Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

höHis ordning därifrån erhållit befrielse, vara plikta

ätt inträda i fortsättmngsskola vid början av den årskurs

som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg

från förskola eller vitsord om motsvarande kunskaper er­

hållits, samt att deltaga i skolans undervisning under den

tur forts ätt n in gss k o 1 an s kurs stadgade minimitiden eller

den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstim-

mar, som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava

bestämt; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då

lärjunge fyllt aderton år.

^

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folk-

s o a utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, ävensom

f?Ju frJrga/’ SOm .av°ått fr4n mindre folkskola, må i

stallet för fortsättmngsskola anordnas ersättningsskola,

och skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad

skolplikt enligt samma grunder, som gälla för lärjunge

i egentlig fortsättmngsskola.

°

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924

hava fullgjort vad detsamma enligt medd.dade bestäm­

melser åligger i fråga om den fortsatta undervisningen,

dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Kun<d

Maj:t, i särskilt trängande undantagsfall kunna även

etter denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre

mån vinna befrielse från sagda åligganden;

dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fort­

sättmngsskola och ersättningsskola, som upprättas efter

ovan angivna grunder, att detta skall utgöra för under-

vismngstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre

och för undervisningstimme i ersättningsskola minst

1

krona 50 ore, med undantag dock dels att arvodet för

undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra minst

1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet för

undervisning i hushållsgöromål minstö kronor för arbets-

dag, omfattande minst fyra undervisningstim mar, dels att

för undervisning i ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola

till lärare som förklarats därtill berättigad, skall ut-å

a‘V,°dl In?,d nu.nstJ kronor för undervisningstimme; med

i T- ÅUn^> ’ Mapt att utfärda de närmare bestäm­

melser i fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna

bennnas erforderliga;

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare

i fortsättningsskola och i ersättningsskola skall, enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott med

dela, utgå med belopp motsvarande de för undervis­

ningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående

minimiarvodena, därvid för statsbidragets åtnjutande skola

gälla följande grunder och villkor, med rätt för Kung •

Makt att, när i särskilda fall omständigheterna därtill

föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder

därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och

villkor ägt rum:

,

1 Skolan skall vara anordnad i enlighet med de före­

skrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig över­

ensstämmelse med av departementschefen i statsråds

protokollet angivna grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervis-

ningstimmar, som erfordras, för att lärjungarna skola

erhålla undervisning under den tid, för vilken skolplikt

enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger

3. Lärjungarna skola sammanföras till under

visningsavdelningar av lämplig storlek. Om i skola,

som här avses, antalet lärjungar, som undervisas i verk­

stadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, vant så

stort, att de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag

ut«r& för avdelning, endast om lärjungarna vid kursens

början varit, där fråga är om undervisning l verkstads­

arbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om under

visning i hushållsgöromål, minst åtta, och om de, sä

läno-e "de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit

O

#

i undervisningen.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som

blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga till sådan

undervisnings bestridande. Sagda lärare skola åtnjuta

arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

o. • Skoldistriktet skall för undervisningen tillhanda­

hålla lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och under-

visningsmateriell.

6? Inom varje skoldistrikt skall för fortsättnmgssko-

lorna finnas ett i vederbörlig ordning fastställt reglemente.

4

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och

kontroll som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fort-

sattmngsskola enligt de grunder, som angivas i kungl.

kungörelsen den

11

september

1877

angående anslag

för

avlomng åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,

ntill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för

de lärares avlöning, som i sådan skola undervisa utom

folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrar av

allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som med­

delar dylik undervisning under en tid motsvarande två

veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under

en Hd motsvarande fyra veckor med 130 kronor och un-

vHllen. t “farande sex veckor med 195 kronor, under

lkm att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter

‘tr,tringStd mo;sva™d« ‘»i veckor om kret

minst 25 kronor för undervisningstid motsvarande fyra

vec or minst 50 kronor och för undervisningstid mot­

svarande sex veckor minst 75 kronor;

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till under­

län nnn ^vlönande_av iärare vid fortsättningsskola från

kronoi- ^ronor b°0>000 kronor eller med 437,000

dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till ut-

bi dmngskurser för lärare vid fortsättningsskolor ett

reservationsanslag av 60,000 kronor att utgå enligt

Kung1 Mapts bestämmande och på de villkor Kun<d.

Maj:t kan finna gott föreskriva.

°

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställa följande grunder och villkor för utgående

av statsunderstöd till högre folkskolor-

kunna* uti

““ högre folkskolOT ■“» understöd

kunna utgå till skola som inrättats av skolområde, be-

ående av ett eller derå skoldistrikt eller efter

Kunri

Majrts beprövande av annan kommunal samfällighet elfer

låring agDlng aV flera ^dana, i ändamål att bereda

fångar, som genomgått småskola och folkskola, till-

annatai^tfOIOfatta?de miDSt sexåri£ lärokurs, eller på

annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

5

inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och

uraktisk bildning, utan att lärjungarna därigenom dragas

från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning

i Pr!^kth^tefolkskolau må) ant efter förhållandena,

kunna anordnas antingen såsom allmän högre folkskola,

i vilken undervisningen erhåller eu mera aUmän lä -

nino-, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, vi ke

undervisningen inriktas på -visst yrke eller viss yrkes-

grupp. Huruvida yrkesbestämd högre folkskola må

komma i åtnjutande' av det högre understöd som för

skola av sådan typ av riksdagen bestämmes skall beio

på beslut av Kungl. Maj:t l varje särskilt a. .

^

2 Hö°re folkskola må åtnjuta statsbidrag till hö st

fyra ettåriga klasser. Inom varje årsklass må statsbi­

drag utgå till högst så stort antal parallella klassav

rån o-ar, som uppkommer vid iakttagande därav,

frå°a om allmän högre folkskola minst 35 och i fra

om yrkesbestämd minst 30 lärjungar komma pa var e

sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdel

nino- upprättas inom densamma.

'

.

° Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter

statsunderstöd till en eller flera högre förskolor under­

stöd må utgå till ny skola av samma typ, skall bero pa

Kungl. Majrts prövning.

A , _ r 1V

Finnes inom ett skolområde endast en högre folk

skola, skall denna, såvitt ej Kung1- Maj;t på anförda

skäl medgiver undantag, vara avsedd för både gossar

3 Vid hö^re folkskola skola, därest ej Kungl.

Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer finnas minst

så inånga ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser

i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara

anställda extra ordinarie lärare med full tjenstgöring

ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna an­

ställas såväl män som kvinnor.

.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd

manlig eller kvinnlig rektor.

I Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i

särskilt fall annorlunda bestämmer, pågå minst trettio

Kungl. Maj.ta Nid. Proposition Nr 96.

6

fyra och en halv läsveckor om året, påsk- och nino-st-

ferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade

bär undervisning i högre folkskola ej fortgått så

ng tid, som ovan stadgats, men beror detta därav, att

^o!an eller viss klass eller klassavdelning av densamma,

- lk^ statsbidrag kan utgå, först under kalender-

aret inrättats eller ock under kalenderåret upphört, ä<re

sko an bekomma statsbidrag i förhållande [ill den del

av läsåret, som undervisningen pågått.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande

1

idiga och tillräckliga undervisningslokaler samt erfor­

derliga skolmöbler och undervisningsmedel.

K ^ Högre folkskola skall vara försedd med av

ungl. Maj:t fastställt reglemente och stå under inse­

ende av folkskolöverstyrelsen samt vara underkastad den

kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Makt

kan finna gott föreskriva.

^

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna för­

ordna en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem

personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansätt-

mng, revision av dess räkenskaper m. m. skola bestäm­

melser finnas i det för skolan fastställda reglementet

TT1, '"1Smr^n .,'Ued häns.Yn till lärjungarnas prak­

tiska utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp

och åtnjuter skolan med hänsyn därtill högre statsun-

derstod, skola minst två i sådant yrke sakkunniga per­

soner vara medlemmar av skolstyrelsen

F

•

Undervisningen i högre folkskola skall vara av-

SåMja GJ Uungl. Maj:t i visst fall på grund av

särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmer

Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa

lärjungar.

• , 8‘ , Vid b?"re folkskola skall lärarpersonalen åt-

Ärna, 88 ÖrmäDer’ 8°m “V riksda*e“ ■»">“">

9 Statsunderstöd till högre folkskola utgår med

det belopp och i den ordning, som av riksdagen när­

mare bestämmes.

ö

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

7

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels besluta, att det må ankomma på kommun att

bestämma, att i yrke anställda lärlingar skola, i den ut­

sträckning vartill förhållandena kunna föranleda, vara

pliktiga att under högst två läsår med högst nio måna­

ders årlig undervisning och med i medeltal högst tolv

undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen

i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen efter de av de­

partementschefen i statsrådsprotokollet närmare an­

givna grunder; dock att skolplikten i varje fall skall

upphöra, då lärjunge fyllt aderton år;

dtls för beredande av understöd åt skolor för den

lä^re yrkesutbildningen under riksstatens åttonde hu­

vudtitel på ordinarire stat uppföra ett förslagsanslag av

250,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen

utgå understöd

. ,

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för indu­

stri hantverk eller handel till lärares avlöning med be­

lopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre för varje under-

visnin^stimine, och till undervisningsmateriell med be

lopp, ”motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall

intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma;

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkes­

skola för husligt arbete eller hushållsskola till lärares

avlöning med belopp, beräknat efter 1 krona 33 öre för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri,

hantverk eller handel eller ettårig handelsskola till lä-

rares avlöning med belopp, beräknat efter 3 kronor för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med be­

lopp, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall be-

8

stämmes efter i huvudsak samma grunder som för mot­

svarande under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet för ovannämnda skolor må

utgå under följande villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som god­

kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräk­

nade efter i medeltal minst 4 kronor för varje under-

visningstimme vid lärlingsskola för industri, hantverk

eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkes­

skola för husligt arbete eller vid hushållsskola samt

minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola för industri,

hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt

inrednings- och undervisningsmateriell, som kunna god­

kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet

fastställt reglemente innehållande bestämmelser, bfand

annat, rörande skolans undervisning, styrelse och för­

valtning samt föreståndare och lärare;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjung­

arna vara avgiftsfri;

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyn­

digheten för yrkesundervisningen;

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndig­

heten för yrkesundervisningen;

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna'gott

meddela; samt

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt

nu gällande grunder;

dels

för beredande av understöd, i överensstämmelse

med av 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkes­

skolor för husmodersutbildning i städer, köpingar, in­

dustri- och andra liknande samhällen samt till obemed­

lade och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor

anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 50,01)0 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

9

D. Beträffande förstärkning av folkskolöverstyrelsens

arbetskrafter:

för beredande åt ytterligare en extra ledamot

inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor,

varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgörings-

penningar, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslags­

anslag, högst 7,000 kronor.

E. Beträffande upprättande av en yrkesskolöverstyrelse:

dels godkänna den av departementschefen i stats­

rådsprotokollet förordade staten för år 1919 för en

yrkesskolöverstyrelse och de av honom föreslagna vill­

koren och bestämmelserna för åtnjutande av i staten

upptagna avlöningsförmåner samt för tillämpning av

samma stat uppföra i riksstaten under åttonde huvud­

titeln ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen å

56,600 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskol-

överstyrelsens stat upptagna befattningshavarna må utgå

av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkes­

skolöverstyrelsen, som må vid tillträdet till befattningen

såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementar­

läroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärar­

nas änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även

såsom chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den

av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt

är delägare, med iakttagande därvid att sådan befatt­

ningshavare skall tillhöra vederbörande kassa med det

inom densamma förekommande högsta delaktighetsbelop-

pet samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,

vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med

vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels ock bestämma, att envar, som med eller efter

den nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning

i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara pliktig att under­

kasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

2

10

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1918.

Närvarande:

Hane

excellens herr statsministern EDEN,

Hans

excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden:

PETERSSON,

SCHOTTE,

P

etrén

,

N^ilson,

L^öfgren,

friherre PALMSTIERNA,

R^ydén,

U^ndén,

T^horsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet an

förde föredragande departementschefen, statsrådet Rydén härefter:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i

avbidan på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor

för sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna

dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöver­

styrelsen på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor

(punkten 156),

...

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000

kronor (punkten 181),

dels för anordnande av särskilda utbildmngskurser för lärare vid tort-

sättningsskolor på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000

kronor (punkten 182),

Upprättande

av praktiska

ungdoms­

skolor.

12

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183),

dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gym­

nasier i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås

en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läro­

verken med 194,500 kronor (punkten 209),

dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å or­

dinarie stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217),

dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor m. m. på extra stat för

år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218),

dels ock för anslag till husmodersskolor m. m. på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor (punkten 219).

Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i ut­

sikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kungl. Maj:t.

Till en början anser jag mig böra lämna eu kortfattad framställning

om våra nuvarande praktiska ungdomsskolor. Därefter skall jag omnämna

de viktigare av de reformsträvanden i fråga om dessa skolor, som under

de senare åren framkommit, samt redogöra för de kommittéer, vilkas till­

sättande därav föranletts. Sedan jag därefter redogjort för det huvudsakliga

av de brister, som anses vidlåda våra nuvarande praktiska ungdomsskolor,

skall jag sysselsätta mig med de olika förslag till ett framtida ord­

nande av dessa skolor, vilka framlagts av de tillsatta kommittéerna eller

av i vissa fall tillkallade särskilda sakkunniga. Slutligen skall jag redo­

göra för min egen ställning till den föreliggande frågan samt framlägga

närmare förslag beträffande vart och ett av de särskilda slag av praktiska

ungdomsskolor, för vilka jag anser, att anslag böra äskas hos innevarande

års riksdag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I. Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor

Under beteckningen praktiska ungdomsskolor sammanfattar jäg hftt

samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare ungdomsåldern (från

omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift att genom uppfostran och

för ändamålet särskilt lämpad undervisning förbereda ungdomen för olika

uppgifter inom det praktiska livet. Med hänsyn till syfte och mål ligga

dessa skolor på en annan linje än de barndoms- och ungdomsskolor, åorh

hava en övervägande allmänbildande läggning, såsom folkskolan, komäiU-

13

Hala mellanskolan, realskolan och gymnasiet. De skilja sig också med

hänsyn till åldersstadiet såväl från folkskolorna och realskolornas lägre klasser

som från högskolorna och de högre fackskolorna.

Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor giva icke bilden av något

sammanhängande, enhetligt system. Do hava tillkommit under skilda tider

och äro merendels framkallade av något särbehov, som utvecklingen på

någon viss punkt fört med sig. I fråga om inbördes sammanhang sakna

de"därför också i stort sett närmare anpassning till varandra och gripa på

åtskilliga punkter in i varandras uppgifter. Med hänsyn till sitt speciella

huvudsyfte fördela sig de praktiska ungdomsskolorna i sådana, som hava

allmänt medborgerlig utbildning på praktisk grund till huvudsyfte, och

sådana, som hava speciell fackutbildning till enahanda syfte. Till den

förra gruppen hänför jag fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna,

till den senare gruppen skolor för den lägre tekniska undervisningen,

för den lägre handelsundervisningen och för den lägre lantbruksundervis-

ningen ävensom anstalter för undervisning i husligt arbete. Då jag nu

går°att lämna en kort redogörelse för de olika slagen av praktiska ungdoms­

skolor, skall jag redogöra först för de skolor, som höra till den förra

gruppen, och därefter för den senare gruppens skolor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

1. Praktiska ungdomsskolor med allmänt medborgerlig

utbildning på praktisk grund till huvudsyfte.

1) Fortsättning sskolor.

Fortsättningsskolan hos oss är jämngammal med den lagstadgade folk­

skolan. Redan i vår första folkskolestadga av år 1842 finner man näm­

ligen en antydan om densamma. Den framträder där såsom söndags­

skola, i vilken skolläraren »under inseende och med biträde av försam­

lingens prästerskap» borde »helst under den tid, då ledighet gives ifrån

skolan», undervisa och förhöra den från skolan avgångna ungdomen »för

underhållande av de i folkskolan förvärvade kunskaper och synnerligen

för befrämjandet av en sann kristlig bildning». Fortsättningsskolan i

denna form fick endast obetydlig utbredning. Ett kungl. cirkulär av år

1864, enligt vilket tillfälle skulle beredas de barn, som avgått från skolan,

att »på bestämda tider under lärarens ledning dels underhålla redan för­

värvade kunskaper, dels ock däri ytterligare förkovra sig», bidrog icke

heller till att fortsättningsskolan fick någon nämnvärdare utveckling. Det­

14

samma gällde ett cirkulär av år 1869. enligt vilket undervisningen skulle

bedrivas efter en bestämd plan och noggranna anteckningar föras över

lärjungarnas skolbesök.

Först i slutet av 1870-talet fick fortsättningsskolan en starkare ställ­

ning i vårt skolväsen och erhöll den organisation, som den i huvudsak

ännu äger. Till 1877 års riksdag gjorde nämligen Kungl. Maj:t framställ­

ning om särskilt anslag såsom bidrag till avlönande av lärare vid fortsått-

ningsskolor. I det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. propositionen,

angåvos bestämda grunder för fortsättningsskolans verksamhet, varvid fast­

ställdes, att fortsättningsskolan ej borde vara blott en repetitionsskola utan

att dess uppgift vore »att meddela en högre undervisning än den egent­

liga folkskolan.» Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen,

och den 11 september 1877 utkom den kungl. kungörelse, vars bestämmelser

i grundläggande avseenden ännu äro för fortsättningsskolan gällande.

Fortsättningsskolan ställdes från början helt och hållet på frivillighe­

tens grund. Ingen kommun hade skyldighet att inrätta sådan skola°och

intet barn var förpliktat att besöka densamma. Denna anordning äger allt

fortfarande bestånd, dock med den genom kungl. kungörelsen den 11 de­

cember 1917 vidtagna ändringen, att skoldistrikt, som anordnar fortsätt-

ningsskola, också äger rätt att göra densamma obligatorisk för distriktets

barn.

I fortsättningsskola få endast sådana barn intagas, som med goda vits­

ord genomgått folkskolans hela lärokurs, således de, som avgått i enlighet

med folkskolestadgans § 47. För barn, som tillåtits att lämna skolan efter

genomgången mindre lärokurs på grund av bestämmelsen i stadgans § 48,

finnes i åtskilliga distrikt inrättad ett slags repetitionsskola, kallad ersätt-

ningsskola, men dessa barn äga icke tillträde till fortsättningsskolan.

Den årliga lärotiden för fortsättningsskolan är bestämd till 180 under-

visningstimmar. Fn del lärjungar genomgå två årskurser, men de flesta

av dem, som besöka skolan, deltaga blott i en årskurs, många av dem utan

att fullständigt genomgå denna. I städerna är fortsättningsskolan i all­

mänhet ordnad som aftonskola med några timmars undervisning i veckan,

t. ex. 6 timmar, fördelade på två dagar. Även på landsbygden är jämlikt

kungl. kungörelsen den 29 april 1886 en sådan anordning under vissa

villkor uttryckligen medgiven, men i allmänhet är lärotiden där samlad

under en del av vintern på sex veckor med 30 timmars undervisning i

veckan. Genom kungl. kungörelsen den 11 september 1877 står det skol­

råd i landskommun fritt att i samråd med folkskolinspektören indela den

för fortsättningsskola stadgade undervisningstiden på sätt för varje fall kan

anses lämpligast och mest ändamålsenligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

15

Fortsättningsskolan får i regel ej inkräkta på folkskolans lärotid. Dock

må n fall av behov» högst 4 veckor av denna kunna användas till den

fortsatta undervisningen. Detta inträffar endast, där fortsättningsskolan

har samlad lärotid. Av landsbygdens fortsättningsskolor under redovisnings­

året den 1 juli 1915 —den 30 juni 1916 hade 81,i % sin tid förlagd helt

och hållet utom folkskolans, 16,4 % använde två veckor av folkskolans

lärotid och 2,5 % inkräktade med fyra veckor på denna.

Fortsättningsskolans lärare utgöras numera nästan undantagslöst av

lärare och lärarinnor vid folkskolorna. Skolmyndigheterna äro desamma

som folkskolans. För undervisningen användas i regel folkskolans lokaler.

Till lärarnas avlöning utgår statsbidrag med 75 kronor åt varje lärare, då

undervisningstiden i fortsättningsskolan faller helt och hållet utanför folk­

skolans undervisningstid, med 50 kronor, då den till så stor del, som mot­

svarar 2 veckor, är förlagd inom folkskolans lärotid, och med 25 kronor,

då den till så stor del, som motsvarar 4 veckor, är förlagd inom sistnämnda

lärotid, allt under villkor att skoldistriktet tillskjuter lika stort belopp.

Läroämnen i fortsättningsskolan äro enligt folkskolestadgan: kristen-

domskunskap, modersmålet, räkning, geometri, teckning samt, såvitt möj­

ligt, historia och naturkunnighet. I det förutnämnda statsrådsproto­

koll, som åtföljde den kungl. propositionen till 1877 års riksdag, hade

departementschefen rörande undervisningen i fortsättningsskolan uttalat

bland annat, att hänsyn särskilt borde tagas »till de läroämnen, som kunde

anses äga större betydelse dels för uppfostran av karaktär och sinnelag,

dels för lärjungarnas fortskridande utveckling till skärpa och klarhet i upp­

fattningen, dels för lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i de

stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall, utan att

fortsättningsskolan dock trängde in på den egentliga fackbildningens område».

I den kungl. kungörelsen angående fortsättningsskolan av samma år heter

det om undervisningen i naturkunnighet, att »i skolor på landet förnäm­

ligast de delar av naturläran böra förekomma, vilka hava betydelse för

jordbruket». Den praktiska läggning av fortsättningsskolan, som sålunda

avsågs, blev i den normalplan, som utkom år 1878, icke med någon större

styrka fasthållen, ej heller sökte denna normalplan att i någon avsevär-

dare grad giva uttryck åt tanken, att fortsättningsskolan icke borde vara

endast en repetitionsskola utan företrädesvis borde bygga vidare på den

grund, som undervisningen i folkskolan givit. Planens enda syftning på

en mera praktisk läggning ligger däri, att affärsskrivelser och bokföring

samt alternativt slöjd blivit upptagna i undervisningen.

Nu gällande normalplan av år 1900 betecknar varken i fråga om kurs­

plan eller timplan något nämnvärt framsteg i dessa avseenden, utom så

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

16

till vida att enligt densamma undervisningen i naturkunnighet, där sådan

meddelas, må omfatta »företrädesvis de delar av naturläran, som hava be­

tydelse för varje orts viktigaste näringar, eller hälsolära».

En betydelsefull möjlighet såväl att giva fortsättningsskolans arbete

en på det praktiska livet starkare inriktad läggning som ock att lämpa

dess undervisning efter särskilda orters olika behov har på sista tiden

öppnats genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1916. Enligt denna kan

avvikelse ske från de givna bestämmelserna angående läroämnena i fort-

sättningsskolan i de fall, då folkskolöverstyrelsen efter framställning av

vederbörande skolråd eller skolstyrelse finner sig med hänsyn till de lärar-

krafter, som för undervisningen i olika läroämnen kunna komma till an­

vändning, och efter prövning av övriga förhandenvarande omständigheter

böra medgiva undervisningens anordning enligt särskild undervisningsplan,

som av folkskolöverstyrelsen godkännes. Av den sålunda beredda möjlig­

heten hava under den senaste tiden åtskilliga skoldistrikt begagnat sig och

efter framställning erhållit vederbörligt tillstånd att giva sina fortsättnlngs-

skoloi en på det praktiska livet, särskilt på vederbörande orters näringsliv

mera omedelbart inriktad anordning.

Kutig!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

Jag anser mig här även böra erinra om de försök, som i samma rikt­

ning men under friare former under de senare åren blivit gjorda i Stock­

holm, där sedan höstterminen 1912 yrkesskolor för olika näringsgrenar

upprättats i syfte dels att giva de unga arbetsanställda eu vidgad° med­

borgerlig bildning, dels att meddela dem grundläggande teoretisk och prak-

tisk utbildning i de särskilda yrkena.

Höstterminen 1917 fumios nio olika skolor, nämligen: mekaniska verkstadsskolan

snickareskolan, elektriska montörskolan, smed-kolan, bleck- och plåtslagarskolan, rör-

laggarskolan, murarskolan, yrkesskolan för ateljé-ömmerskor och yrkesskolan för hem-

soramerskor, samt därjämte kurser för husligt arbete. Antalet lärjungar i dessa skolor

voro sagda termin sammanlagt 277 (214 ynglingar, 63 flickor) samt i kurserna för

tiusligt arbete 189 flickor.

Skolorna hava till syfte att mottaga ungdomen omedelbart efter avslutad skolgång

i folkskolan Läroämnena i mekaniska verkstadsskolan utgöras av följande: räkning,

^v^^mi V--ninsf--i olk oc“ maskinlära, skrivning och läsning i anslutning till yrket, sam­

hällslära, halsolära med tillämpning samt verkstadsarbete med material- och verktygs-

lara; i Övriga skolor ungefärligen motsvarande ämnen med de olikheter, som fram­

kallas av de skilda yrkenas behov. Vid kurserna i husligt arbete förekomma följande

ämnen: huslig ekonomi, sömnad, läsning och skrivning, hygien och samhällslära samt

därjämte nagra allmänbildande föredrag.

Enligt regeln upptaga yrkesskolorna för den enskilda lärjungen en hel arbetsdag

i veckan med mellan 8 och 9 arbetstimmar, under det att flan övriga veckodagar är

i avlönat yrkesarbete. Undantag härifrån gör endast skolan för hemsömmerskor, som

icke pa sadant sått kan för lärlingsutbildningen söka samarbete med några arbets­

17

givare. I: denna skola fortgår därför undervisningen varje dag i arbetsveckan med

enligt regeln 7 arbetstimmar om dagen. Kurserna i husligt arbete hållas för varje

avdelning en eftermiddag varje vecka under omkring 5 timmar, varvid den husliga

ekonomien upptager halva lärotiden, varje gång under en hel eftermiddag, och andra

dagar 2 timmar anslås åt sömnad och 3 timmar åt teoretiska lektioner.

Terminerna sammanfalla i regel med folkskolans, och lärokursen är i endags-

skolorna treårig, i skolan för hemsömmerskor och i kurserna för husligt arbete två­

årig. I en del av skolorna äro anordnade fortsättniugskurser med undervisningen

två eller tre kvällar i veckan under ett, tva eller tre år. Antalet deltagare i sadana

fortsättningskurser under höstterminen 1917 var 131.

Det kommunala anslaget till yrkesskolorna och kurserna för husligt arbete har

för år 1917 varit 97,820 krouor.

IM för dessa skolor mest utmärkande är den centrala plats, som övningarna å

deras skolverkstäder intaga i skolarbetet, i det att all annan undervisning så vitt

möjligt sättes i samband med dessa praktiska övningar och med lärjungarnas uppgifter

i deras arbetsanställningar inom yrket. Övningarna å skolverkstäderna omfatta en

metodisk kurs i yrkets praktiska element, i vilka lärjungarna genom eget arbete i

yrkesskolan erhålla en grundläggande, så väl teoretisk som praktisk utbildning, under

det att utvecklingen hos dem av den fånighet, som endast genom långvarig övning

kan uppnås, måste överlåtas åt yrkesverkstaden, där de arbeta under de dagar i vec­

kan, dä de ej äro upptagna av skolan. De erfarenheter, som man gjort med endags-

skolan och övningarna på skolverkstaden, hava ansetts bekräfta denna skolforms lämp­

lighet, liksom den ock tyckes så småningom hava vunnit allt större förtroende även

bland arbetsgivarna. Ehuru besökandet av dessa skolor är helt och hållet frivilligt,

har i det, hela skolgången varit regelbunden, tack vare det intresse man lyckats vinna

hos lärjungarna, helt visst ej minst genom det praktiska arbetet på skolverkstäderna.

Besläktade med nu nämnda försök äro strävandena på vissa orter att

anordna fortsättningsskolor med särskild inriktning på jordbruksarbetet.

Särskild uppmärksamhet synes mig härvid förtjäna vad som i detta av­

seende åtgjorts inom vårt sydligaste län. Jag anser mig därför böra i

detta sammanhang lämna en något utförligare redogörelse härför.

Sedan Malmöhus läns hushållningssällskap anordnat eu lantbrukskurs

för folkskollärare, väcktes år 1912 i länets landsting av personer tillhörande

de tre i landstinget representerade partierna en motion av innehåll, att

landstinget skulle lämna anslag till de församlingar, som anordnade fort­

sättningsskolor med lantbruk som huvudämne.

Motionen var av följande lydelse:

»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 september 1877 kunna skoldistrikt, som

önska upprätta fortsätt niugsskolor för sådaua lärjungar, som genomgått folkskolan, er­

hålla statsbidrag av högst 75 kronor för varje skola. Undervisningen i med statsmedel

understödd fortsättningsskola skall pågå under minst 6 veckor med 30 timmars under­

visning per vecka eller tillsammans minst 180 timmar och omfatta ämnena: kristendom,

modersmålet, räkniug, geometri och teckning samt så vitt möjligt svensk historia och

naturlära.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 87 höft. (Nr 96.)

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

3

18

Skolor av denna typ hava i Malmöhus län blivit omfattade med mycket ringa in­

tresse. Sålunda utgjorde år 1909 antalet fortsättningsskolor å länets landsbygd en­

dast 14.

Orsakerna härtill torde vara att söka dels i den olämpliga bestämmelsen angående

undervisningstiden, dels uti ämnesvalet.

De av folkskolans lärjungar, som genomgått folkskolan och träda ut i det praktiska

livet, kunna svårligen offra 6 veckor i sammanhängande följd för ytterligare skolgång,

vartill de icke äro tvungna, och om de vilja inhämta ytterligare kunskaper, önska de

förvärva dylika uti sådana ämnen, som hava direkt betydelse för deras dagliga gärning

eller framtida sysselsättning.

För landsbygdens ynglingar bliver detta givetvis i de flesta fall lantbruket, och

därför böra landsbygdens fortsättningsskolor i främsta rummet på sitt undervisnings­

program upptaga huvudgrunderna av lantbrukets olika grenar. Ävenledes bör under­

visningen i dessa fortsättningsskolor förläggas till sådan tid på året, då lantbruksar­

betena äro minst brådskande.

Sålunda anordnade fortsättningsskolor skulle förvisso fylla ett länge känt behov,

ty av landsbygdens ungdom är det endast en ringa del, som sedermera kommer i åt­

njutande av teoretisk undervisning i lantbruks- eller lantmannaskolor.

Inseende dels betydelsen av att landsbygdens ungdom i största möjliga utsträck­

ning måtte få del av någon undervisning i lantbruk, dels lämpligheten av att denna

undervisning meddelas uti fortsättningsskolorna, har också Malmöhus läns hushållnings­

sällskap anslagit medel för att anordna särskilda lantbrukskurser för folkskollärare.

Den första kursen av denna art hölls förlidet år å Svalövs folkhögskola Fridhem

och var besökt av 7 av vederbörande skolråd och pastoratskommitte förordade folk­

skollärare, vilka alla hade i sin ungdom sysslat med lantbruksarbete. Kursen räckte i

två månader och omfattade undervisning uti jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhygien,

kemi, bokföring, geologi, botanik, bygguadslära, sjukvårdslära m. m. under tillsammans

133 timmar, samt övningar uti fältmätning, avvägning, kartritning och laborationer

under 50 timmar, varjämte utflykter företogos till framstående lantbruk och institu­

tioner inom länet.

Belåtenheten med kursen var synnerligen stor hos samtliga deltagarna, och vid

dess slut uttalade sig alla för att dylika kurser även i framtiden borde anordnas.

På grund härav har hushållningssällskapet även i år anordnat en liknande kurs,

i vilken likaledes 7 folkskollärare deltaga.

Men nyttan av dylika kurser skulle dock icke vara stor, därest icke de lärare,

som bevistat en sådan kurs, bleve i tillfälle att i sina skolor meddela något av de

kunskaper, de sålunda inhämtat. Då detta icke kan ske uti den egentliga folkskolan,

vars undervisningsplan är fullt upptagen av en mångfald andra ämnen, måste denna

undervisning meddelas uti för ändamålet upprättade fortsättningsskolor.

Flera församlingar hava även insett betydelsen av att dylik lantbruksundervis-

ning komme till stånd, och hava därför, med eller utan bidrag av enskilda, anslagit

medel till fortsättningsskolor med lantbruk som huvudämne.

Sålunda har under den gångna vintern dylika fortsättningsskolor varit anordnade

i Göddelöv, Ostra Odarslöv, Västra Karleby, Fleninge och Tolånga. Undervisningen

har i allmänhet pågått från och med november till och med mars månad under två

eftermiddagar i veckan, 2 å 3 timmar varje dag, med ett timantal växlande mellan 78

och 112 timmar.Antalet deltagare har varit minst 12 och högst 30 i en ålder från

14 till 45 år.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

19

Kmiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Det första året har endast kunnat vara ett försöksår, men med stöd av de under

den gångna vintern vunna erfarenheterna har den av hushållningssällskapet tillsatta

styrelsen för småbruksundervisningen inom länet uppgjort följande

Allmänna grunder för fortsätta i ngsskolor med lantbruk såsom huvudämne:

1) Tillträde till skolan lämnas endast ynglingar och män, som genomgått folk­

skolan.

2) Undervisningen meddelas från och med november till och med mars månad

under sammanlagt minst 75 timmar samt genom demonstrationsundervisning på som­

maren under minst 10 timmar, fördelade på 3 dagar.

3) Undervisningen förlägges, efter av skolrådet fastställd plan, till de dagar och

timmar, som äro för ortsförhållandena lämpligast.

4) Undervisningen bör omfatta följande ämnen: jordbrtakslära, husdjurslära, natur­

lära (kemi, geologi, botanik och zoologi med tillämpning på vad som inom lantbruket

allmännast förekommer), trädgårdsskötsel, räkning och geometri, lantbruksbokföring,

fältmätning, avvägning och kartritning samt uppsats- och affårsskrivning.

Styrelsen har i sammanhang härmed velat uttala, att lärarens avlöning bör utgå

med minst 2 kronor per undervisningstimme, synnerligast i betraktande av att läraren

måste särskilt förbereda sig för denna undervisning.

Då sammanlagda antalet undervisningstimmar i dessa fortsättningsskolor i medel­

tal torde komma att omfatta 100 timmar, skulle kostnaden för dylik fortsättningsskola

uppgå till c:a 200 kronor, oberäknat vad som kan komma att åtgå till lyse, eldning,

undervisningsmaterial eller dylikt.

Församlingarna kunna icke än sä länge påräkna att fa några bidrag av stats­

medel för dessa kostnaders täckande, men det är att hoppas, att den av Kungl. Maj:t

tillsatta folkundervisningskommittén kommer att framlägga något förslag, i syfte att

statsbidrag må kunna utgå till fortsättningsskolor av den typ, som här i länet börjat

upprättas.

Intill dess torde dock på annat sätt bidrag av allmänna medel böra lämnas till

ifrågavarande församlingar, och vi, undertecknade, anse att det vore väl på sin plats,

att Malmöhus läns landsting tillsvidare lämnade dylikt understöd och därigenom sam­

verkade med länets hushållningssällskap för att genomföra en tidsenlig utveckling av

vårt folkskoleväsende.

Utgifterna för landstinget behövde ej heller bliva så stora, då bidrag endast

kunde komma i fråga till de skolor, vilkas lärare genomgått av hushållningssällskapet

anordnad lantbrukskurs för folkskollärare. Antalet av sådana lärare utgör för närva­

rande endast 14, men högst 10 av dessa torde nästa läsår bliva i tillfälle att under­

visa i av vederbörande församlingar upprättade fortsättningsskolor, och då vi föreställa

oss, att landstingets anslag borde utgå med endast hälften av kostnaden för lärarens

avlöning, alltså med i medeltal 100 kronor, skulle ett anslag av 1,000 kronor vara till­

räckligt för ifrågavarande ändamål.»

Landstinget biföll motionen och anvisade ett förslagsanslag av 1,000

kronor att utgå såsom bidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola

med lantbruk såsom huvudämne med 1 krona per undervisningstimme,

dock högst 100 kronor till varje lärare, med villkor att vederbörande för­

samling bidroge med minst lika stort belopp.

Sedermera har landstinget varje år förnyat detta sitt beslut, därmed

visande, att landstinget ansett denna skolform lämplig för länets förhållanden

och värd understöd.

Dylika jordbruksfortsättningsskolor hava anordnats år 1911—12 i o

församlingar med 97 elever, år 1912—13 i 7 församlingar med 135 elever,

år 1913—14 i 9 församlingar med 140 elever, år 1914—15 i 9 försam­

lingar med 130 elever samt år 1915 —16 i 10 församlingar med 163 elever.

Inom samtliga församlingar hava skolorna anordnats såsom aftonskolor

med 2 å 3 timmars undervisning 3 å 2 dagar i veckan. Undervisningen

har sammanlagt omfattat i medeltal 106 timmar i varje skola och pågått

från början av november till slutet av mars. Under sommaren hava dess­

utom vid flera skolor utfärder till välskötta jordbruk och betydelsefullare

lantbruksinstitutioner företagits. Vid åtskilliga av skolorna hava av lärarna

anlagts särskilda förevisningsfält efter anvisningar av styrelsen för länets

jordbruksförsök. Dessa förevisningsfält hava visat sig vara av stor bety­

delse för undervisningen och flitigt besökts av lantmännen i orten.

I skolorna har följande undervisningsplan följts: jordbrukslärä 25 å

30 timmar, husdjurslära 15 a 22 timmar, naturlära (fysik, kemi) 5 k 8

timmar, räkning och geometri 10 å 18 timmar, bokföring 16 å 25 timmar,

uppsats- och affärsskrivning 4 k 12 timmar, fältmätning och avvägning

8 å 10 timmar och trädgårdsskötsel 1 å 3 timmar eller i medeltal 106

timmar.

Därtill komma demonstrationer och studieutflykter under sommaren

med 3 å 4 dagar.

Lärjungarna hava utgjorts dels av de gossar, som föregående läsår

slutat folkskolan i 14-års-åldern, och dels av äldre gossar och män ända

upp till 53 år. Inom några skolor hava även flickor deltagit i undervis­

ningen. Skolorna hava en gång årligen inspekterats av någon ledamot av

styrelsen för länets småbruksundervisning.

Om undervisningen vitsordas, att den i allmänhet varit mycket god

och att den av eleverna omfattats med stort intresse. Efter vad den

officiella redogörelsen meddelar, har erfarenheten visat, att folkskollärarna,

efter den föregående utbildning de erhållit, varit väl skickade att meddela

den undervisning i lantbrukets grunder, som vid dessa skolor avsetts.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

!)6.

Antalet fortsättningsskolor i hela landet har under de 38 åren från

1878 till och med redovisningsåret 1915 — 1916 växt från 243 till 2,425.

Antalet skoldistrikt, i vilka en eller flera fortsättningsskolor förekommo,

var sistnämnda redovisningsår 1,177. Även barnantalet i fortsättnings-

21

skolorna har i stort sett alltjämt ökats och uppgick under samma redo­

visningsår enligt den officiella statistiken till 26,876.

Antalet barn, som årligen lämna våra folkskolor, torde för närva­

rande kunna beräknas till över 112,000. Av dessa är det endast eu

mycket obetydlig bråkdel, som övergår till högre folkskolor, allmänna

läroverk och med dem likartade läroanstalter. Den stora huvudmassan,

omkring 105,000, går ut i praktiskt arbete efter avslutad skolgång i en­

lighet med § 47 och § 48 i folkskolestadgan. Då av de barn, som avgå

efter avslutad skolkurs, omkring 87 % hava genomgått fullständig sådan,

uppgå de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade

till inträde i fortsättningsskola, årligen till ett antal av omkring 97,000.

Fortsättningsskolan upptager alltså för närvarande icke fullt 28 % av de

barn, för vilka den är avsedd. Också utgjorde antalet fortsättningsskolor

under redovisningsåret 1915—1916 ej mer ån en åttondel av antalet folk­

skolor och mindre folkskolor, och i mer än halva antalet av rikets skol­

distrikt saknades fortsättningsskolor. Städernas fortsättningsskolor äro rela­

tivt taget ej mera utan snarare mindre besökta än landsbygdens.

Statsanslaget till fortsättningsskolorna, vilket för år 1878 uppgick till

30,000 kronor, är för närvarande i riksstaten upptaget till 163,000 kronor.

2) Högre folkskolor.

Med högre folkskola förstås enligt nu gällande bestämmelser en

skola, som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i ändamål

att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat

sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av

allmänt medborgerlig och praktisk bildning utan att barnen därigenom

dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning för dug­

lighet och härdighet vid arbete.

Med fortsättningsskolan har alltså den högre folkskolan gemensamt,

att den liksom fortsättningsskolan ansluter sig omedelbart till folkskolan:

båda skolformerna mottaga endast sådana barn, som genomgått fullständig

folkskolekurs. Men under det att fortsättningsskolan hittills i stort sett

endast utgjort en repetitionskurs till folkskolan, anordnad under ett fåtal

timmar i veckan eller under några få veckor på året, har den högre folk­

skolan i likhet med folkskolan och de allmänna läroverken varit anordnad

med daglig undervisning under ett eller flera läsår. Därmed samman­

hänger också, att den högre folkskolan avser att meddela ett högre kun-

skapsmått än det, som meddelas i folkskolan. Men i likhet med fortsätt­

ningsskolan har den högre folkskolans undervisning hittills i stort sett

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 06.

22

Käft en övervägande teoretisk läggning. Först på senare tiden hava liksom

ifråga om fortsättningsskolan mera kraftiga ansatser gjorts att giva höore

folkskolans undervisning en bestämd inriktning på det praktiska livet. °

Den högre folkskolan daterar sin tillkomst från den för vår folkunder­

visning betydelsefulla riksdagen åren 1856—58. Med anledning av vid riks­

dagen väckte motioner framställde sammansatta stats-, bevillnings- samt

allmänna besvärs- och ekonomiutskottet förslag om understöd åt högre

folkskolor. Utskottet yttrade därvid bland annat:

Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt arbets­

klassens, ej blott den förmögnes utan jämväl de fattigares barn, vilka blivit begåvade

med bättre fattningsförmåga samt visa framstående lärolust, beredes tillfälle att in­

hämta för framtida självstudier behövliga förkunskaper ävensom att genom goda lära­

res handledning vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande

i fosterlandets och mänsklighetens högre angelägenheter och detta utan att genom

skolan ryckas ut ur deras vanliga levnadsförhållanden eller för mycket avhållas från

en för framtida arbetsduglighet nödvändig härdighet uti kroppsarbete.

Lätteligen inses den stora vikten utav att på detta sätt åt samhället tillgodogöra

samt bibehålla kärnfrisk deri talrika skara bland det uppväxande släktet, som tydligen

av naturen är danad att med det förtroliga kamratskapets övertygande och levande

inflytande verka under livet såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland

ai betsklassen, ävensom att utgöra ett allt mer och mer utvecklat kommunal väsendes

säkraste stöd. Men lika lätt bör även inses, att för detta ändamål erfordras undervis­

ningsanstalter, inrättade med hänsikt till det särskilda syftemålet. Har man gjort sig

reda för detta, sa torde det vara klart, att de allmänna elementarläroverken, oaktat

utvecklingen av deras reallinjer, icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors be­

stämmelse.

De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de förmögnares

och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor och anspråk, som där för­

värvas, äro föga ägnade för en lärjunge, utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra

den arbetande klassen; läster minernas långvarighet medgiver icke de för kroppsarbets-

övningen behövliga avbrotten, som vid en högre folkskola måste beredas; i följd därav

att undervisningen här maste avse eu plan, fullföljd genom skolans övre klasser, över­

hopas lärjungarna med en mångartad kunskap, vartill de talrika begynnelsetrådarna

icke kunna mer än hastigt upptagas för att gagnlöst åter släppas på den kortare tid,

som den blivande arbetaren bör uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är

undervisnmgssättet ieke sådant, som enligt vad förut är antytt, synes böra iakttagas i

folkskolan.

s

På grund av den framställda motiveringen hemställde utskottet, att

av de för folkundervisningens befrämjande avsedda medlen skulle avsättas

24,000 riksdaler riksmynt, varav skulle kunna till varje högre folkskola

utgå minst dubbla beloppet av vad som i distriktet sammanskötes, dock

för varje skola ej överstigande 1,000 riksdaler riksmynt.

Den föreslagna summan av 24,000 kronor beviljades av adels-, bor­

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

23

gare- och bondeståndet men förslaget avslogs av prästeståndet, vadan alltså

på grund av tre stånds samstämmiga beslut anslagssumman blev beviljad.

Riksdagen gjorde däremot den ändringen i utskottets förslag, att anslaget

till varje särskild skola skulle utgå med högst dubbla beloppet av vad som

i distriktet sammanskötes. Maximibeloppet av 1,000 kronor godkändes.

Vad Rikets Ständer i sin skrivelse anfört rörande de högre folksko­

lorna fann Kungl. Maj:t kunna i väsentlig mån leda till folkskolans hö­

jande och ändamålsenliga utveckling, och i den kungl. kungörelse angå­

ende åtgärder till folkundervisningens befrämjande, som utfärdades den

23 april01858, inrycktes därför bland annat eu punkt, varigenom till efter­

rättelse meddelades: »att, därest ett stigande nit för folkbildningens be­

främjande utöver vad i folkskolestadgan i allmänhet vore avsett skulle

föranleda därtill, att för en eller gemensamt för flera församlingar på lan­

det inrättades sådan högre folkskola, som för de arbetsklassen tillhörande

barn, vilka blivit begåvade med högre fattningsförmåga och livlig håg

att lära, lämnade tillfälle att under handledning av lärare, vilken blivit

för studier, idkade vid universitet, väl vitsordad, vinna något högre mått

av bildning och inhämta gagneliga kunskaper utan att dragas ifrån sina

vanliga levnadsförhållanden samt nödig övning för duglighet och härdig­

het vid kroppsarbete, så kunna understöd uppå hos Kungl. Maj:t skeende

anmälan tilldelas sådan skola till högst dubbla beloppet av vad därtill i

distriktet sammanskjutes, dock för varje skola icke överstigande 1,000

riksdaler riksmynt årligen».

Den höo-re folkskolan omfattades tydligen med stort intresse och stora

förhoppningar av de män, som beslutat dess tillkomst. Början syntes också

ganska lovande. Under första året inrättades nio högre folkskolor. Men

snart inträdde häri en tillbakagång, som till och med ledde till betydlig

sänkning av statsanslaget. I stället för att ökas minskades under den när­

mast följande tiden de högre folkskolornas antal. Förnämsta orsaken

härtill låg utan tvivel däri, att själva folkskolan särskilt på landsbygden

ännu var så föga utvecklad. Därtill kommo vissa organisatoriska missför­

hållanden, varjämte den omständigheten, att högre folkskolor tingo upp­

rättas blott på landsbygden, verkade tillbakahållande. Genom beslut av

1893 års riksdag medgavs visserligen, att det i riksstaten uppförda an­

slaget till understöd åt högre folkskolor tick enligt Kungl. Maj:ts be­

prövande användas jämväl till understöd åt högre tolkskolor, som upprät­

tades i stad, där varken allmänt läroverk eller pedadogi fanns. Men det

gick fortfarande ganska långsamt med den högre folkskolans utveckling.

Särskilt synas därtill tvenne orsaker hava bidragit: å ena sidan det otill­

räckliga anslaget till varje skola, som icke medgav upprättande vid skolan

Kungl. MttjUx Nåd. Proposition Nr 96.

24

av mer än en årsklass, och å andra sidan den fastslagna begränsningen,

att ej statsunderstöd till högre folkskola kunde erhållas av vilket skol­

distrikt som helst.

Så småningom hava emellertid båda dessa hinder blivit undanröjda.

\ ad det förstnämnda hindret beträffar — anslagets otillräcklighet — av­

hjälptes detta vid riksdagen 1897, som medgav, att statsunderstöd till

högre folkskola kunde utgå till två årsklasser vid varje skola, och än

ytterligare av 1909 års riksdag, som utsträckte medgivandet därhän, att

högre folkskola skulle kunna komma i åtnjutande av understöd för fyra

årsklasser. Genom beslut av 1913 års riksdag kan därjämte varje års­

klass uppdelas på två parallella linjer. 1909 års riksdag medgav jämväl, att

understöd till högre folkskola skulle kunna erhållas av vilket skoldistrikt

som helst, oberoende om i detsamma fanns allmänt läroverk eller ej.

En verklig lönereglering för den högre folkskolans lärare genom­

fördes först av 1907 års riksdag. Den i anledning därav utfärdade

kungörelsen den 28 juni 1907 innehåller i kortfattad form de konstitutiva

bestämmelser för skolan, vilka ännu i allt väsentligt gälla för densamma.

Där behandlas sålunda skolformens kommunala ställning och egenskap

av praktisk överbyggnad till folkskolan, villkoren för statsbidragens åt­

njutande och storleken av desamma, anställandet av ordinarie lärare och

deras kompetens jämte löneförmåner, skolans årliga lärotid samt föreskrif­

ter' om att ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente skall finnas för varje

skola. Övriga bestämmelser, såsom om styrelse, läroplan, arbetsordning

m. m. ingå i de särskilda reglementen, som av Kungl. Maj:t fastställas för

varje skola.

För högre folkskolan gälla för närvarande vidare kungl. kungörelsen den

13 juni 1902 angående avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola

under tjänstledighet på grund av sjukdom, kungl. kungörelsen den 1 okto­

ber 1915 angående statsbidrag för undervisning i slöjd samt kungl. kun­

görelsen den 22 september 1917 angående tillfällig löneförbättring förlä­

rare vid högre folkskolor. Därjämte äro de högre folkskolorna inbegripna

i kungl. kungörelsen den 16 juni 1906 angående statsbidrag för under­

visning i huslig ekonomi.

De högre folkskolornas antal har under det senaste årtiondet visat en

stark tillväxt. Under det att deras antal år 1906—07 uppgick till endast

20, funnos höstterminen 1917, trots att under mellantiden åtskilliga högre

folkskolor övergått till kommunala mellanskolor, 50 sådana skolor. *Av

dessa arbeta 6 på en, 23 på två, 12 på tre och 9 på fyra årsklasser. An­

talet vid skolorna anställda lärare utgjorde 140. Vid skolorna undervisades

samma år tillsammans 2,809 lärjungar, därav 1,293 gossar och 1,516 flickor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

25

Vad angår de särskilda skolornas organisation och undervisningsplaner,

förete de, även om vissa väsentliga grunddrag äro för dem alla gemen­

samma, ej så få skiftningar, beroende på skolornas olika omfattning och

särskilda lokala förhållanden och önskemål. I sistnämnda avseende anser

jag mig här särskilt böra erinra om de av mig förut antydda, under de senare

åren starkt framträdande tendenserna att giva undervisningen en mera

omedelbar inriktning på det praktiska livet. Sålunda hava under den senare

tiden på vissa orter upprättats högre folkskolor med handelsundervisning,

för vilka Kungl. Maj:t fastställt reglementen. Likaledes har Kungl. Maj:t

meddelat fastställelse å reglemente för högre folkskola för husligt arbete.

Kommun, som upprättar högre folkskola, kan enligt kungl. kungö­

relsen den 29 oktober 1909 få denna erkänd såsom kommunal mellanskola,

sedan mellanskolans undervisningsplan i dess helhet blivit i skolan till-

lämpad och sedan skolans undervisning och lärarnas kompetens blivit av

läroverksöverstyrelsen prövade.'

Det till de högre folkskolorna i riksstaten uppförda anslaget, vilket

sedan år 1904 har förslagsanslags natur, utgör för närvarande 157,000

kronor. Statsbidrag utgår med högst 1,200 kronor årligen för varje

årsklass och £år för varje skola ej överskrida 4,800 kronor om året.

Ytterligare bidrag med 1,200 kronor för år kan utgå till parallellavdelning

av årsklass; dock må sådant understöd utgå till endast en parallellavdel­

ning av en och samma årsklass, och skall sammanlagda antalet lärjungar

i årsklassens båda avdelningar utgöra minst 36. Utöver nu nämnda belopp

erlägger statsverket under vissa villkor 2/3 av ordinarie lärares lagstadgade

ålderstillägg.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

2. Praktiska ungdomsskolor med speciell fackutbildning

till huvudsyfte.

1) Skolor för den lägre tekniska undervisningen.

När vid mitten av 1800-talet våra äldsta tekniska läroanstalter — det

år 1825 upprättade teknologiska institutet i Stockholm, numera tekniska

högskolan, och den år 1829 öppnade Chalmerska slöjdskolan i Göteborg,

numera Chalmers tekniska institut — småningom utvecklats till högskolor

med huvudsaklig uppgift att tillgodose den större industriens intressen,

framträdde behovet av särskilda skolor, i vilka den mindre industriens och

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Nr 96).

4

26

hantverkets utövare utan allt för stora uppoffringar av tid och penningar

kunde förvärva en för deras behov mera lämpad teknisk utbildning. Med

detta behov förknippade sig ett annat. De ökade krav, som vid den tiden

allt mera ställdes på den tekniska högskolebildningen, nödvändiggjorde i

sm ordning en skärpning av inträdesfordringarna vid de högre° tekniska

läroanstalterna. Den tidens allmänna läroverk förberedde så gott som ute­

slutande för universiteten, och deras undervisning hade en starkt utpräglad

humanistisk läggning. De tekniska högskolorna krävde ett nytt slags°för-

beredande skolor, i vilka huvudvikten lades på de matematiska och natur-

vetenskapliga ämnena. Sålunda leddes man till tanken på att hos oss lik­

som i utlandet upprätta skolor, som skulle hava den dubbla uppgiften att

giva hantverkare, och mindre industriidkare en för deras verksamhet lämplig

utbildning och tillika förbereda för inträde vid de högre tekniska läro­

anstalterna. I sådant syfte tillkommo våra s. k. tekniska elementarskolor,

den första i Malmö år 1853, den andra i Borås år 1856 samt den tredje och

fjärde i Örebro och Norrköping år 1857. Lärokurserna, som från början voro

dels .två- dels treåriga, utvidgades snart vid alla skolorna till tre år. Un­

dervisningen erhöll en i påfallande grad allmän matematisk-naturvetenskap-

äggning, . så att skolornas egenskap av tekniska läroanstalter endast

framträdde i jämförelsevis ringa grad.

Med industriens snabba utveckling visade det sig inom loppet av ett

tiotal år, att elementarskolorna hade svårt för att lösa sin dubbla uppgift.

Den mindre industriens och hantverkets utövare kunde icke längre vara

betjänta med den allmänna tekniska bildning, som stod dem till buds,

utan måste fordra en speciell teknisk bildning. Därtill kom, att de tek­

niska högskolorna måste ytterligare höja sina inträdesfordrincrar ifråga

om både allmän bildning och speciella förkunskaper i matematiskt natur­

vetenskapliga ämnen.

Detta ledde under 1870-talet till en omorganisation av de tekniska

elementarskolorna. I de nya, den 15 juni 1877 utfärdade staderna för

dessa skolor fastslogs såsom skolornas uppgift att meddela elementära tek­

niska^ kunskaper åt ynglingar, som ville förbereda sig för utövandet av in­

dustriell verksamhet. Skolornas tidigare uppgift att förbereda för inträde

vid högre tekniska läroverk bortföll. Denna övertogs närmast av den allt

mera utvecklade reala linjen vid de allmänna läroverken. För att möjlig­

göra en grundligare , behandling av de rent tekniska ämnena infördes i

skolorna en uppdelning i fackavdelningar, så att lärjungarna för de tre

sista terminerna hade att välja mellan en mekaniskt-teknisk och en ke-

miskt-teknisk, vid skolorna i Norrköping och Malmö dessutom en by^o-nads-

teknisk linje.

°

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

27

Med de äldsta tekniska elementarskolorna voro redan från början en­

ligt utländskt mönster förenade söndags- och aftonskolor för i arbete eller

lära anställda personer. Mera fristående sådana skolor funnos dock redan

förut på centrala orter. Så hade år 1844 i Stockholm grundats »söndags-

ritskolan för hantverkare», vilken senare nådde en betydande utveckling

och ännu existerar i den nuvarande tekniska skolan i Stockholm. Likale­

des hade år 1848 av slöjdföreningen i Göteborg grundats en söndags-och

aftonskola, vilken jämväl undergått en stark utveckling och ännu fort­

lever i slöjdföreningens i Göteborg skola. På statens bekostnad inrät^.-

des under 1850-talet en teknisk söndags- och aftonskola i Eskilstuna. År

1877 beviljade riksdagen för första gången ett särskilt anslag till de tek­

niska söndags- och aftonskolorna.

Vid sidan av nu nämnda anstalter för den tekniska undervisningen

hade på olika tider även några speciella fackskolor uppstått, nämligen

bergsskolorna i Filipstad och Falun, den förra grundad år 1830, den senare

år 1871, samt vävskolan i Borås, grundlagd år 1866. Dessa äga fortfarande

bestånd. De båda bergsskolorna underhållas av brukssocieteten och äro i

åtnjutande av statsanslag sedan år 1874. Vävskolan i Borås uppehälles sedan

år 1868 på statens bekostnad men med bidrag av Alvsborgs läns landsting.

Den gestaltning det lägre tekniska undervisningsväsendet sålunda fick

på 1870-talet har det sedermera alltjämt i huvudsak bibehållit. Utveck­

lingen har fortskridit utefter de då lagda linjerna.

I fråga om de tekniska elementarskolorna är därvid dock att märka,

att flera av dessa skolor under de senare åren undergått utvidgningar.

Sålunda har skolan i Borås år 1896 erhållit en särskild fackavdelning för

byggnadskonst, skolan i Örebro år 1901 likaledes en avdelning för bygg­

nadskonst och år 1915 en elektroteknisk avdelning. Vid skolorna i Malmö

och Örebro hava upprättats parallellavdelningar inom samtliga årsklasser,

och vid den senare skolan finnes en tredje sådan avdelning i de två lägsta

årsklasserna. Därtill kommer, att en ny teknisk elementarskola med tre

fackavdelningar år 1901 inrättats i Härnösand.

Vad beträffar de tekniska söndags- och aftonskolorna eller, såsom de

numera kallas, de lägre tekniska yrkesskolorna, hava dessa särskilt under

de tre sista decennierna företett en rätt ansenlig tillväxt. År 1874 funnos,

oberäknat slöjdskolan i Stockholm och tekniska söndags- och aftonskolan

i Eskilstuna, endast 14 skolor av detta slag med ungefär 2,000 lärjungar.

Läsåret 1916 —17 uppgick de statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolornas

antal till 79 med omkring 9,000 lärjungar. Särskilt har tekniska skolan i

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

28

Stockholm vunnit en betydande utveckling. Vid den omorganisation, som

skolan under åren 1878 och 1879 undergick, uppdelades den på fyra avdel­

ningar: en teknisk afton- och söndagsskola, en teknisk skola för kvinnliga

lärjungar, en högre konstindustriell skola och en byggnadsyrkesskola. År

1890 utvidgades den ytterligare med en maskinyrkesskola. Slöjdföreningens

i. Göteborg skola, som sedan år 1907 är i åtnjutande av statsunderstöd, har

likaledes företett en stark utveckling. I anslutning till tekniska söndags-

och aftonskolan i Eskilstuna inrättades år 1886 en fackskola för finare smides-

och metallindustri, vilken från och med år 1889 åtnjuter statsbidrag. Den

sålunda utvidgade skolan benämnes numera tekniska skolan i Eskilstuna.

Vävskolan i Borås arbetar numera på två avdelningar, en för man-

hga lärjungar, som ämna utbilda sig till verkmästare, mönsterritare

och fabrikanter, samt en för kvinnliga lärjungar, vilka önska ägna

sio-

åt

konstvävnad och textil hemindustri.

De nuvarande lägre tekniska undervisningsanstalterna låta alltså i stort

sett fördela sig på följande grupper, nämligen:

1.

Yrkesskolor med uppgift att meddela lämplig undervisning åt per­

soner, vilka såsom lärlingar eller arbetare äro sysselsatta i hantverk och

industri samt önska inhämta vissa tekniska eller'kommersiella kunskaper.

dill denna grupp äro att hänföra de lägre tekniska yrkesskolorna,

slöjdföreningens i Göteborg skola, tekniska afton- och söndagsskolan samt

tekniska skolan för kvinnliga lärjungar vid tekniska skolan i Stockholm

ävensom tekniska skolan i Eskilstuna. Dessa skolor äro i övervägande

grad afton- och söndagsskolor med ett mindre antal kurser förlagda till

dagen eller tidigare eftermiddagstimmar.

2. Fackskolor med uppgift att giva en för verksamhet inom någon

viss industrigren lämpad teknisk fackbildning. Hit höra de båda bergs­

skolorna i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och

maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm.

3.

Tekniska elementarskolor med uppgift att meddela elementära tek­

niska kunskaper åt ynglingar, som önska utbilda sig för utövande av in­

dustriell verksamhet.

Till denna grupp höra de fem tekniska elementarskolorna i Malmö, Borås,

Örebro, Norrköping och Härnösand. Nu gällande stadgar för dessa skolor äro

utfärdade den 15 juni 1877 med ändringar den 10 december 1886, den 29

maj 1896, den 9 november 1900, den 9 juni 1905 och den 26 oktober 1906.

4. Högre konstindustriella skolan vid tekniska skolan i Stockholm är

i sitt slag enastående i vårt land. Dess uppgift är att lämna personer med

erfarenhet inom vissa grenar av konsthantverket tillfälle till större full­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

29

ändning i deras yrkesutbildning. Inom densamma finnes eu avdelning för

utbildning av lärare i teckning, välskrivning och modellering.

För år 1918 utgå under åttonde huvudtiteln statsanslag till den lägre

tekniska undervisningen med sammanlagt 52G, 147 kronor. Härav komma

på de lägre tekniska yrkesskolorna 140,000 kronor, på tekniska skolan i

Stockholm 119,000 kronor, på tekniska skolan i Eskilstuna 15,337 kronor,

på slöjdföreningens i Göteborg skola 30,000 kronor samt på de tekniska

elementarskolorna 221,810 kronor. Till vävskolan i Borås utgå under

sjunde huvudtiteln 8,150 kronor och till bergsskolorna i Tilipstad och Falun

under samma huvudtitel 29,100 kronor.

Samtliga nu nämnda läroanstalter lyda under ecklesiastikdepartemen­

tet med undantag av vävskolan i Borås samt bergsskolorna i Filipstad och

Falun, vilka sortera under finansdepartementet.

Kungl. AlajUs Nåd. Proposition Nr 00.

2) Skolor för den lägre handelsundervisningen.

Våra nuvarande lägre handelsundervisningsanstalter hava samtliga utan

undantag tillkommit på enskilt eller kommunalt initiativ. Huru mycket än

på denna väg må hava åtgjorts, är dock påfallande vilken ringa omfatt­

ning handelsundervisningen i stort sett hos oss ännu erhållit.

För det högre stadiet av denna undervisning saknades länge tillräck­

ligt många, lämpligt anordnade läroanstalter. För vad som sålunda brast

fick man, så gott sig göra lät, söka nödtorftig ersättning dels genom att

tillgodogöra sig den högre allmänbildning, våra allmänna läroverk medde­

lade, tillika med den teoretiska och praktiska utbildning, som kunde vin­

nas genom deltagande i köpmansyrket, dels ock genom att söka utbildning

i utlandets handelsundervisningsanstalter.

För det lägre stadiet av nu ifrågavarande undervisning hade så små­

ningom under tidernas lopp här i landet växt fram ett ganska utbrett

men oordnat system av enskilda läroanstalter av mycket olika beskaffenhet

och med skiftande organisation. I stor utsträckning fick den i yrkesar­

betet förvärvade erfarenheten ersätta vidare utbildning.

Oaktat redan vid riksdagen år 1823 fråga väcktes om statens ingripande

till befrämjande av handelsutbildningen, dröjde det hela sjuttio år, innan

någon handelsundervisningsanstalt här i landet erhöll statsunderstöd. Detta

skedde nämligen först år 1893, då Göteborgs handelsinstitut och Frans

Schartaus handelsinstitut i Stockholm tilldelades ett gemensamt anslag å

15,000 kronor. Redan fyrtio år tidigare hade staten upprättat den första

tekniska elementarskolan. För närvarande tillgodoses det högre stadiet av nu

ifrågavarande undervisning av de sex statsunderstödda handelsgymnasierna

i Göteborg, Stockholm, Malmö (statsunderstöd sedan år 1908), Hälsingborg

(statsunderstöd sedan år 1912), Örebro och Norrköping (de båda sistnämnda

statsunderstödda sedan år 1914). Ställda under statens inseende, ehuru utan

statsunderstöd, äro dessutom två med handel sgymnasierna jämförliga läro­

anstalter, nämligen högre handelsinstitutet vid Gävle borgarskola och den

s. k. A-kursen vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut i Stockholm.

, Handelsinstitutens kurser äro i regeln tvååriga. För att vinna inträde

fordras i allmänhet att innehava de kunskaper, som meddelas i de allmänna

läroverkens sex nedre klasser. Genomsnittsåldern för de i den tvååriga

kursens första klass nyintagna är något över 17 år.

Antalet elever vid de statsunderstödda handelsgymnasierna var höst­

terminen 1916 sammanlagt omkring 700.

För närvarande äro för de statsunderstödda handelsgymnasierna och

därmed sammanhängande ändamål i riksstaten uppförda anslac å samman­

lagt 139,000 kronor.

I motsats till vad fallet redan sedan 40 år tillbaka är med den pri­

mära tekniska yrkesutbildningen åtnjuter motsvarande undervisning för

handelns vidkommande ännu intet direkt understöd från statens sidaf Det

enda, som i detta fall kan anses vara åtgjort, är, att undervisning i till

handelsutbildningen hörande ämnen förekommer vid vissa av de statsun­

derstödda lägre tekniska yrkesskolorna och vid en och annan av de lika­

ledes statsunderstödda högre folkskolorna. I övrigt är all undervisning

överlämnad åt den enskilda företagsamheten.

d0

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

3) Skolor för den lägre lantbruk sundervisning en.

För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i vårt

land följande tre slags skolor: lantbruksskolor, lantmannaskolor och lant­

hushållsskolor, tillkomna i nu nämnd ordning.

Lantbruksskolans ändamål är att bibringa undervisning i lanthus­

hållningens utövande samt meddela övning och färdighet i lantmanna-

arbetens ordnande, ledning och utförande. Kursen är dels tvåårig, lämpad

närmast efter förhållandena i södra och mellersta Sverige och avsedd att

utbilda arbetsförmän för det större jordbruket, dels ettårig, lämpad efter

de i Norrland och Dalarna rådande förhållandena och avsedd att bereda

unga män allmän praktisk-teoretisk jordbruksundervisning. Första gemen­

samma reglementet för lantbruksskolorna utfärdades år 1851. Nuvarande

reglemente är av den 19 oktober 1911. År 1916 voro 12 lantbruksskolor

i verksamhet med tillsammans 322 elever.

31

Lantmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning avser att

meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande med huvud­

sakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk.

Lantmannaskolan, som åtnjuter statsunderstöd sedan år 1887, har från början

uppstått som en senare avdelning av folkhögskolan. Kursen har hittills

fortgått minst 20 veckor. Elevernas minimiålder skall vara fyllda 18 år.

Nuvarande reglemente är av den 10 juni 1912. År 1916 åtnjöto 890-unga

män undervisning i 43 lantmannaskolor.

Lanthushållsskolan, den yngsta av våra lantbruksundervisningsanstalter

(understödd sedan år 1912), har till uppgift att utbilda unga kvinnor till

dugliga husmödrar på landet och för sådant ändamål meddela dem praktisk

och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som å den

ort, där skolan är belägen, utföras av kvinnor. Lanthushållsskolorna äro

i regeln förlagda till folkhögskolor och lantmannaskolor men äro även fri­

stående. Lärokursen har hittills fortgått minst 12 veckor. Elevernas mi­

nimiålder skall vara minst 16 år. Nuvarande reglemente är av den 29

juni 1912. År 1916 uppgingo lanthushållsskolornas antal till 27 med 43

kurser och sammanlagt 691 elever.

Samtliga nu nämnda läroanstalter hava uppstått genom privat initiativ

och ägas antingen av enskilda personer och garantföreningar eller av

landsting och hushållningssällskap. För närvarande utgår statsbidrag till

lantbruksskolorna med 196,500 kronor, till lantmannaskolorna med 200,000

kronor och till lanthushållsskolorna med 60,000 kronor.

Förutom nu nämnda anstalter för den lägre lantbruksundervisningen

hava under det senast förflutna årtiondet åtgärder under skilda former

vidtagits för att bereda i mindre jordbruk redan deltagande män och

kvinnor ökade kunskaper i lanthushållningens olika grenar. De kurser,

som för sådant ändamål med stöd av statsmedel upprättats av hushållnings­

sällskapen, sammanfattas vanligen under benämningen småbrukar kur ser.

Med undantag av de av mig förut omnämnda sporadiska försöken

att anordna jordbruksundervisning i samband med vissa fortsättningsskolor

saknas för närvarande i vårt land särskilda anstalter för att bereda lands­

bygdens ungdom under de tidigare ungdomsåren någon ordnad undervis­

ning i lantbruksgöromål. De år, som närmast följa på folkskolekursens

avslutande, tillbringas av denna ungdom i allmänhet i hemmen med sys­

selsättningar, som mer eller mindre anknyta sig till jordbruksdriften, men

härunder är intet tillfälle berett denna ungdom att, i likhet med vad i

många fall för ungdomen i städerna äger rum t. ex. i de lägre tekniska

yrkesskolorna, genom särskilt anordnad undervisning få inhämta några

grundläggande och intresseväckande kunskaper i det yrke, vari dess krafter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

.96'.

32

tagas i anspråk. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärt,

som antalet av dem, som begagna sig av undervisningen i lantbruksskolorna,

lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna, såsom av den av mig lämnade

redogörelsen framgår, är jämförelsevis ringa.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Innan jag avslutar redogörelsen för nu ifrågavarande grupp av ung­

domsskolor, anser jag mig även böra erinra om den verksamhet, som ut­

förts och utföres av våra folkhögskolor. Dessa skolor hava visserligen icke

någon speciell inriktning på jordbruket — de vilja i främsta rummet

genom en allmänt väckande undervisning meddela rent medborgerliga kun­

skaper — men genom den fostrande andan i sin verksamhet och genom

hela läggningen av sitt arbete hava de i hög grad bidragit till att hos

landsbygdens befolkning i de trakter, där de äro förlagda, icke blott väcka

intresse för och kärlek till jordbrukarens yrke utan även i viss utsträck­

ning meddela för detta yrke nyttiga insikter. För närvarande finnas

48 folkhögskolor i vårt land, till vilka statsanslag för år 1918 äro under

riksstatens åttonde huvudtitel uppförda med ett belopp av sammanlagt

682,000 kronor.

°

4) Anstalter för undervisning i husligt arbete.

Under beteckningen husligt arbete inbegriper jag såväl hushållsgöromdl

(huslig ekonomi) som kvinnlig slöjtl (kvinnligt handarbete).

Tanken på att införa undervisning i hushållsgöromdl i skolorna väcktes

hos oss i slutet av 1880-talet, och det första statsanslaget för samma ända­

mål beviljades av 1892 års riksdag. Detta anslag, som utgick till statens

högre lärarinneseminarium i Stockholm, var avsett till utbildning av lära­

rinnor i ämnet.

År 1896 medgav riksdagen, att av anslaget till högre skolor för kvinn­

lig ungdom särskilda understöd för undervisning i huslig ekonomi finge

utgå. Till en början erhöllo blott två flickskolor understöd för nämnda

ändamål, vardera med ett mindre belopp. Vidare anvisade riksdagen år

1906 ett anslag till undervisning i samma ämne vid folkskolor, högre folk­

skolor och folkhögskolor, år 1912 ett anslag till anordnande av lanthushålls­

skolor samt år 1917 ett anslag till upprättande av husmodersskolor. Efter

hand hava sedermera nya läroanstalter å området uppstått och undervis­

ning i huslig ekonomi i allt större utsträckning införts i såväl högre som

lägre skolor, vilket åter medfört en avsevärd höjning av statens utgifter

för ifrågavarande ändamål.

I riksstaten för ar 1918 äro för undervisning i huslig ekonomi vid

33

folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, för lanthushållsskolor och

för lantmannaskolor upptagna anslag, vilka sammanlagt uppgå till ‘250,000

kronor.

Härjämte utgå bidrag av statsmedel till undervisning i huslig eko­

nomi från åtskilliga i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda an­

slag, som äro avsedda jämväl för andra ändamål. Sålunda är av det i

riksstaten för 1918 upptagna extra anslaget till högre lärarinneseminariet

och därmed förenade läroanstalter ett belopp av 11,200 kronor beräknat

till uppehållande av den med seminariet förenade hushållsskolans verk­

samhet. Det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk och för­

slagsanslaget till kommunala mellanskolor äro jämväl till en del avsedda

för undervisning av här ifrågavarande slag.

Vad beträffar undervisningens omfattning, meddela för närvarande unge­

fär två tredjedelar av de högre flickskolorna samt ett fåtal högre samskolor,

enskilda och kommunala mellanskolor — tillsammans ungefär 60 skolor —

undervisning i huslig ekonomi. Av folkskolorna hava enligt senast tillgäng­

liga uppgifter, som avse redovisningsåret 1915—1916, 727 skolor — mot­

svarande ungefär 11 % av samtliga — infört ifrågavarande ämne i sin under­

visning. Av nyssnämnda antal folkskolor äro 513 belägna i städer och 214

på landsbygden. Under samma år meddelades vidare undervisning i huslig

ekonomi vid ett 30-tal högre folkskolor och folkhögskolor samt vid ett

10-tal s. k. vandrande skolkök.

Beträffande grunder och villkor för erhållande av statsbidrag från

nämnda anslag vill jag i korthet framhålla följande.

För kommunala mellanskolor äro i förevarande hänseende bestämmel­

ser givna i kungl. kungörelser den 29 oktober 1909 och den 8 december 1911.

Till folkskolor, högre folkskolor eller folkhögskolor utgår enligt kungl.

kungörelser den 16 juni 1906 och den 11 juni 1909 för varje kurs i huslig eko­

nomi, omfattande minst trettio arbetsdagar, av statsmedel ett bidrag av

100 kronor, därav 75 kronor såsom bidrag till lärarinnans avlöning samt

25 kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter, dock

ej för lokal och bränsle, under villkor bland annat:

att undervisningen, som huvudsakligen bör vara praktisk, pågår under

tillsammans minst fyra timmar om dagen,

att undervisningen, såvitt den meddelas i folkskola eller särskild an­

stalt, ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna i

folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått

tolv års ålder eller ock avslutat sin skolgång och, där undervisningen

meddelas i folkskola, icke äro över aderton år gamla,

att antalet elever i varje kurs är minst åtta, högst tjugu, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

Kvnyl. Maj:tu Ndd. Proposition Nr Öl!.

5

34

att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma kalen­

derår, statsbidrag dock icke utgår för mer än högst sex kurser årligen.

Kurserna vid folkskolan omfatta antingen en arbetsdag i veckan under

1 — 2 terminer eller också en sammanhängande lärotid på G—7 veckor.

Genom kungl. kungörelsen den 11 december 1917 har möjlighet be-

retts skoldistrikt, som sådant önskar, att göra undervisningen i husli"'

ekonomi obligatorisk för flickor, som äro intagna i folkskola och vare sig

där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått tolv års ålder.

Vad slutligen lanthushållsskolorna beträffar, utgår till dylik skola jäm­

likt kungl. kungörelse!' den 29 juni 1912 och 18 juni 1915 statsbidrag med

ett belopp av högst 1,800 kronor, därav 1,000 kronor såsom grundanslag.

År tanken att göra huslig ekonomi till ett skolämne av jämförelsevis

sent datum, så är åter kvinnlig slöjd eller kvinnligt handarbete ett gam­

malt skolämne. Det är dock knappast mer än tjugu år sedan staten först

började att ekonomiskt understödja denna undervisning. Frågan upptogs

visserligen redan år 1877 i sammanhang med den då av Kungl. Maj:t gjorda

framställningen till riksdagen om statsbidrag till undervisning i slöjd

vid folkskolorna, men avvisades därmed, att de kostnader, anordnandet av

sådan undervisning komme att medföra, ej kunde bliva betydliga och att

understöd därtill av staten icke syntes behöva givas på annat sätt, än att

tillfälle till undervisning i kvinnlig slöjd bereddes vid statens seminarier

för bildande av folkskollärarinnor.

Sedan Irågan i slutet av 1880- och början av 1890-talet motionsvis

upprepade gånger bragts till behandling i riksdagen, beslöt 1893 års riks­

dag en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, I proposition till 1896 års

riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen, att skoldistrikt, som

genom intyg av vederbörande lolkskolinspektör visat sig hava på ända­

målsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola an­

ordnat undervisning i kvinnlig slöjd, bestående i stickning, stoppning, lapp-

ning, linne- och klädsömnad, samt, där omständigheterna sådant medgåve.

i spånad och vävning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen i

folkskolans läroämnen därigenom eftersattes, måtte av statsmedel för varje

skola, vari antalet slöjdande flickor uppginge till minst tio, erhålla ett

årligt understöd av 30 kronor, därest undervisningen uti ifrågavarande

ämne påginge minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet

av dem, som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna

undervisning vore delade i två eller flera avdelningar, måtte på angivna

villkor för varje sådan avdelning, vari antalet slöjdande uppginge till

minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd av 30 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

35

Kui)"l. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, varefter kungl. kun­

görelse f ämnet utfärdades den 29 maj 1896. Denna kungörelse har

sedermera ersatts först av kungl. kungörelsen den 25 maj 1900 och där­

efter av kungl. kungörelsen den 16 juni 1906, vilken med vissa ändringar

av den 9 oktober 1914 för närvarande är gällande.

Enligt sistnämnda kungörelse kan skoldistrikt, som i folkskola, mindre

folkskola°eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, i vilken

under kalenderår minst tio flickor varit för deltagande i slöjdundervisnin­

gen vid värjo lästermins början inskrivna, av statsmedel erhålla till lära­

rinnans avlöning ett bidrag för år efter trettio öre för slöjdtimme med

högst 40 kronor 50 öre för varje skola eller slöjdavdelning, under villkor:

att slöjden bestått i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning

samt, där omständigheterna så medgivit, klädsömnad, spånad, vävning och

flätningsarbeten.

.

att, enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör, slöjdun­

dervisningen varit anordnad på ändamålsenligt sätt, utan att underi isnin

oen i folkskolans övriga läroämnen därigenom eftersatts,

att samma undervisning under året pågått minst 100 timmar, för­

delade på minst 26 veckor med 2 till 6 timmar i veckan och högst 4

timmar om dagen, samt

.

att tiden för slöjdundervisningen sammanfallit med arbetstiden i den

skola, till vilken de slöjdande hört, eller ock till en del med denna och

till återstående delen, dock ej mer än en fjärdedel, med arbetstiden i

småskola eller fortsättningsskola inom distriktet.

Antalet flickor, som under redovisningsåret 1915—1916 deltogo i den

kvinnliga slöjden i folkskolorna, belöpte sig till 169,677, av vilka 108,910

tillhörde landsbygden och 60,767 städerna. Det i riksstaten för år 1918

uppförda förslagsanslaget till undervisning i kvinnlig slöjd belöper sig till

370,000 kronor. .

Sedan år 1916 utgår enligt kungl. kungörelsen den 1 oktober 1915

anslag för undervisning i slöjd vid statsunderstödda högre folkskolor (för­

slagsanslag å 8,500 kronor) enligt följande grunder:

Understöd för undervisning i slöjd vid statsunderstödd högre folkskola må utgå

såsom bidrag till lärares avlöning med ett belopp av 1 krona 25 öre för undervis-

ningstimme, som varit förlagd utom den för den övriga undervisningen pa vederbör­

ligt sätt fastställda lärotiden, dock med högst 275 kronor årligen for varje skola eller

slöjdavdelning, allt under följande villkor:

att undervisningen varit anordnad i lämpliga slöjdarter och anpassad tor det ål­

dersstadium, som den högre folkskolan avser, samt huvudsakligen utgjort en vidare

utveckling i praktisk riktning av folkskolans undervisning i slöjd;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

36

Beform-

eträranden.

att slöjdundervisningen i varje skola eller slöjdavdelning pågått minst 60 och

o“°f?Sr ÅVjTf arllge,n ut°ver <?en for den Övriga undervisningen på vederbörligt

satt faststallda tiden; dock att av sistnämnda tid ytterligare högst 216 timmar årligen

eller o timmar varje vecka ma kunna användas till undervisning i slöjd •

att antalet slöjdande lärjungar i skolan vid läsårets början utgjort minst tio

gossar etter tio flickor och att de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet

deltagit i undervisningen eller, om antalet gossar eller flickor i skolan icke uppgått

till tio, att samtliga i skolan inskrivna gossar eller flickor, så länge de under året t.ill-

nort skolan och provats skäligen kunna deltaga i undervisningen, deltagit däri;

^o 5

1

0m 1 d7 ‘, s,kola antalet slöjdande lärjungar varit så stort, att de uppdelats

pa avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om de slöjdande i avdelning-

en vid lasarett början uppgått till minst 10 och om de, så länge de under året till­

hört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen;

att undervisningen bestritts av lärare och lärarinnor, som enligt provning av folk-

skoloverstvrelsen ägt därför nödiga insikter och behövlig duglighet; samt °

att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen godkänd.

Från och med läsåret 1905—1906 har särskilt statsbidrag kunnat er­

hållas till lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor, och

1917 års riksdag har bifallit en av Kungl. Maj:t gjord framställning

om statsbidrag till undervisning i slöjd vid de kommunala mellanskolorna.

Jämväl vid de högre flickskolorna och med dem jämställda läroanstalter

utgår jämlikt ovannämnda kungl. kungörelse den 29 oktober 1909 stats­

bidrag för undervisning i kvinnligt handarbete.

För utbildningen av lärarinnor i kvinnligt handarbete är sörjt genom

särskilda läroanstalter, till vilkas understödjande från statens sida å 1918

års riksstat finnes uppfört ett förslagsanslag, högst 11,100 kronor. Vid

samtliga kvinnliga folkskoleseminarier och flertalet smäskoleseminarier åt­

njuta de blivande lärarinnorna undervisning i kvinnligt handarbete.

Kungl. Alaj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.

II. Reformsträvanden och kommittéer.

Av den kortfattade översikt jag nu lämnat av våra praktiska un,r-

domsskolor framgår, att alltjämt under tidernas lopp och särskilt under

de senaste årtiondena på samtliga de olika undervisningsområdena strävan­

den och ansatser gjort sig gällande i syfte att föra utvecklingen framåt

för att tillgodose de nya krav, som de ändrade tidsförhållandena fört med

sig. Det framgår därvid alldeles särskilt, att riksdagen genom alltjämt

ökade anslagsbeviljanden i hög grad visat sig behjärta de önskemål, som

antingen genom framlagda regeringspropositioner eller inom riksdagen

väckta motioner blivit framförda. Men av den lämnade redogörelsen fram-

37

går lika oförtydbart, att de huvudsakliga organisationerna inom vart och

ett av de berörda undervisningsområdena i stort sett åro oförändrat de­

samma, som de voro, när de en gång för ganska lång tid tillbaka och

under helt andra förhållanden än de nuvarande koinrno till stånd. Detta

gäller framför allt vår fortsättningsskola, som i det hela ännu är den­

samma, som den var, då den för 40 år sedan erhöll en fastare organisa­

tion. Något liknande gäller i viss mån även den högre folkskolan. Och

vad de tekniska undervisningsanstalterna beträffar, befinna sig dessa i

grundväsentliga avseenden på samma ståndpunkt som när de för snart 50

år sedan omorganiserades. För handelsundervisningens vidkommande avse

de under senare åren vidtagna förbättringarna det högre stadiet — han-

delsgymnasierna — under det att för det lägre så gott som intet blivit

åtgjort. Och detsamma är förhållandet med lantbruksundervisningen.

Även här har utvecklingen nästan uteslutande rört sig kring den senare

ungdomsåldern.

Under sådana förhållanden kan det icke väcka undran, att, i samma

mån som de förändrade tidsförhållandena gjort bristerna i de gamla orga­

nisationerna allt mera kännbara och visat otillräckligheten av de förbätt­

ringar, som mera tillfälligtvis blivit vidtagna, även de röster blivit allt

flera och allt kraftigare, som ropat på en mera genomgripande, efter det

nuvarande tidsläget lämpad organisation av de undervisningsanstalter, som

nu äro i fråga. Dessa röster hava kommit från såväl vår tids många sam­

manslutningar för fackliga, sociala och sedliga syften som ock de stats-

vårdande institutioner och organ, som närmast hava sig dessa angelägen­

heter anförtrodda. Det kan givetvis icke bliva fråga om att här lämna

någon uttömmande eller i enskildheter gående redogörelse för allt vad

som i sådant avseende förekommit. Jag anser mig här blott behöva om-

nämna några av de för frågans senare utveckling mera betydelsefulla före­

teelserna av nu angivna slag.

För att börja med frågan om den tekniska yrkesutbildningen,

erinrar jag sålunda om den av det år 1897 hållna nordiska tekniker mötets

förvaltning sutskott i september 1898 gjorda underdåniga framställningen

om tillsättandet av en kommitté för utarbetande av förslag till förändrad

organisation av de tekniska elementarskolorna ävensom om de av det fjärde

allmänna teknikermötet i Norrköping år 1906 gjorda uttalandena angående

ordnandet av den lägre tekniska undervisningen. Vidare har Sveriges

hantverksorganisation, vilken sammanslutning i främsta rummet in­

tresserar sig för hantverkets och den mindre industriens främjande, så­

väl på offentliga möten som i flera olika framställningar till Kungl. Maj:t

under åren 1906—1909 påyrkat åtgärder för höjande av undervisningen

l\ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Tillsatta

kommittéer.

vid de lägre tekniska yrkesskolorna dels genom ökade anslag, dels genom

inrättande av praktiska tillämpningskurser vid samma skolor, dels ock ge­

nom tillsättandet av en särskild överstyrelse för rikets lägre tekniska sko­

lor och anordnandet av kurser för utbildning av lärare för de tekniska

yrkesskolorna.

För handelsundervisningens vidkommande har Jcommerskolleglunt

i underdånig skrivelse den 1 juni 1908 upptagit till behandling frågan om

ordnandet av denna undervisning och hemställt om vidtagande av utred-

ning i ämnet. Riksförbundet av affärsanställda har sedermera (år 1913)

gjort underdånig framställning angående beredande av statsanslag till den

lägre handelsundervisningen.

Cö c

o

Åtgärder för främjande av den kvinnliga ungdomens utbildning

i husliga göromål in. m. hava påyrkats av bland andra centralstyrelsen

för svenska skolkökslärarinnornas förening, styrelsen för fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala samt vederbörande styrelser för åtskilliga av

moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar.

I nu omnämnda framställningar träder den speciellt fackliga syn­

punkten i förgrunden.

Ur en mera allmän och vidare synpunkt behandlas spörsmålet

om ungdomens praktiska uppfostran i den av hushållningssällskapens om­

budsmöte år 1908 till Kungl. Maj:t framförda hemställan, att Kungl. Maj:t

måtte taga i övervägande, huruvida icke en fullständig omorganisation i

praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen borde genomföras, så att

det hela bleve satt i ett system, vilket bibringade på varje Utvecklings­

stadium det därför och med hänsyn till lokala förhållanden bäst lämpade

mått och slag av praktiska kunskaper och färdigheter. Slutligen har

centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening år 1908 hem­

ställt om ändring i gällande bestämmelser för fortsättningsskolan i rikt­

ning att skolans undervisning måtte bliva ägnad att skickliggöra lärjungen

att taga verksam del i det praktiska livets sysselsättningar och på samma

gång meddela sådan borgerlig bildning, som den vuxne måste äga för ätt

rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet inom kommun och stat.

Förutom i nu berörda framställningar från allmänt och enskilt håll

har frågan om ungdomens uppfostran och utbildning i praktisk riktning

vid upprepade tillfällen varit föremål för motioner och överläggningar

inom riksdagen. Till dessa skall jag i ett senare sammanhang återkomma.

Det behov av praktiska ungdomsskolor, som de förändrade tidsför­

hållandena framkallat, har alltså inom vida kretsar gjort sig alltmer känbart

och även, såsom jag nu påvisat, funnit talrika och betydelsefulla förespå-

Kungl MajUs Nåd. Proposition Nr DO.

kåre. Samma behov har också föranlett Kungl. Maj:t att tid efter annan

uppdraga åt särskilda kommittéer eller sakkunniga att beträffande

olika områden, som här komma ifråga, verkställa utredning och framlägga

förslag.

Sålunda har Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 uppdragit åt en kommitté

att efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande organi­

sationen av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av

övriga i omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkunder­

visningen avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning

kunde föranleda. Den uppgift ifrågavarande kommitté sålunda erhållit

rörande folkskolan vidgades sedermera genom kungl. brev den 12 januari

1909 att omfatta avgivande av yttrande angående frågan om en omor­

ganisation i praktisk riktning av vårt folkskoleväsen samt förslag till de

åtgärder, som i berörda hänseende kunde finnas erforderliga (Folkun-

dervisningskommittén).

Vidare har Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 uppdragit åt en kommitté,

att efter verkställd utredning avgiva underdånigt utlåtande och förslag,

huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen borde ordnas

(Tekniska kommittén).

Slutligen har Kungl. Maj:t den 18 september 1908 uppdragit å eu

kommitté att föranstalta om en undersökning angående handelsundervis-

ningens tillstånd i Sverige samt verkställa utredning och avgiva förslag om

lämpligaste sättet för ordnande av denna undervisning, dock icke såvitt

anginge inrättande av en handelshögskola (Handelsundervisnings-

kommittén).

De sålunda tillsatta kommittéerna hava avgivit betänkanden och förslag:

folkundervisningskommittén den 20 december 1911 angående folkskole­

seminarierna, den 20 december 1912 rörande frågan om en central led­

ning för folkundervisningsväsendet, den 30 januari 1913 angående en

förändrad anordning av folkskolinspektionen i riket samt den 1 augusti

1914 dels angående folkskolan och dels angående fortsättningsskolan,

tekniska kommittén den 11 juni 1912 samt

handelsundervisningskommittén den 20 december 1910.

över vart och ett av de sålunda framlagda förslagen hava seder­

mera yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter, sammanslutningar

och enskilda. Dessutom hava folkundervisningskommitténs förslag angå­

ende folkskoleseminarierna, folkundervisningsväsendets centrala ledning

och folkskolinspektionen efter proposition av Kungl. Maj:t lett till beslut

av 1913 och 1914 års riksdagar.

Handelsundervisningskommitténs förslag föranledde framställning av

30

40

Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag. Riksdagen, som i huvudsak gillade

förslaget i vad det.avsåg upprättande av handelsgyinnasier, avslog emel­

lertid propositionen i vad det angick de lägre handelsundervisningsanstal-

terna och gjorde därvid följande uttalande:

Som av utredningen i ärendet framgår, ligger den principen till grund för såväl

Kungl. Maj:ts förevarande framställning som för handelsundervisningskommitténs

betänkande och förslag i ämnet samt kommerskollegii däröver avgivna yttrande, att

ett direkt ingripande från statens sida i handelsundervisuingens ordnande och organi­

serande nu bör ske på en gång över hela undervisningsområdet, ända från den för

hela landet avsedda, på kunskapsområdets högsta stadier verkande handelshögskolan

ned till smärre, lokala undervisningsanstalter, vilka hava bibringande av de elementära

kunskaperna och färdigheterna på detta område såsom mål. Anslutningen till denna

princip utmynnar i förslag om inrättandet under statens direkta medverkan av icke

mindre än tre skoltyper, handelsgymnasiet, handelsskolan och handelsaftonskolan.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt ingripande nu på en

gång kan vara av omständigheterna tillräckligt motiverat. Försiktigast lärer i varje

fall vara att i denna fråga gå fram stegvis. I sådant hänseende håller riksdagen före,

att man nu närmast bör begränsa sig till vidtagande av verksamma åtgärder till be­

främjande av utvecklingen av de slags undervisningsanstalter, som redan nu åtnjuta

stat-understöd. Sedan sålunda genom statens ökade understöd och kraftigare ingri­

pande i övrigt den viktigaste av de tre föreslagna skoltyperna — handelsgymnasiet —

fått sina utvecklingsmöjligheter för framtiden tryggade, synes tidpunkten vara inne

att taga i förnyat övervägande, i vilken omfattning och på vad sätt staten bör bereda

jämväl de lägre handelsundervisningsanstalterna sitt stöd, och föreställer sig riksdagen,

att därvid särskilt frågan om den lägre handelsuudervisningens lämpligaste anordning

i organisatoriskt avseende kommer under ny omprövning. Med avseende härå anser

riksdagen, att anslag för understöd åt sistnämnda slag av undervisningsanstalter tills­

vidare icke bör av riksdagen bifallas.

På grund av det läge, vari denna fråga sålunda kommit, bemyndi­

gades chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda kommitterade

(handelsundervisningskommitterade) med uppdrag dels att verkställa

utredning angående förläggningen av vissa handelsgymnasier, dels att bi­

träda med utredning av frågan om den lägre handelsundervisningens ord­

nande. Sagda kommitterade, som tillkallades den 29 augusti 1913, hava

sedermera avgivit särskilda betänkanden den 22 december 1913 angående

upprättande av nya handelsgymnasier, den 10 oktober 1914 angående upp­

rättande av handelsskolor och den 3 november 1915 angående upprättande

av handelskurser m. in. över de avgivna betänkandena hava yttranden

infordrats från myndigheter och andra. I anledning av kommitterades be­

tänkande rörande handelsgymnasierna gjorde Kungl. Maj:t framställning

till 1914 års riksdag om upprättande av vissa nya handelsgymnasier,

vilken framställning av riksdagen i allt huvudsakligt bifölls.

Av de betänkanden och förslag, vilka sålunda avgivits av ovan­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pir 90.

41

nämnda kommittéer och kommitterade, återstå alltså följande fem, vilka

innu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts slutliga prövning, nämligen

folkundervisningskommitténs betänkanden angående folkskolan och fort-

sättningsskolan, tekniska kommitténs betänkande angående den lägre tek­

niska undervisningens ordnande samt handelsundervisningskommitterades

betänkande angående upprättande av handelsskolor och handelskurser.

Bortsett från folkundervisningskommitténs betänkande angående folk­

skolan beröra samtliga dessa betänkanden på det närmaste den fråga om

upprättande av praktiska ungdomsskolor, som utgör föremål för denna

framställning. Jag skall i det följande, sedan jag först redogjort för

de huvudsakliga av de brister, som blivit anmärkta hos de nuvarande ung­

domsskolorna, lämna en sammanfattande redogörelse för den väsentliga

innebörden i vart och ett av dessa förslag.

Kung]. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

III. Anmärkta brister hos våra praktiska ungdomsskolor.

Under den behandling frågan om våra praktiska ungdomsskolor under­

gått såväl hos de av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéerna som hos de myn­

digheter och korporationer, som av en eller annan anledning förehaft frå­

gan till övervägande, har, som helt naturligt är, kritiken av de nuvarande

ungdomsskolorna trätt i förgrunden och utgjort en naturlig utgångspunkt

för de förslag till omorganisation och förbättring, som framkommit. Innan

jag nu här redogör för de framkomna omorganisationsförslagen, torde

det därför vara lämpligt, att jag först återger några av de omdömen om

de nuvarande läroanstalterna, som kunna vara särskilt ägnade att belysa

de förhandenvarande bristerna hos dessa.

Vad då först beträffar den lägre tekniska yrkesutbildningen i vårt land,

synes den allmänna meningen vara ense därom, att de nuvarande anord­

ningarna för densamma icke kunna anses vara tillfredsställande.

Tekniska kommittén sammanfattar i sitt den 11 juni 1912 av­

givna utlåtande och förslag sitt omdöme om de nuvarande anordningarna

iför teknisk utbildning av den arbetande ungdomen på följande sätt:

Allra största delen av den ungdom, som vid 12 till 14 ars ålder utgår från folk­

skolorna, erhåller för sin fortsatta utbildning ingen ledning och hjälp från samhäl-

lots ■ sida

I synnerhet blir detta förhållande betänkligt i våra städer och större industri­

samhällen. Där blir ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekurseus avslutning

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

6

Anmärkta

brister hos den

nuvarande

lägre tekni­

ska yrkesut­

bildningen.

42

till stor del överlämnad åt rena tillfälligheter. Då ofta båda föräldrarna äro upptagna

av arbete utom hemmet, ha de föga tid övrig för sina barns uppfostran. Till stort antal

äro även barnen, när de lämna skolan, alltför unga och i kroppsligt hänseende alltför

outvecklade för att omedelbart vinna anställning i industriens tjänst. De bliva då för

att kunna bidraga till sin utkomst hänvisade till sådant tillfälligt arbete, som varken

ger dem skicklighet i ett yrke eller ökar deras kunskaper i allmänhet, men ofta nog

utsätter dem för skadliga inflytelser av mångahanda slag.

Även ^e’ som ^rr e^er senare. vinna anställning inom industri och hantverk, kunna

sällan påräkna en ordnad yrkesutbildning. Då inga band fästa lärlingen vid hans ar­

betsgivare, bär denne, såsom erfarenheten nogsamt givit vid handen, föga lust att

göra uppoffringar för lärlingens yrkesutbildning, ty om lärlingen, lockad av en tillfällig

ekonomisk fördel, söker sig en annan plats, får hans förre husbonde ingen ersättning

för det arbete, han nedlagt på lärlingens yrkesutbildning. En ordnad lärlingsutbild­

ning inom industri och hantverk hör därför numera till sällsyntheterna i vårt land.

Ännu sällsyntare torde det vara, att våra unga arbetare förvärva den teoretiska

yrkeskunskap, som rätteligen bör ingå i deras utbildning. Kommitténs utredningar

hava visat, att av våra arbetare inom industri och hantverk i den egentliga lärlings-

alderu,. 14—18 år, endast en ringa bråkdel, eller föga mer än 5 procent, begagnar

undervisningen i våra yrkesskolor, och att av de arbetare i alla åldrar, som besöka

dessa skolor, endast ett försvinnande fåtal fullständigt tillgodogör sig den yrkesbild-

ning, skolorna erbjuda.

Under nuvarande förhållanden måste åren närmast efter folkskoleåldern, vilka

borde vara av utomordentligt värde för de ungas uppfostran till skickliga arbetare

och dugande samhällsmedlemmar, för flertalet betraktas som förlorade år. Icke nog

med att de kunskaper, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning och

tillämpning glömmas bort, den vana vid ordning och tukt, som bibragts de unga under

skoltiden, förbytes ej sällan under den alltför stora frihet, som följer på skoltvåuget,

i självsvåld och tygellöshet. Mången går under och faller samhället till last. De, som

slå sig igenom, gå alltför ofta klent rustade till kampen för tillvaron. Den brist på

skickliga och för sitt kall intresserade arbetare, som härigenom uppstår, hämmar indu­

striens konkurrensförmåga och återverkar menligt på hela samhällets ekonomiska ut­

veckling.

Uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlåtande angående den lägre

tekniska undervisningens ordnande har kommerskollegium i denna punkt

avgivit följande sammanfattande omdöme:

Den nuvarande lägre tekniska undervisningen i Sverige vilar i huvudsak på eu

grund, som lades för snart 40 år sedan. Vid denna tid gick huvudintresset ut på att

inrikta undervisningen på meddelandet av en för industriell verksamhet i allmänhet

lämpad förberedelse. De grundsatser, som icke långt därefter i åtskilliga andra länder

slagit igenom, nämligen de allmäntekniska anstalternas ersäitande med speciella fack­

skolor, ha även i vårt land under senare år vunnit erkännande, men de ha dock icke

kunnat öva något väsentligt inflytande pa den lägre tekniska undervisningens utveck­

ling. Resultatet har blivit

dels brist inom industrien på specialtekniskt bildade arbets­

ledare, dels mom arbetarstammen en ganska allmän avsaknad av teoretisk yrkeskun­

skap

i de fall, där vederbörandes personliga intresse ej varit nog stort att övervinna

de ekonomiska svårigheter, som äro hindrande för utnyttjandet av enskilda anstalter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Sr 96.

43

för dylika kunskapers meddelande. Detta sistnämnda förhållande synes ha sin grund

däri, att den lägsta skolformen inom detta undervisningsområde, de s. k. lägre tekniska

yrkesskolorna, genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna och sin

föga industriella ledning alltmera förlorat kontakten med hantverk och industri, så att

arbetaren i dem ej kunnat finna den utbildning, varav han haft behov, utan skolorna

i stället genom undervisningens allmänbildande karaktär kommit att draga till sig ung­

dom av alla möjliga kategorier, som, så gott sig göra låtit, önskat befästa och föröka

de kunskapsmått, som i folkskolan inhämtats.

I samband med vad bär yttrats om den riktning, i vilken den lägre tekniska

undervisningen hittills i allmänhet bedrivits, får kollegium emellertid jämväl framhålla,

vad som i åtskilliga hithörande skolor åtgjorts för att åstadkomma en verklig yrkes­

utbildning och de goda resultat, som därvid ernåtts.

De här skisserade bristerna i den nuvarande lägre tekniska undervisningen ha

med skärpa utförligt framhållits av den kommitté, som i ärendet avgivit förslag, lik­

som även av de allra flesta av den stora mängd yttranden, som avgivits. Det krä­

vande behovet av eu omorganisation får alltså anses fastslaget liksom även den rikt­

ning, i vilken omorganisationen bör gå, för att yrkesutbildningen, som kan sågas vara

basen för det industriella livet, må kunna hålla jämna steg med den industriella ut­

vecklingen i övrigt.

I samma mån, som arbetsuppgifterna inom hantverk och industri äro olikartade,

allteftersom de vid sidan av det rent manuella arbetet även omfatta intellektuellt så­

dant i lägre eller högre grad, bliva behoven av teoretisk yrkesutbildning olikartade.

För den minderårige, som börjar att taga de första stegen vid yrkets praktiska

inövande, behöves eu efter yrkets art avpassad teoretisk utbildning, som avser att göra

det manuella arbetets metoder mera verkligt begripbara, än de kunna bliva genom

blott inövandet av det manuella tillvägagångssättet, och att därigenom dels underlätta

tillägnandet av yrkesfärdigheten, dels även höja lärlingens intresse för vad som före-

haves. Härtill kommer, att den allmänt medborgerliga undervisning, som i folkskolan

meddelats, avbrutits vid så tidig ålder, att den knappast kan förmodas bära några ri­

kare frukter i rent praktiskt hänseende. Det behov av undervisning, som förefinnes

hos den minderårige lärlingen, omfattar sålunda både teoretisk yrkesundervisning och

medborgerlig undervisning.

För den vuxne arbetare, som ej erhållit annan skolundervisning än folkskolans,

gör sig ett behov av eu undervisning med ungefär samma innehåll snart kännbart,

även om han, redan tilldelad en viss arbetsuppgift, finner detta behov mera begränsat

till vissa detaljer. Den mera kunskapstörstande arbetaren känner sig dessutom höra

förskaffa sig teoretiska och praktiska yrkeskunskaper till en omfattning, som något

höjer honom över genomsnittsarbetaren och för honom öppnar möjlighet att åtaga sig

svårare arbetsuppgifter och såmedelst höjer hans förvärvsförmåga.

Utom de här skisserade mera personliga behoven av en utbildning, som gör ar­

betaren till något mera än en efter vissa normer arbetande maskin, vilken utbildning,

på samma gång den giver möjlighet till en för framgången i arbetet erforderlig ar­

betsglädje, även direkt är nödvändig för ett kvalitativt och kvantitativt tillfredsstäl­

lande arbetsresultat, förefinnes det i viss mån mera industriella behovet av att äga

tillgång till väl utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av högre och lägre grad.

Ej heller behovet av den utbildning, som här kommer i fråga, kan naturligtvis fran-

kännas ett visst personligt drag, då dess tillgodoseende för det mindre antal, som kan

få användning för detta slags utbildning, ju alltid medför ett förflyttande till mera

litingl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr Uti.

44

krävande och därmed också i regel mera firande arbetsuppgifter. Alltefter det särskilda

syftet eller den lagda grunden måste hithörande undervisning anordnas olika. Inom

hantverket gäller det sålunda att giva arbetare, som ämna etablera sig som självstän-

• diga mästare, den yrkesekonomiska bildning, som härför erfordras, eller att sätta äldre

mästare i tillfälle att taga del av yrkets senare utveckling i yrkestekniskt och yrkes-

ekonomiskt avseende. Inom industrien åter rör det sig om dels att giva skickliga och

med ledaregenskaper beguvade arbetare den vidgade teoretiska utbildning, som gör

dem fullt dugliga som förmän, dels att giva personer med en förut bredare lagd all­

mänt teoretisk bildning den facktekniska utbildning, som för skilda befattningar inom

industrien kräves.

Tillgodoseendet av alla dessa till den lägre tekniska undervisningen hörande be­

hov kräver ett helt system av skolor med olika slag av längre och kortare kurser, av­

passade var och eu efter sitt särskilda syfte.

I fråga om den undervisning, som bestrides av de s. k. tekniska ele­

mentarskolorna, synas meningarna i det stora hela vara ense därom, att

dessa skolor visserligen haft en avsevärd betydelse för vår industri, men

att deras organisation numera icke motsvarar tidens fordringar och att de

till följd härav icke längre på ett tillfredsställande sätt förmå fylla just de

uppgifter, som böra tillkomma de elementära tekniska läroanstalterna. Den

förnämsta orsaken till detta mindre gynnsamma förhållande anses vara.

att fackindelningen vid skolorna är ofullständigt genomförd dels i så måtto,

att antalet linjer, nämligen den mekanisk-tekniska, den byggnads-tekniska

och den kemisk-tekniska, är för litet och helt och hållet lämnar ur räkningen

en mängd för vårt land viktiga industrier, t. ex. textilindustri, pappers­

industri, elektro-teknisk industri m. fl., dels ock däri, att skillnaden i under­

visning för de tre linjer, som förefinnas, är alltför obetydlig, i det att

lärjungarna i de olika linjerna i allmänhet undervisas gemensamt under

den allra största delen av den tid lärokursen omfattar. Följden av denna

gemensamhetsundervisning är, att utbildningen blir huvudsakligen allmän­

teknisk och föga specialiserad, och att proportionsvis för mycken tid

måste anslås till de grundläggande teoretiska ämnena samt att en stor

del av lärjungarna nödgas offra tid och krafter åt ämnen, som de inse

vara av ringa betydelse för deras kommande verksamhet. Den härav

orsakade, relativt långa och dyra lärokursen av tre år avskräcker ock

mången ung man, som kanske "haft de bästa förutsättningar för tekniska

studier, från att söka inträde vid dessa skolor. Slutligen framhålles så­

som en väsentlig olägenhet den omständigheten, att dessa skolor genom

att mottaga lärjungar, som i flertalet fall icke alls eller i mycket ringa

grad äga praktisk erfarenhet, äro olämpliga såsom utbildningsanstalter för

blivande arbetsledare. Det är ej heller mer än en tiondedel av de ut­

examinerade lärjungarna, som vinna anställning såsom sådana.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

45

Slutligen framhålles allmänt behovet av eu kraftig och målmedveten

central ledning av det tekniska undervisningsväsendet.

Nödvändigheten såväl för industrien och hantverket som lör jordbru­

ket att i ganska stor utsträckning anlägga merkantila synpunkter har med­

fört, att frågan om en förbättrad kommersiell utbildning i många tall upp­

tagits till behandling i nära sammanhang med överläggningarna om en

förbättrad yrkesutbildning i allmänhet för den uppväxande ungdomen.

Det är dock självfallet, att de kraftigaste ropen på en förbättring av han-

delsundervisningen kommit från handelsyrkets egna målsmän.

Det har från detta håll gjorts gällande, att den elementära under­

byggnaden hos flera av dom, som i vårt land utöva handelsyrket, är all­

deles för bristfällig, för att ett sunt näringsliv skall kunna utvecklas, och att

denna brist svårligen kan avhjälpas, förrän lägre handelsskolor under sak­

kunnig ledning och med lasta former organiseras. Detta bleve så mycket

mera nödvändigt, som det kravet inom handelskretsar gjorde sig gällande,

att för rätt till självständigt utövande av handel skulle fordras genom­

gången handelsskolckurs eller praktiskt deltagande i yrkets utövning under

viss tid. Frågan har också från vissa håll satts i sammanhang med de

allmänna strävandena för ungdomens utbildning till yrkesduglighet och

med önskemålen om åtgärder från det allmännas sida, för att ungdomen

efter slutad skolgång i folkskolan icke måtte under de i moraliskt avseende

vanskliga övergångsåren lämnas vind för våg. Och det har betonats, att

det icke tinnes någon anledning att anse, att de blivande handelsidkarna

skulle vara i mindre behov än andra av ett fortsatt övervakande.

Vad särskilt angår de nuvarande privata handelsskolorna hava handels-

undervisningskommitterade i sitt den 10 oktober 1914 avgivna be­

tänkande sammanfattat sitt omdöme om dessa läroanstalter i huvudsak

på följande sätt:

Kommitterade anse sig böra framhålla, att dessa skolor äro av mycket olika be­

skaffenhet och av mycket olika värde. I allmänhet torde väl kunna sägas, att flertalet av

dem, som understödjas av kommuner, lämna eu så god och tidsenlig undervisning, som

det varit möjligt att med det lägre handelsundervisningsväsendets hittillsvarande ut­

veckling i vårt land kunna åstadkomma. Detsamma synes, åtminstone delvis, gälla

om vissa andra större och äldre handelsundervisuingsanstalter i våra större städer och

på en eller annan ort i övrigt. Att närmare angiva, vilka dessa läroanstalter äro,

låter sig emellertid så mycket mindre göra, som deras beskaffenhet ibland beror på

tillfälliga omständigheter, särskilt, synes det, på det förhållandet, åt vem föreståndar-

skapet är anförtrott.

Beträffande återigen återstoden av de rent privata anstalterna kunna kommitte­

rade icke annat än finna, att den lägre handelsundervisningen på grund av de svag­

heter i fråga om organisation och lärarpersonalens kompetens m. in., som i högre eller

Katigt. MajUa Nåd. Proposition Nr 96.

Anmärkta

brister hos

den nuvaran­

de lägre han-

dolsundervis-

ningen.

Uttalade

Irnskemål i

'råga om

ungdomens

undervisning!

jordbrnks-

bvgder.

lägre grad vidlåda dem, icke längre kan vara betjänt med dessa läroanstalter i deras

nuvarande form.

Nämnda svagheter anse sig kommitterade böra något närmare framhålla, efter­

som desamma utgöra en grundläggande skillnad hos nämnda skolor i jämförelse med

de tilltänkta statsunderstödda läroanstalterna för den lägre handelsundervisningen.

Skillnaden består dels däruti, att sagda enskilda handelsskolor ofta mottaga lär­

jungar utan fordran på förkunskaper, dels däri, att de i allmänhet icke behålla lär­

jungarna under tillräckligt lång tid. Så äro termins- och månadskurser mycket van­

liga, varjämte kurser av obestämd längd och med obestämd tid för inträde och av­

slutning även förekomma.

46

Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 96.

Genom saknaden av inträdesfordringar får undervisningen flerstädes en mycket

svag och — vad som är nästan ännu värre — ytterst ojämn grund att bygga på, och

genom den ofta alltför korta lärotiden måste resultatet av utbildningen också bli

mycket svagt.

Härtill kommer det kända förhållandet, att åtskilliga av lärarna vid de privata

skolorna icke kunna sägas inneha den för befattningen erforderliga kompetensen.

Nämnda svagheter, som strida mot de enklaste pedagogiska grunder, äro av så

betänklig art, att kommitterade icke anse ytterligare bevis för privatskolornas otill­

räcklighet vara av behovet påkallade utan inskränka sig till att i övrigt hänvisa till

föregående kommittés utförliga utredningar i detta avseende. Organisationen i dess

helhet har hittills haft karaktären av ett nödfallssystem med alla dithörande brister

och — det må villigt medges — med de ursäktande omständigheter, som för ett sådant

system alltid kunna åberopas.

På samma gång sålunda behovet av en förbättring av den lägre han­

delsundervisningen allmänt och kraftigt göres gällande, betonas tillika

vikten av att staten verksamt ingriper för samma undervisnings ordnande

och höjande.

De nära förbindelser, som i våra dagar uppstått mellan industrien

och handeln å ena sidan samt jordbruket å den andra, samt de föränd­

ringar, som försiggått inom jordbruket självt och med avseende på

den jordbruksarbetande befolkningen, hava medfört, att de allmänna strä­

vandena att åstadkomma en förbättrad ungdomsundervisning helt naturligt

kommit att omfatta även jordbruket. För mitt närvarande syfte har jag

närmast att taga i betraktande spörsmålet i vad det avser de tidigare

ungdomsåren.

I sin här förut av mig omnämnda underdåniga skrivelse åberopar

hushållningssällskapens ombudsmöte följande av en motionär vid

mötet gjorda uttalande:

Alla torde vi vara ense därom, att, därest vårt land skall tillväxa i kraft och

välmåga, vi måste bättre tillvarataga landets rika naturliga tillgångar. För detta ända­

mål är det emellertid nödvändigt, att vårt folk erhåller eu mera praktisk utbildning

på alla områden, än vad den nuvarande folkskolan med dess frivilliga och tillfälliga

överbyggnader kan erbjuda. Åt den formella bildningen har lämnats stort rum i vårt

47

folkbildningsväsen, men föga eller intet åt yrkesutbildningen eller åt den tidiga inrikt­

ningen av intresse för det blivande praktiska livsvärvet. Sverige har binge varit ansett

som ett land, där folkbildningen stod mycket högt. Gäller det procenttalet invånare,

som kunna läsa och skriva, må det ännu vara sant, men gäller det folkets utbildning

för blivande levnadsyrke och grundläggande av intensitet i arbetet, behöva vi icke resa

långt för att finna, att vi äro efterblivna. Danmark, Sachsen, Tiiringen och Baden

t. ex. hava härutinnan mycket att lära oss. Och dock hava vi säkerligen icke sämre

folkmaterial, kanske snarare bättre.

Det har för kort tid sedan offentligen uttalats, att en förbättrad folkbildning i

praktisk riktning är vår viktigaste fråga, är vårt lands livsfråga. Däri instämmer jag

och vill för egen del söka föra denna fråga framåt.

Genom att bibringa folket verkliga yrkesinsikter giver staten åt detsamma de

bästa hjälpmedel för skapande av individuell och därmed allmän välmåga. Det är ökad

yrkeskunskap, ökat yrkesintresse, ökad arbetslust vi behöva på alla områden. Detta

skall grundläggas redan i ungdomen. Men folkskolan är en barnaskola. Inom dess

ram kan visserligen det praktiska intresset väckas och någon praktisk kunskap och

färdighet meddelas, men det är huvudsakligen inom överbyggnaderna på folkskolan:

fortsättningsskolan, högre folkskolan, folkhögskolan och yrkesskolorna, vi skola söka

vinna vad vi vilja. Dessa fortsättuingsskolor böra om möjligt vara obligatoriska och

lämpa sig efter de lokala förhållandenas behov. I jordbruksbygder bör fortsättnings­

skolan sålunda lägga huvudvikten på bibringande av kunskap i och intresse för jord-

bruksvrket, i industriorter på den där förhärskande industrien, i städerna på handel,

industri och hantverk. I vårt vidsträckta, mestadels glest befolkade land kunna nog

svårigheter på flera håll möta att göra fortsättningsskolan obligatorisk, men där så ej

kan ske, torde syftet kunna vinnas på annat sätt genom statens understödjande

mellankomst.

Jordbruket är landets modernäring. Av dess avkastning är hela landets ekonomi

mest beroende. Det är därför av den största vikt, att vi genom ökad kunskap och

energi i jordbruksyrket söka höja jordens avkastning. Hänsyn härtill bör alltså i

möjligast mesta mån tagas vid den ombildning i praktisk riktning av vårt folkbild­

ningsväsen, som vi fordra.

I sitt den 12 december 1908 avgivna betänkande har kommittén för

ordnande av den lägre lantbruksundervisningen, sedan kommittén påpekat

den nuvarande bristen på anstalter för lantbruksundervisning under de

tidigare ungdomsåren, anfört följande:

Detta har nog också till följd, att det ofta mödosamma arbetet i lantmannens

yrke kommer att hos de unga bilda grunduppfattningen om detsamma med den på­

följd, att ungdomen vid första möjliga tillfälle vänder det ryggen. Kommittén auser

därför, att det vore i hög grad önskligt, om åtgärder vidtoges för att i jordbrukets

intresse taga vara på landsbygdens ungdom vid här nämnda ålder, då i de flesta fall

avgörandet beträffande levnadsbana sker. Även ur allmän social och uppfostrande

synpunkt skulle det vara av stor betydelse, om denna ungdom bleve satt i tillfälle att

använda åtminstone någon del av den lediga tid, som särskilt under våra långa och

mörka vintrar står den till buds, till inhämtande av intressegivande kunskaper i det

yrke, vari den mången gång har sin verksamhet utan rätt förståelse av eller intresse

för detsamma.

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90.

48

Under sina överläggningar har kommittén tagit i övervägande på vad sätt om-

förmälda behov av undervisning åt landsbygdens ungdom bäst skulle kunna tillgodoses

samt huruvida från statens sida b>rde vidtagas några åtgärder i detta syfte. Kom­

mittén har därvid trott sig finna, att ifrågavarande ändamål skulle kunna i avsevärd

mån vinnas, om inom landsbygdens kommuner anordnades aftonskolekurser i lantbruks-

ämnen m. m. Undervisningen vid sådana kurser borde huvudsakligen vara inriktad

på att väcka intresse för de jordbruksförhållanden, bland vilka landsbygdens ungdom

uppväxer. Sålunda synes vid kurserna särskilt böra redogöras för de allmänna förut­

sättningarna för ett rätt bedrivande av ortens jordbruk, husdjursskötsel och mjölkhus­

hållning, varjämte även andra ämnen allt efter de lokala förhållandena skulle kunna

på programmet upptagas, såsom t. ex. trädgårdsskötsel, enkel räkenskapsföring m. m.

På detta sätt skulle eu viss fackkunskap, om ock i mera inskränkt mening, komma

att bibringas landsbygdens ungdom och dess håg väckas för inhämtande av mera in­

gående kunskaper i lautmannayrket, varigenom anslutningen till av kommittén före­

slagna undervisningsanstalter skulle komma att befordras på samma gång de vid afton-

skolekurserua inhämtade kunskaperna skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av den

undervisning, som de egentliga fackskolorna meddelade.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Om behoven och önskemålen i denna punkt har vidare lantbruks­

akademien i underdånigt utlåtande i fråga om fortsättningsskolan den

15 februari 1915 uttalat sig sålunda:

Då det stora flertalet av landsbygdens befolkning ägnar sig åt lantbruket som

levnadskall utan att däri få någon särskild teoretisk yrkesundervisning, skulle det vara

synnerligen önskvärt, om den enda undervisning, som kommer de flesta av denna be­

folkning till del, nämligen folkskolans och eventuellt fortsättningsskolans, kunde hos .

landsbygdens ungdom väcka aktning och intresse för den näring, som skall bliva de

flestas levnadskall, göra den förtrogen med denna närings förhållanden och, så vitt

möjligt, bibringa den kunskap om de väsentliga grunderna för ett ändamålsenligt

jordbruk och förklaring över därvid förekommande företeelser. Härvid bör naturligtvis

ej komma i fråga att i folkskolan införa något nytt läroämne, omfattande jordbrukets

teori eller någon del därav. Men genom att från början vid undervisningen, såsom

kommitterade föreslagit, redan i småskolan, hämta stoffet i de olika läroämnena från

lantbrukets område, skulle barnen få sin blick fäst på lantbrukets olika förhållanden

samt få en uppfattning därav, att dess framgång väsentligen beror på kännedomen om

naturens lagar och förmågan att rätt begagna sig av naturens krafter. Tillika skulle

en del faktiska förhållanden, talvärden och beräkningar småningom innötas i barnets

minne utan någon särskild ansträngning.

Genom den uppmärksamhet, som på detta sätt ägnades åt förhållanden, som be­

röra lantbruket och som åtminstone till det yttre äro väl kända för lantbarnen, skulle

barnet få en känsla för lantbrukets övervägande stora betydelse för hela folket och

även åtskilliga för denna näring viktiga kunskaper inhämtas, utan att därför den

ideella och humanistiska allmänbildningen eller skickligheten i de matematiska läro­

ämnena lede någon inskränkning.

49

Mot införande pa nu antytt sätt av lantbrukets grunder i folkskolundervisningen

kan visserligen anföras, att ej på långt när alla skolans lärjungar ämna eller komma

att kona sig åt jordbruksyrket. Men dels har donna näring eu så övervägande bety­

delse för nationen, att det är mycket önskvärt, att alla landets medborgare hava något

närmare kännedom om dess grunder, dels bör ju, som redan nämnts, i läse- och läro­

böckerna införas även läromaterial från andra yrken, så att läraren kan i viss man

välja de belysande exemplen efter olika förhållanden, och dels slutligen torde det ur

det praktiska livet hämtade lärostoffet vara från pedagogisk synpunkt lika användbart

som det för det praktiska livet mer främmande, ofta helt fingerade, vilket nu i stor

utsträckning användes.

I samma riktning och under framhållande av liknande synpunkter ha\a

såväl lantbruksstyrelsen som åtskilliga hushållningssällskap uttalat

sig beträffande önskvärdheten av att i sammanhang med de ungas utbild­

ning för det praktiska livet uppmärksamhet även skänkes åt jordbruka­

rens yrke.

Kung/. Maj:ts

AV»/.

l’ropositiou

AV

96.

1 nära samband med det allmänna spörsmålet om ungdomens fostran

för dess blivande verksamhet i livet står, som jag förut framhållit, frågan

om den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet.

Härom yttrar sig Kristianstads läns hushållningssällskaps för­

valtningsutskott i en underdånig skrivelse den 31 mars 1915 på föl­

jande sätt:

Det är eu obestridlig sanning, att barnen äro samhällets grundval och att verk­

ligt goda hem endast kunna skapas av dugliga, sin uppgift vuxna kvinnor. Det är

likaledes en obestridlig sanning, att mycket litet hittills blivit gjort för att giva de

unga flickorna den undervisning, som är nödvändig för hemmets skötsel och vård,

d. v. s. husligt arbete. Enligt vår uppfattning borde en av de allra största och första

uppgifterna för en fortsättningsskola för flickor bliva, att undervisningsämnet arbets-

kunskap kommer att omfatta det husliga arbetet, därvid på landsbygden även nödig

uppmärksamhet borde skänkas åt sådana ämnen som exempelvis trädgårdsskötsel och

hönsskötsel. Sålunda borde för alla husligt arbete och hemslöjd bil det centrala, ty

även om många kvinnor under längre eller kortare tid ägna sig åt industriellt arbete

eller åt handeln, är dock kvinnans första och-största uppgift hemmet, och det borde

ordnas så, då det gäller att utveckla undervisningen, att denna huvuduppgift ställes i

förgrunden. Såväl det industriella arbetet som handeln borde i jämförelse härmed

ställas vid sidan. Eu ung kvinna, som ägnar sig åt förvärvsarbete, avsäger sig inga­

lunda därigenom möjligheten att bli maka och moder.

Anmärkt»

brister i der

kvinnliga

ungdomens

utbildning i

husligt arbete.

Om det nuvarande läget och önskemålet för framtiden uttalar sig

styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i följande

ordalag:

Sedan ett par årtionden tillbaka får en ringa del av vårt lands kvinnliga ungdom

undervisning i huslig ekonomi, huvudsakligen matlagning, i skolkök, förbundna med

folkskolor, folkhögskolor, högre flickskolor och samskolor ävensom i flyttande skolkök.

Bihang till riksdagens •protokoll 1918.

1 samt. 87 luft. (Nr 96.)

i

50

Det lider intet tvivel därom, att denna undervisning är synnerligen nyttig, enär deu

riktar den unga flickans intresse på de husliga sysslor, som efter naturens ordning

bliva de flestas uppgift i livet. Emellertid lämnas ännu så länge undervisning i hus­

lig ekonomi blott i ungefär hälften av Sveriges högre flickskolor och samskolor och i,

pa sin höjd, 5

%

av folkskolorna, varjämte ma framballas, att den skolundervisning,

som för närvarande meddelas i huslig ekonomi, i regel blott omfattar ett skolår med’

en dag i veckan, d. v. s. sammanlagt ungefär 30 dagar, eller ock en sammanhängande

kurs på 6 veckor. Under en sådan 30—36 dagars kurs deltager flickan i matens be­

redning knappast mer än 15 gånger. Utan att man underskattar värdet i uppfost-

ringsavseende av de i skolköket förekommande arbeten, bör det dock för var och en

vara alldeles klart, att en kurs på 30—36 dagar ej räcker till för att bibringa vare

sig några mera omfattande kunskaper eller någon mera betydande färdighet ifråga om

matlagning eller hemmets andra sysslor.

Skolköket är en början till husmodersutbildning, men också blott början. För

envar, som med någon insikt i och något intresse för ifrågavarande svsslor tagit

kännedom om, huru hemmets ekonomi i fråga om födans anskaffande och beredning

skötes inom vidsträckta kretsar av vårt folk, torde det vara klart, att svåra missför­

hållanden rada. Olämplig föda nedsätter arbetsförmågan, förstör hälsan och kan efter

några generationers föilopp leda till fysisk degeneration.

Det kosthåll, som för närvarande vida kretsar av vårt folk bestå sig, hotar

sålunda med fysisk dekadans. Det är dessutom oskäligt dyrbart. Vida bättre kost,

bättre både med hänsyn till näringsvärde och smak, skulle kunna erhållas för billigare

pris. Hemmens, ekonomi och, med hemmens ekonomi, landets ekonomi i dess helhet

skulle kunna sta på vida bättre fötter, om de belopp, som nu offras på mat och njut­

ningsmedel, användes med något mera förstånd. Sannolikt kunde genom bättre hus­

hållning i genomsnitt 25

%

av vad maten nu kostar sparas och kosthållet ändå vara

bättre än nu. Utgifterna för föda utgöra en så betydande post i eu familjs ekonomi,

att nu rådande mis-hnshålluing måste hava de mest betänkliga konsekvenser.

Svåra missförhållanden råda emellertid ej blott i fråga om föda och matlagning.

Det är bekant, att barndödligheten under det första levnadsåret är fruktansvärt hög,

och det är lika bekant, att detta huvudsakligen beror på olämplig vård, på mödrarnas

okunnighet i barnavård.

I ett den 9 mars 1916 avgivet underdånigt utlåtande angående stats­

anslag till husmodersskolor anför socialstyrelsen följande:

Uppenbarligen hava de husmoderliga kunskaperna ej följt med utvecklingen i

övrigt, och följderna härav bli på alla områden allt kännbarare. En hel del sociala,

hygieniska och ekonomiska missförhållanden måste säkerligen tillskrivas deu omstän­

digheten, att den husmoderliga yrkesskickligheten är i sjunkande eller ej har kunnat

tillräckligt anpassa sig efter nutida förhallanden.

Att törhallandena ej ställt sig värre, äu de äro, beror givetvis därpå, att den

nedärvda husmoderliga dugligheten, trots de förändrade förhållandena, dock alltjämt

gör sig gällande. Detta gäller dock mera den äldre generationen. Det nu uppväxande

släktet av_ husmödrar förlorar mer och mer kontakten med det som varit, och okunnig­

heten i hU'hållsgöromål växer. De missförhållanden, som härav uppstå, trvcka natur­

ligtvis hårdast pa de ekonomiskt sämst lottade, men samma okunnighet finnes inom

alla lager av samhället och utgör på alla områden en fara för den enskildes såväl som

för landets ekonomi och betolkningens välbefinnande. Man har också i känslan av

Kung!. MajUs Nåd. Proposition ]Vr 96.

denna lura pa olika båll visat ett allt starkare intresse lör att söka åstadkomma eu

ändring i förhållandena. På enskilt initiativ hava olika metoder och skolformer ut­

prövats för att söka finna bästa vägen att bibringa den kvinnliga ungdomen kunskaper

i husligt arbete. Ett flertal motioner i riksdagen hava behandlat denna fråga, och

såväl staten som kommuner och landsting hava i stigande grad lämnat anslag till

undervisning på detta område. 1 flera av staten föranstaltade utredningar beröres

denna fråga, och de nu förelis/gaude skrivelserna till Kungl. Maj:t utgöra ett uttryck

för det allt starkare framträdande kravet på ett mera allsidigt och systematiskt ord­

nande av denna del utav den kvinnliga ungdomens utbildning.

Otvivelaktigt har utvecklingen ä här ifrågavarande område gått den rätta vägen,

då staten börjat med att understödja lärariuneutbildningen och sedermera lagt grun­

den för fortsatt utbildning genom att införa ämnet i barnskolan. Men härmed är blott

ett första steg taget till att höja den husmoderliga färdigheten i vart land.

Frågan sammanhänger intimt med den alltmer framträdande strävan att giva

landets ungdom, utöver den grundläggande allmänbildningen, en för vars och ens

speciella levnadsbana direkt lämpad yrkesutbildning.

Socialstyrelsen framhåller emellertid vidare, hurusom det vore att

stanna på halva vägen, om man ej läte den förberedande yrkesutbildningen

även ifråga om det husliga arbetet övergå i en verklig yrkesutbildning.

1 detta sammanhang anser jag mig även böra erinra om hurusom

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1912 (nr BO) angå­

ende åtgärder för motarbetande av missbruk utav tobak och kaffe gjort

följande uttalande:

Vidare vill riksdagen framhålla behovet av hushållsskolor och hushållskurser för

flickor och unga kvinnor såväl ur allmogeklassen som industriarbetarnas led, där de

grundligare än nu få inhämta konsten att tillreda sund, välsmakande men dock billig

föda. De skolkökskurser, i vilka flickorna i skolåldern mångenstädes deltaga, äro vis­

serligen av stort gagn, men tyvärr hava så många av de unga kvinnorna glömt de

kunskaper, de i skolköket inhämtat, då de själva som vuxna gå att bilda ett eget hem.

Efter skolans slut komma de kanske till fabriken, de syssla under några, kanske

många år, icke alls med husliga göromål och glömma därunder vad de måhända eu

gång inhämtat. Eu repetitionskurs för mera vuxna kvinnor skulle säkerligen fylla ett

verkligt behov. En god och praktisk undervisning i sådant hänseende torde kunna

bidraga till bättre insikt om verklig födas företräde framför den nu så vanliga kaffe-

dieten för äldre som för barn.

Vad slutligen beträffar de anmärkningar och önskemål, som framställts

i fråga om den allmänna folkundervisningens förmåga att tillgodose de

nutida kraven på det uppväxande släktets uppfostran och utbildning för

det praktiska livet, torde det vara på sin plats att här anföra några av

de mera uppmärksammade uttalandena.

I sin här förut av mig berörda underdåniga skrivelse den 23 maj

1908 yttrar sig i denna fråga centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening på följande sätt:

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Kr Hd.

51

Aum&rkia

Hrister ho»

don aUmilao»

folkunderrifl-

ningen.

52

Frågan om den fortsatta undervisningen, d. v. s. om ordnad skolundervisning åt

de barn, som genomgått den obligatoriska folkskolekursen, är ett av vår folkbildnings

allra viktigaste spörsmål. Vad som på lagstiftningens väg hittills åtgjorts för att be­

reda tillfälle till fortsatt uppfostran och undervisning åt nyss nämnda ungdom, är

visserligen ingalunda obetydligt, men ännu återstår mycket, innan frågan kan sägas

ha fått en efter tidsomständigheterna tillfredsställande lösning.

De bildningsanstalter, som för sagda ändamål stå till buds, omnämnas i § 5 av

allmänna folkskolestadgan och utgöras av högre avdelning av folkskola, högre folk­

skola samt fortsättningsskola. Den högre folkskolan har emellertid hittills fått en

jämförelsevis ringa utbredning i vårt land, och vad folkskolans högre avdelning be­

träffar, är det nog endast barn i vissa städer och andra större samhällen, som hava

förmånen att för sin fortsatta utbildning få draga nytta av densamma. Den störa

massan av vårt lands skolungdom är för närvarande, för tillgodoseende av sitt behov

av praktiskt-medborgerlig bildning, utöver vad som kan erhållas i den egentliga folk­

skolan, huvudsakligen hänvisad till fortsättniugsskolan.

Vid sådant förhållande ligger det största vikt uppå att denna skolart dels är

tillgänglig för så många barn som möjligt, dels i övrigt är så organiserad, att den på

ett tillfredsställande sätt kan fylla sitt ändamål.

I båda dessa avseenden har hittills mycket brustit.

^{Enligt senaste officiella uppgifter funnos i vårt land under år} 1906

endast 1,928

statsunderstödda fortsättningsskolor inrättade. Detta innebär, att den vida övervägande

delen av våra folksskolor ännu sakna fortsättningskola. När därtill kommer, att del­

tagandet i ^undervisningen vid de jämförelsevis få fortsättningsskolor, som finnas, är

frivilligt från lärjungarnas sida, så finner man, att det är en sorgligt stor procent av

den svenska ungdomen, som helt och hållet undandrages skolans uppfostrande infly­

tande just under den för såväl karaktärsdaningen som den praktiskt-medborgerliga

utbildningen mest betydelsefulla tiden av dess liv.

Enligt folkskolestadgans bestämmelse (§ 5 mom. 3) må fortsättningsskola in­

rättas, »där sådant finnes lämpligt». Att man ännu inom så många skoldistrikt icke

funnit lämpligt att inrätta fortsatt undervisning av ifrågavarande slag torde till stor

del sammanhänga med de brister, som enligt nu för fortsättuingsskolan gällande be­

stämmelser vidlåda denna skolarts organisation. Uppenbart är, att fortsättningsskolan

i sin nuvarande form icke i tillräcklig grad kunnat tillvinna sig folkets förtro­

ende. Men detta förtroende är dock en livsbetingelse för fortsättniugsskolans sunda

utveckling.

Eu kraftig uppryckning av fortsättuingsskolan torde bäst åstadkommas därigenom

att den underkastas en grundlig inre omdaning, varigenom väg beredes för det slut­

liga målet: fortsatt undervisning intill viss ålder för alla från den egentliga folkskolan

utexaminerade barn.

Fortsättningsskolan är avsedd huvudsakligen för de barn, vilka genast efter av­

gången från folkskolan söka sig till näringarna och där komma i förvärvsarbete, den

ene i jordbruk, den andre i fabrik, den tredje i hantverk, den fjärde i handel o. s. v.

Kravet på praktisk undervisning bör i främsta rummet innebära, att densamma skall

vara ägnad att skickliggöra lärjungen att taga verksam del i det praktiska livets

sysselsättningar. Därtill hör, att den skall öppna lärjungens blick för värdet och be­

tydelsen av sådana sysselsättningar, att väcka och stärka hans håg för dem samt bi­

draga att utrusta honom med de därför nödiga kunskaperna. Men då nu livet före-

Kunffl, Muj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Kunyl, Maj:tx Säd. Proportion

AV

DO.

53

ter eu rik mångfald av yrken och arbeten, olika för skilda orter och olika för män

och kvinnor, synes det självfallet, att eu skola, som åsyftar att järnte sin allmänt upp­

fostrande och karaktärsdanande uppgift även tillgodose nämnda praktiska krav, måste

anpassa sin undervisning med hänsyn härtill. Därjämte bör fortsättningsskolan, så

långt det är förenligt med lärjungarnas ålder, meddela sådan borgerlig bildning, som

den vuxne måste äga för att rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet

inom kornmun och stat.

I samma mån som fortsättningsskolan förmår giva sådana praktiskt-med borger­

liga kunskaper, som de unga kunna hava omedelbar nytta av i do levnadsförhållanden,

under vilka de efter slutad skolkurs komma att upptaga kampen för tillvaron, i samma

man skall ock folkets kärlek till och förtroende för denna skolart växa.

Tillslut anför jag ur folkundervisningskoinmittens betänkande rö­

rande folkskolan och fortsättningsskolan (år 1914) följande ord, vilka synas

inig ställa såväl bristerna hos den nuvarande anordningen som behovet

av ändrade och förbättrade förhållanden i klar och lull belysning:

Allestädes finner man, hurusom krafter, hit vara med olika uppfattning om

mål och medel, söka taga band om de unga. Det offentliga skolväsendet kan givetvis

icke befria sig från skyldigheten att ställa sig i främsta ledet i detta avseende.

Att åt den offentliga lägre yrkesundervisningen måtte givas en rikare gestal-

ning än den hittills ägt, är härvid eu fordran bland andra, och kommittén skall längre

fram få anledning att ytterligare understryka detta. Men den egentliga yrkesskolan

kan icke sträcka sig ned" till de tidigare åldersklasser, med vilka man här måste räkna,

och den kan överhuvud icke nå till att omfatta de stora ungdomsskaror, om vilka

fråga är. Ej heller ingår det i den uppgift, som yrkesskolan i allmänhet taget upp­

ställer för sig, att tillgodose den moraliska och allmänt medborgerliga uppfostran,

vilken icke för och icke kan göras till en bisak, när det gäller ungdom i åldrar ned

till det trettonde året. För den skull faller ock förpliktelsen och ansvaret i förevarande

avseende främst på det allmänna folkundervisningsväsendet.

Endast i ringa mån har folkundervisningsväsendet mött de nya behov, som

den ekonomiska och sociala utvecklingen under de tre och fyra senaste årtiondena

framkallat. —-------

Redan vid 12 till 13 års ålder sluta folkskolans lärjungar sin skolgång. Skolan

sträcker sig med sin undervisning således icke ens till barnaålderns övre gräns. Just

när barnet inträder i de vanskliga övergångsår, då det mer än någonsin är i behov

av intellektuell och moralisk omvårdnad, måste skolan i de flesta fall lämna det

ifrån sig, och barnet träder ut i livet. Nu skulle fortsättningsskolan, i den män

hennes korta undervisningstid medgiver, söka tillvarataga och praktiskt tillämpa vad

som i folkskolan inhämtats samt tillika i någon mån giva de unga ett välbehövligt

moraliskt stöd och bidraga till en god utveckling av deras karaktär. Men vår fort-

sättningsskola är icke obligatorisk, vare sig för kommunerna i fråga om dess upprät­

tande eller för barnen i fråga om dess besökaude; i mer än halva antalet av rikets

skoldistrikt saknas fortsättningsskolor, och endast vid pass fjärdedelen av . de lär­

jungar, som enligt folkskolestadgan skulle vara berättigade till inträde i fortsättnings­

skolan, begagnar sig av dess undervisning.

Liknande är förhållandet med de övriga möjligheterna till fortsatt skolbildning

för folkskolornas lärjungar. Den lilla repetitionsskola, som under benämningen ersätt-

Ailmäuua

jmnder.

ningsskola är avsedd för lärjungar, som avgått från folkskolan med miniraikunskaper,

förekommer sparsamt och blir, där den förekommer, sparsamt besökt. De lärjungar’

som efter avslutad folkskolekurs övergå till sådana läroanstalter som högre folk­

skolor,^ kommunala mellanskolor och allmänna läroverk, utgöra ett försvinnande antal

i förhållande till den stora huvudmassan. Konfirmationsskolans insats i folkbildnings­

arbetet är visserligen även från den allmänna skolbildningens synpunkt av icke ringa

värde, men dess syfte och dess egentliga betydelse är dock till det väsentliga be­

gränsat till det religiösa och sedliga området. — Det antal barn, som årligen lämna

våra folkskolor, torde uppgå till över 115.000, och i stort sett gäller det, att med ut­

träde ur folkskolan de unga för alltid avslutat sin skolgång.

Yad vi behöva men endast alltför ofullständigt äga är en ungdomsskola ovanpå

barnskolan —-------

Det stora flertalet av folkskolans barn måste efter avslutandet av denna skolas

lärokurs omedelbart ägna sig åt förvärvsarbetet. För dem behöves därför en skolform,

som ger dem tillfälle att under någon kortare del av året eller några timmar i vec­

ken sysselsätta sig med skolarbete, under det att deras huvudsakliga tid användes

för arbetet i den tjänst eller det yrke, som de tillhöra. Det är behovet av eu sådan

skolform, som skall fyllas av fortsättniugsskolan.

Skall fortsättningsskolan kunna fylla sin uppgift och verkligen erhålla den be­

tydelse för ungdomen och för samhället, som hon bör äga, är det huvudsakligen i

två avseenden, som hon behöver utvecklas och förbättras. Å ena sidan måste hennes läro-

plan och hela undervisning bättre än hittills avpa<sas efter den ungdoms särskilda behov,

för vilken hon är avsedd, och efter de syften, som tidsförhållandena anvi»at, d. v. s.

klarare inriktas mot uppgiften att främja de ungas utbildning för det nutida sam­

hälls- och arbetslivet. A andra sidan måste hennes ställning inom undervisnings­

väsendet göras starkare, än den nu är, sa att fortsättningsskolan framträder icke som

en tillfällig anordning utan som ett nödvändigt led bland anstalterna för den grund­

läggande medborgerliga bildningen.

54

Kungi. Maj;tu Nåd. Proposition Nr 96.

IV. Kommittéernas förslag till ordnande av de praktiska

ungdomsskolorna.

1) Tekniska kommitténs förslag till det lägre tekniska undervisnings­

väsendets ordnande.

V id utstakandet av7 planen för den lägre tekniska undervisningens

framtida ordnande har kommittén utgått från den förutsättningen, att

denna undervisning borde erhålla en sådan omfattning och innebära så­

dana utvecklingsmöjligheter, att vi med tiden kunna tillförsäkra flertalet

av dem, som ägna sig åt industriens tjänst, en för deras verksamhet lämplig

teknisk bildning.

C'

55

Det k:m numera icke anses tillräckligt, framhåller kommittén, att endast

de, som skola intaga en ledande ställning inom industrien i egenskap av

ingenjftrer, arkitekter eller arbetsledare, erhålla en god teknisk bildning.

Nutidens starka tävlan på industriens alla områden och icke minst de

sociala förhållandenas utveckling göra det nödvändigt och rättvist, att också

yrkesarbetaren erhåller en omsorgsfull utbildning för sitt kall.

För att bereda tillfälle härtill måste det första stadiet av yrkesunder­

visningen ordnas så, att våra unga arbetare, samtidigt med att de lära

sina yrken genom praktiskt arbete i industri och hantverk, underhålla och

förkovra sina i folkskolan förvärvade kunskaper genom att tillämpa dem

på lösandet av uppgifter, som falla inom området för deras yrkesverk­

samhet.

Kommittén har därför föreslagit, att yrkesundervisningen fördelas på

två stadier, ett grundläggande stadium, ‘ som kommittén kallat lärlings-

skolan, och ett andra stadium eller den egentliga yrkesskolan.

Då det emellertid stått klart för kommittén, att det med lärlings-

skolan avsedda ändamålet, icke kan vinnas utan skotvång, har kommittén

ansett, att lärlingsskolan måste vara obligatorisk för i industri och hant­

verk anställd ungdom i åldern 14—18 år, men att den obligatoriska

undervisningen för att icke allt för mycket inkräkta på de ungas arbetstid

hör inskränkas till några få timmar i veckan.

Därigenom skulle våra arbetare få verklig nytta av sina folkskole-

kunskaper. Flertalet av dem skulle kunna tillförsäkras åtminstone ett

visst mimimum av yrkesbildning. En god grund skulle under lärlings­

åren läggas för fortsatta yrkesstudier, så att en arbetare vid inträdet i en

yrkesskola omedelbart skulle kunna övergå till verkliga fackstudier. Däri­

genom skulle det även bli möjligt att ordna undervisningen i de egentliga

yrkesskolorna i form av yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner

och sålunda få till stånd verkliga fackskolor för yrkesundervisningen.

Vid uppgörandet av förslag till de tekniska elementarskolornas och

med dem jämförliga skolors organisation har kommittén ställt som sitt

mål att söka bringa till stånd en praktiskt elementär teknisk bildnings-

linje vid sidan av den teoretiskt vetenskapliga, som representeras av de

högre tekniska läroanstalterna i riket med de för dem förberedande läro­

kurserna vid de allmänna läroverken. Kommittén har sålunda ansett, att

en nioårig kurs vid ett allmänt läroverk i förening med en tre- eller

fyraårig kurs vid en högre teknisk läroanstalt icke är den lämpligaste

vägen för utbildningen av arbetsledare för industrien. Härför fordras i

regel en helt annan bildningsgång, karaktäriserad i främsta rummet av

mycket praktiskt arbete i industriens tjänst. Därtill måste komma goda

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 90.

56

teoretiskt tekniska studier, som dock icke få förorsaka ett allt för lång­

varigt avbrott i den praktiska yrkesverksamheten. Enahanda utbildnings­

gång torde även vara den mest lämpliga för ritare och detaljkonstruktörer,

laboranter på fabrikslaboratorier samt för en hel del andra befattningar

inom industrien, vilka i högre grad fordra praktisk erfarenhet och rutin

än omfattande teoretiska kunskaper.

För att få till stånd en för den praktiskt elementära tekniska bild-

ningslinjen lämpad fackbildning och samtidigt tillgodose de många nya

tekniska bildningsbehov, som våra nuvarande lägre tekniska läroanstalter

icke förmå fylla, har kommittén ansett sig böra föreslå, att de tekniska

elementarskolorna förändras till eller ersättas med verkliga fackskolor, som

i likhet med de båda nu förefintliga bergsskolorna i Filipstad och Falun

samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm

få till uppgift att tjäna var och en sitt speciella industriområde. För

dessa tekniska läroanstalter föreslår kommittén benämningen tekniska fack-

skolor.

Under tillämpning av i stort sett samma grundsatser har kommittén

utarbetat förslag till "tekniska skolans i Stockholm omorganisation till en

fackligt ordnad läroanstalt för konsthantverket.

För att tillgodose utbildningen av lärare för yrkesundervisningen och

tillika skaffa den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisnings­

väsendet erforderlig hjälp med utarbetandet av organisations- och läro­

planer, läroböcker och exempelsamlingar samt med anskaffningen och av­

provningen av undervisningsmateriel! ävensom för att bringa till stånd

en god vägledande förebild för yrkesundervisningen i riket har kommittén

ansett sig böra framlägga förslag till inrättandet av en statens normalskola

för yrkesundervisningen.

För att yrkenas och de industriella intressenas målsmän skola erhålla

vederbörligt inflytande på de lägre tekniska skolornas och därmed på hela

den lägre tekniska undervisningens utveckling, har kommittén föreslagit,

att samtliga lägre tekniska läroanstalter fortfarande såsom hittills skola

ställas under ledning av lokala styrelser. Dock bär kommittén ansett, att

industrien borde få en vida starkare representation i dessa styrelser än

den hittills i många fall haft.

Den inblick i det lägre tekniska undervisningsväsendets utveckling

och nuvarande tillstånd, som kommittén genom sina utredningar vunnit,

har emellertid övertygat kommittén därom, att vi icke heller för framtiden

kunna vänta oss en kraftigare utveckling av densamma, för så vitt den

icke dessutom i sin helhet ställes under en kraftig och målmedveten

central ledning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Ö7

Kommittén har därför icke tvekat att upptaga eu redan för länge

sedan uttalad tanke, som helt säkert till stor skada för den tekniska

undervisningens utveckling icke förut vunnit avseende, nämligen tanken

pa inrättandet av eu särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor.

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda det lägre tekniska under­

visningsväsendet i riket omfatta: lärlingsskolor, yrkesskolor, tekniska fack­

skolor, tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk) och

statens normalskola för yrkesundervisningen.

Lärling sskolorna skulle enligt kommitténs förslag hava till uppgift

att giva samhället ett medel att leda och övervaka den inom industri och

hantverk arbetande ungdomens uppfostran till kunniga arbetare och upp­

lysta medborgare genom att, samtidigt med att de unga genom arbete i

industriens tjänst lärde sina yrken, fullständiga deras lärlingsutbildning

med sådana för deras yrkesutövning nödiga kunskaper och färdigheter,

som den enskilda arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela dem i sam­

band med deras praktiska yrkesutbildning. Lärlingsskolorna skulle kunna

vara av tre olika slag:

1. Kompletterande lärling sskolor med ändamål att i teoretiskt och

om möjligt även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning,

som kan vinnas genom yrkesarbete i industriens tjänst.

2. Fullständiga lärlingsskolor med - ändamål att giva en fullständig

såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning.

3. Förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga

^rund för lärlingsutbildningen inom industrien.

Kommittén har ansett, att lärlingsundervisningen i vårt land, åtmin­

stone under den närmaste framtiden, huvudsakligen bör tillgodoses genom

det första slaget av lärlingsskolor, men att även de båda andra slagen av

lärlingsskolor i vissa fall böra kunna inrättas och komma i åtnjutande av

understöd av allmänna medel.

De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingens praktiska

yrkesutbildning åtminstone i huvudsak vinnes genom yrkesmässigt arbete

i fabriker, verkstäder eller på andra industriella arbetsplatser.

För att trygga denna sida av lärlingsutbildningen fordras enligt kom­

mitténs mening med nödvändighet en lärlingslag, som gör det möjligt att

ordna lärlingens praktiska utbildning på ett effektivt sätt.

Skolornas organisation bör i väsentlig mån bestämmas av den syn­

punkten, att samhället vinner ett medel att leda och övervaka ungdomens

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 käft. (Nr 96.)

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr

Lärling,-

skolor

Komplette­

rande Ur-

lingsskoloi■.

58

uppfostran till dugande samhällsmedlemmar under de för dess utveckling sk

betydelsefulla åren närmast efter folkskolekursens avslutning

TT-__ ... __ i ..

*

.

fe

Katigt. Maj:ts

A

tid. Proposition Nr 96.

Kommunerna böra genom lag berättigas att besluta*3 inrättandet

lärlingsskolor med

skolplikt

för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som

Vilt 14 Iuen e.) 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk

eller annan därmed jämförlig hantering, och arbetsgivarna böra förpliktas

att giva hos dem anställda arbetare nödig ledighet för deras skolgång och

au gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgö­

rande. Lämpligt straff bör stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar

den skolpliktige att fullgöra sin skolplikt.

I fråga om den föreslagna skolplikten yttrar kommittén bland annat-

. När kommittén sålunda föreslår, att skolplikten till lärlingsskolorna skall inträda

törst vid 14 ars ålder och först sedan anställning vunnits i industriellt yrke, hantverk

eller annan hantering, bär kommittén icke förbisett, att med nu gällande stadgande!!

angående folkskoleväsendet den omedelbara anslutning av lärlingsskolan till folkskolan

som kommittén ansett önskvärd, icke skulle vinnas. I synnerhet för dem, som först

ett eller annat ar etter sedan de fyllt 14 år vinna anställning inom industri eller

hantverk, skulle avbrottet i skolplikten bliva långvarigt.

Med anledning härav vill kommittén framhålla, att de obligatoriska lärlings-

skolorna endast kunna utgöra ett led i de åtgärder, som torde fa anses erforderlig

för ungdomens för sätta övervakande och uppfostran utöver den nuvarande folkskole-

aldern, och vilkas behöflighet torde fa anses hava vunnit offentligt erkännande däri­

genom, att den s. k. folkundervisningskommittén den 12 januari 1909 erhållit nådigt

S”°d6 ™k‘ “** °m

i praktisk riktning

, u ^,ed åseende på skolpliktens genomförande vill kommittén framhålla, att det

helt säkert vore mindre välbetänkt att genom ett allmänt lagbud ålägga stadskom-

niuuer och andra med dem jämförliga samhällen med sammanträngd befolkning att

inom eu viss, pa förhand bestämd kortare tidrymd inrätta obligatoriska lärlingsskolor.

btora svårigheter skulle mota att genast anskaffa lämpliga lärare i tillräckligt

antal samt lampliga lokaler och lämplig undervisningsmateriell. Därtill kommer, att

var erfarenhet pa yrkesundervisningens område ännu i inånga avseenden är allt för

bristfällig för att gorå det möjligt att genast eller inom en kortare tidsperiod genom­

fora en fullständig omläggning av denna undervisning.

Lämpligaste medlet att leda utvecklingen i den riktning, kommittén anser önsk-

vard torde ligga dan, att kommunerna genom lag berättigas att själva besluta om

inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt, och att staten uppmuntrar kommunerna

(taitill genom att verksamt understödja sådana lärlingsskolor.

hörande

lärotiden

föreslår kommittén, att undervisningen i den obli­

gatoriska lärlingsskolan ordnas på två eller helst tre årskurser samt att

undervisningen i regel pågår hela året, dock att den, då särskilda omstän­

digheter föranleda undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader

om året. ^ idare löreslår kommittén, att den obligatoriska undervisnings­

59

tiden skall omfatta minst (i och högst 12 timmar i veckan samt att

undervisningstiden skall förlägga» till vardagar mellan kl. 7 f. m. och

7 e. m.

Undervisningen skutt enligt kommitténs förslag hava till mål att pagrund­

valen av folkskolans lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas

praktiska yrkesutbildning meddela dem de första grunderna av det tekniska,

yrkesekonomiska och allmänt medborgerliga vetande, som fordras, för att

de med insikt och framgång skola kunna utöva sina yrken och fylla sina

medborgerliga plikter. Läroämnena skola utgöras av modersmålet, räkning,

ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. Skolverkstäder för praktiskt yrkes­

arbete, avsedda att stödja undervisningen; böra inrättas i den mån detta kan

befinnas vara av behovet påkallat och förhållandena det medgiva.

Det andra slaget av lärlingsskolor, nämligen de fullständiga lärlings-

skolorna, skulle hava till uppgift att genom såväl teoretisk undervisning som

praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lär­

lingsutbildningen inom industrien eller hantverket. Kommittén anser, att

dylika skolor icke kunna ifrågakomma i någon större omfattning under

den närmaste framtiden. 1 ett och annat speciellt yrke skulle °de dock

kunna vara motiverade. Sålunda föreslår kommittén, att den befintliga

fackskolan för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna omorganiseras

till en dylik fullständig lärlingsskola, varvid staten bör bestrida två tredje­

delar och Eskilstuna stad en tredjedel av de årliga utgifterna, varjämte

staden tillhandahåller lokaler med inredning och möblering.

Det tredje slaget av lärlingsskolor, de förberedande lärling sskolorna,

skulle hava till ändamål att genom praktiskt arbete i enkla skolverkstäder i

förening med lämplig teoretisk undervisning lägga en god grund för den

fortsatta lärlingsutbildningen inom industrien. Dylika skolor böra endast

inrättas för sådana yrken och industrier, inom vilka man på grund av

omsorgsfulla utredningar med säkerhet kan antaga, att lärjungarna kunna

påräkna god utkomst. Den teoretiska undervisningen bör håva ungefärligen

samma innehåll och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna,

men huvudvikten vid undervisningen bör läggas på det för lärjungarnas

yrken grundläggande praktiska arbetet. Eörsök bör göras med en eller

annan dylik skola vid den föreslagna statens normalskola för yrkesunder­

visningen. I avseende på bidrag från stat och kommun till dessa skolors

inrättande och underhåll böra gälla samma bestämmelser som för de obliga­

toriska lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget till anskaff­

ning och underhåll av undervisningsmateriell.

lutngl. Maj:t>! Nåd Proposition Nr 96.

Fullständig*

lärlings­

skolor

Förberedande

lärlings-

skolor

00

Kunffl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr

Vrke»skolor.

Tekniska

tsrkskolor.

Yrkesskolorna skola hava till ändamål att giva arbetare med god prak­

tisk yrkeserfarenhet tillfälle att utvidga och fördjupa den bildning, vartill

grunden lagts i lärlingsskolan, och att vinna den ytterligare förkovran i

sina yrken, som fordras för att i allmänhet höja dergis arbets- och för­

värvsförmåga eller för att giva dem förutsättningar för förmans- och andra

därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera

oberoende ställning som självständiga mästare inom hantverket.

Undervisningen vid yrkesskolorna meddelas dels i form av ämneskur-

ser, d. v. s. fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka lärjungarna

äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önsk­

ningar, dels i form av vrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner,

avsedda att fullständigt genomgås på en viss begränsad tid av samtliga

deltagare i kursen.

De sistnämnda, eller yrkeskurserna, utgöras antingen av aftonkurser,

omfattande i medeltal två arbetsår med omkring 30 arbetsveckor vartdera

och med omkring 12 undervisningstimmar i veckan eller sammanlagt om­

kring 720 undervisningstimmar under hela kursen, eller av dagkurser,

omfattande omkring 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år, med

44 arbetstimmar i veckan eller sammanlagt omkring 1,320 undervisnings­

timmar under hela kursen.

Undervisningen bör ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas

yrken och de industriella förhållandena å den ort, där skolan är belägen,

samt grupperas kring läroämnena modersmålet, matematik, ritning, yrkes-

ekonomi och yrkeslära. Förutom den ordinarie undervisningen anordnas

föredrag eller serier av föredrag över ämnen av mera allmänt intresse,

som stå i samband med yrkesundervisningen.

För tillträde till yrkesskolorna föreslår kommittén följande inträdes-

fordringar: en ålder av minst 17 år, föregående praktisk yrkesverksamhet

under minst två år för inträde i ämneskurs, tre år för inträde i yrkeskurs,

samt i fråga om teoretiska förkunskaper, att sökande till ämneskurs skall

vara fri från lärlingsskolplikt och att sökande till yrkeskurs skall med gott

resultat hava genomgått lårlingsskola eller annan därmed fullt likvärdig

läroanstalt eller ock vid inträdesprov visa sig äga nödiga förkunskaper i

läsning, skrivning, räkning och ritning.

Statsbidrag bör enligt kommitténs mening kunna utgå icke endast

till kommunala yrkesskolor utan även och efter samma grunder till sådana

yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer.

De tekniska fackskolorna skola ha till ändamål att meddela de teknisk»

kunskaper, som i förening med industriell erfarenhet fordras av dem, som

61

närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker

och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detaljkonstruktörer

och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt å verkstäders

och fabrikers konstruktionsbyråer och fabrikslaboratorier.

Därjämte böra de åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industri­

verksamhet, meddela de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsom­

råden, som de för sin verksamhet behöva.

Kommittén föreslår

att de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås

och Härnösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i

Stockholm och vävskolan i Borås förändras till 3 tekniska fackskolor för

maskinindustri, därav en i Stockholm, en i Malmö och en i Örebro; 1

teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro; 2 tekniska fackskolor för

byggnadsindustri, därav en i Stockholm och en i Malmö; 1 teknisk fack­

skola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping; 1 teknisk fack­

skola för textilindustri i Borås; 1 teknisk fackskola för trävaruindustri i

Härnösand; samt

att dessutom inrättas: 1 teknisk fackskola för kemisk industri i Häl­

singborg och 1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappers­

industri i Karlstad.

Vid bergsskolan i Falun inrättas en avdelning för utbildning av

gj ritmästare.

För inträde vid de tekniska fackskolorna bör i främsta rummet fordras

minst två års föregående praktisk verksamhet, huvudsakligen ägnad åt

yrkesmässigt industriellt arbete.

Fordringarna på teoretiska inträdeskunskaper få icke lägga allt för

stora svårigheter för intelligenta och framåtsträvande unga industriarbetare,

som icke haft tillfälle till studier vid allmänt läroverk, att vinna inträde

vid skolorna, men böra å andra sidan tillmätas så, att möjlighet vinnes

för en sträng gallring bland de inträdessökande.

Kommittén har sålunda föreslagit, att för inträde vid de tekniska fack­

skolorna skulle fordras kunskaper motsvarande realskolans lärokurser i de för

tekniska studier grundläggande läroämnena svenska språket, matematik,

fysik och kemi samt i vissa fall även ritning och teckning.

Lärokurserna måste göras korta. Kommittén har ansett önskvärt och

under vissa förutsättningar även möjligt att begränsa dem till två år med

40 veckors undervisningstid om året och 40—44 undervisningstimmar i

veckan.

Undervisningen bör inom varje skola eller skolavdelning begränsas till

ett vi881 industriellt område och ordnas med sträng hänsyn till skolornas

Kuttgl. Moj:ts Nåd. Proposition

AV

Hd.

62

Lärare.

Skolformer­

nas inbördes

förhållande.

Tekniska

skolan i

Stockholm,

praktiska ändamål. Do tekniska tillämpaingsämnena måste bliva skolornas

huvudämnen och upptaga den övervägande delen av undervisningstiden.

De grundläggande teoretiska läroämnena, matematik, fysik, kemi, projek-

tionslära in. m., böra däremot uteslutande betraktas som hjälpämnen med

ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av skolor­

nas huvudämnen.

Skolorna böra utrustas med ändamålsenliga lokaler, goda bibliotek och

god undervisningsmateriell samt med tidsenliga laboratorier för praktiska

tillämpningsövningar.

Undervisningen skulle enligt förslaget bestridas av lektorer och fack-

lärare med fast anställning samt assistenter och extra lärare, förordnade

på viss tid eller tills vidare.

De tre skolformerna, lårlingsskolor, yrkesskolor och tekniska fackskolor,

böra enligt kommitténs förmenande var för sig fullfölja sin bestämda upp­

gift. Den meningen, att lärlingsskolan bör förbereda för yrkesskolan,

denna för fackskolan och denna sistnämnda slutligen för tekniska hög­

skolan, kan kommittén icke biträda. Dock böra lärlingsskolorna samtidigt

med att de fullfölja sin uppgift att meddela arbetaren ett visst minimum

av yrkesbildning i regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna.

Om erfarenheten kommer att visa. att särskilda åtgärder äro 'önskvärda för

underlättandet av yrkesarbetares tillträde till de tekniska fackskolorna,

anser kommittén, att detta behov vida bättre kan tillgodoses genom in­

rättandet å de orter, där fackskolorna bliva förlagda, av särskilda förbe­

redande kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas undervisning

inpressa lärokurser, som äro av nytta endast för det fåtal av dessa skolors

lärjungar, som önskar vinna inträde vid de tekniska fackskolorna. Unge­

fär samma synpunkter gör kommittén gällande gent emot åsikten, att°de

tekniska fackskolorna böra vara förberedande skolor för de högre tekniska

läroanstalterna.

1 etniska skolan i Stockholm skulle enligt kommitténs förslag efter ut­

brytning av byggnads- och maskinyrkesskolorna samt delvis av tekniska

afton- och söndagsskolan och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar omor­

ganiseras till en läroanstalt uteslutande för konsthantverk, omfattande dels

en konstindustrieil yrkesskola, ordnad i huvudsak på samma sätt som övriga

yrkesskolor, dels en högre skola, konsthantverkssltolari, med vilken en sär­

skild avdelning för utbildning av tecknings- och skrivlärare skulle kunna

förenas. ■ . ?• .

.

•.

■ • ,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Konsthantverksskolan bör omfatta skilda avdelningar, tillsvidare för:

1. möbelkonst, 2. skulptur och inodelleringskonst, 3. keramik- och glas­

konst, 4. smides- och grövre metallkonst, 5. guld- och silversmfdes-

konst, 6. bokhantverk, tryck- och plakatkonst, 7. textilkonst, 8. dekorativ

målning.

Vaije avdelning bör stå under ledning av sin särskilda facklärare eller

tacklärarinna. Högsta ledningen av undervisningen i dess helhet och an­

svaret för dess konstnärliga riktning och halt bör tillkomma skolans före­

ståndare.

Skolan bör utrustas med ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder

och undervisningen i övervägande grad ägnas åt praktiska övningar, så

att den, på samma gång den utvecklar lärjungarnas konstnärliga sinne och

smak, ger dem förtrogenhet med yrkets teknik och en på egen erfarenhet

grundad uppfattning om en kompositions lämplighet för det material och

det ändamål, för vilket den är avsedd.

Den hittills förefintliga svårigheten att erhålla för ^eu väl ordnad

yrkes­

undervisning kompetenta lärare, effektiva undervisningsplaner samt lämpliga

läroböcker och undervisningsmaterial har, såsom redan nämnts, föranlett

kommittén att framlägga förslag om inrättande av en normalskola, där ut­

bildning av lärare för yrkesundervisningen skulle försiggå på det sätt, att

personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom besök i

en yrkesskola eller på annat sått förvärvat en god praktisk och teoretisk

yrkesbildning, skulle beredas tillfälle att genomgå en jämförelsevis kort —

högst 8 veckors — och i övervägande grad rent pedagogisk utbildningskurs.

Dylika kurser borde förläggas till eu med avseende på lärjungematerial,

lärarkrafter, undervisningsmateriel], antal olika yrkesavdelningar o. s. v.

så rikt utrustad läroanstalt som möjligt. Donna‘ läroanstalt skulle samti­

digt, genom att ställas under omedelbar ledning och kontroll av den cen­

trala ledningen, vara denna till hjälp vid utarbetandet av nya organisa­

tionsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen in. in. Normalskolans

facklärare, skulle även biträda denna vid inspektion av den fackliga yrkes­

undervisningen vid övriga lärlings- och yrkesskolor. Normalskolan borde

vala uppdelad i åtminstone 12 a. 15 olika, fackavdelningar, motsvarande

var och en sitt speciella yrke, varvid de i vårt land allmännast före­

kommande och mest betydelsefulla yrkena borde ifrågakomma med undan­

tag likväl av de konstindustriella, vilkas undervisningsbehov skulle till­

godoses av den omorganiserade tekniska skolan i Stockholm. Genom

normalskolan skulle staten sålunda övertaga eu väsentlig del av den

yrkesundervisning, som eljest skulle ålegat Stockholms stad. Staden bör

Nungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

'

(]3

Statens nor­

malskola för

yrkesunder­

visningen.

Administra­

tion och

inspektion.

8kolornas

underhåll.

därför deltaga i kostnaderna för skolans verksamhet. Pa samma gång

får staden i normalskolan eu ersättning för den undervisning av icke konst-

industriell art, som nu meddelas i tekniska skolans afton- och söndags­

skola och som bör avskiljas från tekniska skolan vid dess omorganisation

till en uteslutande konstindustriell läroanstalt.

Beträffande administrationen föreslår kommittén lokala styrelser för

lärlings-, yrkes- och fackskolor samt inrättande av en överstyrelse för hela

den lägre tekniska undervisningen i riket. Kommittén uttalar den bestämda

övertygelsen, att en kraftigare utveckling av det lägre tekniska undervis­

ningsväsendet icke kan väntas, för så vitt icke. den centrala ledningen av

densamma anförtros åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft

ägnar sig uteslutande åt denna angelägenhet. Överstyrelsens första upp­

gift bör bliva att praktiskt genomföra den nya organisationen av det lägre

tekniska undervisningsväsendet och sålunda i detalj utreda och taga ini­

tiativ i alla hithörande frågor, granska och stadfästa skolreglementen och

undervisningsplaner samt biträda med råd och upplysningar vid deras

uppgörande. Bland överstyrelsens uppgifter i övrigt betonar kommittén

en ofta upprepad och grundlig inspektion av underlydande skolor, anskaffande

av lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell, åvägabringande av eu

väl ordnad statistik in. in. överstyrelsen skulle bestå av en överdirektör

och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli, bestående av en notarie samt

en registrator och aktuarie, därtill en bibliotekarie samt nödig betjäning.

Kommittén anser, att överstyrelsen bör bringas till stånd så snart som

möjligt och att dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reforme­

ringen av det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.

Lärlingsskolor och yrkesskolor böra enligt förslaget vara kommunala

anstalter, till vilkas underhåll staten på vissa villkor bidrager dels med två

tredjedelar av avlöningen till lärare och föreståndare samt därutöver med

5 å 10 procent av det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till

anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell, dels med två tredje­

delar av kostnaderna för första uppsättningen av undervisningsmateriell.

De tekniska fackskolorna böra uppehållas av staten och inrättas un­

der villkor, att den kommun, till vilken en skola förlägges, åtager sig att

tillhandahålla skolan lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans

föreståndare. Tekniska skolan i Stockholm bör efter dess omorganisation

till en läroanstalt för konsthantverk helt och hållet bekostas av staten.

Statens normalskola för yrkesundervisningen bör vara en statsanstalt, till

vars uppehållande dock Stockholms stad bör lämna ett lämpligt bidrag.

64

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

96.

65

Kommittén har jämväl framlagt förslag till reglering av avlöningen

lör föreståndare, lärare och betjäning vid de lägre tekniska skolorna. Kast

anställda lärare och föreståndare vid de lägre tekniska skolorna böra kom­

ma i åtnjutande av pension enligt lag. Åt föreståndare och lärare vid

lärlings- och yrkesskolor samt åt andra icke fast anställda lärare ävensom

åt deras änkor och oförsörjda barn bör beredas pension efter särskilda

grunder.

Genomförandet av kommitténs förslag har beräknats draga en kostnad

av i runt tal 1,200,000 kronor årligen och 900,000 kronor för en gång,

förutom kostnader för en del byggnader.

Till dessa beräkningar fogar kommittén den anmärkningen, att de slutsummor,

vartill beräkningarna lett, utan tvivel måste betecknas såsom icke oväsentligt för låga

för genomförandet av ett'fullständigt lärlingsskolesystem för städer, köpingar och andra

orter inom riket med mera sammanträngd befolkning. Dels har vid beräkningarna

hänsyn tagits endast till städer och köpingar, men icke till de orter på landsbygden,

där förutsättningar för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor finnas. Dels torde

man med säkerhet kunna antaga, att genomförandet av en lärlingslag betydligt skulle

komma att öka antalet lärlingar inom industri och hantverk och därmed även antalet

lärlingsskolpliktiga arbetare.

A andra sidan torde man kunna förutse, att det kommer att dröja eu avsevärd

tid, innan systemet blir genomfört ens så fullständigt, som vid beräkningarna antagits.

Särskilt torde det få anses sannolikt, att många kommuner komma att inskränka sig

till att inrätta obligatoriska lärlingsskolor för endast manliga arbetare. Det torde

sålunda komma att dröja rätt länge, innan statens kostnader för lärlingsskolorna komma

att stiga till de belopp, vartill ovanstående beräkningar lett.

Kung!. Maj:ts Nad. Proposition Nr 96.

2) Handelsundervisningskommitterades förslag till den lägre handels-

undervisningens ordnande.

Det förslag till deri lägre handelsundervisningens ordnande, som fram­

lagts av de år 1913 tillkallade kommitterade, omfattar, bortsett från han-

delsgymnasierna, vilkas organisation redan varit föremål för beslut av stats­

makterna, tvenne huvudtyper av handelsundervisningsanstalter, av de kom­

mitterade benämnda handelsskolor och handelskurser.

Handelsskolorna skola enligt förslaget hava till ändamål att bibringa

o

o

o

personer, som ägna eller ämna ägna sig åt handelsverksamhet men icke

kunna komma i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning,

som deras förutsättningar och övriga omständigheter medgiva och som

lämpligen erfordras för idkande av handelsrörelse av mindre omfattning

eller för anställning i sådan eller för skötande av jämförelsevis mindre

krävande platser på kontor eller lager.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Handels­

skolor

9

66

Dessa handelsskolor skola, vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att lär­

jungarna skola ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Koramitterade

föreslå inrättande av två olika typer av dylika handelsskolor, nämligen ett­

åriga och tvååriga. Läsårets längd skulle i båda skoltyperna vara minst

36 veckor, påsk- och pingstlov däri inräknade, med en undervisningstid

av 32— 33 timmar i veckan. Undervisningens innehåll och omfattning-

skulle bliva i det närmaste lika i båda slagen av skolor. Däremot skulle

de skilja sig med avseende på elevmaterialet.

1 de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter

genomgången 6-årig folkskola, således i regel utan någon praktisk erfarenhet

om det yrke, för vilket de skulle utbildas. Under det första året skulle tiden

huvudsakligen användas till inhämtande av ökad kunskap i sådana all-

månbildande ämnen, som äro grundläggande för ha"ndelsundervisningen:

de handelstekniska ämnena skulle till större delen koncentreras till den

andra årsklassen.

För att vinna inträde i eu ettårig handelsskola skulle fordras att

hava genomgått 6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit

anställd i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, och att sam­

tidigt hava begagnat sig av undervisningen i »handelsfortsättningsskola».

Kommitterade yttra om denna form av handelsskola:

Kommitterade anse, att förutsättningarna för ett försök med en dylik skolform

numera ökats genom den anordning av blivande praktiska fortsättningsskolor, som före­

slagits av folkundervisningskommittén. Enligt detta förslag skulle vid våra folkskolor

för lärjungar, som avslutat sin folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor,

däribland även handelsfortsättningsskolor, omfattande jämväl en del ekonomiska ämnen,

nämligen bokföring, handelsräkning, varukännedom, välskrivning och korta meddelanden

ur handelns geografi och historia. Undervisningen skulle i städerna fortgå företrädes­

vis i form av endags- eller tvådagskurser med en sammanlagd tid av minst 360 tim­

mar, fördelade på två (eller tre) år, och deltagandet däri skulle vara

obligatoriskt.

Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning i prak­

tisk verksamhet, helst i handel eller industri, begagnat sig av undervisningen i handels-

fortsättniugsskola — vilken kommitterade betrakta som en avsevärd inledning till

egentliga liandelsstudier — skulle vara särdeles lämpade för att övergå till den mera

koncentrerat fackmässiga undervisningen i en handelsskola. Kursen i denna skoltyp

anse kommitterade böra bliva

ettårig

, bland annat av den anledning, att det icke torde

kunna begäras, att ifrågavarande lärjungar skola olfra längre tid åt den samlade teo­

retiska delen av sin utbildning. Kommitterade tro, att dessa lärjungar på grund av

sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det star­

kare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna

bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka

direkt från folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola. Sistnämnda

fördelar hos lärjungarna vid de ettåriga skolorna äro i själva verket så betydande, att

tillkomsten av den föreslagna folkskolans fortsättningsskola i jämförelse därmed spelar

en mera underordnad roll.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

68

främsta rummet och som eu oeftergivlig fordran uppställande av det villkoret, att de

lärare, som anställas för kandelsundervisningen, skola uppfylla samma kompetensford-

ringar som lärarna vid de fristående handelsskolorna och åtnjuta samma löneförmåner

som dessa.

Enligt kommitterades mening skulle statsmedel tillsvidare utgå för

4 ettåriga fristående handelsskolor, 1 tvåårig fristående handelsskola samt

3 tvååriga vid högre folkskolor (handelsfolkskolor).

Liksom vid all handelsundervisning hittills i vårt land höra alla dessa

läroanstalter anordnas som samskolor för gossar och flickor.

Kommitterade föreslå, att styrelsen för handelsskola utses i huvud­

saklig likhet med vad som bestämts vid kommunala mellanskolor. Rektorn

blir sålunda självskriven ledamot, men de övriga ledamöterna höra över­

allt väljas av kom munal styrelsen. Sistnämnda styrelseledamöters antal anse

kommitterade kunna bestämmas till fyra.

Vad de fristående handelsskolorna beträffar, torde de liksom handels-

gymnasierna tillsvidare böra lämnas frihet att själva bestämma över sty­

relsens sammansättning. Dock bör såsom en nödig garanti krävas, att

styrelsen förutom föreståndaren bör bestå av fyra personer, och att tvä

av dessa utses av kommunalstyrelsen. I fråga om samtliga handelsskolor

är givetvis önskvärt, att köpmanselementet blir i styrelsen starkt repre­

senterat.

Vad de föreslagna skolornas förläggning beträffar, äro kommitterade

av den åsikten, att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla

före, att utvecklingen försiggår enklast och naturligast, om ett visst total­

belopp av statsmedel för ändamålet anslås och vederbörande på olika orter

ha att ansöka om understöd från nämnda anslag hos Kungl. Maj:t, som

efter vederbörlig granskning avgör, till vilka sökande understöden böra utgå.

Härvid bör emellertid särskilt den synpunkten tagas i betraktande, att

ingen ort, utom de allra största städerna, bör erhålla handelsskola, om

handelsgymnasium förut där åtnjuter understöd.

Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommit­

terade icke skäl att i fråga om de av kommitterade sålunda föreslagna

fristående handelsskolorna frångå de grunder, som av 1913 års riksdag

fastställdes för handelsgymnasierna och som i huvudsak innebära, att ett

visst maximibelopp stadgas för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hän­

syn tagen till olika omständigheter noga lämpas efter varje skolas verk­

liga behov, samt att kommunen eller enskilda åläggas vissa förpliktelser,

däribland att lämna ett visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll.

Samma grunder föreslås beträffande handelsfolkskolorna.

På grund av tillgängliga uppgifter har uppgjorts en beräkning, som

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

giver vid handen, att ett maximibelopp av 9,600 kronor skulle visa sig

tillräckligt, för en tvåårig skola och ett motsvarande belopp å 7,100 kronor

för en ettårig.

Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gentemot skolorna

skulle liksom i fråga om handelsgymnasierna gälla, att de först och

främst ha att tillhandahålla erforderliga lokaler. Angående åter det kon­

tanta bidraget från samma håll är i fråga om handelsgymnasierna före­

skrivet, att det skall uppgå till minst en tredjedel av statsunderstödet.

Kommitterade anse emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att

så vitt möjligt bana väg för de nya skolornas upprättande, tillräckligt, om

kommuner eller enskilda åläggas att bidraga med ett kontant belopp

motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet åt de fristående handels­

skolorna.

I fråga om viktigare villkor i övrigt torde liksom angående handels­

gymnasierna böra bestämmas, att handelsskola för att kunna erhålla stats­

understöd bör äga minst 15 lärjungar i varje årsklass.

De avgifter, som skola erläggas av lärjungarna vid de fristående två­

åriga handelsskolorna, anse kommitterade, bland annat med hänsyn därtill,

att alla ämnen gjorts obligatoriska, och att alltså ingen tilläggsavgift ifrå-

gakommer, kunna bestämmas till 50 kronor för vartdera året. För de ett­

åriga skolorna torde ett årligt belopp å 75 kronor få anses skäligt. Vid

handelsfolkskolorna böra däremot inga avgifter förekomma.

Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelssko­

lorna böra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarpersonalen.

Kommitterade föreslå i sådant avseende samma lönevillkor som för lärarna

vid de kommunala mellanskolorna.*E

De av kommitterade föreslagng handelskurserna skulle hava till ändamål

att meddela utbildnina åt personer, som redan äro anställda i praktisk verk­

samhet och icke kunna avbryta denna anställning för genomgående av eu

samlad kurs. Vidare skulle de tillgodose det behov av fortsatt utbild­

ning i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos personer, vilka redan

erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium eller

annan läroanstalt.

Kommitterade anse, i likhet med 1908—1910 års kommitté, att handelskurser

böra organiseras dels i form av en lägre fast kurs med obligatoriska ämnen, huvud­

^{sakligen avsedd för yngre lärjungar, som slutat folkskolan och vunnit anställning} i

praktisk verksamhet, dels ock i form av valfria kurser, av större omfattning i fråga

om ämnen och kunskapsmått och huvudsakligen avsedda för ett högre ålders­

stadium.

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 9(1.

09

Handete-

kurser.

70

Då emellertid behovet av en fast lägre kurs blir tillgodosett genom de av folk-

undervisningskommittén föreslagna kandelsfortsättningsskolorna, inskränka sig kommit-

terade till att yttra sig om upprättandet av de valfria kurserna. De lägsta av dessa

kunna tills vidare ersätta den fasta kursen.

Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande ämnen men i

övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar. De böra vara så ordnade,

att ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, vilkas omständigheter

^{medgiva en mera mångsidig utbildning, men på samma gång omfatta en} fristående

och avslutad kurs inom varje ämne.

För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade ound­

gängligt, att nämnda kurser erhålla en så vitt möjligt fast organisation. Ett huvud­

villkor härför torde vara, att lärjungarna indelas i vissa grupper alltefter sina olika

förutsättningar, och att även ämnen, timtal och kursernas beskaffenhet lämpas efter

dessa olika grupper.

Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt

skilda stadier. De kommitterade föreslå härvidlag en indelning av lärjunge­

materialet i tre grupper, nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått

6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande, eventuellt även fortsättnings-

skola; grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd ett- eller två­

årig handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som genomgått stats­

understött handelsgymnasium eller motsvarande.

Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som

speciellt kommersiella, på de högre stadierna endast speciella. De ämnen,

som skulle komma i fråga, vore: svenska, tyska, engelska, franska, ryska,

spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi, bokfö­

ring med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten, handelshus,

handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenograf! och maskin­

skrivning. Samtliga läroämnen skulle vara valfria och umlervisningen i

varje ämne omfatta en fristående och avslutad kurs. Samtidigt skulle

flock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, som

önskade en mera mångsidig utbildning.

Läsaret skulle omfatta minst 30 veckor, påsk- och pingstlov samt öv­

riga lovdagar däri inräknade, och fördelas på två terminer.

Lärokursen i varje ämne skulle omfatta minst två och högst sex ter­

miner, dock borde lärjunge med nödiga förkunskaper beredas möjlighet

att kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala. Undervisningen

i varje ämne och kurs skulle omfatta minst en och högst fem timmar i

veckan. Undervisningstiden skulle i allmänhet förläggas till aftnarna

mellan kl. 6 och kl. 10, för de yngre lärjungarna ej gärna senare än kl.

8. De kommitterade ifrågasätta även ett par andra utvägar, som dock

anses kunna endast i undantagsfall anlitas, nämligen att antingen för­

lägga undervisningstiden till kl. 8—10 f. m. eller att koncentrera under­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

72

Kommunala

och enskilda

läroanstalter.

Administra­

tion och

■central led­

ning:

min 5 kronor för vart och ett av ämnena i allmänhet och 20 kronor för

varje främmande språk.

Såsom villkor för statsbidragets erhållande föreslås, att åtminstone en

serie av minst fyra läroämnen, avsedda för en och samma grupp av elever

och omfattande 10—15 timmar i veckan, skulle anordnas varje läsår, samt

att lärjungarnas antal skulle vara minst 40 med minst 10 i vartdera av

fyra ämnen.

Kommitterade förorda, att kommunala eller rent privata läroanstalter

:iv olika typer, som icke erhållit understöd ur de övriga anslagen, må

kunna komma i åtnjutande av ett mera begränsat bidrag från stats­

verket.

Angående beloppet av nämnda bidrag föreslå kommitterade högst

2,000 kronor till varje skola. Om detta understöd beräknas utgå till 5

skolor i landet, kan anslaget sålunda begränsas till 10,000 kronor. Be­

stämmelserna böra dock enligt kommitterades mening avfattas så, att nå­

got maximiantal av läroanstalter, som må kunna årligen ifrågakomma till

nämnda förmån, icke fastställes. Om det sålunda något år befinnes lämp­

ligt att utdela 2,000 kronor endast åt vardera av tre skolor, så må ytter­

ligare fyra skolor kunna erhålla 1,000 kronor vardera o. s. v.

Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle

krävas, anse kommitterade i främsta rummet böra föreskrivas, att de skola

hava gjort sig kända genom värdefull och gagnande verksamhet inom han-

delsundervisningens område. Vidare bör man på dem ställa de anspråken,

att kortare kurser än terminskurser icke må vid läroanstalten förekomma,

att bestämda inträdesfordringar må tillämpas och lärjungar mottagas endast

vid terminernas början, att lärarpersonalen bör inneha erforderliga förut­

sättningar för sitt kall och vara med skäliga belopp avlönade, samt att

tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell stå till

skolornas förfogande.

1 fråga om administrationen av såväl handelsskolorna som handels-

kurserna föreslå kommitterade, att dessa skulle ställas under ledning av

lokala styrelser, i vilka köpmannaelementet borde vara starkt representerat.

Den centrala ledningen av handelsskoleväsendet föreslås förlagd till kom­

merskollegium eller den myndighet, som kunde komma att träda i dess

ställe, dock beträffande de till handelsskolor ombildade högre folkskolorna,

de s. k. handelsfolkskolorna, under samverkan med folkskolöverstyrelsen.

Denna samverkan skulle omfatta bland annat yttranden rörande högre folk­

skolas ombildning till handelsskola samt därmed i sammanhang stående

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

74

Fortsätt-

ni ngsskolans

uppgift.

Yrkessyn-

punkten i

fortsättnings-

skolans un­

dervisning.

Fortsättningsskolans uppgift formuleras av kommittén sålunda: Fort-

sättningsskolan skall, i den mån det låter sig göra, taga sikte på det

praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall

bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak samla sin under­

visning omkring detta arbete och såmedelst kunna omedelbart främja de

ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke; samtidigt härmed

skall den fullfölja undervisningens förnämsta syfte, främjandet av lärjung­

arnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning till dug­

liga samhällsmedlemmar.

Tydligt torde vara, säger kommittén, att ett program av denna in­

nebörd drager en bestämd gräns mellan fortsättningsskolan, den prak­

tiska ungdomsskolan, å den ena sidan och folkskolan, den allmänna barn­

skolan, å den andra.

Det mest utmärkande för den framtida fortsättningsskolan är enligt

förslaget yrlcessynpunktens upptagande i dess undervisning. Frågan blir

då närmast den, på vad sätt och i vilken mån detta kan ske. Härom

yttrar kommittén:

Klart är, att den ifrågavarande synpunktens upptagande innebär, att i fortsätt-

ningsskolau skall, i den man ske kau, meddelas verklig yrkesundervisning, dels teo­

retisk sådan, eller undervisning

om

yrket, dels ock, så vitt möjligt, praktisk handled­

ning i yrkesarbetet, eller undervisning

i

yrket.

Att en undervisning

i

yrket är önskvärd torde få anses självklart. I många

fall måste dock på grund av de yttre omständigheterna för skolarbetet tanken på en

sådan undervisning .vara utesluten. Så i fråga om jordbruksyrket. En verklig under­

visning i jordbruksarbetet skulle nämligen förutsätta, att skolan ägde en lantgård eller

ett småbruk till sitt förfogande, där lärjungarna året om och på alla tider av dagen

kunde sysselsättas. Detta är uppenbarligen omöjligt. Fortsättningsskolan får i ett

sådant fall inskränka sig till en undervisning

om

det praktiska arbetet och grunderna för

detsamma. Den får dämd på det bästa möjliga sätt utnyttja dels det åskådnings­

material, som den äger eller i skolans omgivning kan erhålla, dels och framför allt

den genom deltagande i yrkesarbetet vunna erfarenhet, som lärjungarna föra med sig.

I andra fall åter, såsom där fortsättningsskolan har att samla sin undervisning kring

något industriellt arbete eller något hantverk, kan det vara möjligare för skolan att

åstadkomma en undervisning

i

yrket. Ett villkor bland andra härför är då, att skolan

är i besittning av en för ändamålet inredd och utrustad skolverkstad.

Att skolverkstaden nödvändiggör ett visst hänsynstagande till mästarnas och ar­

betsgivarnas uppfattning är uppenbart.

Men hela yrkes fortsättning sskolan, med eller

utan skolverkstad, hör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både arbets­

givare och arbetare.

Både dess upprättande och dess ledning bör försiggå under med­

verkan av yrkesmän. Sker detta, så bortfaller större delen av de svårigheter, som

anförts som skäl mot skolverkstaden.

Kommittén sammanfattar sin åsikt i fråga om skolverkstaden i föl­

jande punkter:

Kutig!, Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

leklag. idrottsföreningar och dylikt — vilka, rätt ledda, äro ypperliga

medel i striden mot de mindre goda inflytelser, för vilka de unga äro

utsätta. Det vore, anser kommittén, önskvärt, om sådan fri verksamhet

kunde förbindas med fortsättningsskolan, framför allt därigenom, att dennas

lärare toge initiativ till och själva deltoge i densamma.

Möjligheterna för förläggningen och fördelningen av fortsättnings-

skolans arbetstider äro sfi talrika och de lokala förhållanden, till vilka det

gäller att bär taga hänsyn, så mångskiftande, att största möjliga frihet

synes böra tillerkännas de lokala skolmyndigheterna vid ordnandet av

denna angelägenhet. Endast i tvenne hänseenden är enligt kommitténs

mening en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta om­

råde erforderlig: fortsättningsskolans arbetstid bör under inga förhållanden

få inkräkta på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden, och det

bör genom lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättnings­

skolan icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. in.

Om nödvändigheten att göra fortsättningsskolan obligatorisk yttrar

kommittén:

Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i

den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvis-

ning till vad. i kap. I av kommitténs betänkande angående fortsättningsskolan anförts

om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten av dess omgestaltning efter

tidsförhållandenas krav vill kommittén framhålla, att vad som genom en förbättrad

ungdo ^uppfostran star att vinna ej mindre för arbetsduglighetens främjande än ock

för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen utan tvivel innebär för vårt

folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott, som icke är att underskatta.

Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika avseenden, som för närvarande

är radande nationerna emellan, torde man därför kunna säga, att staten för sin e<ren

skull och ur synpunkten

av

det allmänna bästa har både rätt och plikt att här in­

gripa, i.syfte att vad som på detta område behöver göras också måtte bliva gjort.

^Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes vara

av sa stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende av

godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan under­

visning och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område,

lyckligast, om allt slags tvang kunde undvikas, men liksom det, såsom förut fram-

hållits, i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens

grund uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke

heller i vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man

med fortsättningsskolreformen syftar.

På grund av vad kommittén anfört anser sig kommittén böra föreslå,

att allmän lagstadgad fortsättning sskolplikt införes, i det att rikets kom-

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition År !JC.

70

I.ärotiden.

Skolplikt.

8(1

rnuner förpliktas att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor.

1 varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla

och medgiva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl.

Maj:ts medgivande, tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena

sig om en gemensam fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga

förhållanden påkalla en sådan anordning. Huruvida kommun må för viss

tid helt befrias från skyldighet att inrätta fortsättningsskola, skall i varje

särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.

I fråga om den obligatoriska lärokursens längd och fördelning gör

kommittén följande uttalande:

Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall om­

fatta en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun

äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till

högst 540 undervisningstimmar. Lärotiden skall fördelas på antingen två

eller tre år.

Kommittén föreslår vidare, att som allmän regel måtte fastställas, att

inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som inträffar

närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg om häremot

svarande kunskaper erhållits. I sammanhang härmed yttrar kommittén:

Enligt de här föreslagna bestämmelserna i fråga om inträdesåldern samt skol-

kursens längd och fördelning har man att räkna med att den normala åldern vid av­

gång från fortsättningsskolan blir femton till sexton år, därest skolan är tvåårig, och

sexton till sjutton år, om den är treårig. I det fall att inträde sker först i femton­

årsåldern och fortsättningsskolan är treårig med årskursen fördelad på en höst- och

en vårtermin, kan emellertid avgång icke äga rum förr än det kalenderår, under vilket

lärjungen fyller aderton år. Om alltså trettonårsåldern är att beteckna som fortsätt-

ningsskolålderns nedre gräns, kan adertonårsåldern sägas utgöra dess övre; sistnämnda

ålder blir följaktligen även den, då fortsättningsskolplikten senast bör vara fullgjord.

Skulle av någon anledning skolplikten icke vara fullgjord ens vid adel tonårsålderns

slut, må vederbörande skolstyrelse kunna befria från all ytterligare skolgångsskyl-

dighet.

Kommittén föreslår i detta sammanhang, att barn och ungdom i fort-

sättningsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt mot­

svarande undervisning eller soin tillhöra kommun eller område, där fort­

sättningsskola icke finnes inrättad, skola vara befriade från skyldigheten

att besöka fortsättningsskola.

Det huvudsakliga ansvaret för skolgångens övervakande skulle givetvis

vila på den lokala skolstyrelsen. Men för att denna skall kunna full­

göra sina åligganden härutinnan, är det nödvändigt, att den har tillgång

till en förteckning på alla fortsättningsskolpliktiga, som äro inom dess för­

valtningsområde kyrkoskrivna. Upprättandet av sådan förteckning synes,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

83

Förslug till reglemente skall upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet,

efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman (stadsfullmäktige) fattat erfor­

derliga beslut. Härefter har vederbörande folkskolinspektör att underkasta förslaget

granskning, varefter det av vederbörande domkapitel slutligen prövas och fästställes.

Det. av domkapitlet fastställda reglementet insändes till överstyrelsen för kännedom.

Förslag till undervisningsordning upprättas likaledes av den lokala skolmyndig­

heten efter lärarpersonalens hörande. Sedan folkskolinspektören yttrat sig i ärendet,

överlämnar domkapitlet, efter verkställd granskning, förslaget jämte eget yttrande till

överstyrelsen, som har att slutligen pröva och fastställa detsamma. Om den fastställda

undervisningsordniugen skall domkapitlet erhålla kännedom.

Vad angår den befattning domkapitlen i övrigt hittills haft med fort­

sättnings,skolans förvaltning föreslår kommittén härutinnan icke någon

ändring. Icke heller ifrågasätter kommittén någon förändring i avseende

på länsstyrelsernas hittillsvarande befattning med denna skolform. Dom­

kapitel och länsstyrelse]1 skulle alltså fortfarande handlägga besvärsmål

rörande fortsättningsskolan. Och länsstyrelserna skulle det även framgent

åligga, att, sedan vederbörande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska

skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidrag för lärares avlöning samt be­

sluta angående statsbidragets utanordnande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition

A

'r 9t>.

Om den inspektion av fortsättningsskolan, som å statens vägnar bör

utövas, yttrar kommittén följande:

Enligt instruktionen för folkskolöverstyrelsen tillkommer det denna myndighet

att, i den män det är möjligt, utöva omedelbar inspektion av fortsättuingsskolorna.

Men klart är, att, på grund av överstyrelsens mångahanda andra göromål, ett omedel­

bart utövande av inspektionen genom dess egna ledamöter endast i mycket ringa om­

fattning kau äga rum. Däremot blir det för överstyrelsen en synnerligen viktig upp­

gift att leda och sammanhålla den inspektionsverksamhet, som med avseende på fort­

sättningsskolan kan komma att utövas genom andra personer. Härvid är då först att

tänka på statens folkskolinspektörer. Vid avgivande av sitt förslag till förändrad

anordning av folkskolinspektionen har kommittén utgått från den förutsättningen, att

dessa tjänstemän även i framtiden skola å statens vägnar handhava vården och till­

synen av fortsättningsskolorna. Kommittén har dock velat göra det uttalandet, att

särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor, som äro förbundna med

skolverkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra

vara underkastade fackinspektion samt att denna fackinspektion bör under överstyrel­

sens ledning utövas av sakkunniga personer.

Kommittén föreslår, att minimiaolöningen för undervisningstimme i

fortsättningsskolan bestämmes till 2 kronor samt att denna måtte utgå av

statsmedel.

De eventuella kostnaderna för såväl skollokaler som skolmöbler böra

bestridas på sätt som är föreskrivet i fråga om motsvarande utgifter för

Domkapit­

lens och läns

styrelsernas

befattning

med fortsätt

ningsskola.

Inspektion.

Arvoden och

kostnadsbe­

räkning

85

Å andra sidan förete de framlagda förslagen i vissa avseenden brist

på överensstämmelse i fråga om de för dem bestämmande synpunkterna,

da, det inträffar till och med på eu och annan punkt, att det ena förslaget

korsar eller skär det andra, så att de av förslagen ifrågasatta skoltyperma

komma att i viss mån konkurrera med varandra. Att ett sådant förhål­

lande kunnat uppkomma är emellertid förklarligt nog. Trots den gemen­

samma tidsbakgrunden har dock varje förslag haft sina speciella syftemål

och därav bestämda intressen och uppgifter att tillgodose. Kommittéernas

arbete har också — åtminstone delvis — varit förlagt till olika tider och

även i de fall, då arbetet försiggått mer samtidigt, har tillfälle till ett

organiserat samarbete saknats.

Den nu antydda bristen på överensstämmelse och de därav föranledda

olägenheterna framträda minst starkt hos det av handelsundervisnings-

kommitterade framlagda förslaget. Såsom jag redan förut påpekat, tager

detta förslag i vad den lägsta graden av undervisning angår en viss häri'

syn till de av folkundervisningskommittén planerade yrkesfortsättnings-

skolorna. Det söker också i viss utsträckning anpassa sina skoltyper

efter den högre folkskolan. Däremot spåras hos förslaget icke något för­

sök att ställa det system av lägre handelsskolor, som det för fram, i något

samband med det system av skolor, som framlägges av den tekniska

kommittén.

Bristen på samarbete och inbördes känning framträder dock starkast

i förhållandet emellan den tekniska kommitténs och folkundervisnings-

kommitténs förslag. Såsom jag redan nämnt, utgår den tekniska kommit­

tén ifrån att den av kommittén föreslagna lärlingsskolan skall ansluta siy

så omedelbart som möjligt till folkskolan och att skolans organisation i

främsta rummet bör bestämmas av synpunkten, att samhället får ett medel

att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande samhällsmedlem­

mar under de för dess utveckling så betydelsefulla åren närmast efter

tolkskolekursens avslutning. Den av folkundervisningskommittén föreslagna

yrkesfortsättningsskolan är i stort sett intet annat än en utgestaltning av

samma tankegång. Båda kommittéerna förutsätta därjämte skolplikt, eu

var för den skolform den föreslår. Men nu inträffar det, att enligt folk-

undervisningskommitténs förslag skolplikten för fortsättningsskolan skulle

inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, d. v. s. i regel efter

det 13:de levnadsåret. Skolplikten skulle omfatta 360 å 540 undervisnings-?

timmar, fördelade på 2 å 3 år. För lärlingsskolan åter har den tekniska

kommittén föreslagit skolplikt från det 14:de levnadsåret och i den om­

fattning, som erfordras för genomgående av ortens lärlingsskola, varvid

Kung!. Maj:ts Stut. Proposition

AV

90.

Brist pa

bvtsx-

ensstiimnieUtf

hos de olika

förslagen.

Kanyl. Maj:ts

A

låd. Proposition

AV

Uti.

87

Det bör emellertid icke lämnas oanmärkt, att folkundervisningskom-

rnittén i ett annat sammanhang, nämligen i sitt betänkande om eu skol­

överstyrelse av den 20 december 1912, verkligen berört den konflikt, som

kunde tänkas uppkomma i fråga om skolornas administration, och därom

anfört bl. a., att det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke till

förebyggande av oklarhet och framtida förvecklingar de tilltänkta lärlings-

skolorna borde i administrativt avseende sammanhållas med de i fråga om

läroplan och uppgift från dem föga skiljaktiga fortsättningsskolorna, med

iakttagande av att den tekniska sakkunskap, som för deras ledning erford­

rades, därvid bleve i fullt effektiv grad tillgodosedd. Genom att ställa samt­

liga ifrågavarande skolor under folkskolöverstyrelsen skulle enligt kommit­

téns mening det syfte säkrast vinnas, som uppenbarligen varit bestämmande

för den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna och som

helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs allmänna grundtanke

beträffande fortsättningsskolorna, nämligen att få till stånd en skolform,

som på samma gång den främjade lärjungarnas praktiska arbetsduglighet

tillika tillgodosåge deras utveckling även i övrigt till goda medborgare.

En mot denna alldeles motsatt uppfattning har kommit till uttryck i

vissa av de yttranden, som av myndigheter och andra avgivits över de

framlagda kommittéförslagen. Det har nämligen från vissa håll gjorts

gällande, att de av folkundervisningskommittén föreslagna industriella och

hantverksfortsättningsskolorna icke borde ingå bland fortsättningsskolans

huvudtyper, eftersom de icke kunde anses tillhöra folkundervisningen utan

den tekniska undervisningen. Såsom en följd härav har också framkommit

yrkandet, att sagda skolor icke borde lyda under folkskolöverstyrelsen utan

ställas under vederbörande centrala myndighet för det tekniska undervis­

ningsväsendet.

Mening har alltså kommit att stå emot mening i en punkt, som måste

anses äga avgörande betydelse för möjligheten att bringa de praktiska

ungdomsskolorna i det enhetliga inre sammanhang, som är av nöden för

att de olika skolformerna skola kunna på en gång fylla sina speciella upp­

gifter och tillika stödja och på lämpligt sätt komplettera varandra. Det

är därför helt naturligt, att nu berörda spörsmål kommit att ådraga sig

särskild uppmärksamhet av de centrala myndigheter, vilkas intresse- och

verksamhetsområden närmast beröras av ungdomsskolefrågans lösning,

nämligen kommerskollegium, folkskolöverstyrelsen och socialstyrelsen.

Kommerskollegkim har uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlå­

tande över den tekniska kommitténs förslag ägnat frågan en utförlig bc-

Mynuiyt,eter­

nas ytt­

randen

Kommers-

kollegiara.

89

större utsikter att få verkliga yrkesmän såsom liirare, ett önskemål, till vars upp­

fyllande man med all kraft måste sträva. Detta far naturligtvis icke hindra, att de

pedagogiska intressen, som äro inriktade på ungdomens allmänna uppfostran till goda

och dugliga medborgare även i sådana avseenden, som icke direkt stå i samband med

yrkesutbildningen, tillfullo tillgodoses, något som emellertid mycket väl låter sig göra

även med de starka krav pa lärarnas fackliga kunskaper och erfarenhet, vid vilka

kollegium måste fasthålla.

Vidare är det för ernående av ett gott

resultat med undervisningen

icke fördel­

aktigt att med varandra sammanblanda lärjungar, som utbildas ur helt olika synpunkter,

utan de, vilkas utbildning avser speciella ändamål, böra skiljas från dem, som skola

meddelas huvudsakligen allmänt medborgerlig bildning. Den speciella yrkesundervis­

ningen far ett helt annat intresse för lärjungen, om han jämväl i skolan känner sig

tillhöra eu grupp av människor, som redan av.-kilts för eu viss arbetsuppgift i livet,

ett intresse, som alls icke på samma sätt kan göra sig gällande i den allmänna

skolan.

Med tillämpningen av folkundervisningskommitténs förslag äro även förenade

väsentliga

organisatoriska svårigheter.

Fortsättnings'kolo rita skulle meddela undervis­

ning endast för den tid, lärjungarna äro underkastade skolplikt. Den teoretiska yrkes­

utbildning, som bör givas varje yrkesarbetare samtidigt med den praktiska utbildningen

i yrket, kan däremot icke hinna meddelas under denna tid, utan man har allmänt

utgått ifrån, att undervisningen i lärlingsskolan skulle utsträckas utöver den tid, som

beräknats för fortsiittningsskolorna. Även om folkundervisningskommitténs plan genom­

fördes, skulle sålunda lärlingsskolor behöva imättas, och skulle lärjungarna efter fort-

sättningsskolphktsälderns slut övergå från fortsilitningsskolan till lärlingsskolan för att

i denna förrätta sin yrkesutbildning. En sådan uppdelning måste otvivelaktigt vara

till nackdel för yrkesundervisningen. Vidare skulle visserligen för en del av lärjungarna,

nämligen de som bliva anställda enligt den föreslagna lagen om lärlingsavtal, fortfarande

föreligga skolplikt, men för de övriga skulle undervisningen bliva helt frivillig, om

nämligen lärlingsskolplikten begränsas på det sätt, som kollegium av vissa längre fram

angivna skäl funnit sig böra förorda. Då sålunda för de sistnämnda lärjungarna skol­

plikten skulle upphöra samtidigt med övergången till en ny skolform, torde med täm­

ligen stor säkerhet kunna antagas, a*t denna samtidighet skulle för en avsevärd del av

dem bliva orsak till skolgångens avbrytande. Om däremot även under skolpliktsåldern

undervisning lämnas i lärlingsskolan, kan man hoppas, att eu rätt läggning av dennas

undervisning är mäktig att över den skolpliktiga åldern kvarhälla en avsevärd del

av de från skolplikten frigjorda lärjungarna, enär skolpliktens upphörande i detta fall

icke åtföljdes av en förändring i skolformen och sålunda skedde mera omärkligt. Härtill

kommer, att enligt kollegii förmenande i läHiugsskidan jämväl bör beredas tillfälle för

vuxna arbetare att, om de så önska, inhämta de kunskaper, som ligga inom läiliugs-

skolans undervisuingsområde, men som de ej förut haft tillfälle att förskaffa sig.

Kollegium anser därför, att då miuderåtiga blivit anställda i industri och hant­

verk, deras undervisning i regel bör ske i särskilda s. k. kompletterande lärlingssko­

lor, så snart sådana utan större organisatoriska eller ekonomiska svårigheter kunna å

orten imättas.

I överensstämmelse härmed hör det enligt kollegiets förmenande åligga

kommun att inrätta kompletterande lärlingsskolor, om antalet i industri och hantverk

anställda minderåriga manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppgår till 100.

Genom tillämpande av en dylik grund för skyldigheten att inrätta skolor av

^{ifrågavarande art, kommer åläggandet att i ett eller annat fall träffa städer, som} ej

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

12

Kung!. Maj:tt Nåd. Proposition 1Xr DO.

90

uppnå större innevånareantal än cirka 5,000, medan åtskilliga betydligt större städer

skulle lia rätt att själva besluta i frågan. Då emellertid antalet i industri och hant­

verk anställda minderåriga ej alls kan sägas vara proportionellt mot innevånareantalet,

utgör detta sistnämnda antal icke något motiv för behovet av lärlingsskola å orten

ifråga. Vore det fråga blott om de i de egentliga hantverksyrkena anställda minder­

åriga, kunde, på grund av att dessa yrken till stor del ha att tillgodose ortsbehovet

av vissa förnödenhetsartiklar, behovet av lärlingsskola visserligen bedömas med ledning

av innevånareantalet, men i avseende å storindustrien, vars omfattning å en viss ort i

regel ej alls. har med ortsbehovet att skaffa, kan eu dylik beräkningsgrund ej komma

till användning. Att just de angivna åldersgränserna valts, ehuru, såsom redan nämnts,

lärjungarnas skolplikt givits mindre omfattning, än som av vederbörande kommitté

föreslagits, beror därpå, att kollegium i likhet med kommittén anser, att den angivna

åldern just är den för lärlingsskoleuudervisningen lämpligaste, även om å ena sidan

skäl synts tala för att åtminstone tillsvidare icke hela detta åldersstadium underkastas

skolplikt, medan å andra sidan lärlingsskolan enligt kollega redan uttalade uppfatt­

ning även bör bereda möjlighet för äldre arbetare, som under sin minderårighetstid ej

haft tillfälle att inhämta lärlingsskolans kunskapsmått, att fylla sitt kunskapsbehov i

den mån det ligger inom omfånget av lärlingsskolans undervisning. Genom den an­

givna begränsningen av skolplikten kunna visserligen eu del av de ifrågavarande

minderåriga undandraga sig lärlingsskolans undervisning, men om, såsom är att hoppas,

frågan om lärlingslag blir löst i huvudsak enligt det lagförslag, som samtidigt härmed

är under handläggning i kollegium, kommer denna omständighet att bliva av mindre

betydelse åtminstone inom de yrken, där behovet av ordnad yrkesutbildning är störst.

Utom de kommuner, som sålunda skulle ha skyldighet att vid sidan av den allmänna

fortsättningsskolan inrätta kompletterande lärlingsskola, bör det naturligtvis stå varje

annan kommun fritt att, när så befiune.s lämpligt, vidtaga dylik åtgärd, varvid den

jämväl skulle äga att påräkna understöd av statsmedel i enlighet med de grunder, som

komma att för kompletterande lärlingsskola fastställas.

1 fråga om den av de båda kommittéerna föreslagna skolplikten, i vad

denna skulle innebära skyldighet för de minderåriga att deltaga i under­

visningen, yttrar kollegiet:

Som redan nämnts, har av såväl folkundervisningskommittén som kommittén för

den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits införande av skolplikt. Till

de tungt vägande skäl, som av båda kommittéerna framställts härför, ansluter sig

kollegium helt och obetingat. De från båda hållen framförda skälen gå därpå ut, att,

endast om skolplikt i någon form införes, de föreslagna skolformerna kunna erhålla den

fasthet i organisationen, som är nödvändig för att de skulle kunna på ett tillfreds­

ställande sätt fylla sina uppgifter, varjämte lärlingsskolplikten särskilt motiverats med

det trängande behovet av en allmänt utbredd yrkesutbildning.

I avseende å skolpliktens omfattning skilja sig de två kommittéernas förslag så­

^{tillvida, att för fortsättningsskolorna 360 till 540 lektionstimmar, fördelade på 2 å} 3

år, av folkundervisningskommittén avsetts att vara obligatoriska, varvid skolplikten i

regel skulle inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, medan för lärlings-

skolorna av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits

skolplikt från 14 till 18 års ålder i den omfattning, som erfordras för genomgående

av ortens lärlingsskola, varvid kurserna vid denna skolform beräknats till 8- eller i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9t>.

Kungl. Maj:In

Nåd.

Proposition Nr

!)<>.

91

■vissa fall 2-åriga med 6 till 12 timmars undervisning i veckan under i det närmaste

kela året.

Skulle båda förslagen var för sig genomföras, bleve skolplikten för de i industri

och hantverk anställda i regel utsträckt till avsevärt högre ålder än för den övriga

ungdomen. Från yrkesutbildningens synpunkt synes det kollegium icke finnas något

att invända häremot, enär lärlingsskolornas speciella syfte under inga omständigheter

kan anses tillgodosett genom eu undervisning av den omfattning, som för fortsättuings-

skolan föreslagits. Hänsynen till yrkenas tillräckliga rekrytering med minderåriga gör

dock, att vissa betänkligheter resas mot införandet av en så omfattande lärlingsskol-

plikt, som avsetts. Tanken på, att ett inträde i industriellt yrke skulle medföra krav

på eu till 18-årsåldern utsträckt skolplikt, skulle kunna på förhand avskräcka éj så få

ynglingar från att bliva hantverks- och iudustriarbetare.

På grund härav synes det

kollegium lämpligast, att åtminstone tillsvidare skolplikten i lärlingsskolan ordnas så­

^{som ett bihang till fortsättning sskolplikten och utsträckes över samma tidrymd} som

denna.

Enligt kollegii förmenande skulle skolplikten sålunda kunna ordnas på följande

sätt. Lärjungar i fortsättningsskolan, som bliva anställda i hantverk eller industri,

böra sålunda överflyttas till lärlingsskolan, om sådan finnes å orten inrättad, för att

där i enlighet med dennas plan deltaga i undervisningen, varvid deras skolplikt upp­

hör vid slutet av den årskurs, som infaller näst efter den tidpunkt, vid vilken de

skulle bliva fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma i fortsättningsskolan.

För minderåriga, som av någon anledning ännu ej mottagit undervisning i fort-

sättningsskola, ehuru sådan finnes å orten inrättad, inträder skolplikt i där befintlig

lärlingsskola, så snart de vinna anställning i industri och hantverk, om de då fyllt 14

år: dessas skolplikt bör gälla under samma antal år som för ortens fortsättningsskola.

Med hänsyn till undervisningens ostörda gång bör naturligtvis inträde i lärlings­

skola ej erhållas å alldeles godtycklig tidpunkt, även om man ej torde behöva strängt

fasthålla vid, att det endast får erhållas vid läsårs början. Anmälan om fortsättniogs-

skolpliktigs anställning i yrke bör sålunda göras av arbetsgivaren hos lärlingsakolans

föreståndare inom en månad efter anställningens början, men bör det ankomma på

föreståndaren att bestämma tiden för intagningen i skolan.

Men om sålunda kollegium å ena sidan finner sig av hänsyn till yrkenas till­

räckliga rekrytering av minderåriga böra förorda, att de två skoltyperna tillsvidare

jämställas i avseende å den tidsperiod, över vilken skolplikten lämpligen bör utsträckas,

så anser kollegium likväl å andra sidan, att lärlingsskolans läroplan och antalet av

dess årskurser skola fastställas med uteslutande hänsyn till yrkesutbildningens veder­

börliga tillgodoseende. Det är nämligen att förvänta, att en rätt lagd undervisning i

lärlingsskolan skall ha förmåga att även efter skolpliktens upphörande kvarhålla åt­

minstone de allra flesta av lärjungarna till kursens avslutning. Ej heller må vad

kollegium här yttrat i avseende å skolpliktens utsträckning, anses innebära, att icke

sedermera, då erfarenhet vunnits och en dylik anordning befiunes gagnelig, lärlings-

skolplikten gives den omfattning, som av vederbörande kommitté föreslagits.

1 frågan om

den centrala administrationen

av nu i frågavarande skolor

yttrar kollegiet:

Om, såsom fölkundervisningskommittéu föreslagit, inom vissa fortsättningsskolor

anordnas särskilda avdelningar för vissa hantverks- och industriella yrken (s. k.

Foikskoi-

öTerstyrelseD.

yrkesfortsättningsskolor), så kommer det sätt, varpa undervisningen i dem bedrives,

att bestämma arten av den yrkesutbildning, som å ifrågavarande ort kan erhållas.

Det måste därför anses självklart, att dessa skolor ej helt undandragas inflytandet av

den myndighet, som får vården om yrkesutbildningen på sitt ansvar. Om sålunda de

s. k. yrkesfortsättningsskolorna erhålla samma chefsmyndighet som övriga fortsättnings-

skolor, så synes det enligt kollegii förmenande böra ifrågasättas, om icke en repre­

sentant för lärlingsskolornas chefsmyndighet bör deltaga i behandlingen av och beslut i

ärenden, som röra yrkesfortsättningsskolorna. Endast därigenom torde ett enhetligt

tillgodoseende av yrkesutbilduingsbehovet vara tänkbart.

Slutligen sammanfattar kollegiet sin åsikt om lärlingsskolornas för­

hållande till fortsättningsskolorna sålunda:

De i industri och hantverk anställda minderårigas teoretiska under­

visning tillgodoses genom lärlingsskolor med egen förvaltning, vilka skolor

skola hava yrkesutbildningen till sitt huvudsyfte;

de ifrågavarande minderårigas fortsättningsskolplikt fullgöres genom att

i enlighet med lärlingsskolans plan deltaga i denna undervisning under

det antal år, som återstår för fortsättningsskolpliktens fullgörande. För

de minderåriga, hvilkas skolplikt regleras genom den ifrågasatta lärlings­

lagen, gälla i densamma intagna bestämmelser;

de kommuner, inom vilka finnes minst 100 i hantverk och industri

anställda manliga arbetare, som fyllt 14 men icke 18 år, äro skyldiga att

för dessas teoretiska utbildning inrätta kompletterande lärlingsskola, ägande

likväl även kommuner med mindre antal dylika arbetare att inrätta

sådan skola med rått till understöd av statsmedel i enlighet med

för kompletterande lärlingsskola gällande bestämmelser. Där så befinnes

för. vissa yrkens utveckling gagneligt, må även kvinnliga avdelningar vid

lärlingsskola inrättas, ehuru i allmänhet de minderåriga kvinnliga arbe­

tarnas undervisning bör överlämnas åt fortsättningsskolan.

Såsom jag nämnde, har även folkskolöverstyrelsen uttalat sig i fråga

om förhållandet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Den hat-

gjort detta i sitt den 15 juni 1916 avgivna utlåtande över folkunder-

vingskommitténs förslag till fortsättningsskola.

Överstyrelsen ger till en början uttryck åt sin uppfattning, att

frågan om förhållandet mellan fortsättningsskolan och yrkesskolan, däri

inbegripet även lärlingsskolan, i första hand är att betrakta som en fråga

om yrkesfortsättningsskolans ställning i skolsystemet, särskilt med hänsyn

till dess administration. Ur denna synpunkt upptager överstyrelsen i

främsta rummet till skärskådande den i vissa utlåtanden framkomna tan­

ken, att yrkesfortsättningsskolan borde avskiljas från det allmänna folk­

undervisningsväsendet. Överstyrelsen undersöker, vilket inflytande ett sådant

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

,96'.

avskiljande måste komma att få på uppfattningen av folkundervisningens

allmänna uppgift och yrkesfortsättningsskolans särskilda uppgifter, disku­

terar de svårigheter avskiljandet måste medföra både ifråga om fort-

sättningsskolornas upprättande och organiserande och beträffande deras för­

valtning samt upptager därjämte till bemötande de anmärkningar, som

blivit framställda emot överstyrelsens kompetens såsom centralt förvalt­

ningsorgan för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna. Slutligen gör över­

styrelsen ett mera allmänt uttalande angående fortsättningsskolans och

yrkesskolans inbördes ställning.

I fråga om det inflytande den yrkesbestämda fortsättning skolans

avskiljande från det allmänna folkunder visnings väsendet skulle komma att

få på uppfattningen av folkundervisningens allmänna uppgift och särskilt

av fortsättningsskolans syfte och mål yttrar överstyrelsen följande:

I detta afseende bör till en början påpekas, att yrkandet på avskiljandet från

det allmänna folkundervisningsväsendet av den yrkesbestämda fortsättningsskolan ej

blott innebär ett underkännande av dithörande skolmyndigheters förmåga att till­

varataga de praktiska intressena inom dem underlydande anstalter utan i själva verket

leder till ett underkännande av yrkessynpunktens berättigande inom folkundervisnings­

väsendets område.

Inför en dylik konsekvens torde man dock hava skäl till betänksamhet. Drager

man gränsen mellan folkundervisningsväsendet och det tekniska undervisningsväsendet

så lågt, att varje allvarligare försök att inom det förra rikta undervisningen mot

mera bestämda praktiska mål genom upptagandet i läroplanen av fackliga moment

får till följd, att den ifrågakommande skolan eller skolarten förlorar sin samhörighet

med folkundervisningsväsendet, är den faran för handen, att sådana strävanden häm­

mas och att den uppfattningen befäster sig, att de fackliga synpunkterna äro något

för folkundervisningen främmande. Att så sker synes åtminstone icke kunna tillfreds­

ställa dem, som ivrat för eu mera praktisk folkundervisning, bland vilka man särskilt

brukat finna näringslivets representanter.

Den uppfattningen, att de fackliga synpunkterna skulle vara något för folkun­

dervisningen främmande, synes hittills icke hava varit allmän i vårt land. Vad

folkskolan beträffar, kan man i detta avseende erinra om den svenska skolslöjden,

trä-löjden, som visserligen upptagits företrädesvis i allmänt uppfostringssyfte, men

som, trots sin strängt metodiska behandling, dock är ett yrkesämne, något som ännu

mera gäller om den i många folkskolor senare upptagna metallslöjden. Trädgårds­

skötseln har alltid ansetts passa väl i folkskolans ämueskiets, likaledes det kvinnliga

handarbetet, sömnadsslöjden, och under de senare åreu bar undervisningen i hushålls-

göromål, som det synes till allmän belåtenhet, där vunnit insteg. Till folkunder­

visningsväsendet hör en skolform, som heter högre folkskola, vars uppgift enligt gäl­

lande författning är att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan, till­

fälle att inhämta »ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning»,

och man har ansett sig handla i överensstämmelse med dess så angivna uppgift, då

man velat, att undervisningen vid en del högre folkskolor skulle kunna erhålla en

mera yrkesmässig prägel. I detta avseende kan erinras, hurusom riksdagen år 1915

94

i enlighet med av Kungl. Maj:t i sådant syfte framställd proposition beviljat anslag

till undervisning i slöjd vid högre folkskolor under villkor bl. a., att slöjdundervis­

ningen utgjorde »en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskola^ undervisning

i slöjd» och att de för ändamålet använda lärarkrafternas insikter och duglighet i varje

särskilt fall prövades av folkskolöverstyrelsen, samt hurusom överstyrelsen i under­

dånig skrivelse den 1 december 1915 gjort hemställan därom, att högre folkskolor

med handelsundervisning, meddelad av fackbildad lärare, skulle inrättas. Vad slutligen

själva fortsättningsskolan angår, uttalades i det statsrådsprotokoll, som åtföljde den

kungl. riksdagsproposition, genom vilken vår nuvarande fortsättningsskola år 1877

bragtes till stånd, att fortsättningsskolan visserligen ej skulle intränga på den egentliga

fackbildningens område, men att den skulle särskilt upptaga sådan undervisning, »som

kunde anses äga större betydelse för lärjungarnas förberedande till insikt och dug­

lighet i de stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall*. Fort­

sättningsskolan har sedermera icke fått den praktiska läggning, som då åsyftades,

men då folkundervisningskommittén sökt att i någon mån verkligen inrikta dess under­

visning på lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i deras blivande lev­

nadskall, har den helt visst icke överskridit vare sig sin egen befogenhet eller folk­

undervisningens område, men har däremot ägt stöd såväl i vid olika tider hos oss fram­

trädande åsikter och yrkanden som ock i sitt erhållna uppdrag att avgiva yttrande

angående frågan om »en omorganisation i praktisk riktning av vårt folkbildnings-

väsen* och att inkomma med förslag till de åtgärder, som i berörda hänseende kunde

finnas erforderliga.

Överstyrelsen kan sålunda med hänsyn till en praktisk folkbildnings intresse

icke godkänna den uppfattningen, att den yrkesbestämda fortsättuingsskolan skulle

vara att hänföra icke till folkundervisningens utan till den tekniska undervisningens

område.

Å andra sidan är att erinra därom, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan

enligt av kommittén framställda och av överstyrelsen biträdda grundsatser icke blott

gjort sig till syfte att främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke

utan även ställt sig såsom ideell uppgift »främjandet av lärjungarnas sedliga och in­

tellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar». Och

att en skola för ungdom i de tidiga åldrar det här är fråga om bör fasthålla även

denna senare uppgift har från intet håll blivit bestritt. Jämväl kommittén för den

lägre tekniska undervisningens ordnande har, då den föreslagit skolor för samma

åldrar, haft känsla av skolornas förpliktelse i sådant hänseende och i deras läropla­

ner upptagit även till allmän medborgarbildning hörande ämnen. Men icke blott un­

dervisningen i sådaua ämnen, även undervisningen i »arbetskunskap» måste i fortsätt­

ningsskolan tjäna nu berörda uppgift. Till och med det manuella arbetet, där det,

såsom önskvärt är, kan ingå i denna undervisning, far i fråga om det sätt, varpå det

handhaves, icke begränsas till att avse allenast tekniken, yrkesskickligheten, utan måste

göras intellektuellt bildande och karaktärsuppfostrande. Där den yrkesbestämda fortsätt­

ningsskolan funnit sina bästa uttryck, framträder dess betydelse för yrkesbildningen fram­

för allt däri, att den förmår att för lärjungarna ställa in yrkesarbetet i ett perspektiv,

som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mänsklig verksamhet och klargör

dess ideella värde, att den förmår »meddela allmänbildning genom fackbildning» och

i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostraude.

Denna den yrkesbestämda fortsättningsskolans nu berörda uppgift måste i varje

fall anses förena den på det närmaste med den allmänna folkundervisnisniugens öv-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.,

!15

ripa anstalter. Den är icke mindre viktig iin yrkesuppgiften, och dess tillgodoseende

behöver i lika mån säkerställas. Och liksom åtskilliga målsmän för de tekniska

yrkena finna sig icke kunna hysa fullt förtroende för eu skolledning av pedagogiska myn­

digheter, så torde man på andra håll känna sig föga tillfreds med en ledning, i vilken

de pedagogiska myndigheterna äro skjutna åt sidan. Man skall på dessa håll känna sig

oviss, huruvida en skola, som administreras av ämbetsverken för näringarna och i vilken

hantverkare eller andra yrkesmän ensamma äro undervisningens ledare, skall förmå

hålla deii ideella uppfostringstanken uppe och förverkliga den i skolans verksamhet.

Det torde vara ganska säkert, att en på yrkesutbildningen ensidigt riktad undervis­

ning av barn i åldern 13—16 år icke skall tillfredsställa vare sig den svenska allmogen

eller de ^svenska industriarbetarna. Skulle de s. k. allmänna fortsättuingsskolorna

sammanhållas med folkundervisningsväsendet, men de yrkesbestämda överföras till det

tekniska undervisningsväsendet, så skulle genom den skärpta motsättningen mellan de

två skolarterna den uppfattningen så mycket lättare göra sig gällande både inom och

utom skolorna, att den ideella uppgiften vore något för de yrkesbestämda fortsättnings-

skolorna främmande eller underordnat.

Beträffande de svårigheter i organisations- och förvaltningsavseende,

som ett avskiljande av den yrkesbestämda fortsättningsskolan skulle med­

föra, uttalar sig överstyrelsen på följande sätt:

Men det finnes ytterligare skäl mot eu sådan ordning. Om den yrkesbestämda

fortsättningsskolan erkänues såsom en god skolform, så har man att tillse, huru den

lättast må kunna i något större omfattning förverkligas. Det synes då överstyrelsen

uppenbart, att reformarbetet måste bliva förenat med ganska stora svårigheter, om

det skall tagas om hand av ämbetsverk, som stå helt främmande för folkskoleväsendet

och dettas administrativa organ. Ty det lärer väl knappast bliva möjligt att i någon

vidsträcktare omfattning upprätta de ifrågavarande lortsättningsskolorna utan att där­

vid söka stöd i folkskolorna och deras hjälpmedel. Man torde för erhållande av lärar-

krafter i de delar av lärokursen, som ej äro av teknisk natur, för anskaffande av lo­

kaler och materiell samt för upprätthållande av skolplikten få i ej ringa mån anlita

folkskolornas lärare, dessa skolors lokaler och undervisningsmedel, deras inspektörer och

lokala förvaltningsmyndigheter. Men ett dylikt beroende av och ingripande i ett främ­

mande, inom sig slutet organisationsområde måste givetvis, även under förutsättning av-

ömsesidigt tillmötesgående, innebära trassel och svårigheter av mångfaldig art. Även

om man begränsade den ifrågasatta utbrytningen av yrkesbestämda fortsättningsskolor

till endast vissa huvudtyper av dessa, skulle dylika svårigheter, låt vara i mindre om­

fattning, vara för handen.

Däremot blir arbetet med skolornas upprättande och organiserande naturligtvis

betydligt lättare, om det skall utföras av folkundervisningsväsendets egen administra­

tion, därvid man kan i behövlig utsträckning taga i bruk folkskolornas alla resurser och

i väsentlig man har att stödja sig på en redan befintlig lagstiftning och historiskt

grundade förhallanden. Särskilt är att erinra om den betydelsefulla och nästan oer­

sättliga medverkan, som kan erhållas genom statens folkskoliuspektörer, vilka redan

nu enligt sin instruktion hava att utöva inspektion över fortsättningsskolorna, tillse

att de sä flitigt som möjligt besökas samt arbeta för att nya skolor upprättas och att,

där sa befinnes vara av nöden, redan befintliga skolor omorganiseras, varjämte inspek­

törerna hava den viktiga uppgiften att kontrollera skolstyrelsernas rekvisitioner av stats­

bidragen till fortsättningsskollärarnas avlöning.

Kung!. Majt:s Nåd. Proposition Nr Uti.

96

Ett avskiljande från folkundervisningsväsendet av de yrkesbestäinda fortsättnings-

skolorna eller någon mera betydande grupp av dessa skall dessutom vålla svårigheter

ej blott vid skolornas upprättande och organiserande. Eu sådan åtgärd skall alltfort

försvåra förvaltningen såväl av de ifrågavarande skolorna som av fort-ättniugsskolvä-

sendet i dess helhet.

Detta gäller i synnerhet om den lokala förvaltningen. Det torde nämligen be-

fiunas nödvändigt, att inom ett och samma skoldistrikt samtliga där förekommande

fortsättuingsskolor, allmänna och yrkesbestäinda, ställas under en och samma lokalsty­

relse, ehuru denna visserligen kan och bör uppdelas i olika avdelningar eller äga under

sig sorterande smärre styrelser för olika skolor. De för alla fortsättningsskolorna inom

distriktet gemensamma ärendena äro av sådan vikt och av sådan natur, att de kräva

en enhetlig behandling. Särskilt må erinras om de ekonomiska frågorna, om lokal­

frågorna, om de skolpliktiga barnens fördelning på de olika skolorna och om kontrollen

av skolplikten. Men om nu denna gemensamma fortsättningsskolstyrelse, allt efter de

underlydande skolornas natur, skall subordinera under olika centrala styrelser, som till­

höra skilda förvaltningsområden och skola bevaka i viss mån skilda intressen, måste

därav tydligen uppstå ganska invecklade förhållanden, som svårligen låta sig sfi ordna,

att de ej komma att tynga på administrationen och bliva en källa till förvecklingar.

Även om man bortser från de sakliga olägenheter, som härav kunna vållas, och

fäster sig endast vid den rent förvaltningstekniska synpunkten, torde man nödgas med­

giva, att det måste leda till synnerligen invecklade och obekväma förhållanden, om de

olika fortsättningsskolorna allt efter arten av sin undervisning skulle sortera under

olika centrala förvaltningsorgan, och man torde finna önskligast och rimligast, att fort-

sättniugsskolväsendet saminanhälles under

en

central myndighet.

Det nära sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola samt de övriga i det

föregående berörda förhållandena torde giva vid handen, att denna centrala myndighet

lämpligare utgöres av folkskolöverstyrelsen än av något ^av de andra centrala ämbets­

verk, som kunna ifrågakomma, vare sig lantbruksstyrelsen eller kommerskollegium eller

en framtida centralstyrelse för den tekniska undervisningen eller något annat.

I fråga om folkskolöverstyrelsens kompetens såsom centralt förvaltnings­

organ för den yrkesbestäinda fortsättningsskolan anför överstyrelsen följande:

Mot folkskolöverstyrelsen som central myndighet anmärkes emellertid — och detta

är det egentliga och det mycket avsevärda skälet till yrkandet på avskiljandet av yrkes-

bestäinda fortsättuingsskolor lian folkundervisningsväseudet — att den icke är i be­

sittning av den sakkunskap, som kräves för att organisera och leda sådana läroanstalter

som de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna.

Nödvändigheten av en sådan sakkunskap bar ingalunda lämnats obeaktad av

folkundervisniugskommittén. Denna har, då den tänkt sig fortsättningsskolan även i

sin nya form inordnad såsom led i folkskoleväsendet, uttryckligen förutsatt, att såväl

i fråga om den lokala som i fråga om den centrala ledningen det skulle sörjas för att

den verkliga yrkesinsikten bleve i behövlig man representerad. Och den bär både i

sitt nu föreliggande betänkande och i det år 1912 avgivna betänkandet angående skol­

överstyrelse lämnat förslag avsedda att giva garantier i sådant hänseende.

överstyrelsen, som till fullo uppskattar deu tekniska och praktiska sakkunskapens

betydelse för organisationen och ledningen av den yrkesbestäinda fort>ättningsskolan,

delar kommitténs uppfattning i denna sak, framför allt den grunduppfattniug, från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

97

vilken de positiva försluten utgå, nämligen att »hela yrkesfortsättniugsskolau, med

eller utan skolverkstad, bör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både ar­

betsgivare och arbetare».

Att det praktiska arbetets män, vilka i regel bilda flertalet inom skoldistriktens

valkorporationer, även sörja för att samma arbetes representanter bliva företrädda i

skolornas styrelser ligger i förhållandenas natur. Det synes dock böra genom blivande

författning föreskrivas, att det skall tillses, att representanter för de olika områdena

av det praktiska arbetslivet, till vilka de olika skolorna hänföra sig, erhålla inllytande

på skolornas ledning. I en allmän författning torde väl blott eu generell bestämmelse

i sådant syfte kunna upptagas, men i reglementena för de olika skoldistriktens fort-

sättningsskolväsen kunna närmare föreskrifter givas.

Med avseende på den centrala ledningen äro redan nu vissa bestämmelser givna,

som syfta i enahanda riktning. Instruktionen för folkskolöverstyrelsen, som närmare

ånger överstyrelsens åligganden med hänsyn till fortsättningsskolorna, föreskriver bland

annat, att överstyrelsen, då den verkar för upprättandet av nya eller omorganisation

av befintliga fortsättuingsskolor, skall »träda i förhandling med vederbörliga myndig­

heter och med representanter för skilda yrken och ortsintressen». Instruktionen till­

försäkrar vidare överstyrelsen tillgång till »inspektörer och sakkunniga biträden i fråga

om den fortsatta undervisningen», varjämte i överstyrelsens stat upptagits ett anslag

— tillsvidare, så länge hela denna fråga befinner sig på förberedelsernas stadium,

visserligen av jämförelsevis begränsad storlek — till arvoden åt sådana inspektörer och

sakkunniga biträden.

Denna medverkan av teknisk och praktisk sakkunskap, som sålunda till sin princip

redan är i författningsväg fastställd, bör emellertid enligt överstyrelsens åsikt erhålla

betydligt större omfattning. Överstyrelsen anser nämligen, att sådana frågor, som

beröra den yrkesbestämda eller fackliga undervisningen vid fortsättningsskolorna, böra

i vissa i författningsväg närmare bestämda avseeuden handläggas av folkskolöverstyrelsen

gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i

samband.

Dylikt samarbete mellan centrala ämbetsverk förekommer i åtskilliga fall och är

ordnat genom allmän författning, nämligen en kungl. kungörelse den 16 februari 1900.

Där denna kungörelses föreskrifter visat sig behöva för särskilda fall ytterligare ut­

formas, har så skett genom speciella författningar eller genom bestämmelser i verkens

instruktioner, såsom exempelvis beträffande samarbete mellan läroverksöverstyrelsen och

folkskolöverstyrelsen samt mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet och

folkskolöverstyrelsen. För egen del har överstyrelsen endast haft gynnsam erfarenhet

av dylikt samarbete, som i överstyrelsens verksamhet förekommit även med andra cen­

trala myndigheter än de nyssnämnda, exempelvis med överintendentsämbetet, socialsty­

relsen och statistiska centralbyrån.

Det samarbete, som här åsyftas med avseende på de framtida fortsättningsskolornas

angelägenheter, bör icke få formen av något tillfälligt och formellt utan så vitt möj­

ligt erhålla en konstant och personlig karaktär. Bäst torde det underlättas och göras

effektivt därigenom, att de samverkande centrala styrelserna biträdas av gemensamma

sakkunniga inspektörer, antingen utsedda genom överenskommelse styrelserna emellan

eller förorduade av Kungl. Maj.t. Från dessa inspektörer böra yttranden inhämtas i

frågor rörande de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, de böra i vissa ärenden vara

töredragaude, och till väsentlig del genom dem böra styrelserna träda i förbindelse

med ortsmyndigheterna i frågor rörande den fackliga undervisningen och i övrigt ut-

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

13

Kung!. AlajUs Nthl. Proposition

AV .96'.

98

öva sin kontrollerande och stödjande verksamhet. På nu antytt sätt är exempelvis för

närvarande samarbetet ordnat mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet

och folkskolöverstyrelseu, vilka båda hava att öva inseende över och omvårdnad om

den gymnastiska undervisningen vid de till folkundervisningsväsendet hörande läroan­

stalterna och utöva sin verksamhet i detta hänseende huvudsakligast genom en utsedd

gemensam sakkunnig inspektör, föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet.

Det synes överstyrelsen, som borde frågan om erforderlig sakkunskap vid admi­

nistrationen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna på sådant sätt erhålla en till­

fredsställande lösning. Vid detta förhållande måste överstyrelsen, av skäl som i det

föregående blivit utvecklade, på det bestämdaste uttala sig mot tanken på att skilja

de yrkesbestämda fortsättningsskolorna eller någon viktigare grupp bland dem från

samhörigheten med det övriga folkuudervisningsväsendet och ställa dem under förvalt­

ning av näringarnas och handelns administrativa organ. Att så skett mångenstädes i

utlandet har delvis haft andra skäl än sådana, som låta sig tillämpa på våra förhål­

landen. Utan att närmare ingå på eu jämförelse mellan förhållandena i förevarande

hänseende hoä oss och i andra länder, vill överstyrelsen erinra om faran av att, då

man vid lösandet av en samhällsuppgift tillämpar grundsatser, som tidigare funnit an­

vändning i ett eller annat av de större kulturländerna, därvid utan vidare överflytta

jämväl de organisatoriska former, i vilka dessa grundsatser därstädes kommit till ut­

tryck, former som ofta på det närmaste sammanhänga med det främmande landets

samhällsstruktur och egenartade administrativa ordning.

I varje fall vore det helt visst vanskligt att just nu, när det gäller en omfattande

reform av vårt fortsättningsskolväsen, innebärande ej blott nya synpunkter för under­

visningen utan även eu väsentlig utsträckning av den allmänna skolplikten, splittra

det ifrågavarande skolområdet i från varandra skilda delar och därvid från folkunder­

visningen avsöndra just de skoltyper, i vilka undervisningens riktning mot det praktiska

livet tydligast skulle giva sig tillkänna. Skulle framtiden komma att utvisa, att eu

sådan avsöndring verkligen bör ske, torde den med mindre risk än nu kunna vidtagas.

Sedan överstyrelsen sålunda närmare skärskådat den yrkesbestämda

fortsättningsskolans ställning i skolsystemet, yttrar sig överstyrelsen till

slut mera allmänt om fo rtsättn ing sskola n s och yrkesskolans inbördes ställ­

ning. överstyrelsen anför därvid följande:

Frågan om fortsättningsskolans och yrkesskolans inbördes förhållande är, såsom

förut nämnts, ej blott den allmänna och allestädes framträdande frågan om fortsätt­

ningsskolans administrativa ställning inom skolväsendet utan innefattar hos oss för när­

varande även det mera speciella spörsmålet om förhållandet mellan vissa typer av den

yrkesbestämda fortsättniugsskolan, nämligen de s. k. industriella och hantverksfortsätt-

iiingsskolorna, och de av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande

föreslagna s. k. kompletterande lärlingsskolorna.

Det ligger utanför överstyrelsens förhandenvarande uppdrag och delvis även utan­

för överstyrelsens kompetens att ingå på någon granskning av det av sistnämnda kom­

mitté avgivna betänkandet angående den lägre tekniska undervisningens ordnande.

Vad de föreslagna lärlingsskolorna beträffar, kan om dem sägas, att de äro utgestalt-

ningar av samma tankegång som den, vilken ligger till grund för folkundervisnings-

kommitténs svrkesfortsättningsskolor», och mönstret är hämtat från samma håll för de

förra som för de senare. De äro också i och för sig förtjänta av samma erkännande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

99

som dessa, och de måste såväl från yrkesutbildningens synpunkt som ock i allmänhet

genom sin längre lärotid betraktas såsom en i det hela effektivare skolform än den

vrkesbestämda fortsättningsskolan, där denna stannar vid sitt obligatoriska minimum.

Givetvis låter det tänka sig och vore från vissa synpunkter tilltalande, att man

sökte undvika ett motsatsförhållande mellan de två ifrågavarande skolformerna, att

man således grepe sig an med den föreliggande bildningsuppgiften frän båda de ut­

gångspunkter, som blivit angivna: från folkundervisningens sida med de yrkesbestämda

fortsättningsskolorna och frän den tekniska undervisningens med de kompletterande

lärlingsskolorna. På eu plats, där en kompletterande lärlingsskola bragtes till stånd,

komme den att göra motsvarande typer av fortsiittningsskolor obehövliga, dess lärjungar

bleve i enlighet med de föreslagna skolpliktsbestiimmelserna fritagna från annan skol­

plikt, och någon konflikt mellan de två skolsystemen behövde åtminstone så till vida

icke uppkomma.

Men klart är, såsom överstyrelsen i det föregående påpekat, att anledningar till

intressekonflikter icke skulle komma att saknas och att förvaltningen, såväl den cen­

trala som i synnerhet den lokala, i många fall skulle bliva behäftad med mångahanda

och icke obetydliga vanskligheter. Det torde därför ock komma att visa sig, att de

hava rätt, som i de båda ifrågavarande skolformerna se en för bildniugsarbetet skad­

lig dualism.

Det synes också överstyrelsen uppenbart, att starka skäl föreligga för det yrkande,

som gjorts av bland andra styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, nämligen att

de båda föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i

ett

sammanhang och att de

båda skolformerna om möjligt matte sammanföras till en enhet.

Måhända är det öuskligast, att man icke söker att på förhand uppdraga några

gränser mellan folkundervisningens och yrkesundervisningens områden utan lämnar

detta åt den fortgående utvecklingen. Behov av en »rationell gränsreglering» har

emellertid ansetts föreligga, och frågan torde bliva föremål för diskussion. Såsom ett

bidrag till en sådan diskussion vill överstyrelsen här framföra ett par synpunkter,

därvid överstyrelsen inskränker sig till frågan om gränsen mellan folkskolans över­

byggnader och yrkesskolan.

Att indela de ifrågavarande skolorna efter förekomsten eller saknaden av fackliga

moment i deras undervisningsplaner eller efter den mer eller mindre rikliga före­

komsten av dylika moment torde svårligen lyckas. Gränserna i detta avseende bliva

alltför obestämda, den ena skolformen går ofta omärkligt över i den andra, indelningen

måste bliva osäker och godtycklig.

Vilt man finna en mera hållbar gräns, torde man

böra överväga

,

huruvida den icke snarare bär erhållas genom fastställandet av en

åldersgräns mellan de olika skolområdenas lärjungar.

En sådan åldersgräns bör natur­

ligtvis i praktiken aldrig göras absolut, så att icke vissa skolor eller grupper av skolor

skulle kunna utgöra undantag, än mindre bör den verka rent mekaniskt i fråga om

den enskilda lärjungen, så att den exempelvis komme att avklippa en påbegynt lärokurs.

Vad beträffar läget av denna åldersgräns är det överstyrelsens mening, att det

skulle vara till stort förfång för folkundervisningen och till ringa båtnad för yrkes­

undervisningen, om den droges lågt. Att folkskolan, i all synnerhet när den såsom

hos oss måste lämna sina lärjungar från sig redan i deras 13:e år, söker att fortfa­

rande genom en fortsättningsskola eller annan överbyggnad i någon mån bereda dem

undervisning och uppfostran under övergångsåren intill den egentliga ungdomstidens

inträde, det ligger i sakens natur. Däremot synes det för visso kunna ifrågasättas,

huruvida det är riktigt att, såsom kommittén för den lägre tekniska undervisningens

Soeiftbtyrel

Ren.

ordnande velat göra, sträcka yrkesundervisningens skolsystem ända ned till barnaåjderns

gräns. Det synes överstyrelsen givet, att gränsen är att draga icke i 14-års åldern

utan allra lägst i 16-års åldern.

Om fortsättniugsskolan söker arbeta yrkesskolan i händerna genom en förbere­

dande yrkesundervisning, ägnad att något litet orientera lärjungen inom något visst

arbetsområde, stärka hans aktning och intresse för yrkesarbetet och väcka hans håg

för fortsatt utbildning, synes detta väl endast kunna vara till fördel för yrkesskolan.

Denna bör kunna bygga sin läroplan på fortsättningsskolans, och i manga fall bör,

vad lärogången beträffar, samma enhetlighet kunna bångas till stånd, som om de båda

skolorna vore en enda sammanhängande skola.

1 sitt den 14 november 1916 avgivna utlåtande till folkundervisniugs-

komrnitténs betänkande angående fortsättningsskolan har även socialstyrel­

sen, såsom jag redan nämnt, uttalat sig bland annat om förhållandet mellan

yrkesfortsättningsskolan och lärlingsskolan, sådant detta förhållande skulle

komma att gestalta sig enligt de olika förslagen. Styrelsen betraktar till

en början frågan ur synpunkten av de föreslagna skolformernas olika upp­

gifter, skärskådar den sedan med hänsyn till den föreslagna skolplikten

och berör slutligen spörsmålet mera i allmänhet.

1 vad frågan sammanhänger med de olika

tskolfonneritns uppgifter.

yttrar styrelsen:

Enligt de avgivna förslagen skulle såväl fortsättniugsskolan som den komplette­

rande lärlingsskolan komma att göra anspråk på skolungdomen omedelbart efter slutad

folkskola. Skolplikt skulle föreligga till såväl den ena som den andra skolan. Läro­

tiden bleve i huvudsak sammanfallande, och båda skolorna skulle enligt respektive

kommittéförslag bava yrkesundervisningen till sin huvuduppgift med mera.

Såsom av det ovan anförda torde framgå, finnas synnerligen viktiga berörings­

punkter mellan fortsättningsskolan och den kompletterande lärlingsskolan, och man kunde

vid sådant förhållande förväntat, att folkundervisningskommittén, som avgivit sitt förslag-

sist och sålunda haft tillfälle att taga kännedom om det av kommittén för den lägre

tekniska undervisningens ordnande utarbetade förslaget till kompletterande lärlings-

skolor, något närmare ingått på förhållandet mellan ifrågavarande skolformer och sökt

åstadkomma en gränsreglering dem emellan. Så har emellertid icke skett, utan har

folkundervisningskommittén, efter att först hava helt allmänt uttalat sig om skolornas

olika uppgifter, sedermera i ett annat sammanhang föreslagit, att barn och ungdom i

fortsättniugsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande

undervisning — varunder bland annat lärlingsskolan skulle enligt kommitténs antydan

inbegripas — skulle vara befriade från skyldigheten att besöka fortsätta ngsskola. Med

andra ord skulle sålunda fullgörande av skolplikten i lärlingsskola, där sådan finnes,

ersätta skyldigheten att mottaga undervisning i fortsättningsskola. En sådan reglering

av skolornas undervisningsområden synes visserligen i princip tilltalande, men lärer i

tillämpningen möta åtskilliga svårigheter.

Fortsättningsskolans ändamål är, enligt såväl folkundervisningskommitténs som i

synnerhet socialstyrelsens uppfattning, att. bland annat, giva sina lärjungar en tämligen

100

Kungl. Maj:ts

Nåd.

Proposition

Nr

9(i.

101

allsidig medborgerlig bildning. Huru stor vikt kommittén lägger pa. denna mera all­

sidiga utbildning, framgår med all tydlighet, av de utav kommittén framlagda under-

visningsplanerna för ämnet medborgarkunskap.

Enligt det av kommittén för den lägre tekniska undervisningen avgivna förslaget

skola visserligen jämväl lärlingsskolorna sträva efter att meddela medborgerliga insik­

ter. Medborgarkunskapen har emellertid icke medtagits såsom särskilt ämne i lär-

lingsskolans läroplan, utan är det kommitténs mening, att undervisningen i vissa delar

av nämnda ämne skall kunna mera sporadiskt anknytas till undervisningen i de för

skolan angivna läroämnen.'). Vid sådant förhållande synes det vara uppenbart, att lär-

lingsskolan icke tillnärmelsevis kan vara lämpad att fylla tortsättningsskolans uppgift

i förevarande avseende.

Rörande folkundervisningskommitténs förslag, i vad det avser skol­

plikten, yttrar styrelsen:

Vidare må med avseende å folkundervisningskommitténs reglering av skolornas

verksamhetsområden framhållas, att densamma kommer att verka synnerligen ojämnt

för lärjungarnas vidkommande. Sålunda kan exempelvis en person, som omedelbart

efter slutad skolgång i folkskolan vinner anställning inom industri eller hantverk, helt

befrias från skolplikten i fortsättningsskolan, då däremot en annan, som får dylik

anställning först efter genomgången fortsättningsskola, blir underkastad en extra skol­

plikt i lärlingsskolan i två eller eventuellt tre år. En sådan betydande olikhet i skol­

plikten måste givetvis anses olämplig.

o __

Ännu mera komplicerad ställer sig frågan för den minderårige, som under pågå­

ende utbildning inom den ena skolformen överflyttas till kommun, där endast den

andra förekommer.

Enligt socialstyrelsens åsikt kan folkundervisningskommitténs lösning av förhan-

denvaraude spörsmål jämväl leda till eu förryckning i yrkesundervisningen. Enligt de

avgivna förslagen skulle, såsom nämnts, .skyldighet föreligga för kommunerna att upp­

rätta fortsättningsskolor, under det att ett dylikt tvång icke ifrågasatts beträffande de

kompletterande lärlingsskolorna. Dä det vidare måste ställa sig avsevärt billigare att

genom påbyggnad å fortsättningsskolan fullständiga yrkesundervisningen i denna i

stället för att upprätta en särskild lärlingsskola, i vilket avseende olikheten i statsbi­

drag jämväl kommer att utöva en viss påverkan, torde det icke vara otänkbart, att

kommunerna för tillgodoseende av behovet utav yrkesundervisning i flertalet fall

komma att välja det förra alternativet, ett förfarande, som utan tvivel skall verka

splittrande och förryckande på yrkesundervisningsväsendet i dess helhet.

Rörande frågans läge i allmänhet uttalar sig styrelsen på följande sätt:

I detta sammanhang anser sig styrelsen böra fästa uppmärksamheten pa ett ut­

talande, som folkundervisningskommittén gjort å sid. 48 i betänkandet. Sedan kom­

mittén där gjort gällande, å ena sidan, att yrkesfortsättningsskolan under vissa om­

ständigheter kan utvecklas till en sådan form, att den kan betraktas soin verklig

yrkesskola samt, å andra sidan, att yrkesskolan, genom att i sin undervisningsplan

upptaga den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssynpunkten, kan antaga

yrkesfortsättningsskolans gestalt, fortsätter kommittén sålunda:

»Utvecklingen av de båda ifrågavarande skolarterna, yrkesfortsättningsskolan

och den för minderåriga arbetare avsedda yrkesskolan, kan således tänkas komma att

försiggå efter sammanlöpande linjer. Ju mera fortsättningsskolorna kunna utbildas till

Kung!. MajUx Säd. Proposition

AV .%'.

Tillsättande

av sakkunni­

ga för frågans

enhetliga

behandling.

yrkesskolor och yrkesskolorna åter till ideellt och medborgerligt bildande ungdoms­

skolor, desto lyckligare för deras lärjungar. Men desto mera närma sig de båda skol-

arterna en gemensam skolform: en ungdomsskola, som, på samma gång den fullföljer

den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda

praktiska syfte.»

Detta kommitténs principiella uttalande torde tillräckligt bestyrka styrelsens ovan

utvecklade uppfattning om de många beröringspunkterna, enligt de båda kommitté­

förslagen, mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolau. I den mån uttalandet kali

anses innebära en antydan om att den föreslagna fortsättningsskolan, vilken nu synes

stå närmast till förverkligande, skulle kunna helt ersätta lärlingsskolan, måste styrelsen

framföra bestämda tvivelsmål. Enligt styrelsens mening intager nämligen yrkesutbild­

ningen med hänsyn till mål och omfattning en sådan särställning i förhållande till

den mera allmänna folkundervisningen, att den för sitt behöriga tillgodoseende kräver

från den allmänna undervisningen skilda organ beträffande såväl den centrala led­

ningen som de primära skolformerna.

Med ovanstående har styrelsen velat visa, att ett godtagande av föreliggande

förslag, innan de olika skolformernas inbördes ställning blivit mera ingående prövad

och klarlagd, kan komma att medföra avsevärda olägenheter.

Något definitivt förslag till lösning av förhandenvarande spörsmål har styrelsen

givetvis icke ansett sig kunna framlägga, enär ett sådant enligt styrelsens åsikt fram­

för allt kräver medverkan från såväl fortsättningsskolans som lärlings- (yrkes-) skolans

målsmän. Styrelsen har i allt fall velat uttala önskvärdheten av att en gränsregle­

ring mellan de båda skolformerna redan från början blir geuomförd, och att förden­

skull en överarbetuing av de föreliggande förslagen kommer till stånd i dessa delar,

varvid jämväl uppmärksamhet bör ägnas åt den av styrelsen i det föregående ifråga­

satta förskjutningen i fortsättningsskolans program, varigenom tyngdpunkten i dess

läroplan skulle Överflyttas från arbetskunskapen till den allmänna medborgarkunskapen.

102

Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Av den redogörelse jag nu lämnat för myndigheternas utredning av

frågan om förhållandet mellan den allmänna folkundervisningens och yrkes­

undervisningens områden och för de framkomna förslagen till en gräns-

reglering mellan de båda områdena framgår, att hithörande frågor kommit

i ett läge, som visade påo nödvändigheten av deras behandling ur mera

enhetliga synpunkter. Åt samma håll pekade även den diskussion av

frågan, som samtidigt ägt rum såväl i fackpressen som inom de för

frågan närmast intresserade sammanslutningarna. Då nu både från yrkes-

håll, bland annat av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, och från

den allmänna folkundervisningens sida, av folkskolöverstyrelsen, det önske­

målet uttalats, att de föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i ett

sammanhang och att de föreslagna skolformerna måtte sammanföras till

en enhet, fann sig Kungl. Maj:t böra för ärendets fortsatta behandling,

tillsätta en gemensam beredning. För sådant ändamål bemyndigade Kungl.

Maj:t den 3 november 1916 chefen för ecklesiastikdepartementet att i sam­

råd med chefen för finansdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga »för

att inom de nämnda departementen biträda vid den fortsatta utredningen

av frågorna om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och

den lägre handelsundervisningen samt det inbördes förhållandet mellan

dessa olika undervisningsområden». Till utförande av det sålunda beslu­

tade sakkunniguppdraget tillkallade vederbörande departementschefer

förutom representanter för kommunala och allmänt administrativa syn­

punkter, jämväl representanter såväl för den allmänna folkundervisningen,

den tekniska undervisningen, handelsundervisningen, den lägre lantbruks-

undervisningen och undervisningen i husligt arbete som för olika närings-

och yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och handel. De så­

lunda tillkallade sakkunniga framlade resultatet av den utav dem verk­

ställda utredningen uti ett den 3 oktober 1917 avgivet »betänkande an­

gående fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre

handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden».

Jag skall nu lämna en redogörelse för huvudinnehållet i de sakkun­

nigas betänkande.

Kung!. Alaj-.ts Nåd. Proposition Nr it ii.

10H

5) Departementssakkunnigas förslag till enhetlig behandling av

ungdomsskolefrågan.

Såsom frågan om våra praktiska ungdomsskolor låg, då den överläm­

nades till utredning av de tillkallade sakkunniga, var det helt naturligt,

att dessa i främsta rummet skulle komma att söka finna utvägar till

undanröjande av den brist på inbördes överensstämmelse, som fanns i

kommittéförslagen, och som givit anledning .till de meningsskiljaktigheter,

vilka kommit till uttryck såväl i myndigheternas utlåtanden som också

under andra former. Då nu de sakkunniga i stort sett delade såväl folk-

undervisningskommitténs uppfattning av nödvändigheten av en reformerad

fortsättningsskola som tekniska kommitténs tankar om behövligheten av

särskilda lärlingsskolor, kom den närmaste uppgiften för de sakkunniga

att gestalta sig som ett försök att åstadkomma en bestämd gränsregle­

ring av förhållandet mellan de föreslagna båda skolformerna.

De sakkunniga upptaga därvid först till granskning kommerskollegiets

av mig förut refererade förslag att — för frågans ordnande åtminstone

tillsvidare — skolplikten i lärlingsskolan skulle ställas såsom ett bihang

till fortsättningsskolplikten och utsträckas över samma tid som denna,

varvid de lärjungar i fortsättningsskolan, vilka vunne anställning i hant­

verk och industri, skulle överflyttas till lärlingsskolan och där vara under­

kastade skolplikt intill slutet av den årskurs, som infölle näst efter den

Departe-

ments-

sakknnniga

om förhållan­

det mellan de

olika under­

visningsområ­

dena.

104

tidpunkt, vid vilken de skulle blivit fria från skolplikten, om de fått

fullgöra densamma i fortsättningsskolan.

De sakkunniga finna för sin del, att detta sätt att ordna frågan skulle

medföra allvarliga olägenheter för såväl fortsättningsskolan som lärlings-

skolan. Det skulle nämligen utan tvivel verka menligt på fortsättnings-

skolans anseende och på allmänhetens liksom på lärjungarnas förtroende

för densamma, om de unga, så snart de vunnit anställning inom ett eller

annat yrke, skulle avbryta sitt arbete i fortsättningsskolan för att övergå

till annan läroanstalt. Vad åter lärlingsskolan angår, så syntes det givet,

att om somliga av dess lärjungar vunne inträde vid 14 års ålder ocli

utan att hava inhämtat mer än en ringa del av det kunskapsinått, som

fortsättningsskolan avser att giva,. under det att andra vid inträdet vore

mera mogna och hade fullständigt genomgått fortsättningsskolan, en ge­

mensam undervisning av dylika elever skulle vålla åtskilliga svårigheter.

Lärlingsskolan finge då, såsom också tekniska kommittén och kommerskolle­

gium tänkt sig, inrättas så, att den meddelade såväl den undervisning i

ällmänt medborgerliga ämnen, som tillhör i främsta rummet fortsätt­

ningsskolan, som ock den yrkesundervisning, vilken enligt de sakkunnigas

förmenande borde vara lärlingsskolans egentliga uppgift.

De sakkunniga uttala därför såsom sin uppfattning, att det med av­

seende på undervisningens ändamålsenliga ordnande i båda dessa

skolformer ävensom med avseende på dess resultat vore fördel­

aktigast, att de unga först efter fullständigt genomgången fort-

sättningsskola ginge över till lärlingsskolan.

Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunnigas mening först

och främst vinnas, att undervisningen såväl i fortsättningsskolan som i

lärlingsskolan kunde ordnas på ett sätt, som bättre tillgodosåge de båda

skolornas speciella uppgifter, än vad fallet skulle bliva, om de båda

kommittéernas förslag i denna punkt följdes. Då för kommittéerna för­

hållandet mellan de båda skolformerna ännu varit oklart, hade också enligt

deras förslag skolformernas olika undervisningsprogram kommit att på ett

mindre lyckligt sätt gripa in i varandra. Komme en sådan gränsreglering

till stånd, som de sakkunniga antytt, skulle vardera skolformens uppgift

kunna klarare och bestämdare fixeras. Fortsättningsskolan skulle då kunna

få mera odelat fullfölja sin huvudsakliga uppgift, vilken borde vara den

allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen, och lärlingsskolan

skulle kunna bygga på fortsåttningsskolans kunskapsmått i de allmänna

läroämnena och därigenom lägga sin undervisning på en något högre nivå,

än den eljest skulle kunnat göra, samt därvid i enlighet med sin huvud­

uppgift koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området. På

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.

105

grund av bättre underbyggnad och större åldersmognad skulle lärjungarna

då också hava avsevärt större förutsättningar att tillgodogöra sig1 lärlings-

O

O

O

O

O

skolans undervisning.

Komine saken att ordnas på det sätt de sakkunniga tänkt sig, medförde

detta emellertid nödvändigheten av en bestämdare tidsreglering i fråga om

skolplikten. Därom yttra de sakkunniga:

Om emellertid både fortsättningsskola och lärlingsskola göras obligatoriska för den

minderårige och den ena skolan skall genomgås först, den andra sedan, blir det nöd­

vändigt att begränsa tiden för deras lärokurser, så att den sammanlagda skol pliktstiden

icke blir alltför lång och så att båda skolorna under normala förhållanden hinna

genomgås, innan lärjungen kommit över minderårighetsåldern 18 år, vid vilken ålder

skolplikten under alla förhållanden synes oss böra upphöra. Vi förmena, att en be­

gränsning av lärokurserna till i regel två år i var och en av de båda skolformerna

vore lämplig. Detta står ju också beträffande fortsiittningsskolan i huvudsaklig över­

ensstämmelse med folkundervisuingskommitténs förslag. Yad lärlingsskolan beträffar,

har ju 1907 års kommitté föreslagit två eller

helst tre

års lärokurs, men då skulle ju

också lärlingsskolan hava byggt direkt på folkskolans grund. Den större åldersmog-

naden och de ökade förkunskaperna hos lärjungarna, om dessa förut genomgått fort-

sättningsskolan, torde till fullo kompensera den av oss föreslagna begränsningen.

Beträffande frågan om de minderårigas normala ålder vid avgång från respektive

skolor vilja vi först erinra om folkuudervisningskonmiitténs förslag, att i folkskole­

stadgan borde införas den bestämmelsen, att avgång från folkskolan icke får äga rum

tidigare än det kalenderår, då lärjungen fyller 13 ar, till vilket förslag vi ansluta oss.

Om den minderårige avgår från folkskolan det kalenderår, då han fyller 13 år,

och sedan genomgår den tvååriga fortsättniugsskolan, kommer han att avgå ur denna

det år, då han fyller 15 år. Fortsätter han sedan i den likaledes tvååriga lärlings­

skolan, bör han vara färdig med sin obligatoriska skolgång det år, då han fyller 17

år, en ålder, som ingalunda kan anses för hög och vid vilken han i de flesta fall icke

lär hava hunnit fullborda sin praktiska yrkesutbildning. I många fall komme väl ele­

verna i lärlingsskolan att avgå från denna först vid 18 år, men även denna ålder

överskrider ju icke den, som av 1907 års kommitté angivits i dess förslag angående

skolplikt.

Skulle den minderårige under sin skolgång i fortsättningsskolan vinna anställning

inom hantverk eller industri, så lärer detta väl ej annat än i undantagsfall kunua ske

tidigare än vid 14 års ålder, och han skulle då vara skyldig att ännu ett år gå kvar

i fortsättniugsskolan. Att hans praktiska yrkesutbildning hos arbetsgivaren i sådant

fall komme att börja ett år tidigare än hans teoretiska utbildning i lärlingsskolan

torde väl få anses vara till mer gagn än skada. För ett effektivt tillgodogörande av

den teoretiska yrkesundervisningen är det nämligen alldeles nödvändigt, att lärlingen

har ett tillräckligt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på samt att

han därjämte förvärvat någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke, för vilket

han skall utbildas, och slutligen att han har en viss åldersmognad. Genom den av oss

föreslagna anordningen sättes lärlingen i tillfälle att vinna dessa nödvändiga förut­

sättningar.

Den farhåga, som från en del håll uttalats, att en viss skadlig dualism skulle

kunna uppstå därigenom, att lärlingen finge mottaga yrkesundervisning först i yrkes-

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 käft. (Nr 96.)

14

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr OO.

Departe-

ments-

sakknnniga

om fortsätt-

ningsskolan.

betonad fortsättningsskola och sedan i lärlingsskola, torde visa sig ogrundad, om fort-

sättningsskolan får den läggning, som av oss i det föregående blivit angiven. Enligt

vår mening skulle undervisningen i en sådan fortsättningsskola tvärtom bliva en sär­

deles lämplig förberedelse för den egentliga yrkesundervisningen i lärlingsskolan.

De sakkunniga anse sig sålunda böra föreslå, att skolplikten för

sådana minderåriga, som ägna sig åt hantverk och industri, må

som allmän regel omfatta både fortsättningsskola och lärlings-

skola med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må

sträcka sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan

genomgått sådan skola, som hans skolplikt avser, därmed må

anses hava fullgjort denna.

Från denna allmänna föreskrift anse de sakkunniga vissa undantag

böra göras. Till dessa skall jag senare återkomma.

Sedan de sakkunniga kommit till nu nämnda uppfattning av förhål­

landet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan, bygger sig i fortsätt­

ningen systemet av ungdomsskolor upp för dem med stor klarhet och en­

hetlighet. På fortsättningsskolan såsom den gemensamma bottenskolan för

samtliga ungdomsskolor reser sig ett treledat system av yrkesutbildnings-

anstalter: lärlingsskolor, yrkesskolor och skolor för fortsatt vidgad speciell

fackutbildning. Och dessa anstalter tänka sig de sakkunniga, såsom längre

fram skall närmare utföras, inrättade ej blott för industri och hantverk

utan även för handel och husligt arbete. Vid sidan av denna mera regul­

jära linje av ungdomsskolor bliva enligt de sakkunnigas mening för till­

godoseende av mera tillfälliga behov, olika inom olika yrkesområden, vissa

andra mera fristående anstalter dessutom erforderliga.

£!> I

I fråga om de sakkunnigas ställning till enskildheterna av de olika

kommittéförslagen anser jag mig i detta sammanhang kunna inskränka

mig till följande meddelanden.

Vad först angår folkundervisningskommitténs förslag till fortsättnini/s-

skola, vinner detta i stort sett starkt understöd av de sakkunniga. Till

dess ledande principer ansluta sig de sakkunniga obetingat. Den nuva­

rande fortsättningsskolan kan enligt de sakkunnigas förmenande icke an­

ses fylla de krav, som måste ställas på densamma, varemot ett fortsätt-

ningsskolväsen, ordnat och planlagt i enlighet med de av kommittén an­

givna synpunkterna, otvivelaktigt skulle komma att utgöra ett verksamt

medel för ungdomens sedliga och intellektuella utveckling och dess fost­

ran till arbetskunnighet och medborgerlig duglighet.

Jag har redan antytt, att den gränsreglering, som de sakkunniga

föreslå, enligt sakkunnigas mening skulle göra det möjligt för fortsättnings-

106

Kungi. Maj :ts Nåd. Proposition Kr 96.

108

Departe-

ments-

sakkunniga

om den högre

folkskolan.

I regel bör den yrkesbetonade fortsättningsskolan meddela undervisning endast

om

yrket och blott undantagsvis även

i

yrket. Den yrkeskännedom den kan meddela

är sålunda endast av förberedande art. Den kan följaktligen icke ersätta lärlings- eller

yrkesskolor och bör därför ingenstädes få utgöra något hinder för sådana skolors upp­

rättande.

Kungl.

Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

I detta sammanhang vilja yi framhålla, hurusom fortsättningsskolan har en vik-

tig uppgift att fylla och kan bliva till stort gagn genom att underlätta lärjungarnas

val av levnadsbana. Som förut påpekats, har sannolikt en stor del av fortsättnings-

skolans lärjungar ännu icke bestämt sig för något visst levnadsyrke. Mycket ofta är

det rent tillfälliga omständigheter, som bliva avgörande vid yrkesvalet, på den grund

att de unga sakna nödig kännedom om förhållandena. Om fortsättningsskolan medde­

lade sina lärjungar upplysningar beträffande de förutsättningar, som krävas för ett

frangångsrikt arbete inom skilda yrken, de villkor av olika art, under vilka arbetet

i dessa bedrives, samt de fortsatta utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter, som

förefinnas på olika levnadsbanor, så skulle detta vara för dem svnnerliuen värdefullt

och i hög grad underlätta deras yrkesval, till gagn ej blott för dem själva utan även

för samhället i dess helhet.

Genom ett ordnat samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen eller på an­

nat sätt bör fortsättningsskolan även medverka till lärjungarnas anställande inom ar­

betsområden, för vilka de kunna anses hava de bästa förutsättningarna.

Av de sakkunnigas sätt att fatta fortsättningsskolans uppgift följer, att

de anse, att denna skola, vare sig den är yrkesbestämd eller icke, bör

inräknas till det allmänna folkundervisningsväsendet samt anslutas till och

ställas under överinseende av samma chefsmyndighet som detta, d. v. s.

folkskolöverstyrelsen.

1 sammanhang med behandlingen av frågan om fortsättningsskolan

uttala sig de sakkunniga, mera i förbigående, om den högre folkskolan och

s ställning, till övriga ungdomsskolor. Därom yttra de sakkunniga

följande:

För dem av folkskolans lärjungar, vilka efter avslutad skolkurs icke omedelbart

övergå till praktiskt arbete utan först vilja under eu längre eller kortare tid helt ägna

sig åt fortsatta skolstudier, synes den högre folkskolan hava en viktig uppgift att fylla.

I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om lortsättnings-

skolan, bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda behov, som förefinnas

a den ort, där skolan är belägen. Pa vissa platser fyller den måhända bäst sin upp­

gift genom att, såsom den hittills i allmänhet gjort, huvudsakligen meddela ett högre

mått av allmänt medborgerlig bildning, än vad folkskolan förmår giva. På andra

orter däremot motsvarar den bättre de förefintliga behoven, om den, utan att uppgiva

sitt allmänbildande syfte, söker bibringa lärjungarna en utbildning i mera praktisk

riktning. ^ Någon yrkesutbildning i egentlig mening kunna dessa skolor, såsom vi for-

u.^ /ramhallit, visserligen icke meddela sina unga och om praktiskt yrkesarbete oerfarna

lärjungar, men genom att väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de prak-

109

tiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning kunna de säkerligen

för det flertal, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en vida

bättre förberedelse än sådana studier, som äro av enbart allmänbildaude karaktär och

vilkas slutmål är realskolexamen.

De sakkunniga uttala såsom sin mening, att en utveckling av de högre

folkskolorna i en mera praktisk riktning i anslutning till näringslivet vore

att föredraga och att det vore lyckligt, om de nya skolor av detta slag,

som komma att upprättas, mera planlades i syfte att fylla behovet av

praktisk utbildning än att i form av kommunala mellanskolor föra fram

till realskolexamen.

Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet

med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De för

sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen, lärare

i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga delar och

med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig undervisning

göras gällande för sådana mera praktiskt lagda skolor av detta slag.

Då en undervisning av här angiven art emellertid måste komma att

kräva större kostnader än dem, som hittills i allmänhet förekommit i

dessa skolor, borde sådana ändringar i de för statsunderstöd till högre folk-

skolor gällande bestämmelserna vidtagas, att en ökning av detta under­

stöd möjliggjordes. I samband härmed syntes det även vara behövligt att

fullständiga dessa bestämmelser, så att de komma att innebära nödiga

garantier i fråga om skolornas förvaltning och inspektion.

Departe-

ments-

sakkunniga

om den tek­

niska under­

visningen.

Kutujl.

Maj:ts

Nåd. Proposition Air 'J6.

I fråga om ordnandet av den lägre tekniska undervisningen ansluta

sig de sakkunniga, även vad enskildheterna beträffar, i väsentliga avseenden

till det av den tekniska kommittén framlagda förslaget.

Av de tre typer för lärlingsskolor, som av denna kommitté föreslagits,

nämligen den kompletterande, den förberedande .och den fullständiga, anse

de sakkunniga i likhet med kommittén den förstnämnda vara den, som

framför allt bör komma i fråga. De inom industri och hantverk anställda

minderåriga böra således även efter de sakkunnigas mening i regel erhålla

sm praktiska utbildning genom yrkesmässigt arbete under den enskilde

arbetsgivarens ledning, och skolans uppgift bör endast vara att bibringa

lärlingarna de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som arbets­

givaren icke lämpligen kan meddela dem men som äro nödvändiga för

deras kommande yrkesverksamhet. I likhet med kommerskollegium finna

de sakkunniga lämpligast att benämna denna skoltyp helt enkelt lärling.s-

skolor.

Såsom jag redan förut nämnt, framhålla de sakkunniga önskvärdheten

no

Kung!. Maja* Nåd. Proposition Nr 96.

av att då lärlingsskolan efter de sakkunnigas förslag i regel skulle komma

att bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena,

denna skola också i högre grad, ån vad som blivit möjligt efter den tek­

niska kommitténs förslag, konune att koncentrera sin undervisning på det

rent fackliga området.

Lärlingsskolan bör enligt de sakkunnigas mening vara en kommunal

institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på

inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.

Beträffande de föreslagna yrkesskolorna göra de sakkunniga följande

principiella uttalande:

Det torde få anses självklart, att den yrkesutbildning, som den unge

arbetaren kan förskaffa sig i lärlingsskolan, särskilt med hänsyn till lär­

jungarnas relativt ringa åldersmognad och yrkeserfarenhet, ej kan omfatta

mer än ett visst för varje yrkesarbetare nödvändigt minimum. För intres­

serade och framåtsträvande arbetare, som önska vidga sina kunskaper ut­

över detta mått och därmed även vinna förutsättningar för mera ansvars­

fulla poster, vare sig som förmän inom industrien, mästare inom hantverket

eller arbetare med vissa mer krävande uppgifter, bör det därför finnas

särskilda skolor på ett högre plan än lärlingsskolorna, yrkesskolor. Uppen­

bart är, att ett behov av dylika skolor föreligger såväl för arbetarna, vilka

genom dem skulle erhålla eu värdefull hjälp i sin strävan att arbeta sig

fram till ökad yrkesskicklighet och förvärvsförmåga, som för industrien,

vilken därigenom skulle beredas tillgång på dugliga förmän och skickliga

specialarbetare.

Såsom jag förut nämnt, hade tekniska kommittén föreslagit, att samt­

liga nuvarande tekniska elementarskolor skulle ombildas till tekniska fack­

skolor och att dessutom tgl del nya fackskoior skulle upprättas.

Kommerskollegium hade i sitt över kommitténs betänkande avgivna

utlåtande betonat, att ett starkt behov förelåge av den mera specialiserade

undervisning, som med fackskolorna avses, men uttalade samtidigt, att den

mera allmänt-tekniska undervisningen i de tekniska elementarskolorna icke

borde helt och hållet utbytas mot specialiserad fackskoleundervisning. Kom-

merskollegium hade därvid anfört, att det för åtskilliga fabrikstjänstemän

och affärsmän förefunnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper, som

ej kunde tillfredsställas genom fackskoleundervisning, samt att det funnes

många industriella företag, där arbetets specialisering ej vore så långt

driven, att den motiverade anställandet av specialutbildade ledare, utan

där det vore fördelaktigare att anförtro ledningen åt personer med all­

112

förening med en viss allmänbildning. Vi äro av den meningen, att detta behov bäst

kan tillgodoses medelst läroanstalter, som, byggande på ett förut inhämtat kunskaps-

mått ungefär motsvarande realskolexamen, under eu treårig lärokurs meddela allmän­

teknisk samt därjämte merkantil bildning. För dessa läroanstalter, som ju i flera av­

seenden skulle likna de nuvarande tekniska elementarskolorna och som lämpligen böra

åstadkommas därigenom, att några av dessa bibehållas ehuru med undervisningen om­

lagd i nyss antydd riktning, få vi föreslå benämningen

tekniska gymnasier.

Vi hava med vad härovan anförts visat, att upprättandet av tekniska gymnasier

är synnerligen väl motiverat med hänsyn till industriel behov, men vi vilja även se

saken från de blivande lärjungarnas och deras målsmäns sida. Sannolikt komma dessa

skolors lärjungar att till en väsentlig del utgöras av sadana ynglingar, som avlagt

realskolexamen eller genomgått ett motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk

och som äro i tillfälle att ägna ytterligare ett mera begränsat antal år åt skolstudier.

Flertalet ynglingar i denna ställning stå ännu ovissa i fråga om valet av levnadsbana.

Många hava kanske klart för sig, att de helst borde ägna signat något av de prak­

tiska yrkena, men då såväl de själva som deras malsmän i manga tall sakna förut­

sättningar att bedöma, vilken speciell näringsgren, som för dem skulle vara lämpligast

att välja, blir resultatet ofta nog. att studierna fortsättas med studentexamen soin mal

och att valet av levnadsbana därmed uppskjutes. Det klagas icke utan skäl på att

det för närvarande råder överproduktion av studenter, och medgivas måste, att för

dem, som icke skola fortsätta studierna vid universitet eller högskolor utan ga direkt

ut i det praktiska livet, studierna i de högre allmänna läroverkens gymnasier jämte

avläggande av studentexamen i eu mängd ämnen, av vilka en stor del icke har någon

som helst praktisk tillämpning, ingalunda utgör den ändamålseuligaste förberedelsen

för den blivande levnadsbanan. Ofta nog förekommer det emellertid, att ynglingar

på det åldersstadium, som normalt motsvarar realskolexamen, ådagalägga eu utpräglad

lust och fallenhet för att, som man säger, »gå den tekniska vägen», d. v. s. ägna sig

åt de industriella yrkena. Med särskilt framträdande intresse för matematik och natur­

kunnighet jämte goda anlag för ritning och teckning förena de ej sällan eu anmärk­

ningsvärd brist på intresse och häg för de mera »klassiska» ämnena. Nu kan det

visserligen i åtskilliga fall hända, att en yngling redan vid detta åldersstadium är i

stånd att definitivt besluta sig för ett visst bestämt industriellt fack, detta särskilt

om föräldrar och anhöriga härutinnan kunna lämna honom råd och stöd, och i dylikt

fall kan och bör han, efter att under tillräckligt lång tid hava praktiskt arbetat inom

just detta fack och därtill, i den mån så betiunes nödigt, kompletterat sina kunskaper,

söka sig in vid den tekniska fackskola, som motsvarar ifrågavarande industrigren. Oftast

torde det emellertid ställa sig så, att både ynglingarna och deras målsmän sakna tillräcklig

kännedom om de olika industrigrenarnas olika natur och, vilket kanske är det vikti­

gaste, om de utkomstmöjligheter, som inom olika fack stå till buds, för att ett defini­

tivt beslut i denna fråga skall kunna fattas. För ynglingar i denna situation hava

de nuvarande tekniska elementarskolorna varit vägen till de industriella yrkena. Bland

de tre linjer, som finnas vid dessa skolor, hava ynglingarna ej behövt göra sitt slut­

giltiga val, förrän de under en avsevärd del av lärotiden deltagit i undervisningen,

och °i de fall, då valet gjorts mera på måfå, har det varit eu fördel, att specialise­

ringen i studierna ej vant starkare, än att de efter att hava kommit ut i det prak­

tiska livet ofta kunnat välja ett annat fack än det, för vilket deras skolutbildning

närmast varit avsedd. Utgången av valet har dä i regel dikterats av lagen om till­

gång och efterfrågan. Av det anförda framgår, att det även med hänsyn till de unga

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

113

mfiste anses icke vara välbetänkt att helt och hållet slopa den allmän-tekniska under­

visning, som hittills lämnats i de tekniska elementarskolorna. Att emellertid bibehålla

den uppdelning i tre linjer, som förekommer vid dessa, synes i och med fackskolornas

upprättande icke blott onödigt utan även olämpligt, enär de ynglingar, som hava de­

finitivt beslutat sig för ett visst fack, böra anlita vederbörande fackskola.

Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att de tekniska gymnasierna enligt vårt

förmenande även i många fall kunde bliva till gagn för ynglingar, som ämna ägna

sig åt andra yrken än de rent industriella. Av allmänt teknisk och merkantil bild­

ning förefinnes i vår tid ett mycket framträdande behov. Så torde t. ex. en blivande

jordbrukare eller en blivande tjänsteman vid tullen, intendenturen etc. hava vida mer

nytta av sådana kunskaper, som skulle meddelas i ett tekniskt gymnasium, än av dem

han på samma tid kan förvärva i ett real- eller latingymnasium.

Som skäl för den av oss föreslagna benämuingen tekniska gymnasier må anföras,

att dessa läroanstalter skulle bygga på väseutligen samma kunskapsmått som de högre

läroverkens gymnasier, räknat frän och med andra ringen vid dessa, och deras genom­

gående kräva ungefär samma tid. Läroämnena skulle visserligen till större deleu bliva

av annan art, och det skulle i fråga om uudervisniugeus innehåll och ändamål bliva

en vida större skillnad mellan ett tekniskt gymnasium och ett realgymnasium än

mellan detta och ett latingymnasium, men den bildningsnivå, som med hänsyn till

undervisuingens omfattning skulle uppnås, torde bliva ungefär enahanda. En mot­

svarighet finnes också redan i benämningen handelsgymnasier.

Det system av skolor, som skulle avse utbildning för industri och

hantverk, skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag omfatta

dels lärlingsskolor, avsedda för alla minderåriga yrkesarbetare inom

dessa näringar, jämte yrkesskolor för dem, som ville ytterligare vidga sina

kunskaper och därmed ernå ökad yrkesskicklighet, vinna kompetens såsom

förmän eller mästare in. m.,

dels på ett högre plan tekniska fackskolor med strängt specialiserad

undervisning jämte tekniska gymnasier med allmän-teknisk och merkantil

undervisning.

Det förslag, som tekniska kommittén framlagt, omfattar, som jag förut

nämnt, även ett par särskilda skolor, nämligen tekniska skolan i Stockholm

och statens normalskola för yrkesundervisningen, av vilka den förra skulle,

såsom förut nämnts, omorganiseras till en skola för konsthantverk och

konstindustri, den senare avse att, på samma gång den ombesörjde en vä­

sentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm, utgöra en lärarutbildnings-

anstalt samt en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens område.

Kommitténs förslag tillstyrkes av de sakkunniga, under särskilt betonande

av att upprättandet av en normalskola bör utgöra en av de första och vik­

tigaste åtgärderna för lärlings- och yrkesskolväsendets ordnande i riket.

Vad slutligen angår den centrala ledningen av det lägre tekniska un-

* dervisningsväsendet, föreslår, såsom jag förut omnämnt, tekniska kommittén

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 käft. (Nr 96.)

15

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

117

Rörande behövligheten av do föreslagna ettåriga handelsskolorna yttra

de sakkunniga följande:

Behovet av lägre haudelsundervisning bör i överensstämmelse med det förut

anförda normalt tillgodoses genom handelslärlings- och handelsyrkesskolor, i vilka

undervisningen är så ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med

sina anställningar i affärslivets tjänst, en utbildningsgång, som med avseende på det

lägre stadiet inom yrkesundervisningens område bör anses vara den lämpligaste.

Givetvis blir det dock för en avsevärd del av de personer, som ägna sig åt handel,

icke möjligt att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista dessa skolor. Så är i allmän­

het fallet med dem, som äro anstiillda i affärer på landet eller i små samhällen, där

lärlings- och yrkesskolor icke bliva upprättade. Många av dessa torde visserligen

komma att begagna sig av den utvägen att under ett par tre år taga anställning i ett

samhälle, där skolor av det nyssnämnda slaget finnas, och där genomgå desamma,

men för en stor del faller sig detta olägligt eller rent av omöjligt. För dylika per­

soner, vilka äga tillräcklig erfarenhet inom handelsyrket, nödig åldersmognad och det

kunskapsmått i allmänna grundläggande ämnen, som inhämtas i folkskolan jämte den

obligatoriska fortsättuingsskolan, bör det finnas möjlighet att vid en skola, där de få

odelat ägna sin tid åt studierna, i en samlad kurs erhålla den utbildning, varav de

äro i behov. För detta ändamål böra

ettåriga handelsskolor

i huvudsaklig överens­

stämmelse med kommitterades förslag upprättas på lämpliga platser och i nödigt antal.

I dessa skolor kunde lärjungarna bibringas en utbildning av samma omfattning som

den, vilken skulle erhållas i eu tvåårig handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkes­

kurs i en handelsyrkesskola. Man kunde visserligen tänka sig inrättande av dagsko­

lor med kortare kurs än ett år och med en undervisning av endast den omfattning,

som skulle förekomma i en handelslärlingsskola, men detta torde vara olämpligt. I en

skola, vars bevistande är frivilligt och därtill måste medföra avsevärda utgifter för

lärjungarna, bör undervisningen icke inskränkas till att omfatta endast det minimum,

som kan medhinnas i den obligatoriska och avgiftsfria lärlingsskolan och som för en

stor del av lärjungarna är otillräckligt, utan den bör giva en för det stadium, varom

här är fråga, till omfattning och innehåll fullt tillfredsställande utbildning.

De ettåriga handelsskolorna, vilka böra avse att fylla behovet inom större områ­

den än enstaka kommuners, kunna vara antingen kommunala eller enskilda läroan­

stalter. Möjligen kan det visa sig nödvändigt i vissa fall, att staten upprättar och

helt bekostar dylika skolor.

Beträftande administrationen av de föreslagna handelsutbildningsan-

stalterna föreslå de sakkunniga, att varje skolas ledning närmast skall

handhavas av en lokal styrelse och att ledningen av hela det lägre han-

delsundervisningsväsendet anförtros åt samma överstyrelse som det lägre

tekniska undervisningsväsendet.

De sakkunniga yttra härom:

Ett samordnande av dessa båda grenar av yrkesundervisning torde, om det av

oss föreslagna skolsystemet bleve genomfört, vara icke blott lämpligt utan även komma

att visa sig nödvändigt. De kommunala lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse

att tjäna handeln, industrien eller hantverket, torde sannolikt i fråga om orgauisation,

Rungl. MajUs Nåd. Proposition Nr i)(i.

119

För ifrågavarande utbildning kunna i huvudsak två olika vägar anlitas. Den ena

är att lata utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola, som tar lärjungarnas

tid helt i anspråk, 'till upprättande av dylika skolor för husinodersutbildning

med ettårig lärokurs bar 1917 års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kate­

gori höra även lanthushållsskolorna jämte eu mängd enskilda kurser och skolor för

husinodersutbildning. Deu andra utvägen är att upprätta skolor med undervisningen

sa ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med förvärvsarbetet. Dessa

skolor skulle .sålunda bliva av samma typ som de förut föreslagna lärlings- och yrkes­

skolorna och torde också böra benämnas på samma sätt som dessa.

Av de båda angivna utvägarna synes de sakkunniga den sistnämnda företrädes­

vis höra anlitas. Det torde nämligen vara alldeles självklart, att om hela den kategori

av ^ kvinnliga minderåriga, varom här är fråga, skulle utbildas i skolor, som under eu

ettårig lärokurs helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles för dyr­

bar, vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel eller av lärjungarna själva.

Sannolikt komme dessa skolor att besökas i övervägaude grad av de ekonomiskt bättre

ställda. De mindre bemedlade eller obemedlade skulle i dem kunna vinna intiäde en­

dast i den givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, fri­

platser och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke allenast fri un­

dervisning utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under den tid lärokursen på­

ginge.

De sakkunniga anse sig därför för tillgodoseende av utbildning i hus­

ligt arbete i första rummet böra föreslå upprättandet av lärlings- ock yr­

kesskolor.

Lärlingsskolornci borde i allt väsentligt likställas med övriga lärlings-

skolor, vilket skulle innebära bl. a., att skolplikt även infördes i dessa skolor

och att arbetsgivaren ålades att bevilja för skolgången nödig ledighet.

Om de betänkligheter, som en sådan anordning skulle kunna tänkas

framkalla, yttra de sakkunniga:

Vid första påseendet förefaller detta måhända att vara ett allt för starkt ingri­

pande i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter. En närmare un­

dersökning torde dock giva vid handen, att dessa svårigheter ej äro ^av någon avgö­

rande betydelse och att de mer än väl uppvägas av de fördelar, som skulle viunas. I

fråga om dessa lärlingsskolor skulle vederbörande kommun, liksom i fråga om andra

sådana, äga att besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmel­

ser rörande skolplikten, och man torde under sådana förhållanden kunna vara viss om

att nödig försiktighet vid förslagets genomförande varder iakttagen. I de allra flesta

av de familjer, där man nöjer sig med att anställa en enda och därtill minderårig

hjälpreda, gives det säkerligen möjlighet att reda sig denna hjälp förutan under

den tid av en hel eller två halva dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I

de enstaka fall, där detta är omöjligt, finge man vid anställning av tjänstfiicka se till,

att denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Äro flera tjänarinnor anställda i samma

familj, torde väl i allmänhet ej mer än eu befinna sig på det åldersstadium, som skol­

plikten skulle omfatta, men även om så vore händelsen, finnes ju den möjligheten att

låta flickorna besöka skolan på olika veckodagar.

Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Pir 96.

121

torde ifrågavarande skolor, så vida de skola bibehålla den prägel, som de genom nu­

varande bestämmelser åsatis, framgent liksom hittills böra vara enskilda läroanstalter.

Man kan emellertid tänka sig även en annan uppgift för dessa skolor. I likhet

med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen kunna avses för sådana

yrkesauställda, vilka sakna möjlighet att begagna sig av undervisningen i lärlings- och

yrkesskolor.! 1 dylikt fall borde inträdesåldern sättas så hög, att de ej komme att kon­

kurrera med lärlingsskolorna. Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett

par års praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till ett

halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som de hushållsskolor,

vilka vi förut framhållit såsom behövliga på landsbygden vid sidan av lanthushällssko-

lorna, och borde inrättas företrädesvis i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete

anställda minderåriga är för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola.

Lärotiden vid dylika hushållsskolor torde i allmänhet böra omfatta 6 månader.

Där förhållandena sådant påkalla, böra dock även kortare kurser kunna anordnas, var­

vid emellertid en viss begränsning av läroämnenas antal bör iakttagas. För inträde

bör fordras, att den sökande fyllt 18 år och under minst två år varit sysselsatt med

husligt arbete.

Enär dylika skolor, såsom förut nämnts, böra förläggas till landsbygden eller mindre

samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom större områden, torde man knappast

kunna påräkna, att de bliva kommunala anstalter, utan torde de komma att upprättas

på enskilt initiativ. De böra emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas.

Den centrala ledningen av de läroanstalter, som erfordras för tillgodo­

seende av behovet av undervisning i husligt arbete, bör enligt sakkunnigas

mening anförtros åt den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vid behandlingen av såväl den lägre tekniska undervisningen som den

lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete hava de

sakkunniga betonat, att de föreslagna yrkesskolorna inom dessa områden

böra kunna upprättas lika väl på enskilt som på kommunalt initiativ.

Likaledes hava de beträffande såväl s. k. fullständiga som s. k. förbere­

dande lärlingsskolor såsom sin åsikt angivit, att dessa, för att kunna på

ett tillfredsställande sätt fylla sina viktiga uppgifter, uteslutande böra upp­

rättas och ledas av enskilda korporationer.

I fråga om statsbidrag till dessa enskilda läroanstalter åro de sak­

kunniga av den meningen, att statsunderstödet bör utgå efter prövning i

varje särskilt fall. De yttra därom:

Vi vilja här endast erinra därom, att, där enskilda yrkesskolor, arbetande efter

de riktlinjer, som vi i det föregående för detta slag av läroanstalter uppdragit, fylla

ett verkligt behov, vilket med all säkerhet torde komma att i de flesta fall vara hän­

delsen, de enligt vårt förmenande böra av staten understödjas på ett i jämförelse med

motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt och i särskilda fall till och med

verksammare sätt. Likaledes böra enskilda såväl »förberedande» som »fullständiga

lärlingsskolor», där de fylla ett verkligt behov, komma i åtnjutande av ett lika verk­

samt statsunderstöd som de kommunala lärlingsskolorna.

^{Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87} höft.

(Nr 96.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Departe-

ments-

sakknnnigtt

om enskilda

läroanstalter.

16

122

Departe-

ments-

sakknnnigas

förslag till

ett enhetligt

nngdoms-

skolesystem.

Departe­

mentschefen.

Förutom de av oss behandlade skoltyperna finns det emellertid och kommer san­

nolikt att finnas en hel del enskilda läroanstalter av olika slag, vilka meddela yrkes­

undervisning i en eller annan form såväl på det tekniska som på handelns och det

husliga arbetets områden.

Där sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant sätt,

hava de utan tvivel en viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende därigenom,

att de på grund av den större friheten i organisatoriskt avseende och det vidare ut­

rymmet för den enskilde lärarens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervis­

ningsmetoder ävensom till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund

härav vilja vi uttala den meningen, att staten, efter prövning i varje särskilt fall, bör

understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt lång tid och

därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen och gagnande verksamhet. Såsom

villkor för erhållande av sådant understöd bör dock fordras, att skolan ställes under

inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Enligt det förslag till ordnande av vissa praktiska ungdomsskolor, som

de sakkunniga sålunda ansett sig böra framlägga, skulle dessa skolor kom­

ma att utgöras dels av sådana, som lyda under folkskolöverstyrelsen, dels

av sådana, som stå under inseende av den föreslagna överstyrelsen för

yrkesundervisningen. De förra skulle utgöra bottenskolor för "de senare.

Till den förra gruppen skulle höra fortsättning sskolor och högre folkskolor.

Till den senare, på ett lägre stadium lärlingsskolor för industri, hantverk,

handel och husligt arbete; yrkesskolor för industri, hantverk, handel och

husligt arbete; ettariga handelsskolor; hushållsskolor; samt på ett högre

stadium: tekniska fackskolor; tekniska gymnasier; handelsgymnasier.

Till den senare gruppen skulle även komma de för mera speciella

ändamål avsedda: statens normalskola för yrkesundervisningen; tekniska

skolan i Stockholm samt statsunderstödda enskilda skolor för förberedande

eller fullständig lärlingsutbildning inom vissa hantverks- och industriella

yrken.

________________

Sedan jag nu redogjort för de olika förslag till ordnande av våra

praktiska ungdomsskolor, som blivit framlagda av kommittéer och sak­

kunniga, skall jag dels redogöra för min egen uppfattning av behöv­

ligheten av förbättrade praktiska ungdomsskolor, dels ock framlägga för­

slag till olika slag av dylika skolor.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

V. Allmänna grunder för ett enhetligt ordnande av våra

praktiska ungdomsskolor.

De senaste årtiondenas ekonomiska och sociala utveckling har medfört

omgestaltningar inom samfundets olika områden, vilka med nödvändighet

123

måste komma att göra frågan om en förbättring och omläggning av det

uppväxande släktets utbildning och uppfostran, framför allt under den

tidigare ungdomsåldern, till en av vårt lands viktigaste och mest trängande

allmänna angelägenheter.

Huru väl bekanta dessa förhållanden än må vara, anser jag mig dock,

för att frågan från början må ställas i sin rätta belysning, höra i korthet

erinra om några av dessa betydelsefulla förändringar i vårt samhälles eko­

nomiska och sociala byggnad.

1 främsta rummet fästes härvid uppmärksamheten vid de förändringar

inom det ekonomiska livets område, som sammanhänga med och bero av

industriens snabba och kraftiga utveckling i vårt land. Visserligen har

ända sedan mitten av 1800-talet här såsom i allmänhet näringslivets

utveckling kännetecknats av en fortgående industrialisering, men det

är särskilt från början av 1890-talet, som denna fortskridit med en

enastående snabbhet och intensitet. Om industriens alltjämt växande

omfattning och dess ökade betydelse inom den svenska folkhushållningen

avgiva den officiella statistikens siffror belysande vittnesbörd. Under det

år 1870, alltså för ungefär en mansålder sedan, de industri- och handels-

arbetande grupperna av landets befolkning räknade 815,511 personer och

utgjorde 19,6 % av hela folkmängden, hade vid 1914 års slut samma

grupper, enligt från statistiska centralbyrån erhållna approximativa upp­

gifter, att uppvisa eu numerär av 2,763,000 personer och utgjorde 48,6 %

av landets hela befolkning. Befolkningssiffran för de industri- och handels-

arbetande grupperna hade alltså under 44 år mer än 3-dubblats. Först

från år 1896, sedan avgivandet av uppgifter till industristatistiken blivit

obligatoriskt, giver den officiella statistiken någon tillförlitlig föreställning

om industriens omfattning i vårt land, så vitt den låter sig bedöma av

fabrikernas tillverkningsvärde och de i industrien anställda arbetarnas antal.

År 1896 uppgick sammanlagda tillverkningsvärdet till 839 millioner kronor,

år 1915 beräknades det till 2,625 millioner kronor. Detta värde har alltså

att under detta tjuguåriga tidsskede förete en tillväxt av 1,786 millioner

kronor. Under samma tid har antalet industriarbetare vuxit från 230,287

till 370,100 och har alltså att uppvisa en ökning av 139,813 personer. För

de synpunkter, av vilka min förevarande framställning närmast bestämmes,

är det emellertid av särskilt intresse att uppmärksamma att, under det

antalet industriarbetare under tidsskedet 1896—1915 vuxit med 60,7 %,

hade den inom industrien använda maskinella drivkraftens styrka vuxit

med ej mindre än 525,1 %. Den sålunda inträdda starka ökningen är ett

belysande uttryck för maskinteknikens mäktiga utveckling under de senaste

åren. Storindustrien med den moderna industrialismens alla goda och

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 9<>.

Förändrade

förhållanden

inom det eko­

nomiska

livets område.

Industrien.

125

arbetande gruppernas numerär under de 44 åren utgör alltså i runt tal

415,000. Under samma tid hade gruppnumerärens relativa minskning att

förete följande sifiror: år 1870 utgjorde befolkningssiffran för nu ifråga­

varande grupper 72,1 % av landets hela folkmängd, år 1914 uppgick den

till endast 45,6 %. År 1870 utgjorde siffran för de industri- och handels-

arbetande grupperna endast 27,1 % av siffran för de jordbruksarbetande;

år 1914 var den förra siffran omkring 106,7 % av den senare.

Den minskning i den jordbrukande befolkningens antal, vilken såväl

absolut som relativt sålunda inträtt, är givetvis ett uttryck för att industri

och handel vuxit upp till konkurrerande stormakter vid sidan av vår gamla

huvudnäring och åstadkommit ett starkt intrång på området av dess arbets­

kraft. Ses minskningen åter i sammanhang med det förhållandet, att trots

densamma en ökning i jordens avkastning inträtt, innebär den ett varsel

om att betydelsefulla förändringar försiggått inom näringen själv. Här göra

sig återigen bl. a. inflytelser från industriens utveckling märkbara. En

förändrad arbetsteknik, möjliggjord genom den utvecklade industrien, har

skänkt det svenska jordbruket en mängd maskinella hjälpmedel. Förbättrade

redskap och maskiner hava av allt flera slag och till ekonomiskt överkomliga

pris ställts till jordbrukets tjänst och ersatt den allt svårtillgängligare män­

niskokraften. Ansträngningarna att med ett mindre antal arbetare vinna

större resultat hava vuxit i samband med de ökade kraven att av jordbruket

vinna rikare valuta och skaffa dess produkter förbättrade avsättningsmöj­

ligheter. Den vetenskapliga och merkantila sakkunskapen har trätt i jord­

brukets tjänst och strävandena att väcka intresse för framåtskridande och

kunskap i yrkets olika delar hava blivit allt kraftigare och mera målmedvetna.

Vid sidan av allt detta ådrager sig en annan företeelse på jordbru­

kets område särskild uppmärksamhet. Jag syftar på den fortgående jord­

styckningen eller på tillväxten inom landet av s. k. brukningsdelar. Un­

der det att den officiella statistiken för år 1890 upptog 331,286 sådana

delar, hade den att för år 1911 uppvisa 359,871 eller en ökning i Tunt

tal av 28,600. I den mån denna ökning står i förbindelse med den s. k.

egnahemsrörelsen, är den uttryck för en strävan att motverka de ogynn­

samma verkningarna av industrialismens tendens att draga arbetarna från

jordbruket, i det att åt dessa beredes förmånen av det egna hemmet och

den egna torvan. Den stegrade jordstyckningen har givetvis ökat antalet

självständiga arbetare inom jordbrukets område, men också bidragit till att

gorå jorden i högre grad än förr till en handelsvara.

Samtliga nu antydda förhållanden giva vid handen, att vår gamla mo­

dernäring under livlig växelverkan och konkurrens med industri och handel

i stegrad grad erhållit gemensamma intressen med dessa och själv kommit

Kung!.

Maj:ts Nd<1.

Proposition

Nr 96.

127

utveckling liksom ock på dess fostran till arbetskunnighet och social dug­

lighet. Detta gäller icke minst den ungdom, som gå i* att taga sin del i

arbets- och samhällslivet med genomgångna folkskolekurser såsom det vä­

sentliga bildningsunderlaget. Det är ju dock våra arbetares och bönders

söner och döttrar, som skola utföra större delen av det praktiska arbete,

av vilket den ekonomiska utvecklingen i så hög grad beror. Det är ock

denna ungdom, som en gång i stat och kommun skall utöva ett bestäm­

mande inflytande på hela vårt samhälles framtida gestaltning.

Vad som i våra dagar gör det läge, i vilket den uppväxande ung­

domen befinner sig, på en gång vanskligare och mera krävande är att,

samtidigt med att behovet för ungdomen av grundlig yrkesutbildning blivit

större och nödvändigheten för densamma av moralisk och medborgerlig

uppfostran ökats, hava också svårigheterna blivit större att på det mera

omedelbart personliga sätt, som förut varit för handen — i samband med

det tidigaste förvärvsarbetet och under sammanlevnaden i hemmet — få

dessa behov i väsentligare mån tillgodosedda.

De tillfällen till yrkesutbildning i samband med det tidigaste för­

värvsarbetet, som förr ganska allmänt erbjödo sig för nybörjaren, hava blivit

allt färre. Inom de flesta yrken, särskilt inom hantverkerierna och de

mindre industrierna, ingick tidigare utbildningen av lärlingen som en själv­

fallen skyldighet för arbetsgivaren. På en tid, då arbetsgivaren hade ut­

sikt att något längre få behålla lärlingen och då den med dags- eller

veckopenning avlönade arbetaren lika väl kunde användas till att handleda

nybörjaren som för direkt producerande arbete, innebar nybörjarens hand­

ledning i yrket ingen egentlig ekonomisk uppoffring för arbetsgivaren.

Han hade ju utsikt att få tillbaka vad han, så att säga, i förskott utgivit

på lärlingens utbildning. Härutinnan hava nu de förändrade tidsförhållan­

dena medfört en väsentlig förändring. Det ligger i det nutida fabriks­

arbetets natur och anordning, att detta arbete i allmänhet icke kan giva

någon yrkesutbildning i den meningen, att nybörjaren blir i tillfälle att

lära yrket från början till slut. Merendels omfattar den enskilde arbeta­

rens andel i arbetet endast en liten detalj av detsamma eller ett fåtal

mera mekaniska handgrepp. Även i de nutida hantverkerierna och å de

mekaniska verkstäderna kan det oftast ej bliva fråga om en yrkesutbildning

av det gamla slaget. Det i stor utsträckning tillämpade ackordsystemet

och den exklusiva affärssynpunkt, som den nutida uppdrivna konkurrensen

måste framkalla, gör att den yrkesutbildade arbetarens tid icke kan

i någon större utsträckning utan kännbar ekonomisk uppoffring an­

vändas till handledning av nybörjare. Ja, arbetsgivaren måste oftast

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9fi

Minskade

möjligheter

till yisesnt-

bildning i

sammanhang

med indnstri-

arbetet.