna gjorde Kungl. Maj:t framställning
till 1914 års riksdag om upprättande av vissa nya handelsgymnasier,
vilken framställning av riksdagen i allt huvudsakligt bifölls.
Av de betänkanden och förslag, vilka sålunda avgivits av ovan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pir 90.
41
nämnda kommittéer och kommitterade, återstå alltså följande fem, vilka
innu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts slutliga prövning, nämligen
folkundervisningskommitténs betänkanden angående folkskolan och fort-
sättningsskolan, tekniska kommitténs betänkande angående den lägre tek
niska undervisningens ordnande samt handelsundervisningskommitterades
betänkande angående upprättande av handelsskolor och handelskurser.
Bortsett från folkundervisningskommitténs betänkande angående folk
skolan beröra samtliga dessa betänkanden på det närmaste den fråga om
upprättande av praktiska ungdomsskolor, som utgör föremål för denna
framställning. Jag skall i det följande, sedan jag först redogjort för
de huvudsakliga av de brister, som blivit anmärkta hos de nuvarande ung
domsskolorna, lämna en sammanfattande redogörelse för den väsentliga
innebörden i vart och ett av dessa förslag.
Kung]. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.
III. Anmärkta brister hos våra praktiska ungdomsskolor.
Under den behandling frågan om våra praktiska ungdomsskolor under
gått såväl hos de av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéerna som hos de myn
digheter och korporationer, som av en eller annan anledning förehaft frå
gan till övervägande, har, som helt naturligt är, kritiken av de nuvarande
ungdomsskolorna trätt i förgrunden och utgjort en naturlig utgångspunkt
för de förslag till omorganisation och förbättring, som framkommit. Innan
jag nu här redogör för de framkomna omorganisationsförslagen, torde
det därför vara lämpligt, att jag först återger några av de omdömen om
de nuvarande läroanstalterna, som kunna vara särskilt ägnade att belysa
de förhandenvarande bristerna hos dessa.
Vad då först beträffar den lägre tekniska yrkesutbildningen i vårt land,
synes den allmänna meningen vara ense därom, att de nuvarande anord
ningarna för densamma icke kunna anses vara tillfredsställande.
Tekniska kommittén sammanfattar i sitt den 11 juni 1912 av
givna utlåtande och förslag sitt omdöme om de nuvarande anordningarna
iför teknisk utbildning av den arbetande ungdomen på följande sätt:
Allra största delen av den ungdom, som vid 12 till 14 ars ålder utgår från folk
skolorna, erhåller för sin fortsatta utbildning ingen ledning och hjälp från samhäl-
lots ■ sida
I synnerhet blir detta förhållande betänkligt i våra städer och större industri
samhällen. Där blir ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekurseus avslutning
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
6
Anmärkta
brister hos den
nuvarande
lägre tekni
ska yrkesut
bildningen.
42
till stor del överlämnad åt rena tillfälligheter. Då ofta båda föräldrarna äro upptagna
av arbete utom hemmet, ha de föga tid övrig för sina barns uppfostran. Till stort antal
äro även barnen, när de lämna skolan, alltför unga och i kroppsligt hänseende alltför
outvecklade för att omedelbart vinna anställning i industriens tjänst. De bliva då för
att kunna bidraga till sin utkomst hänvisade till sådant tillfälligt arbete, som varken
ger dem skicklighet i ett yrke eller ökar deras kunskaper i allmänhet, men ofta nog
utsätter dem för skadliga inflytelser av mångahanda slag.
Även ^e’ som ^rr e^er senare. vinna anställning inom industri och hantverk, kunna
sällan påräkna en ordnad yrkesutbildning. Då inga band fästa lärlingen vid hans ar
betsgivare, bär denne, såsom erfarenheten nogsamt givit vid handen, föga lust att
göra uppoffringar för lärlingens yrkesutbildning, ty om lärlingen, lockad av en tillfällig
ekonomisk fördel, söker sig en annan plats, får hans förre husbonde ingen ersättning
för det arbete, han nedlagt på lärlingens yrkesutbildning. En ordnad lärlingsutbild
ning inom industri och hantverk hör därför numera till sällsyntheterna i vårt land.
Ännu sällsyntare torde det vara, att våra unga arbetare förvärva den teoretiska
yrkeskunskap, som rätteligen bör ingå i deras utbildning. Kommitténs utredningar
hava visat, att av våra arbetare inom industri och hantverk i den egentliga lärlings-
alderu,. 14—18 år, endast en ringa bråkdel, eller föga mer än 5 procent, begagnar
undervisningen i våra yrkesskolor, och att av de arbetare i alla åldrar, som besöka
dessa skolor, endast ett försvinnande fåtal fullständigt tillgodogör sig den yrkesbild-
ning, skolorna erbjuda.
Under nuvarande förhållanden måste åren närmast efter folkskoleåldern, vilka
borde vara av utomordentligt värde för de ungas uppfostran till skickliga arbetare
och dugande samhällsmedlemmar, för flertalet betraktas som förlorade år. Icke nog
med att de kunskaper, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning och
tillämpning glömmas bort, den vana vid ordning och tukt, som bibragts de unga under
skoltiden, förbytes ej sällan under den alltför stora frihet, som följer på skoltvåuget,
i självsvåld och tygellöshet. Mången går under och faller samhället till last. De, som
slå sig igenom, gå alltför ofta klent rustade till kampen för tillvaron. Den brist på
skickliga och för sitt kall intresserade arbetare, som härigenom uppstår, hämmar indu
striens konkurrensförmåga och återverkar menligt på hela samhällets ekonomiska ut
veckling.
Uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlåtande angående den lägre
tekniska undervisningens ordnande har kommerskollegium i denna punkt
avgivit följande sammanfattande omdöme:
Den nuvarande lägre tekniska undervisningen i Sverige vilar i huvudsak på eu
grund, som lades för snart 40 år sedan. Vid denna tid gick huvudintresset ut på att
inrikta undervisningen på meddelandet av en för industriell verksamhet i allmänhet
lämpad förberedelse. De grundsatser, som icke långt därefter i åtskilliga andra länder
slagit igenom, nämligen de allmäntekniska anstalternas ersäitande med speciella fack
skolor, ha även i vårt land under senare år vunnit erkännande, men de ha dock icke
kunnat öva något väsentligt inflytande pa den lägre tekniska undervisningens utveck
ling. Resultatet har blivit
dels brist inom industrien på specialtekniskt bildade arbets
ledare, dels mom arbetarstammen en ganska allmän avsaknad av teoretisk yrkeskun
skap
i de fall, där vederbörandes personliga intresse ej varit nog stort att övervinna
de ekonomiska svårigheter, som äro hindrande för utnyttjandet av enskilda anstalter
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Sr 96.
43
för dylika kunskapers meddelande. Detta sistnämnda förhållande synes ha sin grund
däri, att den lägsta skolformen inom detta undervisningsområde, de s. k. lägre tekniska
yrkesskolorna, genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna och sin
föga industriella ledning alltmera förlorat kontakten med hantverk och industri, så att
arbetaren i dem ej kunnat finna den utbildning, varav han haft behov, utan skolorna
i stället genom undervisningens allmänbildande karaktär kommit att draga till sig ung
dom av alla möjliga kategorier, som, så gott sig göra låtit, önskat befästa och föröka
de kunskapsmått, som i folkskolan inhämtats.
I samband med vad bär yttrats om den riktning, i vilken den lägre tekniska
undervisningen hittills i allmänhet bedrivits, får kollegium emellertid jämväl framhålla,
vad som i åtskilliga hithörande skolor åtgjorts för att åstadkomma en verklig yrkes
utbildning och de goda resultat, som därvid ernåtts.
De här skisserade bristerna i den nuvarande lägre tekniska undervisningen ha
med skärpa utförligt framhållits av den kommitté, som i ärendet avgivit förslag, lik
som även av de allra flesta av den stora mängd yttranden, som avgivits. Det krä
vande behovet av eu omorganisation får alltså anses fastslaget liksom även den rikt
ning, i vilken omorganisationen bör gå, för att yrkesutbildningen, som kan sågas vara
basen för det industriella livet, må kunna hålla jämna steg med den industriella ut
vecklingen i övrigt.
I samma mån, som arbetsuppgifterna inom hantverk och industri äro olikartade,
allteftersom de vid sidan av det rent manuella arbetet även omfatta intellektuellt så
dant i lägre eller högre grad, bliva behoven av teoretisk yrkesutbildning olikartade.
För den minderårige, som börjar att taga de första stegen vid yrkets praktiska
inövande, behöves eu efter yrkets art avpassad teoretisk utbildning, som avser att göra
det manuella arbetets metoder mera verkligt begripbara, än de kunna bliva genom
blott inövandet av det manuella tillvägagångssättet, och att därigenom dels underlätta
tillägnandet av yrkesfärdigheten, dels även höja lärlingens intresse för vad som före-
haves. Härtill kommer, att den allmänt medborgerliga undervisning, som i folkskolan
meddelats, avbrutits vid så tidig ålder, att den knappast kan förmodas bära några ri
kare frukter i rent praktiskt hänseende. Det behov av undervisning, som förefinnes
hos den minderårige lärlingen, omfattar sålunda både teoretisk yrkesundervisning och
medborgerlig undervisning.
För den vuxne arbetare, som ej erhållit annan skolundervisning än folkskolans,
gör sig ett behov av eu undervisning med ungefär samma innehåll snart kännbart,
även om han, redan tilldelad en viss arbetsuppgift, finner detta behov mera begränsat
till vissa detaljer. Den mera kunskapstörstande arbetaren känner sig dessutom höra
förskaffa sig teoretiska och praktiska yrkeskunskaper till en omfattning, som något
höjer honom över genomsnittsarbetaren och för honom öppnar möjlighet att åtaga sig
svårare arbetsuppgifter och såmedelst höjer hans förvärvsförmåga.
Utom de här skisserade mera personliga behoven av en utbildning, som gör ar
betaren till något mera än en efter vissa normer arbetande maskin, vilken utbildning,
på samma gång den giver möjlighet till en för framgången i arbetet erforderlig ar
betsglädje, även direkt är nödvändig för ett kvalitativt och kvantitativt tillfredsstäl
lande arbetsresultat, förefinnes det i viss mån mera industriella behovet av att äga
tillgång till väl utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av högre och lägre grad.
Ej heller behovet av den utbildning, som här kommer i fråga, kan naturligtvis fran-
kännas ett visst personligt drag, då dess tillgodoseende för det mindre antal, som kan
få användning för detta slags utbildning, ju alltid medför ett förflyttande till mera
litingl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr Uti.
44
krävande och därmed också i regel mera firande arbetsuppgifter. Alltefter det särskilda
syftet eller den lagda grunden måste hithörande undervisning anordnas olika. Inom
hantverket gäller det sålunda att giva arbetare, som ämna etablera sig som självstän-
• diga mästare, den yrkesekonomiska bildning, som härför erfordras, eller att sätta äldre
mästare i tillfälle att taga del av yrkets senare utveckling i yrkestekniskt och yrkes-
ekonomiskt avseende. Inom industrien åter rör det sig om dels att giva skickliga och
med ledaregenskaper beguvade arbetare den vidgade teoretiska utbildning, som gör
dem fullt dugliga som förmän, dels att giva personer med en förut bredare lagd all
mänt teoretisk bildning den facktekniska utbildning, som för skilda befattningar inom
industrien kräves.
Tillgodoseendet av alla dessa till den lägre tekniska undervisningen hörande be
hov kräver ett helt system av skolor med olika slag av längre och kortare kurser, av
passade var och eu efter sitt särskilda syfte.
I fråga om den undervisning, som bestrides av de s. k. tekniska ele
mentarskolorna, synas meningarna i det stora hela vara ense därom, att
dessa skolor visserligen haft en avsevärd betydelse för vår industri, men
att deras organisation numera icke motsvarar tidens fordringar och att de
till följd härav icke längre på ett tillfredsställande sätt förmå fylla just de
uppgifter, som böra tillkomma de elementära tekniska läroanstalterna. Den
förnämsta orsaken till detta mindre gynnsamma förhållande anses vara.
att fackindelningen vid skolorna är ofullständigt genomförd dels i så måtto,
att antalet linjer, nämligen den mekanisk-tekniska, den byggnads-tekniska
och den kemisk-tekniska, är för litet och helt och hållet lämnar ur räkningen
en mängd för vårt land viktiga industrier, t. ex. textilindustri, pappers
industri, elektro-teknisk industri m. fl., dels ock däri, att skillnaden i under
visning för de tre linjer, som förefinnas, är alltför obetydlig, i det att
lärjungarna i de olika linjerna i allmänhet undervisas gemensamt under
den allra största delen av den tid lärokursen omfattar. Följden av denna
gemensamhetsundervisning är, att utbildningen blir huvudsakligen allmän
teknisk och föga specialiserad, och att proportionsvis för mycken tid
måste anslås till de grundläggande teoretiska ämnena samt att en stor
del av lärjungarna nödgas offra tid och krafter åt ämnen, som de inse
vara av ringa betydelse för deras kommande verksamhet. Den härav
orsakade, relativt långa och dyra lärokursen av tre år avskräcker ock
mången ung man, som kanske "haft de bästa förutsättningar för tekniska
studier, från att söka inträde vid dessa skolor. Slutligen framhålles så
som en väsentlig olägenhet den omständigheten, att dessa skolor genom
att mottaga lärjungar, som i flertalet fall icke alls eller i mycket ringa
grad äga praktisk erfarenhet, äro olämpliga såsom utbildningsanstalter för
blivande arbetsledare. Det är ej heller mer än en tiondedel av de ut
examinerade lärjungarna, som vinna anställning såsom sådana.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
45
Slutligen framhålles allmänt behovet av eu kraftig och målmedveten
central ledning av det tekniska undervisningsväsendet.
Nödvändigheten såväl för industrien och hantverket som lör jordbru
ket att i ganska stor utsträckning anlägga merkantila synpunkter har med
fört, att frågan om en förbättrad kommersiell utbildning i många tall upp
tagits till behandling i nära sammanhang med överläggningarna om en
förbättrad yrkesutbildning i allmänhet för den uppväxande ungdomen.
Det är dock självfallet, att de kraftigaste ropen på en förbättring av han-
delsundervisningen kommit från handelsyrkets egna målsmän.
Det har från detta håll gjorts gällande, att den elementära under
byggnaden hos flera av dom, som i vårt land utöva handelsyrket, är all
deles för bristfällig, för att ett sunt näringsliv skall kunna utvecklas, och att
denna brist svårligen kan avhjälpas, förrän lägre handelsskolor under sak
kunnig ledning och med lasta former organiseras. Detta bleve så mycket
mera nödvändigt, som det kravet inom handelskretsar gjorde sig gällande,
att för rätt till självständigt utövande av handel skulle fordras genom
gången handelsskolckurs eller praktiskt deltagande i yrkets utövning under
viss tid. Frågan har också från vissa håll satts i sammanhang med de
allmänna strävandena för ungdomens utbildning till yrkesduglighet och
med önskemålen om åtgärder från det allmännas sida, för att ungdomen
efter slutad skolgång i folkskolan icke måtte under de i moraliskt avseende
vanskliga övergångsåren lämnas vind för våg. Och det har betonats, att
det icke tinnes någon anledning att anse, att de blivande handelsidkarna
skulle vara i mindre behov än andra av ett fortsatt övervakande.
Vad särskilt angår de nuvarande privata handelsskolorna hava handels-
undervisningskommitterade i sitt den 10 oktober 1914 avgivna be
tänkande sammanfattat sitt omdöme om dessa läroanstalter i huvudsak
på följande sätt:
Kommitterade anse sig böra framhålla, att dessa skolor äro av mycket olika be
skaffenhet och av mycket olika värde. I allmänhet torde väl kunna sägas, att flertalet av
dem, som understödjas av kommuner, lämna eu så god och tidsenlig undervisning, som
det varit möjligt att med det lägre handelsundervisningsväsendets hittillsvarande ut
veckling i vårt land kunna åstadkomma. Detsamma synes, åtminstone delvis, gälla
om vissa andra större och äldre handelsundervisuingsanstalter i våra större städer och
på en eller annan ort i övrigt. Att närmare angiva, vilka dessa läroanstalter äro,
låter sig emellertid så mycket mindre göra, som deras beskaffenhet ibland beror på
tillfälliga omständigheter, särskilt, synes det, på det förhållandet, åt vem föreståndar-
skapet är anförtrott.
Beträffande återigen återstoden av de rent privata anstalterna kunna kommitte
rade icke annat än finna, att den lägre handelsundervisningen på grund av de svag
heter i fråga om organisation och lärarpersonalens kompetens m. in., som i högre eller
Katigt. MajUa Nåd. Proposition Nr 96.
Anmärkta
brister hos
den nuvaran
de lägre han-
dolsundervis-
ningen.
Uttalade
Irnskemål i
'råga om
ungdomens
undervisning!
jordbrnks-
bvgder.
lägre grad vidlåda dem, icke längre kan vara betjänt med dessa läroanstalter i deras
nuvarande form.
Nämnda svagheter anse sig kommitterade böra något närmare framhålla, efter
som desamma utgöra en grundläggande skillnad hos nämnda skolor i jämförelse med
de tilltänkta statsunderstödda läroanstalterna för den lägre handelsundervisningen.
Skillnaden består dels däruti, att sagda enskilda handelsskolor ofta mottaga lär
jungar utan fordran på förkunskaper, dels däri, att de i allmänhet icke behålla lär
jungarna under tillräckligt lång tid. Så äro termins- och månadskurser mycket van
liga, varjämte kurser av obestämd längd och med obestämd tid för inträde och av
slutning även förekomma.
46
Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 96.
Genom saknaden av inträdesfordringar får undervisningen flerstädes en mycket
svag och — vad som är nästan ännu värre — ytterst ojämn grund att bygga på, och
genom den ofta alltför korta lärotiden måste resultatet av utbildningen också bli
mycket svagt.
Härtill kommer det kända förhållandet, att åtskilliga av lärarna vid de privata
skolorna icke kunna sägas inneha den för befattningen erforderliga kompetensen.
Nämnda svagheter, som strida mot de enklaste pedagogiska grunder, äro av så
betänklig art, att kommitterade icke anse ytterligare bevis för privatskolornas otill
räcklighet vara av behovet påkallade utan inskränka sig till att i övrigt hänvisa till
föregående kommittés utförliga utredningar i detta avseende. Organisationen i dess
helhet har hittills haft karaktären av ett nödfallssystem med alla dithörande brister
och — det må villigt medges — med de ursäktande omständigheter, som för ett sådant
system alltid kunna åberopas.
På samma gång sålunda behovet av en förbättring av den lägre han
delsundervisningen allmänt och kraftigt göres gällande, betonas tillika
vikten av att staten verksamt ingriper för samma undervisnings ordnande
och höjande.
De nära förbindelser, som i våra dagar uppstått mellan industrien
och handeln å ena sidan samt jordbruket å den andra, samt de föränd
ringar, som försiggått inom jordbruket självt och med avseende på
den jordbruksarbetande befolkningen, hava medfört, att de allmänna strä
vandena att åstadkomma en förbättrad ungdomsundervisning helt naturligt
kommit att omfatta även jordbruket. För mitt närvarande syfte har jag
närmast att taga i betraktande spörsmålet i vad det avser de tidigare
ungdomsåren.
I sin här förut av mig omnämnda underdåniga skrivelse åberopar
hushållningssällskapens ombudsmöte följande av en motionär vid
mötet gjorda uttalande:
Alla torde vi vara ense därom, att, därest vårt land skall tillväxa i kraft och
välmåga, vi måste bättre tillvarataga landets rika naturliga tillgångar. För detta ända
mål är det emellertid nödvändigt, att vårt folk erhåller eu mera praktisk utbildning
på alla områden, än vad den nuvarande folkskolan med dess frivilliga och tillfälliga
överbyggnader kan erbjuda. Åt den formella bildningen har lämnats stort rum i vårt
47
folkbildningsväsen, men föga eller intet åt yrkesutbildningen eller åt den tidiga inrikt
ningen av intresse för det blivande praktiska livsvärvet. Sverige har binge varit ansett
som ett land, där folkbildningen stod mycket högt. Gäller det procenttalet invånare,
som kunna läsa och skriva, må det ännu vara sant, men gäller det folkets utbildning
för blivande levnadsyrke och grundläggande av intensitet i arbetet, behöva vi icke resa
långt för att finna, att vi äro efterblivna. Danmark, Sachsen, Tiiringen och Baden
t. ex. hava härutinnan mycket att lära oss. Och dock hava vi säkerligen icke sämre
folkmaterial, kanske snarare bättre.
Det har för kort tid sedan offentligen uttalats, att en förbättrad folkbildning i
praktisk riktning är vår viktigaste fråga, är vårt lands livsfråga. Däri instämmer jag
och vill för egen del söka föra denna fråga framåt.
Genom att bibringa folket verkliga yrkesinsikter giver staten åt detsamma de
bästa hjälpmedel för skapande av individuell och därmed allmän välmåga. Det är ökad
yrkeskunskap, ökat yrkesintresse, ökad arbetslust vi behöva på alla områden. Detta
skall grundläggas redan i ungdomen. Men folkskolan är en barnaskola. Inom dess
ram kan visserligen det praktiska intresset väckas och någon praktisk kunskap och
färdighet meddelas, men det är huvudsakligen inom överbyggnaderna på folkskolan:
fortsättningsskolan, högre folkskolan, folkhögskolan och yrkesskolorna, vi skola söka
vinna vad vi vilja. Dessa fortsättuingsskolor böra om möjligt vara obligatoriska och
lämpa sig efter de lokala förhållandenas behov. I jordbruksbygder bör fortsättnings
skolan sålunda lägga huvudvikten på bibringande av kunskap i och intresse för jord-
bruksvrket, i industriorter på den där förhärskande industrien, i städerna på handel,
industri och hantverk. I vårt vidsträckta, mestadels glest befolkade land kunna nog
svårigheter på flera håll möta att göra fortsättningsskolan obligatorisk, men där så ej
kan ske, torde syftet kunna vinnas på annat sätt genom statens understödjande
mellankomst.
Jordbruket är landets modernäring. Av dess avkastning är hela landets ekonomi
mest beroende. Det är därför av den största vikt, att vi genom ökad kunskap och
energi i jordbruksyrket söka höja jordens avkastning. Hänsyn härtill bör alltså i
möjligast mesta mån tagas vid den ombildning i praktisk riktning av vårt folkbild
ningsväsen, som vi fordra.
I sitt den 12 december 1908 avgivna betänkande har kommittén för
ordnande av den lägre lantbruksundervisningen, sedan kommittén påpekat
den nuvarande bristen på anstalter för lantbruksundervisning under de
tidigare ungdomsåren, anfört följande:
Detta har nog också till följd, att det ofta mödosamma arbetet i lantmannens
yrke kommer att hos de unga bilda grunduppfattningen om detsamma med den på
följd, att ungdomen vid första möjliga tillfälle vänder det ryggen. Kommittén auser
därför, att det vore i hög grad önskligt, om åtgärder vidtoges för att i jordbrukets
intresse taga vara på landsbygdens ungdom vid här nämnda ålder, då i de flesta fall
avgörandet beträffande levnadsbana sker. Även ur allmän social och uppfostrande
synpunkt skulle det vara av stor betydelse, om denna ungdom bleve satt i tillfälle att
använda åtminstone någon del av den lediga tid, som särskilt under våra långa och
mörka vintrar står den till buds, till inhämtande av intressegivande kunskaper i det
yrke, vari den mången gång har sin verksamhet utan rätt förståelse av eller intresse
för detsamma.
Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90.
48
Under sina överläggningar har kommittén tagit i övervägande på vad sätt om-
förmälda behov av undervisning åt landsbygdens ungdom bäst skulle kunna tillgodoses
samt huruvida från statens sida b>rde vidtagas några åtgärder i detta syfte. Kom
mittén har därvid trott sig finna, att ifrågavarande ändamål skulle kunna i avsevärd
mån vinnas, om inom landsbygdens kommuner anordnades aftonskolekurser i lantbruks-
ämnen m. m. Undervisningen vid sådana kurser borde huvudsakligen vara inriktad
på att väcka intresse för de jordbruksförhållanden, bland vilka landsbygdens ungdom
uppväxer. Sålunda synes vid kurserna särskilt böra redogöras för de allmänna förut
sättningarna för ett rätt bedrivande av ortens jordbruk, husdjursskötsel och mjölkhus
hållning, varjämte även andra ämnen allt efter de lokala förhållandena skulle kunna
på programmet upptagas, såsom t. ex. trädgårdsskötsel, enkel räkenskapsföring m. m.
På detta sätt skulle eu viss fackkunskap, om ock i mera inskränkt mening, komma
att bibringas landsbygdens ungdom och dess håg väckas för inhämtande av mera in
gående kunskaper i lautmannayrket, varigenom anslutningen till av kommittén före
slagna undervisningsanstalter skulle komma att befordras på samma gång de vid afton-
skolekurserua inhämtade kunskaperna skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av den
undervisning, som de egentliga fackskolorna meddelade.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Om behoven och önskemålen i denna punkt har vidare lantbruks
akademien i underdånigt utlåtande i fråga om fortsättningsskolan den
15 februari 1915 uttalat sig sålunda:
Då det stora flertalet av landsbygdens befolkning ägnar sig åt lantbruket som
levnadskall utan att däri få någon särskild teoretisk yrkesundervisning, skulle det vara
synnerligen önskvärt, om den enda undervisning, som kommer de flesta av denna be
folkning till del, nämligen folkskolans och eventuellt fortsättningsskolans, kunde hos .
landsbygdens ungdom väcka aktning och intresse för den näring, som skall bliva de
flestas levnadskall, göra den förtrogen med denna närings förhållanden och, så vitt
möjligt, bibringa den kunskap om de väsentliga grunderna för ett ändamålsenligt
jordbruk och förklaring över därvid förekommande företeelser. Härvid bör naturligtvis
ej komma i fråga att i folkskolan införa något nytt läroämne, omfattande jordbrukets
teori eller någon del därav. Men genom att från början vid undervisningen, såsom
kommitterade föreslagit, redan i småskolan, hämta stoffet i de olika läroämnena från
lantbrukets område, skulle barnen få sin blick fäst på lantbrukets olika förhållanden
samt få en uppfattning därav, att dess framgång väsentligen beror på kännedomen om
naturens lagar och förmågan att rätt begagna sig av naturens krafter. Tillika skulle
en del faktiska förhållanden, talvärden och beräkningar småningom innötas i barnets
minne utan någon särskild ansträngning.
Genom den uppmärksamhet, som på detta sätt ägnades åt förhållanden, som be
röra lantbruket och som åtminstone till det yttre äro väl kända för lantbarnen, skulle
barnet få en känsla för lantbrukets övervägande stora betydelse för hela folket och
även åtskilliga för denna näring viktiga kunskaper inhämtas, utan att därför den
ideella och humanistiska allmänbildningen eller skickligheten i de matematiska läro
ämnena lede någon inskränkning.
49
Mot införande pa nu antytt sätt av lantbrukets grunder i folkskolundervisningen
kan visserligen anföras, att ej på långt när alla skolans lärjungar ämna eller komma
att kona sig åt jordbruksyrket. Men dels har donna näring eu så övervägande bety
delse för nationen, att det är mycket önskvärt, att alla landets medborgare hava något
närmare kännedom om dess grunder, dels bör ju, som redan nämnts, i läse- och läro
böckerna införas även läromaterial från andra yrken, så att läraren kan i viss man
välja de belysande exemplen efter olika förhållanden, och dels slutligen torde det ur
det praktiska livet hämtade lärostoffet vara från pedagogisk synpunkt lika användbart
som det för det praktiska livet mer främmande, ofta helt fingerade, vilket nu i stor
utsträckning användes.
I samma riktning och under framhållande av liknande synpunkter ha\a
såväl lantbruksstyrelsen som åtskilliga hushållningssällskap uttalat
sig beträffande önskvärdheten av att i sammanhang med de ungas utbild
ning för det praktiska livet uppmärksamhet även skänkes åt jordbruka
rens yrke.
Kung/. Maj:ts
AV»/.
l’ropositiou
AV
96.
1 nära samband med det allmänna spörsmålet om ungdomens fostran
för dess blivande verksamhet i livet står, som jag förut framhållit, frågan
om den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet.
Härom yttrar sig Kristianstads läns hushållningssällskaps för
valtningsutskott i en underdånig skrivelse den 31 mars 1915 på föl
jande sätt:
Det är eu obestridlig sanning, att barnen äro samhällets grundval och att verk
ligt goda hem endast kunna skapas av dugliga, sin uppgift vuxna kvinnor. Det är
likaledes en obestridlig sanning, att mycket litet hittills blivit gjort för att giva de
unga flickorna den undervisning, som är nödvändig för hemmets skötsel och vård,
d. v. s. husligt arbete. Enligt vår uppfattning borde en av de allra största och första
uppgifterna för en fortsättningsskola för flickor bliva, att undervisningsämnet arbets-
kunskap kommer att omfatta det husliga arbetet, därvid på landsbygden även nödig
uppmärksamhet borde skänkas åt sådana ämnen som exempelvis trädgårdsskötsel och
hönsskötsel. Sålunda borde för alla husligt arbete och hemslöjd bil det centrala, ty
även om många kvinnor under längre eller kortare tid ägna sig åt industriellt arbete
eller åt handeln, är dock kvinnans första och-största uppgift hemmet, och det borde
ordnas så, då det gäller att utveckla undervisningen, att denna huvuduppgift ställes i
förgrunden. Såväl det industriella arbetet som handeln borde i jämförelse härmed
ställas vid sidan. Eu ung kvinna, som ägnar sig åt förvärvsarbete, avsäger sig inga
lunda därigenom möjligheten att bli maka och moder.
Anmärkt»
brister i der
kvinnliga
ungdomens
utbildning i
husligt arbete.
Om det nuvarande läget och önskemålet för framtiden uttalar sig
styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i följande
ordalag:
Sedan ett par årtionden tillbaka får en ringa del av vårt lands kvinnliga ungdom
undervisning i huslig ekonomi, huvudsakligen matlagning, i skolkök, förbundna med
folkskolor, folkhögskolor, högre flickskolor och samskolor ävensom i flyttande skolkök.
Bihang till riksdagens •protokoll 1918.
1 samt. 87 luft. (Nr 96.)
i
50
Det lider intet tvivel därom, att denna undervisning är synnerligen nyttig, enär deu
riktar den unga flickans intresse på de husliga sysslor, som efter naturens ordning
bliva de flestas uppgift i livet. Emellertid lämnas ännu så länge undervisning i hus
lig ekonomi blott i ungefär hälften av Sveriges högre flickskolor och samskolor och i,
pa sin höjd, 5
%
av folkskolorna, varjämte ma framballas, att den skolundervisning,
som för närvarande meddelas i huslig ekonomi, i regel blott omfattar ett skolår med’
en dag i veckan, d. v. s. sammanlagt ungefär 30 dagar, eller ock en sammanhängande
kurs på 6 veckor. Under en sådan 30—36 dagars kurs deltager flickan i matens be
redning knappast mer än 15 gånger. Utan att man underskattar värdet i uppfost-
ringsavseende av de i skolköket förekommande arbeten, bör det dock för var och en
vara alldeles klart, att en kurs på 30—36 dagar ej räcker till för att bibringa vare
sig några mera omfattande kunskaper eller någon mera betydande färdighet ifråga om
matlagning eller hemmets andra sysslor.
Skolköket är en början till husmodersutbildning, men också blott början. För
envar, som med någon insikt i och något intresse för ifrågavarande svsslor tagit
kännedom om, huru hemmets ekonomi i fråga om födans anskaffande och beredning
skötes inom vidsträckta kretsar av vårt folk, torde det vara klart, att svåra missför
hållanden rada. Olämplig föda nedsätter arbetsförmågan, förstör hälsan och kan efter
några generationers föilopp leda till fysisk degeneration.
Det kosthåll, som för närvarande vida kretsar av vårt folk bestå sig, hotar
sålunda med fysisk dekadans. Det är dessutom oskäligt dyrbart. Vida bättre kost,
bättre både med hänsyn till näringsvärde och smak, skulle kunna erhållas för billigare
pris. Hemmens, ekonomi och, med hemmens ekonomi, landets ekonomi i dess helhet
skulle kunna sta på vida bättre fötter, om de belopp, som nu offras på mat och njut
ningsmedel, användes med något mera förstånd. Sannolikt kunde genom bättre hus
hållning i genomsnitt 25
%
av vad maten nu kostar sparas och kosthållet ändå vara
bättre än nu. Utgifterna för föda utgöra en så betydande post i eu familjs ekonomi,
att nu rådande mis-hnshålluing måste hava de mest betänkliga konsekvenser.
Svåra missförhållanden råda emellertid ej blott i fråga om föda och matlagning.
Det är bekant, att barndödligheten under det första levnadsåret är fruktansvärt hög,
och det är lika bekant, att detta huvudsakligen beror på olämplig vård, på mödrarnas
okunnighet i barnavård.
I ett den 9 mars 1916 avgivet underdånigt utlåtande angående stats
anslag till husmodersskolor anför socialstyrelsen följande:
Uppenbarligen hava de husmoderliga kunskaperna ej följt med utvecklingen i
övrigt, och följderna härav bli på alla områden allt kännbarare. En hel del sociala,
hygieniska och ekonomiska missförhållanden måste säkerligen tillskrivas deu omstän
digheten, att den husmoderliga yrkesskickligheten är i sjunkande eller ej har kunnat
tillräckligt anpassa sig efter nutida förhallanden.
Att törhallandena ej ställt sig värre, äu de äro, beror givetvis därpå, att den
nedärvda husmoderliga dugligheten, trots de förändrade förhållandena, dock alltjämt
gör sig gällande. Detta gäller dock mera den äldre generationen. Det nu uppväxande
släktet av_ husmödrar förlorar mer och mer kontakten med det som varit, och okunnig
heten i hU'hållsgöromål växer. De missförhållanden, som härav uppstå, trvcka natur
ligtvis hårdast pa de ekonomiskt sämst lottade, men samma okunnighet finnes inom
alla lager av samhället och utgör på alla områden en fara för den enskildes såväl som
för landets ekonomi och betolkningens välbefinnande. Man har också i känslan av
Kung!. MajUs Nåd. Proposition ]Vr 96.
denna lura pa olika båll visat ett allt starkare intresse lör att söka åstadkomma eu
ändring i förhållandena. På enskilt initiativ hava olika metoder och skolformer ut
prövats för att söka finna bästa vägen att bibringa den kvinnliga ungdomen kunskaper
i husligt arbete. Ett flertal motioner i riksdagen hava behandlat denna fråga, och
såväl staten som kommuner och landsting hava i stigande grad lämnat anslag till
undervisning på detta område. 1 flera av staten föranstaltade utredningar beröres
denna fråga, och de nu förelis/gaude skrivelserna till Kungl. Maj:t utgöra ett uttryck
för det allt starkare framträdande kravet på ett mera allsidigt och systematiskt ord
nande av denna del utav den kvinnliga ungdomens utbildning.
Otvivelaktigt har utvecklingen ä här ifrågavarande område gått den rätta vägen,
då staten börjat med att understödja lärariuneutbildningen och sedermera lagt grun
den för fortsatt utbildning genom att införa ämnet i barnskolan. Men härmed är blott
ett första steg taget till att höja den husmoderliga färdigheten i vart land.
Frågan sammanhänger intimt med den alltmer framträdande strävan att giva
landets ungdom, utöver den grundläggande allmänbildningen, en för vars och ens
speciella levnadsbana direkt lämpad yrkesutbildning.
Socialstyrelsen framhåller emellertid vidare, hurusom det vore att
stanna på halva vägen, om man ej läte den förberedande yrkesutbildningen
även ifråga om det husliga arbetet övergå i en verklig yrkesutbildning.
1 detta sammanhang anser jag mig även böra erinra om hurusom
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1912 (nr BO) angå
ende åtgärder för motarbetande av missbruk utav tobak och kaffe gjort
följande uttalande:
Vidare vill riksdagen framhålla behovet av hushållsskolor och hushållskurser för
flickor och unga kvinnor såväl ur allmogeklassen som industriarbetarnas led, där de
grundligare än nu få inhämta konsten att tillreda sund, välsmakande men dock billig
föda. De skolkökskurser, i vilka flickorna i skolåldern mångenstädes deltaga, äro vis
serligen av stort gagn, men tyvärr hava så många av de unga kvinnorna glömt de
kunskaper, de i skolköket inhämtat, då de själva som vuxna gå att bilda ett eget hem.
Efter skolans slut komma de kanske till fabriken, de syssla under några, kanske
många år, icke alls med husliga göromål och glömma därunder vad de måhända eu
gång inhämtat. Eu repetitionskurs för mera vuxna kvinnor skulle säkerligen fylla ett
verkligt behov. En god och praktisk undervisning i sådant hänseende torde kunna
bidraga till bättre insikt om verklig födas företräde framför den nu så vanliga kaffe-
dieten för äldre som för barn.
Vad slutligen beträffar de anmärkningar och önskemål, som framställts
i fråga om den allmänna folkundervisningens förmåga att tillgodose de
nutida kraven på det uppväxande släktets uppfostran och utbildning för
det praktiska livet, torde det vara på sin plats att här anföra några av
de mera uppmärksammade uttalandena.
I sin här förut av mig berörda underdåniga skrivelse den 23 maj
1908 yttrar sig i denna fråga centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening på följande sätt:
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Kr Hd.
51
Aum&rkia
Hrister ho»
don aUmilao»
folkunderrifl-
ningen.
52
Frågan om den fortsatta undervisningen, d. v. s. om ordnad skolundervisning åt
de barn, som genomgått den obligatoriska folkskolekursen, är ett av vår folkbildnings
allra viktigaste spörsmål. Vad som på lagstiftningens väg hittills åtgjorts för att be
reda tillfälle till fortsatt uppfostran och undervisning åt nyss nämnda ungdom, är
visserligen ingalunda obetydligt, men ännu återstår mycket, innan frågan kan sägas
ha fått en efter tidsomständigheterna tillfredsställande lösning.
De bildningsanstalter, som för sagda ändamål stå till buds, omnämnas i § 5 av
allmänna folkskolestadgan och utgöras av högre avdelning av folkskola, högre folk
skola samt fortsättningsskola. Den högre folkskolan har emellertid hittills fått en
jämförelsevis ringa utbredning i vårt land, och vad folkskolans högre avdelning be
träffar, är det nog endast barn i vissa städer och andra större samhällen, som hava
förmånen att för sin fortsatta utbildning få draga nytta av densamma. Den störa
massan av vårt lands skolungdom är för närvarande, för tillgodoseende av sitt behov
av praktiskt-medborgerlig bildning, utöver vad som kan erhållas i den egentliga folk
skolan, huvudsakligen hänvisad till fortsättniugsskolan.
Vid sådant förhållande ligger det största vikt uppå att denna skolart dels är
tillgänglig för så många barn som möjligt, dels i övrigt är så organiserad, att den på
ett tillfredsställande sätt kan fylla sitt ändamål.
I båda dessa avseenden har hittills mycket brustit.
Enligt senaste officiella uppgifter funnos i vårt land under år 1906
endast 1,928
statsunderstödda fortsättningsskolor inrättade. Detta innebär, att den vida övervägande
delen av våra folksskolor ännu sakna fortsättningskola. När därtill kommer, att del
tagandet i ^undervisningen vid de jämförelsevis få fortsättningsskolor, som finnas, är
frivilligt från lärjungarnas sida, så finner man, att det är en sorgligt stor procent av
den svenska ungdomen, som helt och hållet undandrages skolans uppfostrande infly
tande just under den för såväl karaktärsdaningen som den praktiskt-medborgerliga
utbildningen mest betydelsefulla tiden av dess liv.
Enligt folkskolestadgans bestämmelse (§ 5 mom. 3) må fortsättningsskola in
rättas, »där sådant finnes lämpligt». Att man ännu inom så många skoldistrikt icke
funnit lämpligt att inrätta fortsatt undervisning av ifrågavarande slag torde till stor
del sammanhänga med de brister, som enligt nu för fortsättuingsskolan gällande be
stämmelser vidlåda denna skolarts organisation. Uppenbart är, att fortsättningsskolan
i sin nuvarande form icke i tillräcklig grad kunnat tillvinna sig folkets förtro
ende. Men detta förtroende är dock en livsbetingelse för fortsättniugsskolans sunda
utveckling.
Eu kraftig uppryckning av fortsättuingsskolan torde bäst åstadkommas därigenom
att den underkastas en grundlig inre omdaning, varigenom väg beredes för det slut
liga målet: fortsatt undervisning intill viss ålder för alla från den egentliga folkskolan
utexaminerade barn.
Fortsättningsskolan är avsedd huvudsakligen för de barn, vilka genast efter av
gången från folkskolan söka sig till näringarna och där komma i förvärvsarbete, den
ene i jordbruk, den andre i fabrik, den tredje i hantverk, den fjärde i handel o. s. v.
Kravet på praktisk undervisning bör i främsta rummet innebära, att densamma skall
vara ägnad att skickliggöra lärjungen att taga verksam del i det praktiska livets
sysselsättningar. Därtill hör, att den skall öppna lärjungens blick för värdet och be
tydelsen av sådana sysselsättningar, att väcka och stärka hans håg för dem samt bi
draga att utrusta honom med de därför nödiga kunskaperna. Men då nu livet före-
Kunffl, Muj:ts Nåd. Proposition Nr 90.
Kunyl, Maj:tx Säd. Proportion
AV
DO.
53
ter eu rik mångfald av yrken och arbeten, olika för skilda orter och olika för män
och kvinnor, synes det självfallet, att eu skola, som åsyftar att järnte sin allmänt upp
fostrande och karaktärsdanande uppgift även tillgodose nämnda praktiska krav, måste
anpassa sin undervisning med hänsyn härtill. Därjämte bör fortsättningsskolan, så
långt det är förenligt med lärjungarnas ålder, meddela sådan borgerlig bildning, som
den vuxne måste äga för att rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet
inom kornmun och stat.
I samma mån som fortsättningsskolan förmår giva sådana praktiskt-med borger
liga kunskaper, som de unga kunna hava omedelbar nytta av i do levnadsförhållanden,
under vilka de efter slutad skolkurs komma att upptaga kampen för tillvaron, i samma
man skall ock folkets kärlek till och förtroende för denna skolart växa.
Tillslut anför jag ur folkundervisningskoinmittens betänkande rö
rande folkskolan och fortsättningsskolan (år 1914) följande ord, vilka synas
inig ställa såväl bristerna hos den nuvarande anordningen som behovet
av ändrade och förbättrade förhållanden i klar och lull belysning:
Allestädes finner man, hurusom krafter, hit vara med olika uppfattning om
mål och medel, söka taga band om de unga. Det offentliga skolväsendet kan givetvis
icke befria sig från skyldigheten att ställa sig i främsta ledet i detta avseende.
Att åt den offentliga lägre yrkesundervisningen måtte givas en rikare gestal-
ning än den hittills ägt, är härvid eu fordran bland andra, och kommittén skall längre
fram få anledning att ytterligare understryka detta. Men den egentliga yrkesskolan
kan icke sträcka sig ned" till de tidigare åldersklasser, med vilka man här måste räkna,
och den kan överhuvud icke nå till att omfatta de stora ungdomsskaror, om vilka
fråga är. Ej heller ingår det i den uppgift, som yrkesskolan i allmänhet taget upp
ställer för sig, att tillgodose den moraliska och allmänt medborgerliga uppfostran,
vilken icke för och icke kan göras till en bisak, när det gäller ungdom i åldrar ned
till det trettonde året. För den skull faller ock förpliktelsen och ansvaret i förevarande
avseende främst på det allmänna folkundervisningsväsendet.
Endast i ringa mån har folkundervisningsväsendet mött de nya behov, som
den ekonomiska och sociala utvecklingen under de tre och fyra senaste årtiondena
framkallat. —-------
Redan vid 12 till 13 års ålder sluta folkskolans lärjungar sin skolgång. Skolan
sträcker sig med sin undervisning således icke ens till barnaålderns övre gräns. Just
när barnet inträder i de vanskliga övergångsår, då det mer än någonsin är i behov
av intellektuell och moralisk omvårdnad, måste skolan i de flesta fall lämna det
ifrån sig, och barnet träder ut i livet. Nu skulle fortsättningsskolan, i den män
hennes korta undervisningstid medgiver, söka tillvarataga och praktiskt tillämpa vad
som i folkskolan inhämtats samt tillika i någon mån giva de unga ett välbehövligt
moraliskt stöd och bidraga till en god utveckling av deras karaktär. Men vår fort-
sättningsskola är icke obligatorisk, vare sig för kommunerna i fråga om dess upprät
tande eller för barnen i fråga om dess besökaude; i mer än halva antalet av rikets
skoldistrikt saknas fortsättningsskolor, och endast vid pass fjärdedelen av . de lär
jungar, som enligt folkskolestadgan skulle vara berättigade till inträde i fortsättnings
skolan, begagnar sig av dess undervisning.
Liknande är förhållandet med de övriga möjligheterna till fortsatt skolbildning
för folkskolornas lärjungar. Den lilla repetitionsskola, som under benämningen ersätt-
Ailmäuua
jmnder.
ningsskola är avsedd för lärjungar, som avgått från folkskolan med miniraikunskaper,
förekommer sparsamt och blir, där den förekommer, sparsamt besökt. De lärjungar’
som efter avslutad folkskolekurs övergå till sådana läroanstalter som högre folk
skolor,^ kommunala mellanskolor och allmänna läroverk, utgöra ett försvinnande antal
i förhållande till den stora huvudmassan. Konfirmationsskolans insats i folkbildnings
arbetet är visserligen även från den allmänna skolbildningens synpunkt av icke ringa
värde, men dess syfte och dess egentliga betydelse är dock till det väsentliga be
gränsat till det religiösa och sedliga området. — Det antal barn, som årligen lämna
våra folkskolor, torde uppgå till över 115.000, och i stort sett gäller det, att med ut
träde ur folkskolan de unga för alltid avslutat sin skolgång.
Yad vi behöva men endast alltför ofullständigt äga är en ungdomsskola ovanpå
barnskolan —-------
Det stora flertalet av folkskolans barn måste efter avslutandet av denna skolas
lärokurs omedelbart ägna sig åt förvärvsarbetet. För dem behöves därför en skolform,
som ger dem tillfälle att under någon kortare del av året eller några timmar i vec
ken sysselsätta sig med skolarbete, under det att deras huvudsakliga tid användes
för arbetet i den tjänst eller det yrke, som de tillhöra. Det är behovet av eu sådan
skolform, som skall fyllas av fortsättniugsskolan.
Skall fortsättningsskolan kunna fylla sin uppgift och verkligen erhålla den be
tydelse för ungdomen och för samhället, som hon bör äga, är det huvudsakligen i
två avseenden, som hon behöver utvecklas och förbättras. Å ena sidan måste hennes läro-
plan och hela undervisning bättre än hittills avpa<sas efter den ungdoms särskilda behov,
för vilken hon är avsedd, och efter de syften, som tidsförhållandena anvi»at, d. v. s.
klarare inriktas mot uppgiften att främja de ungas utbildning för det nutida sam
hälls- och arbetslivet. A andra sidan måste hennes ställning inom undervisnings
väsendet göras starkare, än den nu är, sa att fortsättningsskolan framträder icke som
en tillfällig anordning utan som ett nödvändigt led bland anstalterna för den grund
läggande medborgerliga bildningen.
54
Kungi. Maj;tu Nåd. Proposition Nr 96.
IV. Kommittéernas förslag till ordnande av de praktiska
ungdomsskolorna.
1) Tekniska kommitténs förslag till det lägre tekniska undervisnings
väsendets ordnande.
V id utstakandet av7 planen för den lägre tekniska undervisningens
framtida ordnande har kommittén utgått från den förutsättningen, att
denna undervisning borde erhålla en sådan omfattning och innebära så
dana utvecklingsmöjligheter, att vi med tiden kunna tillförsäkra flertalet
av dem, som ägna sig åt industriens tjänst, en för deras verksamhet lämplig
teknisk bildning.
C'
55
Det k:m numera icke anses tillräckligt, framhåller kommittén, att endast
de, som skola intaga en ledande ställning inom industrien i egenskap av
ingenjftrer, arkitekter eller arbetsledare, erhålla en god teknisk bildning.
Nutidens starka tävlan på industriens alla områden och icke minst de
sociala förhållandenas utveckling göra det nödvändigt och rättvist, att också
yrkesarbetaren erhåller en omsorgsfull utbildning för sitt kall.
För att bereda tillfälle härtill måste det första stadiet av yrkesunder
visningen ordnas så, att våra unga arbetare, samtidigt med att de lära
sina yrken genom praktiskt arbete i industri och hantverk, underhålla och
förkovra sina i folkskolan förvärvade kunskaper genom att tillämpa dem
på lösandet av uppgifter, som falla inom området för deras yrkesverk
samhet.
Kommittén har därför föreslagit, att yrkesundervisningen fördelas på
två stadier, ett grundläggande stadium, ‘ som kommittén kallat lärlings-
skolan, och ett andra stadium eller den egentliga yrkesskolan.
Då det emellertid stått klart för kommittén, att det med lärlings-
skolan avsedda ändamålet, icke kan vinnas utan skotvång, har kommittén
ansett, att lärlingsskolan måste vara obligatorisk för i industri och hant
verk anställd ungdom i åldern 14—18 år, men att den obligatoriska
undervisningen för att icke allt för mycket inkräkta på de ungas arbetstid
hör inskränkas till några få timmar i veckan.
Därigenom skulle våra arbetare få verklig nytta av sina folkskole-
kunskaper. Flertalet av dem skulle kunna tillförsäkras åtminstone ett
visst mimimum av yrkesbildning. En god grund skulle under lärlings
åren läggas för fortsatta yrkesstudier, så att en arbetare vid inträdet i en
yrkesskola omedelbart skulle kunna övergå till verkliga fackstudier. Däri
genom skulle det även bli möjligt att ordna undervisningen i de egentliga
yrkesskolorna i form av yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner
och sålunda få till stånd verkliga fackskolor för yrkesundervisningen.
Vid uppgörandet av förslag till de tekniska elementarskolornas och
med dem jämförliga skolors organisation har kommittén ställt som sitt
mål att söka bringa till stånd en praktiskt elementär teknisk bildnings-
linje vid sidan av den teoretiskt vetenskapliga, som representeras av de
högre tekniska läroanstalterna i riket med de för dem förberedande läro
kurserna vid de allmänna läroverken. Kommittén har sålunda ansett, att
en nioårig kurs vid ett allmänt läroverk i förening med en tre- eller
fyraårig kurs vid en högre teknisk läroanstalt icke är den lämpligaste
vägen för utbildningen av arbetsledare för industrien. Härför fordras i
regel en helt annan bildningsgång, karaktäriserad i främsta rummet av
mycket praktiskt arbete i industriens tjänst. Därtill måste komma goda
Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 90.
56
teoretiskt tekniska studier, som dock icke få förorsaka ett allt för lång
varigt avbrott i den praktiska yrkesverksamheten. Enahanda utbildnings
gång torde även vara den mest lämpliga för ritare och detaljkonstruktörer,
laboranter på fabrikslaboratorier samt för en hel del andra befattningar
inom industrien, vilka i högre grad fordra praktisk erfarenhet och rutin
än omfattande teoretiska kunskaper.
För att få till stånd en för den praktiskt elementära tekniska bild-
ningslinjen lämpad fackbildning och samtidigt tillgodose de många nya
tekniska bildningsbehov, som våra nuvarande lägre tekniska läroanstalter
icke förmå fylla, har kommittén ansett sig böra föreslå, att de tekniska
elementarskolorna förändras till eller ersättas med verkliga fackskolor, som
i likhet med de båda nu förefintliga bergsskolorna i Filipstad och Falun
samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm
få till uppgift att tjäna var och en sitt speciella industriområde. För
dessa tekniska läroanstalter föreslår kommittén benämningen tekniska fack-
skolor.
Under tillämpning av i stort sett samma grundsatser har kommittén
utarbetat förslag till "tekniska skolans i Stockholm omorganisation till en
fackligt ordnad läroanstalt för konsthantverket.
För att tillgodose utbildningen av lärare för yrkesundervisningen och
tillika skaffa den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisnings
väsendet erforderlig hjälp med utarbetandet av organisations- och läro
planer, läroböcker och exempelsamlingar samt med anskaffningen och av
provningen av undervisningsmateriel! ävensom för att bringa till stånd
en god vägledande förebild för yrkesundervisningen i riket har kommittén
ansett sig böra framlägga förslag till inrättandet av en statens normalskola
för yrkesundervisningen.
För att yrkenas och de industriella intressenas målsmän skola erhålla
vederbörligt inflytande på de lägre tekniska skolornas och därmed på hela
den lägre tekniska undervisningens utveckling, har kommittén föreslagit,
att samtliga lägre tekniska läroanstalter fortfarande såsom hittills skola
ställas under ledning av lokala styrelser. Dock bär kommittén ansett, att
industrien borde få en vida starkare representation i dessa styrelser än
den hittills i många fall haft.
Den inblick i det lägre tekniska undervisningsväsendets utveckling
och nuvarande tillstånd, som kommittén genom sina utredningar vunnit,
har emellertid övertygat kommittén därom, att vi icke heller för framtiden
kunna vänta oss en kraftigare utveckling av densamma, för så vitt den
icke dessutom i sin helhet ställes under en kraftig och målmedveten
central ledning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.
Ö7
Kommittén har därför icke tvekat att upptaga eu redan för länge
sedan uttalad tanke, som helt säkert till stor skada för den tekniska
undervisningens utveckling icke förut vunnit avseende, nämligen tanken
pa inrättandet av eu särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor.
Enligt kommitténs förslag skulle sålunda det lägre tekniska under
visningsväsendet i riket omfatta: lärlingsskolor, yrkesskolor, tekniska fack
skolor, tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk) och
statens normalskola för yrkesundervisningen.
Lärling sskolorna skulle enligt kommitténs förslag hava till uppgift
att giva samhället ett medel att leda och övervaka den inom industri och
hantverk arbetande ungdomens uppfostran till kunniga arbetare och upp
lysta medborgare genom att, samtidigt med att de unga genom arbete i
industriens tjänst lärde sina yrken, fullständiga deras lärlingsutbildning
med sådana för deras yrkesutövning nödiga kunskaper och färdigheter,
som den enskilda arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela dem i sam
band med deras praktiska yrkesutbildning. Lärlingsskolorna skulle kunna
vara av tre olika slag:
1. Kompletterande lärling sskolor med ändamål att i teoretiskt och
om möjligt även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning,
som kan vinnas genom yrkesarbete i industriens tjänst.
2. Fullständiga lärlingsskolor med - ändamål att giva en fullständig
såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning.
3. Förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga
^rund för lärlingsutbildningen inom industrien.
Kommittén har ansett, att lärlingsundervisningen i vårt land, åtmin
stone under den närmaste framtiden, huvudsakligen bör tillgodoses genom
det första slaget av lärlingsskolor, men att även de båda andra slagen av
lärlingsskolor i vissa fall böra kunna inrättas och komma i åtnjutande av
understöd av allmänna medel.
De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingens praktiska
yrkesutbildning åtminstone i huvudsak vinnes genom yrkesmässigt arbete
i fabriker, verkstäder eller på andra industriella arbetsplatser.
För att trygga denna sida av lärlingsutbildningen fordras enligt kom
mitténs mening med nödvändighet en lärlingslag, som gör det möjligt att
ordna lärlingens praktiska utbildning på ett effektivt sätt.
Skolornas organisation bör i väsentlig mån bestämmas av den syn
punkten, att samhället vinner ett medel att leda och övervaka ungdomens
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 sand. 87 käft. (Nr 96.)
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr
Lärling,-
skolor
Komplette
rande Ur-
lingsskoloi■.
58
uppfostran till dugande samhällsmedlemmar under de för dess utveckling sk
betydelsefulla åren närmast efter folkskolekursens avslutning
TT-__ ... __ i ..
*
.
fe
Katigt. Maj:ts
A
tid. Proposition Nr 96.
Kommunerna böra genom lag berättigas att besluta*3 inrättandet
lärlingsskolor med
skolplikt
för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som
Vilt 14 Iuen e.) 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk
eller annan därmed jämförlig hantering, och arbetsgivarna böra förpliktas
att giva hos dem anställda arbetare nödig ledighet för deras skolgång och
au gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgö
rande. Lämpligt straff bör stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar
den skolpliktige att fullgöra sin skolplikt.
I fråga om den föreslagna skolplikten yttrar kommittén bland annat-
. När kommittén sålunda föreslår, att skolplikten till lärlingsskolorna skall inträda
törst vid 14 ars ålder och först sedan anställning vunnits i industriellt yrke, hantverk
eller annan hantering, bär kommittén icke förbisett, att med nu gällande stadgande!!
angående folkskoleväsendet den omedelbara anslutning av lärlingsskolan till folkskolan
som kommittén ansett önskvärd, icke skulle vinnas. I synnerhet för dem, som först
ett eller annat ar etter sedan de fyllt 14 år vinna anställning inom industri eller
hantverk, skulle avbrottet i skolplikten bliva långvarigt.
Med anledning härav vill kommittén framhålla, att de obligatoriska lärlings-
skolorna endast kunna utgöra ett led i de åtgärder, som torde fa anses erforderlig
för ungdomens för sätta övervakande och uppfostran utöver den nuvarande folkskole-
aldern, och vilkas behöflighet torde fa anses hava vunnit offentligt erkännande däri
genom, att den s. k. folkundervisningskommittén den 12 januari 1909 erhållit nådigt
S”°d6 ™k‘ “** °m
i praktisk riktning
, u ^,ed åseende på skolpliktens genomförande vill kommittén framhålla, att det
helt säkert vore mindre välbetänkt att genom ett allmänt lagbud ålägga stadskom-
niuuer och andra med dem jämförliga samhällen med sammanträngd befolkning att
inom eu viss, pa förhand bestämd kortare tidrymd inrätta obligatoriska lärlingsskolor.
btora svårigheter skulle mota att genast anskaffa lämpliga lärare i tillräckligt
antal samt lampliga lokaler och lämplig undervisningsmateriell. Därtill kommer, att
var erfarenhet pa yrkesundervisningens område ännu i inånga avseenden är allt för
bristfällig för att gorå det möjligt att genast eller inom en kortare tidsperiod genom
fora en fullständig omläggning av denna undervisning.
Lämpligaste medlet att leda utvecklingen i den riktning, kommittén anser önsk-
vard torde ligga dan, att kommunerna genom lag berättigas att själva besluta om
inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt, och att staten uppmuntrar kommunerna
(taitill genom att verksamt understödja sådana lärlingsskolor.
hörande
lärotiden
föreslår kommittén, att undervisningen i den obli
gatoriska lärlingsskolan ordnas på två eller helst tre årskurser samt att
undervisningen i regel pågår hela året, dock att den, då särskilda omstän
digheter föranleda undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader
om året. ^ idare löreslår kommittén, att den obligatoriska undervisnings
59
tiden skall omfatta minst (i och högst 12 timmar i veckan samt att
undervisningstiden skall förlägga» till vardagar mellan kl. 7 f. m. och
7 e. m.
Undervisningen skutt enligt kommitténs förslag hava till mål att pagrund
valen av folkskolans lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas
praktiska yrkesutbildning meddela dem de första grunderna av det tekniska,
yrkesekonomiska och allmänt medborgerliga vetande, som fordras, för att
de med insikt och framgång skola kunna utöva sina yrken och fylla sina
medborgerliga plikter. Läroämnena skola utgöras av modersmålet, räkning,
ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. Skolverkstäder för praktiskt yrkes
arbete, avsedda att stödja undervisningen; böra inrättas i den mån detta kan
befinnas vara av behovet påkallat och förhållandena det medgiva.
Det andra slaget av lärlingsskolor, nämligen de fullständiga lärlings-
skolorna, skulle hava till uppgift att genom såväl teoretisk undervisning som
praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lär
lingsutbildningen inom industrien eller hantverket. Kommittén anser, att
dylika skolor icke kunna ifrågakomma i någon större omfattning under
den närmaste framtiden. 1 ett och annat speciellt yrke skulle °de dock
kunna vara motiverade. Sålunda föreslår kommittén, att den befintliga
fackskolan för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna omorganiseras
till en dylik fullständig lärlingsskola, varvid staten bör bestrida två tredje
delar och Eskilstuna stad en tredjedel av de årliga utgifterna, varjämte
staden tillhandahåller lokaler med inredning och möblering.
Det tredje slaget av lärlingsskolor, de förberedande lärling sskolorna,
skulle hava till ändamål att genom praktiskt arbete i enkla skolverkstäder i
förening med lämplig teoretisk undervisning lägga en god grund för den
fortsatta lärlingsutbildningen inom industrien. Dylika skolor böra endast
inrättas för sådana yrken och industrier, inom vilka man på grund av
omsorgsfulla utredningar med säkerhet kan antaga, att lärjungarna kunna
påräkna god utkomst. Den teoretiska undervisningen bör håva ungefärligen
samma innehåll och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna,
men huvudvikten vid undervisningen bör läggas på det för lärjungarnas
yrken grundläggande praktiska arbetet. Eörsök bör göras med en eller
annan dylik skola vid den föreslagna statens normalskola för yrkesunder
visningen. I avseende på bidrag från stat och kommun till dessa skolors
inrättande och underhåll böra gälla samma bestämmelser som för de obliga
toriska lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget till anskaff
ning och underhåll av undervisningsmateriell.
lutngl. Maj:t>! Nåd Proposition Nr 96.
Fullständig*
lärlings
skolor
Förberedande
lärlings-
skolor
00
Kunffl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr
Vrke»skolor.
Tekniska
tsrkskolor.
Yrkesskolorna skola hava till ändamål att giva arbetare med god prak
tisk yrkeserfarenhet tillfälle att utvidga och fördjupa den bildning, vartill
grunden lagts i lärlingsskolan, och att vinna den ytterligare förkovran i
sina yrken, som fordras för att i allmänhet höja dergis arbets- och för
värvsförmåga eller för att giva dem förutsättningar för förmans- och andra
därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera
oberoende ställning som självständiga mästare inom hantverket.
Undervisningen vid yrkesskolorna meddelas dels i form av ämneskur-
ser, d. v. s. fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka lärjungarna
äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önsk
ningar, dels i form av vrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner,
avsedda att fullständigt genomgås på en viss begränsad tid av samtliga
deltagare i kursen.
De sistnämnda, eller yrkeskurserna, utgöras antingen av aftonkurser,
omfattande i medeltal två arbetsår med omkring 30 arbetsveckor vartdera
och med omkring 12 undervisningstimmar i veckan eller sammanlagt om
kring 720 undervisningstimmar under hela kursen, eller av dagkurser,
omfattande omkring 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år, med
44 arbetstimmar i veckan eller sammanlagt omkring 1,320 undervisnings
timmar under hela kursen.
Undervisningen bör ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas
yrken och de industriella förhållandena å den ort, där skolan är belägen,
samt grupperas kring läroämnena modersmålet, matematik, ritning, yrkes-
ekonomi och yrkeslära. Förutom den ordinarie undervisningen anordnas
föredrag eller serier av föredrag över ämnen av mera allmänt intresse,
som stå i samband med yrkesundervisningen.
För tillträde till yrkesskolorna föreslår kommittén följande inträdes-
fordringar: en ålder av minst 17 år, föregående praktisk yrkesverksamhet
under minst två år för inträde i ämneskurs, tre år för inträde i yrkeskurs,
samt i fråga om teoretiska förkunskaper, att sökande till ämneskurs skall
vara fri från lärlingsskolplikt och att sökande till yrkeskurs skall med gott
resultat hava genomgått lårlingsskola eller annan därmed fullt likvärdig
läroanstalt eller ock vid inträdesprov visa sig äga nödiga förkunskaper i
läsning, skrivning, räkning och ritning.
Statsbidrag bör enligt kommitténs mening kunna utgå icke endast
till kommunala yrkesskolor utan även och efter samma grunder till sådana
yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer.
De tekniska fackskolorna skola ha till ändamål att meddela de teknisk»
kunskaper, som i förening med industriell erfarenhet fordras av dem, som
61
närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker
och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detaljkonstruktörer
och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt å verkstäders
och fabrikers konstruktionsbyråer och fabrikslaboratorier.
Därjämte böra de åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industri
verksamhet, meddela de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsom
råden, som de för sin verksamhet behöva.
Kommittén föreslår
att de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås
och Härnösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i
Stockholm och vävskolan i Borås förändras till 3 tekniska fackskolor för
maskinindustri, därav en i Stockholm, en i Malmö och en i Örebro; 1
teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro; 2 tekniska fackskolor för
byggnadsindustri, därav en i Stockholm och en i Malmö; 1 teknisk fack
skola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping; 1 teknisk fack
skola för textilindustri i Borås; 1 teknisk fackskola för trävaruindustri i
Härnösand; samt
att dessutom inrättas: 1 teknisk fackskola för kemisk industri i Häl
singborg och 1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappers
industri i Karlstad.
Vid bergsskolan i Falun inrättas en avdelning för utbildning av
gj ritmästare.
För inträde vid de tekniska fackskolorna bör i främsta rummet fordras
minst två års föregående praktisk verksamhet, huvudsakligen ägnad åt
yrkesmässigt industriellt arbete.
Fordringarna på teoretiska inträdeskunskaper få icke lägga allt för
stora svårigheter för intelligenta och framåtsträvande unga industriarbetare,
som icke haft tillfälle till studier vid allmänt läroverk, att vinna inträde
vid skolorna, men böra å andra sidan tillmätas så, att möjlighet vinnes
för en sträng gallring bland de inträdessökande.
Kommittén har sålunda föreslagit, att för inträde vid de tekniska fack
skolorna skulle fordras kunskaper motsvarande realskolans lärokurser i de för
tekniska studier grundläggande läroämnena svenska språket, matematik,
fysik och kemi samt i vissa fall även ritning och teckning.
Lärokurserna måste göras korta. Kommittén har ansett önskvärt och
under vissa förutsättningar även möjligt att begränsa dem till två år med
40 veckors undervisningstid om året och 40—44 undervisningstimmar i
veckan.
Undervisningen bör inom varje skola eller skolavdelning begränsas till
ett vi881 industriellt område och ordnas med sträng hänsyn till skolornas
Kuttgl. Moj:ts Nåd. Proposition
AV
Hd.
62
Lärare.
Skolformer
nas inbördes
förhållande.
Tekniska
skolan i
Stockholm,
praktiska ändamål. Do tekniska tillämpaingsämnena måste bliva skolornas
huvudämnen och upptaga den övervägande delen av undervisningstiden.
De grundläggande teoretiska läroämnena, matematik, fysik, kemi, projek-
tionslära in. m., böra däremot uteslutande betraktas som hjälpämnen med
ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av skolor
nas huvudämnen.
Skolorna böra utrustas med ändamålsenliga lokaler, goda bibliotek och
god undervisningsmateriell samt med tidsenliga laboratorier för praktiska
tillämpningsövningar.
Undervisningen skulle enligt förslaget bestridas av lektorer och fack-
lärare med fast anställning samt assistenter och extra lärare, förordnade
på viss tid eller tills vidare.
De tre skolformerna, lårlingsskolor, yrkesskolor och tekniska fackskolor,
böra enligt kommitténs förmenande var för sig fullfölja sin bestämda upp
gift. Den meningen, att lärlingsskolan bör förbereda för yrkesskolan,
denna för fackskolan och denna sistnämnda slutligen för tekniska hög
skolan, kan kommittén icke biträda. Dock böra lärlingsskolorna samtidigt
med att de fullfölja sin uppgift att meddela arbetaren ett visst minimum
av yrkesbildning i regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna.
Om erfarenheten kommer att visa. att särskilda åtgärder äro 'önskvärda för
underlättandet av yrkesarbetares tillträde till de tekniska fackskolorna,
anser kommittén, att detta behov vida bättre kan tillgodoses genom in
rättandet å de orter, där fackskolorna bliva förlagda, av särskilda förbe
redande kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas undervisning
inpressa lärokurser, som äro av nytta endast för det fåtal av dessa skolors
lärjungar, som önskar vinna inträde vid de tekniska fackskolorna. Unge
fär samma synpunkter gör kommittén gällande gent emot åsikten, att°de
tekniska fackskolorna böra vara förberedande skolor för de högre tekniska
läroanstalterna.
1 etniska skolan i Stockholm skulle enligt kommitténs förslag efter ut
brytning av byggnads- och maskinyrkesskolorna samt delvis av tekniska
afton- och söndagsskolan och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar omor
ganiseras till en läroanstalt uteslutande för konsthantverk, omfattande dels
en konstindustrieil yrkesskola, ordnad i huvudsak på samma sätt som övriga
yrkesskolor, dels en högre skola, konsthantverkssltolari, med vilken en sär
skild avdelning för utbildning av tecknings- och skrivlärare skulle kunna
förenas. ■ . ?• .
.
•.
■ • ,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Konsthantverksskolan bör omfatta skilda avdelningar, tillsvidare för:
1. möbelkonst, 2. skulptur och inodelleringskonst, 3. keramik- och glas
konst, 4. smides- och grövre metallkonst, 5. guld- och silversmfdes-
konst, 6. bokhantverk, tryck- och plakatkonst, 7. textilkonst, 8. dekorativ
målning.
Vaije avdelning bör stå under ledning av sin särskilda facklärare eller
tacklärarinna. Högsta ledningen av undervisningen i dess helhet och an
svaret för dess konstnärliga riktning och halt bör tillkomma skolans före
ståndare.
Skolan bör utrustas med ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder
och undervisningen i övervägande grad ägnas åt praktiska övningar, så
att den, på samma gång den utvecklar lärjungarnas konstnärliga sinne och
smak, ger dem förtrogenhet med yrkets teknik och en på egen erfarenhet
grundad uppfattning om en kompositions lämplighet för det material och
det ändamål, för vilket den är avsedd.
Den hittills förefintliga svårigheten att erhålla för eu väl ordnad
yrkes
undervisning kompetenta lärare, effektiva undervisningsplaner samt lämpliga
läroböcker och undervisningsmaterial har, såsom redan nämnts, föranlett
kommittén att framlägga förslag om inrättande av en normalskola, där ut
bildning av lärare för yrkesundervisningen skulle försiggå på det sätt, att
personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom besök i
en yrkesskola eller på annat sått förvärvat en god praktisk och teoretisk
yrkesbildning, skulle beredas tillfälle att genomgå en jämförelsevis kort —
högst 8 veckors — och i övervägande grad rent pedagogisk utbildningskurs.
Dylika kurser borde förläggas till eu med avseende på lärjungematerial,
lärarkrafter, undervisningsmateriel], antal olika yrkesavdelningar o. s. v.
så rikt utrustad läroanstalt som möjligt. Donna‘ läroanstalt skulle samti
digt, genom att ställas under omedelbar ledning och kontroll av den cen
trala ledningen, vara denna till hjälp vid utarbetandet av nya organisa
tionsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen in. in. Normalskolans
facklärare, skulle även biträda denna vid inspektion av den fackliga yrkes
undervisningen vid övriga lärlings- och yrkesskolor. Normalskolan borde
vala uppdelad i åtminstone 12 a. 15 olika, fackavdelningar, motsvarande
var och en sitt speciella yrke, varvid de i vårt land allmännast före
kommande och mest betydelsefulla yrkena borde ifrågakomma med undan
tag likväl av de konstindustriella, vilkas undervisningsbehov skulle till
godoses av den omorganiserade tekniska skolan i Stockholm. Genom
normalskolan skulle staten sålunda övertaga eu väsentlig del av den
yrkesundervisning, som eljest skulle ålegat Stockholms stad. Staden bör
Nungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.
'
(]3
Statens nor
malskola för
yrkesunder
visningen.
Administra
tion och
inspektion.
8kolornas
underhåll.
därför deltaga i kostnaderna för skolans verksamhet. Pa samma gång
får staden i normalskolan eu ersättning för den undervisning av icke konst-
industriell art, som nu meddelas i tekniska skolans afton- och söndags
skola och som bör avskiljas från tekniska skolan vid dess omorganisation
till en uteslutande konstindustriell läroanstalt.
Beträffande administrationen föreslår kommittén lokala styrelser för
lärlings-, yrkes- och fackskolor samt inrättande av en överstyrelse för hela
den lägre tekniska undervisningen i riket. Kommittén uttalar den bestämda
övertygelsen, att en kraftigare utveckling av det lägre tekniska undervis
ningsväsendet icke kan väntas, för så vitt icke. den centrala ledningen av
densamma anförtros åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft
ägnar sig uteslutande åt denna angelägenhet. Överstyrelsens första upp
gift bör bliva att praktiskt genomföra den nya organisationen av det lägre
tekniska undervisningsväsendet och sålunda i detalj utreda och taga ini
tiativ i alla hithörande frågor, granska och stadfästa skolreglementen och
undervisningsplaner samt biträda med råd och upplysningar vid deras
uppgörande. Bland överstyrelsens uppgifter i övrigt betonar kommittén
en ofta upprepad och grundlig inspektion av underlydande skolor, anskaffande
av lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell, åvägabringande av eu
väl ordnad statistik in. in. överstyrelsen skulle bestå av en överdirektör
och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli, bestående av en notarie samt
en registrator och aktuarie, därtill en bibliotekarie samt nödig betjäning.
Kommittén anser, att överstyrelsen bör bringas till stånd så snart som
möjligt och att dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reforme
ringen av det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.
Lärlingsskolor och yrkesskolor böra enligt förslaget vara kommunala
anstalter, till vilkas underhåll staten på vissa villkor bidrager dels med två
tredjedelar av avlöningen till lärare och föreståndare samt därutöver med
5 å 10 procent av det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till
anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell, dels med två tredje
delar av kostnaderna för första uppsättningen av undervisningsmateriell.
De tekniska fackskolorna böra uppehållas av staten och inrättas un
der villkor, att den kommun, till vilken en skola förlägges, åtager sig att
tillhandahålla skolan lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans
föreståndare. Tekniska skolan i Stockholm bör efter dess omorganisation
till en läroanstalt för konsthantverk helt och hållet bekostas av staten.
Statens normalskola för yrkesundervisningen bör vara en statsanstalt, till
vars uppehållande dock Stockholms stad bör lämna ett lämpligt bidrag.
64
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition
AV
96.
65
Kommittén har jämväl framlagt förslag till reglering av avlöningen
lör föreståndare, lärare och betjäning vid de lägre tekniska skolorna. Kast
anställda lärare och föreståndare vid de lägre tekniska skolorna böra kom
ma i åtnjutande av pension enligt lag. Åt föreståndare och lärare vid
lärlings- och yrkesskolor samt åt andra icke fast anställda lärare ävensom
åt deras änkor och oförsörjda barn bör beredas pension efter särskilda
grunder.
Genomförandet av kommitténs förslag har beräknats draga en kostnad
av i runt tal 1,200,000 kronor årligen och 900,000 kronor för en gång,
förutom kostnader för en del byggnader.
Till dessa beräkningar fogar kommittén den anmärkningen, att de slutsummor,
vartill beräkningarna lett, utan tvivel måste betecknas såsom icke oväsentligt för låga
för genomförandet av ett'fullständigt lärlingsskolesystem för städer, köpingar och andra
orter inom riket med mera sammanträngd befolkning. Dels har vid beräkningarna
hänsyn tagits endast till städer och köpingar, men icke till de orter på landsbygden,
där förutsättningar för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor finnas. Dels torde
man med säkerhet kunna antaga, att genomförandet av en lärlingslag betydligt skulle
komma att öka antalet lärlingar inom industri och hantverk och därmed även antalet
lärlingsskolpliktiga arbetare.
A andra sidan torde man kunna förutse, att det kommer att dröja eu avsevärd
tid, innan systemet blir genomfört ens så fullständigt, som vid beräkningarna antagits.
Särskilt torde det få anses sannolikt, att många kommuner komma att inskränka sig
till att inrätta obligatoriska lärlingsskolor för endast manliga arbetare. Det torde
sålunda komma att dröja rätt länge, innan statens kostnader för lärlingsskolorna komma
att stiga till de belopp, vartill ovanstående beräkningar lett.
Kung!. Maj:ts Nad. Proposition Nr 96.
2) Handelsundervisningskommitterades förslag till den lägre handels-
undervisningens ordnande.
Det förslag till deri lägre handelsundervisningens ordnande, som fram
lagts av de år 1913 tillkallade kommitterade, omfattar, bortsett från han-
delsgymnasierna, vilkas organisation redan varit föremål för beslut av stats
makterna, tvenne huvudtyper av handelsundervisningsanstalter, av de kom
mitterade benämnda handelsskolor och handelskurser.
Handelsskolorna skola enligt förslaget hava till ändamål att bibringa
o
o
o
personer, som ägna eller ämna ägna sig åt handelsverksamhet men icke
kunna komma i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning,
som deras förutsättningar och övriga omständigheter medgiva och som
lämpligen erfordras för idkande av handelsrörelse av mindre omfattning
eller för anställning i sådan eller för skötande av jämförelsevis mindre
krävande platser på kontor eller lager.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
Handels
skolor
9
66
Dessa handelsskolor skola, vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att lär
jungarna skola ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Koramitterade
föreslå inrättande av två olika typer av dylika handelsskolor, nämligen ett
åriga och tvååriga. Läsårets längd skulle i båda skoltyperna vara minst
36 veckor, påsk- och pingstlov däri inräknade, med en undervisningstid
av 32— 33 timmar i veckan. Undervisningens innehåll och omfattning-
skulle bliva i det närmaste lika i båda slagen av skolor. Däremot skulle
de skilja sig med avseende på elevmaterialet.
1 de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter
genomgången 6-årig folkskola, således i regel utan någon praktisk erfarenhet
om det yrke, för vilket de skulle utbildas. Under det första året skulle tiden
huvudsakligen användas till inhämtande av ökad kunskap i sådana all-
månbildande ämnen, som äro grundläggande för ha"ndelsundervisningen:
de handelstekniska ämnena skulle till större delen koncentreras till den
andra årsklassen.
För att vinna inträde i eu ettårig handelsskola skulle fordras att
hava genomgått 6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit
anställd i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, och att sam
tidigt hava begagnat sig av undervisningen i »handelsfortsättningsskola».
Kommitterade yttra om denna form av handelsskola:
Kommitterade anse, att förutsättningarna för ett försök med en dylik skolform
numera ökats genom den anordning av blivande praktiska fortsättningsskolor, som före
slagits av folkundervisningskommittén. Enligt detta förslag skulle vid våra folkskolor
för lärjungar, som avslutat sin folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor,
däribland även handelsfortsättningsskolor, omfattande jämväl en del ekonomiska ämnen,
nämligen bokföring, handelsräkning, varukännedom, välskrivning och korta meddelanden
ur handelns geografi och historia. Undervisningen skulle i städerna fortgå företrädes
vis i form av endags- eller tvådagskurser med en sammanlagd tid av minst 360 tim
mar, fördelade på två (eller tre) år, och deltagandet däri skulle vara
obligatoriskt.
Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning i prak
tisk verksamhet, helst i handel eller industri, begagnat sig av undervisningen i handels-
fortsättniugsskola — vilken kommitterade betrakta som en avsevärd inledning till
egentliga liandelsstudier — skulle vara särdeles lämpade för att övergå till den mera
koncentrerat fackmässiga undervisningen i en handelsskola. Kursen i denna skoltyp
anse kommitterade böra bliva
ettårig
, bland annat av den anledning, att det icke torde
kunna begäras, att ifrågavarande lärjungar skola olfra längre tid åt den samlade teo
retiska delen av sin utbildning. Kommitterade tro, att dessa lärjungar på grund av
sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det star
kare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna
bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka
direkt från folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola. Sistnämnda
fördelar hos lärjungarna vid de ettåriga skolorna äro i själva verket så betydande, att
tillkomsten av den föreslagna folkskolans fortsättningsskola i jämförelse därmed spelar
en mera underordnad roll.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.
67
En viktig synpunkt iir också den, att lärjungar, Rom äga någon erfarenhet av
praktisk haudelsverksamhet, bättre äro i stånd att bedöma, huruvida detta yrke lämpar sig för dem såsom livsuppgift.
Granskar man därefter de faktiska förhållandena vid nu befintliga handelsskolor
i vårt land för att såvitt möjligt söka utröna de större eller mindre utsikterna till de olika ifrågasatta skoltypernas framgång, så blir resultatet ganska tillfredsställande. Av verkställd utredning framgår, att de folkskoleelever, som övergå till handelsskolor, fördela sig på två huvudgrupper. Den ena gruppen går direkt över till handelsskolorna, medan den andra efter en tids anställning i praktisk verksamhet söker sig över till nämnda läroanstalter.
Det synes kommitterade mest välbetänkt att taga vara på den utveckling, som
sålunda uppstått av sig själv, och detta torde lämpligen böra ske genom att med nö diga statsmedel gynna och stärka båda de riktningar, som utvecklingen tagit.
Undervisningen i handelsskolorna skulle omfatta läroämnena svenska,
tyska (eller, där så kunde befinnas lämpligare, engelska), geografi, handels räkning, bokföring, handelslära, författningskunskap, naturkunnighet (sist nämnda ämne dock endast i de tvååriga skolorna), varukännedom, väl skrivning, stenograf! och maskinskrivning. Läroämnena skulle vara obli gatoriska och minst godkända insikter i samtliga ämnen erfordras för er hållande av avgångsbetyg. Skolorna skulle mottaga såväl kvinnliga som manliga lärjungar.
Beträffande lärarna uttala de kommitterade, att kompetensfordringarna
för meddelande av undervisning i de allmänna ämnena helst borde sättas lika med motsvarande fordringar vid de kommunala mellanskolorna; i fråga om de merkantila ämnena åter borde helst fordras genomgången handels- högskola eller handelsgvmnasium. praktisk affärsvana och anlag för lärar kallet. Dock borde föreskrifter rörande kompetensfordringar tills vidare icke utfärdas.
Vid samtliga handelsskolor borde liksom vid handelsgymnasierna de
ordinarie lärarna tillsättas och rektor förordnas av vederbörande styrelse.
Då det är kommitterades mening, att handelsskolor av det ena eller det andra
slaget böra upprättas mera försöksvis, följer härav, att kommitterade anse dessa skolor böra tillsvidare begränsas till ett mindre antal. Kommitterade föreslå upprättande till
en början
av exempelvis 8 skolor, därav 4 tvååriga, byggda direkt på den sexåriga
folkskolekursen, och 4 ettåriga, baserade på sexårig folkskola med fortsättningsskolkurs och två år därefter innehavd anställning i praktisk verksamhet.
Beträffande spörsmålet om ifrågavarande lägre handelsundervisnings tillgodose
ende genom någon form av de redan befintliga högre folkskolorna, hava kommitterade vis serligen i princip velat hävda, att handelsskolorna böra vara speciella och fullt fack mässigt organiserade läroanstalter samt tillhöra det övriga bandelsundervisniugsväsendet, men kunna praktiskt taget icke se något avsevärdare hinder för att
några
av dem, så
som från vissa håll föreslagits, anorduas i form av högre folkskolor.
luförandet av en sådan typ vid de högre folkskolorna kräver dock vissa särskilda
åtgärder, förutan vilka anordningen i fråga icke skäligen kan ifrågasättas. Dit hör i
Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.
68
främsta rummet och som eu oeftergivlig fordran uppställande av det villkoret, att de
lärare, som anställas för kandelsundervisningen, skola uppfylla samma kompetensford-
ringar som lärarna vid de fristående handelsskolorna och åtnjuta samma löneförmåner
som dessa.
Enligt kommitterades mening skulle statsmedel tillsvidare utgå för
4 ettåriga fristående handelsskolor, 1 tvåårig fristående handelsskola samt
3 tvååriga vid högre folkskolor (handelsfolkskolor).
Liksom vid all handelsundervisning hittills i vårt land höra alla dessa
läroanstalter anordnas som samskolor för gossar och flickor.
Kommitterade föreslå, att styrelsen för handelsskola utses i huvud
saklig likhet med vad som bestämts vid kommunala mellanskolor. Rektorn
blir sålunda självskriven ledamot, men de övriga ledamöterna höra över
allt väljas av kom munal styrelsen. Sistnämnda styrelseledamöters antal anse
kommitterade kunna bestämmas till fyra.
Vad de fristående handelsskolorna beträffar, torde de liksom handels-
gymnasierna tillsvidare böra lämnas frihet att själva bestämma över sty
relsens sammansättning. Dock bör såsom en nödig garanti krävas, att
styrelsen förutom föreståndaren bör bestå av fyra personer, och att tvä
av dessa utses av kommunalstyrelsen. I fråga om samtliga handelsskolor
är givetvis önskvärt, att köpmanselementet blir i styrelsen starkt repre
senterat.
Vad de föreslagna skolornas förläggning beträffar, äro kommitterade
av den åsikten, att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla
före, att utvecklingen försiggår enklast och naturligast, om ett visst total
belopp av statsmedel för ändamålet anslås och vederbörande på olika orter
ha att ansöka om understöd från nämnda anslag hos Kungl. Maj:t, som
efter vederbörlig granskning avgör, till vilka sökande understöden böra utgå.
Härvid bör emellertid särskilt den synpunkten tagas i betraktande, att
ingen ort, utom de allra största städerna, bör erhålla handelsskola, om
handelsgymnasium förut där åtnjuter understöd.
Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommit
terade icke skäl att i fråga om de av kommitterade sålunda föreslagna
fristående handelsskolorna frångå de grunder, som av 1913 års riksdag
fastställdes för handelsgymnasierna och som i huvudsak innebära, att ett
visst maximibelopp stadgas för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hän
syn tagen till olika omständigheter noga lämpas efter varje skolas verk
liga behov, samt att kommunen eller enskilda åläggas vissa förpliktelser,
däribland att lämna ett visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll.
Samma grunder föreslås beträffande handelsfolkskolorna.
På grund av tillgängliga uppgifter har uppgjorts en beräkning, som
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
giver vid handen, att ett maximibelopp av 9,600 kronor skulle visa sig
tillräckligt, för en tvåårig skola och ett motsvarande belopp å 7,100 kronor
för en ettårig.
Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gentemot skolorna
skulle liksom i fråga om handelsgymnasierna gälla, att de först och
främst ha att tillhandahålla erforderliga lokaler. Angående åter det kon
tanta bidraget från samma håll är i fråga om handelsgymnasierna före
skrivet, att det skall uppgå till minst en tredjedel av statsunderstödet.
Kommitterade anse emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att
så vitt möjligt bana väg för de nya skolornas upprättande, tillräckligt, om
kommuner eller enskilda åläggas att bidraga med ett kontant belopp
motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet åt de fristående handels
skolorna.
I fråga om viktigare villkor i övrigt torde liksom angående handels
gymnasierna böra bestämmas, att handelsskola för att kunna erhålla stats
understöd bör äga minst 15 lärjungar i varje årsklass.
De avgifter, som skola erläggas av lärjungarna vid de fristående två
åriga handelsskolorna, anse kommitterade, bland annat med hänsyn därtill,
att alla ämnen gjorts obligatoriska, och att alltså ingen tilläggsavgift ifrå-
gakommer, kunna bestämmas till 50 kronor för vartdera året. För de ett
åriga skolorna torde ett årligt belopp å 75 kronor få anses skäligt. Vid
handelsfolkskolorna böra däremot inga avgifter förekomma.
Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelssko
lorna böra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarpersonalen.
Kommitterade föreslå i sådant avseende samma lönevillkor som för lärarna
vid de kommunala mellanskolorna.*E
De av kommitterade föreslagng handelskurserna skulle hava till ändamål
att meddela utbildnina åt personer, som redan äro anställda i praktisk verk
samhet och icke kunna avbryta denna anställning för genomgående av eu
samlad kurs. Vidare skulle de tillgodose det behov av fortsatt utbild
ning i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos personer, vilka redan
erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium eller
annan läroanstalt.
Kommitterade anse, i likhet med 1908—1910 års kommitté, att handelskurser
böra organiseras dels i form av en lägre fast kurs med obligatoriska ämnen, huvud
sakligen avsedd för yngre lärjungar, som slutat folkskolan och vunnit anställning i
praktisk verksamhet, dels ock i form av valfria kurser, av större omfattning i fråga
om ämnen och kunskapsmått och huvudsakligen avsedda för ett högre ålders
stadium.
Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 9(1.
09
Handete-
kurser.
70
Då emellertid behovet av en fast lägre kurs blir tillgodosett genom de av folk-
undervisningskommittén föreslagna kandelsfortsättningsskolorna, inskränka sig kommit-
terade till att yttra sig om upprättandet av de valfria kurserna. De lägsta av dessa
kunna tills vidare ersätta den fasta kursen.
Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande ämnen men i
övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar. De böra vara så ordnade,
att ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, vilkas omständigheter
medgiva en mera mångsidig utbildning, men på samma gång omfatta en fristående
och avslutad kurs inom varje ämne.
För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade ound
gängligt, att nämnda kurser erhålla en så vitt möjligt fast organisation. Ett huvud
villkor härför torde vara, att lärjungarna indelas i vissa grupper alltefter sina olika
förutsättningar, och att även ämnen, timtal och kursernas beskaffenhet lämpas efter
dessa olika grupper.
Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt
skilda stadier. De kommitterade föreslå härvidlag en indelning av lärjunge
materialet i tre grupper, nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått
6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande, eventuellt även fortsättnings-
skola; grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd ett- eller två
årig handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som genomgått stats
understött handelsgymnasium eller motsvarande.
Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som
speciellt kommersiella, på de högre stadierna endast speciella. De ämnen,
som skulle komma i fråga, vore: svenska, tyska, engelska, franska, ryska,
spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi, bokfö
ring med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten, handelshus,
handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenograf! och maskin
skrivning. Samtliga läroämnen skulle vara valfria och umlervisningen i
varje ämne omfatta en fristående och avslutad kurs. Samtidigt skulle
flock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, som
önskade en mera mångsidig utbildning.
Läsaret skulle omfatta minst 30 veckor, påsk- och pingstlov samt öv
riga lovdagar däri inräknade, och fördelas på två terminer.
Lärokursen i varje ämne skulle omfatta minst två och högst sex ter
miner, dock borde lärjunge med nödiga förkunskaper beredas möjlighet
att kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala. Undervisningen
i varje ämne och kurs skulle omfatta minst en och högst fem timmar i
veckan. Undervisningstiden skulle i allmänhet förläggas till aftnarna
mellan kl. 6 och kl. 10, för de yngre lärjungarna ej gärna senare än kl.
8. De kommitterade ifrågasätta även ett par andra utvägar, som dock
anses kunna endast i undantagsfall anlitas, nämligen att antingen för
lägga undervisningstiden till kl. 8—10 f. m. eller att koncentrera under
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
71
visningen på en hel eller tvä /intim dagar i veckan, varvid hel dag skulle omfatta sex, halv dag tre timmar. Kornmitterade uttala den be stämda åsikten, att ingen undervisning borde förläggas till söndagarna samt att lördagens afton borde så litet som möjligt anlitas för ända målet.
Rörande lärarnas kompetens, anställning och avlöning anse kommitte-
rade, att full frihet härvidlag borde lämnas de lokala styrelserna,
De kornmitterade beröra frågan om skolplikt för minderåriga, som äro
anställda i handel, men anse icke, att dylik skolplikt för närvarande bör ifrågasättas, bl. a. av det skäl, att handeln icke upptagits bland de yrken, som skulle beröras av den föreslagna lärlingslagen. Kornmitterade om nämna dock, att förslag om skoltvång för i handel anställda minderåriga framkommit från flera håll samt att dylikt tvång, gällande såväl kommu nerna i fråga om upprättande av skolor som handelslärlingarna i fråga om deras besökande, förekommer i åtskilliga länder, där man då också tilläm par systemet med fast anställda handelslärlingar.
Kornmitterade föreslå upprättande av handelskurser på till en början
10 platser. Kurserna skulle antingen kunna anordnas såsom fristående skolor, som hade dylika handelskurser till uteslutande uppgift, eller an ordnas i samband med skolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önskade upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.
Enligt koinmitterades mening bör statsunderstöd endast utgå till kom
muner, korporationer och föreningar. Dels kräva nämligen de högre han- delskurserna i vissa avseenden större förutsättningar i fråga om organi sation och ledning än handelsskolorna, dels torde de komma att i vissa fall medföra jämförelsevis större utgifter, därest undervisningen skall ut vidgas till att omfatta högre och speciellare kunskapsområden och kunna hållas uppe på önskvärd nivå.
Rörande den yttre formen för de läroanstalter, som komma att anordna
handelskurser, anse kornmitterade, att stor frihet bör medgivas. Så bör anslag kunna beviljas dels åt skolor, som ha nämnda undervisning till uteslutande uppgift, dels åt andra skolor, t. ex. handelsgymnasier, tekniska skolor och borgarskolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önska upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.
Kornmitterade föreslå understödjande av 10 läroanstalter för handels
kurser och beräkna 10,000 kronor till vardera av 2 större, 7,000 kronor till vardera av 6 medelstora och 5,000 kronor till vardera av 2 mindre skolor.
Minst 40 lärjungar böra deltaga i handelskurserna, för att läroanstalten
skall kunna erhålla statsunderstöd. Såsom avgifter föreslås för varje ter
Kumjl. Maj:ts Mild. Proposition Nr 96.
72
Kommunala
och enskilda
läroanstalter.
Administra
tion och
■central led
ning:
min 5 kronor för vart och ett av ämnena i allmänhet och 20 kronor för
varje främmande språk.
Såsom villkor för statsbidragets erhållande föreslås, att åtminstone en
serie av minst fyra läroämnen, avsedda för en och samma grupp av elever
och omfattande 10—15 timmar i veckan, skulle anordnas varje läsår, samt
att lärjungarnas antal skulle vara minst 40 med minst 10 i vartdera av
fyra ämnen.
Kommitterade förorda, att kommunala eller rent privata läroanstalter
:iv olika typer, som icke erhållit understöd ur de övriga anslagen, må
kunna komma i åtnjutande av ett mera begränsat bidrag från stats
verket.
Angående beloppet av nämnda bidrag föreslå kommitterade högst
2,000 kronor till varje skola. Om detta understöd beräknas utgå till 5
skolor i landet, kan anslaget sålunda begränsas till 10,000 kronor. Be
stämmelserna böra dock enligt kommitterades mening avfattas så, att nå
got maximiantal av läroanstalter, som må kunna årligen ifrågakomma till
nämnda förmån, icke fastställes. Om det sålunda något år befinnes lämp
ligt att utdela 2,000 kronor endast åt vardera av tre skolor, så må ytter
ligare fyra skolor kunna erhålla 1,000 kronor vardera o. s. v.
Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle
krävas, anse kommitterade i främsta rummet böra föreskrivas, att de skola
hava gjort sig kända genom värdefull och gagnande verksamhet inom han-
delsundervisningens område. Vidare bör man på dem ställa de anspråken,
att kortare kurser än terminskurser icke må vid läroanstalten förekomma,
att bestämda inträdesfordringar må tillämpas och lärjungar mottagas endast
vid terminernas början, att lärarpersonalen bör inneha erforderliga förut
sättningar för sitt kall och vara med skäliga belopp avlönade, samt att
tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell stå till
skolornas förfogande.
1 fråga om administrationen av såväl handelsskolorna som handels-
kurserna föreslå kommitterade, att dessa skulle ställas under ledning av
lokala styrelser, i vilka köpmannaelementet borde vara starkt representerat.
Den centrala ledningen av handelsskoleväsendet föreslås förlagd till kom
merskollegium eller den myndighet, som kunde komma att träda i dess
ställe, dock beträffande de till handelsskolor ombildade högre folkskolorna,
de s. k. handelsfolkskolorna, under samverkan med folkskolöverstyrelsen.
Denna samverkan skulle omfatta bland annat yttranden rörande högre folk
skolas ombildning till handelsskola samt därmed i sammanhang stående
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Knnyl. Maj:ls Nåd. Proposition
AV
9(i.
73
framställningar till Kungl. Magt om statsunderstöd, varjämte ledamot av folkskolöverstyrelsen skulle äga rätt att besöka dylik ornbildad skola och, om lian funne skäl till anmärkning, skriftligen delgiva kommerskollegium denna.
Den centrala ledningen skulle förstärkas genom inrättande av eu
h andelsundervisningsnämnd, bestående av den av Kungl. Maj:t förordnade inspektören över handelsundervisningen jämte två andra ledamöter, av vilka den ene skulle representera den kommersiella, den andre den pedagogiska sakkunskapen.
Kommitterade betona emellertid, att den sålunda föreslagna formen
för central ledning vore att betrakta som en övergångsform till en full ständig centralstyrelse, som i framtiden måste inrättas. Kommitterade ifrågasätta även, huruvida icke nämnda framtida styrelse borde förenas med den av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och uttalar möjligheten av att det kunde visa sig lämpligt att härtill som en tredje gren ansluta en central ledning för navigationsskolorna.
3) Folkundervisning skommitténs förslag till omorganisation
av fortsätt ning sskolan.
Folkundervisningskommitténs förslag avser en genomgripande omda
ning av hela fortsättningsskolväsendet. Fortsättningsskolan skall enligt förslaget göras till en ungdomsskola i mera egentlig betydelse. Under visningen skall, utan att uppgiva sitt sedligt uppfostrande och allmänbil dande syfte, omläggas i praktisk riktning. Och fortsättningsskolan skall göras obligatorisk såväl för kommunerna med avseende på dess inrättande som för ungdomen med avseende på dess besökande.
I överensstämmelse med dessa grundlinjer för fortsättningsskolans re
form framlägger kommittén förslag till ny organisation av denna skola och ny undervisningsplan för densamma jämte förslag till förändrade grunder för rekryteringen av dess lärarkår samt för skolans förvaltning och ekonomiska ställning. För att erhålla en benämning på den nya fortsättningsskolan, som kunde angiva det mest karaktäristiska för dess undervisningsprogram, använder kommittén uttrycket »yrkesfortsättnings- skola».
I väsentliga avseenden stöder kommittén sina förslag dels på tan
kar och yttranden, som sedan flera år tillbaka framträtt i vårt eget land och även inom riksdagen vunnit anslutning, dels på erfarenheter från motsvarande område av skolväsendet i de större kulturländerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
Allmänna
grunder.
10
74
Fortsätt-
ni ngsskolans
uppgift.
Yrkessyn-
punkten i
fortsättnings-
skolans un
dervisning.
Fortsättningsskolans uppgift formuleras av kommittén sålunda: Fort-
sättningsskolan skall, i den mån det låter sig göra, taga sikte på det
praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall
bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak samla sin under
visning omkring detta arbete och såmedelst kunna omedelbart främja de
ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke; samtidigt härmed
skall den fullfölja undervisningens förnämsta syfte, främjandet av lärjung
arnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning till dug
liga samhällsmedlemmar.
Tydligt torde vara, säger kommittén, att ett program av denna in
nebörd drager en bestämd gräns mellan fortsättningsskolan, den prak
tiska ungdomsskolan, å den ena sidan och folkskolan, den allmänna barn
skolan, å den andra.
Det mest utmärkande för den framtida fortsättningsskolan är enligt
förslaget yrlcessynpunktens upptagande i dess undervisning. Frågan blir
då närmast den, på vad sätt och i vilken mån detta kan ske. Härom
yttrar kommittén:
Klart är, att den ifrågavarande synpunktens upptagande innebär, att i fortsätt-
ningsskolau skall, i den man ske kau, meddelas verklig yrkesundervisning, dels teo
retisk sådan, eller undervisning
om
yrket, dels ock, så vitt möjligt, praktisk handled
ning i yrkesarbetet, eller undervisning
i
yrket.
Att en undervisning
i
yrket är önskvärd torde få anses självklart. I många
fall måste dock på grund av de yttre omständigheterna för skolarbetet tanken på en
sådan undervisning .vara utesluten. Så i fråga om jordbruksyrket. En verklig under
visning i jordbruksarbetet skulle nämligen förutsätta, att skolan ägde en lantgård eller
ett småbruk till sitt förfogande, där lärjungarna året om och på alla tider av dagen
kunde sysselsättas. Detta är uppenbarligen omöjligt. Fortsättningsskolan får i ett
sådant fall inskränka sig till en undervisning
om
det praktiska arbetet och grunderna för
detsamma. Den får dämd på det bästa möjliga sätt utnyttja dels det åskådnings
material, som den äger eller i skolans omgivning kan erhålla, dels och framför allt
den genom deltagande i yrkesarbetet vunna erfarenhet, som lärjungarna föra med sig.
I andra fall åter, såsom där fortsättningsskolan har att samla sin undervisning kring
något industriellt arbete eller något hantverk, kan det vara möjligare för skolan att
åstadkomma en undervisning
i
yrket. Ett villkor bland andra härför är då, att skolan
är i besittning av en för ändamålet inredd och utrustad skolverkstad.
Att skolverkstaden nödvändiggör ett visst hänsynstagande till mästarnas och ar
betsgivarnas uppfattning är uppenbart.
Men hela yrkes fortsättning sskolan, med eller
utan skolverkstad, hör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både arbets
givare och arbetare.
Både dess upprättande och dess ledning bör försiggå under med
verkan av yrkesmän. Sker detta, så bortfaller större delen av de svårigheter, som
anförts som skäl mot skolverkstaden.
Kommittén sammanfattar sin åsikt i fråga om skolverkstaden i föl
jande punkter:
Kutig!, Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.
Kung!. Mqj:tn Nåd. Proposition Nr 06.
75
Skolverkstadeu bör icke anses som eu ovillkorligt nödvändig men väl som en
från synpunkten av fortsättningsskolans viktigaste uppgifter nyttig och ensidig be ståndsdel av fortsättningsskolan; dess upprättande må bliva beroende av ekonomiska, lokala och personliga förhållanden och bör icke företagas annat än i samförstånd med vederbörande arbetsgivare, varjämte bör tillses, att undervisningen i skolverkstaden kommer att bestridas av en person, som på samma gång han har förmåga att meddela undervisning är i besittning av framstående yrkesskicklighet; lärjungens arbete i skolverkstaden bör hava till uppgift dels att från vissa synpunkter utfylla de kun skaper, som lärjungen vinner i arbetsgivarens verkstad, och att i övrigt främja hans yrkesskicklighet, dels att tjäna som stöd för den övriga arbetsundervisningen och för skolans karaktärsuppfostrande strävanden.
Om fortsättningsskolan enligt kommitténs mening icke alltid kan
bidraga till lärjungarnas fackbildning genom undervisning i yrkesarbetet, kan den däremot alltid, menar kommittén, göra det genom undervisning om detta arbete eller med andra ord genom teoretisk yrkesundervisning. Den kan i anslutning .till lärjungarnas erfarenheter från deras praktiska arbete meddela undervisning om grunderna för yrkets teknik och om de verktyg och andra hjälpmedel, varav det betjänar sig; den kan giva dem undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för yrket, samtal räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket; den kan låta dem få noggrannare kännedom om råvarorna och deras ur sprung och om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i markna den. lämna dem meddelanden om lämpliga delar av närings- och arbetslag- stiftningen. giva dem goda hygieniska anvisningar för arbetet och låta dem få göra bekantskap med yrkets historia. Det är uppenbart, att även eu dylik undervisning är av praktiskt värde. Den bör ock vara ägnad att höja lärjungens intresse för hans arbete och höja hans aktning för det samma.
Det är nu i varje fall tydligt, att yrkesundervisningen i fortsätt
ningsskolan, den må nu bliva både praktisk och teoretisk eller endast teo retisk. måste enligt kommitténs förslag få jämförelsevis anspråkslös omfatt ning och att yrkesfortsättningsskolan i regel icke skall kunna göra an språk på att vara yrkesskola i egentlig mening. Hon blir en praktiskt anlagd ungdomsskola med syfte att omfatta hela skaran av den ungdom, som avgår från folkskolorna utan att övergå till andra läroanstalter, och hon skall som sådan framdeles som hittills komma att tillhöra det allmänna skolväsendets område.
Det är kommittén i detta sammanhang angeläget att framhålla, att kommitténs
förslag om yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning icke inne bär, att fortsättningsskolan enligt kommitténs mening på så sätt skulle kunna er sätta yrkesskolan. Kommittén skulle finna det mycket beklagligt, om den efter
Stallare och
sy ägare for
mer
av fortsätt- ningsskolft.
Olika typer av yrkesfort-
sättnin gs-
skola.
kommitténs åsikt högst behövliga omläggningen och utvecklingen av vår fortsättuiugs- skola skulle i minsta man hämma strävandet mot det likaledes viktiga målet att få till stånd ett omfattande och mångsidigt yrk esskol väsen. Erfarenheten från andra länder visar, vad eftertanken för övrigt lätt ger vid handen, att yrkesfortsättnincrs- skolan och yrkesskolan båda äro nödvändiga.
kika 1^et SOm den ombildade fortsättniugsskolan kan minska yrkesskolans
bebovlighet, bör den kunna göra den skolform, som heter högre folkskola över nödig.
Den svaghet, som ännu i många avseenden vidlåder vår folkskola,
måste enligt kommitténs mening medföra, att yrkesfortsättningsskolan.- program i ett stort antal fall icke kan i avsevärdare mån förverkligas. Vi ha därför, förmenar kommittén, att räkna med att fortsättningsskolan hos oss måste antaga olika grader av utveckling ned ifrån sådana, som närma sig ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna.
„ . Kommittén anser, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i eu välordnad sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas läro plan, som av "kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, skall kunna giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans grundsatser anlagd undervisning. I fråga om de fall åter, där sådana förutsättningar icke kunna anses föreligga, d. v. s. i fråga om fortsättningsskolor med svagare skolformer till underlag, far man Jämka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsätt- mngsskolan, dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra. Kom mitténs uppfattning är således den, att allestädes, där förutsättningar för en fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program förefinnas, detta pro gram bor bestämma den fortsatta undervisningens karaktär och att
i varje fall
det-
samma bör framstå som det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, soker närma sig. Behovet av ökad omvårdnad om den ungdom, som lämnat folksko lorna, synes i varje fall redan nu kunna i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta behov ar enligt kommitténs mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskol- vasendet icke later sig undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans undervisning, som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast i ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas
O
Grundsatsen om undervisningens koncentration kring det praktiska
arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva deras fram tida livsuppgift, leder i organisatoriskt hänseende följdriktigt till kravet på en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de skilda yrken eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda grundsatsen har att taga hänsyn till. Härom yttrar kommittén:
De skoltyper, för vilka kommittén framlägger förslag till läroplaner äro: fort-
sattnmgsskolor i jordbruksbygder, industriella fortsättningsskolor i anslutning dels till järnindustri, dels till träindustri, dels till textilindustri, hantverksfortsättningsskol&r
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
*amt, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädrmdsyrkena, liau- delsfortsättningsskolor samt fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet.
Läroämnena i fortsättningsskolan böra enligt kommitténs mening vara
arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Därjämte skall, därest icke i vederbörlig ordning annorlunda beslutas, någon kortare del av läro tiden ägnas åt kristendomsundervisning.
Vad angår lärokursen i arbetskunskap, ligger det i sakens natur, att
detta ämnes läroinnehåll måste bliva olika i olika typer av för isättning?- skolor. Härom yttrar kommittén bland annat:
I jordbruksbygdernas fortsättningsskolor t. ex. måste det bliva ett helt auuat än
i industriorternas, i handelsfortsättningsskolor ett väsentligen annat än i hänt- verksfortsättningsskolor o. s. v. Detta hindrar emellertid icke, att det olikartade innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas och tillrättaläggas efter i stort sett enahanda synpunkter. Härvid är att ihågkomma, att arbetskun- skapen icke egentligen är ett skolämne i hävdvunnen mening med ett strängt enhetligt läroinnehåll utan snarare är att betrakta som ett koncentrationsämne, som i sig uppsamlar lärostoff från olika håll, i syfte att undervisningens föremål, d. v. s. det yrke eller praktiska arbete, varom i varje fall är fråga, måtte bliva klarare och all sidigare belyst. Särskilt är det två huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning alltid böra beaktas. Det gäller nämligen att företrädesvis fatta i sikte å ena sidan vad man skulle kunna kalla för det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik och å andra sidan dess ekonomi. Av dessa synpunkter giver sig den förra så att säga av sig själv, medan däremot den senare icke torde vara lika självfallen. Och dock är det både för den enskilde och det allmänna av icke ringa betydelse, att jämväl arbetaren och den mindre yrkesidkaren lära sig att med sparsamhet och omtanke tillvarataga och ut nyttja sitt yrkes möjligheter liksom ock att de till någon omfattning öva sig med sådan bokföring och sådana praktiska beräkningar, som tillhöra en rationell yrkesdrift.
Men det arbete, som utgör undervisningens föremål, kan i de flesta fall lämp
ligen betraktas även från andra synpunkter än de nu angivna. Särskilt i vissa slags fortsättningsskolor blir det av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets hygien. En mängd yrken drivas ju under sådana förhållanden, att de unga arbetarna väl be höva få undervisning om vad de ha att iakttaga för att icke genom eller under ar betet taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkeslagstiftningen så stor omedelbar betydelse för en del yrken och yrkesgrenar, att det synes ändamålsenligt, att undervisning om de viktigaste hithörande författningsbestämmelserna meddelas i samband med de delar av arbetskunskapen, som de närmast avse. Slutligen kan det i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för yrkesarbetet, om några korta meddelanden, där tiden det tillåter, lämnas dem rörande detta arbetes geografi och historia.
Vad ämnet medborgarkunskap beträffar, framhåller kommittén, att
undervisningen däri bör framför allt avse att stärka de ungas känsla av samhörighet med och ansvar gent emot andra.
Kanyl. Maj:In Nåd. Proposition Kr 90.
77
F<-: (.dittillDg:**
.skolan*
il mneskret*.
Det gäller härvid att för lärjungarna klargöra, huru de såsom samhällsmedlemmar ha
intressen, gemensamma med andras, huru dessa tillvaratagas och främjas, huru den enskilde såsom samhällsmedlem har både förmåner och plikter m. m„ allt i syfte att, i den mån det för skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var på sin plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga livet.
Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör enligt
kommitténs mening komma till synes bland annat därigenom, att åven modersmålet får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.
Huvudsynpunkten för undervisningen i detta ämne måste i enlighet härmed bliva
främjandet av lärjungarnas rent personliga utveckling. I den uppgiften ingår såsom ett betydelsefullt moment väckandet och stärkandet av de ungas lust för god läsning. Härvid gäller det bland annat att tillfredsställa det behov av nöjesläsning, som före finnes hos lärjungarna, och att göra det på ett sådant sätt, att läsningen blir verkligt utvecklande för dem. Därjämte framträder också här fortsättningsskolans starkt prak tiska läggning. Undervisningen måste nämligen uppställa som mål för sig att även främja den användning av modersmålet särskilt i avseende på dess skriftliga behand ling, som är av direkt betydelse för närings- och affärslivet.
Enligt kommitténs åsikt bör kristendomskunskapen i fortsätta i ngs-
skolan icke vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari bestämda lärokurser enligt en viss fastställd läroplan skola genomgås och inhämtas. Tonvikten måste helt falla på den ideella uppgiften, på under visningens uppfostrande, karaktärsbildande syfte.
Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras
gällande, har kommittén icke velat göra kristendomsundervisningen på samma sätt som de i det föregående omförmälda ämnena till ett i fort- sättningsskolan obligatoriskt läroämne utan ansett, att de kommunala skol myndigheterna böra på denna punkt äga en viss frihet.
Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ung
domens fysiska utbildning betonar kommittén, hurusom det både ur syn punkten av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän upp- fostringssynpunkt helt visst vore eu fördel, om åt gymnastiken och idrotten kunde givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Ett avgörande hinder härför möter dock enligt kommitténs mening i den ytterst begränsade tid man har att räkna med. Lärjungarnas fysiska ut bildning kan därför även i bästa fall icke bliva mer än en uppgift vid sidan av de huvudsakliga.
På tal-om fortsättningsskolans fostrande och ledande verksamhet erinrar
kommittén om hurusom de unga i många fall åro i behov av en ledning, under vilken de i frihet kunna få organisera sig till mer eller mindre självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar, diskussionsklubbar,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 96.
leklag. idrottsföreningar och dylikt — vilka, rätt ledda, äro ypperliga
medel i striden mot de mindre goda inflytelser, för vilka de unga äro
utsätta. Det vore, anser kommittén, önskvärt, om sådan fri verksamhet
kunde förbindas med fortsättningsskolan, framför allt därigenom, att dennas
lärare toge initiativ till och själva deltoge i densamma.
Möjligheterna för förläggningen och fördelningen av fortsättnings-
skolans arbetstider äro sfi talrika och de lokala förhållanden, till vilka det
gäller att bär taga hänsyn, så mångskiftande, att största möjliga frihet
synes böra tillerkännas de lokala skolmyndigheterna vid ordnandet av
denna angelägenhet. Endast i tvenne hänseenden är enligt kommitténs
mening en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta om
råde erforderlig: fortsättningsskolans arbetstid bör under inga förhållanden
få inkräkta på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden, och det
bör genom lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättnings
skolan icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. in.
Om nödvändigheten att göra fortsättningsskolan obligatorisk yttrar
kommittén:
Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i
den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvis-
ning till vad. i kap. I av kommitténs betänkande angående fortsättningsskolan anförts
om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten av dess omgestaltning efter
tidsförhållandenas krav vill kommittén framhålla, att vad som genom en förbättrad
ungdo ^uppfostran star att vinna ej mindre för arbetsduglighetens främjande än ock
för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen utan tvivel innebär för vårt
folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott, som icke är att underskatta.
Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika avseenden, som för närvarande
är radande nationerna emellan, torde man därför kunna säga, att staten för sin e<ren
skull och ur synpunkten
av
det allmänna bästa har både rätt och plikt att här in
gripa, i.syfte att vad som på detta område behöver göras också måtte bliva gjort.
^Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes vara
av sa stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende av
godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan under
visning och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område,
lyckligast, om allt slags tvang kunde undvikas, men liksom det, såsom förut fram-
hållits, i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens
grund uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke
heller i vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man
med fortsättningsskolreformen syftar.
På grund av vad kommittén anfört anser sig kommittén böra föreslå,
att allmän lagstadgad fortsättning sskolplikt införes, i det att rikets kom-
Kungl. Maj:ts Säd. Proposition År !JC.
70
I.ärotiden.
Skolplikt.
8(1
rnuner förpliktas att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor.
1 varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla
och medgiva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl.
Maj:ts medgivande, tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena
sig om en gemensam fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga
förhållanden påkalla en sådan anordning. Huruvida kommun må för viss
tid helt befrias från skyldighet att inrätta fortsättningsskola, skall i varje
särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.
I fråga om den obligatoriska lärokursens längd och fördelning gör
kommittén följande uttalande:
Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall om
fatta en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun
äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till
högst 540 undervisningstimmar. Lärotiden skall fördelas på antingen två
eller tre år.
Kommittén föreslår vidare, att som allmän regel måtte fastställas, att
inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som inträffar
närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg om häremot
svarande kunskaper erhållits. I sammanhang härmed yttrar kommittén:
Enligt de här föreslagna bestämmelserna i fråga om inträdesåldern samt skol-
kursens längd och fördelning har man att räkna med att den normala åldern vid av
gång från fortsättningsskolan blir femton till sexton år, därest skolan är tvåårig, och
sexton till sjutton år, om den är treårig. I det fall att inträde sker först i femton
årsåldern och fortsättningsskolan är treårig med årskursen fördelad på en höst- och
en vårtermin, kan emellertid avgång icke äga rum förr än det kalenderår, under vilket
lärjungen fyller aderton år. Om alltså trettonårsåldern är att beteckna som fortsätt-
ningsskolålderns nedre gräns, kan adertonårsåldern sägas utgöra dess övre; sistnämnda
ålder blir följaktligen även den, då fortsättningsskolplikten senast bör vara fullgjord.
Skulle av någon anledning skolplikten icke vara fullgjord ens vid adel tonårsålderns
slut, må vederbörande skolstyrelse kunna befria från all ytterligare skolgångsskyl-
dighet.
Kommittén föreslår i detta sammanhang, att barn och ungdom i fort-
sättningsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt mot
svarande undervisning eller soin tillhöra kommun eller område, där fort
sättningsskola icke finnes inrättad, skola vara befriade från skyldigheten
att besöka fortsättningsskola.
Det huvudsakliga ansvaret för skolgångens övervakande skulle givetvis
vila på den lokala skolstyrelsen. Men för att denna skall kunna full
göra sina åligganden härutinnan, är det nödvändigt, att den har tillgång
till en förteckning på alla fortsättningsskolpliktiga, som äro inom dess för
valtningsområde kyrkoskrivna. Upprättandet av sådan förteckning synes,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om folkskolan, böra tillkomma vederbörande kyrkoherde. Skolstyrelsen själv bör ha till åliggande att draga försorg därom, att erforderliga anteckningar göras om huru det i varje fall sörjts för de skolpliktigas undervisning. Vidare synes det böra åligga föräldrar och målsmän att antingen till deltagande i fortsätta ngs- skolans undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskolpliktiga minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes åtnjuta fullt motsvarande undervisning, sådant styrka. Arbetsgivare böra. vara skyldiga att ej alle nast bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga arbetare erforderlig ledighet för deltagande i undervisningen, utan även, tillika med föräldrar och målsmän, vaka över att de ordentligt fullgöra sin skolplikt.
I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra uttala det önske-
målet, att försummelser från målsmäns och arbetsgivares sida i fråga om de fortsättningsskolpliktigas skolgångsskyldighet må kunna hastigare och verksammare beivras, än vad hithörande för folkskolan gällande bestäm melser medgiva.
För möjliggörandet av skolpliktens införande erfordras enligt kommit
téns mening en sådan ändring av punkten b) i § 13 av lag om arbetar skydd den 29 juni 1912, att den där givna allmänna föreskriften om ar betsgivares skyldighet med avseende på begränsning a,v de minderårigas arbetstid må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton år.
Beträffande rekryteringen av fortsättning sskolans lärarpersonal är kom
mittén av den meningen, att man i första hand och i det övervägande flertalet fall har att lita till folkskolans lärarkår, men att man därjämte särskilt för undervisning i arbetskunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla verkliga fackmän samt slutligen att endast sådana böra anställas för meddelande av undervisning i skolverkstad, där sådan finnes, liksom ock att den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade personer.
För anställande av nödiga lärarkrafter är det erforderligt, att kurser
föi' utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor i män av be hov anordnas samt att anslag av allmänna medel för ifrågavarande ända mål beredas.
Kommittén uttalar slutligen den meningen, att vissa formella kompe
tensvillkor för undervisning i fortsättningsskola icke för närvarande böra uppställas, men att däremot den reella kompetensen bör för varje särskilt fåll i viss given ordning prövas.
Kling!. Maj:ts
Nåd.
Proposition Kr 06.
81
Fortsättnings-
skolans lä
rare.
It
Forts&unings- Kommittén erinrar om att den redan i sitt betänkande om översty-
r<dse för folkundervisningsväsendet som sin åsikt uttalat, att fortsättnings- skolan borde ställas under samma centrala ledning som folkskolan och dess övriga överbyggnader. Kommittén framhåller nu lämpligheten av att nämnda samband mellan fortsättningsskolan och folkskolan, med de modi fikationer som av förhållandena påkallas, upprätthålles även vid den lokala ledningen samt på förvaltningens mellanstadier. Härvid bör emellertid tillses, att den i särskild mening praktiska läggning, kommittén velat giva åt fortsättningsskolan, icke genom möjligen bristande sakkunskap hos de styrande organen äventyras. För fortsättningsskolans utveckling i rätt riktning är det tvärtom synnerligen viktigt, att det praktiska arbetets män få tillfälle att medverka vid förvaltningen och därvid göra sin sakkunskap och sina erfarenheter gällande.
Med avseende på den lokala förvaltningen går kommitténs förslag ut
på följande:
På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyrkostämman,
kandbaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av skolrådet eller, där kyrko stämman så beslutar, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken skolrådet utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften, och kyrkostämman de övriga.
I stad, där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves den lokala
ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där stadsfullmäktige så besluta, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken folkskolestyrelsen utser det antal leda möter, som är närmast över hälften; övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och kyrkostämma enligt de närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade.
Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse tillsättes, böra de väljande
myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det praktiska arbetets intressen bliva i styrelsen företrädda.
I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda yrken eller
sysselsättningar, må, då så tinnes nödigt, tillsättas en under den gemensamma fort- sättningsskoiestyrelsen sorterande särskild styrelse för varje skola eller grupp av skolor. Huru denna styrelse skall väljas och vara sammansatt bör bestämmas i vederbörande reglemente; dock skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för respektive skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.
Bestämmelse- Då fortsättningsskolan är avsedd att hädanefter bliva en mera själv- fonsättnings- ständig skolform med i viss mån egen förvaltning, bör den också, enligt
skolan- kommitténs åsikt, till ledning för sin verksamhet hava egna bestämmelse
urkunder.
Kommittén föreslår därför, att för fortsättningsskolorna i en kommun skola,
jämte de rent lokala skolbestämmelserna, finnas tvenne huvudgrupper av bestämmel ser, nämligen dels ett
reglemente
med stadganden om fortsättningsskolväsendets all
männa anordning i kommunen samt om lärotiderna, dels en
undervisningsordning
med stadganden rörande undervisningen och därmed närmast sammanhängande frågor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9<i.
83
Förslug till reglemente skall upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet,
efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman (stadsfullmäktige) fattat erfor
derliga beslut. Härefter har vederbörande folkskolinspektör att underkasta förslaget
granskning, varefter det av vederbörande domkapitel slutligen prövas och fästställes.
Det. av domkapitlet fastställda reglementet insändes till överstyrelsen för kännedom.
Förslag till undervisningsordning upprättas likaledes av den lokala skolmyndig
heten efter lärarpersonalens hörande. Sedan folkskolinspektören yttrat sig i ärendet,
överlämnar domkapitlet, efter verkställd granskning, förslaget jämte eget yttrande till
överstyrelsen, som har att slutligen pröva och fastställa detsamma. Om den fastställda
undervisningsordniugen skall domkapitlet erhålla kännedom.
Vad angår den befattning domkapitlen i övrigt hittills haft med fort
sättnings,skolans förvaltning föreslår kommittén härutinnan icke någon
ändring. Icke heller ifrågasätter kommittén någon förändring i avseende
på länsstyrelsernas hittillsvarande befattning med denna skolform. Dom
kapitel och länsstyrelse]1 skulle alltså fortfarande handlägga besvärsmål
rörande fortsättningsskolan. Och länsstyrelserna skulle det även framgent
åligga, att, sedan vederbörande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska
skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidrag för lärares avlöning samt be
sluta angående statsbidragets utanordnande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition
A
'r 9t>.
Om den inspektion av fortsättningsskolan, som å statens vägnar bör
utövas, yttrar kommittén följande:
Enligt instruktionen för folkskolöverstyrelsen tillkommer det denna myndighet
att, i den män det är möjligt, utöva omedelbar inspektion av fortsättuingsskolorna.
Men klart är, att, på grund av överstyrelsens mångahanda andra göromål, ett omedel
bart utövande av inspektionen genom dess egna ledamöter endast i mycket ringa om
fattning kau äga rum. Däremot blir det för överstyrelsen en synnerligen viktig upp
gift att leda och sammanhålla den inspektionsverksamhet, som med avseende på fort
sättningsskolan kan komma att utövas genom andra personer. Härvid är då först att
tänka på statens folkskolinspektörer. Vid avgivande av sitt förslag till förändrad
anordning av folkskolinspektionen har kommittén utgått från den förutsättningen, att
dessa tjänstemän även i framtiden skola å statens vägnar handhava vården och till
synen av fortsättningsskolorna. Kommittén har dock velat göra det uttalandet, att
särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor, som äro förbundna med
skolverkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra
vara underkastade fackinspektion samt att denna fackinspektion bör under överstyrel
sens ledning utövas av sakkunniga personer.
Kommittén föreslår, att minimiaolöningen för undervisningstimme i
fortsättningsskolan bestämmes till 2 kronor samt att denna måtte utgå av
statsmedel.
De eventuella kostnaderna för såväl skollokaler som skolmöbler böra
bestridas på sätt som är föreskrivet i fråga om motsvarande utgifter för
Domkapit
lens och läns
styrelsernas
befattning
med fortsätt
ningsskola.
Inspektion.
Arvoden och
kostnadsbe
räkning
Örergångetid
Gemensamma
synpunkter hos de olika
förslagen.
tolkskolan. På samma sätt böra även de utgifter täckas, som erfordras för undervisningsmateriell samt för skollokalernas renhållning, belysning och uppvärmning in. in. Kostnaderna härför bliva i regel jämförelsevis små och kunna därför icke verka synnerligen betungande ens i de eko nomiskt svagare kommunerna.
De årliga statsutgifterna för fortsättningsskolväsendet beräknas av
kommittén i runt tal till omkring 2,400,000 kronor.
Beträffande frågan, huru lång övergångstiden för reformens genom
förande lämpligast bör bliva, anser kommittén, att denna tid helst bör bestämmas till en tidrymd av fem år. Med hänsyn därtill, att för som liga kommuner avsevärdare svårigheter möjligen kunde möta att inom den föreslagna tiden författningsenligt ordna fortsättningsskolväsendet, synes det kommittén önskligt, att uppskov i berörda hänseende, då förhållandena sådant påkalla, må kunna medgivas. På Kungl. Maj:ts särskilda prövning- må det i varje fall bero, huruvida dylikt uppskov skall beviljas eller icke samt huru lång tid det eventuellt skall avse.
Kungl. Majfa Nåd. Proposition Nr 96.
4) Kommittéförslagen i deras förhållande till varandra.
Såsom jag redan i det föregående omnämnt, hava de kommittéer, för
vilkas förslag jag nu redogjort, tillkommit närmast i anledning av de yr kanden och önskemål, som framkallats av de förändrade tidsförhållandena och de därav föranledda behoven av förbättring och omgestaltning av våra ungdomsskolor. Härav är också en naturlig följd, att kommittéerna vid ut förandet av de dem givna uppdragen kommit att i väsentliga avseenden ledas av gemensamma synpunkter. Härav förklaras också, att de avgivna förslagen i flera viktiga punkter nära beröra varandra och jämväl inne fatta yrkanden, som gå i en och samma riktning. Sålunda göra samtliga- förslagen med styrka gällande, att den förbättrade yrkesundervisning, som numera oundgängligen erfordras, måste grundläggas och förberedas redan under de tidigaste ungdomsåren, således så nära efter avslutad tolkskolekurs som möjligt. Gemensamt är vidare för förslagen, att med yrkandet på en så tidigt som möjligt förberedd yrkesundervisning för binder sig omsorgen om ungdomens moraliska och medborgerliga fostran, blutligen mötas förslagen även i den punkten, att de framhäva nödvändig heten av att staten kraftigare än hittills lämnar ungdomsskolorna sitt eko nomiska understöd och tillika sörjer för en verksamt sammanhållande och övervakande central ledning av dem.
85
Å andra sidan förete de framlagda förslagen i vissa avseenden brist
på överensstämmelse i fråga om de för dem bestämmande synpunkterna,
da, det inträffar till och med på eu och annan punkt, att det ena förslaget
korsar eller skär det andra, så att de av förslagen ifrågasatta skoltyperma
komma att i viss mån konkurrera med varandra. Att ett sådant förhål
lande kunnat uppkomma är emellertid förklarligt nog. Trots den gemen
samma tidsbakgrunden har dock varje förslag haft sina speciella syftemål
och därav bestämda intressen och uppgifter att tillgodose. Kommittéernas
arbete har också — åtminstone delvis — varit förlagt till olika tider och
även i de fall, då arbetet försiggått mer samtidigt, har tillfälle till ett
organiserat samarbete saknats.
Den nu antydda bristen på överensstämmelse och de därav föranledda
olägenheterna framträda minst starkt hos det av handelsundervisnings-
kommitterade framlagda förslaget. Såsom jag redan förut påpekat, tager
detta förslag i vad den lägsta graden av undervisning angår en viss häri'
syn till de av folkundervisningskommittén planerade yrkesfortsättnings-
skolorna. Det söker också i viss utsträckning anpassa sina skoltyper
efter den högre folkskolan. Däremot spåras hos förslaget icke något för
sök att ställa det system av lägre handelsskolor, som det för fram, i något
samband med det system av skolor, som framlägges av den tekniska
kommittén.
Bristen på samarbete och inbördes känning framträder dock starkast
i förhållandet emellan den tekniska kommitténs och folkundervisnings-
kommitténs förslag. Såsom jag redan nämnt, utgår den tekniska kommit
tén ifrån att den av kommittén föreslagna lärlingsskolan skall ansluta siy
så omedelbart som möjligt till folkskolan och att skolans organisation i
främsta rummet bör bestämmas av synpunkten, att samhället får ett medel
att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande samhällsmedlem
mar under de för dess utveckling så betydelsefulla åren närmast efter
tolkskolekursens avslutning. Den av folkundervisningskommittén föreslagna
yrkesfortsättningsskolan är i stort sett intet annat än en utgestaltning av
samma tankegång. Båda kommittéerna förutsätta därjämte skolplikt, eu
var för den skolform den föreslår. Men nu inträffar det, att enligt folk-
undervisningskommitténs förslag skolplikten för fortsättningsskolan skulle
inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, d. v. s. i regel efter
det 13:de levnadsåret. Skolplikten skulle omfatta 360 å 540 undervisnings-?
timmar, fördelade på 2 å 3 år. För lärlingsskolan åter har den tekniska
kommittén föreslagit skolplikt från det 14:de levnadsåret och i den om
fattning, som erfordras för genomgående av ortens lärlingsskola, varvid
Kung!. Maj:ts Stut. Proposition
AV
90.
Brist pa
bvtsx-
ensstiimnieUtf
hos de olika
förslagen.
Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition
AV
96.
kurserna vid denna skolform beräknas bliva 3- eller i vissa fall 2-åriga ined 6 till 12 timmar i veckan under — i det närmaste — hela året. Hår möter alltså en uppenbar brist på överensstämmelse. Härtill kommer nu, att vrkesfortsättningsskolan enligt folkundervisningskommitténs förslag skulle lyda under folkskolöverstyrelsen, under det att lärlingsskolan enligt den tekniska kommitténs förslag skulle stå under inseende av den utav kommittén föreslagna överstyrelsen för de tekniska skolorna.
Nu har visserligen, vad beträffar tidpunkten för skolpliktens inträdande,
den tekniska kommittén själv haft uppmärksamheten riktad på den ålders- lucka, som, i händelse kommitténs förslag bleve förverkligat, skulle upp komma mellan folkskolekursens avslutning och inträdet i lärlingsskolan. Men kommittén har ansett, att det närmast skulle ankomma på folkundervisnings- kommittén att vid utförandet av sitt arbete föreslå de åtgärder, som lämp ligen borde vidtagas för att luckan måtte varda utfylld. Detta har icke folk- undervisningskommittén funnit sig böra göra. Den har visserligen — såsom naturligt var. då den avgav sitt betänkande senare än tekniska kommittén — tagit kommitténs förslag i betraktande men synes icke hava velat anse, att något motsatsförhållande förefunnes mellan dess eget och kommitténs för slag. Folkundervisningskommittén synes snarast vilja behandla de båda skol formerna — fortsättningsskolan och lärlingsskolan — såsom två olika ar betare på samma arbetsfält, där båda ha utrymme och äro behövliga. Kommittén synes i allmänhet taget vara angelägen att betona, att den föreslagna »yrkesfortsättningsskolan» icke är en yrkesskola, men att de ökade anspråk med avseende på insikt och arbetsduglighet, som närings livets växande intensitet och tekniska utveckling ställa på medborgarna, framkalla såväl behovet av ett omfattande och mångsidigt yrkesskolväsen som behovet av en mot det praktiska livet bestämt inriktad fortsättnings- skola. Yrkesskolan begränsar sig till dem bland de unga, som verkligen kommit in i yrket, och lämnar den övriga ungdomen åsido. Den räknar med lärjungar i en något mognare ålder och specialiserar sig på ett vida bestämdare sätt, än fortsättningsskolan annat än undantagsvis skall kunna göra, För yrkesutbildningen kan denna sistnämnda endast utföra ett för beredande eller orienterande arbete. Men i gynnsamma fall, säger kom mittén. bör »yrkesfortsättningsskolan» kunna påbyggas och utformas till verklig yrkesskola, liksom yrkesskolan genom att i sin undervisningsplan upptaga även den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssyn- punkten kan antaga fortsättningsskolans karaktär. Och kommittén synes skönja som ett önskligt framtidsmål »en gemensam skolform: en ungdoms skola, som, på samma gång den fullföljer den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda praktiska syfte».
Kanyl. Maj:ts
A
låd. Proposition
AV
Uti.
87
Det bör emellertid icke lämnas oanmärkt, att folkundervisningskom-
rnittén i ett annat sammanhang, nämligen i sitt betänkande om eu skol
överstyrelse av den 20 december 1912, verkligen berört den konflikt, som
kunde tänkas uppkomma i fråga om skolornas administration, och därom
anfört bl. a., att det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke till
förebyggande av oklarhet och framtida förvecklingar de tilltänkta lärlings-
skolorna borde i administrativt avseende sammanhållas med de i fråga om
läroplan och uppgift från dem föga skiljaktiga fortsättningsskolorna, med
iakttagande av att den tekniska sakkunskap, som för deras ledning erford
rades, därvid bleve i fullt effektiv grad tillgodosedd. Genom att ställa samt
liga ifrågavarande skolor under folkskolöverstyrelsen skulle enligt kommit
téns mening det syfte säkrast vinnas, som uppenbarligen varit bestämmande
för den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna och som
helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs allmänna grundtanke
beträffande fortsättningsskolorna, nämligen att få till stånd en skolform,
som på samma gång den främjade lärjungarnas praktiska arbetsduglighet
tillika tillgodosåge deras utveckling även i övrigt till goda medborgare.
En mot denna alldeles motsatt uppfattning har kommit till uttryck i
vissa av de yttranden, som av myndigheter och andra avgivits över de
framlagda kommittéförslagen. Det har nämligen från vissa håll gjorts
gällande, att de av folkundervisningskommittén föreslagna industriella och
hantverksfortsättningsskolorna icke borde ingå bland fortsättningsskolans
huvudtyper, eftersom de icke kunde anses tillhöra folkundervisningen utan
den tekniska undervisningen. Såsom en följd härav har också framkommit
yrkandet, att sagda skolor icke borde lyda under folkskolöverstyrelsen utan
ställas under vederbörande centrala myndighet för det tekniska undervis
ningsväsendet.
Mening har alltså kommit att stå emot mening i en punkt, som måste
anses äga avgörande betydelse för möjligheten att bringa de praktiska
ungdomsskolorna i det enhetliga inre sammanhang, som är av nöden för
att de olika skolformerna skola kunna på en gång fylla sina speciella upp
gifter och tillika stödja och på lämpligt sätt komplettera varandra. Det
är därför helt naturligt, att nu berörda spörsmål kommit att ådraga sig
särskild uppmärksamhet av de centrala myndigheter, vilkas intresse- och
verksamhetsområden närmast beröras av ungdomsskolefrågans lösning,
nämligen kommerskollegium, folkskolöverstyrelsen och socialstyrelsen.
Kommerskollegkim har uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlå
tande över den tekniska kommitténs förslag ägnat frågan en utförlig bc-
Mynuiyt,eter
nas ytt
randen
Kommers-
kollegiara.
8S
handling. Kollegiet upptager först till granskning frågan om det berätti gade i att lägga yrkessynpunkten på arbetet i fortsättningsskolan, under söker därefter behövligheten av särskilda lärlingsskolor, diskuterar vidare spörsmålet om den av båda kommittéerna ifrågasatta skolplikten samt be rör slutligen frågan om skolornas centrala administration.
Om yrkessynpunkten i fort sättning sskolans arbete uttalar kollegiet sig
på följande sätt:
Ett genomgående drag i folkundervisningskomiuitténs förslag är införandet av
yrkessynpunkten i fortsätta ngsskolornas undervisning. Fortsätt ningsskolornas huvud syfte är likväl att fostra goda medborgare och ej att i första haud tillgodose behovet av yrkesundervisning, ehuru man genom undervisningens anknytande till lärjungarnas yrken eller framtida arbetsuppgifter avsett att höja intresset för densamma, så att ett avsevärt bättre resultat skulle kunna ernås i avseende å den uppväxande ungdomens allmänna fostran.
Kollegium finner det ur yrkesutbildniugssynpunkt synnerligen glädjande, att en
dylik synpunkt lagts på de föreslagna fortsättningsskolorna, och torde yrkesundervis ningen i dessa, därest den blir rätt; lagd, kunna lämna ett bidrag till höjande av yrkesskickligheten och framför .allt till väckande av intresse för fördjupande av yrkes kunskapen. Av skäl, som här nedan anföras, måste kollegium likväl som sin mening uttala, att dessa fortsättningsskolor ej kunna ersätta lärlingsskolor av det slag, som föreslagits av kommittén, samt att,
därest den tekniska undervisningens lägsta stadium
uteslutande eller huvudsakligen tillgodoses genom de föreslagna fortsättningsskolorna
,
planen för den lägre tekniska undervisningen i sin helhet betänkligt rubbas och över gången från de lägre skolformerna till de högre på ett synnerligen beklagligt sätt försvåras.
Om kollegium sålunda måste fasthålla vid särskilda lärlingsskolors inrät
tande såsom en obetingad nödvändighet, bar kollegium emellertid av hänsyn till fort sättningsskolan sökt åstadkomma likformighet med denna på de punkter, som ej be röra yrkesutbildningen som sådan.
Skälet, varför enligt kollegiets mening särksildci lärlingsskolor måste
inrättas, sammanfattar kollegiet därefter på följande sätt:
Behovet av yrkesutbildning för arbetare i hantverk och industri är så stort och
omfattande, att det icke kan tillgodoses med mindre än att de anstalter, som för detta ändamål inrättas,
få yrkesutbildningen såsom sitt huvudintresse.
Under sådana för
hållanden synes det kollegium naturligast och riktigast, att de, i sin egenskap av specialutbildningsanstalter, anslutas till den del av undervisningsväsendet, som i övrigt har att tillgodose yrkesutbildningen, i stället för att hänföras till den del, som närmast har att tillgodose den allrnäuna bildningen.
Ett sammanförande av de lägsta yrkesutbildningsanstalterna med de högre blir
av stor betydelse i flera hänseenden.
Vad först
ledningen
angår, blir det en avsevärd skillnad, om den har att be
trakta yrkessynpunkten såsom eu visserligen viktig men dock ej dominerande synpunkt, eller om den har att i första hand inrikta sitt intresse på yrkesutbildningen. I senare fallet kan ledningen överlämnas åt sådana personer, som ha största möjligheterna att tillgodogöra sig erfarenheterna från högre yrkesutbildningsanstalter och som lättare kunna åstadkomma samarbete med hantverkets och industriens män, varjämte man får
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
89
större utsikter att få verkliga yrkesmän såsom liirare, ett önskemål, till vars upp
fyllande man med all kraft måste sträva. Detta far naturligtvis icke hindra, att de
pedagogiska intressen, som äro inriktade på ungdomens allmänna uppfostran till goda
och dugliga medborgare även i sådana avseenden, som icke direkt stå i samband med
yrkesutbildningen, tillfullo tillgodoses, något som emellertid mycket väl låter sig göra
även med de starka krav pa lärarnas fackliga kunskaper och erfarenhet, vid vilka
kollegium måste fasthålla.
Vidare är det för ernående av ett gott
resultat med undervisningen
icke fördel
aktigt att med varandra sammanblanda lärjungar, som utbildas ur helt olika synpunkter,
utan de, vilkas utbildning avser speciella ändamål, böra skiljas från dem, som skola
meddelas huvudsakligen allmänt medborgerlig bildning. Den speciella yrkesundervis
ningen far ett helt annat intresse för lärjungen, om han jämväl i skolan känner sig
tillhöra eu grupp av människor, som redan av.-kilts för eu viss arbetsuppgift i livet,
ett intresse, som alls icke på samma sätt kan göra sig gällande i den allmänna
skolan.
Med tillämpningen av folkundervisningskommitténs förslag äro även förenade
väsentliga
organisatoriska svårigheter.
Fortsättnings'kolo rita skulle meddela undervis
ning endast för den tid, lärjungarna äro underkastade skolplikt. Den teoretiska yrkes
utbildning, som bör givas varje yrkesarbetare samtidigt med den praktiska utbildningen
i yrket, kan däremot icke hinna meddelas under denna tid, utan man har allmänt
utgått ifrån, att undervisningen i lärlingsskolan skulle utsträckas utöver den tid, som
beräknats för fortsiittningsskolorna. Även om folkundervisningskommitténs plan genom
fördes, skulle sålunda lärlingsskolor behöva imättas, och skulle lärjungarna efter fort-
sättningsskolphktsälderns slut övergå från fortsilitningsskolan till lärlingsskolan för att
i denna förrätta sin yrkesutbildning. En sådan uppdelning måste otvivelaktigt vara
till nackdel för yrkesundervisningen. Vidare skulle visserligen för en del av lärjungarna,
nämligen de som bliva anställda enligt den föreslagna lagen om lärlingsavtal, fortfarande
föreligga skolplikt, men för de övriga skulle undervisningen bliva helt frivillig, om
nämligen lärlingsskolplikten begränsas på det sätt, som kollegium av vissa längre fram
angivna skäl funnit sig böra förorda. Då sålunda för de sistnämnda lärjungarna skol
plikten skulle upphöra samtidigt med övergången till en ny skolform, torde med täm
ligen stor säkerhet kunna antagas, a*t denna samtidighet skulle för en avsevärd del av
dem bliva orsak till skolgångens avbrytande. Om däremot även under skolpliktsåldern
undervisning lämnas i lärlingsskolan, kan man hoppas, att eu rätt läggning av dennas
undervisning är mäktig att över den skolpliktiga åldern kvarhälla en avsevärd del
av de från skolplikten frigjorda lärjungarna, enär skolpliktens upphörande i detta fall
icke åtföljdes av en förändring i skolformen och sålunda skedde mera omärkligt. Härtill
kommer, att enligt kollegii förmenande i läHiugsskidan jämväl bör beredas tillfälle för
vuxna arbetare att, om de så önska, inhämta de kunskaper, som ligga inom läiliugs-
skolans undervisuingsområde, men som de ej förut haft tillfälle att förskaffa sig.
Kollegium anser därför, att då miuderåtiga blivit anställda i industri och hant
verk, deras undervisning i regel bör ske i särskilda s. k. kompletterande lärlingssko
lor, så snart sådana utan större organisatoriska eller ekonomiska svårigheter kunna å
orten imättas.
I överensstämmelse härmed hör det enligt kollegiets förmenande åligga
kommun att inrätta kompletterande lärlingsskolor, om antalet i industri och hantverk
anställda minderåriga manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppgår till 100.
Genom tillämpande av en dylik grund för skyldigheten att inrätta skolor av
ifrågavarande art, kommer åläggandet att i ett eller annat fall träffa städer, som ej
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
12
Kung!. Maj:tt Nåd. Proposition 1Xr DO.
90
uppnå större innevånareantal än cirka 5,000, medan åtskilliga betydligt större städer
skulle lia rätt att själva besluta i frågan. Då emellertid antalet i industri och hant
verk anställda minderåriga ej alls kan sägas vara proportionellt mot innevånareantalet,
utgör detta sistnämnda antal icke något motiv för behovet av lärlingsskola å orten
ifråga. Vore det fråga blott om de i de egentliga hantverksyrkena anställda minder
åriga, kunde, på grund av att dessa yrken till stor del ha att tillgodose ortsbehovet
av vissa förnödenhetsartiklar, behovet av lärlingsskola visserligen bedömas med ledning
av innevånareantalet, men i avseende å storindustrien, vars omfattning å en viss ort i
regel ej alls. har med ortsbehovet att skaffa, kan eu dylik beräkningsgrund ej komma
till användning. Att just de angivna åldersgränserna valts, ehuru, såsom redan nämnts,
lärjungarnas skolplikt givits mindre omfattning, än som av vederbörande kommitté
föreslagits, beror därpå, att kollegium i likhet med kommittén anser, att den angivna
åldern just är den för lärlingsskoleuudervisningen lämpligaste, även om å ena sidan
skäl synts tala för att åtminstone tillsvidare icke hela detta åldersstadium underkastas
skolplikt, medan å andra sidan lärlingsskolan enligt kollega redan uttalade uppfatt
ning även bör bereda möjlighet för äldre arbetare, som under sin minderårighetstid ej
haft tillfälle att inhämta lärlingsskolans kunskapsmått, att fylla sitt kunskapsbehov i
den mån det ligger inom omfånget av lärlingsskolans undervisning. Genom den an
givna begränsningen av skolplikten kunna visserligen eu del av de ifrågavarande
minderåriga undandraga sig lärlingsskolans undervisning, men om, såsom är att hoppas,
frågan om lärlingslag blir löst i huvudsak enligt det lagförslag, som samtidigt härmed
är under handläggning i kollegium, kommer denna omständighet att bliva av mindre
betydelse åtminstone inom de yrken, där behovet av ordnad yrkesutbildning är störst.
Utom de kommuner, som sålunda skulle ha skyldighet att vid sidan av den allmänna
fortsättningsskolan inrätta kompletterande lärlingsskola, bör det naturligtvis stå varje
annan kommun fritt att, när så befiune.s lämpligt, vidtaga dylik åtgärd, varvid den
jämväl skulle äga att påräkna understöd av statsmedel i enlighet med de grunder, som
komma att för kompletterande lärlingsskola fastställas.
1 fråga om den av de båda kommittéerna föreslagna skolplikten, i vad
denna skulle innebära skyldighet för de minderåriga att deltaga i under
visningen, yttrar kollegiet:
Som redan nämnts, har av såväl folkundervisningskommittén som kommittén för
den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits införande av skolplikt. Till
de tungt vägande skäl, som av båda kommittéerna framställts härför, ansluter sig
kollegium helt och obetingat. De från båda hållen framförda skälen gå därpå ut, att,
endast om skolplikt i någon form införes, de föreslagna skolformerna kunna erhålla den
fasthet i organisationen, som är nödvändig för att de skulle kunna på ett tillfreds
ställande sätt fylla sina uppgifter, varjämte lärlingsskolplikten särskilt motiverats med
det trängande behovet av en allmänt utbredd yrkesutbildning.
I avseende å skolpliktens omfattning skilja sig de två kommittéernas förslag så
tillvida, att för fortsättningsskolorna 360 till 540 lektionstimmar, fördelade på 2 å 3
år, av folkundervisningskommittén avsetts att vara obligatoriska, varvid skolplikten i
regel skulle inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, medan för lärlings-
skolorna av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits
skolplikt från 14 till 18 års ålder i den omfattning, som erfordras för genomgående
av ortens lärlingsskola, varvid kurserna vid denna skolform beräknats till 8- eller i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9t>.
Kungl. Maj:In
Nåd.
Proposition Nr
!)<>.
91
■vissa fall 2-åriga med 6 till 12 timmars undervisning i veckan under i det närmaste
kela året.
Skulle båda förslagen var för sig genomföras, bleve skolplikten för de i industri
och hantverk anställda i regel utsträckt till avsevärt högre ålder än för den övriga
ungdomen. Från yrkesutbildningens synpunkt synes det kollegium icke finnas något
att invända häremot, enär lärlingsskolornas speciella syfte under inga omständigheter
kan anses tillgodosett genom eu undervisning av den omfattning, som för fortsättuings-
skolan föreslagits. Hänsynen till yrkenas tillräckliga rekrytering med minderåriga gör
dock, att vissa betänkligheter resas mot införandet av en så omfattande lärlingsskol-
plikt, som avsetts. Tanken på, att ett inträde i industriellt yrke skulle medföra krav
på eu till 18-årsåldern utsträckt skolplikt, skulle kunna på förhand avskräcka éj så få
ynglingar från att bliva hantverks- och iudustriarbetare.
På grund härav synes det
kollegium lämpligast, att åtminstone tillsvidare skolplikten i lärlingsskolan ordnas så
som ett bihang till fortsättning sskolplikten och utsträckes över samma tidrymd som
denna.
Enligt kollegii förmenande skulle skolplikten sålunda kunna ordnas på följande
sätt. Lärjungar i fortsättningsskolan, som bliva anställda i hantverk eller industri,
böra sålunda överflyttas till lärlingsskolan, om sådan finnes å orten inrättad, för att
där i enlighet med dennas plan deltaga i undervisningen, varvid deras skolplikt upp
hör vid slutet av den årskurs, som infaller näst efter den tidpunkt, vid vilken de
skulle bliva fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma i fortsättningsskolan.
För minderåriga, som av någon anledning ännu ej mottagit undervisning i fort-
sättningsskola, ehuru sådan finnes å orten inrättad, inträder skolplikt i där befintlig
lärlingsskola, så snart de vinna anställning i industri och hantverk, om de då fyllt 14
år: dessas skolplikt bör gälla under samma antal år som för ortens fortsättningsskola.
Med hänsyn till undervisningens ostörda gång bör naturligtvis inträde i lärlings
skola ej erhållas å alldeles godtycklig tidpunkt, även om man ej torde behöva strängt
fasthålla vid, att det endast får erhållas vid läsårs början. Anmälan om fortsättniogs-
skolpliktigs anställning i yrke bör sålunda göras av arbetsgivaren hos lärlingsakolans
föreståndare inom en månad efter anställningens början, men bör det ankomma på
föreståndaren att bestämma tiden för intagningen i skolan.
Men om sålunda kollegium å ena sidan finner sig av hänsyn till yrkenas till
räckliga rekrytering av minderåriga böra förorda, att de två skoltyperna tillsvidare
jämställas i avseende å den tidsperiod, över vilken skolplikten lämpligen bör utsträckas,
så anser kollegium likväl å andra sidan, att lärlingsskolans läroplan och antalet av
dess årskurser skola fastställas med uteslutande hänsyn till yrkesutbildningens veder
börliga tillgodoseende. Det är nämligen att förvänta, att en rätt lagd undervisning i
lärlingsskolan skall ha förmåga att även efter skolpliktens upphörande kvarhålla åt
minstone de allra flesta av lärjungarna till kursens avslutning. Ej heller må vad
kollegium här yttrat i avseende å skolpliktens utsträckning, anses innebära, att icke
sedermera, då erfarenhet vunnits och en dylik anordning befiunes gagnelig, lärlings-
skolplikten gives den omfattning, som av vederbörande kommitté föreslagits.
1 frågan om
den centrala administrationen
av nu i frågavarande skolor
yttrar kollegiet:
Om, såsom fölkundervisningskommittéu föreslagit, inom vissa fortsättningsskolor
anordnas särskilda avdelningar för vissa hantverks- och industriella yrken (s. k.
Foikskoi-
öTerstyrelseD.
yrkesfortsättningsskolor), så kommer det sätt, varpa undervisningen i dem bedrives,
att bestämma arten av den yrkesutbildning, som å ifrågavarande ort kan erhållas.
Det måste därför anses självklart, att dessa skolor ej helt undandragas inflytandet av
den myndighet, som får vården om yrkesutbildningen på sitt ansvar. Om sålunda de
s. k. yrkesfortsättningsskolorna erhålla samma chefsmyndighet som övriga fortsättnings-
skolor, så synes det enligt kollegii förmenande böra ifrågasättas, om icke en repre
sentant för lärlingsskolornas chefsmyndighet bör deltaga i behandlingen av och beslut i
ärenden, som röra yrkesfortsättningsskolorna. Endast därigenom torde ett enhetligt
tillgodoseende av yrkesutbilduingsbehovet vara tänkbart.
Slutligen sammanfattar kollegiet sin åsikt om lärlingsskolornas för
hållande till fortsättningsskolorna sålunda:
De i industri och hantverk anställda minderårigas teoretiska under
visning tillgodoses genom lärlingsskolor med egen förvaltning, vilka skolor
skola hava yrkesutbildningen till sitt huvudsyfte;
de ifrågavarande minderårigas fortsättningsskolplikt fullgöres genom att
i enlighet med lärlingsskolans plan deltaga i denna undervisning under
det antal år, som återstår för fortsättningsskolpliktens fullgörande. För
de minderåriga, hvilkas skolplikt regleras genom den ifrågasatta lärlings
lagen, gälla i densamma intagna bestämmelser;
de kommuner, inom vilka finnes minst 100 i hantverk och industri
anställda manliga arbetare, som fyllt 14 men icke 18 år, äro skyldiga att
för dessas teoretiska utbildning inrätta kompletterande lärlingsskola, ägande
likväl även kommuner med mindre antal dylika arbetare att inrätta
sådan skola med rått till understöd av statsmedel i enlighet med
för kompletterande lärlingsskola gällande bestämmelser. Där så befinnes
för. vissa yrkens utveckling gagneligt, må även kvinnliga avdelningar vid
lärlingsskola inrättas, ehuru i allmänhet de minderåriga kvinnliga arbe
tarnas undervisning bör överlämnas åt fortsättningsskolan.
Såsom jag nämnde, har även folkskolöverstyrelsen uttalat sig i fråga
om förhållandet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Den hat-
gjort detta i sitt den 15 juni 1916 avgivna utlåtande över folkunder-
vingskommitténs förslag till fortsättningsskola.
Överstyrelsen ger till en början uttryck åt sin uppfattning, att
frågan om förhållandet mellan fortsättningsskolan och yrkesskolan, däri
inbegripet även lärlingsskolan, i första hand är att betrakta som en fråga
om yrkesfortsättningsskolans ställning i skolsystemet, särskilt med hänsyn
till dess administration. Ur denna synpunkt upptager överstyrelsen i
främsta rummet till skärskådande den i vissa utlåtanden framkomna tan
ken, att yrkesfortsättningsskolan borde avskiljas från det allmänna folk
undervisningsväsendet. Överstyrelsen undersöker, vilket inflytande ett sådant
92
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
,96'.
avskiljande måste komma att få på uppfattningen av folkundervisningens
allmänna uppgift och yrkesfortsättningsskolans särskilda uppgifter, disku
terar de svårigheter avskiljandet måste medföra både ifråga om fort-
sättningsskolornas upprättande och organiserande och beträffande deras för
valtning samt upptager därjämte till bemötande de anmärkningar, som
blivit framställda emot överstyrelsens kompetens såsom centralt förvalt
ningsorgan för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna. Slutligen gör över
styrelsen ett mera allmänt uttalande angående fortsättningsskolans och
yrkesskolans inbördes ställning.
I fråga om det inflytande den yrkesbestämda fortsättning skolans
avskiljande från det allmänna folkunder visnings väsendet skulle komma att
få på uppfattningen av folkundervisningens allmänna uppgift och särskilt
av fortsättningsskolans syfte och mål yttrar överstyrelsen följande:
I detta afseende bör till en början påpekas, att yrkandet på avskiljandet från
det allmänna folkundervisningsväsendet av den yrkesbestämda fortsättningsskolan ej
blott innebär ett underkännande av dithörande skolmyndigheters förmåga att till
varataga de praktiska intressena inom dem underlydande anstalter utan i själva verket
leder till ett underkännande av yrkessynpunktens berättigande inom folkundervisnings
väsendets område.
Inför en dylik konsekvens torde man dock hava skäl till betänksamhet. Drager
man gränsen mellan folkundervisningsväsendet och det tekniska undervisningsväsendet
så lågt, att varje allvarligare försök att inom det förra rikta undervisningen mot
mera bestämda praktiska mål genom upptagandet i läroplanen av fackliga moment
får till följd, att den ifrågakommande skolan eller skolarten förlorar sin samhörighet
med folkundervisningsväsendet, är den faran för handen, att sådana strävanden häm
mas och att den uppfattningen befäster sig, att de fackliga synpunkterna äro något
för folkundervisningen främmande. Att så sker synes åtminstone icke kunna tillfreds
ställa dem, som ivrat för eu mera praktisk folkundervisning, bland vilka man särskilt
brukat finna näringslivets representanter.
Den uppfattningen, att de fackliga synpunkterna skulle vara något för folkun
dervisningen främmande, synes hittills icke hava varit allmän i vårt land. Vad
folkskolan beträffar, kan man i detta avseende erinra om den svenska skolslöjden,
trä-löjden, som visserligen upptagits företrädesvis i allmänt uppfostringssyfte, men
som, trots sin strängt metodiska behandling, dock är ett yrkesämne, något som ännu
mera gäller om den i många folkskolor senare upptagna metallslöjden. Trädgårds
skötseln har alltid ansetts passa väl i folkskolans ämueskiets, likaledes det kvinnliga
handarbetet, sömnadsslöjden, och under de senare åreu bar undervisningen i hushålls-
göromål, som det synes till allmän belåtenhet, där vunnit insteg. Till folkunder
visningsväsendet hör en skolform, som heter högre folkskola, vars uppgift enligt gäl
lande författning är att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan, till
fälle att inhämta »ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning»,
och man har ansett sig handla i överensstämmelse med dess så angivna uppgift, då
man velat, att undervisningen vid en del högre folkskolor skulle kunna erhålla en
mera yrkesmässig prägel. I detta avseende kan erinras, hurusom riksdagen år 1915
94
i enlighet med av Kungl. Maj:t i sådant syfte framställd proposition beviljat anslag
till undervisning i slöjd vid högre folkskolor under villkor bl. a., att slöjdundervis
ningen utgjorde »en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskola^ undervisning
i slöjd» och att de för ändamålet använda lärarkrafternas insikter och duglighet i varje
särskilt fall prövades av folkskolöverstyrelsen, samt hurusom överstyrelsen i under
dånig skrivelse den 1 december 1915 gjort hemställan därom, att högre folkskolor
med handelsundervisning, meddelad av fackbildad lärare, skulle inrättas. Vad slutligen
själva fortsättningsskolan angår, uttalades i det statsrådsprotokoll, som åtföljde den
kungl. riksdagsproposition, genom vilken vår nuvarande fortsättningsskola år 1877
bragtes till stånd, att fortsättningsskolan visserligen ej skulle intränga på den egentliga
fackbildningens område, men att den skulle särskilt upptaga sådan undervisning, »som
kunde anses äga större betydelse för lärjungarnas förberedande till insikt och dug
lighet i de stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall*. Fort
sättningsskolan har sedermera icke fått den praktiska läggning, som då åsyftades,
men då folkundervisningskommittén sökt att i någon mån verkligen inrikta dess under
visning på lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i deras blivande lev
nadskall, har den helt visst icke överskridit vare sig sin egen befogenhet eller folk
undervisningens område, men har däremot ägt stöd såväl i vid olika tider hos oss fram
trädande åsikter och yrkanden som ock i sitt erhållna uppdrag att avgiva yttrande
angående frågan om »en omorganisation i praktisk riktning av vårt folkbildnings-
väsen* och att inkomma med förslag till de åtgärder, som i berörda hänseende kunde
finnas erforderliga.
Överstyrelsen kan sålunda med hänsyn till en praktisk folkbildnings intresse
icke godkänna den uppfattningen, att den yrkesbestämda fortsättuingsskolan skulle
vara att hänföra icke till folkundervisningens utan till den tekniska undervisningens
område.
Å andra sidan är att erinra därom, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan
enligt av kommittén framställda och av överstyrelsen biträdda grundsatser icke blott
gjort sig till syfte att främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke
utan även ställt sig såsom ideell uppgift »främjandet av lärjungarnas sedliga och in
tellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar». Och
att en skola för ungdom i de tidiga åldrar det här är fråga om bör fasthålla även
denna senare uppgift har från intet håll blivit bestritt. Jämväl kommittén för den
lägre tekniska undervisningens ordnande har, då den föreslagit skolor för samma
åldrar, haft känsla av skolornas förpliktelse i sådant hänseende och i deras läropla
ner upptagit även till allmän medborgarbildning hörande ämnen. Men icke blott un
dervisningen i sådaua ämnen, även undervisningen i »arbetskunskap» måste i fortsätt
ningsskolan tjäna nu berörda uppgift. Till och med det manuella arbetet, där det,
såsom önskvärt är, kan ingå i denna undervisning, far i fråga om det sätt, varpå det
handhaves, icke begränsas till att avse allenast tekniken, yrkesskickligheten, utan måste
göras intellektuellt bildande och karaktärsuppfostrande. Där den yrkesbestämda fortsätt
ningsskolan funnit sina bästa uttryck, framträder dess betydelse för yrkesbildningen fram
för allt däri, att den förmår att för lärjungarna ställa in yrkesarbetet i ett perspektiv,
som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mänsklig verksamhet och klargör
dess ideella värde, att den förmår »meddela allmänbildning genom fackbildning» och
i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostraude.
Denna den yrkesbestämda fortsättningsskolans nu berörda uppgift måste i varje
fall anses förena den på det närmaste med den allmänna folkundervisnisniugens öv-
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.,
!15
ripa anstalter. Den är icke mindre viktig iin yrkesuppgiften, och dess tillgodoseende
behöver i lika mån säkerställas. Och liksom åtskilliga målsmän för de tekniska
yrkena finna sig icke kunna hysa fullt förtroende för eu skolledning av pedagogiska myn
digheter, så torde man på andra håll känna sig föga tillfreds med en ledning, i vilken
de pedagogiska myndigheterna äro skjutna åt sidan. Man skall på dessa håll känna sig
oviss, huruvida en skola, som administreras av ämbetsverken för näringarna och i vilken
hantverkare eller andra yrkesmän ensamma äro undervisningens ledare, skall förmå
hålla deii ideella uppfostringstanken uppe och förverkliga den i skolans verksamhet.
Det torde vara ganska säkert, att en på yrkesutbildningen ensidigt riktad undervis
ning av barn i åldern 13—16 år icke skall tillfredsställa vare sig den svenska allmogen
eller de ^svenska industriarbetarna. Skulle de s. k. allmänna fortsättuingsskolorna
sammanhållas med folkundervisningsväsendet, men de yrkesbestämda överföras till det
tekniska undervisningsväsendet, så skulle genom den skärpta motsättningen mellan de
två skolarterna den uppfattningen så mycket lättare göra sig gällande både inom och
utom skolorna, att den ideella uppgiften vore något för de yrkesbestämda fortsättnings-
skolorna främmande eller underordnat.
Beträffande de svårigheter i organisations- och förvaltningsavseende,
som ett avskiljande av den yrkesbestämda fortsättningsskolan skulle med
föra, uttalar sig överstyrelsen på följande sätt:
Men det finnes ytterligare skäl mot eu sådan ordning. Om den yrkesbestämda
fortsättningsskolan erkänues såsom en god skolform, så har man att tillse, huru den
lättast må kunna i något större omfattning förverkligas. Det synes då överstyrelsen
uppenbart, att reformarbetet måste bliva förenat med ganska stora svårigheter, om
det skall tagas om hand av ämbetsverk, som stå helt främmande för folkskoleväsendet
och dettas administrativa organ. Ty det lärer väl knappast bliva möjligt att i någon
vidsträcktare omfattning upprätta de ifrågavarande lortsättningsskolorna utan att där
vid söka stöd i folkskolorna och deras hjälpmedel. Man torde för erhållande av lärar-
krafter i de delar av lärokursen, som ej äro av teknisk natur, för anskaffande av lo
kaler och materiell samt för upprätthållande av skolplikten få i ej ringa mån anlita
folkskolornas lärare, dessa skolors lokaler och undervisningsmedel, deras inspektörer och
lokala förvaltningsmyndigheter. Men ett dylikt beroende av och ingripande i ett främ
mande, inom sig slutet organisationsområde måste givetvis, även under förutsättning av-
ömsesidigt tillmötesgående, innebära trassel och svårigheter av mångfaldig art. Även
om man begränsade den ifrågasatta utbrytningen av yrkesbestämda fortsättningsskolor
till endast vissa huvudtyper av dessa, skulle dylika svårigheter, låt vara i mindre om
fattning, vara för handen.
Däremot blir arbetet med skolornas upprättande och organiserande naturligtvis
betydligt lättare, om det skall utföras av folkundervisningsväsendets egen administra
tion, därvid man kan i behövlig utsträckning taga i bruk folkskolornas alla resurser och
i väsentlig man har att stödja sig på en redan befintlig lagstiftning och historiskt
grundade förhallanden. Särskilt är att erinra om den betydelsefulla och nästan oer
sättliga medverkan, som kan erhållas genom statens folkskoliuspektörer, vilka redan
nu enligt sin instruktion hava att utöva inspektion över fortsättningsskolorna, tillse
att de sä flitigt som möjligt besökas samt arbeta för att nya skolor upprättas och att,
där sa befinnes vara av nöden, redan befintliga skolor omorganiseras, varjämte inspek
törerna hava den viktiga uppgiften att kontrollera skolstyrelsernas rekvisitioner av stats
bidragen till fortsättningsskollärarnas avlöning.
Kung!. Majt:s Nåd. Proposition Nr Uti.
96
Ett avskiljande från folkundervisningsväsendet av de yrkesbestäinda fortsättnings-
skolorna eller någon mera betydande grupp av dessa skall dessutom vålla svårigheter
ej blott vid skolornas upprättande och organiserande. Eu sådan åtgärd skall alltfort
försvåra förvaltningen såväl av de ifrågavarande skolorna som av fort-ättniugsskolvä-
sendet i dess helhet.
Detta gäller i synnerhet om den lokala förvaltningen. Det torde nämligen be-
fiunas nödvändigt, att inom ett och samma skoldistrikt samtliga där förekommande
fortsättuingsskolor, allmänna och yrkesbestäinda, ställas under en och samma lokalsty
relse, ehuru denna visserligen kan och bör uppdelas i olika avdelningar eller äga under
sig sorterande smärre styrelser för olika skolor. De för alla fortsättningsskolorna inom
distriktet gemensamma ärendena äro av sådan vikt och av sådan natur, att de kräva
en enhetlig behandling. Särskilt må erinras om de ekonomiska frågorna, om lokal
frågorna, om de skolpliktiga barnens fördelning på de olika skolorna och om kontrollen
av skolplikten. Men om nu denna gemensamma fortsättningsskolstyrelse, allt efter de
underlydande skolornas natur, skall subordinera under olika centrala styrelser, som till
höra skilda förvaltningsområden och skola bevaka i viss mån skilda intressen, måste
därav tydligen uppstå ganska invecklade förhållanden, som svårligen låta sig sfi ordna,
att de ej komma att tynga på administrationen och bliva en källa till förvecklingar.
Även om man bortser från de sakliga olägenheter, som härav kunna vållas, och
fäster sig endast vid den rent förvaltningstekniska synpunkten, torde man nödgas med
giva, att det måste leda till synnerligen invecklade och obekväma förhållanden, om de
olika fortsättningsskolorna allt efter arten av sin undervisning skulle sortera under
olika centrala förvaltningsorgan, och man torde finna önskligast och rimligast, att fort-
sättniugsskolväsendet saminanhälles under
en
central myndighet.
Det nära sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola samt de övriga i det
föregående berörda förhållandena torde giva vid handen, att denna centrala myndighet
lämpligare utgöres av folkskolöverstyrelsen än av något av de andra centrala ämbets
verk, som kunna ifrågakomma, vare sig lantbruksstyrelsen eller kommerskollegium eller
en framtida centralstyrelse för den tekniska undervisningen eller något annat.
I fråga om folkskolöverstyrelsens kompetens såsom centralt förvaltnings
organ för den yrkesbestäinda fortsättningsskolan anför överstyrelsen följande:
Mot folkskolöverstyrelsen som central myndighet anmärkes emellertid — och detta
är det egentliga och det mycket avsevärda skälet till yrkandet på avskiljandet av yrkes-
bestäinda fortsättuingsskolor lian folkundervisningsväseudet — att den icke är i be
sittning av den sakkunskap, som kräves för att organisera och leda sådana läroanstalter
som de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna.
Nödvändigheten av en sådan sakkunskap bar ingalunda lämnats obeaktad av
folkundervisniugskommittén. Denna har, då den tänkt sig fortsättningsskolan även i
sin nya form inordnad såsom led i folkskoleväsendet, uttryckligen förutsatt, att såväl
i fråga om den lokala som i fråga om den centrala ledningen det skulle sörjas för att
den verkliga yrkesinsikten bleve i behövlig man representerad. Och den bär både i
sitt nu föreliggande betänkande och i det år 1912 avgivna betänkandet angående skol
överstyrelse lämnat förslag avsedda att giva garantier i sådant hänseende.
överstyrelsen, som till fullo uppskattar deu tekniska och praktiska sakkunskapens
betydelse för organisationen och ledningen av den yrkesbestäinda fort>ättningsskolan,
delar kommitténs uppfattning i denna sak, framför allt den grunduppfattniug, från
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
97
vilken de positiva försluten utgå, nämligen att »hela yrkesfortsättniugsskolau, med
eller utan skolverkstad, bör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både ar
betsgivare och arbetare».
Att det praktiska arbetets män, vilka i regel bilda flertalet inom skoldistriktens
valkorporationer, även sörja för att samma arbetes representanter bliva företrädda i
skolornas styrelser ligger i förhållandenas natur. Det synes dock böra genom blivande
författning föreskrivas, att det skall tillses, att representanter för de olika områdena
av det praktiska arbetslivet, till vilka de olika skolorna hänföra sig, erhålla inllytande
på skolornas ledning. I en allmän författning torde väl blott eu generell bestämmelse
i sådant syfte kunna upptagas, men i reglementena för de olika skoldistriktens fort-
sättningsskolväsen kunna närmare föreskrifter givas.
Med avseende på den centrala ledningen äro redan nu vissa bestämmelser givna,
som syfta i enahanda riktning. Instruktionen för folkskolöverstyrelsen, som närmare
ånger överstyrelsens åligganden med hänsyn till fortsättningsskolorna, föreskriver bland
annat, att överstyrelsen, då den verkar för upprättandet av nya eller omorganisation
av befintliga fortsättuingsskolor, skall »träda i förhandling med vederbörliga myndig
heter och med representanter för skilda yrken och ortsintressen». Instruktionen till
försäkrar vidare överstyrelsen tillgång till »inspektörer och sakkunniga biträden i fråga
om den fortsatta undervisningen», varjämte i överstyrelsens stat upptagits ett anslag
— tillsvidare, så länge hela denna fråga befinner sig på förberedelsernas stadium,
visserligen av jämförelsevis begränsad storlek — till arvoden åt sådana inspektörer och
sakkunniga biträden.
Denna medverkan av teknisk och praktisk sakkunskap, som sålunda till sin princip
redan är i författningsväg fastställd, bör emellertid enligt överstyrelsens åsikt erhålla
betydligt större omfattning. Överstyrelsen anser nämligen, att sådana frågor, som
beröra den yrkesbestämda eller fackliga undervisningen vid fortsättningsskolorna, böra
i vissa i författningsväg närmare bestämda avseeuden handläggas av folkskolöverstyrelsen
gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i
samband.
Dylikt samarbete mellan centrala ämbetsverk förekommer i åtskilliga fall och är
ordnat genom allmän författning, nämligen en kungl. kungörelse den 16 februari 1900.
Där denna kungörelses föreskrifter visat sig behöva för särskilda fall ytterligare ut
formas, har så skett genom speciella författningar eller genom bestämmelser i verkens
instruktioner, såsom exempelvis beträffande samarbete mellan läroverksöverstyrelsen och
folkskolöverstyrelsen samt mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet och
folkskolöverstyrelsen. För egen del har överstyrelsen endast haft gynnsam erfarenhet
av dylikt samarbete, som i överstyrelsens verksamhet förekommit även med andra cen
trala myndigheter än de nyssnämnda, exempelvis med överintendentsämbetet, socialsty
relsen och statistiska centralbyrån.
Det samarbete, som här åsyftas med avseende på de framtida fortsättningsskolornas
angelägenheter, bör icke få formen av något tillfälligt och formellt utan så vitt möj
ligt erhålla en konstant och personlig karaktär. Bäst torde det underlättas och göras
effektivt därigenom, att de samverkande centrala styrelserna biträdas av gemensamma
sakkunniga inspektörer, antingen utsedda genom överenskommelse styrelserna emellan
eller förorduade av Kungl. Maj.t. Från dessa inspektörer böra yttranden inhämtas i
frågor rörande de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, de böra i vissa ärenden vara
töredragaude, och till väsentlig del genom dem böra styrelserna träda i förbindelse
med ortsmyndigheterna i frågor rörande den fackliga undervisningen och i övrigt ut-
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 sand. 87 höft. (Nr 96.)
13
Kung!. AlajUs Nthl. Proposition
AV .96'.
98
öva sin kontrollerande och stödjande verksamhet. På nu antytt sätt är exempelvis för
närvarande samarbetet ordnat mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet
och folkskolöverstyrelseu, vilka båda hava att öva inseende över och omvårdnad om
den gymnastiska undervisningen vid de till folkundervisningsväsendet hörande läroan
stalterna och utöva sin verksamhet i detta hänseende huvudsakligast genom en utsedd
gemensam sakkunnig inspektör, föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet.
Det synes överstyrelsen, som borde frågan om erforderlig sakkunskap vid admi
nistrationen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna på sådant sätt erhålla en till
fredsställande lösning. Vid detta förhållande måste överstyrelsen, av skäl som i det
föregående blivit utvecklade, på det bestämdaste uttala sig mot tanken på att skilja
de yrkesbestämda fortsättningsskolorna eller någon viktigare grupp bland dem från
samhörigheten med det övriga folkuudervisningsväsendet och ställa dem under förvalt
ning av näringarnas och handelns administrativa organ. Att så skett mångenstädes i
utlandet har delvis haft andra skäl än sådana, som låta sig tillämpa på våra förhål
landen. Utan att närmare ingå på eu jämförelse mellan förhållandena i förevarande
hänseende hoä oss och i andra länder, vill överstyrelsen erinra om faran av att, då
man vid lösandet av en samhällsuppgift tillämpar grundsatser, som tidigare funnit an
vändning i ett eller annat av de större kulturländerna, därvid utan vidare överflytta
jämväl de organisatoriska former, i vilka dessa grundsatser därstädes kommit till ut
tryck, former som ofta på det närmaste sammanhänga med det främmande landets
samhällsstruktur och egenartade administrativa ordning.
I varje fall vore det helt visst vanskligt att just nu, när det gäller en omfattande
reform av vårt fortsättningsskolväsen, innebärande ej blott nya synpunkter för under
visningen utan även eu väsentlig utsträckning av den allmänna skolplikten, splittra
det ifrågavarande skolområdet i från varandra skilda delar och därvid från folkunder
visningen avsöndra just de skoltyper, i vilka undervisningens riktning mot det praktiska
livet tydligast skulle giva sig tillkänna. Skulle framtiden komma att utvisa, att eu
sådan avsöndring verkligen bör ske, torde den med mindre risk än nu kunna vidtagas.
Sedan överstyrelsen sålunda närmare skärskådat den yrkesbestämda
fortsättningsskolans ställning i skolsystemet, yttrar sig överstyrelsen till
slut mera allmänt om fo rtsättn ing sskola n s och yrkesskolans inbördes ställ
ning. överstyrelsen anför därvid följande:
Frågan om fortsättningsskolans och yrkesskolans inbördes förhållande är, såsom
förut nämnts, ej blott den allmänna och allestädes framträdande frågan om fortsätt
ningsskolans administrativa ställning inom skolväsendet utan innefattar hos oss för när
varande även det mera speciella spörsmålet om förhållandet mellan vissa typer av den
yrkesbestämda fortsättniugsskolan, nämligen de s. k. industriella och hantverksfortsätt-
iiingsskolorna, och de av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande
föreslagna s. k. kompletterande lärlingsskolorna.
Det ligger utanför överstyrelsens förhandenvarande uppdrag och delvis även utan
för överstyrelsens kompetens att ingå på någon granskning av det av sistnämnda kom
mitté avgivna betänkandet angående den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Vad de föreslagna lärlingsskolorna beträffar, kan om dem sägas, att de äro utgestalt-
ningar av samma tankegång som den, vilken ligger till grund för folkundervisnings-
kommitténs svrkesfortsättningsskolor», och mönstret är hämtat från samma håll för de
förra som för de senare. De äro också i och för sig förtjänta av samma erkännande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
99
som dessa, och de måste såväl från yrkesutbildningens synpunkt som ock i allmänhet
genom sin längre lärotid betraktas såsom en i det hela effektivare skolform än den
vrkesbestämda fortsättningsskolan, där denna stannar vid sitt obligatoriska minimum.
Givetvis låter det tänka sig och vore från vissa synpunkter tilltalande, att man
sökte undvika ett motsatsförhållande mellan de två ifrågavarande skolformerna, att
man således grepe sig an med den föreliggande bildningsuppgiften frän båda de ut
gångspunkter, som blivit angivna: från folkundervisningens sida med de yrkesbestämda
fortsättningsskolorna och frän den tekniska undervisningens med de kompletterande
lärlingsskolorna. På eu plats, där en kompletterande lärlingsskola bragtes till stånd,
komme den att göra motsvarande typer av fortsiittningsskolor obehövliga, dess lärjungar
bleve i enlighet med de föreslagna skolpliktsbestiimmelserna fritagna från annan skol
plikt, och någon konflikt mellan de två skolsystemen behövde åtminstone så till vida
icke uppkomma.
Men klart är, såsom överstyrelsen i det föregående påpekat, att anledningar till
intressekonflikter icke skulle komma att saknas och att förvaltningen, såväl den cen
trala som i synnerhet den lokala, i många fall skulle bliva behäftad med mångahanda
och icke obetydliga vanskligheter. Det torde därför ock komma att visa sig, att de
hava rätt, som i de båda ifrågavarande skolformerna se en för bildniugsarbetet skad
lig dualism.
Det synes också överstyrelsen uppenbart, att starka skäl föreligga för det yrkande,
som gjorts av bland andra styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, nämligen att
de båda föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i
ett
sammanhang och att de
båda skolformerna om möjligt matte sammanföras till en enhet.
Måhända är det öuskligast, att man icke söker att på förhand uppdraga några
gränser mellan folkundervisningens och yrkesundervisningens områden utan lämnar
detta åt den fortgående utvecklingen. Behov av en »rationell gränsreglering» har
emellertid ansetts föreligga, och frågan torde bliva föremål för diskussion. Såsom ett
bidrag till en sådan diskussion vill överstyrelsen här framföra ett par synpunkter,
därvid överstyrelsen inskränker sig till frågan om gränsen mellan folkskolans över
byggnader och yrkesskolan.
Att indela de ifrågavarande skolorna efter förekomsten eller saknaden av fackliga
moment i deras undervisningsplaner eller efter den mer eller mindre rikliga före
komsten av dylika moment torde svårligen lyckas. Gränserna i detta avseende bliva
alltför obestämda, den ena skolformen går ofta omärkligt över i den andra, indelningen
måste bliva osäker och godtycklig.
Vilt man finna en mera hållbar gräns, torde man
böra överväga
,
huruvida den icke snarare bär erhållas genom fastställandet av en
åldersgräns mellan de olika skolområdenas lärjungar.
En sådan åldersgräns bör natur
ligtvis i praktiken aldrig göras absolut, så att icke vissa skolor eller grupper av skolor
skulle kunna utgöra undantag, än mindre bör den verka rent mekaniskt i fråga om
den enskilda lärjungen, så att den exempelvis komme att avklippa en påbegynt lärokurs.
Vad beträffar läget av denna åldersgräns är det överstyrelsens mening, att det
skulle vara till stort förfång för folkundervisningen och till ringa båtnad för yrkes
undervisningen, om den droges lågt. Att folkskolan, i all synnerhet när den såsom
hos oss måste lämna sina lärjungar från sig redan i deras 13:e år, söker att fortfa
rande genom en fortsättningsskola eller annan överbyggnad i någon mån bereda dem
undervisning och uppfostran under övergångsåren intill den egentliga ungdomstidens
inträde, det ligger i sakens natur. Däremot synes det för visso kunna ifrågasättas,
huruvida det är riktigt att, såsom kommittén för den lägre tekniska undervisningens
Soeiftbtyrel
Ren.
ordnande velat göra, sträcka yrkesundervisningens skolsystem ända ned till barnaåjderns
gräns. Det synes överstyrelsen givet, att gränsen är att draga icke i 14-års åldern
utan allra lägst i 16-års åldern.
Om fortsättniugsskolan söker arbeta yrkesskolan i händerna genom en förbere
dande yrkesundervisning, ägnad att något litet orientera lärjungen inom något visst
arbetsområde, stärka hans aktning och intresse för yrkesarbetet och väcka hans håg
för fortsatt utbildning, synes detta väl endast kunna vara till fördel för yrkesskolan.
Denna bör kunna bygga sin läroplan på fortsättningsskolans, och i manga fall bör,
vad lärogången beträffar, samma enhetlighet kunna bångas till stånd, som om de båda
skolorna vore en enda sammanhängande skola.
1 sitt den 14 november 1916 avgivna utlåtande till folkundervisniugs-
komrnitténs betänkande angående fortsättningsskolan har även socialstyrel
sen, såsom jag redan nämnt, uttalat sig bland annat om förhållandet mellan
yrkesfortsättningsskolan och lärlingsskolan, sådant detta förhållande skulle
komma att gestalta sig enligt de olika förslagen. Styrelsen betraktar till
en början frågan ur synpunkten av de föreslagna skolformernas olika upp
gifter, skärskådar den sedan med hänsyn till den föreslagna skolplikten
och berör slutligen spörsmålet mera i allmänhet.
1 vad frågan sammanhänger med de olika
tskolfonneritns uppgifter.
yttrar styrelsen:
Enligt de avgivna förslagen skulle såväl fortsättniugsskolan som den komplette
rande lärlingsskolan komma att göra anspråk på skolungdomen omedelbart efter slutad
folkskola. Skolplikt skulle föreligga till såväl den ena som den andra skolan. Läro
tiden bleve i huvudsak sammanfallande, och båda skolorna skulle enligt respektive
kommittéförslag bava yrkesundervisningen till sin huvuduppgift med mera.
Såsom av det ovan anförda torde framgå, finnas synnerligen viktiga berörings
punkter mellan fortsättningsskolan och den kompletterande lärlingsskolan, och man kunde
vid sådant förhållande förväntat, att folkundervisningskommittén, som avgivit sitt förslag-
sist och sålunda haft tillfälle att taga kännedom om det av kommittén för den lägre
tekniska undervisningens ordnande utarbetade förslaget till kompletterande lärlings-
skolor, något närmare ingått på förhållandet mellan ifrågavarande skolformer och sökt
åstadkomma en gränsreglering dem emellan. Så har emellertid icke skett, utan har
folkundervisningskommittén, efter att först hava helt allmänt uttalat sig om skolornas
olika uppgifter, sedermera i ett annat sammanhang föreslagit, att barn och ungdom i
fortsättniugsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande
undervisning — varunder bland annat lärlingsskolan skulle enligt kommitténs antydan
inbegripas — skulle vara befriade från skyldigheten att besöka fortsätta ngsskola. Med
andra ord skulle sålunda fullgörande av skolplikten i lärlingsskola, där sådan finnes,
ersätta skyldigheten att mottaga undervisning i fortsättningsskola. En sådan reglering
av skolornas undervisningsområden synes visserligen i princip tilltalande, men lärer i
tillämpningen möta åtskilliga svårigheter.
Fortsättningsskolans ändamål är, enligt såväl folkundervisningskommitténs som i
synnerhet socialstyrelsens uppfattning, att. bland annat, giva sina lärjungar en tämligen
100
Kungl. Maj:ts
Nåd.
Proposition
Nr
9(i.
101
allsidig medborgerlig bildning. Huru stor vikt kommittén lägger pa. denna mera all
sidiga utbildning, framgår med all tydlighet, av de utav kommittén framlagda under-
visningsplanerna för ämnet medborgarkunskap.
Enligt det av kommittén för den lägre tekniska undervisningen avgivna förslaget
skola visserligen jämväl lärlingsskolorna sträva efter att meddela medborgerliga insik
ter. Medborgarkunskapen har emellertid icke medtagits såsom särskilt ämne i lär-
lingsskolans läroplan, utan är det kommitténs mening, att undervisningen i vissa delar
av nämnda ämne skall kunna mera sporadiskt anknytas till undervisningen i de för
skolan angivna läroämnen.'). Vid sådant förhållande synes det vara uppenbart, att lär-
lingsskolan icke tillnärmelsevis kan vara lämpad att fylla tortsättningsskolans uppgift
i förevarande avseende.
Rörande folkundervisningskommitténs förslag, i vad det avser skol
plikten, yttrar styrelsen:
Vidare må med avseende å folkundervisningskommitténs reglering av skolornas
verksamhetsområden framhållas, att densamma kommer att verka synnerligen ojämnt
för lärjungarnas vidkommande. Sålunda kan exempelvis en person, som omedelbart
efter slutad skolgång i folkskolan vinner anställning inom industri eller hantverk, helt
befrias från skolplikten i fortsättningsskolan, då däremot en annan, som får dylik
anställning först efter genomgången fortsättningsskola, blir underkastad en extra skol
plikt i lärlingsskolan i två eller eventuellt tre år. En sådan betydande olikhet i skol
plikten måste givetvis anses olämplig.
o __
Ännu mera komplicerad ställer sig frågan för den minderårige, som under pågå
ende utbildning inom den ena skolformen överflyttas till kommun, där endast den
andra förekommer.
Enligt socialstyrelsens åsikt kan folkundervisningskommitténs lösning av förhan-
denvaraude spörsmål jämväl leda till eu förryckning i yrkesundervisningen. Enligt de
avgivna förslagen skulle, såsom nämnts, .skyldighet föreligga för kommunerna att upp
rätta fortsättningsskolor, under det att ett dylikt tvång icke ifrågasatts beträffande de
kompletterande lärlingsskolorna. Dä det vidare måste ställa sig avsevärt billigare att
genom påbyggnad å fortsättningsskolan fullständiga yrkesundervisningen i denna i
stället för att upprätta en särskild lärlingsskola, i vilket avseende olikheten i statsbi
drag jämväl kommer att utöva en viss påverkan, torde det icke vara otänkbart, att
kommunerna för tillgodoseende av behovet utav yrkesundervisning i flertalet fall
komma att välja det förra alternativet, ett förfarande, som utan tvivel skall verka
splittrande och förryckande på yrkesundervisningsväsendet i dess helhet.
Rörande frågans läge i allmänhet uttalar sig styrelsen på följande sätt:
I detta sammanhang anser sig styrelsen böra fästa uppmärksamheten pa ett ut
talande, som folkundervisningskommittén gjort å sid. 48 i betänkandet. Sedan kom
mittén där gjort gällande, å ena sidan, att yrkesfortsättningsskolan under vissa om
ständigheter kan utvecklas till en sådan form, att den kan betraktas soin verklig
yrkesskola samt, å andra sidan, att yrkesskolan, genom att i sin undervisningsplan
upptaga den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssynpunkten, kan antaga
yrkesfortsättningsskolans gestalt, fortsätter kommittén sålunda:
»Utvecklingen av de båda ifrågavarande skolarterna, yrkesfortsättningsskolan
och den för minderåriga arbetare avsedda yrkesskolan, kan således tänkas komma att
försiggå efter sammanlöpande linjer. Ju mera fortsättningsskolorna kunna utbildas till
Kung!. MajUx Säd. Proposition
AV .%'.
Tillsättande
av sakkunni
ga för frågans
enhetliga
behandling.
yrkesskolor och yrkesskolorna åter till ideellt och medborgerligt bildande ungdoms
skolor, desto lyckligare för deras lärjungar. Men desto mera närma sig de båda skol-
arterna en gemensam skolform: en ungdomsskola, som, på samma gång den fullföljer
den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda
praktiska syfte.»
Detta kommitténs principiella uttalande torde tillräckligt bestyrka styrelsens ovan
utvecklade uppfattning om de många beröringspunkterna, enligt de båda kommitté
förslagen, mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolau. I den mån uttalandet kali
anses innebära en antydan om att den föreslagna fortsättningsskolan, vilken nu synes
stå närmast till förverkligande, skulle kunna helt ersätta lärlingsskolan, måste styrelsen
framföra bestämda tvivelsmål. Enligt styrelsens mening intager nämligen yrkesutbild
ningen med hänsyn till mål och omfattning en sådan särställning i förhållande till
den mera allmänna folkundervisningen, att den för sitt behöriga tillgodoseende kräver
från den allmänna undervisningen skilda organ beträffande såväl den centrala led
ningen som de primära skolformerna.
Med ovanstående har styrelsen velat visa, att ett godtagande av föreliggande
förslag, innan de olika skolformernas inbördes ställning blivit mera ingående prövad
och klarlagd, kan komma att medföra avsevärda olägenheter.
Något definitivt förslag till lösning av förhandenvarande spörsmål har styrelsen
givetvis icke ansett sig kunna framlägga, enär ett sådant enligt styrelsens åsikt fram
för allt kräver medverkan från såväl fortsättningsskolans som lärlings- (yrkes-) skolans
målsmän. Styrelsen har i allt fall velat uttala önskvärdheten av att en gränsregle
ring mellan de båda skolformerna redan från början blir geuomförd, och att förden
skull en överarbetuing av de föreliggande förslagen kommer till stånd i dessa delar,
varvid jämväl uppmärksamhet bör ägnas åt den av styrelsen i det föregående ifråga
satta förskjutningen i fortsättningsskolans program, varigenom tyngdpunkten i dess
läroplan skulle Överflyttas från arbetskunskapen till den allmänna medborgarkunskapen.
102
Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Av den redogörelse jag nu lämnat för myndigheternas utredning av
frågan om förhållandet mellan den allmänna folkundervisningens och yrkes
undervisningens områden och för de framkomna förslagen till en gräns-
reglering mellan de båda områdena framgår, att hithörande frågor kommit
i ett läge, som visade påo nödvändigheten av deras behandling ur mera
enhetliga synpunkter. Åt samma håll pekade även den diskussion av
frågan, som samtidigt ägt rum såväl i fackpressen som inom de för
frågan närmast intresserade sammanslutningarna. Då nu både från yrkes-
håll, bland annat av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, och från
den allmänna folkundervisningens sida, av folkskolöverstyrelsen, det önske
målet uttalats, att de föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i ett
sammanhang och att de föreslagna skolformerna måtte sammanföras till
en enhet, fann sig Kungl. Maj:t böra för ärendets fortsatta behandling,
tillsätta en gemensam beredning. För sådant ändamål bemyndigade Kungl.
Maj:t den 3 november 1916 chefen för ecklesiastikdepartementet att i sam
råd med chefen för finansdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga »för
att inom de nämnda departementen biträda vid den fortsatta utredningen
av frågorna om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och
den lägre handelsundervisningen samt det inbördes förhållandet mellan
dessa olika undervisningsområden». Till utförande av det sålunda beslu
tade sakkunniguppdraget tillkallade vederbörande departementschefer
förutom representanter för kommunala och allmänt administrativa syn
punkter, jämväl representanter såväl för den allmänna folkundervisningen,
den tekniska undervisningen, handelsundervisningen, den lägre lantbruks-
undervisningen och undervisningen i husligt arbete som för olika närings-
och yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och handel. De så
lunda tillkallade sakkunniga framlade resultatet av den utav dem verk
ställda utredningen uti ett den 3 oktober 1917 avgivet »betänkande an
gående fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre
handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden».
Jag skall nu lämna en redogörelse för huvudinnehållet i de sakkun
nigas betänkande.
Kung!. Alaj-.ts Nåd. Proposition Nr it ii.
10H
5) Departementssakkunnigas förslag till enhetlig behandling av
ungdomsskolefrågan.
Såsom frågan om våra praktiska ungdomsskolor låg, då den överläm
nades till utredning av de tillkallade sakkunniga, var det helt naturligt,
att dessa i främsta rummet skulle komma att söka finna utvägar till
undanröjande av den brist på inbördes överensstämmelse, som fanns i
kommittéförslagen, och som givit anledning .till de meningsskiljaktigheter,
vilka kommit till uttryck såväl i myndigheternas utlåtanden som också
under andra former. Då nu de sakkunniga i stort sett delade såväl folk-
undervisningskommitténs uppfattning av nödvändigheten av en reformerad
fortsättningsskola som tekniska kommitténs tankar om behövligheten av
särskilda lärlingsskolor, kom den närmaste uppgiften för de sakkunniga
att gestalta sig som ett försök att åstadkomma en bestämd gränsregle
ring av förhållandet mellan de föreslagna båda skolformerna.
De sakkunniga upptaga därvid först till granskning kommerskollegiets
av mig förut refererade förslag att — för frågans ordnande åtminstone
tillsvidare — skolplikten i lärlingsskolan skulle ställas såsom ett bihang
till fortsättningsskolplikten och utsträckas över samma tid som denna,
varvid de lärjungar i fortsättningsskolan, vilka vunne anställning i hant
verk och industri, skulle överflyttas till lärlingsskolan och där vara under
kastade skolplikt intill slutet av den årskurs, som infölle näst efter den
Departe-
ments-
sakknnniga
om förhållan
det mellan de
olika under
visningsområ
dena.
104
tidpunkt, vid vilken de skulle blivit fria från skolplikten, om de fått
fullgöra densamma i fortsättningsskolan.
De sakkunniga finna för sin del, att detta sätt att ordna frågan skulle
medföra allvarliga olägenheter för såväl fortsättningsskolan som lärlings-
skolan. Det skulle nämligen utan tvivel verka menligt på fortsättnings-
skolans anseende och på allmänhetens liksom på lärjungarnas förtroende
för densamma, om de unga, så snart de vunnit anställning inom ett eller
annat yrke, skulle avbryta sitt arbete i fortsättningsskolan för att övergå
till annan läroanstalt. Vad åter lärlingsskolan angår, så syntes det givet,
att om somliga av dess lärjungar vunne inträde vid 14 års ålder ocli
utan att hava inhämtat mer än en ringa del av det kunskapsinått, som
fortsättningsskolan avser att giva,. under det att andra vid inträdet vore
mera mogna och hade fullständigt genomgått fortsättningsskolan, en ge
mensam undervisning av dylika elever skulle vålla åtskilliga svårigheter.
Lärlingsskolan finge då, såsom också tekniska kommittén och kommerskolle
gium tänkt sig, inrättas så, att den meddelade såväl den undervisning i
ällmänt medborgerliga ämnen, som tillhör i främsta rummet fortsätt
ningsskolan, som ock den yrkesundervisning, vilken enligt de sakkunnigas
förmenande borde vara lärlingsskolans egentliga uppgift.
De sakkunniga uttala därför såsom sin uppfattning, att det med av
seende på undervisningens ändamålsenliga ordnande i båda dessa
skolformer ävensom med avseende på dess resultat vore fördel
aktigast, att de unga först efter fullständigt genomgången fort-
sättningsskola ginge över till lärlingsskolan.
Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunnigas mening först
och främst vinnas, att undervisningen såväl i fortsättningsskolan som i
lärlingsskolan kunde ordnas på ett sätt, som bättre tillgodosåge de båda
skolornas speciella uppgifter, än vad fallet skulle bliva, om de båda
kommittéernas förslag i denna punkt följdes. Då för kommittéerna för
hållandet mellan de båda skolformerna ännu varit oklart, hade också enligt
deras förslag skolformernas olika undervisningsprogram kommit att på ett
mindre lyckligt sätt gripa in i varandra. Komme en sådan gränsreglering
till stånd, som de sakkunniga antytt, skulle vardera skolformens uppgift
kunna klarare och bestämdare fixeras. Fortsättningsskolan skulle då kunna
få mera odelat fullfölja sin huvudsakliga uppgift, vilken borde vara den
allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen, och lärlingsskolan
skulle kunna bygga på fortsåttningsskolans kunskapsmått i de allmänna
läroämnena och därigenom lägga sin undervisning på en något högre nivå,
än den eljest skulle kunnat göra, samt därvid i enlighet med sin huvud
uppgift koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området. På
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.
105
grund av bättre underbyggnad och större åldersmognad skulle lärjungarna
då också hava avsevärt större förutsättningar att tillgodogöra sig1 lärlings-
O
O
O
O
O
skolans undervisning.
Komine saken att ordnas på det sätt de sakkunniga tänkt sig, medförde
detta emellertid nödvändigheten av en bestämdare tidsreglering i fråga om
skolplikten. Därom yttra de sakkunniga:
Om emellertid både fortsättningsskola och lärlingsskola göras obligatoriska för den
minderårige och den ena skolan skall genomgås först, den andra sedan, blir det nöd
vändigt att begränsa tiden för deras lärokurser, så att den sammanlagda skol pliktstiden
icke blir alltför lång och så att båda skolorna under normala förhållanden hinna
genomgås, innan lärjungen kommit över minderårighetsåldern 18 år, vid vilken ålder
skolplikten under alla förhållanden synes oss böra upphöra. Vi förmena, att en be
gränsning av lärokurserna till i regel två år i var och en av de båda skolformerna
vore lämplig. Detta står ju också beträffande fortsiittningsskolan i huvudsaklig över
ensstämmelse med folkundervisuingskommitténs förslag. Yad lärlingsskolan beträffar,
har ju 1907 års kommitté föreslagit två eller
helst tre
års lärokurs, men då skulle ju
också lärlingsskolan hava byggt direkt på folkskolans grund. Den större åldersmog-
naden och de ökade förkunskaperna hos lärjungarna, om dessa förut genomgått fort-
sättningsskolan, torde till fullo kompensera den av oss föreslagna begränsningen.
Beträffande frågan om de minderårigas normala ålder vid avgång från respektive
skolor vilja vi först erinra om folkuudervisningskonmiitténs förslag, att i folkskole
stadgan borde införas den bestämmelsen, att avgång från folkskolan icke får äga rum
tidigare än det kalenderår, då lärjungen fyller 13 ar, till vilket förslag vi ansluta oss.
Om den minderårige avgår från folkskolan det kalenderår, då han fyller 13 år,
och sedan genomgår den tvååriga fortsättniugsskolan, kommer han att avgå ur denna
det år, då han fyller 15 år. Fortsätter han sedan i den likaledes tvååriga lärlings
skolan, bör han vara färdig med sin obligatoriska skolgång det år, då han fyller 17
år, en ålder, som ingalunda kan anses för hög och vid vilken han i de flesta fall icke
lär hava hunnit fullborda sin praktiska yrkesutbildning. I många fall komme väl ele
verna i lärlingsskolan att avgå från denna först vid 18 år, men även denna ålder
överskrider ju icke den, som av 1907 års kommitté angivits i dess förslag angående
skolplikt.
Skulle den minderårige under sin skolgång i fortsättningsskolan vinna anställning
inom hantverk eller industri, så lärer detta väl ej annat än i undantagsfall kunua ske
tidigare än vid 14 års ålder, och han skulle då vara skyldig att ännu ett år gå kvar
i fortsättniugsskolan. Att hans praktiska yrkesutbildning hos arbetsgivaren i sådant
fall komme att börja ett år tidigare än hans teoretiska utbildning i lärlingsskolan
torde väl få anses vara till mer gagn än skada. För ett effektivt tillgodogörande av
den teoretiska yrkesundervisningen är det nämligen alldeles nödvändigt, att lärlingen
har ett tillräckligt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på samt att
han därjämte förvärvat någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke, för vilket
han skall utbildas, och slutligen att han har en viss åldersmognad. Genom den av oss
föreslagna anordningen sättes lärlingen i tillfälle att vinna dessa nödvändiga förut
sättningar.
Den farhåga, som från en del håll uttalats, att en viss skadlig dualism skulle
kunna uppstå därigenom, att lärlingen finge mottaga yrkesundervisning först i yrkes-
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 käft. (Nr 96.)
14
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr OO.
Departe-
ments-
sakknnniga
om fortsätt-
ningsskolan.
betonad fortsättningsskola och sedan i lärlingsskola, torde visa sig ogrundad, om fort-
sättningsskolan får den läggning, som av oss i det föregående blivit angiven. Enligt
vår mening skulle undervisningen i en sådan fortsättningsskola tvärtom bliva en sär
deles lämplig förberedelse för den egentliga yrkesundervisningen i lärlingsskolan.
De sakkunniga anse sig sålunda böra föreslå, att skolplikten för
sådana minderåriga, som ägna sig åt hantverk och industri, må
som allmän regel omfatta både fortsättningsskola och lärlings-
skola med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må
sträcka sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan
genomgått sådan skola, som hans skolplikt avser, därmed må
anses hava fullgjort denna.
Från denna allmänna föreskrift anse de sakkunniga vissa undantag
böra göras. Till dessa skall jag senare återkomma.
Sedan de sakkunniga kommit till nu nämnda uppfattning av förhål
landet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan, bygger sig i fortsätt
ningen systemet av ungdomsskolor upp för dem med stor klarhet och en
hetlighet. På fortsättningsskolan såsom den gemensamma bottenskolan för
samtliga ungdomsskolor reser sig ett treledat system av yrkesutbildnings-
anstalter: lärlingsskolor, yrkesskolor och skolor för fortsatt vidgad speciell
fackutbildning. Och dessa anstalter tänka sig de sakkunniga, såsom längre
fram skall närmare utföras, inrättade ej blott för industri och hantverk
utan även för handel och husligt arbete. Vid sidan av denna mera regul
jära linje av ungdomsskolor bliva enligt de sakkunnigas mening för till
godoseende av mera tillfälliga behov, olika inom olika yrkesområden, vissa
andra mera fristående anstalter dessutom erforderliga.
£!> I
I fråga om de sakkunnigas ställning till enskildheterna av de olika
kommittéförslagen anser jag mig i detta sammanhang kunna inskränka
mig till följande meddelanden.
Vad först angår folkundervisningskommitténs förslag till fortsättnini/s-
skola, vinner detta i stort sett starkt understöd av de sakkunniga. Till
dess ledande principer ansluta sig de sakkunniga obetingat. Den nuva
rande fortsättningsskolan kan enligt de sakkunnigas förmenande icke an
ses fylla de krav, som måste ställas på densamma, varemot ett fortsätt-
ningsskolväsen, ordnat och planlagt i enlighet med de av kommittén an
givna synpunkterna, otvivelaktigt skulle komma att utgöra ett verksamt
medel för ungdomens sedliga och intellektuella utveckling och dess fost
ran till arbetskunnighet och medborgerlig duglighet.
Jag har redan antytt, att den gränsreglering, som de sakkunniga
föreslå, enligt sakkunnigas mening skulle göra det möjligt för fortsättnings-
106
Kungi. Maj :ts Nåd. Proposition Kr 96.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.
107
skolan att, utan att uppgiva den av folkundervisningskonnuittén hävdade yrkessynpunkten, likväl starkare betona såsom huvuduppgift bibring andet av allmänt medborgerlig bildning.
I denna punkt yttra de sakkunniga följande:
I allt väsentligt äro vi ense med kommittén beträffande det framlagda program
mets allmänna innebörd, förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen i dess tillämpning. Att kommittén låtit yrkessynpunkten bliva det bestämmande i detta program, måste anses som ett riktigt och lyckligt grepp. Kunskap om den yr- kesuppgift, som sysselsätter lärjungarna, är för dem av påtagligt värde och omedelbar betydelse. Eu på lämpligt sätt avpassad och praktiskt anlagd undervisning om yrket och de förhållanden, vilka därmed stå i samband, bör därför av dem kunna uppskat tas samt vara särskilt ägnad att tillvinna sig såväl lärjuugarnas som deras målsmäns intresse. Yrkesuppgiften utgör även en synnerligen lämplig och väl behövlig samlings punkt för undervisningen i fortsättniugsskolan. Till denna böra lärokursens olika de lar anknytas och därigenom förbindas till ett sammanhängande helt. Inom fortsätt niugsskolan med dess jämförelsevis korta lärotid är eu sådan koncentration av under visningen nödvändig, om denna skall kunna bliva av någon verklig betydelse för lär jungarnas utbildning.
Vi vilja dock framhålla vikten av att fortsättningsskola med yrkesbetonad under
visning anordnas endast där de nödiga förutsättningarna äro för handen beträffande kompetenta lärarkrafter, lärjungarnas föregående skolbildning, arbetslivet på orten samt ekonomiska förhållauden och där, såsom det frambålles i folkskolöverstyrelsens utlåtan de över kommittéförslaget, sådan undervisning omfattas med förtroende av den allmän het och de myndigheter, som äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verk samhet. Det vore att beklaga, om yrkesfortsättningsskolor upprättades under sådana förhållanden, att deras verksamhet komtne att misslyckas, och en i sig själv nyttig och god skolform därigenom skulle förlora allmänhetens förtroende.
Särskilt torde försiktighet böra iakttagas i fråga om att i fortsättningsskolans
undervisning införa hantverks- och verkstadsarbete.
Såsom i det föregående framhållits, är det i huvudsak två syften man med ung
domens fortsatta skolbildniug avser att vinna. Det ena är karaktärens daning i för ening med allmänt medborgerlig bildning, det andra är en grundlig yrkesutbildning. Vi vilja, såväl med tanke på den ringa äldersmognaden hos fortsättningsskolans lär jungar oeh deras bristande erfarenhet i fråga om yrkesarbete som ock med tanke på att genomgåendet av dessa skolor skall vara obligatoriskt för så gott som
all
från
folkskolan utgående ungdom, kraftigt betona, att den allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen ovillkorligen måste bliva det väsentliga syftet med dessa skolor, under det att den egentliga yrkesundervisningen måste anses tillhöra ett senare ålders stadium och meddelas i särskilda därför avsedda läroanstalter. Fortsättningsskolans betydelse med avseende på yrkesutbildningen bör enligt vårt förmenande framför allt framträda däri, att den, för att använda folkskolöverstyrelsens uttryck, »för lärjung arna ställer in yrkesarbetet i ett perspektiv, som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mäusklig verksamhet och klargör dess ideella värde, att den förmår meddela allmänbildning genom fackbildniug och i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostrande».
108
Departe-
ments-
sakkunniga
om den högre
folkskolan.
I regel bör den yrkesbetonade fortsättningsskolan meddela undervisning endast
om
yrket och blott undantagsvis även
i
yrket. Den yrkeskännedom den kan meddela
är sålunda endast av förberedande art. Den kan följaktligen icke ersätta lärlings- eller
yrkesskolor och bör därför ingenstädes få utgöra något hinder för sådana skolors upp
rättande.
Kungl.
Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.
I detta sammanhang vilja yi framhålla, hurusom fortsättningsskolan har en vik-
tig uppgift att fylla och kan bliva till stort gagn genom att underlätta lärjungarnas
val av levnadsbana. Som förut påpekats, har sannolikt en stor del av fortsättnings-
skolans lärjungar ännu icke bestämt sig för något visst levnadsyrke. Mycket ofta är
det rent tillfälliga omständigheter, som bliva avgörande vid yrkesvalet, på den grund
att de unga sakna nödig kännedom om förhållandena. Om fortsättningsskolan medde
lade sina lärjungar upplysningar beträffande de förutsättningar, som krävas för ett
frangångsrikt arbete inom skilda yrken, de villkor av olika art, under vilka arbetet
i dessa bedrives, samt de fortsatta utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter, som
förefinnas på olika levnadsbanor, så skulle detta vara för dem svnnerliuen värdefullt
och i hög grad underlätta deras yrkesval, till gagn ej blott för dem själva utan även
för samhället i dess helhet.
Genom ett ordnat samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen eller på an
nat sätt bör fortsättningsskolan även medverka till lärjungarnas anställande inom ar
betsområden, för vilka de kunna anses hava de bästa förutsättningarna.
Av de sakkunnigas sätt att fatta fortsättningsskolans uppgift följer, att
de anse, att denna skola, vare sig den är yrkesbestämd eller icke, bör
inräknas till det allmänna folkundervisningsväsendet samt anslutas till och
ställas under överinseende av samma chefsmyndighet som detta, d. v. s.
folkskolöverstyrelsen.
1 sammanhang med behandlingen av frågan om fortsättningsskolan
uttala sig de sakkunniga, mera i förbigående, om den högre folkskolan och
s ställning, till övriga ungdomsskolor. Därom yttra de sakkunniga
följande:
För dem av folkskolans lärjungar, vilka efter avslutad skolkurs icke omedelbart
övergå till praktiskt arbete utan först vilja under eu längre eller kortare tid helt ägna
sig åt fortsatta skolstudier, synes den högre folkskolan hava en viktig uppgift att fylla.
I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om lortsättnings-
skolan, bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda behov, som förefinnas
a den ort, där skolan är belägen. Pa vissa platser fyller den måhända bäst sin upp
gift genom att, såsom den hittills i allmänhet gjort, huvudsakligen meddela ett högre
mått av allmänt medborgerlig bildning, än vad folkskolan förmår giva. På andra
orter däremot motsvarar den bättre de förefintliga behoven, om den, utan att uppgiva
sitt allmänbildande syfte, söker bibringa lärjungarna en utbildning i mera praktisk
riktning. ^ Någon yrkesutbildning i egentlig mening kunna dessa skolor, såsom vi for-
u.^ /ramhallit, visserligen icke meddela sina unga och om praktiskt yrkesarbete oerfarna
lärjungar, men genom att väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de prak-
109
tiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning kunna de säkerligen
för det flertal, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en vida
bättre förberedelse än sådana studier, som äro av enbart allmänbildaude karaktär och
vilkas slutmål är realskolexamen.
De sakkunniga uttala såsom sin mening, att en utveckling av de högre
folkskolorna i en mera praktisk riktning i anslutning till näringslivet vore
att föredraga och att det vore lyckligt, om de nya skolor av detta slag,
som komma att upprättas, mera planlades i syfte att fylla behovet av
praktisk utbildning än att i form av kommunala mellanskolor föra fram
till realskolexamen.
Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet
med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De för
sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen, lärare
i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga delar och
med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig undervisning
göras gällande för sådana mera praktiskt lagda skolor av detta slag.
Då en undervisning av här angiven art emellertid måste komma att
kräva större kostnader än dem, som hittills i allmänhet förekommit i
dessa skolor, borde sådana ändringar i de för statsunderstöd till högre folk-
skolor gällande bestämmelserna vidtagas, att en ökning av detta under
stöd möjliggjordes. I samband härmed syntes det även vara behövligt att
fullständiga dessa bestämmelser, så att de komma att innebära nödiga
garantier i fråga om skolornas förvaltning och inspektion.
Departe-
ments-
sakkunniga
om den tek
niska under
visningen.
Kutujl.
Maj:ts
Nåd. Proposition Air 'J6.
I fråga om ordnandet av den lägre tekniska undervisningen ansluta
sig de sakkunniga, även vad enskildheterna beträffar, i väsentliga avseenden
till det av den tekniska kommittén framlagda förslaget.
Av de tre typer för lärlingsskolor, som av denna kommitté föreslagits,
nämligen den kompletterande, den förberedande .och den fullständiga, anse
de sakkunniga i likhet med kommittén den förstnämnda vara den, som
framför allt bör komma i fråga. De inom industri och hantverk anställda
minderåriga böra således även efter de sakkunnigas mening i regel erhålla
sm praktiska utbildning genom yrkesmässigt arbete under den enskilde
arbetsgivarens ledning, och skolans uppgift bör endast vara att bibringa
lärlingarna de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som arbets
givaren icke lämpligen kan meddela dem men som äro nödvändiga för
deras kommande yrkesverksamhet. I likhet med kommerskollegium finna
de sakkunniga lämpligast att benämna denna skoltyp helt enkelt lärling.s-
skolor.
Såsom jag redan förut nämnt, framhålla de sakkunniga önskvärdheten
no
Kung!. Maja* Nåd. Proposition Nr 96.
av att då lärlingsskolan efter de sakkunnigas förslag i regel skulle komma
att bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena,
denna skola också i högre grad, ån vad som blivit möjligt efter den tek
niska kommitténs förslag, konune att koncentrera sin undervisning på det
rent fackliga området.
Lärlingsskolan bör enligt de sakkunnigas mening vara en kommunal
institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på
inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.
Beträffande de föreslagna yrkesskolorna göra de sakkunniga följande
principiella uttalande:
Det torde få anses självklart, att den yrkesutbildning, som den unge
arbetaren kan förskaffa sig i lärlingsskolan, särskilt med hänsyn till lär
jungarnas relativt ringa åldersmognad och yrkeserfarenhet, ej kan omfatta
mer än ett visst för varje yrkesarbetare nödvändigt minimum. För intres
serade och framåtsträvande arbetare, som önska vidga sina kunskaper ut
över detta mått och därmed även vinna förutsättningar för mera ansvars
fulla poster, vare sig som förmän inom industrien, mästare inom hantverket
eller arbetare med vissa mer krävande uppgifter, bör det därför finnas
särskilda skolor på ett högre plan än lärlingsskolorna, yrkesskolor. Uppen
bart är, att ett behov av dylika skolor föreligger såväl för arbetarna, vilka
genom dem skulle erhålla eu värdefull hjälp i sin strävan att arbeta sig
fram till ökad yrkesskicklighet och förvärvsförmåga, som för industrien,
vilken därigenom skulle beredas tillgång på dugliga förmän och skickliga
specialarbetare.
Såsom jag förut nämnt, hade tekniska kommittén föreslagit, att samt
liga nuvarande tekniska elementarskolor skulle ombildas till tekniska fack
skolor och att dessutom tgl del nya fackskoior skulle upprättas.
Kommerskollegium hade i sitt över kommitténs betänkande avgivna
utlåtande betonat, att ett starkt behov förelåge av den mera specialiserade
undervisning, som med fackskolorna avses, men uttalade samtidigt, att den
mera allmänt-tekniska undervisningen i de tekniska elementarskolorna icke
borde helt och hållet utbytas mot specialiserad fackskoleundervisning. Kom-
merskollegium hade därvid anfört, att det för åtskilliga fabrikstjänstemän
och affärsmän förefunnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper, som
ej kunde tillfredsställas genom fackskoleundervisning, samt att det funnes
många industriella företag, där arbetets specialisering ej vore så långt
driven, att den motiverade anställandet av specialutbildade ledare, utan
där det vore fördelaktigare att anförtro ledningen åt personer med all
in
K ungt. MnjUx Säd. Proposition Nr 9 ti.
mänt teknisk bildning. För att behovet av på detta sätt utbildade per soner måtte bliva tillgodosett, borde eldigt kornmerskollegiets uttalande »ett par av de nuvarande tekniska elementarskolorna bibehållas, om oek i mo derniserad form».
1 likhet med kommittén och koiumerskollegium förklara si» nu de
sakkunniga vilja kraftigt understryka behovet av tekniska fackskolor med undervisningen specialiserad på var sina olika industriella områden.
Det synes självklart, såga de sakkunniga, att våra många olika och
ofta starkt specialiserade industrigrenar icke kunna vara till fullo betjänta av de nuvarande tekniska elementarskolorna med deras fåtal linjer — en mekanisk-, en byggnads- och eu kemisk-teknisk linje — vilka därtill a ro i fråga om undervisningen relativt obetydligt specialiserade, och ej heller kan man ifrågasätta ett sådant slöseri som att utrusta var och en av de nuvarande fem tekniska elementarskolorna med samtliga de linjer, som böra vara representerade. Behovet av en mera specialiserad undervisning inom ett större antal olika fack tillgodoses tydligen på det mest praktiska ■mättet, genom att för de respektive facken upprätta särskilda skolor, fack skolor, till behövligt antal.
Det behov av teknisk specialutbildning, som skulle tillgodoses »enom
de tekniska fackskolorna, utesluter emellertid enligt de sakkunnigas förme nande ingalunda behovet av allmänt teknisk utbildning. Härom uttala sig de sakkunniga på följande sätt:
„ Kommerskollegium liar belyst detta behov från näringarnas synpunkt genom att såsom nyss nämndes, framhålla, att allmänt teknisk bildning är nödvändig för åtskil liga fabnkstjänstemäu och affärsmän ävensom för dem, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med föga specialiserad verksamhet.
Vi finna för vår del dessa synpunkter fullt riktiga och vilja i anslutning därtill
ytterligare anföra, att det på de industriella företagens kontor i stor utsträckning be- hoves bitraden, vid vilkas första anställning man ingalunda begär, att de genom fler årigt yrkesarbete i förening med specialiserade studier skola Lava förvärvat någon »rundlig utbildning inom ett visst fack, utan av vilka man framför allt fordrar, att de skola aga en god grundläggande skolbildning av den art och omfattning, att de med lätthet kunna sätta sig in i och utföra enklare förekommande aifärs- säväl som ntkonforsarbeten samt att de deltagit i praktiskt industriellt arbete så pass mycket, att de ej sta alldeles främmande för detta arbete. Ofta föredrager man till sådana platser yngre personer, som nöja sig med en relativt blygsam begynnelselön; småningom kunna dessa sedan arbeta sig upp till mera ansvarsfulla och följaktligen bättre betyda befattningar. Särskilt för arbetet med försäljning av industriens produkter, upparbe- tande av nya avsättningsområden för desamma, meningsutbyte med kunder och be- stallare rörande tillverkningarnas tekniska beskaffenhet, användbarhet och pris, med ett ord för förmedlingen av förbindelsen mellan det industriella företaget och dess afnämare, hava dylika personer en synnerligen viktig uppgift att fylla. Förutom äll mänt teknisk bildning behöva de emellertid även en avsevärd merkantil utbildning i
112
förening med en viss allmänbildning. Vi äro av den meningen, att detta behov bäst
kan tillgodoses medelst läroanstalter, som, byggande på ett förut inhämtat kunskaps-
mått ungefär motsvarande realskolexamen, under eu treårig lärokurs meddela allmän
teknisk samt därjämte merkantil bildning. För dessa läroanstalter, som ju i flera av
seenden skulle likna de nuvarande tekniska elementarskolorna och som lämpligen böra
åstadkommas därigenom, att några av dessa bibehållas ehuru med undervisningen om
lagd i nyss antydd riktning, få vi föreslå benämningen
tekniska gymnasier.
Vi hava med vad härovan anförts visat, att upprättandet av tekniska gymnasier
är synnerligen väl motiverat med hänsyn till industriel behov, men vi vilja även se
saken från de blivande lärjungarnas och deras målsmäns sida. Sannolikt komma dessa
skolors lärjungar att till en väsentlig del utgöras av sadana ynglingar, som avlagt
realskolexamen eller genomgått ett motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk
och som äro i tillfälle att ägna ytterligare ett mera begränsat antal år åt skolstudier.
Flertalet ynglingar i denna ställning stå ännu ovissa i fråga om valet av levnadsbana.
Många hava kanske klart för sig, att de helst borde ägna signat något av de prak
tiska yrkena, men då såväl de själva som deras malsmän i manga tall sakna förut
sättningar att bedöma, vilken speciell näringsgren, som för dem skulle vara lämpligast
att välja, blir resultatet ofta nog. att studierna fortsättas med studentexamen soin mal
och att valet av levnadsbana därmed uppskjutes. Det klagas icke utan skäl på att
det för närvarande råder överproduktion av studenter, och medgivas måste, att för
dem, som icke skola fortsätta studierna vid universitet eller högskolor utan ga direkt
ut i det praktiska livet, studierna i de högre allmänna läroverkens gymnasier jämte
avläggande av studentexamen i eu mängd ämnen, av vilka en stor del icke har någon
som helst praktisk tillämpning, ingalunda utgör den ändamålseuligaste förberedelsen
för den blivande levnadsbanan. Ofta nog förekommer det emellertid, att ynglingar
på det åldersstadium, som normalt motsvarar realskolexamen, ådagalägga eu utpräglad
lust och fallenhet för att, som man säger, »gå den tekniska vägen», d. v. s. ägna sig
åt de industriella yrkena. Med särskilt framträdande intresse för matematik och natur
kunnighet jämte goda anlag för ritning och teckning förena de ej sällan eu anmärk
ningsvärd brist på intresse och häg för de mera »klassiska» ämnena. Nu kan det
visserligen i åtskilliga fall hända, att en yngling redan vid detta åldersstadium är i
stånd att definitivt besluta sig för ett visst bestämt industriellt fack, detta särskilt
om föräldrar och anhöriga härutinnan kunna lämna honom råd och stöd, och i dylikt
fall kan och bör han, efter att under tillräckligt lång tid hava praktiskt arbetat inom
just detta fack och därtill, i den mån så betiunes nödigt, kompletterat sina kunskaper,
söka sig in vid den tekniska fackskola, som motsvarar ifrågavarande industrigren. Oftast
torde det emellertid ställa sig så, att både ynglingarna och deras målsmän sakna tillräcklig
kännedom om de olika industrigrenarnas olika natur och, vilket kanske är det vikti
gaste, om de utkomstmöjligheter, som inom olika fack stå till buds, för att ett defini
tivt beslut i denna fråga skall kunna fattas. För ynglingar i denna situation hava
de nuvarande tekniska elementarskolorna varit vägen till de industriella yrkena. Bland
de tre linjer, som finnas vid dessa skolor, hava ynglingarna ej behövt göra sitt slut
giltiga val, förrän de under en avsevärd del av lärotiden deltagit i undervisningen,
och °i de fall, då valet gjorts mera på måfå, har det varit eu fördel, att specialise
ringen i studierna ej vant starkare, än att de efter att hava kommit ut i det prak
tiska livet ofta kunnat välja ett annat fack än det, för vilket deras skolutbildning
närmast varit avsedd. Utgången av valet har dä i regel dikterats av lagen om till
gång och efterfrågan. Av det anförda framgår, att det även med hänsyn till de unga
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
113
mfiste anses icke vara välbetänkt att helt och hållet slopa den allmän-tekniska under
visning, som hittills lämnats i de tekniska elementarskolorna. Att emellertid bibehålla
den uppdelning i tre linjer, som förekommer vid dessa, synes i och med fackskolornas
upprättande icke blott onödigt utan även olämpligt, enär de ynglingar, som hava de
finitivt beslutat sig för ett visst fack, böra anlita vederbörande fackskola.
Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att de tekniska gymnasierna enligt vårt
förmenande även i många fall kunde bliva till gagn för ynglingar, som ämna ägna
sig åt andra yrken än de rent industriella. Av allmänt teknisk och merkantil bild
ning förefinnes i vår tid ett mycket framträdande behov. Så torde t. ex. en blivande
jordbrukare eller en blivande tjänsteman vid tullen, intendenturen etc. hava vida mer
nytta av sådana kunskaper, som skulle meddelas i ett tekniskt gymnasium, än av dem
han på samma tid kan förvärva i ett real- eller latingymnasium.
Som skäl för den av oss föreslagna benämuingen tekniska gymnasier må anföras,
att dessa läroanstalter skulle bygga på väseutligen samma kunskapsmått som de högre
läroverkens gymnasier, räknat frän och med andra ringen vid dessa, och deras genom
gående kräva ungefär samma tid. Läroämnena skulle visserligen till större deleu bliva
av annan art, och det skulle i fråga om uudervisniugeus innehåll och ändamål bliva
en vida större skillnad mellan ett tekniskt gymnasium och ett realgymnasium än
mellan detta och ett latingymnasium, men den bildningsnivå, som med hänsyn till
undervisuingens omfattning skulle uppnås, torde bliva ungefär enahanda. En mot
svarighet finnes också redan i benämningen handelsgymnasier.
Det system av skolor, som skulle avse utbildning för industri och
hantverk, skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag omfatta
dels lärlingsskolor, avsedda för alla minderåriga yrkesarbetare inom
dessa näringar, jämte yrkesskolor för dem, som ville ytterligare vidga sina
kunskaper och därmed ernå ökad yrkesskicklighet, vinna kompetens såsom
förmän eller mästare in. m.,
dels på ett högre plan tekniska fackskolor med strängt specialiserad
undervisning jämte tekniska gymnasier med allmän-teknisk och merkantil
undervisning.
Det förslag, som tekniska kommittén framlagt, omfattar, som jag förut
nämnt, även ett par särskilda skolor, nämligen tekniska skolan i Stockholm
och statens normalskola för yrkesundervisningen, av vilka den förra skulle,
såsom förut nämnts, omorganiseras till en skola för konsthantverk och
konstindustri, den senare avse att, på samma gång den ombesörjde en vä
sentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm, utgöra en lärarutbildnings-
anstalt samt en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens område.
Kommitténs förslag tillstyrkes av de sakkunniga, under särskilt betonande
av att upprättandet av en normalskola bör utgöra en av de första och vik
tigaste åtgärderna för lärlings- och yrkesskolväsendets ordnande i riket.
Vad slutligen angår den centrala ledningen av det lägre tekniska un-
* dervisningsväsendet, föreslår, såsom jag förut omnämnt, tekniska kommittén
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 käft. (Nr 96.)
15
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.
Departe-
ments- sakkunniga
om handels- undervisnin-
gen.
tillsättandet av en särskild överstyrelse. Till detta förslag ansluta sig de sakkunniga. För den ifrågasatta överstyrelsen föreslå de benämningen överstyrelsen för yrkesundervisningen.
Vad beträffar den lägre handel sundervisningen förklara sig de sak
kunniga icke kunna i samma utsträckning som skett i fråga om fortsätt- ningsskolorna och de lägre tekniska läroanstanstalterna ansluta sig till det av de särskilda kommitterade utarbetade förslaget.
Som jag redan förut omnämnt, föreslå handelsundervisningskommitterade
för det lägsta stadiet av handelsundervisning två slag av skolor, nämligen tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungarna intagas direkt från en sexårig folkskola utan att äga någon praktisk erfarenhet om handelsyrket; för inträde i de senare skulle fordras att hava varit an ställd i praktisk verksamhet två år och att hava genomgått fortsättnings- skola. Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s. lärjungarna skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa båda skoltyper skulle handelsundervisning på lägsta stadiet meddelas även i de av kom mitterade föreslagna handelskurserna, men då anordnad så, att studierna kunde bedrivas samtidigt med förvärvsarbetet.
Vad först beträffar de föreslagna tvååriga handelsskolorna, göra de
sakkunniga det uttalandet, att de anse dessa skolor olämpliga såsom han- delsutbildningsanstalter i egentlig mening och att dessa sålunda icke böra upptagas på programmet för den lägre handelsundervisningens ordnande. För denna sin uppfattning anföra de såsom skäl följande:
Vi hava förut vid behandlingen av lärlingsskolorna för industri och hantverk
betonat, att det för ett effektivt tillgodogörande av teoretisk yrkesundervisning fordras, att lärjungen har ett nödigt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på, en viss åldersmognad samt därjämte någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke utbildningen avser. Dessa synpunkter äga otvivelaktigt tillämpning även beträffande handelsyrket. Att kommitterade även i huvudsak dela denna åsikt fram går av deras yttrande, att lärjungarna i den föreslagna ettåriga skolan »på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det star kare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt frän folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola».
Uppslaget till de tvååriga, direkt på en sexårig folkskolekurs byggda handels
skolorna synas kommitterade hava erhållit från några av de högre folkskolorna jämte s. k. borgarskolor, vilka bygga direkt på folkskolan och i vilka på sina håll haudels- undervisning meddelas.
Yi finna det för vår del mycket lämpligt, att de högre folkskolorna, som ju
äro avsedda för sådana från folkskolan avgående lärjungar, vilka äro i tillfälle att ägna någon kortare eller längre sammanhängande tid åt fortsatta studier, börjat på sitt program upptaga undervisning i praktiska ämnen, däribland särskilt handelsunder- •
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.
115
visning. Men vi vilja betona, att den yrkesundervisning, som på detta sätt bibringas så unga lärjungar utan någon som helst praktisk erfarenhet av yrkesarbete, aldrig kan bliva någon yrkesutbildning i egentlig mening. Därtill äro lärjungarna för unga och för oerfarna. Dylika skolors undervisning måste snarare hava till uppgift att vända lärjungarnas håg till och inrikta deras intresse på de praktiska yrkena och att i öv rigt bibringa dem allmänt medborgerliga kunskaper samt verka karaktärsdanande och uppfostraude. Att så ock är händelsen synes framgå av de för eu del dylika skolor gällande undervisningsprogrammen. Dessa skolor torde därför böra närmast anses besläktade med de yrkesbetonade fortsättuingsskolorna. Huvudsakliga skillnaden är den, att de förra giva sina lärjungar full sysselsättning, under det de senare endast till en ringa del upptaga sina lärjungars tid, som i övrigt kan användas till förvärvs arbete.
De sakkunniga anse sig böra i stället föreslå upprättande av handels-
lärlingsskolor och hand elsyrkef skolor i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande läroanstalter för industri och hantverk. Enligt de sakkunnigas mening bör den minderårige, som ämnar ägna sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obligatoriska tvååriga fortsätt- ningsskolan, helst en sådan med undervisning i anslutning till handel.
Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskolplikt och förut satt, att han erhållit stadigvarande sysselsättning i handelsyrket, bör han sedan genomgå en handelslärlingsskola, om dylik finnes på platsen. Handelslärlingsskolan bör i överensstämmelse med de föreslagna lärlings- skolorna för industri och hantverk vara en kommunal institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.
Sitt förslag i denna punkt motivera de sakkunniga på följande sätt:
Som skäl för denna anordning må anföras, att de i handel anställda minderåriga
ovillkorligen måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande samt av verklig yrkeskunskap som de inom industri och hantverk anställda. Något ordnat lärlingssystem tillämpas visserligen i allmänhet icke inom handelsyrket, meu detta måste i själva verket anses vara ett allvarligt missförhållande, som bör avskaffas. Det förekommer numera ej sällan, att springpojkar, som anställas vid 13—14 års ålder, sedermera, i stället för att småningom användas till mer ansvarsfulla göromål, varige nom de kunde inhämta praktisk kännedom om handelsyrket, under allt för lång tid, ända till 3—4 år, få ägna sig uteslutande åt sådana sysslor, att de egentligen ingenting få lära sig. Också klagas det från arbetsfönnedlingsanstalterna över de stora svårigheter, som möta, då det gäller att skaffa lämplig anställning åt dylika personer, när de vid 18—19 års ålder äro för gamla att längre vara springpojkar och samtidigt sakna varje tillstymmelse till utbildning i något som helst yrkesarbete. Så som kommitterade i sitt betänkande omnämna, har ett ordnat handelslärlingssystem ansetts nödvändigt och blivit infört i ett stort antal andra länder, och det torde knappast råda något tvivel om att eu liknande anordning är behövlig även hos oss.
De minderårigas behov av utbildning motsvaras av ett lika starkt framträdande
Kung!. Maj:ts Såll. Proposition Nr 96.
behov från bandelsnäringens egen synpunkt. Att, såsom nu ofta sker, personer, vilka ej erhållit någon utbildning för handel och ofta sakna de mest elementära begrepp rörande ordnad bokföring, affärskorrespondens, gällande förordningar för handel o. s. v., starta handelsföretag och driva affärsrörelse vållar ej sällan stora skador för affärslivet.
På grund härav synes knappast någon tvekan kunna råda därom, att handels-
lärlingsskolorna böra vara obligatoriska för lärjungarna, så att pa de platser, där dylika skolor varda upprättade, de också komma att genomgås av samtliga i handel anställda minderåriga.
Införes lärlingsskolplikt inom industri och hantverk, synes det även ur en annan
synpunkt nödvändigt att också göra handelslärlingsskolorna obligatoriska. Det kan nämligen eljest befaras, att friheten från skoltvång inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnads bana till förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena. Tillströmningen till haudelsmannabanan kommer säkerligen, även om skolplikt införes, att framgent som hittills bliva mer än tillräcklig.
Beträffande lärokursens längd i handelslärlingsskolan torde det visserligen vara
omöjligt att på två år med ett fåtal timmar i veckan hinna inhämta mer än ett minimum av de kunskaper, som äro nödvändiga för dem, som skola ägna sig åt han delsyrket, men det torde ej gärna kunna sättas i fråga att utsträcka den obligatoriska kursen över mer än två år.
I fråga om de av de sakkunniga föreslagna yrkesskolorna Jör handels-
undervisningen yttra de följande:
Såsom förut blivit nämnt, skulle handelslärlingsskolorna ej kunna meddela mer
än blott ett minimum av handelsutbildning, nödvändigt för alla i handelsyrket an ställda, men otillräckligt för en stor del av dem. För dem, som vilja vidga sitt kun- skapsmått och därmed skaffa sig ökad kompetens, böra
handehyrkesskolor
, motsva
rande de industriella och hantverks-yrkesskolorna, upprättas. 1 dessa handelsyrkes- skolor bör anordnas dels i form av
handelsyrkeskurser
en på handelslärlingsskolans
kunskapsmått byggd fortsatt undervisning, avseende att giva en sådan utbildning, som lämpligen erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse av mindre omfattning eller skötande av jämförelsevis mindre krävande platser på kontor eller lager, dels i form av
special-
eller
ämneskurser
undervisning i enstaka ämnen eller
grupper av ämnen, som kunna vara av särskild betydelse för den enes eller andres verksamhet. Sistnämnda kurser skulle givetvis vara avsedda för personer med god praktisk erfarenhet inom handelsyrket samt för övrigt i huvudsak motsvara de av 1913 års kommitterade föreslagna handelskurserna.
Handelsyrkesskolorna torde i regel böra vara kommunala institutioner; endast
mera undantagsvis torde de komma att upprättas på enskilt initiativ.
För det stadium av den lägre handelsundervisningen, som ligger när
mast över yrkesskolan, skulle sörjas genom de av statsmakterna under de senare åren redan beslutade handelsgymnasierna, för vilka jag förut redogjort. (Jfr sid. 29, 30.)
Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
117
Rörande behövligheten av do föreslagna ettåriga handelsskolorna yttra
de sakkunniga följande:
Behovet av lägre haudelsundervisning bör i överensstämmelse med det förut
anförda normalt tillgodoses genom handelslärlings- och handelsyrkesskolor, i vilka
undervisningen är så ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med
sina anställningar i affärslivets tjänst, en utbildningsgång, som med avseende på det
lägre stadiet inom yrkesundervisningens område bör anses vara den lämpligaste.
Givetvis blir det dock för en avsevärd del av de personer, som ägna sig åt handel,
icke möjligt att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista dessa skolor. Så är i allmän
het fallet med dem, som äro anstiillda i affärer på landet eller i små samhällen, där
lärlings- och yrkesskolor icke bliva upprättade. Många av dessa torde visserligen
komma att begagna sig av den utvägen att under ett par tre år taga anställning i ett
samhälle, där skolor av det nyssnämnda slaget finnas, och där genomgå desamma,
men för en stor del faller sig detta olägligt eller rent av omöjligt. För dylika per
soner, vilka äga tillräcklig erfarenhet inom handelsyrket, nödig åldersmognad och det
kunskapsmått i allmänna grundläggande ämnen, som inhämtas i folkskolan jämte den
obligatoriska fortsättuingsskolan, bör det finnas möjlighet att vid en skola, där de få
odelat ägna sin tid åt studierna, i en samlad kurs erhålla den utbildning, varav de
äro i behov. För detta ändamål böra
ettåriga handelsskolor
i huvudsaklig överens
stämmelse med kommitterades förslag upprättas på lämpliga platser och i nödigt antal.
I dessa skolor kunde lärjungarna bibringas en utbildning av samma omfattning som
den, vilken skulle erhållas i eu tvåårig handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkes
kurs i en handelsyrkesskola. Man kunde visserligen tänka sig inrättande av dagsko
lor med kortare kurs än ett år och med en undervisning av endast den omfattning,
som skulle förekomma i en handelslärlingsskola, men detta torde vara olämpligt. I en
skola, vars bevistande är frivilligt och därtill måste medföra avsevärda utgifter för
lärjungarna, bör undervisningen icke inskränkas till att omfatta endast det minimum,
som kan medhinnas i den obligatoriska och avgiftsfria lärlingsskolan och som för en
stor del av lärjungarna är otillräckligt, utan den bör giva en för det stadium, varom
här är fråga, till omfattning och innehåll fullt tillfredsställande utbildning.
De ettåriga handelsskolorna, vilka böra avse att fylla behovet inom större områ
den än enstaka kommuners, kunna vara antingen kommunala eller enskilda läroan
stalter. Möjligen kan det visa sig nödvändigt i vissa fall, att staten upprättar och
helt bekostar dylika skolor.
Beträftande administrationen av de föreslagna handelsutbildningsan-
stalterna föreslå de sakkunniga, att varje skolas ledning närmast skall
handhavas av en lokal styrelse och att ledningen av hela det lägre han-
delsundervisningsväsendet anförtros åt samma överstyrelse som det lägre
tekniska undervisningsväsendet.
De sakkunniga yttra härom:
Ett samordnande av dessa båda grenar av yrkesundervisning torde, om det av
oss föreslagna skolsystemet bleve genomfört, vara icke blott lämpligt utan även komma
att visa sig nödvändigt. De kommunala lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse
att tjäna handeln, industrien eller hantverket, torde sannolikt i fråga om orgauisation,
Rungl. MajUs Nåd. Proposition Nr i)(i.
Departe-
ments- sakkunniga om undervis
ning i hus ligt arbete.
lokaler m. m. komma att behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunal styrelse. De bestämmelser rörande lärliugsskolplikteu, som behöva utfärdas, torde även böra bliva sins emellan likartade, vare sig dessa skolor tjäna det ena eller det andra syftet, och i flertalet fall torde det dessutom komma att visa sig mest ända målsenligt att ställa samtliga de i eu kommun upprättade lärlings- och yrkesskolorna under en gemensam lokal styrelse, där givetvis såväl de industriella och hantverks yrkena som handelsyrket böra vara representerade. Under sådana förhållanden kan det ej vara lämpligt, om ens möjligt, att uppdela den centrala ledningen, som ju skall granska och stadfästa skolornas läroplaner och reglementen, avgiva yttranden angående statsbidragens fördelning m. m , på två skilda chefsmyndigheter. Som i in ledningen nämnts, ifrågasätta också 1913 års kommitterade, att en framtida central styrelse för den lägre handelsundervisningen bör förenas med den föreslagna centrala styrelsen för den lägre tekniska undervisningen. I det vi sålunda upptaga denna av kommitterade framkastade tanke, vilja vi även uttala, att det enligt vårt förmenande finnes åtskilliga skäl för att, som de kommitterade antyda, även anförtro den centrala ledningen av navigationsskolorna åt samma överstyrelse.
Slutligen innefattar de sakkunnigas betänkande även förslag till läro
anstalter för det husliga arbetet. De sakkunniga omnämna, att de under arbetets gång fått anledning att upptaga till behandling även frågan om undervisning i husligt arbete för kvinnor och särskilt för dem, som skola ägna sig åt husliga svsslor såsom förvärvsarbete:
Härom yttra de sakkunniga bland annat följande:
Vad angår de kvinnliga minderåriga, som hava för avsikt att förtjäna sitt uppe
hälle medelst husligt arbete såsom tjänarinnor i hemmen, hava dessa på den egentliga landsbygden och väl mångenstädes även i städer och andra samhällen under uppväxt åren i sina egna hem hitintills i allmänhet erhållit så mycken undervisning i husliga sysslor, att de hjälpligen kunnat göra skäl för sig, då de kommit ut och tagit anställ ning hos andra. Denna utbildning visar emellertid eu tydlig tendens att bliva allt mera sällsynt och otillräcklig. —-------Det är att hoppas, att folkskolan och fortsättningsskolan, i den mån deras knappt tillmätta lärotid och den ringa åldersmognaden hos deras lärjungar det medgiva, skola genom den undervisning i husligt arbete, som i dem meddelas, kunna åvägabringa en viss förbättring i dessa förhållanden.
Någon egentlig
kompetens att på egen hand sköta de viktigare husliga arbetena kan dock givetvis icke vinnas i dessa skolor. För detta ändamål tarvas en vida grundligare utbildning.
De flickor, om vilka det här är fråga, nödgas ofta av ekonomiska skäl att redan
tidigt ägna sig åt förvärvsarbete och äro därför i regel hänvisade att samtidigt med detta skaffa sig den utbildning de behöva.---------- Man torde kunna antaga, att ett likställande av tjänarinneyrket med övriga yrken i fråga om utbildning skulle vara ägnat att göra dylika anställningar mera tilldragande samt öka tillgången på duglig arbets hjälp i hemmen, varjämte ett dylikt likställande kanske även skulle bidraga att höja ifrågavarande yrkesgrupps sociala anseende. Förbättrade utbildningsmöjligheter på det husliga arbetets områden skulle dessutom vara av synnerligen stor betydelse för sam hället i dess helhet därigenom, att man med desamma vunne, att av de kvinnor, som ingå äktenskap, en vida större del, än vad nu är fallet, komme att vara i besittning av nödiga kunskaper för att sköta ett hem.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.
119
För ifrågavarande utbildning kunna i huvudsak två olika vägar anlitas. Den ena
är att lata utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola, som tar lärjungarnas
tid helt i anspråk, 'till upprättande av dylika skolor för husinodersutbildning
med ettårig lärokurs bar 1917 års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kate
gori höra även lanthushållsskolorna jämte eu mängd enskilda kurser och skolor för
husinodersutbildning. Deu andra utvägen är att upprätta skolor med undervisningen
sa ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med förvärvsarbetet. Dessa
skolor skulle .sålunda bliva av samma typ som de förut föreslagna lärlings- och yrkes
skolorna och torde också böra benämnas på samma sätt som dessa.
Av de båda angivna utvägarna synes de sakkunniga den sistnämnda företrädes
vis höra anlitas. Det torde nämligen vara alldeles självklart, att om hela den kategori
av ^ kvinnliga minderåriga, varom här är fråga, skulle utbildas i skolor, som under eu
ettårig lärokurs helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles för dyr
bar, vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel eller av lärjungarna själva.
Sannolikt komme dessa skolor att besökas i övervägaude grad av de ekonomiskt bättre
ställda. De mindre bemedlade eller obemedlade skulle i dem kunna vinna intiäde en
dast i den givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, fri
platser och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke allenast fri un
dervisning utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under den tid lärokursen på
ginge.
De sakkunniga anse sig därför för tillgodoseende av utbildning i hus
ligt arbete i första rummet böra föreslå upprättandet av lärlings- ock yr
kesskolor.
Lärlingsskolornci borde i allt väsentligt likställas med övriga lärlings-
skolor, vilket skulle innebära bl. a., att skolplikt även infördes i dessa skolor
och att arbetsgivaren ålades att bevilja för skolgången nödig ledighet.
Om de betänkligheter, som en sådan anordning skulle kunna tänkas
framkalla, yttra de sakkunniga:
Vid första påseendet förefaller detta måhända att vara ett allt för starkt ingri
pande i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter. En närmare un
dersökning torde dock giva vid handen, att dessa svårigheter ej äro av någon avgö
rande betydelse och att de mer än väl uppvägas av de fördelar, som skulle viunas. I
fråga om dessa lärlingsskolor skulle vederbörande kommun, liksom i fråga om andra
sådana, äga att besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmel
ser rörande skolplikten, och man torde under sådana förhållanden kunna vara viss om
att nödig försiktighet vid förslagets genomförande varder iakttagen. I de allra flesta
av de familjer, där man nöjer sig med att anställa en enda och därtill minderårig
hjälpreda, gives det säkerligen möjlighet att reda sig denna hjälp förutan under
den tid av en hel eller två halva dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I
de enstaka fall, där detta är omöjligt, finge man vid anställning av tjänstfiicka se till,
att denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Äro flera tjänarinnor anställda i samma
familj, torde väl i allmänhet ej mer än eu befinna sig på det åldersstadium, som skol
plikten skulle omfatta, men även om så vore händelsen, finnes ju den möjligheten att
låta flickorna besöka skolan på olika veckodagar.
Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Pir 96.
Deri utbildning, som erhålles genom att under två år, jämsides med
det praktiska utförandet av husliga sysslor hos arbetsgivaren, deltaga i lärlingsskolans undervisning, bör enligt sakkunnigas mening för flertalet flickor vara tillräcklig. Emellertid finnas en mängd befattningar, där det i en eller annan särskild gren av husligt arbete kräves speciell yrkesskick lighet till den omfattning, att nödig kompetens ej kan vinnas enbart i lär- lingsskolan. För att bereda tillfälle till förvärvande av dylik speciell yr kesskicklighet böra, mena de sakkunniga, yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av det husliga arbetet upprättas.
Liksom fallet är med den lägre handelsundervisningen, förefinnes en
ligt de sakkunnigas mening även i fråga om undervisningen i det husliga arbetet behov av vissa skolor utanför ramen av systemet, skolor av mera tillfälligt slag. Därom säga de sakkunniga:
Medelst de av oss föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt arbete bör
behovet av ifrågavarande utbildning i städer och liknande samhällen normalt tillgodo ses, och några andra läroanstalter på det husliga arbetets område synas icke vara be hövliga, där dylika skolor i erforderlig utsträckning varda upprättade. I mindre sam hällen eller på landsbygden kunna lärlings- eller yrkesskolor med på sådant sätt ord nad undervisning, att skolarbetet kan försiggå jämsides med förvärvsarbetet, emellertid ej gärna komma i fråga. För att där fylla behovet av utbildning i husligt arbete fordras läroanstalter med undervisningen koncentrerad på kortare tid, under vilken lärjungarna odelat ägna sig åt skolarbetet. En typ av dylika skolor bilda lanthus hål Isskolor na, vilka äro avsedda för i egentliga lanthushållsgöromål sysselsatta kvinnor. Enligt vårt förmenande borde på landsbygden ytterligare upprättas skolor, avsedda flö de kvinnor, som där äro sysselsatta i husligt arbete utan att dock vara berättigade till inträde i lanthushållsskola. Under förutsättning av nödig åldersmognad hos lärjung arna i förening med ett visst mått av föregående praktisk erfarenhet i husligt^arbete torde lärokursens längd i dylika hushållsskolor kunna inskränkas till ett halvt år eller något mindre. På åtskilliga håll torde det visa sig lämpligt att för samma ändamål anordna ambulatoriska kurser av även kortare varaktighet och upptagande vissa spe ciella grenar av det husliga arbetet såsom matlagning, konservering och dylikt.
Vad angår de av 1917 års riksdag beslutade ettåriga husmodersskolorna, synes
oss dessas uppgift vara i någon mån oklar. Enligt de bestämmelser, som utfärdats för dessa skolor, skulle de förläggas till städer och industrisamhällen, men som vi redan förut framhållit, skulle de därstädes bliva överflödiga, så vida vårt förslag om lärlings- och yrkesskolors upprättande vinner beaktande. I fråga om saväl ‘inträdesfordringar som undervisningsplaner giva de utfärdade bestämmelserna vid handen, att de ettariga husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad 1907 års kommitté för den lägre tek niska undervisningen kallat »fullständiga lärlingsskolor». Utbildningen torde dock för lärjungarna ställa sig så pass dyrbar, att dessa skolor snarare skulle komma att till godose det behov av praktisk utbildning för skötandet av ett eget hem, som förefin nes hos medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter för dem, som skola förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under sådana förhållanden
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
121
torde ifrågavarande skolor, så vida de skola bibehålla den prägel, som de genom nu
varande bestämmelser åsatis, framgent liksom hittills böra vara enskilda läroanstalter.
Man kan emellertid tänka sig även en annan uppgift för dessa skolor. I likhet
med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen kunna avses för sådana
yrkesauställda, vilka sakna möjlighet att begagna sig av undervisningen i lärlings- och
yrkesskolor.! 1 dylikt fall borde inträdesåldern sättas så hög, att de ej komme att kon
kurrera med lärlingsskolorna. Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett
par års praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till ett
halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som de hushållsskolor,
vilka vi förut framhållit såsom behövliga på landsbygden vid sidan av lanthushällssko-
lorna, och borde inrättas företrädesvis i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete
anställda minderåriga är för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola.
Lärotiden vid dylika hushållsskolor torde i allmänhet böra omfatta 6 månader.
Där förhållandena sådant påkalla, böra dock även kortare kurser kunna anordnas, var
vid emellertid en viss begränsning av läroämnenas antal bör iakttagas. För inträde
bör fordras, att den sökande fyllt 18 år och under minst två år varit sysselsatt med
husligt arbete.
Enär dylika skolor, såsom förut nämnts, böra förläggas till landsbygden eller mindre
samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom större områden, torde man knappast
kunna påräkna, att de bliva kommunala anstalter, utan torde de komma att upprättas
på enskilt initiativ. De böra emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas.
Den centrala ledningen av de läroanstalter, som erfordras för tillgodo
seende av behovet av undervisning i husligt arbete, bör enligt sakkunnigas
mening anförtros åt den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen.
Vid behandlingen av såväl den lägre tekniska undervisningen som den
lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete hava de
sakkunniga betonat, att de föreslagna yrkesskolorna inom dessa områden
böra kunna upprättas lika väl på enskilt som på kommunalt initiativ.
Likaledes hava de beträffande såväl s. k. fullständiga som s. k. förbere
dande lärlingsskolor såsom sin åsikt angivit, att dessa, för att kunna på
ett tillfredsställande sätt fylla sina viktiga uppgifter, uteslutande böra upp
rättas och ledas av enskilda korporationer.
I fråga om statsbidrag till dessa enskilda läroanstalter åro de sak
kunniga av den meningen, att statsunderstödet bör utgå efter prövning i
varje särskilt fall. De yttra därom:
Vi vilja här endast erinra därom, att, där enskilda yrkesskolor, arbetande efter
de riktlinjer, som vi i det föregående för detta slag av läroanstalter uppdragit, fylla
ett verkligt behov, vilket med all säkerhet torde komma att i de flesta fall vara hän
delsen, de enligt vårt förmenande böra av staten understödjas på ett i jämförelse med
motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt och i särskilda fall till och med
verksammare sätt. Likaledes böra enskilda såväl »förberedande» som »fullständiga
lärlingsskolor», där de fylla ett verkligt behov, komma i åtnjutande av ett lika verk
samt statsunderstöd som de kommunala lärlingsskolorna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft.
(Nr 96.)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Departe-
ments-
sakknnnigtt
om enskilda
läroanstalter.
16
122
Departe-
ments-
sakknnnigas
förslag till
ett enhetligt
nngdoms-
skolesystem.
Departe
mentschefen.
Förutom de av oss behandlade skoltyperna finns det emellertid och kommer san
nolikt att finnas en hel del enskilda läroanstalter av olika slag, vilka meddela yrkes
undervisning i en eller annan form såväl på det tekniska som på handelns och det
husliga arbetets områden.
Där sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant sätt,
hava de utan tvivel en viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende därigenom,
att de på grund av den större friheten i organisatoriskt avseende och det vidare ut
rymmet för den enskilde lärarens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervis
ningsmetoder ävensom till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund
härav vilja vi uttala den meningen, att staten, efter prövning i varje särskilt fall, bör
understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt lång tid och
därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen och gagnande verksamhet. Såsom
villkor för erhållande av sådant understöd bör dock fordras, att skolan ställes under
inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen.
Enligt det förslag till ordnande av vissa praktiska ungdomsskolor, som
de sakkunniga sålunda ansett sig böra framlägga, skulle dessa skolor kom
ma att utgöras dels av sådana, som lyda under folkskolöverstyrelsen, dels
av sådana, som stå under inseende av den föreslagna överstyrelsen för
yrkesundervisningen. De förra skulle utgöra bottenskolor för "de senare.
Till den förra gruppen skulle höra fortsättning sskolor och högre folkskolor.
Till den senare, på ett lägre stadium lärlingsskolor för industri, hantverk,
handel och husligt arbete; yrkesskolor för industri, hantverk, handel och
husligt arbete; ettariga handelsskolor; hushållsskolor; samt på ett högre
stadium: tekniska fackskolor; tekniska gymnasier; handelsgymnasier.
Till den senare gruppen skulle även komma de för mera speciella
ändamål avsedda: statens normalskola för yrkesundervisningen; tekniska
skolan i Stockholm samt statsunderstödda enskilda skolor för förberedande
eller fullständig lärlingsutbildning inom vissa hantverks- och industriella
yrken.
________________
Sedan jag nu redogjort för de olika förslag till ordnande av våra
praktiska ungdomsskolor, som blivit framlagda av kommittéer och sak
kunniga, skall jag dels redogöra för min egen uppfattning av behöv
ligheten av förbättrade praktiska ungdomsskolor, dels ock framlägga för
slag till olika slag av dylika skolor.
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.
V. Allmänna grunder för ett enhetligt ordnande av våra
praktiska ungdomsskolor.
De senaste årtiondenas ekonomiska och sociala utveckling har medfört
omgestaltningar inom samfundets olika områden, vilka med nödvändighet
123
måste komma att göra frågan om en förbättring och omläggning av det
uppväxande släktets utbildning och uppfostran, framför allt under den
tidigare ungdomsåldern, till en av vårt lands viktigaste och mest trängande
allmänna angelägenheter.
Huru väl bekanta dessa förhållanden än må vara, anser jag mig dock,
för att frågan från början må ställas i sin rätta belysning, höra i korthet
erinra om några av dessa betydelsefulla förändringar i vårt samhälles eko
nomiska och sociala byggnad.
1 främsta rummet fästes härvid uppmärksamheten vid de förändringar
inom det ekonomiska livets område, som sammanhänga med och bero av
industriens snabba och kraftiga utveckling i vårt land. Visserligen har
ända sedan mitten av 1800-talet här såsom i allmänhet näringslivets
utveckling kännetecknats av en fortgående industrialisering, men det
är särskilt från början av 1890-talet, som denna fortskridit med en
enastående snabbhet och intensitet. Om industriens alltjämt växande
omfattning och dess ökade betydelse inom den svenska folkhushållningen
avgiva den officiella statistikens siffror belysande vittnesbörd. Under det
år 1870, alltså för ungefär en mansålder sedan, de industri- och handels-
arbetande grupperna av landets befolkning räknade 815,511 personer och
utgjorde 19,6 % av hela folkmängden, hade vid 1914 års slut samma
grupper, enligt från statistiska centralbyrån erhållna approximativa upp
gifter, att uppvisa eu numerär av 2,763,000 personer och utgjorde 48,6 %
av landets hela befolkning. Befolkningssiffran för de industri- och handels-
arbetande grupperna hade alltså under 44 år mer än 3-dubblats. Först
från år 1896, sedan avgivandet av uppgifter till industristatistiken blivit
obligatoriskt, giver den officiella statistiken någon tillförlitlig föreställning
om industriens omfattning i vårt land, så vitt den låter sig bedöma av
fabrikernas tillverkningsvärde och de i industrien anställda arbetarnas antal.
År 1896 uppgick sammanlagda tillverkningsvärdet till 839 millioner kronor,
år 1915 beräknades det till 2,625 millioner kronor. Detta värde har alltså
att under detta tjuguåriga tidsskede förete en tillväxt av 1,786 millioner
kronor. Under samma tid har antalet industriarbetare vuxit från 230,287
till 370,100 och har alltså att uppvisa en ökning av 139,813 personer. För
de synpunkter, av vilka min förevarande framställning närmast bestämmes,
är det emellertid av särskilt intresse att uppmärksamma att, under det
antalet industriarbetare under tidsskedet 1896—1915 vuxit med 60,7 %,
hade den inom industrien använda maskinella drivkraftens styrka vuxit
med ej mindre än 525,1 %. Den sålunda inträdda starka ökningen är ett
belysande uttryck för maskinteknikens mäktiga utveckling under de senaste
åren. Storindustrien med den moderna industrialismens alla goda och
Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 9<>.
Förändrade
förhållanden
inom det eko
nomiska
livets område.
Industrien.
Hantverket.
Jordbruket.
mindre goda ekonomiska och sociala förhållanden har alltså under den senast förflutna mansåldern med stormsteg gjort sin inmarsch i vårt land, och dess inflytande kommer av alla tecken att döma att växa, i samma mån som vi hinna att tillgodogöra oss vårt lands naturrikedomar, framför allt de kraftkällor vi äga i våra vattenfall.
I detta sammanhang anser jag mig även böra med några ord beröra
de förändrade förhållandena inom hantverket, som blivit en följd av stor industriens inträde hos oss. När maskintekniken i vårt land först kom till en större användning inom de industriella yrkena, trängdes helt natur ligt här som annorstädes hantverket tillbaka. Det ena efter det andra av hantverksyrkena drogs in i storindustrien. Det vill emellertid förefalla, som om den befarade tillbakagången för hantverket skulle vara av mera över gående natur. Hantverket har på senare tid i allt högre grad förstått att lämpa sig efter de nya förhållandena och synes nu vara som bäst i färd med att säkra sin ställning. Förhållandet mellan fabriks- och hantverksdrift är i många fall så intimt, att det ingalunda alltid är lätt att uppdraga en be stämd gräns emellan dem båda. Den nuvarande hantverksstatistiken är även i åtskilliga avseenden behäftad med brister. Det är därför svårt att från denna hämta några säkra bevis för hantverkets nuvarande verkliga omfatt ning. I ett avseende tala dock de statistiska siffrorna ett nog så tydligt språk. Under perioden 1899—1910 har nämligen — såvitt man på detta område kan bygga på föreliggande statistiska siffror — antalet inom hant- verkerierna anställda arbetare stigit med 25,03 %, under det att under samma tid antalet industriarbetare tillväxt med endast 17,33 %. Det starkaste beviset för hantverkets växande nationalekonomiska betydelse ligger dock icke i de statistiska siffrorna utan i de viktiga och påtagliga produktiva insatser, som hantverket gjort och i ökat mått gör i landets allmänna ekonomiska utveckling.
Aven inom jordbruket hava nya förhållanden inträtt, som förete
både yttre samband och inre släktskap med de förändringar på det eko nomiska området, som industrialiseringen av näringslivet medfört. Vad som här närmast ådrager sig uppmärksamhet, är den starka minskning befolkningssiffran för de jordbruksarbetande grupperna under den senaste mansåldern undergått och den därmed sammanhängande minskade tillgången på arbetskrafter för jordbruket. Jag har redan förut erinrat om den starka ökningen av de industriarbetande folkgrupperna, ökningen har i väsentlig mån skett på bekostnad av de jordbruksarbetande grupperna. År 1870 räknade dessa grupper 3,004,687 personer; år 1914 hade siffran nedgått till approximativt 2,590,000. Den absoluta minskningen i de jordbruks-
Kungl. Maj:ts Nåd
.
Proposition Nr 96.
125
arbetande gruppernas numerär under de 44 åren utgör alltså i runt tal
415,000. Under samma tid hade gruppnumerärens relativa minskning att
förete följande sifiror: år 1870 utgjorde befolkningssiffran för nu ifråga
varande grupper 72,1 % av landets hela folkmängd, år 1914 uppgick den
till endast 45,6 %. År 1870 utgjorde siffran för de industri- och handels-
arbetande grupperna endast 27,1 % av siffran för de jordbruksarbetande;
år 1914 var den förra siffran omkring 106,7 % av den senare.
Den minskning i den jordbrukande befolkningens antal, vilken såväl
absolut som relativt sålunda inträtt, är givetvis ett uttryck för att industri
och handel vuxit upp till konkurrerande stormakter vid sidan av vår gamla
huvudnäring och åstadkommit ett starkt intrång på området av dess arbets
kraft. Ses minskningen åter i sammanhang med det förhållandet, att trots
densamma en ökning i jordens avkastning inträtt, innebär den ett varsel
om att betydelsefulla förändringar försiggått inom näringen själv. Här göra
sig återigen bl. a. inflytelser från industriens utveckling märkbara. En
förändrad arbetsteknik, möjliggjord genom den utvecklade industrien, har
skänkt det svenska jordbruket en mängd maskinella hjälpmedel. Förbättrade
redskap och maskiner hava av allt flera slag och till ekonomiskt överkomliga
pris ställts till jordbrukets tjänst och ersatt den allt svårtillgängligare män
niskokraften. Ansträngningarna att med ett mindre antal arbetare vinna
större resultat hava vuxit i samband med de ökade kraven att av jordbruket
vinna rikare valuta och skaffa dess produkter förbättrade avsättningsmöj
ligheter. Den vetenskapliga och merkantila sakkunskapen har trätt i jord
brukets tjänst och strävandena att väcka intresse för framåtskridande och
kunskap i yrkets olika delar hava blivit allt kraftigare och mera målmedvetna.
Vid sidan av allt detta ådrager sig en annan företeelse på jordbru
kets område särskild uppmärksamhet. Jag syftar på den fortgående jord
styckningen eller på tillväxten inom landet av s. k. brukningsdelar. Un
der det att den officiella statistiken för år 1890 upptog 331,286 sådana
delar, hade den att för år 1911 uppvisa 359,871 eller en ökning i Tunt
tal av 28,600. I den mån denna ökning står i förbindelse med den s. k.
egnahemsrörelsen, är den uttryck för en strävan att motverka de ogynn
samma verkningarna av industrialismens tendens att draga arbetarna från
jordbruket, i det att åt dessa beredes förmånen av det egna hemmet och
den egna torvan. Den stegrade jordstyckningen har givetvis ökat antalet
självständiga arbetare inom jordbrukets område, men också bidragit till att
gorå jorden i högre grad än förr till en handelsvara.
Samtliga nu antydda förhållanden giva vid handen, att vår gamla mo
dernäring under livlig växelverkan och konkurrens med industri och handel
i stegrad grad erhållit gemensamma intressen med dessa och själv kommit
Kung!.
Maj:ts Nd<1.
Proposition
Nr 96.
Samverkande
resultat av utvecklingen.
Förändrade
förhållanden
inom sam hällslivets
område.
Av de för ändrade tids förhållandena
fram kallade nya krav på ungdomens
uppfostran och utbild
att både på sin teknik och sina ekonomiska anordningar lägga industriella och merkantila synpunkter, som tidigare varit för densamma främmande.
Samtliga nu skildrade företeelser hava vissa gemensamma drag. Trå
darna knytas allt tätare de olika arbetsområdena emellan och åstadkomma ett starkt inbördes beroende och en livlig växelverkan men framkalla till lika en konkurrens, som uppfordrar till en intensivare kraftutveckling än under föregående tider. Denna konkurrens får en så mycket större räck vidd, som den starkt utvecklade samfärdseln framkallat en större rörlighet de enskilda och folken emellan och gjort inflytelserna av världsmarknaden mera kännbar. Allt har samverkat till att såväl för folken som för de en skilda göra det svårare men också viktigare att känna och behärska både teknik och ekonomi. Verkan av de sålunda inträdda förändringarna har sträckt sig till alla samhällslager men helt naturligt blivit mest kännbar för den del av samhällets medlemmar, som den tidigare utvecklingen med en påfallande sorglöshet lämnat minst rustad att möta de nya svårighe terna och kraven.
Samtidigt med och i nära sammanhang med den snabba och djupt
ingripande förändring, som sålunda försiggått i fråga om den ekonomiska utvecklingen, företer samhällslivet en utveckling, som i icke ringa grad varit ågnad att kalla alla samhällsmedlemmar till tävlan och ställa förut okända krav på den enskilde samhällsmedlemmens vakenhet och förmåga. Den sociala frågan har blivit tidens förnämsta fråga och tillspetsat spörs målet om rätten för samtliga samhällslager att taga personlig del i de sam hälleliga angelägenheterna. Härvid ledes tanken närmast till den utvid gade kommunala och politiska rösträtten och därmed följande möjlighet till och anspråk på en personlig insats i samhällsarbetet. Under det att år 1884 de politiskt röstberättigades antal i riket uppgick till 291,668 personer eller utgjorde blott 6,3 % av hela folkmängden, voro trettio år senare 1,397,199 personer eller 24,6 % av hela befolkningen berättigade till deltagande i de allmänna valen till andra kammaren. Och den tid närmar sig utan tvivel snabbt, då gränserna för den enskilde individens deltagande i besluten om samhällets angelägenheter vidgas. Därmed ökas också kraven på hans medborgerliga duglighet.
Det är uppenbart, att, som jag redan framhållit, nu påpekade drag
i de senare årtiondenas ekonomiska och sociala företeelser måste pålägga samhället nya förpliktelser i fråga om ungdomens uppfostran och utbild ning i9ch Ställa ökade krav på denna ungdoms moraliska och intellektuella
Kutiffl. Af aj.is Nåd.
Proposition
Nr 96.
127
utveckling liksom ock på dess fostran till arbetskunnighet och social dug
lighet. Detta gäller icke minst den ungdom, som gå i* att taga sin del i
arbets- och samhällslivet med genomgångna folkskolekurser såsom det vä
sentliga bildningsunderlaget. Det är ju dock våra arbetares och bönders
söner och döttrar, som skola utföra större delen av det praktiska arbete,
av vilket den ekonomiska utvecklingen i så hög grad beror. Det är ock
denna ungdom, som en gång i stat och kommun skall utöva ett bestäm
mande inflytande på hela vårt samhälles framtida gestaltning.
Vad som i våra dagar gör det läge, i vilket den uppväxande ung
domen befinner sig, på en gång vanskligare och mera krävande är att,
samtidigt med att behovet för ungdomen av grundlig yrkesutbildning blivit
större och nödvändigheten för densamma av moralisk och medborgerlig
uppfostran ökats, hava också svårigheterna blivit större att på det mera
omedelbart personliga sätt, som förut varit för handen — i samband med
det tidigaste förvärvsarbetet och under sammanlevnaden i hemmet — få
dessa behov i väsentligare mån tillgodosedda.
De tillfällen till yrkesutbildning i samband med det tidigaste för
värvsarbetet, som förr ganska allmänt erbjödo sig för nybörjaren, hava blivit
allt färre. Inom de flesta yrken, särskilt inom hantverkerierna och de
mindre industrierna, ingick tidigare utbildningen av lärlingen som en själv
fallen skyldighet för arbetsgivaren. På en tid, då arbetsgivaren hade ut
sikt att något längre få behålla lärlingen och då den med dags- eller
veckopenning avlönade arbetaren lika väl kunde användas till att handleda
nybörjaren som för direkt producerande arbete, innebar nybörjarens hand
ledning i yrket ingen egentlig ekonomisk uppoffring för arbetsgivaren.
Han hade ju utsikt att få tillbaka vad han, så att säga, i förskott utgivit
på lärlingens utbildning. Härutinnan hava nu de förändrade tidsförhållan
dena medfört en väsentlig förändring. Det ligger i det nutida fabriks
arbetets natur och anordning, att detta arbete i allmänhet icke kan giva
någon yrkesutbildning i den meningen, att nybörjaren blir i tillfälle att
lära yrket från början till slut. Merendels omfattar den enskilde arbeta
rens andel i arbetet endast en liten detalj av detsamma eller ett fåtal
mera mekaniska handgrepp. Även i de nutida hantverkerierna och å de
mekaniska verkstäderna kan det oftast ej bliva fråga om en yrkesutbildning
av det gamla slaget. Det i stor utsträckning tillämpade ackordsystemet
och den exklusiva affärssynpunkt, som den nutida uppdrivna konkurrensen
måste framkalla, gör att den yrkesutbildade arbetarens tid icke kan
i någon större utsträckning utan kännbar ekonomisk uppoffring an
vändas till handledning av nybörjare. Ja, arbetsgivaren måste oftast
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9fi
Minskade
möjligheter
till yisesnt-
bildning i
sammanhang
med indnstri-
arbetet.
även på de numera i regel mera löst anställda minderårigas eget arbete lägga den omedelbara ekonomiska värdesättningens synpunkt.
Och vad slutligen beträffar den ej oansenliga del av de från folkskolan
avgående, som gripa de lätt nog till buds stående tillfällena att som spring pojkar eller springflickor vinna sin utkomst, gäller om dessa, att de helt natur ligt så gott som undantagslöst bliva i avsaknad av all egentlig yrkesutbildning.
mö u^heter Vad särskilt angår de kvinnliga minderåriga, hava i påfallande grad
fördenkvinn- möjligheterna blivit kringskurna för dem att erhålla den utbildning i hus
liga ungdo- ligt arbete, som är av nöden för dem ej mindre i deras egenskap av bli-
henKnet^infö- vande husmödrar än med avseende på ett mera yrkesmässigt förvärvsarbete
ras i husligt inom det husliga området. Här är det särskilt tre omständigheter, som
e e' samverka. I alla tre märkes, hurusom ett mäktigt inflytande av den in
dustriella utvecklingen gjort sig gällande även på det husliga arbetet. Först och främst har en ej ringa del av det arbete, som tidigare utfördes i hem men, överflyttats till fabrikerna. Härmed sammanhänger, att de moderna tekniska hjälpmedlen i stor utsträckning trätt i det husliga arbetets tjänst. Allt detta har bidragit till att väsentligen minska behovet i hemmen av ■ sådant arbete, som förr måste utföras under hand och med anlitande av ! personlig arbetskraft. Vidare har den handledning, som husmodern tidigare
kunde ägna åt sina döttrar i utförandet av husliga arbeten, i många fall omöjliggjorts eller i hög grad försvårats därigenom, att ofta modern liksom fadern större delen av dagen upptages av arbete utom hemmet. Slutligen har den nutida utvecklingen medfört, att flickan liksom gossen måste så fort som möjligt se sig om efter förvärvsarbete. Erhåller hon sådant av annan natur än de husliga sysslorna, kommer givetvis lätt hennes huvudintresse att läggas på detta förvärvsarbete och icke på hennes utbildning i det husliga arbetet. Ej sällan torde emellertid förhållandet vara det, att just omöjlig heten att erhålla en tillfredsställande utbildning i det husliga arbetet och därav uppkommen svårighet att finna ett mera självständigt förvärvsarbete inom detta gör, att den unga kvinnan söker sig till fabrikerna, där hon efter jämförelsevis kort tids övning har utsikt till bättre arbetsförtjänst och en — åtminstone i de ungas egna ögon — självständigare ställning.
Jag har hittills närmast haft tanken riktad på de försvårade utbild
ningsmöjligheterna, sådana dessa gestalta sig i städerna och i de större industriområdena. För ungdomen i jordbruksbygderna är givetvis läget i vissa avseenden ett annat, särskilt i så måtto, att livet i hemmet på lan det och arbetet hos den jordbrukande arbetsgivaren ännu torde äga kvar en större förmåga att tillgodose den primära arbetsutbildningen. Men
Klingl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.
Ungdomens utbildnings möjligheter i jordbruks
bygder.
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
129
även för denna ungdoms vidkommande framträder med styrka behovet av
ökade tillfällen till praktisk utbildning. Övervägandet av hithörande spörs
mål har eu nära liggande utgångspunkt i den av mig förut berörda minsk
ningen i den jordbrukande befolkningens numerär. I den mån anlednin
gen till denna är att söka i den industriella utvecklingen i allmänhet och
i industriens därav beroende förmåga att draga till sig arbetskraft samt
i den ökade användningen av maskinkraft på jordbrukets område, är före
teelsen ett uttryck för det allmänna ekonomiska framåtskridandet. 1
den mån åter anledningen ligger i ett försummande eller försvårande vare
sig av de allmänna bildningstillfällena eller i de speciella utbildningsmöj
ligheterna för nu ifrågavarande ungdom, innebär företeelsen en allvarlig
erinran till det allmänna att sörja för förbättrade förhållanden, detta så
mycket mer som den inträdda minskningen i arbetskraft för jordbruket
mångenstädes medför en kännbar svårighet att uppehålla driften med oför
minskad intensitet. Här föreligger uppenbarligen en fråga av stor social
och ekonomisk räckvidd. Det gäller i allmänhet att göra livet för ung
domen i jordbruksbygder mera tilldragande och mera konkurrensmäktigt
i förhållande till livet i städerna och å industriorterna. Men det gäller
framför allt att giva denna ungdom så tidigt som möjligt en undervisning
av den art, att den förmår öppna dess ögon för den rikedom av ideella
uppgifter och av andlig och fysisk hälsa, som jordbruksarbetet innesluter, så
att den skrämmande vanföreställningen om detta arbetes tomhet och en
formighet och lägre sociala värde må vika för en i den egna erfarenheten
grundad kärlek till och uppskattning av jordbrukarens yrke. Men det
gäller på samma gång att giva denna undervisning ett sådant innehåll, att
de ökade krav på tekniska och ekonomiska insikter, som förändringarna
inom jordbruket medföra och som det blotta deltagandet från barndomen
i jordbruksgöromålen icke längre kan tillfredsställa, bliva inom möjligast
vida kretsar tillgodosedda.
Nu berörda förhållanden visa på nödvändigheten att åt ungdomen i
jordbruksbygder omedelbart efter slutad skolgång i folkskolan allmänt
beredes tillfälle till praktisk utbildning i lämpligt anordnade ungdomsskolor.
Genom dessa skulle det behov, som förefinnes, kunna på ett mera anspråks
löst sätt tillgodoses för alla dem, som icke senare bleve i tillfälle att
begagna de för ett högre åldersstadium avsedda, nu förefintliga anstalterna
för jordbruksundervisning. Genom sådana skolor skulle även en värdefull
grund för fortsatt utbildning läggas hos dem, som komme i åtnjutande av
förmånen av en högre utbildning. Och man skulle väl kunna våga antaga,
att behovet av och strävandena efter att vinna ytterligare förkovran skulle
i de nämnda ungdomsskolorna erhålla en kraftig näring. Den av mig här
Bihang till riksdagms protokoll 1918.
1 sand. 87 höft. (Nr 96.)
17
130
Minskade
möjligheter
för hemmen
att verka
uppfostrande.
Minskade
möjligheter
till uppfostran
under lär
lingstiden.
ovan berörda fortgående jordstyckningen och den därav föranledda upp
komsten av ett större antal självständiga jordbrukare medför givetvis inom
vidgade kretsar behov av tekniska och ekonomiska insikter och framhäva
följaktligen än ytterligare vikten av ökade möjligheter till arbetsutbildning
på jordbrukets område.
Det är emellertid, såsom jag i det föregående redan antytt, icke blott i
fråga om tillgodoseendet av den egentliga arbets- och yrkesutbildningen
som svårigheterna ökats på samma gång som behoven blivit större. Det
samma gäller i icke mindre grad i fråga om den moraliska och sociala
duglighet, varförutan individen, vore han än så arbetsskicklig, ej kan göra
vare sig själv eller samhället den rätta nyttan. Här är det närmast den
unge samhällsmedlemmens förändrade ställning till hemmet och till arbets
givaren, som inverkat både på svårigheterna och på behoven och som där
för i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet.
Jag har redan erinrat om den inverkan på hemmets ställning till de
minderåriga familjemedlemmarna det förhållandet måste utöva, att icke
blott fadern utan, såsom i många fall sker, även modern nödgas större
delen av dagen vara borta ifrån hemmet för att fullgöra det förvärvsarbete,
till vilket de för sin familjs utkomst äro hänvisade. Det ligger i sakens
natur, att detta förhållande måst komma att kännbart inverka framför allt
på hemmets möjlighet att leda och uppfostra, i synnerhet då därtill kom
mer, att under inflytande av tidsandan i allmänhet även hos de unga be
hovet av personlig frihet och obenägenheten mot personligt förmynderskap
blivit större än förr. År det av nu antydda skäl mångenstädes — trots
förhandenvaron i många fall av de bästa avsikter och de lovvärdaste an
strängningar — ej så väl beställt med hemmets uppfostrande inflytande
redan under den tid, de minderåriga ännu äro kvar under skolans ledning-
och hägn, så försvagas än ytterligare de uppfostrande inflytelserna, när de
unga efter slutad skolgång själva få arbetsanställning och därmed också
självständighetskänslan hos dem blivit starkare.
Ty härvid är att beakta, att den utfyllning av hemuppfostran, som
den unge arbetsanställde förr ofta hade att vänta hos sin arbetsgivare,
numera är att påräkna i väsentligt minskad utsträckning. De omedelbart
personliga inslagen framträda i vår tids arbetsliv vida svagare än under
äldre tider. Det inträffar numera endast i mera enstaka fall, att arbets
givaren kan såsom förr för den unge arbetsanställde bliva i faders ställe.
De förpliktelser, som de forna mera patriarkaliska förhållandena icke blott
medgåvo utan ock i stor utsträckning nödvändiggjorde, medförde väl ej så
sällan gentemot den minderårige arbetsanställde ej så litet av brutalt godtycke
och hårdhänt förtryck, men de tjänade honom å andra sidan till värn mot
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.
de faror, soin självsvåld och tygellös frihet lätt föra med sig. Genom den
vana vid ordning och aktgivande på sig och sina handlingar, vartill den
gamla ordningen ledde, när den var som bäst, inneslöt denna i sig ett
starkt uppfostrande moment. Även om man i stort sett är skyldig vår
tids ungdom det erkännandet, att den i högre grad, än de förändrade
tidsförhållandena givit anledning att vänta, visat sig kunna göra gott bruk
av sin i många fall mera människovärdiga men också värnlösare ställning,
så varken får eller kan man sluta ögonen till för att såväl i hemmen som
under det tidigare förvärvsarbetet sådana förhållanden i stor utsträckning
äro för handen, som måste medföra att ungdomens moraliska och sociala
uppfostran i vida högre grad än tidigare varit fallet är överlämnad åt till
fälligheternas fria spel.
Inför de fakta och förhållanden, av vilka jag nu lämnat en visserligen
kortfattad men, såsom jag hoppas, för mitt förevarande syfte dock tillräck
ligt utförlig framställning, måste frågan om vår ungdoms uppfostran
och utbildning till medborgarduglighet och arbetsskicklighet gestalta sig
icke blott som en fråga av den mest utomordentliga betydelse för vårt lands
sunda utveckling i socialt och ekonomiskt avseende och för dess bestånd
i den mellanfolkliga konkurrensen, utan ock som en fråga, vilken i sig
innesluter ett för alla samhällsklasser och alla dess medlemmar gemensamt
intresse. Uppenbart är, att det nuvarande tidsläget måste uppfordra
till ett grundligt och omfattande reformarbete på det uppfostrings- och
undervisningsområde, som nu närmast är i fråga. Det är icke nog med
att samhället sörjer för barnens skoluppfostran. Det är ej heller nog med
den ungdomsuppfostran, som genom de allmänna läroverken och de högre
flickskolorna beredes det uppväxande släktet företrädesvis inom de högre
samhällslagren. Samhället har en oavvislig plikt att bereda även den
ungdom, som hittills ej kunnat få del av denna uppfostran, d. v. s. när
mast den ungdom, vilken en gång skall hava sin verksamhet inom det
kroppsliga arbetets område, en för dess framtida uppgifter avpassad upp
fostran och undervisning. Det vore en stor orättvisa och en oförlåtlig
försummelse från samhällets sida, om så ej skedde.
Här föreligger ett statsintresse av så stor och betydelsefull innebörd,
att det i fråga om vikt och omfattning kan i väsentliga avseenden jämföras
med vad lagstadgandet för sjuttiofem år sedan av folkskolan innebar för det
allmänna. Här föreligga uppgifter lika mycket för den allmänna folkunder
visningens som för yrkesutbildningens målsmän. Och vad som härvid synes
mig vara av synnerlig vikt att från början beakta är, att dessa uppgifter,
även om de hava sitt ursprung och sin motivering från skilda håll, dock i sig
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)ti.
till
Innebörden
av de nu
föreliggande
uppgifterna.
Behövlighe
ten av för
bättringar på
folkunder
visningens
område.
innesluta så mycket gemensamt, att de både kunna och höra förverkligas
såsom olika sidor av samma stora uppgift: att dana en ungdom, som går
ut i livet bättre rustad att göra sin insats för materiell och samhällelig
utveckling. Strävandena efter större yrkesskicklighet och önskemålen om
en fördjupad moralisk och medborgerlig fostran äro därvid så långt ifrån
varandras oförenliga motsatser, att man snarare bör beteckna dem som
varandras ömsesidiga stöd. De föreliggande uppgifterna kräva visserligen
sin av speciell sakkunskap och speciella intressen bestämda lösning, men
de påkalla i lika hög grad en lösning i samförståndets och samarbetets
tecken. Att man under den tidigare behandlingen av denna fråga icke
alltid lyckats se och behandla saken ur en sådan synpunkt, är förklarligt
nog. Man har kommit fram till kravet på den praktiska ungdomsunder-
visningeus ordnande på olika vägar: på den ena har man förts fram av
övertygelsen om näringarnas behov av yrkesskickliga och väl utbildade
arbetare, på den andra har man letts av en icke mindre stark förvissning
om det ofrånkomliga behovet för samhället av ungdomens medborgerliga
fostran och praktiska utbildning. Av den behandling denna fråga särskilt
på det senaste utredningsstadiet fått synes det mig dock höjt över allt
tvivel, att frågan medgiver en lösning, som är ägnad att tillgodose både
de speciella intressena och de gemensamma synpunkterna.
Vad då först beträffar de uppgifter, som det närvarande läget pålägger
deri allmänna folkundervisningens målsmän, gäller det i främsta rummet
att råda bot på det nuvarande missförhållandet, att folkskolan måste lämna
från sig det stora flertalet av sina lärjungar just vid den tidpunkt i deras
utveckling och deras yttre liv, då de äro som mest i behov av den in
tellektuella och moraliska omvårdnad och ledning, som skolan kan giva.
Det gäller här, såsom folkundervisningskommittén framhåller, dels att få
folkundervisningen utsträckt även till något högre åldersstadier, dels och
framför allt att i olika slag av överbyggnader på folkskolan göra de kun
skaper och den uppfostran, som denna kunnat skänka, fruktbringande i
olika riktningar, särskilt genom en på det medborgerliga och ekonomiska
livets behov mera omedelbart inriktad undervisning.
Härvid har man, synes det mig, närmast att anknyta till de ansatser
och åtgärder, som den redan förhandenvarande utvecklingen fört med sig.
Sålunda framstår det som ett oeftergivligt villkor för varje förbättring i
nu nämnda hänseende, att den allmänna folkskolans organisationsformer,
lärokurser och arbetssätt med det snaraste och i så stor utsträckning, som
förhållandena medgiva, reformeras i den riktning, som kommit till uttryck
bland annat i folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolan, och
som jämväl på ej få orter i vårt land, tack vare insiktsfullt och intresserat
132
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kung!. Mnj.in Nåd. Proposition Kr 9<i.
138
arbete av skolans målsman, redan håller på att förverkligas. Jag tänker
härvid särskilt på ett allmännare införande av de bättre skolformerna och en
därmed följande förbättrad skolgång, på undervisningens anordning redan
inom den egentliga folkskolan i eu riktning, som tager bestämdare sikte på
livets realiteter, samt på folkskolekursens utvidgning med ett sjunde skolår.
Vad som dock i detta sammanhang i all synnerhet påkallar uppmärk
samhet är en omgestaltning och förbättring av folkskolans överbyggnader,
framför allt av fortsättningsskolan och den högre folkskolan, och detta i
sådan riktning, att dessa skolformer utvecklas till verkligt praktiska ung
domsskolor, ägnade att tillgodose den närvarande tidens krav på praktisk
ungdomsutbildning. Det är för mig en glädje att kunna i denna punkt i allt
väsentligt biträda vad folkundervisningskommitten, folkskolöverstyrelsen och
de senast tillkallade departementssakkunniga haft att föreslå.
Vad då först beträffar fortsättningsskolan, torde det icke behövas
många ord för att påvisa, att densamma med sin nuvarande övervägande
teoretiska läggning, sin karaktär av repetitionsskola och sin njuggt tillmätta
lärotid icke motsvarar den ungdoms intressen och behov, för vilken den
är avsedd. Och det synes mig också, efter den utredning som blivit given,
icke svårt att säga, var vägen till förbättring bör gå. Erfarenheter, gjorda
såväl hos oss själva som i utlandet, peka med bestämdhet därpå, att om
fortsättningsskolan samlar sin undervisning omkring det praktiska arbete,
som sysselsätter dess lärjungar eller för flertalet av ilem skall bliva deras
framtida livsuppgift, skall den ock bliva bäst i stånd att förverkliga sin
tvåfaldiga uppgift: att befordra sina lärjungars sedliga och intellektuella
utveckling samt deras utveckling till dugliga samhällsmedlemmar och att
främja deras intresse och duglighet för deras levnadsyrke.
Det praktiska arbetets eller, som man säger, yrkessynpunktens upp
tagande i fortsättningsskolans undervisning synes mig särskilt i två avse
enden betydelsefullt, när det gäller att göra denna undervisning värdefull
för den unge individens allmänt mänskliga utveckling. Allmänt begä-
res ju i våra dagar, att den uppväxande ungdomen skall för sin kom
mande verksamhet i livet skaffa sig ett så mångsidigt och så allmänbil
dande vetande som möjligt. Det förefaller mig emellertid, som om det
därvid alltför ofta förbisåges, att ett sådant vetande, för att icke allt för
mycket splittra den unges personliv och göra hans kunskaper ytliga, be
höver en fast kärna av arbetsuppgifter, med vilka han kan på ett mera
ingående, åskådligt och självverksamt sätt göra sig närmare förtrogen. I
den koncentration av individuella kunskaper och färdigheter, som därigenom
uppkommer, skall han finna ett medel både att sammanhålla sina intressen
och att ge viljan en fastare inriktning på en bestämd uppgift. Men i ett
Behövlig
heten av en
omgestalt
ning av fort-
sättnings-
skolan.
134
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 90.
sådant fast arbets- och kunskapscentrum skall han tillika äga den bästa
källan och utgångspunkten för sin allmänbildning. Ty det är enligt min me
ning en alltför litet beaktad sanning, att fackbildningen i sig innesluter ett ej
ringa mått av allmänbildning och att, ju grundligare fackutbildningen göres,
desto större och betydelsefullare bidrag lämnar den ock till denna bildning.
Yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning har
emellertid betydelse icke blott för ungdomens allmänbildning. Den har där
jämte och i närmaste hand ett påtagligt och omedelbart värde med avseende
på den yrkesuppgift, som sysselsätter eller kommer att sysselsätta lärjungarna.
Den i skolan meddelade arbetsundervisningen bör givetvis kunna lämna
nyttiga förberedande yrkeskunskaper, och den bör kunna vara i hög grad
ägnad att väcka intresse för och kärlek till yrket. Därtill kommer, såsom
de sakkunniga särskilt framhållit, att fortsättningsskolan i de fall, då lär
jungen ännu icke bestämt sig för något visst yrke, genom de upplysningar
skolan bör lämna beträffande de förutsättningar, som krävas för ett fram
gångsrikt arbete inom olika yrken, kan komma att, till gagn både för lärjun
gen själv och för samhället i dess helhet, väsentligen underlätta hans yrkesval.
Då jag sålunda ansluter mig till tanken på yrkessynpunktens uppta
gande i fortsättningsskolan, står det emellertid klart för mig, att denna
synpunkt aldrig kan i fortsättningsskolan få samma betoning som i yrkes
skolan; den förra skolformen kan i fråga om yrkesutbildning i regel
endast komma att giva en förberedelse för den senare. För fortsättnings
skolan måste den allmänt och medborgerligt fostrande och bildande upp
giften alltid bliva den förnämsta — den upptager ju därför också i jäm-
bredd med ämnet yrkeskunskap ämnena medborgarkunskap och moders
målet. Särskilt synes det mig ligga stor vikt uppå att det vid anordnande
av fortsättningsskolor med yrkesbestämd undervisning alltid må tillses, att
de nödiga förutsättningarna för denna verkligen äro förhanden. Till sådana
räknar jag i första rummet, att en sådan undervisning verkligen kan väntas
bliva omfattad med förtroende av den allmänhet och de myndigheter, som
äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verksamhet. Huruvida
detta kan komma att ske, beror givetvis i sin ordning på den grad av
utveckling ortens skolväsen nått samt på beskaffenheten av de lärarkrafter,
som stå till buds. Men framförallt måste härvid ortens arbetsliv och de
mer eller mindre enhetliga förhållandena inom detta liksom ock de ekono
miska förhållandena bliva betydelsefulla faktorer att räkna med.
Såsom under den föregående utredningen framhållits, blir det på grund
av varjehanda förhållanden nödvändigt att åtminstone under en lång tid
framåt organisera en del av våra fortsättningsskolor såsom allmänna fort
sättningsskolor, d. v. s. utan direkt anpassning till något visst yrke. Även
om arbetet i dessa skolor bör dock givetvis gälla, att det i fråga både
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
.96'.
135
om kurser och om metod erhåller erforderlig koncentration och lämplig
inriktning på det praktiska livet.
Vad jag nu yttrat angående fortsättningsskolan gäller i alla tillämpliga
delar även om den högre folkskolan. Jag håller det för angeläget, att vi
icke nu försumma tillfället att, i samband med ordnandet av våra praktiska
ungdomsskolor i allmänhet, på ett organiskt sätt upptaga i vårt ungdoms-
skolsystem och för ungdomens praktiska utbildning utnyttja den hittills
allt för litet beaktade skolform, som vi redan länge här i landet ägt i vår
högre folkskola. Den besitter fortsättningsskolans alla utvecklingsmöjlig
heter, men har framför denna företrädet av att kunna förfoga över längre
lärotider samt vidgade och fördjupade lärokurser. Den kan därför också
bliva till synnerligen stort gagn för den del av ungdomen, som efter av
slutad folkskolekurs av olika anledningar icke omedelbart övergår till ar-
betsanställning och som därför också har behov av och dagligt tillfälle till
en mera omfattande undervisning än den fortsättningsskolan kan erbjuda. —
En sidoform till den högre folkskolan är den kommunala mellanskolan.
De båda skolformerna kunna, allt efter förhandenvarande lokala önskemål
och behov, i viss utsträckning övertaga varandras funktioner.
Medför sålunda det förändrade tidsläget nya och ökade uppgifter för
den allmänna folkundervisningen i vårt land. så påkalla å andra sidan de
nuvarande tidsförhållandena i icke mindre grad en förbättring och om
läggning av den egentliga yrkesutbildningen. Under det målsmännen för
den allmänna folkbildningen i främsta rummet hava att inrikta sin upp
märksamhet på själva folkskolan och på åldersstadiet närmast över den
egentliga folkskolekursen, påkalla åter de närvarande behoven i fråga om
yrkesutbildningen en revision utöver hela linjen av de nuvarande lägre
tekniska utbildningsanstalterna. Den kritik och de önskemål, som i detta
avseende framkommit från sakkunnigt och erfaret håll, har övertygat mig
om att den nuvarande anordningen icke kan anses motsvara de fordringar,
som måste ställas på yrkesundervisningen i vår tid.
Först och främst föreligger här ett trängande behov av att snarast
möjligt råda bot på den kännbara avsaknad på teoretisk yrkeskunskap, som
i allt för stor utsträckning förefinnes inom den egentliga arbetarestammen
trots de ej få, högst respektabla fall, då det personliga intresset varit starkt
nog att övervinna de svårigheter av varjehanda slag, som rest sig för ett
tillgodogörande av de begränsade utvägar, som nu finnas. Det är, såsom
bl. a. kommerskollegium framhåller, uppenbart, att våra s. k. lägre tekniska
yrkesskolor genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna
och sin föga industriella ledning alltmer förlorat kontakten med hantverk
Behövlighe-
ten av ut
veckling ut
arbete! i den
högre folk
skolan.
Behövlighe
ten av en om
organisation
av den lägre
tekniska
undervis-
ningjn.
Behövlighe
ten av en om
organisation
av den lägre
handelsunder-
visningen.
och industri, så att arbetaren i dessa ej kunnat finna den utbildning, varav
han haft behov. För nybörjaren inom yrket behöves en efter yrkets art
avpassad teoretisk utbildning, som kan vara ägnad att underlätta inhäm
tandet av yrkesfärdigheten inom det samtidigt utövade yrket och på samma
gång höja intresset för de praktiska arbetsuppgifterna och åstadkomma
en för framgången i arbetet nödvändig arbetsglädje. För sådant syfte
behövas särskilda lärlingsskolor.
Men det gäller även att bereda tillgång på grundligt utbildade för
män, arbetsledare och tekniker av olika grad. Här framträder å ena
sidan, vad hantverket beträffar, kravet på erforderliga yrkestekniska och
yrkesekonomiska insikter och å andra sidan, i fråga om industrien, be
hovet av ökad teoretisk och fackteknisk utbildning. För tillgodoseende
av dessa synpunkter erfordras på ett lägre stadium särskilda yrkesskolor
och på ett högre tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. Vad särskilt
beträffar de båda sistnämnda slagen av läroanstalter, så är jag ense med
de sakkunniga därom, att de nuvarande tekniska elementarskolorna ej
längre kunna anses fylla det dubbla behov, som här föreligger. Med syn
nerlig styrka framträder nämligen numera å ena sidan behovet av en spe
cialiserad fackundervisning, lämpad efter våra många olika och ofta starkt
specialiserade industrigrenar. För detta behovs tillgodoseende erfordras
tekniska fackskolor. A andra sidan föreligger ett icke mindre starkt be
hov av en mera allmän teknisk utbildning. Härvid går tanken i främsta
rummet till åtskilliga verkstadstjänstemän och affärsmän ävensom till sådana
personer, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med
mindre starkt specialiserad verksamhet. För tillgodoseende av detta be
hov har föreslagits, att några av de nuvarande tekniska elementarskolorna
skulle förändras till tekniska gymnasier. Jag finner den sålunda före
slagna anordningen ändamålsenlig och anser mig böra förorda densamma.
Vad som nu blivit sagt om behovet av en förbättring av den lägre
tekniska undervisningen gäller även i motsvarande avseenden i fråga om
den lägre handelsundervisningen.
I det föregående har jag redogjort för såväl handelsundervisnings-
kommmitterades som departementssakkunnigas förslag i denna punkt.
Enligt de sakkunnigas förslag skall den minderårige, som ämnar ägna
sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obli
gatoriska tvååriga fortsättningsskolan, helst en sådan med undervisning i
anslutning till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket
och sålunda få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fort-
sättningsskoleplikt och under förutsättning av att han erhållit stadigva-
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
137
rande sysselsättning i handelsyrket, bör han genomgå en handelslärlings-
skola, om sådan finnes på platsen.
Jag ansluter mig till detta förslag. Jag finner nämligen varken de
nu rådande förhållandena eller den anordning, handelsundervisningskom-
mitterade föreslagit, tillfredsställande.
För närvarande tillämpas i allmänhet icke något ordnat lärlingssy
stem inom handelsyrket. De gossar, som i allmänhet vid 13- 14 års
åldern i stort antal anställas såsom springpojkar, få, såsom de sakkunniga
påpekat, i regel under allt för lång tid, ända till 3 — 4 år, ägna sig ute
slutande åt sådana sysslor, att de egentligen ingenting lära sig. Aven om
det givetvis förekommer, att de småningom användas till mera ansvarsfulla
göromål, varigenom de kunna inhämta praktisk kännedom om handelsyr
ket, sker detta dock i allt för ringa utsträckning och utan planmässighet.
Det klagas också över svårigheterna att skaffa lämplig anställning åt de
f. d. springpojkarna, när de vid 18 —19 års ålder stå utan sysselsättning
och utan utbildning i något som helst yrkesarbete. Det närvarande till
ståndet är uppenbarligen synnerligen otillfredsställande.
Handelsundervisningskommitterades förslag synes mig icke vara ägnat
att råda bot på de förhandenvarande bristerna. Kommitterade före
slå, såsom förut nämnts, två slag av skolor för det stadium, som nu är
i fråga: tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungen
intagas direkt från en sexklassig folkskola utan att i regel äga någon praktisk
erfarenhet om handelsyrket; för inträde i de senare skulle erfordras, att
han varit anställd i praktisk verksamhet två år och att han genomgått
fortsättningsskola. Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s.
lärjungarna skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa
båda skolformer skulle undervisning meddelas på lägsta stadiet även i
särskilda handelskurser, men då så anordnad, att studierna kunde bedrivas
samtidigt med förvärvsarbetet.
Vad först beträffar de tvååriga handelsskolorna, så synes förslaget i
denna punkt lida av den bristen, att det förbiser, att för ett verkligt till
godogörande av en teoretisk yrkesundervisning hos lärjungen måste krävas
någon praktisk erfarenhet om det yrkesarbete, utbildningen avser. En sådan
erfarenhet är även nödvändig ur den synpunkten, att det i annat fall är
svårt att avgöra, huruvida lärjungens håg och fallenhet verkligen ligger åt
det håll, som utbildningen avser. Genom de tvååriga handelsskolorna sy
nes man därför både vedervåga utbildningens effektivitet och löpa faran
att misstaga sig om lärjungens lämplighet för yrket. Ett sådant misstag
skulle kunna bliva ödesdigert ej blott för yrket utan kanske i ännu högre
grad för den unge själv.
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
18
138
I likhet med de sakkunniga anser jag därför, att den riktiga vägen
här är densamma som i fråga om andra yrken. Den unge bör söka sin
utbildning genom att inhämta den teoretiska utbildningen samtidigt med
den praktiska erfarenheten. Jag anser därför, att vi böra här i landet i lik
het med vad förhållandet är i andra länder med ett ordnat handelslärlings-
system sörja för inrättandet av handelslär Hagaskolor i huvudsaklig överens
stämmelse med de för industri- och hantverkslivet avsedda lärlingsskolorna.
Det förnämsta skälet till denna min uppfattning hämtar jag från
handelsyrkets egen ståndpunkt. Den ungdom, som söker sin utkomst inom
handeln, måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande
samt av verklig yrkeskunskap som den, som är anställd inom industri och
hantverk. Därom föreligga ju starka vittnesbörd från yrkets egna målsmän.
Vidare kräver hänsyn till andra yrken, att även för handelsyrket lär-
lingsskolor inråttas. Införes skolplikt för lärlingarna inom hantverk och
industri, kan det, såsom de sakkunniga framhållit, befaras, att en even
tuell frihet från skotvång inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till
att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnadsbana till
förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena.
Slutligen kommer härtill ett skål av mera allmän och i viss mening
ideell natur. Den grundsatsen, att minderårighetstiden, de tidigare ung
domsåren, skall i främsta rummet användas till att bygga upp en grund
val av kvalificerad arbetsduglighet, på vilken individens senare verksamhet
i yrket och samhället kan fotas och ytterligare utveckla sig, tål intet undan
tag. Ett sådant skulle innebära ett erkännande åt den synpunkten, att
denna tid i vissa fall kunde få uteslutande eller i övervägande grad dis-
poneras till att bereda ett tillfälligt penningeförvärv åt den unge individen
själv eller att i honom förskaffa arbetsgivaren ett billigt och lätt tillgäng
ligt redskap till förtjänst. Men ett sådant erkännande skulle vara ett alltför
ödesdigert vittnesbörd om den angivna grundsatsens brist på allmängiltighet.
På handelslärlingsskolan bör, i enlighet med de sakkunnigas förslag,
för dem, som önska vidga sitt kunskapsmått och därmed skaffa sig ökad
kompetens, följa handelsyrkesskolor av den typ, de sakkunniga föreslagit.
För personer, som ägna sig åt handelsyrket och icke hava möjlighet
att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista lärlings- eller yrkesskolor,
böra upprättas ettåriga handelsskolor i huvudsaklig överensstämmelse med
kommitterades förslag. Till dessa liksom till förstnämnda skolor för
handelsundervisningen skall jag längre fram återkomma.
De handelsgymnasier, som i motsvarighet till de tekniska gymnasierna
erfordras för det högsta stadiet av nu ifrågavarande undervisning, hava,
såsom jag förut omnämnt, redan genom statsmakternas försorg blivit upp
rättade och påkalla därför i detta sammanhang ingen vidare uppmärksamhet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
139
Vad jag nyss yttrat angående behövligheten av lärlingsskolor för han-
delsundervisningen gäller i stort sett även om behovet av dylika skolor
för den i husligt arbete anställda minderåriga kvinnan. Jag biträder de
sakkunnigas förslag i denna punkt och anser i likhet med dem, att lär
ling sskolor böra inrättas för flickor, som äro anställda såsom tjänarinnor
i hemmen eller i annat husligt förvärvsarbete. En sådan åtgärd är erforder
lig även för själva tjänarinneyrkets skull. Jag har förut framhållit, hurusom
den unga flickans utbildning inom det egna hemmet till arbetsduglighet i
husliga sysslor numera visar eu bestämd tendens att bliva alltmera sällsynt
och otillräcklig. Det tarvas därför här särskilda åtgärder för åstadkommande
av en grundligare utbildning. Vidtagas ej sådana, ligger den faran nära,
att tjänarinnornas yrke sjunker alltmera i kurs och att rekryteringen
inom detsamma blir allt svårare på samma gång som konkurrensen med
industrien och hantverket allt outhärdligare.
För förvärvande av den speciella yrkesskicklighet, vartill nödig kom
petens ej kan vinnas enbart i lärlingsskolor, synas, i överensstämmelse med
de sakkunnigas förslag, yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av
det husliga arbetet böra upprättas.
I likhet med vad fallet är i fråga om handelsundervisningen krävas
därjämte vid sidan av nu nämnda skolor för undervisning i det husliga
arbetet för dem, som ej bliva i tillfälle att begagna undervisningen i
dessa, särskilda skolor, hushållsskolor. Till dessa torde de av 1917 års
riksdag beslutade husmodersskolorna på lämpligt sätt böra anslutas.
Vid sidan av de av mig i det föregående nämnda skolformerna bör
givetvis finnas plats även för andra, vilka kunna tänkas bliva upprättade
på enskilt initiativ för att i större eller mindre mån tjäna samma eller
liknande syften, som de av mig nu angivna. Till dylika enskilda läro
anstalter, vilka såsom uppslagsgivande kunna bliva av stor betydelse, bör
statsunderstöd kunna utgå på sätt de departementssakkunniga föreslagit.
Såsom jag i det föregående vid upprepade tillfällen påpekat, har un
der den föregående behandlingen av hithörande frågor vissa svårigheter
yppat sig, då det gällt att närmare angiva förhållandet mellan fortsätt-
ningsskolan och lärlingsskolan. Det har till och med sett ut, som om det
skulle vara omöjligt att bereda åt dessa båda skolformer en självständig
plats i de praktiska ungdomsskolornas system. Från ett håll, där intres
set för ungdomens allmänt medborgerliga fostran på praktisk grund varit
det dominerande, har man tänkt sig, att fortsättningsskolan kunde över
taga även lärlingsskolans funktioner, och man har följaktligen trott sig
kunna förlägga den tidigaste ungdomsskolan i dess helhet under samma
centrala ledning, som har under sitt inseende folkundervisningsanstalterna
Kutig!. Maj:t>s Nåd. Proposition Nr 96.
Rehövlighe-
ten av anstal-
ter för under
visning i hus
ligt arbete
Enskilda
läroanstalter.
Förhällandet
mellan den
allmänna
folkbildnin
gen och yr-
kesbildnin-
gen.
140
i allmänhet, Från ett annat håll åter har man varit benägen att låta lär-
lingsskolan övertaga även fortsättningsskolans uppgifter i alla de fall, då
dessa hava en mera direkt inriktning på ett visst yrke, och man har an
sett en sådan anordning böra föra med sig även den s. k. yrkesfortsätt-
ningsskolans förläggning under samma centrala ledning, som kunde få åt
sig uppdraget att öva inseende över de tekniska skolorna i allmänhet.
Emellertid har det lyckats de departementssakkunniga att giva denna
fråga. en, såsom mig synes, tillfredsställande lösning. Jag har tidigare
redogjort för de sakkunnigas förslag i denna punkt och vill nu här blott
erinra om, hurusom enligt deras förslag fortsättningsskolan skall göras till
en allmän bottenskola för hela yrkesskolesystemet. Fortsättningsskolan
skulle följa omedelbart efter folkskolans avslutande och dess kurs skulle i
regel omfatta två år. Omedelbart därefter skulle komma en likaledes tvåårig
lärlingsskola. Fortsättningsskolan skulle göras obligatorisk både för kom
munerna och lärjungarna. Lärlingsskolan skulle kunna göras obligatorisk
för de senare men tills vidare ej bliva obligatorisk för de förra. Fortsätt
ningsskolan skulle stå under inseende av folkskolöverstyrelsen, lärlings
skolan skulle lyda under den föreslagna överstyrelsen för yrkesskolorna.
Såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan skulle, i enlighet med de sak
kunnigas allmänna förslag till departementalförläggning av de praktiska
ungdomsskolorna, komma att ligga under ecklesiastikdepartementet.
Genom detta de sakkunnigas förslag tillgodoses, så vitt jag kan se,
såväl de olika skolformernas speciella uppgifter och intressen som önske
målet om samarbete och administrativ sammanhållning mellan dem.
Vad den förstnämnda synpunkten beträffar, så synes förslaget med
föra följande fördelar. Om fortsättningsskolan ställes såsom allmän botten
skola för yrkesskolorna, kan den, utan att behöva uppgiva yrkessynpunk-
ten i sitt arbete, mera bestämt ställa i förgrunden för detsamma den all
männa, medborgerligt fostrande och undervisande uppgiften. På motsva
rande sätt kan lärlingsskolan, om den bygges på fortsättningsskolan, utan
att behöva släppa ur sikte den allmänt fostrande uppgift även denna skol
form måste hava, efter klarare linjer fullfölja sina mera speciella uppgifter i
fråga om den fackliga utbildningen. Genom den föreslagna utskiftningen av
de olika åldersstadierna kan arbetet inom vardera skolformen få en starkare
anpassning efter lärjungarnas åldersmognad och särskilt kan för lärlings-
skolans vidkommande ett lämpligare åldersstadium påräknas. Frågan om
skolplikten, till vilken jag längre fram i ett annat sammanhang skall åter
komma, kan jämväl lösas på ett sätt, som lägger något starkare band på den
mera allmänna fortsättningsskolan än på den mera speciella lärlingsskolan.
Slutligen måste den administrativa förläggningen av de båda skol
formerna, sådan de sakkunniga föreslagit densamma, komma att tillför-
Kungl.
Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
96.
141
säkra vardera skolformen både det speciella intresse och den särskilda
sakkunskap, som den för en ändamålsenlig ledning behöver. De sakkun
niga hava nämligen, såsom jag nyss nämnt, tänkt sig fortsättningsskolan
förlagd under folkskolöverstyrelsen och lärlingsskolan i likhet med övriga
yrkesundervisningsanstalter under en för dessa anstalter särskilt upprättad
överstyrelse. För min del biträder jag detta förslag, och vad särskilt
beträffar den föreslagna nya överstyrelsen, anser jag dess snara upprät
tande vara en av de viktigaste förutsättningarna för en önskvärd utveckling
av vårt yrkesskoleväsen.
Vad angår samarbetet mellan den nya överstyrelsen och folkskolöver
styrelsen, så ligger det givetvis stor vikt på att ett sådant under lämp
liga former kommer till stånd. Ett samarbete är erforderligt redan därför,
att man torde böra räkna med att å många orter den lokala förvaltningen av de
praktiska ungdomsskolor, som där kunna finnas — både fortsättningsskolor,
lärlingsskolor och yrkesskolor — kommer att äga rum under ett intimt sam
arbete mellan målsmännen för de olika skolorna. Skulle nu ett motsvarande
samarbete komma att saknas mellan skolornas centrala ledningar, skulle
givetvis frukterna av det lokala samarbetet lätt nog äventyras. Ett sam
arbete mellan de båda överstyrelserna och i viss utsträckning även mel
lan dem och läroverksöverstyrelsen är dock i främsta rummet erfor
derligt därför, att de många stora, för skolorna gemensamma allmänna
undervisningssynpunkterna måtte kunna bliva beaktade och tillvaratagna
på ett sätt, som kan lända vårt undervisningsväsen i dess helhet till gagn.
Jag tänker härvid särskilt på de större organisationsfrågorna och därmed
sammanhängande anslag, på övervakandet av arbetet, på utbildningen av
lärare och på anskaffande av undervisnings- och inredningsmateriell in. m.
En gemensam behandling av dessa angelägenheter bör icke minst ur stats-
hushållningssynpunkt vara av ganska stor betydelse.
För att emellertid det samarbete, som jag nu antytt, verkligen skall
komma till stånd, synes det mig högeligen önskvärt, att samtliga i det
föregående berörda praktiska ungdomsskolor förläggas under ett och samma
departement. Och det synes helt naturligt, att detta departement bör
vara det, som har under sin förvaltning landets undervisningsväsen i öv
rigt, d. v. s., därest vi få ett undervisningsdepartement, detta, och i av
vaktan därpå ecklesiastikdepartementet. Till detta departement hör redan
nu den tekniska högskolan, och handelshögskolan skulle, enligt departe-
mentalkommitterades förslag, även förläggas dit. Till detta departement
höra vidare de tekniska elementarskolorna, de lägre tekniska yrkesskolorna
samt större delen av de nuvarande undervisningsanstalterna för husligt
arbete. Att nu härutinnan vidtaga någon ändring skulle vara så mycket
mera olämpligt, som å ena sidan de tekniska fackskolorna och gymnast
142
Behövlighe
ten av särskilt
utbildade lå-
rarkrafter.
ernå liksom också handelsgymnasierna givetvis måste komma att få åt
skilliga intressen gemensamma med både högskolorna och de allmänna
läroverken, och å andra sidan, såsom jag redan påpekat, sambandet mel
lan lärlingsskolorna och de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna måste göra,
att ett ganska stort intresseområde blir gemensamt för den lägre yrkes
undervisningen och folkundervisningen.
Böra sålunda enligt min mening de praktiska ungdomsskolorna för
läggas under det departement, som i allmänhet har att handlägga frågor
rörande undervisningsväsendet, och närmast under detta ställas under in
seende av respektive folkskolöverstyrelsen och den tilltänkta nya översty
relsen för yrkesskoleväsendet, så är det å andra sidan av den största be
tydelse, att det därjämte sörjes för att ett lämpligt samarbete kommer
till stånd mellan de båda överstyrelserna å ena sidan och å andra sidan de
centrala myndigheter, som i allmänhet hava att tillvarataga näringarnas och
samhällslivets angelägenheter — jag tänker närmast på kommerskollegium
och socialstyrelsen. Ett sådant samarbete är givetvis även erforderligt
mellan ecklesiastikdepartementet och det eller de departement, under vilka
sistnämnda båda ämbetsverk sortera. Vad slutligen beträffar de lokala för
valtningsorganen, anser jag mig särskilt böra betona vikten av att samtliga
de intressen, för vilka en orts olika praktiska ungdomsskolor kunna vara
uttryck, såsom industri, hantverk, handel, jordbruk och husligt arbete, bliva
på sådant sätt genom både arbetsgivare och arbetare representerade inom
sagda organ, att även där ett ändamålsenligt samarbete kan komma till stånd.
Huru stor betydelse man än må tillägga ett lämpligt ordnande av de
praktiska ungdomsskolornas centrala och lokala förvaltning, så är dock för
framgången i dessa skolors arbete av ännu större vikt, att skolorna ut
rustas med lämpliga lärarkrafter. Att på denna punkt vissa svårigheter
komma att möta, är ett förhållande, med vilket man från början torde
böra räkna. Men man måste också från början göra allt för att söka över
vinna dessa svårigheter. I främsta rummet torde fortsättningsskolorna och
de lägre yrkesskolorna i detta avseende påkalla uppmärksamhet från det all
männas sida. Vad särskilt angår fortsättningsskolorna, ligger svårigheten
särskilt däri, att man hos dessa skolors lärare måste fordra både pedagogisk
skolning och en viss grad av yrkeskunskap. Man torde väl — särskilt till
en början — näppeligen våga räkna med att verkliga yrkesmän skola i
någon större utsträckning befinnas benägna att åtaga sig uppdraget som
lärare i arbetskunskap i dessa skolor. Detta torde säkerligen icke bero
på bristande intresse för saken utan framför allt därpå, att de i regel själva
inhämtat sin yrkesskicklighet företrädesvis genom eget utövande av yrket,
ej i skolmässiga former, och därför icke heller känna sig vuxna skolans
Kungl. Afajits Nåd. Proposition Nr 96,
143
mera pedagogiskt, systematiskt ordnade arbetssätt. Och bland folkskolans
lärare torde utan tvivel finnas en stor mängd, som skulle synnerligen väl
lämpa sig som lärare i arbetsmanskap i fortsättningsskolan, men vilkas
egen yrkesutbildning kräver ytterligare förkovran både i rent tekniskt av
seende och kanske mest i fråga om de för yrkesutövningen så utom
ordentligt viktiga ekonomiska synpunkterna. För att skaffa fortsättnings
skolan lämpliga arbetskrafter gäller det därför att vidtaga anstalter, som
kunna skaffa åt lämpliga yrkesmän den pedagogiska utbildningen och åt
lämpliga skolman den erforderliga yrkesutbildningen. Det finns säkerligen
god grund för det antagandet, att om blott denna angelägenhet från bör
jan ordnas på ett ändamålsenligt sätt, skola fruktbara anknytningspunkter
visa sig vara förhanden både hos de nuvarande yrkesmännen och de nu
varande skolmännen.
Jag anser mig därför böra livligt tillstyrka, att lämpliga anstalter för
lärarutbildningen snarast möjligt varda vidtagna i den riktning, som av
kommittéerna och de sakkunniga föreslagits. Jag anser mig härvid böra
särskilt understryka den betydelse upprättandet av den föreslagna statens
normalskola för yrkesundervisningen måste komma att få för hela det
lägre tekniska undervisningsväsendet.
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90.
Det system av ungdomsskolor, vilket jag anser mig böra förorda i
anslutning till vad jag nu varit i tillfälle att anföra, kan översiktligt
framställas sålunda:
Folkskolan.
t
3
SS
Fortsättning sskolor
(yrkesbestämda och allmänna).
Lärlingsskolor
(för industri, hantverk, handel och
husligt arbete).
Yrkesskolor
(för industri, hantverk, handel och
husligt arbete)
samt för ett högre stadium:
f Högre folkskolor
I (Kommunala mellanskof).
Ettåriga handelsskolor.
Hushållsskolor.
Andra former av kommunala
och enskilda läroanstalter
för yrkesundervisning.
tc
Fackskolor — Gymnasier
(tekniska) — (tekniska, handels-).
Härtill komma: Skolan för konsthantverk i Stockholm
och Statens normalskola för yrkesbildningen.
Syst< met av
praktiska
ungdoms
skolor.
144
Folkundervis-
ningskom-
mittén.
I administrativt avseende skalle, enligt vad jag anfört, de praktiska
ungdomsskolorna komma att förläggas på följande sätt:
Ecklesiastikdepartementet
Folkskolöverstyrelsen
_____ Y rkesskolöverstyrelsen_____
Fortsättningsskolor — Högre folk-
Lärlingsskolor — Yrkesskolor
skolor.
Fackskolor — Gymnasier — Friare
skolformer för motsvarande utbild-
_______________________________________________ ning. ___________
Lokala styrelser för de särskilda slagen av skolor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Jag skall nu övergå till en närmare redogörelse för enskildheterna
av de förslag i fråga om de särskilda skolformerna, vilka jag anser böra
föreläggas riksdagen.
VI. Förslag till omorganisation av fortsättningsskolan. H
Av de olika skolformer, som ingå i det av mig förordade systemet
av praktiska ungdomsskolor, skall jag till behandling först upptaga fort
sättningsskolan. Denna skolform skall enligt förslaget bilda allmän grund
val för de föreslagna fackutbildningsanstalterna. Den kommer också att
meddela undervisning åt det ojämförligt största antalet lärjungar.
Den följande framställningen rörande fortsättningsskolan skall jag ordna
under följande huvudpunkter: 1) fortsättningsskolans organisation, 2) fort-
sättningsskolans undervisningsplan, 3) fortsättningsskolans lärotider, 4) fort
sättningsskolans obligatoriska karaktär, 5) fortsättningsskolans förvaltning,
6) fortsättningsskolans lärare, 7) ekonomiska förhållanden och 8) över
gångstid samt övergångsbestämmelser. Slutligen skall jag lämna 9) en
översikt över de för fortsättningsskolans omorganisation beräknade kost
naderna.
1) Fortsättningsskolans organisation.
För folkundervisningskommittén har det varit en huvuduppgift att
starkt framhäva de nya principerna för fortsättningsskolan. Kommittén
har därför också vid framställningen av sina tankar om fortsättningssko
lans organisation sökt i främsta rummet utforma den art av fortsättnings-
skola, i vilken dessa principer pa ett fullständigare sätt komma till ut
tryck. Detta sitt strävande har kommittén fullföljt med sådan konsekvens,
att det för den, som icke tillräckligt beaktat denna grundavsikt i kom
mitténs ^arbete, t. o. in. kan se ut. som om det för kommittén icke existe
rade någon annan form av fortsättningsskolor än den, som kommittén
själv betecknar med namnet yrkesfortsättningsskola. Så är dock i verklig
heten icke fallet, något som framgår särskilt av det sätt, på vilket kom
mittén diskuterar de svårigheter, med vilka man vid organiserandet av
fortsättningsskolan måste räkna.
Om dessa svårigheter yttrar kommittén:
Aven i länder, där yrkesfortsättningsskolan vunnit stor utbredning, bär genom-
ioranciet av oess grundsatser varit förenat med mångahanda svårigheter, och delvis har
man måst nöja sig med att uppdraga programmets allmänna riktlinjer samt överlämna
åt utvecklingen att så småningom förverkliga dess innebörd.
■r
s ^llnu me,r
så bliva förhållandet i vårt land, där förutsättningarna för den
ifrågavarande skolformen i flera avseenden äro mindre gynnsamma.
Vad fortsättningsskolan kan bliva, beror i första rummet på hurudan den grund
ar pa vilken den bygger sin undervisning, med andra ord på folkskolans beskaffenhet.
Vår endast sexklassiga folkskola kan visserligen icke anses utgöra någon synnerligen
stark grund för en överbyggnad av sådant slag som yrkesfortsättningsskolan. Det är
dock komnnttens bestämda uppfattning, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i en
välordnad sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas
laroplan, som av kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, i och för
sig skall kunna giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans
grundsatser anlagd fortsatt undervisning.
Däremot måste, enligt vad kommittén framhåller, tanken på våra
många svaga skolformer, de »halvtidsläsande > folkskolorna och de mindre
folkskolorna, ingiva så mycket större bekymmer.
I fråga om dessa skolformer torde det tyvärr gälla, att de endast i lyckligare
fall kunna anses vara i stånd att lämna grund för eu enligt yrkesfortsättningsskolans
grundsatser ordnad fortsatt undervisning. Den på en halvtidsläsande folkskola eller
en mindre folkskola byggda fortsättningsskolan skall i allmänhet endast delvis kunna
yrkesfortsättningsskolans läroplan, och den måste använda en stor del av sin
.. ^tt bättra de brister i lärjungarnas primära kunskaper och färdigheter, som
härröra från folkskolekursens mindre tillfredsställande beskaffenhet. Man får för denna
fortsattningsskola tänka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsättnings-
skoian, dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra.
Såsom ytterligare svårigheter för genomförandet av yrkesfortsättningsskolans pro
gram framhåller kommittén vidare den tidiga ålder, omkring tretton år, vid vilken bar
nen avgå från våra folkskolor, samt befolkningens glesboddhet.
Aven lärarfrågan ligger hos oss mindre gynnsamt än i de länder, där fortsätt-
ningsskodvasendet funnit en rikare utveckling, i det att hos oss undervisningen på folk-
skolestadiet, som bekant, i rätt betydlig utsträckning bestrides av lärarkrafter, som icke
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 saml. 87 höft. (Nr 96.)
19
huligl, Majits Nåd. Proposition Kr 96.
145
Svårigheter
vid reformens
genom
farande.
Reformen bör
icke upp
skjutas.
erhållit den för undervisning på detta stadium avsedda utbildningen. Hit höra de bi
trädande lärarinnorna (lärarna) vid folkskolorna och lärarinnorna (lärarna) vid de mindre
folkskolorna. Dessa lärarkrafter med mindre omfattande utbildning än den, som med
delas vid folkskoleseminarierna, torde i regel icke vara att räkna med för undervis
ningen i en fortsättningsskola av den åsyftade yrkesfortsättningsskolans art.
Slutligen erinrar kommittén om de ekonomiska förhållandena och de svårigheter,
som dessa kunna lägga i vägen för en reform av fortsättningsskolan.
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Då det sålunda är uppenbart, att fortsättningsskolan hos oss i ett icke
ringa antal fall måste avstå från att antaga den gestalt, som den i enlig
het med sin egentliga uppgift borde äga, och att den endast i ofullstän
dig grad skall kunna fylla sin egentliga uppgift, så länge de väsentligaste
svagheterna i vårt folkskoleväsen icke blivit avhjälpta, skulle det möjligen
kunna synas mindre välbetänkt att under sådana förhållanden söka in
rikta utvecklingsarbetet på fortsättningsskolväsendet och uppställa nya mål
för fortsättningsskolans verksamhet.
Denna invändning bemöter kommittén med att hänvisa på att de ifrå
gavarande förbättringarna på folkskolans område äro av den beskaffenhet,
att de endast småningom låta sig genomföra, i den man de ekonomiska
förhållandena och en mera utbredd övertygelse om en förbättrad folkun
dervisnings nödvändighet göra det möjligt, Behovet av ökad omvårdnad
om den ungdom, som lämnat folkskolorna, synes däremot redan nu kunna
i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta behov är enligt kommitténs
mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskolväsendet icke låter sig
undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans undervisning,
som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast i
ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas. Vad detta
program beträffar, anser kommittén, att allestädes, där förutsättningar för
en fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program
förefinnas, detta program bör bestämma den fortsatta undervisningens ka
raktär och att i varje fall detsamma bör framstå som det mål, vilket man,
så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig. Detta innebär, att
man måste räkna med att fortsättningsskolan hos oss måste antaga olika
grader av utveckling ned ifrån sådana, som närma sig ersättningsskolans
typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsätt-
ningsskolorna.
Kommittén har dock icke ansett sig behöva eller böra taga i betrak
tande alla de olika former och gradationer, som fortsättningsskolan kan
tänkas komma att få allt efter olika förutsättningar. Kommittén har måst
åtnöja sig med angivandet av frågans huvuddrag och i allmänhet lämnat
övergångsförhållanden och undantagsfall a sido. Den form av fortsätt-
147
ningsskola, som kommittén beträffande organisation, undervisningsplan,
arbetstid oeb lärare närmast haft för ögonen, är väl icke den högst ut
vecklade yrkesfortsättningsskolan, men dock den av yrkesfortsättningssko-
lans grundsatser karaktäriserade fortsättningsskolan.
Såsom jag redan tidigare varit i tillfälle att omnämna, framhåller Uppdelning
kommittén, hurusom grundsatsen om undervisningens koncentration kring “nisations*
det praktiska arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva typer,
deras framtida livsuppgift, i organisatoriskt hänseende följdriktigt leder till
kravet på en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de
skilda yrken eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda
grundsatsen har att taga hänsyn till. Till en början sysselsätter sig kom
mittén med de svårigheter, varmed en sådan uppdelning är förenad såväl
i allmänhet som hos oss. Härom yttrar kommittén:
Nu är emellertid det praktiska arbets- och förvärvslivet i vår tid i liög grad dif
ferentierat. Särskilt inom storindustrien och hantverken finnes en mångfald olika yrken
och yrkesgrenar; härtill komma jordbruket och dess binäringar, olika slag av affärs
verksamhet samt husligt arbete. Rent teoretiskt sett vore organisationen ur nu angivna
synpunkt tydligen fullkomlig, därest uppdelningen i typer kunde drivas ända därhän,
att på varje ort upprättades lika många slag av fortsättningsskolor, som där funnes
yrken eller yrkesgrenar representerade. Så långt torde man i det närmaste ha kom
mit i en eller annan av utlandets storstäder.
I de flesta fall kau likväl uppdelningen efter yrken icke ens i större städer göras
fullständig. Många yrken äro företrädda av ett alltför litet antal lärjungar, för att man
för dessas räkning skulle kunna bekosta särskild undervisning, och således måste lär
jungar, tillhörande närbesläktade yrken, ofta sammanföras i en gemensam skola. Vid
lärjungarnas fördelning blir det därjämte merendels en rest av sådana, som icke alls
låta fördela sig ur ren yrkessynpunkt, särskilt därför att de ännu icke börjat ägna sig
åt något visst yrke. Härtill kommer svårigheten att undervisa flera olika årsklasser
tillsammans, på grund varav behov framträder av en uppdelning jämväl med hänsyn
till de olika årgångarna av lärjungar. Klart är, att även denna omständighet skall till
en viss grad motverka strävandet att genomföra en uppdelning med sträng hänsyn till
yrken.
I vårt land kan i de flesta kommuner fortsättningsskolans uppdelning vare sig i
olika skoltyper med hänsyn till yrken eller i olika årsklasser med skdd undervisning
icke drivas synnerligen långt. Oavsett de ekonomiska hindren är det huvudsakligen
två omständigheter, som härvid äro att taga i betraktande. Den ena är, att ungdomen
i fortsättningsskolåldern, åtminstone i landsbygdskommunerna, på grund av befolknin
gens glesboddhet vanligen är så fåtalig, att dess fördelning på flera olika skoltyper
eller skilda årsklasser i regel icke är möjlig. Och den andra, som särskilt har be
tydelse för uppdelningen med hänsyn till yrken, är det förhållandet, att den från folk
skolan nyss avgångna ungdomens ställning till yrkesarbetet, hos oss kanske mera än i
utlandet, är tillfällig och obestämd. Många, som avgått från folkskolan, uppskjuta ett
eller annat år att välja en bestämd levnadsbana för att i stället antingen biträda i
Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 06.
148
hemmet eller ock ägua sig åt varjehanda sysselsättningar, som för tillfället kunna be
reda eu viss förtjänst. Också utvisar statistiken, att antalet i industriella yrken sys
selsatta minderåriga arbetare är jämförelsevis litet i de åldersklasser, som ligga när
mast ovanom den för avgång från folkskolan vanliga åldern.
Det nu berörda sakförhållandet, eller att många barn under den när
maste tiden efter avgång från folkskolan icke ägnat sig åt något bestämt
yrke, sammanhänger enligt kommitténs mening därmed, att åldern för av
gång från folkskolan i vårt land är jämförelsevis låg. Medan i flera andra
länder, särskilt sådana som hava lagstadgad sju- eller åttaårig skolplikt, den
vanliga avgångsåldern är fyllda fjorton år, avsluta hos oss de flesta barn
sin folkskock urs redan under det kalenderår, då de fylla tretton år, eller
till och med ännu tidigare. Om behovet av ännu ett skolår i folkskolan
har kommittén i ett föregående betänkande uttalat sig. Därvid har fram
hållits bland annat, att eu dylik utsträckning av skolplikten vore att be
trakta som ett framtida önskemål, som helst borde nås småningom på fri
villighetens väg och följaktligen icke borde genom lagstiftning framtvingas.
I syfte att minska olägenheterna av en alltför tidig avgångsålder har
emellertid kommittén i sitt nyssnämnda betänkande hemställt om intagande
i folkskolestadgan av en bestämmelse av innnehåll, att lärjunge icke må
tillåtas att avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller
tretton år. Likaledes har kommittén föreslagit, att bestämmelsen i folksko
lestadgans § 48 mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå
från folkskolan utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas
till sådana, som icke vid skolålderns slut, alltså vid fjorton års ålder, in
hämtat den fastställda lärokursen. Klart synes dock vara, säger kommit
tén, att, även om de åsyftade olägenheterna genom dylika bestämmelser
minskas, barnen hos oss i alla fall ofta komma att avsluta sin folkskole-
kurs omkring ett år tidigare, än vad i utlandet flerstädes är vanligt, och
att man därför måste räkna med att även i framtiden många barn vid
inträdet i fortsättningsskolan icke befinna sig i något visst yrke. En an
nan härtill bidragande orsak är den mångenstädes, särskilt på landsbygden,
förefintliga obenägenheten hos föräldrarna att låta barnen lämna hemmet,
innan de genomgått konfirmationsskolan. Kommittén finner det visserligen
å ena sidan synnerligen rimligt och befogat samt i och för sig önskligt,
att barnen icke i för tidig ålder släppas ut i yrkes- och förvärvsarbetet,
men å andra sidan torde det vara uppenbart, att vad här berörts är äg
nat att i ej ringa mån försvåra en närmare organisatorisk anpassning av
fortsättningsskolan efter de skilda yrkenas olika krav.
Kommittén uttalar därför den meningen, att uppdelningen i olika skol-
typer med hänsyn till yrken måste i stort sett hos oss bliva rätt summa-
'Kungl. Maj:ts Råd. Proposition Rr 96.
Kung/. Muj.is Nåd. Proposition Nr 'JO.
1 49
risk. Ej sällan skall (let bliva nödvändigt att bita den törsta årskursen
snarast antaga karaktären av en förberedelse för det eller de följande
årens mera praktiskt ardagda lärokurs. Och det för organisationen be
stämmande måste i flertalet fall bliva icke de särskilda lärjungarnas olika
arbetsförhållanden utan det yrkes- och näringsliv, som för vederbörande
ort är särskilt utmärkande. Härom yttrar kommittén:
Så kan och bör på flen egentliga landsbygden
jordbruket med binäringar
bliva
den medelpunkt, omkring vilken undervisningen samlar sig. Om också detta skulle ha
till följd, att ett mindretal lärjungar, vilka i framtiden icke bliva yrkesutövare av jord
bruket, komma att deltaga i en sålunda lagd undervisning och därigenom bibringas
en ökad kännedom om och ett livligare intresse för vår modernäring, lärer detta endast
kunna vara till gagn både för dem själva och samhället. Härtill kommer, att en un
dervisning om jordbruket med binäringar erbjuder rikliga tillfällen att jämväl meddela
kunskaper av rent allmänbildande värde.
Vad sedan angår industri- och hantverksorter, vare sig de tillhöra stad eller
landsbygd, är det en helt annan typ av fortsättningsskola, som för dem framför allt är
behövlig. Här blir det de på orten förhärskande
industriella yrkena eller hantverken,
som komma att utgöra samlingspunkter för undervisningen. Om blott
en
skola kan
upprättas, blir denna en motsvarighet till vad som i utlandet plägar kallas allmän eller
blandad industriell fortsättningsskola. Att stora svårigheter vid undervisningens ända
målsenliga ordnande här ofta skola möta, säger sig självt. Kommittén vill emellertid
erinra om möjligheten och lämpligheten av att i dylika skolor anordna gruppundervis
ning, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot
olika för lärjungar, tillhörande skilda yrken. Om lärjungeantalet därtill föranleder, vil
ket i de större städerna säkerligen blir fallet, bör uppdelning av lärjungarna äga rum.
Denna kan verkställas antingen så, att fabriksarbetare och hantverkslärlingar skiljas åt,
något som lämpligen synes böra ske i de fall, då utbildningsförhållandena äro väsent
ligt olika, eller ock så, att lärjungar, tillhörande närbesläktade yrken sammanföras,
oavsett om dessa yrken bedrivas fabriks- eller hantverksmässigt. I förra fallet får man
dels en industriell fortsättningsskola för en eller liera industrigrenar, dels en hantverks-
fortsättningsskola för ett eller flera hantverk. I det senare fallet får man på eu ort
exempelvis eu fortsättningsskola för metallarbetare och en för träarbetare, på en
annan ort exempelvis en fortsättningsskola för yrken, som avse framställande av nä
rings- och njutningsmedel, samt en för yrken, avseende beklädnadsartiklar, o. s. v. Kan
specialiseringen drivas ännu längre, vilket i våra större städer icke bör vara omöjligt,
kan man få särskilda skolor t. ex. för järnindustri, för trävaruindustri, för vävnadsin-
dustri, för smeder, för snickare, för sömmerskor o. s. v. Även på mindre orter kunna
dylika rent fackliga fortsättningsskolor komma till stånd, under förutsättning givetvis
att någon viss industri, t, ex. järn- eller trävaruindustri, där kommit till någon större
utveckling.
På sådana orter, som äro ett slags centralpunkter för
handel
, d. v. s. våra flesta
städer samt större köpingar, behövas vidare fortsättningsskolor för sådan ungdom, som
ägnar sig åt eller kommer att ägna sig åt handelsyrket. Då givetvis även dessa skolor
måste vara av eu sådan art, att de i möjligaste mån främja sina lärjungars utbildning
för och fortkomst på den levnadsbana de valt, blir här handelsyrket och vad därmed
närmast sammanhänger den naturliga medelpunkten för undervisningen.
150
l fråga om yrken, som utövas av såväl män som kvinnor, måste i alla de fall,
där lärjungeantalet är för litet, för att särskilda skolor för gossar ock särskilda för
flickor lämpligen kunna inrättas, samundervisning anordnas. Så torde oftast bli fallet
på den egentliga landsbygden. Detta utesluter emellertid icke, att även fortsättnings-
skolor, avsedda endast för flickor, och med undervisningen koncentrerad kring
de .spe
ciellt kvinnliga sysselsättningarna
, kunna vara av behovet påkallade. Framför allt i
städer och folkrikare industrisamhällen på landsbygden lärer ett sådant behov bliva
starkt framträdande, och där torde det även jämförelsevis lätt kunna tillgodoses. I
enlighet med det redan sagda bör undervisningen i dylika skolor företrädesvis samlas
omkring det husliga arbetet. Undervisningen häri bör vara såväl teoretisk som prak
tisk och avse att giva insikt och övning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.
Kunskaper och färdigheter på detta område äro emellertid av så stor betydelse
ej allenast för den kvinnliga ungdomen själv utan ock medelbart för hela samhället,
att
alla
fortsättningsskolor, i vilka flickor åtnjuta undervisning, borde på ett eller annat
sätt förknippas med någon undervisning i husligt arbete. Visserligen möta stora svå
righeter för genomförande av ett sådant önskemål, men dessa svårigheter torde dock
i rätt stor utsträckning kunna övervinnas.
Beträffande först de som samskolor anordnade fortsättningsskolorna vill kommit
tén fästa uppmärksamheten på att i dem grupp- eller avdelningsundervisning lämpligen
kan och hör äga rum, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar,
i andra däremot olika för gossar och flickor. Där kompetenta lärarinnor och ända
målsenliga lokaler stå att erhålla, vilket på den egentliga landsbygden visserligen icke
alltid kan tänkas bliva fallet, borde sålunda flickorna kunna erhålla någon undervis
ning om också icke i båda de huvudslag av husligt arbete, som motsvaras av skoläm
nena huslig ekonomi och kvinnlig slöjd, så dock åtminstone i ettdera av dessa ämnen
och då helst i det förstnämnda, d. v. s. huslig ekonomi. Skulle förhållandena icke
medgiva, att dylik undervisning av det ena eller andra slaget inordnas i fortsättnings-
skolans egen läroplan, synes det kommittén i hög grad angeläget, att åtgärder om möj
ligt vidtagas, varigenom den kvinnliga ungdomen på annat sätt tillförsäkras någon ut
bildning i de ifrågavarande sysslorna. Så torde det, såsom i åtskilliga skoldistrikt re
dan skett, befinnas lämpligt och möjligt att i folkskolan, vid sidan av undervisningen
i kvinnlig slöjd, jämväl anordna en elementär undervisning i huslig ekonomi. För den
något äldre kvinnliga ungdomen skulle möjligen särskilda kurser med praktisk under
visning i husligt arbete kunna anordnas. Kommittén vill i detta sammanhang erinra
om de s. k. vandrande skolköken, vilka flerstädes å vår landsbygd på det område, var
om här är fråga, utövat eu synnerligen gagnande verksamhet. Kundo dessa vandrande
skolkök, där fasta sådana av ekonomiska eller andra skäl icke kunna upprättas, ställas
i det direkta samband med undervisningen i fortsättningsskolorna, att dessa skolors
kvinnliga lärjungar i skolköken erhölle den praktiska utbildning i husliga sysslor, som
fortsättningsskolan icke kan giva, vore detta uppenbarligen en avsevärd förmån.
Yad här sagts närmast med tanke på de kvinnliga lärjungarna i de som sam
skolor anordnade fortsättningsskolorna gäller naturligtvis i tillämpliga delar även lär
jungarna i sådana egentliga yrkesfortsättningsskolor, i vilka uteslutande flickor komma
att undervisas, t. ex. skolor för kvinnliga fabriksarbeterskor eller för flickor, anställda
i handel. Dylika skolor torde komma att upprättas endast å folkrikare orter, såsom
större och medelstora städer, i vilka jämväl fortsättningsskolor för den kvinnliga ung
domen i allmänhet i anslutning till det husliga arbetet komma att anordnas. Då allt
så här varken ändamålsenliga lokaler eller kompetenta lärarinnor för ifrågavarande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition
JVr
96.
•
151
undervisning torde komma att saknas, lärer det, åtminstone ur nu angiven synpunkt,
icke möta några avsevärda svårigheter för vidtagandet av sådana anordningar, varige
nom flickornas undervisning i det valda yrket blir på lämpligt sätt inom fortsätta! n gs-
skolans egen ram kompletterad med någon praktisk utbildning jämväl för det husliga
arbetet. Den egentliga svårigheten blir bär att inom gränserna för den tid, under vil
ken flickorna rimligen kunna åläggas att besöka fortsättningsskolan, finna utrymme för
såväl det ena som det andra. Kommittén anser visserligen det syfte det bär gäller
vara så betydelsefullt, att det väl kunde motivera en ökning av den för flickornas fort
satta undervisning avsedda lärotiden. Om emellertid eu dylik ökning av flickornas
lärotid icke anses lämplig eller möjlig att genomföra och om utbildningen i de husliga
sysslorna icke heller kan förläggas inom det timantal, kommittén velat uppställa såsom
obligatoriskt minimum för både gossar och flickor, så är det givetvis i hög grad önsk
värt, att vederbörande även i de fall, som här avses, draga försorg om att åt den
kvinnliga ungdomen beredes tillfälle att, vare sig före eller efter fortsättningsskolans
besökande eller möjligen samtidigt därmed, annorstädes förvärva den praktiska utbild
ning i husliga sysslor, som göres den behov.
Slutligen erinrar kommittén om att flerstädes i utlandet mer eller min
dre detaljerade lagbestämmelser angående fortsättningsskolornas organisation
utfärdats. Att sådana i en framtid koinme att visa sig behövliga även
hos oss vore att förutse. Då emellertid ännu ingen erfarenhet hunnit sam
las i fråga om de för vårt land mest passande organisationsformerna syn
tes åtminstone tills vidare frihet böra lämnas åt de särskilda fortsätta! ugs-
skolstyrelserna att var på sin ort på ändamålsenligaste sätt ordna hithö
rande förhållanden med ledning av de normerande anvisningar, som
härutinnan säkerligen komme att givas av vederbörande centrala skol
myndighet. I den mån bestämda föreskrifter om organisationen i det ena
eller andra hänseendet, på grund av gjorda erfarenheter, i en framtid
bleve av verkligt behov påkallade, borde sådana givetvis komma till stånd.
Såsom i det föregående redan framhållits, hava i de många avgivna ut
låtandena själva huvudpunkterna i kommittéförslaget rönt en nära nog en
hällig anslutning. Detta gäller ock den föreslagna organisationen av fort
sättningsskolan, ehuru det givetvis här och var erinras om de svårigheter,
med vilka ett genomförande av denna organisationsplan i allmänhet är
förbundet. Från ett och annat häll uttalas dock ett bestämt ogillande av
densamma eller tvivelsmål beträffande dess lämplighet.
Så framhåller
länsstyrelsen i Stockholms län,
satt ur organisatorisk synpunkt
förslaget, i synnerhet vad fortsättningsskolan i jordbruksdistrikt beträffar, icke kan an
ses lyckligt». Länsstyrelsen fäster sig dels vid en av kommittén angiven metodisk syn
punkt, nämligen att yrkesundervisningen i fortsättningsskolan bör erhålla en central
plats, i det att den övriga undervisningen, så långt lämpligen kan ske, inordnas i eller
anknytes till densamma, dels vid arten av den joxdbruksundervisning, som i fortsätt
ningsskolan kan meddelas, dels vid kompetensen hos vederbörande lärare, och sluter
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition
AV
90.
Lagbestäm
melser om
fortsättnings
skolans om
organisation.
Myndig
heterna.
152
att det än av ett skäl, än av ett annat måste i de flesta av rikets kommuner bliva
»klent beställt med den praktiska centralpunkten i den obligatoriska fortsättningssko
lan». I fråga om de fortsättningsskolor, där yrkesundervisningen skulle syfta på indu
stri och hantverk, ser länsstyrelsen eu stor svårighet i dessa skolors förhållande till
de framtida lärlingsskolorna. Länsstyrelsen slutar med att uttala den meningen, »att
folkundervisningskommitténs förslag icke i befintligt skick bör läggas till grund för fort-
sättningsskolans vidare utveckling».
Länsstyrelsen i Uppsala län
yttrar, att det synes »som om, innan man till denna
folkskola fogar en överbyggnad av den omfattning och den kostbarhet som fortsätt
ningsskolan, man borde tillse, att grunden först gjordes något stadigare, till exempel
genom tillägg till folkskolan av ett sjunde skolår, genom förminskning av antalet mindre
folkskolor och halvtidsläsande skolor in. m.» Länsstyrelsen anser vidare, att kommit
téns förslag icke lämnar garanti för tillräckliga och kompetenta lärarkrafter vid fort-
sättningsskolan samt att lärjungarna komma att bliva allt för unga för att kunna be
hörigen tillgodogöra sig undervisningen särskilt i ämnet arbetskunskap, och kan därför
icke förorda fortsättningsskolan »i dess helhet». Blott de för denna skola föreslagna
ämnena medborgarkunskap och, för flickorna, huslig ekonomi äro av den betydelse, att
de böra ingå i den undervisning staten består alla sina medborgare.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län
ställer sig mycket betänksam mot kommitténs för
slag. Den uppdelning i olika typer, som yrkessynpunktens upptagande i undervisnin
gen skulle göra erforderlig, kan icke genomföras, och därigenom blir yrkesfortsättnings-
skolans uppgift till stor del förfelad. Många grenar av näringslivet bliva ej företrädda
inom skolan, under det att en måhända alltför stark rekrytering kommer att äga rum
inom andra.
I ogillande och avstyrkande riktning uttala sig ock
Gävleborgs läns, Älvsborgs
läns södra
och
Skaraborgs läns hushållningssällskap
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
I de inkomna yttrandena har uppmärksamhet även ägnats kommit
téns förslag att genom vissa åtgärder till utvidgande och förstärkande av
folkskolans kurs giva fortsättningsskolan en starkare grundval. Så har
kommitténs förslag angående viss minimiålder för avgång eller att lärjunge
ej må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han
fyller 13 år, blivit mer eller mindre uttryckligt tillstyrkt i bortåt ett femtio
tal av de officiella utlåtandena och avstyrkt endast av Stockholms stads
konsistorium och länsstyrelsen i Västerbottens län, varjämte lantbruksaka
demien uttalat tveksamhet om förslagets lämplighet.
Kommitténs hemställan, att bestämmelsen i folkskolestadgans § 48
mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå från folkskolan
utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas till de barn, som
icke vid skolålderns slut inhämtat den för skolan i vederbörande regle
mente fastställda lärokursen, förordas i en stor mängd yttranden, ofta dock
under starkt framhållande av att en ändring i nu gällande bestämmelser
icke bör ske utan att åtföljas av en verksammare lagstiftning angående
153
kommunernas skyldighet att ekonomiskt understödja barn från fattiga hem.
I avstyrkande riktning hava jämväl i denna punkt uttalat sig Stockholms
stads konsistorium, länsstyrelsen i Västerbottens län och lantbruksakade
mien samt dessutom kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå.
Med avseende på halvtidsläsningens motverkande hade kommittén hem
ställt, att i folkskolestadgan måtte komma att angivas vilka skolformer,
som äro att anse såsom normala och i vilka fall andra skolformer må vara
tillåtna, samt att normalplanen uppställes på ett sätt, som tydligt angiver,
vilka skolformer äro att betrakta såsom normala och vilka icke äro att
anse som sådana.
Den allt för allmänna förekomsten av halvtidsläsning — varannan-
dagsläsning eller periodläsning -— har i åtskilliga av de officiella utlåtan
dena betecknats såsom ett beklagligt förhållande, och några yttranden i
sådan riktning äro i det föregående anförda. Å andra sidan betonas i en
del uttalanden, att halvtidsläsningen inom vidsträckta områden av landet
måste anses vara av omständigheterna betingad och fördenskull icke kan
betraktas som en icke normal anordning. I flera fall, där man söker
hävda halvtidsläsningens lokala berättigande, framhåller man emellertid i
känsla av otillräckligheten i det resultat den lämnar, att den borde för
enas med en obligatorisk förlängning av skoltiden från sexårig till sju
årig. Särskilt boi’de halvtid släsande småskolor göras treåriga i stället för
tvååriga. För sjuårig skolkurs i halvtidsläsande skolor uttala sig sålunda
domkapitlen i Skara och Karlstad, flera av statens och kommunernas folk
skolinspektörer. några rektorer och kollegier vid folkskoleseminarierna.
Särskild uppmärksamhet förtjänar det intresse och den allmänna sym
pati, varmed tanken på en förlängning av den normala skolkursen med
ett sjunde skolår mottagits inom skilda läger.
I ett stort antal av de ingivna utlåtandena betonas med styrka vik
ten därav, att den fortsatta undervisningen för flickorna så anordnas, att
behovet av utbildning i husligt arbete för dessa blir så vitt möjligt till
godosett.
Så framhålla
lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen i TJppsala, Malmöhus,
Kristianstads och Västernorrlands län, styrelsen för Uppsala enskilda läroverk, rek
torn för Prins Gustavs folkskola i Uppsala
m. fl., att jordbruksfortsättningsskolorna
icke böra meddela samma undervisning i arbetskunskap åt flickorna som åt gossarna.
Även vid de mindre jordbruken gör sig en arbetsfördelning mellan männen och kvin
norna gällande; flickorna böra fördenskull med avseende på jordbruket få undervisning
företrädesvis i sådant, som rör mjölkens behandling, ladugårdens skötsel och smådjurs-
skötseln; men därjämte behöva de undervisning och övning i det husliga arbetet, och
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 sand. 87 höft. (Nr 96.)
20
Kmu/I. Maj.is Xåd. Proposition Nr 96.
154
man gör jordbrukarhemmen den största tjänsten genom att ej försumma flickornas ut
bildning i sådant hänseende.
Från flera båll, såsom av
länsstyrelserna i Uppsala
och
Hallands län, seminarie-
Jcollegiet i Kalmar
m. fl., framhålles, att fortsättningsskolan borde bereda
alla
flickor
undervisning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.
Deltagarna i Sveriges moderata kvinnoförbunds ombudsmöte år 1916 hava
i en i hithörande fråga till folkskolöverstyrelsen avlåten skrivelse gjort
följande uttalande:
Visserligen kunde det vara önskvärt, att inom jordbrukskretsar kvinnorna hade
något begrepp om de arbeten, som i vanliga fall utföras uteslutande eller huvudsakli
gen av män, liksom man med lika goda skäl kunde finna önskvärt, att männen hade
något begrepp om sådana arbeten, som på landsbygden utföras huvudsakligen eller ute
slutande av kvinnor. I de av folkundervisningskommittén föreslagna »fortsättningssko-
lor i jordbruksbygder» skulle emellertid landsbygdens kvinnor icke erhålla något av det
som för dem i deras levnadskall som husmödrar eller biträden i jordbrukarhem vore
det viktigaste eller rättare det för dem alldeles oumbärliga, nämligen kunskaper och
färdigheter i vad som rör hemmets skötsel och moderskallet. Ombudsmötets medlem
mar uttala den förhoppningen, att överstyrelsen i sina blivande förslag måtte verka
för att undervisningen för flickorna i landsbygdens fortsättningsskolor bliver på annat
sätt ordnad, och hemställa bland annat, att dessas undervisning måtte anordnas i vä
sentlig överensstämmelse med den undervisningsplan, som kommittén framlagt för den
av kommittén föreslagna typen »fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning
till det husliga arbetet», dock med tillägg av husdjursskötsel och mjölkhushållning.
Kwujl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 96.
F otkskolörer-
ntynlsen.
Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande ägnat frågan om fortsätt-
ningsskolans organisation en ingående behandling.
Överstyrelsen underskattar icke betydelsen av de svårigheter, som förefinnas,
men är dock av den bestämda åsikten, att man trots dessa svårigheter bör gripa sig
an med en reform av fortsättningsskolan i enlighet med de riktlinjer kommittén angivit.
Att så sker är en trängande social angelägenhet. Visserligen är vår folkskola behäftad
med brister, varför ock den grund, som kan erbjudas åt fortsättningsskolan, i många
fall måste bliva otillfredsställande. Överstyrelsen anser sig dock i likhet med kommittén
kunna uttala den förvissningen, att den svenska folkskolan i stort sett är sådan, att
den kan bliva grundval för en god fortsättningsskola. De förefintliga olikheterna i
folkskolans utveckling bliva givetvis en av de viktigaste bland de faktorer, som kräva,
att fortsättningsskolan strängt anpassas efter skilda orters möjligheter och behov.
Uppenbarligen är det dock i hög grad nödvändigt, att allt vad som kan göras
också blir gjort, lör att folkskolan måtte bliva tillförsäkrad en tillräcklig undervisnings
tid i fråga om såväl antalet skolår som den årliga undervisningstidens längd. Folk
skolöverstyrelsen ansluter sig därför till kommitténs förslag beträffande åtgärder i så
dant syfte, överstyrelsen framhåller härvid, hurusom en stor olägenhet vid anordnan
det av fortsättningsskolans undervisning dock ligger däri, att barnen i många fall
komma att inträda i fortsättningsskolan redan under det år de fylla 13 år och lämna
densamma under det år de fylla 15 år. Det ligger i öppen dag, att i skolor, där detta
gäller om ett stort antal av barnen, det på grund av lärjungarnas ungdom måste bliva
155
svårt att giva undervisningen en yrkesbestämd prägel. Särskilt då sådana förhållanden
föreligga, skulle det vara en stor fördel, om fortsättningsskolans kurs kunde utsträckas
över tre år i stället för två. Därigenom skulle i första rummet vinnas, att lärjungarna
icke i alltför tidig ålder undandroges skolans inflytande, men på samma gång skulle
också eu ändamålsenligare läggning av undervisningen möjliggöras, i det att denna
under första året kunde få en förberedande karaktär för att under de två följande åren
erhålla en mera facklig prägel.
Det är emellertid uppenbart, att överallt där för fortsättningsskolans behov endast
en enda lärarkraft finnes att tillgå, således i ett stort antal av landsbygdens skoldi
strikt, lärokursens fördelning på tre år måste medföra synnerligen stora tekniska svå
righeter, i det att läraren i sådana fall finge samtidigt undervisa tre årsklasser. I
städerna och i allmänhet å folkrikare orter föreligga däremot ej dylika hinder mot eu
utbredning av lärokursen över tre år. Där kräver ock hänsynen till lärjungarnas mo
raliska omvårdnad ännu mer än annorstädes, att man så länge som möjligt söker hålla
dem under skolans hägn, och där äro ock förutsättningarna för en mera utvecklad
facklig undervisning i särskild grad för hauden. Också har kommittén föreslagit, att
fortsättningsskolkursen skulle kunna fördelas på två eller tre år, och förordat dess för
delning på tre år i städer, stadsliknande samhällen och större industriorter.
Överstyrelsen anser i likhet med kommittén, att yrkessynpunklen i den
män möjligt är bör införas i fortsättningsskolans undervisning, att således
»yrkesfortsättningsskolans > program i varje särskilt fall bör framstå som
det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig.
överstyrelsen framhåller emellertid, hurusom förutsättningarna för anord
nande av fortsättningsskolan i överensstämmelse med »yrkesfortsättnings
skolans» undervisningsprogram i många fall icke äro för handen. Hit
höra de tillfällen, då kompetent lärarkraft för undervisningen i ämnet ar-
betskunskap icke finnes att tillgå. Och hit höra vidare de tillfällen, då
någon bestämd yrkessynpunkt ej kan anläggas på undervisningen, beroende
därpå, att lärjungarna antingen till övervägande antal icke ha beröring
med något yrkesarbete eller tillhöra alltför många och olika områden av
det praktiska livet.
I alla dessa fall måste fortsättningsskolan antaga en annan karaktär
än den, som utmärker »yrkesfortsättningsskolan». Det för denna utmär
kande ämnet arbetskunskap måste bortfalla, allmänbildande ämnen måste
i stället upptagas, man får en »allmän», ospecialiserad eller ofacklig fort
sättning sskola.
överstyrelsen betonar emellertid, att även i denna skola »yrkesfort
sättningsskolans» grundsatser höra i någon mån finna tillämpning. Där
om yttrar överstyrelsen:
Medborgarkunskapen bör även här bliva ett huvudämne, däri uppmärksamhet sär
skilt torde höra ägnas vissa allmänna ekonomiska förhållanden. Affärsräkning, bok
föring och linearritning böra jämte andra ämnen ingå i dess läroplan.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition
AV
!)G.
156
Att den »allmänna» fortsättningsskolan såsom i flera avseenden mindre krävande
än den fackliga kommer att, särskilt till en början, få större utbredning, än i och för
sig önskligt vore, är väl att vänta. Man torde dock vara berättigad till den förhopp
ningen, att de företräden, som den fackliga fortsättningsskolan äger, alltmera skola
bliva insedda och göra sig gällande.
Givetvis måste det dock från statens sida ordnas så, att den skillnad i kostnader,
som väl i regel måste komma att förefinnas mellan den yrkesbestämda och den icke
yrkesbestämda fortsättningsskolan, blir för kommunerna åtminstone i vissa hänseenden
utjämnad.
Slutligen erinrar överstyrelsen om att medgivandet av det berättigade
i förekomsten även av den allmänna, icke yrkesbestämda fortsättningssko-
lan icke innebär någon motsättning mot det förslag, som avgivits av folk-
undervisningskommittén, ehuru denna lagt tonvikten helt och hållet på
den fackliga skolan. Klart är emellertid, att det uttryckligare angivandet
och tydligare utformandet av den allmänna fortsättningsskolan i förening
med fastställandet av frihet för kommunerna att välja mellan denna och
den fackliga bör häva en hel del av de betänkligheter och invändningar,
som anförts mot kommitténs förslag.
Vad beträffar den yrkesbestämda fortsättningsskolans uppdelning i ty
per efter de olika yrken eller yrkesgrupper, till vilka den har att ansluta
sig, hade folkundervisningskommittén icke ansett sig behöva upptaga mer
än de allra viktigaste. Överstyrelsen har med biträde av tillkallade sak
kunniga undersökt vilka typer, som ytterligare kunna komma att få den
betydelse, att normerande undervisningsplaner för dem kunna anses be
hövliga. Härom anmärker dock överstyrelsen, att detta icke låter sig med
större säkerhet på förhand beräkna, utan i sista hand måste bli en erfa-
renhetsfråga. Detsamma gäller om de modifikationer av en och samma
typ, som olika lokala förhållanden kunna göra erforderliga.
Såsom bilagor har överstyrelsen till sitt utlåtande fogat ett antal för
slag till undei’visningsplaner i olika ämnen, avseende följande typer av
fortsättningssk olor:
yrkesbestämda fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk, till jord
bruk och skogshantering, till bergsbruk och järnverksindustri (samt skogs
hantering), till sågverksindustri (och skogshantering), till stenkols-, ler- och
kalkindustri, till fiskerinäring, till järnmanufaktur, till träindustri, till elek-
troteknisk industri, till kemisk-teknisk industri, till grafisk industri, till
textilindustri, till skrädderihantverk, till skomakerihantverk, till bekläd-
nadsyrkena (skolor för kvinnlig ungdom), fortsättningsskolor i anslutning-
till handel, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det
husliga arbetet samt allmänna fortsättningsskolor.
Katigt. Maj:Is
Nåd.
Proposition
Nr
96.
157
Av domänstyrelsen, skogsinstitutets lärarkollegium och svenska skogs-
vårdsföreningen hade framhållits behovet av eu serskild fortaättningsskol-
typ för skogsbygder. En sådan typ bör enligt överstyrelsens mening ock
så komma till stånd. Da densamma emellertid maste upptaga även un
dervisning i jordbruk (och husdjursskötsel), har överstyrelsen ansett eu
undervisningsplan i anslutning till »jordbruk och skogshantering» vara
tillfyllestgörande för det nu föreliggande syftet, om och draga om rena
skogsbygder de moment, som avse jordbruket, böra inknappas och de, som
röra skogsvården, däremot något mera utformas. Utom i jordbruks- och
skogsbygdernas fortsättningsskolor skulle enligt överstyrelsens låroplans-
förslag skogsvården erhålla beaktande dels i brukssamhällenas fortsätt
ningsskolor, dels i sågverksdistriktens.
De föreslagna fortsättningsskoltyperna äro, med undantag av dem, som
särskilt angivits vara avsedda för kvinnlig ungdom, tänkta såsom skolor
för manlig ungdom eller som samskolor.
Beträffande fortsättningsskolans lämpligaste anordning för den kvinnliga
ungdomen uttalar överstyrelsen först såsom sin åsikt, att det bör uppstäl
las såsom en fordran, vilken efter viss övergångstid bör vara uppfylld, att
inom varje skoldistrikt tillfälle pa ett eller annat sätt skulle vara berett
den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i husligt arbete. Härom
yttrar överstyrelsen:
Om möjligt bör fortsättningsskolan meddela sina kvinnliga lärjungar undervisning
i husligt arbete. Att hela den kvinnliga ungdomen tidigare eller senare under sin upp
växttid må erhålla undervisning i sådant, som hör till ett hems skötande, är uppen
barligen ett eftersträvansvärt mål, av största betydelse för hela folkets hälsa och eko
nomiska välstånd. Och i de allra flesta fall torde en undervisning av detta slag be
reda den unga flickan en säkrare fördel än en yrkesundervisning, sådan som fortsätt
ningsskolan kan meddela.
önskvärdast vore givetvis i fråga om flickor anställda i yrkesarbete, att både den
ena och den andra undervisningen kunde komma dem till del, att de sålunda både er-
hölle den undervisning i fortsättningsskolan, som tillkommer i samma yrkesarbete an
ställda gossar, och
dessutom
undervisning i husligt arbete. Den tanken har därför ock
framkastats, att den obligatoriska fortsättningsskolan skulle göras mera omfattande för
flickorna än för gossarna, i det att den för de förra skulle upptaga dels samma kurs
som för de senare, dels ock en kurs i sådant, som tillhör hemmets skötsel och moders
kallet. Och man har med hänvisning till den manliga ungdomens värnplikt framhållit,
att man icke kunde anses ställa för stora anspråk på den kvinnliga ungdomen genom
en sådan utsträckning av deras skolplikt.
Det torde dock, enligt överstyrelsens mening, åtminstone för närvarande icke vara
möjligt eller lämpligt att upptaga denna tanke, även om den måste anses synnerligen
förtjänt av beaktande, utan torde den få ställas på framtiden. Man torde även utan
ett dylikt steg kunna bringa det därhän, att den övervägande delen av den kvinnliga
Juni yl. Muj-.ts No d. Proposition
-A
r 00.
1°8
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.
ungdomen under något skede av sin skolpliktstid kommer i åtnjutande av den ifråga
varande undervisningen.
ö
Sin förhoppning i detta avseende grundar överstyrelsen framför allt på den upp
fattningen, att den form av lortsättningsskola, för vilken kommittén under benämningen
»fortsättningsskola för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet
» föreslagit
undervisningsplan och som i de officiella utlåtandena blivit mottagen med allmänt gil*
lande, skall komma att få eu mycket stor utbredning och i stort sett bliva
den normala
formen för den kvinnliga, ungdomens fortsatta undervisning.
I städer och köping
ar, i större stationssamhällen, i bruks- och sågverksdistrikt samt allestädes på den
egentliga landsbygden, där man är i tillfälle att bereda särskild undervisning åt flic
korna, kommer denna fortsättningsskola helt visst att bliva den för flickorna allmän
nast anlitade skolformen. Och den torde i många fall komma att föredragas av den
kvinnliga ungdomen och dennas målsmän framför industriella och hantverksfortsätt-
ningsskolor, även där dessa vore väl motiverade med hänsyn till det förvärvsarbete,
vari flickorna äro sysselsatta.
I dylika särskilda fortsättningsskolor med husligt arbete som huvudämne böra
givetvis, såsom från flera hall erinrats, i flickornas undervisning jämväl upptagas sådana
till lantbruksundervisningen hörande partier, som stå det kvinnliga arbetet närmast
såsom husdjursskötsel och mjölkhushållning. I de flesta fall lärer man emellertid med
hänsyn till lärjungeantalet och de tillgängliga lärarkrafterna få räkna med att gossar
och flickor på landsbygden måste sammanhållas i en och samma fortsättningsskola.
Där fackkunnig lärarinna för undervisning i husligt arbete finnes att tillgå, kan man
da, på sätt kommittén angivit, tillämpa delvis Barnundervisning och delvis särundervis-
ning, i det att man låter vissa partier av undervisningen i jordbrukskunskap, måhända
även i medborgarkunskap utgå ur flickornas kurs och i stället bereder dem i motsva
rande utsträckning undervisning i husligt arbete, antingen i båda grenarna av detta
ämne ellei i endera och da framför allt i hushållsgöromål. överstyrelsen anser med
stöd av uttalanden, som överstyrelsen inhämtat från sakkunniga på hithörande område,
att den kurs i hushållsgöromål (huslig ekonomi), som under sådana förhållanden kan
komma flickorna till del, mycket väl kan få tillräcklig omfattning för att giva ett från
praktisk synpunkt sett tillfredsställande utbyte.
Där fackkunnig lärarkraft för de speciellt kvinnliga läroämnena ej kan erhållas
kunna dessa ämnen givetvis ej förekomma. I sådana fall får man då låta flickorna
tillsamman med gossarna genomgå en kurs i arbetskunskap, ungefär sådan som den
för jordbruksfortsättningsskolan föreslagna. Och överstyrelsen är i likhet med kom
mittén av den uppfattningen, att eu dylik kurs ingalunda kan anses för flickorna otjän-
lig, en uppfattning som uttalats även av flera av de sakkunniga på lanthushållningens
område, med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda. Åtminstone i småbrukar-
hemmen delar hustrun med mannen intresset och omtanken även för det egentliga jord
bruket och deltager tillsammans med honom i arbetet på åker och äng.
De kurser i arbetskunskap, som ingå i undervisningen vid
industriella och hant
verks fortsättningsskolor, tillhörande sådana industrier och hantverk, som, sysselsätta
både manlig och kvinnlig ungdom,
torde i stort sett icke erbjuda flickorna samma
intresse, ej heller för dem vara av samma betydelse som för gossarna. Undervisning i
husligt arbete (huslig ekonomi) däremot skulle säkerligen mottagas med intresse av dessa
flickor och vara för dem och arbetarhemmen till nytta. Det torde ock, såsom förut
sagts, komma att visa sig, att flickorna och deras målsmän i allmänhet föredraga denna
sistnämnda undervisning framför den förra och att således den kvinnliga ungdom, var-
159
om här är fråga, i regel kommer att få sin undervisning i fortsättningsskolor av den
typ, som kommittén betecknat som »fortsättningsskolor i anslutning till det husliga ar
betet». I)är på någon plats deras antal ej är nog stort för att särskilda skolor skulle
för dem kunna inrättas, utan de måste besöka samma skolor som den manliga ung
domen inom samma yrken, får avdelningsundervisning komma till användning, i det
att arbetskunskapen för flickorna utbytes mot husligt arbete. I många fall torde man
härvid kunna inskränka flickornas särskilda undervisning till en kurs i huslig ekonomi
beräknad allenast för eu självförsörjande kvinnas eget hushåll.
Det må emellertid ingalunda anses uteslutet, att, särskilt i de fall där flickorna
i en sexårig eller ännu hellre sjuårig folkskola genomgått kurs i husligt arbete eller
på annat sätt däri fått utbildning, de skulle kunna helt och hållet följa gossarna åt
vid undervisningen i de ifrågavarande fortsättningsskolorna och därav hava gagn och
glädje i sitt förvärvsarbete. Det synes böra helt och hållet överlåtas åt de lokala skol
myndigheterna att i dessa fall på det ena eller det andra sättet ordna frågan om flic
kornas undervisning, så mycket mera som de lokala skolmyndigheterna icke lära under
låta att därvid taga all möjlig hänsyn till individuella önskningar.
Yad beträffar
industriella och hantverksfortsättningsskolor i anslutning till indu
strier och hantverk
,
som sysselsätta endast eller åtminstone företrädesvis kvinnlig
ungdom
, såsom exempelvis den av kommittén upptagna typen »hantverksfortsättnings
skolor för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädnadsyrkena», synes i deras läroplan
utrymme näppeligen kunna beredas för undervisning i huslig ekonomi, om den rent
fackliga utbildningen ej skall bliva i allt för otillfredsställande grad tillgodosedd. Man
torde emellertid kunna räkna med att dessa fortsättningsskolor egentligen endast skola
komma att inrättas i större städer med väl utbildat folkskoleväsen, där flickorna så
ledes i folkskolan haft tillfälle att åtnjuta undervisning i husligt arbete, vadan under
visningen i fortsättningsskolan utan större olägenhet kan inriktas på sådant, som till
hör det ifrågakommande yrket.
Svårare ställer sig saken, då det gäller
den kvinnliga ungdomen i liandelsfort-
sättningsskolorna.
Dessa skolors kurs måste från yrkessynpunkt anses lika lämplig
för flickorna som för gossarna och lika behövlig för bådadera. Att för flickornas räk
ning utesluta ur denna kurs så stora delar, att plats skulle kunna erhållas för under
visning i husliga göromål, är ej möjligt, och man torde kunna vänta, att ifrågavarande
skolor komma att upprättas även på mindre platser, där folkskolan måhända ej givit
någon mera effektiv undervisning i det husliga arbetet. Man torde dock ha anledning
att hoppas, att handelsfortsättningsskolans kurs mångenstädes skall komma att utsträckas
utöver den lagstadgade minimitiden och göras till en treårig kurs på 540 undervis-
ningstimmar och att man därvid skall finna möjlighet att vad flickorna beträffar i nöj
aktig mån tillgodose ej blott de fackliga utan även de speciellt kvinnliga utbildnings-
intressena.
överstyrelsen vill till sist påpeka, att den undervisning i husligt arbete, som bör
meddelas den kvinnliga ungdomen i fortsättningsskolorna, ej med nödvändighet behöver
förläggas till samma tid som den övriga undervisningen. Särskilt är detta att beakta
i fråga om landsbygden. Klart är, att det skall bliva förenat med stora svårigheter
att på landsbygden anordna ifrågavarande undervisning, för vilken krävas fackkunniga
lärarinnor och därjämte särskilda lokaler och andra hjälpmedel. Man får därför låta
sig nöja även med mindre förträffliga anordningar. I stor utsträckning få de vandrande
skolköken komma till användning. Men för att utnyttja dessa blir det ofta nödvändigt
att förlägga skolkökskursen till annan tid på året än den övriga försätta undervis
Kutigl. Maj:ls Xåd. Proposition
AV
00.
160
ningen, vars obligatoriska omfattning i stället för flickornas del får minskas med det
antal timmar, som skolkökskursen upptager.
Beträffande de svårigheter av olika slag, som möta vid anordnandet
av fortsatt undervisning för barn från svagare skolformer och för barn, som
avgått enligt § 48 av folkskolestadgan, framhåller överstyrelsen, att man
borde vara berättigad att räkna med den utveckling till det bättre, som
alltjämt i det hela pågår och som av flera under senare år vidtagna åt
gärder, såsom ökningen av statsbidraget till lärarkårens avlönande, öknin
gen av tillgången på lärarkrafter med full utbildning, förstärkandet av
folkskoleväsendets administration och inspektion, synes böra komma att
påskyndas, och man torde således vid bedömandet av möjligheten att
genomföra en reform av fortsättningsskolan böra se ej så mycket på det
nuvarande läget som på de mindre ogynnsamma förhållanden, vilka med
skäl kunna väntas skola inom en ej allt för avlägsen framtid vara för
handen.
Huru i fråga om lärjungar, som fått sin folkskoleutbildning i svagare
skolformer, innehållet i fortsättningsskolans undervisning närmare bör be
stämmas, är enligt överstyrelsens mening en fråga, som torde böra avgöras
i varje särskilt fall på erfarenhetens väg under inseende av vederbörande
folkskolinspektör, helst den i viss man blir beroende av de lärarkrafter,
som äro att tillgå, och av andra individuella förhållanden. I den mån
man finner möjligt, bör man dock söka tillgodogöra sig de synpunkter,
som angivas av normalplanen för fortsättningsskolan, vare sig den fack
liga eller den allmänna.
I fråga om barn, som avgått från folkskolan enligt § 48 mom. 1 i
folkskolestadgan, således barn, som till följd av fattigdom tillåtits lämna
skolan med s. k. minimikurs, ävensom sådana barn, som avgått enligt §
48 mom. 2, d. v. s. sådana, som på grund av bristande fattningsgåva icke
kunnat föras fram till folkskolans slutmål, synes det i intetdera fallet
(annat än möjligen i större stadskommuner) kunna bli fråga om att upp
rätta särskilda fortsättningsskolor, enär frågan gäller lärjungar, vilkas an
tal, särskilt efter genomförande av den ändring av bestämmelsen i § 48
mom. 1, som folkundervisningskommittén föreslagit, ej kan eller åtmin
stone ej bör bliva betydande. Frågan om dessa lärjungars fortsatta under
visning torde i flertalet fall kunna bliva icke blott ett lokalt utan ett in
dividuellt spörsmål.
Slutligen fäster överstyrelsen uppmärksamheten vid, hurusom bland
de svagare skolformerna de mindre folkskolorna påkalla även från annan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
synpunkt särskild uppmärksamhet vid frågan om fortsättningsskolväsen-
(lets organisation. Det liar från alla håll medgivits, att fortsättningssko-
lan, om den i vidsträcktare omfattning skall komma till stånd, måste i
stor utsträckning lita till folkskolans lärarkår för att få sitt lärarbehov
fyllt. Om nu den reformerade fortsättningsskolan med avseende på undervis
ningen i vissa ämnen ställer anspråk på läraren, som delvis gå utöver den
utbildning folkskoleseminarierna kunna meddela, måste man vad beträffar
de lärarkrafter, som erhållit utbildning endast för undervisning i småskola,
anse, att den i det hela faller alldeles utanför dessa lärarkrafters kompe
tensområde. 1 bygder, där mindre folkskolor äro förhärskande och de
befintliga lärarkrafterna således till övervägande del utgöras av småskol
lärarinnor, måste det följaktligen bliva förenat med alldeles särskilda svå
righeter att bringa en fortsatt undervisning till stånd.
Vid diskussionen härom har den tanken framkastats, att man i så
dana bygder skulle kunna anordna en sorts med de vandrande skolköken
jämförliga ambulerande fortsättningsskolor, ledda av därtill lämpliga folk
skollärare eller andra lärare, som för sådant ändamål särskilt anställdes.
Den fortsatta undervisningen finge förläggas till olika tider inom olika
områden. Man inser genast, huru många svårigheter en dylik anordning
måste vara förenad med. Den synes dock vara värd att prövas.
Man bör emellertid även försöka, huruvida man icke skulle kunna
fä till stånd en fortsatt undervisning av sådant slag, att man för den
samma kunde anlita de mindre folkskolornas egna lärarkrafter. Den fort
satta undervisningen finge naturligtvis härvid i det hela begränsas till en
fortsatt övning inom folkskolans lärokurs, framför allt övning i läsning,
skrivning och räkning. Fortsättningsskolan finge i detta fall närmast karaktä
ren av en ersättningsskola och borde lämpligast betecknas som sådan. Men
från synpunkten av barnens fostran och folkbildningen i allmänhet vore den
uppenbarligen att långt föredraga framför saknaden av varje fortsatt under
visning. Det bör emellertid, framhåller överstyrelsen, icke förbises, att den-
■ samma både i intellektuellt och fysiskt avseende ställer stora fordringar
på de redan förut hårt anlitade lärarkrafterna i de mindre folkskolorna.
Såsom i det föregående redan framhållits, äro departementssakkunniga
i allt väsentligt ense med kommittén beträffande dess förslag till organi
sation av fortsättningsskolan såväl i fråga om förslagets allmänna inne
börd som förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen i
dess tillämpning. De sakkunniga framhålla emellertid i likhet med folk
skolöverstyrelsen, att förutsättningarna för en yrkesbestämd fortsättningsskola
i ett stort antal fall icke äro för handen. Den allmänna, icke specialiserade
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 sand. 87 höft. (Kr 96.)
2L
Katigt. Maj:ts Nöd. Proposition Kr 96.
Kil
Departe
mentssak
kunniga
Departe
mentschefen.
fortsättningsskolan kommer därför säkerligen att åtminstone till en början
få en avsevärd utbredning, och det måste då anses vara önskvärt, att
även dess undervisning planlägges i mera praktisk riktning, så att den
blir för lärjungarna så fruktbärande som möjligt. Mot den av kommittén
föreslagna och av folkskolöverstyrelsen sedermera närmare genomförda
grupperingen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna hava de sakkun
niga intet att erinra.
De sakkunniga dela ävenledes den uppfattningen, att fortsättnings-
skolor i anslutning till husligt arbete komma att få en mycket stor ut
bredning, och att i stort sett denna skoltyp kommer att bliva den nor
mala i fråga om fortsättningsskolor för den kvinnliga ungdomen samt
finna det synnerligen önskvärt, att det för kvinnliga lärjungar i fortsätt
ningsskolor av även annan typ måtte beredas tillfälle till undervisning i
husligt arbete, helst i såväl kvinnlig slöjd som hushållsgöromål, framförallt
dock i det senare.
I fråga om fortsättningsskolorna på den egentliga landsbygden fram
hålla de sakkunniga, att ehuruväl undervisningen i åtskilliga grenar av
arbetskunskapen vid dessa skolor utan olägenhet kan vara gemensam för
båda könen, det dock finnes avsevärda kunskapsområden, vilka för de
manliga lärjungarna äro av sådan betydelse, att de knappast kunna för
bigås, men ej äga nämnvärt intresse för flickorna. Det är därför enligt de
sakkunnigas mening ett synnerligen angeläget önskemål, att en väsentlig
del av lärokursen i arbetskunskap vid dessa samskolor för flickornas vid
kommande utbytes mot undervisning i husligt arbete.
Med anledning därav, att mot benämningen »yrkesfortsättningsskola»
från flera håll blivit anmärkt, att den verkar vilseledande och kan åstad
komma förväxling, finna de sakkunniga det vara lämpligast att helt enkelt
använda benämningen fortsättningsskola och att i ett tillägg angiva dennas
egenart, förslagsvis:
fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning,
fortsättningsskola med industriell eller hantverksundervisning,
fortsättningsskola med handelsundervisning,
fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.
I det föregående har jag givit uttryck åt min övertygelse om behöv
ligheten av en omgestaltning av fortsättningsskolan. Jag har därvid också
uttalat min anslutning till den av folkundervisningskommittén fram
förda tanken att vid denna omgestaltning låta yrkessynpunkten träda i
förgrunden och bliva den ledande. Men jag har tillika fäst uppmärk
samheten vid hurusom denna synpunkt i fortsättningsskolan aldrig kan
162
Kunyl. Ma j:t-i Nåd. Proposition Nr 96.
Kung!. Maj:In Nåd. Proposition
AV ,96'.
1615
till deri grad komma till genomförande, att denna skolform skulle komma
att övertaga den egentliga yrkesskolans uppgifter, dag liar därjämte
ansett mig böra framhålla, hurusom förhållandena i vårt land ännu äro
sådana, att, även om man i varje fall fasthåller vid grundsatsen om
undervisningens samlande kring vissa arbets- och yrkesmoinent, man dock
i ganska stor utsträckning måste räkna med en fortsättningsskola av en
mera allmän, icke yrkesbestämd typ.
1 betraktande av den begränsning, som det av kommittén framlagda
programmet ur nu angivna synpunkter i verkligheten måste komma att
få, tror jag i likhet med folkskolöverstyrelsen och många andra, som yttrat
sig i denna fråga, att, även om vår folkskola för närvarande i vissa avseen
den påkallar förbättringar av såväl mera allmän som kanske framför allt
lokal natur, dess nuvarande tillstånd i allmänhet dock är sådant, att det
ingalunda behöver lägga hinder i vägen för att det av tidsförhållandena
så starkt påkallade reformarbetet på fortsättningsskolan redan nu kan med
full kraft sättas i gång. Härom är jag så mycket mera övertygad, som
det tillika står klart för mig, att, oberoende av huru arbetet på folkskole
väsendets förbättring i övrigt fortskrider, redan nu vissa anordningar av
mera allmän natur kunna vidtagas, som äro ägnade att möjliggöra, att
barnen vid övergången till fortsättningsskolan nått en sådan åldersmognad
och förvärvat så stora kunskaper, att de med framgång kunna deltaga i
fortsättningsskolans undervisning. Såsom jag redan förut omnämt, har
folkundervisningskommittén i detta avseende framlagt tvenne förslag. Det
ena innebär, att lärjunge icke skulle få avgå från folkskolan före det
kalenderår, under vilket han fyller tretton år, och det andra, att lärjunge
icke skulle tillåtas på grund av fattigdom lämna folkskolan med blott
inhämtad minimikurs enligt § 48 i folkskolestadgan före skolålderns slut,
alltså icke före det år, under vilket han fyller fjorton år. Någon egentlig
utsträckning av skolplikten i folkskolan innebära dessa förslag i själva
verket icke, eftersom de falla inom ramen av vad ända från vår första
folkskolestadga av år 1842 finnes stadgat om barnens skolålder, eller att
denna sträcker sig till och med barnens fjortonde år. De innebära endast
ett konsekventare tillämpande av detta stadgande. För min del vill jag
därför nu förorda dessa förslag. Jag anser dock, att det förstnämnda av
dem bör så tillvida erhålla en ändrad avfattning, som det bör stadgas,
att lärjunge icke skall få avgå från folkskolan förrän efter avslutandet av
det läsår, under vilket han fyller tretton år. Jag finner en sådan avfatt
ning vara att föredraga framför den av folkundervisningskommittén före
slagna, vilken synes mig kunna leda till att barn i alltför stor utsträck
ning komma att vid slutet av ett kalenderår, d. v. s., då läsåret i folkskolan
164
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
numera i regeln löper från höst till vår, mitt under ett läsår avbryta sin
skolgång.
I detta sammanhang anser jag mig även böra framhålla, hurusom
förverkligandet av det numera alltmer framställda önskemålet, att folk
skolans kurs måtte bliva sjuårig i stället för, som den nu vanligen är,
sexårig, skulle betydligt underlätta det nya programmets genomförande.
Aven det sjunde skolårets införande innebär ju blott en anpassning till
de bestämmelser angående barnens skolålder, som redan nu förefinnas.
En skolålder, som räknas från och med det kalenderår, under vilket barnet
fyller sju, till och med det, under vilket barnet fyller fjorton år, pekar
ju direkt på de sju skolår, vilka folkskolestadgan av år 1842 avsett.
Slutligen är det ju uppenbart, att i samma mån som det för närva
rande av vederbörande myndigheter kraftigt bedrivna och av riksdagen —
särskilt genom dess beslut av förra året — påyrkade arbetet på folksko
lans förbättring fortskrider, förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete
i fortsättningsskolan även skola bliva gynnsammare.
Under alla förhållanden anser jag emellertid, såsom jag redan sagt,
att vår folkskolas allmänna tillstånd är sådant, att reformarbetet på fort
sättningsskolan redan nu kan med framgång upptagas.
För framgång i fortsättningsskolans arbete erfordras emellertid icke
blott att arbetet på vår folkskolas förbättrande oförtrutet pågår. Det er
fordras därjämte enligt min mening, att fortsättningsskolan själv noggrant
anpassas efter olika orters möjligheter och behov. Och den anpassning,
varom det här är fråga, måste iakttagas både när det gäller att välja
mellan den yrkesbestämda fortsättningsskolan och fortsättningsskolan av
mera allmän typ och när valet står mellan de olika typerna av den
förstnämnda formen av fortsättningsskolan. Jag anser mig här böra sär
skilt understryka folkundervisningskommitténs tanke, att den fortsatta un
dervisningen hos oss måste antaga olika grader av utveckling ifrån sådana,
som framträda i ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av
de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna. Lika mycket som jag gillar
yrkessynpunkten såsom allmän princip för fortsättningsskolans arbete, lika
olyckligt skulle jag finna det, därest denna synpunkt för blotta likformig
hetens skull komme att tillämpas på ett sätt, som ej stode i god överens
stämmelse med den utveckling folkskolan nått på olika orter, med de särskilda
orternas ekonomiska förhållanden eller där rådande allmänna åskådningssätt.
Av vad jag nu senast anfört framgår, att jag i huvudsak biträder vad
folkskolöverstyrelsen yttrat angående fortsatt undervisning för barn, som av
165
gå från folkskolan enligt § 48 i folkskolestadgan, ävensom för barn, som
åtnjutit undervisning i mindre folkskola.
1 detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att jag i lik
het med de departeinentssakkunniga anser, att den av folkundervisnings-
kommittén föreslagna benämningen yrkesfortsättningsskola, såsom möj
ligen missvisande, bör utbytas mot någon annan mera lämplig. För
min del ansluter jag mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag, att för
nu ifrågavarande skolform helt enkelt använda benämningen fortsättnings-
skola och att med avseende på de olika slagen av fortsättningsskolor ge
nom ett särskilt tillägg angiva deras egenart, t. ex. allmän fortsättnings-
skola, yrkesbestämd fortsättningsskola, yrkesbestämd fortsättningsskola med
handelsundervisning o. s. v.
Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i likhet
med folkundervisningskommittén anser, att fortsättningsskolans organisation
icke bör i detalj fastslås genom några allmänna författningsbestämmelser.
Väl böra de allmänna grunderna för skolans organisation i författningsväg
angivas, men det detaljerade utförandet av dessa, sådant det erfordras för
de olika orterna, bör lämpas efter därvarande förhållanden. Det bör där
för överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna att avgiva förslag å den
eller de organisationsformer, som bäst lämpa sig för varje ort. Där
vid böra givetvis dessa myndigheter kunna påräkna råd och stöd såväl av
folkskolinspektörerna som av folkskolöverstyrelsen. Särskilt för sistnämnda
myndighet torde det bliva en viktig uppgift att sörja för att lämpliga
riktlinjer för fortsättningsskolans organisation, lämpade efter olika orters skif
tande förhållanden, utarbetas och tillhandahållas vederbörande skolstyrelser.
En synpunkt, som i fråga om dessa riktlinjer icke bör förbises, är
den av departementssakkunniga särskilt framhållna, att arbetet i fortsätt-
ningsskolan bör ordnas så, att det kan bliva för de unga i möjligaste
mån vägledande i fråga om deras val av levnadsbana.
Vad beträffar de av folkundervisningskommittén och folkskolöversty
relsen föreslagna olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan
har jag, utöver vad jag i det föregående därom kan hava anfört, intet
annat att erinra, än att jag anser, att särskild uppmärksamhet bör ägnas
åt att den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet i största
möjliga utsträckning må varda tillgodosedd. Skälen därtill har jag i det
föregående närmare angivit. I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag,
att det bör kunna uppställas såsom en fordran, vilken efter en viss över
Kungl. Mnj:tu Nåd. Vrojmsiiion Nr Uti.
166
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Folkunder-
visnings-
kommittén.
Huvud
ämnena.
Övriga
ämnen.
gångstid bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller
annat sätt skall vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla under
visning i husligt arbete.
2) Fortsättning sskolans undervisning spion.
Enligt nu gällande bestämmelser skola, så vida ej folkskolöversty
relsen därutinnan medgiver ändring, läroämnena i fortsättningsskolan
vara kristendomskunskap, modersmålet, räkning, geometri och teckning
samt, så vitt möjligt är, historia och naturkunnighet. Klart är, så
som jag i det föregående redan framhållit, att den förändrade allmänna
karaktär, som fortsättningsskolan efter dess omorganisation skulle komma
att antaga, tillika innebär eu omläggning av dess ämneskrets.
De båda huvudpunkter, omkring vilka undervisningen skulle komma
att röra sig, nämligen yrkesarbetet och samhällslivet, hava föranlett folk-
undervisningskoinmittén att låta fortsättningsskolans undervisning närmast
samla sig kring de båda huvudämnena arbetskunskap och medbor g arkunskap.
Det förra av dessa ämnen skulle hava till sitt särskilda syfte att främja
lärjungarnas duglighet i det praktiska arbets- och förvärvslivet och det
senare att befordra deras duglighet för det samhälleliga livet. Den
medborgerliga bildningsuppgiften innebär emellertid tillika ett krav på
främjande av lärjungarnas rent personliga utveckling samt på tillgodo
seende av deras behov av allmänbildning utöver det mått folkskolan
kunnat skänka. Med blicken härpå har kommittén såsom tredje huvud
ämne föreslagit modersmålet.
Vad övriga ämnen beträffar, har kommittén undersökt, huruvida det
vore möjligt att å fortsättningsskolans undervisningsplan bereda utrymme åt
ett eller flera av ämnena kristendomskunskap, hälsolära och gymnastik.
Om ämnet kristendomskunskap yttrar kommittén:
Huruvida
kristendomskunskap
bör ingå i fortsättningsskolans läroplan skulle möj
ligen kunna ifrågasättas. I utlandets efter yrkesfortsättningsskolans principer omlagda
fortsättningsskolor har kristendomskunskap i allmänhet icke upptagits som särskilt
läroämne. Det bör vidare ihågkommas, att lärjungarna i regel antingen samtidigt be
vista eller kort förut genomgått kofirmationsskolan och sålunda redan förvärvat eller
samtidigt förvärva det mått av kristendomskunskap, som varje svensk samhällsmedlem
anses i det minsta böra äga. Ävenledes må erinras därom, att fortsättningsskolans
mycket begränsade lärotid i sin mån ställer sig ogynnsamt mot tanken på upptagande
av ytterligare ett ämne i läroplanen.
Men å andra sidan kunna talande skäl åberopas för det ifrågavarande ämnets
förekomst i fortsättningsskolan. Denna skola får icke inskränka sin verksamhet till
att avse blott yrkesskicklighetens främjande eller meddelande av än så nyttiga kun
skaper, den måste söka främja lärjungens utveckling som människa, hans personlighets
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr './(>.
167
utbildning, hans karaktärs daning. Och i arbetet för ett sådant syfte är det religiösa
momentet av väsentlig betydelse.
....
s^m åt' ämnet kan anslås, måste emellertid under alla förhållanden bliva
jämförelsevis obetydlig. Detta bör dock icke hindra, att ämnet upptages i läroplanen.
Dåligt kommitténs åsikt bör nämligen kristendomskunskapen i fortsättningsskolan icke
vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari bestämda lärokurser enligt
en viss fastställd läroplan skola genomgås och inhämtas. Tonvikten måste helt falla
på den ideella uppgiften, på undervisningens uppfostrande, karaktärsbildande syfte.
Och fattas kristendomsundervisningens uppgift på det sättet, kan dess syfte vinnas även
med eu kortare lärotid.
Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras gällande,
har kommittén emellertid icke velat göra kristendomsundervisningen på samma sätt
som de i det föregående omförmälda ämhena till ett i yrkesfortsättningsskolan obliga-
toriskt läroämne utan ansett, att de kommunala skolmyndigheterna böra på denna punkt
äga en viss frihet, hör att likväl ämnets förekomst i undervisningen icke må bli be
roende av godtycke eller tillfälligheter, synes det vara ändamålsenligt, att ett eventuellt
beslut av kommunal skolmyndighet, att kristendomsundervisning icke skall i fortsätt-
ningsskolan meddelas, med angiven motivering underställes överordnad myndighets prov-
ning och avgörande. Den fråga det här gäller står uppenbarligen i ett mycket nära
samband med frågan om läroplanernas granskning och fastställelse. Kommittén ämnar
längre fram i detta betänkande föreslå, att fortsättningsskolornas läroplaner skola slut-
ligt prövas och fastställas av folkskolöverstyrelsen. Därav följer, att jämväl den speciella
jurövning och fastställelse, varom här är fråga, bör i sista hand tillkomma samma myndighet.
Enligt gällande normalplan ingår i den nuvarande fortsättningsskolans kristen
domsundervisning dels läsning i sammanhängande följd av någon hel" bibelbok eller av
delning, dels ock läsning av Luthers lilla katekes till sammanfattning av den förut
genomgångna kursen i kristendomskunskap, dels slutligen en något fullständigare be
handling av läran om sakramenten. Vad de båda sista kursmomenten vidkommer,
anser kommittén, att dessa icke böra tillhöra den framtida fortsättningsskolans kristen
domsundervisning. Luthers lilla katekes ha ju lärjungarna redan i folkskolan genomgått
och inlärt, och läran om sakramenten, liksom den kristna trosläran över huvud, ingår
i den undervisning, som meddelas i konfirmationsskolan. Däremot bör bibelläsning
bliva ett huvudsakligt led i fortsättningsskolans hithörande undervisning. Härvid bör
väsentlig vikt läggas vid kärnpunkterna i den nytestamentliga sedeläran med tillämp-
ning på vår tids förhållanden. Urvalet av bibeltexter synes i enlighet härmed böra
ske framför allt med hänsyn till deras betydelse för det kristligt sedliga livet. Jämte
bibelläsningen torde även annan undervisning med religiöst och sedligt uppfostrande
syfte höra förekomma. Härvid tänker kommittén företrädesvis på skildringar av märk
ligare religiösa personligheter från olika tider. Dylika skildringar äga otvivelaktigt ett
synnerligt värde just med hänsyn till fortsättningsskolans karaktärsbildande uppgift.
i ormen för undervisningen torde i de flesta fall böra vara läsning jämte samtal
om det lästa, framför allt när fråga är om de bibeltexter, som läggas till grund för
undervisningen. Stundom kan ock lärarens fria föredrag vara att förorda; särskilt blir
detta fallet vid de levnadsteckningar och kyrkohistoriska skildringar, som tänkts skola
komma att ingå i undervisningen.
Kommitténs förslag gar alltså ut pa att, därest icke i vederbörlig ord
ning annorlunda beslutes, någon kortare del av lärotiden skall ägnas åt
kristendomsundervisning.
168
I fråga om I till sold rctns ställning i fortsättningsskolans undervisnings-
plan yttrar kommittén:
Då man i folkskolan givetvis nödgas inskränka hithörande undervisning till det
allra nödvändigaste, måste eu fortsatt undervisning i ämnet anses vara i hög grad
önskvärd. Med hänsyn till ämnets stora betydelse skulle det till och med kunna inäga-
sättas, om icke hälsolära borde i fortsättningsskolan upptagas som ett särskilt läro
ämne. Kommittén har vid frågans övervägande kommit till den uppfattningen, att detta
icke vore lämpligt. Det huvudsakliga skälet härtill är, att den korta lärotid, som stål
till förfogande, nödväudiggör eu stark koncentrering av undervisningen och följaktligen
en begränsning i möjligaste män av ämnenas antal. Det syfte det gäller torde ock
kunna vinnas, om undervisningen i hälsolära* inordnas i de i det föregående omförmälda
läroämnen, med vilka denna undervisning närmast hör samman, med andra oid arbets-
kunskap och medborgarkunskap. Den del av hälsoläran, som avser yrkets, d. v. s.
verkstadens och arbetets hygien, bör sålunda behandlas i samband med arbetskun-
skapen, varemot undervisningen om bostadens hygien och den personliga hälsovården
lämpligast låta sig anknyta till undervisningen i medborgarkunskap, närmare angivet,
den del därav, som enligt kommitténs kursplansförslag skulle avse familjen.
I fråga om den personliga hälsovården är det ett moment, som särskilt påkallar
uppmärksamheten, nämligen den sexuella hygienen. Kommittén erkänner visserligen,
att fortsättningsskolans lärjungar i allmänhet nått den kroppsliga och andliga utveck
ling, att de kunna anses mogna för och i behov av en undervisning om hithörande förhål
landen, men den framhåller starkt vanskligheterna vid anordnandet av sådan under
visning. Denna ställer, särskilt när den gäller ynglingar och flickor i den tidiga ung
domsåldern, stora anspråk på läraren i fråga om speciella kunskaper, auktoritet, takt
och förmåga.
. .
Härtill kommer, att, om det över huvud taget är ömkligt, att undervisning och
uppfostran, så långt görligt är, individualiseras, detta i särskild grad torde galla den
undervisning och ledning, varom här är fråga, I varje fall måste det anses olämpligt,
att (i-ossar och flickor i den ifrågavarande åldern angående dylika ting undervisas ge
mensamt. Med avseende på de många fortsättningsskolor, som äro eller bliva anord
nade som samskolor, skulle man därför nödgas uppställa den fordran, att, om sexuell
hygien över huvud skall upptagas i läroplanen, de båda könen vid undervisningen bär-
om bleve skilda åt. Slutligen möter en svårighet även därutinnan, att flickornas hit
hörande undervisning icke lämpligen kan anförtros åt manliga lärare eller gossarnas åt
kvinnliga. På detta område måste lärare och lärjungar uppenbarligen tillhöra samma
kön. Undantag från denna regel synes endast i det fallet böra medgivas, att skolan
för ifrågavarande undervisning lyckats förvärva en läkare med de erforderliga person
liga egenskaperna.
Kommittén finner det föreliggande spörsmålet synnerligen allvarligt och viktigt
och anser det för sin del önskligt, att från skolans sida något måtte göras till de
ungas upplysning och hjälp. Men med hänsyn till de svårigheter och vanskligheter,
som kunna vara förknippade med anordnande av dylik undervisning, har kommittén
likväl icke ansett sig böra upptaga den sexuella hygienen såsom särskilt kursmoment
i fortsättningsskolans läroplan. Då förutsättningarna för en verkligt god och gagnande
undervisning härom äro av så övervägande personlig natur, som i det föregående an
givits, synes det rent av otänkbart, att man skulle kunna göra ifrågavarande under
visning obligatorisk. Endast där de nämnda förutsättningarna verkligen äro för han-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
10!»
deri, bör därför sexuoll undervisning komma till stånd. I varje fäll är det, enligt
kommitténs åsikt, synnerligen angeläget, att även läraren i fortsättningsskolan ur den
synpunkt, som nu är i fråga, vakar över sina lärjungar ock att han, då omständig
heterna därtill föranleda, i individuella fall enskilt söker giva behövliga upplysningar
och förmaningar.
Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ungdo
mens fysiska utbildning framhåller kommittén följande:
Både ur synpunkten av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän
uppfostringssynpunkt vore helt visst en fördel, om åt gymnastiken och idrotten kunde
givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Men tillika påpekas, att här
för ett avgörande hinder möter i den ytterst begränsade tid man har att räkna med
och att lärjungarnas fysiska utbildning även i bästa fall icke kan bliva mer än eu upp
gift vid sidan av de huvudsakliga.
Det synes icke vara möjligt att låta gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan
erhålla den omfattning, som erfordras för att den skall medföra något nämnvärt resul
tat med hänsyn till lärjungarnas fysiska utveckling, utan att den kommer att så vä
sentligt inkräkta på den för huvudämnena behövliga lärotiden, att undervisningen i dem
bleve i hög grad lidande. En annan svårighet vid ordnandet av denna undervisning
är den allmänna bristen på ändamålsenliga gymnastiklokaler.
Om sålunda svårigheter av olika slag uppenbarligen äro för handen och om fort
sättningsskolan på detta område, även där förhållandena äro gynnsamma, icke kan giva
allt vad ungdomen behöver, bör den dock, enligt kommitténs mening, söka att i varje
fall giva vad den kan. Där lämpliga lokaler stå till buds och ett verkligt in
tresse för saken finnes, bör det icke vara omöjligt att för förtsättnings-
skolans lärjungar få till stånd undervisning i ordnad gymnastik. Helst
bör denna undervisning förläggas helt utanför den obligatoriska minimitiden, men med
den betydelse, som kommittén i det föregående tillerkänt gymnastiken, skulle kommittén
dock finna det olämpligt, om det förbjödes, att gymnastikundervisningen till någon del
inordnades i denna obligatoriska lärotid. Kommittén anser således, att, då omständig
heterna därtill föranleda, eu viss begränsad del av den minsta medgivna arbetstiden
må kunna användas även för gymnastikundervisning.
Vad angår idrottsövningar för fortsättningsskolornas ungdom, framhåller kommittén
som önskvärt, att sådana måtte komma till stånd allestädes, där förutsättningarna här
för äro för handen, men de böra dock icke under några förhållanden få inkräkta på
den minimiundervisningstid, som av kommittén föreslagits.
Med avseende på den fysiska uppfostran sammanfattar kommittén sitt
förslag sålunda:
Då omständigheterna därtill föranleda, må en viss begränsad del av
lärotiden kunna användas även för gymnastikundervisning.
Kommittén sätter i övrigt sitt hopp därtill, att den betydelsefulla
uppfostran, som gymnastiken, idrotten och den ordnade leken innebära,
skall i väsentlig mån komma att tillgodoses på frivillighetens väg, sär
skilt genom av fortsättningsskolans lärare ledda fria sammanslutningar
bland de unga.
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 höft. (Nr 96.)
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr !)(>.
22
170
Allmänna
grunder för
undervis
ningen.
Grunder för
undervisning
i arbets-
kunskap.
Vidkommande kostnader för själva undervisningen i gymnastik och
idrott är kommittén av den meningen, att statsanslag härför bör inom
vissa gränser utgå enligt samma grunder som för den övriga undervis
ningen i fortsättningsskolan.
Innan kommittén framlägger mera detaljerade förslag till under-
visningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor, lämnar den en
allmän karaktäristik av de lärokurser, som enligt nämnda förslag böra ge
nomgås i fortsättningsskolans tre egentliga läroämnen. Härvid är, säger
kommittén, till en början att märka, att, liksom fortsättningsskolan i sin
organisation omedelbart ansluter sig till folkskolan, så böra ock kurserna
så läggas, att undervisningen skall kunna omedelbart bygga på och till
godogöra sig den undervisning, som i folkskolan meddelats. Särdeles an
geläget är, att denna synpunkt blir i de olika fallen i praktiken tilläm
pad, så att läraren å ena sidan icke underlåter att anknyta sin undervis
ning till folkskolekursen, men å andra sidan icke heller onödigt uppehåller
lärjungarna med repetitioner av sådant, som de redan äro förtrogna med.
Det gäller att — allt under det att sambandet med barnskolans undervis
ning, i nödfall genom en eller annan kort repetition, upprätthålles — skrida
framåt till nya kunskapsförvärv. Det sagda har avseende såväl på den
teoretiska undervisningen som ock, i tillämpliga delar, på de praktiska
arbetsövningarna.
Ehuru lärokursen i arbetskunskap givetvis måste erhålla ett väsentligt
olika innehåll i olika typer av fortsättningsskolor, hindrar detta icke, att
det olikartade innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas
och tillrättaläggas efter i stort sett enahanda synpunkter. Om dessa yttrar
kommittén:
De huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning alltid böra beaktas, äro
dels det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik, dels dess ekonomi. I vissa slags
fortsättningsskolor blir det även av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets
hygien, så att de unga arbetarna undervisas om vad de ha att iakttaga för att icke
genom eller under arbetet taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkes-
lagstiftningen så stor omedelbar betydelse för en del yrken, att det synes ändamåls
enligt, att undervisning meddelas om de viktigaste dithörande författningsbestämmel
serna. Slutligen kan det i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för
yrkesarbetet, om några korta meddelanden lämnas dem rörande detta arbetes geografi
och historia.
I enlighet med det ovan sagda skulle arbetskunskapen i
jordbruksbygdernas fort
sättningsskolor
komma att till sin ena huvuddel avse jordbrukets naturlära, företrädes
vis kunskapen om åkerväxterna och husdjuren, samt den ifrågavarande näringsgrenens
Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.
171
teknik, allt naturligtvis i flen mycket begränsade omfattning, som hänsynen till lär
jungarnas ålder och förkunskaper samt den korta lärotiden in. in. påkallar. Under
visningen skulle alltså komma att röra fjig exempelvis om åkerjorden, dess avdikning
och bearbetning, om de odlade åkerväxterna, dessas sådd, behandling under växttidon,
skörd, bärgning och förvaring samt härför erforderliga redskap ocli maskiner, om ogräs
och växtsjukdomar, om de viktigaste husdjuren och deras skötsel, om mjölken och dess
behandling samt om skogen och dess vård. Lärjungarna skulle också övas mod sådan
ritning, som är av betydelse för jordbrukare, såsom uppgörande av eu eller annan
enkel ritning till någon byggnad, samt med några lättare fältmätningsövningar.
Till sin andra huvuddel skulle ämnet komma att avse jordbrukets och jordbrukar-
hemmets ekonomi. Visserligen bör den ekonomiska synpunkten spela in redan vid den
undervisning, som mera omedelbart sysslar med jordbrukets naturlära och teknik, bland
annat på det sättet att den i många fall blir bestämmande vid urvalet av hithörande
lärostoff, men därjämte måste särskild tid avsättas för en undervisning, som mera direkt
riktar sig på det ekonomiska. Detta blir så mycket behövligare, som många av lär
jungarna i en framtid själva bliva jordbrukare eller ledare av jordbruksarbete. Så
böra exempelvis jordbruksprodukternas avsättningsmöjligheter och vad därmed närmast
sammanhänger samt förenings- och försäkringsväsendet på lanthushållningens område
komma på tal vid undervisningen. Hit höra också övningar i jordbruks- och hushålls-
bokföring samt i sådana praktiska beräkningar, som äro av värde för en jordbrukare,
såsom beräkningar rörande jordens utdikning och behandling i övrigt, gödningsämnenas
sammansättning och pris, utsäde och skörd, husdjurens utfodring, skogens avkastning
o. s. v. Av vikt är härvid, att ej mindre de särskilda bokföringsposterna än ock alla
uppgifter om pris, mått och vikt m. m. i möjligaste mån motsvara verkligheten, så att,
på samma gång som lärjungarnas räknefärdighet uppövas, också deras insikt i yrkets
ekonomiska villkor främjas. I samband med bokföringen böra lärjungarna erhålla kän
nedom om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt övas
att ifylla vanligen förekommande blanketter.
Slutligen torde dels jordbrukets allmänna betydelse kunna i korthet påvisas, dels
ock, i den mån tiden medgiver, några meddelanden av större intresse för ungdomen
lämnas rörande jordbruksnäringens utveckling i vårt fädernesland.
På den egentliga landsbygden måste i de allra flesta fall fortsättningsskolorna
bliva
samskolor.
Däri ligger, synes det, knappast någon olägenhet, då jordbrukarhem-
mens kvinnor dela männens intressen och jämväl ofta, särskilt vad småbruken vidkom
mer, deltaga i arbetet. Kommittén har därför givit lärokursen i hithörande skolors
arbetskunskap ett sådant innehåll, att det i stort sett bör kunna lämpa sig för lärjungar
av bägge könen. Visserligen kunna i åtskilliga fall, t. ex. i fråga om de beräkningar
och ritövningar, som i skolorna böra förekomma, olika uppgifter med fördel tilldelas
gossar och flickor, men i det väsentliga torde dock undervisningen kunna vara lika för
alla lärjungar. År det för flickorna så väl ordnat, att de erhålla särskild undervisning
i husligt arbete (huslig ekonomi eller kvinnlig slöjd), bör för dem den här föreslagna
kursen i arbetskunskap i erforderlig grad minskas.
Jämväl i de
industriella fortsättning sskolorna
samt
hantverksf'ortsättning ssko
lorna
skola lärjungarna i första hand sysselsätta sig med yrkets naturlära och teknik.
Det gäller sålunda att bibringa dem någon materialkännedom; att lära dem något om
varifrån råvaran erhålles, huru den framställes och bearbetas till arbetsmaterial, vilka
egenskaper detta bör ha, hur det lämpar sig för olika ändamål o. s. v. Vidare har
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition
AV
l)G.
172
undervisningen att taga i sikte de viktigaste verktygen och arbetsmaskinerna samt deras
användning. I samband härmed böra lärjungarna meddelas undervisning i sådana
elementära delar av mekaniken och fysiken, som ha omedelbar tillämpning på de verk
tyg, maskiner och maskindelar, som lärjungarna i fabriken eller verkstaden dagligen
ha för ögonen. Även några av de viktigaste arbetsprodukterna, deras egenskaper och
användning böra bli föremål för undervisning. Genom övningar i fackligt ordnad teck
ning böra lärjungarna kunna förvärva ej allenast förmåga att uppfatta enklare arbets-
ritningar utan ock någon färdighet att själva avbilda enklare föremål både på fri hand
och med tillhjälp av vanliga ritinstrument.
Ur ekonomisk synpunkt har undervisningen i dessa skolor till uppgift ej mindre
att i allmänhet söka utveckla den unge industriarbetarens och hantverkslärlingens sinne
för sparsamhet och omtanke i förvaltandet av inkomst än ock att, i den ringa mån
det är möjligt, giva dem någon inblick i deras respektive yrkens ekonomiska villkor.
För det ändamålet böra lärjungarna övas med räkneuppgifter, som avse dels arbetarens
och arbetarhemmets ekonomi, dels den industri eller det hantverk, varom i varje fall
är fråga. I sistnämnda hänseende böra förekomma beräkningar, exempelvis om verk
staden, dess utrymme, upplysning och uppvärmning, om verktyg och maskiner, om
materialkostnader och arbetslöner (timpenning och ackord) m. m. Den enklare bok
föring, som även i dessa skolor bör förekomma, måste givetvis få en olika omfattning
allt efter beskaffenheten av det yrkesarbete, varåt lärjungarna ägna sig. I samband
med bokföringsarbetet böra lärjungarna även i dessa skolor erhålla undervisning dels
om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt eventuellt för
tullning, dels ock om sättet för ifyllande av vanligen förekommande blanketter.
Vidare bör uppmärksamheten i de ifrågavarande skolorna riktas på yrkenas hy
gien. I det avseendet bör undervisas dels om verkstadens hygien i enlighet med lagen
om arbetarskydd, dels ock om sådana omständigheter, som inverka på arbetsförmågan,
såsom sömn, vilostunderna under arbetsdagen, söndagsvila, kroppsrörelse i det fria,
nykterhet, arbetsdräkt och arbetsställning m. in., varjämte lärjungarna böra upplysas
om vad de ha att iakttaga i fråga om tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar.
Slutligen torde några meddelanden kunna lämnas även om yrkenas utveckling och
nuvarande ställning i vårt land.
Där praktiskt arbete förekommer antingen i
skolverkstad
eller i
annan verkstad
,
men så ordnat att det kan sättas i förbindelse med skolundervisningen, där bör också
den övriga undervisningen i möjligaste mån ansluta sig till detta arbete. Lättast torde
en dylik anslutning av den teoretiska undervisningen till den praktiska låta sig ge
nomföra i fråga om sådana ämnen som fackritning och räkning.
I det slags fortsättningsskolor, varom nu är fråga, torde i många fall lärjungar
från
två eller flera yrken
komma att undervisas tillsammans. Undervisningen måste
då komma att i mycket röra sig mera om det för de olika yrkena gemensamma, än
om det för vart och ett särskilt utmärkande. I vissa fall torde dock individualisering
kunna ske, t. ex. genom anordnande av gruppundervisning, så att undervisningen i
vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot olika för lärjungar, tillhörande
skilda yrken.
Då
handelsyrket,
till skillnad från andra yrken, alltigenom har karaktär av eko
nomisk verksamhet, komma i handelsfortsättningsskolorna de yrkestekniska och yrkes-
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.
173
ekonomiska riktlinjerna för undervisningen att i stort sett sammanlöpa. Som utgångs
punkt för undervisningen lämpar sig i flera hänseenden bokföringen, i vilken ämnes-
gren lärjungarna böra få genomgå en kurs i detaljhandelsbokföring med tillhörande
brev och andra affärsskrivelser. I samband härmed torde det viktigaste om post-,
telegraf- och järnvägsförsändelsor samt förtullning kunna bli föremål för undervisning,
varjämte några lättfattliga notiser av större betydelse ur handelsläran och handelslag
stiftningen böra meddelas. I närmaste anslutning till bokföringen och vad därmed
sammanhänger bör övas räkning. Denna, som i handelsfortsättningsskolorna givetvis
måste tillerkännas ett jämförelsevis stort utrymme,.bör i möjligaste mån drivas som
handelsräkning och följaktligen avse bland annat mynt, även viktigare utländska sådana,
samt mått och vikt jämte dithörande beräkningar, inköps- och försäljningspris, vinst
ock förlustberäkningar, ränta och diskont m. m. I de flesta fall torde lärjungarna vid
inträdet i skolan icke äga så stor färdighet i den allmänna aritmetiken, att egentliga
handelsräkningsuppgifter kunna redan frän början med fördel föreläggas dem. Ända
målsenligt synes därför vara att först låta dem i korthet repetera de fyra räknesätten
i hela tal och decimalbråk, med syfte särskilt att deras färdighet i snabb räkning
måtte uppövas. Av betydelse är vidare, att lärjungarna emellanåt få göra överslags-
räkningar och såmedelst bland annat vänjas att kontrollera riktigheten av ett vunnet
räkneresultat. Huvudräkning bör, så ofta den kan anses lämplig, komma till an
vändning.
Till handelsyrkets teknik hör på visst sätt även välskrivningen. Undervisning
häri, innefattande även rubrikstil, bör fördenskull meddelas. För att särskild tid här
för icke i nämnvärd män må behöva tagas i anspråk, synes det lämpligt, att välskriv
ning övas framför allt vid de skriftliga arbeten, som tillhöra kursen i modersmålet
samt vid bokföringen.
Såsom motsvarighet till vad i det föregående betecknats som yrkets naturlära
torde handelsfortsättningsskolans lärjungar böra bibringas någon kännedom om de
brukligaste handelsvarorna, särskilt med hänsyn till i handeln ofta förekommande för
falskningar. Härvid böra varuprov förevisas och, då så behöves, även experiment
anställas.
I den mån tiden medgiver, kunna också några meddelanden av större intresse ur
handelns geografi och historia lämnas.
Då undervisningen därtill osökt giver anledning, bör förpliktelsen av redbarhet i
handel inskärpas och betydelsen för handelsmannen av precision i alla affärsförhållan
den framhållas.
I vissa städer, särskilt sådana som ha livligare förbindelse med utlandet, torde
åtminstone eu del av handelsfortsättningsskolans lärjungar ha behov av undervisning
jämväl i något främmande språk. Där förhållandena sådant påkalla och medgiva, må
därför, enligt kommitténs mening, elementära kurser i exempelvis tyska eller engelska
språket kunna inordnas i fortsättningsskolans undervisning. Deltagandet i dessa kurser
bör dock vara frivilligt från lärjungarnas sida, och kurserna synas böra förläggas helt
utanför den lärotid, kommittén tänkt sig som obligatoriskt minimum för samtliga fort-
sättningsskolor.
I sådana
fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom,
som avse utbildning för det
husliga arbetet, bör syftet med undervisningen i arbetskunskap vara att bibringa lär
jungarna några av de viktigaste förutsättningarna för att kunna sköta ett hem. Teo
retiska kunskaper äro härvid otvivelaktigt av värde och synas under alla omständig
Kungl. Maj:t^ Nåd. Proposition Nr 'JO.
174
heter böra meddelas. Men eu undervisning om hithörande förhållanden utan samtidig
övning i sådana arbeten och sysslor, som förekomma i ett hem, lämnar icke synner
ligen varaktigt resultat. Det måste därför anses i hög grad önskvärt, att praktiskt
arbete upptages å läroplanen. Detta skulle helst bestå både i de för ett hem nöd
vändiga sömnadsarbetena och i vanliga hushållsgöromål.
Där man nödgas inskränka det praktiska arbetet till sömnadsarbete, synes det
ifrågavarande arbetet böra bestå dels av enklare linne- och klädsömnad, dels ock av
lagnings- och ändringsarbeten. Där förhållandena medgiva upptagandet av hushålls
göromål på läroplanen, måste sömnadsarbetena inskränkas till de för ett hem allra
nödvändigaste, såsom lagnings- och reparationsarbeten, i bästa fall med tillägg av an
tingen enkel linnesömnad eller enklare klädsömnad. Hushållsgöromålen böra utgöras
av enklare matlagning, bakning, rengöringsarbeten m. m. I alla de olika slagen av
praktiskt arbete bör undervisningen syfta till att småningom vänja lärjungarna vid att
med ordning och raskhet på egen hand utföra arbetet.
Till de praktiska arbetsövningarna har den teoretiska undervisningen att söka
anknytning. I anslutning till matlagningen kan alltså lämpligen undervisas om födo
ämnena, deras ursprung, beredning, näringsvärde och pris m. in. Till sömnadsarbetet
kunna anknytas dels vissa upplysningar om klädedräkten, såsom om olika tygers pris
och hållbarhet, om klädedräktens ändamålsenlighet och prydlighet m. m., dels ock öv
ningar i ritning av mönster till klädesplagg samt teckning av mönster för prydnads-
söm, varvid svenska allmogemönster lämpligen kunna tjäna som förebilder.
Om över huvud taget undervisning i hälsolära har en viktig plats att fylla i fort-
sättningsskolan, gäller detta i all synnerhet de kvinnliga fortsättningsskolorna, då det
givetvis är till stor fördel för hemmet, att den, som skall sköta detsamma, känner till
det nödvändigaste i fråga om hälso- och sjukvård. Flickorna böra fördenskull få lära
sig ej allenast det viktigaste om den personliga hälsovården utan ock något om späda
barns vård, om sjukvård i hemmet, om den första hjälpen vid olycksfall o. s. v., var
jämte bostaden och dess hygien böra göras till föremål för undervisning.
Ej minst viktigt är, att det husliga arbetet belyses med hänsyn till hemmets eko
nomi. Lämpligt synes därför vara, att lärjungarna övas med till hushållet hörande
beräkningar, såsom angående årsinkomstens fördelning på de olika utgiftsposterna i
större och mindre familjer, köp i större poster och köp i småposter, matordningar till
visst pris per vecka och månad ävensom med enkel hushållsbokföring. Även hemslöj
dens betydelse, ej minst i ekonomiskt avseende, torde särskilt i detta slags fortsätt-
ni ngsskolor böra påpekas.
Av den nu lämnade översikten över arbetskunskapens allmänna inne
håll i olika slag av fortsättningsskolor torde, säger kommittén, framgå,
att undervisningen i detta ämne bör vara ägnad att åt lärjungarna giva
vad som i det föregående kallats en begynnande fackbildning. Det torde
vidare vara klart, att kommittén varit angelägen om att denna fackbild
ning icke måtte bliva ensidig. Det är icke uteslutande kännedomen om
och övningen i tekniken allra minst blott i en eller annan detalj, icke
heller uteslutande den yrkesekonomiska insikten kommittén velat främja
utan bådadera i förening. Härigenom ävensom genom de övriga syn
punkter, som vid undervisningen skola beaktas, har kommittén velat vinna,
ej mindre att lärjungarna genom och under utbildningen för yrket eller
Kungl. Maj:ts Nåd.
Proposition
Nr 96.
175
levnadskallet måtte få så att stiga eu allmän intellektuell träning, än oek
att dem måtte bibringas kunskaper och färdigheter, som hava betydelse ej
blott för yrket, utan även för allmänbildningen.
Undervisningen i medbortjarkunskap bör — framhåller kommittén
— framför allt avse att stärka de ungas känsla av samhörighet med och
ansvar gent emot andra. Det gäller att för lärjungarna klargöra, huru de
såsom samhällsmedlemmar ha intressen, gemensamma med andras, huru
dessa tillvaratagas och främjas, huru den enskilde såsom samhällsmedlem
har både förmåner och plikter m. in., allt i syfte att, i den mån det för
skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var på sin
plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga
livet. Om denna undervisning yttrar kommittén vidare:
Utgångspunkt för undervisningen blir det samfund, som är grundvalen för hela
samhällsbyggnaden,
familjen.
Skall man över huvud taget kunna främja de ungas
utbildning till dugliga samhällsmedlemmar, lärer det i första hand bliva nödvändigt,
att man söker befordra deras utveckling till goda familjemedlemmar. Ty just som med
lem i det lilla samhället, familjen, är det framför allt som människan skall uppfostras
till att fylla sin uppgift som medlem i det stora samhället. Angeläget blir därför, att
lärjungarna få ett starkt intryck av vad ett gott hem är och betyder ej minst för
barnens uppfostran och att det göres klart för dem, vilka arbetsuppgifter de särskilda
familjemedlemmarna ha för hemmets bestånd, förkovran och trevnad. Härvid erbjuda
sig osökta tillfällen att tala om betydelsen av ett rätt förhållande mellan föräldrar och
barn och mellan syskonen inbördes och särskilt om det hänsynstagande till varandra,
som åligger medlemmarna av en familj, om hemmets ekonomi, i den mån dylik under
visning icke ingått i arbetskunskapens lärokurs, om vikten av sparsamhet, om hemmets
ordning och hygien, om nykterhetens betydelse o. s. v. I fråga om hygienen bör under
visas dels om bostadens hygien, såsom om betydelsen av frisk luft, av ljus och renlig
het m. m., dels ock om vissa förhållanden, som röra den personliga hälsovården.
Från familjen ligger det nära till hands att föra tanken över till de personer utom
familjekretsen, med vilka denna eller dess enskilda medlemmar oftast komma i berö
ring, umgängeskretsen, grannarna. (Det kan då vara skäl att erinra de unga t. ex.
om det gagn och den trevnad ett gott grannskap kan medföra samt om de förplik
telser av ömsesidig hänsyn och hjälpsamhet, som åligga grannar).
Härmed vinnes en naturlig övergång till undervisningen om de samhällen, som
utgöras av
kommunen
och
församlingen.
Under anknytning i möjligaste mån till
sådana anordningar och institutioner, som äro för lärjungarna bekanta, bör undervis
ningen här till en början avse de för kommunens och församlingens medlemmar gemen
samma intressena, såsom religionsvården, skolundervisningen och barnavården, fattig
vården och hälsovården m. m. Uppgiften är att klargöra, vilka dessa intressen äro,
samt att utreda, huru de tillvaratagas och främjas. Det blir då tillfälle att tala om
kommunens självstyrelse och organen härför och om den kommunala rösträtten. Till
godoseendet av de gemensamma behoven kräver utgifter, vartill de enskilda i mån av
tillgångar måste bidraga. Detta påkallar en undervisning om den kommunala beskatt
ningen. I samband härmed böra lärjungarna få lära sig även något om självdeklarationen.
Kuufjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 'JO.
Grunder för
undervisning
i medborgar-
kunskap
176
Så vidgar sig synkretsen vidare till att omfatta även de större samhällena:
kyr
kan
och
staten.
Om bådadera behöva lärjungarna undervisning. I kursen bör därför
ingå undervisning om kyrkostyrelse och kyrklig verksamhet, om medborgarförmåner
och medborgarplikter, om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet, om
riksdagen, om rösträtt och valbarhet, om skatteväsendet, om försvaret och värnplikten,
om länsförvaltningen, om rättskipningen o. s. v.
I stort sett blir undervisningen i medborgarkunskap lika i alla fortsättningsskolor.
Klart är emellertid, dels att behandlingen av vissa delar av ämnet måste bliva olika i
olika skolor, dels att ämnet även innehåller åtskilligt, som kan böra förekomma i t om
liga fortsättningsskolor men däremot icke i andra. Så synes det självfallet, att exem
pelvis undervisningen om organen för kommunens självstyrelse måste bliva en annan
i stad än på landsbygd. Detsamma gäller i viss mån även rättskipningen. Vidare
behöva lärjungarna i jordbruksbygdernas fortsättningsskolor iå veta något om anstalter
för lanthushållningens främjande, såsom hushållningssällskap, undervisningsanstalter för
jordbrukare in. m. I lärokursen för de industriella samt hantverksfortsättningsskolorna
bör ingå något om yrkes- och arbetarlagstiftningen samt om skolor och anstalter för
fortsatt yrkesutbildning. Likaså böra handelsfortsättningsskolornas lärjungar få upp
lysning om skolor och anstalter för fortsatt utbildning i handelsyrket. I fortsättnings-
skolorna för kvinnlig ungdom tarvas undervisning om husmoderskallets betydelse, om
anstalter för utbildning i olika slag av kvinnlig verksamhet, om det som särskilt rör
kvinnornas ställning, rättigheter och skyldigheter som medborgare i samhället o. s. v
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Grunder för
undervisning
i moders
målet.
Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör — ytt
rar kommittén — komma till synes bland annat därigenom, att moders
målet får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.
Såsom företrädesvis tjänande det ideella syftet anbefaller sig läsning av värdefull
och intresseväckande litteratur av svenska författare. Kommittén tänker härvid när
mast på sådan modern skönlitteratur, som motsvarar de nämnda fordringarna, men
även annan värdefull litteratur, ägnad att intressera lärjungarna, bör givetvis kunna
ifrågakomma. Vid tillgodoseendet av de ungas behov av nöjesläsning gäller det att
söka leda detta behov in på sunda banor och sålunda uppodla smaken för en god för
ströelseläsning. På grund av lärotidens starka begränsning kan det slags läsning, var
om här är fråga, uppenbarligen icke förekomma i någon större omfattning å lärorummet,
men kommittén har tänkt sig, att läsningen delvis skulle kunna förläggas till hemmet.
Även till den praktiska bildningsuppgiften kan läsningen taga hänsyn, i det att
jämväl sådana stycken läsas, som nära ansluta sig till lärokursen i arbetskunskap,
alltså skildringar ur jordbrukslivet, det industriella eller ekonomiska livet o. s. v. Önsk-
ligt är, att urvalet härvid sker på ett sådant sätt, att lärjungarna få göra bekantskap
med en eller annan av de mera betydande märkesmännen på de olika arbetsområdena,
särskilt inom vårt eget land. I de kvinnliga fortsättningsskolorna erbjuda sig som
lämpliga ämnen även skildringar av märkligare kvinnors liv och arbete.
I fråga om
de skriftliga övningarna
kommer av naturliga skäl det praktiska
livets krav att i avsevärd mån bliva bestämmande för övningarnas natur.
Det gäller nämligen att öva lärjungarna med uppsättande av sådana skrivelser,
som förekomma i det praktiska livet, såsom räkningar, kvitton, rekvisitioner, annonser,
fullmakter, ansökningar, affärsbrev m. m. Åt somliga av dessa skrivelser kan med
fördel givas formen av den brevväxling, som är förbunden med platsansökning eller
177
med uppgörandet av en affär eller dylikt. I samband med de nämnda övningarna bör
lär iren icke underlåta att erinra lärjungarna om vikten av noggrannhet vid upprät
tande och vidimering av avskrifter och om faran av att tanklöst sätta sitt namn på en
handling. Ej minst vid den skrivning, varom här är fråga, har undervisningen att
fullfölja jämväl det syttet att uppnjälpa sådana brister i fråga om rättstavning, inter
punktion m. m., som ännu förefinnas hos lärjungarna. Eu mera personlig synpunkt
bör anläggas vid den uppsatsskrivning, som kan förekomma även i fortsättningsskolan,
ehuru den där givetvis måste få eu mycke begränsad omfattning.
Kommittén framlägger även, såsom jag förut (sid. 77) nämnt, förslag
till undervisningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor »i syfte att
genom dem giva exempel på det material, som över huvud bör komma
till användning i de olika skoltyperna».
Beträffande frågan om undervisningstidens lämpligaste fördelning mellan
de särskilda läroämnena torde det — säger kommittén — vara klart, att
en för alla fortsättningsskolor passande enhetlig timplan icke låter sig
uppställa. Skiljaktigheter härutinnan påkallas med nödvändighet av olik
heterna i fortsättningsskolans organisatoriska anordning.
Dock torde vissa allmänna anvisningar i fråga om den ändamålsen
ligaste timfördelningen kunna och höra givas. Arbetskunskapen kräver
under alla förhållanden det ojämförligt största timantalet. Kommittén
anser, att åt detta omfattande och innehållsrika ämne i regel bör anslås,
då undervisningen är uteslutande teoretisk, omkring hälften, eller, då den
jämväl omfattar praktiskt arbete, omkring två tredjedelar av fortsättnings
skolans hela lärotid. Medborgarkunskapen, som bör få en betydligt mindre
omfattning, torde i regel kunna åtnöjas med ett timantal, som utgör lägst
en tiondel, högst en sjättedel av hela undervisningstiden. Modersmdls-
undervisningen torde, särskilt med hänsyn till de skriftliga övningarna, i
regel påkalla en något längre undervisningstid än medborgarkunskapen.
Enligt kommitténs mening bör åt densamma anslås lägst en sjättedel,
högst en fjärdedel av undervisningstiden. Beträffande den kristendoms-
undervisning, som förekommer i fortsättningsskolan, anser kommittén, att
för densamma intill en tolvtedel av lärotiden bör förbehållas.
De nu lämnade anvisningarna avse skolor av den egentliga yrkes-
fortsättningsskolans typ. I många fall kan dock, såsom redan nämnts,
undervisningen icke direkt inriktas på något visst yrke-arbete utan måste
få en mera allmän läggning. I dylika fall bör timfördelningen givetvis
bliva en annan än den här föreslagna, och särskilt torde åt modersmålet
böra tillmätas ett större timantal, än ovan nämnts.
Då timfördelningen i mycket blir beroende av den organisatoriska
anordningen och denna återigen av ortens näringsförhållanden, synes det
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 sand. 87 höft. (Nr 96.)
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Undervis
ningsplaner
för olik a typer
av fortsätt-
ningsskolor.
Timplanen
178
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Myndig
heterna.
Om de före
slagna huvud
ämnena i den
yrkesbestäm-
da fortsätt
ningsskolan.
Om kristen-
domskunska-
pens ftidning
i fortsätt
ningsskolan.
kommittén rimligt, att åt de lokala skolmyndigheterna tillerkännes eu
viss, ej alltför begränsad frihet vid timplanernas upprättande.
De av myndigheter m. fl. avgivna yttrandena inlåta sig i de flesta
fall icke på detaljkritik av kommitténs förslag rörande undervisnings-
planen.
I fråga om de föreslagna
huvudämnena
i den yrkesbestämda fortsätt-
ningsskolan: arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet, äro de
flesta av de hörda myndigheterna ense med kommittén däri, att dessa
ämnen hava sin givna plats vid ifrågavarande skola.
Beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap betona
departementssakkun-
niga,
såsom jag redan nämnt, att förutsättningarna för införande av verkstads- och
hantverksarbete endast mera sällan torde förefinnas. Då det emellertid som bekant
finnes bygder, i vilka ett visst bestämt hantverk, t. ex. skomakeri, skrädderi eller snic
keri, är så gott som allenahärskande, kan det antagas, att man där, ävensom på andra
platser med tillräckligt antal lärjungar från samma yrke, finner lämpligt att begagna
sig av fortsättningsskolan för att meddela ungdomen en förberedande utbildning i detta
yrke. I regel torde dock den undervisning i arbetskunskap, som kommer att medde
las i fortsättningsskolan, endast bliva vad folkundervisningskommittén kallar teoretisk
undervisning. Den bör med andra ord vara en undervisning om grunderna för yrkets
teknik, om de verktyg och hjälpmedel, varav det betjänar sig, om råvarorna och deras
ursprung, om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i marknaden samt dess
utom undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för yrket,
i räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket, i yrkeshygien, i vissa
delar av närings- och arbetslagstiftning samt i yrkets historia. Även de nationaleko
nomiska synpunkterna böra vid denna undervisning framhållas.
Fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete bör givetvis överallt, där icke
särskilda omständigheter föranleda undantag, begagna sig av skolkök för att meddela
praktisk undervisning i matlagning.
I ett ganska stort antal av de inkomna yttrandena är den ställning
kommittén velat giva
kristendomsämnet
i fortsättningsskolan och i vissa
fall även karaktären av den kristendomsundervisning kommittén i fråga
om denna skola åsyftat föremål för uttalanden i ena eller andra riktningen.
Över de i frågan gjorda utlåtandena skall jag här lämna en kort
fattad översikt.
Att kristendomsämnet måtte tillförsäkras en obligatorisk ställning i fortsättnings
skolan yrkas med mer eller mindre utförlig motivering av bland andra
Stockholms
stads konsistorium, domkapitlen i Linköping, Skara
,
Västerås och Karlstad,
vidare
av
länsstyrelsen i Västerås,
av lärarkollegiets majoritet vid
folkskolesemmariet i Lin
köping,
av rektorerna vid
folkskolesemmarierna i U]jpsala
och
Kalmar
samt ytterligare
av centralstyrelsen för
allmänna svenska prästföreningen
och av
svenska folkskolans
vänners förvaltningsråd,
av folkskolestyrelserna i
Linköping, Kalmar, Lund
och
Göte-
lorg
samt av ett antal kretsar inom
Sveriges allmänna folkskollärarförening.
171»
Å andra sidan finner man ock yttranden, som gå ut på att kristendomsunder-
visning knappast borde anses tillhöra fortsättningsskolan. I sådan riktning uttala sig
länsstyrelsen i Gävleborgs län, Blekinge läns hushållningssällskap, svenska läkar
sällskapets sektion för skolhygien
samt lärarpersonalen vid
folkskolorna i Kristianstad.
Folkskolinspektören Klint
i Visby stift, till vars uttalande
domkapitlet i Visby
ansluter
sig, yttrar, att det synes honom hava varit klarare linjer, om kommittén, med större tillit
till vårt svenska kyrkoväsens karaktärsdanande arbete, hade begränsat fortsättningssko-
lans uppgifter och anspråk till mera fackmässig yrkesundervisning och medborgarkunskap.
För ämnets förekomst i fortsättningsskolan men med annan form för avgörandet
om dess upptagande i särskilda fall uttala sig
seminariekollegerna i Karlstad
och
Göteborg.
Det förra kollegiet yrkar, att kristendomsundervisningen må kunna före
komma, sedan folkskolöverstyrelsen på förslag av de lokala skolmyndigheterna därom
beslutat, och det senare anser, att frågan om upptagandet eller uteslutandet av kristen-
domskunskapen torde kunna överlåtas åt allenast de lokala skolmyndigheternas beslut.
Folkskolinspektörerna Karlgren
,
Torbiörnsson
,
J. A. Franzén
och
Renvall
ut
tala den tanken, att undervisningen i kristendomskunskap i fortsättningsskolan lämpligen
skulle kunna infogas som led i undervisningen i medborgarkunskap.
Domkapitlet i
Karlstad
ansluter sig till samma tanke, och i liknande riktning yttrar sig även
folk-
skolinspektören Fridén.
Med avseende på den läggning, som kommittén velat giva åt undervisningen i
kristendomsämnet, göras från några håll anmärkningar.
Domkapitlet i Uppsala
fram
håller sålunda önskvärdheten av att undervisningen sä anordnas, att lärjungarna få eu
mera sammanhängande bild av den kristna kyrkans utveckling, och i denna riktning
uttalar sig även
seminariekollegiet i Linköping.
Att undervisningen måtte meddelas
efter en given läroplan och på det sätt, att den bibringar ett bestämt kunskapsmått,
yrkas av
domkapitlen i Skara och Västerås
, vidare av
folkskolestyrelsen i Borås
och
centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen.
Däremot utvecklar
biskop Ullman
i särskilt yttrande åsikter om kristendomsun-
dervisningens i fortsättningsskolan uppgift och anordning, som i stort sett överensstämma
med kommitténs tankegång.
Domkapitlet i Linköping
tänker sig ämnet »behandlat
ungefärligen så, som kommittén tänkt sig».
Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd
har »intet att invända mot den art av kristendomsundervisning, som kommittén förordar».
Strängast bedömes kommitténs förslag beträffande arten av fortsättningsskolans
undervisning i kristendomskunskap i
Göteborgs domkapitels
utlåtande. Domkapitlet
fruktar, att med den frihet, som kommittéförslaget innebär med avseende på ämnets
behandling, ingen garanti vinnes för att undervisningen blir efter evangelisk lutherska
grundsatser tillfredsställande, och finner, att kristendomsämnet hellre bör utgå ur fort
sättningsskolans undervisning än upptagas på sätt kommittén föreslagit. Om däremot
undervisningen på rätt sätt anordnas, synas domkapitlet alla skäl tala för att det upp
tages i fortsättningsskolan som självständigt läroämne.
Vidare är angående de om kristendomsundervisningen i fortsättningsskolan av
givna yttrandena att nämna, att
domkapitlen i Uppsala och Linköping
uttrycka sin
tillfredsställelse med kommitténs tauke, att för denna undervisning biträde stundom
skulle kunna påräknas av församlingens prästerskap.
Folkskolöverstyrelsen
yttrar angående kristendomsundervisningen, att det synes
överstyrelsen, som skulle frågan om denna undervisnings ställning ha mer än nödigt
kommit att lösgöra sig från sitt sammanhang med frågan om undervisningskurserna i
övrigt. Enligt förslag, som överstyrelsen lämnar i sitt utlåtande i annat sammanhang,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
180
skulle i varje skoldistrikt finnas ett särskilt reglemente för den fortsatta undervisningen
inom distriktet, och i detta reglemente skulle undervisningsplaner för de olika sko
lorna ingå. Detta reglemente med dess undervisningsplaner och i samband därmed
således även frågan om kristendomsundervisningen skulle enligt detta förslag komma
att prövas och avgöras antingen av vederbörande domkapitel efter yttrande av folk
skolinspektören eller ock av folkskolöverstyrelsen, efter det inspektören och domkapit
let haft tillfälle att uttala sig. Under förutsättning att en sådan ordning som den av
överstyrelsen föreslagna kommer till stånd, synes det överstyrelsen, som skulle frågan
om kristendomsämnet i fortsättningsskolan i tillbörlig mån hava att påräkna saklig
och allsidig prövning och intet vara att invända mot att ämnet erhåller en sådan ställ
ning, som av kommittén föreslagits.
Med avseende på arten av den kristendomsundervisning, som bör förekomma i
fortsättningsskolan, är överstyrelsen av samma åsikt som kommittén. Vill man, att
en sådan undervisning verkligen skall i religiöst och etiskt avseende medföra en upp
fostrande inverkan på de lärjungar, om vilka det här är fråga, synes det överstyrel
sen uppenbart, att den läggning kommittén velat giva åt densamma är den riktiga.
Detta innebär naturligtvis icke, att icke anvisningar för läraren rörande undervisningens
bedrivande äro behövliga och att sådana, såsom på några håll yrkats, upptagas i en
normalplan. Överstyrelsen har i en bilaga förslagsvis angivit några för den ifrågava
rande undervisningen vägledande synpunkter.
Departementssakkunniga
uttala, att de stridiga yrkanden i frågan, vilka fram
kommit i de olika yttrandena giva anledning förutse, att ett upptagande av kristen
domsämnet på fortsättningsskolans läroplan, vare sig som obligatoriskt eller, i enlighet
med folkundervisningskommitténs förslag, såsom fakultativt, på många håll skulle mötas
med ogillande samt framkalla meningsbrytningar, vilka kunde verka menligt på den
nu föreslagna skolreformens genomförande,
Det torde icke kunna förbises, att för den ungdom, varom här är fråga, ett be
hov av etisk och religiös fostran föreligger, och de sakkunniga uppskatta också till
fullo värdet i detta hänseende av en kristendomsundervisning, meddelad i överens
stämmelse med de ledande synpunkter, som av folkskolöverstyrelsen blivit framlagda.
Emellertid torde det vara tvivel underkastat, huruvida förutsättningarna för meddelan
det av en kristendomsundervisning av sådan art i regel kunna antagas vara för han
den i fortsättningsskolan. Det synes de sakkunniga därför, som om tillgodoseendet
av lärjungarnas behov av etisk och religiös fostran lämpligare och med full tillit
skulle kunna överlämnas åt den kyrkliga verksamheten, så mycket mer som det stora
flertalet av fortsättningsskolans lärjungar deltaga i konfirmationsundervisningen.
På grund av det ovan anförda anse de sakkunniga sig icke kunna förorda, att
kristendomsämnet upptages på fortsättningsskolans läroplan såsom ett
fristående
läro
ämne, vare sig obligatoriskt eller fakultativt. A andra sidan bör det ingalunda full
ständigt uteslutas från fortsättningsskolans program utan, i överensstämmelse med vad
som föreslagits i en del av de inkomna utlåtandena över kommittébetänkandet, infogas
såsom ett led i skolans övriga verksamhet. Med beaktande av de av folkskolöverstyrelsen
givna anvisningarna beträffande lämpligt läroinnehåll för den undervisning, varom här
är fråga, vilja de sakkunniga för sin del förorda, att uti den läsning, som enligt kurs
planen bör förbindas med undervisningen i modersmålet eller medborgarkunskap, måtte
ingå bilder ur den kristna kyrkans historia jämte skildringar av märkligare religiösa
personligheter från olika tider, ägnade att i sedligt-religiöst avseende inverka upp
fostrande på de unga.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
181
Med anledning av sakkunnigas sålunda gjorda uttalande bär
föreningen svenska
folkskolans vänners förvaltningsråd
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 januari 1918
hemställt, att ämnet kristendomakunskap måtte ingå som obligatoriskt i fortsätta i ngs-
skolan eller om oövervinneliga svårigheter härför skulle mota-, att ämnet måtte få den
av folkundervisningskommittén och folkskolöverstyrelsen förordade ställningen.
Den ställning kommittén givit hälsoläran hav givit anledning till åt
skilliga uttalanden.
Medicinalstyrelsen, svenska provinsialläkarf'öreningen, svenska läkarsällska
pets sektion för skolhygien
samt ungefär halva antalet av det tjugutal
tjänsteläkare
, som
avgivit särskilda yttranden, hava yrkat, att hälsoläran måtte göras till ett särskilt läro
ämne i fortsättningsskolan. Beträffande den sexuella hygienen hava åtskilliga av de
ifrågavarande läkarna uttalat sig i enlighet med kommitténs uppfattning, men svenska
provinsialläkarföreningen och läkarsällskapets skolhygieniska sektion samt flertalet
tjänsteläkare ha uttalat sig för att sexuell hygien borde upptagas i fortsättningssko-
lans läroplan. I flera fall tillfogas dock, att undervisningen däri bör förekomma, »där
så ske kan», eller fiamhålles, att undervisningen bör besörjas av läkare. Frågans vikt
och ämnets behandling i skolundervisning hava i särskild bilaga till det av läkarsäll
skapets skolhygieniska sektion avgivna utlåtandet ytterligare belysts av med. lic. Karo
lina Widerström. I samma riktning ha vidare uttalat sig professor Herrlin i Lund
och folkskolinspektören Larsson i Karlstad.
Folkskolöverstyrelsen
anser det önskligt, att den grundsats om undervisningens
koncentration i fortsättningsskolan, som kommittén sökt göra gällande, måtte så långt
möjligt fasthållas, och hyser den uppfattningen, att den ställning kommittén i sin un-
dervisningsplan givit åt hälsoläran icke bör kunna utgöra hinder för en effektiv hygie
nisk undervisning, lämplig som fortsättning av den i folkskolan meddelade. Den sist
nämnda undervisningen utgör en i samband med undervisningen i naturkunnighet, sär
skilt läran om människokroppen, ställd kurs i hälsolärans allmänna grunder, under
det att den hygieniska undervisningen i fortsättningsskolan mera åsyftar en utvidgning
i vissa riktningar och tillämpning på särskilda områden (hemmets hygien, yrkets hy
gien) av det förut inhämtade. Även denna avsedda läggning av fortsättningsskolans
hygieniska kurs talar för dess anknytning till undervisningen i andra ämnen.
Skulle det emellertid komma att visa sig, att en sådan ställning är för under
visningen i ämnet ogynnsam, bör ändring vidtagas, och intet bör för övrigt hindra, att
man, där särskilda skäl föreligga, utskiljer hälsoläran till ett fristående ämne. Detta
måste i regel ske i de fall, där för undervisningen i hälsolära särskild lärarkraft användes.
Det vore enligt överstyrelsens åsiU ej önskligt, att åt hälsoläran gåves en sådan
ställning, att den framträdde som huvudämne i skolundervisningen. Dock finner över
styrelsen lämpligt, att i den blivande normalplanen det hygieniska momentet i med-
borgarkunskapens lärokurs göres något starkare framträdande, än det är i de av kom
mittén föreslagna undervisningsplanerna. Vad beträffar den sexuella hygienen måste
överstyrelsen, med stark känsla av det behjärtansvärda i de syften, som förestavat yr
kandena på dess upptagande i undervisningsplanen, dock ansluta sig till den av kom
mittén utvecklade uppfattningen. Kommitténs framställning vilar på omedelbar kän
nedom om de vanskligheter, med vilka en dylik undervisning i det vida övervägande
antalet fäll är förbunden och som allt för lätt kunnat medföra eu verkan alldeles mot
satt den åsyftade. Att denna undervisning, där verkligen förutsättningarna för densamma
Kungl.
i/f
ij:ts Nåd. Proposition Nr 9<i.
Om hälsolä
rans ställning.
182
Om de före
slakna anord
nimiarna för
fysisk upp
fostran och
gymnastik.
äro till finnandes, bör komma till stånd, därom torde meningsskiljaktighet knappast be
höva råda. En erinran härom torde ock böra inflyta i normalplanen. Viktigt är, att
lärares och lärarinnors uppmärksamhet riktas på det ifrågavarande allvarliga spörsmålet.
Det bör slutligen erinras därom, att, såsom styrelsen för svenska provinsialläkar-
föreningen framhållit, den verksamhet, som från skolans sida i detta stycke bör utövas,
allt mera torde kunna vinna understöd genom direkt medverkan från läkarkårens sida.
Centralförbundet för nykterhetsundervisning
, som avgivit utlåtande över kom
mittébetänkandet, är ense med kommittén därom, att nykterhetsundervisningen icke
bör göras till ett särskilt läroämne i fortsättningsskolan utan upptagas i anslutning till
andra ämnen. Men centralförbundet kritiserar den föreslagna anknytningen enbart
till hälsoläran och framhåller, att undervisningens tyngdpunkt bör förläggas till den
sociala sidan av alkoholspörsmålet, samt lämnar en i enlighet härmed utarbetad kurs
plan för nykterhetsundervisningen i fortsättningsskolan. I huvudsak sammanfaller cen
tralförbundets uppfattning med de åsikter, som återfinnas i det inom ecklesiastikdepar
tementet av tillkallade sakkunniga utarbetade och den 16 mars 1915 avgivna förslaget
angående »planmässig nykterhetsundervisning såväl inom som utom skolan».
I anslutning till de allmänna synpunkter, som framställts av ifrågavarande sak
kunniga och centralförbundet för nykterhetsundervisning, finner
folkskolöverstyrelsen
önskvärt, att nykterhetsfrågan i fortsättningsskolans undervisningsplan dels något star
kare betonas, än som skett i kommittéförslaget, dels ock tydligt inställes jämväl under
andra synpunkter än den hygieniska.
Den bör således förbindas icke blott med de hygieniska utan ock med de eko
nomiska och sociala kursmoment, som tillhöra fortsättningsskolans undervisning. Lik
som i kommittéförslaget bör nykterhetsfrågan i undervisningsplanen omnämnas i sam
band med hemmets och yrkets hygien. Den bör vidare komma i betraktande i anslut
ning till undervisningen om hemmets ekonomi i överensstämmelse med central
förbundets och de sakkunnigas anvisning: »rusdrycksutgifterna en relativt stor post
i den fattiga familjen, till och med vid måttligt rusdrycksbruk, på bekostnad
av de verkligt nödvändiga utgifterna för livets nödtorft». Men även den nationaleko
nomiska sidan av alkdiolspörsmålet bör i undervisningsplanen på ett eller annat sätt
komma till uttryck. Särskilt bör dock, i samband med ett klarare framhållande i det
hela av den sociala synpunkten inom ämnet medborgarkunskap, nykterhetsfrågan såsom
ett socialt spörsmål framträda i ämnets läroplan, helst därigenom, att nykterhetsrörel
sen upptages som kursmoment.
I de utlåtanden över kommittébetänkandet, som icke härröra från
medicinska auktoriteter eller från de speciella målsmännen för den fysiska
uppfostran, finner man endast undantagsvis yrkanden på obligatorisk gym
nastik i fortsättningsskolorna. Däremot yrka medicinalstyrelsen, svenska
provinsialläkarföreningen, läkarsällskapets sektion för skolhygien samt åt
skilliga av de över betänkandet hörda läkarna, att gymnastiken måtte
upptagas som obligatoriskt led i fortsättningsskolans program. Och gym
nasterna och idrottsmännen av facket vända sig ej utan skärpa mot kom
mittéförslaget och uppställa gent emot detta fordran på obligatorisk gym
nastik och idrott i fortsättningsskolan. Så göra direktionen för gym
nastiska centralinstitutet, gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium, sven-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
,96'.
lh;5
skd gymnastiklär ar sällskapet, gymnastik- och Idrottsföreningarnas riksför
bund, gymnastik- och idrottskommiiién, svenska gymnastikförbundet, svenska
simförbundet, föreningen G. C. L, förbundet för fysisk fostran, centralför
eningen for idrottens befrämjande och samtliga gymnastikinspektörerna vid
tolkskolorna. Bland dessa bestämmer centralföreningen för idrottens be
främjande det uppställda kravet närmare till »daglig gymnastik och
idrott», och. svenska gymnastddärai>ällskapet kräver »under varje skotta»-
en gymnastikövning av vanlig skollektions längd, d. v. s. 45 minuter
Folk skolöv er styr el sen är liksom kommittén starkt intresserad av att
ör gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan göra vad göras kan
men inser ock de störa svårigheter, som föreligga för ett uppfyllande
av fackmännens fordringar. Ett efterkommande exempelvis av svenska,
gymnaiStiklärarsällskapets anspråk skulle i de helt visst mycket talrika
tall, da fortsättningsskolan blir anordnad som aftonskola med tre
eller
tva timmar två eller tre eftermiddagar i veckan, minska skolans i och
för sig obetydliga arbetstid med en tredjedel, respektive hälften och där
med givetvis helt omöjliggöra hela den åsyftade reformen av fortsätt-
mngsskolans undervisningsplan. I de fortsättningsskolor, som ha sam
lad lästid, således i allmänhet skolorna på den egentliga landsbygden i
mellersta och norra delarna av landet, synes, som kommittén anmärkt,
något möjligare att upptaga gymnastiken på schemat, om man bortser
från den svårighet, vilken föreligger i den nästan fullständiga brist på
lokaler och redskap för gymnastikundervisningen, som företrädesvis i dessa
skolor ännu är radande. Därest man icke vill uppgiva det av kommittén
uppställda programmet för fortsättningsskolans verksamhet och slå in på
helt andra vägar, torde det, även enligt överstyrelsens mening, icke vara
möjligt att för gymnastiken och idrotten i fortsättningsskolan anslå så
mycken tid, som både från allmän uppfostringssynpunkt och från syn
punkten av den fysiska utbildningen vore i och för sig ömkligt. Det
vore väl ock knappast att hoppas, att en för gymnastiken och idrotten
anslagen rikligare tid skulle under det närmaste årtiondet mera allmänt
kunna bliva för sitt ändamål på ett effektivt sätt utnyttjad. Överstyrel
sen anser sig under sadana förhallanden ej kunna gå längre i denna punkt
än kommittén och vill således i likhet med kommittén hemställa, att en
viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill en tolvtedel — av den
obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna
användas, för gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvo-
det härvid skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i
allmänhet äro gällande.
Vad beträffar den frivilliga gymnastiken och idrotten, förlagd utan
Om den all
männa fort-
säanings-
skolans un-
dervisnings-
plan.
för den obligatoriska lärotiden, torde man hava skäl att räkna med den
samma såsom med en ej oviktig faktor.
I städer och tättbebyggda orter torde en utanför den obligatoriska läro
tiden anordnad gymnastikundervisning kunna påräkna anslutning från ung
domens sida, där förutsättningarna härför ej äro allt för ogynnsamma. Över
styrelsen vill därför ock biträda kommitténs förslag, att anslag av stats
medel under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fort
sätt ningsskolan anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.
Såsom förut blivit nämnt har folkundervisningskommittén vid utar
betandet av sina undervisningsplaner haft i sikte den yrkesbestämda fort-
sättningsskolan och icke tagit någon hänsyn till den allmänna fortsättnings-
skolan. Folkst olöverstyrelsen har därför funnit sig böra i sitt utlåtande lämna
anvisningar till lämplig undervisningsplan även för denna senare. Översty
relsen påpekar därvid uttryckligen, att denna allmänna fortsattningsskola
måste bestämt skiljas från den ar! av fortsatt undervisning, som bör an
ordnas i sådana fall, där till följd av lärjungarnas bristfälliga förkunskapei
eller saknaden av tillräckligt utbildad lärarkraft en mera utvecklad fort-
sättningsskola ej kan bringas till stånd.
Jämväl åt den allmänna fortsättningsskolan skall, anser överstyrelsen,
givas en så praktisk gestaltning som möjligt. Dess huvudämnen böra
bliva medborgarkunskap och modersmål. Såsom en motsvarighet till det
felande ämnet arbetskunskap föreslår överstyrelsen en utvidgning av det
moment av medborgarkunskapen, som omfattar hemmet och dess föi-
hållanden.
Med utgångspunkt från de olika hem lärjungarna tillhöra torde så
lunda kunna i undervisningen ingå en redogörelse för viktigare drag i
ortens arbet-liv och i samband därmed arbetsfördelningen och dess bety
delse bliva föremål för uppmärksamhet. Vidare bör avdelningen om hem
mets ekonomi göras utförligare, i det att den däri ingående undervisnin
gen om viktigare inkomst- och utgift-poster, om besparing och skuldsätt
ning samt om försäkringar får något större omfattning samt förbindes
med praktiska räkneuppgifter och med en enkel kurs i bokföring, närmast
upptagande hushållsbokföring. I samband med undervisningen i räkning
och bokföring redogöres liksom i övriga fort-ättningsskolor för det vikti
gaste om post-, telegraf- och järnväg-försändelser i förbindelse med ifyl
lande av vanligen förekommande blanketter. Till den ekonomiska kur
sen torde slutligen kunna anknytas även undervisning i ritning, ehuru
väl åt denna undervisning i den allmänna fortsättningsskolan helst synes
böra givas en mera fristående ställning.
184
Kung!. Maj:is Nåd. Proposition Nr 96.
185
Aven kursen i modersmålet bör kunna utvidgas. Särskilt bör litte
raturläsningen få större utrymme, och ökade tillfällen böra beredas lär jungarna till övning i språkets skriftliga behandling.
Utrymme bör emellertid finnas för upptagande av ytterligare något
ämne vid sidan av de sålunda förstärkta kurserna i medborgarkunskapen och modersmålet. Närmast synes ligga att söka någon motsvarighet till det från naturkunnigheten hämtade innehåll, som ingår i ämnet arbets manskap inom de olika typerna av fackliga fortsättningsskolor, således att i den allmänna fortsättningsskolan upptaga även ämnet naturkunnighet. Innehållet i detta ämne borde då lämpas efter ortens arbetsliv, i det att å en ort, där huvudsakligen hantverk eller industri drives, innehållet före trädesvis koinme att hämtas från fysikens och kemiens område, men å en ort, där jordbruket är förhärskande, företrädesvis från biologiens och geologiens.
Det kan emellertid tänkas, att man å vissa orter önskade giva den
allmänna fortsättningsskolan en mera humanistisk läggning genom att i densamma låta ingå icke blott modersmålet och medborgarkunskap utan även historia. Enligt överstyrelsens mening bör i dylikt fall ämnet na turkunnighet uteslutas.
Givetvis bör ock en del av undervisningstiden i en allmän fortsätt-
ningsskola kunna upptagas av praktiskt arbete i form av slöjd eller trädgårdsskötsel. I dylikt fall synas dessa praktiska övningar kunna få åt sig anslagen den tid, som eljest skulle ägnas åt naturkunnighet eller historia.
Vad överstyrelsen i det föregående yttrat om undervisningen i kristen-
domskunskap bör gälla även i fråga om den allmänna fortsättningsskolan. Likaledes är vad som anförts beträffande hälsoläran och nykterhetsunder- visningen samt gymnastiken och idrotten tillämpligt även på denna.
Departementssakkunnigci instämma i förslaget, att i de allmänna fort-
sättningsskolorna ämnet arbetskunskap utbytes mot sådana delar av natur kunnigheten^ vilka äro av särskild betydelse för ortens näringsliv, och ha intet att erinra mot att någon undervisning i slöjd och trädgårdsskötsel inlöres i dessa skolor. Däremot synes det de sakkunniga icke stå i god överensstämmelse med de praktiska synpunkter, som varit bestämmande för den nya forsättningsskolans program, att ämnet naturkunnighet skulle ' kunna i den allmänna fortsättning-skolan i vissa fall helt uteslutas och
ersättas med historie Den historieundervisning, som enligt folkskolöver styrelsens förslag skulle kunna förekomma i denna skola, borde enligt de sakkunnigas förmenande anknytas till undervisningen i modersmål och medborgarkunskap. De sakkunniga framhålla även i detta sammanhang
24
Kuni/l. Maj:Ui Nåd. Proposition Xr DO.
186
lämpligheten av att meddela undervisning om olika yrken för att därmed
underlätta lärjungarnas yrkesval.
Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Om de före
slagna under- ,
,
visningspla- Skolor,
norna.
De förslag till undervisning splaner för olika typer av fortsättnings-
som kommittén lämnat i sitt betänkande, synas i det hela hava
rönt gillande. Folkskolöverstyrelsen, som vid behandlingen av det före
liggande ärendet tillkallat sakkunniga från olika områden av det prak
tiska livet, såväl arbetsledare som arbetare och i några fall även vid
yrkesskolor eller andra praktiska skolor anställda lärare, har i samråd
med dessa sakkunniga dels underkastat de av kommittén lämnade under-
visningsplanerna revision, dels utarbetat ytterligare ett antal planer för
andra skoltyper än de av kommittén upptagna. De exempel på under-
visningsplaner, vilka överstyrelsen sålunda fått till stånd, äro såsom bi
lagor fogade till överstyrelsens utlåtande. De böra enligt överstyrelsens
uttryckliga uttalande närmast betraktas såsom angivande de områden,
inom vilka undervisningen har att röra sig, eller det förråd, varur
den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval. Ur
valet måste både till omfattning och innehåll bestämmas med
hänsyn till förhandenvarande omständigheter, särskilt den före
gående folkskolekursens beskaffenhet och fortsättningsskolekur-
sens längd. Redan de mycket skilda förutsättningar, under vilka
fortsättningsskolorna måste komma att arbeta, gör det omöjligt
att föreskriva genomgåendet av vissa bestämda lärokurser.
Departementssakkunniga anse sig i fråga om kursplanerna böra fram
hålla vikten därav, att då verkliga kursplaner för fortsättningssko
lorna komma att utarbetas, en begränsning av det nu angivna
omfattande läroinnehållet vidtages. I annat fall föreligger den
faran, att undervisningen breder ut sig över så vidsträckta områden, att
de kunskaper den kan bibringa lärjungarna bliva av allra ytligaste art.
Allt för omfattande kursplaner äro ock ägnade att beträdande undervis
ningens resultat väcka för stora förhoppningar, vilka sedan icke kunna
förverkligas.
Om den före
slagna tim-
pl nnen.
Mot kommitténs framställning rörande timför delning en har från ett
och annat håll uttalats, att åt medborgarkunskapen bort givas något större
utrymme och åt arbetskunskapen i samband därmed något mindre, och *
från några håll, att tiden för kristendomsundervisningen väl snävt be
gränsats, varjämte av målsmännen för den fysiska utbildningen, såsom i
det föregående omtalats, uppställts omfattande krav på andel i den obliga
toriska lärotiden för gymnastikundervisningen.
187
Folkskolöverstyrelsen finner för sin del intet att erinra mot kommit
téns förslag härutinnan, om man fasthåller vad kommittén betonat, att en enhetlig timplan, passande för alla fortsättningsskolor, icke låter sig uppställa och att de angivna gränserna böra med hän syn till olika förhållanden kunna tänkas i olika riktningar för skjutna.
Med avseende på lärotidens fördelning i den allmänna fortsättnings-
skolari finner överstyrelsen lämpligt, att en tredjedel eller intill hälften av tiden anslås åt medborgarkunskapen, från en fjärdedel till en tredjedel åt modersmålet och från en sjättedel till en fjärdedel åt det tredje större ämnet. För kristendomskunskapen liksom för gymnastiken bör lärotiden bestämmas på samma sätt som i fråga om »yrkesfortsättningsskolan».
Det av folkundervisningskommittén framlagda förslaget till grunder
för den yrkesbestämda fortsättningsskolans undervisning spion finner jag mig kunna i allt väsentligt biträda. Jag anser det vara ett lyckligt grepp av kommittén att hava samlat fortsättningsskolans undervisning på de tre huvudämnena arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Kom mitténs förslag i denna punkt har ju också vunnit så gott som odelat bi fall hos de myndigheter, som uttalat sig därom. Jag har endast i föl
jande avseenden några smärre erinringar att framställa.
Vad först angår ämnet arbetskunskap, hänvisar jag till vad jag förut
anfört om yrkessynpunktens tillämpning på fortsättningsskolans arbete. Jag har å ena sidan skänkt denna synpunkt varmt erkännande men å andra sidan framhållit, hurusom de förhandenvarande förhållandena med nödvändighet komma att pålägga densamma en bestämd begränsning. Över huvud anser jag mig kunna ansluta mig till vad departementssakkunniga i denna punkt anfört.
I fråga om ämnet medborgarkunskap har jag ingen annan erinran
att göra än att jag i likhet med folkskolöverstyrelsen anser, att den so ciala synpunkten bör i det hela något klarare framträda, än vad kommit tén föreslagit, ävensom att i samband härmed den i fortsättningsskolan förekommande nykterhetsundervi•mingen huvudsakligen bör anknytas till detta ämne. En sådan anordning överensstämmer med den numera all mänt uttalade uppfattningen, att sagda undervisning bör i främsta rum met anläggas efter sociala, ej efter hygieniskt-biologiska synpunkter.
Av de skäl, som av departementssakkunniga anförts, anser jag, att
ämnet kristendomskunskap ej bör upptagas som ett självständigt ämne på fortsättningsskolans undervisningsplan.
Vad beträffar undervisningen i ämnet hälsolära inom fortsättnings-
K
uiiij
L
Maj:
1.1
Nåd. Proposition Nr Hd.
Departementschefen.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 90.
skolan, synes det mig uppenbart, att den ställning kommittén i sin under- visningsplan givit detta ämne bör kunna möjliggöra en verkligt effektiv hygienisk undervisning. Givetvis innebär kommitténs förslag icke något hinder för att, där förhållandena i övrigt lämpa sig därför, såsom då särskild lärarkraft finnes att tillgå, ämnet kan erhålla en mera fristående ställning. Under alla förhållanden är emellertid önskvärt, att ämnet fål en behandling, som ställer det in under samma huvudsynpunkter, som i övrigt äro de bestämmande för fortsättningsskolans undervisning. I sådant avseende vill jag med särskilt eftertryck framhålla synpunkterna av hem met och yrket. Såväl hemmets som yrkets hygien böra bliva tillbörligt beaktade. Vad särskilt angår den sexuella hygienen, uppskattar jag till fullo de behjärtansvärda syften, som kunna hava föranlett yrkandena på detta ämnes upptagande på fortsättningsskolans undervisningsplan, men jag instämmer icke desto mindre i den från erfaret uppfostrarhåll utta lade meningen, att de vanskligheter, med vilka ett obligatoriskt införande av undervisning i sexuell hygien skulle vara förknippat, bör mana till att man här går fram med stor varsamhet. Ett aldrig så välmenat nit kan eljest åstadkomma motsatsen till vad man vill vinna. Där förutsätt ningarna — framför allt de personliga — äro förhanden för en under visning i ämnet, bör dock givetvis en sådan kunna komma till stånd.
Beträffande ämnet gymnastik har folkskolöverstyrelsen, såsom jag
förut omnämnt, i likhet med folkundervisningskommittén hemställt, att en .viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill eu tolvtedel — av den obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna användas till gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvo- det skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i allmänhet äro gällande. Överstyrelsen Biträder också kommitténs förslag, att anslag under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fortsättnings- skolan anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.
Det synes mig uppenbart, att den ställning, gymnastiken efter kom
mitténs förslag skulle komma att få vid fortsättningsskolan, ej bleve synner ligen stark. Sannolikast är väl, tyvärr, att gymnastiken, ställd såsom fakulta tiv, mångenstädes skulle komma att helt uteslutas. A andra sidan synes mig just fortsättningsskolan vara en av de skolformer, som framför andra borde vara ägnad att bland allmänheten sprida intresse för gymnastik och idrott. Skolans lärjungar befinna sig ju i den ålder, då både hågen för kroppsliga övningar och behovet av sådana är som störst. Tanken på att till fortsättnings-kolan knyta statsunderstödda frivilliga gymnastik- och idrottsövningar finner jag även av detta skäl mycket tilltalande.
Det är emellertid särskilt två omständigheter, som äro ägna-
189
de att ingiva betänkligheter mot att nu på eu gång taga steget fullt
ut och göra gymnastiken obligatorisk i fortsättningsskolan. Den
ena är den knappt tillmätta undervisningstiden oeli den därmed för-
knippade faran att införa en alltlör stark splittring i undervisningen.
Den andra är den, särskilt på landsbygden, förhandenvarande allmänna
bristen på lämpliga gymnastiklokaler och erforderlig gymnastikredskap.
Och härvid inträffar det ogynnsamma förhållandet, att i de fall, då
liden eljest skulle räcka till som bäst — närmast i de allmänna fort-
sättningsskolor, som utan tvivel till eu början komma att i ej ringa antal
upprättas pa landsbygden — franvaron av de nödiga yttre betingelserna
är som allmännast. Jag håller emellertid före, att i de blivande bestäm
melserna för fortsättningsskolan bör uttryckligen utsägas, att där omstän
digheterna sadant medgiva, bör gymnastik upptagas på skolans timplan.
De förslag till undervisningsplaner för olika ttjper av fortsättnings-
skolor, som kommittén och överstyrelsen lämnat, innehålla eu rikedom
av beaktansvärda uppslag och synpunkter och torde därför också komma
att bliva till en betydelsefull vägledning för arbetet i fortsättningsskolan.
Jag anser mig emellertid böra särskilt understryka dels överstyrelsens ord,
att dessa planer böra närmast betraktas såsom angivande det förråd, varur
den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval, dels ock det av de-
partementssakkunniga uttalade önskemålet, att då verkliga kursplaner för fort-
sättningsskolorna en gång komma att utarbetas, en begränsning av det genom
de framlagda planerna angivna omfattande läroinnehållet måtte vidtagas.
Vad slutligen beträffar den allmänna fortsättningsskolan, så håller jag
det för en förtjänst, att folkskolöverstyrelsen framlagt en undervisnings-
plan även för denna skolform. 1 fråga om den framlagda planen finner
jag mig böra uttala den önskan, att densamma, trots sin mera allmänna
läggning, måtte bereda ett ej allt för knappt tillmätt utrymme åt under
visningen såväl om ortens arbetsliv och näringsförhållanden som ock i
allmänhet om olika yrken för att därmed underlätta lärjungarnas yrkesval.
Jag finner det också önskvärt, att i den mån så kan ske undervisning i
slöjd, trädgårdsskötsel och husligt arbete införas i dessa skolor. Däremot finner
jag, i likhet ined de departementssakkunniga, överstyrelsens alternativa förslag
att utbyta ämnet naturkunnighet mot ämnet historia icke stå i god överens
stämmelse med grundprinciperna för den reformerade fortsättningsskolan.
3) Fort&ättningsskolans lärotider.
Då lärjungarna i fortsättningsskolan i allmänhet redan trätt ut i det
praktiska arbetslivet, kan denna skola icke under någon större del av året
Kung/. Maj:ts Nät/. Proposition Nr !M>.
Folkunder
visningskommittén.
taga deras huvudsakliga tid i anspråk utan måste i jämförelse med fler talet andra läroanstalter, åtnöjas med en ganska begränsad undervisningstid. I fråga om undervisningstidens ändamålsenligaste förläggning och fördelning hava olika meningar framträtt. Detta är förklarligt, då det här gäller ej allenast att anpassa tiderna för undervisningen efter olika förhållanden på skilda orter utan ock att tillgodose skiljaktiga, stundom stridiga intressen på samma ort. Så måste ju å ena sidan tillses, att lärotiderna bliva ur undervisningens synpunkt i möjligaste mån lämpliga, men å andra sidan får arbetet i yrket icke lida otillbörligt intrång genom ur dess synpunkt alltför ofördelaktiga undervisningstider. Och under alla förhål anden krä ver hänsynen till lärjungen själv, att tiderna för såväl skolundervisningen som yrkesarbetet bliva reglerade på ett med hans bästa förenligt sätt. Om denna fråga yttrar folkundervisningskommittén:
Bland de nuvarande fortsättningsskolorna kan man med avseende på lärotidens
fördelning och förläggning urskilja två huvudgrupper, den ena med eu mera samman trängd och den andra med en mera utbredd årlig lärotid. I det förra huvudslaget av fortsättningsskolor samlas undervisningen på ett mindre antal veckor med en normal undervisningstid av omkring trettio timmar i veckan och fortgår antingen i en följd eller fördelas, med ett kortare uppehåll för mellanliggande ferier, på två terminer. I det senare huvudslaget av fortsättningsskolor däremot utbredes undervisningen över en längre tid av året, vilket kan ske antingen på det sättet, att lärjungarna en hel arbets dag i veckan sysselsättas i skolan (s. k. endagsskolor), eller ock så, att veckans läro timmar fördelas på flera eller färre dagar med kortare undervisningstid för varje dag. Det sistnämnda alternativet innebär i sin ordning flera olika möjligheter för undervis ningstidens fördelning och förläggning, beroende dels därpå att två eller flera av vec kans dagar kunna tagas i anspråk för undervisningen med en daglig lärotid av exem pelvis tre eller två timmar, dels därpå att undervisningen kan förläggas ej blott till aftnarna, såsom gällande författningar synas förutsätta, utan ock till morgon- och för middagstimmarna eller de tidigare eftermiddagstimmarna.
Utom dessa båda huvudslag av fortsättningsskolor med
hela
den årliga lärotiden
antingen samlad eller utbredd kunna också mellanformer förekomma, d. v. s. sådana skolor, där under en del av arbetsåret undervisningstiden är mera sammanträngd och under den övriga delen mera utbredd. Om den årliga lärotiden är 180 timmar, kan exempelvis halva detta timantal samlas på tre veckor med trettio undervisningstimmar i veckan och den återstående hälften fördelas på ett större antal veckor med kortare undervisningstid i veckan.
Då de nu omnämnda möjligheterna för fortsättningsskolans anordning
med avseende på undervisningstiden givetvis icke äro för alla orter och förhållanden lika lämpliga, måste, vid bestämmandet av fortsättningssko lans lärotider anpassning ske efter på vederbörande ort rådande särskilda förhållanden och behov. Med avseende härp i anför kommittén följande:
Vad till en början den egentliga landsbygden vidkommer, vill kommittén, med
hänvisning till en mångenstädes redan hävdvunnen praxis, för sin del förorda den sam
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96.
1
in
läde lärotiden och anser, att denna i allmänhet helst bör förläggas till vintermåna derna, t. ex. januari och februari eller ock december, januari ocli februari med eu kor tare ferietid vid jul och nyår. Skälen härtill äro dels nödvändigheten att söka finna en ur jordbruksarbetets synpunkt lämplig undervisningstid, dels den hänsyn, som här, då folkskolan ofta har blott
en
lärare, som väl i regel även blir fortsättningsskolans
lärare, måste tagas till lärotiderna i den egentliga folkskolan. I det förra hänseendet synes undervisningens förläggande till vintermånaderna vara ur jordbruksnäringens syn punkt särdeles ändamålsenligt, enär lärjungarna då icke hindras från att deltaga i jord bruksarbetet de tider av året, då denna näring allra mest är i behov av arbetskrafter. Och i det senare hänseendet är det för folkskolans lärare uppenbarligen vida lättare att på ett tillfredsställande sätt handhava undervisningen i fortsättningsskolan, om tiden härför förlägges till den egentliga folkskolans ferier, än om han under de ordinarie skolterminernas eftermiddagar, då han ofta har att undervisa folkskolebarnen i slöjd, tillika skall fullgöra ett krävande arbete i fortsättningsskolan.
I de trakter av landet, där folkskolans julferier äro korta och sommarferierna
däremot långa, måste visserligen, med den nu förordade anordningen, en förskjutning av folkskolans terminer äga rum, så att sommarferierna bliva kortare och vinterferierna i motsvarande grad längre. Med en beräknad årlig lärotid av 6 veckor i fortsättnings- skolan och 34 ya veckor i folkskolan bliva, därest julferierna för läraren och eventuellt fortsättningsskolans lärjungar inskränkas till 2 eller 2 ]/2 veckor, folkskolebarnens ferier så fördelade, att 8 eller 8 V2 veckor komma på de mörkaste vintermånaderna och 91/., eller 9 veckor på sommarmånaderna. Eu dylik anordning är redan nu den vanligaste i landsbygdsdistrikt, där fortsättningsskola finnes. Om den årliga lärotiden i fortsätt ningsskolan begränsas till 4 veckor, vilket under vissa förutsättningar bör vara möjligt, kunna folkskolebarnens sommarferier få eu längd av ända till 11 eller 111/2 veckor. Även i det fall att folkskolans läsår utsträckes till att omfatta exempelvis 36 veckor, synes följaktligen tiden för sommarlovet kunna bliva tillräckligt lång.
Då kommittén i det föregående betecknat eu viss del av vintern såsom den i all
mänhet lämpligaste lärotiden i landsbygdens fortsättningsskolor, har den företrädesvis tänkt på förhållandena i de egentliga jordbruksbygderna. I eu sådan landsbygd åter, där skogshantering är huvudnäringen, torde det, ur synpunkten av denna närings behov av arbetskrafter särskilt under vintern, vara ändamålsenligare att förlägga un dervisningen i fortsättningsskolan exempelvis till den tidigare delen av sommaren.
Vidkommande sedan städer och stadsliknande samhällen är utan tvivel den mera
utbredda tiden, med hänsyn till där rådande förhållanden, den för fortsättningsskolan ändamålsenligaste. Dels torde fortsättningsskolan på dylika orter, till följd av den rik ligare tillgången på lärare, icke i samma grad som på den egentliga landsbygden vara beroende av folkskolans lärotider, dels är det för de i städerna företrädda yrkena säker ligen tämligen likgiltigt, huruvida de minderåriga arbetarna under eu mera utbredd eller en mera samiad tid besöka fortsättningsskolan, dels slutligen bör det för lärjun garna själva, som mera i städerna än på landsbygden äro utsatta för skadliga inflytelser, vara gagneligt, om de under en längre tid av året stå under skolans omvårdnad.
Då kommittén alltså för städer och med dem jämförliga samhällen förordar den mera
utbredda lärotiden, vill den samtidigt fästa uppmärksamheten på att det med hänsyn såväl till lärjungarnas förvärvsarbete som ock till behovet av undervisningens samman hållning är önskvärt, att tiden icke alltför mycket splittras. Är t. ex. antalet lärotim mar i veckan sex, vill kommittén i första rummet förorda, att dessa antingen samlas på eu dag (endagsskola) eller ock fördelas på två dagar i veckan med tre undervis-
Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr !)6.
192
ningstimmar per dag, och i andra rummet, att de fördelas på tre dagar med två un-
dervisningstimmar per dag. Mindre ändamålsenligt torde det däremot vara. att under
visningstiden splittras ända därhän, att blott en undervisningstimme kommer på varje
skoldag.
Emellertid äro — fortsätter kommittén — möjligheterna för förlägg
ningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider så talrika och de
lokala förhållanden, till vilka det gäller att här taga hänsyn, så mång
skiftande, att största möjliga frihet synes böra tillerkännas de lokala skol
myndigheterna vid ordnandet av denna angelägenhet. Endast i tvenne
hänseenden är en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta
område, enligt kommitténs uppfattning, erforderlig.
Den första begränsningen avser förhållandet till den egentliga folkskolans under
visningstid. Enligt nu gällande bestämmelser hava skoldistrikten rätt att, i fall av be
hov, av denna tid för den fortsatta undervisningen använda högst fyra veckor. Eolk-
skolaus läsår är emellertid i värt land i allmänhet så kort, att det, eldigt kommitténs
åsikt, icke kan utan verklig skada göras kortare. Eu beskärning av den årliga läro
tiden synes vara så mycket mindre tillrådlig, som skolplikten i folkskolan hos oss i
verkligheten blir i de allra flesta fall inskränkt till sex år.
Kommittén vill därför göra det uttalandet, att fortsättningsskolans
arbetstid under inga förhållanden bör få inkräkta på den för folkskolan
lagstadgade undervisningstiden.
Den andra erforderliga begränsningen av de lokala skolmyndigheternas rätt att
bestämma lärotiderna avser undervisningstidens utsträckning till sena aftontimmar. Såväl
i värt land som i andra länder har på vissa häll framträtt en ganska stark benägen
het att låta undervisningen ej mindre i de såsom aftonskolor anordnade fortsättnings-
skolorna än ock i vissa med dem likartade läroanstalter, såsom hos oss de lägre tekniska
yrkesskolorna, taga sin början, först sedan de minderårigas arbete för dagen i fabriker,
verkstäder eller på andra arbetsplatser redan avslutats. Det har därför ej sällan in
träffat, att undervisningen, som kanske begynt först omkring kl. 7 på aftonen, i vissa
f.dl utsträckts ända till kl. 9, 9,30 eller 10 på kvällarna. Uppenbart borde dock vara,
att detta är mycket olämpliga tider för meddelande av skolundervisning åt så unga
personer, som här är fråga om. Ej nog med att rätt många lärjungar redan vid sin
ankomst till skolan äro uttröttade av dagens föregående sysselsättningar; om alla torde
med säkerhet kunna påstås, att deras mottaglighet för undervisning och deras förmåga
av intellektuellt arbete över huvud äro väsentligt mindre under de sena kvällstimmarna
än under dagens övriga tider. Dessutom måste det, särskilt vad de större städerna
beträffar, ur disciplinär synpunkt anses betänkligt, att lärjungarna dragas från hemmen
under de tider av dygnet, varom här är fråga.
Flerstädes i utlandet har man gjort sådana erfarenheter om den sena aftonunder
visningens menliga följder for både undervisning och disciplin, att det befunnits nöd
vändigt att genom särskild lagstiftning förebygga undervisningstidens ut-träckning ut
över ett visst klockslag. Så kräves t. ex. i Preussen i regel som villkor för erhållande
av statsbidrag tdl de industriella fortsättniugsskolorna, att undervisningen ej pågår
längre än till kl. 8 e. m. I Nedre Österrike får undervisningen i samma slag av skolor
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
ej förläggas till tiden mellan kl. 7 e. m. och 7 f. in. Beträffande Wurttembergs yrkes-
tortsattningsskolor är föreskrivet, att undervisningen skall vara avslutad senast kl. 7 e. m.
oamma sluttid är fastställd för de obligatoriska fortsättningsskolorna i Miinchen.
I vårt land hava olika meningar uttalats beträffande den tid på dagen, då under
visningen i dylika skolor senast bör vara avslutad. Så har t. ex. kommittén för av
givande av förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande, med avseende på
de förutnämnda av denna kommitté planerade obligatoriska lärlingsskolorna, föreslagit,
att undervisningstiden skulle förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. m. och kl. 7 e. m.
Handelsundervisningskommittén, som bland annat avgivit förslag till inrättande av s. k.
handelsaftonskolor med en inträdesålder av 12, i vissa fall 13 år, bar däremot ansett
sig kunna förorda aftonundervisning så sent som till kl. 9,30, resp. 10 e. m. Eu för
medlande ståndpunkt intages av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation. I sitt
yttrande över den tekniska undervisningskommitténs betänkande hänvisar denna sty-
relse bland annat till svårigheten att på mindre och medelstora platser förvärva lämp
liga lärarkrafter för de föreslagna lärlingsskolorna, om sluttiden fastställes till så tidig
timme som kl. 7 e. m., och framhåller som sin åsikt, dels att tiden för vissa obligatoriska
ämnen bör kunna utsträckas åtminstone till kl. 8 e. m., dels att för frivilliga läroämnen
som kunna komplettera lärlingsskolans ordinarie undervisning, skolstyrelserna böra äga
full frihet att bestämma eu senare tid än den nu nämnda.
Folkundervisningskommittén anser det visserligen vara lyckligast, om
undervisningen i fortsättningsskolan, där denna anordnas som aftonskola,
avslutas senast kl. 7 e. m. Men då en allmän föreskrift härom möjligen
icke skulle taga tillräcklig hänsyn till industriens och yrkenas berättigade
intressen eller till på vissa orter rådande särskilda förhållanden, vill kom
mittén inskränka sig till det uttalandet, att det bör genom lagstiftning
bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får utsträckas
längre än till kl. 8 e. m.
Slutligen har kommittén i detta sammanhang berört frågan, huru
lång en undervisning stimme i fortsättningsskolan rätteligen bör vara. Med
avseende på folkskolan har kommittén föreslagit en inskränkning till 45
minuter. En dylik inskränkning torde icke vara lämplig med avseende
på fortsättningsskolan, vurs lärjungar ej allenast äro äldre utan därtill
ofta, nämligen i alla de fall, då lärotiden är utbredd över ett större antal
undervisningsdagar, hava en betydligt kortare lärotid för vaije skoldag än
folkskolebarnen. Kommittén anser därför, att en undervisningstimme i
fortsättningsskolan bör beräknas till sextio minuter, dock att tiden för en
rast av tio minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar
må inräknas i dessa.
Mot yrkandet, att fortsättningsskolan ej bör få inkräkta på folkskolans
arbetstid, hava inga gensagor blivit framställda.
Att den senaste tiden på dagen för arbetets avslutning i fortsättnings
skolan måtte bestämmas icke till kl. 8 utan till kl. 7 e. m. yrkas av
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt. 87 käft. (Nr 96.)
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
193
Myndighe
terna
Folkskol
överstyrelsen.
seminariekollegierna i Karlstad och Kalmar, av Linköpings stads folkskole-
styrelse och folkskolinspektör, av svenska läkarsällskapets sektion för skolhy-
gien, av svenska provinsiallåkarföreningens styrelse samt av åtskilliga
tjänsteläkare. Inom Sveriges allmänna folkskollärarförening hava 89 kretsar
röstat för att undervisningen bör vara avslutad senast kl. 7 e. m. och 122
kretsar ställt sig på kommitténs ståndpunkt i frågan. Det bör i samband
härmed nämnas, att kommittén starkt framhållit önskvärdheten av att grän
sen för skolarbetets avslutande kunde sättas till kl. 7 e. m. men med hänsyn
till industriens och yrkenas intressen och till på vissa orter rådande sär
skilda förhållanden funnit sig böra avstå från att föreslå detta.
Mot en lektionstid av större längd än 45 minuter opponera sig nyss
nämnda två seminariekollegier, medicinalstyrelsen (dock endast i fråga om
lektioner i teoretiska ämnen), läkarsällskapets skolhygieniska sektion och
en del av de i ärendet hörda läkarna, under det att några av de senare
ej finna skäl till invändning mot kommittéförslaget i denna punkt.
I likhet med kommittén anser folkskolöverstyrelsen det högeligen ömk
ligt, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke utsträckes längre än
till kl. 7 e. m. De skäl, som kommittén anfört mot en hemställan om
lagstiftning i sådan riktning, bär överstyrelsen dock fått ytterligare under
strukna av flera av de sakkunniga från det industriella arbetsområdet,
med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda, överstyrelsen finner
sig ock höra ansluta sig till kommitténs förslag, att det måtte genom lag
stiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får
utsträckas längre än till kl. 8 e. m.
Beträffande lektionstidens längd anser överstyrelsen, att vid hel läs
dag undervisningstimme må kunna bestämmas till en längd av endast 45
minuter. Då undervisningen däremot är fördelad i små portioner med
två eller tre undervisningstimmar på dagen, synas de hygieniska skäl, som
anförts för den kortare lektionstiden, få mindre giltighet och däremot
olägenheterna från undervisningens synpunkt av en kort lektionstid bliva
större. Lärjungarna komma i allmänhet till dessa arbetsstunder med sin
nena upptagna av intrycken från det, som mött dem under dagen, det ta
ger en viss tid att få dem så att säga inställda på det intellektuella ar
betet, undervisningen får ej vara alltför kortvarig, om den över huvud
taget skall göra sig gällande och kvarlämna något varaktigare intryck,
överstyrelsen hemställer således för sin del, att undervisningstimme i fort-
sättningsskola bestämmes till att omfatta en tid av 60 minuter, tiden för
en rast av 10 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar
däri inräknad, dock att vid hel läsdag undervisningstimmes längd må kunna
bestämmas till endast 45 minuter.
194
Kungl. Maj:ts 1Nåd. Proposition Xr 96.
195
Beträffande frågan om lärotiderna framhåller överstyrelsen dessutom
i huvudsaklig överensstämmelse med kommittén, att i de fall, där fortsätt ningsskolans lärotid är utbredd över en större del av året, såsom i all mänhet i städer och industrisamhällen måste bliva händelsen, det från skolarbetets synpunkt sett är att anse som fördelaktigast, om detsamma kan samlas till en hel läsdag i veckan. Den s. k. endagsskolan är således på sådana orter den anordning, som enligt överstyrelsens åsikt bör efter strävas allestädes, där lärjungarnas förvärvsarbete ej ställer avgörande hinder däremot. Därnäst att förorda är lärotidens fördelning på två vecko dagar.
Överstyrelsen erinrar ock därom, att den frihet från yrkesarbetet, som
för skolundervisningen måste beredas lärjungarna, i vissa fall med fördel kan förläggas icke till aftonen utan till morgonen. Detta torde särskilt gälla i fråga om handelsfortsättningsskolorna. Det är alltid en fördel, att lärjungarna ej komma till sitt skolarbete uttröttade av annat arbete, och för principalerna till de i handel såsom biträden eller såsom spring- gossar och springflickor anställda lärjungarna i handelsfortsättningssko lorna torde det vara lättare att undvara dessa unga arbetare under den tidigare än under den senare delen av dagen.
Departementssakkunniga föreslå beträffande fortsättningsskolans läro
tider följande bestämmelser:
I fråga om förläggningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider bör
största möjliga frihet tillerkännas de lokala skolmyndigheterna, dock med följande in skränkningar :
fortsättningsskolans arbetstid bör under ingå förhållanden få medföra inskränkning
i den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden;
undervisningstiden i fortsättningsskola får icke utsträckas till senare tid än kl.
8 e,' m.;
undervisningstimme i fortsättningsskola skall beräknas till 60 minuter, dock att
tiden för en rast av 10—15 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotim mar må inräknas i dessa.
I fråga om sluttiden för det dagliga skolarbetet betona dock de sak
kunniga, att en bestämmelse om kl. 7 e. m. såsom gränsticl för arbetet i fortsättningsskolan måste anses som ett önskemål, vilket, så snart möjlig het därtill förefinnes, bör förverkligas.
Bestämmandet av fortsättningsskolans lärotider hör till de frågor,
vid vilkas behandling största hänsyn måste tagas till olika orters möjlig heter och önskemål och beträffande vilka därför också inga allmänna, mera detaljerade föreskrifter kunna eller böra givas. De närmare be stämmelserna härom böra hava sin plats i de särskilda skolreglementena.
luingl.
Maj:ts
Nåd. Proposition Nr 9(1.
Departe-
mentssak
kunniga
Departe mentschefen.
folkunder-
rranings-
kommrtién.
Att fortsättningsskolans lärotider ej få inkräkta på folkskolans och att undervisningen i fortsättningsskolan ej får utsträckas längre än till kl. 8 e. m., äro två så naturliga begränsningar, att någon meningsskiljaktighet därom icke synes böra råda. Önskligt är givetvis också, att undervisnings tiden begränsas till kl. 7 e. m. i alla de fall, då så låter sig göra. och att överhuvud allt för stor splittring av arbetstiden undvikes.
Skall med arbetet i fortsättningsskolan kunna vinnas vad därmed
åsyftas, erfordras uppenbarligen, att tiderna för detta arbete så bestämmas, att det icke träffar lärjungarna i uttröttat tillstånd eller att deras hälsa därigenom blottställes. Å andra sidan måste man tydligtvis räkna med en anordning, som för vederbörande arbetsgivare medför en ej alltför känn bar förlust av arbetskraft. Det är att hoppas, att i samma mån som de säkerligen betydelsefulla verkningarna av fortsättningsskolans arbete göra sig förnumna och därmed också insikten växer därom, att förlusten av arbets kraft i regel endast är skenbar, skall här i landet liksom redan skett i utlandet från arbetsgivarhåll i stegrad grad kunna påräknas det tillmötes gående, som behövs för att arbetet i fortsättningsskolan skall såväl i fråga om lärotiderna som i andra avseenden kunna ordnas på ett för detta arbete lämpligt sätt.
Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 96.
4) Fortsättningsskolans obligatoriska karaktär.
Då kraven på en reformering av vår fortsättningsskola blivit fram
ställda, har redan sedan lång tid tillbaka jämte betydelsen av själva un dervisningens omläggning i praktisk riktning med styrka framhållits nöd vändigheten av att denna skola göres obligatorisk, om den verkligen skall kunna fylla den uppgift, som bör tillkomma densamma. Folkundervis ning skommittén har också lagt synnerlig vikt vid denna synpunkt och bestämt yrkat, att fortsättningsskolan bör göras obligatorisk såväl för skoldistrikten som för ungdomen.
Angående skälen för att införa skolplikt på här förevarande område
anför kommittén följande:
Beträffande kommitténs egen uppfattning av den föreliggande frågan vill kom
mittén först och främst framhålla, att den icke betraktar införande av fortsättnings- skoltvång såsom något i och för sig önskvärt. Kommittén kan förstå dem, som huvud sakligen av ideella skål på detta område önska frihet i utvecklingen. Icke heller blundar kommittén för de svårigheter av ekonomisk eller annan art, som otvivelaktigt äro förknippade med reformens genomförande. Klart synes därför vara, att den åt gärd det gäller icke bör tillgripas, utan att starka skäl kunna åberopas för densamma. Men enligt kommitténs åsikt äro sådana skäl för handen.
197
Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i
den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvis
ning till vad i kap. 1 anförts om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten
av dess omgestaltning efter tidsförhållandenas krav vill kommittén bär framhålla, att
vad som genom en förbättrad ungdomsuppfostran står att vinna ej mindre för arbets
duglighetens främjande än ock för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen
utan tvivel innebär för vårt folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott,
som icke är att underskatta. Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika
avseenden, som för närvarande är rådande nationerna emellan, torde man därför kunna
såga, att staten för sin egen skull och ur synpunkten av det allmänna bästa har både
rätt och plikt att här ingripa, i syfte att vad som på detta område behöver göras
också måtte bliva gjort.
Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes
vara av så stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende
av godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan un
dervisning och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område,
lyckligast, om allt slags tvång kunde undvikas, men liksom det, såsom förut framhållits,
i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens grund
uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke heller i
vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man med fortsätt-
ningsskolreformen syftar.
Tänka vi på vår ungdoms villighet att besöka fortsättningsskolan, så är det vis
serligen sant, att många finnas, som lägga i dagen både iver och uthållighet vid kun
skapers inhämtande och som därför gärna och regelbundet deltaga i den fortsatta un
dervisningen eller skulle deltaga i sådan, om den funnes anordnad. Men om många
andra gossar och flickor i fortsiittningsskolåldern torde man likväl vara berättigad
saga, att de varken uppnått den förståndsmognad, som behöves för en rätt värde
sättning av fortsättningsskolans undervisning, eller förvärvat den förmåga av uthållig
viljeansträngning, som onekligen kräves, när det gäller att utan stöd av något yttre
tvång regelbundet och till dess avgångsbetyg erhålles deltaga i en påbörjad under
visningskurs. Därtill måste man räkna även med dem, som äro avgjort håglösa och
ovilliga att lära, som hellre än att besöka skolan uppsöka sällskap och nöjen av tvi
velaktigt värde. Hos en rätt stor del av den ungdom, för vilken fortsättningsskolan
är avsedd, kan man alltså icke förutsätta den förståndsmognad, det allvar och det in
tresse, som ovillkorligen måste finnas, om fortsättningsskolan skall kunna bygga på
ungdomens frivilliga skolbesök.
Men även om de unga allmänt vore villiga att besöka fortsättningsskolan, skulle
säkerligen i mänga fall hinder utifrån resa sig i deras väg, som det icke stode i deras
makt att undanröja. Efter avslutad folkskolekurs äro de flesta gossar och flickor
nödsakade att arbeta för sin utkomst. De träda in i det av skarp konkurrens präg
lade nutida förvärvslivet. Det gäller för dem att så använda sin tid och sina krafter,
att 8 tö rata möjliga vinst erhålles av deras arbete. Och att så sker är av intresse ej
allenast för dem själva utan ej mindre för dem, i vilkas tjänst de arbeta. Många
föräldrar, som i förvärvsarbetet eller de husliga sysslorna biträdas av sina barn, be
finna sig i en sådan ekonomisk ställning, att de anse sig nödsakade att med eller
mot sin vilja till det yttersta utnyttja barnens arbetskraft. Och vad angår sådana
minderåriga, som trätt in i det industriella arbetslivet, så kräver detta mångenstädes
av dem, att de inom de gränser, som lagen medgiver, åt detsamma ägna all sin tid
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr DO.
198
och alla sina krafter. Under sådana förhållanden synes det vara uppenbart, att, där
intet lagstadgat skoltvång för ungdomen förefinnes, där skola många, som borde
besöka fortsättningsskolan, utebliva från densamma, där skall skolgången ofta bliva
ojämn eller upphöra i förtid och där skola de menliga följder för undervisning och organi
sation inställa sig, varav man i utlandet under enahanda förutsättningar haft erfarenhet.
Ses åter frågan från synpunkten av kommunernas ställning till densamma, är det
klart, att man icke allestädes kan påräkna en sådan insikt om den fortsatta under
visningens värde eller ett sådant intresse för densamma, att det förefintliga behovet
av för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor skulle, om kommunerna i det avse
ende, varom fråga är, icke hade någon som helst laglig förpliktelse, bliva tillgodosett
även gent emot de ekonomiska hänsyn, som kunde göra sig gällande. Ivärtom är det
i hög grad sannolikt, att, därest det överlåtes åt kommunerna att själva bestämma,
huruvida obligatoriska fortsättningsskolor skulle inrättas eller icke, så skulle mången
städes även i kommuner, där behovet av dylika skolor vore synnerligen stort, så mäk
tiga hinder mot deras inrättande uppställas, att de icke komme till stånd.
Nu beskrivna förhållanden synas alltså vara talande skäl för införande av fort-
sättningsskolplikt ej blott i den meningen, att de unga förpliktas att besöka för dem
inrättade fortsättningsskolor, utan ock så, att kommunerna åläggas att inrätta dylika
skolor. Häremot skulle emellertid möjligen kunna invändas, att de förhållanden, som
göra fortsättningsskolor behövliga och som påkalla skolplikt, dock icke förefinnas i
lika hög grad överallt, På somliga orter, såsom i större och medelstora städer samt
vissa tättbebyggda landskommuner med utvecklad industriell verksamhet, äro de mera
framträdande än i andra. Man kunde därför tänka sig eu sådan lösning av frågan,
att endast sådana kommuner, som ovan nämnts, skulle äga
skyldighet
att inrätta för
ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor, medan åt de övriga tillerkändes
rätten
att,
om de själva så önskade, upprätta dylika skolor. Men en lagstiftning i denna rikt
ning, som under inga förhållanden kunde anses innebära en slutgiltig lösning av skol-
pliktsfrågan, skulle säkerligen i tillämpningen medföra rätt betydande praktiska svårig
heter. Så bleve det förvisso ingen lätt sak att uppdraga gränsen mellan de kommuner,
som borde vara skyldiga, och dem, som borde vara befriade från skyldigheten att
upprätta obligatoriska fortsättningsskolor. Därjämte skulle utan tvivel de täta, flytt
ningarna från arbetsplats till arbetsplats och särskilt från landsbygden till städerna
komma att i många fall vålla de förvaltande skolmyndigheterna avsevärda svårigheter
vid ordnandet av undervisningen, om skolplikt förefunnes blott på vissa orter, men
icke på andra. Slutligen faller hela den tanken, att det skulle överlåtas åt de sär
skilda kommunerna att bestämma, huruvida fortsatt undervisning med eller utan skol
plikt för ungdomen skulle anordnas eller icke, på det redan anförda skälet, att denna
undervisning avser att tillgodose ett statsintresse av synnerlig vikt.
När den egentliga folkskolan i början på 1840-talet lagstadgades i våld land,
beslöto sig statsmakterna för att ålägga rikets samtliga kommuner att upprätta för
alla barn, som icke på annat sätt erhölle undervisning, obligatoriska folkskolor. Det
var ett stort och betydelsefullt steg framåt i den svenska folkbildningens historia, som
då togs. Nu väntar på genomförande en skolreform av föga mindre betydelse. Mellan
förhållandena då och nu råder onekligen en viss parallellism. Då funnos jämförelsevis
få folkskolor inrättade, och endast en ringa procent av samtliga barn i skolåldern
besökte dem. Antalet nu befintliga fortsättningsskolor är relativt litet, och blott en
mindre del av den från folkskolan avgångna ungdomen åtnjuter fortsatt undervisning.
Tidsförhållandena då gjorde folkskolors allmänna inrättande till ett oavvisligt behov.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
.96'.
199
Nu är behovet av praktiska fortsättningsskolor på grund av tidsutvecklingens krav
minst lika trängande. Då var nödvändigheten av folkskolereformen åtminstone bland
de mera klarseende allmänt insedd. Nu väntar man i skilda kretsar av vårt folk på att de
länge saknade praktiska överbyggnaderna på folkskolan allmänt skola komma till stånd.
På grund av vad kommittén nu anfört, anser sig kommittén böra föreslå, att
allmän lagstadgad fortsättningsskolplikt införes, i det att rikets kommuner förpliktas
att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor.
Vad angår skyldigheten för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor,
betonar kommittén, att hinder givetvis kunna inträda för kommun att
uppfylla denna skyldighet. Såsom dylika hinder angivas brist på lämp
liga lärare eller så ringa barnantal, att kostnaderna för en skolas upp
rättande och underhåll skulle bliva allt för stora i förhållande till elev
antalet. I dylika fall böra enligt kommitténs mening efter på vederbör
ligt sätt skedd prövning befrielse eller uppskov kunna meddelas. Kom
mitténs hemställan angående kommuns skyldighet i förevarande avseende
är, såsom jag redan tidigare haft tillfälle omnämna, av följande innehåll:
I varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och med
giva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl. Maj:ts medgivande,
tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena sig om en gemensam fortsätt-
ningsskola, där ringare folkmängd och övriga förhållanden påkalla en sådan anordning.
Huruvida kommun må för viss tid helt befrias från skyldighet att inrätta fort-
sättningsskola, skall i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.
Beträffande ungdomens plikt att besöka fortsättningsskola har kommit
tén först upptagit frågan om den tidpunkt, då denna plikt bör inträda,
och i detta hänseende hemställt, att som allmän regel måtte fastställas,
att inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som
inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller
betyg om däremot svarande kunskaper erhållits. För att i någon mån
råda hot på det missförhållandet, att barn alltför unga avgå från folkskolan
och därför skulle komma att vid alltför tidig ålder inträda i fortsättnings-
skolan och följaktligen också för tidigt lämna densamma, har kommittén,
såsom jag redan i det föregående nämnt, föreslagit, att i folkskolestad
gan skulle intagas en bestämmelse av innehåll, att lärjunge icke
må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket
han fyller tretton år.
Beträffande frågan om huru lång tid lärokurs i fortsättningsskolan bör
avse, har kommittén föreslagit, att den för lärjungarna obligatoriska under
visningstiden skulle fastställas till minst 360 undervisningstimmar, d. v. s.
en tid motsvarande två av den nuvarande fortsättningsskolans årskurser
å 180 timmar. Med hänsyn därtill, att det på vissa orter, framför allt i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
200
städer och stadsliknande industrisamhällen, måste vara både möjligt och
i hög grad önskligt, att den för lärjungarna obligatoriska undervisnings
tiden bleve något längre, har kommittén vidare hemställt, att kommun
måtte tillerkännas rätt att utsträcka den obligatoriska kursen till att om
fatta högst -540 undervisningstimmar. Till förebyggande av missförstånd
påpekar kommittén, att de föreslagna ininimi- och maximitalen icke en
ligt dess mening skulle avse det antal timmar, varunder de enskilda lär
jungarna nödvändigt skulle deltaga i undervisningen, för att deras skol
plikt skulle anses fullgjord, utan endast vore ämnade att beteckna läng
de