Prop. 1918:96

('angående upp\xad rättande av praktiska ungdomsskolor',)

Kungl. Maj :ls Nåd. Proposition Nr 96.

1

Nr 96,

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till riksdagen angående upp­

rättande av praktiska ungdomsskolor; given Stockholms slott den 15 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över eckle-

siastikårenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

A. Beträffande fortsättningsskolor:

dels fastställa följande huvudsakliga grunder och

bestämmelser att gälla beträffande fortsättningsskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare före­ skrifter, som för deras tillämpning befinnas erforderliga:

1. 1 varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som

med fullständigt avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva, flera tortsättningsskolor. , . A

2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera närliggande skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola. 3 Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar, för­ ladda utom folkskolans ordinarie undervisningstid, och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grun­ der, vilka av departementschefen i statsrådsprotokollet närmare angivits. ,

4. Lärjunge skall, i den mån han icke enligt gäl lande föreskrifter skall vara därifrån befriad eller i veder-

Bihang tiU riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

höHis ordning därifrån erhållit befrielse, vara plikta

ätt inträda i fortsättmngsskola vid början av den årskurs

som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg

från förskola eller vitsord om motsvarande kunskaper er­

hållits, samt att deltaga i skolans undervisning under den

tur forts ätt n in gss k o 1 an s kurs stadgade minimitiden eller

den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstim-

mar, som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava

bestämt; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då

lärjunge fyllt aderton år.

^

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folk-

s o a utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, ävensom

f?Ju frJrga/’ SOm .av°ått fr4n mindre folkskola, må i

stallet för fortsättmngsskola anordnas ersättningsskola,

och skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad

skolplikt enligt samma grunder, som gälla för lärjunge

i egentlig fortsättmngsskola.

°

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924

hava fullgjort vad detsamma enligt medd.dade bestäm­

melser åligger i fråga om den fortsatta undervisningen,

dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Kun<d

Maj:t, i särskilt trängande undantagsfall kunna även

etter denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre

mån vinna befrielse från sagda åligganden;

dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fort­

sättmngsskola och ersättningsskola, som upprättas efter

ovan angivna grunder, att detta skall utgöra för under-

vismngstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre

och för undervisningstimme i ersättningsskola minst

1

krona 50 ore, med undantag dock dels att arvodet för

undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra minst

1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet för

undervisning i hushållsgöromål minstö kronor för arbets-

dag, omfattande minst fyra undervisningstim mar, dels att

för undervisning i ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola

till lärare som förklarats därtill berättigad, skall ut-å

a‘V,°dl In?,d nu.nstJ kronor för undervisningstimme; med

i T- ÅUn^> ’ Mapt att utfärda de närmare bestäm­

melser i fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna

bennnas erforderliga;

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare

i fortsättningsskola och i ersättningsskola skall, enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott med

dela, utgå med belopp motsvarande de för undervis­

ningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående

minimiarvodena, därvid för statsbidragets åtnjutande skola

gälla följande grunder och villkor, med rätt för Kung •

Makt att, när i särskilda fall omständigheterna därtill

föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder

därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och

villkor ägt rum:

,

1 Skolan skall vara anordnad i enlighet med de före­

skrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig över­

ensstämmelse med av departementschefen i statsråds

protokollet angivna grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervis-

ningstimmar, som erfordras, för att lärjungarna skola

erhålla undervisning under den tid, för vilken skolplikt

enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger

3. Lärjungarna skola sammanföras till under

visningsavdelningar av lämplig storlek. Om i skola,

som här avses, antalet lärjungar, som undervisas i verk­

stadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, vant så

stort, att de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag

ut«r& för avdelning, endast om lärjungarna vid kursens

början varit, där fråga är om undervisning l verkstads­

arbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om under

visning i hushållsgöromål, minst åtta, och om de, sä

läno-e "de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit

O

#

i undervisningen.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som

blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga till sådan

undervisnings bestridande. Sagda lärare skola åtnjuta

arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

o. • Skoldistriktet skall för undervisningen tillhanda­

hålla lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och under-

visningsmateriell.

6? Inom varje skoldistrikt skall för fortsättnmgssko-

lorna finnas ett i vederbörlig ordning fastställt reglemente.

4

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och

kontroll som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fort-

sattmngsskola enligt de grunder, som angivas i kungl.

kungörelsen den

11

september

1877

angående anslag

för

avlomng åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,

ntill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för

de lärares avlöning, som i sådan skola undervisa utom

folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrar av

allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som med­

delar dylik undervisning under en tid motsvarande två

veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under

en Hd motsvarande fyra veckor med 130 kronor och un-

vHllen. t “farande sex veckor med 195 kronor, under

lkm att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter

‘tr,tringStd mo;sva™d« ‘»i veckor om kret

minst 25 kronor för undervisningstid motsvarande fyra

vec or minst 50 kronor och för undervisningstid mot­

svarande sex veckor minst 75 kronor;

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till under­

län nnn ^vlönande_av iärare vid fortsättningsskola från

kronoi- ^ronor b°0>000 kronor eller med 437,000

dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till ut-

bi dmngskurser för lärare vid fortsättningsskolor ett

reservationsanslag av 60,000 kronor att utgå enligt

Kung1 Mapts bestämmande och på de villkor Kun<d.

Maj:t kan finna gott föreskriva.

°

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställa följande grunder och villkor för utgående

av statsunderstöd till högre folkskolor-

kunna* uti

““ högre folkskolOT ■“» understöd

kunna utgå till skola som inrättats av skolområde, be-

ående av ett eller derå skoldistrikt eller efter

Kunri

Majrts beprövande av annan kommunal samfällighet elfer

låring agDlng aV flera ^dana, i ändamål att bereda

fångar, som genomgått småskola och folkskola, till-

annatai^tfOIOfatta?de miDSt sexåri£ lärokurs, eller på

annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

5

inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och

uraktisk bildning, utan att lärjungarna därigenom dragas

från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning

i Pr!^kth^tefolkskolau må) ant efter förhållandena,

kunna anordnas antingen såsom allmän högre folkskola,

i vilken undervisningen erhåller eu mera aUmän lä -

nino-, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, vi ke

undervisningen inriktas på -visst yrke eller viss yrkes-

grupp. Huruvida yrkesbestämd högre folkskola må

komma i åtnjutande' av det högre understöd som för

skola av sådan typ av riksdagen bestämmes skall beio

på beslut av Kungl. Maj:t l varje särskilt a. .

^

2 Hö°re folkskola må åtnjuta statsbidrag till hö st

fyra ettåriga klasser. Inom varje årsklass må statsbi­

drag utgå till högst så stort antal parallella klassav

rån o-ar, som uppkommer vid iakttagande därav,

frå°a om allmän högre folkskola minst 35 och i fra

om yrkesbestämd minst 30 lärjungar komma pa var e

sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdel

nino- upprättas inom densamma.

'

.

° Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter

statsunderstöd till en eller flera högre förskolor under­

stöd må utgå till ny skola av samma typ, skall bero pa

Kungl. Majrts prövning.

A , _ r 1V

Finnes inom ett skolområde endast en högre folk

skola, skall denna, såvitt ej Kung1- Maj;t på anförda

skäl medgiver undantag, vara avsedd för både gossar

3 Vid hö^re folkskola skola, därest ej Kungl.

Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer finnas minst

så inånga ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser

i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara

anställda extra ordinarie lärare med full tjenstgöring

ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna an­

ställas såväl män som kvinnor.

.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd

manlig eller kvinnlig rektor.

I Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i

särskilt fall annorlunda bestämmer, pågå minst trettio

Kungl. Maj.ta Nid. Proposition Nr 96.

6

fyra och en halv läsveckor om året, påsk- och nino-st-

ferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade

bär undervisning i högre folkskola ej fortgått så

ng tid, som ovan stadgats, men beror detta därav, att

^o!an eller viss klass eller klassavdelning av densamma,

- lk^ statsbidrag kan utgå, först under kalender-

aret inrättats eller ock under kalenderåret upphört, ä<re

sko an bekomma statsbidrag i förhållande [ill den del

av läsåret, som undervisningen pågått.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande

1

idiga och tillräckliga undervisningslokaler samt erfor­

derliga skolmöbler och undervisningsmedel.

K ^ Högre folkskola skall vara försedd med av

ungl. Maj:t fastställt reglemente och stå under inse­

ende av folkskolöverstyrelsen samt vara underkastad den

kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Makt

kan finna gott föreskriva.

^

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna för­

ordna en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem

personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansätt-

mng, revision av dess räkenskaper m. m. skola bestäm­

melser finnas i det för skolan fastställda reglementet

TT1, '"1Smr^n .,'Ued häns.Yn till lärjungarnas prak­

tiska utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp

och åtnjuter skolan med hänsyn därtill högre statsun-

derstod, skola minst två i sådant yrke sakkunniga per­

soner vara medlemmar av skolstyrelsen

F

Undervisningen i högre folkskola skall vara av-

SåMja GJ Uungl. Maj:t i visst fall på grund av

särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmer

Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa

lärjungar.

• , 8‘ , Vid b?"re folkskola skall lärarpersonalen åt-

Ärna, 88 ÖrmäDer’ 8°m “V riksda*e“ ■»">“">

9 Statsunderstöd till högre folkskola utgår med

det belopp och i den ordning, som av riksdagen när­

mare bestämmes.

ö

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

7

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels besluta, att det må ankomma på kommun att

bestämma, att i yrke anställda lärlingar skola, i den ut­

sträckning vartill förhållandena kunna föranleda, vara

pliktiga att under högst två läsår med högst nio måna­

ders årlig undervisning och med i medeltal högst tolv

undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen

i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen efter de av de­

partementschefen i statsrådsprotokollet närmare an­

givna grunder; dock att skolplikten i varje fall skall

upphöra, då lärjunge fyllt aderton år;

dtls för beredande av understöd åt skolor för den

lä^re yrkesutbildningen under riksstatens åttonde hu­

vudtitel på ordinarire stat uppföra ett förslagsanslag av

250,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen

utgå understöd

. ,

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för indu­

stri hantverk eller handel till lärares avlöning med be­

lopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre för varje under-

visnin^stimine, och till undervisningsmateriell med be

lopp, ”motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall

intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma;

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkes­

skola för husligt arbete eller hushållsskola till lärares

avlöning med belopp, beräknat efter 1 krona 33 öre för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri,

hantverk eller handel eller ettårig handelsskola till lä-

rares avlöning med belopp, beräknat efter 3 kronor för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med be­

lopp, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall be-

8

stämmes efter i huvudsak samma grunder som för mot­

svarande under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet för ovannämnda skolor må

utgå under följande villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som god­

kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräk­

nade efter i medeltal minst 4 kronor för varje under-

visningstimme vid lärlingsskola för industri, hantverk

eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkes­

skola för husligt arbete eller vid hushållsskola samt

minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola för industri,

hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt

inrednings- och undervisningsmateriell, som kunna god­

kännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet

fastställt reglemente innehållande bestämmelser, bfand

annat, rörande skolans undervisning, styrelse och för­

valtning samt föreståndare och lärare;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjung­

arna vara avgiftsfri;

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyn­

digheten för yrkesundervisningen;

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndig­

heten för yrkesundervisningen;

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna'gott

meddela; samt

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt

nu gällande grunder;

dels

för beredande av understöd, i överensstämmelse

med av 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkes­

skolor för husmodersutbildning i städer, köpingar, in­

dustri- och andra liknande samhällen samt till obemed­

lade och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor

anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 50,01)0 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

9

D. Beträffande förstärkning av folkskolöverstyrelsens

arbetskrafter:

för beredande åt ytterligare en extra ledamot

inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor,

varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgörings-

penningar, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslags­

anslag, högst 7,000 kronor.

E. Beträffande upprättande av en yrkesskolöverstyrelse:

dels godkänna den av departementschefen i stats­

rådsprotokollet förordade staten för år 1919 för en

yrkesskolöverstyrelse och de av honom föreslagna vill­

koren och bestämmelserna för åtnjutande av i staten

upptagna avlöningsförmåner samt för tillämpning av

samma stat uppföra i riksstaten under åttonde huvud­

titeln ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen å

56,600 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskol-

överstyrelsens stat upptagna befattningshavarna må utgå

av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkes­

skolöverstyrelsen, som må vid tillträdet till befattningen

såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementar­

läroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärar­

nas änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även

såsom chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den

av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt

är delägare, med iakttagande därvid att sådan befatt­

ningshavare skall tillhöra vederbörande kassa med det

inom densamma förekommande högsta delaktighetsbelop-

pet samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,

vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med

vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels ock bestämma, att envar, som med eller efter

den nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning

i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara pliktig att under­

kasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

2

10

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1918.

Närvarande:

Hane

excellens herr statsministern EDEN,

Hans

excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden:

PETERSSON,

SCHOTTE,

P

etrén

,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet an

förde föredragande departementschefen, statsrådet Rydén härefter:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i

avbidan på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor

för sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna

dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöver­

styrelsen på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor

(punkten 156),

...

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000

kronor (punkten 181),

dels för anordnande av särskilda utbildmngskurser för lärare vid tort-

sättningsskolor på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000

kronor (punkten 182),

Upprättande

av praktiska

ungdoms­

skolor.

12

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183),

dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gym­

nasier i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås

en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läro­

verken med 194,500 kronor (punkten 209),

dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å or­

dinarie stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217),

dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor m. m. på extra stat för

år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218),

dels ock för anslag till husmodersskolor m. m. på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor (punkten 219).

Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i ut­

sikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kungl. Maj:t.

Till en början anser jag mig böra lämna eu kortfattad framställning

om våra nuvarande praktiska ungdomsskolor. Därefter skall jag omnämna

de viktigare av de reformsträvanden i fråga om dessa skolor, som under

de senare åren framkommit, samt redogöra för de kommittéer, vilkas till­

sättande därav föranletts. Sedan jag därefter redogjort för det huvudsakliga

av de brister, som anses vidlåda våra nuvarande praktiska ungdomsskolor,

skall jag sysselsätta mig med de olika förslag till ett framtida ord­

nande av dessa skolor, vilka framlagts av de tillsatta kommittéerna eller

av i vissa fall tillkallade särskilda sakkunniga. Slutligen skall jag redo­

göra för min egen ställning till den föreliggande frågan samt framlägga

närmare förslag beträffande vart och ett av de särskilda slag av praktiska

ungdomsskolor, för vilka jag anser, att anslag böra äskas hos innevarande

års riksdag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I. Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor

Under beteckningen praktiska ungdomsskolor sammanfattar jäg hftt

samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare ungdomsåldern (från

omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift att genom uppfostran och

för ändamålet särskilt lämpad undervisning förbereda ungdomen för olika

uppgifter inom det praktiska livet. Med hänsyn till syfte och mål ligga

dessa skolor på en annan linje än de barndoms- och ungdomsskolor, åorh

hava en övervägande allmänbildande läggning, såsom folkskolan, komäiU-

13

Hala mellanskolan, realskolan och gymnasiet. De skilja sig också med

hänsyn till åldersstadiet såväl från folkskolorna och realskolornas lägre klasser

som från högskolorna och de högre fackskolorna.

Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor giva icke bilden av något

sammanhängande, enhetligt system. Do hava tillkommit under skilda tider

och äro merendels framkallade av något särbehov, som utvecklingen på

någon viss punkt fört med sig. I fråga om inbördes sammanhang sakna

de"därför också i stort sett närmare anpassning till varandra och gripa på

åtskilliga punkter in i varandras uppgifter. Med hänsyn till sitt speciella

huvudsyfte fördela sig de praktiska ungdomsskolorna i sådana, som hava

allmänt medborgerlig utbildning på praktisk grund till huvudsyfte, och

sådana, som hava speciell fackutbildning till enahanda syfte. Till den

förra gruppen hänför jag fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna,

till den senare gruppen skolor för den lägre tekniska undervisningen,

för den lägre handelsundervisningen och för den lägre lantbruksundervis-

ningen ävensom anstalter för undervisning i husligt arbete. Då jag nu

går°att lämna en kort redogörelse för de olika slagen av praktiska ungdoms­

skolor, skall jag redogöra först för de skolor, som höra till den förra

gruppen, och därefter för den senare gruppens skolor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

1. Praktiska ungdomsskolor med allmänt medborgerlig

utbildning på praktisk grund till huvudsyfte.

1) Fortsättning sskolor.

Fortsättningsskolan hos oss är jämngammal med den lagstadgade folk­

skolan. Redan i vår första folkskolestadga av år 1842 finner man näm­

ligen en antydan om densamma. Den framträder där såsom söndags­

skola, i vilken skolläraren »under inseende och med biträde av försam­

lingens prästerskap» borde »helst under den tid, då ledighet gives ifrån

skolan», undervisa och förhöra den från skolan avgångna ungdomen »för

underhållande av de i folkskolan förvärvade kunskaper och synnerligen

för befrämjandet av en sann kristlig bildning». Fortsättningsskolan i

denna form fick endast obetydlig utbredning. Ett kungl. cirkulär av år

1864, enligt vilket tillfälle skulle beredas de barn, som avgått från skolan,

att »på bestämda tider under lärarens ledning dels underhålla redan för­

värvade kunskaper, dels ock däri ytterligare förkovra sig», bidrog icke

heller till att fortsättningsskolan fick någon nämnvärdare utveckling. Det­

14

samma gällde ett cirkulär av år 1869. enligt vilket undervisningen skulle

bedrivas efter en bestämd plan och noggranna anteckningar föras över

lärjungarnas skolbesök.

Först i slutet av 1870-talet fick fortsättningsskolan en starkare ställ­

ning i vårt skolväsen och erhöll den organisation, som den i huvudsak

ännu äger. Till 1877 års riksdag gjorde nämligen Kungl. Maj:t framställ­

ning om särskilt anslag såsom bidrag till avlönande av lärare vid fortsått-

ningsskolor. I det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. propositionen,

angåvos bestämda grunder för fortsättningsskolans verksamhet, varvid fast­

ställdes, att fortsättningsskolan ej borde vara blott en repetitionsskola utan

att dess uppgift vore »att meddela en högre undervisning än den egent­

liga folkskolan.» Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen,

och den 11 september 1877 utkom den kungl. kungörelse, vars bestämmelser

i grundläggande avseenden ännu äro för fortsättningsskolan gällande.

Fortsättningsskolan ställdes från början helt och hållet på frivillighe­

tens grund. Ingen kommun hade skyldighet att inrätta sådan skola°och

intet barn var förpliktat att besöka densamma. Denna anordning äger allt

fortfarande bestånd, dock med den genom kungl. kungörelsen den 11 de­

cember 1917 vidtagna ändringen, att skoldistrikt, som anordnar fortsätt-

ningsskola, också äger rätt att göra densamma obligatorisk för distriktets

barn.

I fortsättningsskola få endast sådana barn intagas, som med goda vits­

ord genomgått folkskolans hela lärokurs, således de, som avgått i enlighet

med folkskolestadgans § 47. För barn, som tillåtits att lämna skolan efter

genomgången mindre lärokurs på grund av bestämmelsen i stadgans § 48,

finnes i åtskilliga distrikt inrättad ett slags repetitionsskola, kallad ersätt-

ningsskola, men dessa barn äga icke tillträde till fortsättningsskolan.

Den årliga lärotiden för fortsättningsskolan är bestämd till 180 under-

visningstimmar. Fn del lärjungar genomgå två årskurser, men de flesta

av dem, som besöka skolan, deltaga blott i en årskurs, många av dem utan

att fullständigt genomgå denna. I städerna är fortsättningsskolan i all­

mänhet ordnad som aftonskola med några timmars undervisning i veckan,

t. ex. 6 timmar, fördelade på två dagar. Även på landsbygden är jämlikt

kungl. kungörelsen den 29 april 1886 en sådan anordning under vissa

villkor uttryckligen medgiven, men i allmänhet är lärotiden där samlad

under en del av vintern på sex veckor med 30 timmars undervisning i

veckan. Genom kungl. kungörelsen den 11 september 1877 står det skol­

råd i landskommun fritt att i samråd med folkskolinspektören indela den

för fortsättningsskola stadgade undervisningstiden på sätt för varje fall kan

anses lämpligast och mest ändamålsenligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

15

Fortsättningsskolan får i regel ej inkräkta på folkskolans lärotid. Dock

må n fall av behov» högst 4 veckor av denna kunna användas till den

fortsatta undervisningen. Detta inträffar endast, där fortsättningsskolan

har samlad lärotid. Av landsbygdens fortsättningsskolor under redovisnings­

året den 1 juli 1915 —den 30 juni 1916 hade 81,i % sin tid förlagd helt

och hållet utom folkskolans, 16,4 % använde två veckor av folkskolans

lärotid och 2,5 % inkräktade med fyra veckor på denna.

Fortsättningsskolans lärare utgöras numera nästan undantagslöst av

lärare och lärarinnor vid folkskolorna. Skolmyndigheterna äro desamma

som folkskolans. För undervisningen användas i regel folkskolans lokaler.

Till lärarnas avlöning utgår statsbidrag med 75 kronor åt varje lärare, då

undervisningstiden i fortsättningsskolan faller helt och hållet utanför folk­

skolans undervisningstid, med 50 kronor, då den till så stor del, som mot­

svarar 2 veckor, är förlagd inom folkskolans lärotid, och med 25 kronor,

då den till så stor del, som motsvarar 4 veckor, är förlagd inom sistnämnda

lärotid, allt under villkor att skoldistriktet tillskjuter lika stort belopp.

Läroämnen i fortsättningsskolan äro enligt folkskolestadgan: kristen-

domskunskap, modersmålet, räkning, geometri, teckning samt, såvitt möj­

ligt, historia och naturkunnighet. I det förutnämnda statsrådsproto­

koll, som åtföljde den kungl. propositionen till 1877 års riksdag, hade

departementschefen rörande undervisningen i fortsättningsskolan uttalat

bland annat, att hänsyn särskilt borde tagas »till de läroämnen, som kunde

anses äga större betydelse dels för uppfostran av karaktär och sinnelag,

dels för lärjungarnas fortskridande utveckling till skärpa och klarhet i upp­

fattningen, dels för lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i de

stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall, utan att

fortsättningsskolan dock trängde in på den egentliga fackbildningens område».

I den kungl. kungörelsen angående fortsättningsskolan av samma år heter

det om undervisningen i naturkunnighet, att »i skolor på landet förnäm­

ligast de delar av naturläran böra förekomma, vilka hava betydelse för

jordbruket». Den praktiska läggning av fortsättningsskolan, som sålunda

avsågs, blev i den normalplan, som utkom år 1878, icke med någon större

styrka fasthållen, ej heller sökte denna normalplan att i någon avsevär-

dare grad giva uttryck åt tanken, att fortsättningsskolan icke borde vara

endast en repetitionsskola utan företrädesvis borde bygga vidare på den

grund, som undervisningen i folkskolan givit. Planens enda syftning på

en mera praktisk läggning ligger däri, att affärsskrivelser och bokföring

samt alternativt slöjd blivit upptagna i undervisningen.

Nu gällande normalplan av år 1900 betecknar varken i fråga om kurs­

plan eller timplan något nämnvärt framsteg i dessa avseenden, utom så

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

16

till vida att enligt densamma undervisningen i naturkunnighet, där sådan

meddelas, må omfatta »företrädesvis de delar av naturläran, som hava be­

tydelse för varje orts viktigaste näringar, eller hälsolära».

En betydelsefull möjlighet såväl att giva fortsättningsskolans arbete

en på det praktiska livet starkare inriktad läggning som ock att lämpa

dess undervisning efter särskilda orters olika behov har på sista tiden

öppnats genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1916. Enligt denna kan

avvikelse ske från de givna bestämmelserna angående läroämnena i fort-

sättningsskolan i de fall, då folkskolöverstyrelsen efter framställning av

vederbörande skolråd eller skolstyrelse finner sig med hänsyn till de lärar-

krafter, som för undervisningen i olika läroämnen kunna komma till an­

vändning, och efter prövning av övriga förhandenvarande omständigheter

böra medgiva undervisningens anordning enligt särskild undervisningsplan,

som av folkskolöverstyrelsen godkännes. Av den sålunda beredda möjlig­

heten hava under den senaste tiden åtskilliga skoldistrikt begagnat sig och

efter framställning erhållit vederbörligt tillstånd att giva sina fortsättnlngs-

skoloi en på det praktiska livet, särskilt på vederbörande orters näringsliv

mera omedelbart inriktad anordning.

Kutig!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

Jag anser mig här även böra erinra om de försök, som i samma rikt­

ning men under friare former under de senare åren blivit gjorda i Stock­

holm, där sedan höstterminen 1912 yrkesskolor för olika näringsgrenar

upprättats i syfte dels att giva de unga arbetsanställda eu vidgad° med­

borgerlig bildning, dels att meddela dem grundläggande teoretisk och prak-

tisk utbildning i de särskilda yrkena.

Höstterminen 1917 fumios nio olika skolor, nämligen: mekaniska verkstadsskolan

snickareskolan, elektriska montörskolan, smed-kolan, bleck- och plåtslagarskolan, rör-

laggarskolan, murarskolan, yrkesskolan för ateljé-ömmerskor och yrkesskolan för hem-

soramerskor, samt därjämte kurser för husligt arbete. Antalet lärjungar i dessa skolor

voro sagda termin sammanlagt 277 (214 ynglingar, 63 flickor) samt i kurserna för

tiusligt arbete 189 flickor.

Skolorna hava till syfte att mottaga ungdomen omedelbart efter avslutad skolgång

i folkskolan Läroämnena i mekaniska verkstadsskolan utgöras av följande: räkning,

v^mi V--ninsf--i olk oc“ maskinlära, skrivning och läsning i anslutning till yrket, sam­

hällslära, halsolära med tillämpning samt verkstadsarbete med material- och verktygs-

lara; i Övriga skolor ungefärligen motsvarande ämnen med de olikheter, som fram­

kallas av de skilda yrkenas behov. Vid kurserna i husligt arbete förekomma följande

ämnen: huslig ekonomi, sömnad, läsning och skrivning, hygien och samhällslära samt

därjämte nagra allmänbildande föredrag.

Enligt regeln upptaga yrkesskolorna för den enskilda lärjungen en hel arbetsdag

i veckan med mellan 8 och 9 arbetstimmar, under det att flan övriga veckodagar är

i avlönat yrkesarbete. Undantag härifrån gör endast skolan för hemsömmerskor, som

icke pa sadant sått kan för lärlingsutbildningen söka samarbete med några arbets­

17

givare. I: denna skola fortgår därför undervisningen varje dag i arbetsveckan med

enligt regeln 7 arbetstimmar om dagen. Kurserna i husligt arbete hållas för varje

avdelning en eftermiddag varje vecka under omkring 5 timmar, varvid den husliga

ekonomien upptager halva lärotiden, varje gång under en hel eftermiddag, och andra

dagar 2 timmar anslås åt sömnad och 3 timmar åt teoretiska lektioner.

Terminerna sammanfalla i regel med folkskolans, och lärokursen är i endags-

skolorna treårig, i skolan för hemsömmerskor och i kurserna för husligt arbete två­

årig. I en del av skolorna äro anordnade fortsättniugskurser med undervisningen

två eller tre kvällar i veckan under ett, tva eller tre år. Antalet deltagare i sadana

fortsättningskurser under höstterminen 1917 var 131.

Det kommunala anslaget till yrkesskolorna och kurserna för husligt arbete har

för år 1917 varit 97,820 krouor.

IM för dessa skolor mest utmärkande är den centrala plats, som övningarna å

deras skolverkstäder intaga i skolarbetet, i det att all annan undervisning så vitt

möjligt sättes i samband med dessa praktiska övningar och med lärjungarnas uppgifter

i deras arbetsanställningar inom yrket. Övningarna å skolverkstäderna omfatta en

metodisk kurs i yrkets praktiska element, i vilka lärjungarna genom eget arbete i

yrkesskolan erhålla en grundläggande, så väl teoretisk som praktisk utbildning, under

det att utvecklingen hos dem av den fånighet, som endast genom långvarig övning

kan uppnås, måste överlåtas åt yrkesverkstaden, där de arbeta under de dagar i vec­

kan, dä de ej äro upptagna av skolan. De erfarenheter, som man gjort med endags-

skolan och övningarna på skolverkstaden, hava ansetts bekräfta denna skolforms lämp­

lighet, liksom den ock tyckes så småningom hava vunnit allt större förtroende även

bland arbetsgivarna. Ehuru besökandet av dessa skolor är helt och hållet frivilligt,

har i det, hela skolgången varit regelbunden, tack vare det intresse man lyckats vinna

hos lärjungarna, helt visst ej minst genom det praktiska arbetet på skolverkstäderna.

Besläktade med nu nämnda försök äro strävandena på vissa orter att

anordna fortsättningsskolor med särskild inriktning på jordbruksarbetet.

Särskild uppmärksamhet synes mig härvid förtjäna vad som i detta av­

seende åtgjorts inom vårt sydligaste län. Jag anser mig därför böra i

detta sammanhang lämna en något utförligare redogörelse härför.

Sedan Malmöhus läns hushållningssällskap anordnat eu lantbrukskurs

för folkskollärare, väcktes år 1912 i länets landsting av personer tillhörande

de tre i landstinget representerade partierna en motion av innehåll, att

landstinget skulle lämna anslag till de församlingar, som anordnade fort­

sättningsskolor med lantbruk som huvudämne.

Motionen var av följande lydelse:

»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 september 1877 kunna skoldistrikt, som

önska upprätta fortsätt niugsskolor för sådaua lärjungar, som genomgått folkskolan, er­

hålla statsbidrag av högst 75 kronor för varje skola. Undervisningen i med statsmedel

understödd fortsättningsskola skall pågå under minst 6 veckor med 30 timmars under­

visning per vecka eller tillsammans minst 180 timmar och omfatta ämnena: kristendom,

modersmålet, räkniug, geometri och teckning samt så vitt möjligt svensk historia och

naturlära.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 87 höft. (Nr 96.)

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

3

18

Skolor av denna typ hava i Malmöhus län blivit omfattade med mycket ringa in­

tresse. Sålunda utgjorde år 1909 antalet fortsättningsskolor å länets landsbygd en­

dast 14.

Orsakerna härtill torde vara att söka dels i den olämpliga bestämmelsen angående

undervisningstiden, dels uti ämnesvalet.

De av folkskolans lärjungar, som genomgått folkskolan och träda ut i det praktiska

livet, kunna svårligen offra 6 veckor i sammanhängande följd för ytterligare skolgång,

vartill de icke äro tvungna, och om de vilja inhämta ytterligare kunskaper, önska de

förvärva dylika uti sådana ämnen, som hava direkt betydelse för deras dagliga gärning

eller framtida sysselsättning.

För landsbygdens ynglingar bliver detta givetvis i de flesta fall lantbruket, och

därför böra landsbygdens fortsättningsskolor i främsta rummet på sitt undervisnings­

program upptaga huvudgrunderna av lantbrukets olika grenar. Ävenledes bör under­

visningen i dessa fortsättningsskolor förläggas till sådan tid på året, då lantbruksar­

betena äro minst brådskande.

Sålunda anordnade fortsättningsskolor skulle förvisso fylla ett länge känt behov,

ty av landsbygdens ungdom är det endast en ringa del, som sedermera kommer i åt­

njutande av teoretisk undervisning i lantbruks- eller lantmannaskolor.

Inseende dels betydelsen av att landsbygdens ungdom i största möjliga utsträck­

ning måtte få del av någon undervisning i lantbruk, dels lämpligheten av att denna

undervisning meddelas uti fortsättningsskolorna, har också Malmöhus läns hushållnings­

sällskap anslagit medel för att anordna särskilda lantbrukskurser för folkskollärare.

Den första kursen av denna art hölls förlidet år å Svalövs folkhögskola Fridhem

och var besökt av 7 av vederbörande skolråd och pastoratskommitte förordade folk­

skollärare, vilka alla hade i sin ungdom sysslat med lantbruksarbete. Kursen räckte i

två månader och omfattade undervisning uti jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhygien,

kemi, bokföring, geologi, botanik, bygguadslära, sjukvårdslära m. m. under tillsammans

133 timmar, samt övningar uti fältmätning, avvägning, kartritning och laborationer

under 50 timmar, varjämte utflykter företogos till framstående lantbruk och institu­

tioner inom länet.

Belåtenheten med kursen var synnerligen stor hos samtliga deltagarna, och vid

dess slut uttalade sig alla för att dylika kurser även i framtiden borde anordnas.

På grund härav har hushållningssällskapet även i år anordnat en liknande kurs,

i vilken likaledes 7 folkskollärare deltaga.

Men nyttan av dylika kurser skulle dock icke vara stor, därest icke de lärare,

som bevistat en sådan kurs, bleve i tillfälle att i sina skolor meddela något av de

kunskaper, de sålunda inhämtat. Då detta icke kan ske uti den egentliga folkskolan,

vars undervisningsplan är fullt upptagen av en mångfald andra ämnen, måste denna

undervisning meddelas uti för ändamålet upprättade fortsättningsskolor.

Flera församlingar hava även insett betydelsen av att dylik lantbruksundervis-

ning komme till stånd, och hava därför, med eller utan bidrag av enskilda, anslagit

medel till fortsättningsskolor med lantbruk som huvudämne.

Sålunda har under den gångna vintern dylika fortsättningsskolor varit anordnade

i Göddelöv, Ostra Odarslöv, Västra Karleby, Fleninge och Tolånga. Undervisningen

har i allmänhet pågått från och med november till och med mars månad under två

eftermiddagar i veckan, 2 å 3 timmar varje dag, med ett timantal växlande mellan 78

och 112 timmar.Antalet deltagare har varit minst 12 och högst 30 i en ålder från

14 till 45 år.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

19

Kmiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Det första året har endast kunnat vara ett försöksår, men med stöd av de under

den gångna vintern vunna erfarenheterna har den av hushållningssällskapet tillsatta

styrelsen för småbruksundervisningen inom länet uppgjort följande

Allmänna grunder för fortsätta i ngsskolor med lantbruk såsom huvudämne:

1) Tillträde till skolan lämnas endast ynglingar och män, som genomgått folk­

skolan.

2) Undervisningen meddelas från och med november till och med mars månad

under sammanlagt minst 75 timmar samt genom demonstrationsundervisning på som­

maren under minst 10 timmar, fördelade på 3 dagar.

3) Undervisningen förlägges, efter av skolrådet fastställd plan, till de dagar och

timmar, som äro för ortsförhållandena lämpligast.

4) Undervisningen bör omfatta följande ämnen: jordbrtakslära, husdjurslära, natur­

lära (kemi, geologi, botanik och zoologi med tillämpning på vad som inom lantbruket

allmännast förekommer), trädgårdsskötsel, räkning och geometri, lantbruksbokföring,

fältmätning, avvägning och kartritning samt uppsats- och affårsskrivning.

Styrelsen har i sammanhang härmed velat uttala, att lärarens avlöning bör utgå

med minst 2 kronor per undervisningstimme, synnerligast i betraktande av att läraren

måste särskilt förbereda sig för denna undervisning.

Då sammanlagda antalet undervisningstimmar i dessa fortsättningsskolor i medel­

tal torde komma att omfatta 100 timmar, skulle kostnaden för dylik fortsättningsskola

uppgå till c:a 200 kronor, oberäknat vad som kan komma att åtgå till lyse, eldning,

undervisningsmaterial eller dylikt.

Församlingarna kunna icke än sä länge påräkna att fa några bidrag av stats­

medel för dessa kostnaders täckande, men det är att hoppas, att den av Kungl. Maj:t

tillsatta folkundervisningskommittén kommer att framlägga något förslag, i syfte att

statsbidrag må kunna utgå till fortsättningsskolor av den typ, som här i länet börjat

upprättas.

Intill dess torde dock på annat sätt bidrag av allmänna medel böra lämnas till

ifrågavarande församlingar, och vi, undertecknade, anse att det vore väl på sin plats,

att Malmöhus läns landsting tillsvidare lämnade dylikt understöd och därigenom sam­

verkade med länets hushållningssällskap för att genomföra en tidsenlig utveckling av

vårt folkskoleväsende.

Utgifterna för landstinget behövde ej heller bliva så stora, då bidrag endast

kunde komma i fråga till de skolor, vilkas lärare genomgått av hushållningssällskapet

anordnad lantbrukskurs för folkskollärare. Antalet av sådana lärare utgör för närva­

rande endast 14, men högst 10 av dessa torde nästa läsår bliva i tillfälle att under­

visa i av vederbörande församlingar upprättade fortsättningsskolor, och då vi föreställa

oss, att landstingets anslag borde utgå med endast hälften av kostnaden för lärarens

avlöning, alltså med i medeltal 100 kronor, skulle ett anslag av 1,000 kronor vara till­

räckligt för ifrågavarande ändamål.»

Landstinget biföll motionen och anvisade ett förslagsanslag av 1,000

kronor att utgå såsom bidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola

med lantbruk såsom huvudämne med 1 krona per undervisningstimme,

dock högst 100 kronor till varje lärare, med villkor att vederbörande för­

samling bidroge med minst lika stort belopp.

Sedermera har landstinget varje år förnyat detta sitt beslut, därmed

visande, att landstinget ansett denna skolform lämplig för länets förhållanden

och värd understöd.

Dylika jordbruksfortsättningsskolor hava anordnats år 1911—12 i o

församlingar med 97 elever, år 1912—13 i 7 församlingar med 135 elever,

år 1913—14 i 9 församlingar med 140 elever, år 1914—15 i 9 försam­

lingar med 130 elever samt år 1915 —16 i 10 församlingar med 163 elever.

Inom samtliga församlingar hava skolorna anordnats såsom aftonskolor

med 2 å 3 timmars undervisning 3 å 2 dagar i veckan. Undervisningen

har sammanlagt omfattat i medeltal 106 timmar i varje skola och pågått

från början av november till slutet av mars. Under sommaren hava dess­

utom vid flera skolor utfärder till välskötta jordbruk och betydelsefullare

lantbruksinstitutioner företagits. Vid åtskilliga av skolorna hava av lärarna

anlagts särskilda förevisningsfält efter anvisningar av styrelsen för länets

jordbruksförsök. Dessa förevisningsfält hava visat sig vara av stor bety­

delse för undervisningen och flitigt besökts av lantmännen i orten.

I skolorna har följande undervisningsplan följts: jordbrukslärä 25 å

30 timmar, husdjurslära 15 a 22 timmar, naturlära (fysik, kemi) 5 k 8

timmar, räkning och geometri 10 å 18 timmar, bokföring 16 å 25 timmar,

uppsats- och affärsskrivning 4 k 12 timmar, fältmätning och avvägning

8 å 10 timmar och trädgårdsskötsel 1 å 3 timmar eller i medeltal 106

timmar.

Därtill komma demonstrationer och studieutflykter under sommaren

med 3 å 4 dagar.

Lärjungarna hava utgjorts dels av de gossar, som föregående läsår

slutat folkskolan i 14-års-åldern, och dels av äldre gossar och män ända

upp till 53 år. Inom några skolor hava även flickor deltagit i undervis­

ningen. Skolorna hava en gång årligen inspekterats av någon ledamot av

styrelsen för länets småbruksundervisning.

Om undervisningen vitsordas, att den i allmänhet varit mycket god

och att den av eleverna omfattats med stort intresse. Efter vad den

officiella redogörelsen meddelar, har erfarenheten visat, att folkskollärarna,

efter den föregående utbildning de erhållit, varit väl skickade att meddela

den undervisning i lantbrukets grunder, som vid dessa skolor avsetts.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

!)6.

Antalet fortsättningsskolor i hela landet har under de 38 åren från

1878 till och med redovisningsåret 1915 — 1916 växt från 243 till 2,425.

Antalet skoldistrikt, i vilka en eller flera fortsättningsskolor förekommo,

var sistnämnda redovisningsår 1,177. Även barnantalet i fortsättnings-

21

skolorna har i stort sett alltjämt ökats och uppgick under samma redo­

visningsår enligt den officiella statistiken till 26,876.

Antalet barn, som årligen lämna våra folkskolor, torde för närva­

rande kunna beräknas till över 112,000. Av dessa är det endast eu

mycket obetydlig bråkdel, som övergår till högre folkskolor, allmänna

läroverk och med dem likartade läroanstalter. Den stora huvudmassan,

omkring 105,000, går ut i praktiskt arbete efter avslutad skolgång i en­

lighet med § 47 och § 48 i folkskolestadgan. Då av de barn, som avgå

efter avslutad skolkurs, omkring 87 % hava genomgått fullständig sådan,

uppgå de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade

till inträde i fortsättningsskola, årligen till ett antal av omkring 97,000.

Fortsättningsskolan upptager alltså för närvarande icke fullt 28 % av de

barn, för vilka den är avsedd. Också utgjorde antalet fortsättningsskolor

under redovisningsåret 1915—1916 ej mer ån en åttondel av antalet folk­

skolor och mindre folkskolor, och i mer än halva antalet av rikets skol­

distrikt saknades fortsättningsskolor. Städernas fortsättningsskolor äro rela­

tivt taget ej mera utan snarare mindre besökta än landsbygdens.

Statsanslaget till fortsättningsskolorna, vilket för år 1878 uppgick till

30,000 kronor, är för närvarande i riksstaten upptaget till 163,000 kronor.

2) Högre folkskolor.

Med högre folkskola förstås enligt nu gällande bestämmelser en

skola, som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i ändamål

att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat

sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av

allmänt medborgerlig och praktisk bildning utan att barnen därigenom

dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning för dug­

lighet och härdighet vid arbete.

Med fortsättningsskolan har alltså den högre folkskolan gemensamt,

att den liksom fortsättningsskolan ansluter sig omedelbart till folkskolan:

båda skolformerna mottaga endast sådana barn, som genomgått fullständig

folkskolekurs. Men under det att fortsättningsskolan hittills i stort sett

endast utgjort en repetitionskurs till folkskolan, anordnad under ett fåtal

timmar i veckan eller under några få veckor på året, har den högre folk­

skolan i likhet med folkskolan och de allmänna läroverken varit anordnad

med daglig undervisning under ett eller flera läsår. Därmed samman­

hänger också, att den högre folkskolan avser att meddela ett högre kun-

skapsmått än det, som meddelas i folkskolan. Men i likhet med fortsätt­

ningsskolan har den högre folkskolans undervisning hittills i stort sett

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 06.

22

Käft en övervägande teoretisk läggning. Först på senare tiden hava liksom

ifråga om fortsättningsskolan mera kraftiga ansatser gjorts att giva höore

folkskolans undervisning en bestämd inriktning på det praktiska livet. °

Den högre folkskolan daterar sin tillkomst från den för vår folkunder­

visning betydelsefulla riksdagen åren 1856—58. Med anledning av vid riks­

dagen väckte motioner framställde sammansatta stats-, bevillnings- samt

allmänna besvärs- och ekonomiutskottet förslag om understöd åt högre

folkskolor. Utskottet yttrade därvid bland annat:

Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt arbets­

klassens, ej blott den förmögnes utan jämväl de fattigares barn, vilka blivit begåvade

med bättre fattningsförmåga samt visa framstående lärolust, beredes tillfälle att in­

hämta för framtida självstudier behövliga förkunskaper ävensom att genom goda lära­

res handledning vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande

i fosterlandets och mänsklighetens högre angelägenheter och detta utan att genom

skolan ryckas ut ur deras vanliga levnadsförhållanden eller för mycket avhållas från

en för framtida arbetsduglighet nödvändig härdighet uti kroppsarbete.

Lätteligen inses den stora vikten utav att på detta sätt åt samhället tillgodogöra

samt bibehålla kärnfrisk deri talrika skara bland det uppväxande släktet, som tydligen

av naturen är danad att med det förtroliga kamratskapets övertygande och levande

inflytande verka under livet såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland

ai betsklassen, ävensom att utgöra ett allt mer och mer utvecklat kommunal väsendes

säkraste stöd. Men lika lätt bör även inses, att för detta ändamål erfordras undervis­

ningsanstalter, inrättade med hänsikt till det särskilda syftemålet. Har man gjort sig

reda för detta, sa torde det vara klart, att de allmänna elementarläroverken, oaktat

utvecklingen av deras reallinjer, icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors be­

stämmelse.

De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de förmögnares

och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor och anspråk, som där för­

värvas, äro föga ägnade för en lärjunge, utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra

den arbetande klassen; läster minernas långvarighet medgiver icke de för kroppsarbets-

övningen behövliga avbrotten, som vid en högre folkskola måste beredas; i följd därav

att undervisningen här maste avse eu plan, fullföljd genom skolans övre klasser, över­

hopas lärjungarna med en mångartad kunskap, vartill de talrika begynnelsetrådarna

icke kunna mer än hastigt upptagas för att gagnlöst åter släppas på den kortare tid,

som den blivande arbetaren bör uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är

undervisnmgssättet ieke sådant, som enligt vad förut är antytt, synes böra iakttagas i

folkskolan.

s

På grund av den framställda motiveringen hemställde utskottet, att

av de för folkundervisningens befrämjande avsedda medlen skulle avsättas

24,000 riksdaler riksmynt, varav skulle kunna till varje högre folkskola

utgå minst dubbla beloppet av vad som i distriktet sammanskötes, dock

för varje skola ej överstigande 1,000 riksdaler riksmynt.

Den föreslagna summan av 24,000 kronor beviljades av adels-, bor­

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

23

gare- och bondeståndet men förslaget avslogs av prästeståndet, vadan alltså

på grund av tre stånds samstämmiga beslut anslagssumman blev beviljad.

Riksdagen gjorde däremot den ändringen i utskottets förslag, att anslaget

till varje särskild skola skulle utgå med högst dubbla beloppet av vad som

i distriktet sammanskötes. Maximibeloppet av 1,000 kronor godkändes.

Vad Rikets Ständer i sin skrivelse anfört rörande de högre folksko­

lorna fann Kungl. Maj:t kunna i väsentlig mån leda till folkskolans hö­

jande och ändamålsenliga utveckling, och i den kungl. kungörelse angå­

ende åtgärder till folkundervisningens befrämjande, som utfärdades den

23 april01858, inrycktes därför bland annat eu punkt, varigenom till efter­

rättelse meddelades: »att, därest ett stigande nit för folkbildningens be­

främjande utöver vad i folkskolestadgan i allmänhet vore avsett skulle

föranleda därtill, att för en eller gemensamt för flera församlingar på lan­

det inrättades sådan högre folkskola, som för de arbetsklassen tillhörande

barn, vilka blivit begåvade med högre fattningsförmåga och livlig håg

att lära, lämnade tillfälle att under handledning av lärare, vilken blivit

för studier, idkade vid universitet, väl vitsordad, vinna något högre mått

av bildning och inhämta gagneliga kunskaper utan att dragas ifrån sina

vanliga levnadsförhållanden samt nödig övning för duglighet och härdig­

het vid kroppsarbete, så kunna understöd uppå hos Kungl. Maj:t skeende

anmälan tilldelas sådan skola till högst dubbla beloppet av vad därtill i

distriktet sammanskjutes, dock för varje skola icke överstigande 1,000

riksdaler riksmynt årligen».

Den höo-re folkskolan omfattades tydligen med stort intresse och stora

förhoppningar av de män, som beslutat dess tillkomst. Början syntes också

ganska lovande. Under första året inrättades nio högre folkskolor. Men

snart inträdde häri en tillbakagång, som till och med ledde till betydlig

sänkning av statsanslaget. I stället för att ökas minskades under den när­

mast följande tiden de högre folkskolornas antal. Förnämsta orsaken

härtill låg utan tvivel däri, att själva folkskolan särskilt på landsbygden

ännu var så föga utvecklad. Därtill kommo vissa organisatoriska missför­

hållanden, varjämte den omständigheten, att högre folkskolor tingo upp­

rättas blott på landsbygden, verkade tillbakahållande. Genom beslut av

1893 års riksdag medgavs visserligen, att det i riksstaten uppförda an­

slaget till understöd åt högre folkskolor tick enligt Kungl. Maj:ts be­

prövande användas jämväl till understöd åt högre tolkskolor, som upprät­

tades i stad, där varken allmänt läroverk eller pedadogi fanns. Men det

gick fortfarande ganska långsamt med den högre folkskolans utveckling.

Särskilt synas därtill tvenne orsaker hava bidragit: å ena sidan det otill­

räckliga anslaget till varje skola, som icke medgav upprättande vid skolan

Kungl. MttjUx Nåd. Proposition Nr 96.

24

av mer än en årsklass, och å andra sidan den fastslagna begränsningen,

att ej statsunderstöd till högre folkskola kunde erhållas av vilket skol­

distrikt som helst.

Så småningom hava emellertid båda dessa hinder blivit undanröjda.

\ ad det förstnämnda hindret beträffar — anslagets otillräcklighet — av­

hjälptes detta vid riksdagen 1897, som medgav, att statsunderstöd till

högre folkskola kunde utgå till två årsklasser vid varje skola, och än

ytterligare av 1909 års riksdag, som utsträckte medgivandet därhän, att

högre folkskola skulle kunna komma i åtnjutande av understöd för fyra

årsklasser. Genom beslut av 1913 års riksdag kan därjämte varje års­

klass uppdelas på två parallella linjer. 1909 års riksdag medgav jämväl, att

understöd till högre folkskola skulle kunna erhållas av vilket skoldistrikt

som helst, oberoende om i detsamma fanns allmänt läroverk eller ej.

En verklig lönereglering för den högre folkskolans lärare genom­

fördes först av 1907 års riksdag. Den i anledning därav utfärdade

kungörelsen den 28 juni 1907 innehåller i kortfattad form de konstitutiva

bestämmelser för skolan, vilka ännu i allt väsentligt gälla för densamma.

Där behandlas sålunda skolformens kommunala ställning och egenskap

av praktisk överbyggnad till folkskolan, villkoren för statsbidragens åt­

njutande och storleken av desamma, anställandet av ordinarie lärare och

deras kompetens jämte löneförmåner, skolans årliga lärotid samt föreskrif­

ter' om att ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente skall finnas för varje

skola. Övriga bestämmelser, såsom om styrelse, läroplan, arbetsordning

m. m. ingå i de särskilda reglementen, som av Kungl. Maj:t fastställas för

varje skola.

För högre folkskolan gälla för närvarande vidare kungl. kungörelsen den

13 juni 1902 angående avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola

under tjänstledighet på grund av sjukdom, kungl. kungörelsen den 1 okto­

ber 1915 angående statsbidrag för undervisning i slöjd samt kungl. kun­

görelsen den 22 september 1917 angående tillfällig löneförbättring förlä­

rare vid högre folkskolor. Därjämte äro de högre folkskolorna inbegripna

i kungl. kungörelsen den 16 juni 1906 angående statsbidrag för under­

visning i huslig ekonomi.

De högre folkskolornas antal har under det senaste årtiondet visat en

stark tillväxt. Under det att deras antal år 1906—07 uppgick till endast

20, funnos höstterminen 1917, trots att under mellantiden åtskilliga högre

folkskolor övergått till kommunala mellanskolor, 50 sådana skolor. *Av

dessa arbeta 6 på en, 23 på två, 12 på tre och 9 på fyra årsklasser. An­

talet vid skolorna anställda lärare utgjorde 140. Vid skolorna undervisades

samma år tillsammans 2,809 lärjungar, därav 1,293 gossar och 1,516 flickor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

25

Vad angår de särskilda skolornas organisation och undervisningsplaner,

förete de, även om vissa väsentliga grunddrag äro för dem alla gemen­

samma, ej så få skiftningar, beroende på skolornas olika omfattning och

särskilda lokala förhållanden och önskemål. I sistnämnda avseende anser

jag mig här särskilt böra erinra om de av mig förut antydda, under de senare

åren starkt framträdande tendenserna att giva undervisningen en mera

omedelbar inriktning på det praktiska livet. Sålunda hava under den senare

tiden på vissa orter upprättats högre folkskolor med handelsundervisning,

för vilka Kungl. Maj:t fastställt reglementen. Likaledes har Kungl. Maj:t

meddelat fastställelse å reglemente för högre folkskola för husligt arbete.

Kommun, som upprättar högre folkskola, kan enligt kungl. kungö­

relsen den 29 oktober 1909 få denna erkänd såsom kommunal mellanskola,

sedan mellanskolans undervisningsplan i dess helhet blivit i skolan till-

lämpad och sedan skolans undervisning och lärarnas kompetens blivit av

läroverksöverstyrelsen prövade.'

Det till de högre folkskolorna i riksstaten uppförda anslaget, vilket

sedan år 1904 har förslagsanslags natur, utgör för närvarande 157,000

kronor. Statsbidrag utgår med högst 1,200 kronor årligen för varje

årsklass och £år för varje skola ej överskrida 4,800 kronor om året.

Ytterligare bidrag med 1,200 kronor för år kan utgå till parallellavdelning

av årsklass; dock må sådant understöd utgå till endast en parallellavdel­

ning av en och samma årsklass, och skall sammanlagda antalet lärjungar

i årsklassens båda avdelningar utgöra minst 36. Utöver nu nämnda belopp

erlägger statsverket under vissa villkor 2/3 av ordinarie lärares lagstadgade

ålderstillägg.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

2. Praktiska ungdomsskolor med speciell fackutbildning

till huvudsyfte.

1) Skolor för den lägre tekniska undervisningen.

När vid mitten av 1800-talet våra äldsta tekniska läroanstalter — det

år 1825 upprättade teknologiska institutet i Stockholm, numera tekniska

högskolan, och den år 1829 öppnade Chalmerska slöjdskolan i Göteborg,

numera Chalmers tekniska institut — småningom utvecklats till högskolor

med huvudsaklig uppgift att tillgodose den större industriens intressen,

framträdde behovet av särskilda skolor, i vilka den mindre industriens och

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Nr 96).

4

26

hantverkets utövare utan allt för stora uppoffringar av tid och penningar

kunde förvärva en för deras behov mera lämpad teknisk utbildning. Med

detta behov förknippade sig ett annat. De ökade krav, som vid den tiden

allt mera ställdes på den tekniska högskolebildningen, nödvändiggjorde i

sm ordning en skärpning av inträdesfordringarna vid de högre° tekniska

läroanstalterna. Den tidens allmänna läroverk förberedde så gott som ute­

slutande för universiteten, och deras undervisning hade en starkt utpräglad

humanistisk läggning. De tekniska högskolorna krävde ett nytt slags°för-

beredande skolor, i vilka huvudvikten lades på de matematiska och natur-

vetenskapliga ämnena. Sålunda leddes man till tanken på att hos oss lik­

som i utlandet upprätta skolor, som skulle hava den dubbla uppgiften att

giva hantverkare, och mindre industriidkare en för deras verksamhet lämplig

utbildning och tillika förbereda för inträde vid de högre tekniska läro­

anstalterna. I sådant syfte tillkommo våra s. k. tekniska elementarskolor,

den första i Malmö år 1853, den andra i Borås år 1856 samt den tredje och

fjärde i Örebro och Norrköping år 1857. Lärokurserna, som från början voro

dels .två- dels treåriga, utvidgades snart vid alla skolorna till tre år. Un­

dervisningen erhöll en i påfallande grad allmän matematisk-naturvetenskap-

äggning, . så att skolornas egenskap av tekniska läroanstalter endast

framträdde i jämförelsevis ringa grad.

Med industriens snabba utveckling visade det sig inom loppet av ett

tiotal år, att elementarskolorna hade svårt för att lösa sin dubbla uppgift.

Den mindre industriens och hantverkets utövare kunde icke längre vara

betjänta med den allmänna tekniska bildning, som stod dem till buds,

utan måste fordra en speciell teknisk bildning. Därtill kom, att de tek­

niska högskolorna måste ytterligare höja sina inträdesfordrincrar ifråga

om både allmän bildning och speciella förkunskaper i matematiskt natur­

vetenskapliga ämnen.

Detta ledde under 1870-talet till en omorganisation av de tekniska

elementarskolorna. I de nya, den 15 juni 1877 utfärdade staderna för

dessa skolor fastslogs såsom skolornas uppgift att meddela elementära tek­

niska^ kunskaper åt ynglingar, som ville förbereda sig för utövandet av in­

dustriell verksamhet. Skolornas tidigare uppgift att förbereda för inträde

vid högre tekniska läroverk bortföll. Denna övertogs närmast av den allt

mera utvecklade reala linjen vid de allmänna läroverken. För att möjlig­

göra en grundligare , behandling av de rent tekniska ämnena infördes i

skolorna en uppdelning i fackavdelningar, så att lärjungarna för de tre

sista terminerna hade att välja mellan en mekaniskt-teknisk och en ke-

miskt-teknisk, vid skolorna i Norrköping och Malmö dessutom en by^o-nads-

teknisk linje.

°

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

27

Med de äldsta tekniska elementarskolorna voro redan från början en­

ligt utländskt mönster förenade söndags- och aftonskolor för i arbete eller

lära anställda personer. Mera fristående sådana skolor funnos dock redan

förut på centrala orter. Så hade år 1844 i Stockholm grundats »söndags-

ritskolan för hantverkare», vilken senare nådde en betydande utveckling

och ännu existerar i den nuvarande tekniska skolan i Stockholm. Likale­

des hade år 1848 av slöjdföreningen i Göteborg grundats en söndags-och

aftonskola, vilken jämväl undergått en stark utveckling och ännu fort­

lever i slöjdföreningens i Göteborg skola. På statens bekostnad inrät^.-

des under 1850-talet en teknisk söndags- och aftonskola i Eskilstuna. År

1877 beviljade riksdagen för första gången ett särskilt anslag till de tek­

niska söndags- och aftonskolorna.

Vid sidan av nu nämnda anstalter för den tekniska undervisningen

hade på olika tider även några speciella fackskolor uppstått, nämligen

bergsskolorna i Filipstad och Falun, den förra grundad år 1830, den senare

år 1871, samt vävskolan i Borås, grundlagd år 1866. Dessa äga fortfarande

bestånd. De båda bergsskolorna underhållas av brukssocieteten och äro i

åtnjutande av statsanslag sedan år 1874. Vävskolan i Borås uppehälles sedan

år 1868 på statens bekostnad men med bidrag av Alvsborgs läns landsting.

Den gestaltning det lägre tekniska undervisningsväsendet sålunda fick

på 1870-talet har det sedermera alltjämt i huvudsak bibehållit. Utveck­

lingen har fortskridit utefter de då lagda linjerna.

I fråga om de tekniska elementarskolorna är därvid dock att märka,

att flera av dessa skolor under de senare åren undergått utvidgningar.

Sålunda har skolan i Borås år 1896 erhållit en särskild fackavdelning för

byggnadskonst, skolan i Örebro år 1901 likaledes en avdelning för bygg­

nadskonst och år 1915 en elektroteknisk avdelning. Vid skolorna i Malmö

och Örebro hava upprättats parallellavdelningar inom samtliga årsklasser,

och vid den senare skolan finnes en tredje sådan avdelning i de två lägsta

årsklasserna. Därtill kommer, att en ny teknisk elementarskola med tre

fackavdelningar år 1901 inrättats i Härnösand.

Vad beträffar de tekniska söndags- och aftonskolorna eller, såsom de

numera kallas, de lägre tekniska yrkesskolorna, hava dessa särskilt under

de tre sista decennierna företett en rätt ansenlig tillväxt. År 1874 funnos,

oberäknat slöjdskolan i Stockholm och tekniska söndags- och aftonskolan

i Eskilstuna, endast 14 skolor av detta slag med ungefär 2,000 lärjungar.

Läsåret 1916 —17 uppgick de statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolornas

antal till 79 med omkring 9,000 lärjungar. Särskilt har tekniska skolan i

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

28

Stockholm vunnit en betydande utveckling. Vid den omorganisation, som

skolan under åren 1878 och 1879 undergick, uppdelades den på fyra avdel­

ningar: en teknisk afton- och söndagsskola, en teknisk skola för kvinnliga

lärjungar, en högre konstindustriell skola och en byggnadsyrkesskola. År

1890 utvidgades den ytterligare med en maskinyrkesskola. Slöjdföreningens

i. Göteborg skola, som sedan år 1907 är i åtnjutande av statsunderstöd, har

likaledes företett en stark utveckling. I anslutning till tekniska söndags-

och aftonskolan i Eskilstuna inrättades år 1886 en fackskola för finare smides-

och metallindustri, vilken från och med år 1889 åtnjuter statsbidrag. Den

sålunda utvidgade skolan benämnes numera tekniska skolan i Eskilstuna.

Vävskolan i Borås arbetar numera på två avdelningar, en för man-

hga lärjungar, som ämna utbilda sig till verkmästare, mönsterritare

och fabrikanter, samt en för kvinnliga lärjungar, vilka önska ägna

sio-

åt

konstvävnad och textil hemindustri.

De nuvarande lägre tekniska undervisningsanstalterna låta alltså i stort

sett fördela sig på följande grupper, nämligen:

1.

Yrkesskolor med uppgift att meddela lämplig undervisning åt per­

soner, vilka såsom lärlingar eller arbetare äro sysselsatta i hantverk och

industri samt önska inhämta vissa tekniska eller'kommersiella kunskaper.

dill denna grupp äro att hänföra de lägre tekniska yrkesskolorna,

slöjdföreningens i Göteborg skola, tekniska afton- och söndagsskolan samt

tekniska skolan för kvinnliga lärjungar vid tekniska skolan i Stockholm

ävensom tekniska skolan i Eskilstuna. Dessa skolor äro i övervägande

grad afton- och söndagsskolor med ett mindre antal kurser förlagda till

dagen eller tidigare eftermiddagstimmar.

2. Fackskolor med uppgift att giva en för verksamhet inom någon

viss industrigren lämpad teknisk fackbildning. Hit höra de båda bergs­

skolorna i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och

maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm.

3.

Tekniska elementarskolor med uppgift att meddela elementära tek­

niska kunskaper åt ynglingar, som önska utbilda sig för utövande av in­

dustriell verksamhet.

Till denna grupp höra de fem tekniska elementarskolorna i Malmö, Borås,

Örebro, Norrköping och Härnösand. Nu gällande stadgar för dessa skolor äro

utfärdade den 15 juni 1877 med ändringar den 10 december 1886, den 29

maj 1896, den 9 november 1900, den 9 juni 1905 och den 26 oktober 1906.

4. Högre konstindustriella skolan vid tekniska skolan i Stockholm är

i sitt slag enastående i vårt land. Dess uppgift är att lämna personer med

erfarenhet inom vissa grenar av konsthantverket tillfälle till större full­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

29

ändning i deras yrkesutbildning. Inom densamma finnes eu avdelning för

utbildning av lärare i teckning, välskrivning och modellering.

För år 1918 utgå under åttonde huvudtiteln statsanslag till den lägre

tekniska undervisningen med sammanlagt 52G, 147 kronor. Härav komma

på de lägre tekniska yrkesskolorna 140,000 kronor, på tekniska skolan i

Stockholm 119,000 kronor, på tekniska skolan i Eskilstuna 15,337 kronor,

på slöjdföreningens i Göteborg skola 30,000 kronor samt på de tekniska

elementarskolorna 221,810 kronor. Till vävskolan i Borås utgå under

sjunde huvudtiteln 8,150 kronor och till bergsskolorna i Tilipstad och Falun

under samma huvudtitel 29,100 kronor.

Samtliga nu nämnda läroanstalter lyda under ecklesiastikdepartemen­

tet med undantag av vävskolan i Borås samt bergsskolorna i Filipstad och

Falun, vilka sortera under finansdepartementet.

Kungl. AlajUs Nåd. Proposition Nr 00.

2) Skolor för den lägre handelsundervisningen.

Våra nuvarande lägre handelsundervisningsanstalter hava samtliga utan

undantag tillkommit på enskilt eller kommunalt initiativ. Huru mycket än

på denna väg må hava åtgjorts, är dock påfallande vilken ringa omfatt­

ning handelsundervisningen i stort sett hos oss ännu erhållit.

För det högre stadiet av denna undervisning saknades länge tillräck­

ligt många, lämpligt anordnade läroanstalter. För vad som sålunda brast

fick man, så gott sig göra lät, söka nödtorftig ersättning dels genom att

tillgodogöra sig den högre allmänbildning, våra allmänna läroverk medde­

lade, tillika med den teoretiska och praktiska utbildning, som kunde vin­

nas genom deltagande i köpmansyrket, dels ock genom att söka utbildning

i utlandets handelsundervisningsanstalter.

För det lägre stadiet av nu ifrågavarande undervisning hade så små­

ningom under tidernas lopp här i landet växt fram ett ganska utbrett

men oordnat system av enskilda läroanstalter av mycket olika beskaffenhet

och med skiftande organisation. I stor utsträckning fick den i yrkesar­

betet förvärvade erfarenheten ersätta vidare utbildning.

Oaktat redan vid riksdagen år 1823 fråga väcktes om statens ingripande

till befrämjande av handelsutbildningen, dröjde det hela sjuttio år, innan

någon handelsundervisningsanstalt här i landet erhöll statsunderstöd. Detta

skedde nämligen först år 1893, då Göteborgs handelsinstitut och Frans

Schartaus handelsinstitut i Stockholm tilldelades ett gemensamt anslag å

15,000 kronor. Redan fyrtio år tidigare hade staten upprättat den första

tekniska elementarskolan. För närvarande tillgodoses det högre stadiet av nu

ifrågavarande undervisning av de sex statsunderstödda handelsgymnasierna

i Göteborg, Stockholm, Malmö (statsunderstöd sedan år 1908), Hälsingborg

(statsunderstöd sedan år 1912), Örebro och Norrköping (de båda sistnämnda

statsunderstödda sedan år 1914). Ställda under statens inseende, ehuru utan

statsunderstöd, äro dessutom två med handel sgymnasierna jämförliga läro­

anstalter, nämligen högre handelsinstitutet vid Gävle borgarskola och den

s. k. A-kursen vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut i Stockholm.

, Handelsinstitutens kurser äro i regeln tvååriga. För att vinna inträde

fordras i allmänhet att innehava de kunskaper, som meddelas i de allmänna

läroverkens sex nedre klasser. Genomsnittsåldern för de i den tvååriga

kursens första klass nyintagna är något över 17 år.

Antalet elever vid de statsunderstödda handelsgymnasierna var höst­

terminen 1916 sammanlagt omkring 700.

För närvarande äro för de statsunderstödda handelsgymnasierna och

därmed sammanhängande ändamål i riksstaten uppförda anslac å samman­

lagt 139,000 kronor.

I motsats till vad fallet redan sedan 40 år tillbaka är med den pri­

mära tekniska yrkesutbildningen åtnjuter motsvarande undervisning för

handelns vidkommande ännu intet direkt understöd från statens sidaf Det

enda, som i detta fall kan anses vara åtgjort, är, att undervisning i till

handelsutbildningen hörande ämnen förekommer vid vissa av de statsun­

derstödda lägre tekniska yrkesskolorna och vid en och annan av de lika­

ledes statsunderstödda högre folkskolorna. I övrigt är all undervisning

överlämnad åt den enskilda företagsamheten.

d0

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

3) Skolor för den lägre lantbruk sundervisning en.

För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i vårt

land följande tre slags skolor: lantbruksskolor, lantmannaskolor och lant­

hushållsskolor, tillkomna i nu nämnd ordning.

Lantbruksskolans ändamål är att bibringa undervisning i lanthus­

hållningens utövande samt meddela övning och färdighet i lantmanna-

arbetens ordnande, ledning och utförande. Kursen är dels tvåårig, lämpad

närmast efter förhållandena i södra och mellersta Sverige och avsedd att

utbilda arbetsförmän för det större jordbruket, dels ettårig, lämpad efter

de i Norrland och Dalarna rådande förhållandena och avsedd att bereda

unga män allmän praktisk-teoretisk jordbruksundervisning. Första gemen­

samma reglementet för lantbruksskolorna utfärdades år 1851. Nuvarande

reglemente är av den 19 oktober 1911. År 1916 voro 12 lantbruksskolor

i verksamhet med tillsammans 322 elever.

31

Lantmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning avser att

meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande med huvud­

sakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk.

Lantmannaskolan, som åtnjuter statsunderstöd sedan år 1887, har från början

uppstått som en senare avdelning av folkhögskolan. Kursen har hittills

fortgått minst 20 veckor. Elevernas minimiålder skall vara fyllda 18 år.

Nuvarande reglemente är av den 10 juni 1912. År 1916 åtnjöto 890-unga

män undervisning i 43 lantmannaskolor.

Lanthushållsskolan, den yngsta av våra lantbruksundervisningsanstalter

(understödd sedan år 1912), har till uppgift att utbilda unga kvinnor till

dugliga husmödrar på landet och för sådant ändamål meddela dem praktisk

och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som å den

ort, där skolan är belägen, utföras av kvinnor. Lanthushållsskolorna äro

i regeln förlagda till folkhögskolor och lantmannaskolor men äro även fri­

stående. Lärokursen har hittills fortgått minst 12 veckor. Elevernas mi­

nimiålder skall vara minst 16 år. Nuvarande reglemente är av den 29

juni 1912. År 1916 uppgingo lanthushållsskolornas antal till 27 med 43

kurser och sammanlagt 691 elever.

Samtliga nu nämnda läroanstalter hava uppstått genom privat initiativ

och ägas antingen av enskilda personer och garantföreningar eller av

landsting och hushållningssällskap. För närvarande utgår statsbidrag till

lantbruksskolorna med 196,500 kronor, till lantmannaskolorna med 200,000

kronor och till lanthushållsskolorna med 60,000 kronor.

Förutom nu nämnda anstalter för den lägre lantbruksundervisningen

hava under det senast förflutna årtiondet åtgärder under skilda former

vidtagits för att bereda i mindre jordbruk redan deltagande män och

kvinnor ökade kunskaper i lanthushållningens olika grenar. De kurser,

som för sådant ändamål med stöd av statsmedel upprättats av hushållnings­

sällskapen, sammanfattas vanligen under benämningen småbrukar kur ser.

Med undantag av de av mig förut omnämnda sporadiska försöken

att anordna jordbruksundervisning i samband med vissa fortsättningsskolor

saknas för närvarande i vårt land särskilda anstalter för att bereda lands­

bygdens ungdom under de tidigare ungdomsåren någon ordnad undervis­

ning i lantbruksgöromål. De år, som närmast följa på folkskolekursens

avslutande, tillbringas av denna ungdom i allmänhet i hemmen med sys­

selsättningar, som mer eller mindre anknyta sig till jordbruksdriften, men

härunder är intet tillfälle berett denna ungdom att, i likhet med vad i

många fall för ungdomen i städerna äger rum t. ex. i de lägre tekniska

yrkesskolorna, genom särskilt anordnad undervisning få inhämta några

grundläggande och intresseväckande kunskaper i det yrke, vari dess krafter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

.96'.

32

tagas i anspråk. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärt,

som antalet av dem, som begagna sig av undervisningen i lantbruksskolorna,

lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna, såsom av den av mig lämnade

redogörelsen framgår, är jämförelsevis ringa.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Innan jag avslutar redogörelsen för nu ifrågavarande grupp av ung­

domsskolor, anser jag mig även böra erinra om den verksamhet, som ut­

förts och utföres av våra folkhögskolor. Dessa skolor hava visserligen icke

någon speciell inriktning på jordbruket — de vilja i främsta rummet

genom en allmänt väckande undervisning meddela rent medborgerliga kun­

skaper — men genom den fostrande andan i sin verksamhet och genom

hela läggningen av sitt arbete hava de i hög grad bidragit till att hos

landsbygdens befolkning i de trakter, där de äro förlagda, icke blott väcka

intresse för och kärlek till jordbrukarens yrke utan även i viss utsträck­

ning meddela för detta yrke nyttiga insikter. För närvarande finnas

48 folkhögskolor i vårt land, till vilka statsanslag för år 1918 äro under

riksstatens åttonde huvudtitel uppförda med ett belopp av sammanlagt

682,000 kronor.

°

4) Anstalter för undervisning i husligt arbete.

Under beteckningen husligt arbete inbegriper jag såväl hushållsgöromdl

(huslig ekonomi) som kvinnlig slöjtl (kvinnligt handarbete).

Tanken på att införa undervisning i hushållsgöromdl i skolorna väcktes

hos oss i slutet av 1880-talet, och det första statsanslaget för samma ända­

mål beviljades av 1892 års riksdag. Detta anslag, som utgick till statens

högre lärarinneseminarium i Stockholm, var avsett till utbildning av lära­

rinnor i ämnet.

År 1896 medgav riksdagen, att av anslaget till högre skolor för kvinn­

lig ungdom särskilda understöd för undervisning i huslig ekonomi finge

utgå. Till en början erhöllo blott två flickskolor understöd för nämnda

ändamål, vardera med ett mindre belopp. Vidare anvisade riksdagen år

1906 ett anslag till undervisning i samma ämne vid folkskolor, högre folk­

skolor och folkhögskolor, år 1912 ett anslag till anordnande av lanthushålls­

skolor samt år 1917 ett anslag till upprättande av husmodersskolor. Efter

hand hava sedermera nya läroanstalter å området uppstått och undervis­

ning i huslig ekonomi i allt större utsträckning införts i såväl högre som

lägre skolor, vilket åter medfört en avsevärd höjning av statens utgifter

för ifrågavarande ändamål.

I riksstaten för ar 1918 äro för undervisning i huslig ekonomi vid

33

folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, för lanthushållsskolor och

för lantmannaskolor upptagna anslag, vilka sammanlagt uppgå till ‘250,000

kronor.

Härjämte utgå bidrag av statsmedel till undervisning i huslig eko­

nomi från åtskilliga i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda an­

slag, som äro avsedda jämväl för andra ändamål. Sålunda är av det i

riksstaten för 1918 upptagna extra anslaget till högre lärarinneseminariet

och därmed förenade läroanstalter ett belopp av 11,200 kronor beräknat

till uppehållande av den med seminariet förenade hushållsskolans verk­

samhet. Det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk och för­

slagsanslaget till kommunala mellanskolor äro jämväl till en del avsedda

för undervisning av här ifrågavarande slag.

Vad beträffar undervisningens omfattning, meddela för närvarande unge­

fär två tredjedelar av de högre flickskolorna samt ett fåtal högre samskolor,

enskilda och kommunala mellanskolor — tillsammans ungefär 60 skolor —

undervisning i huslig ekonomi. Av folkskolorna hava enligt senast tillgäng­

liga uppgifter, som avse redovisningsåret 1915—1916, 727 skolor — mot­

svarande ungefär 11 % av samtliga — infört ifrågavarande ämne i sin under­

visning. Av nyssnämnda antal folkskolor äro 513 belägna i städer och 214

på landsbygden. Under samma år meddelades vidare undervisning i huslig

ekonomi vid ett 30-tal högre folkskolor och folkhögskolor samt vid ett

10-tal s. k. vandrande skolkök.

Beträffande grunder och villkor för erhållande av statsbidrag från

nämnda anslag vill jag i korthet framhålla följande.

För kommunala mellanskolor äro i förevarande hänseende bestämmel­

ser givna i kungl. kungörelser den 29 oktober 1909 och den 8 december 1911.

Till folkskolor, högre folkskolor eller folkhögskolor utgår enligt kungl.

kungörelser den 16 juni 1906 och den 11 juni 1909 för varje kurs i huslig eko­

nomi, omfattande minst trettio arbetsdagar, av statsmedel ett bidrag av

100 kronor, därav 75 kronor såsom bidrag till lärarinnans avlöning samt

25 kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter, dock

ej för lokal och bränsle, under villkor bland annat:

att undervisningen, som huvudsakligen bör vara praktisk, pågår under

tillsammans minst fyra timmar om dagen,

att undervisningen, såvitt den meddelas i folkskola eller särskild an­

stalt, ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna i

folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått

tolv års ålder eller ock avslutat sin skolgång och, där undervisningen

meddelas i folkskola, icke äro över aderton år gamla,

att antalet elever i varje kurs är minst åtta, högst tjugu, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

Kvnyl. Maj:tu Ndd. Proposition Nr Öl!.

5

34

att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma kalen­

derår, statsbidrag dock icke utgår för mer än högst sex kurser årligen.

Kurserna vid folkskolan omfatta antingen en arbetsdag i veckan under

1 — 2 terminer eller också en sammanhängande lärotid på G—7 veckor.

Genom kungl. kungörelsen den 11 december 1917 har möjlighet be-

retts skoldistrikt, som sådant önskar, att göra undervisningen i husli"'

ekonomi obligatorisk för flickor, som äro intagna i folkskola och vare sig

där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått tolv års ålder.

Vad slutligen lanthushållsskolorna beträffar, utgår till dylik skola jäm­

likt kungl. kungörelse!' den 29 juni 1912 och 18 juni 1915 statsbidrag med

ett belopp av högst 1,800 kronor, därav 1,000 kronor såsom grundanslag.

År tanken att göra huslig ekonomi till ett skolämne av jämförelsevis

sent datum, så är åter kvinnlig slöjd eller kvinnligt handarbete ett gam­

malt skolämne. Det är dock knappast mer än tjugu år sedan staten först

började att ekonomiskt understödja denna undervisning. Frågan upptogs

visserligen redan år 1877 i sammanhang med den då av Kungl. Maj:t gjorda

framställningen till riksdagen om statsbidrag till undervisning i slöjd

vid folkskolorna, men avvisades därmed, att de kostnader, anordnandet av

sådan undervisning komme att medföra, ej kunde bliva betydliga och att

understöd därtill av staten icke syntes behöva givas på annat sätt, än att

tillfälle till undervisning i kvinnlig slöjd bereddes vid statens seminarier

för bildande av folkskollärarinnor.

Sedan Irågan i slutet av 1880- och början av 1890-talet motionsvis

upprepade gånger bragts till behandling i riksdagen, beslöt 1893 års riks­

dag en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, I proposition till 1896 års

riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen, att skoldistrikt, som

genom intyg av vederbörande lolkskolinspektör visat sig hava på ända­

målsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola an­

ordnat undervisning i kvinnlig slöjd, bestående i stickning, stoppning, lapp-

ning, linne- och klädsömnad, samt, där omständigheterna sådant medgåve.

i spånad och vävning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen i

folkskolans läroämnen därigenom eftersattes, måtte av statsmedel för varje

skola, vari antalet slöjdande flickor uppginge till minst tio, erhålla ett

årligt understöd av 30 kronor, därest undervisningen uti ifrågavarande

ämne påginge minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet

av dem, som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna

undervisning vore delade i två eller flera avdelningar, måtte på angivna

villkor för varje sådan avdelning, vari antalet slöjdande uppginge till

minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd av 30 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

35

Kui)"l. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, varefter kungl. kun­

görelse f ämnet utfärdades den 29 maj 1896. Denna kungörelse har

sedermera ersatts först av kungl. kungörelsen den 25 maj 1900 och där­

efter av kungl. kungörelsen den 16 juni 1906, vilken med vissa ändringar

av den 9 oktober 1914 för närvarande är gällande.

Enligt sistnämnda kungörelse kan skoldistrikt, som i folkskola, mindre

folkskola°eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, i vilken

under kalenderår minst tio flickor varit för deltagande i slöjdundervisnin­

gen vid värjo lästermins början inskrivna, av statsmedel erhålla till lära­

rinnans avlöning ett bidrag för år efter trettio öre för slöjdtimme med

högst 40 kronor 50 öre för varje skola eller slöjdavdelning, under villkor:

att slöjden bestått i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning

samt, där omständigheterna så medgivit, klädsömnad, spånad, vävning och

flätningsarbeten.

.

att, enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör, slöjdun­

dervisningen varit anordnad på ändamålsenligt sätt, utan att underi isnin

oen i folkskolans övriga läroämnen därigenom eftersatts,

att samma undervisning under året pågått minst 100 timmar, för­

delade på minst 26 veckor med 2 till 6 timmar i veckan och högst 4

timmar om dagen, samt

.

att tiden för slöjdundervisningen sammanfallit med arbetstiden i den

skola, till vilken de slöjdande hört, eller ock till en del med denna och

till återstående delen, dock ej mer än en fjärdedel, med arbetstiden i

småskola eller fortsättningsskola inom distriktet.

Antalet flickor, som under redovisningsåret 1915—1916 deltogo i den

kvinnliga slöjden i folkskolorna, belöpte sig till 169,677, av vilka 108,910

tillhörde landsbygden och 60,767 städerna. Det i riksstaten för år 1918

uppförda förslagsanslaget till undervisning i kvinnlig slöjd belöper sig till

370,000 kronor. .

Sedan år 1916 utgår enligt kungl. kungörelsen den 1 oktober 1915

anslag för undervisning i slöjd vid statsunderstödda högre folkskolor (för­

slagsanslag å 8,500 kronor) enligt följande grunder:

Understöd för undervisning i slöjd vid statsunderstödd högre folkskola må utgå

såsom bidrag till lärares avlöning med ett belopp av 1 krona 25 öre för undervis-

ningstimme, som varit förlagd utom den för den övriga undervisningen pa vederbör­

ligt sätt fastställda lärotiden, dock med högst 275 kronor årligen for varje skola eller

slöjdavdelning, allt under följande villkor:

att undervisningen varit anordnad i lämpliga slöjdarter och anpassad tor det ål­

dersstadium, som den högre folkskolan avser, samt huvudsakligen utgjort en vidare

utveckling i praktisk riktning av folkskolans undervisning i slöjd;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

36

Beform-

eträranden.

att slöjdundervisningen i varje skola eller slöjdavdelning pågått minst 60 och

o“°f?Sr ÅVjTf arllge,n ut°ver <?en for den Övriga undervisningen på vederbörligt

satt faststallda tiden; dock att av sistnämnda tid ytterligare högst 216 timmar årligen

eller o timmar varje vecka ma kunna användas till undervisning i slöjd •

att antalet slöjdande lärjungar i skolan vid läsårets början utgjort minst tio

gossar etter tio flickor och att de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet

deltagit i undervisningen eller, om antalet gossar eller flickor i skolan icke uppgått

till tio, att samtliga i skolan inskrivna gossar eller flickor, så länge de under året t.ill-

nort skolan och provats skäligen kunna deltaga i undervisningen, deltagit däri;

o 5

1

0m 1 d7 ‘, s,kola antalet slöjdande lärjungar varit så stort, att de uppdelats

pa avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om de slöjdande i avdelning-

en vid lasarett början uppgått till minst 10 och om de, så länge de under året till­

hört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen;

att undervisningen bestritts av lärare och lärarinnor, som enligt provning av folk-

skoloverstvrelsen ägt därför nödiga insikter och behövlig duglighet; samt °

att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen godkänd.

Från och med läsåret 1905—1906 har särskilt statsbidrag kunnat er­

hållas till lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor, och

1917 års riksdag har bifallit en av Kungl. Maj:t gjord framställning

om statsbidrag till undervisning i slöjd vid de kommunala mellanskolorna.

Jämväl vid de högre flickskolorna och med dem jämställda läroanstalter

utgår jämlikt ovannämnda kungl. kungörelse den 29 oktober 1909 stats­

bidrag för undervisning i kvinnligt handarbete.

För utbildningen av lärarinnor i kvinnligt handarbete är sörjt genom

särskilda läroanstalter, till vilkas understödjande från statens sida å 1918

års riksstat finnes uppfört ett förslagsanslag, högst 11,100 kronor. Vid

samtliga kvinnliga folkskoleseminarier och flertalet smäskoleseminarier åt­

njuta de blivande lärarinnorna undervisning i kvinnligt handarbete.

Kungl. Alaj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.

II. Reformsträvanden och kommittéer.

Av den kortfattade översikt jag nu lämnat av våra praktiska un,r-

domsskolor framgår, att alltjämt under tidernas lopp och särskilt under

de senaste årtiondena på samtliga de olika undervisningsområdena strävan­

den och ansatser gjort sig gällande i syfte att föra utvecklingen framåt

för att tillgodose de nya krav, som de ändrade tidsförhållandena fört med

sig. Det framgår därvid alldeles särskilt, att riksdagen genom alltjämt

ökade anslagsbeviljanden i hög grad visat sig behjärta de önskemål, som

antingen genom framlagda regeringspropositioner eller inom riksdagen

väckta motioner blivit framförda. Men av den lämnade redogörelsen fram-

37

går lika oförtydbart, att de huvudsakliga organisationerna inom vart och

ett av de berörda undervisningsområdena i stort sett åro oförändrat de­

samma, som de voro, när de en gång för ganska lång tid tillbaka och

under helt andra förhållanden än de nuvarande koinrno till stånd. Detta

gäller framför allt vår fortsättningsskola, som i det hela ännu är den­

samma, som den var, då den för 40 år sedan erhöll en fastare organisa­

tion. Något liknande gäller i viss mån även den högre folkskolan. Och

vad de tekniska undervisningsanstalterna beträffar, befinna sig dessa i

grundväsentliga avseenden på samma ståndpunkt som när de för snart 50

år sedan omorganiserades. För handelsundervisningens vidkommande avse

de under senare åren vidtagna förbättringarna det högre stadiet — han-

delsgymnasierna — under det att för det lägre så gott som intet blivit

åtgjort. Och detsamma är förhållandet med lantbruksundervisningen.

Även här har utvecklingen nästan uteslutande rört sig kring den senare

ungdomsåldern.

Under sådana förhållanden kan det icke väcka undran, att, i samma

mån som de förändrade tidsförhållandena gjort bristerna i de gamla orga­

nisationerna allt mera kännbara och visat otillräckligheten av de förbätt­

ringar, som mera tillfälligtvis blivit vidtagna, även de röster blivit allt

flera och allt kraftigare, som ropat på en mera genomgripande, efter det

nuvarande tidsläget lämpad organisation av de undervisningsanstalter, som

nu äro i fråga. Dessa röster hava kommit från såväl vår tids många sam­

manslutningar för fackliga, sociala och sedliga syften som ock de stats-

vårdande institutioner och organ, som närmast hava sig dessa angelägen­

heter anförtrodda. Det kan givetvis icke bliva fråga om att här lämna

någon uttömmande eller i enskildheter gående redogörelse för allt vad

som i sådant avseende förekommit. Jag anser mig här blott behöva om-

nämna några av de för frågans senare utveckling mera betydelsefulla före­

teelserna av nu angivna slag.

För att börja med frågan om den tekniska yrkesutbildningen,

erinrar jag sålunda om den av det år 1897 hållna nordiska tekniker mötets

förvaltning sutskott i september 1898 gjorda underdåniga framställningen

om tillsättandet av en kommitté för utarbetande av förslag till förändrad

organisation av de tekniska elementarskolorna ävensom om de av det fjärde

allmänna teknikermötet i Norrköping år 1906 gjorda uttalandena angående

ordnandet av den lägre tekniska undervisningen. Vidare har Sveriges

hantverksorganisation, vilken sammanslutning i främsta rummet in­

tresserar sig för hantverkets och den mindre industriens främjande, så­

väl på offentliga möten som i flera olika framställningar till Kungl. Maj:t

under åren 1906—1909 påyrkat åtgärder för höjande av undervisningen

l\ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Tillsatta

kommittéer.

vid de lägre tekniska yrkesskolorna dels genom ökade anslag, dels genom

inrättande av praktiska tillämpningskurser vid samma skolor, dels ock ge­

nom tillsättandet av en särskild överstyrelse för rikets lägre tekniska sko­

lor och anordnandet av kurser för utbildning av lärare för de tekniska

yrkesskolorna.

För handelsundervisningens vidkommande har Jcommerskolleglunt

i underdånig skrivelse den 1 juni 1908 upptagit till behandling frågan om

ordnandet av denna undervisning och hemställt om vidtagande av utred-

ning i ämnet. Riksförbundet av affärsanställda har sedermera (år 1913)

gjort underdånig framställning angående beredande av statsanslag till den

lägre handelsundervisningen.

Cö c

o

Åtgärder för främjande av den kvinnliga ungdomens utbildning

i husliga göromål in. m. hava påyrkats av bland andra centralstyrelsen

för svenska skolkökslärarinnornas förening, styrelsen för fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala samt vederbörande styrelser för åtskilliga av

moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar.

I nu omnämnda framställningar träder den speciellt fackliga syn­

punkten i förgrunden.

Ur en mera allmän och vidare synpunkt behandlas spörsmålet

om ungdomens praktiska uppfostran i den av hushållningssällskapens om­

budsmöte år 1908 till Kungl. Maj:t framförda hemställan, att Kungl. Maj:t

måtte taga i övervägande, huruvida icke en fullständig omorganisation i

praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen borde genomföras, så att

det hela bleve satt i ett system, vilket bibringade på varje Utvecklings­

stadium det därför och med hänsyn till lokala förhållanden bäst lämpade

mått och slag av praktiska kunskaper och färdigheter. Slutligen har

centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening år 1908 hem­

ställt om ändring i gällande bestämmelser för fortsättningsskolan i rikt­

ning att skolans undervisning måtte bliva ägnad att skickliggöra lärjungen

att taga verksam del i det praktiska livets sysselsättningar och på samma

gång meddela sådan borgerlig bildning, som den vuxne måste äga för ätt

rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet inom kommun och stat.

Förutom i nu berörda framställningar från allmänt och enskilt håll

har frågan om ungdomens uppfostran och utbildning i praktisk riktning

vid upprepade tillfällen varit föremål för motioner och överläggningar

inom riksdagen. Till dessa skall jag i ett senare sammanhang återkomma.

Det behov av praktiska ungdomsskolor, som de förändrade tidsför­

hållandena framkallat, har alltså inom vida kretsar gjort sig alltmer känbart

och även, såsom jag nu påvisat, funnit talrika och betydelsefulla förespå-

Kungl MajUs Nåd. Proposition Nr DO.

kåre. Samma behov har också föranlett Kungl. Maj:t att tid efter annan

uppdraga åt särskilda kommittéer eller sakkunniga att beträffande

olika områden, som här komma ifråga, verkställa utredning och framlägga

förslag.

Sålunda har Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 uppdragit åt en kommitté

att efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande organi­

sationen av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av

övriga i omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkunder­

visningen avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning

kunde föranleda. Den uppgift ifrågavarande kommitté sålunda erhållit

rörande folkskolan vidgades sedermera genom kungl. brev den 12 januari

1909 att omfatta avgivande av yttrande angående frågan om en omor­

ganisation i praktisk riktning av vårt folkskoleväsen samt förslag till de

åtgärder, som i berörda hänseende kunde finnas erforderliga (Folkun-

dervisningskommittén).

Vidare har Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 uppdragit åt en kommitté,

att efter verkställd utredning avgiva underdånigt utlåtande och förslag,

huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen borde ordnas

(Tekniska kommittén).

Slutligen har Kungl. Maj:t den 18 september 1908 uppdragit å eu

kommitté att föranstalta om en undersökning angående handelsundervis-

ningens tillstånd i Sverige samt verkställa utredning och avgiva förslag om

lämpligaste sättet för ordnande av denna undervisning, dock icke såvitt

anginge inrättande av en handelshögskola (Handelsundervisnings-

kommittén).

De sålunda tillsatta kommittéerna hava avgivit betänkanden och förslag:

folkundervisningskommittén den 20 december 1911 angående folkskole­

seminarierna, den 20 december 1912 rörande frågan om en central led­

ning för folkundervisningsväsendet, den 30 januari 1913 angående en

förändrad anordning av folkskolinspektionen i riket samt den 1 augusti

1914 dels angående folkskolan och dels angående fortsättningsskolan,

tekniska kommittén den 11 juni 1912 samt

handelsundervisningskommittén den 20 december 1910.

över vart och ett av de sålunda framlagda förslagen hava seder­

mera yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter, sammanslutningar

och enskilda. Dessutom hava folkundervisningskommitténs förslag angå­

ende folkskoleseminarierna, folkundervisningsväsendets centrala ledning

och folkskolinspektionen efter proposition av Kungl. Maj:t lett till beslut

av 1913 och 1914 års riksdagar.

Handelsundervisningskommitténs förslag föranledde framställning av

30

40

Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag. Riksdagen, som i huvudsak gillade

förslaget i vad det.avsåg upprättande av handelsgyinnasier, avslog emel­

lertid propositionen i vad det angick de lägre handelsundervisningsanstal-

terna och gjorde därvid följande uttalande:

Som av utredningen i ärendet framgår, ligger den principen till grund för såväl

Kungl. Maj:ts förevarande framställning som för handelsundervisningskommitténs

betänkande och förslag i ämnet samt kommerskollegii däröver avgivna yttrande, att

ett direkt ingripande från statens sida i handelsundervisuingens ordnande och organi­

serande nu bör ske på en gång över hela undervisningsområdet, ända från den för

hela landet avsedda, på kunskapsområdets högsta stadier verkande handelshögskolan

ned till smärre, lokala undervisningsanstalter, vilka hava bibringande av de elementära

kunskaperna och färdigheterna på detta område såsom mål. Anslutningen till denna

princip utmynnar i förslag om inrättandet under statens direkta medverkan av icke

mindre än tre skoltyper, handelsgymnasiet, handelsskolan och handelsaftonskolan.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt ingripande nu på en

gång kan vara av omständigheterna tillräckligt motiverat. Försiktigast lärer i varje

fall vara att i denna fråga gå fram stegvis. I sådant hänseende håller riksdagen före,

att man nu närmast bör begränsa sig till vidtagande av verksamma åtgärder till be­

främjande av utvecklingen av de slags undervisningsanstalter, som redan nu åtnjuta

stat-understöd. Sedan sålunda genom statens ökade understöd och kraftigare ingri­

pande i övrigt den viktigaste av de tre föreslagna skoltyperna — handelsgymnasiet —

fått sina utvecklingsmöjligheter för framtiden tryggade, synes tidpunkten vara inne

att taga i förnyat övervägande, i vilken omfattning och på vad sätt staten bör bereda

jämväl de lägre handelsundervisningsanstalterna sitt stöd, och föreställer sig riksdagen,

att därvid särskilt frågan om den lägre handelsuudervisningens lämpligaste anordning

i organisatoriskt avseende kommer under ny omprövning. Med avseende härå anser

riksdagen, att anslag för understöd åt sistnämnda slag av undervisningsanstalter tills­

vidare icke bör av riksdagen bifallas.

På grund av det läge, vari denna fråga sålunda kommit, bemyndi­

gades chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda kommitterade

(handelsundervisningskommitterade) med uppdrag dels att verkställa

utredning angående förläggningen av vissa handelsgymnasier, dels att bi­

träda med utredning av frågan om den lägre handelsundervisningens ord­

nande. Sagda kommitterade, som tillkallades den 29 augusti 1913, hava

sedermera avgivit särskilda betänkanden den 22 december 1913 angående

upprättande av nya handelsgymnasier, den 10 oktober 1914 angående upp­

rättande av handelsskolor och den 3 november 1915 angående upprättande

av handelskurser m. in. över de avgivna betänkandena hava yttranden

infordrats från myndigheter och andra. I anledning av kommitterades be­

tänkande rörande handelsgymnasierna gjorde Kungl. Maj:t framställning

till 1914 års riksdag om upprättande av vissa nya handelsgymnasier,

vilken framställning av riksdagen i allt huvudsakligt bifölls.

Av de betänkanden och förslag, vilka sålunda avgivits av ovan­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pir 90.

41

nämnda kommittéer och kommitterade, återstå alltså följande fem, vilka

innu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts slutliga prövning, nämligen

folkundervisningskommitténs betänkanden angående folkskolan och fort-

sättningsskolan, tekniska kommitténs betänkande angående den lägre tek­

niska undervisningens ordnande samt handelsundervisningskommitterades

betänkande angående upprättande av handelsskolor och handelskurser.

Bortsett från folkundervisningskommitténs betänkande angående folk­

skolan beröra samtliga dessa betänkanden på det närmaste den fråga om

upprättande av praktiska ungdomsskolor, som utgör föremål för denna

framställning. Jag skall i det följande, sedan jag först redogjort för

de huvudsakliga av de brister, som blivit anmärkta hos de nuvarande ung­

domsskolorna, lämna en sammanfattande redogörelse för den väsentliga

innebörden i vart och ett av dessa förslag.

Kung]. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

III. Anmärkta brister hos våra praktiska ungdomsskolor.

Under den behandling frågan om våra praktiska ungdomsskolor under­

gått såväl hos de av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéerna som hos de myn­

digheter och korporationer, som av en eller annan anledning förehaft frå­

gan till övervägande, har, som helt naturligt är, kritiken av de nuvarande

ungdomsskolorna trätt i förgrunden och utgjort en naturlig utgångspunkt

för de förslag till omorganisation och förbättring, som framkommit. Innan

jag nu här redogör för de framkomna omorganisationsförslagen, torde

det därför vara lämpligt, att jag först återger några av de omdömen om

de nuvarande läroanstalterna, som kunna vara särskilt ägnade att belysa

de förhandenvarande bristerna hos dessa.

Vad då först beträffar den lägre tekniska yrkesutbildningen i vårt land,

synes den allmänna meningen vara ense därom, att de nuvarande anord­

ningarna för densamma icke kunna anses vara tillfredsställande.

Tekniska kommittén sammanfattar i sitt den 11 juni 1912 av­

givna utlåtande och förslag sitt omdöme om de nuvarande anordningarna

iför teknisk utbildning av den arbetande ungdomen på följande sätt:

Allra största delen av den ungdom, som vid 12 till 14 ars ålder utgår från folk­

skolorna, erhåller för sin fortsatta utbildning ingen ledning och hjälp från samhäl-

lots ■ sida

I synnerhet blir detta förhållande betänkligt i våra städer och större industri­

samhällen. Där blir ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekurseus avslutning

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

6

Anmärkta

brister hos den

nuvarande

lägre tekni­

ska yrkesut­

bildningen.

42

till stor del överlämnad åt rena tillfälligheter. Då ofta båda föräldrarna äro upptagna

av arbete utom hemmet, ha de föga tid övrig för sina barns uppfostran. Till stort antal

äro även barnen, när de lämna skolan, alltför unga och i kroppsligt hänseende alltför

outvecklade för att omedelbart vinna anställning i industriens tjänst. De bliva då för

att kunna bidraga till sin utkomst hänvisade till sådant tillfälligt arbete, som varken

ger dem skicklighet i ett yrke eller ökar deras kunskaper i allmänhet, men ofta nog

utsätter dem för skadliga inflytelser av mångahanda slag.

Även ^e’ som ^rr e^er senare. vinna anställning inom industri och hantverk, kunna

sällan påräkna en ordnad yrkesutbildning. Då inga band fästa lärlingen vid hans ar­

betsgivare, bär denne, såsom erfarenheten nogsamt givit vid handen, föga lust att

göra uppoffringar för lärlingens yrkesutbildning, ty om lärlingen, lockad av en tillfällig

ekonomisk fördel, söker sig en annan plats, får hans förre husbonde ingen ersättning

för det arbete, han nedlagt på lärlingens yrkesutbildning. En ordnad lärlingsutbild­

ning inom industri och hantverk hör därför numera till sällsyntheterna i vårt land.

Ännu sällsyntare torde det vara, att våra unga arbetare förvärva den teoretiska

yrkeskunskap, som rätteligen bör ingå i deras utbildning. Kommitténs utredningar

hava visat, att av våra arbetare inom industri och hantverk i den egentliga lärlings-

alderu,. 14—18 år, endast en ringa bråkdel, eller föga mer än 5 procent, begagnar

undervisningen i våra yrkesskolor, och att av de arbetare i alla åldrar, som besöka

dessa skolor, endast ett försvinnande fåtal fullständigt tillgodogör sig den yrkesbild-

ning, skolorna erbjuda.

Under nuvarande förhållanden måste åren närmast efter folkskoleåldern, vilka

borde vara av utomordentligt värde för de ungas uppfostran till skickliga arbetare

och dugande samhällsmedlemmar, för flertalet betraktas som förlorade år. Icke nog

med att de kunskaper, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning och

tillämpning glömmas bort, den vana vid ordning och tukt, som bibragts de unga under

skoltiden, förbytes ej sällan under den alltför stora frihet, som följer på skoltvåuget,

i självsvåld och tygellöshet. Mången går under och faller samhället till last. De, som

slå sig igenom, gå alltför ofta klent rustade till kampen för tillvaron. Den brist på

skickliga och för sitt kall intresserade arbetare, som härigenom uppstår, hämmar indu­

striens konkurrensförmåga och återverkar menligt på hela samhällets ekonomiska ut­

veckling.

Uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlåtande angående den lägre

tekniska undervisningens ordnande har kommerskollegium i denna punkt

avgivit följande sammanfattande omdöme:

Den nuvarande lägre tekniska undervisningen i Sverige vilar i huvudsak på eu

grund, som lades för snart 40 år sedan. Vid denna tid gick huvudintresset ut på att

inrikta undervisningen på meddelandet av en för industriell verksamhet i allmänhet

lämpad förberedelse. De grundsatser, som icke långt därefter i åtskilliga andra länder

slagit igenom, nämligen de allmäntekniska anstalternas ersäitande med speciella fack­

skolor, ha även i vårt land under senare år vunnit erkännande, men de ha dock icke

kunnat öva något väsentligt inflytande pa den lägre tekniska undervisningens utveck­

ling. Resultatet har blivit

dels brist inom industrien på specialtekniskt bildade arbets­

ledare, dels mom arbetarstammen en ganska allmän avsaknad av teoretisk yrkeskun­

skap

i de fall, där vederbörandes personliga intresse ej varit nog stort att övervinna

de ekonomiska svårigheter, som äro hindrande för utnyttjandet av enskilda anstalter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Sr 96.

43

för dylika kunskapers meddelande. Detta sistnämnda förhållande synes ha sin grund

däri, att den lägsta skolformen inom detta undervisningsområde, de s. k. lägre tekniska

yrkesskolorna, genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna och sin

föga industriella ledning alltmera förlorat kontakten med hantverk och industri, så att

arbetaren i dem ej kunnat finna den utbildning, varav han haft behov, utan skolorna

i stället genom undervisningens allmänbildande karaktär kommit att draga till sig ung­

dom av alla möjliga kategorier, som, så gott sig göra låtit, önskat befästa och föröka

de kunskapsmått, som i folkskolan inhämtats.

I samband med vad bär yttrats om den riktning, i vilken den lägre tekniska

undervisningen hittills i allmänhet bedrivits, får kollegium emellertid jämväl framhålla,

vad som i åtskilliga hithörande skolor åtgjorts för att åstadkomma en verklig yrkes­

utbildning och de goda resultat, som därvid ernåtts.

De här skisserade bristerna i den nuvarande lägre tekniska undervisningen ha

med skärpa utförligt framhållits av den kommitté, som i ärendet avgivit förslag, lik­

som även av de allra flesta av den stora mängd yttranden, som avgivits. Det krä­

vande behovet av eu omorganisation får alltså anses fastslaget liksom även den rikt­

ning, i vilken omorganisationen bör gå, för att yrkesutbildningen, som kan sågas vara

basen för det industriella livet, må kunna hålla jämna steg med den industriella ut­

vecklingen i övrigt.

I samma mån, som arbetsuppgifterna inom hantverk och industri äro olikartade,

allteftersom de vid sidan av det rent manuella arbetet även omfatta intellektuellt så­

dant i lägre eller högre grad, bliva behoven av teoretisk yrkesutbildning olikartade.

För den minderårige, som börjar att taga de första stegen vid yrkets praktiska

inövande, behöves eu efter yrkets art avpassad teoretisk utbildning, som avser att göra

det manuella arbetets metoder mera verkligt begripbara, än de kunna bliva genom

blott inövandet av det manuella tillvägagångssättet, och att därigenom dels underlätta

tillägnandet av yrkesfärdigheten, dels även höja lärlingens intresse för vad som före-

haves. Härtill kommer, att den allmänt medborgerliga undervisning, som i folkskolan

meddelats, avbrutits vid så tidig ålder, att den knappast kan förmodas bära några ri­

kare frukter i rent praktiskt hänseende. Det behov av undervisning, som förefinnes

hos den minderårige lärlingen, omfattar sålunda både teoretisk yrkesundervisning och

medborgerlig undervisning.

För den vuxne arbetare, som ej erhållit annan skolundervisning än folkskolans,

gör sig ett behov av eu undervisning med ungefär samma innehåll snart kännbart,

även om han, redan tilldelad en viss arbetsuppgift, finner detta behov mera begränsat

till vissa detaljer. Den mera kunskapstörstande arbetaren känner sig dessutom höra

förskaffa sig teoretiska och praktiska yrkeskunskaper till en omfattning, som något

höjer honom över genomsnittsarbetaren och för honom öppnar möjlighet att åtaga sig

svårare arbetsuppgifter och såmedelst höjer hans förvärvsförmåga.

Utom de här skisserade mera personliga behoven av en utbildning, som gör ar­

betaren till något mera än en efter vissa normer arbetande maskin, vilken utbildning,

på samma gång den giver möjlighet till en för framgången i arbetet erforderlig ar­

betsglädje, även direkt är nödvändig för ett kvalitativt och kvantitativt tillfredsstäl­

lande arbetsresultat, förefinnes det i viss mån mera industriella behovet av att äga

tillgång till väl utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av högre och lägre grad.

Ej heller behovet av den utbildning, som här kommer i fråga, kan naturligtvis fran-

kännas ett visst personligt drag, då dess tillgodoseende för det mindre antal, som kan

få användning för detta slags utbildning, ju alltid medför ett förflyttande till mera

litingl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr Uti.

44

krävande och därmed också i regel mera firande arbetsuppgifter. Alltefter det särskilda

syftet eller den lagda grunden måste hithörande undervisning anordnas olika. Inom

hantverket gäller det sålunda att giva arbetare, som ämna etablera sig som självstän-

• diga mästare, den yrkesekonomiska bildning, som härför erfordras, eller att sätta äldre

mästare i tillfälle att taga del av yrkets senare utveckling i yrkestekniskt och yrkes-

ekonomiskt avseende. Inom industrien åter rör det sig om dels att giva skickliga och

med ledaregenskaper beguvade arbetare den vidgade teoretiska utbildning, som gör

dem fullt dugliga som förmän, dels att giva personer med en förut bredare lagd all­

mänt teoretisk bildning den facktekniska utbildning, som för skilda befattningar inom

industrien kräves.

Tillgodoseendet av alla dessa till den lägre tekniska undervisningen hörande be­

hov kräver ett helt system av skolor med olika slag av längre och kortare kurser, av­

passade var och eu efter sitt särskilda syfte.

I fråga om den undervisning, som bestrides av de s. k. tekniska ele­

mentarskolorna, synas meningarna i det stora hela vara ense därom, att

dessa skolor visserligen haft en avsevärd betydelse för vår industri, men

att deras organisation numera icke motsvarar tidens fordringar och att de

till följd härav icke längre på ett tillfredsställande sätt förmå fylla just de

uppgifter, som böra tillkomma de elementära tekniska läroanstalterna. Den

förnämsta orsaken till detta mindre gynnsamma förhållande anses vara.

att fackindelningen vid skolorna är ofullständigt genomförd dels i så måtto,

att antalet linjer, nämligen den mekanisk-tekniska, den byggnads-tekniska

och den kemisk-tekniska, är för litet och helt och hållet lämnar ur räkningen

en mängd för vårt land viktiga industrier, t. ex. textilindustri, pappers­

industri, elektro-teknisk industri m. fl., dels ock däri, att skillnaden i under­

visning för de tre linjer, som förefinnas, är alltför obetydlig, i det att

lärjungarna i de olika linjerna i allmänhet undervisas gemensamt under

den allra största delen av den tid lärokursen omfattar. Följden av denna

gemensamhetsundervisning är, att utbildningen blir huvudsakligen allmän­

teknisk och föga specialiserad, och att proportionsvis för mycken tid

måste anslås till de grundläggande teoretiska ämnena samt att en stor

del av lärjungarna nödgas offra tid och krafter åt ämnen, som de inse

vara av ringa betydelse för deras kommande verksamhet. Den härav

orsakade, relativt långa och dyra lärokursen av tre år avskräcker ock

mången ung man, som kanske "haft de bästa förutsättningar för tekniska

studier, från att söka inträde vid dessa skolor. Slutligen framhålles så­

som en väsentlig olägenhet den omständigheten, att dessa skolor genom

att mottaga lärjungar, som i flertalet fall icke alls eller i mycket ringa

grad äga praktisk erfarenhet, äro olämpliga såsom utbildningsanstalter för

blivande arbetsledare. Det är ej heller mer än en tiondedel av de ut­

examinerade lärjungarna, som vinna anställning såsom sådana.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

45

Slutligen framhålles allmänt behovet av eu kraftig och målmedveten

central ledning av det tekniska undervisningsväsendet.

Nödvändigheten såväl för industrien och hantverket som lör jordbru­

ket att i ganska stor utsträckning anlägga merkantila synpunkter har med­

fört, att frågan om en förbättrad kommersiell utbildning i många tall upp­

tagits till behandling i nära sammanhang med överläggningarna om en

förbättrad yrkesutbildning i allmänhet för den uppväxande ungdomen.

Det är dock självfallet, att de kraftigaste ropen på en förbättring av han-

delsundervisningen kommit från handelsyrkets egna målsmän.

Det har från detta håll gjorts gällande, att den elementära under­

byggnaden hos flera av dom, som i vårt land utöva handelsyrket, är all­

deles för bristfällig, för att ett sunt näringsliv skall kunna utvecklas, och att

denna brist svårligen kan avhjälpas, förrän lägre handelsskolor under sak­

kunnig ledning och med lasta former organiseras. Detta bleve så mycket

mera nödvändigt, som det kravet inom handelskretsar gjorde sig gällande,

att för rätt till självständigt utövande av handel skulle fordras genom­

gången handelsskolckurs eller praktiskt deltagande i yrkets utövning under

viss tid. Frågan har också från vissa håll satts i sammanhang med de

allmänna strävandena för ungdomens utbildning till yrkesduglighet och

med önskemålen om åtgärder från det allmännas sida, för att ungdomen

efter slutad skolgång i folkskolan icke måtte under de i moraliskt avseende

vanskliga övergångsåren lämnas vind för våg. Och det har betonats, att

det icke tinnes någon anledning att anse, att de blivande handelsidkarna

skulle vara i mindre behov än andra av ett fortsatt övervakande.

Vad särskilt angår de nuvarande privata handelsskolorna hava handels-

undervisningskommitterade i sitt den 10 oktober 1914 avgivna be­

tänkande sammanfattat sitt omdöme om dessa läroanstalter i huvudsak

på följande sätt:

Kommitterade anse sig böra framhålla, att dessa skolor äro av mycket olika be­

skaffenhet och av mycket olika värde. I allmänhet torde väl kunna sägas, att flertalet av

dem, som understödjas av kommuner, lämna eu så god och tidsenlig undervisning, som

det varit möjligt att med det lägre handelsundervisningsväsendets hittillsvarande ut­

veckling i vårt land kunna åstadkomma. Detsamma synes, åtminstone delvis, gälla

om vissa andra större och äldre handelsundervisuingsanstalter i våra större städer och

på en eller annan ort i övrigt. Att närmare angiva, vilka dessa läroanstalter äro,

låter sig emellertid så mycket mindre göra, som deras beskaffenhet ibland beror på

tillfälliga omständigheter, särskilt, synes det, på det förhållandet, åt vem föreståndar-

skapet är anförtrott.

Beträffande återigen återstoden av de rent privata anstalterna kunna kommitte­

rade icke annat än finna, att den lägre handelsundervisningen på grund av de svag­

heter i fråga om organisation och lärarpersonalens kompetens m. in., som i högre eller

Katigt. MajUa Nåd. Proposition Nr 96.

Anmärkta

brister hos

den nuvaran­

de lägre han-

dolsundervis-

ningen.

Uttalade

Irnskemål i

'råga om

ungdomens

undervisning!

jordbrnks-

bvgder.

lägre grad vidlåda dem, icke längre kan vara betjänt med dessa läroanstalter i deras

nuvarande form.

Nämnda svagheter anse sig kommitterade böra något närmare framhålla, efter­

som desamma utgöra en grundläggande skillnad hos nämnda skolor i jämförelse med

de tilltänkta statsunderstödda läroanstalterna för den lägre handelsundervisningen.

Skillnaden består dels däruti, att sagda enskilda handelsskolor ofta mottaga lär­

jungar utan fordran på förkunskaper, dels däri, att de i allmänhet icke behålla lär­

jungarna under tillräckligt lång tid. Så äro termins- och månadskurser mycket van­

liga, varjämte kurser av obestämd längd och med obestämd tid för inträde och av­

slutning även förekomma.

46

Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 96.

Genom saknaden av inträdesfordringar får undervisningen flerstädes en mycket

svag och — vad som är nästan ännu värre — ytterst ojämn grund att bygga på, och

genom den ofta alltför korta lärotiden måste resultatet av utbildningen också bli

mycket svagt.

Härtill kommer det kända förhållandet, att åtskilliga av lärarna vid de privata

skolorna icke kunna sägas inneha den för befattningen erforderliga kompetensen.

Nämnda svagheter, som strida mot de enklaste pedagogiska grunder, äro av så

betänklig art, att kommitterade icke anse ytterligare bevis för privatskolornas otill­

räcklighet vara av behovet påkallade utan inskränka sig till att i övrigt hänvisa till

föregående kommittés utförliga utredningar i detta avseende. Organisationen i dess

helhet har hittills haft karaktären av ett nödfallssystem med alla dithörande brister

och — det må villigt medges — med de ursäktande omständigheter, som för ett sådant

system alltid kunna åberopas.

På samma gång sålunda behovet av en förbättring av den lägre han­

delsundervisningen allmänt och kraftigt göres gällande, betonas tillika

vikten av att staten verksamt ingriper för samma undervisnings ordnande

och höjande.

De nära förbindelser, som i våra dagar uppstått mellan industrien

och handeln å ena sidan samt jordbruket å den andra, samt de föränd­

ringar, som försiggått inom jordbruket självt och med avseende på

den jordbruksarbetande befolkningen, hava medfört, att de allmänna strä­

vandena att åstadkomma en förbättrad ungdomsundervisning helt naturligt

kommit att omfatta även jordbruket. För mitt närvarande syfte har jag

närmast att taga i betraktande spörsmålet i vad det avser de tidigare

ungdomsåren.

I sin här förut av mig omnämnda underdåniga skrivelse åberopar

hushållningssällskapens ombudsmöte följande av en motionär vid

mötet gjorda uttalande:

Alla torde vi vara ense därom, att, därest vårt land skall tillväxa i kraft och

välmåga, vi måste bättre tillvarataga landets rika naturliga tillgångar. För detta ända­

mål är det emellertid nödvändigt, att vårt folk erhåller eu mera praktisk utbildning

på alla områden, än vad den nuvarande folkskolan med dess frivilliga och tillfälliga

överbyggnader kan erbjuda. Åt den formella bildningen har lämnats stort rum i vårt

47

folkbildningsväsen, men föga eller intet åt yrkesutbildningen eller åt den tidiga inrikt­

ningen av intresse för det blivande praktiska livsvärvet. Sverige har binge varit ansett

som ett land, där folkbildningen stod mycket högt. Gäller det procenttalet invånare,

som kunna läsa och skriva, må det ännu vara sant, men gäller det folkets utbildning

för blivande levnadsyrke och grundläggande av intensitet i arbetet, behöva vi icke resa

långt för att finna, att vi äro efterblivna. Danmark, Sachsen, Tiiringen och Baden

t. ex. hava härutinnan mycket att lära oss. Och dock hava vi säkerligen icke sämre

folkmaterial, kanske snarare bättre.

Det har för kort tid sedan offentligen uttalats, att en förbättrad folkbildning i

praktisk riktning är vår viktigaste fråga, är vårt lands livsfråga. Däri instämmer jag

och vill för egen del söka föra denna fråga framåt.

Genom att bibringa folket verkliga yrkesinsikter giver staten åt detsamma de

bästa hjälpmedel för skapande av individuell och därmed allmän välmåga. Det är ökad

yrkeskunskap, ökat yrkesintresse, ökad arbetslust vi behöva på alla områden. Detta

skall grundläggas redan i ungdomen. Men folkskolan är en barnaskola. Inom dess

ram kan visserligen det praktiska intresset väckas och någon praktisk kunskap och

färdighet meddelas, men det är huvudsakligen inom överbyggnaderna på folkskolan:

fortsättningsskolan, högre folkskolan, folkhögskolan och yrkesskolorna, vi skola söka

vinna vad vi vilja. Dessa fortsättuingsskolor böra om möjligt vara obligatoriska och

lämpa sig efter de lokala förhållandenas behov. I jordbruksbygder bör fortsättnings­

skolan sålunda lägga huvudvikten på bibringande av kunskap i och intresse för jord-

bruksvrket, i industriorter på den där förhärskande industrien, i städerna på handel,

industri och hantverk. I vårt vidsträckta, mestadels glest befolkade land kunna nog

svårigheter på flera håll möta att göra fortsättningsskolan obligatorisk, men där så ej

kan ske, torde syftet kunna vinnas på annat sätt genom statens understödjande

mellankomst.

Jordbruket är landets modernäring. Av dess avkastning är hela landets ekonomi

mest beroende. Det är därför av den största vikt, att vi genom ökad kunskap och

energi i jordbruksyrket söka höja jordens avkastning. Hänsyn härtill bör alltså i

möjligast mesta mån tagas vid den ombildning i praktisk riktning av vårt folkbild­

ningsväsen, som vi fordra.

I sitt den 12 december 1908 avgivna betänkande har kommittén för

ordnande av den lägre lantbruksundervisningen, sedan kommittén påpekat

den nuvarande bristen på anstalter för lantbruksundervisning under de

tidigare ungdomsåren, anfört följande:

Detta har nog också till följd, att det ofta mödosamma arbetet i lantmannens

yrke kommer att hos de unga bilda grunduppfattningen om detsamma med den på­

följd, att ungdomen vid första möjliga tillfälle vänder det ryggen. Kommittén auser

därför, att det vore i hög grad önskligt, om åtgärder vidtoges för att i jordbrukets

intresse taga vara på landsbygdens ungdom vid här nämnda ålder, då i de flesta fall

avgörandet beträffande levnadsbana sker. Även ur allmän social och uppfostrande

synpunkt skulle det vara av stor betydelse, om denna ungdom bleve satt i tillfälle att

använda åtminstone någon del av den lediga tid, som särskilt under våra långa och

mörka vintrar står den till buds, till inhämtande av intressegivande kunskaper i det

yrke, vari den mången gång har sin verksamhet utan rätt förståelse av eller intresse

för detsamma.

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90.

48

Under sina överläggningar har kommittén tagit i övervägande på vad sätt om-

förmälda behov av undervisning åt landsbygdens ungdom bäst skulle kunna tillgodoses

samt huruvida från statens sida b>rde vidtagas några åtgärder i detta syfte. Kom­

mittén har därvid trott sig finna, att ifrågavarande ändamål skulle kunna i avsevärd

mån vinnas, om inom landsbygdens kommuner anordnades aftonskolekurser i lantbruks-

ämnen m. m. Undervisningen vid sådana kurser borde huvudsakligen vara inriktad

på att väcka intresse för de jordbruksförhållanden, bland vilka landsbygdens ungdom

uppväxer. Sålunda synes vid kurserna särskilt böra redogöras för de allmänna förut­

sättningarna för ett rätt bedrivande av ortens jordbruk, husdjursskötsel och mjölkhus­

hållning, varjämte även andra ämnen allt efter de lokala förhållandena skulle kunna

på programmet upptagas, såsom t. ex. trädgårdsskötsel, enkel räkenskapsföring m. m.

På detta sätt skulle eu viss fackkunskap, om ock i mera inskränkt mening, komma

att bibringas landsbygdens ungdom och dess håg väckas för inhämtande av mera in­

gående kunskaper i lautmannayrket, varigenom anslutningen till av kommittén före­

slagna undervisningsanstalter skulle komma att befordras på samma gång de vid afton-

skolekurserua inhämtade kunskaperna skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av den

undervisning, som de egentliga fackskolorna meddelade.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Om behoven och önskemålen i denna punkt har vidare lantbruks­

akademien i underdånigt utlåtande i fråga om fortsättningsskolan den

15 februari 1915 uttalat sig sålunda:

Då det stora flertalet av landsbygdens befolkning ägnar sig åt lantbruket som

levnadskall utan att däri få någon särskild teoretisk yrkesundervisning, skulle det vara

synnerligen önskvärt, om den enda undervisning, som kommer de flesta av denna be­

folkning till del, nämligen folkskolans och eventuellt fortsättningsskolans, kunde hos .

landsbygdens ungdom väcka aktning och intresse för den näring, som skall bliva de

flestas levnadskall, göra den förtrogen med denna närings förhållanden och, så vitt

möjligt, bibringa den kunskap om de väsentliga grunderna för ett ändamålsenligt

jordbruk och förklaring över därvid förekommande företeelser. Härvid bör naturligtvis

ej komma i fråga att i folkskolan införa något nytt läroämne, omfattande jordbrukets

teori eller någon del därav. Men genom att från början vid undervisningen, såsom

kommitterade föreslagit, redan i småskolan, hämta stoffet i de olika läroämnena från

lantbrukets område, skulle barnen få sin blick fäst på lantbrukets olika förhållanden

samt få en uppfattning därav, att dess framgång väsentligen beror på kännedomen om

naturens lagar och förmågan att rätt begagna sig av naturens krafter. Tillika skulle

en del faktiska förhållanden, talvärden och beräkningar småningom innötas i barnets

minne utan någon särskild ansträngning.

Genom den uppmärksamhet, som på detta sätt ägnades åt förhållanden, som be­

röra lantbruket och som åtminstone till det yttre äro väl kända för lantbarnen, skulle

barnet få en känsla för lantbrukets övervägande stora betydelse för hela folket och

även åtskilliga för denna näring viktiga kunskaper inhämtas, utan att därför den

ideella och humanistiska allmänbildningen eller skickligheten i de matematiska läro­

ämnena lede någon inskränkning.

49

Mot införande pa nu antytt sätt av lantbrukets grunder i folkskolundervisningen

kan visserligen anföras, att ej på långt när alla skolans lärjungar ämna eller komma

att kona sig åt jordbruksyrket. Men dels har donna näring eu så övervägande bety­

delse för nationen, att det är mycket önskvärt, att alla landets medborgare hava något

närmare kännedom om dess grunder, dels bör ju, som redan nämnts, i läse- och läro­

böckerna införas även läromaterial från andra yrken, så att läraren kan i viss man

välja de belysande exemplen efter olika förhållanden, och dels slutligen torde det ur

det praktiska livet hämtade lärostoffet vara från pedagogisk synpunkt lika användbart

som det för det praktiska livet mer främmande, ofta helt fingerade, vilket nu i stor

utsträckning användes.

I samma riktning och under framhållande av liknande synpunkter ha\a

såväl lantbruksstyrelsen som åtskilliga hushållningssällskap uttalat

sig beträffande önskvärdheten av att i sammanhang med de ungas utbild­

ning för det praktiska livet uppmärksamhet även skänkes åt jordbruka­

rens yrke.

Kung/. Maj:ts

AV»/.

l’ropositiou

AV

96.

1 nära samband med det allmänna spörsmålet om ungdomens fostran

för dess blivande verksamhet i livet står, som jag förut framhållit, frågan

om den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet.

Härom yttrar sig Kristianstads läns hushållningssällskaps för­

valtningsutskott i en underdånig skrivelse den 31 mars 1915 på föl­

jande sätt:

Det är eu obestridlig sanning, att barnen äro samhällets grundval och att verk­

ligt goda hem endast kunna skapas av dugliga, sin uppgift vuxna kvinnor. Det är

likaledes en obestridlig sanning, att mycket litet hittills blivit gjort för att giva de

unga flickorna den undervisning, som är nödvändig för hemmets skötsel och vård,

d. v. s. husligt arbete. Enligt vår uppfattning borde en av de allra största och första

uppgifterna för en fortsättningsskola för flickor bliva, att undervisningsämnet arbets-

kunskap kommer att omfatta det husliga arbetet, därvid på landsbygden även nödig

uppmärksamhet borde skänkas åt sådana ämnen som exempelvis trädgårdsskötsel och

hönsskötsel. Sålunda borde för alla husligt arbete och hemslöjd bil det centrala, ty

även om många kvinnor under längre eller kortare tid ägna sig åt industriellt arbete

eller åt handeln, är dock kvinnans första och-största uppgift hemmet, och det borde

ordnas så, då det gäller att utveckla undervisningen, att denna huvuduppgift ställes i

förgrunden. Såväl det industriella arbetet som handeln borde i jämförelse härmed

ställas vid sidan. Eu ung kvinna, som ägnar sig åt förvärvsarbete, avsäger sig inga­

lunda därigenom möjligheten att bli maka och moder.

Anmärkt»

brister i der

kvinnliga

ungdomens

utbildning i

husligt arbete.

Om det nuvarande läget och önskemålet för framtiden uttalar sig

styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i följande

ordalag:

Sedan ett par årtionden tillbaka får en ringa del av vårt lands kvinnliga ungdom

undervisning i huslig ekonomi, huvudsakligen matlagning, i skolkök, förbundna med

folkskolor, folkhögskolor, högre flickskolor och samskolor ävensom i flyttande skolkök.

Bihang till riksdagens •protokoll 1918.

1 samt. 87 luft. (Nr 96.)

i

50

Det lider intet tvivel därom, att denna undervisning är synnerligen nyttig, enär deu

riktar den unga flickans intresse på de husliga sysslor, som efter naturens ordning

bliva de flestas uppgift i livet. Emellertid lämnas ännu så länge undervisning i hus­

lig ekonomi blott i ungefär hälften av Sveriges högre flickskolor och samskolor och i,

pa sin höjd, 5

%

av folkskolorna, varjämte ma framballas, att den skolundervisning,

som för närvarande meddelas i huslig ekonomi, i regel blott omfattar ett skolår med’

en dag i veckan, d. v. s. sammanlagt ungefär 30 dagar, eller ock en sammanhängande

kurs på 6 veckor. Under en sådan 30—36 dagars kurs deltager flickan i matens be­

redning knappast mer än 15 gånger. Utan att man underskattar värdet i uppfost-

ringsavseende av de i skolköket förekommande arbeten, bör det dock för var och en

vara alldeles klart, att en kurs på 30—36 dagar ej räcker till för att bibringa vare

sig några mera omfattande kunskaper eller någon mera betydande färdighet ifråga om

matlagning eller hemmets andra sysslor.

Skolköket är en början till husmodersutbildning, men också blott början. För

envar, som med någon insikt i och något intresse för ifrågavarande svsslor tagit

kännedom om, huru hemmets ekonomi i fråga om födans anskaffande och beredning

skötes inom vidsträckta kretsar av vårt folk, torde det vara klart, att svåra missför­

hållanden rada. Olämplig föda nedsätter arbetsförmågan, förstör hälsan och kan efter

några generationers föilopp leda till fysisk degeneration.

Det kosthåll, som för närvarande vida kretsar av vårt folk bestå sig, hotar

sålunda med fysisk dekadans. Det är dessutom oskäligt dyrbart. Vida bättre kost,

bättre både med hänsyn till näringsvärde och smak, skulle kunna erhållas för billigare

pris. Hemmens, ekonomi och, med hemmens ekonomi, landets ekonomi i dess helhet

skulle kunna sta på vida bättre fötter, om de belopp, som nu offras på mat och njut­

ningsmedel, användes med något mera förstånd. Sannolikt kunde genom bättre hus­

hållning i genomsnitt 25

%

av vad maten nu kostar sparas och kosthållet ändå vara

bättre än nu. Utgifterna för föda utgöra en så betydande post i eu familjs ekonomi,

att nu rådande mis-hnshålluing måste hava de mest betänkliga konsekvenser.

Svåra missförhållanden råda emellertid ej blott i fråga om föda och matlagning.

Det är bekant, att barndödligheten under det första levnadsåret är fruktansvärt hög,

och det är lika bekant, att detta huvudsakligen beror på olämplig vård, på mödrarnas

okunnighet i barnavård.

I ett den 9 mars 1916 avgivet underdånigt utlåtande angående stats­

anslag till husmodersskolor anför socialstyrelsen följande:

Uppenbarligen hava de husmoderliga kunskaperna ej följt med utvecklingen i

övrigt, och följderna härav bli på alla områden allt kännbarare. En hel del sociala,

hygieniska och ekonomiska missförhållanden måste säkerligen tillskrivas deu omstän­

digheten, att den husmoderliga yrkesskickligheten är i sjunkande eller ej har kunnat

tillräckligt anpassa sig efter nutida förhallanden.

Att törhallandena ej ställt sig värre, äu de äro, beror givetvis därpå, att den

nedärvda husmoderliga dugligheten, trots de förändrade förhållandena, dock alltjämt

gör sig gällande. Detta gäller dock mera den äldre generationen. Det nu uppväxande

släktet av_ husmödrar förlorar mer och mer kontakten med det som varit, och okunnig­

heten i hU'hållsgöromål växer. De missförhållanden, som härav uppstå, trvcka natur­

ligtvis hårdast pa de ekonomiskt sämst lottade, men samma okunnighet finnes inom

alla lager av samhället och utgör på alla områden en fara för den enskildes såväl som

för landets ekonomi och betolkningens välbefinnande. Man har också i känslan av

Kung!. MajUs Nåd. Proposition ]Vr 96.

denna lura pa olika båll visat ett allt starkare intresse lör att söka åstadkomma eu

ändring i förhållandena. På enskilt initiativ hava olika metoder och skolformer ut­

prövats för att söka finna bästa vägen att bibringa den kvinnliga ungdomen kunskaper

i husligt arbete. Ett flertal motioner i riksdagen hava behandlat denna fråga, och

såväl staten som kommuner och landsting hava i stigande grad lämnat anslag till

undervisning på detta område. 1 flera av staten föranstaltade utredningar beröres

denna fråga, och de nu förelis/gaude skrivelserna till Kungl. Maj:t utgöra ett uttryck

för det allt starkare framträdande kravet på ett mera allsidigt och systematiskt ord­

nande av denna del utav den kvinnliga ungdomens utbildning.

Otvivelaktigt har utvecklingen ä här ifrågavarande område gått den rätta vägen,

då staten börjat med att understödja lärariuneutbildningen och sedermera lagt grun­

den för fortsatt utbildning genom att införa ämnet i barnskolan. Men härmed är blott

ett första steg taget till att höja den husmoderliga färdigheten i vart land.

Frågan sammanhänger intimt med den alltmer framträdande strävan att giva

landets ungdom, utöver den grundläggande allmänbildningen, en för vars och ens

speciella levnadsbana direkt lämpad yrkesutbildning.

Socialstyrelsen framhåller emellertid vidare, hurusom det vore att

stanna på halva vägen, om man ej läte den förberedande yrkesutbildningen

även ifråga om det husliga arbetet övergå i en verklig yrkesutbildning.

1 detta sammanhang anser jag mig även böra erinra om hurusom

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1912 (nr BO) angå­

ende åtgärder för motarbetande av missbruk utav tobak och kaffe gjort

följande uttalande:

Vidare vill riksdagen framhålla behovet av hushållsskolor och hushållskurser för

flickor och unga kvinnor såväl ur allmogeklassen som industriarbetarnas led, där de

grundligare än nu få inhämta konsten att tillreda sund, välsmakande men dock billig

föda. De skolkökskurser, i vilka flickorna i skolåldern mångenstädes deltaga, äro vis­

serligen av stort gagn, men tyvärr hava så många av de unga kvinnorna glömt de

kunskaper, de i skolköket inhämtat, då de själva som vuxna gå att bilda ett eget hem.

Efter skolans slut komma de kanske till fabriken, de syssla under några, kanske

många år, icke alls med husliga göromål och glömma därunder vad de måhända eu

gång inhämtat. Eu repetitionskurs för mera vuxna kvinnor skulle säkerligen fylla ett

verkligt behov. En god och praktisk undervisning i sådant hänseende torde kunna

bidraga till bättre insikt om verklig födas företräde framför den nu så vanliga kaffe-

dieten för äldre som för barn.

Vad slutligen beträffar de anmärkningar och önskemål, som framställts

i fråga om den allmänna folkundervisningens förmåga att tillgodose de

nutida kraven på det uppväxande släktets uppfostran och utbildning för

det praktiska livet, torde det vara på sin plats att här anföra några av

de mera uppmärksammade uttalandena.

I sin här förut av mig berörda underdåniga skrivelse den 23 maj

1908 yttrar sig i denna fråga centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening på följande sätt:

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Kr Hd.

51

Aum&rkia

Hrister ho»

don aUmilao»

folkunderrifl-

ningen.

52

Frågan om den fortsatta undervisningen, d. v. s. om ordnad skolundervisning åt

de barn, som genomgått den obligatoriska folkskolekursen, är ett av vår folkbildnings

allra viktigaste spörsmål. Vad som på lagstiftningens väg hittills åtgjorts för att be­

reda tillfälle till fortsatt uppfostran och undervisning åt nyss nämnda ungdom, är

visserligen ingalunda obetydligt, men ännu återstår mycket, innan frågan kan sägas

ha fått en efter tidsomständigheterna tillfredsställande lösning.

De bildningsanstalter, som för sagda ändamål stå till buds, omnämnas i § 5 av

allmänna folkskolestadgan och utgöras av högre avdelning av folkskola, högre folk­

skola samt fortsättningsskola. Den högre folkskolan har emellertid hittills fått en

jämförelsevis ringa utbredning i vårt land, och vad folkskolans högre avdelning be­

träffar, är det nog endast barn i vissa städer och andra större samhällen, som hava

förmånen att för sin fortsatta utbildning få draga nytta av densamma. Den störa

massan av vårt lands skolungdom är för närvarande, för tillgodoseende av sitt behov

av praktiskt-medborgerlig bildning, utöver vad som kan erhållas i den egentliga folk­

skolan, huvudsakligen hänvisad till fortsättniugsskolan.

Vid sådant förhållande ligger det största vikt uppå att denna skolart dels är

tillgänglig för så många barn som möjligt, dels i övrigt är så organiserad, att den på

ett tillfredsställande sätt kan fylla sitt ändamål.

I båda dessa avseenden har hittills mycket brustit.

Enligt senaste officiella uppgifter funnos i vårt land under år 1906

endast 1,928

statsunderstödda fortsättningsskolor inrättade. Detta innebär, att den vida övervägande

delen av våra folksskolor ännu sakna fortsättningskola. När därtill kommer, att del­

tagandet i ^undervisningen vid de jämförelsevis få fortsättningsskolor, som finnas, är

frivilligt från lärjungarnas sida, så finner man, att det är en sorgligt stor procent av

den svenska ungdomen, som helt och hållet undandrages skolans uppfostrande infly­

tande just under den för såväl karaktärsdaningen som den praktiskt-medborgerliga

utbildningen mest betydelsefulla tiden av dess liv.

Enligt folkskolestadgans bestämmelse (§ 5 mom. 3) må fortsättningsskola in­

rättas, »där sådant finnes lämpligt». Att man ännu inom så många skoldistrikt icke

funnit lämpligt att inrätta fortsatt undervisning av ifrågavarande slag torde till stor

del sammanhänga med de brister, som enligt nu för fortsättuingsskolan gällande be­

stämmelser vidlåda denna skolarts organisation. Uppenbart är, att fortsättningsskolan

i sin nuvarande form icke i tillräcklig grad kunnat tillvinna sig folkets förtro­

ende. Men detta förtroende är dock en livsbetingelse för fortsättniugsskolans sunda

utveckling.

Eu kraftig uppryckning av fortsättuingsskolan torde bäst åstadkommas därigenom

att den underkastas en grundlig inre omdaning, varigenom väg beredes för det slut­

liga målet: fortsatt undervisning intill viss ålder för alla från den egentliga folkskolan

utexaminerade barn.

Fortsättningsskolan är avsedd huvudsakligen för de barn, vilka genast efter av­

gången från folkskolan söka sig till näringarna och där komma i förvärvsarbete, den

ene i jordbruk, den andre i fabrik, den tredje i hantverk, den fjärde i handel o. s. v.

Kravet på praktisk undervisning bör i främsta rummet innebära, att densamma skall

vara ägnad att skickliggöra lärjungen att taga verksam del i det praktiska livets

sysselsättningar. Därtill hör, att den skall öppna lärjungens blick för värdet och be­

tydelsen av sådana sysselsättningar, att väcka och stärka hans håg för dem samt bi­

draga att utrusta honom med de därför nödiga kunskaperna. Men då nu livet före-

Kunffl, Muj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Kunyl, Maj:tx Säd. Proportion

AV

DO.

53

ter eu rik mångfald av yrken och arbeten, olika för skilda orter och olika för män

och kvinnor, synes det självfallet, att eu skola, som åsyftar att järnte sin allmänt upp­

fostrande och karaktärsdanande uppgift även tillgodose nämnda praktiska krav, måste

anpassa sin undervisning med hänsyn härtill. Därjämte bör fortsättningsskolan, så

långt det är förenligt med lärjungarnas ålder, meddela sådan borgerlig bildning, som

den vuxne måste äga för att rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet

inom kornmun och stat.

I samma mån som fortsättningsskolan förmår giva sådana praktiskt-med borger­

liga kunskaper, som de unga kunna hava omedelbar nytta av i do levnadsförhållanden,

under vilka de efter slutad skolkurs komma att upptaga kampen för tillvaron, i samma

man skall ock folkets kärlek till och förtroende för denna skolart växa.

Tillslut anför jag ur folkundervisningskoinmittens betänkande rö­

rande folkskolan och fortsättningsskolan (år 1914) följande ord, vilka synas

inig ställa såväl bristerna hos den nuvarande anordningen som behovet

av ändrade och förbättrade förhållanden i klar och lull belysning:

Allestädes finner man, hurusom krafter, hit vara med olika uppfattning om

mål och medel, söka taga band om de unga. Det offentliga skolväsendet kan givetvis

icke befria sig från skyldigheten att ställa sig i främsta ledet i detta avseende.

Att åt den offentliga lägre yrkesundervisningen måtte givas en rikare gestal-

ning än den hittills ägt, är härvid eu fordran bland andra, och kommittén skall längre

fram få anledning att ytterligare understryka detta. Men den egentliga yrkesskolan

kan icke sträcka sig ned" till de tidigare åldersklasser, med vilka man här måste räkna,

och den kan överhuvud icke nå till att omfatta de stora ungdomsskaror, om vilka

fråga är. Ej heller ingår det i den uppgift, som yrkesskolan i allmänhet taget upp­

ställer för sig, att tillgodose den moraliska och allmänt medborgerliga uppfostran,

vilken icke för och icke kan göras till en bisak, när det gäller ungdom i åldrar ned

till det trettonde året. För den skull faller ock förpliktelsen och ansvaret i förevarande

avseende främst på det allmänna folkundervisningsväsendet.

Endast i ringa mån har folkundervisningsväsendet mött de nya behov, som

den ekonomiska och sociala utvecklingen under de tre och fyra senaste årtiondena

framkallat. —-------

Redan vid 12 till 13 års ålder sluta folkskolans lärjungar sin skolgång. Skolan

sträcker sig med sin undervisning således icke ens till barnaålderns övre gräns. Just

när barnet inträder i de vanskliga övergångsår, då det mer än någonsin är i behov

av intellektuell och moralisk omvårdnad, måste skolan i de flesta fall lämna det

ifrån sig, och barnet träder ut i livet. Nu skulle fortsättningsskolan, i den män

hennes korta undervisningstid medgiver, söka tillvarataga och praktiskt tillämpa vad

som i folkskolan inhämtats samt tillika i någon mån giva de unga ett välbehövligt

moraliskt stöd och bidraga till en god utveckling av deras karaktär. Men vår fort-

sättningsskola är icke obligatorisk, vare sig för kommunerna i fråga om dess upprät­

tande eller för barnen i fråga om dess besökaude; i mer än halva antalet av rikets

skoldistrikt saknas fortsättningsskolor, och endast vid pass fjärdedelen av . de lär­

jungar, som enligt folkskolestadgan skulle vara berättigade till inträde i fortsättnings­

skolan, begagnar sig av dess undervisning.

Liknande är förhållandet med de övriga möjligheterna till fortsatt skolbildning

för folkskolornas lärjungar. Den lilla repetitionsskola, som under benämningen ersätt-

Ailmäuua

jmnder.

ningsskola är avsedd för lärjungar, som avgått från folkskolan med miniraikunskaper,

förekommer sparsamt och blir, där den förekommer, sparsamt besökt. De lärjungar’

som efter avslutad folkskolekurs övergå till sådana läroanstalter som högre folk­

skolor,^ kommunala mellanskolor och allmänna läroverk, utgöra ett försvinnande antal

i förhållande till den stora huvudmassan. Konfirmationsskolans insats i folkbildnings­

arbetet är visserligen även från den allmänna skolbildningens synpunkt av icke ringa

värde, men dess syfte och dess egentliga betydelse är dock till det väsentliga be­

gränsat till det religiösa och sedliga området. — Det antal barn, som årligen lämna

våra folkskolor, torde uppgå till över 115.000, och i stort sett gäller det, att med ut­

träde ur folkskolan de unga för alltid avslutat sin skolgång.

Yad vi behöva men endast alltför ofullständigt äga är en ungdomsskola ovanpå

barnskolan —-------

Det stora flertalet av folkskolans barn måste efter avslutandet av denna skolas

lärokurs omedelbart ägna sig åt förvärvsarbetet. För dem behöves därför en skolform,

som ger dem tillfälle att under någon kortare del av året eller några timmar i vec­

ken sysselsätta sig med skolarbete, under det att deras huvudsakliga tid användes

för arbetet i den tjänst eller det yrke, som de tillhöra. Det är behovet av eu sådan

skolform, som skall fyllas av fortsättniugsskolan.

Skall fortsättningsskolan kunna fylla sin uppgift och verkligen erhålla den be­

tydelse för ungdomen och för samhället, som hon bör äga, är det huvudsakligen i

två avseenden, som hon behöver utvecklas och förbättras. Å ena sidan måste hennes läro-

plan och hela undervisning bättre än hittills avpa<sas efter den ungdoms särskilda behov,

för vilken hon är avsedd, och efter de syften, som tidsförhållandena anvi»at, d. v. s.

klarare inriktas mot uppgiften att främja de ungas utbildning för det nutida sam­

hälls- och arbetslivet. A andra sidan måste hennes ställning inom undervisnings­

väsendet göras starkare, än den nu är, sa att fortsättningsskolan framträder icke som

en tillfällig anordning utan som ett nödvändigt led bland anstalterna för den grund­

läggande medborgerliga bildningen.

54

Kungi. Maj;tu Nåd. Proposition Nr 96.

IV. Kommittéernas förslag till ordnande av de praktiska

ungdomsskolorna.

1) Tekniska kommitténs förslag till det lägre tekniska undervisnings­

väsendets ordnande.

V id utstakandet av7 planen för den lägre tekniska undervisningens

framtida ordnande har kommittén utgått från den förutsättningen, att

denna undervisning borde erhålla en sådan omfattning och innebära så­

dana utvecklingsmöjligheter, att vi med tiden kunna tillförsäkra flertalet

av dem, som ägna sig åt industriens tjänst, en för deras verksamhet lämplig

teknisk bildning.

C'

55

Det k:m numera icke anses tillräckligt, framhåller kommittén, att endast

de, som skola intaga en ledande ställning inom industrien i egenskap av

ingenjftrer, arkitekter eller arbetsledare, erhålla en god teknisk bildning.

Nutidens starka tävlan på industriens alla områden och icke minst de

sociala förhållandenas utveckling göra det nödvändigt och rättvist, att också

yrkesarbetaren erhåller en omsorgsfull utbildning för sitt kall.

För att bereda tillfälle härtill måste det första stadiet av yrkesunder­

visningen ordnas så, att våra unga arbetare, samtidigt med att de lära

sina yrken genom praktiskt arbete i industri och hantverk, underhålla och

förkovra sina i folkskolan förvärvade kunskaper genom att tillämpa dem

på lösandet av uppgifter, som falla inom området för deras yrkesverk­

samhet.

Kommittén har därför föreslagit, att yrkesundervisningen fördelas på

två stadier, ett grundläggande stadium, ‘ som kommittén kallat lärlings-

skolan, och ett andra stadium eller den egentliga yrkesskolan.

Då det emellertid stått klart för kommittén, att det med lärlings-

skolan avsedda ändamålet, icke kan vinnas utan skotvång, har kommittén

ansett, att lärlingsskolan måste vara obligatorisk för i industri och hant­

verk anställd ungdom i åldern 14—18 år, men att den obligatoriska

undervisningen för att icke allt för mycket inkräkta på de ungas arbetstid

hör inskränkas till några få timmar i veckan.

Därigenom skulle våra arbetare få verklig nytta av sina folkskole-

kunskaper. Flertalet av dem skulle kunna tillförsäkras åtminstone ett

visst mimimum av yrkesbildning. En god grund skulle under lärlings­

åren läggas för fortsatta yrkesstudier, så att en arbetare vid inträdet i en

yrkesskola omedelbart skulle kunna övergå till verkliga fackstudier. Däri­

genom skulle det även bli möjligt att ordna undervisningen i de egentliga

yrkesskolorna i form av yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner

och sålunda få till stånd verkliga fackskolor för yrkesundervisningen.

Vid uppgörandet av förslag till de tekniska elementarskolornas och

med dem jämförliga skolors organisation har kommittén ställt som sitt

mål att söka bringa till stånd en praktiskt elementär teknisk bildnings-

linje vid sidan av den teoretiskt vetenskapliga, som representeras av de

högre tekniska läroanstalterna i riket med de för dem förberedande läro­

kurserna vid de allmänna läroverken. Kommittén har sålunda ansett, att

en nioårig kurs vid ett allmänt läroverk i förening med en tre- eller

fyraårig kurs vid en högre teknisk läroanstalt icke är den lämpligaste

vägen för utbildningen av arbetsledare för industrien. Härför fordras i

regel en helt annan bildningsgång, karaktäriserad i främsta rummet av

mycket praktiskt arbete i industriens tjänst. Därtill måste komma goda

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 90.

56

teoretiskt tekniska studier, som dock icke få förorsaka ett allt för lång­

varigt avbrott i den praktiska yrkesverksamheten. Enahanda utbildnings­

gång torde även vara den mest lämpliga för ritare och detaljkonstruktörer,

laboranter på fabrikslaboratorier samt för en hel del andra befattningar

inom industrien, vilka i högre grad fordra praktisk erfarenhet och rutin

än omfattande teoretiska kunskaper.

För att få till stånd en för den praktiskt elementära tekniska bild-

ningslinjen lämpad fackbildning och samtidigt tillgodose de många nya

tekniska bildningsbehov, som våra nuvarande lägre tekniska läroanstalter

icke förmå fylla, har kommittén ansett sig böra föreslå, att de tekniska

elementarskolorna förändras till eller ersättas med verkliga fackskolor, som

i likhet med de båda nu förefintliga bergsskolorna i Filipstad och Falun

samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm

få till uppgift att tjäna var och en sitt speciella industriområde. För

dessa tekniska läroanstalter föreslår kommittén benämningen tekniska fack-

skolor.

Under tillämpning av i stort sett samma grundsatser har kommittén

utarbetat förslag till "tekniska skolans i Stockholm omorganisation till en

fackligt ordnad läroanstalt för konsthantverket.

För att tillgodose utbildningen av lärare för yrkesundervisningen och

tillika skaffa den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisnings­

väsendet erforderlig hjälp med utarbetandet av organisations- och läro­

planer, läroböcker och exempelsamlingar samt med anskaffningen och av­

provningen av undervisningsmateriel! ävensom för att bringa till stånd

en god vägledande förebild för yrkesundervisningen i riket har kommittén

ansett sig böra framlägga förslag till inrättandet av en statens normalskola

för yrkesundervisningen.

För att yrkenas och de industriella intressenas målsmän skola erhålla

vederbörligt inflytande på de lägre tekniska skolornas och därmed på hela

den lägre tekniska undervisningens utveckling, har kommittén föreslagit,

att samtliga lägre tekniska läroanstalter fortfarande såsom hittills skola

ställas under ledning av lokala styrelser. Dock bär kommittén ansett, att

industrien borde få en vida starkare representation i dessa styrelser än

den hittills i många fall haft.

Den inblick i det lägre tekniska undervisningsväsendets utveckling

och nuvarande tillstånd, som kommittén genom sina utredningar vunnit,

har emellertid övertygat kommittén därom, att vi icke heller för framtiden

kunna vänta oss en kraftigare utveckling av densamma, för så vitt den

icke dessutom i sin helhet ställes under en kraftig och målmedveten

central ledning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Ö7

Kommittén har därför icke tvekat att upptaga eu redan för länge

sedan uttalad tanke, som helt säkert till stor skada för den tekniska

undervisningens utveckling icke förut vunnit avseende, nämligen tanken

pa inrättandet av eu särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor.

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda det lägre tekniska under­

visningsväsendet i riket omfatta: lärlingsskolor, yrkesskolor, tekniska fack­

skolor, tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk) och

statens normalskola för yrkesundervisningen.

Lärling sskolorna skulle enligt kommitténs förslag hava till uppgift

att giva samhället ett medel att leda och övervaka den inom industri och

hantverk arbetande ungdomens uppfostran till kunniga arbetare och upp­

lysta medborgare genom att, samtidigt med att de unga genom arbete i

industriens tjänst lärde sina yrken, fullständiga deras lärlingsutbildning

med sådana för deras yrkesutövning nödiga kunskaper och färdigheter,

som den enskilda arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela dem i sam­

band med deras praktiska yrkesutbildning. Lärlingsskolorna skulle kunna

vara av tre olika slag:

1. Kompletterande lärling sskolor med ändamål att i teoretiskt och

om möjligt även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning,

som kan vinnas genom yrkesarbete i industriens tjänst.

2. Fullständiga lärlingsskolor med - ändamål att giva en fullständig

såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning.

3. Förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga

^rund för lärlingsutbildningen inom industrien.

Kommittén har ansett, att lärlingsundervisningen i vårt land, åtmin­

stone under den närmaste framtiden, huvudsakligen bör tillgodoses genom

det första slaget av lärlingsskolor, men att även de båda andra slagen av

lärlingsskolor i vissa fall böra kunna inrättas och komma i åtnjutande av

understöd av allmänna medel.

De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingens praktiska

yrkesutbildning åtminstone i huvudsak vinnes genom yrkesmässigt arbete

i fabriker, verkstäder eller på andra industriella arbetsplatser.

För att trygga denna sida av lärlingsutbildningen fordras enligt kom­

mitténs mening med nödvändighet en lärlingslag, som gör det möjligt att

ordna lärlingens praktiska utbildning på ett effektivt sätt.

Skolornas organisation bör i väsentlig mån bestämmas av den syn­

punkten, att samhället vinner ett medel att leda och övervaka ungdomens

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 käft. (Nr 96.)

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr

Lärling,-

skolor

Komplette­

rande Ur-

lingsskoloi■.

58

uppfostran till dugande samhällsmedlemmar under de för dess utveckling sk

betydelsefulla åren närmast efter folkskolekursens avslutning

TT-__ ... __ i ..

*

.

fe

Katigt. Maj:ts

A

tid. Proposition Nr 96.

Kommunerna böra genom lag berättigas att besluta*3 inrättandet

lärlingsskolor med

skolplikt

för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som

Vilt 14 Iuen e.) 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk

eller annan därmed jämförlig hantering, och arbetsgivarna böra förpliktas

att giva hos dem anställda arbetare nödig ledighet för deras skolgång och

au gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgö­

rande. Lämpligt straff bör stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar

den skolpliktige att fullgöra sin skolplikt.

I fråga om den föreslagna skolplikten yttrar kommittén bland annat-

. När kommittén sålunda föreslår, att skolplikten till lärlingsskolorna skall inträda

törst vid 14 ars ålder och först sedan anställning vunnits i industriellt yrke, hantverk

eller annan hantering, bär kommittén icke förbisett, att med nu gällande stadgande!!

angående folkskoleväsendet den omedelbara anslutning av lärlingsskolan till folkskolan

som kommittén ansett önskvärd, icke skulle vinnas. I synnerhet för dem, som först

ett eller annat ar etter sedan de fyllt 14 år vinna anställning inom industri eller

hantverk, skulle avbrottet i skolplikten bliva långvarigt.

Med anledning härav vill kommittén framhålla, att de obligatoriska lärlings-

skolorna endast kunna utgöra ett led i de åtgärder, som torde fa anses erforderlig

för ungdomens för sätta övervakande och uppfostran utöver den nuvarande folkskole-

aldern, och vilkas behöflighet torde fa anses hava vunnit offentligt erkännande däri­

genom, att den s. k. folkundervisningskommittén den 12 januari 1909 erhållit nådigt

S”°d6 ™k‘ “** °m

i praktisk riktning

, u ^,ed åseende på skolpliktens genomförande vill kommittén framhålla, att det

helt säkert vore mindre välbetänkt att genom ett allmänt lagbud ålägga stadskom-

niuuer och andra med dem jämförliga samhällen med sammanträngd befolkning att

inom eu viss, pa förhand bestämd kortare tidrymd inrätta obligatoriska lärlingsskolor.

btora svårigheter skulle mota att genast anskaffa lämpliga lärare i tillräckligt

antal samt lampliga lokaler och lämplig undervisningsmateriell. Därtill kommer, att

var erfarenhet pa yrkesundervisningens område ännu i inånga avseenden är allt för

bristfällig för att gorå det möjligt att genast eller inom en kortare tidsperiod genom­

fora en fullständig omläggning av denna undervisning.

Lämpligaste medlet att leda utvecklingen i den riktning, kommittén anser önsk-

vard torde ligga dan, att kommunerna genom lag berättigas att själva besluta om

inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt, och att staten uppmuntrar kommunerna

(taitill genom att verksamt understödja sådana lärlingsskolor.

hörande

lärotiden

föreslår kommittén, att undervisningen i den obli­

gatoriska lärlingsskolan ordnas på två eller helst tre årskurser samt att

undervisningen i regel pågår hela året, dock att den, då särskilda omstän­

digheter föranleda undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader

om året. ^ idare löreslår kommittén, att den obligatoriska undervisnings­

59

tiden skall omfatta minst (i och högst 12 timmar i veckan samt att

undervisningstiden skall förlägga» till vardagar mellan kl. 7 f. m. och

7 e. m.

Undervisningen skutt enligt kommitténs förslag hava till mål att pagrund­

valen av folkskolans lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas

praktiska yrkesutbildning meddela dem de första grunderna av det tekniska,

yrkesekonomiska och allmänt medborgerliga vetande, som fordras, för att

de med insikt och framgång skola kunna utöva sina yrken och fylla sina

medborgerliga plikter. Läroämnena skola utgöras av modersmålet, räkning,

ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. Skolverkstäder för praktiskt yrkes­

arbete, avsedda att stödja undervisningen; böra inrättas i den mån detta kan

befinnas vara av behovet påkallat och förhållandena det medgiva.

Det andra slaget av lärlingsskolor, nämligen de fullständiga lärlings-

skolorna, skulle hava till uppgift att genom såväl teoretisk undervisning som

praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lär­

lingsutbildningen inom industrien eller hantverket. Kommittén anser, att

dylika skolor icke kunna ifrågakomma i någon större omfattning under

den närmaste framtiden. 1 ett och annat speciellt yrke skulle °de dock

kunna vara motiverade. Sålunda föreslår kommittén, att den befintliga

fackskolan för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna omorganiseras

till en dylik fullständig lärlingsskola, varvid staten bör bestrida två tredje­

delar och Eskilstuna stad en tredjedel av de årliga utgifterna, varjämte

staden tillhandahåller lokaler med inredning och möblering.

Det tredje slaget av lärlingsskolor, de förberedande lärling sskolorna,

skulle hava till ändamål att genom praktiskt arbete i enkla skolverkstäder i

förening med lämplig teoretisk undervisning lägga en god grund för den

fortsatta lärlingsutbildningen inom industrien. Dylika skolor böra endast

inrättas för sådana yrken och industrier, inom vilka man på grund av

omsorgsfulla utredningar med säkerhet kan antaga, att lärjungarna kunna

påräkna god utkomst. Den teoretiska undervisningen bör håva ungefärligen

samma innehåll och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna,

men huvudvikten vid undervisningen bör läggas på det för lärjungarnas

yrken grundläggande praktiska arbetet. Eörsök bör göras med en eller

annan dylik skola vid den föreslagna statens normalskola för yrkesunder­

visningen. I avseende på bidrag från stat och kommun till dessa skolors

inrättande och underhåll böra gälla samma bestämmelser som för de obliga­

toriska lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget till anskaff­

ning och underhåll av undervisningsmateriell.

lutngl. Maj:t>! Nåd Proposition Nr 96.

Fullständig*

lärlings­

skolor

Förberedande

lärlings-

skolor

00

Kunffl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr

Vrke»skolor.

Tekniska

tsrkskolor.

Yrkesskolorna skola hava till ändamål att giva arbetare med god prak­

tisk yrkeserfarenhet tillfälle att utvidga och fördjupa den bildning, vartill

grunden lagts i lärlingsskolan, och att vinna den ytterligare förkovran i

sina yrken, som fordras för att i allmänhet höja dergis arbets- och för­

värvsförmåga eller för att giva dem förutsättningar för förmans- och andra

därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera

oberoende ställning som självständiga mästare inom hantverket.

Undervisningen vid yrkesskolorna meddelas dels i form av ämneskur-

ser, d. v. s. fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka lärjungarna

äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önsk­

ningar, dels i form av vrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner,

avsedda att fullständigt genomgås på en viss begränsad tid av samtliga

deltagare i kursen.

De sistnämnda, eller yrkeskurserna, utgöras antingen av aftonkurser,

omfattande i medeltal två arbetsår med omkring 30 arbetsveckor vartdera

och med omkring 12 undervisningstimmar i veckan eller sammanlagt om­

kring 720 undervisningstimmar under hela kursen, eller av dagkurser,

omfattande omkring 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år, med

44 arbetstimmar i veckan eller sammanlagt omkring 1,320 undervisnings­

timmar under hela kursen.

Undervisningen bör ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas

yrken och de industriella förhållandena å den ort, där skolan är belägen,

samt grupperas kring läroämnena modersmålet, matematik, ritning, yrkes-

ekonomi och yrkeslära. Förutom den ordinarie undervisningen anordnas

föredrag eller serier av föredrag över ämnen av mera allmänt intresse,

som stå i samband med yrkesundervisningen.

För tillträde till yrkesskolorna föreslår kommittén följande inträdes-

fordringar: en ålder av minst 17 år, föregående praktisk yrkesverksamhet

under minst två år för inträde i ämneskurs, tre år för inträde i yrkeskurs,

samt i fråga om teoretiska förkunskaper, att sökande till ämneskurs skall

vara fri från lärlingsskolplikt och att sökande till yrkeskurs skall med gott

resultat hava genomgått lårlingsskola eller annan därmed fullt likvärdig

läroanstalt eller ock vid inträdesprov visa sig äga nödiga förkunskaper i

läsning, skrivning, räkning och ritning.

Statsbidrag bör enligt kommitténs mening kunna utgå icke endast

till kommunala yrkesskolor utan även och efter samma grunder till sådana

yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer.

De tekniska fackskolorna skola ha till ändamål att meddela de teknisk»

kunskaper, som i förening med industriell erfarenhet fordras av dem, som

61

närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker

och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detaljkonstruktörer

och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt å verkstäders

och fabrikers konstruktionsbyråer och fabrikslaboratorier.

Därjämte böra de åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industri­

verksamhet, meddela de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsom­

råden, som de för sin verksamhet behöva.

Kommittén föreslår

att de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås

och Härnösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i

Stockholm och vävskolan i Borås förändras till 3 tekniska fackskolor för

maskinindustri, därav en i Stockholm, en i Malmö och en i Örebro; 1

teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro; 2 tekniska fackskolor för

byggnadsindustri, därav en i Stockholm och en i Malmö; 1 teknisk fack­

skola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping; 1 teknisk fack­

skola för textilindustri i Borås; 1 teknisk fackskola för trävaruindustri i

Härnösand; samt

att dessutom inrättas: 1 teknisk fackskola för kemisk industri i Häl­

singborg och 1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappers­

industri i Karlstad.

Vid bergsskolan i Falun inrättas en avdelning för utbildning av

gj ritmästare.

För inträde vid de tekniska fackskolorna bör i främsta rummet fordras

minst två års föregående praktisk verksamhet, huvudsakligen ägnad åt

yrkesmässigt industriellt arbete.

Fordringarna på teoretiska inträdeskunskaper få icke lägga allt för

stora svårigheter för intelligenta och framåtsträvande unga industriarbetare,

som icke haft tillfälle till studier vid allmänt läroverk, att vinna inträde

vid skolorna, men böra å andra sidan tillmätas så, att möjlighet vinnes

för en sträng gallring bland de inträdessökande.

Kommittén har sålunda föreslagit, att för inträde vid de tekniska fack­

skolorna skulle fordras kunskaper motsvarande realskolans lärokurser i de för

tekniska studier grundläggande läroämnena svenska språket, matematik,

fysik och kemi samt i vissa fall även ritning och teckning.

Lärokurserna måste göras korta. Kommittén har ansett önskvärt och

under vissa förutsättningar även möjligt att begränsa dem till två år med

40 veckors undervisningstid om året och 40—44 undervisningstimmar i

veckan.

Undervisningen bör inom varje skola eller skolavdelning begränsas till

ett vi881 industriellt område och ordnas med sträng hänsyn till skolornas

Kuttgl. Moj:ts Nåd. Proposition

AV

Hd.

62

Lärare.

Skolformer­

nas inbördes

förhållande.

Tekniska

skolan i

Stockholm,

praktiska ändamål. Do tekniska tillämpaingsämnena måste bliva skolornas

huvudämnen och upptaga den övervägande delen av undervisningstiden.

De grundläggande teoretiska läroämnena, matematik, fysik, kemi, projek-

tionslära in. m., böra däremot uteslutande betraktas som hjälpämnen med

ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av skolor­

nas huvudämnen.

Skolorna böra utrustas med ändamålsenliga lokaler, goda bibliotek och

god undervisningsmateriell samt med tidsenliga laboratorier för praktiska

tillämpningsövningar.

Undervisningen skulle enligt förslaget bestridas av lektorer och fack-

lärare med fast anställning samt assistenter och extra lärare, förordnade

på viss tid eller tills vidare.

De tre skolformerna, lårlingsskolor, yrkesskolor och tekniska fackskolor,

böra enligt kommitténs förmenande var för sig fullfölja sin bestämda upp­

gift. Den meningen, att lärlingsskolan bör förbereda för yrkesskolan,

denna för fackskolan och denna sistnämnda slutligen för tekniska hög­

skolan, kan kommittén icke biträda. Dock böra lärlingsskolorna samtidigt

med att de fullfölja sin uppgift att meddela arbetaren ett visst minimum

av yrkesbildning i regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna.

Om erfarenheten kommer att visa. att särskilda åtgärder äro 'önskvärda för

underlättandet av yrkesarbetares tillträde till de tekniska fackskolorna,

anser kommittén, att detta behov vida bättre kan tillgodoses genom in­

rättandet å de orter, där fackskolorna bliva förlagda, av särskilda förbe­

redande kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas undervisning

inpressa lärokurser, som äro av nytta endast för det fåtal av dessa skolors

lärjungar, som önskar vinna inträde vid de tekniska fackskolorna. Unge­

fär samma synpunkter gör kommittén gällande gent emot åsikten, att°de

tekniska fackskolorna böra vara förberedande skolor för de högre tekniska

läroanstalterna.

1 etniska skolan i Stockholm skulle enligt kommitténs förslag efter ut­

brytning av byggnads- och maskinyrkesskolorna samt delvis av tekniska

afton- och söndagsskolan och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar omor­

ganiseras till en läroanstalt uteslutande för konsthantverk, omfattande dels

en konstindustrieil yrkesskola, ordnad i huvudsak på samma sätt som övriga

yrkesskolor, dels en högre skola, konsthantverkssltolari, med vilken en sär­

skild avdelning för utbildning av tecknings- och skrivlärare skulle kunna

förenas. ■ . ?• .

.

•.

■ • ,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Konsthantverksskolan bör omfatta skilda avdelningar, tillsvidare för:

1. möbelkonst, 2. skulptur och inodelleringskonst, 3. keramik- och glas­

konst, 4. smides- och grövre metallkonst, 5. guld- och silversmfdes-

konst, 6. bokhantverk, tryck- och plakatkonst, 7. textilkonst, 8. dekorativ

målning.

Vaije avdelning bör stå under ledning av sin särskilda facklärare eller

tacklärarinna. Högsta ledningen av undervisningen i dess helhet och an­

svaret för dess konstnärliga riktning och halt bör tillkomma skolans före­

ståndare.

Skolan bör utrustas med ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder

och undervisningen i övervägande grad ägnas åt praktiska övningar, så

att den, på samma gång den utvecklar lärjungarnas konstnärliga sinne och

smak, ger dem förtrogenhet med yrkets teknik och en på egen erfarenhet

grundad uppfattning om en kompositions lämplighet för det material och

det ändamål, för vilket den är avsedd.

Den hittills förefintliga svårigheten att erhålla för eu väl ordnad

yrkes­

undervisning kompetenta lärare, effektiva undervisningsplaner samt lämpliga

läroböcker och undervisningsmaterial har, såsom redan nämnts, föranlett

kommittén att framlägga förslag om inrättande av en normalskola, där ut­

bildning av lärare för yrkesundervisningen skulle försiggå på det sätt, att

personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom besök i

en yrkesskola eller på annat sått förvärvat en god praktisk och teoretisk

yrkesbildning, skulle beredas tillfälle att genomgå en jämförelsevis kort —

högst 8 veckors — och i övervägande grad rent pedagogisk utbildningskurs.

Dylika kurser borde förläggas till eu med avseende på lärjungematerial,

lärarkrafter, undervisningsmateriel], antal olika yrkesavdelningar o. s. v.

så rikt utrustad läroanstalt som möjligt. Donna‘ läroanstalt skulle samti­

digt, genom att ställas under omedelbar ledning och kontroll av den cen­

trala ledningen, vara denna till hjälp vid utarbetandet av nya organisa­

tionsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen in. in. Normalskolans

facklärare, skulle även biträda denna vid inspektion av den fackliga yrkes­

undervisningen vid övriga lärlings- och yrkesskolor. Normalskolan borde

vala uppdelad i åtminstone 12 a. 15 olika, fackavdelningar, motsvarande

var och en sitt speciella yrke, varvid de i vårt land allmännast före­

kommande och mest betydelsefulla yrkena borde ifrågakomma med undan­

tag likväl av de konstindustriella, vilkas undervisningsbehov skulle till­

godoses av den omorganiserade tekniska skolan i Stockholm. Genom

normalskolan skulle staten sålunda övertaga eu väsentlig del av den

yrkesundervisning, som eljest skulle ålegat Stockholms stad. Staden bör

Nungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

'

(]3

Statens nor­

malskola för

yrkesunder­

visningen.

Administra­

tion och

inspektion.

8kolornas

underhåll.

därför deltaga i kostnaderna för skolans verksamhet. Pa samma gång

får staden i normalskolan eu ersättning för den undervisning av icke konst-

industriell art, som nu meddelas i tekniska skolans afton- och söndags­

skola och som bör avskiljas från tekniska skolan vid dess omorganisation

till en uteslutande konstindustriell läroanstalt.

Beträffande administrationen föreslår kommittén lokala styrelser för

lärlings-, yrkes- och fackskolor samt inrättande av en överstyrelse för hela

den lägre tekniska undervisningen i riket. Kommittén uttalar den bestämda

övertygelsen, att en kraftigare utveckling av det lägre tekniska undervis­

ningsväsendet icke kan väntas, för så vitt icke. den centrala ledningen av

densamma anförtros åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft

ägnar sig uteslutande åt denna angelägenhet. Överstyrelsens första upp­

gift bör bliva att praktiskt genomföra den nya organisationen av det lägre

tekniska undervisningsväsendet och sålunda i detalj utreda och taga ini­

tiativ i alla hithörande frågor, granska och stadfästa skolreglementen och

undervisningsplaner samt biträda med råd och upplysningar vid deras

uppgörande. Bland överstyrelsens uppgifter i övrigt betonar kommittén

en ofta upprepad och grundlig inspektion av underlydande skolor, anskaffande

av lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell, åvägabringande av eu

väl ordnad statistik in. in. överstyrelsen skulle bestå av en överdirektör

och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli, bestående av en notarie samt

en registrator och aktuarie, därtill en bibliotekarie samt nödig betjäning.

Kommittén anser, att överstyrelsen bör bringas till stånd så snart som

möjligt och att dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reforme­

ringen av det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.

Lärlingsskolor och yrkesskolor böra enligt förslaget vara kommunala

anstalter, till vilkas underhåll staten på vissa villkor bidrager dels med två

tredjedelar av avlöningen till lärare och föreståndare samt därutöver med

5 å 10 procent av det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till

anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell, dels med två tredje­

delar av kostnaderna för första uppsättningen av undervisningsmateriell.

De tekniska fackskolorna böra uppehållas av staten och inrättas un­

der villkor, att den kommun, till vilken en skola förlägges, åtager sig att

tillhandahålla skolan lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans

föreståndare. Tekniska skolan i Stockholm bör efter dess omorganisation

till en läroanstalt för konsthantverk helt och hållet bekostas av staten.

Statens normalskola för yrkesundervisningen bör vara en statsanstalt, till

vars uppehållande dock Stockholms stad bör lämna ett lämpligt bidrag.

64

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

96.

65

Kommittén har jämväl framlagt förslag till reglering av avlöningen

lör föreståndare, lärare och betjäning vid de lägre tekniska skolorna. Kast

anställda lärare och föreståndare vid de lägre tekniska skolorna böra kom­

ma i åtnjutande av pension enligt lag. Åt föreståndare och lärare vid

lärlings- och yrkesskolor samt åt andra icke fast anställda lärare ävensom

åt deras änkor och oförsörjda barn bör beredas pension efter särskilda

grunder.

Genomförandet av kommitténs förslag har beräknats draga en kostnad

av i runt tal 1,200,000 kronor årligen och 900,000 kronor för en gång,

förutom kostnader för en del byggnader.

Till dessa beräkningar fogar kommittén den anmärkningen, att de slutsummor,

vartill beräkningarna lett, utan tvivel måste betecknas såsom icke oväsentligt för låga

för genomförandet av ett'fullständigt lärlingsskolesystem för städer, köpingar och andra

orter inom riket med mera sammanträngd befolkning. Dels har vid beräkningarna

hänsyn tagits endast till städer och köpingar, men icke till de orter på landsbygden,

där förutsättningar för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor finnas. Dels torde

man med säkerhet kunna antaga, att genomförandet av en lärlingslag betydligt skulle

komma att öka antalet lärlingar inom industri och hantverk och därmed även antalet

lärlingsskolpliktiga arbetare.

A andra sidan torde man kunna förutse, att det kommer att dröja eu avsevärd

tid, innan systemet blir genomfört ens så fullständigt, som vid beräkningarna antagits.

Särskilt torde det få anses sannolikt, att många kommuner komma att inskränka sig

till att inrätta obligatoriska lärlingsskolor för endast manliga arbetare. Det torde

sålunda komma att dröja rätt länge, innan statens kostnader för lärlingsskolorna komma

att stiga till de belopp, vartill ovanstående beräkningar lett.

Kung!. Maj:ts Nad. Proposition Nr 96.

2) Handelsundervisningskommitterades förslag till den lägre handels-

undervisningens ordnande.

Det förslag till deri lägre handelsundervisningens ordnande, som fram­

lagts av de år 1913 tillkallade kommitterade, omfattar, bortsett från han-

delsgymnasierna, vilkas organisation redan varit föremål för beslut av stats­

makterna, tvenne huvudtyper av handelsundervisningsanstalter, av de kom­

mitterade benämnda handelsskolor och handelskurser.

Handelsskolorna skola enligt förslaget hava till ändamål att bibringa

o

o

o

personer, som ägna eller ämna ägna sig åt handelsverksamhet men icke

kunna komma i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning,

som deras förutsättningar och övriga omständigheter medgiva och som

lämpligen erfordras för idkande av handelsrörelse av mindre omfattning

eller för anställning i sådan eller för skötande av jämförelsevis mindre

krävande platser på kontor eller lager.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Handels­

skolor

9

66

Dessa handelsskolor skola, vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att lär­

jungarna skola ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Koramitterade

föreslå inrättande av två olika typer av dylika handelsskolor, nämligen ett­

åriga och tvååriga. Läsårets längd skulle i båda skoltyperna vara minst

36 veckor, påsk- och pingstlov däri inräknade, med en undervisningstid

av 32— 33 timmar i veckan. Undervisningens innehåll och omfattning-

skulle bliva i det närmaste lika i båda slagen av skolor. Däremot skulle

de skilja sig med avseende på elevmaterialet.

1 de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter

genomgången 6-årig folkskola, således i regel utan någon praktisk erfarenhet

om det yrke, för vilket de skulle utbildas. Under det första året skulle tiden

huvudsakligen användas till inhämtande av ökad kunskap i sådana all-

månbildande ämnen, som äro grundläggande för ha"ndelsundervisningen:

de handelstekniska ämnena skulle till större delen koncentreras till den

andra årsklassen.

För att vinna inträde i eu ettårig handelsskola skulle fordras att

hava genomgått 6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit

anställd i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, och att sam­

tidigt hava begagnat sig av undervisningen i »handelsfortsättningsskola».

Kommitterade yttra om denna form av handelsskola:

Kommitterade anse, att förutsättningarna för ett försök med en dylik skolform

numera ökats genom den anordning av blivande praktiska fortsättningsskolor, som före­

slagits av folkundervisningskommittén. Enligt detta förslag skulle vid våra folkskolor

för lärjungar, som avslutat sin folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor,

däribland även handelsfortsättningsskolor, omfattande jämväl en del ekonomiska ämnen,

nämligen bokföring, handelsräkning, varukännedom, välskrivning och korta meddelanden

ur handelns geografi och historia. Undervisningen skulle i städerna fortgå företrädes­

vis i form av endags- eller tvådagskurser med en sammanlagd tid av minst 360 tim­

mar, fördelade på två (eller tre) år, och deltagandet däri skulle vara

obligatoriskt.

Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning i prak­

tisk verksamhet, helst i handel eller industri, begagnat sig av undervisningen i handels-

fortsättniugsskola — vilken kommitterade betrakta som en avsevärd inledning till

egentliga liandelsstudier — skulle vara särdeles lämpade för att övergå till den mera

koncentrerat fackmässiga undervisningen i en handelsskola. Kursen i denna skoltyp

anse kommitterade böra bliva

ettårig

, bland annat av den anledning, att det icke torde

kunna begäras, att ifrågavarande lärjungar skola olfra längre tid åt den samlade teo­

retiska delen av sin utbildning. Kommitterade tro, att dessa lärjungar på grund av

sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det star­

kare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna

bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka

direkt från folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola. Sistnämnda

fördelar hos lärjungarna vid de ettåriga skolorna äro i själva verket så betydande, att

tillkomsten av den föreslagna folkskolans fortsättningsskola i jämförelse därmed spelar

en mera underordnad roll.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

67

En viktig synpunkt iir också den, att lärjungar, Rom äga någon erfarenhet av

praktisk haudelsverksamhet, bättre äro i stånd att bedöma, huruvida detta yrke lämpar sig för dem såsom livsuppgift.

Granskar man därefter de faktiska förhållandena vid nu befintliga handelsskolor

i vårt land för att såvitt möjligt söka utröna de större eller mindre utsikterna till de olika ifrågasatta skoltypernas framgång, så blir resultatet ganska tillfredsställande. Av verkställd utredning framgår, att de folkskoleelever, som övergå till handelsskolor, fördela sig på två huvudgrupper. Den ena gruppen går direkt över till handelsskolorna, medan den andra efter en tids anställning i praktisk verksamhet söker sig över till nämnda läroanstalter.

Det synes kommitterade mest välbetänkt att taga vara på den utveckling, som

sålunda uppstått av sig själv, och detta torde lämpligen böra ske genom att med nö­ diga statsmedel gynna och stärka båda de riktningar, som utvecklingen tagit.

Undervisningen i handelsskolorna skulle omfatta läroämnena svenska,

tyska (eller, där så kunde befinnas lämpligare, engelska), geografi, handels­ räkning, bokföring, handelslära, författningskunskap, naturkunnighet (sist­ nämnda ämne dock endast i de tvååriga skolorna), varukännedom, väl­ skrivning, stenograf! och maskinskrivning. Läroämnena skulle vara obli­ gatoriska och minst godkända insikter i samtliga ämnen erfordras för er­ hållande av avgångsbetyg. Skolorna skulle mottaga såväl kvinnliga som manliga lärjungar.

Beträffande lärarna uttala de kommitterade, att kompetensfordringarna

för meddelande av undervisning i de allmänna ämnena helst borde sättas lika med motsvarande fordringar vid de kommunala mellanskolorna; i fråga om de merkantila ämnena åter borde helst fordras genomgången handels- högskola eller handelsgvmnasium. praktisk affärsvana och anlag för lärar­ kallet. Dock borde föreskrifter rörande kompetensfordringar tills vidare icke utfärdas.

Vid samtliga handelsskolor borde liksom vid handelsgymnasierna de

ordinarie lärarna tillsättas och rektor förordnas av vederbörande styrelse.

Då det är kommitterades mening, att handelsskolor av det ena eller det andra

slaget böra upprättas mera försöksvis, följer härav, att kommitterade anse dessa skolor böra tillsvidare begränsas till ett mindre antal. Kommitterade föreslå upprättande till

en början

av exempelvis 8 skolor, därav 4 tvååriga, byggda direkt på den sexåriga

folkskolekursen, och 4 ettåriga, baserade på sexårig folkskola med fortsättningsskolkurs och två år därefter innehavd anställning i praktisk verksamhet.

Beträffande spörsmålet om ifrågavarande lägre handelsundervisnings tillgodose­

ende genom någon form av de redan befintliga högre folkskolorna, hava kommitterade vis­ serligen i princip velat hävda, att handelsskolorna böra vara speciella och fullt fack­ mässigt organiserade läroanstalter samt tillhöra det övriga bandelsundervisniugsväsendet, men kunna praktiskt taget icke se något avsevärdare hinder för att

några

av dem, så­

som från vissa håll föreslagits, anorduas i form av högre folkskolor.

luförandet av en sådan typ vid de högre folkskolorna kräver dock vissa särskilda

åtgärder, förutan vilka anordningen i fråga icke skäligen kan ifrågasättas. Dit hör i

Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

68

främsta rummet och som eu oeftergivlig fordran uppställande av det villkoret, att de

lärare, som anställas för kandelsundervisningen, skola uppfylla samma kompetensford-

ringar som lärarna vid de fristående handelsskolorna och åtnjuta samma löneförmåner

som dessa.

Enligt kommitterades mening skulle statsmedel tillsvidare utgå för

4 ettåriga fristående handelsskolor, 1 tvåårig fristående handelsskola samt

3 tvååriga vid högre folkskolor (handelsfolkskolor).

Liksom vid all handelsundervisning hittills i vårt land höra alla dessa

läroanstalter anordnas som samskolor för gossar och flickor.

Kommitterade föreslå, att styrelsen för handelsskola utses i huvud­

saklig likhet med vad som bestämts vid kommunala mellanskolor. Rektorn

blir sålunda självskriven ledamot, men de övriga ledamöterna höra över­

allt väljas av kom munal styrelsen. Sistnämnda styrelseledamöters antal anse

kommitterade kunna bestämmas till fyra.

Vad de fristående handelsskolorna beträffar, torde de liksom handels-

gymnasierna tillsvidare böra lämnas frihet att själva bestämma över sty­

relsens sammansättning. Dock bör såsom en nödig garanti krävas, att

styrelsen förutom föreståndaren bör bestå av fyra personer, och att tvä

av dessa utses av kommunalstyrelsen. I fråga om samtliga handelsskolor

är givetvis önskvärt, att köpmanselementet blir i styrelsen starkt repre­

senterat.

Vad de föreslagna skolornas förläggning beträffar, äro kommitterade

av den åsikten, att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla

före, att utvecklingen försiggår enklast och naturligast, om ett visst total­

belopp av statsmedel för ändamålet anslås och vederbörande på olika orter

ha att ansöka om understöd från nämnda anslag hos Kungl. Maj:t, som

efter vederbörlig granskning avgör, till vilka sökande understöden böra utgå.

Härvid bör emellertid särskilt den synpunkten tagas i betraktande, att

ingen ort, utom de allra största städerna, bör erhålla handelsskola, om

handelsgymnasium förut där åtnjuter understöd.

Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommit­

terade icke skäl att i fråga om de av kommitterade sålunda föreslagna

fristående handelsskolorna frångå de grunder, som av 1913 års riksdag

fastställdes för handelsgymnasierna och som i huvudsak innebära, att ett

visst maximibelopp stadgas för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hän­

syn tagen till olika omständigheter noga lämpas efter varje skolas verk­

liga behov, samt att kommunen eller enskilda åläggas vissa förpliktelser,

däribland att lämna ett visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll.

Samma grunder föreslås beträffande handelsfolkskolorna.

På grund av tillgängliga uppgifter har uppgjorts en beräkning, som

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

giver vid handen, att ett maximibelopp av 9,600 kronor skulle visa sig

tillräckligt, för en tvåårig skola och ett motsvarande belopp å 7,100 kronor

för en ettårig.

Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gentemot skolorna

skulle liksom i fråga om handelsgymnasierna gälla, att de först och

främst ha att tillhandahålla erforderliga lokaler. Angående åter det kon­

tanta bidraget från samma håll är i fråga om handelsgymnasierna före­

skrivet, att det skall uppgå till minst en tredjedel av statsunderstödet.

Kommitterade anse emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att

så vitt möjligt bana väg för de nya skolornas upprättande, tillräckligt, om

kommuner eller enskilda åläggas att bidraga med ett kontant belopp

motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet åt de fristående handels­

skolorna.

I fråga om viktigare villkor i övrigt torde liksom angående handels­

gymnasierna böra bestämmas, att handelsskola för att kunna erhålla stats­

understöd bör äga minst 15 lärjungar i varje årsklass.

De avgifter, som skola erläggas av lärjungarna vid de fristående två­

åriga handelsskolorna, anse kommitterade, bland annat med hänsyn därtill,

att alla ämnen gjorts obligatoriska, och att alltså ingen tilläggsavgift ifrå-

gakommer, kunna bestämmas till 50 kronor för vartdera året. För de ett­

åriga skolorna torde ett årligt belopp å 75 kronor få anses skäligt. Vid

handelsfolkskolorna böra däremot inga avgifter förekomma.

Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelssko­

lorna böra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarpersonalen.

Kommitterade föreslå i sådant avseende samma lönevillkor som för lärarna

vid de kommunala mellanskolorna.*E

De av kommitterade föreslagng handelskurserna skulle hava till ändamål

att meddela utbildnina åt personer, som redan äro anställda i praktisk verk­

samhet och icke kunna avbryta denna anställning för genomgående av eu

samlad kurs. Vidare skulle de tillgodose det behov av fortsatt utbild­

ning i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos personer, vilka redan

erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium eller

annan läroanstalt.

Kommitterade anse, i likhet med 1908—1910 års kommitté, att handelskurser

böra organiseras dels i form av en lägre fast kurs med obligatoriska ämnen, huvud­

sakligen avsedd för yngre lärjungar, som slutat folkskolan och vunnit anställning i

praktisk verksamhet, dels ock i form av valfria kurser, av större omfattning i fråga

om ämnen och kunskapsmått och huvudsakligen avsedda för ett högre ålders­

stadium.

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 9(1.

09

Handete-

kurser.

70

Då emellertid behovet av en fast lägre kurs blir tillgodosett genom de av folk-

undervisningskommittén föreslagna kandelsfortsättningsskolorna, inskränka sig kommit-

terade till att yttra sig om upprättandet av de valfria kurserna. De lägsta av dessa

kunna tills vidare ersätta den fasta kursen.

Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande ämnen men i

övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar. De böra vara så ordnade,

att ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, vilkas omständigheter

medgiva en mera mångsidig utbildning, men på samma gång omfatta en fristående

och avslutad kurs inom varje ämne.

För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade ound­

gängligt, att nämnda kurser erhålla en så vitt möjligt fast organisation. Ett huvud­

villkor härför torde vara, att lärjungarna indelas i vissa grupper alltefter sina olika

förutsättningar, och att även ämnen, timtal och kursernas beskaffenhet lämpas efter

dessa olika grupper.

Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt

skilda stadier. De kommitterade föreslå härvidlag en indelning av lärjunge­

materialet i tre grupper, nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått

6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande, eventuellt även fortsättnings-

skola; grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd ett- eller två­

årig handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som genomgått stats­

understött handelsgymnasium eller motsvarande.

Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som

speciellt kommersiella, på de högre stadierna endast speciella. De ämnen,

som skulle komma i fråga, vore: svenska, tyska, engelska, franska, ryska,

spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi, bokfö­

ring med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten, handelshus,

handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenograf! och maskin­

skrivning. Samtliga läroämnen skulle vara valfria och umlervisningen i

varje ämne omfatta en fristående och avslutad kurs. Samtidigt skulle

flock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, som

önskade en mera mångsidig utbildning.

Läsaret skulle omfatta minst 30 veckor, påsk- och pingstlov samt öv­

riga lovdagar däri inräknade, och fördelas på två terminer.

Lärokursen i varje ämne skulle omfatta minst två och högst sex ter­

miner, dock borde lärjunge med nödiga förkunskaper beredas möjlighet

att kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala. Undervisningen

i varje ämne och kurs skulle omfatta minst en och högst fem timmar i

veckan. Undervisningstiden skulle i allmänhet förläggas till aftnarna

mellan kl. 6 och kl. 10, för de yngre lärjungarna ej gärna senare än kl.

8. De kommitterade ifrågasätta även ett par andra utvägar, som dock

anses kunna endast i undantagsfall anlitas, nämligen att antingen för­

lägga undervisningstiden till kl. 8—10 f. m. eller att koncentrera under­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

71

visningen på en hel eller tvä /intim dagar i veckan, varvid hel dag skulle omfatta sex, halv dag tre timmar. Kornmitterade uttala den be­ stämda åsikten, att ingen undervisning borde förläggas till söndagarna samt att lördagens afton borde så litet som möjligt anlitas för ända­ målet.

Rörande lärarnas kompetens, anställning och avlöning anse kommitte-

rade, att full frihet härvidlag borde lämnas de lokala styrelserna,

De kornmitterade beröra frågan om skolplikt för minderåriga, som äro

anställda i handel, men anse icke, att dylik skolplikt för närvarande bör ifrågasättas, bl. a. av det skäl, att handeln icke upptagits bland de yrken, som skulle beröras av den föreslagna lärlingslagen. Kornmitterade om­ nämna dock, att förslag om skoltvång för i handel anställda minderåriga framkommit från flera håll samt att dylikt tvång, gällande såväl kommu­ nerna i fråga om upprättande av skolor som handelslärlingarna i fråga om deras besökande, förekommer i åtskilliga länder, där man då också tilläm­ par systemet med fast anställda handelslärlingar.

Kornmitterade föreslå upprättande av handelskurser på till en början

10 platser. Kurserna skulle antingen kunna anordnas såsom fristående skolor, som hade dylika handelskurser till uteslutande uppgift, eller an­ ordnas i samband med skolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önskade upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.

Enligt koinmitterades mening bör statsunderstöd endast utgå till kom­

muner, korporationer och föreningar. Dels kräva nämligen de högre han- delskurserna i vissa avseenden större förutsättningar i fråga om organi­ sation och ledning än handelsskolorna, dels torde de komma att i vissa fall medföra jämförelsevis större utgifter, därest undervisningen skall ut­ vidgas till att omfatta högre och speciellare kunskapsområden och kunna hållas uppe på önskvärd nivå.

Rörande den yttre formen för de läroanstalter, som komma att anordna

handelskurser, anse kornmitterade, att stor frihet bör medgivas. Så bör anslag kunna beviljas dels åt skolor, som ha nämnda undervisning till uteslutande uppgift, dels åt andra skolor, t. ex. handelsgymnasier, tekniska skolor och borgarskolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önska upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.

Kornmitterade föreslå understödjande av 10 läroanstalter för handels­

kurser och beräkna 10,000 kronor till vardera av 2 större, 7,000 kronor till vardera av 6 medelstora och 5,000 kronor till vardera av 2 mindre skolor.

Minst 40 lärjungar böra deltaga i handelskurserna, för att läroanstalten

skall kunna erhålla statsunderstöd. Såsom avgifter föreslås för varje ter­

Kumjl. Maj:ts Mild. Proposition Nr 96.

72

Kommunala

och enskilda

läroanstalter.

Administra­

tion och

■central led­

ning:

min 5 kronor för vart och ett av ämnena i allmänhet och 20 kronor för

varje främmande språk.

Såsom villkor för statsbidragets erhållande föreslås, att åtminstone en

serie av minst fyra läroämnen, avsedda för en och samma grupp av elever

och omfattande 10—15 timmar i veckan, skulle anordnas varje läsår, samt

att lärjungarnas antal skulle vara minst 40 med minst 10 i vartdera av

fyra ämnen.

Kommitterade förorda, att kommunala eller rent privata läroanstalter

:iv olika typer, som icke erhållit understöd ur de övriga anslagen, må

kunna komma i åtnjutande av ett mera begränsat bidrag från stats­

verket.

Angående beloppet av nämnda bidrag föreslå kommitterade högst

2,000 kronor till varje skola. Om detta understöd beräknas utgå till 5

skolor i landet, kan anslaget sålunda begränsas till 10,000 kronor. Be­

stämmelserna böra dock enligt kommitterades mening avfattas så, att nå­

got maximiantal av läroanstalter, som må kunna årligen ifrågakomma till

nämnda förmån, icke fastställes. Om det sålunda något år befinnes lämp­

ligt att utdela 2,000 kronor endast åt vardera av tre skolor, så må ytter­

ligare fyra skolor kunna erhålla 1,000 kronor vardera o. s. v.

Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle

krävas, anse kommitterade i främsta rummet böra föreskrivas, att de skola

hava gjort sig kända genom värdefull och gagnande verksamhet inom han-

delsundervisningens område. Vidare bör man på dem ställa de anspråken,

att kortare kurser än terminskurser icke må vid läroanstalten förekomma,

att bestämda inträdesfordringar må tillämpas och lärjungar mottagas endast

vid terminernas början, att lärarpersonalen bör inneha erforderliga förut­

sättningar för sitt kall och vara med skäliga belopp avlönade, samt att

tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell stå till

skolornas förfogande.

1 fråga om administrationen av såväl handelsskolorna som handels-

kurserna föreslå kommitterade, att dessa skulle ställas under ledning av

lokala styrelser, i vilka köpmannaelementet borde vara starkt representerat.

Den centrala ledningen av handelsskoleväsendet föreslås förlagd till kom­

merskollegium eller den myndighet, som kunde komma att träda i dess

ställe, dock beträffande de till handelsskolor ombildade högre folkskolorna,

de s. k. handelsfolkskolorna, under samverkan med folkskolöverstyrelsen.

Denna samverkan skulle omfatta bland annat yttranden rörande högre folk­

skolas ombildning till handelsskola samt därmed i sammanhang stående

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Knnyl. Maj:ls Nåd. Proposition

AV

9(i.

73

framställningar till Kungl. Magt om statsunderstöd, varjämte ledamot av folkskolöverstyrelsen skulle äga rätt att besöka dylik ornbildad skola och, om lian funne skäl till anmärkning, skriftligen delgiva kommerskollegium denna.

Den centrala ledningen skulle förstärkas genom inrättande av eu

h andelsundervisningsnämnd, bestående av den av Kungl. Maj:t förordnade inspektören över handelsundervisningen jämte två andra ledamöter, av vilka den ene skulle representera den kommersiella, den andre den pedagogiska sakkunskapen.

Kommitterade betona emellertid, att den sålunda föreslagna formen

för central ledning vore att betrakta som en övergångsform till en full­ ständig centralstyrelse, som i framtiden måste inrättas. Kommitterade ifrågasätta även, huruvida icke nämnda framtida styrelse borde förenas med den av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och uttalar möjligheten av att det kunde visa sig lämpligt att härtill som en tredje gren ansluta en central ledning för navigationsskolorna.

3) Folkundervisning skommitténs förslag till omorganisation

av fortsätt ning sskolan.

Folkundervisningskommitténs förslag avser en genomgripande omda­

ning av hela fortsättningsskolväsendet. Fortsättningsskolan skall enligt förslaget göras till en ungdomsskola i mera egentlig betydelse. Under­ visningen skall, utan att uppgiva sitt sedligt uppfostrande och allmänbil­ dande syfte, omläggas i praktisk riktning. Och fortsättningsskolan skall göras obligatorisk såväl för kommunerna med avseende på dess inrättande som för ungdomen med avseende på dess besökande.

I överensstämmelse med dessa grundlinjer för fortsättningsskolans re­

form framlägger kommittén förslag till ny organisation av denna skola och ny undervisningsplan för densamma jämte förslag till förändrade grunder för rekryteringen av dess lärarkår samt för skolans förvaltning och ekonomiska ställning. För att erhålla en benämning på den nya fortsättningsskolan, som kunde angiva det mest karaktäristiska för dess undervisningsprogram, använder kommittén uttrycket »yrkesfortsättnings- skola».

I väsentliga avseenden stöder kommittén sina förslag dels på tan­

kar och yttranden, som sedan flera år tillbaka framträtt i vårt eget land och även inom riksdagen vunnit anslutning, dels på erfarenheter från motsvarande område av skolväsendet i de större kulturländerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Allmänna

grunder.

10

74

Fortsätt-

ni ngsskolans

uppgift.

Yrkessyn-

punkten i

fortsättnings-

skolans un­

dervisning.

Fortsättningsskolans uppgift formuleras av kommittén sålunda: Fort-

sättningsskolan skall, i den mån det låter sig göra, taga sikte på det

praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall

bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak samla sin under­

visning omkring detta arbete och såmedelst kunna omedelbart främja de

ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke; samtidigt härmed

skall den fullfölja undervisningens förnämsta syfte, främjandet av lärjung­

arnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning till dug­

liga samhällsmedlemmar.

Tydligt torde vara, säger kommittén, att ett program av denna in­

nebörd drager en bestämd gräns mellan fortsättningsskolan, den prak­

tiska ungdomsskolan, å den ena sidan och folkskolan, den allmänna barn­

skolan, å den andra.

Det mest utmärkande för den framtida fortsättningsskolan är enligt

förslaget yrlcessynpunktens upptagande i dess undervisning. Frågan blir

då närmast den, på vad sätt och i vilken mån detta kan ske. Härom

yttrar kommittén:

Klart är, att den ifrågavarande synpunktens upptagande innebär, att i fortsätt-

ningsskolau skall, i den man ske kau, meddelas verklig yrkesundervisning, dels teo­

retisk sådan, eller undervisning

om

yrket, dels ock, så vitt möjligt, praktisk handled­

ning i yrkesarbetet, eller undervisning

i

yrket.

Att en undervisning

i

yrket är önskvärd torde få anses självklart. I många

fall måste dock på grund av de yttre omständigheterna för skolarbetet tanken på en

sådan undervisning .vara utesluten. Så i fråga om jordbruksyrket. En verklig under­

visning i jordbruksarbetet skulle nämligen förutsätta, att skolan ägde en lantgård eller

ett småbruk till sitt förfogande, där lärjungarna året om och på alla tider av dagen

kunde sysselsättas. Detta är uppenbarligen omöjligt. Fortsättningsskolan får i ett

sådant fall inskränka sig till en undervisning

om

det praktiska arbetet och grunderna för

detsamma. Den får dämd på det bästa möjliga sätt utnyttja dels det åskådnings­

material, som den äger eller i skolans omgivning kan erhålla, dels och framför allt

den genom deltagande i yrkesarbetet vunna erfarenhet, som lärjungarna föra med sig.

I andra fall åter, såsom där fortsättningsskolan har att samla sin undervisning kring

något industriellt arbete eller något hantverk, kan det vara möjligare för skolan att

åstadkomma en undervisning

i

yrket. Ett villkor bland andra härför är då, att skolan

är i besittning av en för ändamålet inredd och utrustad skolverkstad.

Att skolverkstaden nödvändiggör ett visst hänsynstagande till mästarnas och ar­

betsgivarnas uppfattning är uppenbart.

Men hela yrkes fortsättning sskolan, med eller

utan skolverkstad, hör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både arbets­

givare och arbetare.

Både dess upprättande och dess ledning bör försiggå under med­

verkan av yrkesmän. Sker detta, så bortfaller större delen av de svårigheter, som

anförts som skäl mot skolverkstaden.

Kommittén sammanfattar sin åsikt i fråga om skolverkstaden i föl­

jande punkter:

Kutig!, Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

Kung!. Mqj:tn Nåd. Proposition Nr 06.

75

Skolverkstadeu bör icke anses som eu ovillkorligt nödvändig men väl som en

från synpunkten av fortsättningsskolans viktigaste uppgifter nyttig och ensidig be­ ståndsdel av fortsättningsskolan; dess upprättande må bliva beroende av ekonomiska, lokala och personliga förhållanden och bör icke företagas annat än i samförstånd med vederbörande arbetsgivare, varjämte bör tillses, att undervisningen i skolverkstaden kommer att bestridas av en person, som på samma gång han har förmåga att meddela undervisning är i besittning av framstående yrkesskicklighet; lärjungens arbete i skolverkstaden bör hava till uppgift dels att från vissa synpunkter utfylla de kun­ skaper, som lärjungen vinner i arbetsgivarens verkstad, och att i övrigt främja hans yrkesskicklighet, dels att tjäna som stöd för den övriga arbetsundervisningen och för skolans karaktärsuppfostrande strävanden.

Om fortsättningsskolan enligt kommitténs mening icke alltid kan

bidraga till lärjungarnas fackbildning genom undervisning i yrkesarbetet, kan den däremot alltid, menar kommittén, göra det genom undervisning om detta arbete eller med andra ord genom teoretisk yrkesundervisning. Den kan i anslutning .till lärjungarnas erfarenheter från deras praktiska arbete meddela undervisning om grunderna för yrkets teknik och om de verktyg och andra hjälpmedel, varav det betjänar sig; den kan giva dem undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för yrket, samtal räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket; den kan låta dem få noggrannare kännedom om råvarorna och deras ur­ sprung och om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i markna­ den. lämna dem meddelanden om lämpliga delar av närings- och arbetslag- stiftningen. giva dem goda hygieniska anvisningar för arbetet och låta dem få göra bekantskap med yrkets historia. Det är uppenbart, att även eu dylik undervisning är av praktiskt värde. Den bör ock vara ägnad att höja lärjungens intresse för hans arbete och höja hans aktning för det­ samma.

Det är nu i varje fall tydligt, att yrkesundervisningen i fortsätt­

ningsskolan, den må nu bliva både praktisk och teoretisk eller endast teo­ retisk. måste enligt kommitténs förslag få jämförelsevis anspråkslös omfatt­ ning och att yrkesfortsättningsskolan i regel icke skall kunna göra an­ språk på att vara yrkesskola i egentlig mening. Hon blir en praktiskt anlagd ungdomsskola med syfte att omfatta hela skaran av den ungdom, som avgår från folkskolorna utan att övergå till andra läroanstalter, och hon skall som sådan framdeles som hittills komma att tillhöra det allmänna skolväsendets område.

Det är kommittén i detta sammanhang angeläget att framhålla, att kommitténs

förslag om yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning icke inne­ bär, att fortsättningsskolan enligt kommitténs mening på så sätt skulle kunna er­ sätta yrkesskolan. Kommittén skulle finna det mycket beklagligt, om den efter

Stallare och

sy ägare for­

mer

av fortsätt- ningsskolft.

Olika typer av yrkesfort-

sättnin gs-

skola.

kommitténs åsikt högst behövliga omläggningen och utvecklingen av vår fortsättuiugs- skola skulle i minsta man hämma strävandet mot det likaledes viktiga målet att få till stånd ett omfattande och mångsidigt yrk esskol väsen. Erfarenheten från andra länder visar, vad eftertanken för övrigt lätt ger vid handen, att yrkesfortsättnincrs- skolan och yrkesskolan båda äro nödvändiga.

kika 1^et SOm den ombildade fortsättniugsskolan kan minska yrkesskolans

bebovlighet, bör den kunna göra den skolform, som heter högre folkskola över­ nödig.

Den svaghet, som ännu i många avseenden vidlåder vår folkskola,

måste enligt kommitténs mening medföra, att yrkesfortsättningsskolan.- program i ett stort antal fall icke kan i avsevärdare mån förverkligas. Vi ha därför, förmenar kommittén, att räkna med att fortsättningsskolan hos oss måste antaga olika grader av utveckling ned ifrån sådana, som närma sig ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna.

„ . Kommittén anser, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i eu välordnad sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas läro­ plan, som av "kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, skall kunna giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans grundsatser anlagd undervisning. I fråga om de fall åter, där sådana förutsättningar icke kunna anses föreligga, d. v. s. i fråga om fortsättningsskolor med svagare skolformer till underlag, far man Jämka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsätt- mngsskolan, dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra. Kom­ mitténs uppfattning är således den, att allestädes, där förutsättningar för en fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program förefinnas, detta pro­ gram bor bestämma den fortsatta undervisningens karaktär och att

i varje fall

det-

samma bör framstå som det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, soker närma sig. Behovet av ökad omvårdnad om den ungdom, som lämnat folksko­ lorna, synes i varje fall redan nu kunna i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta behov ar enligt kommitténs mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskol- vasendet icke later sig undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans undervisning, som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast i ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas

O

Grundsatsen om undervisningens koncentration kring det praktiska

arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva deras fram­ tida livsuppgift, leder i organisatoriskt hänseende följdriktigt till kravet på en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de skilda yrken eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda grundsatsen har att taga hänsyn till. Härom yttrar kommittén:

De skoltyper, för vilka kommittén framlägger förslag till läroplaner äro: fort-

sattnmgsskolor i jordbruksbygder, industriella fortsättningsskolor i anslutning dels till järnindustri, dels till träindustri, dels till textilindustri, hantverksfortsättningsskol&r

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

*amt, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädrmdsyrkena, liau- delsfortsättningsskolor samt fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet.

Läroämnena i fortsättningsskolan böra enligt kommitténs mening vara

arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Därjämte skall, därest icke i vederbörlig ordning annorlunda beslutas, någon kortare del av läro­ tiden ägnas åt kristendomsundervisning.

Vad angår lärokursen i arbetskunskap, ligger det i sakens natur, att

detta ämnes läroinnehåll måste bliva olika i olika typer av för isättning?- skolor. Härom yttrar kommittén bland annat:

I jordbruksbygdernas fortsättningsskolor t. ex. måste det bliva ett helt auuat än

i industriorternas, i handelsfortsättningsskolor ett väsentligen annat än i hänt- verksfortsättningsskolor o. s. v. Detta hindrar emellertid icke, att det olikartade innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas och tillrättaläggas efter i stort sett enahanda synpunkter. Härvid är att ihågkomma, att arbetskun- skapen icke egentligen är ett skolämne i hävdvunnen mening med ett strängt enhetligt läroinnehåll utan snarare är att betrakta som ett koncentrationsämne, som i sig uppsamlar lärostoff från olika håll, i syfte att undervisningens föremål, d. v. s. det yrke eller praktiska arbete, varom i varje fall är fråga, måtte bliva klarare och all­ sidigare belyst. Särskilt är det två huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning alltid böra beaktas. Det gäller nämligen att företrädesvis fatta i sikte å ena sidan vad man skulle kunna kalla för det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik och å andra sidan dess ekonomi. Av dessa synpunkter giver sig den förra så att säga av sig själv, medan däremot den senare icke torde vara lika självfallen. Och dock är det både för den enskilde och det allmänna av icke ringa betydelse, att jämväl arbetaren och den mindre yrkesidkaren lära sig att med sparsamhet och omtanke tillvarataga och ut­ nyttja sitt yrkes möjligheter liksom ock att de till någon omfattning öva sig med sådan bokföring och sådana praktiska beräkningar, som tillhöra en rationell yrkesdrift.

Men det arbete, som utgör undervisningens föremål, kan i de flesta fall lämp­

ligen betraktas även från andra synpunkter än de nu angivna. Särskilt i vissa slags fortsättningsskolor blir det av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets hygien. En mängd yrken drivas ju under sådana förhållanden, att de unga arbetarna väl be­ höva få undervisning om vad de ha att iakttaga för att icke genom eller under ar­ betet taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkeslagstiftningen så stor omedelbar betydelse för en del yrken och yrkesgrenar, att det synes ändamålsenligt, att undervisning om de viktigaste hithörande författningsbestämmelserna meddelas i samband med de delar av arbetskunskapen, som de närmast avse. Slutligen kan det i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för yrkesarbetet, om några korta meddelanden, där tiden det tillåter, lämnas dem rörande detta arbetes geografi och historia.

Vad ämnet medborgarkunskap beträffar, framhåller kommittén, att

undervisningen däri bör framför allt avse att stärka de ungas känsla av samhörighet med och ansvar gent emot andra.

Kanyl. Maj:In Nåd. Proposition Kr 90.

77

F<-: (.dittillDg:**

.skolan*

il mneskret*.

Det gäller härvid att för lärjungarna klargöra, huru de såsom samhällsmedlemmar ha

intressen, gemensamma med andras, huru dessa tillvaratagas och främjas, huru den enskilde såsom samhällsmedlem har både förmåner och plikter m. m„ allt i syfte att, i den mån det för skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var på sin plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga livet.

Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör enligt

kommitténs mening komma till synes bland annat därigenom, att åven modersmålet får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.

Huvudsynpunkten för undervisningen i detta ämne måste i enlighet härmed bliva

främjandet av lärjungarnas rent personliga utveckling. I den uppgiften ingår såsom ett betydelsefullt moment väckandet och stärkandet av de ungas lust för god läsning. Härvid gäller det bland annat att tillfredsställa det behov av nöjesläsning, som före­ finnes hos lärjungarna, och att göra det på ett sådant sätt, att läsningen blir verkligt utvecklande för dem. Därjämte framträder också här fortsättningsskolans starkt prak­ tiska läggning. Undervisningen måste nämligen uppställa som mål för sig att även främja den användning av modersmålet särskilt i avseende på dess skriftliga behand­ ling, som är av direkt betydelse för närings- och affärslivet.

Enligt kommitténs åsikt bör kristendomskunskapen i fortsätta i ngs-

skolan icke vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari bestämda lärokurser enligt en viss fastställd läroplan skola genomgås och inhämtas. Tonvikten måste helt falla på den ideella uppgiften, på under­ visningens uppfostrande, karaktärsbildande syfte.

Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras

gällande, har kommittén icke velat göra kristendomsundervisningen på samma sätt som de i det föregående omförmälda ämnena till ett i fort- sättningsskolan obligatoriskt läroämne utan ansett, att de kommunala skol­ myndigheterna böra på denna punkt äga en viss frihet.

Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ung­

domens fysiska utbildning betonar kommittén, hurusom det både ur syn­ punkten av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän upp- fostringssynpunkt helt visst vore eu fördel, om åt gymnastiken och idrotten kunde givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Ett avgörande hinder härför möter dock enligt kommitténs mening i den ytterst begränsade tid man har att räkna med. Lärjungarnas fysiska ut­ bildning kan därför även i bästa fall icke bliva mer än en uppgift vid sidan av de huvudsakliga.

På tal-om fortsättningsskolans fostrande och ledande verksamhet erinrar

kommittén om hurusom de unga i många fall åro i behov av en ledning, under vilken de i frihet kunna få organisera sig till mer eller mindre självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar, diskussionsklubbar,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 96.

leklag. idrottsföreningar och dylikt — vilka, rätt ledda, äro ypperliga

medel i striden mot de mindre goda inflytelser, för vilka de unga äro

utsätta. Det vore, anser kommittén, önskvärt, om sådan fri verksamhet

kunde förbindas med fortsättningsskolan, framför allt därigenom, att dennas

lärare toge initiativ till och själva deltoge i densamma.

Möjligheterna för förläggningen och fördelningen av fortsättnings-

skolans arbetstider äro sfi talrika och de lokala förhållanden, till vilka det

gäller att bär taga hänsyn, så mångskiftande, att största möjliga frihet

synes böra tillerkännas de lokala skolmyndigheterna vid ordnandet av

denna angelägenhet. Endast i tvenne hänseenden är enligt kommitténs

mening en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta om­

råde erforderlig: fortsättningsskolans arbetstid bör under inga förhållanden

få inkräkta på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden, och det

bör genom lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättnings­

skolan icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. in.

Om nödvändigheten att göra fortsättningsskolan obligatorisk yttrar

kommittén:

Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i

den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvis-

ning till vad. i kap. I av kommitténs betänkande angående fortsättningsskolan anförts

om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten av dess omgestaltning efter

tidsförhållandenas krav vill kommittén framhålla, att vad som genom en förbättrad

ungdo ^uppfostran star att vinna ej mindre för arbetsduglighetens främjande än ock

för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen utan tvivel innebär för vårt

folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott, som icke är att underskatta.

Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika avseenden, som för närvarande

är radande nationerna emellan, torde man därför kunna säga, att staten för sin e<ren

skull och ur synpunkten

av

det allmänna bästa har både rätt och plikt att här in­

gripa, i.syfte att vad som på detta område behöver göras också måtte bliva gjort.

^Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes vara

av sa stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende av

godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan under­

visning och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område,

lyckligast, om allt slags tvang kunde undvikas, men liksom det, såsom förut fram-

hållits, i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens

grund uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke

heller i vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man

med fortsättningsskolreformen syftar.

På grund av vad kommittén anfört anser sig kommittén böra föreslå,

att allmän lagstadgad fortsättning sskolplikt införes, i det att rikets kom-

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition År !JC.

70

I.ärotiden.

Skolplikt.

8(1

rnuner förpliktas att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor.

1 varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla

och medgiva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl.

Maj:ts medgivande, tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena

sig om en gemensam fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga

förhållanden påkalla en sådan anordning. Huruvida kommun må för viss

tid helt befrias från skyldighet att inrätta fortsättningsskola, skall i varje

särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.

I fråga om den obligatoriska lärokursens längd och fördelning gör

kommittén följande uttalande:

Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall om­

fatta en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun

äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till

högst 540 undervisningstimmar. Lärotiden skall fördelas på antingen två

eller tre år.

Kommittén föreslår vidare, att som allmän regel måtte fastställas, att

inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som inträffar

närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg om häremot

svarande kunskaper erhållits. I sammanhang härmed yttrar kommittén:

Enligt de här föreslagna bestämmelserna i fråga om inträdesåldern samt skol-

kursens längd och fördelning har man att räkna med att den normala åldern vid av­

gång från fortsättningsskolan blir femton till sexton år, därest skolan är tvåårig, och

sexton till sjutton år, om den är treårig. I det fall att inträde sker först i femton­

årsåldern och fortsättningsskolan är treårig med årskursen fördelad på en höst- och

en vårtermin, kan emellertid avgång icke äga rum förr än det kalenderår, under vilket

lärjungen fyller aderton år. Om alltså trettonårsåldern är att beteckna som fortsätt-

ningsskolålderns nedre gräns, kan adertonårsåldern sägas utgöra dess övre; sistnämnda

ålder blir följaktligen även den, då fortsättningsskolplikten senast bör vara fullgjord.

Skulle av någon anledning skolplikten icke vara fullgjord ens vid adel tonårsålderns

slut, må vederbörande skolstyrelse kunna befria från all ytterligare skolgångsskyl-

dighet.

Kommittén föreslår i detta sammanhang, att barn och ungdom i fort-

sättningsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt mot­

svarande undervisning eller soin tillhöra kommun eller område, där fort­

sättningsskola icke finnes inrättad, skola vara befriade från skyldigheten

att besöka fortsättningsskola.

Det huvudsakliga ansvaret för skolgångens övervakande skulle givetvis

vila på den lokala skolstyrelsen. Men för att denna skall kunna full­

göra sina åligganden härutinnan, är det nödvändigt, att den har tillgång

till en förteckning på alla fortsättningsskolpliktiga, som äro inom dess för­

valtningsområde kyrkoskrivna. Upprättandet av sådan förteckning synes,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om folkskolan, böra tillkomma vederbörande kyrkoherde. Skolstyrelsen själv bör ha till åliggande att draga försorg därom, att erforderliga anteckningar göras om huru det i varje fall sörjts för de skolpliktigas undervisning. Vidare synes det böra åligga föräldrar och målsmän att antingen till deltagande i fortsätta ngs- skolans undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskolpliktiga minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes åtnjuta fullt motsvarande undervisning, sådant styrka. Arbetsgivare böra. vara skyldiga att ej alle­ nast bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga arbetare erforderlig ledighet för deltagande i undervisningen, utan även, tillika med föräldrar och målsmän, vaka över att de ordentligt fullgöra sin skolplikt.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra uttala det önske-

målet, att försummelser från målsmäns och arbetsgivares sida i fråga om de fortsättningsskolpliktigas skolgångsskyldighet må kunna hastigare och verksammare beivras, än vad hithörande för folkskolan gällande bestäm­ melser medgiva.

För möjliggörandet av skolpliktens införande erfordras enligt kommit­

téns mening en sådan ändring av punkten b) i § 13 av lag om arbetar­ skydd den 29 juni 1912, att den där givna allmänna föreskriften om ar­ betsgivares skyldighet med avseende på begränsning a,v de minderårigas arbetstid må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton år.

Beträffande rekryteringen av fortsättning sskolans lärarpersonal är kom­

mittén av den meningen, att man i första hand och i det övervägande flertalet fall har att lita till folkskolans lärarkår, men att man därjämte särskilt för undervisning i arbetskunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla verkliga fackmän samt slutligen att endast sådana böra anställas för meddelande av undervisning i skolverkstad, där sådan finnes, liksom ock att den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade personer.

För anställande av nödiga lärarkrafter är det erforderligt, att kurser

föi' utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor i män av be­ hov anordnas samt att anslag av allmänna medel för ifrågavarande ända­ mål beredas.

Kommittén uttalar slutligen den meningen, att vissa formella kompe­

tensvillkor för undervisning i fortsättningsskola icke för närvarande böra uppställas, men att däremot den reella kompetensen bör för varje särskilt fåll i viss given ordning prövas.

Kling!. Maj:ts

Nåd.

Proposition Kr 06.

81

Fortsättnings-

skolans lä­

rare.

It

Forts&unings- Kommittén erinrar om att den redan i sitt betänkande om översty-

r<dse för folkundervisningsväsendet som sin åsikt uttalat, att fortsättnings- skolan borde ställas under samma centrala ledning som folkskolan och dess övriga överbyggnader. Kommittén framhåller nu lämpligheten av att nämnda samband mellan fortsättningsskolan och folkskolan, med de modi­ fikationer som av förhållandena påkallas, upprätthålles även vid den lokala ledningen samt på förvaltningens mellanstadier. Härvid bör emellertid tillses, att den i särskild mening praktiska läggning, kommittén velat giva åt fortsättningsskolan, icke genom möjligen bristande sakkunskap hos de styrande organen äventyras. För fortsättningsskolans utveckling i rätt riktning är det tvärtom synnerligen viktigt, att det praktiska arbetets män få tillfälle att medverka vid förvaltningen och därvid göra sin sakkunskap och sina erfarenheter gällande.

Med avseende på den lokala förvaltningen går kommitténs förslag ut

på följande:

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyrkostämman,

kandbaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av skolrådet eller, där kyrko­ stämman så beslutar, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken skolrådet utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften, och kyrkostämman de övriga.

I stad, där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves den lokala

ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där stadsfullmäktige så besluta, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken folkskolestyrelsen utser det antal leda­ möter, som är närmast över hälften; övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och kyrkostämma enligt de närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade.

Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse tillsättes, böra de väljande

myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det praktiska arbetets intressen bliva i styrelsen företrädda.

I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda yrken eller

sysselsättningar, må, då så tinnes nödigt, tillsättas en under den gemensamma fort- sättningsskoiestyrelsen sorterande särskild styrelse för varje skola eller grupp av skolor. Huru denna styrelse skall väljas och vara sammansatt bör bestämmas i vederbörande reglemente; dock skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för respektive skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.

Bestämmelse- Då fortsättningsskolan är avsedd att hädanefter bliva en mera själv- fonsättnings- ständig skolform med i viss mån egen förvaltning, bör den också, enligt

skolan- kommitténs åsikt, till ledning för sin verksamhet hava egna bestämmelse­

urkunder.

Kommittén föreslår därför, att för fortsättningsskolorna i en kommun skola,

jämte de rent lokala skolbestämmelserna, finnas tvenne huvudgrupper av bestämmel­ ser, nämligen dels ett

reglemente

med stadganden om fortsättningsskolväsendets all­

männa anordning i kommunen samt om lärotiderna, dels en

undervisningsordning

med stadganden rörande undervisningen och därmed närmast sammanhängande frågor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9<i.

83

Förslug till reglemente skall upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet,

efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman (stadsfullmäktige) fattat erfor­

derliga beslut. Härefter har vederbörande folkskolinspektör att underkasta förslaget

granskning, varefter det av vederbörande domkapitel slutligen prövas och fästställes.

Det. av domkapitlet fastställda reglementet insändes till överstyrelsen för kännedom.

Förslag till undervisningsordning upprättas likaledes av den lokala skolmyndig­

heten efter lärarpersonalens hörande. Sedan folkskolinspektören yttrat sig i ärendet,

överlämnar domkapitlet, efter verkställd granskning, förslaget jämte eget yttrande till

överstyrelsen, som har att slutligen pröva och fastställa detsamma. Om den fastställda

undervisningsordniugen skall domkapitlet erhålla kännedom.

Vad angår den befattning domkapitlen i övrigt hittills haft med fort­

sättnings,skolans förvaltning föreslår kommittén härutinnan icke någon

ändring. Icke heller ifrågasätter kommittén någon förändring i avseende

på länsstyrelsernas hittillsvarande befattning med denna skolform. Dom­

kapitel och länsstyrelse]1 skulle alltså fortfarande handlägga besvärsmål

rörande fortsättningsskolan. Och länsstyrelserna skulle det även framgent

åligga, att, sedan vederbörande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska

skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidrag för lärares avlöning samt be­

sluta angående statsbidragets utanordnande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition

A

'r 9t>.

Om den inspektion av fortsättningsskolan, som å statens vägnar bör

utövas, yttrar kommittén följande:

Enligt instruktionen för folkskolöverstyrelsen tillkommer det denna myndighet

att, i den män det är möjligt, utöva omedelbar inspektion av fortsättuingsskolorna.

Men klart är, att, på grund av överstyrelsens mångahanda andra göromål, ett omedel­

bart utövande av inspektionen genom dess egna ledamöter endast i mycket ringa om­

fattning kau äga rum. Däremot blir det för överstyrelsen en synnerligen viktig upp­

gift att leda och sammanhålla den inspektionsverksamhet, som med avseende på fort­

sättningsskolan kan komma att utövas genom andra personer. Härvid är då först att

tänka på statens folkskolinspektörer. Vid avgivande av sitt förslag till förändrad

anordning av folkskolinspektionen har kommittén utgått från den förutsättningen, att

dessa tjänstemän även i framtiden skola å statens vägnar handhava vården och till­

synen av fortsättningsskolorna. Kommittén har dock velat göra det uttalandet, att

särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor, som äro förbundna med

skolverkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra

vara underkastade fackinspektion samt att denna fackinspektion bör under överstyrel­

sens ledning utövas av sakkunniga personer.

Kommittén föreslår, att minimiaolöningen för undervisningstimme i

fortsättningsskolan bestämmes till 2 kronor samt att denna måtte utgå av

statsmedel.

De eventuella kostnaderna för såväl skollokaler som skolmöbler böra

bestridas på sätt som är föreskrivet i fråga om motsvarande utgifter för

Domkapit­

lens och läns

styrelsernas

befattning

med fortsätt

ningsskola.

Inspektion.

Arvoden och

kostnadsbe­

räkning

Örergångetid

Gemensamma

synpunkter hos de olika

förslagen.

tolkskolan. På samma sätt böra även de utgifter täckas, som erfordras för undervisningsmateriell samt för skollokalernas renhållning, belysning och uppvärmning in. in. Kostnaderna härför bliva i regel jämförelsevis små och kunna därför icke verka synnerligen betungande ens i de eko­ nomiskt svagare kommunerna.

De årliga statsutgifterna för fortsättningsskolväsendet beräknas av

kommittén i runt tal till omkring 2,400,000 kronor.

Beträffande frågan, huru lång övergångstiden för reformens genom­

förande lämpligast bör bliva, anser kommittén, att denna tid helst bör bestämmas till en tidrymd av fem år. Med hänsyn därtill, att för som­ liga kommuner avsevärdare svårigheter möjligen kunde möta att inom den föreslagna tiden författningsenligt ordna fortsättningsskolväsendet, synes det kommittén önskligt, att uppskov i berörda hänseende, då förhållandena sådant påkalla, må kunna medgivas. På Kungl. Maj:ts särskilda prövning- må det i varje fall bero, huruvida dylikt uppskov skall beviljas eller icke samt huru lång tid det eventuellt skall avse.

Kungl. Majfa Nåd. Proposition Nr 96.

4) Kommittéförslagen i deras förhållande till varandra.

Såsom jag redan i det föregående omnämnt, hava de kommittéer, för

vilkas förslag jag nu redogjort, tillkommit närmast i anledning av de yr­ kanden och önskemål, som framkallats av de förändrade tidsförhållandena och de därav föranledda behoven av förbättring och omgestaltning av våra ungdomsskolor. Härav är också en naturlig följd, att kommittéerna vid ut­ förandet av de dem givna uppdragen kommit att i väsentliga avseenden ledas av gemensamma synpunkter. Härav förklaras också, att de avgivna förslagen i flera viktiga punkter nära beröra varandra och jämväl inne­ fatta yrkanden, som gå i en och samma riktning. Sålunda göra samtliga- förslagen med styrka gällande, att den förbättrade yrkesundervisning, som numera oundgängligen erfordras, måste grundläggas och förberedas redan under de tidigaste ungdomsåren, således så nära efter avslutad tolkskolekurs som möjligt. Gemensamt är vidare för förslagen, att med yrkandet på en så tidigt som möjligt förberedd yrkesundervisning för­ binder sig omsorgen om ungdomens moraliska och medborgerliga fostran, blutligen mötas förslagen även i den punkten, att de framhäva nödvändig­ heten av att staten kraftigare än hittills lämnar ungdomsskolorna sitt eko­ nomiska understöd och tillika sörjer för en verksamt sammanhållande och övervakande central ledning av dem.

85

Å andra sidan förete de framlagda förslagen i vissa avseenden brist

på överensstämmelse i fråga om de för dem bestämmande synpunkterna,

da, det inträffar till och med på eu och annan punkt, att det ena förslaget

korsar eller skär det andra, så att de av förslagen ifrågasatta skoltyperma

komma att i viss mån konkurrera med varandra. Att ett sådant förhål­

lande kunnat uppkomma är emellertid förklarligt nog. Trots den gemen­

samma tidsbakgrunden har dock varje förslag haft sina speciella syftemål

och därav bestämda intressen och uppgifter att tillgodose. Kommittéernas

arbete har också — åtminstone delvis — varit förlagt till olika tider och

även i de fall, då arbetet försiggått mer samtidigt, har tillfälle till ett

organiserat samarbete saknats.

Den nu antydda bristen på överensstämmelse och de därav föranledda

olägenheterna framträda minst starkt hos det av handelsundervisnings-

kommitterade framlagda förslaget. Såsom jag redan förut påpekat, tager

detta förslag i vad den lägsta graden av undervisning angår en viss häri'

syn till de av folkundervisningskommittén planerade yrkesfortsättnings-

skolorna. Det söker också i viss utsträckning anpassa sina skoltyper

efter den högre folkskolan. Däremot spåras hos förslaget icke något för­

sök att ställa det system av lägre handelsskolor, som det för fram, i något

samband med det system av skolor, som framlägges av den tekniska

kommittén.

Bristen på samarbete och inbördes känning framträder dock starkast

i förhållandet emellan den tekniska kommitténs och folkundervisnings-

kommitténs förslag. Såsom jag redan nämnt, utgår den tekniska kommit­

tén ifrån att den av kommittén föreslagna lärlingsskolan skall ansluta siy

så omedelbart som möjligt till folkskolan och att skolans organisation i

främsta rummet bör bestämmas av synpunkten, att samhället får ett medel

att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande samhällsmedlem­

mar under de för dess utveckling så betydelsefulla åren närmast efter

tolkskolekursens avslutning. Den av folkundervisningskommittén föreslagna

yrkesfortsättningsskolan är i stort sett intet annat än en utgestaltning av

samma tankegång. Båda kommittéerna förutsätta därjämte skolplikt, eu

var för den skolform den föreslår. Men nu inträffar det, att enligt folk-

undervisningskommitténs förslag skolplikten för fortsättningsskolan skulle

inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, d. v. s. i regel efter

det 13:de levnadsåret. Skolplikten skulle omfatta 360 å 540 undervisnings-?

timmar, fördelade på 2 å 3 år. För lärlingsskolan åter har den tekniska

kommittén föreslagit skolplikt från det 14:de levnadsåret och i den om­

fattning, som erfordras för genomgående av ortens lärlingsskola, varvid

Kung!. Maj:ts Stut. Proposition

AV

90.

Brist pa

bvtsx-

ensstiimnieUtf

hos de olika

förslagen.

Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

96.

kurserna vid denna skolform beräknas bliva 3- eller i vissa fall 2-åriga ined 6 till 12 timmar i veckan under — i det närmaste — hela året. Hår möter alltså en uppenbar brist på överensstämmelse. Härtill kommer nu, att vrkesfortsättningsskolan enligt folkundervisningskommitténs förslag skulle lyda under folkskolöverstyrelsen, under det att lärlingsskolan enligt den tekniska kommitténs förslag skulle stå under inseende av den utav kommittén föreslagna överstyrelsen för de tekniska skolorna.

Nu har visserligen, vad beträffar tidpunkten för skolpliktens inträdande,

den tekniska kommittén själv haft uppmärksamheten riktad på den ålders- lucka, som, i händelse kommitténs förslag bleve förverkligat, skulle upp­ komma mellan folkskolekursens avslutning och inträdet i lärlingsskolan. Men kommittén har ansett, att det närmast skulle ankomma på folkundervisnings- kommittén att vid utförandet av sitt arbete föreslå de åtgärder, som lämp­ ligen borde vidtagas för att luckan måtte varda utfylld. Detta har icke folk- undervisningskommittén funnit sig böra göra. Den har visserligen — såsom naturligt var. då den avgav sitt betänkande senare än tekniska kommittén — tagit kommitténs förslag i betraktande men synes icke hava velat anse, att något motsatsförhållande förefunnes mellan dess eget och kommitténs för­ slag. Folkundervisningskommittén synes snarast vilja behandla de båda skol­ formerna — fortsättningsskolan och lärlingsskolan — såsom två olika ar­ betare på samma arbetsfält, där båda ha utrymme och äro behövliga. Kommittén synes i allmänhet taget vara angelägen att betona, att den föreslagna »yrkesfortsättningsskolan» icke är en yrkesskola, men att de ökade anspråk med avseende på insikt och arbetsduglighet, som närings­ livets växande intensitet och tekniska utveckling ställa på medborgarna, framkalla såväl behovet av ett omfattande och mångsidigt yrkesskolväsen som behovet av en mot det praktiska livet bestämt inriktad fortsättnings- skola. Yrkesskolan begränsar sig till dem bland de unga, som verkligen kommit in i yrket, och lämnar den övriga ungdomen åsido. Den räknar med lärjungar i en något mognare ålder och specialiserar sig på ett vida bestämdare sätt, än fortsättningsskolan annat än undantagsvis skall kunna göra, För yrkesutbildningen kan denna sistnämnda endast utföra ett för­ beredande eller orienterande arbete. Men i gynnsamma fall, säger kom­ mittén. bör »yrkesfortsättningsskolan» kunna påbyggas och utformas till verklig yrkesskola, liksom yrkesskolan genom att i sin undervisningsplan upptaga även den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssyn- punkten kan antaga fortsättningsskolans karaktär. Och kommittén synes skönja som ett önskligt framtidsmål »en gemensam skolform: en ungdoms­ skola, som, på samma gång den fullföljer den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda praktiska syfte».

Kanyl. Maj:ts

A

låd. Proposition

AV

Uti.

87

Det bör emellertid icke lämnas oanmärkt, att folkundervisningskom-

rnittén i ett annat sammanhang, nämligen i sitt betänkande om eu skol­

överstyrelse av den 20 december 1912, verkligen berört den konflikt, som

kunde tänkas uppkomma i fråga om skolornas administration, och därom

anfört bl. a., att det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke till

förebyggande av oklarhet och framtida förvecklingar de tilltänkta lärlings-

skolorna borde i administrativt avseende sammanhållas med de i fråga om

läroplan och uppgift från dem föga skiljaktiga fortsättningsskolorna, med

iakttagande av att den tekniska sakkunskap, som för deras ledning erford­

rades, därvid bleve i fullt effektiv grad tillgodosedd. Genom att ställa samt­

liga ifrågavarande skolor under folkskolöverstyrelsen skulle enligt kommit­

téns mening det syfte säkrast vinnas, som uppenbarligen varit bestämmande

för den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna och som

helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs allmänna grundtanke

beträffande fortsättningsskolorna, nämligen att få till stånd en skolform,

som på samma gång den främjade lärjungarnas praktiska arbetsduglighet

tillika tillgodosåge deras utveckling även i övrigt till goda medborgare.

En mot denna alldeles motsatt uppfattning har kommit till uttryck i

vissa av de yttranden, som av myndigheter och andra avgivits över de

framlagda kommittéförslagen. Det har nämligen från vissa håll gjorts

gällande, att de av folkundervisningskommittén föreslagna industriella och

hantverksfortsättningsskolorna icke borde ingå bland fortsättningsskolans

huvudtyper, eftersom de icke kunde anses tillhöra folkundervisningen utan

den tekniska undervisningen. Såsom en följd härav har också framkommit

yrkandet, att sagda skolor icke borde lyda under folkskolöverstyrelsen utan

ställas under vederbörande centrala myndighet för det tekniska undervis­

ningsväsendet.

Mening har alltså kommit att stå emot mening i en punkt, som måste

anses äga avgörande betydelse för möjligheten att bringa de praktiska

ungdomsskolorna i det enhetliga inre sammanhang, som är av nöden för

att de olika skolformerna skola kunna på en gång fylla sina speciella upp­

gifter och tillika stödja och på lämpligt sätt komplettera varandra. Det

är därför helt naturligt, att nu berörda spörsmål kommit att ådraga sig

särskild uppmärksamhet av de centrala myndigheter, vilkas intresse- och

verksamhetsområden närmast beröras av ungdomsskolefrågans lösning,

nämligen kommerskollegium, folkskolöverstyrelsen och socialstyrelsen.

Kommerskollegkim har uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlå­

tande över den tekniska kommitténs förslag ägnat frågan en utförlig bc-

Mynuiyt,eter­

nas ytt­

randen

Kommers-

kollegiara.

8S

handling. Kollegiet upptager först till granskning frågan om det berätti­ gade i att lägga yrkessynpunkten på arbetet i fortsättningsskolan, under­ söker därefter behövligheten av särskilda lärlingsskolor, diskuterar vidare spörsmålet om den av båda kommittéerna ifrågasatta skolplikten samt be­ rör slutligen frågan om skolornas centrala administration.

Om yrkessynpunkten i fort sättning sskolans arbete uttalar kollegiet sig

på följande sätt:

Ett genomgående drag i folkundervisningskomiuitténs förslag är införandet av

yrkessynpunkten i fortsätta ngsskolornas undervisning. Fortsätt ningsskolornas huvud­ syfte är likväl att fostra goda medborgare och ej att i första haud tillgodose behovet av yrkesundervisning, ehuru man genom undervisningens anknytande till lärjungarnas yrken eller framtida arbetsuppgifter avsett att höja intresset för densamma, så att ett avsevärt bättre resultat skulle kunna ernås i avseende å den uppväxande ungdomens allmänna fostran.

Kollegium finner det ur yrkesutbildniugssynpunkt synnerligen glädjande, att en

dylik synpunkt lagts på de föreslagna fortsättningsskolorna, och torde yrkesundervis­ ningen i dessa, därest den blir rätt; lagd, kunna lämna ett bidrag till höjande av yrkesskickligheten och framför .allt till väckande av intresse för fördjupande av yrkes­ kunskapen. Av skäl, som här nedan anföras, måste kollegium likväl som sin mening uttala, att dessa fortsättningsskolor ej kunna ersätta lärlingsskolor av det slag, som föreslagits av kommittén, samt att,

därest den tekniska undervisningens lägsta stadium

uteslutande eller huvudsakligen tillgodoses genom de föreslagna fortsättningsskolorna

,

planen för den lägre tekniska undervisningen i sin helhet betänkligt rubbas och över­ gången från de lägre skolformerna till de högre på ett synnerligen beklagligt sätt försvåras.

Om kollegium sålunda måste fasthålla vid särskilda lärlingsskolors inrät­

tande såsom en obetingad nödvändighet, bar kollegium emellertid av hänsyn till fort­ sättningsskolan sökt åstadkomma likformighet med denna på de punkter, som ej be­ röra yrkesutbildningen som sådan.

Skälet, varför enligt kollegiets mening särksildci lärlingsskolor måste

inrättas, sammanfattar kollegiet därefter på följande sätt:

Behovet av yrkesutbildning för arbetare i hantverk och industri är så stort och

omfattande, att det icke kan tillgodoses med mindre än att de anstalter, som för detta ändamål inrättas,

få yrkesutbildningen såsom sitt huvudintresse.

Under sådana för­

hållanden synes det kollegium naturligast och riktigast, att de, i sin egenskap av specialutbildningsanstalter, anslutas till den del av undervisningsväsendet, som i övrigt har att tillgodose yrkesutbildningen, i stället för att hänföras till den del, som närmast har att tillgodose den allrnäuna bildningen.

Ett sammanförande av de lägsta yrkesutbildningsanstalterna med de högre blir

av stor betydelse i flera hänseenden.

Vad först

ledningen

angår, blir det en avsevärd skillnad, om den har att be­

trakta yrkessynpunkten såsom eu visserligen viktig men dock ej dominerande synpunkt, eller om den har att i första hand inrikta sitt intresse på yrkesutbildningen. I senare fallet kan ledningen överlämnas åt sådana personer, som ha största möjligheterna att tillgodogöra sig erfarenheterna från högre yrkesutbildningsanstalter och som lättare kunna åstadkomma samarbete med hantverkets och industriens män, varjämte man får

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

89

större utsikter att få verkliga yrkesmän såsom liirare, ett önskemål, till vars upp­

fyllande man med all kraft måste sträva. Detta far naturligtvis icke hindra, att de

pedagogiska intressen, som äro inriktade på ungdomens allmänna uppfostran till goda

och dugliga medborgare även i sådana avseenden, som icke direkt stå i samband med

yrkesutbildningen, tillfullo tillgodoses, något som emellertid mycket väl låter sig göra

även med de starka krav pa lärarnas fackliga kunskaper och erfarenhet, vid vilka

kollegium måste fasthålla.

Vidare är det för ernående av ett gott

resultat med undervisningen

icke fördel­

aktigt att med varandra sammanblanda lärjungar, som utbildas ur helt olika synpunkter,

utan de, vilkas utbildning avser speciella ändamål, böra skiljas från dem, som skola

meddelas huvudsakligen allmänt medborgerlig bildning. Den speciella yrkesundervis­

ningen far ett helt annat intresse för lärjungen, om han jämväl i skolan känner sig

tillhöra eu grupp av människor, som redan av.-kilts för eu viss arbetsuppgift i livet,

ett intresse, som alls icke på samma sätt kan göra sig gällande i den allmänna

skolan.

Med tillämpningen av folkundervisningskommitténs förslag äro även förenade

väsentliga

organisatoriska svårigheter.

Fortsättnings'kolo rita skulle meddela undervis­

ning endast för den tid, lärjungarna äro underkastade skolplikt. Den teoretiska yrkes­

utbildning, som bör givas varje yrkesarbetare samtidigt med den praktiska utbildningen

i yrket, kan däremot icke hinna meddelas under denna tid, utan man har allmänt

utgått ifrån, att undervisningen i lärlingsskolan skulle utsträckas utöver den tid, som

beräknats för fortsiittningsskolorna. Även om folkundervisningskommitténs plan genom­

fördes, skulle sålunda lärlingsskolor behöva imättas, och skulle lärjungarna efter fort-

sättningsskolphktsälderns slut övergå från fortsilitningsskolan till lärlingsskolan för att

i denna förrätta sin yrkesutbildning. En sådan uppdelning måste otvivelaktigt vara

till nackdel för yrkesundervisningen. Vidare skulle visserligen för en del av lärjungarna,

nämligen de som bliva anställda enligt den föreslagna lagen om lärlingsavtal, fortfarande

föreligga skolplikt, men för de övriga skulle undervisningen bliva helt frivillig, om

nämligen lärlingsskolplikten begränsas på det sätt, som kollegium av vissa längre fram

angivna skäl funnit sig böra förorda. Då sålunda för de sistnämnda lärjungarna skol­

plikten skulle upphöra samtidigt med övergången till en ny skolform, torde med täm­

ligen stor säkerhet kunna antagas, a*t denna samtidighet skulle för en avsevärd del av

dem bliva orsak till skolgångens avbrytande. Om däremot även under skolpliktsåldern

undervisning lämnas i lärlingsskolan, kan man hoppas, att eu rätt läggning av dennas

undervisning är mäktig att över den skolpliktiga åldern kvarhälla en avsevärd del

av de från skolplikten frigjorda lärjungarna, enär skolpliktens upphörande i detta fall

icke åtföljdes av en förändring i skolformen och sålunda skedde mera omärkligt. Härtill

kommer, att enligt kollegii förmenande i läHiugsskidan jämväl bör beredas tillfälle för

vuxna arbetare att, om de så önska, inhämta de kunskaper, som ligga inom läiliugs-

skolans undervisuingsområde, men som de ej förut haft tillfälle att förskaffa sig.

Kollegium anser därför, att då miuderåtiga blivit anställda i industri och hant­

verk, deras undervisning i regel bör ske i särskilda s. k. kompletterande lärlingssko­

lor, så snart sådana utan större organisatoriska eller ekonomiska svårigheter kunna å

orten imättas.

I överensstämmelse härmed hör det enligt kollegiets förmenande åligga

kommun att inrätta kompletterande lärlingsskolor, om antalet i industri och hantverk

anställda minderåriga manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppgår till 100.

Genom tillämpande av en dylik grund för skyldigheten att inrätta skolor av

ifrågavarande art, kommer åläggandet att i ett eller annat fall träffa städer, som ej

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

12

Kung!. Maj:tt Nåd. Proposition 1Xr DO.

90

uppnå större innevånareantal än cirka 5,000, medan åtskilliga betydligt större städer

skulle lia rätt att själva besluta i frågan. Då emellertid antalet i industri och hant­

verk anställda minderåriga ej alls kan sägas vara proportionellt mot innevånareantalet,

utgör detta sistnämnda antal icke något motiv för behovet av lärlingsskola å orten

ifråga. Vore det fråga blott om de i de egentliga hantverksyrkena anställda minder­

åriga, kunde, på grund av att dessa yrken till stor del ha att tillgodose ortsbehovet

av vissa förnödenhetsartiklar, behovet av lärlingsskola visserligen bedömas med ledning

av innevånareantalet, men i avseende å storindustrien, vars omfattning å en viss ort i

regel ej alls. har med ortsbehovet att skaffa, kan eu dylik beräkningsgrund ej komma

till användning. Att just de angivna åldersgränserna valts, ehuru, såsom redan nämnts,

lärjungarnas skolplikt givits mindre omfattning, än som av vederbörande kommitté

föreslagits, beror därpå, att kollegium i likhet med kommittén anser, att den angivna

åldern just är den för lärlingsskoleuudervisningen lämpligaste, även om å ena sidan

skäl synts tala för att åtminstone tillsvidare icke hela detta åldersstadium underkastas

skolplikt, medan å andra sidan lärlingsskolan enligt kollega redan uttalade uppfatt­

ning även bör bereda möjlighet för äldre arbetare, som under sin minderårighetstid ej

haft tillfälle att inhämta lärlingsskolans kunskapsmått, att fylla sitt kunskapsbehov i

den mån det ligger inom omfånget av lärlingsskolans undervisning. Genom den an­

givna begränsningen av skolplikten kunna visserligen eu del av de ifrågavarande

minderåriga undandraga sig lärlingsskolans undervisning, men om, såsom är att hoppas,

frågan om lärlingslag blir löst i huvudsak enligt det lagförslag, som samtidigt härmed

är under handläggning i kollegium, kommer denna omständighet att bliva av mindre

betydelse åtminstone inom de yrken, där behovet av ordnad yrkesutbildning är störst.

Utom de kommuner, som sålunda skulle ha skyldighet att vid sidan av den allmänna

fortsättningsskolan inrätta kompletterande lärlingsskola, bör det naturligtvis stå varje

annan kommun fritt att, när så befiune.s lämpligt, vidtaga dylik åtgärd, varvid den

jämväl skulle äga att påräkna understöd av statsmedel i enlighet med de grunder, som

komma att för kompletterande lärlingsskola fastställas.

1 fråga om den av de båda kommittéerna föreslagna skolplikten, i vad

denna skulle innebära skyldighet för de minderåriga att deltaga i under­

visningen, yttrar kollegiet:

Som redan nämnts, har av såväl folkundervisningskommittén som kommittén för

den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits införande av skolplikt. Till

de tungt vägande skäl, som av båda kommittéerna framställts härför, ansluter sig

kollegium helt och obetingat. De från båda hållen framförda skälen gå därpå ut, att,

endast om skolplikt i någon form införes, de föreslagna skolformerna kunna erhålla den

fasthet i organisationen, som är nödvändig för att de skulle kunna på ett tillfreds­

ställande sätt fylla sina uppgifter, varjämte lärlingsskolplikten särskilt motiverats med

det trängande behovet av en allmänt utbredd yrkesutbildning.

I avseende å skolpliktens omfattning skilja sig de två kommittéernas förslag så­

tillvida, att för fortsättningsskolorna 360 till 540 lektionstimmar, fördelade på 2 å 3

år, av folkundervisningskommittén avsetts att vara obligatoriska, varvid skolplikten i

regel skulle inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, medan för lärlings-

skolorna av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits

skolplikt från 14 till 18 års ålder i den omfattning, som erfordras för genomgående

av ortens lärlingsskola, varvid kurserna vid denna skolform beräknats till 8- eller i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9t>.

Kungl. Maj:In

Nåd.

Proposition Nr

!)<>.

91

■vissa fall 2-åriga med 6 till 12 timmars undervisning i veckan under i det närmaste

kela året.

Skulle båda förslagen var för sig genomföras, bleve skolplikten för de i industri

och hantverk anställda i regel utsträckt till avsevärt högre ålder än för den övriga

ungdomen. Från yrkesutbildningens synpunkt synes det kollegium icke finnas något

att invända häremot, enär lärlingsskolornas speciella syfte under inga omständigheter

kan anses tillgodosett genom eu undervisning av den omfattning, som för fortsättuings-

skolan föreslagits. Hänsynen till yrkenas tillräckliga rekrytering med minderåriga gör

dock, att vissa betänkligheter resas mot införandet av en så omfattande lärlingsskol-

plikt, som avsetts. Tanken på, att ett inträde i industriellt yrke skulle medföra krav

på eu till 18-årsåldern utsträckt skolplikt, skulle kunna på förhand avskräcka éj så få

ynglingar från att bliva hantverks- och iudustriarbetare.

På grund härav synes det

kollegium lämpligast, att åtminstone tillsvidare skolplikten i lärlingsskolan ordnas så­

som ett bihang till fortsättning sskolplikten och utsträckes över samma tidrymd som

denna.

Enligt kollegii förmenande skulle skolplikten sålunda kunna ordnas på följande

sätt. Lärjungar i fortsättningsskolan, som bliva anställda i hantverk eller industri,

böra sålunda överflyttas till lärlingsskolan, om sådan finnes å orten inrättad, för att

där i enlighet med dennas plan deltaga i undervisningen, varvid deras skolplikt upp­

hör vid slutet av den årskurs, som infaller näst efter den tidpunkt, vid vilken de

skulle bliva fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma i fortsättningsskolan.

För minderåriga, som av någon anledning ännu ej mottagit undervisning i fort-

sättningsskola, ehuru sådan finnes å orten inrättad, inträder skolplikt i där befintlig

lärlingsskola, så snart de vinna anställning i industri och hantverk, om de då fyllt 14

år: dessas skolplikt bör gälla under samma antal år som för ortens fortsättningsskola.

Med hänsyn till undervisningens ostörda gång bör naturligtvis inträde i lärlings­

skola ej erhållas å alldeles godtycklig tidpunkt, även om man ej torde behöva strängt

fasthålla vid, att det endast får erhållas vid läsårs början. Anmälan om fortsättniogs-

skolpliktigs anställning i yrke bör sålunda göras av arbetsgivaren hos lärlingsakolans

föreståndare inom en månad efter anställningens början, men bör det ankomma på

föreståndaren att bestämma tiden för intagningen i skolan.

Men om sålunda kollegium å ena sidan finner sig av hänsyn till yrkenas till­

räckliga rekrytering av minderåriga böra förorda, att de två skoltyperna tillsvidare

jämställas i avseende å den tidsperiod, över vilken skolplikten lämpligen bör utsträckas,

så anser kollegium likväl å andra sidan, att lärlingsskolans läroplan och antalet av

dess årskurser skola fastställas med uteslutande hänsyn till yrkesutbildningens veder­

börliga tillgodoseende. Det är nämligen att förvänta, att en rätt lagd undervisning i

lärlingsskolan skall ha förmåga att även efter skolpliktens upphörande kvarhålla åt­

minstone de allra flesta av lärjungarna till kursens avslutning. Ej heller må vad

kollegium här yttrat i avseende å skolpliktens utsträckning, anses innebära, att icke

sedermera, då erfarenhet vunnits och en dylik anordning befiunes gagnelig, lärlings-

skolplikten gives den omfattning, som av vederbörande kommitté föreslagits.

1 frågan om

den centrala administrationen

av nu i frågavarande skolor

yttrar kollegiet:

Om, såsom fölkundervisningskommittéu föreslagit, inom vissa fortsättningsskolor

anordnas särskilda avdelningar för vissa hantverks- och industriella yrken (s. k.

Foikskoi-

öTerstyrelseD.

yrkesfortsättningsskolor), så kommer det sätt, varpa undervisningen i dem bedrives,

att bestämma arten av den yrkesutbildning, som å ifrågavarande ort kan erhållas.

Det måste därför anses självklart, att dessa skolor ej helt undandragas inflytandet av

den myndighet, som får vården om yrkesutbildningen på sitt ansvar. Om sålunda de

s. k. yrkesfortsättningsskolorna erhålla samma chefsmyndighet som övriga fortsättnings-

skolor, så synes det enligt kollegii förmenande böra ifrågasättas, om icke en repre­

sentant för lärlingsskolornas chefsmyndighet bör deltaga i behandlingen av och beslut i

ärenden, som röra yrkesfortsättningsskolorna. Endast därigenom torde ett enhetligt

tillgodoseende av yrkesutbilduingsbehovet vara tänkbart.

Slutligen sammanfattar kollegiet sin åsikt om lärlingsskolornas för­

hållande till fortsättningsskolorna sålunda:

De i industri och hantverk anställda minderårigas teoretiska under­

visning tillgodoses genom lärlingsskolor med egen förvaltning, vilka skolor

skola hava yrkesutbildningen till sitt huvudsyfte;

de ifrågavarande minderårigas fortsättningsskolplikt fullgöres genom att

i enlighet med lärlingsskolans plan deltaga i denna undervisning under

det antal år, som återstår för fortsättningsskolpliktens fullgörande. För

de minderåriga, hvilkas skolplikt regleras genom den ifrågasatta lärlings­

lagen, gälla i densamma intagna bestämmelser;

de kommuner, inom vilka finnes minst 100 i hantverk och industri

anställda manliga arbetare, som fyllt 14 men icke 18 år, äro skyldiga att

för dessas teoretiska utbildning inrätta kompletterande lärlingsskola, ägande

likväl även kommuner med mindre antal dylika arbetare att inrätta

sådan skola med rått till understöd av statsmedel i enlighet med

för kompletterande lärlingsskola gällande bestämmelser. Där så befinnes

för. vissa yrkens utveckling gagneligt, må även kvinnliga avdelningar vid

lärlingsskola inrättas, ehuru i allmänhet de minderåriga kvinnliga arbe­

tarnas undervisning bör överlämnas åt fortsättningsskolan.

Såsom jag nämnde, har även folkskolöverstyrelsen uttalat sig i fråga

om förhållandet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Den hat-

gjort detta i sitt den 15 juni 1916 avgivna utlåtande över folkunder-

vingskommitténs förslag till fortsättningsskola.

Överstyrelsen ger till en början uttryck åt sin uppfattning, att

frågan om förhållandet mellan fortsättningsskolan och yrkesskolan, däri

inbegripet även lärlingsskolan, i första hand är att betrakta som en fråga

om yrkesfortsättningsskolans ställning i skolsystemet, särskilt med hänsyn

till dess administration. Ur denna synpunkt upptager överstyrelsen i

främsta rummet till skärskådande den i vissa utlåtanden framkomna tan­

ken, att yrkesfortsättningsskolan borde avskiljas från det allmänna folk­

undervisningsväsendet. Överstyrelsen undersöker, vilket inflytande ett sådant

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

,96'.

avskiljande måste komma att få på uppfattningen av folkundervisningens

allmänna uppgift och yrkesfortsättningsskolans särskilda uppgifter, disku­

terar de svårigheter avskiljandet måste medföra både ifråga om fort-

sättningsskolornas upprättande och organiserande och beträffande deras för­

valtning samt upptager därjämte till bemötande de anmärkningar, som

blivit framställda emot överstyrelsens kompetens såsom centralt förvalt­

ningsorgan för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna. Slutligen gör över­

styrelsen ett mera allmänt uttalande angående fortsättningsskolans och

yrkesskolans inbördes ställning.

I fråga om det inflytande den yrkesbestämda fortsättning skolans

avskiljande från det allmänna folkunder visnings väsendet skulle komma att

få på uppfattningen av folkundervisningens allmänna uppgift och särskilt

av fortsättningsskolans syfte och mål yttrar överstyrelsen följande:

I detta afseende bör till en början påpekas, att yrkandet på avskiljandet från

det allmänna folkundervisningsväsendet av den yrkesbestämda fortsättningsskolan ej

blott innebär ett underkännande av dithörande skolmyndigheters förmåga att till­

varataga de praktiska intressena inom dem underlydande anstalter utan i själva verket

leder till ett underkännande av yrkessynpunktens berättigande inom folkundervisnings­

väsendets område.

Inför en dylik konsekvens torde man dock hava skäl till betänksamhet. Drager

man gränsen mellan folkundervisningsväsendet och det tekniska undervisningsväsendet

så lågt, att varje allvarligare försök att inom det förra rikta undervisningen mot

mera bestämda praktiska mål genom upptagandet i läroplanen av fackliga moment

får till följd, att den ifrågakommande skolan eller skolarten förlorar sin samhörighet

med folkundervisningsväsendet, är den faran för handen, att sådana strävanden häm­

mas och att den uppfattningen befäster sig, att de fackliga synpunkterna äro något

för folkundervisningen främmande. Att så sker synes åtminstone icke kunna tillfreds­

ställa dem, som ivrat för eu mera praktisk folkundervisning, bland vilka man särskilt

brukat finna näringslivets representanter.

Den uppfattningen, att de fackliga synpunkterna skulle vara något för folkun­

dervisningen främmande, synes hittills icke hava varit allmän i vårt land. Vad

folkskolan beträffar, kan man i detta avseende erinra om den svenska skolslöjden,

trä-löjden, som visserligen upptagits företrädesvis i allmänt uppfostringssyfte, men

som, trots sin strängt metodiska behandling, dock är ett yrkesämne, något som ännu

mera gäller om den i många folkskolor senare upptagna metallslöjden. Trädgårds­

skötseln har alltid ansetts passa väl i folkskolans ämueskiets, likaledes det kvinnliga

handarbetet, sömnadsslöjden, och under de senare åreu bar undervisningen i hushålls-

göromål, som det synes till allmän belåtenhet, där vunnit insteg. Till folkunder­

visningsväsendet hör en skolform, som heter högre folkskola, vars uppgift enligt gäl­

lande författning är att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan, till­

fälle att inhämta »ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning»,

och man har ansett sig handla i överensstämmelse med dess så angivna uppgift, då

man velat, att undervisningen vid en del högre folkskolor skulle kunna erhålla en

mera yrkesmässig prägel. I detta avseende kan erinras, hurusom riksdagen år 1915

94

i enlighet med av Kungl. Maj:t i sådant syfte framställd proposition beviljat anslag

till undervisning i slöjd vid högre folkskolor under villkor bl. a., att slöjdundervis­

ningen utgjorde »en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskola^ undervisning

i slöjd» och att de för ändamålet använda lärarkrafternas insikter och duglighet i varje

särskilt fall prövades av folkskolöverstyrelsen, samt hurusom överstyrelsen i under­

dånig skrivelse den 1 december 1915 gjort hemställan därom, att högre folkskolor

med handelsundervisning, meddelad av fackbildad lärare, skulle inrättas. Vad slutligen

själva fortsättningsskolan angår, uttalades i det statsrådsprotokoll, som åtföljde den

kungl. riksdagsproposition, genom vilken vår nuvarande fortsättningsskola år 1877

bragtes till stånd, att fortsättningsskolan visserligen ej skulle intränga på den egentliga

fackbildningens område, men att den skulle särskilt upptaga sådan undervisning, »som

kunde anses äga större betydelse för lärjungarnas förberedande till insikt och dug­

lighet i de stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall*. Fort­

sättningsskolan har sedermera icke fått den praktiska läggning, som då åsyftades,

men då folkundervisningskommittén sökt att i någon mån verkligen inrikta dess under­

visning på lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i deras blivande lev­

nadskall, har den helt visst icke överskridit vare sig sin egen befogenhet eller folk­

undervisningens område, men har däremot ägt stöd såväl i vid olika tider hos oss fram­

trädande åsikter och yrkanden som ock i sitt erhållna uppdrag att avgiva yttrande

angående frågan om »en omorganisation i praktisk riktning av vårt folkbildnings-

väsen* och att inkomma med förslag till de åtgärder, som i berörda hänseende kunde

finnas erforderliga.

Överstyrelsen kan sålunda med hänsyn till en praktisk folkbildnings intresse

icke godkänna den uppfattningen, att den yrkesbestämda fortsättuingsskolan skulle

vara att hänföra icke till folkundervisningens utan till den tekniska undervisningens

område.

Å andra sidan är att erinra därom, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan

enligt av kommittén framställda och av överstyrelsen biträdda grundsatser icke blott

gjort sig till syfte att främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke

utan även ställt sig såsom ideell uppgift »främjandet av lärjungarnas sedliga och in­

tellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar». Och

att en skola för ungdom i de tidiga åldrar det här är fråga om bör fasthålla även

denna senare uppgift har från intet håll blivit bestritt. Jämväl kommittén för den

lägre tekniska undervisningens ordnande har, då den föreslagit skolor för samma

åldrar, haft känsla av skolornas förpliktelse i sådant hänseende och i deras läropla­

ner upptagit även till allmän medborgarbildning hörande ämnen. Men icke blott un­

dervisningen i sådaua ämnen, även undervisningen i »arbetskunskap» måste i fortsätt­

ningsskolan tjäna nu berörda uppgift. Till och med det manuella arbetet, där det,

såsom önskvärt är, kan ingå i denna undervisning, far i fråga om det sätt, varpå det

handhaves, icke begränsas till att avse allenast tekniken, yrkesskickligheten, utan måste

göras intellektuellt bildande och karaktärsuppfostrande. Där den yrkesbestämda fortsätt­

ningsskolan funnit sina bästa uttryck, framträder dess betydelse för yrkesbildningen fram­

för allt däri, att den förmår att för lärjungarna ställa in yrkesarbetet i ett perspektiv,

som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mänsklig verksamhet och klargör

dess ideella värde, att den förmår »meddela allmänbildning genom fackbildning» och

i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostraude.

Denna den yrkesbestämda fortsättningsskolans nu berörda uppgift måste i varje

fall anses förena den på det närmaste med den allmänna folkundervisnisniugens öv-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.,

!15

ripa anstalter. Den är icke mindre viktig iin yrkesuppgiften, och dess tillgodoseende

behöver i lika mån säkerställas. Och liksom åtskilliga målsmän för de tekniska

yrkena finna sig icke kunna hysa fullt förtroende för eu skolledning av pedagogiska myn­

digheter, så torde man på andra håll känna sig föga tillfreds med en ledning, i vilken

de pedagogiska myndigheterna äro skjutna åt sidan. Man skall på dessa håll känna sig

oviss, huruvida en skola, som administreras av ämbetsverken för näringarna och i vilken

hantverkare eller andra yrkesmän ensamma äro undervisningens ledare, skall förmå

hålla deii ideella uppfostringstanken uppe och förverkliga den i skolans verksamhet.

Det torde vara ganska säkert, att en på yrkesutbildningen ensidigt riktad undervis­

ning av barn i åldern 13—16 år icke skall tillfredsställa vare sig den svenska allmogen

eller de ^svenska industriarbetarna. Skulle de s. k. allmänna fortsättuingsskolorna

sammanhållas med folkundervisningsväsendet, men de yrkesbestämda överföras till det

tekniska undervisningsväsendet, så skulle genom den skärpta motsättningen mellan de

två skolarterna den uppfattningen så mycket lättare göra sig gällande både inom och

utom skolorna, att den ideella uppgiften vore något för de yrkesbestämda fortsättnings-

skolorna främmande eller underordnat.

Beträffande de svårigheter i organisations- och förvaltningsavseende,

som ett avskiljande av den yrkesbestämda fortsättningsskolan skulle med­

föra, uttalar sig överstyrelsen på följande sätt:

Men det finnes ytterligare skäl mot eu sådan ordning. Om den yrkesbestämda

fortsättningsskolan erkänues såsom en god skolform, så har man att tillse, huru den

lättast må kunna i något större omfattning förverkligas. Det synes då överstyrelsen

uppenbart, att reformarbetet måste bliva förenat med ganska stora svårigheter, om

det skall tagas om hand av ämbetsverk, som stå helt främmande för folkskoleväsendet

och dettas administrativa organ. Ty det lärer väl knappast bliva möjligt att i någon

vidsträcktare omfattning upprätta de ifrågavarande lortsättningsskolorna utan att där­

vid söka stöd i folkskolorna och deras hjälpmedel. Man torde för erhållande av lärar-

krafter i de delar av lärokursen, som ej äro av teknisk natur, för anskaffande av lo­

kaler och materiell samt för upprätthållande av skolplikten få i ej ringa mån anlita

folkskolornas lärare, dessa skolors lokaler och undervisningsmedel, deras inspektörer och

lokala förvaltningsmyndigheter. Men ett dylikt beroende av och ingripande i ett främ­

mande, inom sig slutet organisationsområde måste givetvis, även under förutsättning av-

ömsesidigt tillmötesgående, innebära trassel och svårigheter av mångfaldig art. Även

om man begränsade den ifrågasatta utbrytningen av yrkesbestämda fortsättningsskolor

till endast vissa huvudtyper av dessa, skulle dylika svårigheter, låt vara i mindre om­

fattning, vara för handen.

Däremot blir arbetet med skolornas upprättande och organiserande naturligtvis

betydligt lättare, om det skall utföras av folkundervisningsväsendets egen administra­

tion, därvid man kan i behövlig utsträckning taga i bruk folkskolornas alla resurser och

i väsentlig man har att stödja sig på en redan befintlig lagstiftning och historiskt

grundade förhallanden. Särskilt är att erinra om den betydelsefulla och nästan oer­

sättliga medverkan, som kan erhållas genom statens folkskoliuspektörer, vilka redan

nu enligt sin instruktion hava att utöva inspektion över fortsättningsskolorna, tillse

att de sä flitigt som möjligt besökas samt arbeta för att nya skolor upprättas och att,

där sa befinnes vara av nöden, redan befintliga skolor omorganiseras, varjämte inspek­

törerna hava den viktiga uppgiften att kontrollera skolstyrelsernas rekvisitioner av stats­

bidragen till fortsättningsskollärarnas avlöning.

Kung!. Majt:s Nåd. Proposition Nr Uti.

96

Ett avskiljande från folkundervisningsväsendet av de yrkesbestäinda fortsättnings-

skolorna eller någon mera betydande grupp av dessa skall dessutom vålla svårigheter

ej blott vid skolornas upprättande och organiserande. Eu sådan åtgärd skall alltfort

försvåra förvaltningen såväl av de ifrågavarande skolorna som av fort-ättniugsskolvä-

sendet i dess helhet.

Detta gäller i synnerhet om den lokala förvaltningen. Det torde nämligen be-

fiunas nödvändigt, att inom ett och samma skoldistrikt samtliga där förekommande

fortsättuingsskolor, allmänna och yrkesbestäinda, ställas under en och samma lokalsty­

relse, ehuru denna visserligen kan och bör uppdelas i olika avdelningar eller äga under

sig sorterande smärre styrelser för olika skolor. De för alla fortsättningsskolorna inom

distriktet gemensamma ärendena äro av sådan vikt och av sådan natur, att de kräva

en enhetlig behandling. Särskilt må erinras om de ekonomiska frågorna, om lokal­

frågorna, om de skolpliktiga barnens fördelning på de olika skolorna och om kontrollen

av skolplikten. Men om nu denna gemensamma fortsättningsskolstyrelse, allt efter de

underlydande skolornas natur, skall subordinera under olika centrala styrelser, som till­

höra skilda förvaltningsområden och skola bevaka i viss mån skilda intressen, måste

därav tydligen uppstå ganska invecklade förhållanden, som svårligen låta sig sfi ordna,

att de ej komma att tynga på administrationen och bliva en källa till förvecklingar.

Även om man bortser från de sakliga olägenheter, som härav kunna vållas, och

fäster sig endast vid den rent förvaltningstekniska synpunkten, torde man nödgas med­

giva, att det måste leda till synnerligen invecklade och obekväma förhållanden, om de

olika fortsättningsskolorna allt efter arten av sin undervisning skulle sortera under

olika centrala förvaltningsorgan, och man torde finna önskligast och rimligast, att fort-

sättniugsskolväsendet saminanhälles under

en

central myndighet.

Det nära sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola samt de övriga i det

föregående berörda förhållandena torde giva vid handen, att denna centrala myndighet

lämpligare utgöres av folkskolöverstyrelsen än av något av de andra centrala ämbets­

verk, som kunna ifrågakomma, vare sig lantbruksstyrelsen eller kommerskollegium eller

en framtida centralstyrelse för den tekniska undervisningen eller något annat.

I fråga om folkskolöverstyrelsens kompetens såsom centralt förvaltnings­

organ för den yrkesbestäinda fortsättningsskolan anför överstyrelsen följande:

Mot folkskolöverstyrelsen som central myndighet anmärkes emellertid — och detta

är det egentliga och det mycket avsevärda skälet till yrkandet på avskiljandet av yrkes-

bestäinda fortsättuingsskolor lian folkundervisningsväseudet — att den icke är i be­

sittning av den sakkunskap, som kräves för att organisera och leda sådana läroanstalter

som de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna.

Nödvändigheten av en sådan sakkunskap bar ingalunda lämnats obeaktad av

folkundervisniugskommittén. Denna har, då den tänkt sig fortsättningsskolan även i

sin nya form inordnad såsom led i folkskoleväsendet, uttryckligen förutsatt, att såväl

i fråga om den lokala som i fråga om den centrala ledningen det skulle sörjas för att

den verkliga yrkesinsikten bleve i behövlig man representerad. Och den bär både i

sitt nu föreliggande betänkande och i det år 1912 avgivna betänkandet angående skol­

överstyrelse lämnat förslag avsedda att giva garantier i sådant hänseende.

överstyrelsen, som till fullo uppskattar deu tekniska och praktiska sakkunskapens

betydelse för organisationen och ledningen av den yrkesbestäinda fort>ättningsskolan,

delar kommitténs uppfattning i denna sak, framför allt den grunduppfattniug, från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

97

vilken de positiva försluten utgå, nämligen att »hela yrkesfortsättniugsskolau, med

eller utan skolverkstad, bör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både ar­

betsgivare och arbetare».

Att det praktiska arbetets män, vilka i regel bilda flertalet inom skoldistriktens

valkorporationer, även sörja för att samma arbetes representanter bliva företrädda i

skolornas styrelser ligger i förhållandenas natur. Det synes dock böra genom blivande

författning föreskrivas, att det skall tillses, att representanter för de olika områdena

av det praktiska arbetslivet, till vilka de olika skolorna hänföra sig, erhålla inllytande

på skolornas ledning. I en allmän författning torde väl blott eu generell bestämmelse

i sådant syfte kunna upptagas, men i reglementena för de olika skoldistriktens fort-

sättningsskolväsen kunna närmare föreskrifter givas.

Med avseende på den centrala ledningen äro redan nu vissa bestämmelser givna,

som syfta i enahanda riktning. Instruktionen för folkskolöverstyrelsen, som närmare

ånger överstyrelsens åligganden med hänsyn till fortsättningsskolorna, föreskriver bland

annat, att överstyrelsen, då den verkar för upprättandet av nya eller omorganisation

av befintliga fortsättuingsskolor, skall »träda i förhandling med vederbörliga myndig­

heter och med representanter för skilda yrken och ortsintressen». Instruktionen till­

försäkrar vidare överstyrelsen tillgång till »inspektörer och sakkunniga biträden i fråga

om den fortsatta undervisningen», varjämte i överstyrelsens stat upptagits ett anslag

— tillsvidare, så länge hela denna fråga befinner sig på förberedelsernas stadium,

visserligen av jämförelsevis begränsad storlek — till arvoden åt sådana inspektörer och

sakkunniga biträden.

Denna medverkan av teknisk och praktisk sakkunskap, som sålunda till sin princip

redan är i författningsväg fastställd, bör emellertid enligt överstyrelsens åsikt erhålla

betydligt större omfattning. Överstyrelsen anser nämligen, att sådana frågor, som

beröra den yrkesbestämda eller fackliga undervisningen vid fortsättningsskolorna, böra

i vissa i författningsväg närmare bestämda avseeuden handläggas av folkskolöverstyrelsen

gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i

samband.

Dylikt samarbete mellan centrala ämbetsverk förekommer i åtskilliga fall och är

ordnat genom allmän författning, nämligen en kungl. kungörelse den 16 februari 1900.

Där denna kungörelses föreskrifter visat sig behöva för särskilda fall ytterligare ut­

formas, har så skett genom speciella författningar eller genom bestämmelser i verkens

instruktioner, såsom exempelvis beträffande samarbete mellan läroverksöverstyrelsen och

folkskolöverstyrelsen samt mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet och

folkskolöverstyrelsen. För egen del har överstyrelsen endast haft gynnsam erfarenhet

av dylikt samarbete, som i överstyrelsens verksamhet förekommit även med andra cen­

trala myndigheter än de nyssnämnda, exempelvis med överintendentsämbetet, socialsty­

relsen och statistiska centralbyrån.

Det samarbete, som här åsyftas med avseende på de framtida fortsättningsskolornas

angelägenheter, bör icke få formen av något tillfälligt och formellt utan så vitt möj­

ligt erhålla en konstant och personlig karaktär. Bäst torde det underlättas och göras

effektivt därigenom, att de samverkande centrala styrelserna biträdas av gemensamma

sakkunniga inspektörer, antingen utsedda genom överenskommelse styrelserna emellan

eller förorduade av Kungl. Maj.t. Från dessa inspektörer böra yttranden inhämtas i

frågor rörande de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, de böra i vissa ärenden vara

töredragaude, och till väsentlig del genom dem böra styrelserna träda i förbindelse

med ortsmyndigheterna i frågor rörande den fackliga undervisningen och i övrigt ut-

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

13

Kung!. AlajUs Nthl. Proposition

AV .96'.

98

öva sin kontrollerande och stödjande verksamhet. På nu antytt sätt är exempelvis för

närvarande samarbetet ordnat mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet

och folkskolöverstyrelseu, vilka båda hava att öva inseende över och omvårdnad om

den gymnastiska undervisningen vid de till folkundervisningsväsendet hörande läroan­

stalterna och utöva sin verksamhet i detta hänseende huvudsakligast genom en utsedd

gemensam sakkunnig inspektör, föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet.

Det synes överstyrelsen, som borde frågan om erforderlig sakkunskap vid admi­

nistrationen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna på sådant sätt erhålla en till­

fredsställande lösning. Vid detta förhållande måste överstyrelsen, av skäl som i det

föregående blivit utvecklade, på det bestämdaste uttala sig mot tanken på att skilja

de yrkesbestämda fortsättningsskolorna eller någon viktigare grupp bland dem från

samhörigheten med det övriga folkuudervisningsväsendet och ställa dem under förvalt­

ning av näringarnas och handelns administrativa organ. Att så skett mångenstädes i

utlandet har delvis haft andra skäl än sådana, som låta sig tillämpa på våra förhål­

landen. Utan att närmare ingå på eu jämförelse mellan förhållandena i förevarande

hänseende hoä oss och i andra länder, vill överstyrelsen erinra om faran av att, då

man vid lösandet av en samhällsuppgift tillämpar grundsatser, som tidigare funnit an­

vändning i ett eller annat av de större kulturländerna, därvid utan vidare överflytta

jämväl de organisatoriska former, i vilka dessa grundsatser därstädes kommit till ut­

tryck, former som ofta på det närmaste sammanhänga med det främmande landets

samhällsstruktur och egenartade administrativa ordning.

I varje fall vore det helt visst vanskligt att just nu, när det gäller en omfattande

reform av vårt fortsättningsskolväsen, innebärande ej blott nya synpunkter för under­

visningen utan även eu väsentlig utsträckning av den allmänna skolplikten, splittra

det ifrågavarande skolområdet i från varandra skilda delar och därvid från folkunder­

visningen avsöndra just de skoltyper, i vilka undervisningens riktning mot det praktiska

livet tydligast skulle giva sig tillkänna. Skulle framtiden komma att utvisa, att eu

sådan avsöndring verkligen bör ske, torde den med mindre risk än nu kunna vidtagas.

Sedan överstyrelsen sålunda närmare skärskådat den yrkesbestämda

fortsättningsskolans ställning i skolsystemet, yttrar sig överstyrelsen till

slut mera allmänt om fo rtsättn ing sskola n s och yrkesskolans inbördes ställ­

ning. överstyrelsen anför därvid följande:

Frågan om fortsättningsskolans och yrkesskolans inbördes förhållande är, såsom

förut nämnts, ej blott den allmänna och allestädes framträdande frågan om fortsätt­

ningsskolans administrativa ställning inom skolväsendet utan innefattar hos oss för när­

varande även det mera speciella spörsmålet om förhållandet mellan vissa typer av den

yrkesbestämda fortsättniugsskolan, nämligen de s. k. industriella och hantverksfortsätt-

iiingsskolorna, och de av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande

föreslagna s. k. kompletterande lärlingsskolorna.

Det ligger utanför överstyrelsens förhandenvarande uppdrag och delvis även utan­

för överstyrelsens kompetens att ingå på någon granskning av det av sistnämnda kom­

mitté avgivna betänkandet angående den lägre tekniska undervisningens ordnande.

Vad de föreslagna lärlingsskolorna beträffar, kan om dem sägas, att de äro utgestalt-

ningar av samma tankegång som den, vilken ligger till grund för folkundervisnings-

kommitténs svrkesfortsättningsskolor», och mönstret är hämtat från samma håll för de

förra som för de senare. De äro också i och för sig förtjänta av samma erkännande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

99

som dessa, och de måste såväl från yrkesutbildningens synpunkt som ock i allmänhet

genom sin längre lärotid betraktas såsom en i det hela effektivare skolform än den

vrkesbestämda fortsättningsskolan, där denna stannar vid sitt obligatoriska minimum.

Givetvis låter det tänka sig och vore från vissa synpunkter tilltalande, att man

sökte undvika ett motsatsförhållande mellan de två ifrågavarande skolformerna, att

man således grepe sig an med den föreliggande bildningsuppgiften frän båda de ut­

gångspunkter, som blivit angivna: från folkundervisningens sida med de yrkesbestämda

fortsättningsskolorna och frän den tekniska undervisningens med de kompletterande

lärlingsskolorna. På eu plats, där en kompletterande lärlingsskola bragtes till stånd,

komme den att göra motsvarande typer av fortsiittningsskolor obehövliga, dess lärjungar

bleve i enlighet med de föreslagna skolpliktsbestiimmelserna fritagna från annan skol­

plikt, och någon konflikt mellan de två skolsystemen behövde åtminstone så till vida

icke uppkomma.

Men klart är, såsom överstyrelsen i det föregående påpekat, att anledningar till

intressekonflikter icke skulle komma att saknas och att förvaltningen, såväl den cen­

trala som i synnerhet den lokala, i många fall skulle bliva behäftad med mångahanda

och icke obetydliga vanskligheter. Det torde därför ock komma att visa sig, att de

hava rätt, som i de båda ifrågavarande skolformerna se en för bildniugsarbetet skad­

lig dualism.

Det synes också överstyrelsen uppenbart, att starka skäl föreligga för det yrkande,

som gjorts av bland andra styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, nämligen att

de båda föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i

ett

sammanhang och att de

båda skolformerna om möjligt matte sammanföras till en enhet.

Måhända är det öuskligast, att man icke söker att på förhand uppdraga några

gränser mellan folkundervisningens och yrkesundervisningens områden utan lämnar

detta åt den fortgående utvecklingen. Behov av en »rationell gränsreglering» har

emellertid ansetts föreligga, och frågan torde bliva föremål för diskussion. Såsom ett

bidrag till en sådan diskussion vill överstyrelsen här framföra ett par synpunkter,

därvid överstyrelsen inskränker sig till frågan om gränsen mellan folkskolans över­

byggnader och yrkesskolan.

Att indela de ifrågavarande skolorna efter förekomsten eller saknaden av fackliga

moment i deras undervisningsplaner eller efter den mer eller mindre rikliga före­

komsten av dylika moment torde svårligen lyckas. Gränserna i detta avseende bliva

alltför obestämda, den ena skolformen går ofta omärkligt över i den andra, indelningen

måste bliva osäker och godtycklig.

Vilt man finna en mera hållbar gräns, torde man

böra överväga

,

huruvida den icke snarare bär erhållas genom fastställandet av en

åldersgräns mellan de olika skolområdenas lärjungar.

En sådan åldersgräns bör natur­

ligtvis i praktiken aldrig göras absolut, så att icke vissa skolor eller grupper av skolor

skulle kunna utgöra undantag, än mindre bör den verka rent mekaniskt i fråga om

den enskilda lärjungen, så att den exempelvis komme att avklippa en påbegynt lärokurs.

Vad beträffar läget av denna åldersgräns är det överstyrelsens mening, att det

skulle vara till stort förfång för folkundervisningen och till ringa båtnad för yrkes­

undervisningen, om den droges lågt. Att folkskolan, i all synnerhet när den såsom

hos oss måste lämna sina lärjungar från sig redan i deras 13:e år, söker att fortfa­

rande genom en fortsättningsskola eller annan överbyggnad i någon mån bereda dem

undervisning och uppfostran under övergångsåren intill den egentliga ungdomstidens

inträde, det ligger i sakens natur. Däremot synes det för visso kunna ifrågasättas,

huruvida det är riktigt att, såsom kommittén för den lägre tekniska undervisningens

Soeiftbtyrel

Ren.

ordnande velat göra, sträcka yrkesundervisningens skolsystem ända ned till barnaåjderns

gräns. Det synes överstyrelsen givet, att gränsen är att draga icke i 14-års åldern

utan allra lägst i 16-års åldern.

Om fortsättniugsskolan söker arbeta yrkesskolan i händerna genom en förbere­

dande yrkesundervisning, ägnad att något litet orientera lärjungen inom något visst

arbetsområde, stärka hans aktning och intresse för yrkesarbetet och väcka hans håg

för fortsatt utbildning, synes detta väl endast kunna vara till fördel för yrkesskolan.

Denna bör kunna bygga sin läroplan på fortsättningsskolans, och i manga fall bör,

vad lärogången beträffar, samma enhetlighet kunna bångas till stånd, som om de båda

skolorna vore en enda sammanhängande skola.

1 sitt den 14 november 1916 avgivna utlåtande till folkundervisniugs-

komrnitténs betänkande angående fortsättningsskolan har även socialstyrel­

sen, såsom jag redan nämnt, uttalat sig bland annat om förhållandet mellan

yrkesfortsättningsskolan och lärlingsskolan, sådant detta förhållande skulle

komma att gestalta sig enligt de olika förslagen. Styrelsen betraktar till

en början frågan ur synpunkten av de föreslagna skolformernas olika upp­

gifter, skärskådar den sedan med hänsyn till den föreslagna skolplikten

och berör slutligen spörsmålet mera i allmänhet.

1 vad frågan sammanhänger med de olika

tskolfonneritns uppgifter.

yttrar styrelsen:

Enligt de avgivna förslagen skulle såväl fortsättniugsskolan som den komplette­

rande lärlingsskolan komma att göra anspråk på skolungdomen omedelbart efter slutad

folkskola. Skolplikt skulle föreligga till såväl den ena som den andra skolan. Läro­

tiden bleve i huvudsak sammanfallande, och båda skolorna skulle enligt respektive

kommittéförslag bava yrkesundervisningen till sin huvuduppgift med mera.

Såsom av det ovan anförda torde framgå, finnas synnerligen viktiga berörings­

punkter mellan fortsättningsskolan och den kompletterande lärlingsskolan, och man kunde

vid sådant förhållande förväntat, att folkundervisningskommittén, som avgivit sitt förslag-

sist och sålunda haft tillfälle att taga kännedom om det av kommittén för den lägre

tekniska undervisningens ordnande utarbetade förslaget till kompletterande lärlings-

skolor, något närmare ingått på förhållandet mellan ifrågavarande skolformer och sökt

åstadkomma en gränsreglering dem emellan. Så har emellertid icke skett, utan har

folkundervisningskommittén, efter att först hava helt allmänt uttalat sig om skolornas

olika uppgifter, sedermera i ett annat sammanhang föreslagit, att barn och ungdom i

fortsättniugsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande

undervisning — varunder bland annat lärlingsskolan skulle enligt kommitténs antydan

inbegripas — skulle vara befriade från skyldigheten att besöka fortsätta ngsskola. Med

andra ord skulle sålunda fullgörande av skolplikten i lärlingsskola, där sådan finnes,

ersätta skyldigheten att mottaga undervisning i fortsättningsskola. En sådan reglering

av skolornas undervisningsområden synes visserligen i princip tilltalande, men lärer i

tillämpningen möta åtskilliga svårigheter.

Fortsättningsskolans ändamål är, enligt såväl folkundervisningskommitténs som i

synnerhet socialstyrelsens uppfattning, att. bland annat, giva sina lärjungar en tämligen

100

Kungl. Maj:ts

Nåd.

Proposition

Nr

9(i.

101

allsidig medborgerlig bildning. Huru stor vikt kommittén lägger pa. denna mera all­

sidiga utbildning, framgår med all tydlighet, av de utav kommittén framlagda under-

visningsplanerna för ämnet medborgarkunskap.

Enligt det av kommittén för den lägre tekniska undervisningen avgivna förslaget

skola visserligen jämväl lärlingsskolorna sträva efter att meddela medborgerliga insik­

ter. Medborgarkunskapen har emellertid icke medtagits såsom särskilt ämne i lär-

lingsskolans läroplan, utan är det kommitténs mening, att undervisningen i vissa delar

av nämnda ämne skall kunna mera sporadiskt anknytas till undervisningen i de för

skolan angivna läroämnen.'). Vid sådant förhållande synes det vara uppenbart, att lär-

lingsskolan icke tillnärmelsevis kan vara lämpad att fylla tortsättningsskolans uppgift

i förevarande avseende.

Rörande folkundervisningskommitténs förslag, i vad det avser skol­

plikten, yttrar styrelsen:

Vidare må med avseende å folkundervisningskommitténs reglering av skolornas

verksamhetsområden framhållas, att densamma kommer att verka synnerligen ojämnt

för lärjungarnas vidkommande. Sålunda kan exempelvis en person, som omedelbart

efter slutad skolgång i folkskolan vinner anställning inom industri eller hantverk, helt

befrias från skolplikten i fortsättningsskolan, då däremot en annan, som får dylik

anställning först efter genomgången fortsättningsskola, blir underkastad en extra skol­

plikt i lärlingsskolan i två eller eventuellt tre år. En sådan betydande olikhet i skol­

plikten måste givetvis anses olämplig.

o __

Ännu mera komplicerad ställer sig frågan för den minderårige, som under pågå­

ende utbildning inom den ena skolformen överflyttas till kommun, där endast den

andra förekommer.

Enligt socialstyrelsens åsikt kan folkundervisningskommitténs lösning av förhan-

denvaraude spörsmål jämväl leda till eu förryckning i yrkesundervisningen. Enligt de

avgivna förslagen skulle, såsom nämnts, .skyldighet föreligga för kommunerna att upp­

rätta fortsättningsskolor, under det att ett dylikt tvång icke ifrågasatts beträffande de

kompletterande lärlingsskolorna. Dä det vidare måste ställa sig avsevärt billigare att

genom påbyggnad å fortsättningsskolan fullständiga yrkesundervisningen i denna i

stället för att upprätta en särskild lärlingsskola, i vilket avseende olikheten i statsbi­

drag jämväl kommer att utöva en viss påverkan, torde det icke vara otänkbart, att

kommunerna för tillgodoseende av behovet utav yrkesundervisning i flertalet fall

komma att välja det förra alternativet, ett förfarande, som utan tvivel skall verka

splittrande och förryckande på yrkesundervisningsväsendet i dess helhet.

Rörande frågans läge i allmänhet uttalar sig styrelsen på följande sätt:

I detta sammanhang anser sig styrelsen böra fästa uppmärksamheten pa ett ut­

talande, som folkundervisningskommittén gjort å sid. 48 i betänkandet. Sedan kom­

mittén där gjort gällande, å ena sidan, att yrkesfortsättningsskolan under vissa om­

ständigheter kan utvecklas till en sådan form, att den kan betraktas soin verklig

yrkesskola samt, å andra sidan, att yrkesskolan, genom att i sin undervisningsplan

upptaga den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssynpunkten, kan antaga

yrkesfortsättningsskolans gestalt, fortsätter kommittén sålunda:

»Utvecklingen av de båda ifrågavarande skolarterna, yrkesfortsättningsskolan

och den för minderåriga arbetare avsedda yrkesskolan, kan således tänkas komma att

försiggå efter sammanlöpande linjer. Ju mera fortsättningsskolorna kunna utbildas till

Kung!. MajUx Säd. Proposition

AV .%'.

Tillsättande

av sakkunni­

ga för frågans

enhetliga

behandling.

yrkesskolor och yrkesskolorna åter till ideellt och medborgerligt bildande ungdoms­

skolor, desto lyckligare för deras lärjungar. Men desto mera närma sig de båda skol-

arterna en gemensam skolform: en ungdomsskola, som, på samma gång den fullföljer

den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda

praktiska syfte.»

Detta kommitténs principiella uttalande torde tillräckligt bestyrka styrelsens ovan

utvecklade uppfattning om de många beröringspunkterna, enligt de båda kommitté­

förslagen, mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolau. I den mån uttalandet kali

anses innebära en antydan om att den föreslagna fortsättningsskolan, vilken nu synes

stå närmast till förverkligande, skulle kunna helt ersätta lärlingsskolan, måste styrelsen

framföra bestämda tvivelsmål. Enligt styrelsens mening intager nämligen yrkesutbild­

ningen med hänsyn till mål och omfattning en sådan särställning i förhållande till

den mera allmänna folkundervisningen, att den för sitt behöriga tillgodoseende kräver

från den allmänna undervisningen skilda organ beträffande såväl den centrala led­

ningen som de primära skolformerna.

Med ovanstående har styrelsen velat visa, att ett godtagande av föreliggande

förslag, innan de olika skolformernas inbördes ställning blivit mera ingående prövad

och klarlagd, kan komma att medföra avsevärda olägenheter.

Något definitivt förslag till lösning av förhandenvarande spörsmål har styrelsen

givetvis icke ansett sig kunna framlägga, enär ett sådant enligt styrelsens åsikt fram­

för allt kräver medverkan från såväl fortsättningsskolans som lärlings- (yrkes-) skolans

målsmän. Styrelsen har i allt fall velat uttala önskvärdheten av att en gränsregle­

ring mellan de båda skolformerna redan från början blir geuomförd, och att förden­

skull en överarbetuing av de föreliggande förslagen kommer till stånd i dessa delar,

varvid jämväl uppmärksamhet bör ägnas åt den av styrelsen i det föregående ifråga­

satta förskjutningen i fortsättningsskolans program, varigenom tyngdpunkten i dess

läroplan skulle Överflyttas från arbetskunskapen till den allmänna medborgarkunskapen.

102

Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Av den redogörelse jag nu lämnat för myndigheternas utredning av

frågan om förhållandet mellan den allmänna folkundervisningens och yrkes­

undervisningens områden och för de framkomna förslagen till en gräns-

reglering mellan de båda områdena framgår, att hithörande frågor kommit

i ett läge, som visade påo nödvändigheten av deras behandling ur mera

enhetliga synpunkter. Åt samma håll pekade även den diskussion av

frågan, som samtidigt ägt rum såväl i fackpressen som inom de för

frågan närmast intresserade sammanslutningarna. Då nu både från yrkes-

håll, bland annat av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, och från

den allmänna folkundervisningens sida, av folkskolöverstyrelsen, det önske­

målet uttalats, att de föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i ett

sammanhang och att de föreslagna skolformerna måtte sammanföras till

en enhet, fann sig Kungl. Maj:t böra för ärendets fortsatta behandling,

tillsätta en gemensam beredning. För sådant ändamål bemyndigade Kungl.

Maj:t den 3 november 1916 chefen för ecklesiastikdepartementet att i sam­

råd med chefen för finansdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga »för

att inom de nämnda departementen biträda vid den fortsatta utredningen

av frågorna om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och

den lägre handelsundervisningen samt det inbördes förhållandet mellan

dessa olika undervisningsområden». Till utförande av det sålunda beslu­

tade sakkunniguppdraget tillkallade vederbörande departementschefer

förutom representanter för kommunala och allmänt administrativa syn­

punkter, jämväl representanter såväl för den allmänna folkundervisningen,

den tekniska undervisningen, handelsundervisningen, den lägre lantbruks-

undervisningen och undervisningen i husligt arbete som för olika närings-

och yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och handel. De så­

lunda tillkallade sakkunniga framlade resultatet av den utav dem verk­

ställda utredningen uti ett den 3 oktober 1917 avgivet »betänkande an­

gående fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre

handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden».

Jag skall nu lämna en redogörelse för huvudinnehållet i de sakkun­

nigas betänkande.

Kung!. Alaj-.ts Nåd. Proposition Nr it ii.

10H

5) Departementssakkunnigas förslag till enhetlig behandling av

ungdomsskolefrågan.

Såsom frågan om våra praktiska ungdomsskolor låg, då den överläm­

nades till utredning av de tillkallade sakkunniga, var det helt naturligt,

att dessa i främsta rummet skulle komma att söka finna utvägar till

undanröjande av den brist på inbördes överensstämmelse, som fanns i

kommittéförslagen, och som givit anledning .till de meningsskiljaktigheter,

vilka kommit till uttryck såväl i myndigheternas utlåtanden som också

under andra former. Då nu de sakkunniga i stort sett delade såväl folk-

undervisningskommitténs uppfattning av nödvändigheten av en reformerad

fortsättningsskola som tekniska kommitténs tankar om behövligheten av

särskilda lärlingsskolor, kom den närmaste uppgiften för de sakkunniga

att gestalta sig som ett försök att åstadkomma en bestämd gränsregle­

ring av förhållandet mellan de föreslagna båda skolformerna.

De sakkunniga upptaga därvid först till granskning kommerskollegiets

av mig förut refererade förslag att — för frågans ordnande åtminstone

tillsvidare — skolplikten i lärlingsskolan skulle ställas såsom ett bihang

till fortsättningsskolplikten och utsträckas över samma tid som denna,

varvid de lärjungar i fortsättningsskolan, vilka vunne anställning i hant­

verk och industri, skulle överflyttas till lärlingsskolan och där vara under­

kastade skolplikt intill slutet av den årskurs, som infölle näst efter den

Departe-

ments-

sakknnniga

om förhållan­

det mellan de

olika under­

visningsområ­

dena.

104

tidpunkt, vid vilken de skulle blivit fria från skolplikten, om de fått

fullgöra densamma i fortsättningsskolan.

De sakkunniga finna för sin del, att detta sätt att ordna frågan skulle

medföra allvarliga olägenheter för såväl fortsättningsskolan som lärlings-

skolan. Det skulle nämligen utan tvivel verka menligt på fortsättnings-

skolans anseende och på allmänhetens liksom på lärjungarnas förtroende

för densamma, om de unga, så snart de vunnit anställning inom ett eller

annat yrke, skulle avbryta sitt arbete i fortsättningsskolan för att övergå

till annan läroanstalt. Vad åter lärlingsskolan angår, så syntes det givet,

att om somliga av dess lärjungar vunne inträde vid 14 års ålder ocli

utan att hava inhämtat mer än en ringa del av det kunskapsinått, som

fortsättningsskolan avser att giva,. under det att andra vid inträdet vore

mera mogna och hade fullständigt genomgått fortsättningsskolan, en ge­

mensam undervisning av dylika elever skulle vålla åtskilliga svårigheter.

Lärlingsskolan finge då, såsom också tekniska kommittén och kommerskolle­

gium tänkt sig, inrättas så, att den meddelade såväl den undervisning i

ällmänt medborgerliga ämnen, som tillhör i främsta rummet fortsätt­

ningsskolan, som ock den yrkesundervisning, vilken enligt de sakkunnigas

förmenande borde vara lärlingsskolans egentliga uppgift.

De sakkunniga uttala därför såsom sin uppfattning, att det med av­

seende på undervisningens ändamålsenliga ordnande i båda dessa

skolformer ävensom med avseende på dess resultat vore fördel­

aktigast, att de unga först efter fullständigt genomgången fort-

sättningsskola ginge över till lärlingsskolan.

Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunnigas mening först

och främst vinnas, att undervisningen såväl i fortsättningsskolan som i

lärlingsskolan kunde ordnas på ett sätt, som bättre tillgodosåge de båda

skolornas speciella uppgifter, än vad fallet skulle bliva, om de båda

kommittéernas förslag i denna punkt följdes. Då för kommittéerna för­

hållandet mellan de båda skolformerna ännu varit oklart, hade också enligt

deras förslag skolformernas olika undervisningsprogram kommit att på ett

mindre lyckligt sätt gripa in i varandra. Komme en sådan gränsreglering

till stånd, som de sakkunniga antytt, skulle vardera skolformens uppgift

kunna klarare och bestämdare fixeras. Fortsättningsskolan skulle då kunna

få mera odelat fullfölja sin huvudsakliga uppgift, vilken borde vara den

allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen, och lärlingsskolan

skulle kunna bygga på fortsåttningsskolans kunskapsmått i de allmänna

läroämnena och därigenom lägga sin undervisning på en något högre nivå,

än den eljest skulle kunnat göra, samt därvid i enlighet med sin huvud­

uppgift koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området. På

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.

105

grund av bättre underbyggnad och större åldersmognad skulle lärjungarna

då också hava avsevärt större förutsättningar att tillgodogöra sig1 lärlings-

O

O

O

O

O

skolans undervisning.

Komine saken att ordnas på det sätt de sakkunniga tänkt sig, medförde

detta emellertid nödvändigheten av en bestämdare tidsreglering i fråga om

skolplikten. Därom yttra de sakkunniga:

Om emellertid både fortsättningsskola och lärlingsskola göras obligatoriska för den

minderårige och den ena skolan skall genomgås först, den andra sedan, blir det nöd­

vändigt att begränsa tiden för deras lärokurser, så att den sammanlagda skol pliktstiden

icke blir alltför lång och så att båda skolorna under normala förhållanden hinna

genomgås, innan lärjungen kommit över minderårighetsåldern 18 år, vid vilken ålder

skolplikten under alla förhållanden synes oss böra upphöra. Vi förmena, att en be­

gränsning av lärokurserna till i regel två år i var och en av de båda skolformerna

vore lämplig. Detta står ju också beträffande fortsiittningsskolan i huvudsaklig över­

ensstämmelse med folkundervisuingskommitténs förslag. Yad lärlingsskolan beträffar,

har ju 1907 års kommitté föreslagit två eller

helst tre

års lärokurs, men då skulle ju

också lärlingsskolan hava byggt direkt på folkskolans grund. Den större åldersmog-

naden och de ökade förkunskaperna hos lärjungarna, om dessa förut genomgått fort-

sättningsskolan, torde till fullo kompensera den av oss föreslagna begränsningen.

Beträffande frågan om de minderårigas normala ålder vid avgång från respektive

skolor vilja vi först erinra om folkuudervisningskonmiitténs förslag, att i folkskole­

stadgan borde införas den bestämmelsen, att avgång från folkskolan icke får äga rum

tidigare än det kalenderår, då lärjungen fyller 13 ar, till vilket förslag vi ansluta oss.

Om den minderårige avgår från folkskolan det kalenderår, då han fyller 13 år,

och sedan genomgår den tvååriga fortsättniugsskolan, kommer han att avgå ur denna

det år, då han fyller 15 år. Fortsätter han sedan i den likaledes tvååriga lärlings­

skolan, bör han vara färdig med sin obligatoriska skolgång det år, då han fyller 17

år, en ålder, som ingalunda kan anses för hög och vid vilken han i de flesta fall icke

lär hava hunnit fullborda sin praktiska yrkesutbildning. I många fall komme väl ele­

verna i lärlingsskolan att avgå från denna först vid 18 år, men även denna ålder

överskrider ju icke den, som av 1907 års kommitté angivits i dess förslag angående

skolplikt.

Skulle den minderårige under sin skolgång i fortsättningsskolan vinna anställning

inom hantverk eller industri, så lärer detta väl ej annat än i undantagsfall kunua ske

tidigare än vid 14 års ålder, och han skulle då vara skyldig att ännu ett år gå kvar

i fortsättniugsskolan. Att hans praktiska yrkesutbildning hos arbetsgivaren i sådant

fall komme att börja ett år tidigare än hans teoretiska utbildning i lärlingsskolan

torde väl få anses vara till mer gagn än skada. För ett effektivt tillgodogörande av

den teoretiska yrkesundervisningen är det nämligen alldeles nödvändigt, att lärlingen

har ett tillräckligt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på samt att

han därjämte förvärvat någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke, för vilket

han skall utbildas, och slutligen att han har en viss åldersmognad. Genom den av oss

föreslagna anordningen sättes lärlingen i tillfälle att vinna dessa nödvändiga förut­

sättningar.

Den farhåga, som från en del håll uttalats, att en viss skadlig dualism skulle

kunna uppstå därigenom, att lärlingen finge mottaga yrkesundervisning först i yrkes-

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 käft. (Nr 96.)

14

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr OO.

Departe-

ments-

sakknnniga

om fortsätt-

ningsskolan.

betonad fortsättningsskola och sedan i lärlingsskola, torde visa sig ogrundad, om fort-

sättningsskolan får den läggning, som av oss i det föregående blivit angiven. Enligt

vår mening skulle undervisningen i en sådan fortsättningsskola tvärtom bliva en sär­

deles lämplig förberedelse för den egentliga yrkesundervisningen i lärlingsskolan.

De sakkunniga anse sig sålunda böra föreslå, att skolplikten för

sådana minderåriga, som ägna sig åt hantverk och industri, må

som allmän regel omfatta både fortsättningsskola och lärlings-

skola med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må

sträcka sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan

genomgått sådan skola, som hans skolplikt avser, därmed må

anses hava fullgjort denna.

Från denna allmänna föreskrift anse de sakkunniga vissa undantag

böra göras. Till dessa skall jag senare återkomma.

Sedan de sakkunniga kommit till nu nämnda uppfattning av förhål­

landet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan, bygger sig i fortsätt­

ningen systemet av ungdomsskolor upp för dem med stor klarhet och en­

hetlighet. På fortsättningsskolan såsom den gemensamma bottenskolan för

samtliga ungdomsskolor reser sig ett treledat system av yrkesutbildnings-

anstalter: lärlingsskolor, yrkesskolor och skolor för fortsatt vidgad speciell

fackutbildning. Och dessa anstalter tänka sig de sakkunniga, såsom längre

fram skall närmare utföras, inrättade ej blott för industri och hantverk

utan även för handel och husligt arbete. Vid sidan av denna mera regul­

jära linje av ungdomsskolor bliva enligt de sakkunnigas mening för till­

godoseende av mera tillfälliga behov, olika inom olika yrkesområden, vissa

andra mera fristående anstalter dessutom erforderliga.

£!> I

I fråga om de sakkunnigas ställning till enskildheterna av de olika

kommittéförslagen anser jag mig i detta sammanhang kunna inskränka

mig till följande meddelanden.

Vad först angår folkundervisningskommitténs förslag till fortsättnini/s-

skola, vinner detta i stort sett starkt understöd av de sakkunniga. Till

dess ledande principer ansluta sig de sakkunniga obetingat. Den nuva­

rande fortsättningsskolan kan enligt de sakkunnigas förmenande icke an­

ses fylla de krav, som måste ställas på densamma, varemot ett fortsätt-

ningsskolväsen, ordnat och planlagt i enlighet med de av kommittén an­

givna synpunkterna, otvivelaktigt skulle komma att utgöra ett verksamt

medel för ungdomens sedliga och intellektuella utveckling och dess fost­

ran till arbetskunnighet och medborgerlig duglighet.

Jag har redan antytt, att den gränsreglering, som de sakkunniga

föreslå, enligt sakkunnigas mening skulle göra det möjligt för fortsättnings-

106

Kungi. Maj :ts Nåd. Proposition Kr 96.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

107

skolan att, utan att uppgiva den av folkundervisningskonnuittén hävdade yrkessynpunkten, likväl starkare betona såsom huvuduppgift bibring­ andet av allmänt medborgerlig bildning.

I denna punkt yttra de sakkunniga följande:

I allt väsentligt äro vi ense med kommittén beträffande det framlagda program­

mets allmänna innebörd, förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen i dess tillämpning. Att kommittén låtit yrkessynpunkten bliva det bestämmande i detta program, måste anses som ett riktigt och lyckligt grepp. Kunskap om den yr- kesuppgift, som sysselsätter lärjungarna, är för dem av påtagligt värde och omedelbar betydelse. Eu på lämpligt sätt avpassad och praktiskt anlagd undervisning om yrket och de förhållanden, vilka därmed stå i samband, bör därför av dem kunna uppskat­ tas samt vara särskilt ägnad att tillvinna sig såväl lärjuugarnas som deras målsmäns intresse. Yrkesuppgiften utgör även en synnerligen lämplig och väl behövlig samlings­ punkt för undervisningen i fortsättniugsskolan. Till denna böra lärokursens olika de­ lar anknytas och därigenom förbindas till ett sammanhängande helt. Inom fortsätt­ niugsskolan med dess jämförelsevis korta lärotid är eu sådan koncentration av under­ visningen nödvändig, om denna skall kunna bliva av någon verklig betydelse för lär­ jungarnas utbildning.

Vi vilja dock framhålla vikten av att fortsättningsskola med yrkesbetonad under­

visning anordnas endast där de nödiga förutsättningarna äro för handen beträffande kompetenta lärarkrafter, lärjungarnas föregående skolbildning, arbetslivet på orten samt ekonomiska förhållauden och där, såsom det frambålles i folkskolöverstyrelsens utlåtan­ de över kommittéförslaget, sådan undervisning omfattas med förtroende av den allmän­ het och de myndigheter, som äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verk­ samhet. Det vore att beklaga, om yrkesfortsättningsskolor upprättades under sådana förhållanden, att deras verksamhet komtne att misslyckas, och en i sig själv nyttig och god skolform därigenom skulle förlora allmänhetens förtroende.

Särskilt torde försiktighet böra iakttagas i fråga om att i fortsättningsskolans

undervisning införa hantverks- och verkstadsarbete.

Såsom i det föregående framhållits, är det i huvudsak två syften man med ung­

domens fortsatta skolbildniug avser att vinna. Det ena är karaktärens daning i för­ ening med allmänt medborgerlig bildning, det andra är en grundlig yrkesutbildning. Vi vilja, såväl med tanke på den ringa äldersmognaden hos fortsättningsskolans lär­ jungar oeh deras bristande erfarenhet i fråga om yrkesarbete som ock med tanke på att genomgåendet av dessa skolor skall vara obligatoriskt för så gott som

all

från

folkskolan utgående ungdom, kraftigt betona, att den allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen ovillkorligen måste bliva det väsentliga syftet med dessa skolor, under det att den egentliga yrkesundervisningen måste anses tillhöra ett senare ålders­ stadium och meddelas i särskilda därför avsedda läroanstalter. Fortsättningsskolans betydelse med avseende på yrkesutbildningen bör enligt vårt förmenande framför allt framträda däri, att den, för att använda folkskolöverstyrelsens uttryck, »för lärjung­ arna ställer in yrkesarbetet i ett perspektiv, som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mäusklig verksamhet och klargör dess ideella värde, att den förmår meddela allmänbildning genom fackbildniug och i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostrande».

108

Departe-

ments-

sakkunniga

om den högre

folkskolan.

I regel bör den yrkesbetonade fortsättningsskolan meddela undervisning endast

om

yrket och blott undantagsvis även

i

yrket. Den yrkeskännedom den kan meddela

är sålunda endast av förberedande art. Den kan följaktligen icke ersätta lärlings- eller

yrkesskolor och bör därför ingenstädes få utgöra något hinder för sådana skolors upp­

rättande.

Kungl.

Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

I detta sammanhang vilja yi framhålla, hurusom fortsättningsskolan har en vik-

tig uppgift att fylla och kan bliva till stort gagn genom att underlätta lärjungarnas

val av levnadsbana. Som förut påpekats, har sannolikt en stor del av fortsättnings-

skolans lärjungar ännu icke bestämt sig för något visst levnadsyrke. Mycket ofta är

det rent tillfälliga omständigheter, som bliva avgörande vid yrkesvalet, på den grund

att de unga sakna nödig kännedom om förhållandena. Om fortsättningsskolan medde­

lade sina lärjungar upplysningar beträffande de förutsättningar, som krävas för ett

frangångsrikt arbete inom skilda yrken, de villkor av olika art, under vilka arbetet

i dessa bedrives, samt de fortsatta utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter, som

förefinnas på olika levnadsbanor, så skulle detta vara för dem svnnerliuen värdefullt

och i hög grad underlätta deras yrkesval, till gagn ej blott för dem själva utan även

för samhället i dess helhet.

Genom ett ordnat samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen eller på an­

nat sätt bör fortsättningsskolan även medverka till lärjungarnas anställande inom ar­

betsområden, för vilka de kunna anses hava de bästa förutsättningarna.

Av de sakkunnigas sätt att fatta fortsättningsskolans uppgift följer, att

de anse, att denna skola, vare sig den är yrkesbestämd eller icke, bör

inräknas till det allmänna folkundervisningsväsendet samt anslutas till och

ställas under överinseende av samma chefsmyndighet som detta, d. v. s.

folkskolöverstyrelsen.

1 sammanhang med behandlingen av frågan om fortsättningsskolan

uttala sig de sakkunniga, mera i förbigående, om den högre folkskolan och

s ställning, till övriga ungdomsskolor. Därom yttra de sakkunniga

följande:

För dem av folkskolans lärjungar, vilka efter avslutad skolkurs icke omedelbart

övergå till praktiskt arbete utan först vilja under eu längre eller kortare tid helt ägna

sig åt fortsatta skolstudier, synes den högre folkskolan hava en viktig uppgift att fylla.

I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om lortsättnings-

skolan, bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda behov, som förefinnas

a den ort, där skolan är belägen. Pa vissa platser fyller den måhända bäst sin upp­

gift genom att, såsom den hittills i allmänhet gjort, huvudsakligen meddela ett högre

mått av allmänt medborgerlig bildning, än vad folkskolan förmår giva. På andra

orter däremot motsvarar den bättre de förefintliga behoven, om den, utan att uppgiva

sitt allmänbildande syfte, söker bibringa lärjungarna en utbildning i mera praktisk

riktning. ^ Någon yrkesutbildning i egentlig mening kunna dessa skolor, såsom vi for-

u.^ /ramhallit, visserligen icke meddela sina unga och om praktiskt yrkesarbete oerfarna

lärjungar, men genom att väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de prak-

109

tiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning kunna de säkerligen

för det flertal, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en vida

bättre förberedelse än sådana studier, som äro av enbart allmänbildaude karaktär och

vilkas slutmål är realskolexamen.

De sakkunniga uttala såsom sin mening, att en utveckling av de högre

folkskolorna i en mera praktisk riktning i anslutning till näringslivet vore

att föredraga och att det vore lyckligt, om de nya skolor av detta slag,

som komma att upprättas, mera planlades i syfte att fylla behovet av

praktisk utbildning än att i form av kommunala mellanskolor föra fram

till realskolexamen.

Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet

med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De för

sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen, lärare

i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga delar och

med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig undervisning

göras gällande för sådana mera praktiskt lagda skolor av detta slag.

Då en undervisning av här angiven art emellertid måste komma att

kräva större kostnader än dem, som hittills i allmänhet förekommit i

dessa skolor, borde sådana ändringar i de för statsunderstöd till högre folk-

skolor gällande bestämmelserna vidtagas, att en ökning av detta under­

stöd möjliggjordes. I samband härmed syntes det även vara behövligt att

fullständiga dessa bestämmelser, så att de komma att innebära nödiga

garantier i fråga om skolornas förvaltning och inspektion.

Departe-

ments-

sakkunniga

om den tek­

niska under­

visningen.

Kutujl.

Maj:ts

Nåd. Proposition Air 'J6.

I fråga om ordnandet av den lägre tekniska undervisningen ansluta

sig de sakkunniga, även vad enskildheterna beträffar, i väsentliga avseenden

till det av den tekniska kommittén framlagda förslaget.

Av de tre typer för lärlingsskolor, som av denna kommitté föreslagits,

nämligen den kompletterande, den förberedande .och den fullständiga, anse

de sakkunniga i likhet med kommittén den förstnämnda vara den, som

framför allt bör komma i fråga. De inom industri och hantverk anställda

minderåriga böra således även efter de sakkunnigas mening i regel erhålla

sm praktiska utbildning genom yrkesmässigt arbete under den enskilde

arbetsgivarens ledning, och skolans uppgift bör endast vara att bibringa

lärlingarna de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som arbets­

givaren icke lämpligen kan meddela dem men som äro nödvändiga för

deras kommande yrkesverksamhet. I likhet med kommerskollegium finna

de sakkunniga lämpligast att benämna denna skoltyp helt enkelt lärling.s-

skolor.

Såsom jag redan förut nämnt, framhålla de sakkunniga önskvärdheten

no

Kung!. Maja* Nåd. Proposition Nr 96.

av att då lärlingsskolan efter de sakkunnigas förslag i regel skulle komma

att bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena,

denna skola också i högre grad, ån vad som blivit möjligt efter den tek­

niska kommitténs förslag, konune att koncentrera sin undervisning på det

rent fackliga området.

Lärlingsskolan bör enligt de sakkunnigas mening vara en kommunal

institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på

inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.

Beträffande de föreslagna yrkesskolorna göra de sakkunniga följande

principiella uttalande:

Det torde få anses självklart, att den yrkesutbildning, som den unge

arbetaren kan förskaffa sig i lärlingsskolan, särskilt med hänsyn till lär­

jungarnas relativt ringa åldersmognad och yrkeserfarenhet, ej kan omfatta

mer än ett visst för varje yrkesarbetare nödvändigt minimum. För intres­

serade och framåtsträvande arbetare, som önska vidga sina kunskaper ut­

över detta mått och därmed även vinna förutsättningar för mera ansvars­

fulla poster, vare sig som förmän inom industrien, mästare inom hantverket

eller arbetare med vissa mer krävande uppgifter, bör det därför finnas

särskilda skolor på ett högre plan än lärlingsskolorna, yrkesskolor. Uppen­

bart är, att ett behov av dylika skolor föreligger såväl för arbetarna, vilka

genom dem skulle erhålla eu värdefull hjälp i sin strävan att arbeta sig

fram till ökad yrkesskicklighet och förvärvsförmåga, som för industrien,

vilken därigenom skulle beredas tillgång på dugliga förmän och skickliga

specialarbetare.

Såsom jag förut nämnt, hade tekniska kommittén föreslagit, att samt­

liga nuvarande tekniska elementarskolor skulle ombildas till tekniska fack­

skolor och att dessutom tgl del nya fackskoior skulle upprättas.

Kommerskollegium hade i sitt över kommitténs betänkande avgivna

utlåtande betonat, att ett starkt behov förelåge av den mera specialiserade

undervisning, som med fackskolorna avses, men uttalade samtidigt, att den

mera allmänt-tekniska undervisningen i de tekniska elementarskolorna icke

borde helt och hållet utbytas mot specialiserad fackskoleundervisning. Kom-

merskollegium hade därvid anfört, att det för åtskilliga fabrikstjänstemän

och affärsmän förefunnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper, som

ej kunde tillfredsställas genom fackskoleundervisning, samt att det funnes

många industriella företag, där arbetets specialisering ej vore så långt

driven, att den motiverade anställandet av specialutbildade ledare, utan

där det vore fördelaktigare att anförtro ledningen åt personer med all­

in

K ungt. MnjUx Säd. Proposition Nr 9 ti.

mänt teknisk bildning. För att behovet av på detta sätt utbildade per­ soner måtte bliva tillgodosett, borde eldigt kornmerskollegiets uttalande »ett par av de nuvarande tekniska elementarskolorna bibehållas, om oek i mo­ derniserad form».

1 likhet med kommittén och koiumerskollegium förklara si» nu de

sakkunniga vilja kraftigt understryka behovet av tekniska fackskolor med undervisningen specialiserad på var sina olika industriella områden.

Det synes självklart, såga de sakkunniga, att våra många olika och

ofta starkt specialiserade industrigrenar icke kunna vara till fullo betjänta av de nuvarande tekniska elementarskolorna med deras fåtal linjer — en mekanisk-, en byggnads- och eu kemisk-teknisk linje — vilka därtill a ro i fråga om undervisningen relativt obetydligt specialiserade, och ej heller kan man ifrågasätta ett sådant slöseri som att utrusta var och en av de nuvarande fem tekniska elementarskolorna med samtliga de linjer, som böra vara representerade. Behovet av en mera specialiserad undervisning inom ett större antal olika fack tillgodoses tydligen på det mest praktiska ■mättet, genom att för de respektive facken upprätta särskilda skolor, fack­ skolor, till behövligt antal.

Det behov av teknisk specialutbildning, som skulle tillgodoses »enom

de tekniska fackskolorna, utesluter emellertid enligt de sakkunnigas förme­ nande ingalunda behovet av allmänt teknisk utbildning. Härom uttala sig de sakkunniga på följande sätt:

„ Kommerskollegium liar belyst detta behov från näringarnas synpunkt genom att såsom nyss nämndes, framhålla, att allmänt teknisk bildning är nödvändig för åtskil­ liga fabnkstjänstemäu och affärsmän ävensom för dem, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med föga specialiserad verksamhet.

Vi finna för vår del dessa synpunkter fullt riktiga och vilja i anslutning därtill

ytterligare anföra, att det på de industriella företagens kontor i stor utsträckning be- hoves bitraden, vid vilkas första anställning man ingalunda begär, att de genom fler­ årigt yrkesarbete i förening med specialiserade studier skola Lava förvärvat någon »rundlig utbildning inom ett visst fack, utan av vilka man framför allt fordrar, att de skola aga en god grundläggande skolbildning av den art och omfattning, att de med lätthet kunna sätta sig in i och utföra enklare förekommande aifärs- säväl som ntkonforsarbeten samt att de deltagit i praktiskt industriellt arbete så pass mycket, att de ej sta alldeles främmande för detta arbete. Ofta föredrager man till sådana platser yngre personer, som nöja sig med en relativt blygsam begynnelselön; småningom kunna dessa sedan arbeta sig upp till mera ansvarsfulla och följaktligen bättre betyda befattningar. Särskilt för arbetet med försäljning av industriens produkter, upparbe- tande av nya avsättningsområden för desamma, meningsutbyte med kunder och be- stallare rörande tillverkningarnas tekniska beskaffenhet, användbarhet och pris, med ett ord för förmedlingen av förbindelsen mellan det industriella företaget och dess afnämare, hava dylika personer en synnerligen viktig uppgift att fylla. Förutom äll­ mänt teknisk bildning behöva de emellertid även en avsevärd merkantil utbildning i

112

förening med en viss allmänbildning. Vi äro av den meningen, att detta behov bäst

kan tillgodoses medelst läroanstalter, som, byggande på ett förut inhämtat kunskaps-

mått ungefär motsvarande realskolexamen, under eu treårig lärokurs meddela allmän­

teknisk samt därjämte merkantil bildning. För dessa läroanstalter, som ju i flera av­

seenden skulle likna de nuvarande tekniska elementarskolorna och som lämpligen böra

åstadkommas därigenom, att några av dessa bibehållas ehuru med undervisningen om­

lagd i nyss antydd riktning, få vi föreslå benämningen

tekniska gymnasier.

Vi hava med vad härovan anförts visat, att upprättandet av tekniska gymnasier

är synnerligen väl motiverat med hänsyn till industriel behov, men vi vilja även se

saken från de blivande lärjungarnas och deras målsmäns sida. Sannolikt komma dessa

skolors lärjungar att till en väsentlig del utgöras av sadana ynglingar, som avlagt

realskolexamen eller genomgått ett motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk

och som äro i tillfälle att ägna ytterligare ett mera begränsat antal år åt skolstudier.

Flertalet ynglingar i denna ställning stå ännu ovissa i fråga om valet av levnadsbana.

Många hava kanske klart för sig, att de helst borde ägna signat något av de prak­

tiska yrkena, men då såväl de själva som deras malsmän i manga tall sakna förut­

sättningar att bedöma, vilken speciell näringsgren, som för dem skulle vara lämpligast

att välja, blir resultatet ofta nog. att studierna fortsättas med studentexamen soin mal

och att valet av levnadsbana därmed uppskjutes. Det klagas icke utan skäl på att

det för närvarande råder överproduktion av studenter, och medgivas måste, att för

dem, som icke skola fortsätta studierna vid universitet eller högskolor utan ga direkt

ut i det praktiska livet, studierna i de högre allmänna läroverkens gymnasier jämte

avläggande av studentexamen i eu mängd ämnen, av vilka en stor del icke har någon

som helst praktisk tillämpning, ingalunda utgör den ändamålseuligaste förberedelsen

för den blivande levnadsbanan. Ofta nog förekommer det emellertid, att ynglingar

på det åldersstadium, som normalt motsvarar realskolexamen, ådagalägga eu utpräglad

lust och fallenhet för att, som man säger, »gå den tekniska vägen», d. v. s. ägna sig

åt de industriella yrkena. Med särskilt framträdande intresse för matematik och natur­

kunnighet jämte goda anlag för ritning och teckning förena de ej sällan eu anmärk­

ningsvärd brist på intresse och häg för de mera »klassiska» ämnena. Nu kan det

visserligen i åtskilliga fall hända, att en yngling redan vid detta åldersstadium är i

stånd att definitivt besluta sig för ett visst bestämt industriellt fack, detta särskilt

om föräldrar och anhöriga härutinnan kunna lämna honom råd och stöd, och i dylikt

fall kan och bör han, efter att under tillräckligt lång tid hava praktiskt arbetat inom

just detta fack och därtill, i den mån så betiunes nödigt, kompletterat sina kunskaper,

söka sig in vid den tekniska fackskola, som motsvarar ifrågavarande industrigren. Oftast

torde det emellertid ställa sig så, att både ynglingarna och deras målsmän sakna tillräcklig

kännedom om de olika industrigrenarnas olika natur och, vilket kanske är det vikti­

gaste, om de utkomstmöjligheter, som inom olika fack stå till buds, för att ett defini­

tivt beslut i denna fråga skall kunna fattas. För ynglingar i denna situation hava

de nuvarande tekniska elementarskolorna varit vägen till de industriella yrkena. Bland

de tre linjer, som finnas vid dessa skolor, hava ynglingarna ej behövt göra sitt slut­

giltiga val, förrän de under en avsevärd del av lärotiden deltagit i undervisningen,

och °i de fall, då valet gjorts mera på måfå, har det varit eu fördel, att specialise­

ringen i studierna ej vant starkare, än att de efter att hava kommit ut i det prak­

tiska livet ofta kunnat välja ett annat fack än det, för vilket deras skolutbildning

närmast varit avsedd. Utgången av valet har dä i regel dikterats av lagen om till­

gång och efterfrågan. Av det anförda framgår, att det även med hänsyn till de unga

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

113

mfiste anses icke vara välbetänkt att helt och hållet slopa den allmän-tekniska under­

visning, som hittills lämnats i de tekniska elementarskolorna. Att emellertid bibehålla

den uppdelning i tre linjer, som förekommer vid dessa, synes i och med fackskolornas

upprättande icke blott onödigt utan även olämpligt, enär de ynglingar, som hava de­

finitivt beslutat sig för ett visst fack, böra anlita vederbörande fackskola.

Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att de tekniska gymnasierna enligt vårt

förmenande även i många fall kunde bliva till gagn för ynglingar, som ämna ägna

sig åt andra yrken än de rent industriella. Av allmänt teknisk och merkantil bild­

ning förefinnes i vår tid ett mycket framträdande behov. Så torde t. ex. en blivande

jordbrukare eller en blivande tjänsteman vid tullen, intendenturen etc. hava vida mer

nytta av sådana kunskaper, som skulle meddelas i ett tekniskt gymnasium, än av dem

han på samma tid kan förvärva i ett real- eller latingymnasium.

Som skäl för den av oss föreslagna benämuingen tekniska gymnasier må anföras,

att dessa läroanstalter skulle bygga på väseutligen samma kunskapsmått som de högre

läroverkens gymnasier, räknat frän och med andra ringen vid dessa, och deras genom­

gående kräva ungefär samma tid. Läroämnena skulle visserligen till större deleu bliva

av annan art, och det skulle i fråga om uudervisniugeus innehåll och ändamål bliva

en vida större skillnad mellan ett tekniskt gymnasium och ett realgymnasium än

mellan detta och ett latingymnasium, men den bildningsnivå, som med hänsyn till

undervisuingens omfattning skulle uppnås, torde bliva ungefär enahanda. En mot­

svarighet finnes också redan i benämningen handelsgymnasier.

Det system av skolor, som skulle avse utbildning för industri och

hantverk, skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag omfatta

dels lärlingsskolor, avsedda för alla minderåriga yrkesarbetare inom

dessa näringar, jämte yrkesskolor för dem, som ville ytterligare vidga sina

kunskaper och därmed ernå ökad yrkesskicklighet, vinna kompetens såsom

förmän eller mästare in. m.,

dels på ett högre plan tekniska fackskolor med strängt specialiserad

undervisning jämte tekniska gymnasier med allmän-teknisk och merkantil

undervisning.

Det förslag, som tekniska kommittén framlagt, omfattar, som jag förut

nämnt, även ett par särskilda skolor, nämligen tekniska skolan i Stockholm

och statens normalskola för yrkesundervisningen, av vilka den förra skulle,

såsom förut nämnts, omorganiseras till en skola för konsthantverk och

konstindustri, den senare avse att, på samma gång den ombesörjde en vä­

sentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm, utgöra en lärarutbildnings-

anstalt samt en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens område.

Kommitténs förslag tillstyrkes av de sakkunniga, under särskilt betonande

av att upprättandet av en normalskola bör utgöra en av de första och vik­

tigaste åtgärderna för lärlings- och yrkesskolväsendets ordnande i riket.

Vad slutligen angår den centrala ledningen av det lägre tekniska un-

* dervisningsväsendet, föreslår, såsom jag förut omnämnt, tekniska kommittén

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 käft. (Nr 96.)

15

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

Departe-

ments- sakkunniga

om handels- undervisnin-

gen.

tillsättandet av en särskild överstyrelse. Till detta förslag ansluta sig de sakkunniga. För den ifrågasatta överstyrelsen föreslå de benämningen överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vad beträffar den lägre handel sundervisningen förklara sig de sak­

kunniga icke kunna i samma utsträckning som skett i fråga om fortsätt- ningsskolorna och de lägre tekniska läroanstanstalterna ansluta sig till det av de särskilda kommitterade utarbetade förslaget.

Som jag redan förut omnämnt, föreslå handelsundervisningskommitterade

för det lägsta stadiet av handelsundervisning två slag av skolor, nämligen tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungarna intagas direkt från en sexårig folkskola utan att äga någon praktisk erfarenhet om handelsyrket; för inträde i de senare skulle fordras att hava varit an­ ställd i praktisk verksamhet två år och att hava genomgått fortsättnings- skola. Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s. lärjungarna skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa båda skoltyper skulle handelsundervisning på lägsta stadiet meddelas även i de av kom­ mitterade föreslagna handelskurserna, men då anordnad så, att studierna kunde bedrivas samtidigt med förvärvsarbetet.

Vad först beträffar de föreslagna tvååriga handelsskolorna, göra de

sakkunniga det uttalandet, att de anse dessa skolor olämpliga såsom han- delsutbildningsanstalter i egentlig mening och att dessa sålunda icke böra upptagas på programmet för den lägre handelsundervisningens ordnande. För denna sin uppfattning anföra de såsom skäl följande:

Vi hava förut vid behandlingen av lärlingsskolorna för industri och hantverk

betonat, att det för ett effektivt tillgodogörande av teoretisk yrkesundervisning fordras, att lärjungen har ett nödigt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på, en viss åldersmognad samt därjämte någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke utbildningen avser. Dessa synpunkter äga otvivelaktigt tillämpning även beträffande handelsyrket. Att kommitterade även i huvudsak dela denna åsikt fram­ går av deras yttrande, att lärjungarna i den föreslagna ettåriga skolan »på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det star­ kare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt frän folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola».

Uppslaget till de tvååriga, direkt på en sexårig folkskolekurs byggda handels­

skolorna synas kommitterade hava erhållit från några av de högre folkskolorna jämte s. k. borgarskolor, vilka bygga direkt på folkskolan och i vilka på sina håll haudels- undervisning meddelas.

Yi finna det för vår del mycket lämpligt, att de högre folkskolorna, som ju

äro avsedda för sådana från folkskolan avgående lärjungar, vilka äro i tillfälle att ägna någon kortare eller längre sammanhängande tid åt fortsatta studier, börjat på sitt program upptaga undervisning i praktiska ämnen, däribland särskilt handelsunder- •

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.

115

visning. Men vi vilja betona, att den yrkesundervisning, som på detta sätt bibringas så unga lärjungar utan någon som helst praktisk erfarenhet av yrkesarbete, aldrig kan bliva någon yrkesutbildning i egentlig mening. Därtill äro lärjungarna för unga och för oerfarna. Dylika skolors undervisning måste snarare hava till uppgift att vända lärjungarnas håg till och inrikta deras intresse på de praktiska yrkena och att i öv­ rigt bibringa dem allmänt medborgerliga kunskaper samt verka karaktärsdanande och uppfostraude. Att så ock är händelsen synes framgå av de för eu del dylika skolor gällande undervisningsprogrammen. Dessa skolor torde därför böra närmast anses besläktade med de yrkesbetonade fortsättuingsskolorna. Huvudsakliga skillnaden är den, att de förra giva sina lärjungar full sysselsättning, under det de senare endast till en ringa del upptaga sina lärjungars tid, som i övrigt kan användas till förvärvs­ arbete.

De sakkunniga anse sig böra i stället föreslå upprättande av handels-

lärlingsskolor och hand elsyrkef skolor i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande läroanstalter för industri och hantverk. Enligt de sakkunnigas mening bör den minderårige, som ämnar ägna sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obligatoriska tvååriga fortsätt- ningsskolan, helst en sådan med undervisning i anslutning till handel.

Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskolplikt och förut­ satt, att han erhållit stadigvarande sysselsättning i handelsyrket, bör han sedan genomgå en handelslärlingsskola, om dylik finnes på platsen. Handelslärlingsskolan bör i överensstämmelse med de föreslagna lärlings- skolorna för industri och hantverk vara en kommunal institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.

Sitt förslag i denna punkt motivera de sakkunniga på följande sätt:

Som skäl för denna anordning må anföras, att de i handel anställda minderåriga

ovillkorligen måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande samt av verklig yrkeskunskap som de inom industri och hantverk anställda. Något ordnat lärlingssystem tillämpas visserligen i allmänhet icke inom handelsyrket, meu detta måste i själva verket anses vara ett allvarligt missförhållande, som bör avskaffas. Det förekommer numera ej sällan, att springpojkar, som anställas vid 13—14 års ålder, sedermera, i stället för att småningom användas till mer ansvarsfulla göromål, varige­ nom de kunde inhämta praktisk kännedom om handelsyrket, under allt för lång tid, ända till 3—4 år, få ägna sig uteslutande åt sådana sysslor, att de egentligen ingenting få lära sig. Också klagas det från arbetsfönnedlingsanstalterna över de stora svårigheter, som möta, då det gäller att skaffa lämplig anställning åt dylika personer, när de vid 18—19 års ålder äro för gamla att längre vara springpojkar och samtidigt sakna varje tillstymmelse till utbildning i något som helst yrkesarbete. Så­ som kommitterade i sitt betänkande omnämna, har ett ordnat handelslärlingssystem ansetts nödvändigt och blivit infört i ett stort antal andra länder, och det torde knappast råda något tvivel om att eu liknande anordning är behövlig även hos oss.

De minderårigas behov av utbildning motsvaras av ett lika starkt framträdande

Kung!. Maj:ts Såll. Proposition Nr 96.

behov från bandelsnäringens egen synpunkt. Att, såsom nu ofta sker, personer, vilka ej erhållit någon utbildning för handel och ofta sakna de mest elementära begrepp rörande ordnad bokföring, affärskorrespondens, gällande förordningar för handel o. s. v., starta handelsföretag och driva affärsrörelse vållar ej sällan stora skador för affärslivet.

På grund härav synes knappast någon tvekan kunna råda därom, att handels-

lärlingsskolorna böra vara obligatoriska för lärjungarna, så att pa de platser, där dylika skolor varda upprättade, de också komma att genomgås av samtliga i handel anställda minderåriga.

Införes lärlingsskolplikt inom industri och hantverk, synes det även ur en annan

synpunkt nödvändigt att också göra handelslärlingsskolorna obligatoriska. Det kan nämligen eljest befaras, att friheten från skoltvång inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnads­ bana till förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena. Tillströmningen till haudelsmannabanan kommer säkerligen, även om skolplikt införes, att framgent som hittills bliva mer än tillräcklig.

Beträffande lärokursens längd i handelslärlingsskolan torde det visserligen vara

omöjligt att på två år med ett fåtal timmar i veckan hinna inhämta mer än ett minimum av de kunskaper, som äro nödvändiga för dem, som skola ägna sig åt han­ delsyrket, men det torde ej gärna kunna sättas i fråga att utsträcka den obligatoriska kursen över mer än två år.

I fråga om de av de sakkunniga föreslagna yrkesskolorna Jör handels-

undervisningen yttra de följande:

Såsom förut blivit nämnt, skulle handelslärlingsskolorna ej kunna meddela mer

än blott ett minimum av handelsutbildning, nödvändigt för alla i handelsyrket an­ ställda, men otillräckligt för en stor del av dem. För dem, som vilja vidga sitt kun- skapsmått och därmed skaffa sig ökad kompetens, böra

handehyrkesskolor

, motsva­

rande de industriella och hantverks-yrkesskolorna, upprättas. 1 dessa handelsyrkes- skolor bör anordnas dels i form av

handelsyrkeskurser

en på handelslärlingsskolans

kunskapsmått byggd fortsatt undervisning, avseende att giva en sådan utbildning, som lämpligen erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse av mindre omfattning eller skötande av jämförelsevis mindre krävande platser på kontor eller lager, dels i form av

special-

eller

ämneskurser

undervisning i enstaka ämnen eller

grupper av ämnen, som kunna vara av särskild betydelse för den enes eller andres verksamhet. Sistnämnda kurser skulle givetvis vara avsedda för personer med god praktisk erfarenhet inom handelsyrket samt för övrigt i huvudsak motsvara de av 1913 års kommitterade föreslagna handelskurserna.

Handelsyrkesskolorna torde i regel böra vara kommunala institutioner; endast

mera undantagsvis torde de komma att upprättas på enskilt initiativ.

För det stadium av den lägre handelsundervisningen, som ligger när­

mast över yrkesskolan, skulle sörjas genom de av statsmakterna under de senare åren redan beslutade handelsgymnasierna, för vilka jag förut redogjort. (Jfr sid. 29, 30.)

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

117

Rörande behövligheten av do föreslagna ettåriga handelsskolorna yttra

de sakkunniga följande:

Behovet av lägre haudelsundervisning bör i överensstämmelse med det förut

anförda normalt tillgodoses genom handelslärlings- och handelsyrkesskolor, i vilka

undervisningen är så ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med

sina anställningar i affärslivets tjänst, en utbildningsgång, som med avseende på det

lägre stadiet inom yrkesundervisningens område bör anses vara den lämpligaste.

Givetvis blir det dock för en avsevärd del av de personer, som ägna sig åt handel,

icke möjligt att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista dessa skolor. Så är i allmän­

het fallet med dem, som äro anstiillda i affärer på landet eller i små samhällen, där

lärlings- och yrkesskolor icke bliva upprättade. Många av dessa torde visserligen

komma att begagna sig av den utvägen att under ett par tre år taga anställning i ett

samhälle, där skolor av det nyssnämnda slaget finnas, och där genomgå desamma,

men för en stor del faller sig detta olägligt eller rent av omöjligt. För dylika per­

soner, vilka äga tillräcklig erfarenhet inom handelsyrket, nödig åldersmognad och det

kunskapsmått i allmänna grundläggande ämnen, som inhämtas i folkskolan jämte den

obligatoriska fortsättuingsskolan, bör det finnas möjlighet att vid en skola, där de få

odelat ägna sin tid åt studierna, i en samlad kurs erhålla den utbildning, varav de

äro i behov. För detta ändamål böra

ettåriga handelsskolor

i huvudsaklig överens­

stämmelse med kommitterades förslag upprättas på lämpliga platser och i nödigt antal.

I dessa skolor kunde lärjungarna bibringas en utbildning av samma omfattning som

den, vilken skulle erhållas i eu tvåårig handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkes­

kurs i en handelsyrkesskola. Man kunde visserligen tänka sig inrättande av dagsko­

lor med kortare kurs än ett år och med en undervisning av endast den omfattning,

som skulle förekomma i en handelslärlingsskola, men detta torde vara olämpligt. I en

skola, vars bevistande är frivilligt och därtill måste medföra avsevärda utgifter för

lärjungarna, bör undervisningen icke inskränkas till att omfatta endast det minimum,

som kan medhinnas i den obligatoriska och avgiftsfria lärlingsskolan och som för en

stor del av lärjungarna är otillräckligt, utan den bör giva en för det stadium, varom

här är fråga, till omfattning och innehåll fullt tillfredsställande utbildning.

De ettåriga handelsskolorna, vilka böra avse att fylla behovet inom större områ­

den än enstaka kommuners, kunna vara antingen kommunala eller enskilda läroan­

stalter. Möjligen kan det visa sig nödvändigt i vissa fall, att staten upprättar och

helt bekostar dylika skolor.

Beträftande administrationen av de föreslagna handelsutbildningsan-

stalterna föreslå de sakkunniga, att varje skolas ledning närmast skall

handhavas av en lokal styrelse och att ledningen av hela det lägre han-

delsundervisningsväsendet anförtros åt samma överstyrelse som det lägre

tekniska undervisningsväsendet.

De sakkunniga yttra härom:

Ett samordnande av dessa båda grenar av yrkesundervisning torde, om det av

oss föreslagna skolsystemet bleve genomfört, vara icke blott lämpligt utan även komma

att visa sig nödvändigt. De kommunala lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse

att tjäna handeln, industrien eller hantverket, torde sannolikt i fråga om orgauisation,

Rungl. MajUs Nåd. Proposition Nr i)(i.

Departe-

ments- sakkunniga om undervis­

ning i hus­ ligt arbete.

lokaler m. m. komma att behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunal­ styrelse. De bestämmelser rörande lärliugsskolplikteu, som behöva utfärdas, torde även böra bliva sins emellan likartade, vare sig dessa skolor tjäna det ena eller det andra syftet, och i flertalet fall torde det dessutom komma att visa sig mest ända­ målsenligt att ställa samtliga de i eu kommun upprättade lärlings- och yrkesskolorna under en gemensam lokal styrelse, där givetvis såväl de industriella och hantverks­ yrkena som handelsyrket böra vara representerade. Under sådana förhållanden kan det ej vara lämpligt, om ens möjligt, att uppdela den centrala ledningen, som ju skall granska och stadfästa skolornas läroplaner och reglementen, avgiva yttranden angående statsbidragens fördelning m. m , på två skilda chefsmyndigheter. Som i in­ ledningen nämnts, ifrågasätta också 1913 års kommitterade, att en framtida central styrelse för den lägre handelsundervisningen bör förenas med den föreslagna centrala styrelsen för den lägre tekniska undervisningen. I det vi sålunda upptaga denna av kommitterade framkastade tanke, vilja vi även uttala, att det enligt vårt förmenande finnes åtskilliga skäl för att, som de kommitterade antyda, även anförtro den centrala ledningen av navigationsskolorna åt samma överstyrelse.

Slutligen innefattar de sakkunnigas betänkande även förslag till läro­

anstalter för det husliga arbetet. De sakkunniga omnämna, att de under arbetets gång fått anledning att upptaga till behandling även frågan om undervisning i husligt arbete för kvinnor och särskilt för dem, som skola ägna sig åt husliga svsslor såsom förvärvsarbete:

Härom yttra de sakkunniga bland annat följande:

Vad angår de kvinnliga minderåriga, som hava för avsikt att förtjäna sitt uppe­

hälle medelst husligt arbete såsom tjänarinnor i hemmen, hava dessa på den egentliga landsbygden och väl mångenstädes även i städer och andra samhällen under uppväxt­ åren i sina egna hem hitintills i allmänhet erhållit så mycken undervisning i husliga sysslor, att de hjälpligen kunnat göra skäl för sig, då de kommit ut och tagit anställ­ ning hos andra. Denna utbildning visar emellertid eu tydlig tendens att bliva allt­ mera sällsynt och otillräcklig. —-------Det är att hoppas, att folkskolan och fortsättningsskolan, i den mån deras knappt tillmätta lärotid och den ringa åldersmognaden hos deras lärjungar det medgiva, skola genom den undervisning i husligt arbete, som i dem meddelas, kunna åvägabringa en viss förbättring i dessa förhållanden.

Någon egentlig

kompetens att på egen hand sköta de viktigare husliga arbetena kan dock givetvis icke vinnas i dessa skolor. För detta ändamål tarvas en vida grundligare utbildning.

De flickor, om vilka det här är fråga, nödgas ofta av ekonomiska skäl att redan

tidigt ägna sig åt förvärvsarbete och äro därför i regel hänvisade att samtidigt med detta skaffa sig den utbildning de behöva.---------- Man torde kunna antaga, att ett likställande av tjänarinneyrket med övriga yrken i fråga om utbildning skulle vara ägnat att göra dylika anställningar mera tilldragande samt öka tillgången på duglig arbets­ hjälp i hemmen, varjämte ett dylikt likställande kanske även skulle bidraga att höja ifrågavarande yrkesgrupps sociala anseende. Förbättrade utbildningsmöjligheter på det husliga arbetets områden skulle dessutom vara av synnerligen stor betydelse för sam­ hället i dess helhet därigenom, att man med desamma vunne, att av de kvinnor, som ingå äktenskap, en vida större del, än vad nu är fallet, komme att vara i besittning av nödiga kunskaper för att sköta ett hem.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

119

För ifrågavarande utbildning kunna i huvudsak två olika vägar anlitas. Den ena

är att lata utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola, som tar lärjungarnas

tid helt i anspråk, 'till upprättande av dylika skolor för husinodersutbildning

med ettårig lärokurs bar 1917 års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kate­

gori höra även lanthushållsskolorna jämte eu mängd enskilda kurser och skolor för

husinodersutbildning. Deu andra utvägen är att upprätta skolor med undervisningen

sa ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med förvärvsarbetet. Dessa

skolor skulle .sålunda bliva av samma typ som de förut föreslagna lärlings- och yrkes­

skolorna och torde också böra benämnas på samma sätt som dessa.

Av de båda angivna utvägarna synes de sakkunniga den sistnämnda företrädes­

vis höra anlitas. Det torde nämligen vara alldeles självklart, att om hela den kategori

av ^ kvinnliga minderåriga, varom här är fråga, skulle utbildas i skolor, som under eu

ettårig lärokurs helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles för dyr­

bar, vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel eller av lärjungarna själva.

Sannolikt komme dessa skolor att besökas i övervägaude grad av de ekonomiskt bättre

ställda. De mindre bemedlade eller obemedlade skulle i dem kunna vinna intiäde en­

dast i den givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, fri­

platser och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke allenast fri un­

dervisning utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under den tid lärokursen på­

ginge.

De sakkunniga anse sig därför för tillgodoseende av utbildning i hus­

ligt arbete i första rummet böra föreslå upprättandet av lärlings- ock yr­

kesskolor.

Lärlingsskolornci borde i allt väsentligt likställas med övriga lärlings-

skolor, vilket skulle innebära bl. a., att skolplikt även infördes i dessa skolor

och att arbetsgivaren ålades att bevilja för skolgången nödig ledighet.

Om de betänkligheter, som en sådan anordning skulle kunna tänkas

framkalla, yttra de sakkunniga:

Vid första påseendet förefaller detta måhända att vara ett allt för starkt ingri­

pande i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter. En närmare un­

dersökning torde dock giva vid handen, att dessa svårigheter ej äro av någon avgö­

rande betydelse och att de mer än väl uppvägas av de fördelar, som skulle viunas. I

fråga om dessa lärlingsskolor skulle vederbörande kommun, liksom i fråga om andra

sådana, äga att besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmel­

ser rörande skolplikten, och man torde under sådana förhållanden kunna vara viss om

att nödig försiktighet vid förslagets genomförande varder iakttagen. I de allra flesta

av de familjer, där man nöjer sig med att anställa en enda och därtill minderårig

hjälpreda, gives det säkerligen möjlighet att reda sig denna hjälp förutan under

den tid av en hel eller två halva dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I

de enstaka fall, där detta är omöjligt, finge man vid anställning av tjänstfiicka se till,

att denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Äro flera tjänarinnor anställda i samma

familj, torde väl i allmänhet ej mer än eu befinna sig på det åldersstadium, som skol­

plikten skulle omfatta, men även om så vore händelsen, finnes ju den möjligheten att

låta flickorna besöka skolan på olika veckodagar.

Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Pir 96.

Deri utbildning, som erhålles genom att under två år, jämsides med

det praktiska utförandet av husliga sysslor hos arbetsgivaren, deltaga i lärlingsskolans undervisning, bör enligt sakkunnigas mening för flertalet flickor vara tillräcklig. Emellertid finnas en mängd befattningar, där det i en eller annan särskild gren av husligt arbete kräves speciell yrkesskick­ lighet till den omfattning, att nödig kompetens ej kan vinnas enbart i lär- lingsskolan. För att bereda tillfälle till förvärvande av dylik speciell yr­ kesskicklighet böra, mena de sakkunniga, yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av det husliga arbetet upprättas.

Liksom fallet är med den lägre handelsundervisningen, förefinnes en­

ligt de sakkunnigas mening även i fråga om undervisningen i det husliga arbetet behov av vissa skolor utanför ramen av systemet, skolor av mera tillfälligt slag. Därom säga de sakkunniga:

Medelst de av oss föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt arbete bör

behovet av ifrågavarande utbildning i städer och liknande samhällen normalt tillgodo­ ses, och några andra läroanstalter på det husliga arbetets område synas icke vara be­ hövliga, där dylika skolor i erforderlig utsträckning varda upprättade. I mindre sam­ hällen eller på landsbygden kunna lärlings- eller yrkesskolor med på sådant sätt ord­ nad undervisning, att skolarbetet kan försiggå jämsides med förvärvsarbetet, emellertid ej gärna komma i fråga. För att där fylla behovet av utbildning i husligt arbete fordras läroanstalter med undervisningen koncentrerad på kortare tid, under vilken lärjungarna odelat ägna sig åt skolarbetet. En typ av dylika skolor bilda lanthus­ hål Isskolor na, vilka äro avsedda för i egentliga lanthushållsgöromål sysselsatta kvinnor. Enligt vårt förmenande borde på landsbygden ytterligare upprättas skolor, avsedda flö­ de kvinnor, som där äro sysselsatta i husligt arbete utan att dock vara berättigade till inträde i lanthushållsskola. Under förutsättning av nödig åldersmognad hos lärjung­ arna i förening med ett visst mått av föregående praktisk erfarenhet i husligt^arbete torde lärokursens längd i dylika hushållsskolor kunna inskränkas till ett halvt år eller något mindre. På åtskilliga håll torde det visa sig lämpligt att för samma ändamål anordna ambulatoriska kurser av även kortare varaktighet och upptagande vissa spe­ ciella grenar av det husliga arbetet såsom matlagning, konservering och dylikt.

Vad angår de av 1917 års riksdag beslutade ettåriga husmodersskolorna, synes

oss dessas uppgift vara i någon mån oklar. Enligt de bestämmelser, som utfärdats för dessa skolor, skulle de förläggas till städer och industrisamhällen, men som vi redan förut framhållit, skulle de därstädes bliva överflödiga, så vida vårt förslag om lärlings- och yrkesskolors upprättande vinner beaktande. I fråga om saväl ‘inträdesfordringar som undervisningsplaner giva de utfärdade bestämmelserna vid handen, att de ettariga husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad 1907 års kommitté för den lägre tek­ niska undervisningen kallat »fullständiga lärlingsskolor». Utbildningen torde dock för lärjungarna ställa sig så pass dyrbar, att dessa skolor snarare skulle komma att till­ godose det behov av praktisk utbildning för skötandet av ett eget hem, som förefin­ nes hos medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter för dem, som skola förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under sådana förhållanden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

121

torde ifrågavarande skolor, så vida de skola bibehålla den prägel, som de genom nu­

varande bestämmelser åsatis, framgent liksom hittills böra vara enskilda läroanstalter.

Man kan emellertid tänka sig även en annan uppgift för dessa skolor. I likhet

med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen kunna avses för sådana

yrkesauställda, vilka sakna möjlighet att begagna sig av undervisningen i lärlings- och

yrkesskolor.! 1 dylikt fall borde inträdesåldern sättas så hög, att de ej komme att kon­

kurrera med lärlingsskolorna. Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett

par års praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till ett

halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som de hushållsskolor,

vilka vi förut framhållit såsom behövliga på landsbygden vid sidan av lanthushällssko-

lorna, och borde inrättas företrädesvis i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete

anställda minderåriga är för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola.

Lärotiden vid dylika hushållsskolor torde i allmänhet böra omfatta 6 månader.

Där förhållandena sådant påkalla, böra dock även kortare kurser kunna anordnas, var­

vid emellertid en viss begränsning av läroämnenas antal bör iakttagas. För inträde

bör fordras, att den sökande fyllt 18 år och under minst två år varit sysselsatt med

husligt arbete.

Enär dylika skolor, såsom förut nämnts, böra förläggas till landsbygden eller mindre

samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom större områden, torde man knappast

kunna påräkna, att de bliva kommunala anstalter, utan torde de komma att upprättas

på enskilt initiativ. De böra emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas.

Den centrala ledningen av de läroanstalter, som erfordras för tillgodo­

seende av behovet av undervisning i husligt arbete, bör enligt sakkunnigas

mening anförtros åt den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vid behandlingen av såväl den lägre tekniska undervisningen som den

lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete hava de

sakkunniga betonat, att de föreslagna yrkesskolorna inom dessa områden

böra kunna upprättas lika väl på enskilt som på kommunalt initiativ.

Likaledes hava de beträffande såväl s. k. fullständiga som s. k. förbere­

dande lärlingsskolor såsom sin åsikt angivit, att dessa, för att kunna på

ett tillfredsställande sätt fylla sina viktiga uppgifter, uteslutande böra upp­

rättas och ledas av enskilda korporationer.

I fråga om statsbidrag till dessa enskilda läroanstalter åro de sak­

kunniga av den meningen, att statsunderstödet bör utgå efter prövning i

varje särskilt fall. De yttra därom:

Vi vilja här endast erinra därom, att, där enskilda yrkesskolor, arbetande efter

de riktlinjer, som vi i det föregående för detta slag av läroanstalter uppdragit, fylla

ett verkligt behov, vilket med all säkerhet torde komma att i de flesta fall vara hän­

delsen, de enligt vårt förmenande böra av staten understödjas på ett i jämförelse med

motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt och i särskilda fall till och med

verksammare sätt. Likaledes böra enskilda såväl »förberedande» som »fullständiga

lärlingsskolor», där de fylla ett verkligt behov, komma i åtnjutande av ett lika verk­

samt statsunderstöd som de kommunala lärlingsskolorna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft.

(Nr 96.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Departe-

ments-

sakknnnigtt

om enskilda

läroanstalter.

16

122

Departe-

ments-

sakknnnigas

förslag till

ett enhetligt

nngdoms-

skolesystem.

Departe­

mentschefen.

Förutom de av oss behandlade skoltyperna finns det emellertid och kommer san­

nolikt att finnas en hel del enskilda läroanstalter av olika slag, vilka meddela yrkes­

undervisning i en eller annan form såväl på det tekniska som på handelns och det

husliga arbetets områden.

Där sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant sätt,

hava de utan tvivel en viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende därigenom,

att de på grund av den större friheten i organisatoriskt avseende och det vidare ut­

rymmet för den enskilde lärarens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervis­

ningsmetoder ävensom till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund

härav vilja vi uttala den meningen, att staten, efter prövning i varje särskilt fall, bör

understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt lång tid och

därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen och gagnande verksamhet. Såsom

villkor för erhållande av sådant understöd bör dock fordras, att skolan ställes under

inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Enligt det förslag till ordnande av vissa praktiska ungdomsskolor, som

de sakkunniga sålunda ansett sig böra framlägga, skulle dessa skolor kom­

ma att utgöras dels av sådana, som lyda under folkskolöverstyrelsen, dels

av sådana, som stå under inseende av den föreslagna överstyrelsen för

yrkesundervisningen. De förra skulle utgöra bottenskolor för "de senare.

Till den förra gruppen skulle höra fortsättning sskolor och högre folkskolor.

Till den senare, på ett lägre stadium lärlingsskolor för industri, hantverk,

handel och husligt arbete; yrkesskolor för industri, hantverk, handel och

husligt arbete; ettariga handelsskolor; hushållsskolor; samt på ett högre

stadium: tekniska fackskolor; tekniska gymnasier; handelsgymnasier.

Till den senare gruppen skulle även komma de för mera speciella

ändamål avsedda: statens normalskola för yrkesundervisningen; tekniska

skolan i Stockholm samt statsunderstödda enskilda skolor för förberedande

eller fullständig lärlingsutbildning inom vissa hantverks- och industriella

yrken.

________________

Sedan jag nu redogjort för de olika förslag till ordnande av våra

praktiska ungdomsskolor, som blivit framlagda av kommittéer och sak­

kunniga, skall jag dels redogöra för min egen uppfattning av behöv­

ligheten av förbättrade praktiska ungdomsskolor, dels ock framlägga för­

slag till olika slag av dylika skolor.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

V. Allmänna grunder för ett enhetligt ordnande av våra

praktiska ungdomsskolor.

De senaste årtiondenas ekonomiska och sociala utveckling har medfört

omgestaltningar inom samfundets olika områden, vilka med nödvändighet

123

måste komma att göra frågan om en förbättring och omläggning av det

uppväxande släktets utbildning och uppfostran, framför allt under den

tidigare ungdomsåldern, till en av vårt lands viktigaste och mest trängande

allmänna angelägenheter.

Huru väl bekanta dessa förhållanden än må vara, anser jag mig dock,

för att frågan från början må ställas i sin rätta belysning, höra i korthet

erinra om några av dessa betydelsefulla förändringar i vårt samhälles eko­

nomiska och sociala byggnad.

1 främsta rummet fästes härvid uppmärksamheten vid de förändringar

inom det ekonomiska livets område, som sammanhänga med och bero av

industriens snabba och kraftiga utveckling i vårt land. Visserligen har

ända sedan mitten av 1800-talet här såsom i allmänhet näringslivets

utveckling kännetecknats av en fortgående industrialisering, men det

är särskilt från början av 1890-talet, som denna fortskridit med en

enastående snabbhet och intensitet. Om industriens alltjämt växande

omfattning och dess ökade betydelse inom den svenska folkhushållningen

avgiva den officiella statistikens siffror belysande vittnesbörd. Under det

år 1870, alltså för ungefär en mansålder sedan, de industri- och handels-

arbetande grupperna av landets befolkning räknade 815,511 personer och

utgjorde 19,6 % av hela folkmängden, hade vid 1914 års slut samma

grupper, enligt från statistiska centralbyrån erhållna approximativa upp­

gifter, att uppvisa eu numerär av 2,763,000 personer och utgjorde 48,6 %

av landets hela befolkning. Befolkningssiffran för de industri- och handels-

arbetande grupperna hade alltså under 44 år mer än 3-dubblats. Först

från år 1896, sedan avgivandet av uppgifter till industristatistiken blivit

obligatoriskt, giver den officiella statistiken någon tillförlitlig föreställning

om industriens omfattning i vårt land, så vitt den låter sig bedöma av

fabrikernas tillverkningsvärde och de i industrien anställda arbetarnas antal.

År 1896 uppgick sammanlagda tillverkningsvärdet till 839 millioner kronor,

år 1915 beräknades det till 2,625 millioner kronor. Detta värde har alltså

att under detta tjuguåriga tidsskede förete en tillväxt av 1,786 millioner

kronor. Under samma tid har antalet industriarbetare vuxit från 230,287

till 370,100 och har alltså att uppvisa en ökning av 139,813 personer. För

de synpunkter, av vilka min förevarande framställning närmast bestämmes,

är det emellertid av särskilt intresse att uppmärksamma att, under det

antalet industriarbetare under tidsskedet 1896—1915 vuxit med 60,7 %,

hade den inom industrien använda maskinella drivkraftens styrka vuxit

med ej mindre än 525,1 %. Den sålunda inträdda starka ökningen är ett

belysande uttryck för maskinteknikens mäktiga utveckling under de senaste

åren. Storindustrien med den moderna industrialismens alla goda och

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 9<>.

Förändrade

förhållanden

inom det eko­

nomiska

livets område.

Industrien.

Hantverket.

Jordbruket.

mindre goda ekonomiska och sociala förhållanden har alltså under den senast förflutna mansåldern med stormsteg gjort sin inmarsch i vårt land, och dess inflytande kommer av alla tecken att döma att växa, i samma mån som vi hinna att tillgodogöra oss vårt lands naturrikedomar, framför allt de kraftkällor vi äga i våra vattenfall.

I detta sammanhang anser jag mig även böra med några ord beröra

de förändrade förhållandena inom hantverket, som blivit en följd av stor­ industriens inträde hos oss. När maskintekniken i vårt land först kom till en större användning inom de industriella yrkena, trängdes helt natur­ ligt här som annorstädes hantverket tillbaka. Det ena efter det andra av hantverksyrkena drogs in i storindustrien. Det vill emellertid förefalla, som om den befarade tillbakagången för hantverket skulle vara av mera över­ gående natur. Hantverket har på senare tid i allt högre grad förstått att lämpa sig efter de nya förhållandena och synes nu vara som bäst i färd med att säkra sin ställning. Förhållandet mellan fabriks- och hantverksdrift är i många fall så intimt, att det ingalunda alltid är lätt att uppdraga en be­ stämd gräns emellan dem båda. Den nuvarande hantverksstatistiken är även i åtskilliga avseenden behäftad med brister. Det är därför svårt att från denna hämta några säkra bevis för hantverkets nuvarande verkliga omfatt­ ning. I ett avseende tala dock de statistiska siffrorna ett nog så tydligt språk. Under perioden 1899—1910 har nämligen — såvitt man på detta område kan bygga på föreliggande statistiska siffror — antalet inom hant- verkerierna anställda arbetare stigit med 25,03 %, under det att under samma tid antalet industriarbetare tillväxt med endast 17,33 %. Det starkaste beviset för hantverkets växande nationalekonomiska betydelse ligger dock icke i de statistiska siffrorna utan i de viktiga och påtagliga produktiva insatser, som hantverket gjort och i ökat mått gör i landets allmänna ekonomiska utveckling.

Aven inom jordbruket hava nya förhållanden inträtt, som förete

både yttre samband och inre släktskap med de förändringar på det eko­ nomiska området, som industrialiseringen av näringslivet medfört. Vad som här närmast ådrager sig uppmärksamhet, är den starka minskning befolkningssiffran för de jordbruksarbetande grupperna under den senaste mansåldern undergått och den därmed sammanhängande minskade tillgången på arbetskrafter för jordbruket. Jag har redan förut erinrat om den starka ökningen av de industriarbetande folkgrupperna, ökningen har i väsentlig mån skett på bekostnad av de jordbruksarbetande grupperna. År 1870 räknade dessa grupper 3,004,687 personer; år 1914 hade siffran nedgått till approximativt 2,590,000. Den absoluta minskningen i de jordbruks-

Kungl. Maj:ts Nåd

.

Proposition Nr 96.

125

arbetande gruppernas numerär under de 44 åren utgör alltså i runt tal

415,000. Under samma tid hade gruppnumerärens relativa minskning att

förete följande sifiror: år 1870 utgjorde befolkningssiffran för nu ifråga­

varande grupper 72,1 % av landets hela folkmängd, år 1914 uppgick den

till endast 45,6 %. År 1870 utgjorde siffran för de industri- och handels-

arbetande grupperna endast 27,1 % av siffran för de jordbruksarbetande;

år 1914 var den förra siffran omkring 106,7 % av den senare.

Den minskning i den jordbrukande befolkningens antal, vilken såväl

absolut som relativt sålunda inträtt, är givetvis ett uttryck för att industri

och handel vuxit upp till konkurrerande stormakter vid sidan av vår gamla

huvudnäring och åstadkommit ett starkt intrång på området av dess arbets­

kraft. Ses minskningen åter i sammanhang med det förhållandet, att trots

densamma en ökning i jordens avkastning inträtt, innebär den ett varsel

om att betydelsefulla förändringar försiggått inom näringen själv. Här göra

sig återigen bl. a. inflytelser från industriens utveckling märkbara. En

förändrad arbetsteknik, möjliggjord genom den utvecklade industrien, har

skänkt det svenska jordbruket en mängd maskinella hjälpmedel. Förbättrade

redskap och maskiner hava av allt flera slag och till ekonomiskt överkomliga

pris ställts till jordbrukets tjänst och ersatt den allt svårtillgängligare män­

niskokraften. Ansträngningarna att med ett mindre antal arbetare vinna

större resultat hava vuxit i samband med de ökade kraven att av jordbruket

vinna rikare valuta och skaffa dess produkter förbättrade avsättningsmöj­

ligheter. Den vetenskapliga och merkantila sakkunskapen har trätt i jord­

brukets tjänst och strävandena att väcka intresse för framåtskridande och

kunskap i yrkets olika delar hava blivit allt kraftigare och mera målmedvetna.

Vid sidan av allt detta ådrager sig en annan företeelse på jordbru­

kets område särskild uppmärksamhet. Jag syftar på den fortgående jord­

styckningen eller på tillväxten inom landet av s. k. brukningsdelar. Un­

der det att den officiella statistiken för år 1890 upptog 331,286 sådana

delar, hade den att för år 1911 uppvisa 359,871 eller en ökning i Tunt

tal av 28,600. I den mån denna ökning står i förbindelse med den s. k.

egnahemsrörelsen, är den uttryck för en strävan att motverka de ogynn­

samma verkningarna av industrialismens tendens att draga arbetarna från

jordbruket, i det att åt dessa beredes förmånen av det egna hemmet och

den egna torvan. Den stegrade jordstyckningen har givetvis ökat antalet

självständiga arbetare inom jordbrukets område, men också bidragit till att

gorå jorden i högre grad än förr till en handelsvara.

Samtliga nu antydda förhållanden giva vid handen, att vår gamla mo­

dernäring under livlig växelverkan och konkurrens med industri och handel

i stegrad grad erhållit gemensamma intressen med dessa och själv kommit

Kung!.

Maj:ts Nd<1.

Proposition

Nr 96.

Samverkande

resultat av utvecklingen.

Förändrade

förhållanden

inom sam­ hällslivets

område.

Av de för­ ändrade tids­ förhållandena

fram kallade nya krav på ungdomens

uppfostran och utbild­

att både på sin teknik och sina ekonomiska anordningar lägga industriella och merkantila synpunkter, som tidigare varit för densamma främmande.

Samtliga nu skildrade företeelser hava vissa gemensamma drag. Trå­

darna knytas allt tätare de olika arbetsområdena emellan och åstadkomma ett starkt inbördes beroende och en livlig växelverkan men framkalla till­ lika en konkurrens, som uppfordrar till en intensivare kraftutveckling än under föregående tider. Denna konkurrens får en så mycket större räck­ vidd, som den starkt utvecklade samfärdseln framkallat en större rörlighet de enskilda och folken emellan och gjort inflytelserna av världsmarknaden mera kännbar. Allt har samverkat till att såväl för folken som för de en­ skilda göra det svårare men också viktigare att känna och behärska både teknik och ekonomi. Verkan av de sålunda inträdda förändringarna har sträckt sig till alla samhällslager men helt naturligt blivit mest kännbar för den del av samhällets medlemmar, som den tidigare utvecklingen med en påfallande sorglöshet lämnat minst rustad att möta de nya svårighe­ terna och kraven.

Samtidigt med och i nära sammanhang med den snabba och djupt

ingripande förändring, som sålunda försiggått i fråga om den ekonomiska utvecklingen, företer samhällslivet en utveckling, som i icke ringa grad varit ågnad att kalla alla samhällsmedlemmar till tävlan och ställa förut okända krav på den enskilde samhällsmedlemmens vakenhet och förmåga. Den sociala frågan har blivit tidens förnämsta fråga och tillspetsat spörs­ målet om rätten för samtliga samhällslager att taga personlig del i de sam­ hälleliga angelägenheterna. Härvid ledes tanken närmast till den utvid­ gade kommunala och politiska rösträtten och därmed följande möjlighet till och anspråk på en personlig insats i samhällsarbetet. Under det att år 1884 de politiskt röstberättigades antal i riket uppgick till 291,668 personer eller utgjorde blott 6,3 % av hela folkmängden, voro trettio år senare 1,397,199 personer eller 24,6 % av hela befolkningen berättigade till deltagande i de allmänna valen till andra kammaren. Och den tid närmar sig utan tvivel snabbt, då gränserna för den enskilde individens deltagande i besluten om samhällets angelägenheter vidgas. Därmed ökas också kraven på hans medborgerliga duglighet.

Det är uppenbart, att, som jag redan framhållit, nu påpekade drag

i de senare årtiondenas ekonomiska och sociala företeelser måste pålägga samhället nya förpliktelser i fråga om ungdomens uppfostran och utbild­ ning i9ch Ställa ökade krav på denna ungdoms moraliska och intellektuella

Kutiffl. Af aj.is Nåd.

Proposition

Nr 96.

127

utveckling liksom ock på dess fostran till arbetskunnighet och social dug­

lighet. Detta gäller icke minst den ungdom, som gå i* att taga sin del i

arbets- och samhällslivet med genomgångna folkskolekurser såsom det vä­

sentliga bildningsunderlaget. Det är ju dock våra arbetares och bönders

söner och döttrar, som skola utföra större delen av det praktiska arbete,

av vilket den ekonomiska utvecklingen i så hög grad beror. Det är ock

denna ungdom, som en gång i stat och kommun skall utöva ett bestäm­

mande inflytande på hela vårt samhälles framtida gestaltning.

Vad som i våra dagar gör det läge, i vilket den uppväxande ung­

domen befinner sig, på en gång vanskligare och mera krävande är att,

samtidigt med att behovet för ungdomen av grundlig yrkesutbildning blivit

större och nödvändigheten för densamma av moralisk och medborgerlig

uppfostran ökats, hava också svårigheterna blivit större att på det mera

omedelbart personliga sätt, som förut varit för handen — i samband med

det tidigaste förvärvsarbetet och under sammanlevnaden i hemmet — få

dessa behov i väsentligare mån tillgodosedda.

De tillfällen till yrkesutbildning i samband med det tidigaste för­

värvsarbetet, som förr ganska allmänt erbjödo sig för nybörjaren, hava blivit

allt färre. Inom de flesta yrken, särskilt inom hantverkerierna och de

mindre industrierna, ingick tidigare utbildningen av lärlingen som en själv­

fallen skyldighet för arbetsgivaren. På en tid, då arbetsgivaren hade ut­

sikt att något längre få behålla lärlingen och då den med dags- eller

veckopenning avlönade arbetaren lika väl kunde användas till att handleda

nybörjaren som för direkt producerande arbete, innebar nybörjarens hand­

ledning i yrket ingen egentlig ekonomisk uppoffring för arbetsgivaren.

Han hade ju utsikt att få tillbaka vad han, så att säga, i förskott utgivit

på lärlingens utbildning. Härutinnan hava nu de förändrade tidsförhållan­

dena medfört en väsentlig förändring. Det ligger i det nutida fabriks­

arbetets natur och anordning, att detta arbete i allmänhet icke kan giva

någon yrkesutbildning i den meningen, att nybörjaren blir i tillfälle att

lära yrket från början till slut. Merendels omfattar den enskilde arbeta­

rens andel i arbetet endast en liten detalj av detsamma eller ett fåtal

mera mekaniska handgrepp. Även i de nutida hantverkerierna och å de

mekaniska verkstäderna kan det oftast ej bliva fråga om en yrkesutbildning

av det gamla slaget. Det i stor utsträckning tillämpade ackordsystemet

och den exklusiva affärssynpunkt, som den nutida uppdrivna konkurrensen

måste framkalla, gör att den yrkesutbildade arbetarens tid icke kan

i någon större utsträckning utan kännbar ekonomisk uppoffring an­

vändas till handledning av nybörjare. Ja, arbetsgivaren måste oftast

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9fi

Minskade

möjligheter

till yisesnt-

bildning i

sammanhang

med indnstri-

arbetet.

även på de numera i regel mera löst anställda minderårigas eget arbete lägga den omedelbara ekonomiska värdesättningens synpunkt.

Och vad slutligen beträffar den ej oansenliga del av de från folkskolan

avgående, som gripa de lätt nog till buds stående tillfällena att som spring­ pojkar eller springflickor vinna sin utkomst, gäller om dessa, att de helt natur­ ligt så gott som undantagslöst bliva i avsaknad av all egentlig yrkesutbildning.

mö u^heter Vad särskilt angår de kvinnliga minderåriga, hava i påfallande grad

fördenkvinn- möjligheterna blivit kringskurna för dem att erhålla den utbildning i hus­

liga ungdo- ligt arbete, som är av nöden för dem ej mindre i deras egenskap av bli-

henKnet^infö- vande husmödrar än med avseende på ett mera yrkesmässigt förvärvsarbete

ras i husligt inom det husliga området. Här är det särskilt tre omständigheter, som

e e' samverka. I alla tre märkes, hurusom ett mäktigt inflytande av den in­

dustriella utvecklingen gjort sig gällande även på det husliga arbetet. Först och främst har en ej ringa del av det arbete, som tidigare utfördes i hem­ men, överflyttats till fabrikerna. Härmed sammanhänger, att de moderna tekniska hjälpmedlen i stor utsträckning trätt i det husliga arbetets tjänst. Allt detta har bidragit till att väsentligen minska behovet i hemmen av ■ sådant arbete, som förr måste utföras under hand och med anlitande av ! personlig arbetskraft. Vidare har den handledning, som husmodern tidigare

kunde ägna åt sina döttrar i utförandet av husliga arbeten, i många fall omöjliggjorts eller i hög grad försvårats därigenom, att ofta modern liksom fadern större delen av dagen upptages av arbete utom hemmet. Slutligen har den nutida utvecklingen medfört, att flickan liksom gossen måste så fort som möjligt se sig om efter förvärvsarbete. Erhåller hon sådant av annan natur än de husliga sysslorna, kommer givetvis lätt hennes huvudintresse att läggas på detta förvärvsarbete och icke på hennes utbildning i det husliga arbetet. Ej sällan torde emellertid förhållandet vara det, att just omöjlig­ heten att erhålla en tillfredsställande utbildning i det husliga arbetet och därav uppkommen svårighet att finna ett mera självständigt förvärvsarbete inom detta gör, att den unga kvinnan söker sig till fabrikerna, där hon efter jämförelsevis kort tids övning har utsikt till bättre arbetsförtjänst och en — åtminstone i de ungas egna ögon — självständigare ställning.

Jag har hittills närmast haft tanken riktad på de försvårade utbild­

ningsmöjligheterna, sådana dessa gestalta sig i städerna och i de större industriområdena. För ungdomen i jordbruksbygderna är givetvis läget i vissa avseenden ett annat, särskilt i så måtto, att livet i hemmet på lan­ det och arbetet hos den jordbrukande arbetsgivaren ännu torde äga kvar en större förmåga att tillgodose den primära arbetsutbildningen. Men

Klingl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

Ungdomens utbildnings­ möjligheter i jordbruks­

bygder.

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

129

även för denna ungdoms vidkommande framträder med styrka behovet av

ökade tillfällen till praktisk utbildning. Övervägandet av hithörande spörs­

mål har eu nära liggande utgångspunkt i den av mig förut berörda minsk­

ningen i den jordbrukande befolkningens numerär. I den mån anlednin­

gen till denna är att söka i den industriella utvecklingen i allmänhet och

i industriens därav beroende förmåga att draga till sig arbetskraft samt

i den ökade användningen av maskinkraft på jordbrukets område, är före­

teelsen ett uttryck för det allmänna ekonomiska framåtskridandet. 1

den mån åter anledningen ligger i ett försummande eller försvårande vare

sig av de allmänna bildningstillfällena eller i de speciella utbildningsmöj­

ligheterna för nu ifrågavarande ungdom, innebär företeelsen en allvarlig

erinran till det allmänna att sörja för förbättrade förhållanden, detta så

mycket mer som den inträdda minskningen i arbetskraft för jordbruket

mångenstädes medför en kännbar svårighet att uppehålla driften med oför­

minskad intensitet. Här föreligger uppenbarligen en fråga av stor social

och ekonomisk räckvidd. Det gäller i allmänhet att göra livet för ung­

domen i jordbruksbygder mera tilldragande och mera konkurrensmäktigt

i förhållande till livet i städerna och å industriorterna. Men det gäller

framför allt att giva denna ungdom så tidigt som möjligt en undervisning

av den art, att den förmår öppna dess ögon för den rikedom av ideella

uppgifter och av andlig och fysisk hälsa, som jordbruksarbetet innesluter, så

att den skrämmande vanföreställningen om detta arbetes tomhet och en­

formighet och lägre sociala värde må vika för en i den egna erfarenheten

grundad kärlek till och uppskattning av jordbrukarens yrke. Men det

gäller på samma gång att giva denna undervisning ett sådant innehåll, att

de ökade krav på tekniska och ekonomiska insikter, som förändringarna

inom jordbruket medföra och som det blotta deltagandet från barndomen

i jordbruksgöromålen icke längre kan tillfredsställa, bliva inom möjligast

vida kretsar tillgodosedda.

Nu berörda förhållanden visa på nödvändigheten att åt ungdomen i

jordbruksbygder omedelbart efter slutad skolgång i folkskolan allmänt

beredes tillfälle till praktisk utbildning i lämpligt anordnade ungdomsskolor.

Genom dessa skulle det behov, som förefinnes, kunna på ett mera anspråks­

löst sätt tillgodoses för alla dem, som icke senare bleve i tillfälle att

begagna de för ett högre åldersstadium avsedda, nu förefintliga anstalterna

för jordbruksundervisning. Genom sådana skolor skulle även en värdefull

grund för fortsatt utbildning läggas hos dem, som komme i åtnjutande av

förmånen av en högre utbildning. Och man skulle väl kunna våga antaga,

att behovet av och strävandena efter att vinna ytterligare förkovran skulle

i de nämnda ungdomsskolorna erhålla en kraftig näring. Den av mig här

Bihang till riksdagms protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

17

130

Minskade

möjligheter

för hemmen

att verka

uppfostrande.

Minskade

möjligheter

till uppfostran

under lär­

lingstiden.

ovan berörda fortgående jordstyckningen och den därav föranledda upp­

komsten av ett större antal självständiga jordbrukare medför givetvis inom

vidgade kretsar behov av tekniska och ekonomiska insikter och framhäva

följaktligen än ytterligare vikten av ökade möjligheter till arbetsutbildning

på jordbrukets område.

Det är emellertid, såsom jag i det föregående redan antytt, icke blott i

fråga om tillgodoseendet av den egentliga arbets- och yrkesutbildningen

som svårigheterna ökats på samma gång som behoven blivit större. Det­

samma gäller i icke mindre grad i fråga om den moraliska och sociala

duglighet, varförutan individen, vore han än så arbetsskicklig, ej kan göra

vare sig själv eller samhället den rätta nyttan. Här är det närmast den

unge samhällsmedlemmens förändrade ställning till hemmet och till arbets­

givaren, som inverkat både på svårigheterna och på behoven och som där­

för i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet.

Jag har redan erinrat om den inverkan på hemmets ställning till de

minderåriga familjemedlemmarna det förhållandet måste utöva, att icke

blott fadern utan, såsom i många fall sker, även modern nödgas större

delen av dagen vara borta ifrån hemmet för att fullgöra det förvärvsarbete,

till vilket de för sin familjs utkomst äro hänvisade. Det ligger i sakens

natur, att detta förhållande måst komma att kännbart inverka framför allt

på hemmets möjlighet att leda och uppfostra, i synnerhet då därtill kom­

mer, att under inflytande av tidsandan i allmänhet även hos de unga be­

hovet av personlig frihet och obenägenheten mot personligt förmynderskap

blivit större än förr. År det av nu antydda skäl mångenstädes — trots

förhandenvaron i många fall av de bästa avsikter och de lovvärdaste an­

strängningar — ej så väl beställt med hemmets uppfostrande inflytande

redan under den tid, de minderåriga ännu äro kvar under skolans ledning-

och hägn, så försvagas än ytterligare de uppfostrande inflytelserna, när de

unga efter slutad skolgång själva få arbetsanställning och därmed också

självständighetskänslan hos dem blivit starkare.

Ty härvid är att beakta, att den utfyllning av hemuppfostran, som

den unge arbetsanställde förr ofta hade att vänta hos sin arbetsgivare,

numera är att påräkna i väsentligt minskad utsträckning. De omedelbart

personliga inslagen framträda i vår tids arbetsliv vida svagare än under

äldre tider. Det inträffar numera endast i mera enstaka fall, att arbets­

givaren kan såsom förr för den unge arbetsanställde bliva i faders ställe.

De förpliktelser, som de forna mera patriarkaliska förhållandena icke blott

medgåvo utan ock i stor utsträckning nödvändiggjorde, medförde väl ej så

sällan gentemot den minderårige arbetsanställde ej så litet av brutalt godtycke

och hårdhänt förtryck, men de tjänade honom å andra sidan till värn mot

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

de faror, soin självsvåld och tygellös frihet lätt föra med sig. Genom den

vana vid ordning och aktgivande på sig och sina handlingar, vartill den

gamla ordningen ledde, när den var som bäst, inneslöt denna i sig ett

starkt uppfostrande moment. Även om man i stort sett är skyldig vår

tids ungdom det erkännandet, att den i högre grad, än de förändrade

tidsförhållandena givit anledning att vänta, visat sig kunna göra gott bruk

av sin i många fall mera människovärdiga men också värnlösare ställning,

så varken får eller kan man sluta ögonen till för att såväl i hemmen som

under det tidigare förvärvsarbetet sådana förhållanden i stor utsträckning

äro för handen, som måste medföra att ungdomens moraliska och sociala

uppfostran i vida högre grad än tidigare varit fallet är överlämnad åt till­

fälligheternas fria spel.

Inför de fakta och förhållanden, av vilka jag nu lämnat en visserligen

kortfattad men, såsom jag hoppas, för mitt förevarande syfte dock tillräck­

ligt utförlig framställning, måste frågan om vår ungdoms uppfostran

och utbildning till medborgarduglighet och arbetsskicklighet gestalta sig

icke blott som en fråga av den mest utomordentliga betydelse för vårt lands

sunda utveckling i socialt och ekonomiskt avseende och för dess bestånd

i den mellanfolkliga konkurrensen, utan ock som en fråga, vilken i sig

innesluter ett för alla samhällsklasser och alla dess medlemmar gemensamt

intresse. Uppenbart är, att det nuvarande tidsläget måste uppfordra

till ett grundligt och omfattande reformarbete på det uppfostrings- och

undervisningsområde, som nu närmast är i fråga. Det är icke nog med

att samhället sörjer för barnens skoluppfostran. Det är ej heller nog med

den ungdomsuppfostran, som genom de allmänna läroverken och de högre

flickskolorna beredes det uppväxande släktet företrädesvis inom de högre

samhällslagren. Samhället har en oavvislig plikt att bereda även den

ungdom, som hittills ej kunnat få del av denna uppfostran, d. v. s. när­

mast den ungdom, vilken en gång skall hava sin verksamhet inom det

kroppsliga arbetets område, en för dess framtida uppgifter avpassad upp­

fostran och undervisning. Det vore en stor orättvisa och en oförlåtlig

försummelse från samhällets sida, om så ej skedde.

Här föreligger ett statsintresse av så stor och betydelsefull innebörd,

att det i fråga om vikt och omfattning kan i väsentliga avseenden jämföras

med vad lagstadgandet för sjuttiofem år sedan av folkskolan innebar för det

allmänna. Här föreligga uppgifter lika mycket för den allmänna folkunder­

visningens som för yrkesutbildningens målsmän. Och vad som härvid synes

mig vara av synnerlig vikt att från början beakta är, att dessa uppgifter,

även om de hava sitt ursprung och sin motivering från skilda håll, dock i sig

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)ti.

till

Innebörden

av de nu

föreliggande

uppgifterna.

Behövlighe­

ten av för­

bättringar på

folkunder­

visningens

område.

innesluta så mycket gemensamt, att de både kunna och höra förverkligas

såsom olika sidor av samma stora uppgift: att dana en ungdom, som går

ut i livet bättre rustad att göra sin insats för materiell och samhällelig

utveckling. Strävandena efter större yrkesskicklighet och önskemålen om

en fördjupad moralisk och medborgerlig fostran äro därvid så långt ifrån

varandras oförenliga motsatser, att man snarare bör beteckna dem som

varandras ömsesidiga stöd. De föreliggande uppgifterna kräva visserligen

sin av speciell sakkunskap och speciella intressen bestämda lösning, men

de påkalla i lika hög grad en lösning i samförståndets och samarbetets

tecken. Att man under den tidigare behandlingen av denna fråga icke

alltid lyckats se och behandla saken ur en sådan synpunkt, är förklarligt

nog. Man har kommit fram till kravet på den praktiska ungdomsunder-

visningeus ordnande på olika vägar: på den ena har man förts fram av

övertygelsen om näringarnas behov av yrkesskickliga och väl utbildade

arbetare, på den andra har man letts av en icke mindre stark förvissning

om det ofrånkomliga behovet för samhället av ungdomens medborgerliga

fostran och praktiska utbildning. Av den behandling denna fråga särskilt

på det senaste utredningsstadiet fått synes det mig dock höjt över allt

tvivel, att frågan medgiver en lösning, som är ägnad att tillgodose både

de speciella intressena och de gemensamma synpunkterna.

Vad då först beträffar de uppgifter, som det närvarande läget pålägger

deri allmänna folkundervisningens målsmän, gäller det i främsta rummet

att råda bot på det nuvarande missförhållandet, att folkskolan måste lämna

från sig det stora flertalet av sina lärjungar just vid den tidpunkt i deras

utveckling och deras yttre liv, då de äro som mest i behov av den in­

tellektuella och moraliska omvårdnad och ledning, som skolan kan giva.

Det gäller här, såsom folkundervisningskommittén framhåller, dels att få

folkundervisningen utsträckt även till något högre åldersstadier, dels och

framför allt att i olika slag av överbyggnader på folkskolan göra de kun­

skaper och den uppfostran, som denna kunnat skänka, fruktbringande i

olika riktningar, särskilt genom en på det medborgerliga och ekonomiska

livets behov mera omedelbart inriktad undervisning.

Härvid har man, synes det mig, närmast att anknyta till de ansatser

och åtgärder, som den redan förhandenvarande utvecklingen fört med sig.

Sålunda framstår det som ett oeftergivligt villkor för varje förbättring i

nu nämnda hänseende, att den allmänna folkskolans organisationsformer,

lärokurser och arbetssätt med det snaraste och i så stor utsträckning, som

förhållandena medgiva, reformeras i den riktning, som kommit till uttryck

bland annat i folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolan, och

som jämväl på ej få orter i vårt land, tack vare insiktsfullt och intresserat

132

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kung!. Mnj.in Nåd. Proposition Kr 9<i.

138

arbete av skolans målsman, redan håller på att förverkligas. Jag tänker

härvid särskilt på ett allmännare införande av de bättre skolformerna och en

därmed följande förbättrad skolgång, på undervisningens anordning redan

inom den egentliga folkskolan i eu riktning, som tager bestämdare sikte på

livets realiteter, samt på folkskolekursens utvidgning med ett sjunde skolår.

Vad som dock i detta sammanhang i all synnerhet påkallar uppmärk­

samhet är en omgestaltning och förbättring av folkskolans överbyggnader,

framför allt av fortsättningsskolan och den högre folkskolan, och detta i

sådan riktning, att dessa skolformer utvecklas till verkligt praktiska ung­

domsskolor, ägnade att tillgodose den närvarande tidens krav på praktisk

ungdomsutbildning. Det är för mig en glädje att kunna i denna punkt i allt

väsentligt biträda vad folkundervisningskommitten, folkskolöverstyrelsen och

de senast tillkallade departementssakkunniga haft att föreslå.

Vad då först beträffar fortsättningsskolan, torde det icke behövas

många ord för att påvisa, att densamma med sin nuvarande övervägande

teoretiska läggning, sin karaktär av repetitionsskola och sin njuggt tillmätta

lärotid icke motsvarar den ungdoms intressen och behov, för vilken den

är avsedd. Och det synes mig också, efter den utredning som blivit given,

icke svårt att säga, var vägen till förbättring bör gå. Erfarenheter, gjorda

såväl hos oss själva som i utlandet, peka med bestämdhet därpå, att om

fortsättningsskolan samlar sin undervisning omkring det praktiska arbete,

som sysselsätter dess lärjungar eller för flertalet av ilem skall bliva deras

framtida livsuppgift, skall den ock bliva bäst i stånd att förverkliga sin

tvåfaldiga uppgift: att befordra sina lärjungars sedliga och intellektuella

utveckling samt deras utveckling till dugliga samhällsmedlemmar och att

främja deras intresse och duglighet för deras levnadsyrke.

Det praktiska arbetets eller, som man säger, yrkessynpunktens upp­

tagande i fortsättningsskolans undervisning synes mig särskilt i två avse­

enden betydelsefullt, när det gäller att göra denna undervisning värdefull

för den unge individens allmänt mänskliga utveckling. Allmänt begä-

res ju i våra dagar, att den uppväxande ungdomen skall för sin kom­

mande verksamhet i livet skaffa sig ett så mångsidigt och så allmänbil­

dande vetande som möjligt. Det förefaller mig emellertid, som om det

därvid alltför ofta förbisåges, att ett sådant vetande, för att icke allt för

mycket splittra den unges personliv och göra hans kunskaper ytliga, be­

höver en fast kärna av arbetsuppgifter, med vilka han kan på ett mera

ingående, åskådligt och självverksamt sätt göra sig närmare förtrogen. I

den koncentration av individuella kunskaper och färdigheter, som därigenom

uppkommer, skall han finna ett medel både att sammanhålla sina intressen

och att ge viljan en fastare inriktning på en bestämd uppgift. Men i ett

Behövlig­

heten av en

omgestalt­

ning av fort-

sättnings-

skolan.

134

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 90.

sådant fast arbets- och kunskapscentrum skall han tillika äga den bästa

källan och utgångspunkten för sin allmänbildning. Ty det är enligt min me­

ning en alltför litet beaktad sanning, att fackbildningen i sig innesluter ett ej

ringa mått av allmänbildning och att, ju grundligare fackutbildningen göres,

desto större och betydelsefullare bidrag lämnar den ock till denna bildning.

Yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning har

emellertid betydelse icke blott för ungdomens allmänbildning. Den har där­

jämte och i närmaste hand ett påtagligt och omedelbart värde med avseende

på den yrkesuppgift, som sysselsätter eller kommer att sysselsätta lärjungarna.

Den i skolan meddelade arbetsundervisningen bör givetvis kunna lämna

nyttiga förberedande yrkeskunskaper, och den bör kunna vara i hög grad

ägnad att väcka intresse för och kärlek till yrket. Därtill kommer, såsom

de sakkunniga särskilt framhållit, att fortsättningsskolan i de fall, då lär­

jungen ännu icke bestämt sig för något visst yrke, genom de upplysningar

skolan bör lämna beträffande de förutsättningar, som krävas för ett fram­

gångsrikt arbete inom olika yrken, kan komma att, till gagn både för lärjun­

gen själv och för samhället i dess helhet, väsentligen underlätta hans yrkesval.

Då jag sålunda ansluter mig till tanken på yrkessynpunktens uppta­

gande i fortsättningsskolan, står det emellertid klart för mig, att denna

synpunkt aldrig kan i fortsättningsskolan få samma betoning som i yrkes­

skolan; den förra skolformen kan i fråga om yrkesutbildning i regel

endast komma att giva en förberedelse för den senare. För fortsättnings­

skolan måste den allmänt och medborgerligt fostrande och bildande upp­

giften alltid bliva den förnämsta — den upptager ju därför också i jäm-

bredd med ämnet yrkeskunskap ämnena medborgarkunskap och moders­

målet. Särskilt synes det mig ligga stor vikt uppå att det vid anordnande

av fortsättningsskolor med yrkesbestämd undervisning alltid må tillses, att

de nödiga förutsättningarna för denna verkligen äro förhanden. Till sådana

räknar jag i första rummet, att en sådan undervisning verkligen kan väntas

bliva omfattad med förtroende av den allmänhet och de myndigheter, som

äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verksamhet. Huruvida

detta kan komma att ske, beror givetvis i sin ordning på den grad av

utveckling ortens skolväsen nått samt på beskaffenheten av de lärarkrafter,

som stå till buds. Men framförallt måste härvid ortens arbetsliv och de

mer eller mindre enhetliga förhållandena inom detta liksom ock de ekono­

miska förhållandena bliva betydelsefulla faktorer att räkna med.

Såsom under den föregående utredningen framhållits, blir det på grund

av varjehanda förhållanden nödvändigt att åtminstone under en lång tid

framåt organisera en del av våra fortsättningsskolor såsom allmänna fort­

sättningsskolor, d. v. s. utan direkt anpassning till något visst yrke. Även

om arbetet i dessa skolor bör dock givetvis gälla, att det i fråga både

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

.96'.

135

om kurser och om metod erhåller erforderlig koncentration och lämplig

inriktning på det praktiska livet.

Vad jag nu yttrat angående fortsättningsskolan gäller i alla tillämpliga

delar även om den högre folkskolan. Jag håller det för angeläget, att vi

icke nu försumma tillfället att, i samband med ordnandet av våra praktiska

ungdomsskolor i allmänhet, på ett organiskt sätt upptaga i vårt ungdoms-

skolsystem och för ungdomens praktiska utbildning utnyttja den hittills

allt för litet beaktade skolform, som vi redan länge här i landet ägt i vår

högre folkskola. Den besitter fortsättningsskolans alla utvecklingsmöjlig­

heter, men har framför denna företrädet av att kunna förfoga över längre

lärotider samt vidgade och fördjupade lärokurser. Den kan därför också

bliva till synnerligen stort gagn för den del av ungdomen, som efter av­

slutad folkskolekurs av olika anledningar icke omedelbart övergår till ar-

betsanställning och som därför också har behov av och dagligt tillfälle till

en mera omfattande undervisning än den fortsättningsskolan kan erbjuda. —

En sidoform till den högre folkskolan är den kommunala mellanskolan.

De båda skolformerna kunna, allt efter förhandenvarande lokala önskemål

och behov, i viss utsträckning övertaga varandras funktioner.

Medför sålunda det förändrade tidsläget nya och ökade uppgifter för

den allmänna folkundervisningen i vårt land. så påkalla å andra sidan de

nuvarande tidsförhållandena i icke mindre grad en förbättring och om­

läggning av den egentliga yrkesutbildningen. Under det målsmännen för

den allmänna folkbildningen i främsta rummet hava att inrikta sin upp­

märksamhet på själva folkskolan och på åldersstadiet närmast över den

egentliga folkskolekursen, påkalla åter de närvarande behoven i fråga om

yrkesutbildningen en revision utöver hela linjen av de nuvarande lägre

tekniska utbildningsanstalterna. Den kritik och de önskemål, som i detta

avseende framkommit från sakkunnigt och erfaret håll, har övertygat mig

om att den nuvarande anordningen icke kan anses motsvara de fordringar,

som måste ställas på yrkesundervisningen i vår tid.

Först och främst föreligger här ett trängande behov av att snarast

möjligt råda bot på den kännbara avsaknad på teoretisk yrkeskunskap, som

i allt för stor utsträckning förefinnes inom den egentliga arbetarestammen

trots de ej få, högst respektabla fall, då det personliga intresset varit starkt

nog att övervinna de svårigheter av varjehanda slag, som rest sig för ett

tillgodogörande av de begränsade utvägar, som nu finnas. Det är, såsom

bl. a. kommerskollegium framhåller, uppenbart, att våra s. k. lägre tekniska

yrkesskolor genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna

och sin föga industriella ledning alltmer förlorat kontakten med hantverk

Behövlighe-

ten av ut­

veckling ut­

arbete! i den

högre folk­

skolan.

Behövlighe­

ten av en om­

organisation

av den lägre

tekniska

undervis-

ningjn.

Behövlighe­

ten av en om­

organisation

av den lägre

handelsunder-

visningen.

och industri, så att arbetaren i dessa ej kunnat finna den utbildning, varav

han haft behov. För nybörjaren inom yrket behöves en efter yrkets art

avpassad teoretisk utbildning, som kan vara ägnad att underlätta inhäm­

tandet av yrkesfärdigheten inom det samtidigt utövade yrket och på samma

gång höja intresset för de praktiska arbetsuppgifterna och åstadkomma

en för framgången i arbetet nödvändig arbetsglädje. För sådant syfte

behövas särskilda lärlingsskolor.

Men det gäller även att bereda tillgång på grundligt utbildade för­

män, arbetsledare och tekniker av olika grad. Här framträder å ena

sidan, vad hantverket beträffar, kravet på erforderliga yrkestekniska och

yrkesekonomiska insikter och å andra sidan, i fråga om industrien, be­

hovet av ökad teoretisk och fackteknisk utbildning. För tillgodoseende

av dessa synpunkter erfordras på ett lägre stadium särskilda yrkesskolor

och på ett högre tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. Vad särskilt

beträffar de båda sistnämnda slagen av läroanstalter, så är jag ense med

de sakkunniga därom, att de nuvarande tekniska elementarskolorna ej

längre kunna anses fylla det dubbla behov, som här föreligger. Med syn­

nerlig styrka framträder nämligen numera å ena sidan behovet av en spe­

cialiserad fackundervisning, lämpad efter våra många olika och ofta starkt

specialiserade industrigrenar. För detta behovs tillgodoseende erfordras

tekniska fackskolor. A andra sidan föreligger ett icke mindre starkt be­

hov av en mera allmän teknisk utbildning. Härvid går tanken i främsta

rummet till åtskilliga verkstadstjänstemän och affärsmän ävensom till sådana

personer, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med

mindre starkt specialiserad verksamhet. För tillgodoseende av detta be­

hov har föreslagits, att några av de nuvarande tekniska elementarskolorna

skulle förändras till tekniska gymnasier. Jag finner den sålunda före­

slagna anordningen ändamålsenlig och anser mig böra förorda densamma.

Vad som nu blivit sagt om behovet av en förbättring av den lägre

tekniska undervisningen gäller även i motsvarande avseenden i fråga om

den lägre handelsundervisningen.

I det föregående har jag redogjort för såväl handelsundervisnings-

kommmitterades som departementssakkunnigas förslag i denna punkt.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den minderårige, som ämnar ägna

sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obli­

gatoriska tvååriga fortsättningsskolan, helst en sådan med undervisning i

anslutning till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket

och sålunda få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fort-

sättningsskoleplikt och under förutsättning av att han erhållit stadigva-

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

137

rande sysselsättning i handelsyrket, bör han genomgå en handelslärlings-

skola, om sådan finnes på platsen.

Jag ansluter mig till detta förslag. Jag finner nämligen varken de

nu rådande förhållandena eller den anordning, handelsundervisningskom-

mitterade föreslagit, tillfredsställande.

För närvarande tillämpas i allmänhet icke något ordnat lärlingssy­

stem inom handelsyrket. De gossar, som i allmänhet vid 13- 14 års

åldern i stort antal anställas såsom springpojkar, få, såsom de sakkunniga

påpekat, i regel under allt för lång tid, ända till 3 — 4 år, ägna sig ute­

slutande åt sådana sysslor, att de egentligen ingenting lära sig. Aven om

det givetvis förekommer, att de småningom användas till mera ansvarsfulla

göromål, varigenom de kunna inhämta praktisk kännedom om handelsyr­

ket, sker detta dock i allt för ringa utsträckning och utan planmässighet.

Det klagas också över svårigheterna att skaffa lämplig anställning åt de

f. d. springpojkarna, när de vid 18 —19 års ålder stå utan sysselsättning

och utan utbildning i något som helst yrkesarbete. Det närvarande till­

ståndet är uppenbarligen synnerligen otillfredsställande.

Handelsundervisningskommitterades förslag synes mig icke vara ägnat

att råda bot på de förhandenvarande bristerna. Kommitterade före­

slå, såsom förut nämnts, två slag av skolor för det stadium, som nu är

i fråga: tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungen

intagas direkt från en sexklassig folkskola utan att i regel äga någon praktisk

erfarenhet om handelsyrket; för inträde i de senare skulle erfordras, att

han varit anställd i praktisk verksamhet två år och att han genomgått

fortsättningsskola. Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s.

lärjungarna skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa

båda skolformer skulle undervisning meddelas på lägsta stadiet även i

särskilda handelskurser, men då så anordnad, att studierna kunde bedrivas

samtidigt med förvärvsarbetet.

Vad först beträffar de tvååriga handelsskolorna, så synes förslaget i

denna punkt lida av den bristen, att det förbiser, att för ett verkligt till­

godogörande av en teoretisk yrkesundervisning hos lärjungen måste krävas

någon praktisk erfarenhet om det yrkesarbete, utbildningen avser. En sådan

erfarenhet är även nödvändig ur den synpunkten, att det i annat fall är

svårt att avgöra, huruvida lärjungens håg och fallenhet verkligen ligger åt

det håll, som utbildningen avser. Genom de tvååriga handelsskolorna sy­

nes man därför både vedervåga utbildningens effektivitet och löpa faran

att misstaga sig om lärjungens lämplighet för yrket. Ett sådant misstag

skulle kunna bliva ödesdigert ej blott för yrket utan kanske i ännu högre

grad för den unge själv.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

18

138

I likhet med de sakkunniga anser jag därför, att den riktiga vägen

här är densamma som i fråga om andra yrken. Den unge bör söka sin

utbildning genom att inhämta den teoretiska utbildningen samtidigt med

den praktiska erfarenheten. Jag anser därför, att vi böra här i landet i lik­

het med vad förhållandet är i andra länder med ett ordnat handelslärlings-

system sörja för inrättandet av handelslär Hagaskolor i huvudsaklig överens­

stämmelse med de för industri- och hantverkslivet avsedda lärlingsskolorna.

Det förnämsta skälet till denna min uppfattning hämtar jag från

handelsyrkets egen ståndpunkt. Den ungdom, som söker sin utkomst inom

handeln, måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande

samt av verklig yrkeskunskap som den, som är anställd inom industri och

hantverk. Därom föreligga ju starka vittnesbörd från yrkets egna målsmän.

Vidare kräver hänsyn till andra yrken, att även för handelsyrket lär-

lingsskolor inråttas. Införes skolplikt för lärlingarna inom hantverk och

industri, kan det, såsom de sakkunniga framhållit, befaras, att en even­

tuell frihet från skotvång inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till

att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnadsbana till

förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena.

Slutligen kommer härtill ett skål av mera allmän och i viss mening

ideell natur. Den grundsatsen, att minderårighetstiden, de tidigare ung­

domsåren, skall i främsta rummet användas till att bygga upp en grund­

val av kvalificerad arbetsduglighet, på vilken individens senare verksamhet

i yrket och samhället kan fotas och ytterligare utveckla sig, tål intet undan­

tag. Ett sådant skulle innebära ett erkännande åt den synpunkten, att

denna tid i vissa fall kunde få uteslutande eller i övervägande grad dis-

poneras till att bereda ett tillfälligt penningeförvärv åt den unge individen

själv eller att i honom förskaffa arbetsgivaren ett billigt och lätt tillgäng­

ligt redskap till förtjänst. Men ett sådant erkännande skulle vara ett alltför

ödesdigert vittnesbörd om den angivna grundsatsens brist på allmängiltighet.

På handelslärlingsskolan bör, i enlighet med de sakkunnigas förslag,

för dem, som önska vidga sitt kunskapsmått och därmed skaffa sig ökad

kompetens, följa handelsyrkesskolor av den typ, de sakkunniga föreslagit.

För personer, som ägna sig åt handelsyrket och icke hava möjlighet

att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista lärlings- eller yrkesskolor,

böra upprättas ettåriga handelsskolor i huvudsaklig överensstämmelse med

kommitterades förslag. Till dessa liksom till förstnämnda skolor för

handelsundervisningen skall jag längre fram återkomma.

De handelsgymnasier, som i motsvarighet till de tekniska gymnasierna

erfordras för det högsta stadiet av nu ifrågavarande undervisning, hava,

såsom jag förut omnämnt, redan genom statsmakternas försorg blivit upp­

rättade och påkalla därför i detta sammanhang ingen vidare uppmärksamhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

139

Vad jag nyss yttrat angående behövligheten av lärlingsskolor för han-

delsundervisningen gäller i stort sett även om behovet av dylika skolor

för den i husligt arbete anställda minderåriga kvinnan. Jag biträder de

sakkunnigas förslag i denna punkt och anser i likhet med dem, att lär­

ling sskolor böra inrättas för flickor, som äro anställda såsom tjänarinnor

i hemmen eller i annat husligt förvärvsarbete. En sådan åtgärd är erforder­

lig även för själva tjänarinneyrkets skull. Jag har förut framhållit, hurusom

den unga flickans utbildning inom det egna hemmet till arbetsduglighet i

husliga sysslor numera visar eu bestämd tendens att bliva alltmera sällsynt

och otillräcklig. Det tarvas därför här särskilda åtgärder för åstadkommande

av en grundligare utbildning. Vidtagas ej sådana, ligger den faran nära,

att tjänarinnornas yrke sjunker alltmera i kurs och att rekryteringen

inom detsamma blir allt svårare på samma gång som konkurrensen med

industrien och hantverket allt outhärdligare.

För förvärvande av den speciella yrkesskicklighet, vartill nödig kom­

petens ej kan vinnas enbart i lärlingsskolor, synas, i överensstämmelse med

de sakkunnigas förslag, yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av

det husliga arbetet böra upprättas.

I likhet med vad fallet är i fråga om handelsundervisningen krävas

därjämte vid sidan av nu nämnda skolor för undervisning i det husliga

arbetet för dem, som ej bliva i tillfälle att begagna undervisningen i

dessa, särskilda skolor, hushållsskolor. Till dessa torde de av 1917 års

riksdag beslutade husmodersskolorna på lämpligt sätt böra anslutas.

Vid sidan av de av mig i det föregående nämnda skolformerna bör

givetvis finnas plats även för andra, vilka kunna tänkas bliva upprättade

på enskilt initiativ för att i större eller mindre mån tjäna samma eller

liknande syften, som de av mig nu angivna. Till dylika enskilda läro­

anstalter, vilka såsom uppslagsgivande kunna bliva av stor betydelse, bör

statsunderstöd kunna utgå på sätt de departementssakkunniga föreslagit.

Såsom jag i det föregående vid upprepade tillfällen påpekat, har un­

der den föregående behandlingen av hithörande frågor vissa svårigheter

yppat sig, då det gällt att närmare angiva förhållandet mellan fortsätt-

ningsskolan och lärlingsskolan. Det har till och med sett ut, som om det

skulle vara omöjligt att bereda åt dessa båda skolformer en självständig

plats i de praktiska ungdomsskolornas system. Från ett håll, där intres­

set för ungdomens allmänt medborgerliga fostran på praktisk grund varit

det dominerande, har man tänkt sig, att fortsättningsskolan kunde över­

taga även lärlingsskolans funktioner, och man har följaktligen trott sig

kunna förlägga den tidigaste ungdomsskolan i dess helhet under samma

centrala ledning, som har under sitt inseende folkundervisningsanstalterna

Kutig!. Maj:t>s Nåd. Proposition Nr 96.

Rehövlighe-

ten av anstal-

ter för under­

visning i hus­

ligt arbete

Enskilda

läroanstalter.

Förhällandet

mellan den

allmänna

folkbildnin­

gen och yr-

kesbildnin-

gen.

140

i allmänhet, Från ett annat håll åter har man varit benägen att låta lär-

lingsskolan övertaga även fortsättningsskolans uppgifter i alla de fall, då

dessa hava en mera direkt inriktning på ett visst yrke, och man har an­

sett en sådan anordning böra föra med sig även den s. k. yrkesfortsätt-

ningsskolans förläggning under samma centrala ledning, som kunde få åt

sig uppdraget att öva inseende över de tekniska skolorna i allmänhet.

Emellertid har det lyckats de departementssakkunniga att giva denna

fråga. en, såsom mig synes, tillfredsställande lösning. Jag har tidigare

redogjort för de sakkunnigas förslag i denna punkt och vill nu här blott

erinra om, hurusom enligt deras förslag fortsättningsskolan skall göras till

en allmän bottenskola för hela yrkesskolesystemet. Fortsättningsskolan

skulle följa omedelbart efter folkskolans avslutande och dess kurs skulle i

regel omfatta två år. Omedelbart därefter skulle komma en likaledes tvåårig

lärlingsskola. Fortsättningsskolan skulle göras obligatorisk både för kom­

munerna och lärjungarna. Lärlingsskolan skulle kunna göras obligatorisk

för de senare men tills vidare ej bliva obligatorisk för de förra. Fortsätt­

ningsskolan skulle stå under inseende av folkskolöverstyrelsen, lärlings­

skolan skulle lyda under den föreslagna överstyrelsen för yrkesskolorna.

Såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan skulle, i enlighet med de sak­

kunnigas allmänna förslag till departementalförläggning av de praktiska

ungdomsskolorna, komma att ligga under ecklesiastikdepartementet.

Genom detta de sakkunnigas förslag tillgodoses, så vitt jag kan se,

såväl de olika skolformernas speciella uppgifter och intressen som önske­

målet om samarbete och administrativ sammanhållning mellan dem.

Vad den förstnämnda synpunkten beträffar, så synes förslaget med­

föra följande fördelar. Om fortsättningsskolan ställes såsom allmän botten­

skola för yrkesskolorna, kan den, utan att behöva uppgiva yrkessynpunk-

ten i sitt arbete, mera bestämt ställa i förgrunden för detsamma den all­

männa, medborgerligt fostrande och undervisande uppgiften. På motsva­

rande sätt kan lärlingsskolan, om den bygges på fortsättningsskolan, utan

att behöva släppa ur sikte den allmänt fostrande uppgift även denna skol­

form måste hava, efter klarare linjer fullfölja sina mera speciella uppgifter i

fråga om den fackliga utbildningen. Genom den föreslagna utskiftningen av

de olika åldersstadierna kan arbetet inom vardera skolformen få en starkare

anpassning efter lärjungarnas åldersmognad och särskilt kan för lärlings-

skolans vidkommande ett lämpligare åldersstadium påräknas. Frågan om

skolplikten, till vilken jag längre fram i ett annat sammanhang skall åter­

komma, kan jämväl lösas på ett sätt, som lägger något starkare band på den

mera allmänna fortsättningsskolan än på den mera speciella lärlingsskolan.

Slutligen måste den administrativa förläggningen av de båda skol­

formerna, sådan de sakkunniga föreslagit densamma, komma att tillför-

Kungl.

Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

96.

141

säkra vardera skolformen både det speciella intresse och den särskilda

sakkunskap, som den för en ändamålsenlig ledning behöver. De sakkun­

niga hava nämligen, såsom jag nyss nämnt, tänkt sig fortsättningsskolan

förlagd under folkskolöverstyrelsen och lärlingsskolan i likhet med övriga

yrkesundervisningsanstalter under en för dessa anstalter särskilt upprättad

överstyrelse. För min del biträder jag detta förslag, och vad särskilt

beträffar den föreslagna nya överstyrelsen, anser jag dess snara upprät­

tande vara en av de viktigaste förutsättningarna för en önskvärd utveckling

av vårt yrkesskoleväsen.

Vad angår samarbetet mellan den nya överstyrelsen och folkskolöver­

styrelsen, så ligger det givetvis stor vikt på att ett sådant under lämp­

liga former kommer till stånd. Ett samarbete är erforderligt redan därför,

att man torde böra räkna med att å många orter den lokala förvaltningen av de

praktiska ungdomsskolor, som där kunna finnas — både fortsättningsskolor,

lärlingsskolor och yrkesskolor — kommer att äga rum under ett intimt sam­

arbete mellan målsmännen för de olika skolorna. Skulle nu ett motsvarande

samarbete komma att saknas mellan skolornas centrala ledningar, skulle

givetvis frukterna av det lokala samarbetet lätt nog äventyras. Ett sam­

arbete mellan de båda överstyrelserna och i viss utsträckning även mel­

lan dem och läroverksöverstyrelsen är dock i främsta rummet erfor­

derligt därför, att de många stora, för skolorna gemensamma allmänna

undervisningssynpunkterna måtte kunna bliva beaktade och tillvaratagna

på ett sätt, som kan lända vårt undervisningsväsen i dess helhet till gagn.

Jag tänker härvid särskilt på de större organisationsfrågorna och därmed

sammanhängande anslag, på övervakandet av arbetet, på utbildningen av

lärare och på anskaffande av undervisnings- och inredningsmateriell in. m.

En gemensam behandling av dessa angelägenheter bör icke minst ur stats-

hushållningssynpunkt vara av ganska stor betydelse.

För att emellertid det samarbete, som jag nu antytt, verkligen skall

komma till stånd, synes det mig högeligen önskvärt, att samtliga i det

föregående berörda praktiska ungdomsskolor förläggas under ett och samma

departement. Och det synes helt naturligt, att detta departement bör

vara det, som har under sin förvaltning landets undervisningsväsen i öv­

rigt, d. v. s., därest vi få ett undervisningsdepartement, detta, och i av­

vaktan därpå ecklesiastikdepartementet. Till detta departement hör redan

nu den tekniska högskolan, och handelshögskolan skulle, enligt departe-

mentalkommitterades förslag, även förläggas dit. Till detta departement

höra vidare de tekniska elementarskolorna, de lägre tekniska yrkesskolorna

samt större delen av de nuvarande undervisningsanstalterna för husligt

arbete. Att nu härutinnan vidtaga någon ändring skulle vara så mycket

mera olämpligt, som å ena sidan de tekniska fackskolorna och gymnast

142

Behövlighe­

ten av särskilt

utbildade lå-

rarkrafter.

ernå liksom också handelsgymnasierna givetvis måste komma att få åt­

skilliga intressen gemensamma med både högskolorna och de allmänna

läroverken, och å andra sidan, såsom jag redan påpekat, sambandet mel­

lan lärlingsskolorna och de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna måste göra,

att ett ganska stort intresseområde blir gemensamt för den lägre yrkes­

undervisningen och folkundervisningen.

Böra sålunda enligt min mening de praktiska ungdomsskolorna för­

läggas under det departement, som i allmänhet har att handlägga frågor

rörande undervisningsväsendet, och närmast under detta ställas under in­

seende av respektive folkskolöverstyrelsen och den tilltänkta nya översty­

relsen för yrkesskoleväsendet, så är det å andra sidan av den största be­

tydelse, att det därjämte sörjes för att ett lämpligt samarbete kommer

till stånd mellan de båda överstyrelserna å ena sidan och å andra sidan de

centrala myndigheter, som i allmänhet hava att tillvarataga näringarnas och

samhällslivets angelägenheter — jag tänker närmast på kommerskollegium

och socialstyrelsen. Ett sådant samarbete är givetvis även erforderligt

mellan ecklesiastikdepartementet och det eller de departement, under vilka

sistnämnda båda ämbetsverk sortera. Vad slutligen beträffar de lokala för­

valtningsorganen, anser jag mig särskilt böra betona vikten av att samtliga

de intressen, för vilka en orts olika praktiska ungdomsskolor kunna vara

uttryck, såsom industri, hantverk, handel, jordbruk och husligt arbete, bliva

på sådant sätt genom både arbetsgivare och arbetare representerade inom

sagda organ, att även där ett ändamålsenligt samarbete kan komma till stånd.

Huru stor betydelse man än må tillägga ett lämpligt ordnande av de

praktiska ungdomsskolornas centrala och lokala förvaltning, så är dock för

framgången i dessa skolors arbete av ännu större vikt, att skolorna ut­

rustas med lämpliga lärarkrafter. Att på denna punkt vissa svårigheter

komma att möta, är ett förhållande, med vilket man från början torde

böra räkna. Men man måste också från början göra allt för att söka över­

vinna dessa svårigheter. I främsta rummet torde fortsättningsskolorna och

de lägre yrkesskolorna i detta avseende påkalla uppmärksamhet från det all­

männas sida. Vad särskilt angår fortsättningsskolorna, ligger svårigheten

särskilt däri, att man hos dessa skolors lärare måste fordra både pedagogisk

skolning och en viss grad av yrkeskunskap. Man torde väl — särskilt till

en början — näppeligen våga räkna med att verkliga yrkesmän skola i

någon större utsträckning befinnas benägna att åtaga sig uppdraget som

lärare i arbetskunskap i dessa skolor. Detta torde säkerligen icke bero

på bristande intresse för saken utan framför allt därpå, att de i regel själva

inhämtat sin yrkesskicklighet företrädesvis genom eget utövande av yrket,

ej i skolmässiga former, och därför icke heller känna sig vuxna skolans

Kungl. Afajits Nåd. Proposition Nr 96,

143

mera pedagogiskt, systematiskt ordnade arbetssätt. Och bland folkskolans

lärare torde utan tvivel finnas en stor mängd, som skulle synnerligen väl

lämpa sig som lärare i arbetsmanskap i fortsättningsskolan, men vilkas

egen yrkesutbildning kräver ytterligare förkovran både i rent tekniskt av­

seende och kanske mest i fråga om de för yrkesutövningen så utom­

ordentligt viktiga ekonomiska synpunkterna. För att skaffa fortsättnings­

skolan lämpliga arbetskrafter gäller det därför att vidtaga anstalter, som

kunna skaffa åt lämpliga yrkesmän den pedagogiska utbildningen och åt

lämpliga skolman den erforderliga yrkesutbildningen. Det finns säkerligen

god grund för det antagandet, att om blott denna angelägenhet från bör­

jan ordnas på ett ändamålsenligt sätt, skola fruktbara anknytningspunkter

visa sig vara förhanden både hos de nuvarande yrkesmännen och de nu­

varande skolmännen.

Jag anser mig därför böra livligt tillstyrka, att lämpliga anstalter för

lärarutbildningen snarast möjligt varda vidtagna i den riktning, som av

kommittéerna och de sakkunniga föreslagits. Jag anser mig härvid böra

särskilt understryka den betydelse upprättandet av den föreslagna statens

normalskola för yrkesundervisningen måste komma att få för hela det

lägre tekniska undervisningsväsendet.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90.

Det system av ungdomsskolor, vilket jag anser mig böra förorda i

anslutning till vad jag nu varit i tillfälle att anföra, kan översiktligt

framställas sålunda:

Folkskolan.

t

3

SS

Fortsättning sskolor

(yrkesbestämda och allmänna).

Lärlingsskolor

(för industri, hantverk, handel och

husligt arbete).

Yrkesskolor

(för industri, hantverk, handel och

husligt arbete)

samt för ett högre stadium:

f Högre folkskolor

I (Kommunala mellanskof).

Ettåriga handelsskolor.

Hushållsskolor.

Andra former av kommunala

och enskilda läroanstalter

för yrkesundervisning.

tc

FackskolorGymnasier

(tekniska) — (tekniska, handels-).

Härtill komma: Skolan för konsthantverk i Stockholm

och Statens normalskola för yrkesbildningen.

Syst< met av

praktiska

ungdoms­

skolor.

144

Folkundervis-

ningskom-

mittén.

I administrativt avseende skalle, enligt vad jag anfört, de praktiska

ungdomsskolorna komma att förläggas på följande sätt:

Ecklesiastikdepartementet

Folkskolöverstyrelsen

_____ Y rkesskolöverstyrelsen_____

Fortsättningsskolor — Högre folk-

Lärlingsskolor — Yrkesskolor

skolor.

Fackskolor — Gymnasier — Friare

skolformer för motsvarande utbild-

_______________________________________________ ning. ___________

Lokala styrelser för de särskilda slagen av skolor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Jag skall nu övergå till en närmare redogörelse för enskildheterna

av de förslag i fråga om de särskilda skolformerna, vilka jag anser böra

föreläggas riksdagen.

VI. Förslag till omorganisation av fortsättningsskolan. H

Av de olika skolformer, som ingå i det av mig förordade systemet

av praktiska ungdomsskolor, skall jag till behandling först upptaga fort­

sättningsskolan. Denna skolform skall enligt förslaget bilda allmän grund­

val för de föreslagna fackutbildningsanstalterna. Den kommer också att

meddela undervisning åt det ojämförligt största antalet lärjungar.

Den följande framställningen rörande fortsättningsskolan skall jag ordna

under följande huvudpunkter: 1) fortsättningsskolans organisation, 2) fort-

sättningsskolans undervisningsplan, 3) fortsättningsskolans lärotider, 4) fort­

sättningsskolans obligatoriska karaktär, 5) fortsättningsskolans förvaltning,

6) fortsättningsskolans lärare, 7) ekonomiska förhållanden och 8) över­

gångstid samt övergångsbestämmelser. Slutligen skall jag lämna 9) en

översikt över de för fortsättningsskolans omorganisation beräknade kost­

naderna.

1) Fortsättningsskolans organisation.

För folkundervisningskommittén har det varit en huvuduppgift att

starkt framhäva de nya principerna för fortsättningsskolan. Kommittén

har därför också vid framställningen av sina tankar om fortsättningssko­

lans organisation sökt i främsta rummet utforma den art av fortsättnings-

skola, i vilken dessa principer pa ett fullständigare sätt komma till ut­

tryck. Detta sitt strävande har kommittén fullföljt med sådan konsekvens,

att det för den, som icke tillräckligt beaktat denna grundavsikt i kom­

mitténs ^arbete, t. o. in. kan se ut. som om det för kommittén icke existe­

rade någon annan form av fortsättningsskolor än den, som kommittén

själv betecknar med namnet yrkesfortsättningsskola. Så är dock i verklig­

heten icke fallet, något som framgår särskilt av det sätt, på vilket kom­

mittén diskuterar de svårigheter, med vilka man vid organiserandet av

fortsättningsskolan måste räkna.

Om dessa svårigheter yttrar kommittén:

Aven i länder, där yrkesfortsättningsskolan vunnit stor utbredning, bär genom-

ioranciet av oess grundsatser varit förenat med mångahanda svårigheter, och delvis har

man måst nöja sig med att uppdraga programmets allmänna riktlinjer samt överlämna

åt utvecklingen att så småningom förverkliga dess innebörd.

■r

s ^llnu me,r

så bliva förhållandet i vårt land, där förutsättningarna för den

ifrågavarande skolformen i flera avseenden äro mindre gynnsamma.

Vad fortsättningsskolan kan bliva, beror i första rummet på hurudan den grund

ar pa vilken den bygger sin undervisning, med andra ord på folkskolans beskaffenhet.

Vår endast sexklassiga folkskola kan visserligen icke anses utgöra någon synnerligen

stark grund för en överbyggnad av sådant slag som yrkesfortsättningsskolan. Det är

dock komnnttens bestämda uppfattning, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i en

välordnad sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas

laroplan, som av kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, i och för

sig skall kunna giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans

grundsatser anlagd fortsatt undervisning.

Däremot måste, enligt vad kommittén framhåller, tanken på våra

många svaga skolformer, de »halvtidsläsande > folkskolorna och de mindre

folkskolorna, ingiva så mycket större bekymmer.

I fråga om dessa skolformer torde det tyvärr gälla, att de endast i lyckligare

fall kunna anses vara i stånd att lämna grund för eu enligt yrkesfortsättningsskolans

grundsatser ordnad fortsatt undervisning. Den på en halvtidsläsande folkskola eller

en mindre folkskola byggda fortsättningsskolan skall i allmänhet endast delvis kunna

yrkesfortsättningsskolans läroplan, och den måste använda en stor del av sin

.. ^tt bättra de brister i lärjungarnas primära kunskaper och färdigheter, som

härröra från folkskolekursens mindre tillfredsställande beskaffenhet. Man får för denna

fortsattningsskola tänka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsättnings-

skoian, dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra.

Såsom ytterligare svårigheter för genomförandet av yrkesfortsättningsskolans pro­

gram framhåller kommittén vidare den tidiga ålder, omkring tretton år, vid vilken bar­

nen avgå från våra folkskolor, samt befolkningens glesboddhet.

Aven lärarfrågan ligger hos oss mindre gynnsamt än i de länder, där fortsätt-

ningsskodvasendet funnit en rikare utveckling, i det att hos oss undervisningen på folk-

skolestadiet, som bekant, i rätt betydlig utsträckning bestrides av lärarkrafter, som icke

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 saml. 87 höft. (Nr 96.)

19

huligl, Majits Nåd. Proposition Kr 96.

145

Svårigheter

vid reformens

genom­

farande.

Reformen bör

icke upp­

skjutas.

erhållit den för undervisning på detta stadium avsedda utbildningen. Hit höra de bi­

trädande lärarinnorna (lärarna) vid folkskolorna och lärarinnorna (lärarna) vid de mindre

folkskolorna. Dessa lärarkrafter med mindre omfattande utbildning än den, som med­

delas vid folkskoleseminarierna, torde i regel icke vara att räkna med för undervis­

ningen i en fortsättningsskola av den åsyftade yrkesfortsättningsskolans art.

Slutligen erinrar kommittén om de ekonomiska förhållandena och de svårigheter,

som dessa kunna lägga i vägen för en reform av fortsättningsskolan.

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Då det sålunda är uppenbart, att fortsättningsskolan hos oss i ett icke

ringa antal fall måste avstå från att antaga den gestalt, som den i enlig­

het med sin egentliga uppgift borde äga, och att den endast i ofullstän­

dig grad skall kunna fylla sin egentliga uppgift, så länge de väsentligaste

svagheterna i vårt folkskoleväsen icke blivit avhjälpta, skulle det möjligen

kunna synas mindre välbetänkt att under sådana förhållanden söka in­

rikta utvecklingsarbetet på fortsättningsskolväsendet och uppställa nya mål

för fortsättningsskolans verksamhet.

Denna invändning bemöter kommittén med att hänvisa på att de ifrå­

gavarande förbättringarna på folkskolans område äro av den beskaffenhet,

att de endast småningom låta sig genomföra, i den man de ekonomiska

förhållandena och en mera utbredd övertygelse om en förbättrad folkun­

dervisnings nödvändighet göra det möjligt, Behovet av ökad omvårdnad

om den ungdom, som lämnat folkskolorna, synes däremot redan nu kunna

i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta behov är enligt kommitténs

mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskolväsendet icke låter sig

undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans undervisning,

som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast i

ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas. Vad detta

program beträffar, anser kommittén, att allestädes, där förutsättningar för

en fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program

förefinnas, detta program bör bestämma den fortsatta undervisningens ka­

raktär och att i varje fall detsamma bör framstå som det mål, vilket man,

så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig. Detta innebär, att

man måste räkna med att fortsättningsskolan hos oss måste antaga olika

grader av utveckling ned ifrån sådana, som närma sig ersättningsskolans

typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsätt-

ningsskolorna.

Kommittén har dock icke ansett sig behöva eller böra taga i betrak­

tande alla de olika former och gradationer, som fortsättningsskolan kan

tänkas komma att få allt efter olika förutsättningar. Kommittén har måst

åtnöja sig med angivandet av frågans huvuddrag och i allmänhet lämnat

övergångsförhållanden och undantagsfall a sido. Den form av fortsätt-

147

ningsskola, som kommittén beträffande organisation, undervisningsplan,

arbetstid oeb lärare närmast haft för ögonen, är väl icke den högst ut­

vecklade yrkesfortsättningsskolan, men dock den av yrkesfortsättningssko-

lans grundsatser karaktäriserade fortsättningsskolan.

Såsom jag redan tidigare varit i tillfälle att omnämna, framhåller Uppdelning

kommittén, hurusom grundsatsen om undervisningens koncentration kring “nisations*

det praktiska arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva typer,

deras framtida livsuppgift, i organisatoriskt hänseende följdriktigt leder till

kravet på en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de

skilda yrken eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda

grundsatsen har att taga hänsyn till. Till en början sysselsätter sig kom­

mittén med de svårigheter, varmed en sådan uppdelning är förenad såväl

i allmänhet som hos oss. Härom yttrar kommittén:

Nu är emellertid det praktiska arbets- och förvärvslivet i vår tid i liög grad dif­

ferentierat. Särskilt inom storindustrien och hantverken finnes en mångfald olika yrken

och yrkesgrenar; härtill komma jordbruket och dess binäringar, olika slag av affärs­

verksamhet samt husligt arbete. Rent teoretiskt sett vore organisationen ur nu angivna

synpunkt tydligen fullkomlig, därest uppdelningen i typer kunde drivas ända därhän,

att på varje ort upprättades lika många slag av fortsättningsskolor, som där funnes

yrken eller yrkesgrenar representerade. Så långt torde man i det närmaste ha kom­

mit i en eller annan av utlandets storstäder.

I de flesta fall kau likväl uppdelningen efter yrken icke ens i större städer göras

fullständig. Många yrken äro företrädda av ett alltför litet antal lärjungar, för att man

för dessas räkning skulle kunna bekosta särskild undervisning, och således måste lär­

jungar, tillhörande närbesläktade yrken, ofta sammanföras i en gemensam skola. Vid

lärjungarnas fördelning blir det därjämte merendels en rest av sådana, som icke alls

låta fördela sig ur ren yrkessynpunkt, särskilt därför att de ännu icke börjat ägna sig

åt något visst yrke. Härtill kommer svårigheten att undervisa flera olika årsklasser

tillsammans, på grund varav behov framträder av en uppdelning jämväl med hänsyn

till de olika årgångarna av lärjungar. Klart är, att även denna omständighet skall till

en viss grad motverka strävandet att genomföra en uppdelning med sträng hänsyn till

yrken.

I vårt land kan i de flesta kommuner fortsättningsskolans uppdelning vare sig i

olika skoltyper med hänsyn till yrken eller i olika årsklasser med skdd undervisning

icke drivas synnerligen långt. Oavsett de ekonomiska hindren är det huvudsakligen

två omständigheter, som härvid äro att taga i betraktande. Den ena är, att ungdomen

i fortsättningsskolåldern, åtminstone i landsbygdskommunerna, på grund av befolknin­

gens glesboddhet vanligen är så fåtalig, att dess fördelning på flera olika skoltyper

eller skilda årsklasser i regel icke är möjlig. Och den andra, som särskilt har be­

tydelse för uppdelningen med hänsyn till yrken, är det förhållandet, att den från folk­

skolan nyss avgångna ungdomens ställning till yrkesarbetet, hos oss kanske mera än i

utlandet, är tillfällig och obestämd. Många, som avgått från folkskolan, uppskjuta ett

eller annat år att välja en bestämd levnadsbana för att i stället antingen biträda i

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 06.

148

hemmet eller ock ägua sig åt varjehanda sysselsättningar, som för tillfället kunna be­

reda eu viss förtjänst. Också utvisar statistiken, att antalet i industriella yrken sys­

selsatta minderåriga arbetare är jämförelsevis litet i de åldersklasser, som ligga när­

mast ovanom den för avgång från folkskolan vanliga åldern.

Det nu berörda sakförhållandet, eller att många barn under den när­

maste tiden efter avgång från folkskolan icke ägnat sig åt något bestämt

yrke, sammanhänger enligt kommitténs mening därmed, att åldern för av­

gång från folkskolan i vårt land är jämförelsevis låg. Medan i flera andra

länder, särskilt sådana som hava lagstadgad sju- eller åttaårig skolplikt, den

vanliga avgångsåldern är fyllda fjorton år, avsluta hos oss de flesta barn

sin folkskock urs redan under det kalenderår, då de fylla tretton år, eller

till och med ännu tidigare. Om behovet av ännu ett skolår i folkskolan

har kommittén i ett föregående betänkande uttalat sig. Därvid har fram­

hållits bland annat, att eu dylik utsträckning av skolplikten vore att be­

trakta som ett framtida önskemål, som helst borde nås småningom på fri­

villighetens väg och följaktligen icke borde genom lagstiftning framtvingas.

I syfte att minska olägenheterna av en alltför tidig avgångsålder har

emellertid kommittén i sitt nyssnämnda betänkande hemställt om intagande

i folkskolestadgan av en bestämmelse av innnehåll, att lärjunge icke må

tillåtas att avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller

tretton år. Likaledes har kommittén föreslagit, att bestämmelsen i folksko­

lestadgans § 48 mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå

från folkskolan utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas

till sådana, som icke vid skolålderns slut, alltså vid fjorton års ålder, in­

hämtat den fastställda lärokursen. Klart synes dock vara, säger kommit­

tén, att, även om de åsyftade olägenheterna genom dylika bestämmelser

minskas, barnen hos oss i alla fall ofta komma att avsluta sin folkskole-

kurs omkring ett år tidigare, än vad i utlandet flerstädes är vanligt, och

att man därför måste räkna med att även i framtiden många barn vid

inträdet i fortsättningsskolan icke befinna sig i något visst yrke. En an­

nan härtill bidragande orsak är den mångenstädes, särskilt på landsbygden,

förefintliga obenägenheten hos föräldrarna att låta barnen lämna hemmet,

innan de genomgått konfirmationsskolan. Kommittén finner det visserligen

å ena sidan synnerligen rimligt och befogat samt i och för sig önskligt,

att barnen icke i för tidig ålder släppas ut i yrkes- och förvärvsarbetet,

men å andra sidan torde det vara uppenbart, att vad här berörts är äg­

nat att i ej ringa mån försvåra en närmare organisatorisk anpassning av

fortsättningsskolan efter de skilda yrkenas olika krav.

Kommittén uttalar därför den meningen, att uppdelningen i olika skol-

typer med hänsyn till yrken måste i stort sett hos oss bliva rätt summa-

'Kungl. Maj:ts Råd. Proposition Rr 96.

Kung/. Muj.is Nåd. Proposition Nr 'JO.

1 49

risk. Ej sällan skall (let bliva nödvändigt att bita den törsta årskursen

snarast antaga karaktären av en förberedelse för det eller de följande

årens mera praktiskt ardagda lärokurs. Och det för organisationen be­

stämmande måste i flertalet fall bliva icke de särskilda lärjungarnas olika

arbetsförhållanden utan det yrkes- och näringsliv, som för vederbörande

ort är särskilt utmärkande. Härom yttrar kommittén:

Så kan och bör på flen egentliga landsbygden

jordbruket med binäringar

bliva

den medelpunkt, omkring vilken undervisningen samlar sig. Om också detta skulle ha

till följd, att ett mindretal lärjungar, vilka i framtiden icke bliva yrkesutövare av jord­

bruket, komma att deltaga i en sålunda lagd undervisning och därigenom bibringas

en ökad kännedom om och ett livligare intresse för vår modernäring, lärer detta endast

kunna vara till gagn både för dem själva och samhället. Härtill kommer, att en un­

dervisning om jordbruket med binäringar erbjuder rikliga tillfällen att jämväl meddela

kunskaper av rent allmänbildande värde.

Vad sedan angår industri- och hantverksorter, vare sig de tillhöra stad eller

landsbygd, är det en helt annan typ av fortsättningsskola, som för dem framför allt är

behövlig. Här blir det de på orten förhärskande

industriella yrkena eller hantverken,

som komma att utgöra samlingspunkter för undervisningen. Om blott

en

skola kan

upprättas, blir denna en motsvarighet till vad som i utlandet plägar kallas allmän eller

blandad industriell fortsättningsskola. Att stora svårigheter vid undervisningens ända­

målsenliga ordnande här ofta skola möta, säger sig självt. Kommittén vill emellertid

erinra om möjligheten och lämpligheten av att i dylika skolor anordna gruppundervis­

ning, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot

olika för lärjungar, tillhörande skilda yrken. Om lärjungeantalet därtill föranleder, vil­

ket i de större städerna säkerligen blir fallet, bör uppdelning av lärjungarna äga rum.

Denna kan verkställas antingen så, att fabriksarbetare och hantverkslärlingar skiljas åt,

något som lämpligen synes böra ske i de fall, då utbildningsförhållandena äro väsent­

ligt olika, eller ock så, att lärjungar, tillhörande närbesläktade yrken sammanföras,

oavsett om dessa yrken bedrivas fabriks- eller hantverksmässigt. I förra fallet får man

dels en industriell fortsättningsskola för en eller liera industrigrenar, dels en hantverks-

fortsättningsskola för ett eller flera hantverk. I det senare fallet får man på eu ort

exempelvis eu fortsättningsskola för metallarbetare och en för träarbetare, på en

annan ort exempelvis en fortsättningsskola för yrken, som avse framställande av nä­

rings- och njutningsmedel, samt en för yrken, avseende beklädnadsartiklar, o. s. v. Kan

specialiseringen drivas ännu längre, vilket i våra större städer icke bör vara omöjligt,

kan man få särskilda skolor t. ex. för järnindustri, för trävaruindustri, för vävnadsin-

dustri, för smeder, för snickare, för sömmerskor o. s. v. Även på mindre orter kunna

dylika rent fackliga fortsättningsskolor komma till stånd, under förutsättning givetvis

att någon viss industri, t, ex. järn- eller trävaruindustri, där kommit till någon större

utveckling.

På sådana orter, som äro ett slags centralpunkter för

handel

, d. v. s. våra flesta

städer samt större köpingar, behövas vidare fortsättningsskolor för sådan ungdom, som

ägnar sig åt eller kommer att ägna sig åt handelsyrket. Då givetvis även dessa skolor

måste vara av eu sådan art, att de i möjligaste mån främja sina lärjungars utbildning

för och fortkomst på den levnadsbana de valt, blir här handelsyrket och vad därmed

närmast sammanhänger den naturliga medelpunkten för undervisningen.

150

l fråga om yrken, som utövas av såväl män som kvinnor, måste i alla de fall,

där lärjungeantalet är för litet, för att särskilda skolor för gossar ock särskilda för

flickor lämpligen kunna inrättas, samundervisning anordnas. Så torde oftast bli fallet

på den egentliga landsbygden. Detta utesluter emellertid icke, att även fortsättnings-

skolor, avsedda endast för flickor, och med undervisningen koncentrerad kring

de .spe­

ciellt kvinnliga sysselsättningarna

, kunna vara av behovet påkallade. Framför allt i

städer och folkrikare industrisamhällen på landsbygden lärer ett sådant behov bliva

starkt framträdande, och där torde det även jämförelsevis lätt kunna tillgodoses. I

enlighet med det redan sagda bör undervisningen i dylika skolor företrädesvis samlas

omkring det husliga arbetet. Undervisningen häri bör vara såväl teoretisk som prak­

tisk och avse att giva insikt och övning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.

Kunskaper och färdigheter på detta område äro emellertid av så stor betydelse

ej allenast för den kvinnliga ungdomen själv utan ock medelbart för hela samhället,

att

alla

fortsättningsskolor, i vilka flickor åtnjuta undervisning, borde på ett eller annat

sätt förknippas med någon undervisning i husligt arbete. Visserligen möta stora svå­

righeter för genomförande av ett sådant önskemål, men dessa svårigheter torde dock

i rätt stor utsträckning kunna övervinnas.

Beträffande först de som samskolor anordnade fortsättningsskolorna vill kommit­

tén fästa uppmärksamheten på att i dem grupp- eller avdelningsundervisning lämpligen

kan och hör äga rum, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar,

i andra däremot olika för gossar och flickor. Där kompetenta lärarinnor och ända­

målsenliga lokaler stå att erhålla, vilket på den egentliga landsbygden visserligen icke

alltid kan tänkas bliva fallet, borde sålunda flickorna kunna erhålla någon undervis­

ning om också icke i båda de huvudslag av husligt arbete, som motsvaras av skoläm­

nena huslig ekonomi och kvinnlig slöjd, så dock åtminstone i ettdera av dessa ämnen

och då helst i det förstnämnda, d. v. s. huslig ekonomi. Skulle förhållandena icke

medgiva, att dylik undervisning av det ena eller andra slaget inordnas i fortsättnings-

skolans egen läroplan, synes det kommittén i hög grad angeläget, att åtgärder om möj­

ligt vidtagas, varigenom den kvinnliga ungdomen på annat sätt tillförsäkras någon ut­

bildning i de ifrågavarande sysslorna. Så torde det, såsom i åtskilliga skoldistrikt re­

dan skett, befinnas lämpligt och möjligt att i folkskolan, vid sidan av undervisningen

i kvinnlig slöjd, jämväl anordna en elementär undervisning i huslig ekonomi. För den

något äldre kvinnliga ungdomen skulle möjligen särskilda kurser med praktisk under­

visning i husligt arbete kunna anordnas. Kommittén vill i detta sammanhang erinra

om de s. k. vandrande skolköken, vilka flerstädes å vår landsbygd på det område, var­

om här är fråga, utövat eu synnerligen gagnande verksamhet. Kundo dessa vandrande

skolkök, där fasta sådana av ekonomiska eller andra skäl icke kunna upprättas, ställas

i det direkta samband med undervisningen i fortsättningsskolorna, att dessa skolors

kvinnliga lärjungar i skolköken erhölle den praktiska utbildning i husliga sysslor, som

fortsättningsskolan icke kan giva, vore detta uppenbarligen en avsevärd förmån.

Yad här sagts närmast med tanke på de kvinnliga lärjungarna i de som sam­

skolor anordnade fortsättningsskolorna gäller naturligtvis i tillämpliga delar även lär­

jungarna i sådana egentliga yrkesfortsättningsskolor, i vilka uteslutande flickor komma

att undervisas, t. ex. skolor för kvinnliga fabriksarbeterskor eller för flickor, anställda

i handel. Dylika skolor torde komma att upprättas endast å folkrikare orter, såsom

större och medelstora städer, i vilka jämväl fortsättningsskolor för den kvinnliga ung­

domen i allmänhet i anslutning till det husliga arbetet komma att anordnas. Då allt­

så här varken ändamålsenliga lokaler eller kompetenta lärarinnor för ifrågavarande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition

JVr

96.

151

undervisning torde komma att saknas, lärer det, åtminstone ur nu angiven synpunkt,

icke möta några avsevärda svårigheter för vidtagandet av sådana anordningar, varige­

nom flickornas undervisning i det valda yrket blir på lämpligt sätt inom fortsätta! n gs-

skolans egen ram kompletterad med någon praktisk utbildning jämväl för det husliga

arbetet. Den egentliga svårigheten blir bär att inom gränserna för den tid, under vil­

ken flickorna rimligen kunna åläggas att besöka fortsättningsskolan, finna utrymme för

såväl det ena som det andra. Kommittén anser visserligen det syfte det bär gäller

vara så betydelsefullt, att det väl kunde motivera en ökning av den för flickornas fort­

satta undervisning avsedda lärotiden. Om emellertid eu dylik ökning av flickornas

lärotid icke anses lämplig eller möjlig att genomföra och om utbildningen i de husliga

sysslorna icke heller kan förläggas inom det timantal, kommittén velat uppställa såsom

obligatoriskt minimum för både gossar och flickor, så är det givetvis i hög grad önsk­

värt, att vederbörande även i de fall, som här avses, draga försorg om att åt den

kvinnliga ungdomen beredes tillfälle att, vare sig före eller efter fortsättningsskolans

besökande eller möjligen samtidigt därmed, annorstädes förvärva den praktiska utbild­

ning i husliga sysslor, som göres den behov.

Slutligen erinrar kommittén om att flerstädes i utlandet mer eller min­

dre detaljerade lagbestämmelser angående fortsättningsskolornas organisation

utfärdats. Att sådana i en framtid koinme att visa sig behövliga även

hos oss vore att förutse. Då emellertid ännu ingen erfarenhet hunnit sam­

las i fråga om de för vårt land mest passande organisationsformerna syn­

tes åtminstone tills vidare frihet böra lämnas åt de särskilda fortsätta! ugs-

skolstyrelserna att var på sin ort på ändamålsenligaste sätt ordna hithö­

rande förhållanden med ledning av de normerande anvisningar, som

härutinnan säkerligen komme att givas av vederbörande centrala skol­

myndighet. I den mån bestämda föreskrifter om organisationen i det ena

eller andra hänseendet, på grund av gjorda erfarenheter, i en framtid

bleve av verkligt behov påkallade, borde sådana givetvis komma till stånd.

Såsom i det föregående redan framhållits, hava i de många avgivna ut­

låtandena själva huvudpunkterna i kommittéförslaget rönt en nära nog en­

hällig anslutning. Detta gäller ock den föreslagna organisationen av fort­

sättningsskolan, ehuru det givetvis här och var erinras om de svårigheter,

med vilka ett genomförande av denna organisationsplan i allmänhet är

förbundet. Från ett och annat häll uttalas dock ett bestämt ogillande av

densamma eller tvivelsmål beträffande dess lämplighet.

Så framhåller

länsstyrelsen i Stockholms län,

satt ur organisatorisk synpunkt

förslaget, i synnerhet vad fortsättningsskolan i jordbruksdistrikt beträffar, icke kan an­

ses lyckligt». Länsstyrelsen fäster sig dels vid en av kommittén angiven metodisk syn­

punkt, nämligen att yrkesundervisningen i fortsättningsskolan bör erhålla en central

plats, i det att den övriga undervisningen, så långt lämpligen kan ske, inordnas i eller

anknytes till densamma, dels vid arten av den joxdbruksundervisning, som i fortsätt­

ningsskolan kan meddelas, dels vid kompetensen hos vederbörande lärare, och sluter

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

90.

Lagbestäm­

melser om

fortsättnings­

skolans om­

organisation.

Myndig­

heterna.

152

att det än av ett skäl, än av ett annat måste i de flesta av rikets kommuner bliva

»klent beställt med den praktiska centralpunkten i den obligatoriska fortsättningssko­

lan». I fråga om de fortsättningsskolor, där yrkesundervisningen skulle syfta på indu­

stri och hantverk, ser länsstyrelsen eu stor svårighet i dessa skolors förhållande till

de framtida lärlingsskolorna. Länsstyrelsen slutar med att uttala den meningen, »att

folkundervisningskommitténs förslag icke i befintligt skick bör läggas till grund för fort-

sättningsskolans vidare utveckling».

Länsstyrelsen i Uppsala län

yttrar, att det synes »som om, innan man till denna

folkskola fogar en överbyggnad av den omfattning och den kostbarhet som fortsätt­

ningsskolan, man borde tillse, att grunden först gjordes något stadigare, till exempel

genom tillägg till folkskolan av ett sjunde skolår, genom förminskning av antalet mindre

folkskolor och halvtidsläsande skolor in. m.» Länsstyrelsen anser vidare, att kommit­

téns förslag icke lämnar garanti för tillräckliga och kompetenta lärarkrafter vid fort-

sättningsskolan samt att lärjungarna komma att bliva allt för unga för att kunna be­

hörigen tillgodogöra sig undervisningen särskilt i ämnet arbetskunskap, och kan därför

icke förorda fortsättningsskolan »i dess helhet». Blott de för denna skola föreslagna

ämnena medborgarkunskap och, för flickorna, huslig ekonomi äro av den betydelse, att

de böra ingå i den undervisning staten består alla sina medborgare.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

ställer sig mycket betänksam mot kommitténs för­

slag. Den uppdelning i olika typer, som yrkessynpunktens upptagande i undervisnin­

gen skulle göra erforderlig, kan icke genomföras, och därigenom blir yrkesfortsättnings-

skolans uppgift till stor del förfelad. Många grenar av näringslivet bliva ej företrädda

inom skolan, under det att en måhända alltför stark rekrytering kommer att äga rum

inom andra.

I ogillande och avstyrkande riktning uttala sig ock

Gävleborgs läns, Älvsborgs

läns södra

och

Skaraborgs läns hushållningssällskap

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I de inkomna yttrandena har uppmärksamhet även ägnats kommit­

téns förslag att genom vissa åtgärder till utvidgande och förstärkande av

folkskolans kurs giva fortsättningsskolan en starkare grundval. Så har

kommitténs förslag angående viss minimiålder för avgång eller att lärjunge

ej må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han

fyller 13 år, blivit mer eller mindre uttryckligt tillstyrkt i bortåt ett femtio­

tal av de officiella utlåtandena och avstyrkt endast av Stockholms stads

konsistorium och länsstyrelsen i Västerbottens län, varjämte lantbruksaka­

demien uttalat tveksamhet om förslagets lämplighet.

Kommitténs hemställan, att bestämmelsen i folkskolestadgans § 48

mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå från folkskolan

utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas till de barn, som

icke vid skolålderns slut inhämtat den för skolan i vederbörande regle­

mente fastställda lärokursen, förordas i en stor mängd yttranden, ofta dock

under starkt framhållande av att en ändring i nu gällande bestämmelser

icke bör ske utan att åtföljas av en verksammare lagstiftning angående

153

kommunernas skyldighet att ekonomiskt understödja barn från fattiga hem.

I avstyrkande riktning hava jämväl i denna punkt uttalat sig Stockholms

stads konsistorium, länsstyrelsen i Västerbottens län och lantbruksakade­

mien samt dessutom kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå.

Med avseende på halvtidsläsningens motverkande hade kommittén hem­

ställt, att i folkskolestadgan måtte komma att angivas vilka skolformer,

som äro att anse såsom normala och i vilka fall andra skolformer må vara

tillåtna, samt att normalplanen uppställes på ett sätt, som tydligt angiver,

vilka skolformer äro att betrakta såsom normala och vilka icke äro att

anse som sådana.

Den allt för allmänna förekomsten av halvtidsläsning — varannan-

dagsläsning eller periodläsning -— har i åtskilliga av de officiella utlåtan­

dena betecknats såsom ett beklagligt förhållande, och några yttranden i

sådan riktning äro i det föregående anförda. Å andra sidan betonas i en

del uttalanden, att halvtidsläsningen inom vidsträckta områden av landet

måste anses vara av omständigheterna betingad och fördenskull icke kan

betraktas som en icke normal anordning. I flera fall, där man söker

hävda halvtidsläsningens lokala berättigande, framhåller man emellertid i

känsla av otillräckligheten i det resultat den lämnar, att den borde för­

enas med en obligatorisk förlängning av skoltiden från sexårig till sju­

årig. Särskilt boi’de halvtid släsande småskolor göras treåriga i stället för

tvååriga. För sjuårig skolkurs i halvtidsläsande skolor uttala sig sålunda

domkapitlen i Skara och Karlstad, flera av statens och kommunernas folk­

skolinspektörer. några rektorer och kollegier vid folkskoleseminarierna.

Särskild uppmärksamhet förtjänar det intresse och den allmänna sym­

pati, varmed tanken på en förlängning av den normala skolkursen med

ett sjunde skolår mottagits inom skilda läger.

I ett stort antal av de ingivna utlåtandena betonas med styrka vik­

ten därav, att den fortsatta undervisningen för flickorna så anordnas, att

behovet av utbildning i husligt arbete för dessa blir så vitt möjligt till­

godosett.

Så framhålla

lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen i TJppsala, Malmöhus,

Kristianstads och Västernorrlands län, styrelsen för Uppsala enskilda läroverk, rek­

torn för Prins Gustavs folkskola i Uppsala

m. fl., att jordbruksfortsättningsskolorna

icke böra meddela samma undervisning i arbetskunskap åt flickorna som åt gossarna.

Även vid de mindre jordbruken gör sig en arbetsfördelning mellan männen och kvin­

norna gällande; flickorna böra fördenskull med avseende på jordbruket få undervisning

företrädesvis i sådant, som rör mjölkens behandling, ladugårdens skötsel och smådjurs-

skötseln; men därjämte behöva de undervisning och övning i det husliga arbetet, och

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

20

Kmu/I. Maj.is Xåd. Proposition Nr 96.

154

man gör jordbrukarhemmen den största tjänsten genom att ej försumma flickornas ut­

bildning i sådant hänseende.

Från flera båll, såsom av

länsstyrelserna i Uppsala

och

Hallands län, seminarie-

Jcollegiet i Kalmar

m. fl., framhålles, att fortsättningsskolan borde bereda

alla

flickor

undervisning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.

Deltagarna i Sveriges moderata kvinnoförbunds ombudsmöte år 1916 hava

i en i hithörande fråga till folkskolöverstyrelsen avlåten skrivelse gjort

följande uttalande:

Visserligen kunde det vara önskvärt, att inom jordbrukskretsar kvinnorna hade

något begrepp om de arbeten, som i vanliga fall utföras uteslutande eller huvudsakli­

gen av män, liksom man med lika goda skäl kunde finna önskvärt, att männen hade

något begrepp om sådana arbeten, som på landsbygden utföras huvudsakligen eller ute­

slutande av kvinnor. I de av folkundervisningskommittén föreslagna »fortsättningssko-

lor i jordbruksbygder» skulle emellertid landsbygdens kvinnor icke erhålla något av det

som för dem i deras levnadskall som husmödrar eller biträden i jordbrukarhem vore

det viktigaste eller rättare det för dem alldeles oumbärliga, nämligen kunskaper och

färdigheter i vad som rör hemmets skötsel och moderskallet. Ombudsmötets medlem­

mar uttala den förhoppningen, att överstyrelsen i sina blivande förslag måtte verka

för att undervisningen för flickorna i landsbygdens fortsättningsskolor bliver på annat

sätt ordnad, och hemställa bland annat, att dessas undervisning måtte anordnas i vä­

sentlig överensstämmelse med den undervisningsplan, som kommittén framlagt för den

av kommittén föreslagna typen »fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning

till det husliga arbetet», dock med tillägg av husdjursskötsel och mjölkhushållning.

Kwujl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 96.

F otkskolörer-

ntynlsen.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande ägnat frågan om fortsätt-

ningsskolans organisation en ingående behandling.

Överstyrelsen underskattar icke betydelsen av de svårigheter, som förefinnas,

men är dock av den bestämda åsikten, att man trots dessa svårigheter bör gripa sig

an med en reform av fortsättningsskolan i enlighet med de riktlinjer kommittén angivit.

Att så sker är en trängande social angelägenhet. Visserligen är vår folkskola behäftad

med brister, varför ock den grund, som kan erbjudas åt fortsättningsskolan, i många

fall måste bliva otillfredsställande. Överstyrelsen anser sig dock i likhet med kommittén

kunna uttala den förvissningen, att den svenska folkskolan i stort sett är sådan, att

den kan bliva grundval för en god fortsättningsskola. De förefintliga olikheterna i

folkskolans utveckling bliva givetvis en av de viktigaste bland de faktorer, som kräva,

att fortsättningsskolan strängt anpassas efter skilda orters möjligheter och behov.

Uppenbarligen är det dock i hög grad nödvändigt, att allt vad som kan göras

också blir gjort, lör att folkskolan måtte bliva tillförsäkrad en tillräcklig undervisnings­

tid i fråga om såväl antalet skolår som den årliga undervisningstidens längd. Folk­

skolöverstyrelsen ansluter sig därför till kommitténs förslag beträffande åtgärder i så­

dant syfte, överstyrelsen framhåller härvid, hurusom en stor olägenhet vid anordnan­

det av fortsättningsskolans undervisning dock ligger däri, att barnen i många fall

komma att inträda i fortsättningsskolan redan under det år de fylla 13 år och lämna

densamma under det år de fylla 15 år. Det ligger i öppen dag, att i skolor, där detta

gäller om ett stort antal av barnen, det på grund av lärjungarnas ungdom måste bliva

155

svårt att giva undervisningen en yrkesbestämd prägel. Särskilt då sådana förhållanden

föreligga, skulle det vara en stor fördel, om fortsättningsskolans kurs kunde utsträckas

över tre år i stället för två. Därigenom skulle i första rummet vinnas, att lärjungarna

icke i alltför tidig ålder undandroges skolans inflytande, men på samma gång skulle

också eu ändamålsenligare läggning av undervisningen möjliggöras, i det att denna

under första året kunde få en förberedande karaktär för att under de två följande åren

erhålla en mera facklig prägel.

Det är emellertid uppenbart, att överallt där för fortsättningsskolans behov endast

en enda lärarkraft finnes att tillgå, således i ett stort antal av landsbygdens skoldi­

strikt, lärokursens fördelning på tre år måste medföra synnerligen stora tekniska svå­

righeter, i det att läraren i sådana fall finge samtidigt undervisa tre årsklasser. I

städerna och i allmänhet å folkrikare orter föreligga däremot ej dylika hinder mot eu

utbredning av lärokursen över tre år. Där kräver ock hänsynen till lärjungarnas mo­

raliska omvårdnad ännu mer än annorstädes, att man så länge som möjligt söker hålla

dem under skolans hägn, och där äro ock förutsättningarna för en mera utvecklad

facklig undervisning i särskild grad för hauden. Också har kommittén föreslagit, att

fortsättningsskolkursen skulle kunna fördelas på två eller tre år, och förordat dess för­

delning på tre år i städer, stadsliknande samhällen och större industriorter.

Överstyrelsen anser i likhet med kommittén, att yrkessynpunklen i den

män möjligt är bör införas i fortsättningsskolans undervisning, att således

»yrkesfortsättningsskolans > program i varje särskilt fall bör framstå som

det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig.

överstyrelsen framhåller emellertid, hurusom förutsättningarna för anord­

nande av fortsättningsskolan i överensstämmelse med »yrkesfortsättnings­

skolans» undervisningsprogram i många fall icke äro för handen. Hit

höra de tillfällen, då kompetent lärarkraft för undervisningen i ämnet ar-

betskunskap icke finnes att tillgå. Och hit höra vidare de tillfällen, då

någon bestämd yrkessynpunkt ej kan anläggas på undervisningen, beroende

därpå, att lärjungarna antingen till övervägande antal icke ha beröring

med något yrkesarbete eller tillhöra alltför många och olika områden av

det praktiska livet.

I alla dessa fall måste fortsättningsskolan antaga en annan karaktär

än den, som utmärker »yrkesfortsättningsskolan». Det för denna utmär­

kande ämnet arbetskunskap måste bortfalla, allmänbildande ämnen måste

i stället upptagas, man får en »allmän», ospecialiserad eller ofacklig fort­

sättning sskola.

överstyrelsen betonar emellertid, att även i denna skola »yrkesfort­

sättningsskolans» grundsatser höra i någon mån finna tillämpning. Där­

om yttrar överstyrelsen:

Medborgarkunskapen bör även här bliva ett huvudämne, däri uppmärksamhet sär­

skilt torde höra ägnas vissa allmänna ekonomiska förhållanden. Affärsräkning, bok­

föring och linearritning böra jämte andra ämnen ingå i dess läroplan.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

!)G.

156

Att den »allmänna» fortsättningsskolan såsom i flera avseenden mindre krävande

än den fackliga kommer att, särskilt till en början, få större utbredning, än i och för

sig önskligt vore, är väl att vänta. Man torde dock vara berättigad till den förhopp­

ningen, att de företräden, som den fackliga fortsättningsskolan äger, alltmera skola

bliva insedda och göra sig gällande.

Givetvis måste det dock från statens sida ordnas så, att den skillnad i kostnader,

som väl i regel måste komma att förefinnas mellan den yrkesbestämda och den icke

yrkesbestämda fortsättningsskolan, blir för kommunerna åtminstone i vissa hänseenden

utjämnad.

Slutligen erinrar överstyrelsen om att medgivandet av det berättigade

i förekomsten även av den allmänna, icke yrkesbestämda fortsättningssko-

lan icke innebär någon motsättning mot det förslag, som avgivits av folk-

undervisningskommittén, ehuru denna lagt tonvikten helt och hållet på

den fackliga skolan. Klart är emellertid, att det uttryckligare angivandet

och tydligare utformandet av den allmänna fortsättningsskolan i förening

med fastställandet av frihet för kommunerna att välja mellan denna och

den fackliga bör häva en hel del av de betänkligheter och invändningar,

som anförts mot kommitténs förslag.

Vad beträffar den yrkesbestämda fortsättningsskolans uppdelning i ty­

per efter de olika yrken eller yrkesgrupper, till vilka den har att ansluta

sig, hade folkundervisningskommittén icke ansett sig behöva upptaga mer

än de allra viktigaste. Överstyrelsen har med biträde av tillkallade sak­

kunniga undersökt vilka typer, som ytterligare kunna komma att få den

betydelse, att normerande undervisningsplaner för dem kunna anses be­

hövliga. Härom anmärker dock överstyrelsen, att detta icke låter sig med

större säkerhet på förhand beräkna, utan i sista hand måste bli en erfa-

renhetsfråga. Detsamma gäller om de modifikationer av en och samma

typ, som olika lokala förhållanden kunna göra erforderliga.

Såsom bilagor har överstyrelsen till sitt utlåtande fogat ett antal för­

slag till undei’visningsplaner i olika ämnen, avseende följande typer av

fortsättningssk olor:

yrkesbestämda fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk, till jord­

bruk och skogshantering, till bergsbruk och järnverksindustri (samt skogs­

hantering), till sågverksindustri (och skogshantering), till stenkols-, ler- och

kalkindustri, till fiskerinäring, till järnmanufaktur, till träindustri, till elek-

troteknisk industri, till kemisk-teknisk industri, till grafisk industri, till

textilindustri, till skrädderihantverk, till skomakerihantverk, till bekläd-

nadsyrkena (skolor för kvinnlig ungdom), fortsättningsskolor i anslutning-

till handel, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det

husliga arbetet samt allmänna fortsättningsskolor.

Katigt. Maj:Is

Nåd.

Proposition

Nr

96.

157

Av domänstyrelsen, skogsinstitutets lärarkollegium och svenska skogs-

vårdsföreningen hade framhållits behovet av eu serskild fortaättningsskol-

typ för skogsbygder. En sådan typ bör enligt överstyrelsens mening ock­

så komma till stånd. Da densamma emellertid maste upptaga även un­

dervisning i jordbruk (och husdjursskötsel), har överstyrelsen ansett eu

undervisningsplan i anslutning till »jordbruk och skogshantering» vara

tillfyllestgörande för det nu föreliggande syftet, om och draga om rena

skogsbygder de moment, som avse jordbruket, böra inknappas och de, som

röra skogsvården, däremot något mera utformas. Utom i jordbruks- och

skogsbygdernas fortsättningsskolor skulle enligt överstyrelsens låroplans-

förslag skogsvården erhålla beaktande dels i brukssamhällenas fortsätt­

ningsskolor, dels i sågverksdistriktens.

De föreslagna fortsättningsskoltyperna äro, med undantag av dem, som

särskilt angivits vara avsedda för kvinnlig ungdom, tänkta såsom skolor

för manlig ungdom eller som samskolor.

Beträffande fortsättningsskolans lämpligaste anordning för den kvinnliga

ungdomen uttalar överstyrelsen först såsom sin åsikt, att det bör uppstäl­

las såsom en fordran, vilken efter viss övergångstid bör vara uppfylld, att

inom varje skoldistrikt tillfälle pa ett eller annat sätt skulle vara berett

den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i husligt arbete. Härom

yttrar överstyrelsen:

Om möjligt bör fortsättningsskolan meddela sina kvinnliga lärjungar undervisning

i husligt arbete. Att hela den kvinnliga ungdomen tidigare eller senare under sin upp­

växttid må erhålla undervisning i sådant, som hör till ett hems skötande, är uppen­

barligen ett eftersträvansvärt mål, av största betydelse för hela folkets hälsa och eko­

nomiska välstånd. Och i de allra flesta fall torde en undervisning av detta slag be­

reda den unga flickan en säkrare fördel än en yrkesundervisning, sådan som fortsätt­

ningsskolan kan meddela.

önskvärdast vore givetvis i fråga om flickor anställda i yrkesarbete, att både den

ena och den andra undervisningen kunde komma dem till del, att de sålunda både er-

hölle den undervisning i fortsättningsskolan, som tillkommer i samma yrkesarbete an­

ställda gossar, och

dessutom

undervisning i husligt arbete. Den tanken har därför ock

framkastats, att den obligatoriska fortsättningsskolan skulle göras mera omfattande för

flickorna än för gossarna, i det att den för de förra skulle upptaga dels samma kurs

som för de senare, dels ock en kurs i sådant, som tillhör hemmets skötsel och moders­

kallet. Och man har med hänvisning till den manliga ungdomens värnplikt framhållit,

att man icke kunde anses ställa för stora anspråk på den kvinnliga ungdomen genom

en sådan utsträckning av deras skolplikt.

Det torde dock, enligt överstyrelsens mening, åtminstone för närvarande icke vara

möjligt eller lämpligt att upptaga denna tanke, även om den måste anses synnerligen

förtjänt av beaktande, utan torde den få ställas på framtiden. Man torde även utan

ett dylikt steg kunna bringa det därhän, att den övervägande delen av den kvinnliga

Juni yl. Muj-.ts No d. Proposition

-A

r 00.

1°8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

ungdomen under något skede av sin skolpliktstid kommer i åtnjutande av den ifråga­

varande undervisningen.

ö

Sin förhoppning i detta avseende grundar överstyrelsen framför allt på den upp­

fattningen, att den form av lortsättningsskola, för vilken kommittén under benämningen

»fortsättningsskola för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet

» föreslagit

undervisningsplan och som i de officiella utlåtandena blivit mottagen med allmänt gil*

lande, skall komma att få eu mycket stor utbredning och i stort sett bliva

den normala

formen för den kvinnliga, ungdomens fortsatta undervisning.

I städer och köping­

ar, i större stationssamhällen, i bruks- och sågverksdistrikt samt allestädes på den

egentliga landsbygden, där man är i tillfälle att bereda särskild undervisning åt flic­

korna, kommer denna fortsättningsskola helt visst att bliva den för flickorna allmän­

nast anlitade skolformen. Och den torde i många fall komma att föredragas av den

kvinnliga ungdomen och dennas målsmän framför industriella och hantverksfortsätt-

ningsskolor, även där dessa vore väl motiverade med hänsyn till det förvärvsarbete,

vari flickorna äro sysselsatta.

I dylika särskilda fortsättningsskolor med husligt arbete som huvudämne böra

givetvis, såsom från flera hall erinrats, i flickornas undervisning jämväl upptagas sådana

till lantbruksundervisningen hörande partier, som stå det kvinnliga arbetet närmast

såsom husdjursskötsel och mjölkhushållning. I de flesta fall lärer man emellertid med

hänsyn till lärjungeantalet och de tillgängliga lärarkrafterna få räkna med att gossar

och flickor på landsbygden måste sammanhållas i en och samma fortsättningsskola.

Där fackkunnig lärarinna för undervisning i husligt arbete finnes att tillgå, kan man

da, på sätt kommittén angivit, tillämpa delvis Barnundervisning och delvis särundervis-

ning, i det att man låter vissa partier av undervisningen i jordbrukskunskap, måhända

även i medborgarkunskap utgå ur flickornas kurs och i stället bereder dem i motsva­

rande utsträckning undervisning i husligt arbete, antingen i båda grenarna av detta

ämne ellei i endera och da framför allt i hushållsgöromål. överstyrelsen anser med

stöd av uttalanden, som överstyrelsen inhämtat från sakkunniga på hithörande område,

att den kurs i hushållsgöromål (huslig ekonomi), som under sådana förhållanden kan

komma flickorna till del, mycket väl kan få tillräcklig omfattning för att giva ett från

praktisk synpunkt sett tillfredsställande utbyte.

Där fackkunnig lärarkraft för de speciellt kvinnliga läroämnena ej kan erhållas

kunna dessa ämnen givetvis ej förekomma. I sådana fall får man då låta flickorna

tillsamman med gossarna genomgå en kurs i arbetskunskap, ungefär sådan som den

för jordbruksfortsättningsskolan föreslagna. Och överstyrelsen är i likhet med kom­

mittén av den uppfattningen, att eu dylik kurs ingalunda kan anses för flickorna otjän-

lig, en uppfattning som uttalats även av flera av de sakkunniga på lanthushållningens

område, med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda. Åtminstone i småbrukar-

hemmen delar hustrun med mannen intresset och omtanken även för det egentliga jord­

bruket och deltager tillsammans med honom i arbetet på åker och äng.

De kurser i arbetskunskap, som ingå i undervisningen vid

industriella och hant­

verks fortsättningsskolor, tillhörande sådana industrier och hantverk, som, sysselsätta

både manlig och kvinnlig ungdom,

torde i stort sett icke erbjuda flickorna samma

intresse, ej heller för dem vara av samma betydelse som för gossarna. Undervisning i

husligt arbete (huslig ekonomi) däremot skulle säkerligen mottagas med intresse av dessa

flickor och vara för dem och arbetarhemmen till nytta. Det torde ock, såsom förut

sagts, komma att visa sig, att flickorna och deras målsmän i allmänhet föredraga denna

sistnämnda undervisning framför den förra och att således den kvinnliga ungdom, var-

159

om här är fråga, i regel kommer att få sin undervisning i fortsättningsskolor av den

typ, som kommittén betecknat som »fortsättningsskolor i anslutning till det husliga ar­

betet». I)är på någon plats deras antal ej är nog stort för att särskilda skolor skulle

för dem kunna inrättas, utan de måste besöka samma skolor som den manliga ung­

domen inom samma yrken, får avdelningsundervisning komma till användning, i det

att arbetskunskapen för flickorna utbytes mot husligt arbete. I många fall torde man

härvid kunna inskränka flickornas särskilda undervisning till en kurs i huslig ekonomi

beräknad allenast för eu självförsörjande kvinnas eget hushåll.

Det må emellertid ingalunda anses uteslutet, att, särskilt i de fall där flickorna

i en sexårig eller ännu hellre sjuårig folkskola genomgått kurs i husligt arbete eller

på annat sätt däri fått utbildning, de skulle kunna helt och hållet följa gossarna åt

vid undervisningen i de ifrågavarande fortsättningsskolorna och därav hava gagn och

glädje i sitt förvärvsarbete. Det synes böra helt och hållet överlåtas åt de lokala skol­

myndigheterna att i dessa fall på det ena eller det andra sättet ordna frågan om flic­

kornas undervisning, så mycket mera som de lokala skolmyndigheterna icke lära under­

låta att därvid taga all möjlig hänsyn till individuella önskningar.

Yad beträffar

industriella och hantverksfortsättningsskolor i anslutning till indu­

strier och hantverk

,

som sysselsätta endast eller åtminstone företrädesvis kvinnlig

ungdom

, såsom exempelvis den av kommittén upptagna typen »hantverksfortsättnings­

skolor för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädnadsyrkena», synes i deras läroplan

utrymme näppeligen kunna beredas för undervisning i huslig ekonomi, om den rent

fackliga utbildningen ej skall bliva i allt för otillfredsställande grad tillgodosedd. Man

torde emellertid kunna räkna med att dessa fortsättningsskolor egentligen endast skola

komma att inrättas i större städer med väl utbildat folkskoleväsen, där flickorna så­

ledes i folkskolan haft tillfälle att åtnjuta undervisning i husligt arbete, vadan under­

visningen i fortsättningsskolan utan större olägenhet kan inriktas på sådant, som till­

hör det ifrågakommande yrket.

Svårare ställer sig saken, då det gäller

den kvinnliga ungdomen i liandelsfort-

sättningsskolorna.

Dessa skolors kurs måste från yrkessynpunkt anses lika lämplig

för flickorna som för gossarna och lika behövlig för bådadera. Att för flickornas räk­

ning utesluta ur denna kurs så stora delar, att plats skulle kunna erhållas för under­

visning i husliga göromål, är ej möjligt, och man torde kunna vänta, att ifrågavarande

skolor komma att upprättas även på mindre platser, där folkskolan måhända ej givit

någon mera effektiv undervisning i det husliga arbetet. Man torde dock ha anledning

att hoppas, att handelsfortsättningsskolans kurs mångenstädes skall komma att utsträckas

utöver den lagstadgade minimitiden och göras till en treårig kurs på 540 undervis-

ningstimmar och att man därvid skall finna möjlighet att vad flickorna beträffar i nöj­

aktig mån tillgodose ej blott de fackliga utan även de speciellt kvinnliga utbildnings-

intressena.

överstyrelsen vill till sist påpeka, att den undervisning i husligt arbete, som bör

meddelas den kvinnliga ungdomen i fortsättningsskolorna, ej med nödvändighet behöver

förläggas till samma tid som den övriga undervisningen. Särskilt är detta att beakta

i fråga om landsbygden. Klart är, att det skall bliva förenat med stora svårigheter

att på landsbygden anordna ifrågavarande undervisning, för vilken krävas fackkunniga

lärarinnor och därjämte särskilda lokaler och andra hjälpmedel. Man får därför låta

sig nöja även med mindre förträffliga anordningar. I stor utsträckning få de vandrande

skolköken komma till användning. Men för att utnyttja dessa blir det ofta nödvändigt

att förlägga skolkökskursen till annan tid på året än den övriga försätta undervis­

Kutigl. Maj:ls Xåd. Proposition

AV

00.

160

ningen, vars obligatoriska omfattning i stället för flickornas del får minskas med det

antal timmar, som skolkökskursen upptager.

Beträffande de svårigheter av olika slag, som möta vid anordnandet

av fortsatt undervisning för barn från svagare skolformer och för barn, som

avgått enligt § 48 av folkskolestadgan, framhåller överstyrelsen, att man

borde vara berättigad att räkna med den utveckling till det bättre, som

alltjämt i det hela pågår och som av flera under senare år vidtagna åt­

gärder, såsom ökningen av statsbidraget till lärarkårens avlönande, öknin­

gen av tillgången på lärarkrafter med full utbildning, förstärkandet av

folkskoleväsendets administration och inspektion, synes böra komma att

påskyndas, och man torde således vid bedömandet av möjligheten att

genomföra en reform av fortsättningsskolan böra se ej så mycket på det

nuvarande läget som på de mindre ogynnsamma förhållanden, vilka med

skäl kunna väntas skola inom en ej allt för avlägsen framtid vara för

handen.

Huru i fråga om lärjungar, som fått sin folkskoleutbildning i svagare

skolformer, innehållet i fortsättningsskolans undervisning närmare bör be­

stämmas, är enligt överstyrelsens mening en fråga, som torde böra avgöras

i varje särskilt fall på erfarenhetens väg under inseende av vederbörande

folkskolinspektör, helst den i viss man blir beroende av de lärarkrafter,

som äro att tillgå, och av andra individuella förhållanden. I den mån

man finner möjligt, bör man dock söka tillgodogöra sig de synpunkter,

som angivas av normalplanen för fortsättningsskolan, vare sig den fack­

liga eller den allmänna.

I fråga om barn, som avgått från folkskolan enligt § 48 mom. 1 i

folkskolestadgan, således barn, som till följd av fattigdom tillåtits lämna

skolan med s. k. minimikurs, ävensom sådana barn, som avgått enligt §

48 mom. 2, d. v. s. sådana, som på grund av bristande fattningsgåva icke

kunnat föras fram till folkskolans slutmål, synes det i intetdera fallet

(annat än möjligen i större stadskommuner) kunna bli fråga om att upp­

rätta särskilda fortsättningsskolor, enär frågan gäller lärjungar, vilkas an­

tal, särskilt efter genomförande av den ändring av bestämmelsen i § 48

mom. 1, som folkundervisningskommittén föreslagit, ej kan eller åtmin­

stone ej bör bliva betydande. Frågan om dessa lärjungars fortsatta under­

visning torde i flertalet fall kunna bliva icke blott ett lokalt utan ett in­

dividuellt spörsmål.

Slutligen fäster överstyrelsen uppmärksamheten vid, hurusom bland

de svagare skolformerna de mindre folkskolorna påkalla även från annan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

synpunkt särskild uppmärksamhet vid frågan om fortsättningsskolväsen-

(lets organisation. Det liar från alla håll medgivits, att fortsättningssko-

lan, om den i vidsträcktare omfattning skall komma till stånd, måste i

stor utsträckning lita till folkskolans lärarkår för att få sitt lärarbehov

fyllt. Om nu den reformerade fortsättningsskolan med avseende på undervis­

ningen i vissa ämnen ställer anspråk på läraren, som delvis gå utöver den

utbildning folkskoleseminarierna kunna meddela, måste man vad beträffar

de lärarkrafter, som erhållit utbildning endast för undervisning i småskola,

anse, att den i det hela faller alldeles utanför dessa lärarkrafters kompe­

tensområde. 1 bygder, där mindre folkskolor äro förhärskande och de

befintliga lärarkrafterna således till övervägande del utgöras av småskol­

lärarinnor, måste det följaktligen bliva förenat med alldeles särskilda svå­

righeter att bringa en fortsatt undervisning till stånd.

Vid diskussionen härom har den tanken framkastats, att man i så­

dana bygder skulle kunna anordna en sorts med de vandrande skolköken

jämförliga ambulerande fortsättningsskolor, ledda av därtill lämpliga folk­

skollärare eller andra lärare, som för sådant ändamål särskilt anställdes.

Den fortsatta undervisningen finge förläggas till olika tider inom olika

områden. Man inser genast, huru många svårigheter en dylik anordning

måste vara förenad med. Den synes dock vara värd att prövas.

Man bör emellertid även försöka, huruvida man icke skulle kunna

fä till stånd en fortsatt undervisning av sådant slag, att man för den­

samma kunde anlita de mindre folkskolornas egna lärarkrafter. Den fort­

satta undervisningen finge naturligtvis härvid i det hela begränsas till en

fortsatt övning inom folkskolans lärokurs, framför allt övning i läsning,

skrivning och räkning. Fortsättningsskolan finge i detta fall närmast karaktä­

ren av en ersättningsskola och borde lämpligast betecknas som sådan. Men

från synpunkten av barnens fostran och folkbildningen i allmänhet vore den

uppenbarligen att långt föredraga framför saknaden av varje fortsatt under­

visning. Det bör emellertid, framhåller överstyrelsen, icke förbises, att den-

■ samma både i intellektuellt och fysiskt avseende ställer stora fordringar

på de redan förut hårt anlitade lärarkrafterna i de mindre folkskolorna.

Såsom i det föregående redan framhållits, äro departementssakkunniga

i allt väsentligt ense med kommittén beträffande dess förslag till organi­

sation av fortsättningsskolan såväl i fråga om förslagets allmänna inne­

börd som förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen i

dess tillämpning. De sakkunniga framhålla emellertid i likhet med folk­

skolöverstyrelsen, att förutsättningarna för en yrkesbestämd fortsättningsskola

i ett stort antal fall icke äro för handen. Den allmänna, icke specialiserade

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Kr 96.)

2L

Katigt. Maj:ts Nöd. Proposition Kr 96.

Kil

Departe­

mentssak­

kunniga

Departe­

mentschefen.

fortsättningsskolan kommer därför säkerligen att åtminstone till en början

få en avsevärd utbredning, och det måste då anses vara önskvärt, att

även dess undervisning planlägges i mera praktisk riktning, så att den

blir för lärjungarna så fruktbärande som möjligt. Mot den av kommittén

föreslagna och av folkskolöverstyrelsen sedermera närmare genomförda

grupperingen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna hava de sakkun­

niga intet att erinra.

De sakkunniga dela ävenledes den uppfattningen, att fortsättnings-

skolor i anslutning till husligt arbete komma att få en mycket stor ut­

bredning, och att i stort sett denna skoltyp kommer att bliva den nor­

mala i fråga om fortsättningsskolor för den kvinnliga ungdomen samt

finna det synnerligen önskvärt, att det för kvinnliga lärjungar i fortsätt­

ningsskolor av även annan typ måtte beredas tillfälle till undervisning i

husligt arbete, helst i såväl kvinnlig slöjd som hushållsgöromål, framförallt

dock i det senare.

I fråga om fortsättningsskolorna på den egentliga landsbygden fram­

hålla de sakkunniga, att ehuruväl undervisningen i åtskilliga grenar av

arbetskunskapen vid dessa skolor utan olägenhet kan vara gemensam för

båda könen, det dock finnes avsevärda kunskapsområden, vilka för de

manliga lärjungarna äro av sådan betydelse, att de knappast kunna för­

bigås, men ej äga nämnvärt intresse för flickorna. Det är därför enligt de

sakkunnigas mening ett synnerligen angeläget önskemål, att en väsentlig

del av lärokursen i arbetskunskap vid dessa samskolor för flickornas vid­

kommande utbytes mot undervisning i husligt arbete.

Med anledning därav, att mot benämningen »yrkesfortsättningsskola»

från flera håll blivit anmärkt, att den verkar vilseledande och kan åstad­

komma förväxling, finna de sakkunniga det vara lämpligast att helt enkelt

använda benämningen fortsättningsskola och att i ett tillägg angiva dennas

egenart, förslagsvis:

fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning,

fortsättningsskola med industriell eller hantverksundervisning,

fortsättningsskola med handelsundervisning,

fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.

I det föregående har jag givit uttryck åt min övertygelse om behöv­

ligheten av en omgestaltning av fortsättningsskolan. Jag har därvid också

uttalat min anslutning till den av folkundervisningskommittén fram­

förda tanken att vid denna omgestaltning låta yrkessynpunkten träda i

förgrunden och bliva den ledande. Men jag har tillika fäst uppmärk­

samheten vid hurusom denna synpunkt i fortsättningsskolan aldrig kan

162

Kunyl. Ma j:t-i Nåd. Proposition Nr 96.

Kung!. Maj:In Nåd. Proposition

AV ,96'.

1615

till deri grad komma till genomförande, att denna skolform skulle komma

att övertaga den egentliga yrkesskolans uppgifter, dag liar därjämte

ansett mig böra framhålla, hurusom förhållandena i vårt land ännu äro

sådana, att, även om man i varje fall fasthåller vid grundsatsen om

undervisningens samlande kring vissa arbets- och yrkesmoinent, man dock

i ganska stor utsträckning måste räkna med en fortsättningsskola av en

mera allmän, icke yrkesbestämd typ.

1 betraktande av den begränsning, som det av kommittén framlagda

programmet ur nu angivna synpunkter i verkligheten måste komma att

få, tror jag i likhet med folkskolöverstyrelsen och många andra, som yttrat

sig i denna fråga, att, även om vår folkskola för närvarande i vissa avseen­

den påkallar förbättringar av såväl mera allmän som kanske framför allt

lokal natur, dess nuvarande tillstånd i allmänhet dock är sådant, att det

ingalunda behöver lägga hinder i vägen för att det av tidsförhållandena

så starkt påkallade reformarbetet på fortsättningsskolan redan nu kan med

full kraft sättas i gång. Härom är jag så mycket mera övertygad, som

det tillika står klart för mig, att, oberoende av huru arbetet på folkskole­

väsendets förbättring i övrigt fortskrider, redan nu vissa anordningar av

mera allmän natur kunna vidtagas, som äro ägnade att möjliggöra, att

barnen vid övergången till fortsättningsskolan nått en sådan åldersmognad

och förvärvat så stora kunskaper, att de med framgång kunna deltaga i

fortsättningsskolans undervisning. Såsom jag redan förut omnämt, har

folkundervisningskommittén i detta avseende framlagt tvenne förslag. Det

ena innebär, att lärjunge icke skulle få avgå från folkskolan före det

kalenderår, under vilket han fyller tretton år, och det andra, att lärjunge

icke skulle tillåtas på grund av fattigdom lämna folkskolan med blott

inhämtad minimikurs enligt § 48 i folkskolestadgan före skolålderns slut,

alltså icke före det år, under vilket han fyller fjorton år. Någon egentlig

utsträckning av skolplikten i folkskolan innebära dessa förslag i själva

verket icke, eftersom de falla inom ramen av vad ända från vår första

folkskolestadga av år 1842 finnes stadgat om barnens skolålder, eller att

denna sträcker sig till och med barnens fjortonde år. De innebära endast

ett konsekventare tillämpande av detta stadgande. För min del vill jag

därför nu förorda dessa förslag. Jag anser dock, att det förstnämnda av

dem bör så tillvida erhålla en ändrad avfattning, som det bör stadgas,

att lärjunge icke skall få avgå från folkskolan förrän efter avslutandet av

det läsår, under vilket han fyller tretton år. Jag finner en sådan avfatt­

ning vara att föredraga framför den av folkundervisningskommittén före­

slagna, vilken synes mig kunna leda till att barn i alltför stor utsträck­

ning komma att vid slutet av ett kalenderår, d. v. s., då läsåret i folkskolan

164

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

numera i regeln löper från höst till vår, mitt under ett läsår avbryta sin

skolgång.

I detta sammanhang anser jag mig även böra framhålla, hurusom

förverkligandet av det numera alltmer framställda önskemålet, att folk­

skolans kurs måtte bliva sjuårig i stället för, som den nu vanligen är,

sexårig, skulle betydligt underlätta det nya programmets genomförande.

Aven det sjunde skolårets införande innebär ju blott en anpassning till

de bestämmelser angående barnens skolålder, som redan nu förefinnas.

En skolålder, som räknas från och med det kalenderår, under vilket barnet

fyller sju, till och med det, under vilket barnet fyller fjorton år, pekar

ju direkt på de sju skolår, vilka folkskolestadgan av år 1842 avsett.

Slutligen är det ju uppenbart, att i samma mån som det för närva­

rande av vederbörande myndigheter kraftigt bedrivna och av riksdagen —

särskilt genom dess beslut av förra året — påyrkade arbetet på folksko­

lans förbättring fortskrider, förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete

i fortsättningsskolan även skola bliva gynnsammare.

Under alla förhållanden anser jag emellertid, såsom jag redan sagt,

att vår folkskolas allmänna tillstånd är sådant, att reformarbetet på fort­

sättningsskolan redan nu kan med framgång upptagas.

För framgång i fortsättningsskolans arbete erfordras emellertid icke

blott att arbetet på vår folkskolas förbättrande oförtrutet pågår. Det er­

fordras därjämte enligt min mening, att fortsättningsskolan själv noggrant

anpassas efter olika orters möjligheter och behov. Och den anpassning,

varom det här är fråga, måste iakttagas både när det gäller att välja

mellan den yrkesbestämda fortsättningsskolan och fortsättningsskolan av

mera allmän typ och när valet står mellan de olika typerna av den

förstnämnda formen av fortsättningsskolan. Jag anser mig här böra sär­

skilt understryka folkundervisningskommitténs tanke, att den fortsatta un­

dervisningen hos oss måste antaga olika grader av utveckling ifrån sådana,

som framträda i ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av

de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna. Lika mycket som jag gillar

yrkessynpunkten såsom allmän princip för fortsättningsskolans arbete, lika

olyckligt skulle jag finna det, därest denna synpunkt för blotta likformig­

hetens skull komme att tillämpas på ett sätt, som ej stode i god överens­

stämmelse med den utveckling folkskolan nått på olika orter, med de särskilda

orternas ekonomiska förhållanden eller där rådande allmänna åskådningssätt.

Av vad jag nu senast anfört framgår, att jag i huvudsak biträder vad

folkskolöverstyrelsen yttrat angående fortsatt undervisning för barn, som av­

165

gå från folkskolan enligt § 48 i folkskolestadgan, ävensom för barn, som

åtnjutit undervisning i mindre folkskola.

1 detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att jag i lik­

het med de departeinentssakkunniga anser, att den av folkundervisnings-

kommittén föreslagna benämningen yrkesfortsättningsskola, såsom möj­

ligen missvisande, bör utbytas mot någon annan mera lämplig. För

min del ansluter jag mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag, att för

nu ifrågavarande skolform helt enkelt använda benämningen fortsättnings-

skola och att med avseende på de olika slagen av fortsättningsskolor ge­

nom ett särskilt tillägg angiva deras egenart, t. ex. allmän fortsättnings-

skola, yrkesbestämd fortsättningsskola, yrkesbestämd fortsättningsskola med

handelsundervisning o. s. v.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i likhet

med folkundervisningskommittén anser, att fortsättningsskolans organisation

icke bör i detalj fastslås genom några allmänna författningsbestämmelser.

Väl böra de allmänna grunderna för skolans organisation i författningsväg

angivas, men det detaljerade utförandet av dessa, sådant det erfordras för

de olika orterna, bör lämpas efter därvarande förhållanden. Det bör där­

för överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna att avgiva förslag å den

eller de organisationsformer, som bäst lämpa sig för varje ort. Där­

vid böra givetvis dessa myndigheter kunna påräkna råd och stöd såväl av

folkskolinspektörerna som av folkskolöverstyrelsen. Särskilt för sistnämnda

myndighet torde det bliva en viktig uppgift att sörja för att lämpliga

riktlinjer för fortsättningsskolans organisation, lämpade efter olika orters skif­

tande förhållanden, utarbetas och tillhandahållas vederbörande skolstyrelser.

En synpunkt, som i fråga om dessa riktlinjer icke bör förbises, är

den av departementssakkunniga särskilt framhållna, att arbetet i fortsätt-

ningsskolan bör ordnas så, att det kan bliva för de unga i möjligaste

mån vägledande i fråga om deras val av levnadsbana.

Vad beträffar de av folkundervisningskommittén och folkskolöversty­

relsen föreslagna olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan

har jag, utöver vad jag i det föregående därom kan hava anfört, intet

annat att erinra, än att jag anser, att särskild uppmärksamhet bör ägnas

åt att den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet i största

möjliga utsträckning må varda tillgodosedd. Skälen därtill har jag i det

föregående närmare angivit. I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag,

att det bör kunna uppställas såsom en fordran, vilken efter en viss över­

Kungl. Mnj:tu Nåd. Vrojmsiiion Nr Uti.

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Folkunder-

visnings-

kommittén.

Huvud­

ämnena.

Övriga

ämnen.

gångstid bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller

annat sätt skall vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla under­

visning i husligt arbete.

2) Fortsättning sskolans undervisning spion.

Enligt nu gällande bestämmelser skola, så vida ej folkskolöversty­

relsen därutinnan medgiver ändring, läroämnena i fortsättningsskolan

vara kristendomskunskap, modersmålet, räkning, geometri och teckning

samt, så vitt möjligt är, historia och naturkunnighet. Klart är, så­

som jag i det föregående redan framhållit, att den förändrade allmänna

karaktär, som fortsättningsskolan efter dess omorganisation skulle komma

att antaga, tillika innebär eu omläggning av dess ämneskrets.

De båda huvudpunkter, omkring vilka undervisningen skulle komma

att röra sig, nämligen yrkesarbetet och samhällslivet, hava föranlett folk-

undervisningskoinmittén att låta fortsättningsskolans undervisning närmast

samla sig kring de båda huvudämnena arbetskunskap och medbor g arkunskap.

Det förra av dessa ämnen skulle hava till sitt särskilda syfte att främja

lärjungarnas duglighet i det praktiska arbets- och förvärvslivet och det

senare att befordra deras duglighet för det samhälleliga livet. Den

medborgerliga bildningsuppgiften innebär emellertid tillika ett krav på

främjande av lärjungarnas rent personliga utveckling samt på tillgodo­

seende av deras behov av allmänbildning utöver det mått folkskolan

kunnat skänka. Med blicken härpå har kommittén såsom tredje huvud­

ämne föreslagit modersmålet.

Vad övriga ämnen beträffar, har kommittén undersökt, huruvida det

vore möjligt att å fortsättningsskolans undervisningsplan bereda utrymme åt

ett eller flera av ämnena kristendomskunskap, hälsolära och gymnastik.

Om ämnet kristendomskunskap yttrar kommittén:

Huruvida

kristendomskunskap

bör ingå i fortsättningsskolans läroplan skulle möj­

ligen kunna ifrågasättas. I utlandets efter yrkesfortsättningsskolans principer omlagda

fortsättningsskolor har kristendomskunskap i allmänhet icke upptagits som särskilt

läroämne. Det bör vidare ihågkommas, att lärjungarna i regel antingen samtidigt be­

vista eller kort förut genomgått kofirmationsskolan och sålunda redan förvärvat eller

samtidigt förvärva det mått av kristendomskunskap, som varje svensk samhällsmedlem

anses i det minsta böra äga. Ävenledes må erinras därom, att fortsättningsskolans

mycket begränsade lärotid i sin mån ställer sig ogynnsamt mot tanken på upptagande

av ytterligare ett ämne i läroplanen.

Men å andra sidan kunna talande skäl åberopas för det ifrågavarande ämnets

förekomst i fortsättningsskolan. Denna skola får icke inskränka sin verksamhet till

att avse blott yrkesskicklighetens främjande eller meddelande av än så nyttiga kun­

skaper, den måste söka främja lärjungens utveckling som människa, hans personlighets

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr './(>.

167

utbildning, hans karaktärs daning. Och i arbetet för ett sådant syfte är det religiösa

momentet av väsentlig betydelse.

....

s^m åt' ämnet kan anslås, måste emellertid under alla förhållanden bliva

jämförelsevis obetydlig. Detta bör dock icke hindra, att ämnet upptages i läroplanen.

Dåligt kommitténs åsikt bör nämligen kristendomskunskapen i fortsättningsskolan icke

vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari bestämda lärokurser enligt

en viss fastställd läroplan skola genomgås och inhämtas. Tonvikten måste helt falla

på den ideella uppgiften, på undervisningens uppfostrande, karaktärsbildande syfte.

Och fattas kristendomsundervisningens uppgift på det sättet, kan dess syfte vinnas även

med eu kortare lärotid.

Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras gällande,

har kommittén emellertid icke velat göra kristendomsundervisningen på samma sätt

som de i det föregående omförmälda ämhena till ett i yrkesfortsättningsskolan obliga-

toriskt läroämne utan ansett, att de kommunala skolmyndigheterna böra på denna punkt

äga en viss frihet, hör att likväl ämnets förekomst i undervisningen icke må bli be­

roende av godtycke eller tillfälligheter, synes det vara ändamålsenligt, att ett eventuellt

beslut av kommunal skolmyndighet, att kristendomsundervisning icke skall i fortsätt-

ningsskolan meddelas, med angiven motivering underställes överordnad myndighets prov-

ning och avgörande. Den fråga det här gäller står uppenbarligen i ett mycket nära

samband med frågan om läroplanernas granskning och fastställelse. Kommittén ämnar

längre fram i detta betänkande föreslå, att fortsättningsskolornas läroplaner skola slut-

ligt prövas och fastställas av folkskolöverstyrelsen. Därav följer, att jämväl den speciella

jurövning och fastställelse, varom här är fråga, bör i sista hand tillkomma samma myndighet.

Enligt gällande normalplan ingår i den nuvarande fortsättningsskolans kristen­

domsundervisning dels läsning i sammanhängande följd av någon hel" bibelbok eller av­

delning, dels ock läsning av Luthers lilla katekes till sammanfattning av den förut

genomgångna kursen i kristendomskunskap, dels slutligen en något fullständigare be­

handling av läran om sakramenten. Vad de båda sista kursmomenten vidkommer,

anser kommittén, att dessa icke böra tillhöra den framtida fortsättningsskolans kristen­

domsundervisning. Luthers lilla katekes ha ju lärjungarna redan i folkskolan genomgått

och inlärt, och läran om sakramenten, liksom den kristna trosläran över huvud, ingår

i den undervisning, som meddelas i konfirmationsskolan. Däremot bör bibelläsning

bliva ett huvudsakligt led i fortsättningsskolans hithörande undervisning. Härvid bör

väsentlig vikt läggas vid kärnpunkterna i den nytestamentliga sedeläran med tillämp-

ning på vår tids förhållanden. Urvalet av bibeltexter synes i enlighet härmed böra

ske framför allt med hänsyn till deras betydelse för det kristligt sedliga livet. Jämte

bibelläsningen torde även annan undervisning med religiöst och sedligt uppfostrande

syfte höra förekomma. Härvid tänker kommittén företrädesvis på skildringar av märk­

ligare religiösa personligheter från olika tider. Dylika skildringar äga otvivelaktigt ett

synnerligt värde just med hänsyn till fortsättningsskolans karaktärsbildande uppgift.

i ormen för undervisningen torde i de flesta fall böra vara läsning jämte samtal

om det lästa, framför allt när fråga är om de bibeltexter, som läggas till grund för

undervisningen. Stundom kan ock lärarens fria föredrag vara att förorda; särskilt blir

detta fallet vid de levnadsteckningar och kyrkohistoriska skildringar, som tänkts skola

komma att ingå i undervisningen.

Kommitténs förslag gar alltså ut pa att, därest icke i vederbörlig ord­

ning annorlunda beslutes, någon kortare del av lärotiden skall ägnas åt

kristendomsundervisning.

168

I fråga om I till sold rctns ställning i fortsättningsskolans undervisnings-

plan yttrar kommittén:

Då man i folkskolan givetvis nödgas inskränka hithörande undervisning till det

allra nödvändigaste, måste eu fortsatt undervisning i ämnet anses vara i hög grad

önskvärd. Med hänsyn till ämnets stora betydelse skulle det till och med kunna inäga-

sättas, om icke hälsolära borde i fortsättningsskolan upptagas som ett särskilt läro­

ämne. Kommittén har vid frågans övervägande kommit till den uppfattningen, att detta

icke vore lämpligt. Det huvudsakliga skälet härtill är, att den korta lärotid, som stål

till förfogande, nödväudiggör eu stark koncentrering av undervisningen och följaktligen

en begränsning i möjligaste män av ämnenas antal. Det syfte det gäller torde ock

kunna vinnas, om undervisningen i hälsolära* inordnas i de i det föregående omförmälda

läroämnen, med vilka denna undervisning närmast hör samman, med andra oid arbets-

kunskap och medborgarkunskap. Den del av hälsoläran, som avser yrkets, d. v. s.

verkstadens och arbetets hygien, bör sålunda behandlas i samband med arbetskun-

skapen, varemot undervisningen om bostadens hygien och den personliga hälsovården

lämpligast låta sig anknyta till undervisningen i medborgarkunskap, närmare angivet,

den del därav, som enligt kommitténs kursplansförslag skulle avse familjen.

I fråga om den personliga hälsovården är det ett moment, som särskilt påkallar

uppmärksamheten, nämligen den sexuella hygienen. Kommittén erkänner visserligen,

att fortsättningsskolans lärjungar i allmänhet nått den kroppsliga och andliga utveck­

ling, att de kunna anses mogna för och i behov av en undervisning om hithörande förhål­

landen, men den framhåller starkt vanskligheterna vid anordnandet av sådan under­

visning. Denna ställer, särskilt när den gäller ynglingar och flickor i den tidiga ung­

domsåldern, stora anspråk på läraren i fråga om speciella kunskaper, auktoritet, takt

och förmåga.

. .

Härtill kommer, att, om det över huvud taget är ömkligt, att undervisning och

uppfostran, så långt görligt är, individualiseras, detta i särskild grad torde galla den

undervisning och ledning, varom här är fråga, I varje fall måste det anses olämpligt,

att (i-ossar och flickor i den ifrågavarande åldern angående dylika ting undervisas ge­

mensamt. Med avseende på de många fortsättningsskolor, som äro eller bliva anord­

nade som samskolor, skulle man därför nödgas uppställa den fordran, att, om sexuell

hygien över huvud skall upptagas i läroplanen, de båda könen vid undervisningen bär-

om bleve skilda åt. Slutligen möter en svårighet även därutinnan, att flickornas hit­

hörande undervisning icke lämpligen kan anförtros åt manliga lärare eller gossarnas åt

kvinnliga. På detta område måste lärare och lärjungar uppenbarligen tillhöra samma

kön. Undantag från denna regel synes endast i det fallet böra medgivas, att skolan

för ifrågavarande undervisning lyckats förvärva en läkare med de erforderliga person­

liga egenskaperna.

Kommittén finner det föreliggande spörsmålet synnerligen allvarligt och viktigt

och anser det för sin del önskligt, att från skolans sida något måtte göras till de

ungas upplysning och hjälp. Men med hänsyn till de svårigheter och vanskligheter,

som kunna vara förknippade med anordnande av dylik undervisning, har kommittén

likväl icke ansett sig böra upptaga den sexuella hygienen såsom särskilt kursmoment

i fortsättningsskolans läroplan. Då förutsättningarna för en verkligt god och gagnande

undervisning härom äro av så övervägande personlig natur, som i det föregående an­

givits, synes det rent av otänkbart, att man skulle kunna göra ifrågavarande under­

visning obligatorisk. Endast där de nämnda förutsättningarna verkligen äro för han-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

10!»

deri, bör därför sexuoll undervisning komma till stånd. I varje fäll är det, enligt

kommitténs åsikt, synnerligen angeläget, att även läraren i fortsättningsskolan ur den

synpunkt, som nu är i fråga, vakar över sina lärjungar ock att han, då omständig­

heterna därtill föranleda, i individuella fall enskilt söker giva behövliga upplysningar

och förmaningar.

Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ungdo­

mens fysiska utbildning framhåller kommittén följande:

Både ur synpunkten av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän

uppfostringssynpunkt vore helt visst en fördel, om åt gymnastiken och idrotten kunde

givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Men tillika påpekas, att här­

för ett avgörande hinder möter i den ytterst begränsade tid man har att räkna med

och att lärjungarnas fysiska utbildning även i bästa fall icke kan bliva mer än eu upp­

gift vid sidan av de huvudsakliga.

Det synes icke vara möjligt att låta gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan

erhålla den omfattning, som erfordras för att den skall medföra något nämnvärt resul­

tat med hänsyn till lärjungarnas fysiska utveckling, utan att den kommer att så vä­

sentligt inkräkta på den för huvudämnena behövliga lärotiden, att undervisningen i dem

bleve i hög grad lidande. En annan svårighet vid ordnandet av denna undervisning

är den allmänna bristen på ändamålsenliga gymnastiklokaler.

Om sålunda svårigheter av olika slag uppenbarligen äro för handen och om fort­

sättningsskolan på detta område, även där förhållandena äro gynnsamma, icke kan giva

allt vad ungdomen behöver, bör den dock, enligt kommitténs mening, söka att i varje

fall giva vad den kan. Där lämpliga lokaler stå till buds och ett verkligt in­

tresse för saken finnes, bör det icke vara omöjligt att för förtsättnings-

skolans lärjungar få till stånd undervisning i ordnad gymnastik. Helst

bör denna undervisning förläggas helt utanför den obligatoriska minimitiden, men med

den betydelse, som kommittén i det föregående tillerkänt gymnastiken, skulle kommittén

dock finna det olämpligt, om det förbjödes, att gymnastikundervisningen till någon del

inordnades i denna obligatoriska lärotid. Kommittén anser således, att, då omständig­

heterna därtill föranleda, eu viss begränsad del av den minsta medgivna arbetstiden

må kunna användas även för gymnastikundervisning.

Vad angår idrottsövningar för fortsättningsskolornas ungdom, framhåller kommittén

som önskvärt, att sådana måtte komma till stånd allestädes, där förutsättningarna här­

för äro för handen, men de böra dock icke under några förhållanden få inkräkta på

den minimiundervisningstid, som av kommittén föreslagits.

Med avseende på den fysiska uppfostran sammanfattar kommittén sitt

förslag sålunda:

Då omständigheterna därtill föranleda, må en viss begränsad del av

lärotiden kunna användas även för gymnastikundervisning.

Kommittén sätter i övrigt sitt hopp därtill, att den betydelsefulla

uppfostran, som gymnastiken, idrotten och den ordnade leken innebära,

skall i väsentlig mån komma att tillgodoses på frivillighetens väg, sär­

skilt genom av fortsättningsskolans lärare ledda fria sammanslutningar

bland de unga.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr !)(>.

22

170

Allmänna

grunder för

undervis­

ningen.

Grunder för

undervisning

i arbets-

kunskap.

Vidkommande kostnader för själva undervisningen i gymnastik och

idrott är kommittén av den meningen, att statsanslag härför bör inom

vissa gränser utgå enligt samma grunder som för den övriga undervis­

ningen i fortsättningsskolan.

Innan kommittén framlägger mera detaljerade förslag till under-

visningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor, lämnar den en

allmän karaktäristik av de lärokurser, som enligt nämnda förslag böra ge­

nomgås i fortsättningsskolans tre egentliga läroämnen. Härvid är, säger

kommittén, till en början att märka, att, liksom fortsättningsskolan i sin

organisation omedelbart ansluter sig till folkskolan, så böra ock kurserna

så läggas, att undervisningen skall kunna omedelbart bygga på och till­

godogöra sig den undervisning, som i folkskolan meddelats. Särdeles an­

geläget är, att denna synpunkt blir i de olika fallen i praktiken tilläm­

pad, så att läraren å ena sidan icke underlåter att anknyta sin undervis­

ning till folkskolekursen, men å andra sidan icke heller onödigt uppehåller

lärjungarna med repetitioner av sådant, som de redan äro förtrogna med.

Det gäller att — allt under det att sambandet med barnskolans undervis­

ning, i nödfall genom en eller annan kort repetition, upprätthålles — skrida

framåt till nya kunskapsförvärv. Det sagda har avseende såväl på den

teoretiska undervisningen som ock, i tillämpliga delar, på de praktiska

arbetsövningarna.

Ehuru lärokursen i arbetskunskap givetvis måste erhålla ett väsentligt

olika innehåll i olika typer av fortsättningsskolor, hindrar detta icke, att

det olikartade innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas

och tillrättaläggas efter i stort sett enahanda synpunkter. Om dessa yttrar

kommittén:

De huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning alltid böra beaktas, äro

dels det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik, dels dess ekonomi. I vissa slags

fortsättningsskolor blir det även av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets

hygien, så att de unga arbetarna undervisas om vad de ha att iakttaga för att icke

genom eller under arbetet taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkes-

lagstiftningen så stor omedelbar betydelse för en del yrken, att det synes ändamåls­

enligt, att undervisning meddelas om de viktigaste dithörande författningsbestämmel­

serna. Slutligen kan det i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för

yrkesarbetet, om några korta meddelanden lämnas dem rörande detta arbetes geografi

och historia.

I enlighet med det ovan sagda skulle arbetskunskapen i

jordbruksbygdernas fort­

sättningsskolor

komma att till sin ena huvuddel avse jordbrukets naturlära, företrädes­

vis kunskapen om åkerväxterna och husdjuren, samt den ifrågavarande näringsgrenens

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

171

teknik, allt naturligtvis i flen mycket begränsade omfattning, som hänsynen till lär­

jungarnas ålder och förkunskaper samt den korta lärotiden in. in. påkallar. Under­

visningen skulle alltså komma att röra fjig exempelvis om åkerjorden, dess avdikning

och bearbetning, om de odlade åkerväxterna, dessas sådd, behandling under växttidon,

skörd, bärgning och förvaring samt härför erforderliga redskap ocli maskiner, om ogräs

och växtsjukdomar, om de viktigaste husdjuren och deras skötsel, om mjölken och dess

behandling samt om skogen och dess vård. Lärjungarna skulle också övas mod sådan

ritning, som är av betydelse för jordbrukare, såsom uppgörande av eu eller annan

enkel ritning till någon byggnad, samt med några lättare fältmätningsövningar.

Till sin andra huvuddel skulle ämnet komma att avse jordbrukets och jordbrukar-

hemmets ekonomi. Visserligen bör den ekonomiska synpunkten spela in redan vid den

undervisning, som mera omedelbart sysslar med jordbrukets naturlära och teknik, bland

annat på det sättet att den i många fall blir bestämmande vid urvalet av hithörande

lärostoff, men därjämte måste särskild tid avsättas för en undervisning, som mera direkt

riktar sig på det ekonomiska. Detta blir så mycket behövligare, som många av lär­

jungarna i en framtid själva bliva jordbrukare eller ledare av jordbruksarbete. Så

böra exempelvis jordbruksprodukternas avsättningsmöjligheter och vad därmed närmast

sammanhänger samt förenings- och försäkringsväsendet på lanthushållningens område

komma på tal vid undervisningen. Hit höra också övningar i jordbruks- och hushålls-

bokföring samt i sådana praktiska beräkningar, som äro av värde för en jordbrukare,

såsom beräkningar rörande jordens utdikning och behandling i övrigt, gödningsämnenas

sammansättning och pris, utsäde och skörd, husdjurens utfodring, skogens avkastning

o. s. v. Av vikt är härvid, att ej mindre de särskilda bokföringsposterna än ock alla

uppgifter om pris, mått och vikt m. m. i möjligaste mån motsvara verkligheten, så att,

på samma gång som lärjungarnas räknefärdighet uppövas, också deras insikt i yrkets

ekonomiska villkor främjas. I samband med bokföringen böra lärjungarna erhålla kän­

nedom om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt övas

att ifylla vanligen förekommande blanketter.

Slutligen torde dels jordbrukets allmänna betydelse kunna i korthet påvisas, dels

ock, i den mån tiden medgiver, några meddelanden av större intresse för ungdomen

lämnas rörande jordbruksnäringens utveckling i vårt fädernesland.

På den egentliga landsbygden måste i de allra flesta fall fortsättningsskolorna

bliva

samskolor.

Däri ligger, synes det, knappast någon olägenhet, då jordbrukarhem-

mens kvinnor dela männens intressen och jämväl ofta, särskilt vad småbruken vidkom­

mer, deltaga i arbetet. Kommittén har därför givit lärokursen i hithörande skolors

arbetskunskap ett sådant innehåll, att det i stort sett bör kunna lämpa sig för lärjungar

av bägge könen. Visserligen kunna i åtskilliga fall, t. ex. i fråga om de beräkningar

och ritövningar, som i skolorna böra förekomma, olika uppgifter med fördel tilldelas

gossar och flickor, men i det väsentliga torde dock undervisningen kunna vara lika för

alla lärjungar. År det för flickorna så väl ordnat, att de erhålla särskild undervisning

i husligt arbete (huslig ekonomi eller kvinnlig slöjd), bör för dem den här föreslagna

kursen i arbetskunskap i erforderlig grad minskas.

Jämväl i de

industriella fortsättning sskolorna

samt

hantverksf'ortsättning ssko­

lorna

skola lärjungarna i första hand sysselsätta sig med yrkets naturlära och teknik.

Det gäller sålunda att bibringa dem någon materialkännedom; att lära dem något om

varifrån råvaran erhålles, huru den framställes och bearbetas till arbetsmaterial, vilka

egenskaper detta bör ha, hur det lämpar sig för olika ändamål o. s. v. Vidare har

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition

AV

l)G.

172

undervisningen att taga i sikte de viktigaste verktygen och arbetsmaskinerna samt deras

användning. I samband härmed böra lärjungarna meddelas undervisning i sådana

elementära delar av mekaniken och fysiken, som ha omedelbar tillämpning på de verk­

tyg, maskiner och maskindelar, som lärjungarna i fabriken eller verkstaden dagligen

ha för ögonen. Även några av de viktigaste arbetsprodukterna, deras egenskaper och

användning böra bli föremål för undervisning. Genom övningar i fackligt ordnad teck­

ning böra lärjungarna kunna förvärva ej allenast förmåga att uppfatta enklare arbets-

ritningar utan ock någon färdighet att själva avbilda enklare föremål både på fri hand

och med tillhjälp av vanliga ritinstrument.

Ur ekonomisk synpunkt har undervisningen i dessa skolor till uppgift ej mindre

att i allmänhet söka utveckla den unge industriarbetarens och hantverkslärlingens sinne

för sparsamhet och omtanke i förvaltandet av inkomst än ock att, i den ringa mån

det är möjligt, giva dem någon inblick i deras respektive yrkens ekonomiska villkor.

För det ändamålet böra lärjungarna övas med räkneuppgifter, som avse dels arbetarens

och arbetarhemmets ekonomi, dels den industri eller det hantverk, varom i varje fall

är fråga. I sistnämnda hänseende böra förekomma beräkningar, exempelvis om verk­

staden, dess utrymme, upplysning och uppvärmning, om verktyg och maskiner, om

materialkostnader och arbetslöner (timpenning och ackord) m. m. Den enklare bok­

föring, som även i dessa skolor bör förekomma, måste givetvis få en olika omfattning

allt efter beskaffenheten av det yrkesarbete, varåt lärjungarna ägna sig. I samband

med bokföringsarbetet böra lärjungarna även i dessa skolor erhålla undervisning dels

om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt eventuellt för­

tullning, dels ock om sättet för ifyllande av vanligen förekommande blanketter.

Vidare bör uppmärksamheten i de ifrågavarande skolorna riktas på yrkenas hy­

gien. I det avseendet bör undervisas dels om verkstadens hygien i enlighet med lagen

om arbetarskydd, dels ock om sådana omständigheter, som inverka på arbetsförmågan,

såsom sömn, vilostunderna under arbetsdagen, söndagsvila, kroppsrörelse i det fria,

nykterhet, arbetsdräkt och arbetsställning m. in., varjämte lärjungarna böra upplysas

om vad de ha att iakttaga i fråga om tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar.

Slutligen torde några meddelanden kunna lämnas även om yrkenas utveckling och

nuvarande ställning i vårt land.

Där praktiskt arbete förekommer antingen i

skolverkstad

eller i

annan verkstad

,

men så ordnat att det kan sättas i förbindelse med skolundervisningen, där bör också

den övriga undervisningen i möjligaste mån ansluta sig till detta arbete. Lättast torde

en dylik anslutning av den teoretiska undervisningen till den praktiska låta sig ge­

nomföra i fråga om sådana ämnen som fackritning och räkning.

I det slags fortsättningsskolor, varom nu är fråga, torde i många fall lärjungar

från

två eller flera yrken

komma att undervisas tillsammans. Undervisningen måste

då komma att i mycket röra sig mera om det för de olika yrkena gemensamma, än

om det för vart och ett särskilt utmärkande. I vissa fall torde dock individualisering

kunna ske, t. ex. genom anordnande av gruppundervisning, så att undervisningen i

vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot olika för lärjungar, tillhörande

skilda yrken.

handelsyrket,

till skillnad från andra yrken, alltigenom har karaktär av eko­

nomisk verksamhet, komma i handelsfortsättningsskolorna de yrkestekniska och yrkes-

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

173

ekonomiska riktlinjerna för undervisningen att i stort sett sammanlöpa. Som utgångs­

punkt för undervisningen lämpar sig i flera hänseenden bokföringen, i vilken ämnes-

gren lärjungarna böra få genomgå en kurs i detaljhandelsbokföring med tillhörande

brev och andra affärsskrivelser. I samband härmed torde det viktigaste om post-,

telegraf- och järnvägsförsändelsor samt förtullning kunna bli föremål för undervisning,

varjämte några lättfattliga notiser av större betydelse ur handelsläran och handelslag­

stiftningen böra meddelas. I närmaste anslutning till bokföringen och vad därmed

sammanhänger bör övas räkning. Denna, som i handelsfortsättningsskolorna givetvis

måste tillerkännas ett jämförelsevis stort utrymme,.bör i möjligaste mån drivas som

handelsräkning och följaktligen avse bland annat mynt, även viktigare utländska sådana,

samt mått och vikt jämte dithörande beräkningar, inköps- och försäljningspris, vinst­

ock förlustberäkningar, ränta och diskont m. m. I de flesta fall torde lärjungarna vid

inträdet i skolan icke äga så stor färdighet i den allmänna aritmetiken, att egentliga

handelsräkningsuppgifter kunna redan frän början med fördel föreläggas dem. Ända­

målsenligt synes därför vara att först låta dem i korthet repetera de fyra räknesätten

i hela tal och decimalbråk, med syfte särskilt att deras färdighet i snabb räkning

måtte uppövas. Av betydelse är vidare, att lärjungarna emellanåt få göra överslags-

räkningar och såmedelst bland annat vänjas att kontrollera riktigheten av ett vunnet

räkneresultat. Huvudräkning bör, så ofta den kan anses lämplig, komma till an­

vändning.

Till handelsyrkets teknik hör på visst sätt även välskrivningen. Undervisning

häri, innefattande även rubrikstil, bör fördenskull meddelas. För att särskild tid här­

för icke i nämnvärd män må behöva tagas i anspråk, synes det lämpligt, att välskriv­

ning övas framför allt vid de skriftliga arbeten, som tillhöra kursen i modersmålet

samt vid bokföringen.

Såsom motsvarighet till vad i det föregående betecknats som yrkets naturlära

torde handelsfortsättningsskolans lärjungar böra bibringas någon kännedom om de

brukligaste handelsvarorna, särskilt med hänsyn till i handeln ofta förekommande för­

falskningar. Härvid böra varuprov förevisas och, då så behöves, även experiment

anställas.

I den mån tiden medgiver, kunna också några meddelanden av större intresse ur

handelns geografi och historia lämnas.

Då undervisningen därtill osökt giver anledning, bör förpliktelsen av redbarhet i

handel inskärpas och betydelsen för handelsmannen av precision i alla affärsförhållan­

den framhållas.

I vissa städer, särskilt sådana som ha livligare förbindelse med utlandet, torde

åtminstone eu del av handelsfortsättningsskolans lärjungar ha behov av undervisning

jämväl i något främmande språk. Där förhållandena sådant påkalla och medgiva, må

därför, enligt kommitténs mening, elementära kurser i exempelvis tyska eller engelska

språket kunna inordnas i fortsättningsskolans undervisning. Deltagandet i dessa kurser

bör dock vara frivilligt från lärjungarnas sida, och kurserna synas böra förläggas helt

utanför den lärotid, kommittén tänkt sig som obligatoriskt minimum för samtliga fort-

sättningsskolor.

I sådana

fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom,

som avse utbildning för det

husliga arbetet, bör syftet med undervisningen i arbetskunskap vara att bibringa lär­

jungarna några av de viktigaste förutsättningarna för att kunna sköta ett hem. Teo­

retiska kunskaper äro härvid otvivelaktigt av värde och synas under alla omständig­

Kungl. Maj:t^ Nåd. Proposition Nr 'JO.

174

heter böra meddelas. Men eu undervisning om hithörande förhållanden utan samtidig

övning i sådana arbeten och sysslor, som förekomma i ett hem, lämnar icke synner­

ligen varaktigt resultat. Det måste därför anses i hög grad önskvärt, att praktiskt

arbete upptages å läroplanen. Detta skulle helst bestå både i de för ett hem nöd­

vändiga sömnadsarbetena och i vanliga hushållsgöromål.

Där man nödgas inskränka det praktiska arbetet till sömnadsarbete, synes det

ifrågavarande arbetet böra bestå dels av enklare linne- och klädsömnad, dels ock av

lagnings- och ändringsarbeten. Där förhållandena medgiva upptagandet av hushålls­

göromål på läroplanen, måste sömnadsarbetena inskränkas till de för ett hem allra

nödvändigaste, såsom lagnings- och reparationsarbeten, i bästa fall med tillägg av an­

tingen enkel linnesömnad eller enklare klädsömnad. Hushållsgöromålen böra utgöras

av enklare matlagning, bakning, rengöringsarbeten m. m. I alla de olika slagen av

praktiskt arbete bör undervisningen syfta till att småningom vänja lärjungarna vid att

med ordning och raskhet på egen hand utföra arbetet.

Till de praktiska arbetsövningarna har den teoretiska undervisningen att söka

anknytning. I anslutning till matlagningen kan alltså lämpligen undervisas om födo­

ämnena, deras ursprung, beredning, näringsvärde och pris m. in. Till sömnadsarbetet

kunna anknytas dels vissa upplysningar om klädedräkten, såsom om olika tygers pris

och hållbarhet, om klädedräktens ändamålsenlighet och prydlighet m. m., dels ock öv­

ningar i ritning av mönster till klädesplagg samt teckning av mönster för prydnads-

söm, varvid svenska allmogemönster lämpligen kunna tjäna som förebilder.

Om över huvud taget undervisning i hälsolära har en viktig plats att fylla i fort-

sättningsskolan, gäller detta i all synnerhet de kvinnliga fortsättningsskolorna, då det

givetvis är till stor fördel för hemmet, att den, som skall sköta detsamma, känner till

det nödvändigaste i fråga om hälso- och sjukvård. Flickorna böra fördenskull få lära

sig ej allenast det viktigaste om den personliga hälsovården utan ock något om späda

barns vård, om sjukvård i hemmet, om den första hjälpen vid olycksfall o. s. v., var­

jämte bostaden och dess hygien böra göras till föremål för undervisning.

Ej minst viktigt är, att det husliga arbetet belyses med hänsyn till hemmets eko­

nomi. Lämpligt synes därför vara, att lärjungarna övas med till hushållet hörande

beräkningar, såsom angående årsinkomstens fördelning på de olika utgiftsposterna i

större och mindre familjer, köp i större poster och köp i småposter, matordningar till

visst pris per vecka och månad ävensom med enkel hushållsbokföring. Även hemslöj­

dens betydelse, ej minst i ekonomiskt avseende, torde särskilt i detta slags fortsätt-

ni ngsskolor böra påpekas.

Av den nu lämnade översikten över arbetskunskapens allmänna inne­

håll i olika slag av fortsättningsskolor torde, säger kommittén, framgå,

att undervisningen i detta ämne bör vara ägnad att åt lärjungarna giva

vad som i det föregående kallats en begynnande fackbildning. Det torde

vidare vara klart, att kommittén varit angelägen om att denna fackbild­

ning icke måtte bliva ensidig. Det är icke uteslutande kännedomen om

och övningen i tekniken allra minst blott i en eller annan detalj, icke

heller uteslutande den yrkesekonomiska insikten kommittén velat främja

utan bådadera i förening. Härigenom ävensom genom de övriga syn­

punkter, som vid undervisningen skola beaktas, har kommittén velat vinna,

ej mindre att lärjungarna genom och under utbildningen för yrket eller

Kungl. Maj:ts Nåd.

Proposition

Nr 96.

175

levnadskallet måtte få så att stiga eu allmän intellektuell träning, än oek

att dem måtte bibringas kunskaper och färdigheter, som hava betydelse ej

blott för yrket, utan även för allmänbildningen.

Undervisningen i medbortjarkunskap bör — framhåller kommittén

— framför allt avse att stärka de ungas känsla av samhörighet med och

ansvar gent emot andra. Det gäller att för lärjungarna klargöra, huru de

såsom samhällsmedlemmar ha intressen, gemensamma med andras, huru

dessa tillvaratagas och främjas, huru den enskilde såsom samhällsmedlem

har både förmåner och plikter m. in., allt i syfte att, i den mån det för

skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var på sin

plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga

livet. Om denna undervisning yttrar kommittén vidare:

Utgångspunkt för undervisningen blir det samfund, som är grundvalen för hela

samhällsbyggnaden,

familjen.

Skall man över huvud taget kunna främja de ungas

utbildning till dugliga samhällsmedlemmar, lärer det i första hand bliva nödvändigt,

att man söker befordra deras utveckling till goda familjemedlemmar. Ty just som med­

lem i det lilla samhället, familjen, är det framför allt som människan skall uppfostras

till att fylla sin uppgift som medlem i det stora samhället. Angeläget blir därför, att

lärjungarna få ett starkt intryck av vad ett gott hem är och betyder ej minst för

barnens uppfostran och att det göres klart för dem, vilka arbetsuppgifter de särskilda

familjemedlemmarna ha för hemmets bestånd, förkovran och trevnad. Härvid erbjuda

sig osökta tillfällen att tala om betydelsen av ett rätt förhållande mellan föräldrar och

barn och mellan syskonen inbördes och särskilt om det hänsynstagande till varandra,

som åligger medlemmarna av en familj, om hemmets ekonomi, i den mån dylik under­

visning icke ingått i arbetskunskapens lärokurs, om vikten av sparsamhet, om hemmets

ordning och hygien, om nykterhetens betydelse o. s. v. I fråga om hygienen bör under­

visas dels om bostadens hygien, såsom om betydelsen av frisk luft, av ljus och renlig­

het m. m., dels ock om vissa förhållanden, som röra den personliga hälsovården.

Från familjen ligger det nära till hands att föra tanken över till de personer utom

familjekretsen, med vilka denna eller dess enskilda medlemmar oftast komma i berö­

ring, umgängeskretsen, grannarna. (Det kan då vara skäl att erinra de unga t. ex.

om det gagn och den trevnad ett gott grannskap kan medföra samt om de förplik­

telser av ömsesidig hänsyn och hjälpsamhet, som åligga grannar).

Härmed vinnes en naturlig övergång till undervisningen om de samhällen, som

utgöras av

kommunen

och

församlingen.

Under anknytning i möjligaste mån till

sådana anordningar och institutioner, som äro för lärjungarna bekanta, bör undervis­

ningen här till en början avse de för kommunens och församlingens medlemmar gemen­

samma intressena, såsom religionsvården, skolundervisningen och barnavården, fattig­

vården och hälsovården m. m. Uppgiften är att klargöra, vilka dessa intressen äro,

samt att utreda, huru de tillvaratagas och främjas. Det blir då tillfälle att tala om

kommunens självstyrelse och organen härför och om den kommunala rösträtten. Till­

godoseendet av de gemensamma behoven kräver utgifter, vartill de enskilda i mån av

tillgångar måste bidraga. Detta påkallar en undervisning om den kommunala beskatt­

ningen. I samband härmed böra lärjungarna få lära sig även något om självdeklarationen.

Kuufjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 'JO.

Grunder för

undervisning

i medborgar-

kunskap

176

Så vidgar sig synkretsen vidare till att omfatta även de större samhällena:

kyr­

kan

och

staten.

Om bådadera behöva lärjungarna undervisning. I kursen bör därför

ingå undervisning om kyrkostyrelse och kyrklig verksamhet, om medborgarförmåner

och medborgarplikter, om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet, om

riksdagen, om rösträtt och valbarhet, om skatteväsendet, om försvaret och värnplikten,

om länsförvaltningen, om rättskipningen o. s. v.

I stort sett blir undervisningen i medborgarkunskap lika i alla fortsättningsskolor.

Klart är emellertid, dels att behandlingen av vissa delar av ämnet måste bliva olika i

olika skolor, dels att ämnet även innehåller åtskilligt, som kan böra förekomma i t om­

liga fortsättningsskolor men däremot icke i andra. Så synes det självfallet, att exem­

pelvis undervisningen om organen för kommunens självstyrelse måste bliva en annan

i stad än på landsbygd. Detsamma gäller i viss mån även rättskipningen. Vidare

behöva lärjungarna i jordbruksbygdernas fortsättningsskolor iå veta något om anstalter

för lanthushållningens främjande, såsom hushållningssällskap, undervisningsanstalter för

jordbrukare in. m. I lärokursen för de industriella samt hantverksfortsättningsskolorna

bör ingå något om yrkes- och arbetarlagstiftningen samt om skolor och anstalter för

fortsatt yrkesutbildning. Likaså böra handelsfortsättningsskolornas lärjungar få upp­

lysning om skolor och anstalter för fortsatt utbildning i handelsyrket. I fortsättnings-

skolorna för kvinnlig ungdom tarvas undervisning om husmoderskallets betydelse, om

anstalter för utbildning i olika slag av kvinnlig verksamhet, om det som särskilt rör

kvinnornas ställning, rättigheter och skyldigheter som medborgare i samhället o. s. v

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Grunder för

undervisning

i moders­

målet.

Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör — ytt­

rar kommittén — komma till synes bland annat därigenom, att moders­

målet får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.

Såsom företrädesvis tjänande det ideella syftet anbefaller sig läsning av värdefull

och intresseväckande litteratur av svenska författare. Kommittén tänker härvid när­

mast på sådan modern skönlitteratur, som motsvarar de nämnda fordringarna, men

även annan värdefull litteratur, ägnad att intressera lärjungarna, bör givetvis kunna

ifrågakomma. Vid tillgodoseendet av de ungas behov av nöjesläsning gäller det att

söka leda detta behov in på sunda banor och sålunda uppodla smaken för en god för­

ströelseläsning. På grund av lärotidens starka begränsning kan det slags läsning, var­

om här är fråga, uppenbarligen icke förekomma i någon större omfattning å lärorummet,

men kommittén har tänkt sig, att läsningen delvis skulle kunna förläggas till hemmet.

Även till den praktiska bildningsuppgiften kan läsningen taga hänsyn, i det att

jämväl sådana stycken läsas, som nära ansluta sig till lärokursen i arbetskunskap,

alltså skildringar ur jordbrukslivet, det industriella eller ekonomiska livet o. s. v. Önsk-

ligt är, att urvalet härvid sker på ett sådant sätt, att lärjungarna få göra bekantskap

med en eller annan av de mera betydande märkesmännen på de olika arbetsområdena,

särskilt inom vårt eget land. I de kvinnliga fortsättningsskolorna erbjuda sig som

lämpliga ämnen även skildringar av märkligare kvinnors liv och arbete.

I fråga om

de skriftliga övningarna

kommer av naturliga skäl det praktiska

livets krav att i avsevärd mån bliva bestämmande för övningarnas natur.

Det gäller nämligen att öva lärjungarna med uppsättande av sådana skrivelser,

som förekomma i det praktiska livet, såsom räkningar, kvitton, rekvisitioner, annonser,

fullmakter, ansökningar, affärsbrev m. m. Åt somliga av dessa skrivelser kan med

fördel givas formen av den brevväxling, som är förbunden med platsansökning eller

177

med uppgörandet av en affär eller dylikt. I samband med de nämnda övningarna bör

lär iren icke underlåta att erinra lärjungarna om vikten av noggrannhet vid upprät­

tande och vidimering av avskrifter och om faran av att tanklöst sätta sitt namn på en

handling. Ej minst vid den skrivning, varom här är fråga, har undervisningen att

fullfölja jämväl det syttet att uppnjälpa sådana brister i fråga om rättstavning, inter­

punktion m. m., som ännu förefinnas hos lärjungarna. Eu mera personlig synpunkt

bör anläggas vid den uppsatsskrivning, som kan förekomma även i fortsättningsskolan,

ehuru den där givetvis måste få eu mycke begränsad omfattning.

Kommittén framlägger även, såsom jag förut (sid. 77) nämnt, förslag

till undervisningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor »i syfte att

genom dem giva exempel på det material, som över huvud bör komma

till användning i de olika skoltyperna».

Beträffande frågan om undervisningstidens lämpligaste fördelning mellan

de särskilda läroämnena torde det — säger kommittén — vara klart, att

en för alla fortsättningsskolor passande enhetlig timplan icke låter sig

uppställa. Skiljaktigheter härutinnan påkallas med nödvändighet av olik­

heterna i fortsättningsskolans organisatoriska anordning.

Dock torde vissa allmänna anvisningar i fråga om den ändamålsen­

ligaste timfördelningen kunna och höra givas. Arbetskunskapen kräver

under alla förhållanden det ojämförligt största timantalet. Kommittén

anser, att åt detta omfattande och innehållsrika ämne i regel bör anslås,

då undervisningen är uteslutande teoretisk, omkring hälften, eller, då den

jämväl omfattar praktiskt arbete, omkring två tredjedelar av fortsättnings­

skolans hela lärotid. Medborgarkunskapen, som bör få en betydligt mindre

omfattning, torde i regel kunna åtnöjas med ett timantal, som utgör lägst

en tiondel, högst en sjättedel av hela undervisningstiden. Modersmdls-

undervisningen torde, särskilt med hänsyn till de skriftliga övningarna, i

regel påkalla en något längre undervisningstid än medborgarkunskapen.

Enligt kommitténs mening bör åt densamma anslås lägst en sjättedel,

högst en fjärdedel av undervisningstiden. Beträffande den kristendoms-

undervisning, som förekommer i fortsättningsskolan, anser kommittén, att

för densamma intill en tolvtedel av lärotiden bör förbehållas.

De nu lämnade anvisningarna avse skolor av den egentliga yrkes-

fortsättningsskolans typ. I många fall kan dock, såsom redan nämnts,

undervisningen icke direkt inriktas på något visst yrke-arbete utan måste

få en mera allmän läggning. I dylika fall bör timfördelningen givetvis

bliva en annan än den här föreslagna, och särskilt torde åt modersmålet

böra tillmätas ett större timantal, än ovan nämnts.

Då timfördelningen i mycket blir beroende av den organisatoriska

anordningen och denna återigen av ortens näringsförhållanden, synes det

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Undervis­

ningsplaner

för olik a typer

av fortsätt-

ningsskolor.

Timplanen

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Myndig­

heterna.

Om de före­

slagna huvud­

ämnena i den

yrkesbestäm-

da fortsätt­

ningsskolan.

Om kristen-

domskunska-

pens ftidning

i fortsätt­

ningsskolan.

kommittén rimligt, att åt de lokala skolmyndigheterna tillerkännes eu

viss, ej alltför begränsad frihet vid timplanernas upprättande.

De av myndigheter m. fl. avgivna yttrandena inlåta sig i de flesta

fall icke på detaljkritik av kommitténs förslag rörande undervisnings-

planen.

I fråga om de föreslagna

huvudämnena

i den yrkesbestämda fortsätt-

ningsskolan: arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet, äro de

flesta av de hörda myndigheterna ense med kommittén däri, att dessa

ämnen hava sin givna plats vid ifrågavarande skola.

Beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap betona

departementssakkun-

niga,

såsom jag redan nämnt, att förutsättningarna för införande av verkstads- och

hantverksarbete endast mera sällan torde förefinnas. Då det emellertid som bekant

finnes bygder, i vilka ett visst bestämt hantverk, t. ex. skomakeri, skrädderi eller snic­

keri, är så gott som allenahärskande, kan det antagas, att man där, ävensom på andra

platser med tillräckligt antal lärjungar från samma yrke, finner lämpligt att begagna

sig av fortsättningsskolan för att meddela ungdomen en förberedande utbildning i detta

yrke. I regel torde dock den undervisning i arbetskunskap, som kommer att medde­

las i fortsättningsskolan, endast bliva vad folkundervisningskommittén kallar teoretisk

undervisning. Den bör med andra ord vara en undervisning om grunderna för yrkets

teknik, om de verktyg och hjälpmedel, varav det betjänar sig, om råvarorna och deras

ursprung, om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i marknaden samt dess­

utom undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för yrket,

i räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket, i yrkeshygien, i vissa

delar av närings- och arbetslagstiftning samt i yrkets historia. Även de nationaleko­

nomiska synpunkterna böra vid denna undervisning framhållas.

Fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete bör givetvis överallt, där icke

särskilda omständigheter föranleda undantag, begagna sig av skolkök för att meddela

praktisk undervisning i matlagning.

I ett ganska stort antal av de inkomna yttrandena är den ställning

kommittén velat giva

kristendomsämnet

i fortsättningsskolan och i vissa

fall även karaktären av den kristendomsundervisning kommittén i fråga

om denna skola åsyftat föremål för uttalanden i ena eller andra riktningen.

Över de i frågan gjorda utlåtandena skall jag här lämna en kort­

fattad översikt.

Att kristendomsämnet måtte tillförsäkras en obligatorisk ställning i fortsättnings­

skolan yrkas med mer eller mindre utförlig motivering av bland andra

Stockholms

stads konsistorium, domkapitlen i Linköping, Skara

,

Västerås och Karlstad,

vidare

av

länsstyrelsen i Västerås,

av lärarkollegiets majoritet vid

folkskolesemmariet i Lin­

köping,

av rektorerna vid

folkskolesemmarierna i U]jpsala

och

Kalmar

samt ytterligare

av centralstyrelsen för

allmänna svenska prästföreningen

och av

svenska folkskolans

vänners förvaltningsråd,

av folkskolestyrelserna i

Linköping, Kalmar, Lund

och

Göte-

lorg

samt av ett antal kretsar inom

Sveriges allmänna folkskollärarförening.

171»

Å andra sidan finner man ock yttranden, som gå ut på att kristendomsunder-

visning knappast borde anses tillhöra fortsättningsskolan. I sådan riktning uttala sig

länsstyrelsen i Gävleborgs län, Blekinge läns hushållningssällskap, svenska läkar­

sällskapets sektion för skolhygien

samt lärarpersonalen vid

folkskolorna i Kristianstad.

Folkskolinspektören Klint

i Visby stift, till vars uttalande

domkapitlet i Visby

ansluter

sig, yttrar, att det synes honom hava varit klarare linjer, om kommittén, med större tillit

till vårt svenska kyrkoväsens karaktärsdanande arbete, hade begränsat fortsättningssko-

lans uppgifter och anspråk till mera fackmässig yrkesundervisning och medborgarkunskap.

För ämnets förekomst i fortsättningsskolan men med annan form för avgörandet

om dess upptagande i särskilda fall uttala sig

seminariekollegerna i Karlstad

och

Göteborg.

Det förra kollegiet yrkar, att kristendomsundervisningen må kunna före­

komma, sedan folkskolöverstyrelsen på förslag av de lokala skolmyndigheterna därom

beslutat, och det senare anser, att frågan om upptagandet eller uteslutandet av kristen-

domskunskapen torde kunna överlåtas åt allenast de lokala skolmyndigheternas beslut.

Folkskolinspektörerna Karlgren

,

Torbiörnsson

,

J. A. Franzén

och

Renvall

ut­

tala den tanken, att undervisningen i kristendomskunskap i fortsättningsskolan lämpligen

skulle kunna infogas som led i undervisningen i medborgarkunskap.

Domkapitlet i

Karlstad

ansluter sig till samma tanke, och i liknande riktning yttrar sig även

folk-

skolinspektören Fridén.

Med avseende på den läggning, som kommittén velat giva åt undervisningen i

kristendomsämnet, göras från några håll anmärkningar.

Domkapitlet i Uppsala

fram­

håller sålunda önskvärdheten av att undervisningen sä anordnas, att lärjungarna få eu

mera sammanhängande bild av den kristna kyrkans utveckling, och i denna riktning

uttalar sig även

seminariekollegiet i Linköping.

Att undervisningen måtte meddelas

efter en given läroplan och på det sätt, att den bibringar ett bestämt kunskapsmått,

yrkas av

domkapitlen i Skara och Västerås

, vidare av

folkskolestyrelsen i Borås

och

centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen.

Däremot utvecklar

biskop Ullman

i särskilt yttrande åsikter om kristendomsun-

dervisningens i fortsättningsskolan uppgift och anordning, som i stort sett överensstämma

med kommitténs tankegång.

Domkapitlet i Linköping

tänker sig ämnet »behandlat

ungefärligen så, som kommittén tänkt sig».

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd

har »intet att invända mot den art av kristendomsundervisning, som kommittén förordar».

Strängast bedömes kommitténs förslag beträffande arten av fortsättningsskolans

undervisning i kristendomskunskap i

Göteborgs domkapitels

utlåtande. Domkapitlet

fruktar, att med den frihet, som kommittéförslaget innebär med avseende på ämnets

behandling, ingen garanti vinnes för att undervisningen blir efter evangelisk lutherska

grundsatser tillfredsställande, och finner, att kristendomsämnet hellre bör utgå ur fort­

sättningsskolans undervisning än upptagas på sätt kommittén föreslagit. Om däremot

undervisningen på rätt sätt anordnas, synas domkapitlet alla skäl tala för att det upp­

tages i fortsättningsskolan som självständigt läroämne.

Vidare är angående de om kristendomsundervisningen i fortsättningsskolan av­

givna yttrandena att nämna, att

domkapitlen i Uppsala och Linköping

uttrycka sin

tillfredsställelse med kommitténs tauke, att för denna undervisning biträde stundom

skulle kunna påräknas av församlingens prästerskap.

Folkskolöverstyrelsen

yttrar angående kristendomsundervisningen, att det synes

överstyrelsen, som skulle frågan om denna undervisnings ställning ha mer än nödigt

kommit att lösgöra sig från sitt sammanhang med frågan om undervisningskurserna i

övrigt. Enligt förslag, som överstyrelsen lämnar i sitt utlåtande i annat sammanhang,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

180

skulle i varje skoldistrikt finnas ett särskilt reglemente för den fortsatta undervisningen

inom distriktet, och i detta reglemente skulle undervisningsplaner för de olika sko­

lorna ingå. Detta reglemente med dess undervisningsplaner och i samband därmed

således även frågan om kristendomsundervisningen skulle enligt detta förslag komma

att prövas och avgöras antingen av vederbörande domkapitel efter yttrande av folk­

skolinspektören eller ock av folkskolöverstyrelsen, efter det inspektören och domkapit­

let haft tillfälle att uttala sig. Under förutsättning att en sådan ordning som den av

överstyrelsen föreslagna kommer till stånd, synes det överstyrelsen, som skulle frågan

om kristendomsämnet i fortsättningsskolan i tillbörlig mån hava att påräkna saklig

och allsidig prövning och intet vara att invända mot att ämnet erhåller en sådan ställ­

ning, som av kommittén föreslagits.

Med avseende på arten av den kristendomsundervisning, som bör förekomma i

fortsättningsskolan, är överstyrelsen av samma åsikt som kommittén. Vill man, att

en sådan undervisning verkligen skall i religiöst och etiskt avseende medföra en upp­

fostrande inverkan på de lärjungar, om vilka det här är fråga, synes det överstyrel­

sen uppenbart, att den läggning kommittén velat giva åt densamma är den riktiga.

Detta innebär naturligtvis icke, att icke anvisningar för läraren rörande undervisningens

bedrivande äro behövliga och att sådana, såsom på några håll yrkats, upptagas i en

normalplan. Överstyrelsen har i en bilaga förslagsvis angivit några för den ifrågava­

rande undervisningen vägledande synpunkter.

Departementssakkunniga

uttala, att de stridiga yrkanden i frågan, vilka fram­

kommit i de olika yttrandena giva anledning förutse, att ett upptagande av kristen­

domsämnet på fortsättningsskolans läroplan, vare sig som obligatoriskt eller, i enlighet

med folkundervisningskommitténs förslag, såsom fakultativt, på många håll skulle mötas

med ogillande samt framkalla meningsbrytningar, vilka kunde verka menligt på den

nu föreslagna skolreformens genomförande,

Det torde icke kunna förbises, att för den ungdom, varom här är fråga, ett be­

hov av etisk och religiös fostran föreligger, och de sakkunniga uppskatta också till

fullo värdet i detta hänseende av en kristendomsundervisning, meddelad i överens­

stämmelse med de ledande synpunkter, som av folkskolöverstyrelsen blivit framlagda.

Emellertid torde det vara tvivel underkastat, huruvida förutsättningarna för meddelan­

det av en kristendomsundervisning av sådan art i regel kunna antagas vara för han­

den i fortsättningsskolan. Det synes de sakkunniga därför, som om tillgodoseendet

av lärjungarnas behov av etisk och religiös fostran lämpligare och med full tillit

skulle kunna överlämnas åt den kyrkliga verksamheten, så mycket mer som det stora

flertalet av fortsättningsskolans lärjungar deltaga i konfirmationsundervisningen.

På grund av det ovan anförda anse de sakkunniga sig icke kunna förorda, att

kristendomsämnet upptages på fortsättningsskolans läroplan såsom ett

fristående

läro­

ämne, vare sig obligatoriskt eller fakultativt. A andra sidan bör det ingalunda full­

ständigt uteslutas från fortsättningsskolans program utan, i överensstämmelse med vad

som föreslagits i en del av de inkomna utlåtandena över kommittébetänkandet, infogas

såsom ett led i skolans övriga verksamhet. Med beaktande av de av folkskolöverstyrelsen

givna anvisningarna beträffande lämpligt läroinnehåll för den undervisning, varom här

är fråga, vilja de sakkunniga för sin del förorda, att uti den läsning, som enligt kurs­

planen bör förbindas med undervisningen i modersmålet eller medborgarkunskap, måtte

ingå bilder ur den kristna kyrkans historia jämte skildringar av märkligare religiösa

personligheter från olika tider, ägnade att i sedligt-religiöst avseende inverka upp­

fostrande på de unga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

181

Med anledning av sakkunnigas sålunda gjorda uttalande bär

föreningen svenska

folkskolans vänners förvaltningsråd

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 januari 1918

hemställt, att ämnet kristendomakunskap måtte ingå som obligatoriskt i fortsätta i ngs-

skolan eller om oövervinneliga svårigheter härför skulle mota-, att ämnet måtte få den

av folkundervisningskommittén och folkskolöverstyrelsen förordade ställningen.

Den ställning kommittén givit hälsoläran hav givit anledning till åt­

skilliga uttalanden.

Medicinalstyrelsen, svenska provinsialläkarf'öreningen, svenska läkarsällska­

pets sektion för skolhygien

samt ungefär halva antalet av det tjugutal

tjänsteläkare

, som

avgivit särskilda yttranden, hava yrkat, att hälsoläran måtte göras till ett särskilt läro­

ämne i fortsättningsskolan. Beträffande den sexuella hygienen hava åtskilliga av de

ifrågavarande läkarna uttalat sig i enlighet med kommitténs uppfattning, men svenska

provinsialläkarföreningen och läkarsällskapets skolhygieniska sektion samt flertalet

tjänsteläkare ha uttalat sig för att sexuell hygien borde upptagas i fortsättningssko-

lans läroplan. I flera fall tillfogas dock, att undervisningen däri bör förekomma, »där

så ske kan», eller fiamhålles, att undervisningen bör besörjas av läkare. Frågans vikt

och ämnets behandling i skolundervisning hava i särskild bilaga till det av läkarsäll­

skapets skolhygieniska sektion avgivna utlåtandet ytterligare belysts av med. lic. Karo­

lina Widerström. I samma riktning ha vidare uttalat sig professor Herrlin i Lund

och folkskolinspektören Larsson i Karlstad.

Folkskolöverstyrelsen

anser det önskligt, att den grundsats om undervisningens

koncentration i fortsättningsskolan, som kommittén sökt göra gällande, måtte så långt

möjligt fasthållas, och hyser den uppfattningen, att den ställning kommittén i sin un-

dervisningsplan givit åt hälsoläran icke bör kunna utgöra hinder för en effektiv hygie­

nisk undervisning, lämplig som fortsättning av den i folkskolan meddelade. Den sist­

nämnda undervisningen utgör en i samband med undervisningen i naturkunnighet, sär­

skilt läran om människokroppen, ställd kurs i hälsolärans allmänna grunder, under

det att den hygieniska undervisningen i fortsättningsskolan mera åsyftar en utvidgning

i vissa riktningar och tillämpning på särskilda områden (hemmets hygien, yrkets hy­

gien) av det förut inhämtade. Även denna avsedda läggning av fortsättningsskolans

hygieniska kurs talar för dess anknytning till undervisningen i andra ämnen.

Skulle det emellertid komma att visa sig, att en sådan ställning är för under­

visningen i ämnet ogynnsam, bör ändring vidtagas, och intet bör för övrigt hindra, att

man, där särskilda skäl föreligga, utskiljer hälsoläran till ett fristående ämne. Detta

måste i regel ske i de fall, där för undervisningen i hälsolära särskild lärarkraft användes.

Det vore enligt överstyrelsens åsiU ej önskligt, att åt hälsoläran gåves en sådan

ställning, att den framträdde som huvudämne i skolundervisningen. Dock finner över­

styrelsen lämpligt, att i den blivande normalplanen det hygieniska momentet i med-

borgarkunskapens lärokurs göres något starkare framträdande, än det är i de av kom­

mittén föreslagna undervisningsplanerna. Vad beträffar den sexuella hygienen måste

överstyrelsen, med stark känsla av det behjärtansvärda i de syften, som förestavat yr­

kandena på dess upptagande i undervisningsplanen, dock ansluta sig till den av kom­

mittén utvecklade uppfattningen. Kommitténs framställning vilar på omedelbar kän­

nedom om de vanskligheter, med vilka en dylik undervisning i det vida övervägande

antalet fäll är förbunden och som allt för lätt kunnat medföra eu verkan alldeles mot­

satt den åsyftade. Att denna undervisning, där verkligen förutsättningarna för densamma

Kungl.

i/f

ij:ts Nåd. Proposition Nr 9<i.

Om hälsolä­

rans ställning.

182

Om de före

slakna anord

nimiarna för

fysisk upp­

fostran och

gymnastik.

äro till finnandes, bör komma till stånd, därom torde meningsskiljaktighet knappast be­

höva råda. En erinran härom torde ock böra inflyta i normalplanen. Viktigt är, att

lärares och lärarinnors uppmärksamhet riktas på det ifrågavarande allvarliga spörsmålet.

Det bör slutligen erinras därom, att, såsom styrelsen för svenska provinsialläkar-

föreningen framhållit, den verksamhet, som från skolans sida i detta stycke bör utövas,

allt mera torde kunna vinna understöd genom direkt medverkan från läkarkårens sida.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning

, som avgivit utlåtande över kom­

mittébetänkandet, är ense med kommittén därom, att nykterhetsundervisningen icke

bör göras till ett särskilt läroämne i fortsättningsskolan utan upptagas i anslutning till

andra ämnen. Men centralförbundet kritiserar den föreslagna anknytningen enbart

till hälsoläran och framhåller, att undervisningens tyngdpunkt bör förläggas till den

sociala sidan av alkoholspörsmålet, samt lämnar en i enlighet härmed utarbetad kurs­

plan för nykterhetsundervisningen i fortsättningsskolan. I huvudsak sammanfaller cen­

tralförbundets uppfattning med de åsikter, som återfinnas i det inom ecklesiastikdepar­

tementet av tillkallade sakkunniga utarbetade och den 16 mars 1915 avgivna förslaget

angående »planmässig nykterhetsundervisning såväl inom som utom skolan».

I anslutning till de allmänna synpunkter, som framställts av ifrågavarande sak­

kunniga och centralförbundet för nykterhetsundervisning, finner

folkskolöverstyrelsen

önskvärt, att nykterhetsfrågan i fortsättningsskolans undervisningsplan dels något star­

kare betonas, än som skett i kommittéförslaget, dels ock tydligt inställes jämväl under

andra synpunkter än den hygieniska.

Den bör således förbindas icke blott med de hygieniska utan ock med de eko­

nomiska och sociala kursmoment, som tillhöra fortsättningsskolans undervisning. Lik­

som i kommittéförslaget bör nykterhetsfrågan i undervisningsplanen omnämnas i sam­

band med hemmets och yrkets hygien. Den bör vidare komma i betraktande i anslut­

ning till undervisningen om hemmets ekonomi i överensstämmelse med central­

förbundets och de sakkunnigas anvisning: »rusdrycksutgifterna en relativt stor post

i den fattiga familjen, till och med vid måttligt rusdrycksbruk, på bekostnad

av de verkligt nödvändiga utgifterna för livets nödtorft». Men även den nationaleko­

nomiska sidan av alkdiolspörsmålet bör i undervisningsplanen på ett eller annat sätt

komma till uttryck. Särskilt bör dock, i samband med ett klarare framhållande i det

hela av den sociala synpunkten inom ämnet medborgarkunskap, nykterhetsfrågan såsom

ett socialt spörsmål framträda i ämnets läroplan, helst därigenom, att nykterhetsrörel­

sen upptages som kursmoment.

I de utlåtanden över kommittébetänkandet, som icke härröra från

medicinska auktoriteter eller från de speciella målsmännen för den fysiska

uppfostran, finner man endast undantagsvis yrkanden på obligatorisk gym­

nastik i fortsättningsskolorna. Däremot yrka medicinalstyrelsen, svenska

provinsialläkarföreningen, läkarsällskapets sektion för skolhygien samt åt­

skilliga av de över betänkandet hörda läkarna, att gymnastiken måtte

upptagas som obligatoriskt led i fortsättningsskolans program. Och gym­

nasterna och idrottsmännen av facket vända sig ej utan skärpa mot kom­

mittéförslaget och uppställa gent emot detta fordran på obligatorisk gym­

nastik och idrott i fortsättningsskolan. Så göra direktionen för gym­

nastiska centralinstitutet, gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium, sven-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

,96'.

lh;5

skd gymnastiklär ar sällskapet, gymnastik- och Idrottsföreningarnas riksför­

bund, gymnastik- och idrottskommiiién, svenska gymnastikförbundet, svenska

simförbundet, föreningen G. C. L, förbundet för fysisk fostran, centralför­

eningen for idrottens befrämjande och samtliga gymnastikinspektörerna vid

tolkskolorna. Bland dessa bestämmer centralföreningen för idrottens be­

främjande det uppställda kravet närmare till »daglig gymnastik och

idrott», och. svenska gymnastddärai>ällskapet kräver »under varje skotta»-

en gymnastikövning av vanlig skollektions längd, d. v. s. 45 minuter

Folk skolöv er styr el sen är liksom kommittén starkt intresserad av att

ör gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan göra vad göras kan

men inser ock de störa svårigheter, som föreligga för ett uppfyllande

av fackmännens fordringar. Ett efterkommande exempelvis av svenska,

gymnaiStiklärarsällskapets anspråk skulle i de helt visst mycket talrika

tall, da fortsättningsskolan blir anordnad som aftonskola med tre

eller

tva timmar två eller tre eftermiddagar i veckan, minska skolans i och

för sig obetydliga arbetstid med en tredjedel, respektive hälften och där­

med givetvis helt omöjliggöra hela den åsyftade reformen av fortsätt-

mngsskolans undervisningsplan. I de fortsättningsskolor, som ha sam­

lad lästid, således i allmänhet skolorna på den egentliga landsbygden i

mellersta och norra delarna av landet, synes, som kommittén anmärkt,

något möjligare att upptaga gymnastiken på schemat, om man bortser

från den svårighet, vilken föreligger i den nästan fullständiga brist på

lokaler och redskap för gymnastikundervisningen, som företrädesvis i dessa

skolor ännu är radande. Därest man icke vill uppgiva det av kommittén

uppställda programmet för fortsättningsskolans verksamhet och slå in på

helt andra vägar, torde det, även enligt överstyrelsens mening, icke vara

möjligt att för gymnastiken och idrotten i fortsättningsskolan anslå så

mycken tid, som både från allmän uppfostringssynpunkt och från syn­

punkten av den fysiska utbildningen vore i och för sig ömkligt. Det

vore väl ock knappast att hoppas, att en för gymnastiken och idrotten

anslagen rikligare tid skulle under det närmaste årtiondet mera allmänt

kunna bliva för sitt ändamål på ett effektivt sätt utnyttjad. Överstyrel­

sen anser sig under sadana förhallanden ej kunna gå längre i denna punkt

än kommittén och vill således i likhet med kommittén hemställa, att en

viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill en tolvtedel — av den

obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna

användas, för gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvo-

det härvid skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i

allmänhet äro gällande.

Vad beträffar den frivilliga gymnastiken och idrotten, förlagd utan­

Om den all­

männa fort-

säanings-

skolans un-

dervisnings-

plan.

för den obligatoriska lärotiden, torde man hava skäl att räkna med den­

samma såsom med en ej oviktig faktor.

I städer och tättbebyggda orter torde en utanför den obligatoriska läro­

tiden anordnad gymnastikundervisning kunna påräkna anslutning från ung­

domens sida, där förutsättningarna härför ej äro allt för ogynnsamma. Över­

styrelsen vill därför ock biträda kommitténs förslag, att anslag av stats­

medel under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fort­

sätt ningsskolan anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.

Såsom förut blivit nämnt har folkundervisningskommittén vid utar­

betandet av sina undervisningsplaner haft i sikte den yrkesbestämda fort-

sättningsskolan och icke tagit någon hänsyn till den allmänna fortsättnings-

skolan. Folkst olöverstyrelsen har därför funnit sig böra i sitt utlåtande lämna

anvisningar till lämplig undervisningsplan även för denna senare. Översty­

relsen påpekar därvid uttryckligen, att denna allmänna fortsattningsskola

måste bestämt skiljas från den ar! av fortsatt undervisning, som bör an­

ordnas i sådana fall, där till följd av lärjungarnas bristfälliga förkunskapei

eller saknaden av tillräckligt utbildad lärarkraft en mera utvecklad fort-

sättningsskola ej kan bringas till stånd.

Jämväl åt den allmänna fortsättningsskolan skall, anser överstyrelsen,

givas en så praktisk gestaltning som möjligt. Dess huvudämnen böra

bliva medborgarkunskap och modersmål. Såsom en motsvarighet till det

felande ämnet arbetskunskap föreslår överstyrelsen en utvidgning av det

moment av medborgarkunskapen, som omfattar hemmet och dess föi-

hållanden.

Med utgångspunkt från de olika hem lärjungarna tillhöra torde så­

lunda kunna i undervisningen ingå en redogörelse för viktigare drag i

ortens arbet-liv och i samband därmed arbetsfördelningen och dess bety­

delse bliva föremål för uppmärksamhet. Vidare bör avdelningen om hem­

mets ekonomi göras utförligare, i det att den däri ingående undervisnin

gen om viktigare inkomst- och utgift-poster, om besparing och skuldsätt­

ning samt om försäkringar får något större omfattning samt förbindes

med praktiska räkneuppgifter och med en enkel kurs i bokföring, närmast

upptagande hushållsbokföring. I samband med undervisningen i räkning

och bokföring redogöres liksom i övriga fort-ättningsskolor för det vikti­

gaste om post-, telegraf- och järnväg-försändelser i förbindelse med ifyl­

lande av vanligen förekommande blanketter. Till den ekonomiska kur­

sen torde slutligen kunna anknytas även undervisning i ritning, ehuru­

väl åt denna undervisning i den allmänna fortsättningsskolan helst synes

böra givas en mera fristående ställning.

184

Kung!. Maj:is Nåd. Proposition Nr 96.

185

Aven kursen i modersmålet bör kunna utvidgas. Särskilt bör litte­

raturläsningen få större utrymme, och ökade tillfällen böra beredas lär­ jungarna till övning i språkets skriftliga behandling.

Utrymme bör emellertid finnas för upptagande av ytterligare något

ämne vid sidan av de sålunda förstärkta kurserna i medborgarkunskapen och modersmålet. Närmast synes ligga att söka någon motsvarighet till det från naturkunnigheten hämtade innehåll, som ingår i ämnet arbets­ manskap inom de olika typerna av fackliga fortsättningsskolor, således att i den allmänna fortsättningsskolan upptaga även ämnet naturkunnighet. Innehållet i detta ämne borde då lämpas efter ortens arbetsliv, i det att å en ort, där huvudsakligen hantverk eller industri drives, innehållet före­ trädesvis koinme att hämtas från fysikens och kemiens område, men å en ort, där jordbruket är förhärskande, företrädesvis från biologiens och geologiens.

Det kan emellertid tänkas, att man å vissa orter önskade giva den

allmänna fortsättningsskolan en mera humanistisk läggning genom att i densamma låta ingå icke blott modersmålet och medborgarkunskap utan även historia. Enligt överstyrelsens mening bör i dylikt fall ämnet na­ turkunnighet uteslutas.

Givetvis bör ock en del av undervisningstiden i en allmän fortsätt-

ningsskola kunna upptagas av praktiskt arbete i form av slöjd eller trädgårdsskötsel. I dylikt fall synas dessa praktiska övningar kunna få åt sig anslagen den tid, som eljest skulle ägnas åt naturkunnighet eller historia.

Vad överstyrelsen i det föregående yttrat om undervisningen i kristen-

domskunskap bör gälla även i fråga om den allmänna fortsättningsskolan. Likaledes är vad som anförts beträffande hälsoläran och nykterhetsunder- visningen samt gymnastiken och idrotten tillämpligt även på denna.

Departementssakkunnigci instämma i förslaget, att i de allmänna fort-

sättningsskolorna ämnet arbetskunskap utbytes mot sådana delar av natur­ kunnigheten^ vilka äro av särskild betydelse för ortens näringsliv, och ha intet att erinra mot att någon undervisning i slöjd och trädgårdsskötsel inlöres i dessa skolor. Däremot synes det de sakkunniga icke stå i god överensstämmelse med de praktiska synpunkter, som varit bestämmande för den nya forsättningsskolans program, att ämnet naturkunnighet skulle ' kunna i den allmänna fortsättning-skolan i vissa fall helt uteslutas och

ersättas med historie Den historieundervisning, som enligt folkskolöver­ styrelsens förslag skulle kunna förekomma i denna skola, borde enligt de sakkunnigas förmenande anknytas till undervisningen i modersmål och medborgarkunskap. De sakkunniga framhålla även i detta sammanhang

24

Kuni/l. Maj:Ui Nåd. Proposition Xr DO.

186

lämpligheten av att meddela undervisning om olika yrken för att därmed

underlätta lärjungarnas yrkesval.

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Om de före­

slagna under- ,

,

visningspla- Skolor,

norna.

De förslag till undervisning splaner för olika typer av fortsättnings-

som kommittén lämnat i sitt betänkande, synas i det hela hava

rönt gillande. Folkskolöverstyrelsen, som vid behandlingen av det före­

liggande ärendet tillkallat sakkunniga från olika områden av det prak­

tiska livet, såväl arbetsledare som arbetare och i några fall även vid

yrkesskolor eller andra praktiska skolor anställda lärare, har i samråd

med dessa sakkunniga dels underkastat de av kommittén lämnade under-

visningsplanerna revision, dels utarbetat ytterligare ett antal planer för

andra skoltyper än de av kommittén upptagna. De exempel på under-

visningsplaner, vilka överstyrelsen sålunda fått till stånd, äro såsom bi­

lagor fogade till överstyrelsens utlåtande. De böra enligt överstyrelsens

uttryckliga uttalande närmast betraktas såsom angivande de områden,

inom vilka undervisningen har att röra sig, eller det förråd, varur

den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval. Ur­

valet måste både till omfattning och innehåll bestämmas med

hänsyn till förhandenvarande omständigheter, särskilt den före­

gående folkskolekursens beskaffenhet och fortsättningsskolekur-

sens längd. Redan de mycket skilda förutsättningar, under vilka

fortsättningsskolorna måste komma att arbeta, gör det omöjligt

att föreskriva genomgåendet av vissa bestämda lärokurser.

Departementssakkunniga anse sig i fråga om kursplanerna böra fram­

hålla vikten därav, att då verkliga kursplaner för fortsättningssko­

lorna komma att utarbetas, en begränsning av det nu angivna

omfattande läroinnehållet vidtages. I annat fall föreligger den

faran, att undervisningen breder ut sig över så vidsträckta områden, att

de kunskaper den kan bibringa lärjungarna bliva av allra ytligaste art.

Allt för omfattande kursplaner äro ock ägnade att beträdande undervis­

ningens resultat väcka för stora förhoppningar, vilka sedan icke kunna

förverkligas.

Om den före­

slagna tim-

pl nnen.

Mot kommitténs framställning rörande timför delning en har från ett

och annat håll uttalats, att åt medborgarkunskapen bort givas något större

utrymme och åt arbetskunskapen i samband därmed något mindre, och *

från några håll, att tiden för kristendomsundervisningen väl snävt be­

gränsats, varjämte av målsmännen för den fysiska utbildningen, såsom i

det föregående omtalats, uppställts omfattande krav på andel i den obliga­

toriska lärotiden för gymnastikundervisningen.

187

Folkskolöverstyrelsen finner för sin del intet att erinra mot kommit­

téns förslag härutinnan, om man fasthåller vad kommittén betonat, att en enhetlig timplan, passande för alla fortsättningsskolor, icke låter sig uppställa och att de angivna gränserna böra med hän­ syn till olika förhållanden kunna tänkas i olika riktningar för­ skjutna.

Med avseende på lärotidens fördelning i den allmänna fortsättnings-

skolari finner överstyrelsen lämpligt, att en tredjedel eller intill hälften av tiden anslås åt medborgarkunskapen, från en fjärdedel till en tredjedel åt modersmålet och från en sjättedel till en fjärdedel åt det tredje större ämnet. För kristendomskunskapen liksom för gymnastiken bör lärotiden bestämmas på samma sätt som i fråga om »yrkesfortsättningsskolan».

Det av folkundervisningskommittén framlagda förslaget till grunder

för den yrkesbestämda fortsättningsskolans undervisning spion finner jag mig kunna i allt väsentligt biträda. Jag anser det vara ett lyckligt grepp av kommittén att hava samlat fortsättningsskolans undervisning på de tre huvudämnena arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Kom­ mitténs förslag i denna punkt har ju också vunnit så gott som odelat bi­ fall hos de myndigheter, som uttalat sig därom. Jag har endast i föl­

jande avseenden några smärre erinringar att framställa.

Vad först angår ämnet arbetskunskap, hänvisar jag till vad jag förut

anfört om yrkessynpunktens tillämpning på fortsättningsskolans arbete. Jag har å ena sidan skänkt denna synpunkt varmt erkännande men å andra sidan framhållit, hurusom de förhandenvarande förhållandena med nödvändighet komma att pålägga densamma en bestämd begränsning. Över­ huvud anser jag mig kunna ansluta mig till vad departementssakkunniga i denna punkt anfört.

I fråga om ämnet medborgarkunskap har jag ingen annan erinran

att göra än att jag i likhet med folkskolöverstyrelsen anser, att den so­ ciala synpunkten bör i det hela något klarare framträda, än vad kommit­ tén föreslagit, ävensom att i samband härmed den i fortsättningsskolan förekommande nykterhetsundervi•mingen huvudsakligen bör anknytas till detta ämne. En sådan anordning överensstämmer med den numera all­ mänt uttalade uppfattningen, att sagda undervisning bör i främsta rum­ met anläggas efter sociala, ej efter hygieniskt-biologiska synpunkter.

Av de skäl, som av departementssakkunniga anförts, anser jag, att

ämnet kristendomskunskap ej bör upptagas som ett självständigt ämne på fortsättningsskolans undervisningsplan.

Vad beträffar undervisningen i ämnet hälsolära inom fortsättnings-

K

uiiij

L

Maj:

1.1

Nåd. Proposition Nr Hd.

Departementschefen.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 90.

skolan, synes det mig uppenbart, att den ställning kommittén i sin under- visningsplan givit detta ämne bör kunna möjliggöra en verkligt effektiv hygienisk undervisning. Givetvis innebär kommitténs förslag icke något hinder för att, där förhållandena i övrigt lämpa sig därför, såsom då särskild lärarkraft finnes att tillgå, ämnet kan erhålla en mera fristående ställning. Under alla förhållanden är emellertid önskvärt, att ämnet fål­ en behandling, som ställer det in under samma huvudsynpunkter, som i övrigt äro de bestämmande för fortsättningsskolans undervisning. I sådant avseende vill jag med särskilt eftertryck framhålla synpunkterna av hem­ met och yrket. Såväl hemmets som yrkets hygien böra bliva tillbörligt beaktade. Vad särskilt angår den sexuella hygienen, uppskattar jag till fullo de behjärtansvärda syften, som kunna hava föranlett yrkandena på detta ämnes upptagande på fortsättningsskolans undervisningsplan, men jag instämmer icke desto mindre i den från erfaret uppfostrarhåll utta­ lade meningen, att de vanskligheter, med vilka ett obligatoriskt införande av undervisning i sexuell hygien skulle vara förknippat, bör mana till att man här går fram med stor varsamhet. Ett aldrig så välmenat nit kan eljest åstadkomma motsatsen till vad man vill vinna. Där förutsätt­ ningarna — framför allt de personliga — äro förhanden för en under­ visning i ämnet, bör dock givetvis en sådan kunna komma till stånd.

Beträffande ämnet gymnastik har folkskolöverstyrelsen, såsom jag

förut omnämnt, i likhet med folkundervisningskommittén hemställt, att en .viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill eu tolvtedel — av den obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna användas till gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvo- det skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i allmänhet äro gällande. Överstyrelsen Biträder också kommitténs förslag, att anslag under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fortsättnings- skolan anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.

Det synes mig uppenbart, att den ställning, gymnastiken efter kom­

mitténs förslag skulle komma att få vid fortsättningsskolan, ej bleve synner­ ligen stark. Sannolikast är väl, tyvärr, att gymnastiken, ställd såsom fakulta­ tiv, mångenstädes skulle komma att helt uteslutas. A andra sidan synes mig just fortsättningsskolan vara en av de skolformer, som framför andra borde vara ägnad att bland allmänheten sprida intresse för gymnastik och idrott. Skolans lärjungar befinna sig ju i den ålder, då både hågen för kroppsliga övningar och behovet av sådana är som störst. Tanken på att till fortsättnings-kolan knyta statsunderstödda frivilliga gymnastik- och idrottsövningar finner jag även av detta skäl mycket tilltalande.

Det är emellertid särskilt två omständigheter, som äro ägna-

189

de att ingiva betänkligheter mot att nu på eu gång taga steget fullt

ut och göra gymnastiken obligatorisk i fortsättningsskolan. Den

ena är den knappt tillmätta undervisningstiden oeli den därmed för-

knippade faran att införa en alltlör stark splittring i undervisningen.

Den andra är den, särskilt på landsbygden, förhandenvarande allmänna

bristen på lämpliga gymnastiklokaler och erforderlig gymnastikredskap.

Och härvid inträffar det ogynnsamma förhållandet, att i de fall, då

liden eljest skulle räcka till som bäst — närmast i de allmänna fort-

sättningsskolor, som utan tvivel till eu början komma att i ej ringa antal

upprättas pa landsbygden — franvaron av de nödiga yttre betingelserna

är som allmännast. Jag håller emellertid före, att i de blivande bestäm­

melserna för fortsättningsskolan bör uttryckligen utsägas, att där omstän­

digheterna sadant medgiva, bör gymnastik upptagas på skolans timplan.

De förslag till undervisningsplaner för olika ttjper av fortsättnings-

skolor, som kommittén och överstyrelsen lämnat, innehålla eu rikedom

av beaktansvärda uppslag och synpunkter och torde därför också komma

att bliva till en betydelsefull vägledning för arbetet i fortsättningsskolan.

Jag anser mig emellertid böra särskilt understryka dels överstyrelsens ord,

att dessa planer böra närmast betraktas såsom angivande det förråd, varur

den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval, dels ock det av de-

partementssakkunniga uttalade önskemålet, att då verkliga kursplaner för fort-

sättningsskolorna en gång komma att utarbetas, en begränsning av det genom

de framlagda planerna angivna omfattande läroinnehållet måtte vidtagas.

Vad slutligen beträffar den allmänna fortsättningsskolan, så håller jag

det för en förtjänst, att folkskolöverstyrelsen framlagt en undervisnings-

plan även för denna skolform. 1 fråga om den framlagda planen finner

jag mig böra uttala den önskan, att densamma, trots sin mera allmänna

läggning, måtte bereda ett ej allt för knappt tillmätt utrymme åt under­

visningen såväl om ortens arbetsliv och näringsförhållanden som ock i

allmänhet om olika yrken för att därmed underlätta lärjungarnas yrkesval.

Jag finner det också önskvärt, att i den mån så kan ske undervisning i

slöjd, trädgårdsskötsel och husligt arbete införas i dessa skolor. Däremot finner

jag, i likhet ined de departementssakkunniga, överstyrelsens alternativa förslag

att utbyta ämnet naturkunnighet mot ämnet historia icke stå i god överens­

stämmelse med grundprinciperna för den reformerade fortsättningsskolan.

3) Fort&ättningsskolans lärotider.

Då lärjungarna i fortsättningsskolan i allmänhet redan trätt ut i det

praktiska arbetslivet, kan denna skola icke under någon större del av året

Kung/. Maj:ts Nät/. Proposition Nr !M>.

Folkunder­

visningskommittén.

taga deras huvudsakliga tid i anspråk utan måste i jämförelse med fler­ talet andra läroanstalter, åtnöjas med en ganska begränsad undervisningstid. I fråga om undervisningstidens ändamålsenligaste förläggning och fördelning hava olika meningar framträtt. Detta är förklarligt, då det här gäller ej allenast att anpassa tiderna för undervisningen efter olika förhållanden på skilda orter utan ock att tillgodose skiljaktiga, stundom stridiga intressen på samma ort. Så måste ju å ena sidan tillses, att lärotiderna bliva ur undervisningens synpunkt i möjligaste mån lämpliga, men å andra sidan får arbetet i yrket icke lida otillbörligt intrång genom ur dess synpunkt alltför ofördelaktiga undervisningstider. Och under alla förhål anden krä­ ver hänsynen till lärjungen själv, att tiderna för såväl skolundervisningen som yrkesarbetet bliva reglerade på ett med hans bästa förenligt sätt. Om denna fråga yttrar folkundervisningskommittén:

Bland de nuvarande fortsättningsskolorna kan man med avseende på lärotidens

fördelning och förläggning urskilja två huvudgrupper, den ena med eu mera samman­ trängd och den andra med en mera utbredd årlig lärotid. I det förra huvudslaget av fortsättningsskolor samlas undervisningen på ett mindre antal veckor med en normal undervisningstid av omkring trettio timmar i veckan och fortgår antingen i en följd eller fördelas, med ett kortare uppehåll för mellanliggande ferier, på två terminer. I det senare huvudslaget av fortsättningsskolor däremot utbredes undervisningen över en längre tid av året, vilket kan ske antingen på det sättet, att lärjungarna en hel arbets­ dag i veckan sysselsättas i skolan (s. k. endagsskolor), eller ock så, att veckans läro­ timmar fördelas på flera eller färre dagar med kortare undervisningstid för varje dag. Det sistnämnda alternativet innebär i sin ordning flera olika möjligheter för undervis­ ningstidens fördelning och förläggning, beroende dels därpå att två eller flera av vec­ kans dagar kunna tagas i anspråk för undervisningen med en daglig lärotid av exem­ pelvis tre eller två timmar, dels därpå att undervisningen kan förläggas ej blott till aftnarna, såsom gällande författningar synas förutsätta, utan ock till morgon- och för­ middagstimmarna eller de tidigare eftermiddagstimmarna.

Utom dessa båda huvudslag av fortsättningsskolor med

hela

den årliga lärotiden

antingen samlad eller utbredd kunna också mellanformer förekomma, d. v. s. sådana skolor, där under en del av arbetsåret undervisningstiden är mera sammanträngd och under den övriga delen mera utbredd. Om den årliga lärotiden är 180 timmar, kan exempelvis halva detta timantal samlas på tre veckor med trettio undervisningstimmar i veckan och den återstående hälften fördelas på ett större antal veckor med kortare undervisningstid i veckan.

Då de nu omnämnda möjligheterna för fortsättningsskolans anordning

med avseende på undervisningstiden givetvis icke äro för alla orter och förhållanden lika lämpliga, måste, vid bestämmandet av fortsättningssko­ lans lärotider anpassning ske efter på vederbörande ort rådande särskilda förhållanden och behov. Med avseende härp i anför kommittén följande:

Vad till en början den egentliga landsbygden vidkommer, vill kommittén, med

hänvisning till en mångenstädes redan hävdvunnen praxis, för sin del förorda den sam­

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96.

1

in

läde lärotiden och anser, att denna i allmänhet helst bör förläggas till vintermåna­ derna, t. ex. januari och februari eller ock december, januari ocli februari med eu kor­ tare ferietid vid jul och nyår. Skälen härtill äro dels nödvändigheten att söka finna en ur jordbruksarbetets synpunkt lämplig undervisningstid, dels den hänsyn, som här, då folkskolan ofta har blott

en

lärare, som väl i regel även blir fortsättningsskolans

lärare, måste tagas till lärotiderna i den egentliga folkskolan. I det förra hänseendet synes undervisningens förläggande till vintermånaderna vara ur jordbruksnäringens syn­ punkt särdeles ändamålsenligt, enär lärjungarna då icke hindras från att deltaga i jord­ bruksarbetet de tider av året, då denna näring allra mest är i behov av arbetskrafter. Och i det senare hänseendet är det för folkskolans lärare uppenbarligen vida lättare att på ett tillfredsställande sätt handhava undervisningen i fortsättningsskolan, om tiden härför förlägges till den egentliga folkskolans ferier, än om han under de ordinarie skolterminernas eftermiddagar, då han ofta har att undervisa folkskolebarnen i slöjd, tillika skall fullgöra ett krävande arbete i fortsättningsskolan.

I de trakter av landet, där folkskolans julferier äro korta och sommarferierna

däremot långa, måste visserligen, med den nu förordade anordningen, en förskjutning av folkskolans terminer äga rum, så att sommarferierna bliva kortare och vinterferierna i motsvarande grad längre. Med en beräknad årlig lärotid av 6 veckor i fortsättnings- skolan och 34 ya veckor i folkskolan bliva, därest julferierna för läraren och eventuellt fortsättningsskolans lärjungar inskränkas till 2 eller 2 ]/2 veckor, folkskolebarnens ferier så fördelade, att 8 eller 8 V2 veckor komma på de mörkaste vintermånaderna och 91/., eller 9 veckor på sommarmånaderna. Eu dylik anordning är redan nu den vanligaste i landsbygdsdistrikt, där fortsättningsskola finnes. Om den årliga lärotiden i fortsätt­ ningsskolan begränsas till 4 veckor, vilket under vissa förutsättningar bör vara möjligt, kunna folkskolebarnens sommarferier få eu längd av ända till 11 eller 111/2 veckor. Även i det fall att folkskolans läsår utsträckes till att omfatta exempelvis 36 veckor, synes följaktligen tiden för sommarlovet kunna bliva tillräckligt lång.

Då kommittén i det föregående betecknat eu viss del av vintern såsom den i all­

mänhet lämpligaste lärotiden i landsbygdens fortsättningsskolor, har den företrädesvis tänkt på förhållandena i de egentliga jordbruksbygderna. I eu sådan landsbygd åter, där skogshantering är huvudnäringen, torde det, ur synpunkten av denna närings behov av arbetskrafter särskilt under vintern, vara ändamålsenligare att förlägga un­ dervisningen i fortsättningsskolan exempelvis till den tidigare delen av sommaren.

Vidkommande sedan städer och stadsliknande samhällen är utan tvivel den mera

utbredda tiden, med hänsyn till där rådande förhållanden, den för fortsättningsskolan ändamålsenligaste. Dels torde fortsättningsskolan på dylika orter, till följd av den rik­ ligare tillgången på lärare, icke i samma grad som på den egentliga landsbygden vara beroende av folkskolans lärotider, dels är det för de i städerna företrädda yrkena säker­ ligen tämligen likgiltigt, huruvida de minderåriga arbetarna under eu mera utbredd eller en mera samiad tid besöka fortsättningsskolan, dels slutligen bör det för lärjun­ garna själva, som mera i städerna än på landsbygden äro utsatta för skadliga inflytelser, vara gagneligt, om de under en längre tid av året stå under skolans omvårdnad.

Då kommittén alltså för städer och med dem jämförliga samhällen förordar den mera

utbredda lärotiden, vill den samtidigt fästa uppmärksamheten på att det med hänsyn såväl till lärjungarnas förvärvsarbete som ock till behovet av undervisningens samman­ hållning är önskvärt, att tiden icke alltför mycket splittras. Är t. ex. antalet lärotim­ mar i veckan sex, vill kommittén i första rummet förorda, att dessa antingen samlas på eu dag (endagsskola) eller ock fördelas på två dagar i veckan med tre undervis-

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr !)6.

192

ningstimmar per dag, och i andra rummet, att de fördelas på tre dagar med två un-

dervisningstimmar per dag. Mindre ändamålsenligt torde det däremot vara. att under­

visningstiden splittras ända därhän, att blott en undervisningstimme kommer på varje

skoldag.

Emellertid äro — fortsätter kommittén — möjligheterna för förlägg­

ningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider så talrika och de

lokala förhållanden, till vilka det gäller att här taga hänsyn, så mång­

skiftande, att största möjliga frihet synes böra tillerkännas de lokala skol­

myndigheterna vid ordnandet av denna angelägenhet. Endast i tvenne

hänseenden är en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta

område, enligt kommitténs uppfattning, erforderlig.

Den första begränsningen avser förhållandet till den egentliga folkskolans under­

visningstid. Enligt nu gällande bestämmelser hava skoldistrikten rätt att, i fall av be­

hov, av denna tid för den fortsatta undervisningen använda högst fyra veckor. Eolk-

skolaus läsår är emellertid i värt land i allmänhet så kort, att det, eldigt kommitténs

åsikt, icke kan utan verklig skada göras kortare. Eu beskärning av den årliga läro­

tiden synes vara så mycket mindre tillrådlig, som skolplikten i folkskolan hos oss i

verkligheten blir i de allra flesta fall inskränkt till sex år.

Kommittén vill därför göra det uttalandet, att fortsättningsskolans

arbetstid under inga förhållanden bör få inkräkta på den för folkskolan

lagstadgade undervisningstiden.

Den andra erforderliga begränsningen av de lokala skolmyndigheternas rätt att

bestämma lärotiderna avser undervisningstidens utsträckning till sena aftontimmar. Såväl

i värt land som i andra länder har på vissa häll framträtt en ganska stark benägen­

het att låta undervisningen ej mindre i de såsom aftonskolor anordnade fortsättnings-

skolorna än ock i vissa med dem likartade läroanstalter, såsom hos oss de lägre tekniska

yrkesskolorna, taga sin början, först sedan de minderårigas arbete för dagen i fabriker,

verkstäder eller på andra arbetsplatser redan avslutats. Det har därför ej sällan in­

träffat, att undervisningen, som kanske begynt först omkring kl. 7 på aftonen, i vissa

f.dl utsträckts ända till kl. 9, 9,30 eller 10 på kvällarna. Uppenbart borde dock vara,

att detta är mycket olämpliga tider för meddelande av skolundervisning åt så unga

personer, som här är fråga om. Ej nog med att rätt många lärjungar redan vid sin

ankomst till skolan äro uttröttade av dagens föregående sysselsättningar; om alla torde

med säkerhet kunna påstås, att deras mottaglighet för undervisning och deras förmåga

av intellektuellt arbete över huvud äro väsentligt mindre under de sena kvällstimmarna

än under dagens övriga tider. Dessutom måste det, särskilt vad de större städerna

beträffar, ur disciplinär synpunkt anses betänkligt, att lärjungarna dragas från hemmen

under de tider av dygnet, varom här är fråga.

Flerstädes i utlandet har man gjort sådana erfarenheter om den sena aftonunder­

visningens menliga följder for både undervisning och disciplin, att det befunnits nöd­

vändigt att genom särskild lagstiftning förebygga undervisningstidens ut-träckning ut­

över ett visst klockslag. Så kräves t. ex. i Preussen i regel som villkor för erhållande

av statsbidrag tdl de industriella fortsättniugsskolorna, att undervisningen ej pågår

längre än till kl. 8 e. m. I Nedre Österrike får undervisningen i samma slag av skolor

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ej förläggas till tiden mellan kl. 7 e. m. och 7 f. in. Beträffande Wurttembergs yrkes-

tortsattningsskolor är föreskrivet, att undervisningen skall vara avslutad senast kl. 7 e. m.

oamma sluttid är fastställd för de obligatoriska fortsättningsskolorna i Miinchen.

I vårt land hava olika meningar uttalats beträffande den tid på dagen, då under­

visningen i dylika skolor senast bör vara avslutad. Så har t. ex. kommittén för av­

givande av förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande, med avseende på

de förutnämnda av denna kommitté planerade obligatoriska lärlingsskolorna, föreslagit,

att undervisningstiden skulle förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. m. och kl. 7 e. m.

Handelsundervisningskommittén, som bland annat avgivit förslag till inrättande av s. k.

handelsaftonskolor med en inträdesålder av 12, i vissa fall 13 år, bar däremot ansett

sig kunna förorda aftonundervisning så sent som till kl. 9,30, resp. 10 e. m. Eu för­

medlande ståndpunkt intages av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation. I sitt

yttrande över den tekniska undervisningskommitténs betänkande hänvisar denna sty-

relse bland annat till svårigheten att på mindre och medelstora platser förvärva lämp­

liga lärarkrafter för de föreslagna lärlingsskolorna, om sluttiden fastställes till så tidig

timme som kl. 7 e. m., och framhåller som sin åsikt, dels att tiden för vissa obligatoriska

ämnen bör kunna utsträckas åtminstone till kl. 8 e. m., dels att för frivilliga läroämnen

som kunna komplettera lärlingsskolans ordinarie undervisning, skolstyrelserna böra äga

full frihet att bestämma eu senare tid än den nu nämnda.

Folkundervisningskommittén anser det visserligen vara lyckligast, om

undervisningen i fortsättningsskolan, där denna anordnas som aftonskola,

avslutas senast kl. 7 e. m. Men då en allmän föreskrift härom möjligen

icke skulle taga tillräcklig hänsyn till industriens och yrkenas berättigade

intressen eller till på vissa orter rådande särskilda förhållanden, vill kom­

mittén inskränka sig till det uttalandet, att det bör genom lagstiftning

bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får utsträckas

längre än till kl. 8 e. m.

Slutligen har kommittén i detta sammanhang berört frågan, huru

lång en undervisning stimme i fortsättningsskolan rätteligen bör vara. Med

avseende på folkskolan har kommittén föreslagit en inskränkning till 45

minuter. En dylik inskränkning torde icke vara lämplig med avseende

på fortsättningsskolan, vurs lärjungar ej allenast äro äldre utan därtill

ofta, nämligen i alla de fall, då lärotiden är utbredd över ett större antal

undervisningsdagar, hava en betydligt kortare lärotid för vaije skoldag än

folkskolebarnen. Kommittén anser därför, att en undervisningstimme i

fortsättningsskolan bör beräknas till sextio minuter, dock att tiden för en

rast av tio minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar

må inräknas i dessa.

Mot yrkandet, att fortsättningsskolan ej bör få inkräkta på folkskolans

arbetstid, hava inga gensagor blivit framställda.

Att den senaste tiden på dagen för arbetets avslutning i fortsättnings­

skolan måtte bestämmas icke till kl. 8 utan till kl. 7 e. m. yrkas av

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

1 samt. 87 käft. (Nr 96.)

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

193

Myndighe­

terna

Folkskol­

överstyrelsen.

seminariekollegierna i Karlstad och Kalmar, av Linköpings stads folkskole-

styrelse och folkskolinspektör, av svenska läkarsällskapets sektion för skolhy-

gien, av svenska provinsiallåkarföreningens styrelse samt av åtskilliga

tjänsteläkare. Inom Sveriges allmänna folkskollärarförening hava 89 kretsar

röstat för att undervisningen bör vara avslutad senast kl. 7 e. m. och 122

kretsar ställt sig på kommitténs ståndpunkt i frågan. Det bör i samband

härmed nämnas, att kommittén starkt framhållit önskvärdheten av att grän­

sen för skolarbetets avslutande kunde sättas till kl. 7 e. m. men med hänsyn

till industriens och yrkenas intressen och till på vissa orter rådande sär­

skilda förhållanden funnit sig böra avstå från att föreslå detta.

Mot en lektionstid av större längd än 45 minuter opponera sig nyss­

nämnda två seminariekollegier, medicinalstyrelsen (dock endast i fråga om

lektioner i teoretiska ämnen), läkarsällskapets skolhygieniska sektion och

en del av de i ärendet hörda läkarna, under det att några av de senare

ej finna skäl till invändning mot kommittéförslaget i denna punkt.

I likhet med kommittén anser folkskolöverstyrelsen det högeligen ömk­

ligt, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke utsträckes längre än

till kl. 7 e. m. De skäl, som kommittén anfört mot en hemställan om

lagstiftning i sådan riktning, bär överstyrelsen dock fått ytterligare under­

strukna av flera av de sakkunniga från det industriella arbetsområdet,

med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda, överstyrelsen finner

sig ock höra ansluta sig till kommitténs förslag, att det måtte genom lag­

stiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får

utsträckas längre än till kl. 8 e. m.

Beträffande lektionstidens längd anser överstyrelsen, att vid hel läs­

dag undervisningstimme må kunna bestämmas till en längd av endast 45

minuter. Då undervisningen däremot är fördelad i små portioner med

två eller tre undervisningstimmar på dagen, synas de hygieniska skäl, som

anförts för den kortare lektionstiden, få mindre giltighet och däremot

olägenheterna från undervisningens synpunkt av en kort lektionstid bliva

större. Lärjungarna komma i allmänhet till dessa arbetsstunder med sin­

nena upptagna av intrycken från det, som mött dem under dagen, det ta­

ger en viss tid att få dem så att säga inställda på det intellektuella ar­

betet, undervisningen får ej vara alltför kortvarig, om den över huvud

taget skall göra sig gällande och kvarlämna något varaktigare intryck,

överstyrelsen hemställer således för sin del, att undervisningstimme i fort-

sättningsskola bestämmes till att omfatta en tid av 60 minuter, tiden för

en rast av 10 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar

däri inräknad, dock att vid hel läsdag undervisningstimmes längd må kunna

bestämmas till endast 45 minuter.

194

Kungl. Maj:ts 1Nåd. Proposition Xr 96.

195

Beträffande frågan om lärotiderna framhåller överstyrelsen dessutom

i huvudsaklig överensstämmelse med kommittén, att i de fall, där fortsätt­ ningsskolans lärotid är utbredd över en större del av året, såsom i all­ mänhet i städer och industrisamhällen måste bliva händelsen, det från skolarbetets synpunkt sett är att anse som fördelaktigast, om detsamma kan samlas till en hel läsdag i veckan. Den s. k. endagsskolan är således på sådana orter den anordning, som enligt överstyrelsens åsikt bör efter­ strävas allestädes, där lärjungarnas förvärvsarbete ej ställer avgörande hinder däremot. Därnäst att förorda är lärotidens fördelning på två vecko­ dagar.

Överstyrelsen erinrar ock därom, att den frihet från yrkesarbetet, som

för skolundervisningen måste beredas lärjungarna, i vissa fall med fördel kan förläggas icke till aftonen utan till morgonen. Detta torde särskilt gälla i fråga om handelsfortsättningsskolorna. Det är alltid en fördel, att lärjungarna ej komma till sitt skolarbete uttröttade av annat arbete, och för principalerna till de i handel såsom biträden eller såsom spring- gossar och springflickor anställda lärjungarna i handelsfortsättningssko­ lorna torde det vara lättare att undvara dessa unga arbetare under den tidigare än under den senare delen av dagen.

Departementssakkunniga föreslå beträffande fortsättningsskolans läro­

tider följande bestämmelser:

I fråga om förläggningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider bör

största möjliga frihet tillerkännas de lokala skolmyndigheterna, dock med följande in­ skränkningar :

fortsättningsskolans arbetstid bör under ingå förhållanden få medföra inskränkning

i den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden;

undervisningstiden i fortsättningsskola får icke utsträckas till senare tid än kl.

8 e,' m.;

undervisningstimme i fortsättningsskola skall beräknas till 60 minuter, dock att

tiden för en rast av 10—15 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotim­ mar må inräknas i dessa.

I fråga om sluttiden för det dagliga skolarbetet betona dock de sak­

kunniga, att en bestämmelse om kl. 7 e. m. såsom gränsticl för arbetet i fortsättningsskolan måste anses som ett önskemål, vilket, så snart möjlig­ het därtill förefinnes, bör förverkligas.

Bestämmandet av fortsättningsskolans lärotider hör till de frågor,

vid vilkas behandling största hänsyn måste tagas till olika orters möjlig­ heter och önskemål och beträffande vilka därför också inga allmänna, mera detaljerade föreskrifter kunna eller böra givas. De närmare be­ stämmelserna härom böra hava sin plats i de särskilda skolreglementena.

luingl.

Maj:ts

Nåd. Proposition Nr 9(1.

Departe-

mentssak

kunniga

Departe­ mentschefen.

folkunder-

rranings-

kommrtién.

Att fortsättningsskolans lärotider ej få inkräkta på folkskolans och att undervisningen i fortsättningsskolan ej får utsträckas längre än till kl. 8 e. m., äro två så naturliga begränsningar, att någon meningsskiljaktighet därom icke synes böra råda. Önskligt är givetvis också, att undervisnings­ tiden begränsas till kl. 7 e. m. i alla de fall, då så låter sig göra. och att överhuvud allt för stor splittring av arbetstiden undvikes.

Skall med arbetet i fortsättningsskolan kunna vinnas vad därmed

åsyftas, erfordras uppenbarligen, att tiderna för detta arbete så bestämmas, att det icke träffar lärjungarna i uttröttat tillstånd eller att deras hälsa därigenom blottställes. Å andra sidan måste man tydligtvis räkna med en anordning, som för vederbörande arbetsgivare medför en ej alltför känn­ bar förlust av arbetskraft. Det är att hoppas, att i samma mån som de säkerligen betydelsefulla verkningarna av fortsättningsskolans arbete göra sig förnumna och därmed också insikten växer därom, att förlusten av arbets­ kraft i regel endast är skenbar, skall här i landet liksom redan skett i utlandet från arbetsgivarhåll i stegrad grad kunna påräknas det tillmötes­ gående, som behövs för att arbetet i fortsättningsskolan skall såväl i fråga om lärotiderna som i andra avseenden kunna ordnas på ett för detta arbete lämpligt sätt.

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

4) Fortsättningsskolans obligatoriska karaktär.

Då kraven på en reformering av vår fortsättningsskola blivit fram­

ställda, har redan sedan lång tid tillbaka jämte betydelsen av själva un­ dervisningens omläggning i praktisk riktning med styrka framhållits nöd­ vändigheten av att denna skola göres obligatorisk, om den verkligen skall kunna fylla den uppgift, som bör tillkomma densamma. Folkundervis­ ning skommittén har också lagt synnerlig vikt vid denna synpunkt och bestämt yrkat, att fortsättningsskolan bör göras obligatorisk såväl för skoldistrikten som för ungdomen.

Angående skälen för att införa skolplikt på här förevarande område

anför kommittén följande:

Beträffande kommitténs egen uppfattning av den föreliggande frågan vill kom­

mittén först och främst framhålla, att den icke betraktar införande av fortsättnings- skoltvång såsom något i och för sig önskvärt. Kommittén kan förstå dem, som huvud­ sakligen av ideella skål på detta område önska frihet i utvecklingen. Icke heller blundar kommittén för de svårigheter av ekonomisk eller annan art, som otvivelaktigt äro förknippade med reformens genomförande. Klart synes därför vara, att den åt­ gärd det gäller icke bör tillgripas, utan att starka skäl kunna åberopas för densamma. Men enligt kommitténs åsikt äro sådana skäl för handen.

197

Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i

den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvis­

ning till vad i kap. 1 anförts om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten

av dess omgestaltning efter tidsförhållandenas krav vill kommittén bär framhålla, att

vad som genom en förbättrad ungdomsuppfostran står att vinna ej mindre för arbets­

duglighetens främjande än ock för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen

utan tvivel innebär för vårt folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott,

som icke är att underskatta. Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika

avseenden, som för närvarande är rådande nationerna emellan, torde man därför kunna

såga, att staten för sin egen skull och ur synpunkten av det allmänna bästa har både

rätt och plikt att här ingripa, i syfte att vad som på detta område behöver göras

också måtte bliva gjort.

Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes

vara av så stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende

av godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan un­

dervisning och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område,

lyckligast, om allt slags tvång kunde undvikas, men liksom det, såsom förut framhållits,

i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens grund

uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke heller i

vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man med fortsätt-

ningsskolreformen syftar.

Tänka vi på vår ungdoms villighet att besöka fortsättningsskolan, så är det vis­

serligen sant, att många finnas, som lägga i dagen både iver och uthållighet vid kun­

skapers inhämtande och som därför gärna och regelbundet deltaga i den fortsatta un­

dervisningen eller skulle deltaga i sådan, om den funnes anordnad. Men om många

andra gossar och flickor i fortsiittningsskolåldern torde man likväl vara berättigad

saga, att de varken uppnått den förståndsmognad, som behöves för en rätt värde­

sättning av fortsättningsskolans undervisning, eller förvärvat den förmåga av uthållig

viljeansträngning, som onekligen kräves, när det gäller att utan stöd av någ