2

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 15, 17—21, 23—28, 30—33, 54, 56

59, 69, 79, 80, 83, 87, 95 och 96 §§ i lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse.

15 §.

Val — —---------- — kännetecken.

Å valsedel skall, på sätt formulär 1 vid denna lag utvisar, ovan­

för namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i

ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning); och skall

sedeln jämväl i övrigt avfattas i överensstämmelse med nämnda formulär.

Varje valsedel må å sedelns vänstra sida upptaga högst två namn

utöver det antal riksdagsmän valet avser. Namnen skola uppföras var

för sig i° de särskilda rummen och gälla själva riksdagsmannavalet samt,

i den man namnen därvid icke tagas i anspråk, val av efterträdare åt av­

gången riksdagsman. För efterträdarevalet må dessutom i motsvarande rum

å sedelns högra sida uppföras högst två namn för vart och ett av de för

själva riksdagsmannavalet upptagna namnen. Upptager rum å sedelns

högra sida två namn, skola de förekomma det ena under det andra.

Blanketter till valsedlar skola finnas tillgängliga vid valet.

17 §s

Ogin---------------------- med avsikt där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe

än ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

18 §.

Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende

å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

4

utdelad plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att

dela dess rösttal med det tal, som motsvarar den del,' gruppen tagit i

besättandet av plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat

med 1, eller, om flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, del-

tagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers samman­

lagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda

att gruppens rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräk­

ningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

■> i-if" ®raktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler,

tva till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

20

§.

1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de

olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti,

vilket tör varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelse-

tal. Plats, som blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets

törsta plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom

partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen

partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så

vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fatt sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu

icke tätt sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för

varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar an-

ta!e0t11.fv Partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person

erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal

platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats*

ar någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet av de namn å partiets valsedlar, vilka avse själva

riksdagsmannaval, varde det från vidare jämförelse uteslutet.

2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

star främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 1 mom. sägs,

har största jämförelsetalet.

21

§.

1. Sedan valet av riksdagsmän blivit avslutat, skall för varje riks­

dagsman företagas en ny sammanräkning inom det parti, för vilket han

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

(5

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

25 §.

Fullmakt — —-------------Ort och tid.

Valförrättare!! läte ofördröjligen utan lösen tillställa utsedd efter­

trädare utdrag- av valprotokollet i vad det efterträdaren rörer.

26 §.

Har riksdagsman annorledes än i 21 § 2 mom. sägs avgått före

utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, och skall platsen besättas

från den valkrets, som utsett den avgångne, eller har efterträdare annor­

ledes än i nämnda moment sägs avgått före utgången av den tid, för

vilken han blivit utsedd, då skall Konungens befallningshavande vid

offentlig förrättning, som hålles så snart ske kan och varom underrättelse

minst åtta dagar förut meddelas genom anslag och medelst tryck så

som med Konungens befallningshavandes kungörelser vanligen förfa-

res, företaga erforderliga åtgärder enligt de i 21 § 2 mom. och 22 §

angivna grunder för utseende, i förra fallet av ny riksdagsman jämte

efterträdare och i senare fallet av ny efterträdare.

Vid förrättningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

27 §.

Vid förrättning, som i nästföregående paragraf avses, skall Ko­

nungens befallningshavande i protokoll upptaga de föreliggande omstän­

digheterna [ samt uppgift å envar, som på grund därav blivit utsedd till

riksdagsman eller efterträdare. Sedan detta protokoll vid förrättningen

upplästs, utfärde Konungens befallningshavande omedelbart fullmakt för

utsedd riksdagsman och läte ofördröjligen utan lösen tillställa utsedd

efterträdare utdrag av protokollet i vad det efterträdaren rörer.

Fullmakt, som nu sagts, skall vara av följande lydelse:

»Sedan» N. N. — — — — — Ort och tid.

28 §.

Finnes i fall, som i 26 § avses, å valsedlarna icke namn å någon,

som kan inträda såsom ledamot i avgången riksdagsmans ställe, skall

nytt val anställas för utseende av riksdagsman jämte efterträdare.

Omfattar valkretsen landstingsområden, tillhörande olika län, skall

Konungens befallningshavande, som verkställer förrättningen, hos Konungen

anmäla behovet av nytt val för ledighetens fyllande.

Är riksdagsman utsedd, men finnes å valsedlarna icke namn å

någon, som kan inträda såsom efterträdare, skall därvid bero.

7

30 §.

För valen till andra kammaren indelas riket i tjuguåtta valkretsar,

nämligen:

Stockholms stad;

Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Rönnebergs,

Onsjö, Harjagers, Frosta och Färs härad samt städerna Hälsingborg,

Landskrona och Eslöv;

Malmöhus läns södra valkrets, innefattande Torna, Bara, Oxie,

Skytts, Yemmenhögs, Ljunits och Herrestads härad samt städerna Malmö,

Lund, Ystad, Trälleborg och Skanör med Falsterbo;

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde;

Göteborgs stad;

Älvsborgs läns norra valkrets, innefattande Nordals, Sundals, Valbo,

Tössbo, Vedbo, Flundra, Väne, Bjärke, Vätte, Ale, Kullings och Gäsene

härad samt städerna Åmål, Vänersborg, Alingsås ocho Trollhättan;

Älvsborgs läns södra valkrets, innefattande Ås, Kinds, Redvägs,

Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och Ulricehamn;

vart och ett av rikets övriga län.

31 §.

1. Valkrets, som består av en stad, skall delas i lämpligt antal

valdistrikt.

Kung}. Maj:ts proposition nr 353.

32 §.

1. Förslag om--------— ■— — olika valdistrikt.

Utan föregående framställning vare Konungens befallningshavande

berättigad och i fall, varom stadgas i 31 § 1 och 5 inom., pliktig att

om indelning i valdistrikt eller ändring i redan skedd indelning förordna,

sedan på landet kommunalstämma och i stad stadsfullmäktige beretts

tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Om ändring---------------- för kom­

munalfullmäktigeval.

Beslut angående —----------------- upprättade röstlängden.

33 §.

För varje valdistrikt å landet skall finnas eu valnämnd av fem inom

distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var

för sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst

två närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras

intill utgången av den tid, för vilken valet gäller.

87 §.

1.

Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig upp­

draget eller eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit

vald, då skall Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig

förrättning, så kungjord, som i 26 § sägs, verkställa ny röstsammanräk­

ning inom det parti, för vilket den avgångne blivit vald. Blev den

avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det

parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsed­

lar, vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst,

och röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valde, vilkens

namn står främst på sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde

såsom ledamot i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

2.

Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt

1 mom., avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd;

och skall vid den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott

till de valsedlar, som gällde för den först avgångnes namn vid den

sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen.

95 §.

Valnämnden — —------------ - verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar och för kungörande, som åligger

valnämndens ordförande eller magistrat, samt utgifter för stämplar skola

gäldas av kommunerna, vilka jämväl hava att tillhandahålla lämpliga

vallokaler. Valkuvert och de i 69 § nämnda omslag bekostas av stats­

verket.

96 §.

Ytterkuvert och innerkuvert, varom i 63 och 74 §§ sägs, skola vara

av ogenomskinligt papper och försedda med ändamålsbeteckning samt,

vad varje särskilt slag angår, lika till storlek och beskaffenhet.

Formulär — — — — — fastställas av Konungen.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 353.

11

Övergångsstadgande.

Denna lag träder med nedan stadgade undantag i kraft den 1 juli

192L

Vid tiden för lagens trädande i kraft bestående indelning i val­

distrikt skall oberoende av den nya lagen gälla, till dess annorlunda

varder förordnat i den ordning 32 § föreskriver.

Har riksdagsman, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före

utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall vid ledighetens

fyllande äldre lag tillämpas.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr. 353.

Formulär 1.

Formulär till valsedel vid val till första kammaren.

Plats för partibeteckning.

vi

•K»

e

<s

•<s>

•“T*

"TS

§

s

<s

e

ö

s

§

e

c

'TS

§

:e

CO

Ö>

<s

<>■

CO

*+«i

• <s>

K3

Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 22 april 1921.

Närvarande:

Statsministern ^von S^ydow,

ministern för utrikes ärendena greve

W^rangel,

statsråden

D^aiilberg, M^urray, E^lmquist, M^alm, H^ammarskjöld,

E^keberg, H^ansson, B^eskow.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, anmälde ett

av 1919 års proportionsvalssakkunniga avgivet betänkande och anförde

därvid följande:

Sedan de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 28 november

1919 av dåvarande chefen för justitiedepartementet tillkallade pro­

portionsvalssakkunniga den 10 mars 1920 avgivit betänkande med ut­

redning och förslag angående åtgärder till förebyggande av s. k. mass-

kassering vid val till andra kammaren samt en del andra frågor rörande

riksdagsmannaval och dessa förslag dels upptagits och framlagts i

propositioner till 1920 års riksdag samt av sagda riksdag i huvudsak

antagits (Sv. författningssamling 1920 nr 276, 1921 nr 20), dels ock,

sedan riksdagen därtill anslagit medel, givit anledning till av Kungl.

Maj:t företagna administrativa åtgärder, hava nämnda sakkunniga i ett

andra betänkande, avgivet den 18 april 1921, behandlat frågan angående

det proportionella valsättet vid val till riksdagen.

De sakkunniga hava vid sin utredning icke såsom 1911 års pro­

portionsvalssakkunniga varit bundna vid ett fasthållande av grunderna för

nu gällande valmetod. I överensstämmelse härmed hava de tagit under

behandling frågan om det proportionella valsättet till riksdagen i hela

dess vidd. Betänkandet inledes också med en principiell utredning av

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

det satts i fråga, huruvida icke i samband med den förestående förläng­

ningen av valperioden till första kammaren en omläggning i vissa hän­

seenden av ersättareinstitutionen kunde anses erforderlig. Erfarenheten

hade redan visat, dels att vid kandidatlistors uppsättande tillbörlig om­

sorg ej alltid ägnades åt utväljandet av de namn, vilka först vid ett

ersättareval beräknades komma i betraktande, dels att de regler för rösternas

sammanräkning, som för detta fall gällde, ofta verkat på ett sätt, som

ej kunde anses överensstämma med valmännens avsikter. Det vore en­

ligt utskottets mening uppenbart, att, då valperiodens längd ökades och

sålunda med all sannolikhet ersättare komme att inkallas i större ut­

sträckning än nu vore fallet, skärpt uppmärksamhet måste ägnas åt dessa

förhållanden, som för förstakammarbildningen ingalunda vore utan be­

tydelse. Möjligen kunde de påpekade olägenheterna i någon mån undan­

röjas genom en så beskaffad anordning, att vid själva valtillfället bleve

fastslaget, vilka personer, som vid uppkommande ledigheter hade att

ingå som ledamöter i första kammaren. Utskottet erinrade om, att ett

sådant syfte vunnes vid riksdagens utskottsval därigenom, att efter valet

av ledamöter ett särskilt suppleantval ägde rum, och vid landstingsmanna-

valen därigenom, att särskild sammanräkning av de vid valet avgivna

rösterna omedelbart skedde för utseende av suppleanter. Utskottet vore

emellertid icke i tillfälle att framlägga något förslag om dylika bestäm­

melser för förstakammarvalens vidkommande och kunde icke ens med

säkerhet bedöma, huruvida och i vad mån det över huvud taget läte sig

göra att genom lagstiftningsåtgärder råda bot för de anmärkta missför­

hållandena. Med hänsyn till frågans vikt hemställdes emellertid, att

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning.

Av det anförda utskott.sutlåtandet framgår, anmärka de sakkunniga,

att det huvudsakligen är två önskemål riksdagen vill tillgodose, nämligen

dels att intresset för ersättare val en till första kammaren höjes, dels att

resultatet av uträkningen måtte bättre komma att motsvara valmännens

avsikter. Vad det senare önskemålet beträffar, hålla de sakkunniga före,

att införandet år 1914 av absolut rangordning vid ersättarevalen varit

av sådan effektivitet i förevarande hänseende, att någon mera genom­

gripande reform därutöver knappast är av nöden. I någon mån torde

ytterligare förbättring åstadkommas genom det för det ordinarie valet

föreslagna nya sammanräkningsförfarandet.

I fråga om det förstnämnda önskemålet åter föreslå de sakkunniga

beträdandet av den av det särskilda utskottet i dess nyss anförda ut­

låtande anvisade utvägen att, i stället för att uppskjuta ersättareuträk-

ningen, tills ledigheten inträffar, företaga den i sammanhang med det

ordinarie valet. De sakkunniga föreslå ersättare valets förrättande genom

samma valakt som den, varigenom de ordinarie ledamöterna utses. Till

förstärkande av det personliga ersättarskap, som redan nu i viss mån är

för handen, skall därvid ett sådant formulär för valsedel vid val till

första kammaren användas, att sedeln avdelas i en vänster- och en

högerkolumn, den förra avsedd för de för själva riksdagsmannavalet upp­

tagna namnen, den senare för ersättarenamnen. I den vänstra kolumnen

skola namnen uppföras var för sig i särskilda rutor. Mot varje ruta å

den vänstra sidan svarar å den högra en särskild ruta, i vilken må kunna

uppföras ett eller två namn, vilka framför andra skola komma i be­

traktande vid val av efterträdare åt den i förstnämnda ruta angivna

riksdagsmannen i den ordning, vari de uppförts. Såsom antytts, skall

emellertid anordningen icke hava obligatorisk karaktär. Den, som vill

rösta i överensstämmelse med det nuvarande tillvägagångssättet, använ­

der sig ej av valsedelns högerkolumn, i vilket fall, vad hans valsedel

beträffar, namnen vid ersättarevalet komma i betraktande uteslutande

enligt samma regler som de nu gällande. För den närmare motiveringen

ävensom detaljerna vid ersättaruträkningen hänvisar jag till betänkandet

s. 60—64.

Då den av de sakkunniga föreslagna sammanräkningsmetoden

synes mig besitta avgjorda företräden framför den nuvarande, anser jag

mig böra biträda de förslag till ändringar i vallagen, som de sakkunniga

i detta stycke framlägga, varvid dock förutsättningen givetvis är, att det

nya förfarandet kommer till användning även vid andrakammarvalen.

De sakkunnigas förslag i fråga om tillvägagångssättet vid ersättareval

synas mig väl ägnade att tillmötesgå önskemålet att åt ersättarevalet bereda

en plats, som bättre än den nuvarande ordningen svarar mot dess vikt. Även

jag är lika med de sakkunniga av den mening, att ett val, vars resultat

omedelbart konstateras, måste tillvinna sig större intresse från valmännens

sida och därför också förrättas med större omsorg än ett' val, om vilket

man icke vet, huruvida det över huvud kommer att följas av någon röst­

sammanräkning, och där denna under alla förhållanden uppskjutes till

en obestämd framtid. De särskilda av de sakkunniga föreslagna anord­

ningarna med avseende på valsedlarnas utfyllande bereda en möjlighet

att åt den ordinarie representanten giva en efterträdare av samma åsikts-

eller intressenyans. Jag tillstyrker sålunda de sakkunnigas förslag rörande

ersättareval till första kammaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 299 käft. (Nr 353.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

17

Departe­

ments­

chefen.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

19

det av densamma förordade valsystemet förutsatte stora valkretsar. Lämp­

ligast syntes vara att låta valkretsarna sammanfalla med länen, och kom-

mitterade föreslogo också, att länsindelningen skulle läggas till grund för

rikets indelning i valkretsar vid andrakammarvalen. Med hänsyn till

de olikartade geografiska förhållandena i skilda delar av landet måste

dock vissa avvikelser från den antagna grundregeln vidtagas. Sålunda

uppdelades enligt 1903 års förslag 6 län i vardera 2 kretsar, varjämte

utom Stockholms stad städerna Göteborg och Malmö var för sig skulle

bilda egna kretsar. Inalles skulle härigenom skapas 33 valkretsar.

1903 års kommittéförslag upptogs av Kungl. Maj:t vid 1904 och 1905

års riksdagar samt upprepades vid 1906 års riksdag i ett flertal motio­

ner. Inom riksdagen hyste man emellertid betänkligheter emot att införa

valkretsar av sådan storlek. Mot desamma anfördes såsom huvudargu­

ment, att valmännen i stora valkretsar ej kunde komma i den personliga

beröring vare sig med varandra eller med kandidaterna, som vore önsk­

värd, och att valen allt för mycket komme att läggas i händerna på

valledningen. Även om i kretsar med ej så stor omfattning möjlig­

heten för flera olika politiska skiftningar att var för sig göra sig gällande

bleve mindre, ansågs detta dock utgöra en ringare olägenhet, särskilt

vid jämförelse med majoritetsvalen, där endast ett parti vore tillförsäkrat

inflytande. 1906 års konstitutionsutskott fann, att de framförda anmärk­

ningarna icke saknade fog, varför utskottet ansåg sig böra förorda en

valkretsindelning med mindre omfångsrika valkretsar, än som ifrågasatts

i 1904 och 1905 års propositioner. I rösträttspropositionen av år 1907

vmino anmärkningarna ävenledes beaktande. Som bekant tillämpas i

1909 års vallag endast undantagsvis grundsatsen om länen som valkret­

sar; och ehuru den där föreskrivna indelningen av riket i 56 valkretsar

redan från början ansågs vara behäftad med vissa brister, fann 1912 års

riksdag sig böra, i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan, avslå

ett motionsvis väckt förslag om utredning angående införande av större

valkretsar. 1911 års kommitterade upptogo över huvud ej frågan om

utvidgning av valkretsarna i sitt år 1913 avgivna betänkande, enär en

ändring av vallagen på denna punkt ej ansågs falla under det kommit­

tén givna uppdraget.

Emellertid blev, särskilt med hänsyn till de erfarenheter, som gjorts

vid valen till andra kammaren 1917, spörsmålet om en begränsning av

valkretsarnas antal alltmera aktuellt, och 1918 års lagtima riksdag upptog

i sin förut berörda skrivelse till Kungl. Maj:t angående valsättets refor­

mering (nr 226) även denna fråga till skärskådande. Den i skrivelsen

begärda utredningen angående de olägenheter, som vidlåda det nu gäl-

22

dagsmäll), och en sydlig valkrets, omfattande nuvarande södra kretsen

(5 riksdagsmän). Stockholms stad, som nu är delad i två valkretsar

med vardera 8 riksdagsmän, föreslås att utgöra en valkrets med 16 riks­

dagsmän. — Valkretsar och antalet mandat i varje valkrets enligt de

sakkunnigas förslag framgår av följande tabell:

Kungl Maj:ts proposition nr 353.

V alkretsar

Folkmängd

don 1 ian.

1920

Antal

riksdags­

män

enligt

R. O. §15

mom. 1

Rest

Tillägg enligt

R. O. § 15

Summa

riksdags-

mom. 2 mom. 3

män

1

Stockholms stad........................................

- .

415,201

16

8,449

16

2

Stockholms

län................................

237,015

9

8,217

—

—

9

3

Uppsala

>

.................................

135,167

5 '

8,057

—

—

5

4

Södermanlands

>

................................

188,978

7

11,024

—

—

7

5

Östergötlands

»

........................

302,948

11

23,306

—

1

12

6

J önköpings

>

................................

225,549

8

22,173

—

1

9

7

Kronobergs

>

................................

157,949

6

5,417

—

—

6

8

Kalmar

>

................

229,887

9

1,089

—

—

9

9

Gottlands

>

................................

55,982

2

r 5,138

1

—

3

10

Blekinge

>

................

147,729

5

20,619

—

1

6

11

Kristianstads

>

................................

239,480

9

10,682

-- '

—

9

12

Malmöhus läns norra....................................

210,957

8

7,581

—

—

8

13

»

> södra....................................

270,684

10

16,464

—

1

11

14

Hallands län................................ ....

147,753

5

20,643

—

1

6

15

Göteborgs o. Bohus läns landstingsområde .

219,975

8

16,599

—

1

9

16

Göteborgs stad.........................................

200,577

7

22,623

—

1

8

17

Älvsborgs läns norra.........................................

170,785

6

18,253

—

1

7

18

»

> södra ........................................

127,294

5

184

—

—

5

19

Skaraborgs

län ....

243,158

9

14,360

—

1

10

20

Värmlands

>

................

265,641

10

11,421

—

—

10

21

Örebro

>

.................................

216,081

8

12,705

—

1

9

22

Västmanlands

>

................................

167,519

6

14,987

—

1

7

23

Kopparbergs

>

................................

251,005

9

22,257

1

10

24

Gävleborgs

>

................................

265,230

10

11,010

—

—

10

25

Västernorrlands

>

.................................

262,740

10

8,520

—

—

10

26

Jämtlands

>

................................

131,985

5

4,875

—

—

5

27

Västerbottens

>

................................

179,376

7

1,422

—

—

7

28

Norrbottens

>

................................

180,342

7

2,388

—

—

7

Summa

5

,

847,037

217

330,463

1

12

230

24

Kung

/.

Maj:ts proposition nr 353.

Partibeteck­

ningarnas

avskaffande

Officiella

valförbere­

delser.

De sakkunniga hava undersökt, genom vilka anordningar missbruket

i fråga skulle kunna förebyggas, och hänvisar jag i detta avseende till

deras framställning i betänkandet s. 141—146. Undersökningen giver

vid handen, att, därest man vill bibehålla vårt bestående system för be­

räkning av partiernas styrka och därmed möjligheten av proportionell

platstillsättning inom partierna och därest man vidare vill vinna ett

verkligen effektivt medel mot illojala karteller och samtidigt undvika att

allt för mycket stegra partiorganisationernas makt vid kandidatnomine­

ringarna, man näppeligen synes hava någon annan utväg att tillgripa än

en anordning, vid vilken partibeteckningarnas roll vid sammanräkningen

övertages av ett annat beteckningssätt, som öppnar samma möjlighet till

sammanslutningar men icke är förknippat med samma risk för missbruk.

De sakkunniga föreslå numrering av vallistorna genom offentlig myn­

dighet. Denna numrering åter förutsätter officiell kandidatnominering

och officiell reglering av förbundsförfarandet. Då efter genomförandet

av en dylik reform ingen grund synes föreligga för partibeckningarnas

bibehållande, föreslå de sakkunniga deras fullständiga avskaffande.

Även av andra skäl föreslå de sakkunniga införande av officiella

valförberedelser.

Hittills bar hos oss den politiska valförberedelsen överlämnats åt

valmännen själva, utan att därvid offentlig myndighet på något sätt med­

verkat. Det är en alldeles ny ordning i detta hänseende, som de sak­

kunniga föreslå. De beskriva på följande sätt anordningens huvuddrag.

Inför Konungens befallningshavande skulle inom bestämd tid före det

egentliga valet representantkandidater anmälas av ett visst minimiantal

väljare. Förslagen finge väl i allmänhet, eftersom valkretsarna äro fler-

mansvalkretsar, karaktär av listor över de personer, vederbörande önskade

se valda. Men det skulle stå fritt att anmäla även en enda sådan kan­

didat. Förslagen skulle av Konungens befallningshavande förses med

löpande nummer. Samhörigheten mellan olika listor skulle därefter

åstadkommas genom att sammanslutningar mellan dem inginges och inför

Konungens befallningshavande anmäldes. Sådana sammanslutningar bleve

vid platsfördelningen att betrakta såsom enheter. Procedurens slutpunkt

skulle bliva Konungens befallningshavandes kungörande av de anmälda

listorna samt de emellan dem ingångna sammanslutningarna. Beträffande

röstningen bleve den officiella kandidatnomineringens rättsverkan huvud­

sakligen den, att väljaren' icke finge rösta på andra än nominerade kan­

didater. Därjämte hade han att å sin valsedel angiva numret å den

vallista, vilken han önskade låta sin röst komma tillgodo.

20

Kung!. Maj:ts proposition nr 353.

mindre, och ett undre, större. Det förra reserveras för ett fristående

namn, ifall valmannen önskar rösta jämväl på ett sådant, det senare ut­

gör plats för de listnamn, vilka han vill upptaga under listnumret. För

att en fristående kandidat skall anses vald, skall han hava uppnått

den s. k. Hagenbach-Bischoffska. valkvoten. Uppnår han icke denna, gå

rösterna till de subsidiärt angivna vallistorna, når han åter över valkvo­

ten, utportioneras efter vissa, i betänkandet närmare beskrivna normer

överskottsrösterna på de subsidiärt angivna listorna.

Från de nuvarande stadgandena om »fria gruppen» skiljer sig det

föreslagna institutet därigeuom, att den nuvarande röstningen såsom »fri

grupp», för den händelse den »frie» kandidaten icke blir vald, betyder

fullständigt bortkastande av de på honom avgivna rösterna, samt, för

den händelse han blir vald, innebär ett onödigt röstslöseri, enär rösterna,

hur många de än må vara, allesammans förbrukas för hans val, medan

däremot enligt det föreslagna institutet, såsom nyss beskrivits, för den

händelse den fristående kandidaten icke blir vald, rösterna gå till den å

valsedeln angivna partilistan, och, för den händelse han blir vald, endast

så många röster förbrukas, som nödigt är, varefter alla överloppsröster

återgå till partilistorna. Kostekonomien blir sålunda ordnad på ett vida

rationellare sätt, än vad fallet är vid »fria grupps»-röstningen. Vad åter

angår det föreslagna institutets förhållande till nu gällande stadgande!!

om gemensamma kandidater, ligger den väsentliga skillnaden däri, att

det förra i motsats till de senare möjliggör en verklig samverkan mellan

de från olika partier kommande rösterna. Från dessa synpunkter blir

det föreslagna institutet på helt annat sätt användbart än de hittills

gällande anordningarna i samma syfte, vilka ju i det hela blivit döda

inslag i vår valmetod.

Mot den gällande metoden för ordnandet av kandidatnamnen inom

partierna eller, såsom det allmänneligen plägar betecknas, platstillsätt­

ningen inom partierna, har, framhålla de sakkunniga, under årens lopp

ett tämligen rikhaltigt anklagelsematerial samlats. Kritiken i detta avseende

har intagit en förgrundsplats i debatten och gjorts gällande med stark be­

toning. Anmärkningarna hava icke riktat sig mot rangordningsregeln.

Tvärtom har vid de val, där platstillsättningen kunnat ske med tillämp­

ning av metodens rangordningsregel, något missnöje med metodens sätt

att verka aldrig försports. Det har varit vid de — visserligen jämförel­

sevis sällan inträffande — fall, då metodens reduktionsregel måste anlitas

för platstillsättningen, som utgången oftast berett valmännen missräk­

ningar och alstrat missnöje. Platserna hava i dessa fall ofta blivit be-

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Ändrad be­

räkning för

röst förbruk­

ning en

andrahuvud-

draget.

Samman­

räkning e-

exempel.

(later och av eventuella ersättare. Den risk i detta avseende, som en

sammanslutning under nu gällande bestämmelser alltid måste medföra,

försvinner. Och den sammanhållning, som erfordras, är ganska måttlig,

långt mindre än vad gällande rangordningsregel kräver. Varje fraktion

kan alltså framföra sina kandidater just i den ordning, som beräknats,

utan att störas av tillfälliga stänkröster eller manipulationer från någon

klick, som är för liten att kunna uträtta något själv och därför speku­

lerar i andras oenighet, så ofta reduktionsregeln härtill bereder möjlighet.

Det är emellertid, fortsätta de sakkunniga, icke ensamt det full­

komligt oberäkneliga sätt, varpå nu gällande rangordningsbestämmelser

allt emellanåt träda ur funktion, som bereder valmännen överraskningar

och vållar missnöje; det är även eu annan omständighet, som därvidlag

spelar in, ehuru den vida mindre faller i ögonen: det allt för summariska

till vägagående vid platsberäkningen inom partierna, som det nu gällande

reduktionsförfarandet medför. De sakkunniga påvisa (betänkandet s. 212—

219), att, enär reduktionsregeln förbiser betydelsen av de gemensamma nam­

nen å valsedlarna, den lämnar e*tt oriktigt resultat, så till vida som reduk­

tionen av valsedlarnas röstkraft efter en platstillsättning i vissa fall blir

för stark, i andra för svag. Förfarandet bör därför, mena de sakkunniga,

ersättas av eu metod, byggd på grundsatsen, att den röstmängd, som åt­

går för tillsättandet av eu plats, är densamma, vare sig platsen tillsättes

av en fraktion ensam eller av tio olika fraktioner gemensamt, samt att

denna röstmängd fördelas lika på varje röstenhet, d. v. s. att platsens

tillsättande i lika mån åstadkommes av varje därvid avgiven röst. Me­

toden är därjämte även i övrigt avpassad till bättre överensstämmelse

med d’Hondts fördelningsregel, än som kännetecknar nuvarande reduk-

tionsregel. De sakkunniga påvisa, att, om visserligen nyssnämnda fel icke

hittills spelat någon framträdande roll, det, ifall absolut rangordning in­

föres, får en större betydelse, i det att det under sådan förutsättning i

högre grad än tidigare bereder möjlighet för valmanövrer i syfte att

genom uppdelning göra platsvinst. Införandet av absolut rangordning

bör därför åtföljas av reduktionsregelns ersättande med en mera rationell

metod för beräknandet av röstförbrukningen.

Den på ovan beskrivna grundsatser vilande sammanräkningsmetod för

platstillsättningen inom partierna, som de sakkunniga förorda, ansluter

sig väsentligen till det förslag, som framlades i 1913 års sakkunnigbe­

tänkande. I ett par avseenden hava vissa modifikationer föreslagits.

För att närmare visa, hur eu röstsammanräkning försiggår enligt det

29

ii va förfarandet, återgiver jag ett av de exempel, de sakkunniga framlagt

i ”sitt betänkande (s. 226—230). Exemplet avser ett val till första kam­

maren.

Valsedlarna ordnas och sorteras alldeles som f. n. tillgår. För

varje parti utskrivas alltså erforderliga s. k. »hjälpsedlar», och med dessa

verkställas alla de sedelgrupperingar, som förekomma vid sammanräk­

ningarna, precis som nu sker. Likaså beräknas på vanligt sätt det antal

platser, som tillfalla varje i valet deltagande parti. Det antages, att Moderata

partiet erhållit 4 platser och att partiets hjälpsedlar ha följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

rp-n:r

Rösttal

Tvp-n:r

Rösttal

1— A.B.C.D.................

. 10

t

Transport 22

2—A.C.D......................

. 10

5—B. . .

...................... 4

3—A. D..........................

. 1

6—D. . ........................... 6

4—A...............................

. 1

7—E. D. .

...................... 6

Transport

22

Summa 38

För sammanräkningen användes en av de sakkunniga utarbetad

tabellblankett. Blanketten är försedd med nödiga anvisningar. Då ta­

bellen alltså fullständigt angiver, hur i varje särskilt moment av sam­

manräkningen skall förfaras, blir den följande framställningen i huvudsak

endast ett återgivande av tabellens föreskrifter.

l:a sammanräkningen börjar därmed, att partiets valsedlar ordnas

efter sina l:a namn, så att lika många sedelgrupper erhållas som det

linnes olika l:a namn. Härvid fås alltså en grupp med namnet A. först

eller, som det kortare må uttryckas, en A-grupp, bestående av typerna

1—4, vidare en B-grupp (typ 5), en D-grupp (typ 6), en E-grupp (typ

7). Varje grupps rösttal uträknas. De olika sedeltypernas namn införas

i blankettens namnkol. Då några sedeltyper upptaga endast ett eller två

namn vardera, antecknas å en rad i namnkol. »utan namn», för att man

skall kunna redovisa även antalet sådana sedlar efter placeringen av deras

resp. namn. I kol. 1 införas de förenämnda sedelgruppernas uträknade

rösttal, således för A-gruppen 22, för B-gruppen 4 o. s. v. I denna

kol. äro därmed införda rösttalen för var och en av partiets sedelgrup­

per, och summan i kol. 1 måste därför bli lika med partiets rösttal;

summan alltså = 38. Största rösttalet (i denna första sammanräkning-

samtidigt jämförelsetal) i kol. 1 innehaves av A., som alltså tilldelas l:a

platsen i ordningen. Namnet och dess jämförelsetal understrykas; dess

ordningsnummer antecknas, och därmed är l:a sammanräkningen avslutad.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

TA-

utvisande kandidatnamnens ord-

l:a samman­

räkningen

2:a sammanräkningen

*

*

»

B

p

CD

P

no

o

>■*

P-

P

Kandidatens

namn

Rösttal för val­

sedelgrupp med

det i kol. N.

angivna namnet

först: därjämte

namnets jäm­

förelsetal

[Gruppens röst-

tal uträknas]

För nybildad valsedel­

grupp med det i kol. N.

angivna namnet främst

fastställt

För det i kol. N.

angivna namnet

fastställt

P*

er?

OQ

P

P

B

B

CD

>1

Rösttal

[Gruppens

rösttal

uträknas]

Platstal

[Rösttalet i kol.

2 a divideras

med största

jämförelsetalet

i kol. 1]

Rösttal

[Rösttalet

i kol. 1

lägges till

rösttalet

i kol. 2 a]

Jämförelsetal

[Rösttalet i kol.

2 c divideras

med platstalet

i kol. 2 b ökat

med 1]

N.

1

2 a

2 b

2c

2 d

A................

1

22

—

—

B....................

2

4

10

s=0-45

14

'

- = 9.65

1.45

------

C....................

3

10

^ = o.«

10

10

G«Q

1.45

D....................

4

6

1

7

E....................

6

6

Utan namn.

1

•

1

Summa

38

22

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

31

BELL

nande inom. partiet Moderata.

3:e sammanräkningen

4:e sammanräkningen

För nybildad valsedel­

grupp med det i kol. N.

angivna namnet främst

fastställt

För det i kol. N.

aQgivna namnet

fastställt

För nybildad valsedel­

grupp med det i kol. N.

angivna namnet främst

fastställt

För det i kol. N.

angivna namnet

fastställt

Rösttal

Platstal

Rösttal

Jämförelsetal

Rösttal

Platstal

Rösttal

Jämförelsetal

ⁱ [Rösttalet-i kol.

3 a divideras

[Gruppensj med största

rösttal | jämförelsetalet

uträknas]

j

i kol. 2 d]

[Rösttalet

i kol. 2 c

lägges till

rösttalet

i kol. 3 a]

[Rösttalet i kol.

3 c divideras med

summan av plats­

talen i kol. 2 b —

3 b ökad med 1]

[Gruppens

rösttal

uträknas]

[Rösttalet i kol.

4 a divideras

med största

jämförelsetalet

i kol. 3 d]

[Rösttalet

i kol. 3 c

lägges till

rösttalet

i kol. 4 a]

[Rösttalet i kol.

4 c divideras med

summan av plats­

talen i kol. 2 b—

4 b ökad med 1]

3 a

3 b

3c

3 d

4 a

4 b

4 c

4 d

j ¹⁰

= 1.03

9.65

20

^-2° =8.06

2.48

------

—

—

7

20

27

6

6

4

5

5

14

38

■

20

38

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

För andra sammanräkningen uttagas de sedelhögar, som bildade

A-gruppen; alla de övriga sedelgrupperna lämnas orörda. A-gruppens

sedlar omsorteras efter de namn, som nu äro de främsta, sedan A. er­

hållit plats i ordningen (placerats). Härvid erhålles en B-grupp (typ 1),

en C-grupp (typ 2), en D-grupp (typ 3) och därjämte en grupp, vars

sedlar icke upptaga något oplacerat namn (typ 4). Enligt rubriken i

kol. 2a införes vart och ett av de nya gruppernas rösttal i kol. 2a å

rad, som motsvarar resp. gruppnamn; rösttal för typ 4 å rad »utan namn».

Rösttalet i kol. 2 summeras, summan skall naturligtvis utgöra 22 eller

A-gruppens rösttal = senast placerade namnets rösttal, eftersom kol. 2a

upptager A-gruppens alla sedlar.

Enligt rubriken i kol. 2c skall till varje oplacerat namns rösttal

i kol. 1 läggas motsvarande grupps rösttal i kol. 2a, och summan utföres

i kol. 2c; för B. lägges alltså 4 i kol. 1 till 10 i kol. 2a, och summan,

14, överföres till kol. 2c, för D. lägges 6 i kol. 1 till 1 i kol. 2a, och

summan 7 överföres till kol. 2c. För oplacerade namn med rösttal i

kol. 1 men utan motsvarande rösttal i kol. 2a eller omvänt, överföras

följaktligen rösttalen i kol. 1 resp. kol. 2a oförändrade till kol. 2c; för

C. överföres således 10 i kol. 2a till kol. 2c, för E. 6 i kol. 1 ävenledes

till kol. 2c. Denna kol. kommer således att innehålla rösttalen för alla

vid sammanräkningen giltiga främsta namn inom hela partiet och där­

jämte eventuellt förekommande valsedlar, vilkas alla namn redan pla­

cerats, i detta fall 1 valsedel; summan av rösttalen i kol. 2c skall alltså

vara lika med partiets rösttal, i detta fall således 38.

Sedan kol. 2a och kol. 2c blivit utfyllda, skall, så långt sådant er­

fordras, platstal beräknas för valsedelsgrupperna i kol. 2a, därvid början

göres med den grupp, vars främsta namn har största rösttalet i kol. 2c,

här B-gruppen. Det är då klart, att eftersom hela A-gruppen med sina

22 röster fått 1 plats, så måste B-gruppen ha lika stor andel i denna

plats, som B-gruppens rösttal, 10, utgör del av hela A-gruppens rösttal, 22;

andelens storlek blir följaktligen 10/²² eller uttryckt i decimalbråk = O.⁴⁵,

som således är B-gruppens platstal i 2:a sammanräkningen, vilket också

kan uttryckas så, att talet O^.45 anger platsmängden, som sedlarna i den

vid 2:a sammanräkningen bildade B-gruppen i själva verket förde med

sig från l:a sammanräkningen, där de med sina 10 röster bidrogo till

placeringen av A, som då var dessa sedlars främsta namn. Sedan plats­

tal för ifrågavarande sedelgrupp fastställts, uträknas jämförelsetal för

gruppnamnet, B, vars rösttal angives i kol. 2c. Rösttalen i denna kol.

kunna betraktas såsom rösttal för de olika grupper, vilka nu tävla om

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

33

2:a platsen. Utdelningen sker enligt d’Hondt-Phragméns regel: varje

grupps rösttal delas med det antal platser, gruppen förut erhållit, ökat

med 1. B-gruppen i kol. 2a har för 10 röster påförts ett platstal = 0.45,

men, för att fortsätta fiktionen, det är också den platsmängd hela B-

gruppen med sina 14 röster uppnått; alltså skall hela B-gruppens rösttal

14

nu delas med 0,45 + 1, och B:s jämförelsetal tecknas följaktligen 45 = 9-65,

vilket införes i kol. 2d. Vore nu detta jämförelsetal större än vart och-

ett av de övriga namnens rösttal i kol. 2c, så behövde inga flera jäm­

förelsetal uträknas, tv det är klart, att ett jämförelsetal aldrig kan bli

större än det rösttal, varur det beräknats. Rösttalet skall ju vid denna

beräkning alltid delas med något tal, som minst måste uppgå till 1,

med andra ord jämförelsetalet kan på sin höjd bli lika med rösttalet.

Då emellertid B:s jämförelsetal, 9.65, är mindre än C:s rösttal, 10, i kol.

2c, måste jämförelsetal för C. uträknas. Detta sker alldeles på samma

sätt som för B., och jämförelsetalet blir 6.89. B:s jämförelsetal är nu

större än det för C. uträknade och större än varje annat namns rösttal

i kol. 2c, vadan B. erhåller 2:a platsen i ordningen, och därmed är 2:a

sammanräkningen avslutad.

På enahanda sätt försiggår den 3:e sammanräkningen, eller, mera

allmänt uttryckt, alla sammanräkningar efter den 2:a. Därvid äro emel­

lertid ett par omständigheter att särskilt beakta. De komma till synes

först vid 3:e och följande sammanräkningar.

Vid beräkning av platstal i 3:e och följande sammanräkningar skall,

likasom vid den 2:a, gruppens rösttal delas med det vid näst föregående

sammanräkning största jämförelsetalet eller, som det ju även kan ut­

tryckas, med det då placerade namnets jämförelsetal, och detta ehuru

jämförelsetalet icke, såsom vid l:a sammanräkningen, tillika är namnets

rösttal. Att resultatet dock blir det sökta och att det angivna förfaran­

det enklast och bäst leder till målet, kan lätt ådagaläggas. Av tabellen

framgår, att B, som vid 2:a sammanräkningen tilldelades plats, då

hade ett rösttal = 14 (kol. 2 c.), och att dessa 14 sedlar utgjordes dels

av 10 sedlar, som nu utgöra en C-grupp, och dels av 4 sedlar utan

10

annat namn (kol. 3 a). På den nuvarande C-gruppen föll alltså av

den platsmängd, som utdelats till B. Men nu är ju av d’Hondt-Phragméns

regel tydligt, att den platsmängd, som ett parti efter någon viss platsför­

delning innehar, måste vara lika med det tal, varmed partiets rösttal dela­

des, då partiet uppnådde det jämförelsetal, på grund varav partiet senast

fick plats. När ett parti fått 1 plats, har dess rösttal delats med 1, när det

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 299 käft. (Nr 353.)

5

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

fått 2 platser, har dess rösttal delats med 2 o. s. v. Då B. fick

plats vid 2:a sammanräkningen, skedde det enligt tabellen kol. 2 d på grund

av ett jämförelsetal, som erhölls genom att dela rösttalet 14 med 1.45; den

platsmängd, som »B-partiet» innehar, när 3:e sammanräkningen börjar, är

således = I.⁴⁵. Detta framgår även därav, att enligt tabellen de 14 B-sed-

larna ensamma tillsatt 1 plats — den 2:a — varjämte 10 av dem bidragit

att tillsätta l:a platsen, och detta bidrag utgör O.⁴⁵. Alltså ha de 14 B-sed-

-larna sammanlagt tillsatt en platsmängd = 1.⁴⁵. Följaktligen kommer

10

14

pa C-gruppen

vt

av I.

45

. Enligt tabellens kolumn 2 d är z— =9.65,

i.45

14

varav 1.45= ^t—. Insättes nu detta värde på 1.45 i det nyss funna ut-

tj

»65

trycket på C-gruppens andel i platstillsättningen, så blir denna andel,

10 . . 14

..

_

10

m. a. o. C-gruppens platstal, =

14 X

9

.

65

’

eller efter förkortning =

9

.

65

’

d. v. s. C-gruppens platstal fås genom delning av gruppens rösttal med

det senast placerade namnets jämförelsetal. På enahanda sätt kan vid

varje annan sammanräkning ådagaläggas riktigheten av detta förfarande,

som uppenbarligen endast är en genväg vid platstalsberäkningen och där­

jämte medför den fördelen, att denna både till form och innehåll blir

lika alla sammanräkningarna igenom.

Sedan platstal för en sedelgrupp i kol. a uträknats och innan

beräkning av gruppnamnets jämförelsetal företages, skall först efterses, om

grupp med det namnet främst har påförts rösttal i kol. a vid någon

föregående sammanräkning. År så fallet, vilket ju genast synes i tabel­

len, så måste sådan grupp ha varit med om platstillsättning — en eller

flera gånger efter antalet a-kolumner, vari gruppen finnes antecknad.

Tillkommer gruppen sålunda något antal platsdelar, vare sig de uträk­

nats eller icke, så måste dessa naturligtvis tagas med i räkningen, då

namnets jämförelsetal skall bestämmas, såsom f. ö. synes av tabellrubri­

kerna. Alltså, bar platstal icke uträknats för grupp i fråga vid före­

gående sammanräkning — därför att detta varit obehövligt —, så skall

sådant göras nu, och det för varje a-kol., som upptager gruppens rösttal,

så att gruppens alla platstal må komma med vid beräkning av jämförel­

setalet. Men det är å andra sidan tydligt, att behöver jämförelsetal icke

uträknas för visst namn, så behöver icke heller platstal uträknas för mot­

svarande sedelgrupp eller grupper.

Tillämpat på föreliggande fall skall alltså vid beräkning av jäm­

förelsetal för C., som har största rösttalet i kol. 3 c, efterses om C-grup-

36

Kungi. May.ts proposition nr 353.

Av regelns formulering framgår, att tillämpningen icke förutsattes

skola ske i sammanhängande följd, såsom fallet är med rangordnings­

regeln i vår nu gällande valmetod. Tillämpningen behöver således icke

nödvändigt börja redan vid 2:a sammanräkningen; det kan ske t. ex.

först vid den 3:e, så avbrytas vid den 4:e, ånyo fortsättas vid den 5:e,

o. s. v. i alla tänkbara kombinationer.

Tillämpas nu detta på föreliggande fall, så synes av tabel­

len att rösttalet för D i kolumn 4 c är mer än 4 gånger större än

det därnäst största i samma kol.; i följd härav kan 4:e platsen utan

vidare räkning tilldelas D, och härmed är 4:e och sista sammanräkningen

avslutad.

Sedan nu partiets kandidatnamn ordnats, så långt kan vara er­

forderligt, besättas partiets 4 platser alldeles som f. n. tillgår, d. v. s.

enligt föreskrifterna i lagförslagets 20 §.

Av nu beskrivna åtgärder framgår, att de valsedelgrupper, som

förefinnas vid första sammanräkningen, antecknas i kol. 1 och att platsen

tillfaller den största gruppen. Vidare att för varje följande sammanräk­

ning antecknas i kol. c de grupper, som tävla om platsen, i kol. a de

av grupperna i kol. c, eventuellt de dithörande undergrupper, som deltagit

i nästföregående platstillsättning, och i kol. b, så långt erfordras, de

platsandelar platstal — som på grund härav belöpa på varje sådan

deltagande grupp. Slutligen uträknas i kol. d med tillhjälp av d’Hondt-

Phragméns regel och på grund av rösttalen i kol. c och platstalen i

kol. b jämförelsetal för varje grupp i kol. c, ävenledes så långt erfordras,

varefter platsen tilldelas den grupp eller, som det ju också kan uttryckas,

det namn, som erhållit det största jämförelsetalet. Men därav följer

uppenbarligen, att platstillsättningen inom ett parti just är vad ovan

angivits, en fördelning av partiets platser mellan de olika grupper, varav

partiet består.

Det nya sammanräkningsförfarandet kan alltså korteligen beskrivas

sålunda:

De platser valet avser, fördelas mellan de vid valet framträdande

partierna på samma sätt som nu, således med tillämpning av d’Hondt-

Phragméns regel; de platser, ett parti erhåller, uppdelas likaledes enligt

d’Hondt-Phragméns regel, mellan de grupper, varav partiet består, med

iakttagande att grupper, som framföra gemensamma kandidater få i mån

av sina rösttal bidraga till dessa kandidaters val.

I övrigt hänvisar jag till kap. IV i de sakkunnigas betänkande,

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

kommer emellertid den uppfattningen till synes, att, även om uppslaget

är beaktansvärt, det nya institutet sannolikt skulle komma att i praktiken

spela en föga betydande roll.

Vad därefter angår de föreslagna officiella valförberedelserna, äro

befallningshavandena av i viss mån delade meningar.

Sålunda finner Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads

län förslaget vara välgrundat och befallningshavanden i Älvsborgs län för­

klarar sig anse detsamma böra läggas till grund för lagstiftning i äm­

net. Befallningshavanden i Hallands län förmenar, att den officiella

nomineringen och förbundsförfarandet skulle medföra betydande fördelar,

även om förenklingar vore önskvärda. Befallningshavanden i Göteborgs

och Bohus län yttrar, att samtliga de institut, om vilka utlåtande inford­

rats, synas vara av den beskaffenhet, att deras införande, på sätt före­

slagits, skulle innebära en avgjord förbättring i valmetoden. Länsstyrel­

sen i Gävleborgs län uttalar, att, såvitt länsstyrelsen kunnat bedöma, synas

de principer, varpå förslaget är grundat, vara ägnade att bereda skydd

mot illojala karteller samt åstadkomma reda och ordning i valsituationen

men ändock lämna det enskilda initiativet erforderligt spelrum. Befall­

ningshavanden i Kopparbergs län säger sig icke hava några principiella

invändningar att göra mot de föreslagna nya anordningarna; invändnin­

garna emot desamma äro enligt denna befallningshavandes mening föga

vägande i jämförelse med de av de sakkunniga påvisade fördelarna.

Om de nu anförda länsstyrelserna sålunda oförbehållsamt ansluta

sig till förslaget om införande av de officiella valförberedelsernas institut,

ställa sig andra mera tveksamma. Nära nyssnämnda länsstyrelser står

dock uti ifrågavarande hänseende länsstyrelsen i Norrbottens län, vilken

yttrar, att fördelen med införande av kandidatnominering och anmälan

av valförbund inför offentlig myndighet är enligt motiverna till det fram­

lagda förslaget i flera avseenden betydande, och att länsstyrelsen i stort

sett icke kan motsäga, vad de sakkunniga därutinnan framhållit. Läns­

styrelsen betonar emellertid vikten av att valförfarandet blir så enkelt och

lättfattligt, att det icke föranleder till misstag från valmännens sida. och

tillägger i detta sammanhang, att länsstyrelsen icke nu tilltror sig att bedö­

ma, huruvida det föreslagna förfarandet är av sådan beskaffenhet. Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Blekinge län åter förklarar, att, även om de

invändningar, som vanligen göras mot ifrågavarande institut, till en ej ovä­

sentlig del bottna i oklara och oriktiga föreställningar om vad saken egent­

ligen innebär, likväl ej bör förbises, att själva namnet »officiell kandi­

datur» i många medborgares öron har en dålig klang och att anordningar

i föreslagen riktning därför kunna befaras komma att ytterligare öka

39

obenägenheten hos stora lager av befolkningen mot ett aktivt deltagande

i det politiska livet. Befallningshavanden ifrågasätter också möjligheten

av ett ökat inflytande för valledningarna genom det nya förfarandet.

Icke desto mindre förordar befallningshavanden ett försök till lagstiftning

i den riktning, förslaget angiver, enär de rika möjligheter till valkupper,

som det nuvarande systemet erbjuder, göra en reform nödvändig. Läns­

styrelsen i Yästernorrlands län framställer vissa invändningar mot den

föreslagna anordningen, vilken den finner strida mot svenskt föreställ­

ningssätt och med nuvarande valkretsindelning onödig. Om emellertid

länsvalkretsarna genomföras, förmenar länsstyrelsen, att det med all

sannolikhet bleve erforderligt eller åtminstone lämpligt, att valförbere­

delserna i större utsträckning än vad för närvarande är fallet inordnades

under vissa reglerande former, varför länsstyrelsen säger sig icke under

sådan förutsättning kunna ställa sig principiellt avvisande mot, att de

sakkunnigas förslag i huvudsak upphöjes till lag.

Sistnämnda länsstyrelse tillägger emellertid, att den icke kan till­

styrka den nya ordningens tillämpande redan vid de första val, som för­

rättas i de tilltänkta större valkretsarna, utan att dessförinnan erfaren­

heten givit vid handen, huruvida icke nuvarande system må vara för­

enligt med den förändrade valkretsindelningen. En liknande ståndpunkt

intages jämväl av överståthållarämbetet — vilket emellertid anser det

vara nödvändigt, att även vid valen till första kammaren tillämpa syste­

met med officiella vallistor — så till vida som ämbetet ställer sig tvek­

samt, huruvida det vore klokt, att i och för tillämpning redan vid ett

omedelbart förestående val införa de nya bestämmelserna. Ämbetet för­

menar det vara att befara, att detta skulle medföra stora svårigheter för

valmännen, och att det vore försiktigare att lata metoden sa småningom

inläras av den stora allmänheten, innan denna tvingas att använda den­

samma. Slutligen påyrkas uppskov med frågan om de officiella valför­

beredelsernas införande jämväl av länsstyrelserna i Stockholms, Malmö­

hus, Uppsala, Örebro och A^ästerbottens län. Av dessa uttalar länssty­

relsen i Stockholms län, att, även om ett uppskov med framläggande av

förslaget i dess helhet är att tillråda, det därför icke bör vara uteslutet,

att man, under avvaktande av den slutliga prövningen av de sakkun­

nigas förslag i dess helhet, genomför de detaljförändringar i den nuva­

rande valordningen, som kunna'befinnas lämpliga och möjliga. Såsom

sådana nämnas införande av den nya rangordningsprincipen samt ut­

vidgning av valkretsarna. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus

län håller, vad beträffar själva valförfarandet, före, att med principen

om sammanräkning efter första namn åtminstone tills vidare tillräck-

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

40

ligt vore vunnet. De tre sistnämnda av nyss uppräknade fem läns­

styrelser — av vilka länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller som

en billig och klok åtgärd, att ett förslag, som ingriper så intimt i hela

den svenska valmanskårens rätt’ att utöva sin viktigaste medborgerliga

gärning, i god tid varder känt och får bliva föremål -för ingående dis­

kussion och offentliga meningsutbyten, innan det upphö jes till lag —

synas vara mera utpräglat emot de officiella valförberedelserna över

huvud och överensstämma däri med länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands och Jämtlands län, ävensom Gotlands län, vilken senare

länsstyrelse dock ställer sig mera tveksam än de övriga.

Bland dessa länsstyrelser finner visserligen den sistnämnda den

föreslagna metoden med officiell kandidatnominering vara väl ägnad att

befordra undanröjandet av den med nu gällande valmetod förenade olägen­

heten, att en grupp valmän har möjlighet att för sina valsedlar använda

en annan grupps partibeteckning mot denna grupps vilja, och yttrar

länsstyrelsen i Värmlands län, att från teoretiska synpunkter vägande

skäl kunna åberopas till stöd för de allmänna principer, vilka för för­

slagets uppsättande varit vägledande. Men eljest framhållas såväl i dessa

som i de övriga nyssnämnda och vissa av de tidigare berörda utlåtan­

dena åtskilliga motskäl mot de officiella valförberedelserna. Bland dessa

återfinner man argument, vilka jämväl i de sakkunnigas betänkande upp­

tagits till behandling. Sålunda anföres, att offentlig myndighets med­

verkan på valets förberedande stadium i den betydande grad, som före­

slås, icke kan anses stämma med hos oss gängse föreställningssätt. Vi­

dare göres gällande, att de officiella valförberedelserna över hövan in­

skränka den enskilde valmannens frihet och stärka partiledningarnas

makt och därför kunna vara ägnade att befordra »valledan». Det före-

sjagna förfaringssättet karakteriseras såsom invecklat och svårförståeligt.

Åtskilliga befallningshavande anse därjämte, att faran för illojala kar­

teller i hög grad överdrivits och att missförhållanden av dylik art icke

förekommit i sådan utsträckning, att de påkalla en så radikal omlägg­

ning av förfaringssättet vid valförberedelserna, som föreslagits.

I väsentlig mån gälla emellertid betänkligheterna den betydligt ökade

arbetsbörda, som i valtider komme att läggas på Kungl. Maj:ts befallnings­

havande, om förslaget om de officiella valförberedelserna bleve lag. Denna

ökning i arbetet skulle, förmenas det, allvarligt äventyra övriga ärendens or­

dentliga handhavande, så mycket mera, som de politiska valens förberedelser

komme att infalla på en tid, då länsstyrelserna vore upptagna av arbetet

med framställningar till landstingen, och stora svårigheter särskilt i de

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

mindre residensstäderna förefunnes att utanför länsstyrelsens krets an­

skaffa kompetent personal för valarbetet, vilket med det nya systemets

antagande skulle ytterligare kompliceras och i följd därav ställa stora

krav på personalen. — Från tvenne håll (länsstyrelserna i Södermanlands

och Västmanlands län) ifrågasättes inrättandet av särskilda överval­

nämnder, event. gemensamma för två eller flera valkretsar.

De förslag till förbättrande av det nuvarande valsättet till andra

kammaren, som de sakkunniga framlagt, innebära dels valkretsarnas för­

storande, dels införande av officiella valförberedelser, dels möjliggörande

av vad de sakkunniga benämna personröstning med subsidiär liströstning

och dels nytt sammanräkningsförfarande.

De sakkunnigas förslag synas mig i det hela väl avpassade för sina

syften och sålunda ägnade att avhjälpa de bristfälligheter, som kunna

anses vidlåda det gällande proportionella valsättet. Förslagets olika delar

sammanhänga därjämte på ett organiskt sätt med varandra. En reform,

som byggde på de sakkunnigas förslag i dess helhet, komme därför att

kännetecknas av enhetlighet och jämvikt mellan dess olika moment.

Emellertid anmäla sig mot en sådan reform betänkligheter, be­

roende därpå, att vissa delar av förslaget erbjuda så vittgående nyheter,

att dels dessa nyheter kräva ett grundligare övervägande, än som i be­

traktande av den långt framskridna tiden blir möjligt, dels under alla

förhållanden deras omedelbara genomförande kan tänkas vålla svårigheter

vid tillämpningen. Detta gäller i främsta rummet anordningen med of­

ficiella valförberedelser. För visso kunna valmännen tänkas behöva längre

tid än som under förutsättning av en snar tillämpning kan komma att

stå dem till buds för att bliva så förtrogna med dylika nya anordningar,

att de på tillbörligt sätt förmå utnyttja dem. Enahanda anmärkning

lärer med fog kunna göras i fråga om förslaget om personröstning med

subsidiär liströstning, ett institut, som för övrigt synes bäst utnyttjas i

samband med officiella valförberedelser. Av nu nämnt skäl finner jag mig

ej böra förorda här närmast berörda tvänne nyheter till omedelbart infö­

rande i vårt valsystem.

Innan jag övergår till frågan, huruvida det låter sig göra att, utan

sammankoppling med nyssnämnda delar av de sakkunnigas förslag, till

omedelbart genomförande upptaga förslagen om valkretsarnas förstorande

och nytt sammanräkningsförfarande, anser jag mig böra med några ord

motivera min anslutning till sistnämnda tvenne förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1321. 1 saml. 293 höft. (Nr 353.)

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

41

Departe­

mentschefer⁷.

Officiella

valförbere­

delser.

Person­

röstning med

subsidiär

liströstning.

42

Valkretsar­

nas för­

storande.

Ändrad-

samman-

räkninqs-

nieto

nqs

(rf.

Vad först angår valkretsarnas förstorande torde jag kunna i det

väsentliga hänvisa till den av de sakkunniga förebragta motiveringen för

ändring i dylik riktning. Den av de sakkuniga föreslagna formen för

valkretsförstoringen, d. v. s. länens konstituerande såsom valkretsar, samt

de avvikelser, som de sakkuniga för tre län föreslå, synas mig lämpliga.

Jag hänvisar såsom motivering till vad de sakkunniga anföra å s. 102—

108 i sitt betänkande. Beträffande de norrländska länen kunna otvivel­

aktigt betänkligheter resa sig. Den av de sakkunniga förebragta utred­

ningen synes emellertid giva vid handen, att bland dem, som frågan

närmast angår, sympatierna för att varje sådant län må utgöra en enda

valkrets äro övervägande; förhållandena äro redan med den nuvarande

valkretsindelningen sådana, att denna icke i jämförelse med den föreslagna

erbjuder fördelar, som uppväga nackdelen från den proportionella rätt­

visans synpunkt av det ringa antalet representanter, vilket nu tillkom­

mer varje valkrets.

Vidkommande förslaget om ändrad sammanräkningsmetod, må erin­

ras, att antalet proportionella valmetoder som bekant är synnerligen stort.

I bil. 2 till de sakkunnigas betänkande redogöres för de viktigaste i främ­

mande länder tillämpade metoderna. Därjämte hava icke minst i vårt

land av författare på området och motionärer inom riksdagen åtskilliga

förslag blivit framställda. En del av dessa omnämnas och belysas i de

sakkunnigas betänkande, dels i flera särskilda sammanhang, dels i ett

slutkapitel å s. 273—279. Det är en vansklig sak att bedöma företrä­

dena och olägenheterna hos dessa olika uträkningssätt under jämförelse

med varandra. Vad som gör metodfrågan mera invecklad hos oss än i

åtskilliga andra länder är, såsom de sakkunniga påpeka, de krav, vilka

hos oss ingått i det allmänna föreställningssättet, dels på så stor frihet

för väljaren som möjligt vid anordnandet av hans valsedel, dels på verk­

ligt proportionell tillsättning inom partiet. Sloge man av på dessa ford­

ringar, bleve problemet i motsvarande mån förenklat.

Vad nu beträffar den av de sakkunniga förordade valmetoden, ut-

märkes den, såsom också de sakkunniga enligt vad jag tidigare anfört fram­

hålla, av både förtjänster och olägenheter. I jämförelse med nuvarande val­

metod synas mig emellertid de förra givet vara större och de senare mindre

än hos denna. De oefterrättligheter, till vilka nu gällande sammanräknings-

regler kunna föra, äro vid tillämpningen av det föreslagna förfarandet

uteslutna. De klagomål, vilka framkallat kravet på en reform, bliva så­

lunda avhjälpta. Med hänsyn åter till andra valmetoder, vilka kunde

tänkas komma i fråga, tillhör såsom nämnt jämförelsen icke de lättare.

Av de båda huvuddrag, som känneteckna metoden, torde emellertid den

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

44

DvalMS-

Av större lydelse synas mig de sakkunnigas erinringar angående

delsemas be-

sammanhanget mellan den absoluta rangordningen — det föreslagna uträk-

'ÉnlyrJuu

ninSssättets huvuddrag — och de officiella valförberedelserna vara. Även

den absoluta

m°t de med den förra förbundna vanskligheterna skulle de senare enligt

Tingen de

. sakkunniga spela rollen av korrektiv. Framför allt gäller det de

följder, som kunna tänkas uppstå av den olägenheten hos den absoluta

rangordningen, att den i viss utsträckning förhindrar sammanräkning av

valsedlar, vilka upptaga samma namn, fastän i olika ordning. Härav

skulle bl. a. den risken kunna tänkas uppstå, att ett enhetligt röstande

parti genom att otillbörligt tillägna sig ett sådant partis beteckning, vil­

kas medlemmar i vidsträckt omfattning varierade namnordningen på sina

valsedlar, skulle kunna räkna på förstärkta utsikter att göra en plats-

vmst från det för manövern utsatta partiet — en risk, som införandet

av länsvalkretsar till följd av den därmed förbundna möjligheten till

ökad splittring vore ägnad att ytterligare befrämja.

Att farhågor av nu beskriven innebörd grunda sig på teoretiskt

liktiga betraktelser lärer icke kunna bestridas, liksom det också är påtag­

ligt, att ett officiellt reglerat förbundsförfarande skulle alldeles häva risken

av sådana otillbörliga manövrer, om vilka är fråga. De sakkunniga hava

emellertid vid överläggning med mig framhållit ett par omständigheter,

vilka äro ägnade att försvaga farhågorna. Vid en jämförelse mellan den

spekulation i annat partis splittring, som vid nuvarande valsätt

föreligger, och den, som efter införande av absolut rangordning och läns­

valkretsar skulle föreligga, må nämligen den ökning av risken, som enligt

det ovanstå,ende. är tänkbar, icke överdrivas. Risken beror ensamt på

skillnaden i möjlighet att sammanräkna namn. Ökningen i risk hänför

sig icke till° en sådan röstsplittring, som tager sig uttryck i sedeltyper

med genomgående olika namn. I sådant fall är risken lika stor nu, efter­

som icke heller för närvarande sådana fullständigt olika sedlar kunna

sammanräknas. Ökningen i risk inträder i stället, ifall splittringen tager

gestalt i sedeltyper med samma namn men i omkastad ordning. Sådana

sedlar kunna med nu gällande sammanräkningsförfarande komma att

föras samman, nämligen när rangordningen brister och reduktionsregelns

tillämpande inträder. Även med det i betänkandet föreslagna samman-

räkningssättet kunna emellertid namn, som å sedlarna uppförts i olika

ordningsrum, dock i mycket stor omfattning sammanräknas. I betänkandet

s. 233- 234 påvisas, hurusom den nu gällande rangordningsregeln är i före-

vaiande avseende betydligt strängare än den av de sakkunniga föreslagna.

' Slutligen må tilläggas, att, ifall valkretsförstoringen på omhandlade sätt

kan tänkas stegra eggelsen till illojala manövrer med partibeteckning,

Kungl. May.ts proposition nr 353.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

platsvinst, utan tillstånd tillgripa ett annat partis beteckning, torde av­

sikten icke kunna hemlighållas, och får det för attacken utsatta partiet

söka inom sina led åvägabringa det mått av sammanhållning vid röst­

ningen, som erfordras för att möta faran.

Av vad jag hittills anfört framgår, att jag anser en reform av

valkretsindelning och sammanräkningsförfarande kunna genomföras utan

att nödvändigt behöva förbindas med stadganden om officiella valförbe­

redelser. Det kan emellertid hända, att en kommande erfarenhet ådaga­

lägger behovet av att en på ifrågavarande sätt begränsad reform full­

ständigas genom införande, i samband med partibeteckningarnas av­

skaffande, av officiell kandidatnominering och officiellt förbundsförfarande.

Om således den ifrågasatta reformen från synpunkten av de där­

med förenade vanskligheterna åtminstone såsom ett första steg är för­

svarlig, föreligga för dess framförande redan nu positiva skäl i de olägen­

heter, vilka äro förknippade med val under gällande valkretsindelning och

uträkningsmetod, och vilka jag, i likhet med de sakkunniga, givetvis

finner böra vägas mot de vanskligheter, som följa av en reform utan

införande av officiella valförberedelser.

nrnde®a?"

Den nU bestående valkretsindelningen tillkom, såsom de sakkunniga

kretsindd-

& s. 71 anmärka, på en tid, då vårt politiska liv räknade med endast

ning och ut-tre

partier. I överensstämmelse därmed äga flertalet (40) av de nuva-

rafarande

rande 56 valkretsarna att utse endast 3—4 representanter vardera. Sedan

oUenlTu:

^ess kar eme^erDd partiernas antal ökats till 5 å 6, och redan härigenom

O

ageme er.

erpju(jer (jen nuvarande valkretsindelningen otillräckliga förutsättningar

för en i tillfredsställande grad proportionell representation av de sär­

skilda meningsgrupperna. Det ligger också i sakens natur, att ju mindre

valkretsarna äro, desto mindre exakt måste den proportionella valmetoden

verka med avseende på fördelningen av representantplatserna. Ser man

på den valstatistik, som av de sakkunniga anföres, framgår också, att

avvikelserna från den exakta proportionaliteten äro så pass avsevärda,

att valresultatet från strängt proportionell synpunkt måste anses ej fullt

tillfredsställande. För de vid andrakammarvalen 1917 uppträdande sex

partierna ställde sig sålunda valsiffrorna på följande sätt, varvid det

första talet betecknar partiets procentuella andel av de röstande, det

andra talet dess procentuella andel av andrakammarplatserna: det mo­

derata partiet: 24,7—25,6, jordbrukarnes riksförbund: 3,i—1,3, bondeför­

bundet: 5,3—3,9, de liberala: 27,6—27,o, socialdemokraterna: 31,i—37,4,

vänstersocialisterna: 8,i—4,8. Samma siffror för 1920 års val äro enligt

av de sakkunniga utförda beräkningar: det moderata partiet: 27,8—30,4,

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

47

jordbrukarnes riksförbund:

6,2

—3,i, bondeförbundet: 7,9—

6,5,

de liberala:

21,8—21,8, socialdemokraterna: 29,6—33,9, vänstersocialisterna:

6,4

—3,9.

Det faller i ögonen, att det är de större partierna, som äro överrepre­

senterade, de mindre, som äro underrepresenterade.

Det torde knappast vara nödigt att närmare ingå på de brister,

som utmärka det bestående uträkningssättet vid platstillsättning inom

partierna och vilka jag redan berört. Det är dualismen i förfarandet,

tillsättningen för vissa fall efter rangordningsregeln, för andra efter

reduktionsregeln, som framkallar oredan. Såsom de sakkunniga fram­

hålla (s. 198), uppgöra valmännen sina valsedlar under den förutsättnin­

gen, att namnen därå skola tagas i betraktande i den ordning, vari de

förekomma, och icke annorledes. Så händer emellertid, att enigheten vid

röstandet visar sig icke-hava varit tillräckligt stor, för att alla platserna

skola kunna besättas enligt rangordningsregeln. Med avseende på tillsät­

tandet av de återstående skall då reduktionsregeln tillämpas. Men detta

innebär, att sammanräkningsmetoden nu ignorerar hela den nämnda för­

utsättningen och i stället utgår från den rakt motsatta, nämligen en full­

ständig jämställdhet mellan namnen. Erfarenheten visar, att valmannen

icke tagit med i räkningen en dylik omkastning; det är honom oftast

omöjligt att bedöma, om och på vilket stadium i uträkningsförfarandet

den inträffar. Såsom de sakkunniga anmärka, måste det framkalla en

lätt förklarlig misstämning, när det på så sätt inträffar, att valsedlar,

som avgivits för att i första hand främja valet av vissa kandidater, i

stället få bidraga att undanskjuta just dessa och föra fram andra, som

beräknats skola endast i sista hand komma i betraktande. Det händer,

att smågrupper inom partiet, disponerande endast över en obetydlig röst­

mängd, bliva de, som bestämma, vilka namn å de stora gruppernas

kandidatlistor som skola utses. Därvid blir det, såsom erfarenheten visat,

oftast något bland de sista namnen, som går in, i det att dessa till följd

av sin placering för valmännen tett sig såsom ofarliga och därför varit

föremål för minsta antalet strykningar. Det är »rangordningen nerifrån»,

som i sådana fall praktiskt taget blir avgörande för platstilIsättningen.

Att de olägenheter, som äro förenade med nu rådande sammanräk-

ningsförfarande, äro av den art, att de påkalla reformer, framgår av det

sagda och är allmänt erkänt. Även med nuvarande valkretsindelning

komma därtill dessa olägenheter att framträda i betydligt skärpt måtto,

då metoden skall tillämpas vid val inom den genom den senaste röst-

rättsutvidgningen i så utomordentlig grad förstorade väljarekåren. Val­

kretsförstoringen torde icke i lika hög grad vara omfattad såsom ett

önskemål. Att de små valkretsarna ur proportionell synpunkt medföra

vissa olägliga konsekvenser, lärer dock icke kunna bestridas.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Riksdagens

Till belysning av frågan, huruvida de nämnda båda reformerna

erfrsnarare- kunna anses vara av den brådskande natur, att de böra göras till före-

form.

mål för behandling och beslut redan vid innevarande års riksdag, vill

jag erinra om de från riksdagens sida framförda önskningarna i detta

hänseende.

Redan den 20 maj .1911 anhöll riksdagen om utredning, på vilket

sätt bristerna i det tillämpade proportionella valsättet skulle kunna av­

hjälpas, samt förslag i sådant syfte. De sakkunniga, som med anledning

härav tillsattes, inkommo den 3 december 1913 med sitt betänkande, vilket

dock, vad beträffar val till riksdagen, icke ledde till någon annan föränd­

ring än införande av absolut rangordning vid ersättarevalen. Den riks­

dagens skrivelse, vari ånyo anhålles om utredning och förslag rörande

det proportionella valsättets reformering och vari särskild uppmärk­

samhet, utom åt missbruket av partibeteckningarna, ägnas åt valkrets­

förstoringen och behovet av ändrade regler för platstillsättningen inom

partierna, är daterad den 22 maj 1918. Valkretsförstoringen blev seder­

mera, vid 1920 års riksdag, föremål för behandling med anledning av

tvenne i ärendet väckta motioner. Konstitutionsutskottet uttalade i sitt

utlåtande över dessa* att enligt utskottets uppfattning en reform av den

nuvarande valkretsindelningen vore ur den proportionella rättvisans syn­

punkt så oundgängligen påkallad, att en rättelse borde ske redan före

dåvarande års val till riksdagens andra kammare, och detta utan hinder

därav, att en utredning rörande det proportionella valsättet påginge.

Utskottet föreslog därför riksdagen att för sin del besluta införandet av

län svalkretsar. Även de reservanter inom utskottet, i överensstämmelse

med vilkas förslag riksdagen sedermera fattade sitt beslut, funno det vara

nödvändigt, att en fullständig förändring i avseende å valkretsarna sna­

rast möjligt komme till stånd. Den ändring av § 14 riksdagsordningen

samt den övergångsbestämmelse, som riksdagen antog till vilande, och som

av innevarande års riksdag bekräftats, avsågo att undanröja de grund-

lagsenliga hindren för inrättande av valkretsar av större omfattning. För­

utsättningarna för det undantag från föreskriften i § 15 mom. 4 riksdags­

ordningen, att antalet riksdagsmän för varje valkrets skall fastställas för

varje fyraårsperiod, vilket övergångsbestämmelsen stadgar, äro dels att

under den fyraårsperiod, för vilken valen till andra kammaren år 1920

förrättades, en fullständig omreglering av rikets indelning i valkretsar

bleve antagen, dels att därefter förordnande om nya val till andra kam­

maren bleve meddelat. Riksdagen räknar således här med att valkrets­

förstoringen skall vara genomförd före de första valen efter rösträtts-

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

49

utvidgningen. Vid samma riksdag, 1920, beklagar konstitutionsutskottet i

sitt utlåtande (n:r 46) över en motion angående omläggning av det propor­

tionella valsättet, att icke en kungl. proposition i ämnet blivit för riksda­

gen framlagd. Utskottet finner nämligen, att det hade varit synnerligen

önskvärt, att en förbättrad valmetod kunnat antagas före 1920 års val

till andra kammaren. Utskottet slutar med att betona vikten av att pro­

position i frågan bliver framlagd under början av 1921 års riksdag.

Av vad som anförts ävensom av yttranden inom riksdagen vid

olika andra tillfällen framgår, att inom riksdagen ett starkt intresse råder

för ett snabbt genomförande av såväl en valkretsreform som en förbätt­

rad uträkningsmetod. Det kan icke heller bestridas, att, vad den sist­

nämnda beträffar, de oefterrättligheter, till vilka den nu gällande meto­

den stundom leder, väl påkalla ett snabbt avhjälpande. Vad angår val-

kretsreformen, torde den iver, varmed denna reform från skilda håll både

inom och utom riksdagen påyrkats, motivera densammas genomförande

på sådan tidpunkt, att ett även i avseende på den proportionella plats­

fördelningen förbättrat valsätt kan komma till användning vid de val,

då för första gången de nya rösträttsbestämmelserna skola tillämpas.

Vid avvägande mot varandra av de synpunkter, vilka enligt vad

jag nu anfört, kunna läggas på frågan, har jag kommit till den uppfatt­

ningen, att, om valet står mellan å ena sidan att bibehålla den nuva­

rande ordningen, särskilt vad beträffar sammanräkningsförfarandet, å andra

sidan att nu vidtaga den partiella reform, jag satt i fråga, företrädet

torde böra tillerkännas det senare alternativet. Genom valkretsarnas för­

storande och ett förbättrat sammanräkningsförfarandes införande tillgo­

doses tvenne önskemål med hänsyn till valen till andra kammaren, vilka

länge och med styrka hava gjort sig gällande.

Liksom för förstakammarvalen föreslår jag även för andrakammar-

valen, att åsättandet av partibeteckning å valsedlarna göres obligatoriskt.

Röstning utan partibeteckning har i ytterligt ringa grad förekommit och

enstaka dylika valsedlar måste alltid bliva bortkastade. De valmän åter,

som vilja rösta gemensamt utan att därför sluta sig till något av val­

kretsens partier, böra, såsom de sakkunniga framhålla, lätteligen kunna

ena sig om någon för dem gemensam beteckning.

De föreslagna lagändringarna torde lämpligen böra med vissa

undantag träda i kraft den 1 nästkommande juli.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit på grundval av de

sakkunnigas förslag inom justitiedepartementet utarbeta förslag till lag

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 299 käft. (År 353.)

7