tydligt utmärkas, vilken kommun eller församling varje grupp av upp­

gifter avser.

Vid underlåtenhet att fullgöra vad i denna paragraf stadgas gälle

bestämmelserna i 19 § taxeringsförordningen.

4 §-

Före den 15 oktober 1921 skola efter kallelse av länsstyrelsen

ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna å länets

landsbygd ävensom de taxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 13 § utsetts

av länets landsting, sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren

å en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande

tilllämpningen av de allmänna grunderna vid fastighetstaxeringen; och

äger länsstyrelsen till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer,

vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sak­

kunskap antingen i allmänhet rörande fastighetsvärdena inom länet eller

delar därav eller ock särskilt rörande värdering av skogsmark och skog.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna

med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen

likartade, böra de vid dessa sammanträden närvarande med den känne­

dom, de kunna äga om priserna vid köp och försäljning av fastigheter

under de senare åren, föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika

ägoslag och godhetsklasser, vilka enhetsvärden må tjäna till ledning vid

fastighetstaxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog

skola på grundval av den redogörelse och de förslag, som jämlikt punkt

10 i instruktionen för värdesättning av skogsmark och växande skog

genom länsstyrelsens försorg avgivas, vid sammanträdena upptagas

till överläggning samt fastställas dels hjälptabell vid taxeringen inom

länet eller den del därav, som är föremål för överläggning, dels ock

de speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna finnas

erforderliga.

Vid dessa sammanträden föres protokoll av person, som länssty­

relsen därtill utsett; börande genom länsstyrelsens försorg bestyrkta

avskrifter av protokollet skyndsamt tillställas ordförandena i berednings-

och taxeringsnämnderna i länet. Samtidigt överlämnas till vederbörande

beredningsnämndsordförande de i punkterna 8 och 9 i ovan berörda

instruktion omförmälda längder, som kunna vara uppgjorda för kom­

muner, tillhörande beredningsdistriktet, ävensom den för distriktet av­

sedda hjälptabellen.

Skulle länsstyrelsen finna lämpligt att för åstadkommande av en

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 215.

6

ledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp

av skattskyldiga, varom i sista stycket av 6 § förmäles, icke blivit

tillbörligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift huru många

ledamöter av varje grupp skola väljas. Varder det därefter företagna

valet överklagat och befinnes detsamma icke kunna fastställas, äger läns­

styrelsen utse ledamöter i nämnden.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 215.

8

§•

1 mom. För varje beredningsdistrikt eller, där distrikt består av

mera än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda fastighets­

längder över förslagen till taxering dels av fast egandom, för vilken

bevillning erlägges, dels ock av fast egendom, för vilken bevillning

icke erlägges.

Har Konungen förordnat om ändring i den kommunala indel­

ningen att träda i kraft senast år 1923, skola i kommun, som genom

ändringen skall delas, särskilda fastighetslängder upprättas för varje

därvid uppkommande del samt förslagen till taxering uppgöras med

tillämpning av den nya kommunindelningen.

2 mom. Senast den 15 september 1921 skall länsstyrelsen till­

handahålla ordföranden i beredningsnämnden avskrift av uppskattnings-

längden för jordvärde- eller jordräntestegrings beräknande ävensom,

därest jordregister finnes upplagt, utdrag av detta register beträffande

varje till beredningsdistriktet hörande kommun.

3 mom. Senast den 1 oktober 1921 skall häradsskrivaren, vid

bot av tre kronor för varje överskjutande dag, hava till berednings-

nämndens ordförande avlämnat på 1921 års mantalslängd och i övrigt

kända förhållanden grundade fastighetslängder, upptagande dels samtliga

inom beredningsdistriktet belägna fastigheter, å vilka taxeringsvärden

skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller i fall, då innehavaren

är skattskyldig för fastighet, innehavare, dels ock 1921 års taxerings­

värde å varje fastighet.

9 §'

Före beredningsnämndens sammanträden åligger ordföranden:

a) att tillhandahålla blanketter, som i 2 § omförmälas, samt på

begäran meddela ägare och skattskyldig innehavare av fastighet upp­

lysningar rörande beskaffenhet av honom åliggande uppgiftsskyldighet

och sättet för dess fullgörande;

7

b) att samla och i enahanda följd, som fastigheterna förekomma

i fastighetslängden, ordna och numrera ävensom granska avlämnade

uppgifter och andra anmälningar, vidtaga åtgärder för felande uppgifters

införskaffande samt tillse, dels att anmälda eller eljest kända förändringar

i avseende å äganderätts- och skattskyldighetsförhållandena varda

iakttagna och i längden införda, dels ock att genom infordrande av

upplysningar ledning vinnes för en noggrann och tillföxlitlig fastighets­

taxering, ävensom att, då anledning till tillämpning av 19 § taxerings-

förordningen förekommer, därom göra anmälan hos länsstyrelsen för

den åtgärd, som må på nämnda myndighet ankomma;

c) att i fastighetslängden i vederbörliga kolumner anteckna avgivna

uppgifters nummer samt, med ledning av tillhandahållna avskrifter a%

jordregistret och fastighetsägarnas egna av ordföranden granskade upp­

gifter, fastigheternas areal i olika ägoslag; samt

d) att kalla beredningsnämndens ledamöter till sammanträde.

10 §.

1 mom. Vid beredningsnämndens sammanträden, vilka hållas å

lämpligt ställe i orten å tider, som av ordföranden bestämmas, är ord­

föranden föredragande och ansvarig för att nödigt protokoll föres.

2 mom. Vid nämndens första sammanträde och innan uppskatt-

ningsarbetet tager sin början åligger det ordföranden att avgiva noggrann

redogörelse ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 4 §

omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å

detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande

samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som under senaste

fem åren förekommit, samt de slutsatser beträffande fastighetsvärdena i

orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av dessa köp.

Finnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika

lämnas upplysning om de anvisningar, som i fråga om värdesättning av

skogsmark och växande skog lämnats vid det ovan omförmälda samman­

trädet. Redogörelsen ävensom beredningsnärfmdens mening härom böra

protokollföras.

Härefter åligger det nämnden att föreslå och uti härför avsedda

kolumner i fastighetslängden införa det eller de värden, nämnden anser

varje fastighet i distriktet böra åsättas, därvid beträffande^ varje mera

ensartad del av distriktet början göres med de jordbruksfastigheter, som

under de senaste fem åren gått i handel, varefter ordningen i fastig­

hetslängden följes.

Kungl. Maj:ts proposition AV 215.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

havare eller brukare av fastighet inom distriktet att före 1921 års

utgång till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar

mot förslaget.

. .

.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att i iastig-

hetslängden uppförd taxeringsenhet uppdelats, skall ordlöranden före

den 15 januari 1922 hålla sammanträde med beredningsnämnden, som

har att yttra sig över inkommen erinran samt, där sådant finnes påkallat,

avgiva nytt förslag till. taxering. Över vad vid sammanträdet före­

kommit föres protokoll.

12 §.

Fastighetstaxeringen på landet och i stad verkställes av särskilda

taxeringsnämnder, en var inom dess distrikt. Fastighetstaxeringsnämnd

skall bestå av ordförande samt på landet sex och i stad fyra ledamöter.

Länsstyrelsen har att indela länet i fastighetstaxermgsdistrikt,

vilka böra givas den omfattning, som för taxeringsarbetets behöriga gång

inom därtill anslagen tid anses lämpligt.

Varje stad bör i allmänhet utgöra ett taxenngsdistrikt; länssty­

relsen dock obetaget att, där sådant anses nödigt, uppdela stad i två

eller flera distrikt.

13 §.

1 mom. Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av läns­

styrelsen.

. „ • ,

,

■ ..JO

2 mom. Utav de sex ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd pa

landet skall en utses av länsstyrelsen, två väljas av länets landsting

och två av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av

dessa samt en utgöras av vederbörande beredningsnämndsordförande

eller om han förordnats att vara ordförande i nämnden, en ledamot,

som 1 länsstyrelsen utser i hans ställe. De tre förstnämnda ledamöterna

skola tjänstgöra i hela taxeringsdistriktet och de tre sistnämnda allenast

då fråga är om taxering av fastighet inom kommun, av vilken de valts,

eller vad angår beredningsnämndsordförande eller i hans ställe utsedd

ledamot, inom kommun, tillhörande ordförandens beredningsdistrikt.

Kommunernas val av ledamöter skola förrättas i december 19-1,

börande därvid tillses, att minst en av de valda tjänstgjort i bered­

ningsnämnden inom kommunen.

3 mom. Av de fyra ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd i

stad skall en utses av länsstyrelsen och tre väljas av stadsfullmäktige

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 käft. (Nr 215.)

10

eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga, och skall

dylikt val förrättas i september 1921.

4 mom. Vid samma tillfälle, som val av ledamöter i taxerings­

nämnden sker, skall i enahanda ordning väljas suppleant för en var

av dem.

Om utgången av val, som förrättats av landstinget, underrättas

saval de valda som länsstyrelsen. Om Övriga här ovan omförmälda val

har den, som därvid fört ordet, att underrätta ej mindre de valda än

även ordföranden i taxeringsnämnden.

Till ledamöter i taxeringsnämnden skola väljas inom taxerings-

distnktet eller, där distrikt utgör del av stad, inom staden bosatta

personer, som kunna anses äga erforderlig sakkunskap i fråga om värde-

sattning av fast egendom och noggrann kännedom om fastighetsförhål-

landena inom taxeringsdistriktet.

14 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnds arbete ledes av ordföranden

S°!ir- ar att ka^a ledamöterna till sammanträden å tid och ort, som av

ordföranden bestämmas. I fastighetstaxeringsnämnden på landet är be-

rednmgsnämndens ordförande föredragande beträffande taxering av fastig­

heter, tillhörande hans beredningsdistrikt. I fastighetstaxeringsnämnd

i stad är nämndens ordförande själv föredragande.

Till sitt biträde äger taxeringsnämndsordförande på landet anställa

särskild person att under ordförandens tillsyn föra taxeringsnämndens

protokoll och längder. I stad ställer magistraten protokolls- och längd­

förare till taxeringsnämndens förfogande.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnden på landet börjar det

egentliga taxermgsarbetet, skall ordföranden kalla de landstingsvalda

ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de

till taxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten till ett förberedande

sammanträde, vid vilket varje beredningsnämndsordförande har att av­

giva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka bered-

nmgsnämnden upprättat sitt förslag till taxering, ävensom för sin eo-en

uppfattning, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna

anses överensstämma med resultatet av överläggningarna vid det i 4 8

omförmälda sammanträdet inför länsstyrelsen eller landskamreraren eller

eljest med de priser, som i orten betalts vid fastighetsköp. På grundval av

dessa redogörelser skola de vid detta sammanträde närvarande tao-a under

övervägande och till protokollet anteckna, vilka allmänna jämkningar av be-

redningsnämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

13

mera av ordföranden förvaras för att, på sätt i 29 § taxeringsförordningen

stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd.

1 stad skola genom magistratens försorg avskrifter av fastighets-

taxeringslängderna för varje särskilt distrikt i samma ordning hallas de

skattskyldiga till hända samt påföljande ar överlämnas till \ ederbörande

ordförande i det årets taxeringsnämnd.

6 mom. Vad ovan i denna paragraf är stadgat äger icke tillämp­

ning i Stockholm, skolande därstädes taxeringsnämndens arbete vara

avslutat senast den 15 juni 1922.

17 §•

Skattskyldig, som är missnöjd med taxeringsnämndens beslut, i

vad hans fastighet rörer, så ock vederbörande kommun, municipalsam-

hälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott, som icke åtnöjes

med taxeringsnämndens beslut, må däri söka ändring hos prövnings-

nämnden genom besvär, vilka, skriftligen avfattade, skola, vid påföljd att

besvären eljest icke varda upptagna till prövning, ingivas senast före

klockan 12 på dagen till vederbörande länsstyrelse den 31 maj och

till överståthållarämbetet den 31 augusti 1922.

Finnas i stad två eller flera territoriella församlingar, vilka var för

sig enligt kyrkostämmas beslut av sina medlemmar uttaga särskilda på

bevillningen grundade avgifter, tillkommer sådan församling samma

besvärsrätt som kommun. Lag samma vare beträffande församling på

landet eller skoldistrikt, där församlingens eller skoldistriktets område

icke sammanfaller med kommuns område.

18 §.

För varje län tillsättes år 1922 en prövningsnämnd, som har att

granska fastighetstaxeringarna samt pröva och avgöra anförda besvär

eller framställda anmärkningar i anledning av fastighetstaxeringsnämn-

dernas beslut. Denna nämnd sammanträder i residensstaden å tid, som

utsättes av länsstyrelsen och bestämmes sålunda, att nämndens arbeten

må vara avslutad^ i varje län senast den 1 juli 1922.

Besvär och övriga ärenden rörande fastighetstaxeringen i Stockholms

stad handläggas av den prövningsnämnd, som enligt 40 § taxeringsförord­

ningen skall år 1922 tillsättas.

19 §.

Prövningsnämnd för fastighetstaxering skall bestå av minst tolv,

högst tjugufyra ledamöter, vilka länsstyrelsen utser dels bland dem, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

14

deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas arbeten, dels ock bland personer

inom länet, vilka icke i nämnda arbeten deltagit men genom sin

verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighets­

värdering; och böra prövningsnämndens ledamöter så utses, att nämnden

kommer att bestå till tre fjärdedelar av ledamöter till lika antal från

var och en av de grupper av taxeringsnämndsledamöter, som tillsatts av

länsstyrelse, landsting och kommuner, och till den återstående fjärde­

delen av ledamöter, som icke deltagit i taxeringsarbetet, samt att inom

nämnden icke saknas tillförlitlig kännedom om fastighetsvärdena i länets

skilda delar.

Enligt samma grunder utser länsstyrelsen suppleanter till antal

motsvarande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden.

20 §.

Ordförande eller ledamot i beredningsnämnd och taxeringsnämnd

samt ledamot i prövningsnämnd må endast den vara, som råder över

sig och sitt gods samt icke blivit ådömd sådan påföljd, som i 2 kap.

19 § strafflagen sägs. De åtnjuta i och för utövningen av sitt upp­

drag enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillförsäkra

riksdagsman.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

21 §.

Före prövningsnämndens sammanträde skall landskamreraren verk­

ställa noggrann undersökning av taxeringslängderna ävensom de hos

berednings- och taxeringsnämnderna förda protokollen samt därefter hos

prövningsnämnden påyrka de åtgärder, som för åstadkommande av en

jämn och likformig fastighetstaxering inom länet erfordras.

Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla taxeringsnämnds

ordförande eller ledamot eller andra i värdering av skog och fast egendom

i övrigt sakkunniga personer att före och under prövningsnämnds sam­

manträde infinna sig för upplysningars meddelande; och må, där så

linnes lämpligt, före sammanträdet prövningsnämndsledamot inkallas

för att med landskamreraren överlägga om fastighetstaxeringen.

22

§.

1 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas före den 31

augusti 1921, lämnar länsstyrelsen underrättelse om de berednings- och

taxeringsdistrikt, i vilka länet blivit indelat, och om de personer, som

komma att inom distrikten såsom ordförande leda berednings- och

15

taxeringsnämndernas arbeten, varjämte länsstyrelsen meddelar föreskrift

om det antal ledamöter i de särskilda berednings- och taxeringsnämn­

derna, som skall inom varje kommun och av länets landsting väljas,

och om vad i övrigt bör iakttagas vid dessa val. I kungörelsen erinras

vederbörande om skyldigheten att avlämna de uppgifter, som skola

avgivas till ledning för den förestående taxeringen, samt om påföljden

för uraktlåtenhet därutinnan. Tillika meddelas underrättelse såväl om

tid och ställe för uppgifternas avlämnande samt varest uppgiftsblanketter

tillhandahållas som ock därom, att ägare eller skattskyldig innehavare

av fastighet, vilken önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom

åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att

för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande beredningsnämnds

ordförande på landet och taxeringsnämnds ordförande i stad.

2 mom. Omedelbart efter det länsstyrelsen erhållit underrättelse

om landstingets val av ledamöter i taxeringsnämnderna på landet, lämnar

länsstyrelsen genom allmän kungörelse underrättelse om de personer,

som blivit av landstinget valda och av länsstyrelsen utsedda till leda­

möter i dessa taxeringsnämnder, varjämte länsstyrelsen under hänvis­

ning till sin förut enligt 1 mom. härovan utfärdade kungörelse ånyo

erinrar kommunerna om de val, som jämlikt 13 § 1 mom. skola företagas.

3 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas före den 15

april 1922, lämnar länsstyrelsen underrättelse om de personer, som

blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden, samt

om tid och ställe för nämndens sammanträde. I denna kungörelse er­

inras de skattskyldiga om innehållet i 17 §.

Ett exemplar av kungörelsen låter länsstyrelsen tillställas en var av

prövningsnämndens ledamöter och suppleanter, varjämte genom länsstyrel­

sens försorg förteckning över de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad

redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena bör, så fort ske kan,

-översändas till ledamöterna och suppleanterna; dock att sådan förteck­

ning icke erfordras för Stockholms stads prövningsnämnd.

Möter för ledamot i prövningsnämnd hinder att tillstädeskomma,

bör anmälan därom ofördröjligen göras hos länsstyrelsen, som inkallar

vederbörande suppleant.

23 §.

1 mom. Över prövningsnämndens beslut må besvär anföras hos

kammarrätten av kronans ombud ävensom, i den mån 17 § stadgar,

av vederbörande kommun, församling, skoldistrikt, municipalsamhälle,

vägstyrelse och landstingets förvaltningsutskott.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

17

nämnds arbeten föranledda utgifter, såsom ersättning för biträde åt kro­

nans ombud vid förberedande göromål, nödiga tryckningskostnader samt

gottgörelse för uppassning hos prövningsnämnden, äger varje prövnings­

nämnd efter förslag av länsstyrelsen använda erforderligt belopp.

4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 2 och 3 mom.

beviljade beloppen och dessas fördelning bör länsstyrelsen avlåta särskilt

utdrag av nämndens protokoll, varefter beloppen i vanlig ordning utbe­

talas och med bifogande av protokollsutdraget i kronoräkenskaperna

redovisas.

5 mom. Av kommun valda ledamöter i berednings- och taxerings­

nämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa eller i stad av stads­

fullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, av allmän rådstuga^ att

av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl

sammanträdes- som resedagar med högst tio kronor om dagen, dels

ock, då de icke äro bosatta å den ort, där nämnden sammanträder,

samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från samman­

trädesorten verkligen begaguats, resekostnadsersättning med högst lega

för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för andra klass,

å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

De av landstinget utsedda ledamöterna i taxeringsnämnd äga för

sin inställelse vid taxeringsnämndens sammanträden och det i 4 §

omförmäla sammanträde inför länsstyrelsen åtnjuta ersättning av lands­

tingets medel efter de grunder, som gälla för ersättning till landstings-

män för inställelse vid landstings sammanträde.

6 mom. Ledamöterna i prövningsnämnd, sakkunnigt biträde hos

berednings-, taxerings- eller prövningsnämnd, de av länsstyrelsen eller

efter länsstyrelsens bemyndigande till de i 4 och 14 §§ omförmälda

sammanträden särskilt inkallade personer samt de ordförande i bered-

ningsnämnd och ordförande eller ledamöter i taxeringsnämnd, som på

länsstyrelsens kallelse inställt sig antingen till sådant sammanträde,

som i 4 § omförmäles, eller före eller under prövningsnämndens samman­

träde för upplysningars meddelande, äga åtnjuta, om de äro bosatta å

annan ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning under såväl sam­

manträdes- som resedagar med nitton kronor om dagen och övrig ersätt­

ning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande resereglemente

samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning

med ’ femton kronor om dagen. Ersättning efter ovannämnda grunder

tillkommer jämväl ledamot i prövningsnämnd, som efter kallelse av ord­

föranden inställt sig för att deltaga i protokolls justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 höft. (Nr 215.)

Kungl. Maj.ts proposition Nr 215.

18

Om sakkunnig för sitt biträde åt beskattningsnämnd måst verk­

ställa mera omfattande utredning eller undersökning, ankomme på läns­

styrelsen att bestämma den särskilda gottgörelse, som bärför må till

honom utgå.

7 mom. Häradsskrivare äger att för de avskrifter av taxerings-

längderna, som det enligt 16 § 5 mom. åligger dem att avlämna, undfå

ersättning med en krona arket.

8 mom. Till den, vilken i anledning av landskamrerare beviljad

ledighet i och för granskning av fastighetstaxeringen förordnats att

landskamrerares övriga göromål förrätta, skall utgå gottgörelse, mot­

svarande landskamrerares tjänstgöringspenningar.

9 mom. De belopp, som utgå enligt 6, 7 och 8 mom., böra, utan

sammanblandning med de i föregående moment omförmälda taxerings-

kostnaderna, utbetalas av länsstyrelsen efter granskning av därå ingivna

rekvisitioner.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

25 §.

Vad i denna förordning stadgats om länsstyrelse gälle i tillämpliga

delar, vad beträffar Stockholms stad, överståthållarämbetet.

26 §.

Bestämmelserna i 9 §, 15 § 1 mom. tredje stycket samt 3 och 4

mom., 17 §, 28 § första och andra styckena, 30 § första stycket, 31 §

1 mom. d), g), 1) och n), 32 §, 34 och 35 §§, 37 §, 42 § andra och

tredje styckena, 43 och 44 §§, 46 §, 47 § 1 mom. första stycket, 2 mom.

första stycket och 3 mom., 50 §, 52 §, 55, 56, 57 och 58 §§, 59 §

1 och 2 mom. samt 60, 61 och 62 §§ taxerings förordningen skola i

tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande, att vad i 28 §

första stycket, 30 §,_ 31 § 1 mom. d), g), 1) och n), 34 och 35 §§ samt

37 § sägs om taxeringsnämnd skall gälla även i fråga beredningsnämnd.

Formulär 1.

Blanketten ifylles så noggrant som möjligt, och

bör, om viss uppgift ej kan lämnas, anledningen

därtill angivas.

(18 a)

Denna blankett användes endast för jordbruksfastighet.

För varje fastighet lämnas särskild uppgift, vilken skall

vara till vederbörande avlämnad senast den 15 september 1921.

Försummelse att avlämna uppgift kan medföra skyldighet

för den skattskyldige att erlägga fem kronor för uppgiftens

infordrande.

UPPGIFT till ledning vid taxering av jordbruksfastighet

för år 1922.

Ägares eller skattskyldig innehavares för- och tillnamn:

Fastighetens beteckning:

Län:...................................................................... •.......................................................

Socken, köping, stad:

Hemmans namn och nr:

Lägenhet, torp, stadsäga:

Markens areal efter nuvarande brukningsförhållanden:

Åker (1 ^{tunnland motsvarar närmast} 1/^j

hektar) ............................

Tomt- och trädgårdsmark.......................................

Ängsmark .................................................

Odlingsmark1

..............................................................

tunnland eller

»

»

»

»

»

»

hektar

Betesmark (skoglös) .............................................................

» >»

Produktiv skogsmark, däri inbegripen skogbeväxt hagmark

Övrig mark (berg, sjöar och vattendrag, vägar, mossar, kärr eller

annan till skogsbörd icke tjänlig mark o. d.) ............................................. ....................... »

Summa

tunnland eller

hektar

Byggnaderna: Brandförsäkringsvärde: å mangårdsbyggnader1

2 ........................................................ kr.

å driftsbyggnader.................................................................. »

Särskilda upplysningar angående byggnadernas ungefärliga ålder samt beskaffenhet med hänsyn

till byggnadsmaterial:

Köpeskilling vid senaste förvärv år

: kr.

Har i köpeskillingen ingått ersättning för annat än fastigheten och i sådant fall med vilket

belopp?

Har i köpeavtalet bestämts särskilt köpeskillingsbelopp för skogen och i sådant fall huru stort?

Har skogen köpts genom särskilt köpeavtal och i sådant fall för vilken köpeskilling?

1 Avser huvudsakligen förhållandena i Norrland.

2 Hit räknas bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader ävensom byggnader för ägarens eller

brukarens bekvämlighet och trevnad. Bostadsbyggnader för personal vid jordbruket eller skogsbruket hänföras däremot till drifts­

byggnader.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 182 höft. (Nr 215.)

Till egendomen hörande särskilda förmåner (såsom vattenfall, torvmosse, stenbrott, grus- eller ler-

täkter, lastageplats, fiske m. in.): .................................................................................. .............. .......................................

Kreatursbesättning i medeltal:

hästar;

nötkreatur; .......... får och getter.

Anses fastigheten kunna föda större antal kreatur än det här uppgivna? I sådant fall huru många?

Arrenden, hyror och andra avgälder:

Angående fastighetens skog lämnas svar å följande frågor:

Vilken är den närmaste avsättningsorten för virke (flottled, järnvägsstation, större samhälle, stad eller

dylik ort)? ..............................................................................................................................................................

Huru lång är den genomsnittliga körvägen för virke till avsättningsorten?

Äro skogsmark och skogstillgång å fastigheten bättre eller sämre än vad som på orten vanligast före­

kommer och i vilka avseenden? ................................................................................................................................................

Finnes skogshushållningsplan upprättad?

Vilket år upprättades den?....................................................................... «............................................................................................

Huru stor är den däri beräknade årsavkastningen i kubikmeter? ....................................... ................................

Anm. Den fastighetsägare, som till ledning för skogstaxeringen vill lämna andra uppgifter än de här ovan an­

givna, torde kunna här redan under “särskilda upplysningar" uppgiva markens fördelning på olika boniteter och

åldersklasser, virkesförrådets fördelning på mogenhets- eller åldersklasser, årliga tillväxtens storlek, virkestillgångar

per hektar skogsmark, genomsnittliga virkespris, drivnings- och flottningskostnader m. m.

Särskilda upplysningar:1

Att jag efter bästa förstånd sanningsenligt lämnat förestående uppgifter, försäkras.

den

1921.

Adress:

1 Här kau den skattskyldige, om han så vill, även uppgiva det värde, vartill fastigheten enligt hans mening bör taxeras.

Beredningsnämndens beräkning:

I. Fastighetens jordbruksvärde:

hektar åker ...................................................................................... å kr.

»

» ä

»

■»

» å

»

.................. »

ängsmark .............................................................................. å *

»

»

...................... ...................................................... å »

................... »

odlingsmark ............................................ ............................ å »

................... » betesmark (skoglös).................... ,.................................... å »

Produktiv skogsmarks värde enligt beräkning här nedan .................................

Övrig mark värderas till ...............................................................................................

Bete å skogen värderas till............................................................................................

Särskilda förmåners värde ............................................................................................

kr.

»

»

Summa kr.

Beräkning av skogsmarkens värde:

Virkesavkastningens rotvärde per kubikmeter ......... kr.

Skogsmarkens bonitetssiffra .............................................. »

.... ............

Markvärdet per hektar enligt hjälptabellen................ kr.

Markvärdet å hela arealen ....................................... hektar ..................

utgör alltså ............................................................................ kr. ................. ,

vilket sistnämnda belopp skall ingå i jordbruksvärdet här ovan.

II.

Fastighetens skogsvärde:

Virkesvärdet vid normal skogstillgång utgör enligt hjälptabellen per hektar ............... kr.

Beräknade siffran för den relativa skogstillgången

Alltså värdet å skogstillgången per hektar ..................................................................................... kr.

För skogsmarkens hela areal ...................................................................................................... hektar

utgör skogsvärdet följaktligen .............................................................................................................. kr.

III.

Fastighetens tomt- och industrivärde .............................................................. kr.

Nämndens beslut:

Jordbruksvärde............................................................................................................................................ kr.

Skogsvärde ...................................................................................................................................................... »

Tomt- och industrivärde .......................................................................................................................... »

Summa kr.

3586. Isaac Marcus’ Boktr.-A.-B. 1921.

■

•■"i

**><1 •

';•:

utså

itto;>t»i*»H

•'%‘ W-. " '

' ' '•

% . '

••• V - . -." v- '*'•■ '

~

V< >i

i-V?

t» •. £■

»-. . ; H l9t_: Jl

fi.nr

■ojf-

i .'

.4*v

'i

I H

\

>t

t-; /I • • ;

y

.

•t/i

i-’iv

■<

i *

JU

. :r

Ii■ ,

' i

Formulär 2.

Blanketten ilylles så noggrant som möjligt, och

bör, om viss uppgift ej kan lämnas, anledningen

därtill angivas.

(18 b)

Denna blankett användes endast lör

»annan fastighet».

För

varje

fastighet lämnas särskild uppgift, vilken skall vara

till vederbörande avlämnad senast den 15 september 1921.

Försummelse att avlämna uppgift kan medföra skyldighet

för den skattskyldige att erlägga fem kronor för uppgiftens

infordrande.

UPPGIFT till ledning vid taxering av “annan fastighet"

för år 1922.

Ägares eller skattskyldig innehavares för och tillnamn:

Län: ..................................

Socken,köping:

Hemmans namn och nr:

Lägenhet:

Fastighetens beteckning:

Stad:

Församling i stad:

Kvarter:

Adressnummer:

Rote:

Nr:

Markens areal:

kvadratmeter (eller annan ytenhet, som kan noggrant uppgivas)

Fastighetens användning (såsom till bostad uteslutande för ägaren, för uthyrning eller för industriellt eller

annat affärsändamål):.................................................................................... .... .............................................................................

Byggnadernas antal, ålder samt beskaffenhet med avseende å byggnadsmaterial:

Finnes i fastigheten inledd elektrisk belysning?

»

»

»

gasledning?

»

»

»

vatten- och avloppsledning?

»

»

»

cen träl värmeled ning?

Vilka övriga bekvämligheter finnas?................ ............. ,.......,.a........ .......... .............................

Brandförsäkringsvärde: (För industrifastighet uppgives brandförsäkringsvärde särskilt för byggnader och

särskilt för fasta maskiner och fasta inventarier.)

I vilken brandförsäkringsanstalt äro byggnaderna försäkrade?

Köpeskilling vid senaste förvärv år

: kr.

Har fastigheten efter förvärvet varit föremål för ny- eller ombyggnad eller annan dylik förändring och

i sådant fall i vilket avseende?

Från den 1 oktober 1921 avtalade hyror och därmed jämförliga inkomster, däri inbegripet hyresvärdet av

outhyrda eller hyresfritt upplåtna lägenheter till ägaren eller annan: kr.

enligt specifikation å

omstående sida.

Bihang till rilcsdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 höft. (Nr 215.)

Finnes å fastigheten park- eller trädgårdsanläggning och i sådant fall huru beskaffad?

Specifikation å hyresavkastningen:

Verklig, resp. beräknad, årlig hyra

för uthyrda, outhyrda eller av äga­

ren själv eller annan hyresfritt

disponerade lägenheter

Hyra (er­

sättning

för värme

ej inberäk­

nad)

Tillägg

för

cen­

tral­

värme

Tillägg

för

varm­

vatten

Summa

Lägenhetsinnehavarens namn

Antal

t. •«

a a

a

t, ^

- 5

cs

M £

Sfi

Anteckningar

ty:

•

11 ;

i? f

(It-, t tull

Särskilda upplysningar:1

Att jag efter bästa förstånd sanningsenligt lämnat förestående uppgifter, försäkras

•f*m

■'<>’ !». •' v i -...- 'it*; > i 'in u> vb •

' :iT '■ -h •

•<

£

-

åt.

den ..................... ............................. 1921.

unn«;-Vj7 -t'‘77>. . . . . ;"7,7;7':i';;7. . . . '•:•••'

Adress: .........................................................................................................

Nämndens beslut:

Markvärde

kr.

Byggnadsvärde

»

Parkvärde....... ;.................................................................................................................................... »

.................................

............

i; ..t- -

, .- hr .

Summa kr. ...................... .....

1 Här kan den skattskyldige, om han så önskar, även uppgiva det värde, vartill fastigheten enligt hans mening bör taxeras.

3686. Sthlra 1921, Isaac Marcus’ Boktr.-A.-B,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

19

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON S

ydow

, ministern för utrikes ärendena greve W

rangel

,

statsråden E

ricsson

, D

ahlberg

, M

urray

, E

lmquist

, M

alm

, B

ergqvist

,

H^ammarskjöld, E^keberg, H^ansson, B^eskow.

* Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, antörde häretter

följande:

1

I skrivelse (nr 444) påkallade 1920 års riksdag utredning tor

framläggande till innevarande års riksdag av förslag till bestämmelser,

innefattande omläggning av såväl taxeringsmyndigheternas organisation

som ock taxeringsförfarandet, att komma till användning vid ny

allmän fastighetstaxering under år 1922. I anledning härav erhöll

dåvarande departementschefen den 25 september 1920 nådigt bemyn­

digande att för utredningens verkställande tillkalla högst sju sakkunniga.

Samma dag tillkallades för ändamålet följande personer: landskamreraren

Gert Vollrath Eiserman, landskamreraren Axel Casimir Bökelund, kommu­

nalkamreraren Gustaf Vilhelm Källman, ledamöterna av riksdagens

första kammare, ombudsmannen Adam Hult och hemmansägaren Johan

Johansson i Kälkebo samt ledamöterna av riksdagens andra kärn •

mare, förrådsförmannen Anders Johan Bärg i Katrineholm och lant­

brukaren Nils Månsson i Erlandsro; varjämte uppdrogs åt Eiserman

att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan Käll­

man anhållit om entledigande från uppdraget, tillkallades mantalskom-

missarien Otto Emanuel Graffman att i hans ställe deltaga i arbetet.

Sedan de sakkunniga i korrektur avlämnat betänkande med förslag

till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän

fastighetstaxering år 1922, vilket torde få såsom bilaga fogas vid pro­

tokollet, samt länsstyrelserna i riket, kammarrätten, domänstyrelsen,

Sveriges skogsägareförbund, styrelsen för Svenska stadsförbundet och

styrelsen för Svenska landskommunernas förbund inkommit med ut­

Reform­

programmet.

låtanden över förslaget,, anhåller jag att nu få för Kungl. Maj:t an­

mäla detta förslag.

På min hemställan har Kungl. Maj:t förut i dag beslutat avlåta

proposition till riksdagen om antagande av förslag till förordning om

allmän fastighetstaxering år 1922, innefattande förändrade grunder för

beräknande av fast egendoms värde. Blir berörda förslag antaget, torde

därmed hava undanröjts de hinder, som på grund av nu gällande täm­

ligen oenhetliga värderingsgrunder hittills mött för åstadkommande av

en jämn och likformig fastighetstaxering. Det nu förevarande förslaget

har utarbetats i anslutning till de nya värderiugsgrunderna och har

till syfte att inrätta taxeringsapparaten och taxeringsförfarandet på ett

sätt, som, såvitt möjligt, skänker garanti för en rätt tillämpning av

värderiugsgrunderna samt därmed ock för en enhetlig taxering.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Efter att i sitt betänkande hava redogjort för bristerna hos den

nuvarande taxeringsapparaten, hava de sakkunniga förklarat sig finna

de huvudsakliga botemedlen utan vidare så att säga framgå av sig själva

och böra bliva i korthet följande. Fastighetstaxeringen skulle under

de år, då allmän omtaxering av fastigheter skulle äga rum, skiljas från

inkomsttaxeringen. Taxeringsmyndigheterna måste tillföras mera för

fastighetstaxeringen lämpad speciell sakkunskap. Taxeriugsdistrikten

borde utvidgas. De lokala intressesynpunkterna borde icke få över­

makten vid taxeringarna. Fastighetsägarna borde åläggas att utan an­

maning avgiva deklarationer beträffande fastigheterna. Material för

kontroll å fastighetsägarnas uppgifter borde såvitt möjligt ställas till

taxeringsmyndigheternas förfogande. Överordnade taxeringsmyndigheter

borde beredas möjlighet att verkställa individualtaxeringar av fastig­

heter, så att de icke bleve uteslutande hänvisade att för ernående av

jämnhet och likformighet i fastighetstaxeringen vidtaga procentuella

jämkningar. För sådant ändamål borde erforderligt material för värde­

bedömandet beträffande varje fastighet i lätt åskådligt skick föreligga

för den överordnade taxeringsmyndigheten, som tillika borde äga möj­

lighet att erhålla upplysningar av ortssakkunniga personer.

Det reformprogram, de sakkunniga sålunda uppställt för sitt arbete,

har befunnits väsentligen överensstämma med de direktiv, som riksdagen

i sin skrivelse givit.

I enlighet med detta program har förslaget utarbetats. Beträffande

detaljerna i förslaget torde jag kunna hänvisa till detsamma, vadan

jag här kan inskränka mig till att i största korthet redogöra för huvud­

dragen.

21

Fastighetsägarna hava enligt förslaget ålagts att utan anmaning ’edJg0reise

avlämna uppgifter rörande fastighets areal och andra förhållanden av 1Sr förslaget.

betydelse för ett rätt värdebedömande. Såsom material för kontrollerande

av dessa uppgifter skola utdrag av jordregistret, dar sådant linnes

upplagt, ställas till förfogande. Sedan arealuppgifterna kontrollerats,

skall varje fastighets areal i olika ägoslag införas i taxeringslängd^!

och sålunda i lätt överskådligt skick ständigt föreligga för samtliga

taxeringsmyndigheter, vilka därigenom bliva i stånd att utan omständ­

lighet kunna ingå i omprövning av varje fastighets värde.

Själva taxeringsapparaten har enligt förslaget organiserats något

olika på landet och i stad. Detta har skett med hänsyn till det hända

förhållandet, att det huvudsakligen är med avseende å jordbruksfastig-

betstaxeringen på landet, som jämnheten och likformigheten vid taxe­

ringen brustit. Förslaget har sålunda måst särskilt inriktas på ett av­

hjälpande av bristerna härutinnan.

.....

Innan taxeringsarbetet på landet tagit sin början, skola till möten

inför länsstyrelsen eller landskamreraren kallas alla de personer, som fått

länsstyrelsens eller landstingets uppdrag att handhava taxeringsarbetet,

ävensom andra sakkunniga personer för att överlägga och överenskomma

om en enhetlig tillämpning av värderingsgrunderna.

Därefter skall inom till storleken lämpligt avpassade distrikt taxe­

ringen beredas av beredningsnämnder, bestående av en utav länsstyrelsen

utsedd ordförande samt kommunvalda ledamöter. Beredningsarbetet

skall utföras under höstmånaderna 1921, varefter beredningsnämndens

förslag skall framläggas till granskning av intresserade fastighetsägare

med rätt för dem att hos beredningsnämndens ordförande gorå erin­

ringar.

.

. ... ,

Taxeringen skall därefter under tiden från den 20 januari till den

15 mars 1922 verkställas av särskilda för fastighetstaxeringen inrättade

taxeringsnämnder inom större distrikt, omfattande vartdel a ett flertal

beredningsdistrikt. Taxeringsnämnd skall bestå av dels eu ordförande

och en ledamot, utsedda av länsstyrelsen, dels två . landstmgsvalda

ledamöter, vilka samtliga nu nämnda skola tjänstgöra i hela taxeiings-

distriktet, dels vederbörande beredningsnämnds ordförande, som skall

vara ledamot och föredragande i taxeringsnämnden beträffande fastighets

taxeringen i hans distrikt, dels och slutligen två kommunvalda ledamöter

att tjänstgöra vid taxering av fastigheter inom kommun, för vilken de

blivit valda. Alltså sammanlagt sju personer. Om taxeringsnämndens

ordförande tillika varit ordförande i beredningsnämnd, skall han själv

vara föredragande vid handläggningen av fastigketstaxei ingen i hans

beredningsdistrikt, och skall därunder en av länsstyrelsen i hans ställe

Kungl. Maj.ts proposition Nr 215.

22

utsedd ledamot deltaga i taxeringsnämndens arbete. Med denna samman­

sättning hava de sakkunniga avsett att förebygga, att lokala intresse­

synpunkter få obehörigt inflytande hos taxeringsnämnden, vilkens huvud-

upp^fl^ bör bliva att tillgodose jämnheten och likformigheten vid fastig­

hetstaxeringen i hela distriktet.

kör att taxeringsnämndens arbete redan från början skall inriktas

på dess nyss nämnda huvuduppgift, har i förslaget föreskrivits, att ord­

föranden skall till ett förberedande sammanträde kalla samtliga bered-

ningsnämndsordförande ävensom de landstingsvalda ledamöterna i taxe-

ringsdistriktet, vid vilket förberedande sammanträde varje till distriktet

hörande beredningsnämndsordförande har att avgiva noggrann redo­

görelse för de värderingsgrunder, som i hans beredningsdistrikt följts

vid förslagets upprättande, ävensom för sin egen mening om dessa värde-

ringsgrunders riktighet samt om deras överensstämmelse eller bristande

överensstämmelse med de vid mötet inför länsstyrelsen, eller landskam-

reraren föreslagna enhetsvärdena eller med fastighetsköpen inom di­

striktet. Efter det att dessa redogörelser avgivits, skall vid det förbe­

redande sammanträdet löretagas överläggning, huruvida och i vilken

omfattning allmän jämkning av de utav beredningsnämnderna föreslagna

värdena synes böra vidtagas för åstadkommande av en jämn och lik­

formig fastighetstaxering i hela distriktet. Därefter skall kommunvis

individualtaxering av fastigheterna företagas av taxeringsnämnden, således

under deltagande av vederbörande kommunvalda ledamöter.

Beträffande fastighetstaxeringen i stad skola enligt förslaget även­

ledes förberedande överläggningar vid möten inför länsstyrelsen eller

landskamreraren äga rum, därest sådant prövas nödigt eller lämpligt. Där­

emot har icke ansetts nödigt att låta fastighetstaxeringen i stad beredas

av särskilda beredningsnämnder, utan skola taxeringsnämnderna omedel­

bart inbita sig på själva taxeringen. Varje stad skall i allmänhet .ut­

göra ett enda taxeringsdistrikt och uppdelning i två eller flera distrikt

ske allenast i de större städerna. Taxeringsnämnd i stad skall bestå av

en ordförande och en ledamot, vilka utses av länsstyrelsen, samt tre

kommunvalda ledamöter. Taxeringsnämndens arbeten skola påbörjas

på hösten 1921 och vara avslutade den 15 mars 1922.

b astighetstaxeringen på landet och i stad skall granskas och an­

förda besvär skola prövas av en särskilt för fastighetstaxeringen i varje

län inrättad prövningsnämnd, bestående av minst tolv, högst tjugufyra

ledamöter, vilka länsstyrelsen skall utse. I Stockholms stad skall emel­

lertid den prövningsnämnd, som enligt 40 § taxeringsförordningen skall

år 1922 tillsättas, handhava jämväl 1922 års fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

23

Samtliga länsstyrelser, med undantag av länsstyrelsen i Värmlands

län, hava tillstyrkt den sålunda föreslagna taxeringsorganisationen. Vissa

länsstyrelser hava emellertid framhållit svårigheterna att erhålla lämp­

liga personer till ordförande i berednings- och taxeringsnämnderna, så­

vida icke tillfredsställande ersättning åt dem ställes till förfogande; och

många länsstyrelser hava erinrat om nödvändigheten av åtgärders vid­

tagande för vinnande av lättnad i landskamrerarnas arbetsbörda, vilken

bleve genom den föreslagna organisationen ytterligare ökad.

I sistberörda hänseende finner jag mig kunna erinra, att de sak­

kunnigas uppdrag utvidgats att föreslå anordningar, som kunde vara

ägnade att jämsides medföra en effektivare inkomsttaxering samt tillika

bereda lättnad i landskamrerarnas arbete. Förslag härutinnan hinner

dock icke framläggas för årets riksdag.

Länsstyrelsen i Värmlands län har förordat det av de sakkunniga

i deras betänkande återgivna förslaget av presidenten Petersson, enligt

vilket fastighetstaxeringen skulle inom länen i första hand överlämnas

åt enmansberedningar. Jag tillåter mig att åberopa de skäl, som av

de sakkunniga i deras betänkande anförts mot en sådan anordning.

Kammarrätten har förklarat sig dela de sakkunnigas uppfattning,

att reformer i enlighet med det program, de sakkunniga uppställt för

sitt arbete, böra kunna leda till det åsyftade resultatet, en jämn och

likformig fastighetstaxering, och kammarrätten har ävenledes såsom sin

mening uttalat, att förslaget i sin utformning innebure en tillfreds­

ställande lösning av reformproblemet. Vissa erinringar hava emellertid

framställts, vilka antingen lett till ändring av de sakkunnigas förslag,

eller ock komma att av mig i det följande beröras.

Domänstyrelsen och Sveriges skogsägareförbund hava icke haft något

att emot förslaget erinra.

Överståtliållarämbetets och styrelsens för Svenska stadsförbundet ut­

låtanden torde böra i ett sammanhang omnämnas, enär de gå i ena­

handa riktning.

Överståthållarämbetet har erinrat om att Stockholms stadsfullmäk­

tige den 7 februari i år anvisat nödiga medel för en provisorisk om­

organisation från och med den 1 nästkommande april av taxerings-,

uppbörds- och indrivningsväsendet i Stockholm. Huvudsyftet med denna

omorganisation hade varit att erhålla ett mera effektivt taxeringsförfa-

rande, och komme härför att inom överståthållarämbetet tillsättas ett

större antal tjänstemän, vilka beräknades året om bliva upptagna med

huvudsakligen taxeringsarbete. Sålunda skulle dessa tjänstemän under

tiden för de ordinarie taxeringsnämndernas arbete uteslutande fullgöra

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 215.

24

uppdraget såsom av överståthållarämbetet förordnade ledamöter, en var

inom sin taxeringsnämnd, varigenom betydligt ökad arbetskraft komme

att finnas tillgänglig för det dessa nämnder påvilande arbetet. Vidare

hade inom överståthållarämbetet för omedelbart ingivande till Kungl.

Maj:t utarbetats ett förslag till sådan ändring av mantalsskrivnings-

förordningen för Stockholm, att mantalsskrivningen genom att börja

den 15 november skulle kunna vara avslutad till den 10 mars och

därigenom tre veckor längre tid erhållas för taxeringsarbetet. Genom

dessa anordningar, möjligen kompletterade med en bestämmelse att

taxeringsnämndernas i Stockholm arbete år 1922 icke behövde vara av­

slutat förr än till den 1 juli, ansåge överståthållarämbetet obehövligt, att

för ifrågavarande fastighetstaxering i Stockholm skulle tillsättas särskilda

taxeringsnämnder, och detta så mycket mera som en sådan åtgärd skulle

vara förenad med bestämda olägenheter. Sålunda måste fastighetstaxe­

ring, anordnad i enlighet med sakkunnigas förslag, grunda sig på 1921

års mantalslängd i stället för den för år 1922 upprättade. Vidare

skulle därigenom särskild fastighetslängd behöva i Stockholm upprättas,

vilket eljest icke vore erfordei-ligt, enär densamma inrymdes i det

gemensamma formuläret för mantals-, taxerings- och debiteringslängd.

Såsom en olägenhet enligt de sakkunnigas förslag måste även anses

den fastighetsägarna ålagda ytterligare deklarationsskyldigheten. Fler­

talet av de uppgifter, som den föreslagna deklarationen innehölle, vore

nämligen upptagna i den huvudförteckning, som varje fastighetsägare

lämnade i samband med mantalsskrivningen, och kunde de i deldara-

tionsformuläret ytterligare inrymda uppgifter såsom angående ' köpe­

skilling vid senaste förvärv samt därefter eventuellt vidtagna för­

ändringar å fastigheten jämväl lämnas i huvudförteckningen. Därjämte

torde det i många fall vara omöjligt för fastighetsägare att redan den

15 september angiva hyrorna efter den 1 oktober, enär hyresnämnderna

vid förstnämnda tidpunkt icke hunnit fastställa desamma. Härtill

komme slutligen, att de tjänstemän, som enligt vad ovan anförts,

skulle deltaga i taxeringsarbetet, enligt den uppgjorda planen för deras

verksamhet under tiden efter avslutandet av prövningsnämndens arbete

och till årets slut skulle verkställa eftergranskning av deklarationer i

andra taxeringsdistrikt än dem, i vilka de tjänstgjort såsom ombud

i taxeringsnämnd, för att därefter kronans ombud i prövningsnämnden

skulle kunna hos kammarrätten överklaga de felaktigheter i taxe­

ringarna, som av dem upptäcktes Under januari och februari månader

åter vore de fullt upptagna med kontrollering av debiteringen av kom-

munalutskylder samt med tjänstgöring å de under sistnämnda månad

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 215.

25

anordnade deklarationsbyråerna. Då överståthållarämbetet skulle finna

det synnerligen beklagligt, om den nya omorganisationen av taxerings-

väsendet i Stockholm icke skulle kunna fullt prövas under dess första

provisoriska år, samt ämbetet å andra sidan ansåge, att denna nya or­

ganisation möjliggjorde anordnandet av fastighetstaxering år 1922 jäm­

sides med inkomsttaxering, ville ämbetet bestämt avstyrka, att det

föreliggande förslaget till förordning om taxeringsmyndigheter och för­

farandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 skulle vinna tillämpning

i Stockholm. För att emellertid med säkerhet kunna i taxeringsnämn­

derna påräkna nödig sakkunskap för fastighetstaxeringen torde vara

lämpligt, att överståthållarämbetet tillerkändes rätt att uti ifrågavarande

års taxeringsnämnder förordna ytterligare en ledamot att deltaga i hand­

läggning av ärenden angående fastighetstaxering.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har till en början framhållit,

att förslaget byggts i organisatoriskt hänseende bland annat därpå, att

fullständig åtskillnad skulle genomföras mellan fastighetstaxeringen och

inkomsttaxeringen. Att så skedde torde i allmänhet vara välbetänkt och

lämpligt. Men för stadskommunerna, framför allt de större bland dessa,

kunde förhållandena gestalta sig på sådant sätt, att denna åtskillnad

snarare skulle motverka än främja ett rationellt taxeringsarbete och i

varje fall icke kunde åvägabringas, utan att den för hithörande ange­

lägenheters handhavande skapade tjänsteorganisationen till ingen nytta

måste omgestaltas. Särskilt hade styrelsen sig bekant, att förslagets

antagande skulle komma att på väsentliga punkter rubba den i Stockholm

nyligen reorganiserade uppbördsförvaltningen samt jämväl i övrigt bereda

myndigheterna i nämnda stad avsevärda svårigheter. Det vore ju väl

känt, att de brister i det nuvarande taxeringsväsendet, som föreliggande

förslag avsåge att undanrödja eller åtminstone mildra, icke gjort sig på

långt när i samma grad gällande inom städerna som å landsbygden,

utan att tvärtom särskilt de mera utvecklade städernas taxeringsorgan

plägat fullgöra dem åliggande uppgifter på ett sätt, emot vilket befogat

klander icke kunnat riktas. Där de nuvarande taxeringsmyndigheterna

prövades vara skickade att handhava jämväl 1922 års allmänna fastig­

hetstaxering och det kunde visas, att en övergång till den nya ordningen

skulle vålla mera betydande olägenheter, borde därför enligt styrelsens

åsikt möjlighet hållas öppen för bibehållande av hittills gällande orga­

nisationsformer. Något principiellt hinder häremot torde icke finnas.

Möjligen skulle kunna erinras, att genom undantagsstadganden i antydd

riktning taxeringsorganisationens uniformitet komme att på ett störande

sätt brytas. Denna invändning syntes emellertid ej böra tillmätas

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 höft. (Nr 215.)

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Departements­

chefen.

betydelse. Uniformiteten vore faktiskt redan enligt de sakkunnigas

förslag bruten i och med den skiljaktiga instansordning, som skulle

tillämpas för städer och landsbygd. Ett fortsättande på denna väg

inom de gränser, praktiska behov anvisade, borde sålunda icke väcka

betänklighet.

Kammarrätten, som erhållit del av de sålunda återgivna yttrandena,

har funnit däri anförda skäl beaktansvärda. Då därtill komme, att den

kostnad för statsverket, som ett införande av särskilda fastiglietstaxerings-

nämnder för Stockholm utan tvivel skulle medföra, kunde inbesparas,

därest de gamla taxeringsnämnderna bibehölles vid fastighetstaxeringen,

har kammarrätten för sin del instämt med överståthållarämbetet i dess

hemställan, att lagförslaget icke skulle vinna tillämpning å Stockholm

och att således bestämmelserna i taxeringsförordningen skulle gälla för

sagda stad vid allmänna fastighetstaxeringen år 1922. För tillgodo­

seendet av kravet på nödig sakkunskap vid fastighetstaxeringen syntes,

såsom ock överståthållarämbetet påpekat, dock vara lämpligt, att taxe­

ringsnämnderna vid nämnda taxering förstärktes med ytterligare en i

värdering av fastigheter förfaren ledamot.

I denna fråga har jag anledning antaga, att styrelsen för Svenska

stadsförbundet egentligen avsett förhållandena i huvudstaden, fastän

styrelsen yttrat, att betänkligheter mot särskiljandet av fastighetstaxe­

ringen från inkomsttaxeringen torde kunna antagas föreligga jämväl

beträffande andra större städer i riket. Jag har desto större skäl till

detta antagande, som bland de sakkunniga funnits representanter från de

båda i storlek närmast efter huvudstaden kommande städerna Göteborg och

Malmö samt dessa representanter delat de övriga sakkunnigas mening

om' lämpligheten av ett sådant särskiljande. Veterligen finnes icke heller

i annan stad än Stockholm någon tjänsteorganisation, som skulle kunna

tänkas bliva lidande på den föreslagna organisationen av fastighets­

taxeringen. Då tillika måste anses påtagligt, att fastighetstaxeringens

noggrannhet och enhetlighet skola vinna på ett sådant särskiljande, som

möj%g'ör inrättande av betydligt större distrikt samt anförtroendet av

denna taxering åt härför särskilt skickade personer, har jag funnit frågan

om frångåendet av den föreslagna taxeringsorganisationen kunna till

sin räckvidd begränsas till Stockholms stad. Detta har också kammar­

rätten gjort i sitt utlåtande.

Vad nu Stockholms stad beträffar, lärer fastighetstaxeringen där­

städes icke hava varit fullt tillfredsställande i så måtto, att tomtvärdet

hittills icke blivit vid taxeringen genom särskild uppskattning utrönt,

26

Kung!. Majds proposition Nr 215.

27

något som likvisst måste anses vara en förutsättning för möjligheten

att vid taxeringen komma till ett rätt helhetsvärde. Detta missför­

hållande skulle ju dock kunna vid den blivande taxeringen undan­

röjas, även om taxeringen korning att handhavas av de vanliga taxe­

ringsnämnderna. Emellertid måste jag finna påtagligt, att särskilda

taxeringsnämnder, tillsatta uteslutande med hänsyn till fastighetstaxe­

ringen, borde kunna tillföras större sakkunskap för detta ärv än

taxeringsnämnder, vid vilkas sammansättning huvudvikten lagts pa upp­

giften att handhava inkomsttaxeringen. Det kan också befaras, att

denna sistberörda taxering allt fortfarande såsom hittills kommer att

taga taxeringsnämndernas tid och intresse i anspråk i sådan . grad,

att allt för ringa del därav bleve till övers för fastighetstaxeringen,

vilken, om den skall bliva riktig, kräver både ett betydande arbete och

tillika mera speciell kompetens. Av dessa skäl har jag biträtt de sak­

kunnigas förslag. De av överståthållarämbetet framhållna svårigheterna

i organisatoriskt hänseende torde lå anses undanröjda genom de

modifikationer i avseende å tiden för taxeringens verkställande m. m.

vilka synas mig för Stockholms vidkommande lämpligen kunna vid­

tagas.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förlund har förordat för­

slaget i det väsentliga samt därvid framställt några erinringar betiäl­

tande detaljer.

Jag övergår nu till en redogörelse för dessa och andra detaljan­

märkningar, i den mån de icke utan vidare av mig iakttagits i det

förslag, jag ansett böra för riksdagen framläggas, samt iakttager där\id

paragrafföljden i förslaget.

2 §•

Kammarrätten har föreslagit, att stadgandet i sista punkten av

tredje stycket i 1 mom. om skyldighet för fastighetsägare att i fall, då

fastighet genom överlåtelse uppdelats, förete överlåtelsehandlingen i hu­

vudskrift eller bestyrkt avskrift måtte utgå, enär denna skyldighet bleve

för fastighetsägaren alltför betungande.

Enligt min mening kan denna bestämmelse icke uteslutas ur för­

slaget. Det måste nämligen ihågkommas, att fastighetslängden icke

kunnat upprättas pa grundval av 1922 års mantalslängd, men att icke

desto mindre vid taxeringen måste iakttagas alla under år 1921 inträf­

fade förändringar med avseende å fastigheterna. Om således under året

eu i fastighetslängden upptagen fastighet uppdelats, ligger vikt uppå,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Speciell

motivering.

Departement*-

chefen.

28

att varje sådan del av fastigheten får sig rätt taxeringsvärde åsatt. För

att detta skall kunna ske, måste taxeringsmyndigheterna erhålla noggrant

besked, huru uppdelningen ägt rum. Detta låter sig svårligen göra

utan tillgång till överlåtelsehandlingen. Denna plägar eljest på landet

företes för häradsskrivaren vid mantalsskrivningen, och det torde för

fastighetsägaren icke medföra någon större besvärlighet att gorå det­

samma för ordföranden i beredningsnämnden. För övrigt torde det ligga

i fastighetsägarens eget intresse att fullgöra denna skyldighet och där­

med erhålla ett riktigt bedömt taxeringsvärde å fastigheten.

Med anledning av erinringar från vissa länsstyrelser, att bered-

ningsnämndens ordförande borde å särskilda blanketter giva anmaningar

till försumliga fastighetsägare att avlämna uppgift, innan han tillgriper

den utväg, som i 2 mom. anvisats, vill jag allenast nämna, att det givet­

vis är meningen att sådana anmaningsblanketter skola genom Kungl. Maj:ts

försorg ombesörjas och ställas till taxeringsmyndigheternas förfogande.

4

§•

I en vid de sakkunnigas betänkande fogad reservation bär sak­

kunnigledamoten J. Johansson i Kälkebo såsom sin mening uttalat, att

de kommunvalda ledamöterna av berednings- och taxeringsnämnderna

borde kallas till de i denna § omförmälda mötena inför länsstyrelsen

eller landskamreraren. Denna mening har uti de inkomna yttrandena

över förslaget vunnit understöd av länsstyrelsen i Jämtlands län och av

styrelsen för Svenska landskommunernas förbund.

Kungl. Maj ds proposition Nr 215.

Departements­

chefen.

Vad de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnden beträffar,

är avsett, att val av dem skola äga rum först i december 1921, vadan

det icke bleve möjligt att kalla dem till möten, som skola hållas före

den 15 oktober samma år. Beträffande åter ledamöterna av berednings-

nämnderna skulle väl intet egentligt hinder möta att låta dem tillstädes-

komma vid dessa möten. Enligt vad jag inhämtat hava vid hittills

hållna möten av ifrågavarande slag kommunvalda ledamöter, som velat

infinna sig, gärna fått tillträde och haft enahanda yttranderätt som övriga

närvarande vid dessa möten. Från Malmöhus län kan meddelas,

att de kommunvalda ledamöter, som ville komma, inbjödos av läns­

styrelsen till de möten, som före 1918 års allmänna omtaxering av

fastigheter blevo hållna. Följden härav blev emellertid att, oaktat

länet uppdelats för fyra sådana möten å skilda orter i länet, tillström­

ningen av deltagare vid dessa möten blev så stor, att tillräckligt

rymliga lokaler icke på alla ställena kunde uppbringas. Det säger

29

sig också självt, att svårigheter måste möta att leda dessa stora för­

samlingar till åstadkommande av tillfredsställande resultat av förhand­

lingarna. I folkrika län med ett stort antal kommuner måste mötes­

deltagarnas antal bliva för stort, därest de kommunvalda ledamöterna

skulle kallas samt njuta ersättning för inställelsen, vilken ersättning väl

i sådant fall finge bekostas av kommunerna. För övrigt skulle, synes

mig, de kommunvalda ledamöternas närvaro i stor omfattning medföra

olägenheter härutinnan, att de större länen måste för undgående av alltför

stor tillströmning till mötena uppdelas för mycket med risk, att olika

mötesbeslut kunde komma att fattas beträffande likartade delar av länet,

så att fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet komme att även­

tyras. Av dessa skäl har jag ansett mig icke kunna biträda reserva­

tionen. Såsom min mening vill jag dock hava uttalat, att kommunvalda

ledamöter, vilka av intresse för fastighetstaxeringen utan kallelse infinna

sig vid mötena, böra, såsom hittills plägat ske, äga tillträde till och

yttranderätt vid mötena.

8 §•

I 2 mom. av denna paragraf har föreslagits, att utdrag av jord­

registret, där sådant funnes upplagt, skulle tillhandahållas berednings-

nämnderna. Redan i slutet av nästlidet år inkom från de sakkunniga

till dåvarande chefen för finansdepartementet en framställning med

anhållan om departementschefens medverkan till att länsstyrelserna finge

befallning att skyndsamt vidtaga åtgärder för ombesörjandet av utdrag

av jordregistret, avfattade i enlighet med en vid framställningen fogad

förslagsblankett, för samtliga kommuner i riket, där jordregister föres,

med undantag av lappmarkssocknarna. Uti denna framställning anfördes,

bland annat, följande. Den mest framträdande bristen hos fastighetstaxe­

ringen under nuvarande förhållanden hade utan tvivel bestått i saknaden

av noggranna arealuppgifter. Enligt de sakkunnigas förslag skulle deklara-

tionsplikt rörande areal m. m. införas för fastighetsägarna, vadan redan

därigenom kunde förväntas ett säkrare material för värdebedömningen än

för närvarande. Emellertid behövde detta material underkastas kontroll i

fråga om dess tillförlitlighet, vadan de sakkunniga funnit angeläget, att till

taxeringsmyndigheternas förfogande ställdes sådana handlingar, som kunde

stå till buds för kontroll å inkomna uppgifter. Då jordregistreringen

numera i de flesta län torde hava så långt framskridit, att jordregistret i

störa delar av länen förelåge färdigt, hade de sakkunniga funnit synner­

ligen önskvärt, att utdrag av detta register verkställdes och överlämnades

till taxeringsmyndigheterna. Givet vore, att jordregistret i många fall

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Departements­

chefen.

icke vore ägnat att tjäna till kontroll å arealerna för alla fastigheter,

som skulle såsom särskilda taxeringsenheter värderas, men jordregister­

utdragens betydelse såsom kontrollmaterial bleye icke desto mindre

synnerligen stor. Dessutom komme dessa utdrag att medföra den för­

delen, att jordregisterbeteckningarna kunde inflyta i taxeringslängderna

i alla sådana fall, då registrerade fastigheter låtit sig identifieras med

de för taxering förefintliga taxeringsenheterna. Då det finge antaga*,

bliva en strävan hos taxeringsmyndigheterna att, så långt sig göra läte,

bringa överensstämmelse mellan taxeringslängderna och jordregistret,

torde så småningom ordning, och reda i dessa.hänseenden kunna uppnås.

Dessa jordregisterutdrag borde, för att vid den nu ifrågavarande fastig­

hetstaxeringen kunna komma till användning, föreligga färdiga att till

taxeringsmyndigheterna överlämnas senast den 15 september 1921. På

grund härav borde arbetet med utdragens verkställande igångsättas

redan under början av året för att kunna genom de nu tillgängliga

arbetskrafterna å lantmäterikontoren utföras inom erforderlig tid. Bleve

igångsättandet fördröjt, så att det sedermera måste påskyndas, komme

det i varje fall att draga högre kostnader och kunde måhända icke

heller med erforderlig noggrannhet utföras, om tillfälliga arbetskrafter

måste anlitas. För lappmarkssocknarna vore utdragen onödiga, enär

där huvudsakligen funnes skogsmark med hushållningsplaner, ur vilka

erforderliga upplysningar kunde erhållas.

över denna framställning avgåvo kammarrätten och statskontoret den

24 sistlidna januari gemensamt utlåtande, däri ämbetsverken uttalade, att till­

gången till de föreslagna utdragen av jordregistret syntes ägnad att

befordra en jämn och rättvis taxering; och, ehuru ämbetsverken icke

vore i tillfälle att bedöma, vare sig till vilka belopp kostnaderna för

verkställande av de ifrågavarande utdragen kunde belöpa sig eller huru­

vida en kontroll av motsvarande värde måhända lämpligen skulle kunna

på annat sätt åvägabringas, hade ämbetsverken ansett sig icke böra av­

styrka den underdåniga framställningen.

De sakkunniga hade beräknat kostnaden för verkställande av

dessa utdrag till ett runt belopp av 100,000 kronor, som bleve en en­

gångskostnad, eftersom vid efterföljande fastighetstaxeringar allenast

komme att erfordras komplettering av utdragen.

På hemställan av min företrädare i ämbetet har kostnadsbeloppet

100,000 kronor beräknats i statsverkspropositionen. Däremot har han

icke tilltrott sig föreslå Kungl. Maj:t att låta utan avvaktan på riks-

30

Kungl. May.ts proposition Nr 215.

dagens beslut igångsätta arbetet. Icke heller jag har ansett mig böra

nu göra detta.

I själva saken finner jag det tydligt, att dessa jordregisterutdrag

skulle lända till stort gagn för taxeringsarbetet. Visserligen hava fyra

länsstyrelser i sina yttranden över lagförslaget erinrat, att jordregisterut­

dragens värde för taxeringsarbetet icke finge skattas för högt, och det

står även för mig klart, att jordregisterutdragen i många fall icke bliva

ägnade att tjäna såsom kontrollmaterial. Lika säkert är emellertid, att joid-

registerutdragen beträffande ett betydande antal fall lämna god ledning för

kontrollen å fastighetsägarnas egna uppgifter samt därmed ock för taxe­

ringen, det sistnämnda i synnerhet i sådana fall, då ägaren icke själv vant i

stånd att lämna uppgift om sin fastighets areal. Fördelen att med tillgång

till jord registerutdrag åtminstone så småningom få taxeringslängderna

bragta i överensstämmelse med jordregistren kan enligt min mening

icke överskattas. På grund härav och då kostnaden blir huvudsakligen

en engångskostnad, har jag ansett mig böra tillstyrka, att jord­

registerutdrag ställas till förfogande.

Det kan måhända nu bliva förenat med svårigheter att medhinna

arbetet inom den i lagförslaget utsatta tiden. Icke desto mindre anser

jag denna paragraf icke böra omformuleras. Det är ju utan vidare

klart, att vad som icke hinner bliva färdigt inom den utsatta tiden bör

-överlämnas senare, då det föreligger färdigt. I varje fall kommer det

till godo vid nästa allmänna taxering av fastigheter.

I samma paragraf har föreslagits, att avskrift av uppskattnings-

längden för jord värde- eller j ordräntestegrings beräknande skall till­

handahållas ordföranden i beredningsnämnden. Då särskilt tomtvärde

enligt det av mig förut i dag anmälda förslaget till förordning om

allmän fastighetstaxering år 1922 skall åsättas vid taxering av annan

fastighet än jordbruksfastighet, måste de så nyligen verkställda upp­

skattningarna bliva till god ledning vid taxeringen. Annat bär icke

heller ifrågasatts av de hörda myndigheterna. Då emellertid några

länsstyrelser hyst tveksamhet, huru kostnaden för dessa avskrifters

verkställande skall bestridas, har jag allenast velat här nämna, att dessa

avskrifter av längder, som finnas tillgängliga hos länsstyrelserna,

givetvis böra besörjas av länsstyrelserna med därvarande arbetskrafter

eller ock till utskrift utlämnas mot betalning, som bestrides i samma

ordning som för länsstyrelserna eljest påvilande arbete.

Kungl Maj:ts proposition Nr 215.

31

32

Kungl. Majits proposition AV 215.

Departements•

chefen.

Kammar­

rätten.

H §•

Kammarrätten har anmärkt, dels att det i första stycket av denna

paragraf omförmälda kungörandet borde ske genom tillkännagivande i

ortstidningar, som länsstyrelsen ägde bestämma, dels ock att den i

andra stycket anslagna tid för prövning av inkomna erinringar vore

för kort tilltagen.

Jag har icke funnit dessa anmärkningar böra föranleda änd­

ringar av förslaget. Då det gäller fastighetstaxering på landet torde

ett kungörande i kyrkan vara fullt så effektivt som ett tillkännagivande

i tidningarna, hör övrigt torde intresserade fastighetsägare säkerligen

genom förfrågningar förskaffa sig kännedom om den tid, då upplys­

ningar om utfallet av beredningens förslag stå att vinna. Icke heller

har jag kunnat finna annat än att tiden för prövning av erinringar

måste bliva tillräcklig. I regel torde dessa erinringar, kunna prövas på

en enda sammanträdesdag. Skulle i enstaka fall erfordras längre tid,

lärer hinder icke möta för beredningsnämnden att taga sig längre tid.

Det är emellertid av vikt, att denna prövning icke undanskjutes för

långt och därmed blir till hinder för taxeringsnämnden. Den i lag­

förslaget stadgade tiden har således . av mig ansetts böra bibehållas.

Det torde ligga i sakens natur, att av beredningsnämndsordföranden efteråt

vunna upplysningar i allt fall av honom framläggas för taxerings­

nämnden, ävensom att fastighetsägare kan direkt hos taxeringsnämnden

framlägga sina önskemål. Beredningsnämndens åtgöranden innefatta ju

allenast förslag till taxering.

i

>. -

II ; ■ v ' . ; ‘ ’

v. ; ’ * -

Vid samma paragraf har av kammarrätten erinrats, att förslaget

icke innehölle något stadgande om skyldighet för beredningsnämndens

ordförande att till taxeringsnämndens ordförande överlämna taxerings-

handlingarna. Kammarätten hade väl antagit, att meningen varit, att

beredningsnämndens ordförande, såsom föredragande hos taxeringsnämn­

den, skulle till taxeringsnämndens sammanträde föra med sig handlingarna.

Kammarrätten hyste emellertid den uppfattningen, att det för taxerings-

arbetets behöriga gång vore önskvärt, att ordföranden i taxeringsnämn­

den bereddes möjlighet att före taxeringsnämndernas behandling inför

nämnden sätta sig in i de av beredningsnämnden uppsatta förslagen

till taxering.

33

För min del tror jag icke att det skulle vara till mycket gagn Dep^te'™nls~

för taxeringsnämndsordföranden att på förhand få handlingarna till sig

översända; däremot skulle ofta nog onödiga kostnader föranledas av

dessa vidlyftiga handlingars översändande samt onödigt besvär läggas

på taxeringsordföranden för medförande av stora mängder av hand­

lingar till sammanträdet. Detta besvär synes lämpligare böra fördelas

på ordförandena i beredningsnämnderna. Taxeringsnämndsordföranden

kan i varje fall icke ensam före sammanträdet sätta sig in uti detta

vidlyftiga material. Däremot får han vid det förberedande samman­

trädet enligt 14 § 2 mom. på en gång eu inblick i samtliga be-

redningsnämndsförslagen, vida mera ingående än det bleve honom möj­

ligt att själv genom läsning av taxeringshandlingarna på egen hand

förskaffa sig, även om härför ansloges ganska lång tid. Denna kam­

marrättens anmärkning har jag således ansett icke böra föranleda åtgärd.

•

13 §•

Herr Johansson i Kälkebo har uti reservation såsom sin mening

uttalat, att de kommunvalda ledamöterna av taxeringsnämnden borde

vara tre i stället för två, samt att länsstyrelsen icke borde utse sär­

skild ledamot utöver de av länsstyrelsen utsedda ordförandena i taxe­

ringsnämnden och vederbörande beredningsnämnder.

Så till vida bar denna reservation biträtts av styrelsen för Svenska

landskommunernas förbund, att styrelsen funnit sig böra ifrågasätta,

huruvida ett så stort inflytande på landsbygdens taxering borde beredas

den administrativa myndigheten, som enligt förslaget skulle komma att

ske. Emellertid både styrelsen gent emot reservantens förslag fram­

hållit, att med en sammansättning av taxeringsnämnden enligt detta

förslag skulle den kontinuitet i taxeringsavseende, som borde uppehållas

inom taxeringsdistriktet, lätt kunna äventyras, om icke majoriteten av

taxeringsnämnden finge följa taxeringsarbetet inom distriktet i dess hel­

het. Styrelsen hade därför för sin del funnit det vara att föredraga, att

nämnden finge bestå, förutom av de utav länsstyrelsen förordnade ord­

förandena i taxeringsnämnden och vederbörande beredningsnämnd, av

två eller tre landstingsvalda samt två kommunvalda ledamöter.

De betänkligheter, som nämnda styrelse sålunda framhållit mot Departement<-

reservantens förslag, delar jag. År ordförande i beredningsnämnd hemma- cheten•

hörande inom kommun, tillhörande beredningsdistriktet, kan det givetvis

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 höft. (Nr 215).

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

34

inträffa, att lian tillika med beredningsnämndsledamöterna för denna

kommun låter beredningsnämndens förslag för mycket influeras av lokala

intressesynpunkter. 1 sådant fall skulle enligt reservantens förslag inom

taxeringsnämnden lätt kunna vinnas majoritet mot en behövlig jämk­

ning av beredningsnämndens förslag i syfte att åstadkomma en'jämn

och likformig taxering i detta beredningsdistrikt, jämförd med taxe­

ringarna i övriga beredningsdistrikt. Vidtagande av nödig jämkning

av taxeringen i ett sådant beredningsdistrikt skulle alltså komma att

undanskjutas ' till prövningsnämnden. Även om det skulle kunna med

största sannolikhet antagas, att den erforderliga granskningen bleve där

vidtagen, vore det emellertid icke lyckligt, att genom den av reservanten

föreslagna anordningen lägga hinder för genomförande av en jämn och

likformig taxering redan hos taxeringsnämnden.

För min del skulle jag kunna anse det vara en smaksak, huru

man vill anordna taxeringsnämndens sammansättning, om "man blott

tillser, att lokala intressesynpunkter icke komma att få överhanden.

Huvudsaken måste vara, att sammansättningen skänker garanti för ett

objektivt riktigt bedömande och blick för nödvändigheten av genom­

förandet av en jämn och likformig fastighetstaxering icke blott vid

jämförelse mellan fastigheterna i vart beredningsdistrikt för sig utan

även vid jämförelse beredningsdistrikten emellan. De sakkunniga hava

trott sig vinna detta mål genom att låta länets landsting välja leda­

möter i taxeringsnämnden. Utan tvivel torde kunna antagas, att dessa

ledamöter skola låta vidare synpunkter gälla vid taxeringen än som

under alla förhållanden kunna påräknas av ledamöter, som valts av den

mindre samfälligheten, kommunen. Då det ju emellertid skulle kunna

hända, att landstingets val icke alltid utfallit fullt lyckligt ur synpunkten

av verklig sakkunskap, hava de sakkunniga velat bereda möjlighet att

komplettera sakkunskapen inom taxeringsnämnden genom att länsstvrel-

sen Ange utse en särskild ledamot av nämnden. Då länsstyrelsen måste

antagas förfoga över synnerligen god personkännedom i länet, har jag

icke kunnat finna betänkligheterna mot en sådan anordning äga fog för

sig. Jag har således biträtt de sakkunnigas förslag. Under alla för­

hållanden måste tillses, att majoriteten hos taxeringsnämnden alltid

ligger hos de ledamöter, som hava till uppgift att deltaga i taxerings-

arbetet i hela taxeringsdistriktet. Eljest kommer jämnheten och lik­

formigheten i fastighetstaxeringen att, om också icke helt äventyras, få

tillgodoses först av prövningsnämnden, vars arbetsbörda då kan bliva

allt för stor med påföljd att erforderlig noggrannhet och grundlighet

äventyras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Kungl Maj:ts proposition Nr 215.

35

14 §.

I herr Johanssons i Kälkebo reservation har uttalats, att de kom-

munvalda ledamöterna borde få vara närvarande vid det i 2 mom. av

denna paragraf omförmälda förberedande sammanträde, som skall hållas

av ordföranden i taxeringsnämnden med de landstingsvalda ledamöterna

ävensom ordförandena i de under taxeringsdistriktet lydande beredniugs-

nämnderna. Denna mening har delats av styrelsen för Svenska lands­

kommunernas förbund.

Anledningen till att de sakkunnigas majoritet icke delat reservantens Departm***-

mening är uppenbarligen den, att lokala intressesynpunkter icke borde

dominera vid detta sammanträde. Så snart ett taxeringsdistrikt om­

fattar fyra beredningsdistrikt, skulle vid sammanträdet de kommun-

valda ledamöterna befinna sig i majoritet och kunna dirigera besluten

om de jämkningar, som böra vidtagas för ernående av en jämn och

likformig taxering i distriktet. Detta under försättning, att varje be­

redningsdistrikt omfattat allenast eu kommun. Har, såsom ofta torde

bliva förhållande^ varje beredningsdistrikt omfattat mera än en kom­

mun, skulle de kommunvalda ledamöterna i regel vara i majoritet vid

sammanträdet. Då detta skulle kunna äventyra fastighetstaxeringens

jämnhet i länet, har jag ansett mig böra biträda det förslag, som de

sakkunnigas majoritet avgivit.

22 §.

Kammarrätten har i likhet med länsstyrelsen i Västmanlands län

ansett den i 22 § omförmälda kungörelsen böra införas i ortstidningar.

Denna kungörelse, som är avsedd att intagas i länskungörelserna,

blir emellertid i de större länen av högst betydande omfång. Skulle

den tillika intagas i ortstidningarna, komme detta att draga mycket av­

sevärda kostnader. Om således ett kungörande i ortstidningarna kan

anses behövligt, borde detta kungörande inskränka sig till ett kortfattat

tillkännagivande, att fastighetsägare äro pliktiga att å viss tid och ort

avlämna uppgifter rörande sin fasta egendom i enlighet med blanketter,

som på viss angiven ort tillhandahållas. Då emellertid länskungörel­

serna spridas till alla kommunalförvaltningar i länet och underrättelser

om innehållet lämnas från predikstolarna, samt då, såsom de sakkunniga

framhållit, fastighetsägarna torde erhålla kännedom om sin uppgiftsplikt

jämväl genom notiser i tidningarna på ett vida effektivare sätt än genom

36

annonsering, har jag ansett kostnaderna för kungörande i tidningarna

kunna besparas. Det bör erinras, att kungörelser av ifrågavarande slag

enligt hittills gällande författningar icke behöft offentliggöras i tidnin­

garna, men att allmänheten likväl alltid blivit underkunnig om sin upp-

giftsplikt till taxeringsmyndigheterna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

I 24 § av lagförslaget hava föreskrifter meddelats angående be­

stridandet av ersättningar åt dem, som i taxeringsarbetet deltagit. I

ett tidigare lagrum, 14 § 1 mom., hava de sakkunniga föreslagit, att

längdförare åt taxeringsnämnd i stad skulle avlönas på stadens bekost­

nad. På hemställan av kammarrätten och Svenska stadsförbundet har

jag låtit denna sistberörda föreskrift i de sakkunnigas förslag utgå i

det förslag, som skall föreläggas riksdagen. Den utgift, som härigenom

förorsakas, har alltså icke ingått i de sakkunnigas beräkningar, men då

den sålunda av mig vidtagna förändringen tillkommit uteslutande i syfte

att icke föregripa en utredning om fördelning av kostnaderna för taxe-

ringsarbete mellan stat och kommun, samt då det kan förväntas, att

fortfarande såsom hittills ersättningar åt de av stad avlönade tjänste­

männen för deras befattning med taxeringsarbetet avvägas med största

försiktighet, har jag ansett den vidtagna förändringen icke utöva nämn­

värd inverkan på de sakkunnigas kostnadsberäkningar.

De sakkunniga hava beräknat kostnaderna till dels 100,000 kronor

för ombesörjande av utdrag av jordregistret, vilket kostnadsbelopp skulle

behöva vara tillgängligt redan under år 1921, samt dels 1,500,000 kronor

för taxeringsarbetet, vilket kostnadsbelopp skulle utgå under år 1922.

Givetvis är det förenat med svårigheter att tillförlitligt beräkna

dessa kostnader. Någon ledning kan dock hämtas av den verkställda

uppskattningen av mark i och för framdeles skeende taxering till jord­

värde- eller jordräntestegringsskatt. För detta ändamål anslogs ett runt

belopp av 1,000,000 kronor. Vid verkställd undersökning har befunnits,

att detta belopp måste överskridas för att skäliga ersättningar må läm­

nas. Vid sistnämnda uppskattning skulle ersättningar utgå jämväl till kom-

munvalda ledamöter av nämnderna, vilket vid nu ifrågavarande taxering

icke skulle bliva förhållandet. Men å andra sidan voro sagda uppskatt­

ningar begränsade till allenast viss fast egendom, medan nu ifrågava­

rande taxering skall avse all fast egendom.

Jag finner mig således kunna godtaga de sakkunnigas kostnads­

beräkning och åberopar de skäl, som de sakkunniga i sin specialmoti­

vering under 24 § anfört för denna beräkning.

37

I anslutning till vad min företrädare såsom chef för finansdeparte­

mentet vid anmälan av årets statsverksproposition yttrat finner jag mig

alltså böra föreslå, att det beräknade beloppet 1,600,000 kronor så upp­

delas, att.100,000 kronor beräknas för år 1921 och återstoden, 1,500,000

kronor, för år 1922. Anslagen torde böra erhålla natur av förslags­

anslag.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det inom

finansdepartementet delvis omarbetade förslaget till förordning om taxe­

ringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att

dels antaga författningsförslaget,

dels ock till täckande av de med taxeringen förenade kostnader

bevilja ett belopp av 1,600,000 kronor samt därav anvisa

a) å tillägg sstat till riksstaten för år 1921 under

sjunde huvudtiteln. ett förslagsanslag å........................... kronor 100,000;

b) å extra stat för år 1922 under sjunde huvud­

titeln ett förslagsanslag å.................................................... »

1,500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kron­

prinsen-Regenten lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt.

vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 höft. (Nr 215.)

6

Bilaga

till Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen år 1921, nr 215.

Förslag

till

förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

allmän fastighetstaxering år 1922.

1 §•

•

Den taxering av fast egendom, som efter ty därom är särskilt

stadgat skall äga rum år 1922, skall beredas av beredningsnämnder

samt verkställas av taxeringsnämnder och prövningsnämnder i den ord­

ning, nedan närmare stadgas.

2

§•

1 mom.

Ägare av fastighet eller sådan innehavare därav, som jäm­

likt 3 § bevillningsförordningen är skattskyldig såsom ägare, vare pliktig

att utan anmaning till ledning för taxeringen avlämna uppgifter å blan­

kett enligt härvid fogade särskilda formulär för jordbruksfastighet

(formulär 1) och för annan fastighet (formulär 2) angående de för­

hållanden, som å blanketten angivas.

Dessa uppgifter, vartill blanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas

hos ordförande i beredningsnämnd samt därjämte i Stockkolm hos över-

ståthållarämbetet, i övriga städer hos magistraten och ^å landet hos ord­

förande i kommunalnämnd, skola avlämnas senast den lo. september 1921,

vad angår å landet belägen fastighet, till ordföranden i berednings-

nämnden för det distrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller

länsstyrelsen i det län, varinom fastigheten är belägen, samt, vad angår

i stad belägen fastighet, till ordföranden i taxeringsnämnden för det

distrikt eller magistraten i den stad eller länsstyrelsen i det län, var­

inom fastigheten är belägen, dock att i Stockholm uppgifterna skola

avlämnas till överståthållarämbetet.

Därest under tiden mellan avlämnandet av sådana uppgifter samt

1921 års utgång fastighet eller del av fastighet övergått till ny ägare

eller skattskyldig innehavare, vare såväl den förutvarande som den nye

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 182 höft. (Nr 215. Bilaga.) 1

2

ägaren eller innehavaren pliktig att inom tio dagar därefter härom gorå

anmälan till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet eller

taxeringsnämnds ordförande i stad eller till vederbörande länsstyrelse;

börande i fall, då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, över­

låtelsehandlingen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift företes.

Efter anmaning av ordförande i beredningsnämnd, ordförande i

taxeringsnämnd eller landskamreraren i länet åligger ägare eller skatt­

skyldig innehavare av fastighet att avgiva uppgift jämväl angående

andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid fastighetens taxe­

ring, än dem, som å ovanberörda blanketter finnas angivna; och äger

länsstyrelsen i den omfattning, som kan anses nödig eller lämplig, att

i fråga om enskilda skogar med inskränkt dispositionsrätt, för vilka

nyare hushällningsplaner finnas upprättade, från vederbörande revirför­

valtare infordra för taxeringen erforderliga uppgifter ur hushållnings-

planerna.

2 mom. Underlåter ägare eller skattskyldig innehavare av fastig­

het att inom föreskriven tid avgiva uppgift, som han enligt denna

paragraf är skyldig lämna, må för uppgiftens införskaffande anlitas

biträde av länsstyrelsen, som, därest uppgiften prövas vara för fastig­

hetens taxering erforderlig, äger förelägga uppgiftsskyldig lämpligt vite.

Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer infordrande av felande upp­

gift äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor

för varje förrättning. 3

3 §'

Häradsskrivare, direktion för hypoteksinrättning och styrelse för

inländsk brand försäkringsanstalt eller syssloman för utländsk sådan anstalt

skola senast den 15 september 1921 avlämna de i 11 § 1 a) och b)

samt 2 a) förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering- den 28 oktober 1910 (taxeringsförordningen) omförmälda lagfarts-

förteckningar samt föreskrivna uppgifter, vad angår fastighet på landet,

direkt till ordföranden i det beredningsdistrikt eller länsstyrelsen i

det län, varinom fastigheten är belägen, samt, vad angår fastighet i

stad, till länsstyrelsen i det län eller magistraten i den stad, varinom

fastigheten är belägen; skolande lagfartsförteckningarna och uppgifterna

från hypoteksinrättning omfatta tiden från och med år 1918 till och med

den 30 juni 1921 och de övriga uppgifterna tiden från och med den 1

januari till och med den 30 juni 1921.

Samtliga uppgifter enligt denna paragraf avlämnas ordnade kommun-

eller församlingsvis, och skall medelst särskilda omslag eller annorledes

tydligt utmärkas, vilken kommun eller församling värjo grupp ay upp­

gifter avser.

Vid underlåtenhet att fullgöra vad i denna paragraf stadgas galle

bestämmelserna i 19 § taxeringsförordningen.

4

§.

Före den 15 oktober 1921 skola efter kallelse av länsstyrelsen

ordförandena i berednings- och taxeringsnämnderna å länets landsbygd

ävensom de taxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 13 § utsetts av länets

landsting, sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren å en

eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande till-

lämpningen av de allmänna grunderna vid fastighetstaxeringen, och

äger länsstyrelsen till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer,

vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sak­

kunskap antingen i allmänhet rörande fastighetsvärdena inom länet ellei

delar därav eller ock särskilt rörande värdering av skogsmark och skog.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna

med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen

likartade, böra de vid dessa sammanträden närvarande med den känne­

dom, de kunna äga om priserna vid köp och försäljning av fastigheter

under de senare åren, föreslå vissa värden lör ytenhet mark av olika ägo-

slag och godhetsklasser, vilka enhetsvärden må tjäna till ledning vid

fastighetstaxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog

skola på grundval av den redogörelse och de förslag, som jämlikt

punkt 10 i instruktionen för värdesättning av skogsmark och växande

skog genom länsstyrelsens försorg avgivas, vid sammanträdena. upp­

tagas till överläggning samt lastställas dels hjälptabell vid taxeringen

inom länet eller den del därav, som är föremål för överläggning, dels

ock de speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna

finnas erforderliga.

Vid dessa sammanträden föres protokoll av person, som länssty­

relsen därtill utsett; börande genom länsstyrelsens försorg bestyrkta av­

skrifter av protokollet skyndsamt tillställas ordförandena i beiednings-

och taxeringsnämnderna i länet. Samtidigt överlämnas till vedeibotande

beredningsnämndsordförande de i punkterna 8 och 9 i ovan berörda

instruktion omförmälda längder, som kunna vara uppgjorda för kom­

muner, tillhörande beredningsdistriktet, ävensom den för distriktet av­

sedda hjälptabellen.

Skulle länsstyrelsen finna lämpligt att för åstadkommande av en

4

jämn och likformig fastighetstaxering i stad hålla sammanträden med

ordförande och ledamöter av stadens taxeringsnämnder, må jämväl sådana

sammanträden äga rum före taxeringsarbetets påbörjande, vid vilka

sammanträden särskilda sakkunniga må tillkallas.

5 §-

Fastighetstaxeringen på landet beredes av beredningsnämnder, en

var inom dess distrikt. Beredningsnämnd består av ordförande jämte

ledamöter till ett antal, som av länsstyrelsen med hänsyn till berednings-

distriktets omfattning bestämmes med iakttagande, att antalet icke må

.understiga fyra och ej heller två från varje distriktet tillhörande kommun.

Länsstyrelsen har att indela länets landsbygd i beredningsdistrikt,

vilka böra göras så stora, som för beredningsarbetets behöriga gång

inom därtill anslagen tid anses lämpligt; ägande länsstyrelsen därvid

förena två eller derå kommuner till ett eller uppdela kommun i två eller

flera beredningsdistrikt.

6 §•

. Omförande i beredningsnämnd förordnas av länsstyrelsen, och bör

häitill utses person, som gjort sig känd för sakkunskap och oväld.

Ledamöter i beredningsnämnden ävensom suppleant för en var av

dem väljas av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas,

av dessa. Till ledamöter och suppleanter skola väljas inom berednings-

distriktet bosatta personer. Vid valet skall hänsyn tagas till personernas

lämplighet för uppdraget samt jämväl tillses, att ortskännedom rörande

distriktets alla delar inom nämnden kommer att förefinnas, ävensom att,

såvitt möjligt är, såväl ägare av jordbruksfastighet och annan fastighet

som näringsidkare, arbetare och andra inkomsttagare komma att äga

säte och stämma i beredningsnämnden.

?'§•

Va,l av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnden skall för­

rättas före den 1 oktober 1921, och bör genast efter valförrättningens

slut den, som därvid fört ordet, om valet underrätta ej mindre de valda

än även ordföranden i beredningsnämnden.

Besvär över dylikt val må anföras hos länsstyrelsen senast före

kl. 12 å femtonde dagen efter valets förrättande eller, om då är helg­

dag, å nästa söckendag därefter; och gälle i övrigt om vals överklagande

i tillämpliga delar vad i kom munal författningarna är stadgat angående

besvär emot kommunala myndigheters beslut. Finner länsstyrelsen an-

5

ledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp

av skattskyldiga, varom i sista stycket av 6 § förmärs, icke blivit

tillbörligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift huru många

ledamöter av varje grupp skola väljas. Varder det därefter företagna

valet överklagat och befinnes detsamma icke kunna lastställas, äger läns­

styrelsen utse ledamöter i nämnden.

Över länsstyrelsens sålunda meddelade beslut må klagan icke föras.

8 §•

1 mom. För varje beredningsdistrikt eller, där distrikt består av

mera än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda fastighets-

längder över förslagen till taxering dels av fast egendom, för vilken

bevillning erlägges, dels ock av last egendom, för vilken bevillning

icke erlägges.

_

Har Konungen förordnat om ändring i den kommunala indel­

ningen, att träda i kraft senast år 1923, skola i kommun, som genom

ändringen skall delas, särskilda fastighetslängder upprättas för varje

därvid uppkommande del samt förslagen till taxering uppgöras med

tillämpning av den nya kommunindelningen.

2 mom. Senast den 15 september 1921 skall länsstyrelsen till­

handahålla ordföranden i beredningsnämnden avskrift av uppskattnings-

längden för jordvärde- eller jordräntestegrings beräknande ävensom,

därest jordregister finnes upplagt, utdrag av detta register beträffande

varje till beredningsdistriktet hörande kommun.

3 mom. Senast den 1 oktober 1921 skall häradsskrivaren, vid

bot av tre kronor för varje överskjutande dag, hava till berednings-

nämndens ordförande avlämnat på 1921 års mantalslängd och i övrigt

kända förhållanden grundade fastighetslängder, upptagande dels samtliga

inom beredningsdistriktet belägna fastigheter, å vilka taxeringsvärden

skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller i fall, då innehavaren

är skattskyldig för fastighet, innehavare, dels ock 1921 års taxerings­

värde å varje fastighet.

r

9 §.

Före beredningsnämndens sammanträden åligger ordföranden:

a) att tillhandahålla blanketter, som i 2 § omförmälas, samt på

begäran meddela ägare och skattskyldig innehavare av fastighet upp­

lysningar rörande beskaffenheten av honom åliggande uppgifts-

skyldighet och sättet för dess fullgörande;

6

b) att samla och i enahanda följd, som fastigheterna förekomma

i fastighetslängden, ordna och numrera ävensom granska avlämnade

uPP§iffer 0°h andra anmälningar, vidtaga åtgärder för felande uppgifters

införskaffande samt tillse, dels att anmälda eller eljest kända förändringar

i avseende å äganderätts- och skattskyldighetsförliållandena varda

iakttagna och i längden införda, dels ock att genom infordrande av

upplysningar ledning vinnes för en noggrann och tillförlitlig fastighets­

taxering, ävensom att, da anledning till tillämpning av 19 § taxerings-

förordningen förekommer, därom göra anmälan hos länsstyrelsen för

den åtgärd, som må på nämnda myndighet ankomma;

c) att i fastighetslängden i vederbörliga kolumner anteckna avgivna

!lPP£pf\er8 nummer samt, med ledning av tillhandahållna avskrifter av

jordregistret och fastighetsägarnas egna av ordföranden granskade upp­

gifter, fastigheternas areal i olika ägoslag; samt

d) att kalla beredningsnämndens ledamöter till sammanträde.

10

§.

1 mom. Vid beredningsnämndens sammanträden, vilka hållas å

lämpligt ställe i orten å tider, som av ordföranden bestämmas, är han

tillika föredragande.

2 mom. Vid nämndens första sammanträde och innan uppskatt-

ningsarbetet tager sin början åligger det ordföranden att avgiva noggrann

redogörelse ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 4 §

omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å

detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande

samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som under senaste

fem aren förekommit, samt de slutsatser beträffande fastighetsvärdena i

orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av dessa köp.

hinnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika

lämnas upplysning om de anvisningar, som i fråga om värdesättning av

skogsmark och växande skog lämnats vid det ovan omförmälda samman­

trädet. Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening härom böra

av ordförande» protokollföras.

Härefter åligger det nämnden att föreslå och uti härför avsedda

kolumner i fastighetslängden införa det eller de värden, nämnden anser

varje fastighet i distriktet böra åsättas, därvid beträffande varje mera

ensartad del av distriktet början göres med de jordbruksfastigheter, som

under senaste fem åren gått i handel, varefter ordning-en i fastighets­

längden följes.

6

A id taxering av fastighet med växande skog har nämnden att

7

iakttaga föreskrifterna i instruktionen för värdesättning av skogsmark

och växande skog, varjämte det åligger nämnden att för varje sådan

fastighet i fastighetslängdens anmärkningskolumn anteckna de vid värde-

beräkqingen begagnade sifferbeteckningarna för rotvärde per kubikmeter,

medelbonitet och relativ skogstillgång i nu nämnd ordning, så att, med

användande av den i fastighetslängden införda arealsiffran för produktiv

skogsmark, nämndens beräkningar kunna underkastas kontroll.

Vid dessa värdeberäkningar äger nämnden åtnjuta biträde av skogs-

sakkunnig person, som länsstyrelsen efter förslag av domänstyrelsen

eller länets skogsvårdsstyrelse därtill förordnar.

Nämnden äger, där så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt biträde

för taxeringen i övrigt.

3 mom. Beslut må icke kunna fattas av beredningsnämnd, vars

distrikt omfattar blott en kommun eller del därav, därest icke ord­

föranden och minst två ledamöter äro närvarande, ej heller av bered­

ningsnämnd, omfattande två eller flera kommuner, med mindre, utom

ordföranden, en ledamot från varje kommun är tillstädes; börande

ordinarie ledamot, som är förhindrad att tillstädeskomma, i sitt ställe

kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.

Därest vid föreslående av fastighetsvärde skiljaktiga meningar

inom beredningsnämnden uppstå, skall den mening gälla, varom de

flesta sig förenat, samt, om rösterna utfalla lika, den, som ordföranden

biträder.

Ordföranden åligger att i alla de fall rörande värdesättnmg, då hans

mening icke gjort sig gällande, i härför avsedd kolumn i fastighetslängden

upptaga det värde, han ansett böra föreslås; varande det jämväl var och

eu av de övriga ledamöterna av beredningsnämnden obetaget att få sin

särskilda mening till protokollet antecknad eller, skrittligen avfattad, vid

protokollet fogad, om den senast vid protokolljusteringen föreligger.

I fråga om jäv för ordförande eller ledamot i beredningsnämnd

gäller vad i 52 § 3 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

ordförande och ledamot i beskattningsnämnd. 11

11 §•

Beredningsnämnd ens förslag skall föreligga färdigt senast den 15

december 1921; och åligger ordföranden att genom kungörelse i distriktets

kyrkor giva tillkänna, att förslaget under tio söckendagar viss angiven

timme på dagen tillhandahålles inom kommunen hos beredningsnämndens

ordförande eller någon dess ledamot, med rätt för ägare, skattskyldig inne-

8

liavare eller brukare av fastighet inom distriktet att före 1921 års

utgång till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar

mot förslaget.

6

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att i fastig-

hetslängden uppförd taxeringsenhet uppdelats, skall ordföranden före

den 15 januari 1922 hålla sammanträde med beredningsnämnden, som

bär att yttra sig över inkommen erinran samt, där sådant finnes påkallat,

avgiva nytt förslag till taxering. Över vad vid detta sammanti’äde före­

kommit föres protokoll.

12

§.

Fastighetstaxeringen på landet och i stad verkställes av särskilda

taxeringsnämnder, en var inom dess distrikt. Fastighetstaxeringsnämnd

skall bestå av ordförande samt på landet sex och i stad fyra ledamöter.

Länsstyrelsen har att indela länet i fastighetstaxeringsdistrikt,

vilka böra göras så stora, som för taxeringsarbetets behöriga gång inom

därtill anslagen tid anses lämpligt.

Varje stad bör i allmänhet utgöra ett taxeringsdistrikt; länssty­

relsen dock obetaget att, där sådant anses nödigt, uppdela stad i två

eller flera distrikt.

13 §.

1 mom. Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av läns­

styrelsen, och bör härtill utses person, som gjort sig känd för sak­

kunskap och oväld.

2 mom. Utav de sex ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd på

landet ^ skola en utses av länsstyrelsen, två väljas av länets landsting

och två av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktiga finnas, av

dessa, samt eu utgöras av vederbörande beredningsnämndsordförande

eller, om han förordnats att vara .ordförande i nämnden, en ledamot,

som länsstyrelsen utser i hans ställe. De tre förstnämnda ledamöterna

S^°^a„^^ns^^ra * hela taxeringsdistriktet och de tre sistnämnda allenast

da fråga är om taxering av fastighet inom kommun, av vilken de valts,

eller, vad. angår beredningsnämndsordförande eller i hans ställe utsedd

ledamot, inom kommun, tillhörande ordförandens beredningsdistrikt.

Kommunernas val av ledamöter skola förrättas i december 1921,

börande därvid tillses, att minst en av de kommunvalda ledamöterna

tjänstgjort i beredningsnämnden inom kommunen.

3 mom. Av de fyra ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd i

stad skall en utses av länsstyrelsen och tre väljas av stadsfullmäktige

9

eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga, vilket val

förrättas i september 1921.

4 mom.

Vid samma tillfälle, som val av ledamöter i taxerings­

nämnden sker, skall i enahanda ordning väljas suppleant för en var

av dem.

Om utgången av val, som förrättats av landstinget, underrättas

såväl de valda som länsstyrelsen. Om övriga här ovan omförmälda val

har den, som därvid fört ordet, att underrätta ej mindre de valda än

även ordföranden i taxeringsnämnden.

Till ledamöter i taxeringsnämnden skola väljas inom taxe-

riDgsdistriktet eller, där stad är delad i flera distrikt, inom staden

bosatta personer, som kunna anses äga erforderlig sakkunskap i fråga

om värdesättning av fast egendom och noggrann kännedom om fastig­

hets förhållandena inom taxeringsdistriktet.

14 §.

1 mom.

Fastighetstaxering8nämnds arbete ledes av ordföranden,

som har att kalla ledamöterna till sammanträden å tid och ort, som av

ordföranden bestämmas. I fastighetstaxeringsnämnden

på landet

är be-

redningsnämndens ordförande föredragande beträffande taxering av fastig­

heter, tillhörande hans beredningsdistrikt. I fastighetstaxeringsnämnd

i stad

är nämndens ordförande själv föredragande.

Till sitt biträde äger taxeringsnämndsordförande på landet anställa

särskild person att under ordförandens tillsyn föra taxeringsnämndens

protokoll och längder. I stad ställer magistraten längdförare till taxe­

ringsnämndens förfogande på stadens bekostnad.

2 mom.

Innan fastighetstaxeringsnämnden på landet börjar det

egentliga taxeringsarbetet, skall ordföranden kalla de landstingsvalda

ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de

till taxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten till ett förberedande

sammanträde, vid vilket varje beredningsnämndsordförande har att av­

giva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka bered-

ningsnämnden upprättat sitt förslag till taxering, ävensom för sin egen

uppfattning, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna

anses överensstämma med resultatet av överläggningarna vid det i 4 §

omförmälda sammanträdet inför läusstyrelsen eller landskamreraren eller

eljest med de priser, som i ort n betalts vid fastighetsköp. På grundval av

dessa redogörelser skola de vid detta sammanträde närvarande taga under

övervägande och till protokollet anteckna vilka allmänna jämkningar av be-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 höft. (Nr 215. Bilaga.) 2

10

redningsnämndernas förslag finnas erforderliga för on jämn och likformig

taxering' i hela taxeringsdistriktet, med rätt för en var av de närvarande

och med skyldighet för såväl taxeringsnämndens ordförande som

beredningsnämndsordförandena att låta sin mening till protokollet an­

tecknas, därest den avvikit från flertalets. Därefter tager taxerings-

arbetet sin början med kommuner, där beredningsnämndernas förslag vid

det förberedande sammanträdet ansetts i nu berörda avseende tillfreds­

ställande, samt fortgår kommun efter kommun och fastighet efter fastighet,

därvid föredraganden har att i varje fall meddela såväl berednings-

nämndens förslag som ock sin egen mening ävensom redogöra för

inkomna erinringar och de ändringar, som beredningsnämnden funnit

sig böra föreslå. Taxeringsnämndens beslut antecknas i därför avsedda

kolumner i fastighetslängden.

3 mom. Ordförande i taxeringsnämnd i stad har före taxerings­

nämnds sammanträde enahanda åligganden, som i 9 § stadgats för ord­

förande i beredningsnämnd på landet.

Är stad indelad i två eller flera taxeringsdistrikt och bär läns­

styrelsen icke funnit erforderligt att hålla sådant sammanträde, som

i 4 § sista stycket omförmäles, skall länsstyrelsen uppdraga åt en av

taxeringsnämndsordförandena i staden att före taxeringsarbetets påbör­

jande kalla övriga ordförande och ledamöterna till sammanträde för för­

beredande överläggningar rörande de allmänna grunder, som böra i sta­

dens skilda delar komma till tillämpning vid taxeringen; och äger

länsstyrelsen, på framställning av den sammankallande ordföranden, med­

giva, att han må till detta sammanträde kalla jämväl andra personer, vilka

på grund av verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap

rörande fastighetsvärdena inom staden.

4 mom. Senast den 15 november 1921 skall i stad vederbörande

tjänsteman, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, till taxe­

ringsnämndens ordförande hava avlämnat på 1921 års mantalslängd och

i övrigt kända förhållanden grundade fastighetslångder, upptagande dels

samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, å vilka taxerings­

värden skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller, i fäll då inne­

havaren är skattskyldig för fastighet, innehavare, dels ock i därför

avsedda kolumner 1921 års taxeringsvärde å varje fastighet.

5 mom. I fråga om taxering av fastighet med skog har taxerings­

nämnd att iakttaga vad i 10 § är stadgat för beredningsnämnd vid av­

givande av dess förslag till taxeringsvärde; och gälle jämväl vad i

samma paragraf är stadgat om rätt att för taxeringen'tillkalla sak­

kunniga biträden.

11

15 §.

Beslut må icke kunna fattas av taxeringsnämnd

på landet,

med

mindre ordföranden jämte föredraganden eller, där ordföranden själv såsom

beredningsnämndsordförande är föredragande, en av länsstyrelsen utsedd

ledamot ävensom en landstingsvald och en kommunvald ledamot äro till­

städes, ej heller av taxeringsnämnd

i stad,

med mindre ordföranden

samt minst två ledamöter äro tillstädes; börande ordinarie ledamot, som

är förhindrad att tillstädeskomma, i sitt ställe kalla sin suppleant och

tillika härom underrätta ordföranden.

Uppstå skiljaktiga meningar inom nämnden, gälle den mening,

varom de flesta sig förenat, samt, om rösterna utfalla lika, den, som

ordföranden biträder, med rätt för en var ledamot samt med skyldighet

för ordföranden och, i taxeringsnämnd på landet, föredraganden att låta

sin avvikande mening till protokollet antecknas.

!6 §•

1 mom.

Taxeringsnämndens arbete bör taga sin början

på

landet

före den 20 januari 1922 och

i stad

före den 15 december 1921

samt vara avslutade senast den 15 mars 1922.

2 mom.

Före den 1 april 1922 skall taxeringsnämndens ordförande

på landet

till häradsskrivaren och

i stad

till vederbörande tjänsteman

överlämna fastighetstaxeringslängderna, behörigen summerade, med till­

hörande uppgifter. Berednings- och taxeringsnämndernas protokoll in­

sändas samtidigt till länsstyrelsen.

3 mom.

Efter mottagandet av fastighetstaxeringslängderna åligger

det

på landet

häradsskrivaren och

i stad

vederbörande tjänsteman att

genom granskning av längderna efterforska möjligen förelupen miss­

skrivning eller annan oriktig anteckning och till landskamreraren fram­

ställa de anmärkningar, vartill granskningen givit anledning.

4 mom.

Före den 1 maj 1922 skola fastighetstaxeringslängderna

med sammandrag jämte samtliga tillhörande handlingar insändas till

länsstyrelsen,

på landet

omedelbart av häradsskrivaren och

i annan stad

än Stockholm

genom magistratens försorg.

5 mom.

Avskrifter av fastighetstaxeringslängderna, i vad de angå

varje särskild kommun

på landet,

skola jämväl före den 1 maj 1922

av häradsskrivaren tillställas vederböi’ande kommunalstämmas ordförande,

vilken det åligger att under viss bestämd och ofördröjligen kungjord

tid av fjorton dagar på lämpligt och därvid jämväl tillkännagivet ställe

hålla avskrifterna de skattskyldiga tillhanda. Avskrifterna böra seder-

12

mera av ordföranden förvaras för att, på sätt i 29 § i taxeringsförord-

ningen stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande arets taxerings­

nämnd.

ö

I stad skola genom magistratens försorg avskrifter av fastighets-

taxeringslängderna för varje särskilt distrikt i samma ordning hållas de

skattskyldiga till hända samt påföljande år överlämnas till vederbörande

ordförande i det årets taxeringsnämnd.

6 mom. Vad i nästföregående mom. är stadgat äger icke tillämp­

ning i Stockholms stad.

17 §•

Skattskyldig, som icke åtnöjes med taxeringsnämndens beslut,

i vad hans fastighet rörer, så ock vederbörande kommun, municipalsam-

hälle, vägstyrelse och landstings förvaltningsutskott, som är missnöjd med

taxeringsnämndens beslut, må däri söka ändring hos prövningsnämnden

genom besvär, vilka, skriftligen avfattade, skola, vid påföljd att besvären

eljest icke varda upptagna till prövning, ingivas till länsstyrelsen senast

före klockan 12 på dagen den 31 maj 1922.

Finnas i stad två eller flera territoriella församligar, vilka varför

sig enligt kyrkostämmas beslut av sina medlemmar uttaga särskilda på

bevillningen grundade avgifter, tillkommer sådan församling samma

besvärsrätt som kommun. .Lag samma vare beträffande församling på

landet eller skoldistrikt, där församlingens eller skoldistriktets område

icke sammanfaller med kommuns område.

18 §'

hör varje län tillsättes år 1922 en prövningsnämnd, som har att

granska fastighetstaxeringarna samt pröva och avgöra anförda besvär

eller framställda anmärkningar i anledning av fastighetstaxeringsnämn-

dernas beslut. Denna nämnd sammanträder i residensstaden å tid,

som utsättes av länsstyrelsen och bestämmes sålunda, att nämndens

arbeten må vara avslutade i varje län senast den 1 juli 1922.

Besvär och övriga ärenden rörande fastighetstaxeringen i Stockholms

stad handläggas av den prövningsnämnd, som enligt 40 S taxeringsförord-

ningen skall år 1922 tillsättas.

19 §.

Prövningsnämnd för fastighetstaxering skall bestå av minst tolv,

högst tjugu fyr a ledamöter, vilka länsstyrelsen utser dels bland dem, som

deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas arbeten, dels ock bland personer

13

inom länet, vilka icke i nämnda arbeten deltagit men genom sin

verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighets­

värdering; och böra prövningsnämndens ledamöter så utses, att nämnden

kommer att bestå dels av lika antal ledamöter från var och en av de

grupper av taxeririgsnämndsledamöter, som tillsatts av länsstyrelse, lands­

ting och kommuner, dels ock av ledamöter, som icke deltagit i taxerings-

arbetet, till enahanda antal, som tagits ur var och en av nämnda grupper,

samt att inom nämnden icke saknas tillförlitlig kännedom om fastighets­

värdena i länets skilda delar.

I enahanda ordning utses suppleanter till antal motsvarande minst

hälften av det antal ordinarie ledamöter i nämnden, som utsetts ur var

och en av ovannämnda grupper.

20

§.

Ordförande eller ledamot i bered ni ngsnämnd och taxeringsnämnd

samt ledamot i prövningsnämnd må endast den vara, som råder över

sig och sitt gods samt icke blivit ådömd sådan påföljd, som i 2 kap.

19 § strafflagen sägs.

21

§.

Före prövningsnämndens sammanträde skall landskamreraren verk­

ställa noggrann undersökning av taxeringslängderna ävensom de hos

berednings- och taxeringsnämnderna lörda protokollen samt därefter hos

prövningsnämnden påyrka de åtgärder, som för åstadkommande av en

jämn och likformig fastighetstaxering inom länet erfordras.

Länsstyrelsen ägor, där så anses erforderligt, kalla taxeringsnämnds

ordförande eller ledamot eller andra i värdering av skog och fast egendom

i övrigt sakkunniga personer att före och under prövningsnämnds sam­

manträde infinna sig för upplysningars meddelande; och må,. där sa

finnes lämpligt, före sammanträdet prövningsnämndsledamot inkallas

för att med landskamreraren överlägga om fastighetstaxeringen.

22 §.

1 inom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas före. den ol

augusti 1921, lämnar länsstyrelsen underrättelse om de berednings- och

taxeringsdistrikt, i vilka länet blivit indelat, och om de personer, som

komma att inom distrikten såsom ordförande leda berednings- och

14

taxeringsnämndernas arbeten, varjämte länsstyrelsen meddelar föreskrift

om det antal ledamöter i de särskilda berednings- och taxeringsnämn­

derna, som skall inom varje kommun och av länets landsting väljas

och om vad i övrigt bör iakttagas vid dessa val. I kungörelsen erinras

vederbörande om skyldigheten att avlämna de uppgifter, som skola

avgivas till ledning för den förestående taxeringen, samt om påföljden

för uraktlåtenhet därutinnan. Tillika meddelas underrättelse såväl om

tid och ställe för uppgifternas avlämnande samt varest uppgiftsblanketter

tillhandahållas . som ock därom, att ägare eller skattskyldig innehavare

av fastighet, vilken önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom

åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att

for sådant ändamål hänvända sig till vederbörande beredningsnämnds

ordförande på landet och taxeringsnämnds ordförande i stad.

2 mom. Omedelbart efter det länsstyrelsen erhållit underrättelse

om landstingets val av ledamöter i taxeringsnämnderna på landet, lämnar

lansstyrelsen genom allmän kungörelse underrättelse om de personer,

som blivit av landstinget valda och av länsstyrelsen utsedda till leda­

möter i dessa taxeringsnämnder, varjämte länsstyrelsen under hänvis­

ning till sin förut enligt 1 mom. här ovan utfärdade kungörelse ånyo

erinrar kommunerna om de val, som jämlikt 13 § 1 mom. skola företagas.

3 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas före den 15

april 1922, lämnar länsstyrelsen underrättelse om de personer, som blivit

utsedda till ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden, samt om tid

och ställe för nämndens sammanträde. I denna kungörelse erinras de

skattskyldiga om innehållet i 17 §.

Ett exemplar av kungörelsen låter länsstyrelsen tillställas en var

av nämndens ledamöter och suppleanter, varjämte genom länsstyrelsens

försorg förteckning över de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad

redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena bör, så fort ske kan,

oversändas till ledamöterna och suppleanterna; dock att sådan förteckning

icke erfordras för Stockholms stads prövningsnämnd.

Möter för ledamot i prövningsnämnd hinder att tillstädeskomma

bor anmälan därom ofördröjligen göras hos länsstyrelsen, som därefter

inkallar vederbörande suppleant.

23 §.

1 mom. Över prövningsnämndens beslut må besvär anföras hos

kammarrätten av kronans ombud ävensom av vederbörande kommun,

församling, skoldistrikt, municipalsamhälle, vägstvrelse och landstingets

förvaltningsutskott.

15

Skattskyldig må över prövningsnämnds beslut, i vad hans fastig­

het rörer, anföra besvär, om han hos prövningsnämnden överklagat

taxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits samt

om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden åsätta taxeringen,

utan att sådan ändring av den skattskyldige påyrkats.

Besvären ställas till kammarrätten och skola före klockan tolv på

sista helgfria dagen i december månad 1922, vid påföljd, om den tid

försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning, ingivas till

länsstyrelsen i det län, där taxeringen ägt rum; dock må icke den om­

ständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits

eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till

prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den här ovan

stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten

omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling.

2 mom. Inkomna besvär skola av länsstyrelsen handläggas i

enlighet med föreskrifterna i 49 § 1 mom. sista stycket och 2 mom.

taxeringsförordningen.

24 §.

1 mom. Ersättning åt ordförandena i berednings- och taxerings­

nämnderna samt de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i taxerings­

nämnderna, arvoden för protokolls- och längdföringen hos prövniugs-

nämnden ävensom gottgörelse för det i samband med taxeringsförrätt-

ningarna lämnade biträde av städernas tjänstemän bestrides av stats­

medel.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att senast den 15 maj 1922

till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående den ersättning,

som för bestyr med taxeringsarbetet anses böra tillkomma eu var av de

personer inom länet, vilka enligt bestämmelserna i 1 mom. äro därtill

berättigade; skolande jämväl därvid angivas de grunder, som varit be­

stämmande vid ersättningens beräknande.

3 mom. Till gäldande av förut icke omförmälda. av prövnings­

nämnds arbeten föranledda utgifter, såsom ersättning för biträde åt kro­

nans ombud vid förberedande göromål, nödiga tryckningskostnader samt

gottgörelse för uppassning hos prövningsnämnden, äger varje prövnings-

nämnd efter förslag av länsstyrelsen använda erforderligt belopp.

4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 2 och 3 mom.

beviljade beloppen och dessas fördelning bör länsstyrelsen avlåta särskilt

utdrag av nämndens protokoll, varefter beloppen i vanlig ordning utbe-

16

talas och med bifogande av protokollsutdraget i kronoräkenskaperna

redovisas.

5 mom, Av kommun valda ledamöter i berednings- och taxerings­

nämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa eller i stad av stads­

fullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, av allmän rådstuga, att

av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl

sammanträdes- som resedagar med högst tio kronor om dagen, dels

ock, då de icke äro bosatta å den ort, där nämnden sammanträder,

samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från samman­

trädesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning med högst lega

för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för andra klass å

järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

De av landstinget utsedda ledamöterna i taxeringsnämnd äga för sin

inställelse vid taxeringsnämndens sammanträden och det i 4 § omför-

mälda sammanträde inför länsstyrelsen eller landskamreraren åtnjuta er­

sättning av landstingets medel efter de grunder, som gälla för ersätt­

ning till landstingsmän för inställelse vid landstings sammanträde.

6 mom. Ledamöterna i prövningsnämnd, sakkunnigt biträde hos

berednings-, taxerings- eller prövningsnämnd, de av länsstyrelsen eller

efter länsstyrelsens bemyndigande till de i 4:e och 14:e §§ omförmälda

sammanträden särskilt inkallade personer samt de ordförande i bered-

ningsnämnd och ordförande eller ledamöter i taxeringsnämnd, som på

länsstyrelsens kallelse inställt sig antingen till sådant sammanträde,

som i 4 § omförmäles, eller före eller under prövningsnämndens samman­

träde för upplysningars meddelande, äga åtnjuta, om de äro bosatta å

annan ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning under såväl sam­

manträdes- som resedagar med nitton kronor om dagen och övrig ersätt­

ning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande resereglemente

samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning

med femton kronor om dagen. Ersättning efter ovannämnda grunder

tillkommer jämväl ledamot i prövningsnämnd, som efter kallelse av ord­

föranden inställt sig för att deltaga i protokollsjustering.

Om sakkunnig för sitt biträde åt beskattningsnämnd måst verk­

ställa mera omfattande utredning eller undersökning, ankomme på läns­

styrelsen att bestämma den särskilda gottgörelse, som härför må till

honom utgå.

7 mom. Häradsskrivare äger att för de avskrifter av taxerings-

längderna, som det enligt 16 § 5 mom. åligger dem att avlämna, undfå

ersättning med en krona arket.

17

8 mom.

Till den, vilken i anledning- av landskamrerare beviljad

ledighet i och för granskning av fastighetstaxeringen förordnats att

landskamrerares övriga göromål förrätta, skall utgå gottgörelse mot­

svarande landskamrerares tjänstgöringspenningar.

9 mom.

De belopp, som utgå enligt 6, 7 och 8 mom., höra, utan

sammanblandning med de i föregående moment omförmälda taxerings-

kostnaderna, utbetalas av länsstyrelsen efter granskning av därå ingivna

rekvisitioner.

25 §.

Vad i denna förordning stadgats om länsstyrelse gälle i tillämpliga

delar, vad beträffar Stockholms stad, överståthållarämbetet.

26

§.

Bestämmelserna i 9 §, 15 § 1 mom. tredje stycket samt 3 och 4

mom., 17 §, 28 § första och andra styckena, 30 § första stycket, 31 §

1 mom. d) g) och

n),

32 §, 37 §, 42* § andra och tredje styckena, 43

och 44 §5 46 8, 47 8 1 mom. första stycket, 2 mom. första stycket

och 3 mom., 50 §, 52 §, 55, 56, 57 och 58 §§, 59 § 1 och 2

mom. samt 60, 61 och 62 §§ taxeringsförordningen skola i tillämpliga

delar lända till efterrättelse med iakttagande, att vad i 28 § första

stycket, 30 §, 31 § mom. d) g) och n), 37 § och 51 § sägs om taxerings­

nämnd skall gälla även i fråga beredningsnämnd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 käft. (Nr 215. Bilaga.) 3

Formulär 1.

(18 a)

Denna blankett användes endast för jordbruksfastighet.

För varje fastighet lämnas särskild uppgift, vilken skall

vara till vederbörande avlämnad senast den 15 september 1921.

Försummelse att avlämna uppgift kan medföra skyldighet

för den skattskyldige att erlägga fem kronor för uppgiftens

infordrande.

UPPGIFT till ledning vid taxering av jordbruksfastighet

för år 1922.

Ägares eller skattskyldig innehavares för- och tillnamn:

Blanketten ifylles så noggrant som möjligt, och

bör, om viss uppgift ej kan lämnas, anledningen

därtill angTvas.

Fastighetens beteckning:

Län:........................................................................

Socken, köping, stad:

Hemmans namn och nr:

Lägenhet, torp, stadsäga:

Markens areal efter nuvarande brukningsförhållanden:

Åker (1

tunnland motsvarar närmast l/* hektar)

^{....... .....................} tunnland ellei

Tomt- och trädgårdsmark.......................................................

Ängsmark ......................................................................................

Odlingsmark1 ......... ,......... ...... .................................................

Betesmark (skoglös) ..................................................................

Produktiv skogsmark, däri inbegripen skogbeväxt hagmark

Övrig mark

(berg, sjöar och vattendrag, vägar, mossar, kärr eller

annan till skogsbörd icke tjänlig mark o. d.) ............................................. ....................... ............. '

Summa

tunnland eller

hektar

Byggnaderna: Brandförsäkringsvärde: å mangårdsbyggnader1

2........................................................ kr.

å driftsbyggnader.................................................................. »

Särskilda upplysningar angående byggnadernas ungefärliga ålder samt beskaffenhet med hänsyn

till byggnadsmaterial:

Köpeskilling vid senaste förvärv år

: kr................................

Har i köpeskillingen ingått ersättning för annat än fastigheten och i sådant fall med vilket

belopp? .................................................................................................................................................

Har i köpeavtalet bestämts särskilt köpeskillingsbelopp för skogen och i sådant fall huru stort?

Har skogen köpts genom särskilt köpeavtal och i sådant fall för vilken köpeskilling?

1 Avser huvudsakligen förhållandena i Norrland.

2 Hit räknas bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader ävensom byggnader för ägarens eller

brukarens bekvämlighet och trevnad. Bostadsbyggnader för personal vid jordbruket eller skogsbruket hänföras däremot till drifts-

byggnader.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1921. 1 sand. 182 käft. (Nr 215.)

Till egendomen hörande särskilda förmåner (såsom vattenfall, torvmosse, stenbrott, grus- eller ler-

täkter, lastageplats, fiske in. m.):

Kreatursbesättning i medeltal:

hästar;

nötkreatur;

får och getter.

Anses fastigheten kunna föda större antal kreatur än det här uppgivna? I sådant fall huru många?

Arrenden, hyror och andra avgälder:

Angående fastighetens skog lämnas svar å följande frågor:

Vilken är den närmaste avsättningsorten för virke (flottled, järnvägsstation, större samhälle, stad eller

dylik ort)? .................................................................................. ............................................ ...................................................

Huru lång är den genomsnittliga körvägen för virke till avsättningsorten?

Äro skogsmark och skogstillgång å fastigheten bättre eller sämre än vad som på orten vanligast före­

kommer och i vilka avseenden?

Finnes skogshushållningsplan upprättad?

Vilket är upprättades den?......................................................................................................

Huru stor är den däri beräknade årsavkastningen i kubikmeter? ............................................................. .

^{Anm. Den fastighetsägare,} som

till ledning för skogstaxeringen vill lämna andra uppgifter än de här ovan an­

givna torde kunna här nedan under “särskilda upplysningar" uppgiva markens fördelning på olika boniteter och

åldersklasser, virkesförrådets fördelning på mogenhets- eller åldersklasser, årliga tillväxtens storlek, virkestillgångar

per hektar skogsmark, genomsnittliga virkespris, drivnings- och flottningskostnader m. m.

Särskilda upplysningar:1

Att jag efter bästa förstånd sanningsenligt lämnat förestående uppgifter, försäkras.

den

1921.

Adress:

1 Här kan den skattskyldige, om han sfi vill, även uppgiva det värde, vartill fastigheten enligt hans mening bör taxeras.

Beredningsnämndens beräkning:

I. Fastighetens jordbruksvärde:

................... hektar åker ................................................................

» » .................................................................

^{» »} .................................................................

.................. » ängsmark .......................................................

» » .......................................................

................... » odlingsmark ...............................................

................... » betesmark (skoglös)......................................

Produktiv skogsmarks värde enligt beräkning här nedasn

Övrig mark värderas till .............................................................

Bete å skogen värderas till........................................................

Särskilda förmåners värde .........................................................

å kr.

kr.

ä

»

»

å

»

»

å

»

»

å » ...............

å » ..................... »

å »

»

»

Summa kr.

Beräkning av skogsmarkens värde:

Virkesavkastningens rotvärde per kubikmeter ......... kr.

Skogsmarkens bonitetssiffra ................................................ » .....

Markvärdet per hektar enligt hjälptabellen................ kr.

Markvärdet å hela arealen ....................................... hektar ..................

utgör alltså .............................................................................. kr.....................

vilket sistnämnda belopp skall ingå i jordbruksvärdet här ovan.

11.

Fastighetens skogsvärde:

Virkesvärdet vid normal skogstillgång utgör enligt hjälptabellen per hektar

kr.

Beräknade siffran för den relativa skogstillgången

Alltså värdet å skogstillgången per hektar ...................................................................................... kr.

För skogsmarkens hela areal ................................................. ..................................................... hektar

utgör skogsvärdet följaktligen .............................................................................................................. kr.

III. Fastighetens tomt- och industrivärde

kr.

Nämndens beslut:

Jordbruksvärde............................................................................................................................................ kr.

Skogsvärde ................................................................................................................... »

Tomt- och industrivärde .......................................................................................................................... »

Summa kr.

3686. Iaaac Mareng’ Boktr.-A.-B. 1921.

*

c-

V

'Jt.HluMfrir??, , »mi,

\

«j-

1

' jr’. éillitte

r jr? b;v*5 s-i I -

■ >5> i’.,

;•

'

.

>> isijtl

’« i

’

" ‘S.1 ! I.

liv ■'

i ii,-!

: t!: r -

>f : j;;. /

i--i .iv-' i'/:;.--

:

• ’ ifi

1

i

-< fcr-.i' / >

'

;-i; :vi

J /'

■*P

t*-*?

»»!»<: ■;*(«»>

Formulär 2.

(18 b)

Denna blankett användes endast för

»annan fastighet».

För

varje fastighet lämnas särskild uppgift, vilken skall vara

till vederbörande avlämnad senast den 15 september 1921.

Försummelse att avlämna uppgift kan medföra skyldighet

för den skattskyldige att erlägga fem kronor för uppgiftens

infordrande.

UPPGIFT till ledning vid taxering av “annan fastighet"

för år 1922.

Blanketten ifylles så noggrant som möjligt, och

bör, om viss uppgift ej kan lämnas, anledningen

därtill angivas.

Ägares eller skattskyldig innehavares för och tillnamn:

Län:

Socken, köping:

Hemmans namn och nr:

Lägenhet:

Fastighetens beteckning:

Stad:

Rote:

Församling i stad:

Kvarter:

Nr:

Adressnummer:

Markens areals

kvadratmeter (eller annan ytenhet, som kan noggrant uppgivas)

Fastighetens användning (såsom till bostad uteslutande för ägaren, för uthyrning eller för industriellt eller

annat aflarsändamål):............................................................................................................................

Byggnadernas antal, ålder samt beskaffenhet med avseende å byggnadsmaterial:

Finnes i fastigheten inledd elektrisk belysning?

»

»

»

gasledning?

»

»

»

vatten- och avloppsledning?

»

»

»

centralvärmeledning?

Vilka övriga bekvämligheter finnas?

Brandförsäkringsvärde: (För industrifastighet uppgives brandförsäkringsvärde särskilt för byggnader och

särskilt för fasta maskiner och fasta inventarier.)

I vilken brandförsäkringsanstalt äro byggnaderna försäkrade?

Köpeskilling vid senaste förvärv år

: kr.

Har fastigheten efter förvärvet varit föremål för ny- eller ombyggnad eller annan dylik förändring och

i sådant fall i vilket avseende?

Från den 1 oktober 1921 avtalade hyror och därmed jämförliga inkomster, däri inbegripet hyresvärdet av

outhyrda eller hyresfritt upplåtna lägenheter till ägaren eller annan: kr.

enligt specifikation å

omstående sida.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 182 käft. (Nr 21b.)

Finnes å fastigheten park- eller trädgårdsanläggning och i sådant fall huru beskaffad?

Specifikation å hyresavkastningen:

f

1

Verklig, resp. beräknad, årlig hyra

för uthyrda, outhyrda eller av äga­

ren själv eller annan hyresfritt

disponerade lägenheter

A n t a 1

Lägenhetsinnehavarens namn

Hyra (er­

sättning

för värme

ej inberäk­

nad)

Tillägg

för

cen­

tral­

värme

Tillägg

för

varm­

vatten

Summa

B

o

n

in

g

sr

u

m

K

ö

k

B

ad

ru

m

1

j

A

L

o

k

al

er

fö

r

af

fä

rs

än

d

am

ål

Anteckningar

Särskilda upplysningar:1

Att jag efter bästa förstånd sanningsenligt lämnat förestående uppgifter, försäkras

den

1921.

Adress:

Nämndens beslut:

Markvärde

kr.

Byggnadsvärde

»

Parkvärde.............. ................................................................................................... .......................... »

...............................

Summa kr.

1 Här kan den skattskyldige, om han så önskar, även uppgiva det värde, vartill fastigheten enligt hans mening bör taxeras.

3586. Sthlm 1921, Isaac Marcus’ Boktr.-A.-B.

19

Vid 1920 års riksdag, då kung!, proposition med förslag till

koHimunalskattelag lörelåg till behandling av det särskilda utskott — det ^utskottet vi

i

s. k. kommunalskatteutskottet — till vilket ifrågavarande proposition jämte u>²⁰irs ra­

dera i anledning därav väckta motioner hänvisats, gjordes av nämnda

utskott med styrka gällande, att de brister, som vidlådde vårt nuvarande

taxeringsår farande, utgjorde synnerligen tungt vägande skäl emot att

för det dåvarande skrida till en definitiv kommunalskattelagstiftning.

Utskottet erinrade om de starka växlingar vid uppskattning av fast

egendom, som förefunnes ej blott mellan skilda landsdelar utan ä\en

mellan skilda kommuner inom samma län. Ett förbättrat taxerings-

förfarande vore således förutsättningen för eu slutlig kommunal skatte­

reform. Den vittgående utjämning av skattebördan i skilda kommuner,

som i den kungl. propositionen ställts i utsikt, kunde överhuvudtaget

icke med säkerhet planläggas, ån mindre bringas till utförande, utan

att någorlunda tillförlitliga garantier skapats för att kommunerna var

för sig vederbörligen tillvaratoge sina egna skattekällor. Då sålunda,

enligt "utskottets mening, förutsättningar för eu definitiv omgestaltning-

av vårt kommunala beskattningsväsen icke förelåge, hade utskottet ansett

redan detta förhållande utgöra ett allvarligt hinder mot antagande av

det kungl. förslaget.

På grund, bland annat, härav avstyrkte utskottet förslagets an­

tagande och framlade i stället för riksdagen till godkännande ett inom

utskottet uppgjort förslag till provisorisk lösning av kommunalskatte­

frågan samt hemställde tillika, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.

Maj:t påkalla erforderlig utredning för framläggande till 1921 års riksdag-

av förslag till bestämmelser, innefattande genomgripande omläggning av

såväl taxeringsmyndigheternas organisation som ock taxeringslörlarandet

och avsedda att komma till användning vid ny allmän fastighetstaxering-

under år 1922.

Härförutom hade utskottet ansett nödigt, att förnyad utredning av

frågan rörande den kommunala beskattningen av skog bleve ofördröj­

ligen igåugsatt. Med avseende å grunderna för uppskattning av fast

egendoms värde hade utskottet i sammanhang därmed framhållit såsom i

främsta rummet av vikt, att nya rationella grunder för skogstaxeringen

bleve utarbetade och förelagda riksdagen så tidigt, att de kunde komma

till användning redan vid den nya allmänna fastighetstaxering, som borde

verkställas år 1922. Skulle utredningen om skogsbeskattningen icke

hinna föras så långt, att förslag härutinnan kunde föreläggas 1921 års

riksdag, borde dock i varje fall föranstaltas om en revision av nu gällande

bestämmelser i ämnet, som möjliggjorde en enhetligare och riktigare

20

Eu kommittt

för utredning

av skogsbe-

skattningen

och fastig-

ketsvärde-

ringsgrun-

derna.

lastighetstaxering. I enahanda syfte borde, enligt utskottets mening

nu gällande bestämmelser i fråga om grunderna för fastighetstaxeringen

i övrigt jämväl undergå revision.

Vad utskottets sålunda hemställt, blev av riksdagen bifallet.

|

. Då riksdagens skrivelse i ämnet (nr 444) anmäldes inför Kung!.

' Maj:t, lörklarade sig vederbörande departementschef anse utredningen om

den kommunala beskattningen av skog vara av så omfattande beskaffen­

het, att den icke kunde väntas färdig i tillräckligt god tid för att före­

läggas 1921 års riksdag, samt hemställde, att för denna utredning eu

kommitté måtte av Kungl. Maj:t förordnas, varjämte departementschefen

beträffande den äskade utredningen i övrigt — vars resultat enligt riks­

dagens hemställan skulle föreläggas 1921 års riksdag — anförde i

huvudsak följande.

Den ifrågavarande utredningen avsåge två väsentligen skilda frågor,

nämligen dels frågan om beskattningsnämndernas organisation och taxe-

ringsförfarandet, dels ock frågan om uppskattning av fast egendoms

värde. ^ Av riksdagens skrivelse syntes framgå, att, vad det sistberörda

spörsmålet angiuge, de största svårigheterna enligt riksdagens mening

förelage i avseende ^å uppskattning av värde å skog. Uppenbarligen

ägde denna fråga det intimaste samband med frågan om det definitiva

ordnandet av den kommunala skogsbeskattningen i dess helhet. Det

syntes, därför lämpligast, att utredningen härvidlag anförtroddes åt den

kommitté, som finge till uppdrag att utreda frågan om den kommunala

skogsbeskattningen i allmänhet. Då det å andra sidan läge i sakens

natur,^ att, såsom riksdagen förutsatt, frågan om uppskattningsgrunder

för såväl skog som annan fast egendom upptoges i ett sammanhang,

borde sagda kommitté erhålla en sådan sammansättning, att inom den­

samma^ funnes representerad sakkunskap på hela detta område.

En särskild utredning borde däremot föranstaltas angående ändrade

grunder för beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet,

avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering,

som enligt riksdagens mening borde verkställas under år 1922. Att

verkställa den nu ifrågasatta utredningen torde böra uppdragas åt sär­

skilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga.

I den mån sådant av arbetets beskaffenhet påkallades, borde samråd

äga rum mellan kommittén och de sakkunniga.

I enlighet med departementschefens hemställan förordnade Kungl.

Maj:t genom nådigt beslut den 25 september 1920 ordförande och sex

21

ledamöter i den nämnda kommittén, varjämte Kuogl. Magt bemyndigade

chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sjn sakkunniga.

Samma dag tillkallade departementschefen för den utredning, varom Jakkunmg^

här är fråga, följande personer: landskamreraren G. V. Eiserman, lands-

av taxerings-

kamreraren Axel Casimir Bökelund, kommunalkamreraren Gustaf Vilhelm

väsendet.

Källman, ledamöterna av riksdagens första kammare, ombudsmannen

Adam Hult och hemmansägaren Johan Johansson i Kälkebo samt leda­

möterna av riksdagens andra kammare, förråd sförmannen Anders Johan

Bärg i Katrineholm och lantbrukaren Nils Månsson i Erlandsro; var­

jämte uppdrogs åt Eiserman att i egenskap av ordförande leda de sak­

kunnigas arbete. Sedan Källman anhållit om entledigande från upp­

draget, tillkallades mantalskommissarien Otto Emanuel Graflfman att i

hans ställe deltaga i arbetet.

Att fastighetstaxeringen i riket företett ojämnhet och olikformighet

Anledningar

är ett så allmänt känt förhållande, att därom 'icke skulle behöva vidare

ordas. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra redan från början

mighet vid

för sig klargöra anledningarna till ojämnheten och olikformigheten för

att såmedelst lättare kunna utfinna botemedel för fastighetstaxeringens

nuvarande brister.

Det är utan vidare klart, att, såsom ock det s. k. kommunalskatte­

utskottet framhållit, bristerna hänföra sig dels till taxeringsreglerna d. v. s.

grunderna för bestämmande av fast egendoms värde, dels och till taxerings­

myndigheternas organisation och taxeringsförlarandet.

Vad nu först angår grunderna för bestämmande av fast egendoms värde

hava kommunalskattesakkunniga (Eiserman och von Wolcker) i sitt be­

tänkande år 1917 (sid. 175 — 176) något redogjort för de brister, som vid­

låda nu gällande taxeringsregler. De hava erinrat om, att taxeringen enligt

nu gällande och förutvarande bevillningsförordningar alltsedan 1862 visser­

ligen skolat hava till uppgift att utfinna fast egendoms verkliga värde, men

att varken i förordningen eller i de till densamma hörande anvisningar

blivit utsagt vad som skall lörstås med det verkliga värdet, utan hade

överlämnats åt taxeringsmännen själva att avgöra detta, därvid till

ledning för taxeringsmännens bedömande anvisats ett flertal så växlande

värdi •ringsgrunder, att begagnandet av den ena värderingsgrunden pa

en fastighet och en annan värderingsgrund på en annan lustighet nästan

med nödvändighet måste leda till olika värderingsresultat, även om fastig-

22

heterna vore likvärdiga. Härigenom hade skapats ett osäkerhetstillstånd

med utrymme för sinsemellan synnerligen skiftande meningar huru fast

egendom rätteligen skulle taxeras, och denna brist på inre stadga och

lasthet både gjort sig desto mera kännbar, som varje bestämt direktiv-

saknats för värderingen av skog. Enligt anvisningarna borde nämligen

hänsyn tagas till skogens beskaffenhet, men frågan vilken eller huru stor

den hänsyn skulle vara, som sålunda borde tagas, hade lämnats öppen.

Beträffande taxeringen av annan fastighet, särskilt i städerna, torde

de huvudsakliga bristerna ligga i saknaden av enhetlighet vid tomt-

värdenas beräknande ävensom i det obehöriga inflytande, som byggna­

dernas brandförsäkringsvärden enligt gällande taxeringsregler tillerkänts

vid taxeringen.

Utan enhetliga värderingsgrunder kan uppenbarligen ingen enhetlig

fastighetstaxering åstadkommas, huru än taxeringsapparaten må inrättas.

Detta har också stått klart för statsmakterna, i det att utredning och

förslags uppgörande samtidigt anbefallts beträffande värderingsgrunderna,

vilken utredning anförtrotts åt den kommitté, som fått till huvudsaklig

uppgift att utreda Iragan om den kommunala beskattningen av skog',

den s. k. skogsbeskattningskommittén. De sakkunniga hava således icke

haft anledning att i förevarande sammanhang närmare än som nu skett

inlåta sig på värderingsgrunderna, utan hava härmed allenast velat giva

en antydan om sambandet mellan kommitténs och de sakkunnigas utred­

ningsarbeten.

. Beträffande nu förefintliga brister i taxeringsmyndigheternas orga­

nisation och taxerings förfarandet förekomma allenast några mera allmänt

hallna och kortfattade antydningar i kommunalskattesakkunnigas ovan

åberopade betänkande; helt naturligt eftersom deras utredningsarbete då

icke avsåg taxeringsapparatens organisation. De sakkunniga, som nu

erhållit uppdrag att härmed taga befattning, hava emellertid nästan

alla under ett flertal år praktiskt deltagit i taxeringsarbete och hava

därunder fått påtaglig känning av de brister, som för närvarande

lägga hinder i vägen för enhetlig och likformig fastighetstaxering. I

lrämsta rummet bör i sadant avseende anmärkas den — åtminstone de

<ii då. allmän omtaxering av fast egendom skall ske — synnerligen

olämpliga sammankopplingen av inkomsttaxering och fastighet staxering

hos samma taxeringsmyndigheter. Det torde vara tydligt, att taxeringar

av så vitt olika slag måste förutsätta en sjmnerligen olikartad kompetens

hos taxeringsmännen. Om dessa taxeringar hölles åtskilda, skulle utan

tvivel såväl vid utseende av ordförande som vid val av ledamöter mera

hänsyn kunna tagas till sakkunskapen för det ena eller andra uppdraget.

Därtill kommer, att vid denna samtidiga handläggning av båda slagen

av taxeringar inkomsttaxeringen ofta, för att icke säga oftast, tätt in­

taga eu så dominerande ställning, att fastighetstaxeringen blivit därpå

lidande och försummad. Icke så sällan bär vid undersökning konsta­

terats, att taxeringsnämnd, i stället för att vid allmän omtaxering av

fast egendom inlåta sig på en besvärlig och tidsödande individual-

taxering av fastigheterna, begagnat den vida bekvämligare genvägen

att vidtaga en procentuell höjning av samtliga förutvarande taxerings­

värden, en under alla förhållanden förkastlig åtgärd, som, därest taxe­

ringen förut varit ojämn, med nödvändighet måst leda till än större

ojämnheter. I den män taxeringsförfattningarna i fråga om inkomst­

taxeringen blivit alltmera invecklade och föranlett tidsödande uträk­

ningar och anteckningar i taxeringslängderna — det behöver endast

erinras om avdragsbestämmelserna beträffande lägre inkomsttagare -

hava taxeringsdistrikten måst göras allt mindre och mindre, för att

taxeringsarbetet skall kunna inom behörig tid medhinnas, men detta

har å andra sidan blivit till skada för fastighetstaxeringens jämnhet och

likformighet, enär lokala intressen därigenom kommit att vinna allt

större och större inflytande vid taxeringsvärdenas åsättande. Det är

nämligen utan vidare klart, att då fastigheterna inom skilda kommuner

icke hos taxeringsnämnden kunnat komma till jämförelse med varandra,

utan snart sagt varje än så liten kommun i allmänhet måst bilda ett

särskilt taxeringsdistrikt, de lokala intressena kommit att erhålla allt

mera fritt spelrum. Detta har tagit sig synnerligen påtagliga uttryck,

i det att fastighetstaxeringen i kommuner, där vid valen av taxerings-

nämndsledamöter jordbrukarintressena haft övermakten, ej sällan blivit

alltför låg, medan i närliggande kommuner, där andra intressen haft

överhand," fastighetstaxeringen hållits jämförelsevis hög.

Det kan i detta sammanhang erinras om, att förhållandena före

1908 års allmänna omtaxering av fast egendom voro, om också långt

ifrån tillfredsställande, dock i väsentlig grad bättre än för närvarande.

Oavsett det förhållandet, att inkomsttaxeringen i ojämförligt mindre

grad än för närvarande tog taxeringsmyndigheternas arbete och tid i

anspråk samt att distrikten för taxeringsärendenas första och grund­

läggande behandling då kunde göras vida större, vilket i och för sig i någon

mån bidrog till en jämnare fastighetstaxering, fanns på den tiden en rnellan-

instans mellan den dåvarande bevillning sberedningen, vilken hade att

bereda taxeringsärendena och upprätta förslag till taxering, samt prör-

ningsnämnden. Denna mellaninstans, som kallades taxeringsnämnden, hade

att fastställa taxeringarna i större distrikt, omfattande vanligen ett

24

flertal kommuner på landet. 1 taxeringsnämndernas arbeten deltogo

uppbördsförvaltningarna på landet, kronofogden såsom kronoombud och

häradsskrivaren såsom längdförare. Under en sådan ordning kunde

fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet i en icke så ringa grad

tillgodoses, dels därigenom att taxeringsdistrikten voro rätt stort tilltagna

samt möjlighet förefanns för länsstyrelsen att genom någon omreglering

av distriktens sammansättning vid varje omtaxering av fastigheter låta

olika kommuners fastigheter komma till mera omedelbar jämförelse med

varandra, dels ock framför allt därigenom att uppbördsförvaltningarna

deltogo i samtliga taxeringsnämnder i fögderiet, därvid särskilt krono­

fogden, om denna tjänst var besatt med en för taxeringsarbete

intresserad person, kunde såsom kronoombud påverka taxeringarna i

utjämnande riktning genom den kännedom, han hade om taxeringarna

i närliggande taxeringsdistrikt im>m fögderiet.

Eu var, som deltagit i prövningsnämndsarbetet år 1908 — bland

de sakkunniga finnas flera, som då voro med — erinrar sig säkerligen

huru svårt det var att då åstadkomma någorlunda jämnhet i fastighets­

taxeringarna. Genom bevillningsförordningen den 13 september 1907

blev nämligen den nyss omförmälda mellaninstansen borttagen och de

förutvarande bevillningsberedningarna omskapades till beslutande taxe­

ringsnämnder, vilka vid 1908 års taxeringar bestämde taxeringsvärdena

allteftersom de skilda intressena hos kommunens skattskyldiga haft över­

makten vid valen av taxeringsnämndsledamöter. Om förut någon tvekan

kunnat x-åda om den förutvarande mellaninstansens betydelse för taxerings-

arbetet, fick man efter dess borttagande direkt känning av vad den uträttat

för åstadkommande av jämnhet och likformighet vid fastighetstaxeringen.

Helt visst bära prövmingsnämndernas protokoll år 1908 vid jämförelse

med de föregående årens härom tydliga vittnesbörd, åtminstone i län,

där allvarliga ansträngningar gjordes att hos prövningsnämnden rätta

till de mest påtagliga ojämnheterna.

Den oreda på fastighetstaxeringens område, som inträffade efter

mellaninstansens borttagande, framkallade behovet av sådana möten

mellan länsstyrelsen och av länsstyrelsen för taxeringsarbetets utförande

utsedda personer, som sedermera blivit genom kungl. förordningen den

1 juli 1918 med ändring av 28 § kungl. förordningen om taxerings-

myudigheier och om förfarandet vid taxering den 28 oktober 1910

(taxeriugsförordningen) lagfästa. Vid dessa möten för förberedande

överläggningar har, i synnerhet för sådana trakter av länet, där jor­

dens beskaffenhet kunnat anses någorlunda ensartad, i åtskilliga län

plägat föreslås och överenskommas om vissa enhetsvärden per yt-

enbet jord av olika ägoslag och godhetsgrader, att tjäna till ledning

vid den förestående fastighetstaxeringen. De på sådant sätt tillkomna

enhetsvärdena kunna med fog sägas hava lett sitt ursprung ur den

kännedom, som de vid mötena tillstädeskomna kunna antagas hava haft

angående fastighetsmarknadens läge och angående jordens beskaffenhet

å skilda trakter av länet; och det må gärna här utsägas, hurusom det

visat sig, att de vid dessa möten närvarande jordbrukarna i ansvarsfull

ställning vid taxeringsarbetet varit frigiorda från de små synpunkter i

fråga om fastighetstaxeringen, vilka mångenstädes dominerat hos taxe­

ringsnämnderna, samt föreslagit enhetsvärden, vars tillämpande medfört

avsevärda förhöjningar av taxeringsvärdena, där sådant funnits påkallat.

Klart är emellertid, att dessa enhetsvärden ingalunda kunnat hava

bindande verkan för taxeringsnämnderna, som givetvis hatt att sätta

värdena efter de särskilda förhållandena i deras ort, men de hava likväl

visat sig öva ett ganska avsevärt och synnerligen nyttigt inflytande på

fastighetstaxeringen. Att jämnhet och likformighet vid fastighetstaxe­

ringen det oaktat icke stått att vinna i stora delar av varje län har

icke sällan berott därpå, att de lokala intressesynpunkterna gjort sig

gällande i många taxeringsnämnder. De förberedande mötena hava

likväl icke varit utan betydelse beträffande sådana orter, där taxerings­

nämnden icke tagit ledning av de föreslagna enhetsvärdena. Ge­

nom att ålägga taxeringsnämndernas ordförande att avgiva redogörelse

för de värderingsgrunder, som följts hos taxeringsnämnderna, har för

landskamreraren möjliggjorts att inför prövningsnämnden lättare kunna

utreda, inom vilka kommuner i länet ändringar av taxeringarna synts

böra av prövningsnämnden vidtagas för ernående av mera jämnhet i

fastighetstaxeringen i länet.

De ändringar, prövningsnämnden kunnat vidtaga i utjämningssyfte,

hava emellertid på grund av omständigheternas nödtvång i allmänhet icke

kunnat försiggå annorledes än genom procentuella jämkningar av taxerings­

värdena över lag i vissa kommuner. Redan förut är nämnt, att detta

förfaringssätt är förkastligt och måste enligt sakens natur i sådana fall,

då taxeringen inom en kommun lider av ojämnhet, vara ägnat att ytter­

ligare öka denna ojämnhet, fastän genom åtgärden kunnat i stort sett

vinnas större jämnhet inom länet i dess helhet. På grund av den

— särskilt under senare åren — stora arbetsbörda, som påvilat pröv­

ningsnämnden, har det dock helt naturligt icke varit möjligt att i allmän­

het företaga individualtaxeringar av fastigheterna, vadan ingen annan

utväg stått till buds än den, som prövningsnämnden begagnat,

1 Enahanda fel, som nyss berörts, vidlådde jämväl taxeringsnämn-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 182 höft. (Nr 215. Bilaga.) 4

26

dernas arbete under den förut beskrivna gamla ordningen. Åven de

voro i allmänhet hänvisade till begagnande av procentuella jämkningar

för ernående av jämnhet i fastighetstaxeringen över hela taxerings-

distriktet i stället för att, såsom riktigare varit, verkställa individual-

taxeringar. Delvis torde detta missförhållande hava berott på att

bevillningsberedningens ordförande i stor omfattning underlåtit att

ställa sig till efterrättelse stadgandet om skyldighet att i de fall, då

hans mening icke gjort sig gällande, uti förslaget särskilt upptaga den

taxering, han ansett böra föreslås, vilket i sin ordning torde kunna hava

sin förklaring däruti, att taxeringslängden icke innehållit någon kolumn

för dessa ordförandens anteckningar. Om dessa anteckningar gjorts,

skulle taxeringsnämnden åtminstone i sådana fall, då bevillningsbered­

ningens ordförande föreslagit en riktig taxering men blivit överröstad,

kunnat åstadkomma rättelser utan att använda utvägen med procentuell

jämkning.

Men svårigheterna för överordnade taxeringsinstanser att inlåta sig

på individualtaxeringar av fastigheterna ligga i själva verket innerst

uti bristen pa tillräckligt material för ett tillförlitligt värdebedömande

av de särskilda fastigheterna i förhållande till varandra. Hos den första

och grundläggande taxeringsinstansen sitta åtminstone personer från

skilda orter inom distriktet, vilka kunna förutsättas äga någorlunda

säker kännedom om fastigheterna, men denna ortskännedom kan aldrig

i tillräcklig omfattning bliva förefintlig hos den överordnade instansen.

Veterligen lider emellertid fastighetstaxeringen redan hos den första

taxeringsmyndigheten av brist på tillräckligt och tillförlitligt material

för ett rätt värdebedömande; och därmed komma nu de sakkunniga in

på den mest påtagliga bristen hos det nuvarande taxeringsväsendet.

För närvarande finnes enligt 7 § taxeringsförordningen skyldighet

för ägare eller skattskyldig innehavare av fast egendom att allenast

efter anmaning lämna vederbörliga och för taxeringen nödiga uppgifter

om sin fastighet. Om nu taxeringsnämndernas ordförande mera allmänt

begagnat sig av sin rätt att utfärda sådana anmaningar, skulle ju ett,

om också icke alltid tillförlitligt, dock rätt så upplysande material för

värdebedömandet varit för handen, men så har mångenstädes icke skett.

Anledningarna till underlåtenheten härutinnan torde hava varit dels

bristande tillit till fastighetsägarnas förmåga eller vilja att lämna till­

fredsställande uppgifter, dels ock bristande tid för infordrande och kon­

trollerande av dessa uppgifter. Detta kan ju också vara rätt naturligt

med avseende därå, att inkomsttaxeringen i så övervägande grad måst

taga taxeringsnämndsordförandenas arbete och tid i anspråk. Taxerings-

27

nämnderna hava således ofta varit hänvisade att vid fastighetstaxeringen

nästan uteslutande lita till den inom nämnden förefintliga ortskänne-

domen, vilken givetvis icke alltid kunnat vara tillräcklig.

Efter denna redogörelse för bristerna hos den nuvarande taxerings- ;.„r ^ nu

apparaten har det synts de sakkunniga, att de huvudsakliga botemedlen varande

utan vidare så att säga framgå av sig själva och måste bliva i korthet bnstema.

följande. Fastighetstaxeringen måste under de år, då allmän omtaxermg

av fastigheter skall äga' rum, skiljas från inkomsttaxeringen. Taxerings­

myndigheterna måste tillföras mera för fastighetstaxeringen lämpad

speciell sakkunskap. Taxeringsdistrikten böra utvidgas. De lokala

intressesynpunkterna böra icke få övermakten vid taxeringarna, f1 astig-

hetsägarna böra åläggas att utan anmaning avgiva deklarationer be­

träffande fastigheterna. Material för kontroll å fastighetsägarnas upp-

o-ifter bör såvitt möjligt ställas till taxeringsmyndigheternas förfogande.

Overor dnade taxeringsmyndigheter böra beredas möjlighet att verk­

ställa individualtaxeringar av fastigheter, så att de icke bliva hänvisade

att för ernående av jämnhet och likformighet i fastighetstaxeringen i

länet uteslutande vidtaga procentuella jämkningar. För sådant ändamål

bör erforderligt material för värdebedömandet beträffande varje fastighet

i lätt åskådligt skick föreligga för den överordnade taxeringsmyndig­

heten, som tillika bör äga möjlighet att erhålla upplysningar av orts-

sakkunniga personer.

Innan de sakkunniga inlåtit sig på uppdragandet av riktlinjerna

eauj

»

för sitt reformarbete, hava de emellertid haft att beakta de direktiv, som

kunna anses vara meddelade av statsmakterna. .

^

Vid de sakkunnigas tillsättande enligt nådiga beslutet den 25

september 1920 har Kungl. Maj:t icke särskilt meddelat några direktiv

utan hänvisat till den i det föregående omförmälda riksdagsskrivelsen

och det däri återgivna utlåtandet av det s. k. kommunalskatteutskottet.

Till eu början har i detta utlåtande något redogjorts för dåvarande

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 31 oktober 1919

vid anmälan inför Kungl. Maj:t av det i propositionen nr 400 till 19-0

års riksdag avgivna förslaget till ändringar i förordningen om taxerings­

myndigheter och förfarandet vid taxering. I detta yttrande hade departe­

mentschefen framhållit erforderligheten av en genomgripande omläggning

av taxeringsväsendet i fråga om såväl taxeringsmyndigheternas organisation

som taxerings förfarande t samt därvid bland framkomna önskemål berört

även frågorna om mera sakkunnig utrustning av taxeringsmyndigheterna

28

och fastighetstaxeringarnas överlämnande åt särskilda nämnder. 1 fråp-a

om. dessa önskemål hade departementschefen betonat, att de organisa­

toriska reformerna icke borde utmynna i en onödigt tung, starkt centra­

liserad förvaltningsapparat, samt att vid en reform av taxeringsmyndig­

heternas organisation icke finge förbises vikten av att behörigt utrymme

fortfarande lämnades åt den självbeskattningsprincip, som vore för det

svenska skattesystemet grundläggande.

Vidare har kommunalskatteutskottet i sitt av riksdagen godkända ut­

låtande på skilda ställen givit bestämda direktiv. Sålunda har utskottet

just med hänsyn till den' anbefallda fastighetstaxeringen år 1922 uttryck­

ligen såsom sin mening utsagt, att fastighetstaxeringen bör grundas å

särskilda, under närmast föregående höst för ändamålet avgivna deklara­

tioner samt verkställas genom fristående för dylikt svfte särskilt till­

satta beskattningsnämnder. Dessutom har utskottet framhållit såsom varande

a\ vikt, att taxeringsdistrikten göras så stora, som omständigheterna i

varje fall medgiva. Slutligen liar utskottet vid prövning av flera förslag

i nu ifrågavarande hänseende, vilka hos utskottet förelegat, givit värde­

fulla antydningar. Därom få de sakkunniga tillfälle yttra sig i senare

sammanhang.

Soup man finner sammanfalla de resultat, till vilka de sakkunniga

kommit vid undersökningen av bristerna hos den nuvarande taxerings-

apparaten, med de givna direktiven. Då vid dessa undersökningar

framhållits svårigheterna att komma till rätta med taxeringarna särskilt

hos den beskattningsnämnd, som omfattar hela länet, torde redan därav

framgå, att de sakkunniga jämväl till fullo dela dåvarande departements­

chefens nyss återgivna uppfattning, att reformen icke bör utmynna i en

starkt centraliserad förvaltningsapparat. Har man vunnit erfarenhet om

vanskligheterna att överskåda taxeringarna i ett län, torde man icke

vara benägen tillstyrka en taxeringsapparat, som avser hela riket. Det

är eljest icke för de sakkunniga obekant, att eu sådan finnes inrättad i

grannlandet Norge. Ävenledes hava statsmakterna bär i riket i fråga

om uppskattningarna för jord värde- och j ord ränt estegrings beräknande

slagit in på 'Samma väg, men detta förhållande torde möjligen hava

berott mera av hänsyn till kammarrättens arbetsbörda än av övertygelse

beträffande eu sådan taxeringsapparats förträfflighet. I varje fall hava

de sakkunniga icke funnit sig kunna föreslå, att dessa exempel vinna

efterföljd beträffande den allmänna fastighetstaxeringen här i riket.

29

Frågan om beskattningsnämndernas organisation och taxerings- ]

förfarandet bär varit föremål för mycket övervägande redan före de

sakkunnigas tillsättande. Därunder hava framkommit åtskilliga förslag f

till riktlinjer dels inom det s. k. kommunalskatteutskottet och dels inom

kungl. finansdepartementet. Sålunda hava för de sakkunniga förelegat

icke mindre än fem sådana förslag. De sakkunniga hava ansett lämpligt

att taga dessa förslag, vart för sig, under granskning för att därav

hämta ledning vid uppgörandet‘av sitt eget förslag.

Det första förslaget, som sålunda förelegat, uppgjordes på ett tidigt

stadium av kommunalskattesakkunnigas arbete. I det föregående bär

nämnts, att kommunalskattesakkunnigas betänkande av år 1917 inne­

håller föga eller intet om taxeringsmyndigheternas organisation och

taxeringsförfarandet. Emellertid utsände kommunalskattesakkunniga i

sin tid till samtliga landskamrerare i riket en promemoria rörande fastig-

hetstaxeringsväsendets ordnande. Denna promemoria, som nu framlagts

för de sakkunniga i syfte att utgöra ett bidrag till frågans lösning, inne­

höll i huvudsak följande.

Den utgick från att saluvärdet skulle läggas till grund för taxe­

ringen. 1 sådant fall komme köpeskillingar att lämna ledning för

värdesättningen av sådana fastigheter, som under senare åren gått i

handel. Beträffande åter sådana fastigheter, vilka icke under senare

åren varit föremål för försäljning och köp, måste givetvis taxerings­

värdet utrönas genom jämförelser med närbelägna och likartade egen­

domar, för vilkas taxering vägledande köpeskillingar befunnits föreligga.

Till underlättande av sådana jämförelser ävensom för att i möj­

ligaste mån göra uppskattningen jämn och likformig ifrågasattes, att

sakkunniga värderingskommissioner, tillsatta för större områden, skulle

inom varje till deras område hörande taxeringsdistrikt före taxerings­

nämndernas sammanträden verkställa noggranna undersökningar rörande

köp och försäljningar av fastigheter inom distriktet och de pris, som

därvid betingats, samt på grundval av dessa undersökningar fastslå

enhetsvärden, d. v. s. de pris, som kunde anses såsom gällande ortspris

för viss ytenhet åker och äng av inom orten förekommande olika god­

hetsgrader. Tillika skulle därvid hänsyn tagas till de skiljaktigheter i

enhetsvärden, som föranleddes av egendomarnas större eller mindre

storlek,> samt, i den mån ortens förhållanden därtill skäligen kunde för­

anleda, uppdelning göras med särskilda enhetsvärden för olika storleks-

klasser av egendomar. Vad anginge hävd och byggnadsbestånd skulle

vid enhetsvärden as sättande räknas med det skick, som inom orten van-

Undersök -

.ilig av fram

komna för­

lag till rikt

linjer för

reformen.

30

ligast förekomma. Förmånen av tillgång till skog exempelvis för hus­

behov eller av tillgång till bete skulle däremot icke komma i betraktande

vid nu omförmälda enhetsvärdering. Slutligen skulle de sålunda ifrågasatta

värderingskommissionerna med sakkunnigt biträde åsätta enhetsvärden

jämväl för skogsmark med skog allt efter de olika växtlighets- och

beståndsförhållanden, som inom orten mera allmänt förekomme, samt

gällande virkespriser vid försäljning å rot.

Dessa enhetsvärden skulle därefter, tjäna till ledning för taxerings­

nämnderna, vilka hade att, var och eu inom sitt distrikt, taxera varje

egendom för sig. Vid tillämpning av enhetsvärdena skulle taxerings­

nämnd äga befogenhet att höja och sänka allt efter de särskilda egen­

domarnas bättre eller sämre beskaffenhet även i de övriga avseenden,

som för uppskattningen vore av betydelse, därvid dock alltid utgående

från att taxeringen hade till ändamål att fastställa det pris, för vilket

varje särskild egendom kunde antagas finna köpare under vanliga för­

hållanden.

Efter det i promemorian framhållits, hurusom för en riktig taxering

läge stor vikt uppå, att taxeringsmyndigheterna erhölle bästa möjliga

kännedom om fastigheterna i de avseenden, som för taxeringen vore av

vikt, förutsattes, att detta i första hand borde åstadkommas genom in­

förande av deklarationsplikt för fastighetsägarna, vilka borde tillförbindas

lämna alla sådana upplysningar, som kunde vara av intresse för ett rätt

bedömande av fastigheternas saluvärden, framför allt uppgifter om arealer

i olika ägoslag och ägornas olika naturliga godhet efter ägarens eget

bedömande. Måhända kunde såsom ett komplement härtill ifrågasättas

att låta dessa uppgifter undergå granskning vid förberedande samman­

träden, som taxeringsnämndsordförande eller delegerad taxeringsnämnds-

ledamot hade att hålla med fastighetsägarna, så att en fastighetsägares

uppgifter kunde från början läggas under kontroll. Vidare förutsattes,

att taxeringsnämndsordförandena skulle första gången taxering skedde

etter de sålunda tänkta nya bestämmelserna lägga synnerlig omsorg på

åstadkommande av bästa möjliga utredning i berörda avseende genom

undersökning exempelvis av tillgängliga skifteshandlingar.

Den sålunda återgivna promemorian hade tillkommit i anledning

av de synnerligen misslyckade fastighetstaxeringarna år 1908, varom i

det föregående talats. Efter denna tid hade, såsom ock förut omtalats,

försökts utvägen att genom sammanträden inför länsstyrelsen med taxe­

ringsnämndsordförandena frambringa enhetlighet och likformighet vid

fa sti gh ets ta x eringar n a.

Efter att hava tagit det förslag, som denna promemoria innehåller,

31

under övervägande hava de sakkunniga samstämmigt kommit till den

uppfattningen, att dylika värderingskommissioner och deras verksamhet

icke för fastighetstaxeringens jämnhet komme att bliva av större bety­

delse än de nu brukliga mötena med taxeringsnämndsordförandena inför

länsstyrelsen. Visserligen var ju avsett, att värderingskommissionerna

skulle mera noggrant sätta sig in uti fastighetsmarknadens läge, men

säkerligen skulle de enhetsvärden, som framkomme vid mötena inför läns­

styrelsen giva ett lika tillförlitligt uttryck för detta läge samt bliva i varje

fall lika tjänliga för sitt ändamål, nämligen att vara till ledning för

fastighetstaxeringen. Värderingskommissionerna kunde icke vara och

voro icke heller avsedda att deltaga i individualtaxeringen av fastig­

heterna, vadan de av dem föreslagna enhetsvärdena icke skulle vara mera

ägnade att vinna tillämpning vid taxeringarna än de enhetsvärden, som

föresloges vid mötena inför länsstyrelsen.

De sakkunniga anse sålunda, att de nu brukliga mötena inför läns­

styrelsen eller landskamreraren böra bibehållas och göras obligatoriska.

Det andra förslaget utarbetades inom det s. k. kommunalskatte­

utskottet för att komma i tillämpning vid en tillärnad allmän fastighets­

taxering år 1921 och var tydligen avsett att provisoriskt komplettera

taxeringsförordningens bestämmelser. I riksdagens skrivelse finnes

förslaget refererat å sid. 22. De sakkunniga, som fått förslaget i författ-

ningsform ställt till sitt förfogande, hava tagit detsamma under över­

vägande och ansett detsamma böra i nämnda form här intagas:

»Förslag till förordning om allmän uppskattning av fast egendom

år 1921.

§ I-

Allmän uppskattning av fast egendom enligt de i bevillningsför-

ordningen och anvisningarna till densamma föreskrivna grunder skall

verkställas år 1921.

Vid denna uppskattning, vartill förarbetena må begynna under

hösten 1920, lända föreskrifterna i förordningen om taxeringsmyndig­

heter och förfarandet vid taxering den 28 oktober 1910 (taxeringsför-

ordningen) till efterrättelse, dock med iakttagande av nedan angivna

särskilda bestämmelser.

§

2

-

Kungl. Maj:ts befallningshavande skall för landet och, i den mån

Kungl. Maj:ts befallningshavande så finner lämpligt, för stad eller viss

32

de) av stad förordna två eller flera personer, som kunna anses äga

erforderlig sakkunskap rörande värdering av fast egendom och i övrigt

äro därtill lämpliga, att i egenskap av sakkunniga vid fastighetstaxering

verka för åstadkommande av riktig och jämn uppskattning av fast egen­

dom såväl inom varje särskild kommun som inom olika kommuner sins

emellan. Av de sakkunniga böra en eller flera äga sakkunskap och

erfarenhet i uppskattning av skog och andra i uppskattning av fast

egendom i övrigt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmer jämväl tjänstgörings-

området för en var av de sakkunniga.

§ 3.

Sakkunnig åligger:

att tillhandagå taxeringsnämnderna med råd och upplysningar i

frågor om uppskattning av fäst egendom;

att för sådant ändamål, i den mån så ske kan, deltaga i förarbetena

till uppskattningen och närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden,

då frågor om fastighetstaxering förekomma till behandling;

att i övrigt ägna noggrann uppmärksamhet åt taxeringsnämn­

dernas uppskattningar av fast egendom och efter anmodan av lands-

kamreraren biträda honom vid granskningen av de av taxeringsnämn­

derna fastställda taxeringsvärdena;

att muntligen eller skriftligen hos prövningsnämnden framställa

de anmärkningar i anledning av taxeringsnämndernas beslut rörande

fastighetstaxering, vartill han finner skäl föreligga;

samt att närvara såväl vid det sammanträde, varom förmäles i

28 § taxeringsförordningen, som vid prövningsnämndens sammanträde.

Sakkunnig äger deltaga i granskningen av de skattskyldigas

deklarationer ävensom i taxerings- och prövningsnämndernas överlägg­

ningar om fastighetstaxering men icke i besluten. Har han från taxe­

ringsnämndens beslut avvikande mening, äger han få densamma antecknad

i taxeringsnämndens protokoll.

Sakkunniga skola sins emellan överlägga om de grunder, som för

vinnande av likformig fastighetstaxering böra vid uppskattningen följas.

§

4

.

Den i 26 § taxeringsförordningen omförmälda kungörelsen skall

år 1920 av Kung!. Maj:ts befallning-skavande utfärdas före september

månads utgång; och skall kungörelsen jämväl innehålla uppgift å de

personer, som förordnats till sakkunniga vid fastighetstaxering.

33

§

5-

Val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnderna skall år

1920 förrättas på landet vid ordinarie kommunalstämma i oktober månad

eller, där kommunalfullmäktige finnas, före oktober månads utgång och

i stad före den 15 november.

§ 6.

Tid och ställe för taxeringsnämndens sammanträden för behand­

ling av frågor om uppskattning av last egendom skola av ordföranden

efter samråd med vederbörande sakkunniga så bestämmas, att de sak­

kunniga, såvitt möjligt, kunna vid sammanträdena närvara.

§

7-

Sammanträde enligt 28 § taxeringsförordningen skall ovillkorligen

äga rum, och skola de sakkunniga till sammanträdet kallas.

§

8-

Sakkunnig äger åtnjuta ersättning för resekostnaderna enligt tredje

klassen av gällande resereglemente och i övrigt skälig ersättning enligt

grunder, varom överenskommelse må träffas mellan honom och Kungl.

Maj:ts befallningsh avand e.»

Beträffande detta förslag tilltrodde sig utskottet icke att kunna

förorda dess antagande, enär bestämmelserna icke synts utskottet inne­

fatta tillräckliga garantier för en effektiv och enhetlig fastighetstaxering

och således icke heller vara ägnade att bereda ett nog tillförlitligt

underlag för ett blivande förslag till definitiv kommunalskattelag.

Denna utskottets mening delas tillfullo av de sakkunniga. Så

beskaffade taxeringssakkunniga torde icke kunna i avsevärd. män bi­

draga till fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet. Enligt för­

fä ttningsför slagets mening skulle uppenbarligen icke något större antal

taxeringssakkunniga tillsättas. Man torde således knappast kunna för­

utsätta, att de skulle medhinna att från början till slut deltaga i fastighets-

taxeringsarbetet hos varje taxeringsnämnd. Under sådana förhållanden

komme taxeringsnämnderna helt visst att fästa föga avseende vid de

anvisningar, som lämnades av dessa taxeringssakkunniga. Icke heller

hos prövningsnämnderna torde de kunna göra mycken nytta. Där skulle

de visserligen kunna redogöra för de anvisningar, som av dem. givits,

men de komme antagligen att sakna ingående kännedom, huruvida och

i vad mån deras anvisningar följts hos taxeringsnämnderna.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1921. 1 sand. 182 höft. (Nr 215. Bilaga.) 5

34

De sakkunniga finna således, att den föreliggande frågan icke kan

lösas i enlighet med detta förslag.

Det tredje förslaget har ställts till de sakkunnigas förfogande av

finansdepartementet. Det lärer under det s. k. kommunalskatteutskottets

handläggning av den i det föregående om förmälda kungl. propositio­

nen hava uppgjorts av presidenten i kammarrätten Albert Petersson och

är av följande lydelse:

»Fastighetstaxeringen skiljes helt från inkomst- och förmögenhets-

taxeringen. Vid dess ordnande bör syftemålet vara att ernå noggranna

och vederhäftiga fastighetsvärden till grund för de olika skatteformer,

som kunna ifrågakomma — fastighetsskatt, värdestegringsskatt och dylikt

och att erhålla särskilda sadana värden, som kunna ur beskattnings-

synpunkt erfordras —jordbruksvärde, tomt- och industrivärde, skogsvärde.

Ordinarie fastighetstaxering förrättas endast vart femte år och

skall i regel gälla oförändrad under taxeringsperioden. För de ändringar

i taxeringen, som av särskilda anledningar kunna bliva nödvändiga

under en taxeringsperiod, träffas särskilda anordningar, varom mera nedan.

Fastighetstaxeringen verkställes länsvis, om möjligt genom en för

hela länet gemensam taxeringsnämnd. I allmänhet torde detta icke

kunna ske, men länet bör då uppdelas i så få taxeringsdistrikt som

möjligt, vartdera försett med sin särskilda taxeringsnämnd.

Taxeringsnämnden utgöres av ordförande och sex, eventuellt åtta

ledamöter. Ordförande och en ledamot utses av Körningens befallnings­

havande, tre eventuellt fem av landstinget samt två av den kommun, vars

taxering är ifråga. De fem eventuellt sju första deltaga i taxeringsarbetet

inom hela distriktet, de två senare inträda i nämnden, då taxering skall

ske i den kommun, för vilken de äro utsedda.

Taxeringarna beredas och föredragas inför nämnden av en särskild

därtill av Konungens befallningshavande förordnad i taxeringsarbete

förfaren och sakkunnig person — skattetekniker — som tillika har att

vara kronans ombud med rätt och plikt att fullfölja talan emot taxerings­

nämndens beslut i den mån han därtill finner anledning.

För fastighetstaxeringen införes särskild deklarationsplikt, med

skyldighet för fastighetsägarna att till den ordinarie fastighetstaxeringen

lämna uppgifter om sadana förhållanden, som anses böra läggas till

grund för taxeringen, såsom arealer av olika ägoslag, avkastning, kreaturs­

besättning m. m. Dessa deklarationer avgivas inom viss lämplig tid

(exempelvis augusti månads utgång) till Konungens befallningshavande.

Da dessa deklarationer skola förekomma allenast vart femte år, bör

35

särskild kungörelse därom utgå, att uppläsas i kyrkorna och införas i

ortstidningar. Men därjämte skola fastighetsägarna vara pliktiga att

på särskild anmaning lämna de ytterligare upplysningar angående sina

fastigheter, som kunna infordras vare sig av taxeringsnämnden eller av

föredraganden. Om taxeringsnämnden finner sig föranlåten att exempel­

vis för viss del av distriktet infordra någon särskild uppgift, bör detta

kunna ske genom kungörelse i vederbörande kyrkor och införande i

ortstidningar. Upplysningar i speciella fall, som föredraganden kan

finna nödiga, infordras genom brev.

Taxeringsarbetet påbörjas hösten året innan taxeringen skall ske, sa

snart fastighetslängderna bliva tillgängliga och landstingen utsett leda­

möter i taxeringsnämnderna. Konungens befallningshavande bör ock då

hava förordnat ordförande och ledamot samt föredragande i varje nämnd.

Däremot behöver kommunernas ledamöter i nämnderna då ej vara ut­

sedda. Det är tillräckligt att dessa finnas tillgängliga, då de skola in­

kallas till tjänstgöring. Arbetet synes lämpligen kunna inledas med

ett sammanträde mellan ordförandena och föredragandena i länets olika

nämnder eventuellt förstärkta med en av de av landstinget utsedda

ledamöterna i varje nämnd. Ändamålet med detta sammanträde skall

vara att överlägga om de allmänna grunder, som böra följas vid taxe­

ringarna, om särskilda upplysningar i ett eller annat avseende eller för

viss del av länet skola infordras jämte annat, som kan vara av vikt

för arbetets planmässiga och enhetliga bedrivande.

Därefter har föredraganden att omedelbart taga i tu med de in­

komna uppgifternas bearbetande, I inner han inkommen deklaration

ofullständig eller otydlig eller behöver lian eljest särskild upplysning,

har han att infordra sådan. Därefter gör han å deklarationen anteck­

ning om huru enligt hans uppfattning taxeringen bör ske, möjligen

bör hans förslagstaxering även antecknas i någon längd. Om han i

något ärende finner sig behöva rådgöra med ordföranden bör sådant

stå°honom öppet. Vid taxeringsnämndens sammanträde har föredraganden

därefter att, i den mån sådant påkallas, fastighet för fastighet föredraga

materialet och redogöra för sin behandling av detsamma och sitt förslag

till taxering. Intet synes hindra att, när lämpligt antal närliggande

kommuner blivit beredda, nämnden sammankallas för att preliminärt

besluta angående taxeringen inom dessa kommuner. Såsom förut nämnts

skola vid dylikt sammanträde tillkallas för varje kommun de av kom­

munen utsedda ledamöterna i nämnden. Taxeringen skall dock anses

slutförd först då den i sin helhet blivit genomgången.

Taxeringsarbetet bör vara avslutat på våren under första året aA

so

taxermgsperioden så tidigt, att taxeringslängderna kunna vara tillgängliga

för de taxeringsnämnder, som hava att då verkställa taxering av inkomst

och förmögenhet. Möjligen skulle man kunna ifrågasätta någon senare

tidpunkt, men naturligtvis är det önskvärt, att hänsyn kan tagas till

fastighetstaxeringen vid samma års taxering av inkomst och förmögen­

het, om ej förr så åtminstone vid prövningsnämndens sammanträde.

Någon anledning att underställa en sålunda verkställd fastighets-

taxering prövningsnämndens skärskådan synes mig icke föreligga. Klago­

mål över fastighetstaxering torde alltså böra anföras omedelbart hos

kammarrätten. Därvid har föredraganden att tillse, det talan full följes i

de fall, där enligt hans åsikt taxeringen blivit för låg. Kronan har

under alla förhållanden intresse av en riktig fastighetstaxering, om ej

annat så med hänsyn till förmögenhetsberäkningen.

Som förut antytts kunna förhållanden inträffa, som göra det nöd­

vändigt, att taxeringsvärde å fastighet ändras under en taxeringsperiod.

Fastigheten kan delas på olika händer, kan bebyggas eller övergå från

iordbruks- till industrifastighet, skog kan genom avverkning på ett

mera betydande sätt nedgå i värde o. s. v. För åstadkommande av

ändrat taxeringsvärde erfordras i dessa fall särskilda anordningar. I

detta avseende synes kunna ifrågasättas exempelvis: att i lag uttryck­

ligen och uttömmande angivas de fall, då sådan ändring skall ske; att då

sådan t fall inträffat, anmälan därom skall göras hos Konungens befall-

nmgshavande av ägare, kommun, kronans ombud eller eljest den, som för

egen eller allmän räkning bär intresse av att omtaxering'sker; att Konun­

gens befallningshavande har att föranstalta en lämplig beredning av dylika

ärenden genom sakkunnig person; samt att frågan om ändring i taxeringen

sedermera prövas av någon för sådant ändamål utsedd delegation av

taxeringsnämnderna i länet, sammansatt ungefärligen så som om taxe­

ringsnämnd är sagt.

. Tyngdpunkten i ovan skisserade taxeringsförfarande ligger naturligt­

vis i föredragandens beredning av taxeringen. Det är därför avsett,

att denne skall vara fackman på området och att han skall beredas till­

fälle att under taxeringsarbetets fortgång odelat ägna sig däråt. I den

mån så sker och taxeringsdistrikten tilltagas tillräckligt stora, är det

uppenbart, att taxeringen skall vinna i objektivitet och likformighet.

Likformigheten mellan länets olika taxeringsdistrikt skall befordras genom

överläggningarna vid taxeringens början om allmänna grunder m. m. för taxe­

ringarna. Skulle det finnas önskvärt att för vinnande av likformighet

mellan olika, delar av riket anordna överläggningar mellan representanter

för beskattningsmyndigheter därstädes, lärer det böra ankomma på rege-

ringen att därom draga försorg efter omständigheterna i vane sär­

skilt fall.»

Emot detta förslag torde kunna framställas följande erinringar.

Meningen är enligt förslaget, att taxeringsdistrikten skola göras

störa och hälst omfatta ett län. Detta låter sig emellertid icke genom­

föras, om det icke skall finnas mera än en sakkunnig föredragande

i varje distrikt. På denne föredragande skulle i själva verket det

huvudsakliga taxeringsarbetetet ligga. Häri måste vara beredd att

föreslå värden och måste för sådant ändamål känna icke allenast arealei

i olika ägoslag utan även åbyggnadernas beskaffenhet och andra på

fastighetsvärdena inverkande faktorer. Redan arbetet med kontrollen å

fastighetsägarnas arealuppgifter bleve i ett stort distrikt alltför be­

tungande och tidsödande, men dessutom vore föredraganden i saknad

av den ortskännedom, som nödvändigtvis måste förutsättas för en ratt

värdering. Han skulle nämligen vara ensam om hela det förberedande

arbetet och torde icke själv kunna äga och knappast kunna ^ för­

skaffa sig kännedom om fastigheternas olika beskaffenhet. Det skulle

iu kunna tänkas, att han sökte genom möten med personer i orterna

erhålla upplysningar, men upplysningar, som lämnas av personer utan

nåo-ot som hälst eget ansvar i förhållande till det resultat, upplys­

ningarna komma att medföra, måste alltid med försiktighet upptagas.

Då kommunmedlemmarna bleve så nästan helt — som enligt detta

förslag skulle bliva förhållandet — satta utanför taxeringsarbetet, skulle

knappast kunna förväntas, att upplysningarna alltid bleve tillförlitliga.

Taxeringsnämndernas medlemmar i dessa stora distrikt torde knap­

past äga tillräcklig ortskännedom i distriktets skilda delar, iyngdpunkten

komme således, såsom ock av förslagsställaren förutsättes, att ligga på

föredragandens beredning av taxeringen. Denna beredning bleve emeller­

tid enligt de sakkunnigas övertygelse, ofta alltför bristfällig. De sak­

kunniga hava således ansett icke heller detta förslag kunna läggas till

grund för reformarbetet.

Det fjärde förslaget blev uppgjort inom det s. L kommunal­

skatteutskottet och finnes återgivet å sid. 23 i riksdagens skrivelse. Detta

förslag hade följande lydelse:

.

»För ^Granskning av de avgivna deklarationerna och

inhämtande i

övrigt av nödiga upplysningar angående fastigheterna förordnar Kung!.

Maj:ts befallningshavande personer, ^som äga särskild sakkunskap rörande

värdering av fast egendom, att var för sitt taxeringsdistrikt bereda upp-

38

skattningen. Distriktets storlek anpassas så, att den sakkunnige kan

förutsättas dels inom vederbörlig tid medhinna beredningsarbetet för

distriktet och dels — i likhet med övriga för distriktet i dess helhet

utsedda ledamöter i distriktets fastighetstaxeringsnämnd — besitta erfor­

derlig lokalkännedom inom distriktet. I regel torde taxeringsdistrikt

böra omfatta ett flertal kommuner, exempelvis, där så lämpar sig ett

härad eller ett tingslag, hd ter det deklarationer och andra uppgifter

blivit av den sakkunnige genomgångna, fortsättes beredningen vid av

honom i orterna hållna sammanträden, där lämpligt antal för varje kom­

mun utsedda representanter äga att deltaga och yttra sig angående vär­

det å de särskilda inom kommunerna belägna fastigheterna, dock utan

att omröstning under detta förberedande arbete synes böra företagas.

Större kommuner må kunna uppdelas i och mindre sammanslås till be-

redningsdistrikt. Sedan beredningen, varmed arbetet torde böra böria

på hösten året före det, då taxeringen skall ske, blivit avslutad, verk­

ställes taxeringen av fastighetstaxeringsnämnden, vilken bör hava slut­

fört sitt arbete före mars månads utgång. Denna nämnd synes förslags­

vis böra bestå av — förutom förenämnde sakkunnige såsom föredragande

ledamot — dels ytterligare två för taxeringsdistriktet i dess helhet för­

ordnade ledamöter, därav en, ordföranden, utses av Kungl. Maj:ts be-

fallningshavande och den andre utses antingen av landsting, respektive

stadsfullmäktige, eller ock bland därtill av respektive nämnda represen­

tationer föreslaget antal personer av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

dels ock växlande för varje kommun eller beredningsdistrikt inom

kommun — två av kommunen utsedda, med ortens fastighetsförhållanden

väl förtrogna personer. För åstadkommande av största möjliga enhet­

lighet beträffande fastighetstaxeringen inom länet torde de för distriktet

i dess helhet utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna böra

före taxeringsarbetets påbörjande sammanträda inför Kungl. Maj:ts be-

fallnmgshavande för överläggning om de allmänna grunder, som böra

följas vid taxeringarna, om särskilda upplysningar i ett eller annat av­

seende för viss del av länet skola infordras jämte annat, som kan vara

av vikt för arbetets planmässiga och enhetliga bedrivande. Klagan över

de åsätta taxeringsvärdena torde böra fullföljas till en för länet gemen­

sam prövningsnämnd för fastighetstaxering, vars ledamöter torde böra

utses bland personer, som för året varit ledamöter i länets fastighets-

taxeringsnämnder. De år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum,

torde särskilda beskatta ingsnämnder för fastighetstaxering ej vara er-

forderliga.»

39

Beträffande detta förslag har utskottet, utan att vilja taga bestämd

ståndpunkt till detaljerna i förslaget, dock förklarat sig hava funnit

grundlinjerna i detsamma vara förtjänta att komma under prövning vid

den av utskottet ifrågasatta utredningen i ämnet. Av vikt både ut­

skottet emellertid funnit det vara, att taxeringsdistrikten gjordes så stora,

som omständigheterna i varje fall medgåve. Den omständigheten, att

enligt förslaget de föredragande ledamöterna i taxeringsnämnderna i

re^el komme att under större delen av ett halvt år bliva helt eller till

väsentlig del upptagna av arbetet med fastighetstaxeringen, torde, enligt

utskottets mening, göra det nödigt att för erhållande av fullt lämpliga

personer till berörda uppdrag bereda dem jämförelsevis god ersättning.

Emot ifrågavarande förslag hava de sakkunniga funnit sig kunna

o-öra delvis ungefärligen samma anmärkningar, som emot det näst förut re­

fererade förslaget. Åven här förutsättes allenast en föredragande i varje

taxeringsdistrikt. En sådan anordning kommer att möta svårigheter, såvitt

taxeringsdistrikten göras så stora, som givetvis eljes vore önskligt, Det

torde icke låta sig göras att erhålla tillräckligt kvalificerade personer,

som vilja åtaga sig att under så lång tid, som erfordras i stora distrikt,

helt ägna sig åt uppdraget. Säkerligen skulle det ställa sig lattare

att uppbringa ett något större antal kvalificerade personer for dylika

uppdrag, om uppdragen kunde på kortare tid utföras.

Enligt detta förslag skulle föredraganden hos taxeringsnämnden

hålla sammanträden i orterna med kommunvalda personer för beredning

av taxeringen, vid vilka sammanträden dessa kommunvalda visserligen

finge yttra sig rörande fastighetstaxeringen, men ej deltaga^ i besluten.

De kanske icke ens erhölle kännedom huruvida eller i vad mån före­

draganden fäste avseende vid vad de yttrat. Givetvis åsyftas med eu

sådan anordning, att de lokala intressesynpunkterna icke skola få vid

taxeringen göra sig gällande, men det torde med fog kunna ifråga­

sättas, huruvida under sådana förhållanden alltid skulle kunna påräknas

under verkligt ansvar givna upplysningar. Då för en riktig taxering

är nödvändigt erhålla tillförlitliga upplysningar av personer med ört­

kännedom, böra dessa personer, synes det, försättas i en mera ansvarsfull

ställning till taxeringen och dess resultat än den, som följer med ratten

att allenast yttra sig utan att behöva ansvara för resultatet av vad som

yttrats. Det blir sedan en annan fråga att utfinna några medel mot att

de lokala intressesynpunkterna få överhanden.

Att de uppdragna riktlinjerna dock till viss del kunna och böra

tjäna till ledning vid reformarbetet, finna de sakkunniga otvivelaktigt.

40

Det femte och sista förslaget, som överlämnats till de sakkunnigas

övervägande, är just uppbyggt på samma grund, som det nyss refere­

rade. Förslaget är framställt av sakkunnigledamoten, ländskamreraren

Bökelund vid ett av dåvarande finansministern hållet möte med rikets

samtliga landskamrerare i september 1920. Bökelund inledde då på

uppdrag av finansministern frågan om reformering av fastighetstaxerings-

väsendet med ett föredrag, som utmynnade i följande förslag:

«A. Å landsbygden.

Taxeringen verkställes av fristående myndigheter.

Taxeringsförslag uppgöres av en beredning i varje kommun, be­

stående av en av länsstyrelsen förordnad sakkunnig ordförande jämte

minst 4 ledamöter, utsedda av kommunalstämman eller kommunalfull­

mäktige.

Taxeringen verkställes av en taxeringsnämnd, omfattande flera

kommuner (ett väghållningsdistrikt eller härad eller tingslag) samt be­

stående av beredningens ordförande såsom föredragande, en av läns­

styrelsen utsedd ordförande, en av landstinget utsedd ledamot samt två

av varje kommun i distriktet valda ledamöter, vilka inträda i nämnden

då fastighetstaxeringen i deras kommun skall behandlas.

Eu särskild prövningsnämnd anordnas, i huvudsak enligt de be­

stämmelser, som gälla för den nuvarande prövningsnämnden.

Speciellt sakkunniga biträden må anlitas av så väl beredningen

som nämnderna, och före taxeringsarbetets påbörjande bör länsstyrelsen

hålla sammanträde med ordförandena i beredningarna, taxeringsnämn­

dernas ordförande samt de av landstinget utsedda ledamöterna för över-

läggning i syfte, att en så enhetlig taxering som möjligt må åstad­

kommas.

Fastighetsägarnas uppgiftsplikt bör bliva obligatorisk och utvidgas.

Uppgift bör lämnas förutom, såsom nu sker, om fastighetens areal, bygg­

nadernas brand försäkringsvärde, årligt arrende och hyresavgift, jämväl

om erlagd köpeskilling, även om köpet skett före senaste taxeringsperiod,

^byggnadernas ålder och beskaffenhet, kreatursbesättning, utsäde av olika

slag samt fastighetens skogstillgångar (huruvida å fastigheten finnes

skog till husbehov eller icke, saluskogens beräknade värde och, därest

för skogen finnes upprättad hushållningsplan, den beräknade årliga av­

kastningen).

B. I städerna.

k astighetstaxeringen torde kunna organiseras på samma sätt som

på landsbygden. Dock kan ifrågasättas, huruvida beredningen må vara

41

behövlig. Skulle den anses böra uteslutas, torde länsstyrelsen böra utse

både ordföranden och en ledamot av nämnden.

Deklarationerna skola vara avlämnade senast den 15 augusti.

Beredningarnas arbeten skola vara slutförda den 15 oktober och

taxeringsnämndernas före den 1 jamiari.

Besvär till prövningsnämnden ingivas till länsstyrelsen senast den

1 mars.

Prövningsnämndens arbeten skola vara avslutade den 15 maj.»

Detta förslag innebär i själva verket beträffande taxeringsmyndig­

heternas organisation ett slags återgång till förhållandena före år 1908.

Med den erfarenhet, de sakkunniga haft och i det föregående antytt

rörande fastighetstaxeringens ojämförligt mera tillfredsställande hand-

havande på den tiden än för närvarande, hava de sakkunniga funnit,

att det sålunda refererade förslaget är ett förslag i rätt riktning. Denna

mening uttalades ock i allmänhet vid det förut omförmälda lands-

kamreraremötet.

Hade före 1908 enhetliga grunder för bestämmande av fast egen­

doms värde varit anvisade; hade länsstyrelsen hållit förberedande över­

läggningar rörande en rätt tillämpning av nämnda grunder; hade

fastighetsägarna allmänt avlämnat uppgifter om sina fastigheter; hade

bevillningsberedningsordföranden varit förpliktad att i särskild kolumn

anteckna det av honom föreslagna värdet, därest han blivit i bered­

ningen överröstad; hade slutligen taxeringsnämnderna haft möjlighet att

vidtaga ändringar för jämnhets ernående inom distriktet utan att begagna

sig av procentuella jämkningar, så skulle, därom äro de sakkunniga

övertygade, taxeringsresultaten blivit mera tillfredsställande.

De sakkunniga finna således enstämmigt, att Bökelunds förslag kan

läggas till grund för reformarbetet.

Såsom i det föregående framhållits står den utredning, som de

sakkunniga fått sig anförtrodd, i det intimaste samband med den förut

omförmälda skogsbeskattningskommitténs utredningsarbete, såvitt det avser

förslag till grunder för bestämmande av fast egendoms värde. Redan

vid kommitténs och de sakkunnigas tillsättande framhölls också, att

samråd borde äga rum. Sådant samarbete har anordnats dels därigenom,

att de sakkunnigas ordförande varit ledamot av kommittén, dels ock

genom hållande av gemensamt sammanträde. På grund av detta sam-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 182 käft. (Nr 215. Bilaga.) 6

42

Huvud­

dragen av

skogsbe-

skattnings-

kommitténs

förslag till

grunder för

värdesätt­

ningen.

band mellan de båda förslagen, kräves här en kortfattad redogörelse

för huvuddragen i kommitténs förslag uti nu ifrågavarande hänseende,

innan redogörelse lämnas för det förslag, varom de sakkunniga sig enat.

Detta är nödvändigt med hänsyn därtill, att de sakkunnigas förslag i

fråga om beskaffenheten av fastighetsägares uppgiftsplikt icke torde

kunna rätt förstås utan att sättas i samband med kommitténs förslag

till grunder för värdesättningen, särskilt beträffande skogsfastigheter.

Uti skogsbeskattningskommitténs förslag har till en början bestämt

utsagts vad som i taxeringsavseende skall hänföras till fast egendom.

Dit skall nämligen räknas vad enligt allmän lag är att hänföra till sådan

egendom, så ock byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej är hän-

förlig till fast egendom. Detta torde överensstämma med vad som enligt

praxis nu gäller, men genom stadgandet fylles en lucka i nu gällande

bestämmelser.

I taxeringsavseende skall fortfarande såsom hittills åtskillnad enligt

förslaget göras mellan jordbruksfastighet och annan fastighet. Men

under det att nu gällande bestämmelser lämna otillfredsställande besked

om vad som skall hänföras till ena eller andra slaget, samt taxerings­

myndigheterna på grund härav förfarit olika å skilda orter, har förslaget

sökt att avgränsa de båda slagen från varandra, så att enhetlighet vid

tillämpningen borde kunna vinnas. Enligt förslaget skall, utan hänsyn

till markens kamerala beskaffenhet att exempelvis vara i mantal satt

jord eller tomt i stad, fast egendom taxeras såsom jordbruksfastighet,

då den faktiskt användes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom

annan fastighet, då den användes för annat ändamål. Under jordbruk

inbegripes jämväl binäring till jordbruk, och i anvisningarna till förslaget

har närmare redogjorts för vad som skall hänföras till jordbruk, till

dess binäringar och till skogsbruk. Har fastigheten vid taxeringstillfället

ingen som helst användning, såsom icke så sällan kan vara förhållandet,

skall fastigheten taxeras såsom jordbruksfastighet, så framt icke på­

tagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat ändamål än

jordbruk eller skogsbruk. Förslaget innehåller dessutom den nyheten,

att, om viss fastighet användes delvis för jordbruk eller skogsbruk och

delvis för annat ändamål, den del av fastigheten, som användes för

jordbruk eller skogsbruk, med därtill hörande byggnader och inrättningar

skall taxeras såsom jordbruksfastighet samt den övriga delen med

därtill hörande byggnader och inrättningar såsom annan fastighet. Genom

denna bestämmelse avses att undanrödja den nu gällande oformligheten,

att allenast byggnader och inrättningar, som användas för annat ändamål

43

än jordbruk och skogsbruk, skolat åsättas taxeringsvärde såsom annan

fastighet, medan markunderlaget för dessa byggnader eller anläggningar

skolat inbegripas i jordbruksfastighetens taxeringsvärde.

Bristande enhetlighet vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser

har ock i hög grad framträtt vid bedömandet av vad som skall utgöra

taxeringsenhet Vid fastighetstaxeringen. Åven härutinnan giver kom­

mitténs förslag tydliga föreskrifter och anvisningar, ägnade att medföra

den jämnhet och likformighet, som nu saknas. Såsom huvudregel skall

enligt förslaget gälla, att varje kameral enhet skall vara taxeringsenhet,

således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen lägenhet

samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom lör stad skall

föras, tomt eller stadsäga. Emellertid medgiver förslaget i vissa fall en

uppdelning i andra och flera taxeringsenheter än som följer av den i

jordregistret eller fastighetsregistret redovisade uppdelningen. Sålunda

skall, om fastighet, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan

olika ägare, så att varje ägare har sin del av fastigheten, eller om

fastighet är till en del upplåten åt annan än ägaren för självständigt

och mera stadigvarande utnyttjande eller slutligen om del av fastighet

av ägaren brukas särskilt eller användes för annat ändamål än fastig-

heten i övrigt, varje sådan fastighetsdel enligt förslaget bliva taxerings­

enhet. Vidare medgiver förslaget, att områden, som enligt huvudregeln

skulle bliva flera taxeringsenheter, under vissa förhållanden må samman­

slås till eu taxeringsenhet. Detta blir fallet med skogsområde, som är

att anse såsom förvaltningsenhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet,

som står under särskild förvaltning. Slutligen har förslaget medgivit

sammanslagning till en taxeringsenhet av fastigheter, som enligt huvud­

regeln skolat bilda skilda taxeringsenheter, jämväl i sådana fall, då

fastigheterna i samme ägares hand ligga i oskift samfällighet eller i

sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning icke

kunna var för sig till sina inbördes värden tillförlitbgen bedömas. I löislaget

bär tillika utsagts, att byggnad eller med varandra sammanhörande bygg­

nader å annans mark bilda taxeringsenhet, likaså frälseränta ävensom i

jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget fiskeri. 1 sammanhang

med bestämmelserna om taxeringsenhet har förslaget lämnat föreskrift,

huru förfaras skall, om taxeringsenhet tillhör skilda administrativa om­

råden med beskattningsrätt.

Den för en jämn och likformig fastighetstaxering utan all gensä­

gelse viktigaste förutsättningen är emellertid, såsom förut framhållits,

att taxeringsreglerna, d. v. s. grunderna för bestämmande av fast egen­

doms värde, bliva klart angivna och icke, såsom nu är förhållandet,

44

lämna utrymme för vitt olika tolkningar av taxeringsmyndigheterna.

Häråt har kommittén i sitt utredningsarbete ägnat uppmärksamhet.

Enligt förslaget har såsom huvudregel uppställts, att fast egendoms

taxeringsvärde skall sättas efter fastighetens allmänna saluvärde, dess

värde i handel och vandel, varmed enligt anvisningarna skall för­

stås det belopp, som en förståndig köpare kan antagas kunna och vilja

betala för den fasta egendomen, om den tänkes såld inom den kund­

krets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och

köpt för ett med hänsyn till egendomens beskaffenhet lämpligt utnytt­

jande. Härmed har tydligt utsagts, till vilket värde taxeringen bör

syfta. Till ytterligare förtydligande har i anvisningarna lämnats besked,

att faktiskt betalt köpeskilling icke utan vidare får anses som ett exakt

uttryck för det allmänna saluvärdet. Först om ett något så när tillräck­

ligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning icke finnes

till antagande, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbild­

ningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna

saluvärdet, vilket sålunda är att förstå såsom ett normalt värde i handel

och vandel, icke såsom en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betalt

köpeskilling. Härmed är emellertid icke avsett, att köpeskillingens be­

tydelse såsom uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet skall

vara förringad, men åt taxeringsmyndigheten har anförtrotts att pröva,

huruvida köpeskillingen kan anses motsvara eller avvika från det nor­

mala värdet i handel och vandel. Med denna prövningsrätt skulle komma

att undanröjas den anledning till ojämnhet vid fastighetstaxeringen, som

för närvarande förefinnes därutinnan, att en fastighet, som nyligen gått

i handel och betalts onormalt högt, ofta åsätta högre taxeringsvärde än

likvärdiga fastigheter i orten, vilka icke gått i handel. Förutom till

betalta köpeskillingar skall därför enligt anvisningarna hänsyn tagas

till andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid taxeringen,

och hava taxeringsmyndigheterna därvid uti förslagets anvisningar hän­

visats bland annat till de enhetsvärden, som vid förberedande möten

inför länsstyrelsen eller landskamreraren kunna hava föreslagits för

arealenhet mark av olika ägoslag och godhetsgrader i orten.

hrån denna huvudregel har undantag enligt kommitténs förslag

gjorts beträffande fastigheter med skogsmark och växande skog. Vid

beräkningen av de värden å skogsmarken och å skogen, vilka skola

ingå i sådan fastighets taxeringsvärde, skola nämligen skogsmarken och

skogen enligt förslaget upptagas till de värden, de kunna anses äga

vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.

För att vid taxeringen vinna en över hela riket enhetlig värde-

45

beräkning å skogsmark och skog har kommittén för denna värde­

beräkning föreslagit en särskild instruktion, vilken ansetts böra här

intagas, så lydande:

»Instruktion

för värdesättning

å

skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

A) Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd

duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga.

I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och

annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella

värde medräknas vid värdesättningen av fastigheten i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter

den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt,

med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd

(normal skogstil]gång). Vid uppskattningen av markens normala av­

kastningsförmåga tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgang

därå faktiskt föreligger eller ej.

Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som anvandes till

husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jäm­

sides med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet

därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande.

3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår

statens och andra allmänna skogar efter därom av domänstyrelsen med­

delade eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda

skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hus-

hållningsplaner efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår

övriga skogar med ledning av uppgifter Irån jordregistret, ekonomiska kart­

verk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer

och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Ben normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter

fäst mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga (bonitet).

Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande medelbonitet,

som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna bonitets-

klasser. Förefinnes för skogen tillförlitlig hushållningsplan, angivande

skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav

46

markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker uppskattningen

av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, upp­

skattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan anses vara

känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten

i övrigt.

5.

Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkes-

avkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot en­

ligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem åren i

genomsnitt varit å orten gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad

bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen

under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit

av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava

för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej före­

kommit eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för

beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sam­

mansättning av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader

för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas

till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast.

6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade

avkastningen skall avdragas eu fjärdedel för kostnader för skogens vård,

förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skydds-

dikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges

till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet

per hektar sätten till tre gänger den reducerade årsavkastningen. Till

underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver

markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan boriitetsklass

och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4

och o angivna uppskattningar.

B) Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till den­

samma upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari

den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur

kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.

Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkes-

törråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt

uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den

växande skogen till 13.67 gånger deri enligt punkt 6 reducerade års­

avkastningen. 1 fråga om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I,

som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal

47

skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i fråga om mark­

värdet. Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången

kan anses vara normal. Antingen kan den virkesavkastning, som ra­

tionellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga

den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar

med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget

virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna

skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. av det normala (re­

lativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än

vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke tid­

vis medgiva större avverkning eller uttagande av dyrbarare dimensioner

än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jämkas skogs­

värdet uppåt till l.l, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ skogstill-

a-åno-). För skogar med i god hushållningsplan fastställd avverkning

må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i planen be­

räknade avkastningen. För skogar, där hushållningsplan saknas eller

anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd av vad om

skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och i vad mån

det°kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom normal

skogstillgång.

För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal

skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt

från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga,

dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer

deu virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstill­

gången är att räkna som normal.

C) Förberedande åtgärder.

8. Domänstyrelsen låter för samtliga kronans och andra allmänna

skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan läm­

nade föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal

produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsav­

kastningen, medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde å skogs­

marken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen i

dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande

skogen i fråga kunna finnas hos domänstyrelsen tillgängliga, och de

ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst tall kan finna

nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hus-

hållningsplaner eller räkenskaper över skogsavkastningen höra vid be­

räkningen frångås, exempelvis om hushållniugsplanen anses mindre till-

48

fredsställande eller det försålda virkets sortimentssammansättning och

beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott

uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde

å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola

vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 sep­

tember 1921.

9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom

skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana

enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner

finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.

Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921.

10.

Vid det sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller lands-

kamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och för­

farandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom länssty­

relsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de genom­

snittliga rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den relativa

skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen och läns­

styrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar inom

länet, dels framläggas förslag till s. k. hjälptabell, upptagande de delar

av de för hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses böra

komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de

mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna

finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxerings-

grunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika ut-

drivningsförhållanden, olika flottnings- eller andra transportkostnader,

olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan

regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser' samman­

trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss de! av länet,

skall redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella an­

visningar därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda

förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga spe­

ciella anvisningar om taxeringens verkställande.

D) Beskattningsnämnderna.

11. Länsstyrelsen ombesörjer, att de i punkterna 8 och 9 av­

sedda längder ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar,

som blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträdet, till­

handahållas de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov.

På sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

allmän fastighetstaxering är 1922 är stadgat, har därefter vederbörande

49

nämnd att granska samt föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å

de allmänna och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan omförmälda

längder, därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de

i längden upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som för­

anlett avvikelsen. Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna

i längd, har nämnden att tillämpa de i denna instruktion angivna

grunder och sålunda för varje sådan skog beräkna areal produktiv

skogsmark, den normala årsavkastningens värde per kubikmeter å

rot,° medelbonitet, relativ skogstillgång samt därå grundade värden å

skogsmark och växande skog. Uppskattningen bör dels, där så s e

kan, företagas under jämförelse med sådana i trakten belägna allmänna

eller enskilda skogar,'av vilka ledning vid uppskattuingen kan hämtas,

och dels grundas å inhämtade upplysningar eller vad eljest ar kant an­

gående ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande ti

flottled och avsättningsort, förekomsten av virke i olika åldrar, skogens

slutenhet m. in. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde

av skogssakkunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens för­

fogande.»

För att vid taxeringen komma till ett rätt taxeringsvärde å en

fastighet bliva taxeringsmännen i många fall nödsakade att gorå flera

särskilda värdeberäkningar. Enligt kommitténs förslag skola, i den man

förhållandena därtill föranleda, de skilda resultaten av dessa värdeberak-

ningar antecknas.

Vad först jordbruksfastighet beträtt'ar, skola under nyssnämnda tor­

fsättning följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens

taxeringsvärde, bestämmas, nämligen dels jordbruksvärde, varmed förstas

fastighetens värde för jordbruk med binäringar — däri inbegripet värdet

å jordägaren tillhöriga mangårds- och driftsbyggnader for jordbruk med

binäringar eller skogsbruk — ävensom det enligt ovan intagna instruk­

tion-.beräknade värdet av skogsmark samt till fastigheten börande im­

produktiv mark; dels skogsvärde, varmed förstås det enligt instruktionen

beräknade värdet å växande skog; dels ock slutligen tomt- och industri­

värde, varmed förstås det redan förhanden varande värde, som jord­

bruks- eller skogsbruksmark kan äga utöver jordbruksvärde pa grund

därav, att den lämpligen kan tillgodogöras för annat ändamål än jord­

bruk med; binäringar och skogsbruk, såsom för bostadsändamål, indu­

striella anläggningar och dylikt.

... ...

Beträffande annan fastighet skola, i den mån forhallandena därtill

föranleda, följande särskilda värden bestämmas, nämligen

markvarde,

Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 182 käft. (Nr 215. Bilaga.) 7

50

Skattskyl­

digs upp-

giftsplikt.

motsvarande värdet å marken med bortseende från därå befintlig träd

och anläggningar, byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fas ti diet

samt parkvärde eller det värde, som fastigheten kau utöver markvärdet

och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, trädgårds­

anläggningar och dylikt.

De sakkunnigas förslag.

Till eu början bör här nämnas, att de sakkunniga — i likhet

med skogsbeskattningskominittén beträffande dess förslag till grunder

or värdesättningen av fast egendom — funnit sitt uppdrag begränsat

ill reglerande av just den enstaka fastighetstaxering, som skall äga

rum ar 1922, samt redan på grund härav funnit mera ändamålsenligt

att uppgöra förslag till särskild författning just härom än att söka in­

arbeta de för andamalet erforderliga författningsbestämmelserna i nu gäl-

Jande taxerings!orordnmg, vilken för övrigt i sin helhet torde kräva eu

mera genomgripande omarbetning jämväl i andra avseenden än dem, som

röra fastighetstaxeringsvasendet. Givetvis hava de sakkunniga likväl

tankt sig, att de av dem föreslagna författningsbestämmelserna skulle

kunna.komma till användning jämväl vid efterföljande omtaxeringar av

fastigheter, och komma de sakkunniga att härom yttra sig i det följande.

Enhgt de sakkunnigas förslag skall ett såvitt möjligt fullständigt

material för vardebedomandet sättas i händerna på taxeringsmyndig-

heterna. I sådant syfte skola först och främst alla ägare eller skatt­

skyldiga innehavare av fast egendom vara pliktiga att utan anmaning

avgiva uppgifter angående siu fästa egendom.

Beträffande jordbruksfastighet bör således uppgift lämnas om samman­

lagda arealen och dess fördelning i olika ägoslag: åker, tomt- och träd-

gårdsmark, ängsmark, betesmark, som är skoglös och således icke är

hanforlig till skogs- eller hagmark, produktiv skogsmark, däri inbegripen

skogbevaxt hagmark, samt annan mark, däri inbegripna impedimenter.

Huvudsakligen för norrländska iörhållanden bör bland ägoslagen även

upptagas odlingsmark. De sakkunniga hava icke förbisett, att det i

vissa trakter av riket kan möta svårigheter för fastighetsägarna att

lämna dessa uppgifter till följd av bristande kännedom om fastighets

areal, men detta förhållande bör icke hindra, att sådan uppgiftsplikt

lagstadgas. Det torde måhända kunna förväntas, att den nu på sina

ställen rådande liknöjdheten i berörda hänseende kan genom uppgifts-

51

plikten lämna ram för intresset hos fastighetsägarna att förskaffa sig

kännedom om sin fastighets areal. Särskilt kunna svårigheter komma

att möta i fråga om arealen av skogsmark samt särskiljandet av pro­

duktiv skogsmark från annan mark, bland vilken senare inberäkna^ å

skogsområdet befintlig, för skogsbörd otjänlig mark ävensom andra im­

pediment, vare sig de ligga inom fastighetens skogsområde eller inom

annan del av ägoområdet. För användandet av den utav skogsbeskatt-

ningskömmittén föreslagna metoden för värdesättning av skogsmark är

det emellertid nödvändigt att erhålla kännedom om arealen av produktiv

skogsmark, och de sakkunniga hava vågat antaga, att fastighetsägarna

— om också icke kanske första gången så ål minstone inom icke allför lång

tid efter uppgifts pliktens införande och sedan denna blivit mera invand

— skola söka förskaffa sig den för uppgiftspliktens fullgörande nödiga

kännedomen om sin fasta egendoms beskaffenhet.

Någon gradering från ägarens sida av ägoslagen har ansetts

icke kunna ifrågasättas. Åven beträffande beståndet av växande skog

har ansetts lönlöst att söka av skogsägare i allmänhet erhålla närmare

uppgifter. De sakkunniga hava allenast ifrågasatt, att han skall lämna

uppgifter om närmaste avsättningsort för virke och väglängden dit. även­

som huruvida skogsmark och skogstillgång äro bättre eller sämre än

vad som på orten vanligast förekommer och i sådant fall i vilka

avseenden. För skogsägare, som hava ordnad skogshushållningsplan

för sin skog, har beretts tillfälle att lämna fullständigare uppgifter.

I den mån byggnadskostnaderna stegrats hava givetvis åbygg­

naderna jämväl å jordbruksfastighet fått större betydelse än förut för

värdesättningen av sådan fastighet. Vid användningen av en taxerings­

längd efter enhetsvärden per ytenhet jord torde åbyggnadernas värde

utan vidare hava tänkts ingå i enhetsvärdena, men detta allenast till

den del byggnaderna motsvara vad som kan anses såsom vanliga åbygg­

nader efter ortens sed. Tydligt är emellertid, dels att byggnadernas

värde i allmänhet blir förhållandevis större å småbruk än å större egen­

domar, dels ock att å vissa fastigheter finnas större och dyrbarare

åbyggnad er än som i orten är vanligt. Nu bör ju visserligen kunna

förväntas, att de ortssakkunniga äga kännedom om det olika sätt,

varpå egendomarna äro bebyggda, men icke desto mindre torde det

kunna bliva till god hjälp för taxeringsmännen, om fastighetsägarna

själva lämna någon uppgift härom, som kan vara till ledning. På grund

härav hava de sakkunniga föreslagit, att uppgift skall lämnas om åbygg­

nadernas brandförsäkringsvärden, särskilt för mangårdsbyggnader och

52

Bärlik för driftsbyggnader. Tillika bör han angiva byggnadernas unge-

farliga ålder och jämväl yttra sig om deras beskaffenhet.

Enligt skogsbeskattningskommitténs förslag skall, såsom i det

föregående omtalats, Läggas till grund det allmänna saluvärdet. Under

sadana förhallanden ar av vikt, att taxeringsmännen erhålla kännedom

om den senast erlagda köpeskillingen för fastighet. Åven med den

friare prövningsrätt, som enligt förslaget tillerkänts taxeringsmännen i

flaga om köpeskillingens betydelse såsom värdemätare, blir köueskillingen

dock utav betydande intresse för taxeringen. De sakkunniga hava så­

ledes föreslagit, att uppgift skall lämnas om den tidpunkt, då fastig­

heten senast gick i handel, och om det pris, som då betaltes för den­

samma. _ Om i detta pris ingått annat än den fasta egendomen bör

upplysning härom meddelas. Likaså bör upplysning lämnas om skogen

försålts särskilt och om det pris, som för densamma betalts

Härutöver bör fastighetsägare förpliktas att efter anmaning lämna

ytterligare upplysningar, som kunna vara av betydelse för fastio-hets-

taxenngen. Om således för någon ort inom riket vissa uppgifter5bliva

pa grund av ortsforhållandena mera allmänt erforderliga utöver dem

som bär ovan angivits, bör hinder icke förefinn as för vederbörande

länsstyrelse att ombesörja tryckning av särskild uppgiftsblankett för

lysnfngaf ™ fastlghetsägarna 1 sådan ort att jämväl härom lämna upp-

Av synnerligen stor betydelse för fastighetstaxeringen måste anses

vara, att taxeringsmyndigheterna beredas största möjlighet till kontroll

a fastighetsägarnas uppgifter. Sedan jordregistreringen numera betyd­

ligt framskridit, hava de sakkunniga funnit önskvärt, att utdrag- av

jordregistret for ,varJe kommun, där detta register föreligger färdigt

ställes till taxeringsmyndigheternas förfogande. Förutom att iordre-

gistret lämnar möjlighet till en viss kontroll å fastighetsägarnas areal-

uppgdter, skulle darmed fastigheternas identifiering för framtiden under­

lättas om i taxenngslängden jämte hemmansnumret antecknas register­

beteckningen Givetvis skulle det medföra kostnad - de sakkunniga hava

beraknat kostnadsbeloppet till i runt tal 100,000 kronor — att låta

besörja dylika utdrag, men denna kostnad bleve i stort sett en en­

gångskostnad, enär vid följande fastighetstaxeringar allenast komplet­

teringar behövde ske i anledning av inträffade förändringar. Sedan de

sakkunniga härom hört sig för hos förste lantmätaren i Malmöhus län

dar besörjande! av utdragen kan antagas bliva mest tidsödande och be-

. varligt, samt därvid erfarit, att arbetet, för att kunna med tillgängliga

arbetskrafter och for billigaste pris utföras inom vederbörlig tid, borde

53

redan under början av år 1921 igångsättas, Lava de sakkunniga hos

chefen för finansdepartementet anhållit om hans medverkan därtill, att

länsstyrelserna måtte, så snart ske kan och således innan riksdagen

hunnit fatta beslut angående taxeringsförfarandet vid 1922 års fastig­

hetstaxering, anbefallas att lata genom lantmätenkontoren verkställa

dessa utdrag i så god tid, att de kunde inom augusti månad nämnda

år vara färdiga. Huru än riksdagens beslut i fråga om de sakkunnigas

författningsförslag komme att utfalla, bleve nämligen dessa utdrag av

stort värde för fastighetstaxeringen.

Givet är emellertid, att jordregistret icke beträffande alla fastig­

heter kan lämna tillräckliga upplysningar. Taxeringsmyndigheterna

måste, såsom nu mångenstädes skett, anlita jämväl andra utvägar för

kontrollen, såsom undersökningar av lantmäterihandlingar, förlrågningar

hos personer i orten m. in. Där ekonomiska kartverk finnas uppgjorda,

böra dessa stå till förfogande.

De sakkunniga hava tänkt sig, att taxeringslängd erna skola inne­

hålla kolumner för anteckningar av arealerna. Därigenom vinnes, dels

att arealuppgifterna finnas på ett åskådligt sätt tillgängliga för över­

ordnade taxeringsmyndigheter och för dem möjliggöra individualtaxe-

ringar i stället för procentuella jämkningar, dels ock att, när dessa läng­

der i avskrift hos kommunerna föreligga, uppgifterna kunna bliva av

fastighetsägarna själva kontrollerade. Den ene fastighetsägaren får till­

fälle kontrollera den andre. På detta sätt kan man våga hoppas, att

så småningom verkligt riktiga arealuppgifter skola vid fastighetstaxe­

ringarna föreligga. Tillika torde kunna förväntas, att hos taxerings­

myndigheterna ett omsorgsfullare intresse ägnas åt kontrollerandet av

fastighetsägarnas arealuppgifter, om arealerna måste införas i taxerings-

längden. Givetvis medför detta dock en väsentlig arbetsökning för ord­

föranden i den nämnd, som har att bereda taxeringsärendena, men där­

till kan och bör hänsyn tagas vid arvodets bestämmande.

Jämväl beträffande annan fastighet än jordbruksfastighet skola upp­

gifter lämnas. Dessa höra i första hand upptaga fastighetens areal.

Vidare bör angivas om fastigheten är försedd med åbyggnader eller

icke. Fastighetens användning — om den uteslutande användes såsom

bostad för ägaren eller om den användes för uthyrning eller om den

användes för industriellt eller annat affärsändamål — bör ock uppgivas.

Redogörelse bör lämnas för åbyggnadernas ungefärliga ålder och be­

skaffenhet med avseende å byggnadsmaterial och dylikt ävensom för

deras brandförsäkringsvärden, därvid tillika angives hos vilken försäk­

ringsanstalt byggnaderna äro försäkrade.

54

Förbere­

dande taxe-

ringsåt-

gärder.

Beträffande fastigheter, som äro bebyggda för bostadsändamål, bör

uppgivas om centralvärmeledning, elektriska samt gas- eller vattenled­

ningar^ äro i byggnaderna inledda, antalet lägenheter för uthyrnings-

ändamål eller för eget begagnande, antalet rum till varje lägenhet

ävensom övriga till lägenheterna hörande bekvämligheter, bruttohyres-

avkastningens årsbelopp enligt avtal för tiden efter den 1 oktober 1921

ävensom hyresvärdet å egen bostad.

För byggnader till industriellt ändamål bör uppgivas, huruvida

brandförsäkringsvärdet omfattar jämväl fasta maskiner och fasta inven­

tarier, i vilket fall uppgives, huru stor del av försäkringssumman avser

byggnader och huru stor del avser maskiner och inventarier.

Med dylika uppgifter torde tillräckligt material förefinnas för ett

rätt värdebedömande.

Såsom i ett senare sammanhang meddelas, skall enligt de sakkun­

nigas förslag taxeringen beredas av beredningsnämnder samt verkställas

av taxeringsnämnder och därefter prövas av prövningsnämnder.

Innan taxeringsarbetet tager sin början skola ordförandena i be­

rednings- och taxeringsnämnderna å landsbygden ävensom de landstings-

valda taxeringsnämndsledamöterna och andra personer, vilka på grund

av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande

fastighetsvärdena inom länet eller skilda delar därav, kallas till sam­

manträden inför länsstyrelsen eller landskamreraren för att överlägga

om den förestående taxeringen. Att jämväl andra än dem, som skola

deltaga i taxeringsarbetet, enligt förslaget må kunna kallas att deltaga

i överläggningarna, har ansetts önskvärt, emedan i länen ofta finnas i

fastighetsvärderingar synnerligen sakkunniga personer, vilka på grund

av bristande tid eller av annan anledning icke velat eller kunnat åtaga

sig uppdrag beträffande taxeringsväsendet. Man har härvid särskilt

tänkt pa domänintendenter, domänvärderingsmän eller personer, som

eljest pläga användas för saluvärderingar eller arrendeförslags upprättande.

De personer, som sålunda kallas till dessa sammanträden, torde

lina i

allmänhet antagas äga en rätt så god inblick i fastighetsmark­

nadens läge och de priser, som vid försäljningar betalts och som kunna

anses

betingade av en mot priserna svarande avkastningsförmåga. Även­

ledes torde hos dessa personer kunna påräknas frigjordhet från lokala

intressesynpunkter.

Vid dessa sammanträden — därest länet är stort och folkrikt'

torde flera sådana behöva hållas för överläggningar beträffande taxe­

ringen i skilda delar av länet — böra de närvarande föreslå för varje

55

trakt med i stort sett ensartad jord vissa värden för ytenhet mark av

olika ägoslag och godhetsgrader, s. k. enhetsvärden, som därefter kunna

tjäna till ledning vid taxeringarna. För åker bör sålunda i allmänhet

kunna föreslås enhetsvärden för exempelvis tre go ihetsgrader. Måhända

kunna jämväl enhetsvärden föreslås för äng och betesmark å inägo-

jorden.

Beträffande skogsmarken skola vid dessa sammanträden föreligga

av domänstyrelsen kommunvis uppgjorda längder för samtliga kronans

och andra allmänna skogar inom länet, vilka längder för varje skog

upptaga areal produktiv skogsmark, medelbonitet, rotvärdet per kubik­

meter å den normala årsavkastningen, relativ skogstillg:ing samt uträknat

värde å skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som

å skogen i dess helhet. I den mån inom länet finnas enskilda skogar,

för vilka tillfredsställande hushållningsplaner funnits tillgängliga eller av

ägaren i erforderliga delar tillhandahållits, har länsstyrelsen för dessa

enskilda skogar låtit genom sakkunnig person kommunvis upprätta

längder av nyss angiven beskaffenhet, vilka ävenledes framläggas vid

ifrågavarande sammanträde. Vid sammanträdena föreligga vidare de på

förhand uppgjorda, i den förut här ovan intagna skogsvärderingönstruk-

tionen omförmälda, för hela riket tillämpliga tabellerna I och II, därav

den förra utvisar skogsmarks samt växande skogs värde per hektar vid

olika avkastningsförmåga och virkespris, samt den senare virkesavkast-

ningen per hektar vid normal skogstillgång å mark med olika bonitets-

grader allt efter omloppstidens längd. Vidare har länsstyrelsen före

sammanträdet låtit på grundval av ovanberörda längder och i övrigt kända

förhållanden rörande skogsproduktionen inom länet skogssakkunnig person

uppgöra förslag angående vilka delar av dessa två tabeller böra med

hänsyn till inom länet förekommande boniteter, virkespriser och omlopps­

tider komma till tillämpning vid fastighetstaxeringen i länet. Efter det

att en redogörelse lämnats för alla dessa förhållanden, skola de när­

varande höras över sistberörda förslag, varefter i enlighet härmed upp­

rättas ett utdrag av de båda nyssberörda tabellerna i de för länet till­

lämpliga delarna, och detta utdrag överlämnas sedermera till berednings-

nämnderna för att av dem användas såsom hjälptabell vid fastighets­

taxeringen och den därvid förekommande värdeberäkningen beträffande

skogsmark och skog. Ävenledes överlämnas till beredningsnämnderna

domänstyrelsens och länsstyrelsens nyssberörda längder, som kunna hava

upprättats för de till beredningsdistriktet hörande kommunerna.

Så framt det kan vara av förhållandena påkallat, kunna i fråga

om värdeberäkningen av skogsmark och skog jämväl vid sammanträdena

56

företagas till överläggning frågor rörande mera speciella anvisningar

om taxeringens verkställande, såsom om virkesprisens beräkning med

hänsyn till olika utdrivnings förhållan den, olika avstånd från flottled eller

annan transportled, olika grovlek och därav betingat olika värde å det

virke, som kan regelmässigt utvinnas å en viss bonitet m. m. dylikt.

Utöver vad sålunda anförts torde jämväl andra överläggnings-

ämnen, ägnade att befordra en enhetlig taxering, kunna vid dessa

sammanträden uppställas. Redan i det föregående har framhållits åbygg­

nadernas inverkan på taxeringen. Det har därvid erinrats, att enhets-

värdena få anses i sig inbegripa åbyggnadernas värde å fastigheter

av i orten vanlig storlek och med vanligt byggnadsbestånd. Lämpligt

kan då vara att till överläggning uppställa frågan, huruvida och i vad

mån åbyggnadernas värde bör öva inverkan vid taxeringen av egen­

domar, som äro större eller mindre än de i orten eljest vanliga.

Vad hittills sagts beträffande överläggningsämnena vid dessa

sammanträden, har uteslutande avsett jordbruksfastighet. Beträffande

annan fastighets taxering på landet torde enhetsvärdens föreslående

knappast i allmänhet lämpa sig eller bliva till någon nytta för taxeringen,

helst som taxeringsmyndigheterna vid den nu ifrågavarande fastighets­

taxeringen har ledning av den så nyligen verkställda uppskattningen av

mark för beräkning av blivande jord värdestegring. Klart är emellertid,

att hinder icke möter att vid dessa sammanträden föreslå enhetsvärden

jämväl å tomtmark, om enhetlighet i tillräcklig grad anses förefinnas

beträffande värdet å sådan mark, vilket väl knappast dock lärer vara

förhållandet med avseende därå, att värdet i allmänhet är i så utom­

ordentligt hög grad beroende av belägenheten.

Jämväl beträffande fastighetstaxeringen i städerna skulle det kunna

befinnas lämpligt, att sammanträden för förberedande överläggningar an­

ordnas. Förslaget har berett möjlighet härför antingen så, att samman­

träden hållas inför länsstyrelsen eller landskamreraren, eller ock så, att

länsstyrelsen uppdrager åt en av taxeringsnämndsordförandena i stad

att hålla och leda sådant sammanträde.

Beträffande jordbruksfastighetstaxeringen i sådana städer, som hava

inkorporerat större områden med huvudsakligen jordbruksjord, är utan

vidare klart, att taxeringsnämndsordförandena i dylika taxeringsdistrikt

böra kallas till de i det föregående omförmälda sammanträdena för över­

läggning om fastighetstaxeringen å landsbygden.

Vad åter angår taxeringen av annan fastighet i städerna bör vid

dylika förberedande sammanträden kunna under vanliga förhållanden

bliva föremål för överläggning, huru tomtvärdena skola beräknas. Vid

den nu ifrågavarande fastighetstaxeringen torde dock knappast göras

behov av någon överläggning härom, enär den nyligen iöretagna tomt-

marksuppskattningen för blivande jordvärdestegrings beräknande läiei

kunna tjäna till god ledning för taxeringen.

Däremot bör, såsom ock hittills vid dylika förberedande samman­

träden i städerna plägat ske, överläggas om vissa enhetliga uppskattnings-

metoder för att komma fram till helhetsvärdet å mark och byggnader.

För fastigheter, där tomtmarken till fullo utnyttjats med för platsen lämp­

liga byggnader, bör således vid förberedande sammanträde exempelvis

kunna överenskommas om viss kapitaliseringsprocent vid värdeberäkning

med ledning av hyresavkastningen. Jämväl andra värderingsmetoder kunna

vid dessa sammanträden bliva föremål för överläggning. Föi att vid

dessa förberedande överläggningar komma till bästa möjliga resultat, höra

till sammanträdena kallas jämväl särskilda sakkunniga, som icke eljest

deltaga i taxeringsarbetet.

Att vid dylika sammanträden hålla gemensamma överläggningar

för fastighetstaxering inom flera städer torde knappast vara tillrådligt

med hänsyn till de i allmänhet rätt olikartade förhallandena pa fastighets

marknaden i skilda städer.

Fastighetstaxeringen på landsbygden skall enligt förslaget beredas

av nämnder, som kallas beredningsnämnder. Dessa motsvara bevillnings-

beredningarna enligt den ordning, som gällde före 1908, med den väsent­

liga skillnaden likväl, att bevillningsberedningarna hade att syssla jämväl

med beredningen av inkomsttaxeringen.

Då nu beredningsnämnderna hava att allenast handlägga fastighets­

taxeringen, torde distrikten i allmänhet kunna göras större än de nu­

varande taxeringsdistrikten och de förutvarande bevillningsberednings-

distrikten. Emellertid måste härvid tagas i betraktande, att betydligt

större fordringar nu måste ställas på de ifrågavarande fastighets­

taxeringarna, samt att göromålen högst avsevärt ökats genom det enligt

förslaget inkommande uppgiftsmaterialet och dess kontrollerande samt

genom införandet i fastighetslängderna av samtliga granskade areal­

uppgifter. Uppgifterna inkomma i allmänhet den 15 september och

beredningsnämndernas arbeten skola vara avslutade den 15 december.

Av dessa tre månader hava två beräknats för granskning och kontrol­

lering av inkomna uppgifter och för införandet av arealuppgifter

i

fastighetslängden samt en för sammanträdens hållande. I förslaget hai

icke kunnat föreskrivas annat än att distrikten höra göras så störa som

för beredningsarbetets behöriga gång inom därför föreskriven tid anses

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt, 182 höft. (Nr 215. Bilaga.) 8

Beredning

nämnden.

58

lämpligt. Givet är emellertid, att hänsyn jämväl bör tagas till möjlig­

heten att få ortskännedomen tillfredsställande representerad. För störa

kommuner har alltså ansetts nödigt bereda möjlighet till uppdelning.

Ordförande i beredningsnämnd utses av länsstyrelsen. Det första

grundläggande taxeringsarbetet beror huvudsakligen på honom. Det

kan icke sättas under tvivelsmål, att länsstyrelserna till dessa viktiga

befattningar komma att utse de lämpligaste krafter, som stå till buds.

Tillgången på lämpliga personer ställer sig givetvis tämligen olika i

skilda län. I varje län finnas dock alltid ett antal för uppdraget sär­

skilt kvalilicerade och arbetsdugliga personer. Förslaget förutsätter möjlig­

heten att åt dem antingen giva särskilt stora distrikt, eller, om det

ställer sig fördelaktigare, låta samme person fungera såsom berednings-

nämndsoidföiande i mera än ett distrikt. Det senare förfaringssättet

torde ofta komma till användning för utfyllande av bristen på lämpliga

krafter i vissa oitei. Under alla förhallanden torde det bliva lättare att

finna för detta speciella uppdrag lämpliga och kompetenta personer, då

inkomsttaxeringen icke ingår i uppdraget utan allenast fastighets­

taxeringen.

Ledamöterna av beredningsnämnden skola väljas av kommunen

till antal, som länsstyrelsen föreskriver med avseende å distriktets storlek,

förslaget bär härutinnan följt den ordning, som gällde före 1908, och

stadgat, att, såvitt möjligt, samtliga grupper av skattdragare skola bliva

inom nämnden företrädda. \ id valet skall emellertid hänsyn tagas till

personernas lämplighet för uppdraget samt för övrigt tillses, att ortskänne-

dom rörande distriktets alla delar kommer att inom nämnden förefinnas.

Nu kan måhända mot de sakkunnigas förslag i denna del fram­

ställas den invändningen, att genom denna anordning utrymme lämnas

åt de lokala intressesynpunkterna att fortfarande såsom hittills göra

sig gällande i det första och grundläggande taxeringsarbetet, samt

att detta förhållande kommer att medföra enahanda ojämnhet och

olikformighet i taxeringen som nu är förhållandet. Gent emot en sådan

invändning vilja de sakkunniga till eu början framhålla, att medverkan

från kommunmedlemmarnas sida, vilka sitta inne med kännedom om

ortens förhållanden, omöjligen kan undvaras vid taxeringen. Fn sådan

medverkan av verkligt värde kan icke erhållas, utan att den blir förenad

med ansvarskänsla för taxeringsresultaten. Vill man från kommunmed­

lemmars sida påräkna värdefulla bidrag till en jämlik taxering inom

kommunen, böra de personer, som kommunen vält såsom lämpliga att

lämna detta bidrag, tillerkännas den ansvarsfulla ställningen såsom be­

slutande ledamöter av nämnden. Det blir därefter en senare fråga att

59

Böka på annat sätt avskära möjligheterna för nämnda intressesynpunkter

att göra sitt obehöriga inflytande slutligt gällande, och de sakkunniga

tro sig hava i sitt förslag funnit en lösning på denna fråga. Först och

främst har nämnden icke att befatta sig med taxeringsbeslut utan allenast

med förslag till taxering. Men vidare blir beredningsnämndsordförandens

ställning hos nämnden så stark, att hans inflytande på taxeringen måste

kunna gorå sig vida mera gällande än som tidigare varit förhållandet.

Efter ett förut utfört omsorgsfullt förarbete har han att, innan arbetet

tager sin början, redan vid första sammanträdet för nämnden redogöra

för de värderingsgrunder för orten, vilka föreslagits på det förberedande

mötet inför länsstyrelsen. Dessutom har ordföranden att avgiva en

noggrann sammanfattning av de fastighetsköp, som under senare tid

inom kommunen avslutats. Med begagnande visserligen av den friare

prövningsrätt, som enligt skogsbeskattningskommitténs förslag till vär­

deringsgrunder tillerkänts taxeringsmyndigheterna vid prövningen av

köpeskillingarnas beskaffenhet att kunna anses verkligt representativa

för fastighetsmarknadens läge, skall ordföranden för nämnden redogöra

för sina egna på dessa fastighetsköp grundade slutsatser i fråga om jord­

värdet i orten. Därefter skall nämnden härom överlägga med skyldighet

för ordföranden att taga sin mening till protokollet, i fall den avviker

från nämndens. Skulle redan vid denna förberedande överläggning-

obehöriga intressesynpunkter visa benägenhet att framträda, lärer ord­

föranden med fog kunna framhålla, huru ringa utsikterna i själva verket

äro att hos taxeringsnämnden få godkända taxeringsförslag, som icke

stå i överensstämmelse vare sig med de vid mötet inför länsstyrelsen

föreslagna enhetsvärd ena eller med de värden, till vilka avslutade fastig­

hetsköp inom kommunen giva anledning. Tages slutligen i betraktande,

att ordföranden sin plikt likmätigt i varje fall, då hans mening frångås

av nämnden, måste i fastighetslängden anteckna det av honom före­

slagna värdet, torde med säkerhet få antagas, att taxeringsnämnden

med dess sammansättning icke kan vara sinnad att utan ingående pröv­

ning fastställa förslagstaxeringar, beträffande vilka beredningsnämndens

ordförande varit skiljaktig. Själva känna sig de sakkunniga övertygade,

att de kommunvalda ledamöterna av nämnden redan pa grund a\ den

ringa utsikten att få en obehörig taxering slutligt genomförd skola visa

sig benägna att medverka till en objektivt riktig förslagstaxering.

Emellertid skulle kunna tänkas, att länsstyrelsens val av ordförande

icke utfallit så lyckligt samt att ordföranden förenar sig med nämnden

om en förslagstaxering, som icke vilar på objektiva grunder utan

fastmera påverkats av intressesynpunkterna. Ordföranden kan dock

60

icke undandraga sig att till protokollet anteckna, huruvida och i vad

mån de vid mötet inför länsstyrelsen föreslagna enhetsvärdena blivit

följda eller vilka värderingsgrunder eljest begagnats. Icke heller lärer

han kunna undandraga sig att avgiva den anbefallda redogörelsen för

avslutade fastighetsköp. Såsom kommer att vidare utvecklas i samman­

hang med redogörelsen för taxeringsnämndsarbetets gång, torde kunna

med säkerhet förväntas, att taxeringsnämnden i dylika fall tager för-

slagstaxeringen i alldeles särskild och noggrann omprövning.

Till yttermera visso har föreskrivits i förslaget, att berednings-

nämndens förslagstaxering skall taga sin början med de fastigheter,

som under senare åren gått i handel. Denna bestämmelse är avsedd

att för beredningsnämnden ytterligare försvåra möjligheten att bortse

från de vid mötet inför länsstyrelsen föreslagna enhetsvärdena och de

värden, vartill avslutade köp eljest kunna giva anledning.

De sakkunniga hava för sin del icke kunnat finna annat än att

faran för obehöriga inflytelser på förslagstaxeringarna måste med de

föreslagna bestämmelserna vara undanröjd.

Ehuru beredningsnämndens beslut icke innefatta taxering utan

allenast förslag till taxering, samt besvär över beredningsnämndens be­

slut alltså icke egentligen kunna förekomma, hava de sakkunniga likväl

ansett sig böra bereda vederbörande tillfälle att taga del av berednings­

nämndens förslag samt att däremot framställa erinringar. Berednings­

nämndens förslag skall av sådan anledning hållas tillgängligt under eu

tid av tio dagar, med rätt icke blott för den bevillningspliktige ägaren

eller innehavaren utan även för den kommunalt skattepliktige brukaren

att till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar inom

1921 års utgång.

I detta sammanhang må omnämnas, att — eftersom den av härads-

skrivaren upprättade fastighetslängden, som under beredningsarbetet

förelegat, grundar sig å 1921 års mantalslängd, men taxeringen egent­

ligen bör taga hänsyn till alla förändringar under år 1921 — bered­

ningsnämnden och därefter i sin ordning taxeringsnämnden hava att

vid taxeringen beakta alla kända förändringar med avseende å ägande­

rätt och skedda uppdelningar av fastigheter. Beträffande sådana för­

ändringar, som inträffat före uppgiftstidens utgång den 15 september,

torde de skattskyldigas uppgifter lämna erforderliga upplysningar. I de

sakkunnigas förslag rörande skattskyldigas uppgiftsplikt har emellertid

också föreskrivits, att, i händelse under tiden mellan avlämnandet av

uppgiften samt 1921 års utgång fastighet eller del av fastighet övergått

till ny ägare, såväl den förutvarande som den nye ägaren skall vara

61

pliktig att inom tio dagar därefter härom göra anmälan samt, dä fastighet

o-enom överlåtelse uppdelats, förete överlåtelsehandlingen. Därigenom

torde taxeringsmyndigheterna lika tillfredsställande som om fastighets-

längden upprättats på grundval av 1922 års mantalslängd bliva i tillfälle

att iakttaga under år 1921 inträffade förändringar.

Nu kan således inträffa, att, efter det beredningsnämnden avslutat

sitt arbete, anmälan inkommer om fastighets uppdelning, som bör för­

anleda nytt taxeringsförslag. De sakkunniga hava ansett, att bereci-

ningsnämnden själv icke bör vidtaga ändringar i den längd, som legat

till påseende för allmänheten. Däremot skall beredmngsnamndens ord­

förande till ett slutsammanträde före den 15 januari 1922 sammankalla

nämnden för att i nyssberörda fall avgiva nytt taxeringsförslag ävensom

yttra sig i anledning av eventuellt inkomna ennnngsskritter, vilka

yttranden och förslag sedermera skola framläggas för taxeringsnämnden.

Beträffande fastighetstaxeringen i stad hava de sakkunniga ansett

obehövligt, att den beredes av särskilda beredningsnämnder. Taxeringens

jämnhet och likformighet kan där icke bliva lidande på att taxerings­

nämnden omedelbart verkställer taxeringen. 1 regel torde nämligen stad

komma att utgöra ett enda distrikt, och för övrigt finnes tillfälle till

samråd mellan taxeringsnämnderna i större städer, där uppdelning i Hela

distrikt ägt ram.

Fastighetstaxeringen skall enligt förslaget både på landsbygden och i

städerna verkställas av särskilda taxeringsnämnder, vilka icke skola taga

befattning med inkomstaxeringen.

Beträffande taxeringsdistrikten stadgar förslaget blott, att distrikten

böra göras så stora, som för taxeringsarbetets behöriga gång inom därtill

anslagen lid anses lämpligt, samt att varje stad i allmänhet bör utgöra

ett taxeringsdistrikt, länsstyrelsen dock obetaget att, där sadant anses

nödigt, uppdela stad i flera distrikt.

.

På landet kunna taxeringsnämnderna-börja sitt arbete den lo januari

och skola vara färdiga därmed den 15 mars. Det är således två må­

nader, som stå till förfogande. I det efterföljande kommer att närmare

angivas, huru de sakkunniga tänkt sig taxeringsnämndernas arbetssätt,

men redan här kan utsägas, att den för taxeringsnämndernas arbete

anslagna tiden torde medgiva inrättande av mycket störa distrikt. 1 de

flesta fall torde härad och måhända mindre fögderier kunna utgöra

taxeringsdistrikt. De sakkunniga hava emellertid icke genom stadgande!!

i lagförslaget velat binda distriktsindelningen vid häradsgränserna, utan

o

ö

Taxerings­

nämnden.

62

velat överlämna åt länsstyrelserna att efter lämpligheten sammanslå

beredningsdistrikt till taxeringsdistrikt. Ehuru det nu av de sakkunniga

framlagda lagförslaget avser allenast en enda allmän fastighetstaxering

hava de sakkunniga ansett sig böra här framhålla lämpligheten att vid

indelningen i taxeringsdistrikt låta såvitt möjligt vid varje allmän om­

taxering olika beredningsdistrikt komma tillhopa såsom taxeringsdistrikt.

Ett sådant förfaringssätt skulle nämligen ytterligare befordra jämnheten

och likformigheten i fastighetstaxeringen. Däremot kan icke skada

att låta med avseende å jordbeskaffenheten rätt så olika berednino-s-

distrikt sammanslås till taxeringsdistrikt. Därigenom kan motverkas

den eljest icke så sällan förekommande tendensen att taxera den sämre

jorden relativt högt och den bättre relativt lågt.

I stad skall taxeringsnämnden själv både bereda och verkställa

fastighetstaxeringen, liden för avslutande av taxeringsnämndens arbete

är densamma som på landet eller den 15 mars. Emellertid skall

taxeringsnämnden tidigare börja sitt arbete. I förslaget har tiden

härför utsatts till senast den 15 december. Hinder finnes emellertid

icke för taxeringsnämnd i stad att börja långt tidigare. Taxerings-

arbetet i stad måste i varje fall anordnas med hänsyn till möjligheterna att

ör längd för ing och dylikt erhålla biträden från städernas kronoupp-

börds- eller mantalsskrivningskontor. På grund härav bör såvitt möjligt

undvikas, att taxeringsarbetet kommer i kollision med det mest bråd­

skande arbetet å dessa kontor. Därtill kan hänsyn tagas i skilda städer,

om, såsom i förslaget skett, allenast stadgas eu tid, inom vilken

arbetet senast skall hava tagit sin början. Ett sådant stadgande skänker

utrymme för hänsynstagande till nämnda förhållanden, sådana de ställa

sig olika i skilda städer. Den tid, som således kan stå till förfogande

för taxeringsarbetet i städerna, synes bereda möjlighet för utförandet av

lela arbetet i de flesta städer av" en enda taxeringsnämnd samt för in-

rättande av_ mycket stora distrikt i de största städerna. Ju färre

distrikten bliva, desto mindre personal behöver anställas till biträden.

i axeringsnämnd på landet skall enligt förslaget bestå av ord­

förande och sex ledamöter.

Beträffande denna nämnd är det, enligt de sakkunnigas mening,

a-Tir”n°m0r^ent-^t S^°r v^’ aH lokala intressesynpunkter icke få beredas

tillfälle att göra sig gällande på bekostnad av de större synpunkter,

som uteslutande böra sträva till ernående av eu jämn och likformig

fastighetstaxering över hela distriktet. För vinnande av detta sist­

nämnda ändamål måste nämnden givas en härför lämpad samman­

sättning.

63

Först och främst skall enligt, förslaget ordföranden utses av läns­

styrelsen. Det är utan vidare klart, att länsstyrelsen söker att till

denna viktiga post förvärva person med sakkunskap och omdömes­

förmåga. Vidare skiljer förslaget mellan sådana ledamöter, vilka skola

deltaga i taxeringsarbetet i hela distriktet, och sådana, som skola del­

taga i allenast någon del av distriktet. Två ledamöter av förstnämnda

slag utses av länets landsting och eu av länsstyrelsen. Det har näm­

ligen ansetts lämpligt, att länsstyrelsen får utse eu ledamot, efter det

att landstinget valt de två ledamöterna. Därigenom skulle länsstyrelsen

kunna vid utseende av sin ledamot ytterligare komplettera sakkunnig­

elementet hos nämnden, för den händelse landstingets val mot förmodan

skulle med hänsyn till sakkunskap hava utfallit mindre tillfredsställande.

Vidare skola såsom ledamöter och föredragande hos taxerings­

nämnden fungera beredningsnämndernas ordförande, en var vid hand­

läggning av fastighetstaxeringen i hans beredningsdistrikt. Ofta torde

länsstyrelsen komma att anförtro ordförandeskapet hos taxeringsnämnden

åt personer, som tidigare varit ordförande i något av de till taxerings-

distriktet hörande beredningsdistrikten. Jämnheten och likformigheten

i hela distriktet torde oftast vinna på en sådan anordning. Vid hand­

läggning av taxeringen i beredningsdistrikt, där taxeringsnämndens

ordförande varit beredningsordförande, blir således ordföranden själv

föredragande; men i stället för beredningsordförauden skall länsstyrelse!!

i dylika fall utse en ny ledamot av taxeringsnämnden att deltaga i

taxeringsarbetet.

Slutligen skola i taxeringsnämnds arbete såsom ledamöter deltaga

två av vederbörande kommun valda personer, vilka inträda i nämnden

vid handläggning av taxeringen i den kommun, som valt dem. Av dessa

två skall åtminstone den ene hava deltagit i beredningsnämndens arbete

inom kommunen.

Taxeringsnämnd kommer således alltid att bestå utav tre personer,

som förordnats av länsstyrelsen, två, som valts av landstinget, och två,

som valts av kommun, eller således, ordföranden inberäknad, av samman-

lagt sju personer. Därmed torde, enligt förslaget, värjo möjlighet för

de lokala intressesynpunkterna att göra sig gällande på bekostnad

av vad som är rätt och riktigt bliva avskuren. Det kan förväntas, att

taxeringsarbetet där kommer att inriktas på åstadkommande av eu objek­

tivt riktig samt jämn och likformig fastighetstaxering.

För att åt taxeringsnämndsarbetet må redan från dess första början

otvetydigt givas en sådan inriktning har i lagförslaget föreskrivits, att

64

ordföranden skall till ett förberedande sammanträde kalla samtliga bered-

ningsnämndsordförande ävensom de landstingsvalda ledamöterna i taxe-

ringsdistriktet, vid vilket förberedande sammanträde varje till distriktet

hörande beredningsnämndsordförande har att avgiva noggrann redo­

görelse för de värderingsgrunder, som i hans beredningsdistrikt följts

vid förslagets upprättande, ävensom för sin egen mening om dessa

värderingsgrunders riktighet samt om deras överensstämmelse eller

bristande överensstämmelse med de vid mötet inför länsstyrelsen före­

slagna enhetsvärdena eller med fastighetsköpen inom distriktet. Efter

det att dessa redogörelser avgivits, skall vid det förberedande samman­

trädet företagas överläggning, huruvida och i vilken omfattning allmän

jämkning av de utav beredningsnämnderna föreslagna värdena synes

böra vidtagas för åstadkommande av en jämn och likformig fastighets­

taxering i hela distriktet. Vad vid detta förberedande sammanträde

förekommit skall tagas till protokollet för att kunna av prövningsnämnden

lättare göras till föremål för granskning. Vid detta förberedande samman­

träde har således, redan innan kommunombuden tagit säte i nämnden,

ställningstagande inom nämnden skett till frågan om jämkningar för

jämnhets och likformighets vinnande. Kommunombudens verksamhet

blir således redan från början i verkligheten begränsad till tillsynen över

att jämnheten inom kommunen icke lämnar något övrigt att önska.

Taxeringsnämnden verkställer individualtaxeriug av fastigheterna.

Beredningsnämndens förslag granskas således beträffande varje fastighet,

därvid den föredragande beredningsnämndsordföranden har att redogöra

för skiljaktiga meningar inom beredningsnämnden och eventuellt inkomna

erinringar samt tillika tillkännagiva sin egen mening. Härefter fattar

taxeringsnämnden beslut beträffande värdesättningen av varje fastighet.

Beträffande sådana beredningsnämndsförslag, mot vilka anledning till

anmärkning icke förekommit vid det nyssberörda förberedande samman­

trädet, torde taxeringsnämndsarbetet i allmänhet kunna antagas ganska

hastigt fortlöpa. Har däremot vid det förberedande sammanträdet allmän

jämkning av fastighetstaxeringen ansetts nödig inom något eller några

beredningsdistrikt, måste förfäras efter omständigheterna i varje fall,

dock så, att individualtaxering företages och således jämkning genom

procentuella ökningar eller minskningar undvikes. Har exempelvis

beredningsnämndens ordförande varit skiljaktig och uppgjort eget taxe-

ringsförslag, och hava vid det förberedande sammanträdet hans vär­

deringsgrunder befunnits kunna godkännas, torde även i detta fall

taxeringsnämndsarbetet kunna hastigt fortlöpa, i det att berednings-

nämndsordförandens förslag ju kan läggas till grund för taxeringen.

65

Finnes däremot intet antagligt minoritetsförslag i berednmgsdistrikt, däi

beredningsnämndens förslagstaxering vid det förberedande samman­

trädet ansetts tarva jämkning, kan taxeringsnämnden antingen själv

omedelbart verkställa individualtaxering av fastigheterna eller uppdraga

åt beredningsnämndens ordförande att till nytt sammanträde med taxe­

ringsnämnden hava avgivit nytt förslag till taxering efter de grunder,

som taxeringsnämnden ansett vid taxeringen böra komma till användning.

Vid sådant nytt sammanträde kan därefter taxeringsnämndsarbetet raskt

verkställas.

Som man finner har förslaget på det mest utpräglade sätt fram­

hållit såsom taxeringsnämndernas på landet huvuduppgift att tillgodose

kravet på taxeringens jämnhet och likformighet inom distriktet.

I stad skall enligt förslaget taxeringsnämnden bestå av en utav

länsstyrelsen utsedd ordförande samt av fyra ledamöter, därav läns­

styrelsen utser en och de övriga väljas av kommunen. Det har ansetts

nödvändigt, att sakkunskapen blir väl representerad hos nämnden, och

de sakkunniga hava av sådan anledning ansett lämpligt, att länsstyrelsen

får hos nämnden insätta en ledamot.

Efter det taxeringsnämndernas arbeten avslutats, skola taxerings-

längderna ligga till påseende för de skattskyldiga från den 1 maj 1922.

Den, som med taxeringsnämnds beslut är missnöjd, må föra klagan nos

prövningsnämnden genom besvär,, vilka, skriftligen avfattade, skola in­

givas till länsstyrelsen senast före kl. 12 på dagen den 31 maj 1922.

Även åt prövningsnämnden har givits en sammansättning, som

torde innefatta god garanti för ett sakförståndigt och opartiskt arbets­

resultat. Ledamöterna utses av länsstyrelsen och antalet har satts till

minst tolv och högst tjugufyra. Allt efter länets storlek torde således

möjlighet förefinnas att fä kännedomen om länets olika delar företrädd

inom nämnden. Vid utseendet av ledamöter skall länsstyrelsen taga

lika många av var och en av de tre grupper, som tagit del i taxerings­

nämndernas arbete, nämligen av de utav länsstyrelsen själv tillsatta

samt av de landstingsvalda och de kommunvalda ledamöterna i taxe­

ringsnämnderna i länet. Dessutom har ansetts lämpligt att låta läns­

styrelsen till ledamöter av prövningsnämnden kalla sakförståndiga per­

soner, som icke deltagit i taxeringsarbetet, till enahanda antal, som

utsetts av var och en av de tre nämnda grupperna. Det torde nämligen

kunna vara nyttigt, att även nya ögon fä granska taxeringsresultaten

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 182 käft. (Nr 215. Bilaga.) 9

Prövnings-

nämnden.

66

Taxering a\

skogs-

fastigheter.

hos taxeringsnämnderna. Kunna till dessa ledamotsplatser lios pröv-

mngsnämnden förvärvas personer med förfarenhet på området samt

kännedom om jordens beskaffenhet i skilda delar av länet, lärer icke

kunna betvivlas, att dessa ledamöter kunna komma att göra goda in­

satser i prövningsnämndsarbetet, särskilt då fråga är om eventuellt

erforderliga åtgärders vidtagande för vinnande av jämnhet och lik­

formighet i fastighetstaxeringen inom hela länet.

Denna prövningsnämnd, som tillsattes uteslutande för fastighets­

taxeringen, skall hava att pröva inkomna besvär samt även eljest rätta

befunna felaktigheter, därvid nämnden särskilt bör undersöka, huruvida

brister förekomma med avseende å taxeringens jämnhet och likformighet,

samt vidtaga därav betingade rättelser. I sådant avseende skal? det

åligga landskamreraren att verkställa noggrann undersökning av taxe-

1.infslällSderna ävensom de hos berednings- och taxeringsnämnderna

jorda protokollen för att på grundval av denna undersökning framställa

yrkanden på åtgöranden från prövningsnämndens sida för åstadkommande

av jämnhet och likformighet i taxeringen. För att biträda landskam-

reraren vid denna undersökning ävensom för att med honom överlägga

°niF^m* åtgöranden äger länsstyrelsen före prövningsnämndens samman­

träde inkalla ledamöter av nämnden och särskilda sakkunniga. Jämväl

under prövningsnämndens sammanträde kunna sakkunniga personer

inkallas att närvara för upplysningars meddelande.

Genom de ingående upplysningar, som erhållas i berednings- och

taxeringsnämndernas protokoll rörande de värderingsgrunder, som i olika

orter i länet tillämpats, ställer det sig jämförelsevis lätt för prövnings-

nämnden att vinna överskådlighet över fastighetstaxeringen i länet i

< ess helhet samt jämväl att vidtaga erforderliga rättelser i sådana delar

av länet, där jämnheten brister. Med det sätt, varpå taxeringsarbetet

anordnats hos berednings- och taxeringsnämnderna, hålla emellertid de

sakkunniga före, att det blott sällan torde komma att visa sig erforderlig

vidtaga åtgärder hos prövningsnämnden för åstadkommande av en jämn

och likformig fastighetstaxering. Jämnheten torde nämligen i de 'flesta

tall hava vunnits redan genom taxeringsnämndernas arbete.

Alla taxeringsmyndigheterna — således även beredningsnämn-

derna — skola enligt förslaget vara berättigade att anlita särskilda

sakkunniga. Detta blir ⁱ synnerhet nödvändigt vid taxering: av

fastig­

heter med skog.

ö

s

c5

Det kan vara lämpligt att här något redogöra för taxeringsförfa-

randet vid uppskattning av värdet å skogsmark och skog.

67

Såsom i det föregående framhållits, har vid mötet inför länsstyrelsen

åt taxeringsmyndigheterna i länet till ledning för värdeberäkningen å

skogsmark och skog anvisats en hjälptabell. Såsom exempel på en

sådan hjälptabell intages följande:

Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxer in gsdistrikt

år 1922.

Extrakt ur tabell I och II.

Virkes-

Markens normala avkastningsförmåga per hektar |

r

avkast-

i kubikmeter fast mått (bonitet)

ningens

__ 5

genom- |

1

1

2.5

3.0

3.5

^4.0 j

4.5

j

Anvisningar

snittliga

0.5

i.°|

1.6 ; -o

|

0.0 ||

_

__

per kbm. ' Markvärde samt va'rkesvärde vid normal skogstillgång j]

Kronor 1

Kronor per hektar

ii

7

13

20

27

34]

40 !

1

47

54

61

67 I

Markvärde j;

6

31

62

92 123 154 185 215 246 2771 308] Virkesvärde Dyra drivninqs- och -flott-'

8

16

24

31

39

47

55

63

71 i

791

Markvärde

ningsförhållanden; hu-\

7

36

72 108 144 179 215 251 287 323 359

Virkesvärde ,

mensioner kunna pro-1

8

9

18

27

36

45

54

63

72

81

90

Markvärde

duceras.

41

82 123 164 205 246 287 328 369 410' Virkesvärde,

10

20

30

40

51

61

71

81

91

101'

Markvärde

\

9

46

92 138 185 231 277 323 369 415 461

\

Virkesvärde

10

11

22

34

45

58

67

79

90 101

112

i

^Markvärde |

Medelgrovt virke och me-\

delqoda avsättning sfer-'

Öl

103 154 205 256 308 359 410 461 513 Virkesvärde

hållanden.

11

12

25

37

49

62

74

87

99

in

124

Markvärde

56

113 169 226 282 338 395 451 507 564

Virkesvärde

12

13

27

40

54

67

81

94 108 121

135

Markvärde

62

123 185 246 308 369 431 492 554

615

Virkesvärde

Goda eller utmärkta av-

29

44

58

73

88 102 117

132

146

Markvärde

sättningsförh ållunden;

13

67 133 200 267 333 400 466 533 600

666 Virkesvärde

grovt , dyrbart virke kan

produceras.

14

16

31

47

63

79

94

no

126 142

157

Markvärde

72

144 215 287 359 431 502 574 646

718 Virkesvärde

Kubikmeter per hektar

1

f Vid 100-åria omloppstid (3 % tillväxtj

\117 \133 j 150 167

| fordras vidstående ungefärliga virkes-

17

i

j

33

I

i

50

,

1 67

83 100

| förråd per hektar för att få full är­

il

| kastning (normal skogstillgång).

1

\

68

\ ad nu först beträffar sådana allmänna eller enskilda skogar, som

finnas upptagna i de av domänstyrelsen eller länsstyrelsen upprättade

längderna, om vilka i det föregående talats, så innehålla dessa längder

beträffande varje särskild sådan skog fullständiga upplysningar icke blott

om arealen utan även om de rotvärdes- och bonitetssiffror, med vilka

räknats vid markvärdesberäkniugen. Ävenledes finnes angiven den

decimal bråkssiffra, som angiver den relativa skogsullgången i förhållande

till normal skogstillgång. Slutligen har i längderna angivits de med

användning av nämnda siffror uträknade värdena å skogsmark och skog,

var för sig. T dessa fall torde taxeringsmyndigheterna praktiskt taget

hava att utan vidare godtaga dessa vården eller ock angiva med vilka

rotvärdes- bonitets- och relativ skogstillgångssiffror taxeringsmyndigheten

eljest ansett sig böra räkna.

Då det härefter gäller att för fastighetstaxeringen beräkna värdena

å skogsmark och skog å andra fastigheter än dem, som finnas upptagna

i nyssberörda längder, hava taxeringsmyndigheterna att, efter vunna

upplysningar om arealen produktiv skogsmark, söka med biträde av

skogssakkunnig person anställa jämförelse mellan den ifrågavarande

fastighetens skog och närmast liggande skog, som upptagits i någon

av berörda längder, samt bilda sig en uppfattning dels om rotvärdet

med hänsyn till skogens läge i förhållande till flottled och avsättnings-

förhållanden i övrigt, dels och om bonitetsgraden med hänsyn till markens

produktionsförmåga i kubikmeter per hektar. Genom en sådan jämförelse

skola taxeringsmyndigheterna kunna utfinna närmast tillämpliga rot­

värdes- och bonitetsiffror enligt hjälptabellen, med vilka bör räknas

för att komma fram till markvärdet per hektar, vilket värde i hjälp­

tabellen står upptaget i övre raden med vanlig stil. Härefter hava

taxeringsmyndigheterna att söka jämföra den å fastigheten växande

skogens beskaffenhet med avseende å förekomsten av virke i olika åldrar

samt slutenhet m. m. med skogens beskaffenhet å närmast liggande skogs-

område, vilket funnits upptaget i någon av de berörda längderna. Med

tillhjälp av skogssakkunnig person böra taxeringsmyndigheterna vid en

sådan jämförelse kunna utfinna den decimalbråkssiffra, som angiver den

relativa skogstillgången i förhållande till normal skogstillgång. Detta

underlättas också väsentligt därigenom, att hjälptabellen å sista raden

angiver, huru stort virkesförrådet per hektar ungefärligen bör vara efter

c~en * orten vanliga omloppstidens längd för att normalvirkestillgång

skall föreligga. Värdet å den växande skogen per hektar vid normal

skogstillgång med tillämpning av de förut utfunna rotvärdes- och boni-

tetssiffrorna står angivet i siffror med kursiv stil. Detta värde, multi-

i

plicerat med den utfinna decimalbråkssiffra, som skall angiva den

relativa skogstillgången, giver värdet per hektar å det faktiska skogs­

beståndet å fastigheten.

.

,

.. , ,

För beredande av kontrollmöjlighet beträffande dessa vardeberak-

ningar skola i taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas de vid

värdeberäkningen begagnade sifferbeteckningarna för rotvarde per kubik­

meter, medelbonitet och relativ skogstillgång i nu nämnd ordning

Plxempel: Ett hemman innehåller enligt taxermgslängden

40

hektar,

därav

10

hektar åker och tomtmark samt

30

hektar skogsmark. Åker

och tomtmark hava ansetts böra uppskattas efter ett enhetsvarde av

1 000

kronor per hektar, alltså till

10,000

kronor. Med hänsyn till skogens

läge och normala avkastningsförmåga hava rotvärdessiffran 12 och bomtets-

siffran 3 ansetts kunna användas, vadan markvärdet per hektar enligt

tabellen blivit beräknat till

81

kronor, och således markvärdet å hela

arealen till

2,430

kronor. Detta

belopp skall

ingå i jordbruksvärdet, som

alltså blir

12,430

kronor, utjämnat till

12,400

kronor. Den relativa

skogstillgången har ansetts motsvara 0.8 av normal skogstillgång. a

enligt hiälptabellen virkesvärdet per hektar vid normal skogstillgång

skolat utgöra

369

kronor, blir således den faktiska skogstillgångens

värde per hektar

369

x

0.8 = 295

kronor eller således sammanlagt for

hela arealen

8,850

kronor, som utjämnas till

8,800

kronor. Hemmanets

hela taxeringsvärde har alltså uppskattats till 21,200 kronor, att upptagas

såsom jordbruksvärde med

12,400

kronor och såsom skogsvård^ med

8,800

kronor.

1

taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas siffrorna:

12; 3; 0.8.

69

De särskilda paragraferna i de sakkunnigas förslag torde i all­

mänhet icke kräva vidare belysning än som beståtts i den föregående

framställningen. Vissa bestämmelser hava dock ansetts böra något

motiveras.

2 § 2 mom.

Då det är ett allmänt intresse, att ojämnheter i taxeringen varda

rättade, hava de sakkunniga icke velat föreslå någon påföljd av talans

förlust vid underlåtenhet att avlämna uppgift. För att emellertid kunna

framtvinga uppgift, som skattskyldig underlåtit avlämna och som prövas

vara för taxeringen behövlig, hava de sakkunniga infört ett stadgande

om rätt för länsstyrelsen att vid vite ålägga skattskyldig att fullgöra

sin uppgiftsplikt. Denna bestämmelse motsvarar eu liknande föreskrift

70

i förordningen om uppskattning av mark i och för framdeles skeende­

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt den 28 maj 1920.

Enligt de erfarenheter, som vid sistberörda taxering gjordes, är

emellertid ifrågavarande stadgande icke tillräckligt för att de skatt­

skyldiga själva skola inse angelägenheten av att opåmint inkomma med

uppgifter. De sakkunniga hava därför föreslagit ett stadgande om skyl­

dighet lör skattskyldig, som på grund av underlåtenhet måst föreläggas

avgiva uppgift, att ersätta kostnaderna för delgivningen av länsstyrelsens

föreläggande. En liknande föreskrift linnés i gällande mantalsskrivnings-

lörordning i Iråga om underlåtenhet att avlämna mantalsuppgift, och

denna föreskrift torde vara ägnad att befordra de skattskyldigas villig­

het att utan anmaning avlämna uppgift för undvikande av sådant före­

läggande.

10 § 2 mom.

Då det nu för taxeringsmyndigheterna gäller att första gången

tillämpa de föreslagna bestämmelserna rörande värdesättning av skogs­

mark och skog, torde vissa svårigheter kunna befaras komma att möta.

Det är således av synnerlig vikt att skogssakkunniga biträden stå till

beredningsnämndernas förfogande. Huruvida och i vad mån sådana

skogssakkunniga stå att erhålla i tillfredsställande omfattning, torde

domänstyrelsen efter skogsvårdsstyrelsernas hörande kunna i sitt yttrande

över. skogsbeskattningskommittens och de sakkunnigas förslag utreda,

därvid domänstyrelsen torde kunna utgå ifrån, att en och samme

peison kan tjänstgöra såsom biträde åt i allmänhet två eller tre bercd-

ningsnämnder. Med dessa förutsättningar lärer domänstyrelsen efter

samråd med länsstyrelserna, om sådant anses nödigt, kunna bedöma,

huruvida och i vad mån skogssakkunniga biträden kunna vara att påräkna.

16 § 5 mom.

1 detta sammanhang hava de sakkunniga allenast velat erinra om

angelägenheten av att de vid 1922 års fastighetstaxering upprättade

taxeringslängderna finnas tillgängliga vid nästa allmänna omtaxering av

fastigheter. Då de sakkunnigas uppdrag allenast avsett bestämmelserna

vid just den nu ifrågavarande fastighetstaxeringen, hava de sakkunniga

ansett skäl icke föreligga att föreslå något stadgande om särskilda av­

skrifters verkställande för nyssnämnda ändamål. Vid taxeringsförord-

ningens blivande omarbetning bör emellertid förhållandet uppmärk­

sammas. Antagligt är väl ock, att avskrifter av längderna måste göras

tillgängliga för bearbetning vid den förestående kommunalskatteutred-

71

ningen, och måhända skulle någon sådan anordning kunna vidtagas, att

dessa avskrifter kunna ställas till förfogande vid nästa allmänna om­

taxering av fastigheter.

21

§.

De sakkunniga hava tagit under övervägande, huruvida icke myn­

digheterna borde genom kungörelser i ortens tidningar erinra de skatt­

skyldiga om deras uppgiftsplikt och påföljden av uraktlåten uppgift.

Med hänsyn till kostnaderna hava de sakkunniga emellertid ansett sig

icke böra ifrågasätta ett sådant förfaringssätt. För övrigt torde veder­

börande myndighet pläga ombesörja, att underrättelser av ifrågavarande

slag inflyta såsom notiser i tidningarna, vilket förfaringssätt visat sig

effektivare än kungörelse å annonsavdelningen.

24 §.

De i denna paragraf omförmälda kostnader, såvitt de skola belöpa

på statsverket, hava de sakkunniga ansett icke kunna beräknas till lägre

belopp än en och en halv million kronor. Till grund för beräkningarna

hava de sakkunniga lagt vunna upplysningar om taxeringsenheternas

antal å landsbygden, som nu uppgår till omkring 900,000 stycken. De

sakkunniga hava vidare tagit i beräkning, att taxeringsnämndsord-

förandenas å landet arvoden böra avvägas med hänsyn jämväl till deras

kostnader för längdförare, som varje sådan ordförande själv må utse.

Vidare har tagits i beräkning kostnaderna för sakkunniga biträden.

Och slutligen har beräknats arvoden till taxeringsnämndsordförandena

i städerna.

Enligt de sakkunnigas mening skulle kunna ifrågasättas, huru­

vida icke kommunerna borde med statsverket deltaga i kostnaderna

för taxeringen. Icke minst gäller detta beträffande fastighetstaxe­

ringen, som ju huvudsakligen sker i kommunernas intresse. Emel­

lertid hava de sakkunniga ansett frågan om kommunernas deltagande

i kostnaderna för taxeringsarbetet vara en fråga, som bör komma

under övervägande i sammanhang med kommunalskattefrågans slutliga

ordnande. För närvarande hava de sakkunniga ansett kommunerna icke

böra åläggas större bidragsskyldighet än hittills, nämligen att utbetala

ersättning åt sina egna medlemmar i nämnderna. Det i nu gällande

taxeringsförordning föreskrivna traktamentsersättningsbeloppet av högst

sju kronor om dagen hava de sakkunniga ansett otillräckligt och föreslagit

höjning till tio kronor. Veterligen hava kommunerna också ofta i strid mot

nu gällande bestämmelser beviljat högre belopp än sju kronor, enär

72

detta belopp ansetts icke betacka ledamöternas utgifter vid uppdragets,

fullgörande. De av landstinget utsedda medlemmarna av taxerings­

nämnderna hava ansetts böra ersättas av vederbörande landsting, och

deras ersättning har synts böra utgå efter samma grunder, som gälla

för ersättning åt landstingsledamöter för inställelse vid landstings sam­

manträde.

Reservation

av herr J. Johansson i Kälkebo:

Vid utarbetande av förslag till förordning om taxeringsmyndig­

heter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 har under­

tecknad i det huvudsakliga varit enig med de sakkunniga.

Emellertid har jag icke kunnat finna det vara fullt lämpligt, att

de av kommunerna valda ledamöterna i såväl beredningsnämnd som

lastighetstaxeringsnämnd skola vara helt uteslutna från de förberedande

sammanträden, som enligt 4 och 14 §§ skola hållas.

Vidare har jag ansett att fastighetstaxeringsnämnden borde bestå

av ordföranden, utsedd av länsstyrelsen, två ledamöter, valda av länets

landsting, vilka tre skulle tjänstgöra i hela taxeringsdistriktet, den av

länsstyrelsen utsedde ordföranden i beredningsnämnden, att, på sätt

förslaget innefattar, inträda i nämnden för sitt distrikt, och tre kom-

munalvalda ledamöter, att inträda i nämnden vid handläggningen av-

taxeringen i deras kommun.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.