Prop. 1921:361
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
1
Nr 361.
Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande
angående vid den internationella arbetsorganisationens konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade beslut; given Stockholms slott den 6 maj 1921.
Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för
denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande rörande de i nämnda protokoll omförmälda, å den internationella arbets organisationens konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade besluten.
GUSTAF.
Henning Elmquist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 maj 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel,
statsråden
E
ricsson
, D
ahlberg
, M
urray
, E
lmquist
, M
alm
, B
erg
-
qvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena an
förde chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:
Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allie
rade och associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, innehåller i del I, omfattande förbundsakten för nationernas förbund, under § 23 följande principförklaring:
»Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i
de internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna komma att avslutas, förklara förbundets medlemmar:
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft. {Nr 361.)
1
2
a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rätt
visa och människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor och barn såväl
inom egna statsområden som i alla länder, dit deras kommersiella och
industriella förbindelser nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och
vidmakthålla nödiga internationella organ».
I anslutning härtill handlar fördragets del XIII om »Arbete». Den
sönderfaller i avdelning I, som handlar om »Arbetets organisation», och
avdelning II, som under rubriken »Allmänna principer» uppdrager vissa
riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, sammanfat
tade i 9 punkter. Såsom oundgängliga krav framhållas dels i ingressen
till avdelning I och dels i nyssnämnda punkter bland annat: reglering
av arbetstiden medelst genomförande av 8 timmars arbetsdag och 48 tim
mars arbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden, bekämpande av arbets
lösheten, arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt
olycksfall i arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och in-
validitetsförsäkring samt skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares
intressen.
Enligt avdelning I av del XIII har den permanenta internationella
arbetsorganisationen, som omfattar samtliga medlemmar av nationernas
förbund, följande organ:
1) generalkonferensen;
2) styrelsen för den internationella arbetsbyrån; samt
3) nämnda byrå (i Geneve).
Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om året.
Hittills hava hållits två sammanträden, om vilkas beslut nu är fråga, det
ena i Washington 29 okt.—29 nov. 1919 och det andra i Genua 15 juni
—10 juli 1920.
Å konferensen företrädes varje medlem (stat) av fyra ombud, var
av två representera regeringen, under det de två övriga företräda resp.
arbetsgivare och arbetare inom landet i fråga. Varje ombud får åtföljas
av högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upp
taget ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör
kvinnorna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och
arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest repre
sentativa fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Kon
ferensen sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej
konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats.
Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensens dagordning,
har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen
skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas ve
derbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder,
Kungl. May.ts proposition nr 361.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
3
eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda fallen er fordras för godkännande beslut två tredjedelars majoritet.
I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje
medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från av slutande av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekom mendationer och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptio nella omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhål lande senare än 18 månader från sammanträdets avslutande (fredstrak- taten art. 405). Beträffande Washingtonkonferensens beslut räknas emel lertid tidsfristen av ett år, respektive 18 månader, först från den 26 januari 1920, emedan fredsfördraget ännu icke var ratificerat vid kon ferensens avslutande.
Om en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller
annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsför slag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, så skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall skall en medlem till följd av antagande å konferensen av en rekommendation eller ett kon ventionsförslag vara förpliktad att minska det skydd, som redan genom lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.
Därest medlem väl ratificerat en konvention, men underlåter att sä
kerställa förverkligandet därav, kan, på framställning av arbetar- eller arbetsgivarsammanslutning eller av en annan medlem, den internationella arbetsbyråns styrelse inskrida mot den försumlige. Beträffande klago mål från medlems sida i någon hithörande fråga liksom ock beträffande klagomål över att konventionsförslag eller rekommendation icke underställts vederbörande nationella myndighet, äger nationernas förbunds permanenta domstol i sista hand träffa avgörande; detta kan gå ut på ekonomiska sanktioner gent emot den försumlige.
Rörande de vid konferenserna i Washington och Genua fattade
besluten har Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet till Kungl. Maj:t avgivit följande framställningar:
l:o) en, dagtecknad den 25 januari 1921, rörande de vid Washing-
tonkonferensen antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i allmänhet samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som
4
Kungl. MajUs proposition nr 361.
i de franska och engelska originaltexterna ävensom hithörande delar av
fredsfördraget i Versailles i svensk översättning;
2:o) en, dagtecknad den 17 februari 1921, rörande de vid Genua-
konferensen antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i all
mänhet samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som i
de franska och engelska originaltexterna;
3:o) en, likaledes dagtecknad den 17 februari 1921, rörande sär
skilt det vid Washingtonkonferensen beslutade förslaget till konvention
angående arbetslösheten; samt
4:o) en, dagtecknad den 29 april 1921, rörande särskilt de vid
Genuakonferensen antagna förslagen till konventioner.
Dessa framställningar, till vilka jag i det följande tillåter mig hän
visa, torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet; så ock föl
jande handlingar:
5:o) utdrag av protokollet vid sammanträde av sociala rådets sek
tion för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet den 3 december 1920;
6:o) utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av
Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet.
A. Konferensen i Washington.
Vid konferensen i Washington beslutades 6 förslag till konven
tioner och 6 rekommendationer.
l:o)
Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i
industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan
(bil. s. 10).
Detta konventionsförslag har redan varit föremål för Kungl. Maj:ts
prövning den 22 sistlidna april i samband med remitterande till lagrådet
av förslag till lag om begränsning av arbetstiden. Föregående års riks
dag hade i sin skrivelse nr 361 angående revision av den gällande arbets
tidslagen betonat sammanhanget mellan nämnda ärende och frågan om
ratificering av ifrågavarande konvention. Sedan socialstyrelsen i anled
ning av berörda riksdagsskrivelse erhållit uppdrag att avgiva förslag till
jämkningar i arbetstidslagen, avgav styrelsen den 9 sistlidna april betän
kande i ärendet.
Kung!. \laj:ts proposition nr 361.
5
Socialstyrelsen avstyrker i detta betänkande ratificering av före
varande konvention samt anför, under hänvisning till förut omförmälda utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet (bil. s. 166), för egen del bl. a. följande:
En jämförelse mellan vår gällande lag om arbetstidens begränsning och
konventionen giver genast vid handen, att dessa båda författningar, ehuru i huvud sak syftande till samma mål, äro lagda efter väsentligen olika linjer. Yad först angår tillämpningsområdet har åt lagen, i nära överensstämmelse med lagen om arbetarskydd, givits en principiellt nästan obegränsad omfattning, varifrån göras undantag för vissa speciella verksamhetsområden, under det konventionen angiver sig äga tillämpning på ett antal uppräknade olika slag av verksamhet, motsva rande ungefär enligt svenska begrepp industri och hantverk, byggnadsverksamhet av alla slag samt transportverksamhet. Huruvida lagen eller konventionen i själva verket är den mest omfattande, låter sig icke med bestämdhet avgöra utan in gående undersökningar. Framhållas må dock, att bl. a. verksamheten vid sjuk-, fattigvårds- och dylika anstalter, i hotell, restauranger och kaféer samt inom handelsyrket i yäsentlig mån äro inbegripna under lagen men falla alldeles utom konventionen. A andra sidan känner ej konventionen till några undantag för de minsta företagen å landsbygden och i småsamhällena, för arbete, som bedrives av staten, eller för arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, upplåten för all män trafik.
En annan framträdande och principiell olikhet mellan lagen och konven
tionen föreligger i avseende å sättet för medgivande av avvikelser. Bortsett från visst skiftarbete och övertidsarbete i mer vanliga fall, gör lagen avvikelser i varje särskilt fall beroende av prövning och eftergift av vederbörande myndighet — i regel arbetsrådet — efter resp. parters och organisationers hörande. Konventionen åter bestämmer, att avvikelser, med undantag för vissa fall av skiftarbete samt nödfallsvis påkallat övertidsarbete, skola allmängiltigt regleras genom författningar, gällande för vissa verksamhetsområden. För den relativt lindriga men av erfaren heten här i landet att döma i talrika fall påkallade avvikelse, som består i arbets tidens begränsning för längre tid än dygn och vecka, förutsätter konventionen föregående överenskommelser mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorga nisationer. Beträffande övriga avvikelser, avseende förberedelse- och avslutnings- arbeten, väsentligen intermittent arbete samt tillfälliga undantag vid anhopning av arbete, föreskriver konventionen allenast, att arbetsgivar- och arbetarorganisa tionerna skola höras, innan resp. författningar utfärdas. Gäller det att avgöra, huruvida lagen eller konventionen ställer sig förmånligare i avseende å möjlig heten till avvikelser, synes man blott kunna säga, att lagen erbjuder flera fall, där avvikelser kunna ifrågakomma, under det konventionen, med hänsyn tagen till de åsyftade kompletterande författningarna, bereder bättre tillfälle till direkt till gängliga och i avseende å övertidsarbete längre gående avvikelser.
Av det anförda torde framgå, att en mer fullständig tillämpning av kon
ventionen på våra förhållanden skulle medföra en grundväsentlig omläggning av den svenska arbetstidslagstiftningen. En sådan omläggning skulle icke blott för
t>
orsaka en del måhända endast föga motiverade uteslutningar från den lagstadgade
arbetstidsregleringen utan även medföra mycket omfattande rubbningar av de nu
varande driftförhållandena. Vidare skulle sambandet med den grundläggande
författningen på arbetarskyddets område, lagen om arbetarskydd, komma att
sprängas, varjämte myndigheternas genom mycket och omsorgsfullt arbete utbildade
praxis på arbetstidsregleringens område skulle gå förlorad.
Med hänsyn till vad nu anförts och till att förevarande revision enligt
riksdagens beslut och det styrelsen meddelade uppdraget ej skulle få rubba lagens
grunder, har styrelsen icke ansett sig kunna ifrågasätta någon genomgripande
tillämpning av konventionen. Övertygad som styrelsen varit om önskvärdheten
för Sverige att kunna ratificera konventionen, har då styrelsen tidigare under
revisionsarbetet försökt att i arbetstidslagen vidtaga endast de förändringar, som
erfordras, för att lagen åtminstone i det väsentliga skulle motsvara konventionen.
Efter ett flertal försök i nu berörda syfte har styrelsen emellertid kommit till
den uppfattningen, att en dylik omarbetning av lagen icke låter sig göra med
behörigt beaktande av det givna revisionsuppdraget. Här åsyftade förändringar,
som särskilt skulle drabba en del undantag i lagens 1 8 samt bestämmelserna
om eftergifter i 5 § 1 och 3 mom., komme nämligen att direkt strida mot det
med revisionen avsedda ändamålet att få till stånd lindringar i förevarande lag
stiftning. I vissa avseenden ännu omöjligare skulle det bliva att med något hän
syntagande till konventionen i lagen genomföra förändringar i direkt syfte att
åvägabringa lindringar.
En omständighet, som i förevarande avseende jämväl måste beaktas, är den,
att ett biträdande av konventionen medför bundenhet vid densamma under minst
11 år. Då nu vår lag uttryckligen betecknats såsom en försökslagstiftning och
dess giltighet i enlighet därmed satts att utlöpa med 1923 års utgång, måste det
onekligen möta betänkligheter att, redan innan halva försökstiden tilländagått,
övergå till en i väsentlig mån ny lagstiftning i ämnet och binda sig därvid
för en så lång tidrymd som nyss nämnts.
Anmärkas kan möjligen, att lagstiftningen i vissa andra länder tyder på,
att konventionens bestämmelser icke skulle behöva tillämpas med någon ängslig
bokstavslydnad. För ett land, vilket håller på ett samvetsgrant uppfyllande av
sina internationella förpliktelser och en effektiv tillämpning av sin lagstiftning,
lär det emellertid icke kunna ifrågakomma att följa dylika föredömen.
För styrelsen står det sålunda tyvärr klart, att Sverige icke för närvarande
lämpligen kan ansluta sig till Washingtonkonventiouen om arbetstidens begränsning.
Mot socialstyrelsens beslut i förevarande avseende hava socialfull-
mäktigen herr H. Lindqvist och den styrelsen såsom sakkunnig biträ
dande herr K. Y. Holmström reserverat sig med förklaring, att styrel
sen bort förorda ratificering.
Vid behandling i statsrådet berörda den 22 april 1921 av förslaget
till lag om arbetstidens begränsning yttrade jag i förevarande hänseende:
»Frågorna om Sveriges anslutning till berörda konvention och om
arbetstidslagens revision stå onekligen, såsom även kommit till uttryck
i riksdagens hemställan om revision, i sådant samband med varandra,
Kung!. Maj:ts proposition nr 381.
att den senare frågan ej gärna kan lösas utan att man dessförinnan tagit ståndpunkt i den förra. Jag kan sålunda ej annat än gilla social styrelsens tillvägagångssätt i förevarande avseende. Även måste jag, ehuru med beklagande, biträda styrelsens mening i fråga om möjligbeten för Sverige att ratificera konventionen. Sverige lärer genom medlem skapet i nationernas förbund få anses hava åtagit sig förbindelse att verka för åttatimmarsarbetsdagen och fyrtioåttatimmarsarbetsveckan såsom ett mål att sträva mot inom alla områden, där detta mål icke redan är upp nått. Det vore därför givetvis synnerligen önskvärt, att genom ratifi- cering av denna konvention ett, internationellt sett, otvetydigt bevis kunde lämnas på Sveriges villighet att alltjämt upprätthålla nämnda förbindelse. Den genom Versaillesfreden upprättade internationella arbetsbyrån bar så stora och betydelsefulla uppgifter att fylla, att det även med hänsyn härtill skulle vara önskvärt att genom anslutning till konventionen stödja nämnda organisation och dess verksamhet. En nödvändig förutsättning för ratificering skulle emellertid vara att den svenska lagstiftningen på området bleve i viktiga hänseenden ändrad, och vissa av dessa ändringar skulle bliva av sådan beskaffenhet, att desamma i en del avseenden skulle med hänsyn till vårt lands förhållanden uppenbarligen för svåra det produktiva arbetets nöjaktiga bedrivande; dessutom skulle därigenom revisionen komma att gå långt utöver de gränser för den samma, som av riksdagen anvisats. Stor betydelse måste även enligt mitt förmenande tillmätas den omständigheten, att anslutning till kon ventionen skulle medföra bundenhet för en tid av elva år, under det åt vår arbetstidslag uttryckligen givits karaktär av försökslagstiftning med giltighetstiden begränsad till utgången av år 1923.»
Under åberopande av vad jag sålunda förut anfört, måste jag jäm
väl nu avstyrka ratificering av ifrågavarande konvention.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
7
2:o)
Förslag till konvention angående arbetslösheten
(bil. s. 18).
Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
närmare utvecklat (bil. s. 143—148), torde med hänsyn till den svenska offentliga arbetsförmedlingens nuvarande ståndpunkt varken de i kon- ventionsförslagets § 1 stadgade förpliktelserna av huvudsakligen statis tisk natur eller de i § 2 meddelade föreskrifterna om upprättande av arbetsförmedlingsanstalter samt om samarbete mellan dylika anstalter såväl i samma stat som de olika staterna emellan kunna bliva oskäligt be
8
Kungl. Ma,j:ts proposition nr 361.
tungande för Sveriges vidkommande. Yad beträffar den i § 3 stadgade
ömsesidigheten mellan stater med arbetslöshetsförsäkring, så torde denna,
när sådan försäkring kommit till stånd i vårt land, snarast bliva till för
mån för oss med hänsyn till det stora antal svenska arbetare, som äro
sysselsatta i främmande länder.
Med hänsyn härtill och då det måste framstå såsom en plikt för
vårt land att, så vitt möjligt, stödja de internationella strävandena för
arbetslöshetens bekämpande, synes Sverige böra biträda förevarande kon
vention. Denna är enligt § 9 för stat, som ratificerat, bindande under
11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den
1 juli 1921.
3:o)
Rekommendation angående arbetslösheten
(bil. s. 21).
Yad angår den i punkt I av förevarande rekommendation gjorda
hemställan om motarbetande av den enskilda affärsmässiga platsförmed
lingsverksamheten, kan det väl sägas, att denna verksamhet i vårt land
i realiteten är ställd på avskrivning — dels i följd av den offentliga
arbetsförmedlingens alltjämt fortgående starka utveckling och dels på
grund av det sätt, varpå kungl. kungörelsen den 5 maj 1916 angående
kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning numera tillämpas
— även om lagstiftningen icke förbjuder all affärsmässig arbetsförmedling.
I fråga om den i punkt II gjorda hemställan till medlemmarna av
den internationella arbetsorganisationen att endast under vissa betingelser
medgiva värvning gruppvis av arbetare från ett land till ett annat, må
anmärkas, att sådan värvning, bortsett från världskrigets första år, hos
oss varit ganska sällsynt och att de försök att genom falska förespeg
lingar locka större skaror av svenska arbetare till främmande länder,
som dock förekommit, i regel misslyckats på grund av påtryckning från
en genom tidningspressens ingripande väckt allmän opinion.
Beträffande punkt III, vari förordas anordnande av ett system av
effektiv arbetslöshetsförsäkring antingen i form av statligt ordnad för
säkring eller genom tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar,
vilkas stadgar föreskriva utbetalning av understöd åt arbetslösa med
lemmar, får jag erinra, att frågan om inrättande av offentlig arbetslös
hetsförsäkring är föremål för utredning inom socialförsäkringskommittén.
. Yad slutligen angår den i punkt IV gjorda hemställan att varje
medlem av internationella arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet
av alla arbeten för offentlig' myndighets räkning, att dylika arbeten så vitt möjligt reserveras för perioder av arbetslöshet och för sådana lands delar, som särskilt beröras därav, synes endast behöva påpekas, att syste met att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arheten med framgång tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under krisåren och sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska stadskommu- nerna under depressionstider sökt att förebygga och mildra arbetslösheten.
Med anledning härav och under åberopande av vad delegationen
i denna del ytterligare anfört (bil. s. 40—42), finner jag förevarande i*ekommendation icke giva anledning till annan åtgärd än ytterligare ut redning angående sådan planering av de offentliga arbetena, att arbets lösheten såvitt möjligt därigenom bekämpas.
4:o)
Rekommendation angående ömsesidighet i fråga om behandling
av utländska arbetare
(bil. s. 22).
Av den utav delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet gjorda utredningen i denna del (bil. s. 42—43) framgår, att den svenska arbetarskyddslagstiftningen i inskränkt mening icke gör någon skillnad mellan in- och utländska arbetare, att lagen om försäkring för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare, som uppehålla sig inom riket, men gör vissa inskränkningar i rätten till er sättning beträffande sådan arbetares familjemedlemmar, vilka vistas utom riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare själv, som icke uppe håller sig i Sverige, samt att lagen om allmän pensionsförsäkring, som dock icke särskilt avser arbetare, uteslutande hänför sig till svenska medborgare. Det synes emellertid böra beaktas, att ömsesidighet på socialförsäkringens område icke väl låter sig genomföra mellan andra stater än sådana, som hava någorlunda likartade och likvärdiga försäk ringssystem.
Förevarande rekommendation torde för närvarande endast böra för
anleda en anmodan till kommittén för socialförsäkringens organisation att, så vitt möjligt, beakta densamma vid fullgörandet av sitt uppdrag.
5:o)
Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete
före och efter barnsbörd
(bil. s. 22).
Den gällande svenska lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912
upptager i 19 och 20 §§ bestämmelser i förevarande ämne, vilka emel-
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sainl. 307 käft. [Fr 361.)
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
9
Kung1. Maj:ts proposition nr !J61-
1 ertid särskilt i fråga om tillämpningsområdet avsevärt skilja sig från konventionen.
Under det konventionen i stort sett torde kunna sägas äga til
lämpning å industri (hantverk därunder inbegripet), byggnadsverksamhet, transportverksamhet och handel, ntan hänsyn till företagets storlek, äro arbetarskyddslagens huvudsakliga, i 19 § meddelade bestämmelser enligt 15 § i samma lag endast hänförliga till arbetsställen, där industriellt arbete bedrives i sådan omfattning, att för arbetet i regel användes minst 10 arbetare eller drivkraft om minst 5 effektiva hästkrafter eller ock minst 5 arbetare jämte drivkraft om minst 3 effektiva hästkrafter. Anslutning till konventionen skulle sålunda medföra eu utsträckning av här ifråga varande förbud till att gälla jämväl för hantverks- och mindre industri företag, byggnads- och transportverksamhet, vari dock endast relativt få kvinnor torde användas, samt handel.
Från konventionens tillämpning äro undantagna företag, i vilka en
dast användas medlemmar av samma familj, under det arbetarskyddslagen stadgar undantag för arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det icke kan anses tillkomma arbetsgiva ren att vaka över arbetets anordnande, ävensom för arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.
Enligt konventionen omfattar förbudet mot kvinnors arbete efter
nedkomsten en tidrymd av 6 veckor och är ovillkorligt. Därjämte bar kvinna enligt konventionen rätt att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg, vilket utvisar, att bon kan vänta sin nedkomst inom 6 vec kor. Den sammanlagda ledigheten vid barnsbörd kan sålunda enligt kon ventionen i normala fall uppgå till 12 veckor. Arbetarskyddslagen för bjuder ammndande av kvinna till arbete under eu tid av 6 veckor efter barnsbörd, för så vitt ej medelst läkarintyg styrkes, att bon utan men för sig eller barnet kan tidigare återtaga arbetet. Vidare är kvinna en ligt arbetarskyddslagen berättigad att påfordra ledighet, när hon med intyg av läkare eller barnmorska kan styrka, att hon med sannolikhet kan vänta sin nedkomst inom 2 veckor. Sammanlagt kan ledigheten alltså enligt arbetarskyddslagen uppgå till 8 veckor. I praktiken lärer emellertid ledighetstiden endast sällan uppgå till nämnda maximum, enär någon avsevärd ledighet före barnsbörden blott undantagsvis ifrågasättes och ledighetstiden efter nedkomsten ofta inskränkes med stöd av läkar- betyg.
Beträffande ledighet för amning föreskriver konventionen rätt till
eu halvtimmes rast 2 gånger om dagen, under det arbetarskyddslagen
11
stadgar, att kvinna, som själv ammar sitt barn, ej må förvägras erfor
derlig ledighet härför.
.
Enligt konventionen skall kvinna, som på grund av förut berörda
bestämmelser är frånvarande från arbetet, därunder av allmänna medel
eller genom försäkring vara tillerkänd tillräckligt understöd för sitt och
. barnets uppehälle under hygieniskt tillfredsställande förhållanden ävensom
fri vård av läkare eller barnmorska. Någon rätt till dylikt understöd
finnes ej enligt svensk lag. I viss män har dock staten sökt medverka
till att bereda understöd åt kvinnor under barnsängsledighet, detta genom
det särskilda statsbidrag, vilket lämnas sådana sjukkassor, som meddela
moderskapsunderstöd. Ifrågavarande statsbidrag, som utgått alltsedan
förut omförmälda bestämmelser i arbetarskyddslagen börjat tillämpas,
belöpte sig i början till sammanlagt 25,000 kronor för år men hava seder
mera stigit, så att för år 1922 till ifrågavarande ändamål beviljats ett
förslagsanslag å 150,000 kronor. Nämnas ma även, att enligt det av
socialförsäkringskommittén utarbetade förslaget till lag om sjukförsäkring,
vilket är avsett att äga tillämpning å samtliga mindre bemedlade, vid
barnsbörd skall beredas dels erforderlig vård av barnmorska, dels moder-
skapspenning under 56 dagar, varav 14 dagar närmast före nedkomsten,
och dels ampenning under högst 50 dagar från och med den 42:a dagen
efter barnsbörden.
Vad slutligen angår de i konventionens § 4 givna bestämmelserna
med ändamål att skydda kvinna mot förlust av anställningen undei från
varo från arbetet på grund av stadgande i konventionen, så saknas mot
svarande bestämmelser i svensk lagstiftning.
Konventionen är enligt § 10 för stat, som ratificerat, bindande
under 11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast
den 1 juli 1922.
För att tjäna till ledning vid bedömande av frågan om Sveriges
anslutning till förevarande konvention har av delegationen för det inter
nationella socialpolitiska samarbetet hos medicinalstyrelsen och social
styrelsen begärts yttrande över konventionen, vilken begäran i vad angåi
sistnämnda myndighet förklarats särskilt åsyfta upplysningar om 1) till-
lämpningen av den svenska lagens bestämmelser i ämnet; 2) vilka och
huru många arbetare (som ej varit underkastade nämnda bestämmelser)
konventionens genomförande direkt skulle beröra; samt 3) i vad mån
och på vad sätt kvinnliga arbetare nu genom medlemskap i sjukkassor
komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd under lagstadgad barn-
pängsvila.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
A id sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida
för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att de av delega
tionen igångsatta utredningarna fullföljas.
6:o)
Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete
(bil. s. 26).
Inom gällande svensk rätt återfinnas motsvarande bestämmelser i
lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag.
Förevarande konvention överensstämmer, med undantag för till-
lämpningsområdet, i allt väsentligt med den i Bern år 1906 avslutade
konventionen om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom
industrien, vilken konvention legat till grund för nyssnämnda svenska
lag. Vår lagstiftning i ämnet motsvarar alltså med omförmälda undantag
nära den förevarande Washingtonkonventionen.
I avseende å tillämpningsområdet märkas väsentligen två skilj
aktigheter mellan konventionen och vår lag: dels att konventionen om
fattar förutom industri alla slag av byggnadsarbete, under det lagen ej
avser dylikt arbete i vidare mån, än det är att hänföra till industriell
verksamhet, och dels att konventionen äger tillämpning på alla industri-
och byggnadsföretag utan hänsyn till arbetarantalet, under det lagens
tillämpning är begränsad till sådana industriella företag, vilka drivas i
den omfattning, att i företaget under någon tid av nästföregående eller
löpande år sysselsatts flera än 10 arbetare.
I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande
denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda
konventionen.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
av socialstyrelsen begärt yttrande över konventionen, särskilt i fråga om
vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utsträckning
av nattarbetsförbudet, som konventionens tillämpning skulle medföra.
Konventionsförslaget synes för närvarande icke böra föranleda annan
åtgärd än att berörda utredning fullföljes.
7:o)
Rekommendation angående skydd mot mjältbrand
(bil. s. 29).
Utredning i ämnet är under förberedelse. Någon annan åtgärd
torde rekommendationen för närvarande så mycket mindre giva anledning
Kungl. Majits proposition nr 361.
13
till, som frågan om åvägabringande av eu konvention i ämnet är upp
förd å dagordningen för nästkommande arbetskonferens.
8:o)
Rekommendation angående skydd för kvinnor och barn mot bly
förgiftning
(bil. s. 30).
I anledning av förevarande rekommendation har socialstyrelsen på
framställning av delegationen för det internationella socialpolitiska sam
arbetet igångsatt en undersökning rörande blyförgiftningsfaran inom pors
lins- och lervarufabriker i vårt land samt den inverkan ett förbud för
kvinnors och minderårigas sysselsättande inom ifrågakommande avdel
ningar i dessa fabriker kan anses medföra på nu rådande arbetsförhål
landen, och har för denna undersökning särskilda medel av Kungl. Maj:t
ställts till styrelsens förfogande.
För närvarande synes rekommendationen icke böra föranleda annan
åtgärd än att berörda undersökning fullföljes.
9: o)
Rekommendation angående inrättandet av en offentlig hälsovårds
myndighet
(bil. s. 31).
Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhåller (bil. s. 44), hava de hygieniska synpunkterna noga beaktats
vid utformandet och genomförandet av vår arbetarskyddslagstiftning, och
vår yrkesinspektion torde jämväl härutinnan i stort sett få anses till
fredsställande.
Förevarande rekommendation synes därför icke böra föranleda några
organisatoriska åtgärder inom den svenska socialförvaltningen utan alle
nast en anmodan till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyn
dighet att beträffande yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseen
de träda i förbindelse med den internationella arbetsbyrån.
10:o)
Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder
för barns användande till industriellt arbete
(bil. s. 32).
Inom den gällande svenska lagstiftningen återfinnas bestämmelser
i förevarande ämne uti arbetarskyddslagen 9 § andra stycket.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
Anslutning till konventionen skulle för Sveriges vidkommande vä
sentligen medföra den förändring, att den lagstadgade åldersgränsen
komme att höjas beträffande hantverket och den mindre industrien för
såväl gossar som flickor från 12 till 14 år samt beträffande den större
industrien — som avses i 15 § arbetarskyddslagen och förut definierats
vid 5:o) — för gossar från 13 till 14 år.
Dessa konsekvenser skulle emellertid i avsevärd mån modifieras
genom bestämmelserna i arbetarskyddslagen 9 § första stycket, som med
undantag för ferietid generellt förbjuder minderårigas användande i ar
bete, innan de inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller
däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock efter fyllda 13 år
erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. Anmärkas må även, att
det för användande av minderårig till arbete inom den större industrien
i 15 § uppställda villkoret om tillfredsställande läkarbetyg torde vara
ägnat att i viss mån tillgodose det med konventionen åsyftade ända
målet.
I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffan
de denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda
konventionen.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
över förevarande konvention begärt yttrande dels av socialstyrelsen, sär
skilt i fråga om vilka och huru många minderåriga arbetare skulle drab
bas av konventionens strängare bestämmelser angående minimiålder, dels
ock av skolöverstyrelsen med påpekande av önskvärdheten att erhålla
upplysning om i vilken utsträckning skolpliktiga minderåriga under 14 år
användas till arbete inom de verksamhetsområden, som inbegripas under
konventionen.
Intill dess den sålunda igångsatta utredningen fullbordats, lärer
någon åtgärd från statsmakternas sida icke vara påkallad.
11:o)
Förslag till konvention angående barns nattarbete inom indu
strien
(bil. s. 35).
För vårt land. gällande bestämmelser i ämnet äro meddelade i ar
betarskyddslagen 13 § d) och 16 § första stycket.
Beträffande tillämpningsområdet för ifrågavarande nattarbetsförbud
må först framhållas, att konventionens tillämpning är begränsad till in
dustri-, byggnads- och transportföretag, oberoende av företagens storlek,
under det den svenska lagens förbud mot nattarbete inskränker sig till
i 5
industri- och byggnadsarbete; konventionens tillämpning jämväl å tran
sportföretag torde emellertid ej vara av avsevärd betydelse, då dessa
företag ej sysselsätta något större antal minderåriga.
Den allmänna åldersgränsen, fyllda 18 år, är densamma enligt
konventionen och enligt lagen.
Undantagna från konventionens förbud äro företag, som endast
sysselsätta medlemmar av samma familj, samt arbete, som utföres av
minderåriga över 16 år i vissa angivna företag och som på grund av sin
natur måste bedrivas kontinuerligt dag och natt; vidare medgivas för
minderåriga över 16 år undantag i fall av force majeure samt da offent
lig myndighet med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden finner det
allmänna intresset så kräva. Den svenska lagen medgiver för minder
åriga, som fyllt 16 år, i regel undantag, så snart arbetet är begränsat
till högst 8 timmar av dygnet, vilket numera efter arbetstidslagens till
komst i stort sett innebär, att något förbud mot nattarbete för minder
åriga över 16 år ej existerar.
Vad slutligen angår begreppet »natt», avser konventionen därmed
en tidrymd av minst 11 på varandra följande timmar, vari alltid skall
ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. in., under det lagen därmed
menar en till sitt läge fast tidrymd, nämligen mellan kl. 7 e. in. och
kl. 6 f. m.
I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande
denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda
konventionen.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
anhållit om socialstyrelsens yttrande över konventionen, särskilt i fråga
om vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utvidg
ning av nattarbetsförbudet, som konventionen innebär.
Vid sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida
för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att den av delega
tionen igångsatta utredningen fullföljes.
Kungl. Maj ds proposition nr 301.
12:o)
Rekommendation angående tillämpningen av den i Bern år 1900
antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande av
vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien
(bil. s. 39).
Sverige har den 27 februari 1920 anslutit sig till ifrågavarande
konvention, och genom förordning samma dag har Kungl. Maj:t utvidgat
16
det förut gällande förbudet mot försäljning inom riket av tändstickor, i
vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl
tillverkning och införsel av sådana tändstickor.
Förevarande rekommendation är således för Sveriges vidkommande
redan uppfylld.
Kungi. Maj:ts proposition nr 361.
B. Konferensen i Genua.
Vid konferensen i Genua beslutades 3 förslag till konventioner och
4 rekommendationer.
l:o)
Rekommendation angående begränsning av arbetstiden inom fiskeri-
hanteringen
(bil. s. 105).
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
framhållit (bil. s. 119), att en arbetstidsreglering för fisket med hänsyn
särskilt till de skiftande förhållanden, under vilka denna näring bedrives,
är synnerligen svår att genomföra. Av denna anledning hade man ock
vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om arbets
tiden å svenska fartyg funnit sig nödsakad att från dessa lagars tillämp
ning undantaga fisket, men dessa lagar och särskilt den senare av dem
skulle sannolikt komma att indirekt i viss mån verka begränsning. av
arbetstiden inom facket. Delegationen har därför ansett förevarande re
kommendation ej skäligen kunna föranleda någon åtgärd från statsmak
ternas sida.
Lika med delegationen finner jag så starka praktiska skäl tala mot
eu lagstadgad reglering av arbetstiden inom fiskerihanteringen, att jag
nödgas avstyrka vidtagandet av åtgärder i enlighet med förevarande re
kommendation.
2:o)
Rekommendation angående begränsning av arbetstiden i inre sjö
fart
(bil. s. 106).
- Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbe
tet framhållit (bil. s. 120), äger lagen om arbetstidens begränsning å
svenska fartyg tillämpning jämväl å arbete i den inre sjöfarten. Denna
17
arbetstidsreglering motsvarar visserligen icke det i rekommendationen uppställda kravet på 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka men lärer få anses gå så långt, som de praktiska förhallandena för när varande skäligen medgiva. Övriga i förevarande rekommendation fram ställda krav synas i stort sett, såsom även påpekats av delegationen, an tingen sakna betydelse för vårt land eller ock redan vara tillgodosedda.
Vid sådant förhållande finner jag i likhet med delegationen före
varande rekommendation icke böra för närvarande föranleda någon åtgärd.
Kungl. Majds proposition nr 361.
3:o)
Rekommendation angående åvägabringande i olika länder av sjö
manslagar
(bil. s. 108).
Ett av sjölagskom mitten under skandinaviskt samarbete upprättat
förslag till sjömanslag är enligt remiss av den 4 mars 1920 underställt lagrådets prövning för att sedermera framläggas för riksdagen.
Genom fullföljande av detta lagstiftningsärende torde för Sveriges
vidkommande ett viktigt steg få anses vara taget i riktning mot upp fyllande av förevarande rekommendation. Någon särskild ytterligare åt gärd i anledning av rekommendationen synes för närvarande icke vara erforderlig.
4:o)
Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för
barns användande i arbete till sjöss
(bil. s. 108).
Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbe
tet närmare utrett (bil. s. 150—152), finnas åldersbestämmelser av i det hela samma art som de i förevarande konvention stadgade redan med delade i vår sjölag och hava i huvudsak oförändrade upptagits i^ det under nästföregående punkt omförmälda förslaget till sjömanslag. Nagra ändringar i den i administrativ väg utfärdade sjömanshusförordningen bliva väl erforderliga vid anslutning till konventionen, men genomföran det av dessa torde ej möta någon svårighet.
Jag får därför hemställa, att Sverige måtte biträda förevarande
konvention. Denna är för stat, som ratificerat, bindande undei 11 ar fraji ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den 1 juli 1922.
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft.
(A
Tr 361.)
3
18
5:o)
Rekommendation angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän
(bil. s. 111).
I det åt socialförsäkringskommittén givna uppdraget att utreda
frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring för arbetare ingår även ut
redning av frågan om arbetslöshetsförsäkring för sjömän.
Ifrågavarande rekommendation torde därför icke böra föranleda
någon särskild åtgärd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
6:o)
Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid
fall av fartygs förolyckande
(bil. s. 112).
Den i förevarande konvention fastslagna principen är, såsom
delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet påpekat
(bil. s. 152), en nyhet för svensk rätt, men har upptagits i det nyss om-
förmälda förslaget till sjömanslag (41 §).
Konventionen är för stat, som ratificerat, bindande under 6 år från
ikraftträdandet och skall bringas till verkställighet senast den 1 juli 1922.
Förslaget till sjömanslag, som för närvarande behandlas av lagrådet,
torde komma att föreläggas 1922 års riksdag. Frågan om Sveriges an
slutning till förevarande konvention synes först i samband därmed böra
upptagas till slutlig prövning.
7:o)
Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän
(bil. s. 114).
Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
i sitt yttrande över detta konventionsförslag (bil. s. 154—161) påpekat,
har i vårt land arbetsförmedlingen för sjömän, som författningsenligt
vant anförtrodd åt sjömanshusen, men i realiteten övergått till affärs
mässigt driven privat verksamhet, på de sista åren börjat överföras till
den offentliga arbetsförmedlingen. Redareföreningens förhyrningskontor
i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö hava övertagits av den
offentliga arbetsförmedlingen, och det är'meningen att till denna efter
hand överföra även den i övriga hamnar av samma förening bedrivna
förhyrningsverksamheten. Härigenom skulle platsförmedlingen för sjömän
19
i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen komma att utövas på det sätt, som åsyftas i förevarande konvention. Genom förandet av de författningsändringar, som anslutning till konventionen påkallar, torde ej möta några avsevärda svårigheter.
I fråga om giltighetstiden gäller beträffande denna konvention det- *
samma som beträffande den under nästföregående punkt omförmälda konventionen.
På grund av det nu sagda och under åberopande av vad delega
tionen ytterligare anfört anser jag mig böra förorda Sveriges anslutning till förevarande konvention.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
Enligt de förut omförmälda reglerna rörande den vidare behand
lingen av beslut, som fattats vid den internationella arbetsorganisationens konferenser, synas dessa beslut i vårt land böra underställas riksdagen. Jag får därför under åberopande av § 54 i riksdagsordningen hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta
proposition med anhållan om riksdagens yttrande an gående de vid den internationella arbetsorganisationens konferenser i Washington år 1919 pcb i Genua år 1920 antagna konventionsförslagen och rekommendationerna.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Conr. Falkenberg.
SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA
SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. I.
Bil. A.
UNDERDÅNIG
FRAMSTÄLLNING
MED DE Å
INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS
KONFERENS I WASHINGTON ÅR 1919
ANTAGNA KONVENTIONSFÖRSLAG
OCH HEMSTÄLLANDEN
AVGIVEN AV
SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA
SOCIALPOLITISKA SAMARBETET
STOCKHOLM 1921
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
211454
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Underdånig skrivelse................................................................................................................... j
Inledning......................................................... .. ......................................................................... 9
Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget i Versailles......................... 4
Washington-konferensen................................................................................................................ 9.
I. Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i industriella
företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan .... 10
II. Förslag till konvention angående arbetslösheten........................................................ 18
III. Hemställan angående arbetslösheten.........................................................................21
IV. Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska
arbetare........................................................................................................................22
V. Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och
efter barnsbörd........................................................................................................... 22
VI. Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete..........................................26
VH. Hemställan angående skydd mot mjältbrand
. :
............... 20
VIH. Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning ...
30
IX. Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet ... 31
X. Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns
användande till industriellt arbete......................................................................... 32
XI. Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien ....
35.
XH. Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna inter
nationella konventionen rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor
inom tändsticksindustrien.......................................................................................... 39.
Behandlingen av Washington-konferensens beslut................................................................ 40
Bilaga 1: Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den internationella arbets
organisationen .................................................................. 45
Bilaga 2: Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konventionsför-
slagen och hemställandena (I: s. 56; II; s. 67; IH: s. 71; IV; s. 73; V:s. 74;
VI: s. 78; VII: s. 83; VIH: s. 84; IX: s. 86; X: s. 87; XI: s. 92; XII: s. 97) . 56,
Stockholm den 25 januari 1921.
T
ill
KONUNGEN
Med upplösande av tvänne tidigare tillsatta delegationer, anförtrodda
skilda uppgifter beträffande det internationella socialpolitiska samarbe
tet, har Kungl. Maj:t den 19 sistlidne november tillsatt en ny dele
2
gation1 samt uppdragit åt densamma att i samverkan med vederbörande
ämbetsmyndigheter dels bevaka Sveriges intressen med avseende å nämnda
samarbete och därvid särskilt förbereda Sveriges deltaganda i den inter
nationella arbetsorganisationens konferenser, dels ock verka för ett gemen
samt uppträdande o utåt från de nordiska ländernas sida å det socialpo
litiska området. Åt nu ifrågavarande delegation uppdrogs därjämte att
övertaga de arbetsuppgifter, vilka tidigare överlämnats till omförmälda,
numera upplösta delegationer, men icke av dem hunnit slutföras.
Delegationen, som antagit benämningen »Sveriges delegation för det
internationella socialpolitiska samarbetet», har vid upptagande av sin
verksamhet ansett sig böra i första hand tillse, vilka formella förpliktelser
kunna anses åligga vårt land till följd av dess anslutning till den inter
nationella arbetsorganisationen. Delegationen har därvid uppmärksammat
den bestämmelse, som innefattas i § 405 femte stycket av fredsfördraget
i Versailles, vilken bestämmelse ålägger de till nämnda organisation
anslutna staterna att inom ett år eller, vid förhinder på grund av excep
tionella omständigheter, inom aderton månader från avslutandet av ett
sammanträde av organisationens generalkonferens underställa därå antagna
hemställanden och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas
kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller
vidtagande av andra åtgärder.
Då nu den internationella arbetsorganisationens första konferens,
som hölls i Washington hösten 1919, på grund av särskilda förhållanden
skall anses ha avslutat sitt sammanträde den 27 januari 1920, bör med
dess beslut av nyssnämnda art, såvitt möjligt företagas omförmälda åtgärd
senast den 27 innevarande januari.
Med hänsyn till önskvärdheten, att berörda förpliktelse i rätt tid
fullgöres, har delegationen, utan förbidan på slutlig handläggning inom
delegationen av Washingtonkonferensens beslut, ansett sig böra redan
nu till Kungl. Maj:t inkomma med efterföljande framställning samt anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes med de i framställningen återgivna besluten för
fara i enlighet med härovan refererade bestämmelse i fredsfördraget.
På delegationens vägnar:
A. Molin.
GUNNAR HUSS.
1 Bestående av E. G. Huss, ordförande, J. S. Edström, R. G. H. von Koch, A. H.
Lindqvist, J. A. E. Molin, A. Thorberg och A. H. von Sydow med J. E. Löfgren, O. H.
Almström, O. Carlsson, K. Hesselgren, K. W. Holmström, C. G. Lagercrantz och B. E.
Wijkander såsom suppleanter.
Inledning.
Tanken på en internationell reglering av arbetarskyddet är nära
nog lika gammal som lagstiftningen rörande detta ämne. Den namn
kunniga engelska socialreformatorn och industriidkaren Robert Owen
arbetade sålunda redan i början av förra seklet på förverkligandet av
denna tanke och sökte bl. a. år 1818 att intressera den heliga alliansens
kongress i Aachen därför. Något praktiskt resultat nådde dock varken
han eller hans närmare efterföljare. I samband med de mer långtgå
ende och för den internationella konkurrensen icke betydelselösa kraven
på arbetarskyddets område, som med växande styrka gjordes gällande
under 1800-talets senare del, blev berörda tanke föremål för större upp
märksamhet. Det schweiziska förbundsrådet vände sig såväl år 1880
som år 1889 till ett flertal andra staters regeringar med inbjudan till för
handlingar för åvägabringande av överenskommelser rörande arbetar-
skyddslagstiftningen. I det senare fallet fann inbjudningen ett gynn
samt mottagande, men ledde den likväl ej till något resultat. Tyska
kejsaren hade nämligen under tiden utfärdat kallelse till en internatio
nell arbetarskyddskonferens i Berlin år 1890, och ansåg sig förbunds
rådet med hänsyn därtill ej höra vidhålla sin inbjudan.
Konferensen i Berlin ledde visserligen ej till några avtal mellan
de olika staterna om lagstiftningsåtgärder utan endast till uppställandet
av vissa önskemål till beaktande vid och påskyndande av arbetarskydds-
lagstiftningens utveckling, men torde det oaktat ej kunna frånkännas stor
betydelse för ifrågavarande idés förverkligande.
På en internationell kongress för lagstadgat arbetarskydd i Paris
år 1900 grundades den internationella föreningen för lagstadgat arbetar
skydd. Härmed hade strävandena till en internationell reglering av
arbetarskyddet fått ett eget organ, som genom sektioner i ett flertal län
der samt internationella konferenser och andra former för mellanfolkligt
samarbete kraftigt bidragit att främja arbetarskyddslagstiftningens ut
veckling mot nu berörda mål. Föreningen har varit utrustad med sär
skild byrå i Basel, vilken i »Bulletin des Internationalen Arbeitsamtes»
4
— även utgiven på engelska och franska språken — lämnat redogörelser
för lagstiftning och andra företeelser på det socialpolitiska området i
alla kulturländer, samt har åtnjutit statsunderstöd från ett avsevärt antal
stater. Sedan många år har föreningen varit företrädd av en sektion
bär i landet, och har svenska riksdagen till upprätthållande av dess byrå
i Basel sedan länge beviljat ett årligt anslag av 750 kronor. På för
eningens initiativ har tillkommit tvenne jämväl av Sverige biträdda,
internationella konventioner, den ena angående förbud mot kvinnors an
vändande till nattarbete inom industrien och den andra avseende förbud
mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien. På en kon
ferens i Bern år 1913 antogos grundlinjer till konventioner rörande förbud
mot minderårigas användande till nattarbete samt angående begränsning
av minderårigas och kvinnors arbetsdag till 10 timmar. Världskriget
kom emellertid emellan och hindrade det slutliga utformandet av berörda
konventioner.
Såsom internationellt verksamma på arbetarskyddets område —
detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse — böra måhända, ehuru de
ras uppgifter haft mer speciella syften, i detta sammanhang jämväl om
nämnas den internationella kommittén för socialförsäkring i Paris samt
den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande, vilken
förening haft sitt säte förlagt till Gent. Även dessa organisationer ha
varit företrädda genom särskilda sammanslutningar i olika länder samt
verkat för sina syften genom avhållande av internationella konferenser
och utgivande av betydelsefulla publikationer.
Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget
i Versailles.
Redan långt före världskrigets slut framfördes, bl. a. å de fack
liga arbetarkonferenserna i Leeds år 1916 och i Bern år 1917 samt från
den internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydds sida tanken
att i samband med fredsslutet träffa några anstalter, varigenom de under
kriget av flera anledningar starkt skärpta och i viss mån av regeringarna
biträdda kraven på sociala reformer skulle på verksamt sätt tillgodoses.
Den för uppställande av fredsvillkoren för Tyskland i början av år 1919
i Paris församlade konferensen av representanter för de allierade och
associerade makterna uppmärksammade även här berörda fråga samt
uppdrog åt en särskild kommission att undersöka arbetsvillkoren ur inter
nationell synpunkt och taga under övervägande de internationella möj
ligheterna för ett gemensamt uppträdande i fråga om arbetets reglering.
Kommissionen skulle därjämte framlägga förslag till ett permanent organ
5
med uppgift att fortsätta dessa undersökningar och överväganden i sam
arbete med och under ledning av nationernas förbund. Kommissionens
förslag, för vilket ett från engelsk sida utarbetat utkast legat till grund,
förelåg färdigt den 24 mars 1919 och bifölls med några smärre jämk
ningar enhälligt vid plenarsammanträde av fredskonferensen den 11 därpå
följande april samt ingick i de fredsvillkor, som sedermera i Versailles
förelädes den tyska regeringens ombud. Förslaget ingick oförändrat i
det den 28 juni 1919 i Versailles undertecknade fredsfördraget mellan
de allierade och associerade makterna å ena sidan samt Tyska riket å
den andra. — enahanda bestämmelser intogos sedermera i de övriga
fredsfördrag, varigenom verldskriget avslutades.
Redan i förstnämnda fördrags första del, som innehåller förbundsakten
för nationernas förbund, återfinnes (i § 23) en principiell förklaring, att
förbundets medlemmar skola söka åvägabringa och upprätthålla rättvisa
och humana arbetsvillkor såväl inom egna statsområden som i alla län
der, dit deras inflytande når, samt att de i sådant syfte skola upprätta
och vidmakthålla nödiga internationella organ.
Fördragets del XIII, som har rubriken »Arbete», sönderfaller i två
avdelningar, av vilka den första är ägnad åt den till nationernas för
bund hörande permanenta internationella arbetsorganisationen, som enligt
nyssberörda förklaring i förbundsakten skulle inrättas för det socialpoli
tiska reformarbetets bedrivande. Denna avdelning inledes med ett kort
angivande av motiven och målen för reformarbetet, varefter i fyra kapi
tel följa bestämmelser rörande organisationens utformning, befogenheter m. m.
Härnedan skall i korthet redogöras för det mer huvudsakliga eller
eljest betydelsefulla innehållet i nyss berörda bestämmelser. För full
ständigare upplysningar i ämnet får delegationen hänvisa till den såsom
bil. 1 närlagda översättningen av bestämmelserna ifråga.
Den internationella arbetsorganisationen, som omfattar samtliga
medlemmar av nationernas förbund, har följande organ:
1) generalkonferensen av representanter för medlemmarna,
2) styrelsen (conseil d’administration, governing body) för den in
ternationella arbetsbyrån samt
3) nämnda byrå.
Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om
året. Å densamma företrädes varje medlem av fyra ombud, varav två
representera* regeringen, under det» två övriga företräda resp. arbets
givare och arbetare inom landet ifråga. Varje ombud får åtföljas av
högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upptaget
ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör kvin
6
norna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och
arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest repre
sentativa fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Kon
ferensen sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej
konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats därför.
Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensen dagordning
har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen
skall beslutet utmynna i en hemställan (recommendation), avsedd att
underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller
andra åtgärder eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell
konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda
fallen erfordras för godkännande beslut två tredjedels majoritet.
Styrelsen för arbetsbyrån består av 24 ledamöter, av vilka 12 re
presentera regeringarna samt 6 utses av arbetsgivarnas och 6 av arbe
tarnas konferensombud. Av de 12 ledamöter, som representera rege
ringarna, skola 8 utses av de mest betydande industristaterna; de åter
stående 4 ledamöterna nämnas av regeringarna i de länder, som utsetts
därtill av konferensombuden för regeringarna i de stater, som icke till
höra förstnämnda kategori. Tvist om vilka stater skola anses mest bety
dande i industriellt avseende avgöres av nationernas förbunds råd. Mandat
tiden för styrelsens ledamöter är tre år. Styrelsen sammanträder å tider,
som den själv bestämmer — hittills ha hållits sex sammanträden.
Styrelsen leder den internationella arbetsbyråns verksamhet och
har därjämte att upprätta dagordning för generalkonferensens samman
träden m. m.
I styrelsen äro för närvarande företrädda regeringarna i följande
stater: Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Schweiz, Storbritan
nien och Tyskland — de åtta mest betydande industristaterna — samt
Argentina, Canada, Polen och Spanien. Beträffande Danmark är dock
att märka, att det beretts representation endast tillsvidare i stället för
Amerikas Förenta Stater. Genom arbetsgivarombud representeras Bel
gien, Frankrike, Italien, Storbritannien, Tjecko-Slovakien och, i avbidan
på Amerikas Förenta Staters anslutning, Schweiz. Arbetarrepresentanter
räknar överstyrelsen från Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Sve
rige, Tyskland och, i förbidan på Amerikas Förenta Staters anslutning,
Canada.
I spetsen för den internationella arbetsbyrån står en. av styrelsen
utsedd direktör — för närvarande förre franske ministern Albert Thomas.
Byrån sysselsätter ett stort antal tjänstemän — även kvinnliga — från
ett flertal nationaliteter. Bland de uppgifter, som åligga byrån, vilken
7
är organisationens arbetande och verkställande organ, märkas verkstäl
lande av utredningar i frågor, som skola behandlas av generalkonferensen
eller styrelsen, samt utförande av undersökningar, som anbefallts av konfe
rensen. Av byrån utgivas periodiska och andra publikationer.
Kostnaderna för de olika staternas representerande å konferensen
eller i styrelsen bestridas av resp. stater. Övriga utgifter betalas av
nationernas förbund.
I fråga om verkställigheten av konferensens beslut stadgas, att varje
medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från av
slutande av ett konferenssammanträde underställa därå antagna hem
ställanden och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas
kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag
eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella
omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom
ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande
senare än 18 månader från sammanträdets avslutande.
Om åtgärder, som vidtagits med anledning av en hemställan,
skall underrättelse meddelas generalsekreteraren hos nationernas förbund.
Till honom skall även meddelas underrättelse rörande ratifikation av
konventioner.
Att märka är, att om en hemställan ej leder till någon lagstift
ningsåtgärd eller annat åtgörande till hemställandets genomförande eller
om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller
myndigheters bifall, så skall resp. medlem av organisationen icke vara
underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall
skall en medlem till följd av antagande å konferensen av en hemställan
eller ett konventionsförslag vara förpliktad att minska det skydd, som
redan genom lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.
Varje medlem av organisationen åtager sig att till internationella
arbetsbyrån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som vidtagits av
honom för att bringa till verkställighet de konventioner, som han biträtt.
I förevarande avdelning av fredsfördragets del XIII meddelas även
vissa bestämmelser, som ha till ändamål att garantera iakttagandet av de
skyldigheter, som åligga organisationens medlemmar. Erinran av en facklig
arbetar- eller arbetsgivarsammanslutning mot medlem, som enligt sam
manslutningens mening icke på tillfredsställande sätt säkerställt förverk
ligandet av en konvention, som medlemmen biträtt, skall sålunda av
internationella arbetsbyrån överlämnas till styrelsen, och kan denna
därefter inbjuda vederbörande regering att förklara sig samt, om förkla
ring ej erhålles inom skälig tid eller inkommen förklaring synes otill-
Bihana till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft.
(Nr 361.)
5
8
fredsställande, offentliggöra erinringen och, därest förklaring avgivits,,
jämväl denna.
Vidare kunna medlemmarna av organisationen framställa klagomål
mot varandra, antingen med hänsyn till bristande verkställighet av en
konvention eller på den grund, att en medlem icke fullgjort förut om-
förmälda förpliktelse att inom viss tid underställa en hemställan eller ett
konventionsförslag, som antagits genom konferensbeslut, vederbörande
myndighet eller myndigheter. I det förra av nu berörda fall äger
styrelsen att, därest saken icke låter sig ordna genom hänvändelse till
och ’ förklaring av vederbörande regering, hänskjuta klagomålet till en på
visst föreskrivet sätt sammansatt undersökningskommission, som har att
utreda frågan och däröver avgiva rapport. Förfarande, som här avses,
kan för övrigt även utan klagomål av medlem inledas av styrelsen
antingen på eget initiativ eller efter klagan av ett konferensombud. I
sin rapport skall undersökningskommissionen föreslå åtgärder, ägnade att
tillfredsställa den klagande regeringen, jämte tidsfrister för åtgärdernas
vidtagande ävensom i fall av behov de åtgärder av ekonomisk karak
tär gent emot den anklagade medlemmen, vilka kommissionen kan finna
lämpliga och de övriga regeringarna berättigade att vidtaga. Nationer
nas förbunds generalsekreterare har att delgiva samtliga i frågan intres
serade regeringar kommissionens rapport och att offentliggöra densamma.
Yar och en av de intresserade regeringarna åligger därefter att inom eu
månad meddela generalsekreteraren, huruvida den godtager eller icke
godtager de i rapporten framlagda förslagen och i senare fallet, om den
önskar hänskjuta tvisten till nationernas förbunds permanenta internatio
nella domstol.
I det senare av härovan angivna fall eller då fråga är om försum
melse att inom viss tid underställa hemställan eller konventionsförslag
vederbörande myndighet eller myndigheter går saken omedelbart till na
tionernas förbunds nyssnämnda domstol.
I den senare delen av fredsfördragets del XIII uppdragas vissa
riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, och fram
hållas såsom av särskild och aktuell betydelse efterföljande nio grund
satser:
1) Arbetet får ej betraktas såsom enbart en vara eller handelsartikel.
2) Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften bör
tillkomma såväl arbetstagare som arbetsgivare.
3) Arbetarna böra betalas en lön, varigenom dem tillförsäkras en
tillfredsställande levnadsstandard i enlighet med deras tids och lands
uppfattning.
9
4) Åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbetsvecka bör
uppställas såsom mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.
5) En vilotid per vecka av minst tjugufyra timmar, om möjligt
omfattande söndagen, bör genomföras.
6) Barnarbete bör avskaffas och skyldighet införas att så begränsa
arbetet för minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna
fortföljas och deras kroppsliga utveckling tryggas.
7) Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn
till kön bör förverkligas.
8) De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrif
ter skola tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en
med billighet överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.
9) Yarje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även
kvinnor skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrif
ter beträffande arbetarnas skydd.
Washington-konferensen.
Den internationella arbetsorganisationens konferens sammanträdde
första gången, i enlighet med tilläggsbestämmelse i förbundsakten, i
Washington och pågick under tiden den 29 oktober—29 november 1919.
Å konferensen voro representerade följande 39 stater: Argentina, Belgien,
Brasilien, Canada, Chile, Danmark, Equador, Finland, Frankrike, Grekland,
Guatemala, Haiti, Indien, Italien, Japan, Kina, Kolumbia, Kuba, Neder
länderna, Nicaragua, Norge, Panama, Paraguay, Persien, Peru, Polen,
Portugal, Bumänien, Salvador, Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siarn,
Spanien, Storbritannien, Sydafrika, Sverige, Tjecko-Slovakien, Uruguay
och Venezuela. Tyskland och Österrike, som av konferensen upptogos
till medlemmar i den internationella arbetsorganisationen, hunno icke att
sända ombud till konferensen. Av liknande anledning var ej heller
Luxemburg representerat å konferensen. Amerikas Förenta Stater, vilkas
ställning till fredsfördraget som bekant var föremål för meningsskiljak
tigheter mellan landets ledande organ, voro icke officiellt företrädda på
konferensen.
Sverige var å konferensen representerat av legationsrådet, numera
ministerresidenten A. E. M. Sjöborg och statens fattigvårdsinspektör, nu
mera kanslirådet G. H. von Koch såsom regeringsombud samt ordföran
den i svenska arbetsgivarföreningen, v. häradshövding Hj. von Sydow och
landsorganisationens ordförande H. Lindqvist, såsom arbetsgivar-, resp.
arbetarombud. Regeringsombuden voro åtföljda av tvenne experter näm
10
ligen tf. generaldirektören i socialstyrelsen G. Huss och yrkesinspektrisen
K. Hesselgren. Direktören J. S. Edström och redaktören, numera byrå
sekreteraren Otto Johansson biträdde såsom experter, resp. arbetsgivar-
och arbetarombud.
Med anledning av bristande ratificering å vissa håll av förberörda
fredsfördrag yppades tvekan om konferensens kompetens, och förklarades
ej heller dess sammanträde formellt avslutat med överläggningarnas upp
hörande, utan bemyndigades internationella arbetsbyråns styrelse att vid
taga med hänsyn därtill erforderliga åtgärder. I enlighet härmed för
klarade styrelsen, sedan nyssberörda brist undanröjts, på sitt första
sammanträde i Paris den 26 januari 1920 konferensens beslut gällande,
och skulle därmed konferensens sammanträde anses avslutat. Tidsfrist,
som är anknuten till avslutandet av konferensens sammanträde, började
sålunda löpa med den 27 januari 1920.
Konferensens beslut, som fattades helt eller nära nog enhälligt
eller med betydande majoritet samt avsågo sex förslag till konventioner
och sex hemställanden, återgivas samtliga i översättning härnedan. Ori
ginaltexterna, på franska och engelska, återfinnas i bil. 2.
I.
Förslag till konvention angående begränsning ov arbetstiden i industriella företag till åtta
timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na
tionernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen av
principen om 8 timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka»,
vilken fråga upptagits såsom första punkten på dagordningen för
konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain
den 10 september 1919.
§ I-
Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:
11
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa
reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom fram ställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggnin
gar, elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnads
arbeten ävensom förbereredelse- och grundläggningsarbeten för härovan
åsyftade arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till
sjöss eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å ka
jer och bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av
transport för hand.
Föreskrifterna angående transport till sjöss och å inre vattenvägar
skola fastställas av en särskild konferens, som skall taga befattning med
arbete till sjöss och på inre vattenvägar.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mel
lan industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.
§
2
.
Ej må i något slag av industriella företag, offentliga eller privata,
eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari en
dast sysselsättas medlemmar av samma familj, arbetstiden för personalen
överskrida 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan med de undan
tag, som här nedan stadgas:
a) Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning
på personer, som intaga en övervakande eller ledande ställning eller be
kläda förtroendeposter.
b) Där med stöd av lag, praxis eller överenskommelse mellan arbets-
givar- och arbetarorganisationerna (eller, där sådana organisationer icke
finnas, mellan representanter för arbetsgivarna och arbetarna) arbetstiden
under en eller flera av veckans dagar är kortare än 8 timmar, må un
der återstående dagar i veckan 8-timmarsgränsen överskridas efter med
givande av behörig offentlig myndighet eller överenskommelse mellan
f
nyssnämnda organisationer eller representanter; dock må i intet fall här
avsedda överskridande uppgå till mer än en timme.
e) Vid skiftarbete må arbetstiden utsträckas utöver 8 timmar per
dag och 48 timmar per vecka, under villkor likväl att medeltalet arbets
timmar under en tidrymnd av högst 3 veckor icke överstiger 8 per dag
och 48 per vecka.
§ 3.
Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas, i fall
olyckhändelse inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete
behöver utföras i avseende å maskiner eller redskap eller i fall av »force
majeure», dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika all
varlig rubbning av företagets normala drift.
§ 4.
Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas vid så
dana arbeten, som på grund av sin natur måste drivas kontinuerligt
med användande av varandra avlösande skiftlag, under villkor likväl att
arbetstiden i medeltal icke överstiger 56 timmar i veckan. Denna anord
ning får icke inkräkta på de fridagar, vilka genom lagstiftningen i veder
börande land kunna hava tillförsäkrats arbetarna såsom ersättning för
den ordinarie vilodagen i veckan.
12
§ 5.
I undantagsfall, då de i § 2 bestämda gränserna måste anses omöj
liga att tillämpa, men endast i sådana fall, kunna åt överenskommelser
mellan arbetar- och arbetsgivarorganisationer angående begränsningen av
den dagliga arbetstiden under en längre tidsperiod givas laga kraft, om
regeringen, till vilken dessa överenskommelser skola hänskjutas, så
besluter.
Medeltalet arbetstimmar per vecka under de veckor, sådan överens
kommelse avser, må i intet fall överstiga 48.
§
6
.
Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola för industri
ella företag fastställa:
a) de ständiga undantag, som finnas böra beviljas beträffande sådana
förberedande och avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras
utom den tid, som är bestämd för företagets arbete i allmänhet, eller
13
beträffande vissa kategorier av arbetare, vilkas arbete är väsentligen in
termittent.
b) de tillfälliga undantag, som finnas böra beviljas för att möjlig
göra för företag att möta särskilt stor ökning av arbetet.
Dylika författningar skola utfärdas efter hörande av vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas. De skola fast
ställa maximiantalet överarbetstimmar i varje fall. Arbetslönen för ifrå
gavarande övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med
minst 25
/.
§ 7.
Varje regering skall till internationella arbetsbyrån meddela:
a) en förteckning över de arbeten, vilka betecknats såsom nöd
vändigtvis kontinuerliga i den mening § 4 avser;
b) fullständiga upplysningar angående tillämpningen av de över
enskommelser, som avses i § 5;
c) fullständiga upplysningar angående författningar, som utfärdats
med stöd av § 6, och deras tillämpning.
Internationella arbetsbyrån skall varje år härför avgiva redogörelse
till internationella arbetsorganisationens generalkonferens.
§
8
.
För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i denna kon
vention skall det åligga varje arbetsgivare:
a) att genom anslag på synlig plats i arbetslokalen eller på annat
lämpligt ställe eller ock på annat av regeringen godkänt sätt bekantgöra
tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,
tiderna för varje skifts början och slut. Dessa tider skola så fastställas,
att de i denna konvention fastställda begränsningarna icke överskridas,
och må de, sedan de en gång tillkännagivits, icke ändras utan sådant
tillkännagivande och i sådan ordning, som av regeringen godkänts;
b) att på samma sätt bekantgöra de raster under arbetstiden, vilka
icke inräknas i denna;
c) att på sätt, i lag eller annan författning i varje land föreskrives,
föra anteckning över allt övertidsarbete, som utföres med stöd av §§ 3
och 6 i denna konvention.
Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta arbetare utöver de
tider, som fastställts enligt mom. a) eller under de tider, som fastställts
enligt mom. b).
14
§ 9-
Vid tillämpningen av denna konvention beträffande Japan skola
följande lindringar och villkor gälla;
a) beteckningen »industriellt företag» avser särskilt
de företag, som uppräknas i mom. a) av § 1;
de företag, som uppräknas i mom. b) av § 1, om de sysselsätta
minst 10 arbetare;
de företag, som uppräknas i mom. c) av § 1, för såvitt dessa före
tag av vederbörande myndighet betecknas såsom »fabriker»;
de företag, som uppräknas i mom. d) av § 1 med undantag av
transport av passagerare eller gods å landsväg, handhavande av gods å
kajer och bryggor samt i dockor och magasin ävensom transport för
hand; samt,
oavsett antalet sysselsatta personer, de i mom. b) och c) av § 1
uppräknade företag, vilka av vederbörande myndighet förklarats synner
ligen farliga eller avse hälsofarligt arbete;
b) Den effektiva arbetstiden för personer, som uppnått en ålder av
minst femton år och som sysselsättas inom industriellt företag, offentligt
eller privat, eller någon gren därav, får icke överstiga 57 timmar i veckan
utom inom råsilkesindustrien, där högsta arbetstiden må uppgå till 60
timmar i veckan.
c) Den effektiva arbetstiden må i intet fall överskrida 48 timmar
i veckan för barn under femton år, sysselsatta i industriella företag, offent
liga eller privata eller någon gren av sådant företag och ej heller för
personer av vilken ålder som helst, sysselsatta med underjordiskt arbete
i gruvor.
d) Begränsningen av arbetstiden kan ändras under de betingelser,
som angivas i §§ 2, 3, 4 och 5 i denna'konvention, men får förhållandet
mellan den medgivna förlängningen och den normala arbetsveckans längd
icke vara större än det, som följer av bestämmelserna i nämnda para
grafer.
e) En viloperiod om tjugofyra timmar i följd skall varje vecka be
viljas alla slag av arbetare.
f) De föreskrifter i japansk industrilagstiftning, som begränsa dess
tillämpning till företag, som sysselsätta minst femton personer, skola
ändras därhän, att denna lagstiftning hädanefter får tillämpning å företag,
som sysselsätta minst tio personer.
g) Bestämmelserna i ovannämnda moment av denna paragraf skola
träda i kraft senast den 1 juli 1922 med det undantag likväl, att be
15
stämmelserna i § 4 med de lindringar, som följa av mom. d) i denna
paragraf, skola träda i kraft senast den 1 juli 1923.
' h) Åldersgränsen femton år, som föreskrives i mom. c) i denna
paragraf, skall senast den 1 juli 1925 höjas till sexton.
§ 10.
I Brittiska Indien skall principen om sextio timmars arbetsvecka
tillämpas i fråga om alla arbetare, som sysselsättas i de industrier, på
vilka nu gällande, av den indiska regeringen handhavda industrilagstift
ning äger tillämpning, eller i gruvor eller sådana slag av jämvägsarbete,
som för detta ändamål särskilt angivas av behörig myndighet. Varje
undantag från härovan givna begränsning, som göres av vederbörande
myndighet, skall vara underkastat bestämmelserna i §§ 6 och 7 i denna
konvention.
De övriga föreskrifterna i denna konvention skola icke äga tillämp
ning i fråga om Indien, men ytterligare bestämmelser angående begräns
ning av arbetstiden i Indien skola tagas i övervägande å ett kommande
sammanträde av generalkonferensen.
§ Il-
Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning i
avseende å Kina, Persien eller Siarn, men skall frågan om begränsning
av arbetstiden i dessa länder tagas under övervägande å ett kommande
sammanträde av generalkonferensen.
§
12
.
I fråga om tillämpningen av denna konvention å Grekland må
tidpunkten för ikraftträdandet av dess bestämmelser, på sätt angives i
§ 19, framflyttas till senast den 1 juli 1923 beträffande följande indu
striella företag:
1) kolsvavlefabriker,
2) syrafabriker,
3) garverier,
4) pappersbruk,
5) tryckerier,
6) sågverk,
7) anläggningar för förvaring och behandling av tobak,
8) gruvarbete ovan jord,
9) gjuterier,
10) kalkbruk,
Bihang till riksdagens
2
>rotokoll 1921. 1 samt. 307 käft.
(AV
361.)
ö
16
11) färgeri er,
12) glasbruk (blåsare),
13) gasverk (eldare) och
14) lastning och lossning av varor;
samt senast till den 1 juli 1924 beträffande följande industriella företag:
1) mekanisk industri: maskinbyggnadsverkstäder, tillverkning av
kassaskåp, vågar, sängar, spik och jakthagel, järn- och bronsgjute-
rier, bleckslagerier, förtenningsverkstäder samt fabriker för hydrauliska
redskap,
2) byggnadsindustri: kalkugnar, Gemen tf abriker, gipsfabriker, tegel
bruk, gatstenstillverkning, krukmakerier, marmorbearbetning, schaktnings-
och byggnadsarbete,
3) textilindustri: spinnerier och väverier av alla slag med undan
tag för färgerier,
4) livsmedelsindustri: kvarnar, bagerier, makaronifabriker, tillverk
ning av vin, sprit och drycker, oljefabriker, bryggerier, tillverkning av
is och kolsyrade vatten, konfekt- och chokladfabriker, korv- och konserv
fabriker, slakthus och slakterier,
5) kemisk industri: fabriker för syntetiska färger, glasbruk (utom
glasblåsare), terpentin- och vinstensfabriker, tillverkning av syre, apoteks
varor, linolja, glycerin och calciumkarbid samt gasverk (utom eldare),
6) läderindustri: skofabriker, lädervarufabriker,
7) pappersindustri och tryckerier: fabriker för kuvert, antecknings
böcker, askar och påsar, bokbinderi, litografiska anstalter och kliché
fabriker,
8) beklädnadsindustri: verkstäder för klädes- och linnesömnad,
pressningsverkstäder, tillverkning av täcken, artificiella blommor, plymer
och garneringar samt hatt- och paraplyfabriker,
9) träindustri: snickerier, tunnbinderier, vagnfabriker, möbel- och
stolfabriker, inramningsverkstäder, fabriker för borstar och kvastar,
10) elektrisk industri: kraftstationer, elektriska installationsfabriker,
11) landtransport: järnvägs- och spårvägspei'sonal, eldare, kuskar
och formän.
§ 13.
I fråga om tillämpningen av denna konvention i avseende å Ru
mänien må tidpunkten för ikraftträdandet av dessa bestämmelser, på sätt
angives i § 19, framflyttas till senast den 1 juli 1924.
17
§ 14.
Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess rege
ring försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som med
för fara för landets säkerhet.
•§ 15.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 16.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som rati
ficerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala för
hållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens an
passning efter de lokala förhållandena, lata sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besitt
ningar eller, protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 17.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbets
organisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.
§ 18.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre
rats hos sekretariatet.
§ 19-
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
18
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§
20
.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp
säga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds ge
neralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förr
än ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§
21
.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tion
de år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konven
tions tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven
tionen.
§
22
.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
IL
Förslag till konvention angående arbetslösheten.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na
tionernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för
arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken
fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konfe
rensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio
nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i
i St. Germain den 10 september 1919.
§ 1.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall med så korta
mellanrum som möjligt, ej överstigande tre månader, till in tematio-
19
nella arbetsbyrån meddela alla tillgängliga uppgifter, statistiska och andra,
rörande arbetslösheten, däri inbegripet alla upplysningar om de mått och
steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att bekämpa arbetslös
heten. I den mån så ske kan, böra uppgifterna insamlas på sådant sätt,
att de kunna meddelas internationella arbetsbyrån inom tre månader från
slutet av den tidrymd, till vilken uppgifterna hänföra sig.
§ 2.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, bör upprätta ett
system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under
kontroll av en central myndighet. Kommittéer, innefattande representanter
för arbetsgivare och arbetare, böra tillsättas för att giva råd i frågor, som
beröra dessa anstalters verksamhet.
Där både offentliga och enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsan
stalter finnas, skola åtgärder vidtagas för att samordna deras verksamhet
enligt en hela landet omfattande plan.
Den verksamhet, som utövas av de olika staternas arbetsförmedlings-
system, skall samordnas av internationella arbetsbyrån efter överenskom
melse med vederbörande stater.
§ 3.
Medlemmar av internationella arbetsorganisationen, som ratificera
denna konvention och som upprättat ett system av arbetslöshetsförsäk
ring, skola på de villkor, som överenskommas mellan respektive med
lemmar, vidtaga åtgärder, för att arbetare, som äro undersåtar i förhål
lande till en av medlemmarna och arbeta å en annans territorium, må
beträffande försäkring, varom nu är fråga, åtnjuta samma ersättning som
arbetare, vilka äro den senare medlemmens undersåtar.
§ 4.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Gennain den 10 sept. 1919, delgivas nationernas
förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 5.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som rati
ficerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
*
20
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala för
hållandena äro omöjliga att tillämpa,
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass
ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, be
sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§
6
.
Så snart ratifikationerna för tre medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas
förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av interna
tionella arbetsorganisationen.
§ 7.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre
rats hos sekretariatet.
§
8
.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 9.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds general
sekreterare för inregistrering. ”Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§
10
.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en rédogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagord
ning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
§
11
.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
21
in.
Hemställan angående arbetslösheten.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för
arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken
fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konfe
rensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorga
nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän
syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
I.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder för att förbjuda inrättandet
av sådana arbetsförmedlingsanstalter, som taga betalning eller eljest be
driva sin verksamhet såsom affär. Beträffande redan befintliga anstalter
av nu nämnd beskaffenhet hemställes, att deras verksamhet måtte göras
beroende av tillstånd, som meddelas av regeringen, och att alla till buds
stående åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt avskaffa dylika
anstalter.
II.
Generalkonferensen hemställer till medlemmarna av internationella
arbetsorganisationen att icke medgiva värvning gruppvis av arbetare från
ett land till ett annat utan efter överenskommelse mellan vederbörande
länder och efter samråd med arbetsgivare och arbetare inom de indu
strier, frågan angår i vartdera landet.
III.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte anordna ett system av effektiv arbetslöshets
försäkring, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom
tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar, vilkas stadgar före
skriva utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.
22
IV.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet av alla arbeten för offent-
lig myndigbets räkning, att dylika arbeten sa vitt möjligt reserveras för
perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar, som särskilt beröras
därav.
IV.
Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska arbetare.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för
arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken
fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konfe
rensens sammantfäde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
-antager följande hemställan att underställas internationella arbets
organisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med
hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Gennain den 10 september 1919.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte på grundval av ömsesidighet och på de vill-
' kor, som kunna överenskommas mellan vederbörande länder, tillförsäkra
å dess territorium sysselsatta utländska arbetare och deras familjer de
förmåner, som avses med dess lagar och författningar angående arbetar
skydd, ävensom åtnjutande av den föreningsrätt, som inom lagens grän
ser är tillerkänd dess egna arbetare. V.
V.
Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
23
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor: före och efter barnsbörd (däri inbegripen frågan om mo-
derskapsunderstöd)», vilken fråga innefattas i tredje punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio
nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St.
Germain den 10 september 1919.
§ I-
Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen av
denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa
reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och över
förande av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade
arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss
eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och
bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.
Såsom »kommersiellt företag» skall med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention anses varje plats, där varor säljas eller handel idkas.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri och handel å ena samt jordbruk å andra sidan.
§
2
.
Med hänsyn till tillämpningen av denna konvention innefattar be
teckningen »kvinna» varje person av kvinnligt kön, utan hänsyn till ålder
Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 samt. 307 käft.
(Nr 361.)
7
24
eller nationalitet, gift eller ogift; beteckningen »barn» innefattar varje
barn, äkta eller ej.
§ 3.
I industriella eller kommersiella företag, offentliga eller privata,
eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast
sysselsättas medlemmar av samma familj, skall kvinna:
a) icke äga rätt att arbeta under en tidrymd av sex veckor efter
sin nedkomst;
b) vara berättigad att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg
av innehåll, att hennes nedkomst antagligen kommer att äga rum inom
sex veckor;
c) under hela den tid hon är frånvarande från arbetet enligt mom.
a) eller b), åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle
under hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Berörda understöd, vars
exakta belopp skall bestämmas av vederbörande myndighet i varje land,
skall utgå av allmänna medel eller ock anskaffas genom ett system av
försäkring. Hon skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare
eller barnmorska. Misstag från läkares eller barnmorskas sida angående
tidpunkten för nedkomsten skall icke hindra en kvinna från att erhålla
understöd under tiden från dagen för läkarintygets utfärdande till den
dag, då nedkomsten verkligen äger rum;
d) äga rätt att, om hon ammar sitt barn, erhålla en halvtimmes
rast två gånger dagligen under arbetstiden för nämnda ändamål.
§4.
I händelse en kvinna är frånvarande från arbetet enligt § 3 mom.
a) eller b) eller förblir borta från arbetet under längre tid till följd
av sjukdom, som enligt läkarintyg härleder sig från havandeskap eller
barnsäng och gör henne oförmögen att återupptaga sitt arbete, skall det
vara förbjudet för hennes arbetsgivare att, förrän hennes frånvaro över
skridit en av vederbörande myndighet i varje land fastställd maximitid,
vare sig uppsäga henne under sådan frånvaro eller uppsäga henne å sådan
tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under ovannämnda frånvaro.
§ 5.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas gene
ralsekreteraren i nationernas förbund och av honom inregistreras.
25
§ 6
.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som rati
ficerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass
ning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, be
sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 7.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar
betsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för
bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio
nella arbetsorganisationen.
§
8
.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 9.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§
10
.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds gene
ralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
26
§ 11
.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag
ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven
tionen.
§ 12
.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
Yl.
Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na
tionernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag beträffande »sysselsättande av
kvinnor: under natten», vilken fråga innefattas i tredje punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbets
organisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain
den 10 september 1919.
§ I-
Såsom industriella företag skola med hänsyn till tillämpningen av
denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa
reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremal, ävensom framställning, transformering och över
förande av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar fpr inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
27
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanlägg
ningar, elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra bygg
nadsarbeten ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan
åsyftade arbeten.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.
§
2
.
Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen
»natt» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,
vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
I de länder, där hittills inga av offentlig myndighet utfärdade
bestämmelser varit gällande angående kvinnors användande till nattarbete
i industriella företag, må tills vidare och under en tid av högst tre år
beteckningen »natt» av regeringen förklaras avse en period av endast tio
timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan
o f. m.
§ 3.
Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, få icke sysselsättas under natten
inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon
gren av sådant företag, med undantag likväl av företag, där endast
medlemmar av samma familj sysselsättas.
§ 4.
§ 3 äger icke tillämpning:
a) i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar av
brott i driften, vilket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk
karaktär;
b) i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning
varande ämnen, som äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är
nödvändigt för att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig förlust.
x
§ 5.
1 Indien och Siarn må från tillämpningen av § 3 i denna konven
tion av regeringen undantagas industriella företag av alla slag, utom
fabriker, angivna såsom sådana i vederbörande lands lagstiftning. Med
delande om varje sådant undantag skall lämnas till internationella ar-
betsbyrån.
28
§
6
.
I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna,
samt i varje fall, där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det,
må den i 2 § såsom natt angivna tidrymd inskränkas till tio timmar
under 60 dagar om året.
§ 7.
I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande,
må den tidrymd, som skall anses såsom natt, vara kortare än vad före
skrivits i ovanstående paragrafer, för såvitt motsvarande vilotid beviljas
under dagen.
§
8
.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 9-
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv
styrelse, detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens an
passning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, be
sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 10.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas
förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av interna
tionella arbetsorganisationen.
§ 11.
Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare
29
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregist
rerats hos sekretariatet.
§ 12.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 13.
Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan, sedan tio år för
flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds gene
ralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förr
än ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 14.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart
tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konven
tions tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven
tionen.
§ 15.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
VII.
Hemställan angående skydd mot mjältbrand.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
30
antaga följande hemställan att underställas internationella arbetsorga
nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän
syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
Generalkonferensen hemställer till internationella arbetsorganisa
tionens medlemmar att vidtaga åtgärder för att ull, som kan misstänkas
innehålla mjältbrandssporer, må desinficeras, antingen i det exporterande
landet eller, om detta icke låter sig göra, å avlastningsorten i det impor
terande landet.
vin.
Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor och barn: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i
tredje och fjärde punkterna på dagordningen för konferensens sam
manträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form
av en hemställan
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorga
nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän
syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
På grund av den fara, som vissa industriella arbeten innebära för
kvinnor med hänsyn till deras moderskap och för minderåriga med hän
syn till deras fysiska utveckling, hemställer generalkonferensen till med
lemmarna av internationella arbetsorganisationen, att användande av
kvinnor eller manliga minderåriga under 18 år till nedan angivna ar
beten måtte förbjudas:
a) arbete i zink- och bly hyttor;
b) bandhavande, bearbetning och reduktion av aska, som innehåller
bly, samt avsilvring av bly;
c) smältning i större skala av bly eller gammal zink;
31
d) framställning av lödtenn eller legeringar, som innehålla mer än
10
%
bly;
e) framställning av blyglete, massikot, mönja, bly vitt, blysulfat,
blykromat eller blysilikat (smält);
f) arbete med blandning eller påstrykning av massa vid tillverk
ning eller reparation av elektriska ackumulatorer;
g) rengöring av arbetslokaler, där arbete av ovan angivet slag utföres.
Vidare hemställes, att sysselsättande av kvinnor och manliga min
deråriga under 18 år med arbeten, där blyföreningar användas, endast
medgives under följande villkor:
a) att lokal ventilation är anordnad på sådant sätt, att damm och
ångor upptagas omedelbart där de alstras;
b) att renlighet iakttages i fråga om verktyg och arbetslokaler;
c) att anmälan göres till offentlig myndighet om alla fall av bly
förgiftning och att ersättning gives till de förgiftade;
d) att de personer, som äro anställda i arbete av ovan angivet
slag underkastas regelbunden läkarundersökning;
e) att tillräckliga och lämpliga avklädningsrum, tvättanordningar
och marketenterier finnas inrättade samt att särskild skyddsbeklädnad
tillhandahålles;
f) att förbud meddelas mot införande av födoämnen eller drycker
i arbetslokalerna.
Konferensen hemställer vidare, att i de industrier, där lösliga bly
föreningar kunna ersättas med icke giftiga ämnen, användandet av dylika
blyföreningar underkastas strängare reglering.
Såsom läslig skall med hänsyn till denna hemställan anses bly
förening, varav mer än 5
%
av vikten (uppskattad som metalliskt bly)
är läslig i V4-procentig saltsyrelösning.
IX.
Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående sysselsättande av
kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje punk
ten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.)
8
32
antager följande hemställan att underställas internationella arbets
organisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med
hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte — därest så icke redan skett — snarast möjligt
upprätta icke endast ett system av effektiv yrkesinspektion utan även
en offentlig myndighet med särskild uppgift att skydda arbetarnas hälsa,
vilken myndighet bör träda i förbindelse med internationella arbetsbyrån.
X.
Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns användande till in
dustriellt arbete.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande
av barn: minimiålder för anställande», vilken fråga ingår i fjärde
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio
nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i de
len om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och trak
taten i St. Germain den 10 september 1919.
§ I-
Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa-,
reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och över
förande av drivkraft i allmänhet eller av elektricitet.
33
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten,
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade
arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller
å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och
bryggor samt i dockor, varv och magasin, med undantag likväl av trans
port för hand.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan
industri å ena samt handel ooh jordbruk å andra sidan.
§ 2-
Barn under 14 år må icke användas eller arbeta i industriella före
tag, offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant företag,
med undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj
sysselsättas.
§3.
Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres
av barn i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakas av offent
lig myndighet.
§ 4.
För underlättande av kontrollen över efterlevnaden av bestämmel
serna i denna konvention skall varje industriell arbetsgivare föra ett
register, upptagande varje hos honom sysselsatt person under 16 år med
angivande av dagen för dennes födelse.
§ 5.
Beträffande denna konventions tillämpning å Japan medgivas från
bestämmelserna i § 2 följande undantag:
a) barn över 12 år kunna få användas till arbete, om de genom
gått folkskola;
b) beträffande barn mellan 12 och 14 år, som redan äro anställda
i arbete, må övergångsbestämmelser utfärdas.
Bestämmelsen i nu gällande japanska lag, vilken tillåter barn under
12 år att utföra vissa lättare arbeten, skall upphävas.
34
§
6
.
Bestämmelserna i § 2 skola icke tillämpas å Indien, men få där
barn under 12 år icke sysselsättas:
a) i företag som använda drivkraft och sysselsätta mera än tio
personer;
b) i gruvor, stenbrott eller andra anläggningar för utvinnande av
mineral;
c) med transport av passagerare, gods eller post å järnväg eller
handhavande av gods i dockor eller å kajer eller bryggor, med undantag
likväl av transport för hand.
§ 7.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.-
§ 8.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv
styrelse, detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser icke med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som- måste vidtagas för konventionens anpass
ning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, be
sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§ 9.-
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar
betsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för
bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio
nella arbetsorganisationen.
§ 10.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
\
35
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre
rats hos sekretariatet.
§ 11.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och
att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 12.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som • delgives nationernas förbunds general
sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats bos sekretariatet.
§ 13.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag
ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven
tionen.
§ 14.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
XI.
Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na
tionernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
barn: under natten», vilken fråga ingår i fjärde punkten på dagord
ningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio
nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
36
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i
St. Germain den 10 september 1919.
§ 1.
Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa
reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och över
förande av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar' för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggnin
gar, elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnads
arbeten ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan
•åsyftade arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg,
däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor
och magasin, med undantag likväl av transport för hand.
Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.
§ 2
.
Minderåriga under 18 år få icke sysselsättas nattetid i industriella
företag, offentliga eller privata, eller i någon gren av sådant företag med
undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj syssel
sättas, förutom i härnedan angivna fall:
Minderåriga över 16 år kunna få användas nattetid inom nedan
angivna industriella företag till arbete, som på grund av sin natur måste
bedrivas kontinuerligt dag och natt:
a) järn- och stålverk; arbeten vartill reverber- och regenerativ
ugnar användas samt galvanisering av plåt eller järntråd (utom betsning);
b) glasbruk;
c) pappersbruk;
d) råsockertillverkning;
e) reduktion av guldmalm.
37
§ 3.
Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen
»natt'» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,
vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
I stenkols- ocli brun kolsgruvor må arbete pågå mellan klockan 10
e. m. och klockan 5 f. m., om mellantiden mellan två arbetsperioder i regel
uppgår till femton timmar och i intet fall utgör mindre än tretton timmar.
Där lagstiftningen förbjuder nattarbete i bagerier för alla arbetare,
må inom denna industri tiden mellan klockan 9 e. m. och klockan 4
f. m. träda i stället för den ovan omförmälda tiden mellan klockan 10
e. m. och klockan 5 f. m.
I de tropiska länder, där arbetet är avbrutet under en tid mitt
på dagen, må nattledigheten vara kortare än elva timmar, för såvitt
motsvarande vilotid beviljas under dagen.
§ 4.
Bestämmelserna i §§ 2 och ’ 3 skola icke tillämpas på nattarbete,
som utföres av minderåriga mellan 16 och 18 år, då fall av »force ma-
jeure», som icke kunnat förutses eller förekommas och ej är av perio
disk karaktär, rubbar företagets normala drift.
§ 5.
Beträffande denna konventions tillämpning å Japan skall § 2 endast
avse, intill den 1 juli 1925 minderåriga under 15 år och efter nämnda
tidpunkt minderåriga under 16 år.
§
6
.
Beträffande denna konventions tillämpning å Indien skall med »in
dustriella företag» endast avses »fabriker» angivna såsom sådana i den
indiska fabrikslagen; och skall § 2 icke tillämpas å ynglingar över
II år.
§ 7.
Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna
intresset så kräver, må förbudet mot. nattarbete suspenderes genom be
slut av offentlig myndighet beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år.
§
8
.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
38
1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919 delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.
§ 9.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv
styrelse, detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens an
passning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av dess kolonier, be
sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§
10
.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar
betsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för
bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio
nella arbetsorganisationen.
,
m
§ 11
.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre
rats hos sekretariatet.
§ 12
.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 13.
Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan sedan tio år för
flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som skall delgivas nationernas förbunds ge
39
neralsekreterare för inregistrering. Uppsägning träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ U.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag
ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändring i konventionen.
§ 15.
'
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
XII.
Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella konven
tionen rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustr/en.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na
tionernas förbund,
vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919
och besluta antaga vissa förslag angående »utvidgning och
tillämpning av den i Bern år 1906 antagna internationella kon
ventionen angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom
tändsticksindustrien», vilken fråga ingår i femte punkten på dag
ordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorga
nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän
syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919:
Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte — om så ické redan skett ansluta sig till
den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud
mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft.
(År
361.)
9
40
Behandlingen av Washington-konferensens beslut.
Beträffande de olika här ovan återgivna konventionsförslagen och
hemställandena, vilka samtliga remitterats till delegationen, har delega
tionen i förevarande sammanhang ansett sig böra anföra följande.
Förslaget till konvention om begränsning av arbetstiden i industriella
anläggningar till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan
(I) har ännu
icke upptagits till närmare behandling inom delegationen. Anledningen
härtill här varit, att Kungl. Maj:t genom remiss av riksdagens skrivelse
den 12 juni 1920 angående utredning i fråga om ändringar i lagen om
arbetstidens begränsning uppdragit åt socialstyrelsen att efter skedd ut
redning inkomma med de förslag till jämkningar i nämnda lag, som
kunna finnas påkallade av vunnen erfarenhet om lagens tillämpning och
vilka utan att rubba lagens grunder kunna vara ägnade att bättre an
passa densamma efter det praktiska livets krav. Nu berörda revi
sionsarbete måste nämligen tillmätas den största betydelse vid bedömande
av frågan, vilken ställning vårt land bör intaga med hänsyn till ifråga
varande konventionsförslag.
Enligt vad delegationen underhand inhämtat, lär emellertid utlå
tande med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning inom
kort vara att förvänta från socialstyrelsen.
Förslaget till konvention angående arbetslösheten
(II) synes, såvitt de
legationen nu kan bedöma, utan betänkligheter kunna biträdas av Sve
rige, och skall delegationen inom kort inkomma med närmare yttrande
i ämnet.
Konferensens
hemställan angående arbetslösheten
(III) är uppdelad på
fyra punkter.
Den första punkten avser behandlingen av den enskilda affärsmäs
siga platsförmedlingen. Denna verksamhet regleras i vårt land genom
nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaf
fande av arbetsanställning, enligt vilken yrkesmässig platsförmedling ej
får bedrivas, med mindre tillstånd därtill meddelats av vederbörande
länsstyrelse. Sådant tillstånd lämnas ej annan än svensk, välfräjdad
undersåte, som råder över sig och sin egendom, gjort sig känd för or
dentlighet samt i övrigt är lämplig. Dessutom måste, för att tillstånd
skall beviljas, behov förefinnas i orten för sådan verksamhets upptagan
de, vilket i praktiken medfört, att numera, sedan offentliga arbetsför-
41
medlingsanstalter upprättats i Sveriges alla län, vederbörande länssty
relse i regel icke bifaller ansökningar om tillstånd av här ifrågavarande
innebörd. Tillstånd kan återkallas, när omständigheterna därtill föran
leda. Kommissionär skall hålla en för polismyndighet tillgänglig för
teckning över de personer, som genom honom söka anställning och över
de lediga platser, vilka anmälas hos honom, hava av länsstyrelsen gran
skad taxa anslagen samt månatligen till socialstyrelsen på fastställt for
mulär insända statistiska uppgifter över sin verksamhet. Genom här be
rörda anordningar torde man i Sverige i väsentlig mån redan nått de
mål, som åsyftas med förevarande hemställan. Denna går emellertid i
restriktivt avseende längre och vill förbjuda all affärsmässig arbetsför
medling. Ett sådant steg har man i vårt land hittills icke ansett sig
böra taga, då det synts innebära ett alltför stort intrång på närings
friheten och den offentliga arbetsförmedlingen åtminstone ännu ej torde
kunna fullt motsvara behoven på området. Emellertid hava nyss
nämnda restriktiva bestämmelser beträffande den affärsmässiga plats
förmedlingen i förening med den överlägsenhet över de privata kom
missionskontoren, som de offentliga arbetsförmedlingsantalterna hittills
på det hela taget visat, lett därhän, att den affärsmässiga arbetsförmed
lingsverksamheten i stort sett måst sägas vara stadd pa avskrivning i
Sverige.
Med den andra punkten vill man söka förhindra värvning av ar
betare gruppvis från ett land till ett annat, vilket icke skulle fa äga
rum förrän efter överenskommelse mellan vederbörande länder, föregån
gen av överläggning med arbetsgivare och arbetare inom de av frågan
berörda verksamhetsområden. En sådan värvning av arbetskraft till
främmande länder har visserligen sporadiskt förekommit i vårt land, sär
skilt under de första krigsåren, men är eljest ganska sällsynt hos oss.
Försök att med falska förespeglingar locka större skaror av svenska ar
betare till främmande länder ha även, när den allmänna^ opinionen ge
nom pressen blivit uppmärksam gjord därpå, mött ett så kraftigt mot
stånd, att de i regel misslyckats.
I tredje punkten av hemställandet förordas anordnande av en
effektiv arbetslöshetsförsäkring. Detta spörsmål har i Sverige hänskjutits
till socialförsäkringskommittén och är för närvarande föremål för dess
utredning.
Den fjärde punkten åsyftar beredandet av möjlighet att anordna
nödhjälpsarbeten under perioder av arbetslöshet. Mot innehållet i denna
punkt synes principiellt taget ej något vara att erinra, men torde^ det
vara tvivelaktigt, om punkten lämpligen kan giva anledning till någon
42
lagstiftnings- eller dylik mer direkt åtgärd från statens sida. Systemet
att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arbeten har för övrigt med
framgång tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under kris
åren och har sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska
stadskommunerna under depressionstider sökt att förebygga och mildra
arbetslösheten.
Enligt delegationens mening synes sålunda förevarande hemställan
ej böra giva anledning till några särskilda åtgärder.
De i
hemställandet rörande ömsesidighet i fråga om behandlingen av
utländska arbetare
(IV) framförda önskemål torde i huvudsak kunna anses
redan tillgodosedda här i landet.
Med hänsyn till arbetarskyddslagstiftningen i mer inskränkt och
egentlig bemärkelse, d. v. s. lagen om arbetarskydd och med denna lag
sammanhängande eller besläktade författningar, finnes ej någon skillnad
mellan in- och utländska arbetare. Går man så över till lagstiftningen
på socialförsäkringens område, vilken lagstiftning, i den mån den avser
att förbättra arbetarklassens villkor, plägar hänföras till arbetarskydds
lagstiftningen i mer vidsträckt mening, finner man, att lagen om försäk
ring för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare,
som uppehålla sig i riket. Beträffande sådana arbetares familjemedlem
mar, vilka vistas utom riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare
själv, som icke uppehåller sig inom landet, gör däremot lagens 27 § vissa
inskränkningar i rätten till ersättning. Genom en bestämmelse i sista
stycket av nämnda paragraf bemyndigas emellertid Kungl. Maj:t att under
förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag från nu berörda inskränk
ningar, och har Kungl. Maj:t med stöd härav genom deklaration den 12
februari 1919 lämnat sådant medgivande till förmån för danska och
norska medborgare.
Lagarna om sjukkassor och understödsföreningar äro ej i sin till-
lämpning begränsade till arbetarklassen och böra sålunda måhända ej
räknas till arbetarskyddslagstiftningen. De äga dock givetvis särskilt stor
betydelse för arbetarna, och torde det med hänsyn därtill i detta sam
manhang böra framhållas, att svenska och utländska medborgare, med
undantag i avseende å behörighet att vara styrelseledamot, äro fullt lik
ställda enligt dessa lagar.
Lagen om allmän pensionsförsäkring, som ej heller rättligen bör
vara att hänföra till arbetarskyddslagstiftningen, angives uttryckligen
avse endast svenska medborgare.
Beträffande föreningsrätten torde, då rätten att fritt sammansluta sig
43
för främjande av lovliga syften här i landet är obegränsad och det sak
nas lagstiftning i ämnet, utländska arbetare otvivelaktigt få anses lik
ställda med svenska.
Ser man nu till, vilka åtgärder här ifrågavarande hemställan skä
ligen bör föranleda, torde det strängt taget endast behöva ifrågakomma
att beträffande lagen om försäkring för olycksfall i arbete fortskrida på
den väg, varpå man, såsom ovan omförmälts, inslagit i förhållande till
Danmark och Norge. Vill man gå ytterligare ett steg i tillgodoseende
av den idé, som ligger till grund för hemställandet, skulle det kunna
ifrågasättas att underkasta lagen om allmän pensionsförsäkring sådan
ändring, att jämväl beträffande denna lag överenskommelser med andra
stater skulle kunna träffas om tillämpning av lagen å deras medborgare.
Slutligen skulle det väl även kunna vara skäl att beakta förevarande
hemställan vid utformandet av den förväntade lagstiftningen om sjuk
försäkring.
Här åsyftade ömsesidighet på socialförsäkringens område låter sig
emellertid icke väl genomföra i andra fall, än där de båda kontraheran-
de staterna ha ett någorlunda likartat och likvärdigt försäkringssystem.
Någon mer omfattande internationell ömsesidighet på berörda område
lär sålunda icke kunna uppnås, utan att man dessförinnan genomfört en
viss grad av enhetlighet eller åtminstone vissa minimifordringar på ef
fektivitet i avseende å de olika ländernas socialförsäkring. Ett förslag
i sistberörda syfte lär även ha väckts från schweizisk sida och förvän
tar man där, att detsamma skall uppföras på dagordningen för någon
av de närmast följande internationella arbetskonferenserna.
Ett förhållande, som vid övervägande av vårt lands åtgöranden med
anledning av förevarande hemställan måste beaktas, är det att utredning,
anförtrodd åt en särskild kommitté, f. n. pågår om revision av hela vår
socialförsäkringslagstiftning i ändamål att sammanföra dess olika grenar
till ett systematiskt helt. Med hänsyn till nu berörda förhållande synas
några förändringar i den svenska socialförsäkringslagstiftningen f. n. ej
skäligen kunna påkallas. Å andra sidan bereder detta förhållande ett
gynnsamt tillfälle för tillgodoseende såvitt möjligt i vad vår lagstiftning
angår av idén om internationell ömsesidighet på socialförsäkringens
område.
I enlighet med vad här anförts synes förevarande hemställan icke
böra föranleda annan åtgärd, än att härovan omförmälda kommitté er
håller uppdrag att såvitt möjligt beakta densamma vid sitt revisionsarbete.
Förslagen till konventioner angående kvinnors användande till arbete
före och efter barnsbörd
(V),
angående kvinnors nattarbete
(VI),
angående
44
fastställande av minimiålder för barns användande till industriellt arbete
(X)
och angående barns nattarbete inom industrien
(XI)
ha samtliga Synts dele
gationen påkalla vissa utredningar, innan delegationen kan taga stånd
punkt till dem. I den mån utredningarna i de olika frågorna slutföras,
skall delegationen söka att skyndsamt inkomma med de förslag till lag
stiftningsåtgärder, vartill de skilda konventionsförslagen enligt delegatio
nens mening böra giva anledning, ävensom yttra sig i fråga om dessa
förslags ratificering.
Jämväl ifråga om
hemställandena angående skydd mot mjältbrand
(VII)
och angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning
(Vill) har
delegationen funnit nödigt att föranstalta om vissa utredningar, och är
med hänsyn därtill delegationen ej heller beträffande dessa hemställan
den beredd att avgiva yttrande förr än något längre fram.
Hemställandet angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet
(IX) synes icke påkalla några organisatoriska åtgärder inom den svenska
socialförvaltningen, då vår yrkesinspektion i stort sett torde få anses till
fredsställande och de hygieniska synpunkterna kommit till livligt beak
tande i vår skyddslagstiftnings utformning och genomförande. Delega
tionen tillåter sig i sistberörda avseende erinra om den årliga läkarbesikt-
ningen av minderåriga arbetare inom den fabriksmässiga industrien samt
om förefintligheten sedan åtskilliga år av en medicinsk expert inom
yrkesinspektionens chefsmyndighet. Den enda åtgärd, vartill förevarande
hemställan skäligen synes kunna föranleda, torde vara, att Kungl. Maj:t
anbefaller nämnda chefsmyndighet, d. v. s. socialstyrelsen, att beträffande
yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende träda i förbindelse
med internationella arbetsbyrån.
Vad slutligen beträffar
hemställandet angående tillämpning av den i
Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud mot an
vändande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien
(XII) får delegatio
nen påpeka, att Sverige den 27 februari 1920 anslutit sig till nämnda
konvention samt att Kungl. Maj:t genom förordning samma dag utvid
gat förut gällande förbud mot försäljning inom riket av tändstickor, i
vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl
tillverkning och införsel. Någon åtgärd från svensk sida med anledning-
av denna hemställan lär sålunda icke kunna ifrågakomma.
45
Bilaga 1.
Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den inter
nationella arbetsorganisationen.
DEL I.
Förbundsakt för nationernas förbund.
§ 23. Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i de
internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna komma
att avslutas, förklara förbundets medlemmar: _
a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rättvisa och
människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor, och barn såväl inom egna stats-
områden som i alla länder, dit deras kommersiella och industriella förbindelser
nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och vidmakthålla nödiga internatio
nella organ;
DEL XIII.
Arbete.
Avdelning I.
Arbetets organisation.
Då nationernas förbund har till ändamål att avägabringa allmän fred, och
då en sådan fred blott kan fotas på grundvalen av social rättvisa;
då arbetsförhållanden äro rådande, som för ett stort antal människor
bära orättvisa, armod och umbäranden, varav ett missnöje alstras, som hotar fre
den och samförståndet i världen, och då det är en trängande nödvändighet att
förbättra dessa förhållanden, exempelvis genom reglering av arbetstiden, faststäl
lande av maximiarbetsdag och maximiarbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden,
bekämpande av arbetslösheten, garanterande av en för livsuppehället tillräcklig
lön, arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt olycksfall i
arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och invaliditetsförsäkrmg,
skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares intressen, den fackliga förenings
46
rättens erkännande, organiserande av yrkes- och teknisk undervisning samt andra
liknande åtgärder;
då underlåtenhet från en nations sida att införa verkligt människovärdiga
arbetsvillkor utgör ett hinder för de övriga nationernas ansträngningar att för
bättra arbetarnas lott i egna länder;
hava de höga fördragsslutande parterna, därtill föranledda såväl av känslan
för rättvisa och humanitet som av önskan att skapa en varaktig världsfred, träf
fat följande överenskommelse:
Första kapitlet.
Organisation.
§ 387. En permanent organisation skall inrättas med uppdrag att arbeta
för förverkligande av det i inledningen utvecklade programmet.
De ursprungliga medlemmarna av nationernas förbund skola vara ursprung
liga medlemmar av denna organisation, och skall framdeles vunnet medlemskap
av nationernas förbund medföra medlemskap av nämnda organisation.
§ 388. Den permanenta organisationen skall omfatta:
l:o. en generalkonferens (Conférence générale) av representanter för med
lemmarna;
2:o. en internationell arbetsbyrå (Bureau international du Travail) under
ledning av en styrelse, varom stadgas i § 393.
§ 389. Generalkonferensen av representanter för medlemmarna skall sam
manträda vid behov, dock minst en gång varje år. Den skall bestå av fyra om
bud för var och en av medlemmarna, av vilka ombud två skola företräda rege
ringen och de två övriga resp. arbetsgivarna och arbetarna.
Varje ombud må åtföljas av experter (conseillers techniques) till ett antal
av högst två för vart och ett å dagordningen för sammanträdet upptaget ärende.
Aro frågor, som särskilt beröra kvinnorna, föremål för överläggning å konferen
sen, skall minst en av de till experter utsedda personerna vara kvinna.
Medlemmarna förbinda sig att utse de ombud och experter, som icke ut
sändas av regeringen, i samförstånd med de mest representativa fackliga sam
manslutningar av arbetsgivare och arbetare inom resp. länder, för såvitt sådana
sammanslutningar finnas.
Experter må icke yttra sig utom efter begäran av det ombud, som de
biträda, och med konferensordförandens särskilda medgivande; de äro icke röst
berättigade.
Ombud kan genom skrivelse till ordföranden förordna en av de honom åt-
Joljande experterna till suppleant för sig, och äger sådan suppleant deltaga i
överläggningar och omröstningar.
Ombudens och experternas namn skola uppgivas hos den internationella
arbetsbyrån genom vederbörande medlems regering.
Ombudens och experternas fullmakter skola prövas av konferensen, som
med två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna röster äger vägra god
känna ombud eller expert, som efter konferensens mening icke är utsedd i enlig
het med bestämmelserna i denna paragraf.
47
§ 390. Varje ombud äger rätt att rösta individuellt i alla frågor, som
varit föremål för konferensens överläggningar.
För den händelse att någon av medlemmarna icke utsett det ena av de
ombud, som icke representerar regeringen, äger det andra ombudet, som icke repre
senterar regeringen, att deltaga i överläggningarna men icke i omröstningarna.
För den händelse konferensen i kraft av den befogenhet, som tillkommer
densamma jämlikt § 389, vägrat erkänna en av någon medlems representanter,
skola bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, som om ifrågavarande
representant icke vore utsedd.
§ 391. Konferensen skall sammanträda å den plats, där nationernas för
bund har sitt säte eller å annan plats, som av konferensen vid ett föregående
sammanträde kan hava bestämts med en majoritet av två tredjedelar av de av
närvarande ombud avgivna röster.
§ 392. Den internationella arbetsbyrån skall upprättas å den plats, där
nationernas förbund har sitt säte och vara en av förbundets institutioner.
§ 393. Den internationella arbetsbyrån skall stå under ledning av en
styrelse (Conseil ^administration), sammansatt av tjugofyra personer, vilka utses
enligt följande bestämmelser:
Den internationella arbetsbyråns styrelse skall vara sammansatt av:
tolv ledamöter, representerande regeringarna;
sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera arbetsgivarna;
sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera funktionärer
och arbetare.
Av de tolv ledamöterna, som representera regeringarna, skola åtta utses
av de medlemmar, som i industriellt hänseende äro de mest betydande, samt fyra
av de medlemmar, som därtill blivit utsedda av regeringarnas ombud vid kon
ferensen, med undantag av ombuden för nyssberörda åtta medlemmar.
Uppkomna tvister, rörande vilka medlemmar skola anses såsom de i indu
striellt hänseende mest betydande, avgöras av nationernas förbunds råd.
Mandattiden för ledamot av styrelsen är tre år. Sättet för återbesät
tande av lediga platser och andra frågor av samma art må avgöras av sty
relsen under förbehåll likväl av konferensens godkännande.
Styrelsen utser en av sina ledamöter till ordförande och fastställer
arbetsordning för sig. Den sammanträder å tider, som den själv bestämmer. Sär
skilt sammanträde skall äga rum, då minst tio ledamöter av styrelsen skrift
ligen hemställa härom.
§ 394. Den internationella arbetsbyrån skall förestås av en direktör. Han
utses av styrelsen, vilken ock utfärdar instruktioner för honom och inför vil
ken han är ansvarig för den behöriga gången av byråns arbete ävensom för full
görande av alla övriga uppgifter, som kunna anförtros åt honom.
Direktören eller hans suppleant skall närvara vid styrelsens alla sam
manträden.
§ 395. Den internationella arbetsbyråns personal tillsättes av direktören.
Därvid böra, med behörig hänsyn tagen till angelägenheten av att erhålla bästa
möjliga arbetsresultat, utses personer av olika nationaliteter. Visst antal av
denna personal skall utgöras av kvinnor.
§ 396. Den internationella arbetsbyråns uppgift omfattar insamling och
fördelning av alla upplysningar av betydelse för den internationella regleringen
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.)
10
48
av arbetarnas villkor och arbetsförhållanden samt särskilt att verkställa utred
ning i de frågor, som skola föreläggas konferensen för avslutande av internatio
nella konventioner ävensom att utföra speciella av konferensen anbefallda under-
sökrilngar.
Byrån skall förbereda dagordningen vid konferensens sammanträden.
Byran skall, i enlighet med föreskrifterna i denna del av förevarande för
drag, fullgöra de åligganden, som kunna komma att påvila densamma beträffande
internationella tvister.
Den skall redigera och på franska, engelska och varje annat språk, som
styrelsen finner lämpligt, utgiva en periodisk publikation, ägnad åt sådana frå
gor angående industri och arbete, som äro av internationellt intresse.
Utöver de i denna paragraf omförmälda uppgifter har byrån att i allmän
het fullgöra de uppdrag och utöva de befogenheter, som konferensen finner lämp
ligt anförtro åt densamma.
§ 397. De ministerier hos medlemmarna, vilka handlägga arbetarfrågor,
äga direkt kommunicera med direktören genom förmedling av vederbörande rege
rings representant hos den internationella arbetsbyråns styrelse eller, för den hän
delse sådan representant icke finnes, genom förmedling av annan därtill behörig
och av regeringen utsedd befattningshavare.
§ 398. Den internationella arbetsbyrån äger påkalla medverkan av natio
nernas förbunds generalsekreterare i alla frågor, beträffande vilka sådan med
verkan kan lämnas.
§ 399. Envar av medlemmarna skall bestrida kostnaderna för ombudens
och experternas ävensom för dess representanters i styrelsen resor och uppehälle.
Medel till bestridande av alla andra kostnader för den internationella arbets
byrån och för konferensens eller styrelsens sammanträden tillhandahållas direk
tören av nationernas förbunds generalsekreterare ur förbundets medel.
Direktören är ansvarig inför nationernas förbunds generalsekreterare för
användningen i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf av alla honom
anförtrodda medel.
Andra kapitlet.
Verksamhet.
§ 400. Styrelsen skall upprätta dagordning för konferensens samman
träden, sedan det granskat alla förslag, som inlämnats av regering för någon av
medlemmarna eller av någon i § 389 omförmäld sammanslutning beträffande
ärende, som kan upptagas å dagordningen.
§ 401. Direktören skall vara konferensens sekreterare; han skall fyra
månader före varje sammanträde översända dagordningen för detsamma till var
och en av medlemmarna ävensom genom dessas förmedling till de ombud, som ej
äro regeringsrepresentanter, så snart dessa äro utsedda.
§ 402. Envar av medlemmarnas regeringar äger rätt att inlägga protest
mot upptagande på dagordningen av ett eller flera därför avsedda ärenden. Skä
len för sådan protest skola angivas i en till direktören ställd inlaga, och skall
denna av direktören delgivas medlemmarna av den internationella organisation em
49
De ärenden, mot vilka protest blivit inlagd, skola utan hänsyn till protes
ten kvarstå å dagordningen, om konferensen sä besluter med två tredjedelar av
de av närvarande ombud avgivna röster.
. .
Yarje annan fråga, som konferensen med samma majoritet av tva tredje
delar besluter taga under omprövning, skall upptagas å dagordningen för följande
sammanträde.
,
§ 403. Konferensen uppgör själv sin arbetsordning; den utser sm ord
förande; den äger tillsätta kommittéer för avgivande av betänkanden rörande frå
gor, som den finner böra utredas.
Enkel majoritet av röster, avgivna av de i konferensen deltagande ombuden,
skall vara avgörande i alla de fall, beträffande vilka kvalificerad majoritet ej
är särskilt föreskriven genom andra paragrafer i denna del av förevarande
fördrag^ mrögtning är ogiltig, om antalet avgivna röster understiger hälften av
antalet vid sammanträdet närvarande ombud.
§ 404. Konferensen kan med kommittéer, som den tillsätter, adjungera
experter, vilka skola hava rådgivande men icke beslutande befogenhet.
§ 405. Om konferensen besluter antaga förslag beträffande ett a dagord
ningen uppfört ämne, skall den bestämma, om åt förslagen skall givas formen av:
a) en »hemställan» (»recommendation»), avsedd att underställas medlemmar-
nas prövning och att förverkligas genom nationell lag eller pa annat sätt;
b) eller ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av
medlemmarna.
...
I båda fallen, vare sig fråga är om en hemställan eller ett förslag till
konvention, erfordras för godkännande vid slutomröstning av konferensen en
majoritet av två tredjedelar av de närvarande ombudens röster.
Vid avfattandet av en hemställan eller ett förslag till konvention med allmän
giltighet bör konferensen taga hänsyn till de länder, i vilka klimatet, ofullkomlig
utveckling av den industriella organisationen eller andra särskilda omständigheter
gorå industriens betingelser väsentligt avvikande, och skall den föreslå sadana
modifikationer, som den finner nödiga med hänsyn till de säregna förhallandena i
dessa länder.
Ett exemplar av hemställandet eller förslaget till internationell konvention
skall undertecknas av konferensens ordförande och direktören samt överlämnas
till nationernas förbunds generalsekreterare. Denne skall översända en i avseende
å överensstämmelsen med originalet styrkt avskrift av ifrågavarande hemställan
eller förslag till internationell konvention till var och en av medlemmarna.
Envar av medlemmarna förbinder sig att inom ett år från avslutandet av
konferensens sammanträde (eller om det på grund av exceptionella omständig
heter icke är möjligt att göra det inom ett ar, sa snart ske kan och i varje tall
ej senare än 18 månader från avslutandet av konferensens sammanträde) under
ställa hemställandet eller förslaget till internationell konvention den eller de
myndigheter, till vilkas kompetensområde frågan hör, för utfärdande av lag eller
vidtagande av andra åtgärder.
.
I fråga om en hemställan skola medlemmarna underrätta generalsekretera
ren om vidtagna åtgärder.
„
, .....
,.
I fråga om ett förslag till konvention skall medlem, som erhållit godkän
nande av vederbörande myndighet eller myndigheter meddela generalsekreteraren
/
sin formella ratifikation av konventionen samt vidtaga nödiga åtgärder för genom
förande av bestämmelserna i konventionen.
Om
en hemställan icke leder till någon lagstiftningsåtgärd eller andra åt
gärder av beskaffenhet att förverkliga hemställandet eller
om
ett förslag till
internationell konvention icke vinner bifall av vederbörande myndighet eller myn-
digheter, skall ifrågavarande medlem icke vara underkastad någon ytterligare
iorpiiK teisG.
I det fall att fråga är om en förbundsstat, vars befogenhet att biträda en
konvention angående arbetsfrågor är underkastad vissa begränsningar, har rege
ringen rätt att behandla ett förslag till konvention, beträffande vilken dylika
begränsningar gälla, såsom en enkel hemställan, och skola i sådant fall vad som
i denna paragraf sagts i fråga om hemställan äga tillämpning.
Denna paragraf skall tolkas i enlighet med följande princip:
1 intet fall fordras av någon medlem, att den till följd av antagande av
konierensen av hemställan eller förslag till konvention skall minska det skydd
som genom dess lagstiftning redan beviljats de arbetare, varom fråga är.
„
§ 406. Sålunda ratificerad konvention skall inregistreras av nationernas
förbunds generalsekreterare men är icke bindande för andra medlemmar än dem
som ratificerat den.
§ 407. Varje förslag, som vid den slutliga omröstningen å konferensen
icke uppnår en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna
röster, kan göras till föremal för en särskild konvention mellan de medlemmar av
den permanenta organisationen, som sådant önska.
Varje dylik särskild konvention skall av vederbörande regeringar meddelas
nationernas förbunds generalsekreterare, som skall låta inregistrera den.
§ 408. Envar av medlemmarna förbinder sig att till den internationella
ar bets by rån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit för genom
förandet av de konventioner, till vilka den anslutit sig. Dessa redogörelser skola
vara avfattade i den form styrelsen angivit och skola innehålla de uppgifter
styrelsen begärt. Direktören skall framlägga ett sammandrag av dessa redogö
relser vid konferensens nästföljande sammanträde.
§ 409. Varje till internationella arbetsbyrån från en arbetsgivar- eller
arbetarorganisation riktad erinran, enligt vilken någon av medlemmarna icke
skulle pa tillfredsställande sätt tryggat genomförandet av en konvention, till
eiu« ^ jSavaran^e medlem anslutit sig, kan av styrelsen överlämnas till
yederbörande regering, och kan denna regering inbjudas att i ämnet avgiva den
förklaring, som den finner lämplig.
§ 410. Ingar icke inom rimlig tid förklaring från regeringen ifråga, eller
synes inkommen förklaring icke styrelsen tillfredsställande, äger denna offent
liggöra den framställda erinringen och det eventuellt därå avgivna svaret.
§ 411- Envar av medlemmarna äger att hos internationella arbetsbyrån
anföra klagomål mot annan medlem, som enligt den förstnämndes mening icke på
..71 - e i^i^nde sätt tryggat genomförandet av en konvention, som båda
biträtt i enlighet med förestående paragrafer.
. Styrelsen kan, där den så finner lämpligt, innan en undersöknings
kommission anlitas i enlighet med vad nedan stadgas, sätta sig i förbindelse med
den asyftade regeringen på sätt i § 409 omförmäles.
Finner styrelsen anledning icke föreligga att delgiva den åsyftade re
50
51
geringen klagomålet, eller får, sedan sådant delgivande skett, styrelsen icke inom
rimlig tid mottaga tillfredsställande svar, äger styrelsen påkalla tillsättande av
en undersökningskommission med uppgift att utreda den väckta frågan samt in
komma med utlåtande i ämnet.
Styrelsen äger vidtaga samma åtgärd på eget initiativ eller efter anmälan
av ett konferensombud.
Då en jämlikt § 410 eller 411 väckt fråga skall behandlas inför styrelsen,
äger regering, mot vilken klagomålet är riktat och som icke redan är repre
senterad i styrelsen, att utse ett ombud att taga del i styrelsens överläggningar
i detta ärende. Regeringen skall i god tid underrättas om den tidpunkt, vid
vilken överläggningarna skola äga rum.
§ 412. Undersökningskommissionen skall sammansättas på följande sätt:
Envar av medlemmarna förbinder sig att inom sex månader efter detta
fördrags ikraftträdande utse tre i industriella spörsmål sakkunniga personer, av
vilka den förste skall företräda arbetsgivarna, den andre arbetarna och den tredje
vara oberoende i förhållande till arbetsgivare och arbetare. Dessa personer skola
tillsammans bilda en lista, å vilken undersökningskommissionens ledamöter väljas.
Styrelsen äger pröva nämnda personers kompetens samt med två tredje
delar av de av närvarande ombud avgivna röster vägra godkänna den, som icke
motsvarar föreskrifterna i denna paragraf.
På begäran av styrelsen utser nationernas förbunds generalsekreterare
bland de å berörda lista uppförda personer tre, en från varje av ifrågavarande
tre kategorier, att utgöra undersökningskommissionen samt förordnar en av dessa
tre personer till kommissionens ordförande. Ingen av de tre sålunda utsedda
personerna må tillhöra någon av framställt klagomål direkt berörd stat.
§ 413. För den händelse ett klagomål hänvisas till undersökningskommis
sion jämlikt § 411, är envar av medlemmarna skyldig att, vare sig den har direkt
intresse av klagomålet eller ej, ställa till kommissionens förfogande alla tillgäng
liga upplysningar rörande det ämne klagomålet avser.
§ 414. Sedan undersökningskommissionen underkastat klagomålet grundlig
utredning, skall den uppsätta ett betänkande, i vilket den dels skall meddela
alla tvisten belysande uppgifter, dels anföra de hemställanden den ansett sig böra
framlägga beträffande åtgärder för att tillfredsställa den klagande regeringen
samt beträffande den tidsfrist, inom vilken ifrågavarande åtgärder skola vara
vidtagna.
I betänkandet skall jämväl, där så finnes påkallat, givas anvisning på de
åtgärder av ekonomisk natur (sanctions d’ordre économique) mot den av klago
målet berörda regeringen, som kommissionen finner lämpliga och vilkas vidtagande
av de övriga regeringarna synes den berättigat.
§ 415. Nationernas förbunds generalsekreterare skall delgiva varje av
tvisten berörd regering undersökningskommissionens betänkande och ombesörja
dess offentliggöranae.
Envar av de berörda regeringarna skall inom en månad meddela nationer
nas förbunds generalsekreterare, huruvida den godkänner eller icke godkänner vad
som i kommissionens betänkande hemställes, samt, för den händelse att den icke
lämnar sitt godkännande, huruvida den önskar underställa tvisten nationernas
förbunds internationella permanenta domstol.
52
§ 416. Därest medlem skulle underlåta att beträffande hemställan eller
förslag till konvention vidtaga i § 405 föreskrivna åtgärder, äger vilken som
helst annan medlem rätt att draga saken inför nationernas förbunds internatio
nella permanenta domstol.
§ 417. Den internationella domstolens beslut rörande klagomål eller fråga,
som hänskjutits till densamma jämlikt § 415 eller 416, kan icke överklagas.
§ 418. Undersökningskommissionens slutsatser och eventuella hemställan
den kunna stadfästas, ändras eller underkännas av den internationella domstolen,
vilken, där så finnes påkallat, bör giva anvisning på de åtgärder av ekonomisk
natur, som den finner lämpliga gent emot den felande regeringen och som den
anser de övriga regeringarna berättigade att vidtaga.
§ 419. Därest _ medlem icke inom föreskriven tid ställer sig till efterrät
telse hemställanden i undersökningskommissionens betänkande eller den inter
nationella domstolens beslut, äger varje annan medlem att gentemot sagda med
lem vidtaga de åtgärder av ekonomisk natur, som i undersökningskommissionens
betänkande eller domstolens beslut förklarats i föreliggande fall vara tillämpliga.
§ 420. Den felande regeringen kan när som helst till styrelsen med
dela, att den vidtagit nödiga åtgärder för att ställa sig till efterrättelse de hem
ställanden, som gjorts av undersökningskommissionen eller i den internationella
domstolens utslag, och äger den hos styrelsen begära tillsättande genom nationernas
förbunds generalsekreterare av en undersökningskommission för prövning av dess
uppgifter. _ I sådant fall skola bestämmelserna i §§ 412, 413, 414, 415, 417 och
418 äga tillämpning, och om undersökningskommissionens betänkande eller den
internationella domstolens beslut är gynnsamt för den felande regeringen, skola
övriga regeringar omedelbart upphäva de åtgärder av ekonomisk natur, som de
vidtagit gent emot nämnda stat.
Tredje kapitlet.
Allmänna bestämmelser.
§ 421. Medlemmarna förbinda sig att tillämpa de konventioner, som de
hava biträtt i enlighet med bestämmelserna i denna del av förevarande fördrag,
på dem av deras kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv
styrelse, detta dock under följande förbehåll:
1) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till lokala förhållanden
äro omöjliga att tillämpa;
2) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning efter
de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till den internationella arbets byrån meddela det beslut,
som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar eller protek
torat, som icke hava full självstyrelse.
§ 422. Ändringar i denna del av förevarande fördrag, vilka antagits av
konferensen med en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud av
givna röster, skola träda i kraft, sedan de ratificerats av de stater, vilkas repre
sentanter utgöra nationernas förbunds råd, samt av tre fjärdedelar av medlemmarna.
§ 423. Alla frågor eller meningsskiljaktigheter rörande tolkningen av
denna del av förevarande fördrag eller av de "konventioner, som enligt detsamma
framdeles kunna komma att ingås mellan medlemmarna, skola underställas den
permanenta internationella domstolens prövning.
53
Fjärde kapitlet.
övergångsbestämmelser.
§ 424. Konferensens första sammanträde skall äga rum i oktober 1919.
Platsen och dagordningen för detta sammanträde angivas i härtill fogad bilaga.
Sammankallandet och anordnandet av detta första sammanträde besörjas av
den regering, som därtill blivit bestämd i nämnda bilaga. Denna regering skall
vid beredningen av de handlingar, som skola föreläggas konferensen, biträdas av
en internationell kommission, sammansatt i enlighet med samma bilaga.
Kostnaderna för detta första sammanträde ävensom för alla följande, som
bomma att hållas, innan de nödiga anslagen kunna upptagas i nationernas för
bunds budget, skola med undantag av ombudens och experternas resekostnader
fördelas mellan medlemmarna enligt samma grunder, som gälla för världspost-
unionens internationella byrå.
§ 425. Intill dess nationernas förbund blivit konstituerat, skola alla medde
landen, som enligt förestående paragrafer skola ställas till förbundets general
sekreterare, förvaras av direktören för den internationella arbetsbyrån, som skall
bringa dem till generalsekreterarens kännedom.
§ 426. Intill dess den permanenta internationella domstolen blivit inrättad,
skola de tvistefrågor, som skulle hänskjutas till densamma enligt denna avdelning
av förevarande fördrag, hänvisas till en domstol, bestående av tre av nationernas
förbunds råd utsedda personer. ^
"Bilaga.
Arbetskonferensens“första sammanträde år 1919.
Konferensen skall sammanträda i Washington.
Amerikas Förenta Staters regering anmodas sammankalla konferensen.
Den internationella organisationskommittén skall utgöras av sju personer,
utsedda av regeringarna i Amerikas Förenta Stater, Storbritannien, Frankrike,
Italien, Japan, Belgien och Schweiz. Kommittén äger, om den anser nödigt, in
bjuda andra medlemmar att låta sig representeras i densamma.
Dagordningen skall vara den följande:
1. Tillämpning av principen om åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta
timmars arbetsvecka.
2. Frågor angående åtgärder för arbetslöshetens förebyggande och botan
de av dess följder.
3. Sysselsättande av kvinnor:
a) före och efter barnsbörd (därunder inbegripen frågan om moderskaps-
understöd);
b) under natten;
c) i hälsofarliga arbeten;
54
4. Sysselsättande av barn:
a) minimiålder för anställande;
b) under natten;
c) i hälsofarliga arbeten.
5. Utvidgning och tillämpning av de i Bern år 1906 antagna internatio
nella konventioner angående förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor och
förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.
Avdelning II.
Allmänna principer.
§ 427. De höga fördragsslutande parterna, som erkänna, att lönearbetarnas
fysiska, moraliska och intellektuella välbefinnande är av den största betydelse från
internationell synpunkt, hava för främjande av detta upphöjda syfte grundat
den i avdelning I omförmälda, till nationernas förbund anslutna permanenta orga
nisationen.
De erkänna, att olikheter i klimat, seder och bruk, ekonomisk ändamåls
enlighet och industriell tradition försvåra ett omedelbart genomförande av full
ständig enhetlighet i arbetsvillkoren. Men övertygade som de äro, att arbetet ej
bör betraktas som enbart en handelsvara, anse de, att det finnes tillvägagångssätt
och grundsatser för arbetsvillkorens reglering, som alla industriella samfälligheter
böra bemöda sig att tillämpa, i den mån inom dem rådande särskilda förhållanden
medgiva det.
Bland dessa tillvägagångssätt och grundsatser anse de höga fördragsslu
tande parterna följande vara av synnerlig och aktuell vikt:
1. Ovan omförmälda ledande grundsats, att arbetet ej får betraktas såsom
enbart en vara eller handelsartikel.
2. Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften såväl för
arbetstagare som arbetsgivare.
3. Betalandet till arbetarna av en lön, varigenom dem tillförsäkras en till
fredsställande levnadsstandard i enlighet med deras tids och deras lands uppfattning.
4. Uppställande av åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbets
vecka som mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.
5. Genomförande av en vilotid per vecka av minst tjugofyra timmar, vilken
om möjligt bör omfatta söndagen.
6. _ Avskaffande av barnarbete och skyldighet att så begränsa arbetet för
minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna fortföljas och deras
kroppsliga utveckling tryggas.
7. Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn till kön.
8. De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrifter skola
tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en med billighet
överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.
9. Varje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även kvinnor
skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrifter beträffande
arbetarnas skydd.
De höga fördragsslutande parterna vilja ej göra gällande, att dessa till
vägagångssätt och grundsatser äro vare sig fullständiga eller slutgiltiga men hålla
dock före, att de lämpligen kunna tjäna som ledning för nationernas förbunds
politik samt att de, om de godtagas av de industriella samfälligheter, som äro
representerade i nationernas förbund, och om de upprätthållas i praktiken genom
en ändamålsenligt anordnad tillsyn, skola medföra varaktiga fördelar för världens
lönearbetare.
»
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
1 sand. 307 käft.
(Nr 361.)
11
56
Bilaga 2.
Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konven-
tionsförslagen och hemställandena.
Projet de convention tendant ä limiter
å huit heures par jour etå quarante-
huit heures par semaine le nombre des
heures de travail dans les dtablisse-
ments industriels.
La Conférence G-énérale de l’Organisa-
ton Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée
k
Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-
rique, le 29 octobre 1919,
Aprés avoir décidé d'adopter di-
verses propositions relatives
k
»l’app-
lication du principe de la journée de
huit heures ou de la semaine de qua-
rante-huit heures,» question formant
le premier point de l’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
ä Washington, et
Aprés avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internatio-
nale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de reorganisa
tion Internationale du Travail, comfor-
mément aux dispositions de la Partie re-
lative au Travail du Traité de Versailles
du 29 juin 1920, et du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919:
Article 1.
Pour 1’application de la présente Con
vention, seront considérés comme »établis-
sements industriels» notamment:
I.
Draft convention limiting tlie hours
of work in industrial undertakings to
eight in the day and forty-eight in the
week.
The General Conference of the ‘Inter
national Labour Organization of the Lea-
gue of Nations,
Having been convened åt Wa
shington by the Government of the
United States of America, on the
29th day of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »application of the principle of the
8-hours dav or of the 48-hours week,»
which is the first item in the agenda
for the Washington meeting of the
Conference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a draft
International convention,
adopts the followning Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:
Article 1.
For the purpose of this Convention,
the term »industrial undertaking» inclu-
des partieulary:
57
(a) Les mines, carriéres et industries
extractives de toute nature;
(b)
Les industries dans lesquelles des
produits sont manufacturés, modifiés, net-
toyés, réparés, décorés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les ma-
tiéres subissent une transformation, y com-
pris la contruction des navires, les indu
stries de démolition de matériel, ainsi que
la production, la transformation et la
transmission de la force motrice en géné-
ral et de 1’électricité;
(c) La construction, la reconstruction,
1’entretien, la réparation, la modification
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, chemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaries, puits, installations télégraphi-
ques ou téléphoniques, installations élec-
triques, usines
ä
gaz, distribution d’eau,
ou autres travaux de construction, ainsi
que les travaux de préparation et de fon-
dation précédant les travaux ci-dessus;
(rf) Le transport de personnes ou de
marchandises par route, voie ferrée ou
voie d’eau, maritime ou intérieure, y com-
ris la manutention des marchandises
ans les docks, quais, wbarfs et entrepöts,
å 1’exception du transport å, la main.
Les prescriptions relatives au transport
par mer et par voie d’eau intérieure se-
ront fixées par une Conférence spéciale
sur le travail des marins et mariniers.
Dans chaque pays 1'autorité compétente
déterminera la ligne de démarcation en
tre 1’industrie, d’une part, le commerce
et 1’agriculture, d’autre part.
Article 2.
Dans tous les établissements industriels,
S
ublics ou privés, ou dans leurs dépen-
ances, de quelque nature qu’ils soient,
å 1’exception de ceux dans lesquels sont
seuls employés les membres d’une méme
(a) Mines, quarries, and other works
for the extraction of minerals from the
earth.
(b)
Industries in which articles are ma-
nufactured, altered, cleaned, repaired, or
namented, finished, adapted for sale, bro-
ken up or demolished, or in which mate
rials are transformed; including shipbuil-
ding and the generation, transformation,
and transmission of electricity or motive
power of any kind.
(c)
Construction, reconstruction, main-
tenance, repair, alteration, or démolition
of any building, railway, tramway, har-
bour, dock, pier, canal, inland waterway,
road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,
well, telegraphic or telephonic installation,
electrical undertaking, gas work, water-
work or other work of construction, as
well as the préparation for or laying
the foundations of any such work or
structure.
(
d
) Transport of passengers or goods
by road, rail, sea or inland waterway,
including the handling of goods åt docks,
quays, wharves or warehouses, but ex-
cluding transport by hand.
The provisions relative to transport by
sea and on inland waterways snäll be
determined by a special conference deal-
ing with employment åt sea and on in
land waterways.
The competent authority in each coun
try shall define the line of division
which separates industry from commerce
and agriculture.
Article 2.
The working hours of persons employed
in any public or private industrial un
dertaking or in any branch thereof,other
than an undertaking in which only mem-
bers of the same family are employed,
58
famille, la durée du travail du person-
nel ne pourra excéder hult heures par
jour et quarante-huit lieures par semaine,
sauf les exceptions prévues ci-aprés:
(a)
Les dispositions de la présente Con-
vention ne sont pas applicables aux per-
sonnes occupant un poste de surveillance
ou de direction ou un poste de confiance.
(b)
Lorsque en vertu d’une loi ou par
suite de l’usage ou de conventions entre
les organisations patronales et ouvriéres
(ou ä défaut de telles organisations, entre
les représentants des patrons et des ou-
vriers), la durée du travail d’un ou plu-
siers jours de la semaine est inférieure
å, huit heures, un acte de 1’autorité com-
pétente ou une convention entres les or
ganisations ou représentants susmention-
nés des intéressés peut autoriser le dé-
{
lassement de la limite des huit heures
es autres jours de la semaine. Le dé-
passement prévu par le présent para-
graphe ne pourra jamais excéder une
heure par jour.
(c) Lorsque les travaux s’effectuent par
équipes, la durée du travail pourra étre
prolongée au-delä de huit heures par jour
et de quarante-huit heures par semaine,
ä la condition que la moyenne des heures
de travail calculée sur une période de
trois semaines ou moins ne dépasse pas
huit par jour et quarante-huit par se
maine.
Article 3.
La limite des heures de travail prévue
ä 1’article 2 pourra étre dépassée en cas
d’accident survenue ou imminent, ou en
cas de travaux d’urgence ä effectuer aux ma-
chines ou ä 1’outillage, ou en cas de force
majeure, mais uniquement dans la me-
sure nécessaire pour éviter qu’une géne
sérieuse ne soit apportée ä la marche
normale de 1’établissement.
Article 4.
La limite des heures de travail prévue
k
1’article 2 pourra étre dépassée dans les
shall not exceed eight in the day and
forty-eight in the week, with the excep
tions hereinafter provided för.
(a)
The provisions of this Convention
shall not apply to persons holding posi
tions of supervision or management, nor
to persons employed in a confidential
capacity.
(b)
Where by law, custom, or agree-
ment between employers’ and workers’
organizations, or, where no such organi-
zations exist, between employers’ and
workers’ representatives, the hours of
work on one or more days of the week
ai’e less than eight, the limit of eight
hours may be exceeded on the remaining
days of the week by the sanction of the
competent public authority, or by agree-
ment between such organizations or re
presentatives; provided, however, that
in no case under the provisions of this
paragraph shall the daily limit of eight
hours be exceeded by more than one hour.
(c) Where persons are employed in
shifts it shall be permissible to employ
persons in excess of eight hours in any
one day and forty-eight hours in any
one week, if the average number of hours
over a period of three weeks or less does
not exceed eight per day and forty-eight
per week.
Article 3.
The limit of hours of work prescribed
in Article 2 may be exceeded in case of
accident, actual or threatened, or in case
of urgent work to be done to machinery
or plant, or in case of »force majeure»,
but only so far as may be necessary to
avoid serious interference with the ordi-
nary working of the undertaking.
Article 4.
The limit of hours of work prescribed
in Article 2 may also be exceeded in
59
travaux dont le fonctionnement continu
doit, en raison méme de la nature
du travail, étre assuré par des équipes
successives, ä la condition que les neures
de travail n’exédent pas en moyenne cin-
quante-six par semaine. Ce régime n’af-
fectera pas les congés qui peuvent étre
assurés aux travailleurs par les lois na-
tionales en compensation de lenr jour de
repos hebdomadaire.
Article 5.
Dans les cas exceptionnels oii les limi-
tes fixées å 1’article 2 seraient reconnnes
inapplicables, et dans ees cas seulement,
des conventions entre organisations ouvri-
éres et patronales pourront, si le Gouver-
nement. å qui elles devront étre commi-
niquées, transforme leurs stipulations en
réglements, établir sur une plus longue
période un tableau réglant la duréejour-
naliére du travail.
La durée moyenne du travail, calculée
sur le nombre de semaines déterminé par
le tableau, ne pourra en aucun cas ex-
céder quarante-buit heures par semaine,
Article 6.
Des réglements de 1’autorité publique
détermineront par industrie ou par pro
fession:
(a)
les dérogations per manentes qu’il
y aura lieu d’admettre pour les travaux
préparatoires ou complémentaires qui do
cent étre nécessairement exécutés en de-
bors de la limite assignée au travail
général de 1’établissement, ou pour cer-
taines catégories de personnes dont le
travail est spécialement intermittent;
(b)
les dérogations temporaires qu’il y
aura lieu d’admettre pour permettre aux
entreprises de faire face ä des surcroits
de travail extraordinaires.
Ces réglements doivent étre pris aprés
consultation des organisations patronales
et ouvriéres intéressées, lä ou il en existe.
Ils détermineront le nombre maximum
d’heures supplémentaires qui peuvent étre
those processes which are required by rea
son of the nature of the process to be
carried on continuously by a succession
of silifts, subject to the condition tbat
the working hours skall not exceed
fifty-six in the week on tbe average. Sucb
regulation of the hours of work shall in
no case affect any rest days which may
be secured by the national law to the
workers in such processes in compensa
tion for the weekly rest day.
Article 5.
In exceptional cases where it is recog-
nized that the provisions of Article 2
cannot be applied, but only in such cases,
agreements between workers’ and emploj -
ers’ organizations concerning the daily
limit of work over a longer period of
time may be given the force of regula-
tions, if the Government, to which these
agreements shall be submitted, so decides.
The average number of hours worked
per week, over the number of weeks co-
vered by any such agreement shall not
exceed forty-eight.
Article 6.
Regulations made by public authority
shall determine for industrial undertakings:
(a)
The permanent exceptions that may
be allowed in preparatorv or complemen-
tary work which must necessarily be car
ried on outside the limits laid down for
the general working of an establishment,
or for certain classes of workers whose
work is essentially intermittent.
(b)
The temporary exceptions that may
be allowed, so that establishments may
deal with exceptional cases of pressure
of work.
These regulations shall be made only
after consultation with the organizations
of employers and workers concerned, if
any such organizations exist. These re
gulations shall fix the maximum of addi-
\
60
autorisées dans chaque cas. Le taux du
salaire jour ees heures supplémentaires
sera majoré d’au moms 25 pour cent par
rapport au salaire normal.
Article 7.
Chaque Gouvernement communiquera
au Bureau International du Travail:
(a)
une liste des travaux classés comme
ayant un fonetionnement nécessairement
continu dans le sens de 1’article 4;
(b)
des renseignements cou^ilets sur la
pratique des accords prévus ä la l’ar-
ticle 5;
(c) des renseignements complets sur les
dispositions réglementaires pnses en vertu
de Tarticle 6 et leur application.
Le Bureau International du Travail
présentera chaque année un rapport å
ce sujet å la Conférence Générale de l’Or-
ganisation Internationale du Travail.
Article 8.
En vue de faciliter 1’application des
dispositions, de la présente convention,
■chaque patron devra:
(a)
faire connaitre au moyen d’affiches
apposées d’une maniére apparante dans
son établissement ou en tout autre lieu
convenable, ou selon tout autre mode
approuvé par le Gouvernement, les heu
res auxquelles commence et finit le tra
vail, ou, si le travail s’effectue par équi-
pes, les heures auxquelles commence et
finit le tour de chaque équipe. Les heu
res seront fixées de fatjon å ne pas dé-
passer les limites prévues par la présente
convention, et, une fois notifiées, ne pour-
ront étre modifiées que selon le mode et
la forme d’avis approuvés par le Gouver
nement;
(b)
faire connaitre, de la méme falkon,
les repos accordés pendant la durée du
travail et considérés comme ne faisant
pas partie des heures de travail;
(c) inscrire sur un registre, selon le
mode approuvé par la législation de chaque
pays ou par un réglement de l’auto-
tional hours in each instance, and the
rate of pay for overtime shall not be
less than one and one-quarter times the
regular rate.
Article 7.
Each Government shall communicate
to the International Labour Office:
(a)
A list of the processes which are
classed as being necessarily continuous in
character under article 4;
(b)
Full information as to working of
the agreements mentioned in article 5;
and
(c) Full information concerning the re-
gulations made under Article 6 and their
application.
The International Labour Office shall
make an annual report thereon to the
General Conference of the International
Labour, Organization.
Artdle 8.
In order to facilitate the enforcement
of the provisions of this Convention, eve-
ry employer shall be required:
(a)
To notify by means of the posting
of notices in conspicuous places in the
works or other suitable place, or by such
other method as may be approved by the
Government, the hours åt which work
begins and ends, and where work is car-
ried on by shifts, the hours åt which
each shift begins and ends. These hours
shall be so fixed that the duration of the
work shajl not exceed the limits prescrib-
ed by this Convention, and when so no-
tified they shall not be changed except
with such notice and in such manner as
may be approved by the Government.
(5). To notify in the same way such
rest intervals accorded during the period
of work as are not reckoned as part of
the working hours.
(c)
To keep a record in the form pre-
scribed by law or regulation in each
country of all additional hours worked in
61
rité compétente, toute les heures supplé-
mentaires efFectuées en vertu des articles
3 et 6 de la présente Convention.
Sera considéré comme illégal le fält
d’employer nne personne en dehors des
heures fixées en vertu du paragraphe
(a),
ou pendant les heures fixées en vertu du
paragraphe
(b).
Article 9.
L’application de la présente convention
au Japon comportera les modifications
et conditions suivantes:
(a) Seront considérés comme «établisse-
ments industriels», notamment—
les établissements énumérés au para
graphe
a
de 1’article ler,
les établissements énumérés au pa-
ragrape
b
de 1’article ler, s’ils occu-
pent au moins dix personnes;
les établissements énumérés au para
graphe
c
de 1’article lor, sous réserve
que ees établissements soient compris
dans la définition des «fabriques»
donnée par 1’autorité competente;
les établissements énumérés au para
graphe
d
de 1’article ler, sauf le trans
port de personnes ou de marchan-
dises par route, la manutention des
marchandises dans les docks, quais,
wharfs et entrepöts, ainsi que le
transport å la main; et,
sans égard au nombre des person
nes occupées, ceux des établissements
industriels énumérés aux paragraphes
b
et c de 1’article ler que 1’autorité
compétente pourrait déclarer trés dan-
gereux ou comportant des travaux
insalubres.
(b)
La durée efFective du travail de
toute personne ågée d’au moins 15 ans,
employée dans un établissement indu
striel, public ou privé, ou dans ses dé-
pendances, ne dépassera pas cinquante-
sept heures par semaine, sauf dans l’in-
dustrie de la soie grége, ou la durée
pursuance of Articles 3 and 6 of this
Convention.
It shall be made an ofFence against the
law to employ any person outside the
hours fixed in accordance with paragraph
(a),
or during the intervals fixed in accord
ance with paragraph
(b).
Article 9.
In the application of this Convention
to Japan the foliowing modifications and
conditions shall obtain:
(a)
The term »industrial undertaking»
ineludes partieulary—
The undertakings enumerated in
paragraph
(a)
of Article 1;
The undertakings enumerated in
paragraph
(b)
of article 1, provided
there are åt least ten workers employed;
The undertakings enumerated in
paragraph (c) of Article 1, in so far
as these undertakings skall be defin-
ed as »faetories» by the competent
authority;
The undertakings enumerated in
paragraph (
d
) of Article 1, except
transport of passengers or goods by
road, handling of goods åt docks,
quays, wharves, and warehouses, and
transport by hand; and,
Regardless of the number of per
sons employed, such of the underta
kings enumerated in paragraphs
(b)
and
(c)
of Article 1 as may De de-
clared by the competent authority
either to be highly dangerous or to
involve unhealthy processes.
(b)
The aetual working hours of per
sons of fifteen years of age or over in
any public or private industrial underta
king, or in any branch thereof, shall not
exceed fifty-seven in the week except that
in the raw-silk industry the limit may
be sixty hours in the week.
62
maximum de travail pourra étre de soix-
ante heures par semaine.
(c) La durée effective du travail ne
ourra en aucun cas dépasser quarante-
uit heures par semaine, ni pour les en-
fants de moins de quinze ans occupés
dans les établissements industriel, pu-
blics ou privés, ou dans leurs dépendan-
ces, ni pour les personnes occupées aux
travaux souterrains dans les mines, quel
que soit leur åge.
(d)
La limitation des heures de travail
peut étre modifiée dans les conditions
prévues aux articles 2, 3, 4 et 5 de la
{
»résente Convention, sans toutefois que
e rapport entre la durée de la prolonga
tion accordée et la durée de la semaine
normale puisse étre supérieur au rapport
résultant des dispositions des dits ar
ticles.
(e) Une période de repos hebdomadaire
de vingt-quatre heures consécutives sera
accordée å tous les travailleurs sans dis-
tinction de catégorie.
(f)
Les dispositions de la législation
industrielle au Japon qui en limitent
1’application aux établissements ou sont
employées au moins quinze personnes, se-
ront modifiées de faqon ä ce que cette
législation s’applique désormais aux éta
blissements ou sont employées au moins
dix personnes.
(g)
Les dispositions des paragraphes ci-
dessus du présent article entreront en
vigueur au plus tard le ler juillet 1922;
toutefois, les dispositions contenues å
1’article 4, telles qu’elles sont modifiées
par le paragraphe
d
du présent article,
entreront en vigueur au plus tard le ler
juillet 1923.
(h)
La limite de quinze ans prévue au
paragraphe
c
du présent article sera por-
tée å seize ans le ler juillet 1925 au plus
tard.
Article 10.
Dans 1’Inde brittannique, le principe
de la semaine de soixante heures sera
(c) The actual working hours of per
sons under fifteen years af age in any
public or private industrial undertaking,
or in any branch thereof, and of all mi
ners of whatever age engaged in under-
ground work in the mines, shall in no
case exceed forty-eight in the week.
(
d
) The limit of hours of work may be
modified under the conditions provided
for in Articles 2, 3, 4, and 5 of this Con
vention, but in no case shall the length
of such modification bear to the length
of the basic week a proportion greater
than that which obtains in those Articles.
(e) A weekly rest period of twenty-
four consecutive hours shall be allowed
to all classes of workers.
(/) The provision in Japanese factory
législation limiting its application to pla-
ces employing fifteen or more persons snäll
be amended so that such législation shall
apply to places employing ten or more
persons.
(g)
The provisions of the above para-
graphs of this Article shall be brought
into operation not later than 1 July,
1922, except that the provisions of Ar
ticle 4 as modified by paragraph
(d)
of
this Article shall be brought into opera
tion not later than 1 July, 1923.
(A) The age of fifteen prescribed in pa
ragraph (c) of this Article shall be rai-
sed, not later than 1 July, 1925, to six-
teen.
Article 10.
In British India the principle of a six-
ty-hour week shall be adopted for all work-
:
63
adopté pour tous
les travailleurs occupés
dans
les
Industries
actuellement
visées
S
ar la législation industrielle dont le
-Guvernement de l’lnde assure 1’applica-
tion, ainsi que dans les mines et dans les
catégories de travaux de chemins de fer
qui seront énumérées ä cet effet par l’au-
torité compétente. Cette autorité ne
pourra autoriser des modifications å la li-
mite ci-dessus mentionnée qu’en tenant
compte des dispositions contenues dans
les artides 6 et 7 de la présente Con-
vention.
Les autres prescriptions de la présente
Convention ne s’appliqueront pas å l’Inde,
mais une Imitation plus étroite des heu-
res de travail devra étre examinée lors
d’une prochaine session de la Conférence
Générale.
Article 11.
Les dispositions de la présente Conven
tion ne s’appliqueront ni ä la Chine, ni
å, la Perse, ni au Siam, mais la Imita
tion de la durée du travail dans ees pays
devra étre examinée lors d’une prochaine
session de la Conlérenc Générale.
Article 12.
Pour l’application de la présente Con
vention
ä
la Gréce, la date ä laquelle ees
dispositions entreront en vigueur, confor-
mément
ä
1’article 19, pourra étre repor-
tée au ler juillet 1923, pour les établis-
sements industriels ci-aprés: 1
(1) Fabriques de sulfure de carbone,
(2) Fabriques d’acides,
(3) Tanneries,
(4) Papeteries,
(5) Imprimeries,
(6) Scieries,
(7) Entrepöts de tabac et établisse-
ments oii se fait la prépara-
tion du tabac,
ers in the industries åt present covered
by the faetory aets administered by the
Government of India, in mines, and in
such branches of railway work as shall
be specified for this purpose by the com-
petent authority. Any modification of
this limitation made by the competent
authority shall be snbject to the provi
sions of Articles 6 and 7 of this Conven
tion. In other respeets the provisions of
this Convention shall not apply to India,
but further provisions limiting the hours
of work in India shall be considered
åt a future meeting of the General Con-
ference.
Article 11.
The provisions of this Convention shall
not apply to China, Persia, and Siam,
but provisions limiting the hours of work
in these countries shall be considered åt a
future meeting of the General Conference.
Article
12.
In the application of this Convention
to Greece, the date åt which its provi
sions shall be brought into operation in
accordance with Article 19 may be ex-
tended to not later than 1 July, 1923,
in the case of the following industrial
undertakings:
(1) Carbon-bisulphide works,
(2) Acids works,
(3) Tanneries,
(4) Paper milis,
(5) Printing works,
(6) Sawmills,
(7) Warehouses for the handling and
preparation of tobacco,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft.
(Nr 361.)
12
64
(8) Travaux å ciel ouvert dans les
mines,
(9} Fonderies,
(10) Fabriques de chaux,
(11) Teintureries,
(12) Verreries (souffleurs),
(13) Usines å gaz (chauffeurs),
(14) Chargement et déchargement de
marchandises;
et au plus tard au ler juillet 1924, pour
les établissements industriels ci-aprés:
(1) Industries mécaniques: construc-
tion de machines, fabrication de coffres-
forts, balances, lits, pointes, plomb de
chassé, fonderies de fer et de bronze,
ferblanterie, ateliers d’étamage, fa
briques d’appareils hydrauliques;
(2) Industries de båtiment: fours å
cbaux, fabriques de ciment, de plåtre,
tuileries, briqueteries et fabriques de
dalles, poteries, scieries de marbre,
travaux de terrassement et de con-
struction;
(3) Industries textiles: filatures et
tissages de toutes sortes, sauf les
teintureries;
(4) Industries de 1’alimentation:
minoteries, boulangeries, fabriques de
påtes alimentaires, fabriques de vins,
d’alcools et de boissons, huileries,
brasseries, fabriques de glace et d’eaux
gazeuses, fabriques de produits de
confiserie et de chocolat, fabriques de
saucissons et de conserves, abattoirs
et boucberies;
(5) Industries chimiques: fabriques
de couleurs synthétiques, verreries
(sauf les soumeurs), fabriques d’es-
sence de térébenthine et de tartre,
fabriques d’oxygéne et de produits
pharmaceutiques, fabriques d’huile de
lin, fabriques de glycérine, fabriques
de carbure de calcium, usines å gaz
(sauf les chauffeurs);
(6) Industries du cuir: fabriques de
chaussures, fabriques d’articles en cuir;
(8) Surface mining,
(9) Foundries,
(10) Lime works,
(11) Dye works,
(12) Glassworks (blowers),
(13) Gas works (firemen),
(14) Loading and unloading mer-
chandise;
and to not later than 1 July, 1924, in
the case of the following industrial un-
dertakings:
(1) Mechanical industriös: Machine
sbops for engines, safes, scales, beds,
tacks, shells (sporting), iron foundries,
bronze foundries, tin sbops, plating
shops, manufactories of hydraulic
apparatus;
(2) Constructional industriös: Lime-
kilns, cement works, plasterers’ shops,
tile yards, manufactories of bricks
and pavements, pGtteries, marble
yards, excavating and building work;
(3) Textile industriös: Spinning
and weaving milis of all kinds, except
dye works;
(4) Food industriös: Flour and grist-
mills, bakeries, macaroni factories,
manufactories of wines, alcohol, and
drinks, oil works, breweries, manu
factories of ice and carbonated drinks,
manufactories of confectioners’ pro-
ducts and chocolate, manufactories of
sausages and preserves, slaughter-
houses, and butcher shops;
(5) Chemical industriös: Manu
factories of synthetic colors, glass-
works (except the blowers), manu
factories of essence of turpentine and
farfar, manufactories of oxygen and
pharmaceutical products, manufac
tories of flaxseed oil, manufactories
of glycerine, manufactories of calcium
Carbide, gas works (except the fire-
men);
(6) Leather industries: Shoe fac-
tories, manufactories of leather goods
65
(7) Industries du papier et de l’im-
primerie: fabriques d’enveloppes, de
registres, de boites, de sacs, ateliers
de reliure, de lithographie et de
zincographie;
(8) Industries du vétement: ateliers
de couture et de lingerie, ateliers de
pressage, fabriques de couvertures de
lits, de iäeurs artificielles, de plumes
et de passementeries, fabriques de
chapeaux et de parapluies;
(9) Industries du bois: menuiserie,
tonnellerie, charronnerie, fabriques de
meubles et de cbaises, ateliers d’en-
cadrement, fabriques de brosses et de
balais;
(10) Industries électriques: usines
de production de courant, ateliers
d’installations électriques;
(11) Transports par terre: employés
de chemins de fer et de tramways,
chauffeurs, cochers, et charretiers.
A
rticle
13.
Pour 1’application de la présente Con-
vention å. la Roumanie, la date å laquelle
ses dispositions entreront en vigueur,
conformément å 1’article 19, pourra étre
portée au ler juillet 1924.
(7) Paper and printing Industries:
Manufactories of envelopes, record
books, boxes, bags, bookbinding, litho-
graphing, and zinc-engraving sbops;
(8) Clotbing industriös: Clotbing
sbops, underwear and trimmings,
workshops for pressing, workshops
for bed coverings, artificial flowers,
feathers, and trimmings, hat and
umbrella factories;
(9) Woodworking industriös: Joiners’
shops, coopers’ sheds, wagon factories,
manufactories of furniture and chairs,
picture-framing establishments, brush
and broom factories;
(10) Electrical industriös: Power
houses, shops for electrical installa
tions ;
(11) Transportation by land: Em-
ployees on railroads and Street cars,
firemen, drivers, and carters.
Article 13.
In the application of this Convention
to Roumania the date åt which its pro
visions shall be brought into operation in
accordance with Article
19
may be exten-
ded to not later than
1
July,
1924.
Article 14.
Les dispositions de la présente Con
vention peuvent étre suspendues dans tout
pays par ordre du Gouvernement, en cas
de guerre ou en cas d’événements présen-
tant un danger pour la sécurité nationale.
Article 15.
Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues å
la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de St.-
Germain du 10 septembre 1919, seront
communiquées au Secrétaire Général de
la Société des Nations et par lui en
regi strées.
Article 14.
The operation of the provisions of this
Convention may be suspended in any
country by the Government in the event
of war or other emergency endangering
the national safety.
Article 15.
The formal ratifications of this Con
vention, under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registration.
66
Article 16.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage å, 1’appliquer å celles
de ses colonies ou possessions ou ä ceux
de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous les réserves
suivantes:
(a) Que les dispositions de la Conven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la convention
aux conditions locales puissent étre intro-
duites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chaeun de ses protecto
rats ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.
Article
17.
Aussitöt que les ratifications de deux
Membres ide 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait ä
tous les Membres de l’Organisation Inter
nationale de Travail.
Article 18.
La présente Convention entrera en
vigeur å la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général
de la Société des Nations; elle ne liera
que les Membres qui auront fait en-
registrer leur ratification au Secrétariat.
Par la suite, la présente Convention
entrera en vigueur au regard de tout
autre Membre ä la date ou la ratification
de ce Membre aura été enregistrée au
Secrétariat.
Article 19.
Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses
A
rticle
16.
Each Member of the International
Labour Organization which ratifies this
Convention engages to apply it to its
colonies, protectorates and possessions
which are not fully self-governing:
(a)
Except where owing to the local
conditions its provisions are inappli-
cable; or
(b)
Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.
Each Member shall notify to the Inter
national Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protec
torates, and possessions which are not
fully self-governing.
A
rticle
17.
As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour
Organization have been registered with
the Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations shall so notify all
the Members of the International Labour
Organization.
Article 18.
This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their * ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this (konven
tion will come into force för any other
Member åt the date on which its ratifi
cation is registered with the Secrétariat.
Article 19.
Each Member which ratifies this Con
vention agrees to bring its provisions into
67
dispositions au plus lärd le ler juillet operation not later than 1 July, 1921,
1921, et ä prenare telles mesures qui and to take such action as may be neces-
seront nécessaires pour rendre effectives sary to make these provisions effective.
ees dispositions.
Article 20.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années apres la date
de la mise en vigueur initiale de la Con
vention, par un aete communiqué au Sec-
rétaire Général de la Société des Nations
et par lui enregistré. La dénonciation ne
prendra effet qu’une année apres avoir
été enregistrée au Secrétariat.
Article 21.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une fois par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’appli-
cation de la présente Convention et déci-
dera d’inscrire å l’ordre du jour de la
Conférence la question de la révision ou
de la modification de la dite Convention.
Article 22.
Les textes frants et anglais de la
f
résente Convention feront foi l’un et
autre.
II
Profet de Convention concernant le
Chömage.
La Conférence Générale de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail de la
Société des Nations,
Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis uAmé-
rique, le 29 oetobre 1919,
Aprés avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions »relatives aux moyens
de prévenir le chömage et de remé-
dier å ses conséquences», question
Article 20.
A Member which has ratified this Con
vention may denounce it after the expi-
ration of ten years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated to the
Secretary General of the League of
Nations for registration. Such denuncia-
tion shall not take effeet until one year
after the date on which it is registered
with the Secretariat.
A
rticle
21.
Åt least once in ten years the Gover-
ning Body of the International Labour
Office shall present to the General Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the desira-
bility of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.
Article 22.
The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.
Draft Convention concerning unem-
ployment.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the
League of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America, on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the >question of preventing or pro-
viding against unemployment», wnich
68
formant le deuxiéme point de l’ordre is the second item in the agenda for
du jour de la Conférence tenue å
the Washington meeting of the Con-
Washington, et
ference, and
Apres avoir décidé que ees propo-
Having determined that these pro-
sitions seraient rédigées sous forme
posals shall take the form of a draft
d’un projet de convention internatio- international convention,
nale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par les Membres de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail, confor-
mément aux dispositions de la Partie
relative au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919:
Article 1.
Chaque Membre ratifiant la présente
Convention communiquera au Bureau
International du Travail ä des intervalles
aussi courts que possible et qui ne devront
as dépasser trois mois, toute information
isponible, statistique ou autre, concernant
le chömage, y compris tous renseignements
sur les mesures prises ou å prendre en
vue de lutter contre le chomage. Toutes
les fois que ce sera possible les infor
mations devront étre recueillies de telle
fa9on que communication puisse en étre
faite dans les trois mois suivant la fin
de la période å laquelle elles se rap-
portent.
Article 2.
Chaque Membre ratifiant la présente
Convention devra établir un systéme de
bureaux publics de placement gratuit
placé sous le contröle d’une autorité
centrale. Des Comités qui devront com-
prendre des représentants des patrons et
aes ouvriers seront nommés et consultés
pour tout ce qui concerne le fonetionne-
ment de ees bureaux.
Lorsque coexistent des bureaux gratuits
publics et privés, des mesures devront
étre prises pour coordonner les opérations
de ees bureaux sur un plan national.
Le fonetionnement des differents systé-
adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organisation, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:
Article 1.
Eacb Member which ratifies tbis Con
vention sball communicate to the Inter
national Labour Office, åt intervals as
short as possible and not exceeding tbree
montbs, all available information, statisti-
cal or otherwise, concerning unemployment,
ineluding reports on measures taken or
contemplated to combat unemployment.
Whenever practicable, the information
shall be made available for sucb com
munication not later than tbree montbs
after the end of the period to which it
relätes.
Article 2.
Each Member which ratifies tbis Con
vention shall establisb a system of free
public employment agencies under the
control of a central authority. Com-
mittees, which shall inelude represen
tatives of employers and of workers, sball
be appointed to advise on matters con
cerning the carrying on of these agencies.
Where both public and private free em
ployment agencies exist, steps shall be
taken to coordinate the operations of such
agencies on a national scale.
The operations of the various national
69
mes nationaux sera coordonné par le
Bureau International da Travail, d’accord
avec les pays intéressés.
Article 3.
Les Membres de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifieront la
présente Convention et qui ont établi un
systéme d’assurance contre le cbömage,
devront, dans les conditions arrétées d’un
commun accord entre les Membres inté
ressés, prendre des arrangements permet-
tant ä des travailleurs ressortissant å
l’un de ees Membres et travaillant sur
le territoire d’un äutre de recevoir des
indemnités d’assurance égales ä celles
touchées par les travailleurs ressortissant
å ce deuxiéme Membre.
Article 4.
Les ratifications officielles de la pré
sente Convention, dans les conditions
prévues å la Partie XIII du Traité de
Versailles du 28 juin 1919, et du Traité
de St.-Germain du 10 septembre 1919,
seront communiquées au Secrétaire Géné-
ral de la Société des Nations et par lui
enregistrées.
Article 5.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la pré
sente Convention s’engage å l’appliquer å
celles de ses colonies ou possessions ou a
ceux de ses protectorats qui ne se gouver-
nent pas pleinement eux-mémes, sous les
réserves suivantes:
(a)
Que les dispositions de la Conven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
anx conditions locales puissent étre intro-
duites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies ou
possessions ou chacun de ses protectorats ne
se gouvernant pas pleinement eux-mémes.
systems shall be coordinated by the In
ternational Labour Office in agreement
with the countries concerned.
Article 3.
The Members of the International La
bour Organization which ratify this Con-
vention and which have established sy
stems of insurance against unemployment
shall, upon terms being agreed between
the Members concerned, make arrange
ments whereby workers belonging to one
Member and working in the territory of
another shall be admitted 4o the same
rates of benefit of such insurance as those
which obtain for the workers belonging
to the latter.
Article 4.
The format ratifications of this Con
vention, under the conditions set forth
in Part XIII of the Treaty of Versailles
of 28 June, 1919, and of the Treaty of
St. Germain of 10 September, 1919, shall
be communicated to the Secretary Gene
ral of the Leagug of Nations for registra
tur.
Article 5.
Each Member of the International La
bour Organization which ratifies this Con
vention engages to apply it to its colo
nies, protectorates and possessions which
are not fully self-governing:
(a)
Except where owing to the local con
ditions its provisions are inapplicable; or
(
b
) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.
Each Member shall notify to the Inter
national Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protec
torates and possessions which are not
fully self-governing.
70
Article 6.
Aussitöt que les ratifications de trois
Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait å
tons les Membres de 1’Organisation In
ternationale du Travail.
Article 7.
La présente Convention entrera en vi-
gueur å la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, cette Convention entrera en vigueur
au -regard de tout autre Membre å la date
ou la ratification de ce Membre aura été
enregistrée au Secrétariat.
Article 8.
Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses di
spositions au plus tard le ler juillet 1921
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees di
spositions.
Article 9.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expira-
tion d’une période de dix années aprés
la date de la mise en vigueur initiale de
la Convention, par un aete communiqué
au Secrétaire Général de la Société aes
Nations et par lui enregistré. La dénon-
ciation ne prendra effet qu’une année
aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.
Article 10.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une fois par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’ap-
plication de la présente Convention et
décidera s’il y a lieu d’inscrire å, l’ordre
Article 6.
As soon as the ratifications of three
Members of the International Labour Or-
ganization have been registered with the
Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations snäll so notify
all the Members of the International La
bour Organization.
Article 7.
This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, .but it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Conven
tion will come into force for any other
Member åt the date on which its ratifi
cation is registered with the Secrétariat.
Article 8.
Each Member which ratifies this Con
vention agrees to bring its provisions
into operation not later than 1 July, 1921,
and to take such action as may be neces-
sary to make these provisions effeetive.
Article 9.
A Member which has ratified this Con
vention may denounce it after the expira-
tion of ten years from the date on which the
Convention first comes into force, by an
act communicated to the Secretary Gene
ral of the League of Nations for registra-
tion. Such denunciation shall not take
efifeet until one year after the date on
which it is registered with the Secrétariat.
Article
10.
Åt least once in ten years the Gover-
ning Body of the International Labour
Office shall present tho the General Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the desi-
rability of placing on the agenda of the
71
du jour de la Conférence la question de Conference the question of its revision
la révision ou de la modification de la or modification.
dite Convention.
Article 11.
Les textes fränt; ais et anglais de la pré-
sente Convention feront foi l’un etTautre.
Article 11.
The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.
III.
Recommendation concernant le
chömage.
La Conférence Générale de 1’Organisa
tion Internationale du Travail de la So-
ciéte des Nations,
Convoquée å, Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis a’Amé-
rique, le 29 octobre 1919,
Aprés avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions «relatives aux moyens
de prévenir le chomage et de remé-
dier å ses conséquences,» question
formant le deuxiéme point de l’ordre
du jour de la Conférence tenue ä
Washington, et
Aprés avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recom-
mandation,
adopte la Recommandation ci-aprés qui sera
soumise å 1’examen des Membres de l’Or-
ganisation Internationale du Travail en
vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie relative au
Travail du Traité de Versailles du 28 juin
1919, et du Traité de Saint-Germain du 10
septembre 1919:
I.
La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de ^Organisation In
ternationale du Travail prenne des me-
sures pour interdire la création de bu-
reaux de placement payants ou d’entrepri-
ses commerciales de placement.
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
Recommendation concerning unem-
ployment.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the
League of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »question of preventing or pro
vning against unemployment,» which
is the second item in the agenda for
the Washington meeting of the Con
ference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a recom
mendation,
adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the In-
ternatonal Labour Organization for con-
sideration with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28
June, 1919, and of the Treaty of St. Ger-
main of 10 September, 1919:
I.
The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization take measures to
prohibit the establishment of employment
agencies which charge fees or which carry
on their business for profit. Where such
1 samt. 307 höft.
(Nr 361.)
13
72
En ce qui concerne les bureaux déjå,
existants la Conférence recommande que
leur fonctionnement soit subordonné å
1’octroi de licences délivrées par le Gou-
vernement et que toutes mesures soient
prises afin de les supprimer dés que
ossible.
II.
La Conférence Générale recommande
aux Membres de l’Organisation Interna
tionale du Travail que le recrutement
collectif de travailleurs dans un pays, en
vue de leur emploi dans un autre, ne
puisse avoir lieu qu’aprés entente entre
les pays intérressés et apres consultation
des patrons et des ouvriers appartenant,
dans chaque pays, aux industries inté-
ressées.
III.
La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de 1’Organisation In
ternationale du Travail organise un sy-
stéme effectif d’assurance contre le chö-
mage, soit au moyen d’une institution du
Gouvernement, soit en accordant des sub
ventions du Gouvernement aux associa
tions dont les statuts prévoient en faveur
de leurs membres le paiement d’indemni-
tés de chömage.
IY.
La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de 1’Orgauisation In
ternationale du Travail coordonne l’exé-
cution des travaux entrepris pour le compte
de 1’autorité publique, et réserve autant
que possible ees travaux pour les périodes
de chömage et pour les régions particu-
liérement affeetées par ce phénoméne.
agencies already exist, it is further re-
commended that they be permitted to
operate only under Government licenses,
and that all practicable measures be taken
to abolish such agencies as soon as possible.
II.
The General Conference recommends to
the Members of the International Labour
Organization that the recruiting of bodies
of workers in one country with a view
to their employment in another country
should be permitted only by mutual agree-
ment between the countries concerned and
after consultation with employers and
workers in each country in the industries
concerned.
III.
The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization establish an affeetive
system of unemployment insurance, either
through a Government system or through
a system of Government subventions to
associations whose rules provide for the
payment of benefits to their unemployed
members.
IV.
The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization coordinate the exe-
cution of all work undertaken under
public authority, with a view to reserv-
mg such work as far as practicable for
periods of unemployment an for distriets
most affeeted by it.
73
IV.
Recommandation concernant la récipro-
cité de traitement des travailleurs
strängera.
La Conférence Générale de reorganisa
tion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-
rique, le 29 oetobre 1919,
Apres avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions »relatives aux moyens
de prévenir le chömage et de remé-
dier å ses conséquences,» question for-
mant le deuxiéme point de l’ordre du
jour de la session de la Conférence
tenue ä Washington, et
Apres avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recomman
dation,
adopte la Recommandation ci-aprés qui
sera soumise ä 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail
en vue de lui faire porter effet sous for
me de loi nationale ou autrement, con-
formément aux dispositions de la Partie
relative au Travail du Traité de Ver
sailles du 28 juin 1919, et du Traité de
Saint-Germain du 10 septembre 1919:
La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de 1’Organisation
Internationale du Travail assure, sur la
base de la réciprocité, dans les conditions
arrétées d’un commun accord entre les
pays intéressés, aux travailleurs étrangers
occupés sur son territoire et å leurs
familles, le bénéfice des lois et reglemente
de protection ouvriére, ainsi que la jouis-
sance du droit d’association reconnu dans
les limites de la légalité å ses propres
travailleurs.
Recommendation concerning reciprok
ty of treatment of foreign workers.
The General Conference of the Inter
national Labour Organisation of the Lea-
gue of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals \yith regard to
the »question oi preventing or provi-
ding again st unemployment,» which
is the second item in the agenda for
the Washington meeting of the Con
ference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a re
commendation,
adopts the following Recommendation to
be submitted to the Members of the In
ternational Labour Organization for con-
sideration with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28
June, 1919, and of the Treaty of St. Ger-
main of 10 September, 1919:
The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization shall, on condition
of reciprocity and upon terms to be agreed
between the countries concerned, admit
the foreign workers (together with their
families) employed within its territory, to
the benefit of its laws and regulations
for the protection of its own workers, as
well as to the right of lawful organiza
tion as enjoyed by its own workers.
74
V
Projet de convention concernant l’em-
ploi des femmes avant et apres l’ac-
couchement.
La Conférence Générale de l’Organisa-
tion Internationale du Travail de la So-
ciéte des Nations,
Convoquée ä Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-
rique, le 29 octobre 1919,
Apres avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions relatives å, »l’emploi
des femmes: avant ou apres l’ac-
couchement (y compris la question de
1’indemnité de maternité),» question
comprise dans le troisiéme point de
hörare du jour de la session de la
Conférence tenue å Washington, et
Aprés avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internatio-
nale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de 1’Organi-
sation Internationale du Travail, confor-
mément aux dispositions de la Partie re-
lative au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919 et du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919:
Article 1.
Pour 1’application de la présente Con
vention, seront considérés comme »établis-
sements industriels» notamment:
(a) Les mines, carriéres et industries
extraetives de toute nature;
(b)
Les industries dans lesquelles des
produits sont manufaeturés, modifiés,
nettoyés, réparés, décorés, achevés, pré-
parés pour la vente, ou dans lesquelles
les matiéres subissent une transformation;
Draft conyention concerning the em*
ployment of women before and after
childbirth.
The General Conference of the Interna
tional Labour Organization of the League
of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
>women’s employment, before and
after childbirth, ineluding the ques
tion of maternity benefit», which is
part of the third item in the agenda
för the Washington meeting of the
Conference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a draft
International convention,
adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:
Article 1.
For the purpose of this Convention, the
term »industrial undertaking» ineludes
particularly:
(a)
Mines, quarries, and other works
for the extraetion of minerals from the
earth.
(b)
Industries in which artides are ma-
nufaetured, altered, cleaned, repaired, or
namented, finished, adapted for sate, bro-
ken up or demolished, or in which mate
rials are transformed; ineluding ship-
75
y compris la construction des navires, les
Industries de démolition de matériel, ainsi
que la production, la transformation et
la transmission de la force motrice en
général et de l’électricité;
(c) La construction, la reconstruction,
1'entretien, la réparation, la modification
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, chemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaires, puits, installations télégraphi-
ques ou téléphoniques, installations élec-
triques, usines å gaz, distribution deau
ou autres travaux de construction, ainsi
que les travaux de préparation et de
fondation précédant les travaux ci-dessus;
(d) Le transport de personnes ou de
marcbandises par route, voie ferrée ou
voie d’eau, maritime ou interieure, y com
pris la manutention des marchandises
dans *les docks, quais, wharfs et entre-
pöts, k 1’exception du transport k la main.
Pour 1'application de la présente (kon
vention, sera considéré comme «etablisse-
ment commercial» tout lieu consacré k la
vente des marchandises ou k toute opéra-
tion commerciale.
Dans chaque pays, 1’autorité compétente
déterminera la ligne de démarcation entre
1’industrie et le commerce d’une part,l’agri-
culture, d’autre part.
Article 2.
Pour l’application de la présente (kon
vention, le terme »femme» désigne toute
personne du sexe féminin, quel que soit
son äge ou sa nationalité, mariée ou non,
et le terme »enfant» désigne tout enfant,
légitime ou non.
Article 3.
Dans tous les établissements industriel
ou commerciaux, publics ou privés, ou
dans leurs dépendances, k 1’exception des
établissements ou sent seuls employés les
membres d’une méme famille, une femme
building and the generation, transforma
tion, and transmission of electricity or
motive power of any kind.
(c) Construction, reconstruction, mainte-
nance, repair, alteration, or démolition of
any building, railway, tramway, harbor,
dock, pier, canal, inland waterway, road,
tunnel, bridge, viaduet, sewer, drain, well,
telegraphic or telepbonic installation,
electrical undertaking, gas work, water
work, or otber work of construction, as
well as the préparation for or laying the
foundation of any such work or strueture.
(
d
) Transport of passengers or goods
by road, rail, sea, or inland waterway,
ineluding the handling of goods åt docks,
quays, wharves, and warehouses, but ex-
cluding transport by hand.
För the purpose of this Convention, the
term »commercial undertaking» ineludes
any place where artides are sold or where
commerce is carried on.
The competent authority in each coun
try shall define the line of division which
separates industry and commerce from
agrieulture.
Article 2.
For the purpose of this Convention, the
term »woman» signifies any female person,
irrespective of age or nationality, whether
married or unmarried, and the term »child»
signifies any child whether legitimate or
illegitimate.
Article 3.
In any public or private industrial or
commercial undertaking, or in any branch
thereof, other than an undertaking in
which only members of the same family
are employed, a woman—
7G
(a)
ne sera pas autorisée ä travailler
pendant une période de six semaines apres
ses couches;
(b)
aura le droit de quitter son travail,
sur production d’un certificat médical
déclarant que ses couches se produiront
probablement dans un délai de six se
maines ;
(c) recevra, pendant toute la periode ou
elle demeurera absente, en vertu des para-
graphes (a) et (
b
), une indemnité suffisante
S
our son entretien et celui de son enfant
ans de bonnes conditions d’hygiéne; ladite
indemnité, dont le montant exact sera fixé
par 1’autorité compétente dans chaque pays,
sera prélevée sur les fonds publics ou sera
fournie par un systéme d’assurance. Elle
aura droit, en outre, aux soins gratuits
d’un médecin ou d’une sage-femme. Aucune
erreur, de la part du médecin ou de la
sage femme, dans 1’estimation de la date
de 1’accouchement, ne pourra empécher une
femme de recevoir 1’indemnité å, laquelle
elle a droit ä compter de la date du cer
tificat médical jusqu’å. celle å laquelle
1’accouchement se produira;
(
d)
arrra droit dans tous les cas, si elle
allaite son enfant, å deux repos d’une
demi-heure pour lui permettre Tallaitement.
Article 4.
Au cas ou une femme s’absente de son
travail, en vertu des paragraphes (a) et
(b)
de 1’article 3 de la présente Conven-
tion, ou en demeure éloignée pendant une
période plus longue,
k
la suite d’une mala-
die attestée par certificat médical comme
résultant de sa grossesse ou de ses couches,
et qui la met dans l’incapacité de reprendre
son travail, il sera illégal pour son patron,
jusqu’å ce que son absence ait attemt une
durée maximum fixée par 1’autorité com
pétente de chaque pays, de lui signifier
son congé durant ladite absence, ou å une
date telle que le délai de préavis expirerait
pendant que dure 1’absence sus-mentionnée.
(a)
Shall not be permitted to work
during the six weeks following her con-
finement.
(b)
Shall have the right to leave her
work if she produces a médical certificate
stating that her confinement will proba-
bly take place within six weeks.
(c)
Shall, while she is absent from her
work in pursuance of paragraphs
(a)
and
(b),
be paid benefits sufficient for the full
and healthy maintenance of herself and
her child, provided either out of public
funds or by means of a system of in-
surance, the exact amount of which shall
be determined by the competent authority
in each country, and as an additional
benefit shall be entitled to free attendance
by a doctor or certified midwife. No
mistake of the médical adviser in estimat-
ing the date of confinement shall preclude
a woman from receiving these benefits
from the date of the médical certificate
up to the date of which the confinement
actually takes place.
(d)
Shall in any case, if she is nursing
her child, be allowed half an hour twice
a day during her working hours for this
purpose.
Article 4.
Where a woman is absent from her
work in accordance with paragraphs
(a)
or (
b
) of Article 3 of this Convention, or
remains absent from her work for a longer
period as a result of illness medically
certified to anse out of pregnancy or con
finement and rendering her unfit for work,
it shall not be lawful, until her absence
shall have exceeded a maximum period to
be fixed by the competent authority in
each country, for her employer to give her
notice of dismissal during such absence
nor to give her notice of dismissal åt such
a time that the notice would expire during
such abence.
77
Article 5.
Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues å
la Partie XIII du Traité de Versailles du
28 juin 1919, et du Traité de St.-Germain
du 10 septembre 1919, seront communiquées
au Secrétaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistrées.
Article 6.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage å 1’appliquer å celles
de ses colonies ou possession s ou å ceux
de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous les réserves
suivantes:
(a)
Que les dispositions de la Conven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre intro-
duites dans celle-ci.
Cbaque Membre devra notifier au Bureau
International de Travail sa décision en ce
qui concerne cbacune de ses colonies ou
possessions ou cbacun de ses protectorats
ne se gouvernant pas pleinement eux-
mémes.
Article 7.
Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait ä
tous les Membres de l’Organisation Inter
nationale du Travail.
Article 8.
La présente Convention entrera en
vigueur å la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
Article 5.
The formal ratifications of this Conven
tion, under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registration.
Article 6.
Each Member of the International La-
bour Organization which ratifies this Con
vention engages to apply it to its colonies,
protectorates, and possessions which are
not fully self-governing:
(a)
Except where, owing to the local
conditions, its provisions are inapplicable;
or
(b)
Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.
Each Mémber shall notify to the Inter
national Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protec
torates, and possessions which are not fully
self-governing.
Article 7.
As soon as the ratifications of two Mem-
bers of the International Labour Organiza
tion have been registered with the Secre-
tariat, the Secretary General of the League
of Nations shall so notify all the Members
of the International Labour Organization.
Article 8.
This Convention shall come into force
åt tbe date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratification with the
78
suite, la présente Conventiou entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre
å la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.
Article 9.
Tout Membre qui ratifie la présente Con-
vention s’engage å appliquer ses disposi
tions au plus tard le ler juillet 1922, et
å prendre telles mesures qui seront né-
cessaires pour rendre effectives ees dispo
sitions.
Article 10.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å respira
tion d’une période de dix années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un aete communiqué au
Secrétaire Général de la Société des Na
tions et -par lui enregistré. La dénon-
ciation ne prendra ettet qu’une année
apres avoir été enregistrée au Secrétariat.
Article 11.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une fois par dix années, présenter ä la
Conférence Générale un rapport sur l’ap-
plication de la présente Convention et dé-
cidera d’inscrire å l’ordre du jour de la
Conférence la que^tion de la révision ou
de la modification de la dite Convention.
Article 12.
Les textes francais et anglais de la pré
sente Convention feront foi l’un et l’autre.
Secrétariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other Member
åt tbe date on which its ratification is
registered with the Secrétariat.
Article 9.
Eacb Member which ratifies this Con-
vention agrees to bring its provisions into
operation not later than
1
July,
1922,
and to take such action as may be ne-
cessary to make these provisions effeetive.
Article 10.
A Member which has ratified this Con
vention may denounce it after the expi-
ration of ten years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated to the Se-
eretary General of the League of Nations
for registration. Such denunciation shall
not take effeet until one year after the
date on which it is registered with the
Secrétariat.
Article 11.
Ad least once in 10 years the Gover-
ning Body of the International Labour
Office shall present to the General Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the desi-
rability of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.
Article 12.
The Erench and English texts of this
Convention shall both be authentic.
VI.
Projet de Convention concernant le
travail de nuit des femmes.
La Conférence Générale de 1 Organisa
tion Internationale du Travail de la So
ciété des Nations,
Draft Convention concerning employ-
ment of women dur ing the night.
The General Conference of the Interna
tional Labour Organization of the League
of Nations
79
Convoqué å Washington par le Gou-
vernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 octobre 1919,
Apres avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions relatives ä »l’emploi
des femmes pendant la nu it», ques-
tion comprise dans le troisiéme point
de l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenne ä Washington, et
Apres avoir décidé qne ees propo-
. sitions seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention interna-
tionale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés å
ratiner par les Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative au
Travail du Traité de Versailles du 28
juin 1919, et du Traité de Saint-Germain
du 10 septembre 1919:
Article 1.
Pour 1’application de la présente Con
vention, seront considérés comme »établis-
sements industriel» notamment:
(a) Les mines, carriéres et industriös
extraetives de toute nature;
(b)
Les industriös dans lesquelles des
produits sont manufaeturés, modifiés, net-
toyés, réparés, décorés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les ma-
tiéres subissent une transformation; y
compris la construction des navires, les
industries de démolition de matériel, ainsi
que la produetion, la transformation et la
transmission de la force motrice en géné-
ral et de 1’électricité;
(c) La construction, 1’entretien, la re
paration, la modification, ou la démoli
tion de tous båtiments et édifices, chemins
de fer, tramways, ports, docks, jetées,
canaux, installations pour la navigation
intérieure, routes, tunnels, ponts, viadues,
égouts collecteurs, égouts ordinaires, puits,
installations télégraphiques ou télépho-
niques, installations électriques, usines å
gaz, distribution d’eau, ou autres travaux
de construction, ainsi que les travaux de
Bihang till riksdagens protokoll 11)21.
Having been convened åt Washing
ton by the Government of tbe United
States of America, on tbe 29th day
of October, 1919, and,
Having decided upon the adoption
of certain proposals whitb regard to
»women’s employment: during tbe
night», which is part of tbe tbird
item in tbe agenda for the Washing
ton meeting of tbe Conference, and
Having determined tbat these pro
posals sball take tbe form of a draft
International convention,
adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of tbe
International Labour Organization, in
accordance vvitb tbe Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:
Article 1.
For the purpose of ibis Convention, tbe
term »industrial undertaking» ineludes par-
ticularly:
(a)
Mines, quarries, and other works
for the extraetion of minerals from the
earth;
(b)
Industries in wbicb artides are ma-
nufaetured, altered, cleaned, repaired, or
namented, finished, adapted for sale, broken
up or demolisbed, or in which materials
are transformed; ineluding sbipbuilding,
and the generation, transformation, and
transmission of electricity or motive power
of any kind;
(c) Construction, reconstruction, mainte-
nance, repair, alteration, or démolition of
any building, railway, tramwav, harbor,
dock, pier, canal, inland waterway, road,
tunnel, bridge, viaduet, sewer, dram, well,
telegraphic or telephonic installation,
electrical undertaking, gaswork, water-
work, or other work of construction, as
well as the preparation for or laying the
foundations of any sucb work or struc-
ture.
1 samt. 301 höft. (Nr 361.)
14
80
préparation et de fundation précédant les
travaux ci-dessus.
Dans chaque pays 1’autorité compétente
déterminera la ligne de démarcation entre
l’industrie, d’une part, le commerce et
1’agriculture, d’autre part.
Article 2.
Pour 1’application de la présente Con-
vention, le terme »nuit» signine une période
d’au moins onze heures consécutives, com-
renant 1’intervalle écoulé entre dix heures
u soir et cinq heures du matin.
Dans les pays ou aucun réglement pu
blic ne s’applique å 1’emploi des femmes
pendant la nuit dans les établissements
industriels, le terme »nuit» pourra provi-
soirement, et pendant une période maxi
mum de trois années, désigner, å, la dis-
crétion du Gouvernement, une période de
dix heures seulement, laquelle comprendra
1’intervall écoulé entre dix heures du
soir et cinq heures du matin.
Article 3.
Les femmes, sans distinction d’åge, ne
ourront étre employés pendant la nuit
ans aucun établissement industriel, pu
blic ou privé, ni dans aucune dépendance
d’un de ees établissements, å. 1’exception
des établissement ou sont seuls employés
les membres d’une méme famille.
Article 4.
L’article 3 ne sera pas appliqué:
(a)
En cas de
force majeure,
lorsque
dans une entreprise se produit une inter
ruption d’exploitation impossible å pré-
voir et n’ayant pas un caractére périodi-
que;
(b)
Dans le cas ou le travail s’applique
soit ä des matiéres premiéres, soit å des
matiéres en élaboration, qui seraient su-
sceptibles d’altération trés rapide, lorsque
cela est nécessaire pour sauver ees mati
éres d’une perte inévitable.
The competent authority in each co
untry shall define the line of division
which separates industry from commerce
and agrieulture.
Article 2.
För the purpose of this Convention, the
term »night» signifies a period of åt least
eleven consecutive hours, ineluding the
interval between ten o’clock in the eve-
ning and iive o’clock in the morning.
In those countries where no Govern
ment regulation as yet applies to the em-
ployment of women in industrial under-
takings during the night, the term »night»
may provisionally, and for a maximum
period of three years, be declared by the
Government to signify a period of only
ten hours, ineluding the interval between
ten o’clock in the evening and five o’clock
in the morning.
Article 3.
Women without distinction of age shall
not be employed during the night in any
public or private industrial undertaking,
or in any branch thereof, other than an
undertaking in which only members of
the same family are employed.
Article 4.
Article 3 shall not apply:
(a) In cases of
force majeure.
when in
any undertaking there occurs an inter-
ruption of work which it was impossible
to foresee, and which is not of a recurring
char aeter.
(b)
In cases where the work has to do
with raw materials or materials in course
of treatment which are subjekt to rapid
deterioration, when such night work is
necessary to preserve the said materials
from certain loss.
81
ARTICLE 5.
Dans 1’Inde et au Slam, 1’application
de 1’article 3 de la présente Convention
pourra étre suspendue par le Gouverne-
meut sauf en ce qui concerne les manu-
factures
(factories)
telles qu’elles sont dé-
finies par la loi nationale. Notification
de chacune des industries exemptées sera
faite au Bureau International du Travail.
Article 6.
Dans les établissements industriel sou-
mis ä 1’influence des saisons, et dans tous
les cas oii des circonstances exception-
nelles l’exigent, la durée de la période de
nuit indiquée å, 1’article 3 pourra étre
réduite å dix heures pendant soixante
jours par an.
Article 7.
Dans les pays oii le climat rend. le tra
vail de jour particuliérement pénible, la
période de nuit peut étre plus courte que
celle fixée par les article ci-dessus, ä la
condition qu’un repos compensateur soit
accordé pendant le jour.
Article 8.
Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues
å la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-
G-ermain du 10 septembre 1919, seront
communiquées au Secrétaire Général de
la Société des Nations et par lui enre-
gistrées.
Article 9.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la pré
sente Convention s’engage å l'appliquer
å, celles de ses colonies ou possessions ou
å ceux de ses protectorats qui ne se gou-
vernent pas pleinement eux-mémes, sous
les réserves suivantes:
Article 5.
In India and Siarn, the application of
Article 3 of this Convention may be sus-
pended by the Government in respect to
any industrial undertaking, except facto
ries as defined by the national law. No-
tice of every such suspension shall. be
filed with the International Labour Office.
Article 6.
In industrial undertakings . which are
influenced by the seasons and in all cases
where exceptional circumstances demand
it, the night period may be reduced to
ten hours on sixty days of the year.
Article 7.
In countries where the climate rendera
work by day particularly trying to the
health, the night period may be shorter
than prescribed in the above artides,
rovided that compensatory rest is accor-
ed during the day.
Article 8.
The formal ratifications of this Conven
tion, under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary. General
of the League of Nations for registration.
Article 9.
Each Member of the International La
bour Organization which ratifies. this
Convention engages to apply it to its co
lonies, protectorates and possessions which
are not fully self-governing:
82
(a) Que les dispositions de la Conven-
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Conventiön
aux conditions locales puissent étre in-
troduites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier au Bu-
reau International du Travail sa décision
en ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou cbacun de ses protec-
terats ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.
Article 10.
Aussitot que les ratifications de deux
Membres de ^Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait åt
tous les Membres de 1’Organisation Inter
nationale du Travail.
Article 11.
La présente Convention entrera en vi-
gueur
ä
la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général de
lä Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre,
ä la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.
Article 12.
Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage ä appliquer ses dispo
sitions au plus tand le ler juillet 1922, et
ä prendre telles mesures qui seront néces
saires pour rendre effectives ees disposi
tions.
Article 13.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années aprés la date
de la mise en vigueur initiale de la Con-
(
a)
Except where owing to tbe local
conditions its provisions are inapplicable;
or
(b)
Subject to such modifications as
may be necessary to adapt its provisions
to local conditions.
Eacb Member shall notify to the Inter
national Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protec-
torates and possessions which are not
fully self-governing.
Article 10.
As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour Or
ganisation have been registered with the
Secrétariat, the Secretary General of the
League of Nations shall so notify all the
Members of the International Labour Or-
ganization.
Article 11.
This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
tbe Secrétariat. Thereafter this Conven
tion will come into force for any other
Member åt the date on which its ratifi
cation is registered with the Secrétariat.
Article 12.
Each Member which ratifies this Con
vention agrees to bring its provisions into
operation not later than 1 July, 1922, and
to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.
Article 13.
A Member which has ratified this Con
vention may denounce it after the expira-
tion of ten years from the date on which
the Convention first comes into force, by
83
vention, par un acte communiqué au
Secrétaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistré. La dénon-
ciation ne prendra effet qu’une année
aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.
Article 14.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Trarvail devra, au moins
une fois par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’app-
lication de la présente Convention et
décidera s’il y a lieu d’inscrire å. 1’ordre
du jour de la Conférence la question de
la révision ou de la modification de la
dite Convention.
Article 15.
Les textes franpais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
1’autre.
an act communicated to the Secretary
General of the League of Nations for
registration. Such denunciation shall not
take effect until one year after the date
on which it is registered with the Secre-
tariat.
Artdcle
14.
Åt least once in ten years, the Gover-
ning Body of the International Labour
Office shall present to the General Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the desi-
rability of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.
Article
15.
The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.
VII.
Recommandation concernant la pre
vention (In cliarbon.
La Conférerce Générale de l’Organisa-
tion Internationale du Travail de la
Société des Nations,
Convoquée ä
Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-
rique, le 29 octobre 1919,
Aprés avoir décidé d’adopter di-
verses propositions relatives å »l’em-
ploi des femmes dans les travaux
insalubres», question comprise dans le
troisiéme point de l’ordre du jour de
la session de la Conférence tenue å,
Washington, et
Aprés avoir décidé que ees proposi
tions seraient rédigées sous forme de
recommandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
Recommendation concerning the pre
vention of anthrax.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the
League of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
»women’s employment: unhealthy pro-
cesses», which is part of the third
item in the agenda for the Washing
ton meeting of the Conference; and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a re
commendation,
adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the Inter-
84
1’ Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformé-
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919:
La Conférence Générale recommande
aux Membres de 1’Organisation Internatio
nale du Travail de prendre des mesures
en vue d’assurer, soit dans le pays d’ori-
gine, soit, au cas ou cela ne serait pas
possible, au port de débarquement, la
désinfection des laines suspectes de con-
tenir des spores cbarbonneuses.
national Labour Organization for consi-
deration with a view to effect being given
to it by national legislation or otherwise,
in accordance with the Labour Part of
the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and tbe Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:
The General Conference recommends to
the Members of the International Labour
Organization that arrangements should be
made för the disinfection of wool infected
with anthrax spores, either in the country
exporting such wool or if that is not
practicable åt the port of entry in the
country importing such wool.
VIII.
Recommandation concernant la protec-
tion des femmes et des enfants contre
le saturnisme.
La Conférence Générale de l’Organisa-
tion Internationale du Travail de la
Société des Nations,
Convoquée ä Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-
rique, le 29 octobre 1919,
Aprés avoir décidé d’adopter di-
verses propositions relatives å »l’em-
f
iloi des femmes et des enfants dans
es travaux insalubres», question com-
prise dans les troisiéme et quatriéme
S
oints de l’ordre du jour de la session
e la Conférence tenue
ä
Washing
ton, et
Aprés avoir décidé que ees proposi
tions seraient redigées sous forme de
recommandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise
ä
1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformé-
Recommendation concerning the pro-
tection of women and childreu against
lead poisoning.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the
League of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
»women’s and cnildren’s employment:
unhealthy processes», which is part
of the third and fourth items in the
agenda for the Washington meeting
of the Conference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a re-
commendation,
adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the Inter
national Labour Organization for consi-
deration with a view to effect being given
to it by national legislation or otherwise,
85
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de St.-Ger-
main du 10 septembre 1919:
La Conférence Générale recommande
aux Membres de 1’Organisation Internatio
nale du Travail qu’en raison des dangers
ue présentent pour les femmes au point
e vue de la maternité certaines opéra-
tions industrielles et dans le but de
permettre aux enfants de se développer
physiquement, 1’emploi des femmes et aes
jeunes gens au-dessous de dix-huit ans
soit interdit dans les travaux énumérés
ci-apres;
(a)
Dans le travail aux fours ou s’opére
la réduction des minerais de zinc et de
plomb.
(b)
Dans la manipulation, le traitement
ou la réduction des cendres contenant du
plomb et dans le désargentage du plomb.
(c) Dans la fusion en grand du plomb
ou du vieux zinc.
(d) Dans la fabrication de la soudure
ou des alliages contenant plus de dix
pour cent de plomb.
(e) Dans la fabrication de la litbarge,
du massicot, du minium, de la céruse, du
mineorange, ou du sulfate, du chromate
ou du silicate de plomb (frite).
(f)
Dans les opérations de mélange et
de tartinage dans la fabrication ou la
réparation d’accumulateurs électriques.
(
g
) Dans le nettoyage des ateliers ou
sont effectués les travaux énumérés ci-
dessus.
La Conférence recommande, en outre,
que 1’emploi des femmes et des jeunes
gens audessous de dix-huit ans aux tra
vaux ou l’on utilise des sels de plomb ne
soit autorisé qu’å la condition que l’on
prenne les mesures suivantes:
(a) Ventilation localisée, de maniére å
ce que soient dissipées, dés leur forma
tion, les poussiéres et vapeurs.
(b)
Propreté des outils et des ateliers.
in accordance with the Labour Part of
tbe Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of tbe Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:
The General Conference recommends to
the Members of the International Labour
Organization that in view of the danger
involved to the function of maternity and
to the physical development of chiidren,
women, and young persons under the age
of eighteen years be excluded from employ-
ment in the following processes:
(a) In furnace work in the réduction of
zinc or lead ores.
(b)
In the manipulation, treatment, or
réduction of ashes containing lead, and in
the desilverizing of lead.
(c)
In melting lead or old zinc on a
large scale.
(d)
In the manufacture of solder or
alloys containing more than ten per cent.
of lead.
(
e
) In the manufacture of litharge,
massicot, red lead, white lead, orange lead,
or sulphate, chromate or silicate (frit) of
lead.
(/) In mixing and pasting in the manu
facture or repair of electric accumulators.
(g)
In the cleaning of workrooms where
the above processes are carried on.
It is further recommended that the
employment of women and young persons
under the age of eighteen years in pro
cesses involving the use of lead compounds
be permitted only subject to the following
condition:
a)
Locally applied exhaust ventilation,
so as to remove dust and fumes åt the
point, of origin.
(b)
Cleanliness of tools and workrooms.
86
(c) Avis donné ä 1’autorité publique de
tous les cas de saturnisme, et attribution
d’indemnités aux personnes intoxiquées.
(
d
) Examen médical périodique des per-
sonnes employées aux travaux énumérés
plus baut.
(e) Installation, dans des conditions
satisfaisantes, de vestiaires, lavabos, et
réfectoires, et fourniture de vétements
protecteurs spéciaux.
(/) Interdiction d’introduire des aliments
ou des boissons dans les ateliers.
La Conférence recommande, d’autre part,
ue, dans les industries ou il est possible
e remplacer les sels solubles de plomb
ar des substances non-toxiques, l’emploi
esdits sels solubles de plomb soit l’objet
d’une réglementation plus sévére.
En ce qui concerne la présente Recom-
mandation, un sel de plomb sera considéré
comme soluble s’il contient plus de cinq
pour cent de son poids en plomb métallique
soluble dans une solution aqueuse d’acide
chlorhydrique
ä
O.25
% d’acide.
(c) Notification to Government authori-
ties of all cases of lead poisoning, and
compensation tberefore.
(d)
Periodic medical examination of the
persons employed in such processes.
(
e
) Provision of sufficient and suitable
cloakroom, washing, and mess-room accom-
modation, and of special protective clothing.
(,
f)
Prohibition of bringing food or drink
into work rooms.
It is further recommended that in in
dustries where soluble lead compounds
can be replaced by non-toxic substances,
the use of soluble lead compounds should
be strictly regulated.
For the purpose of this Recommenda-
tion, a lead compound should be considered
as soluble if it contains more than five
per cent. of its weight (estimated as
metallic lead) soluble in a quarter of one
per cent. solution of hydrochloric acid.
IX.
Recommandation concernant la création
d’un service public d’hygiéne.
La Conférence Générale de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail de la
Société des Nations,
Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis a’Amé-
rique, le 29 octobre 1919,
Apres avoir décidéd’adop ter diverses
propositions relatives å, »i’emploi des
femmes dans les travaux insalubres,»
question comprise dans le troisiéme
point de l’ordre du jour de la session
de la Conférence tenue ä Washing
ton, et
Recomméndation concerning the esta-
blishment of government health ser
vices.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the
League of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certam proposals with regard to
»women’s employment: unhealthy pro
cesses,» which is part of the third
item in the agenda for the Washing
ton meeting of the Conference, and
87
Apres avoir décidé que ees proposi
tions seraient rédigées sous förare
d’une recommandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera sonmise å, 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi national ou autrement, conformé-
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919r et du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919:
La Conférence Générale recommande
ue chaque Membre de 1’Organisation
nternationale du Travail établisse aussitöt
que possible—s’il ne Pa déjå fait—non
seulement un systéme assurant une in-
spection efficace des usines et ateliers,
mais, en outre, un service public spéciale-
ment chargé de sauvegarder la santé des
ouvriers, et qui se mettra en rapport avec
le Bureau International du Travail.
Having determined that these pro-
posals shall take the form of a re-
commendation,
adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the Inter
national Labour Organization for consi-
deration with a view to effeet being given
to it by national legislation or otherwise,
in accordance with the Labour Part of
the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and the Treaty of St. Germain of 10 Sep
tember, 1919:
The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization which has not
already done so should establish as soon
as possible, not only a system of efficient
faetory inspection, but also in addition
thereto a Government service especially
charged with the duty of safeguarding
the health of the workers, which will
keep in touch with the International
Labour Office.
X.
Projet de convention fixant 1’äge mini
mum dimission des enfants aux tra-
raux industriels.
La Conférence Genérale de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée å. Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-
rique, le 29 oetobre 1919,
Aprés avoir décidé d’adopter di-
verses propositions relatives å «l’em-
ploi des enfants: åge dimission au
travail,» question comprise dans le
quatriéme point de 1’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
å Washington, et
Aprés avoir décidé que ees propo-
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
Draft convention fixing the minimum
age for admission of children to in
dustrial employment.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the
League of Nations,
Having been convened by the Go
vernment of the United States of
America åt Washington, on the 29th
day of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the “employment of children: mini
mum age of employment,” which is
part of the fourth item in the agenda
för the Washington meeting of the
Conference, and
Having determined that these pro-
1 samt. 307 käft. (Nr 361.)
15
88
sitions seraient rédigées sous forme posals shall taka the form of a draft
d’un projet de convention internatio- International convention,
nale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par fes Membres de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail, conformé-
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-
Grermain du 10 septembre 1919:
Article 1.
Pour 1’application de la présente Con
vention, seront considérés comme «éta-
blissements industriel» notamment:
(a) Les mines, carriéres et industriös
extractives de toute nature;
(b)
Les industriös dans lesquelles des
produits sont manufacturés, modifiés, net-
toyés, réparés, décörés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les ma-
tiéres subissent une transformation; y
compris la construction des navires, les
industriös de démolition de matériel, ainsi
que la production, la transformation et
la transmission de la force motrice en
général et de 1’électricité;
(c) La construction, la reconstruction,
1’entretien, la réparation, la modification
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, chemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaires, puits, installations télégra-
phiques ou téléphoniques, installations
électriques, usines å gaz, distribution
d’eau, ou autres travaux de construction,
ainsi que les travaux de préparation et
de fondation précédant les travaux ci-
dessus;
(
d
) Le transport de personnes ou de
marchandises par route, voie ferrée ou
voie d’eau, y compris la manutention des
marchandises dans les docks, quais, wharfs
et entrepöts, å 1’exception du transport å
la main.
adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in ac-
cordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. (lermain of 10
September, 1919:
Article 1.
For the purpose of this Convention, the
term “industrial undertaking” includes
particularly:
(a)
Mines, quarries and other works for
the extraction of minerals from the earth.
(b)
Industries in which artides are
manufactured, altered, cleaned, repaired,
ornamented, finished, adapted for sate,
broken up or demolished, or in which
materials are transformed; including ship-
building, and the generation, transforma
tion, and transmission of electricity and
motive power of any kind.
(c) Construction, reconstruction, main-
tenance, repair, alteration, or démolition
of any building, railway, tramway, här
bod dock, pier, canal, inland waterway,
road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,
well, telegraphic or telephonic installa
tion, electrical undertaking, gas work,
water work, or other work of construc
tion, as well as the préparation for or
laying the foundations of any such work
or structure.
(
d
) Transport of passengers or goods
by road or rail or inland waterway, in-
cfuding the handling of goods åt docks,
S
iays, wharves, and warehouses, but ex-
uding transport by hand.
89
Dans chaque pays, Tautorité compétente
déterminera la ligne de démarcation entre
1’industrie, d’une part, le commerce et
1’agriculture, d’autre part.
Article 2.
Les enfants de moins de quatorze ans
ne peuvent étre employés ou travailler
dans les établissements industriels, publics
ou privés, ou dans leurs dépendances, å,
^exception de ceux dans lesquels sont
seuls employés les membres d’une méme
famille.
Article 3.
Les dispositions de 1’article 2 ne s’ap-
pliqueront pas au travail des enfants dans
les écoles professionnelles, å, la condition
que ce travail soit approuvé et surveillé
par 1’autorité publique.
Article 4.
Dans le but de permettre le contröle
de 1’application des dispositions de la pré-
sente Convention, tout chef d’établisse-
ment industriel devra tenir un registre
d’inscription de toutes les personnes de
moins de seize ans employées par lui avec
1’indication de la date de leur naissance.
Article 5.
En ce qui concerne 1’applicaticn de la
présente Convention au Japon, les modi-
ncations ci-aprés ä 1’article 2 sont auto-
risées:
(a)
Les enfants de plus de douze ans
pourront étre admis au travail s’ils ont
achevé leur instruction primaire;
(b)
En ce qui concerne les enfants entre
douze et quatorze ans déjå au travail,
des dispositions transitoires pourront étre
adoptées.
La disposition de la loi japonaise ac-
tuelle qui admet les enfants de moins de
douze ans å certains travaux faciles et
légers sera rapportée.
The competent authority in each coun
try shall define the line of division which
separates industry from commerce and
agriculture.
Article 2.
Children under the age of fourteen
years shall not be employed or work in
any public or private industrial under-,
talang, or in any branch thereof, other
than an undertakmg in which only mem-
bers of the same family are employed.
Article 3.
The provisions of Article 2 shall not
apply to work done by children in tech-
nical schools, provided that such work is
approved and supervised by public au
thority.
Article 4.
In order to facilitate the enforcement
of the provisions of this Convention, every
employer in an industrial undertaking
shall be required to keep a register of
all persons under the age of sixteen years
employed by him, and of the dates of
their births.
Article 5.
In connection with the application of
this Convention to Japan, the following
modifications of Article 2 may be made:
(a) Children over twelve years of age
may be admitted into employment if they
have finished the course in the elementary
school;
(b)
As regards children between the
ages of twelve and fourteen already em
ployed, transitional regulations may be
made.
The provision in the present Japanese
law admitting children under the age of
twelve years to certain light and easy
employments shall be repealed.
90
Article 6.
Les dispositions de 1’article 2 ne s’ap-
pliqueront pas å l’Inde, mais dans lTnde
les enfants de moins de douze ans ne se-
ront pas occupés:
(a) Dans les manufactures employant
1» force motrice et occupant plus de dix
personnes;
(b)
Dans les mines, carriéres et Indus
tries extractives de toute nature;
(c) Dans le transport par voie ferrée de
passagers, de marchandises, et de services
postaux, et dans la manipulation de mar
chandises dans les docks, quais et wharfs,
å 1’exception du transport ä la main.
Article 7.
Les ratifications officielles de la pré-
sente Convention, dans les conditions pré-
vues å la Partie XIII du Traité de Ver
sailles du 28 juin 1919, et du Traité de
Saint-Germain du 10 septembre 1919, se-
ront communiquées au Secrétaire Général
de la Société des Nations et par lui en-
registrées.
* Article 8.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la pré-
sente Convention s’engage ä 1’appliquer å
celles de ses colonies ou possessions ou å
ceux de ses protectorats qui ne se gou-
vernent pas pleinement eux-mémes, sous
les réserves survantes:
(
a
) Que les dispositions de la Conven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales,
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre intro-
duites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier au Bu-
reau International du Travail sa décision
en ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses protecto
rats ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.
Article 6.
The provisions of Article 2 shall not
apply to India, but in India children
under twelve years of age shall not be
employed,
(a)
In manufactories working with po-
wer and employing more than ten per
sons;
(b)
In mines, quarries, and other works
for the extraction of minerals from the
earth;
(c) In the transport of passengers or
goods, or mails, by rail, or in handling
of goods åt docks, quays, and wharves,
but excluding transport by hand.
Article 7.
The format ratifications of this Conven
tion, under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registra-
tion.
Article 8.
Each Member of the International La-
bour Organization which ratifies this Con
vention engages to apply it to its colo
nies, protectorates, and possessions which
are not fully self-governing:
(
a
) Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable;
or
(b)
Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.
Each Member shall notify to the Inter
national Labour Office the action taken
in respect to each of its colonies, pro
tectorates, and possessions which are not
fully self-governing.
91
Article 9.
Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au Se-
crétariat, le Secrétaire Général de la So-
ciété des Nations notifiera ce fait ä tous
les Membres de 1’Organisation Internatio
nale du Travail.
Article
10.
La présente Convention entrera en vi-
gueur ä la date ou cette notifikation aura
été effectuée par le Secrétaire Général
de la .Société des Nations; elle ne liera
que les Membres qui auront fait enregis-
trer leur ratification au Secrétariat. Par
la suite, cette Convention entrera en vi-
gueur au regard de tout autre Membre k
la date ou
Ta
ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.
Article 11.
Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage
k
appliquer ses dis
positions au plus tard le ler juillet 1922
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dis
positions.
Article
12.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer ä 1’expiration
d’une période de dix années aprés la date
de la mise en vigueur initiale de la Con
vention, par un aete communiqué au Se
crétaire Générale de la Société des Na
tions et par lui enregistré. La dénoncia-
tion ne prendra effet qu’une année aprés
avoir été enregistrée au Secrétariat.
Article 13.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une Ibis par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’ap-
plication de la présente Convention et dé-
Article 9.
As soon as tbe ratifications of two Mem-
bers of tbe International Labour Organi-
zation have been registered witb tbe Sec-
retariat, the Secretary General of tbe
League of Nations sball so notify all the
members of tbe International Labour Or-
ganization.
Article 10.
Tbis Convention sball come into force
åt tbe date on wbicb such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it sball then be
binding only upon those Members whicb
have registered tbeir ratifications witb tbe
Secrétariat. Thereafter tbis Convention
will come into force for any other Mem-
ber åt the date on wbicb its ratification
is registered witb tbe Secrétariat.
Article 11.
Eacb Member wbicb ratifies tbis Con
vention agrees to bring its provisions into
operation not later tban 1 July, 1922, and
to take sucb action as may be necessary
to make tbese provisions effeetive.
Article 12.
A Member wbicb has ratified tbis Con
vention may denounce it after tbe exkre
tion of ten years from tbe date on wnich
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Secretary
General of tbe League of Nations for
registration. Sucb denunciation shall not
take effeet until one year after tbe date
on whicb it is registered witb the Secre-
tariat.
. A
rticle
13.
Åt least once in ten years, the Govern-
ing Body of the International Labour
Office sball present to the General Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider tbe de-
92
cidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre du
jour de la Conférence la question de la
révision ou de la modification de la dite
Convention.
Article 14.
Les textes frangais et anglais de la
f
irésente Convention feron t foi l’un et
'autre.
sirability of placing on the agenda of
the Conference tbe question of its revi
sion or modification.
Article 14.
The French and English texts of this
Convention shall botb be autbentic.
XI.
Projet de convention concernant le
travail de nuit des enfants dans
1’industrie.
La Conférence Générale de l’Organisa-
tion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis a’Amé-
rique, le 29 octobre 1919.
Apres avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions relatives ä <l’emploi
des enfants: pendant la nuit,» question
comprise dans le quatriéme point de
1’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue å Washington, et
Aprés avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention Internatio
nale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail, confor-
mément aux dispositions de la Partie re-
lative au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919.
Article 1.
Pour 1’application de la présente Con
vention, seront considérés comme «établis-
sements industriel» notamment:
(a) Les mines, carriéres et industries
extraetives de toute nature.
Draft convention concerning the night
work of young persons employed in
industry.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the Lea-
gue of Nations,
Having been convened by the Go
vernment of the United States of
America åt Washington, on the 29th
day of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the “employment of children: during
the night, ”which is part of the fourth
item in the agenda för the Washing
ton meeting of the Conference,' and
Having determined that these pro-
posals shall take the form of a draft
International convention,
adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in ac-
cordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:
Article 1.
For the purpose of this Convention, the
term “industrial undertaking” ineludes
particularly:
(a)
Mines, quarries, and other works
for the extraetion of minerals from the
earth.
93
(b)
Les industriös dans lesquelles des
produits sont manufacturés, modifiés, net-
toyés, réparés, décorés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les ma-
tiéres subissent une transformation; y
compris la construction- des navires, les
indnstries de démolition de matériel, ainsi
que la production, la transformation et la
transmission de la force motrice en gé-
néral et de 1’électricité.
(c) La construction, la reconstruction,
l’entretien, la réparation, la modification,
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, cbemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaires, puits, installations télégraphi-
ques ou téléphoniques, installations élec-
triques, usines ä, gaz, distribution d’eau,
ou autres travaux de construction, ainsi
ue les travaux de préparation et de fon-
ation précedant les travaux ci-dessus.
(i
d
) Le transport de personnes ou de
marchandises par route, voie ferrée, ou
eau, y compris la manutention des mar
chandises dans les docks, quais, wbarfs et
entrepöts, ä 1’exception du transport ä la
main.
Lans chaque pays, l’autorité compé-
tente détermmera la ligne de démarcation
entre 1’industrie, d’une part, le commerce
et 1’agriculture, d’autre part.
Article 2.
Il est interdit d’employer pendant la
nuit les enfants de moms de dix-huit ans
dans les établissements industriels, pu-
blics ou privés, ou dans leurs dépendances,
å 1’exception de ceux dans lesquels sont
seuls employés les membres d’une méme
famille, sauf dans les cas prévus ci-aprés.
L’interdiction du travail de nuit ne
s’appliquera pas aux enfants au-dessus de
seize ans qui sont employés, dans les in
dustriös énumérées ci-aprés, å des travaux
qui, en raison de leur natura, doivent
nécessairement étre continués jour et nuit:
(b)
Industries in which artides are ma-
nufactured, altered, cleaned, repaired, or
namented, finished, adapted for sale, brok-
en up, or demolished, or in which ma
terials are transformed; including ship-
building, and the generation, transforma
tion, and transmission of electricity or
motive power of any kind.
(c) Construction, reconstruction, main-
tenance, repair, alteration, or démolition
of any building, railway, tramway, har-
bor, dock, pier, canal, inland waterway,
road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,
well, telegraphic or telephonic installa
tion, eleetrical undertaking, gas work,
waterwork, or other work of construction
as well as the préparation for or laying
the foundations of any such work or struc-
ture.
(d)
Transport of passen gers or goods
by road or rail, including the handling
oi goods åt docks, quays, wharves, ana
warehouses, but exciuding transport by
hand.
The competent authority in each coun
try shall define the line of division which
separates indnstry from commerce and
agriculture.
Article 2.
Young persons under eighteen years of
age shall not be employed during the
night in any public or private industrial
undertaking, or in any branch thereof,
other than an undertaking in which only
members of the same family are employed,
except as hereinafter provided for.
Young persons over the age of sixteen
may be employed during the night in the
following industrial undertakings on work
which by reason of the natura of the
process, is required to be carried on con-
tinuously day and night:
94
(a)
Usines de fer et d’acier; travaux
ou l’on fait emploi des fours å réverbére
ou å régénération, et galvanisation de la
tole et du fil de fer (excepté les ateliers
de décapage).
(b)
Verreries.
(c) Papeteries.
(
d
) Sucreries ou l’on traite le sucre bruk
(
e
) Eéduction du mineral d’or.
Article 3.
Pour 1’application de la présente Con-
vention, le terme «nuit» signifie une pé-
riode d’au moins onze beures consécutives,
comprenant l’intervalle écoulé entre dix
heures du soir et cinq heures du matin.
Dans les mines de cnarbon et de lignite,
une dérogation pourra étre prévue en ce
qui concerne la période de repos visée au
paragraphe précédent, lorsque 1’intervalle
en tre les deux périodes cfe travail com-
porte ordinairement quinze heures, mais
jamais lorsque cet intervalle comporte
moins de treize heures.
Lorsque la législation du pays interdit
le travail de nuit å tout le personnel dans
la boulangerie, on pourra substituer, dans
cette industrie, la période comprise entre
neuf heures du soir et quatre heures du
matin, å la période de dix heures du soir
å cinq heures du matin.
Dans les pays tropicaux ou le travail
est suspendu pendant un certain temps
au milieu de la journée, la période de re
pos de nuit pourra étre inférieure å, onze
heures, pourvu qu’un repos compensateur
soit accordé pendant le jour.
Article 4.
Les dispositions des artides 2 et 3 ne
s’appliqueront pas au travail de nuit des
enfants ägés de seize å dix-huit ans lors-
qu’un oas de force majeure qui ne pouvait
étre prévu ou empéché, et qui ne présente
pas un caractére périodique, met obstacle
au fonctionnement normal d’un établisse-
ment industriel.
(a) Manufacture of iron and Steel; pro-
cesses in which reverberatory or regene-
rative furnaces are used, and galvanizing
of sheet metal or wire (except the pick-
ling process).
(o) Glass works,
(c) Manufacture of paper.
(a)
Manufacture of raw sugar.
(
e
) Gold mining reduction work.
Article 3.
For the purpose of this Convention, the
term “night” signifies a period of åt least
eleven consecutive hours, including the
interval between ten o’dock in the evening
and five o’clock in the morning.
In coal and lignite mines work may
be carried on in the interval between ten
o’clock in the evening and five o’clock in
the morning, if an interval of ordinarily
fifteen hours, and in no case of less than
thirteen hours, separates two periods of
work.
Where night work in the baking indu-
stry is prohibited for all workers, the
interval between nine o’clock in the eve
ning and four o’clock in the morning
måy be substituted in the baking indu-
stry for the interval between ten o’clock
in the evening and five o’clock in the
morning.
In those tropical countries in 'Which
work is suspended during the middle of the
day, the night period may be shorter than
eleven hours if compensatory rest is ac-
corded during the day.
Article 4.
The provisions of Article 2 and 3 shall
not apply to the night work of young
persons between the ages of sixteen and
eighteen years in cases of emergencies
which could not have been controlled or
foreseen, which are not of a periodical cha-
racter, and which interfere with the normal
working of the industrial undertaking.
95
En ce qui concerne 1’application de la
présente Convention au Japon, jusqu’au
ler juillet 1925, 1’article 2 ne s’appliquera
qu’aux enfants ägés de moins de quinze
ans, et, ä partir de la date susmentionnée,
ledit article 2 ne s’appliquera qu’aux en
fants ägés de moins de seize ans.
Article 6.
En ce qui concerne 1’application de la
présente Convention ä l’Inde, le terme
«établissement industriel» comprendra seu-
lement les «fabriques» définies comme
telles dans la «Loi des fabriques» de l’Inde
{Indian factory ad),
et 1’article 2 ne s’app-
liquera pas aux enfants du sexe masculin
ägés de plus de quatorze ans.
Article 7.
Lorsque, en raison de circonstances par-
ticuliérement graves, 1’intérét public l’exi-
gera, 1’interdiction du travail de nuit
S
ourra étre suspendue par une décision
e 1’autorité publique, en ce qui concerne
les enfants ägés de seize.
k
dix-tillit ans.
Article 8.
Les ratifications officielles de la pré
sente Convention, dans les condition pré-
vues ä la Partie XIII du Traité de Ver
sailles du 28 juin 1919, et du Traité de
St. Germain du 10 septembre 1919, se-
ront communiquées au Secrétaire Général
de la Société des Nations et par hd en-
registrées.
Article 9.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la pré
sente Convention s’engage å Tappliquer å
celles de ses colonies ou possessions ou å
ceux de ses protectorats qui ne se gou-
vernent pas pleinement eux-mémes, sous
les réserves suivantes:
(a) Que les dispositions de la Conven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
Bihang till riksdagens protokoll 1021.
A rticle 5.
Article 5.
In tbe application of tbis Convention
to Japan, un til 1 July, 1925, Article 2
sball apply only to young persons under
fifteen years of age and tnereafter it sball
apply only to young persons under six-
teen years of age.
Article 6.
In the application of this Convention
to India, tbe term “industrial underta-
king” shall include only “factories” as
defined in tbe Indian Factory Act, and
Article 2 shall not apply to male young
persons over fourteen years of age.
Article 7. '
Tbe prohibition of night work may be
suspended by the Government, for young
persons between the ages of sixteen and
eighteen years, when in case of serious
emergency the public interest demands it.
Article 8.
The formal ratifications of this Con
vention, under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registration.
Article 9.
Each Member of the International La-
bour Organization which ratifies this Con
vention engages to apply it to its colo
nies, protectorates and possessions which
are not fully self-governing:
{a)
Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable;
or
1 sand. 307 käft. {Nr 361.)
16
96
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre in-
troduites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier au Bu-
reau International du Travail sa déci-
sion en ce qui concerne chacune de ses
colonies ou possessions ou chacun de ses
protectorats ne se gouvernant pas pleine-
ment eux-mémes.
Article 10.
Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de ^Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au Se-
crétariat, le Secrétaire Général de la So-
ciété des Nations notifiera ce fait ä tous
les Membres de 1’Organisation Interna
tionale du Travail.
Article 11.
La présente Convention entrera en vi-
gueur ä la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
snite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre,
å la date ou la ratification de ce Mem
bre aura été enregistrée au Secrétariat.
Article 12.
Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dis
positions au plus lärd le ler juillet 1922
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dis
positions.
Article 13.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expira-
tion d’une période de dix années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un aete communiqué au
Secrétaire Général de la Société des Na
tions et par lui enregistré. La dénoncia-
(
b
) Subject to such modifications as
may be necessary to adapt its provi
sions to local conditions.
Eacb Member shall notify to tbe Inter
national Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protec-
torates and possessions which are not fully
self-governing.
Article
10.
As soon as the ratifications of two Mem-
bers of the International Labour Organi-
zation have been registered with the Se-
eretariat the seeretary General of the
League of Nations shall so notify all the
Members of the International Labour Or-
ganization.
Article
11.
This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Seeretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Conven
tion will come into force for any other
Member åt the date on which its ratifi
cation is registered with the Secrétariat.
Article 12.
Each Member which ratifies this Con
vention agrees to bring its provisions into
operation not later than 1 July, 1922, and
to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.
Article
13.
A Member which has ratified this Con
vention may denonnce it after the expira
tion of ten years from the date on which
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Seeretary
General of the League of Nations for re-
gistration. Such denunciation shall not
97
tion ne prendra effet quune année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.
Article
14.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moms
une ibis par dix années, presenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’app-
lication de la présente Convention et dé-
cidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la révision ou de la modification de la
dite Convention.
Article
15.
Les textes francais et anglais de la
présente Convention feron t foi l’un et
1’autre.
take effect until one year after the date
on which it is registered with the Secre-
tariat.
Article
14.
Åt least once in ten years the Gover-
ning Body of the International Labour
Office shall present to the General Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the desi-
rability of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.
Article 15.
The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.
XII.
Recommaudation concernaut 1’applica- Recominendation concerning the ap-
tion de la convention internationale plication of the Berne convention ot
adoptée a Berne eu 1906 sur 1’interdic- 1908, on the prohibition of the use of
tion de 1’emploi du pliosphore blanc white phosphorus in the manufacture
(jaune) dans 1’industrie des allumettes.
of matches.
La Conférence Générale de l’Organisa-
sion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée ä Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-
rique, le 29 octobre 1919,
Apres avoir décidé d’adopter une
proposition relative ä ^extension et
application de la Convention inter
nationale adoptée å Berne en 1906
sur 1’interdiction de 1’emploi du pho-
sphore blanc (jaune) dans 1’industrie
des allumettes,» question comprise
dans le cinquiéme point de l’ordre
du jour de la session de la conférence
tenue ä Washington, et
Aprés avoir décidé que cette pro
position serait rédigée sous forme de
recommandation,
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the Lea-
gue of Nations,
Having been convened åt Washing
ton by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of a proposal with regard to the ”ex
tension and application of the Inter
national Convention adopted åt Berne
in 1906 on the prohibition of the use
of white phosphorus in the manufac
ture of matches,” which is part of
the fifth item in the agenda för the
Washington meeting of the Confe
rence, and
Having determined that this pro
posal shall take the form of a re-
commendation,
98
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous förare
de loi nationale ou autrement, conformé-
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919:
adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the In
ternational Labour Organization for con-
sideration witb
a
view to effect being gi
ven to it by national legislation or other-
wise, in accordance witb the Labour Part
of the Treaty of Versailles of 28 June,
1919, and the Treaty of St. Germain of
10
September, 1919:
La Conférence Générale recommande
que chaque Hembre de 1’Organisation In
ternationale adbére—s’il ne l’a déjä fait
—ä la Convention Internationale
ä Berne en 1906 sur 1’interdiction
S
loi du phosphore blanc (jaune) dans l’in
ustrie des allumettes.
adoptée
de l’em-
Tbe General Conference recommends
tbat each Member of tbe International
Labour Organization, wbich bas not al
ready done so, should adhere to tbe In
ternational Convention adopted åt Berne
in 1906 on tbe prohibition of the use of
white phosphorus in the manufacture of
matches.
SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA
SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. II.
Bil. B.
UNDERDÅNIG
FRAMSTÄLLNING
MED DE Å
INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS
KONFERENS I GENUA ÅR 1920
ANTAGNA KONVENTION SFÖRSLAG
OCH HEMSTÄLLANDEN
AVGIVEN AV
SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA
SOCIALPOLITISKA SAMARBETET
STOCKHOLM 1921
KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT
k
SÖNER
210200
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid
Underdånig skrivelse.................................................................................................................... 101
Genua-konferensen........................................................................................................................ 103
I. Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen . . .
105
II. Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart................... .... . 106
III. Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar................ 108
IV. Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns använ
dande i arbete till sjöss...................................................................................................108
V. Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän............................................... 111
VI. Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs
förolyckande........................................................................................................................ 112
VII. Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.............................114
Behandlingen av Genua-konferensens beslut....................................................... 119
Bilaga: Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna konventionsförslag och
hemställanden (I: s. 122; II: s. 123; III: s. 126; IV: s. 127; V: s. 131;
VI: s. 132; VII: s. 135)...............................................................................................122
Stockholm den 17 februari 1921.
T ill
KONUNGEN.
Såsom närmare utvecklats i den av Sveriges delegation för det
internationella socialpolitiska samarbetet den 25 nästlidne januari av
givna framställning med de å internationella arbetsorganisationens kon
102
ferens i Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemstäl
landen, åligger det medlemmarna av nämnda organisation att, försåvitt
ej exceptionella omständigheter förhindra det, inom ett år från avslutandet
av ett sammanträde av organisationens konferens underställa därå antagna
konventionsförslag och hemställanden vederbörande myndighet eller myndig
heter. Då organisationens konferens avslutade sitt sammanträde i Genua
den 10 juli 1920, böra alltså de å detta sammanträde antagna konventions
förslag och hemställanden underkastas nu berörda åtgärd före den 11 juli
1921 eller, om omständigheter av nyss omförmälda art lägga hinder i
vägen därför, senast den 10 januari 1922. För vidtagande av dylik åt
gärd får delegationen härmed till Kungl. Maj:t överlämna närlagda fram
ställning med de å Genua-konferensen antagna beslut av omförmälda.
Delegationen har beträffande behandlingen av berörda konferens
beslut, i vad de olika ämbetsverkens verksamhetsområden angår, samrått
med kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen.
I handläggningen av förevarande ärende ha deltagit herrar E. G.
Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von
Sydow, A. Thorberg och B. E. Wijkander.
A.
Molin.
På delegationens vägnar,
Underdånigst:
GUNNAR HUSS.
Genua-konferensen.
Internationella arbetsorganisationens1 generalkonferens höll sitt andra
sammanträde i Genua under tiden den 15 juni—10 juli 1920. I det
samma deltogo representanter för följande 27 länder: Argentina, Austra
lien, Belgien, Canada, Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland,
Indien, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien,
Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siam, Spanien, Storbritannien, Sve
rige, Tjecko-Slovakien, Tyskland, Uruguay och Venezuela.
Sverige företräddes å konferensen av ministerresidenten E. Sjöborg
och rådmannen, numera statsrådet K. Dahlberg såsom regeringsombud,
direktören i Sveriges redareförening, sjökaptenen A. O. Nordborg såsom
arbetsgivarombud och landsorganisationens ordförande A. Thorberg såsom
arbetarombud. Regeringens ombud biträddes av följande experter: byrå
chefen N. G. Nilsson, t. f. byråchefen O. Järte, byråassistenten, sjökap
tenen E. Eggert och förtroendemannen för svenska transportarbetarför
bundet, ledamoten av riksdagens första kammare C. Lindley. Såsom
experter åt arbetsgivarnas ombud tjänstgjorde sjökaptenen N. Hallberg
och inspektören F. Carman, under det redaktören S. Backlund, förtroende
mannen för svenska sjömansunionen E. Griph, förtroendemanden för svenska
eldarunionen S. Lundgren och förtroendemannen för nya stewartföreningen
E. Runnerström i egenskap av experter biträdde arbetarnas ombud.
För sammanträdet var uppgjord följande dagordning:
l:o) Tillämpningen å sjömän av det i Washington nästföregående
november upprättade konventionsförslaget rörande begränsning av arbets
tiden i alla industriella företag, däri inbegripet transport till sjöss, och,
under betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar
1
Upplysningar om den internationella arbetsorganisationens uppkomst, gestaltning,
uppgifter och verksamhet meddelas i den av delegationen den 25 januari 1921 avgivna
»Underdåniga framställning med de å internationella arbetsorganisationens konferens i
Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemställanden.»
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft.
(AV
361.)
17
104
om dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i av
seende å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande
bostäder och hälsovård ombord.
2:o) Kontroll å anställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling;
tillämpningen å sjömän av den konvention och de hemställanden rörande
arbetslösheten och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington
nästföregående november.
3:o) Tillämpningen å sjömän av den i Washington nästföregående
november antagna konventionen angående förbud mot sysselsättande av
barn under 14 år.
4:o) Prövning av möjligheten att åvägabringa en internationell
s j ömanslagstiftning.
Den mest betydelsefulla frågan, nämligen om antagandet av ett
förslag till konvention, varigenom 8-timmars arbetsdag och 48-timmars
arbetsvecka skulle införas å handelsflottans fartyg, erhöll ej föreskriven
tvåtredjedels majoritet. Övriga konventionsförslag jämte hemställanden
antogos med fullständig eller nära nog fullständig enhällighet.
Härnedan återgivas i svensk översättning de å sammanträdet an
tagna konventionsförslag och hemställanden. De franska och engelska
originaltexterna återfinnas i närlagda bilaga, sid. 24 o. f.
105
I.
Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen ar na
tionernas förbund,
• vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman
kallats till Genua den 15 juni 1920
• och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å
sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade
konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla in
dustriella företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under
betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar om
dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende
å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bo
städer och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
eu hemställan,
antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorgani
sationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt
jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den
28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den
4 juni i 920. I
I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje
industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det
medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtio
åtta timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit
uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen, att varje med
lem av den internationella arbetsorganisationen måtte antaga en lag
stiftning, som begränsar arbetstideu i nämnda riktning för alla arbetare,
106
sysselsatta inom fiskerihanteringen, men innefattar de särskilda bestäm
melser, som erfordras med hänsyn till de för nämnda hantering i varje
land egenartade förhållanden, samt att vid förberedandet av denna lag
stiftning varje regering måtte rådföra sig med vederbörande arbetsgivar-
och arbetarorganisationer.
II.
Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na
tionernas förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån samman
kallats till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag, angående »tillämpningen
å
sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade
konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla in
dustriella företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under
betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar
om dagen och 48 i veckan. Därav följande verkningar i avseende
å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bo
städer och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
.antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorgani
sationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt
jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den
28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den
4 juni 1920. I
I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje
industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det
medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtio
åtta timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit
uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen:
107
I.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte,
där den icke redan gjort så, åvägabringa en lagstiftning, varigenom ar
betstiden för personer, sysselsatta i inre sjöfart, begränsas i enlighet med
ovan anförda uttalande i fredsfördragen; att denna lagstiftning måtte
förses med sådana specialbestämmelser, som kunna erfordras med hän
syn till de exceptionella förhållanden, klimatiska eller industriella, som
äro förbundna med den inre sjöfarten i varje land; samt att lagstift
ningen måtte åvägabringas efter samråd med vederbörande arbetsgivar-
ooh arbetarorganisationer.
II.
Att de medlemmar av internationella arbetsorganisationen, vilkas
territorier omfatta områden, belägna vid vattendrag, som gemensamt
begagnas av deras fartyg, måtte, efter samråd med vederbörande arbets-
givar- och arbetarorganisationer, sinsemellan träffa avtal om begränsning
i enlighet med ovan anförda uttalande av arbetstiden för de personer, som
sysselsättas i inre fart å ifrågavarande vattendrag.
III.
Att vid dylik nationell lagstiftning och dylika avtal mellan länder,
vilka hava områden vid samma vattendrag, måtte, i den mån så är
möjligt, iakttagas de allmänna principerna i det förslag till konvention
angående arbetstiden, som antagits av internationella arbetskonferensen i
Washington, allt dock med hänsyn tagen till de förhållanden, klimatiska
eller andra, som känneteckna vederbörande olika länder.
IV.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte för
tillämpningen av denna hemställan, efter samråd med vederbörande ar-
betsgivar- och arbetarorganisationer, för sitt vidkommande fastställa åt
skillnaden mellan inre och yttre sjöfart samt meddela sitt beslut härom
till internationella arbetsbyrån.
V.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte
inom loppet av två år efter Genua-konferensens avslutande tillställa in
ternationella arbetsbyrån redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit
för att bringa denna hemställan till verkställighet.
108
III.
Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman
kallats till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »prövning av
möjligheten att åvägabringa en internationell sjömanslag», vilken
fråga utgör fjärde punkten på dagordningen för konferensens sam
manträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas den internationella arbets
organisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän
syn till deras förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i kapitlet om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, trak
taten i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon
den 4 juni 1920.
Den internationella arbetskonferensen, vilken anser, att genom eu
klar och systematisk sammanställning av varje lands lagar sjömännen i
hela världen, vare sig de äro anställda å sitt eget lands eller ett främ
mande lands fartyg, skola beredas bättre kännedom om sina rättigheter
och skyldigheter samt att en sådan sammanställning skall påskynda och
underlätta åstadkommandet av en internationell sjömanslag, hemställer
till varje medlem av den internationella arbetsorganisationen att i en
sjömanslag sammanföra samtliga lagar och andra författningar rörande
sjömän såsom sådana.
IV..
Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande i arbete
till sjöss.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
109
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman
kallats till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å
sjömän av den i Washington nästföregående november antagna
konventionen angående förbud mot sysselsättande av barn under
14 år», vilken fråga upptagits såsom tredje punkten på dagordningen
för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i deleu om
arbetet av traktaten..i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Ger-
main den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919
och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.
§ I-
Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag
som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.
§
2
.
Barn under fjorton år må icke användas till arbete ombord å andra
fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar av samma familj.
§ 3. .
Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres
av barn å skol- eller övningsfartyg, därest arbetet är godkänt och över
vakas av offentlig myndighet.
§ 4.
För underlättande av kontrollen över tillämpningen av bestämmel
serna i denna konvention skall varje fartygsbefälhavare vara pliktig att
föra ett register eller en förteckning i sjömansrullan, upptagande alla
ombord sysselsatta personer under sexton år, med angivande av dagen
för vars och ens födelse.
§ 5.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv
styrelse, detta dock under följande förbehåll:
no
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass
ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besitt
ningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.
§
6
.
De formella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuillj'
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni
1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.
§ 7
.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för
bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av interna
tionella arbetsorganisationen.
§ B.
Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregist
rerats hos sekretariatet.
§ 9-
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder
sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess be
stämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erfor
derliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§
10
.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds general
in
sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregisterats hos sekretariatet.
§ 11
.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång var tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions til
lämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag
ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.
. § 12.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
V.
Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån samman
kallats till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å an
ställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjö
män av den konvention och de bemställanden rörande arbetslöshet
och arbetslöshetsförsäkring, söm antagits i Washington nästföre
gående november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,
antager följande hemställan att underställas den internationella arbets
organisationens medlemmar för att av dejn tagas i övervägande med hän
syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, trak
taten i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Tria-
non den 4 juni 1920.
I syfte att i avseende å sjömännen bringa till tillämpning del III
av den i Washington den 28 november 1919 antagna hemställan angå
ende arbetslösheten hemställer generalkonferensen, att varje medlem av
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 307 Käft.
(Nr 361.)
18
112
internationella arbetsorganisationen måtte till förmån för sjömän anordna
effektiv försäkring mot arbetslöshet, förorsakad av skeppsbrott eller annan
omständighet, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom
tilldelande av statsunderstöd åt fackorganisationer, vilkas stadgar före
skriva utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.
VI.
Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio
nernas förbund,
vilken "av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman
kallats till Genua den 15 juni 1920
och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å an-
anställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å
sjömän av den konvention och de hemställanden rörande arbets
löshet och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington näst
föregående november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio
nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St.
Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november
1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.
§ I-
Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,
som är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart.
Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag
som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.
§
2
.
Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjöman
nen slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget an
113
ställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas av
fartygets förolyckande.
Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen
är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller för den
genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen begrän
sas till ett belopp motsvarande två månaders hyra.
§ 3.
Ersättning, som här avses, skall åtnjuta samma rättsliga skydd
som fordran på intjänad hyra, och skall sjömannen för dess indrivande äga
anlita samma tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.
§ 4.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratifi
cerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass
ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besitt
ningar eller protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.
§ 5.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919; traktaten i Neuilly
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni
1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.
§
6
.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för
bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio
nella arbetsorganisationen.
114
§ 7.
Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre
rats hos sekretariatet.
§
8
.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 7 förbinder
sig varje medlem, som- ratificerar denna konvention, att bringa dess be
stämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga er
forderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 9.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem
år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp
säga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds gene
ralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.
§
10
.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart
tionde år tillställa generalkonferensen en redogörelse för denna konven
tions tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i kon
ventionen.
§
11
.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.
VIL
Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na
tionernas förbund,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman
kallats till Genua den 15 juni 1920
115
och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å an
ställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjö
män av den konvention och de hemställanden rörande arbetslösheten
och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföre
gående november,» vilken fråga upptagits såsom andra punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om ar
betet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain
den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919 och
traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.
§ 1.
Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,
vilken såsom medlem av besättningen är anställd å fartyg, nyttjat i sjö
fart, med undantag likväl av befälet.
§ 2
.
Arbetsförmedling för sjömän må icke, av vare sig enskild person,
bolag eller annat företag, bedrivas såsom »handel» i förvärvssyfte. Ej
heller må i något fall anskaffande av anställning föranleda utbetalande
från
sjömännens sida av något slag av gottgörelse, direkt eller indirekt, åt
någon enskild person, bolag eller annat företag.
I varje land skall lagen stadga straff för överträdelse av bestäm
melserna i denna paragraf.
§ 3.
Utan hinder av bestämmelserna i § 2 äger regeringen medgiva en
skild person, bolag eller annat företag, som för närvarande i förvärvs
syfte förmedlar arbete åt sjömän, att tills vidare fortsätta samma verk
samhet, under villkor likväl, att verksamheten, till skyddande av samtliga
vederbörandes rätt, underkastas regeringens kontroll.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
vidtaga alla erforderliga åtgärder för att snarast möjligt avskaffa den i
förvärvssyfte bedrivna arbetsförmedlingen för sjömän.
116
§ 4.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att
ett effektivt och mot behoven svarande system av avgiftsfria arbetsför-
medlingsanstalter för sjömän inrättas och upprätthålles.
Detta system må inrättas och upprätthållas:
1) antingen av representativa sammanslutningar av redare och
sjömän, verkande i förening under kontroll av en central myndighet,
2) eller, i saknad av dylik samverkan, av staten själv.
Dessa arbetsförmedlingsanstalters verksamhet skall ledas av per
soner, som äga praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden.
Där arbetsförmedlingsanstalter av olika typer förefinnas, skola åt
gärder vidtagas för att samordna deras verksamhet på nationell grundval.
§ 5.
Det skall upprättas kommittéer, bestående av lika antal represen
tanter för redare och sjömän, vilka skola höras i alla frågor, som röra
arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet.
Varje lands regering äger meddela närmare föreskrifter angående
nämnda kommittéers befogenhet, särskilt med hänsyn till rätten att välja
ordförande utom kommitténs medlemmar, underkastelsen under statens
kontroll samt rätten att mottaga bistånd från personer, som intressera sig
för sjömännens välfärd.
§
6
.
Vid arbetsförmedlingen skola sjömännen äga att fritt välja fartyg
och redarna att fritt välja besättning.
§ 7.
Sjömännens anställningsavtal skall innehålla alla nödiga garantier
till skyddande av samtliga parter, och skall sjömannen såväl före som
efter avtalets undertecknande beredas lämpligt tillfälle att granska det
samma.
§
8
.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att
de anordningar för arbetsförmedling, som föreskrivits i konventionen,
göras tillgängliga, i fall av behov genom offentliga anstalter, för sjömän
från samtliga de länder, vilka ratificera konventionen, under förutsätt
ning likväl att arbetsförhållandena äro väsentligen de samma.
117
§ 9.
Det tillkommer varje land att avgöra, huruvida anordningar lik
nande dem, som föreskrivits i denna konvention, skola vidtagas beträf
fande däcks- och maskinbefäl.
§ 10.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, åligger att meddela
internationella arbetsbyrån alla tillgängliga upplysningar, statistiska eller
andra, rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstal-
ternas verksamhet beträffande dem.
Internationella arbetsbyrån har att, efter överenskommelse med re
geringarna och vederbörande organisationer i varje land, samordna de
olika ländernas system för arbetsförmedling för sjömän.
§ 11
.
Varje medlem av internationella ai'betsorganisationen, som ratifice
rar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:
a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa,
b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass
ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.
Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittnin
gar och protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.
§ 12
.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neu-
illy den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4
juni 1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.
§ 13.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar
betsorganisationen inregistrerat^ hos sekretariatet, skall nationernas för
bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio
nella arbetsorganisationen.
118
§ 14.
Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft •
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre
rats hos sekretariatet.
§ 15.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 14 förbinder
sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess be
stämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erfor
derliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 16.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, kan, sedan fem
år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp
säga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förhunds gene-
ralsekterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats å sekretariatet.
§ 17.
Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag
ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven
tionen.
§ 18.
De franska och engelska texterna skola båda äga vitsord.
119
Behandlingen av Genua-konferensens beslut.
I fråga om behandlingen av de olika å Genua-konferensen antagna
konventionsförslag och hemställanden, vilka samtliga den 15 nästlidna
januari remitterats till delegationen, har delegationen i detta samman
hang ansett sig böra anföra följande. Kommerskollegium, lantbrukssty-
relsen och socialstyrelsen, med vilka delegationen samrått i ämnet, ha
beträffande sina respektive verksamhetsområden biträtt vad delegationen
.sålunda yttrar.
Hemställandet angående begränsning av arbetstiden inom fisherihan-
teringen
(7) åsyftar reglering av arbetstiden inom ett verksamhetsområde,
som erbjuder särskilt stora svårigheter för en dylik åtgärd. Fisket är
nämligen i hög grad beroende av växlande och oförutsebara förhållanden
såsom väderleken och fiske tillgången. När-omständigheterna äro gynn
samma, måste arbetet utan hinder av schablonmässiga begränsningar få
fortgå till utnyttjande av nämnda omständigheter — dessemellan kan
arbetet få ligga nere långa tider. En ordnad vaktindelning såsom inom
sjömansyrket låter sig svårligen genomföra, enär utrymmesförhållandena
ombord icke medgiva den därför erforderliga ökningen av arbetarantalet.
Någon effektiv kontroll över en lagstadgad arbetstidsreglerings iaktta
gande .skulle knappast kunna upprätthållas. Härtill kommer, att fiske
båtarnas besättningar i stor utsträckning ha andel i fångsten, vilket
skulle medföra, att de, även där de verkligen vore att anse såsom ar
betare, i många fall ej skulle ha något intresse för en lagstiftning av
här ifrågasatta innebörd. Slutligen lär fisket vanligen bedrivas med så
pass knappt ekonomiskt utbyte, att även en försiktig reglering av arbets
tiden skulle medföra betänkliga ekonomiska verkningar.
Vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om
arbetstiden å svenska fartyg har man även funnit sig nödsakad att från
dessa lagars tillämpning undantaga fiske. Sannolikt torde emellertid
dessa lagar och särskilt den senare av dem komma att indirekt i viss
mån verka begränsning av arbetstiden inom facket.
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
1 samt. 307 käft. (Nr 361.)
19
Genua-
konferen
sen.
120
Med hänsyn till vad här anförts, synes förevarande hemställan ej
skäligen kunna leda till någon åtgärd från statsmakternas sida.
Hemställandet angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart (II)
går i första rummet ut på att, med tillbörlig hänsyn tagen till de sär
egna förhållandena i varje land, införa 8 timmars arbetsdag och 48 tim
mars arbetsvecka inom nämnda verksamhetsområde. Såsom bekant är
Sverige ett av de få länder, som — genom lagen om arbetstiden å
svenska fartyg — genomfört lagstadgad begränsning av arbetstiden inom
sjöfarten, och gäller denna begränsning jämväl den inre farten. Visser
ligen motsvarar berörda arbetstidsreglering icke nyss angivna mått för
arbetstiden, men lär den få anses gå så långt, som hänsynen till de
faktiska förhållandena funnits skäligen medgiva.
Kravet i hemställandets fjärde punkt på fastställande av åtskill
naden mellan inre och yttre sjöfart torde knappast ha något egentligt
skäl för sig beträffande vårt land, då detta ju, såsom nyss omnämnts,
har lagstadgad begränsning av sjöfolkets arbetstid i såväl inre som yttre
fart. Emellertid gör lagen om arbetstiden å svenska fartyg, om ej for
mellt så dock reellt, en dylik åtskillnad, i det den uppställer i viss mån
olika bestämmelser för arbetstiden, allt efter som fartygets resa under
vanliga förhållanden kräver högst 12 timmars oavbruten gång eller
längre tid.
Anmärkas bör måhända med hänsyn till kravet på samverkan med
vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, att merberörda lag
om arbetstiden å svenska fartyg utarbetats inom en sakkunnigberedning,
innefattande representanter för nämnda organisationer, samt att dessa
organisationer därefter avgivit yttranden över det sålunda utarbetade
förslaget. .
Vidare åsyftar förevarande hemställan att genom avtal mellan
olika stater, vilka ha områden vid vattendrag, som gemensamt begagnas
av deras fartyg, få till stånd en enhetlig reglering enligt förut berörda
normer av arbetstiden inom sjöfarten å dessa vattendrag. Uppenbar
ligen har man vid uppställande av detta krav förnämligast haft i åtanke
de segelbara floderna, t. ex. Rhen och Donau, som genomflyta flera
staters områden. Vad Sverige beträffar förefinnes knappast några mot
svarande förhållanden.
Beträffande hemställandets sista punkt anser sig delegationen ej
kunna underlåta påpeka, att däri uttryckta krav redan synes vara vä
sentligen tillgodosett genom § 405 st. 6 i fredsfördraget i Versailles,
vari föreskrives, att i fråga om en av arbetsorganisationens konferens
121
antagen hemställan organisationens medlemmar skola underrätta natio
nernas förbunds generalsekreterare om vidtagna åtgärder — internatio
nella arbetsbyrån, som ju tillhör nationernas förbunds institutioner, skall
väl beredas kännedom om dylika underrättelser.
Såsom nv det anförda torde framgå, kan delegationen ej finna före
varande hemställan böra giva anledning till några åtgärder.
Hemställandet angående åvägabringande i olika länder av sjömans
lagar {111)
är redan, vad Sverige angår, på god väg att förverkligas.
Den kommitté, som tillsatts för sjölagens revision, har nämligen funnit
sig föranlåten att ur sjölagen utbryta och till en särskild författning,
benämnd sjömanslag, sammanföra de bestämmelser, som ba till ändamål
att reglera sjömännens rättsliga ställning. Ett preliminärt förslag till
sådan lag har redan varit underkastat vederbörande myndigheters in. fl.
institutioners granskning, och lär kommittén komma att inom kort av
giva förnyat, slutligt förslag i ämnet. Då detta lagstiftningsarbete be-
drives under samverkan med motsvarande arbeten i Norge och Danmark,
torde detsamma få anses i särskilt hög grad ägnat att tillgodose syftet
med förevarande hemställan. Någon särskild åtgärd med anledning 'av
denna hemställan torde sålunda ej kunna ifrågakomma.
Beträffande
hemställandet angående arbetslöshetsförsäkring för sjö
män
(F) synes detsamma åtminstone ej för närvarande böra giva anled
ning till någon åtgärd, då frågan om sådan arbetslöshetsförsäkring torde
vara inbegripen i det uppdrag, som meddelats den s. k. socialförsäk-
ringskommittén.
De återstående av bär ifrågavarande beslut av Genua-konferensen
eller de tre förslagen till konventioner angående respektive
fastställande
av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss {IV), ersättning för
arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande {VI)
och
arbetsförmedling för
sjömän {VII)
ha ej ännu varit föremål för någon mera ingående behand
ling av delegationen.
Sedan delegationen haft tillfälle att underkasta förslagen en när
mare prövning, skall delegationen inkomma med yttranden rörande de
samma.
122
Bilaga.
Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna kon-
ventionsförslag och hemställanden.
Recommendation tendant å limiter les
heures de travail dans 1’industrie de la
péche..
La Conférence Générale de reorganisa
tion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau Inter
national du Travail, le 15 juin 1920,
Aprés avoir décidé d’adopter di-
verses propositions relatives aux »Con-
ditions d’application aux marins de
la Convention faite å Washington au
mois de novembre dernier, et ayant
pour objet de limiter ä 8 heures
{
>ar jour et 48 heures par semaine
e nombre des heures de travail dans
toutes les entreprises industrielles,
et notamment dans les entreprises
de transport par mer et, sous condi-
tions ä définir, par voie d’eau inté-
rieure. Répercussion sur les effeetifs
a bord et sur 1’application des régle-
ments concernant le logement et l’hy-
giéne», question formant le premier
oint de l’ordre du jour de la session
e la Conférence tenue å Génes, et
Aprés avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recom-
mandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,
Recommendation concerning the limi-
tation of hours of work in the fishing
industry.
The General Conference of the Inter
national Labour Organisation of the
League of Nations,
Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of tbe In
ternational Labour Office, on the
15th day of June, 1920, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Application to seamen of the
Convention drafted åt Washington,
last November, limiting the hours
of work in all industrial underta-
kings, ineluding transport by sea and,
under conditions to be determined,
transport by inland waterways, to 8
hours in the day and 48 in the weeb.
Consequential effeets as regards man
ing and the regulations relating to
accomodation and health on board
ship», which is the first item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and
Having determined that these pro
posals' snäll take the form of a re
commendation,
adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the In
ternational Labour Organisation for con-
123
en vue de lui faire porter effet sous for-
me de loi nationale ou autrement, con-
formément aux dispositions de la Partie
relative au Travan du Traité de Ver
sailles du 28 juin 1919, du Traité de
Saint-Germain du 10 septembre 1919, du
Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,
et du Traité du Grand Trianon du 4 iuin
1920:
Considérant la déclaration contenue
dans les Traités de Paix et aux termes
de laquelle toutes les communautés in-
dustrielles devraient s’efforcer d’adopter,
autant que les circonstances spéciales dans
lesquelles elles pourraient se trouver le
permettraient, »la journée de huit heures
ou la semaine de quarante-huit beures
comme but å atteindre partout ou il n’a
pas encore été obtenu», la Conférence In
ternationale du Travail recommande que
chaque Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail adopte une législa-
tion limitant en ce sens les beures de
travail de tous les travailleurs employés
dans 1’industrie de la pécbe, avec les
clauses spéciales nécessaires pour faire
face aux conditions particuliéres å cette
industri en cbaque pays; et que, pour
la préparation de cette législation, cbaque
Gouvernement consulte les organisations
patronales et les organisations ouvriéres
intéressées.
sideration witb a view to effect being
given to it by national législation or
otberwise, in accordance witb tbe Labour
Part of tbe Treaty of Versailles of 28
June, 1919, of tbe Treaty of St. Ger-
main of 10 September, 1919, of tbe Treaty
of Neuilly of 27 November, 1919, and of
tbe Treaty of tbe Grand Trianon of 4
June, 1920:
.In
view of tbe déclaration in tbe Trea-
ties of Peace tbat all industrial commu-
nities sbould endeavour to adopt, so far
as tbeir special circumstances will permit,
»an eigbt-bours’ day or a forty-eigbt
bours’ week as tbe standard to be aimed
åt wbere it bas not already been attain-
ed», tbe International Labour Conference
recommends tbat eacb Member of the In
ternational Labour Organisation enact
législation limiting in tbis direction the
bours of work of all workers employed
in tbe fisbing industry, with such special
provisions _ as may be necessary to meet
tbe conditions peculiar to tbe fishing in
dustry in eacb country; and tbat in
framing such législation eacb Government
consult with tbe organisations of em-
ployers and tbe organisations of workers
concerned.
II.
Recommandation tendant ii limiter les
lieures de travail dans la navigation
intérieure.
La Conférence Générale de 1’Organisa
tion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau Inter
national du Travail, le 15 Juin 1920,
Recommendation concerning the Imi
tation of liours of work in inland
navigation.
Tbe General Conference of tbe Inter
national Labour Organisation of the
League of Nations,
Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of tbe In
ternational Labour Office on the 15th
day of June, 1920, and
124
Apres avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions relatives aux »Con-
ditions d’application anx marins de
la Convention faite ä Washington au
mois de novembre dernier, et ayant
pour objet de limiter ä 8 heures par
jour et 48 heures par semaine le
nombre des heures de travail dans
toutes les entreprises industrielles,
et notamment dans les entreprises de
transport par mer et, sous conditions
å déiinir, par voie d’eau intérieure;
répercussion sur les effectifs ä bord
et sur 1’application des réglements
concernant le logement et l’hygiéne»,
question formant le premier point de
l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue ä Génes, et
Apres avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recom-
mandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous for
me de loi nationale ou autrement, con-
formément aux dispositions de la Partie
relative au Travail du Traité de Vers
ailles du 28 juin 1919, du Traité de Saint-
G-ermain du 10 septembre 1919, du Traité
de Neuilly du 27 novembre 1919, et du
Traité du Grand Trianon "du 4 juin 1920:
Considérant la déclaration contenue
dans les Traités de Paix et aux termes
de laquelle toutes les communautés in
dustrielles devraient s’efforcer d’adopter,
autant que les circonstances spéciales dans
lesquelles elles pourraient se trouver le
permettraient, »la journée de huit heures
ou la semaine de quarante-huit heures
comme but å atteindre partout ou il n’a
pas encore été obtenu,» la Conférence In
ternationale du Travail recommande:
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Application to seamen of the
Convention drafted åt Washington,
last November, limning the ho urs of
work in all industrial undertakings,
ineluding transport by sea and, un
der conditions to be determined,
transport by inland waterways, to
8 hours in the day and 48 in the week.
Consequential eflécts as regards matt
ning and the regulations relating to
accommodation and health on board
ship», which is the first item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a re-
commendation,
adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Hembers of the In
ternational Labour Organisation for kon
sideration with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28
June, 1919, of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of the Treaty of
Neuilly of 27 November, 1919, and of
the Treaty of the Grand Trianon of 4
June, 1920:
In view of the déclaration in the Trea-
ties of Peace that all industrial com-
munities should endeavour to adopt, so
far as their special circumstances will
permit, »an eight hours’ day or a forty-
eight hours’ week as the standard to be
aimed åt where it has not already been
attained,» the International Labour Con
ference recommends:
L
I.
Que chaque Membre de 1’Organisation That each Member of the International
Internationale du Travail établisse, s’il Labour Organisation should, if it has not
125
ne l’a déjå fait une législation limitant,
conformément ä cette déclaration incluse
dans les Traités de Paix, les heures de
travail pour les personnes employées dans
la navigation intérieure; que cette légis
lation prévoie telles dispositions spéciales
qui pourraient étre rendues nécessaires
par les conditions exceptionelles, soit cli-
matériques soit industrielles, afférentes ä
la navigation intérieure de chaque pays;
et qu’elle soit établie aprés consultation
des organisations patronales et des orga
nisations ouvriéres intéressées.
II.
Que les Membres de 1’Organisation In
ternationale du Travail dont les territoi-
res sont riverains de cours d’eau qui sont
utilisés en commun par leurs bateaux,
concluent entre eux des accords en vue
de limiter, conformément å la déclaration
précitée, les heures de travail des per
sonnes employées dans la navigation in
térieure sur les eaux dont il est question
ci-dessus, aprés consultation des organisa
tions patronales et des organisations
ouvriéres intéressées.
III.
Que de telles législations nationales et
de tels accords entre pays riverains s’in-
spirent autant que possible des principes
généraux du Projet de Convention con-
cernant les heures de travail adopté par
la Conférence Internationale du Travail
ä Washington, tout en tenant compte
des conditions, climatériques ou autres,
spéciales aux différents pays intéressés. IV.
IV.
Que, pour 1’application de cette Re-
commandation, chaque Membre de l'Or-
anisartion Internationale du Travail éta-
lisse, en ce qui le concerne, aprés con
sultation des organisations patronales et
des organisatidns ouvriéres intéressées, la
already done so, enact législation limning
in the direction of the above déclaration
in the Treaties of Peace the hours of
work of workers employed in inland na
vigation, with such special provisions as
may be necessary to meet the climatic
and industrial conditions peculiar to in
land navigation in each country, and
after consultation with the organisations
of employers and the organisations of
workers concerned.
II.
That those Members of the Internatio
nal Labour Organisation whose territories
are riparian to waterways which are
used in common by their boats should
enter into agreements for limiting in the
direction of the aforesaid déclaration, the
hours of work of persons employed in
inländ navigation on such waterways,
after consultation with the organisations
of employers and the organisations of
workers concerned.
III.
That such national législation and such
agreements between riparian countries
should follow as far as possible the ge
neral lines of the Draft Convention con-
cerning hours of work adopted by the
International Labour Conference åt Wash
ington, with such exceptions as may be
necessary for meeting the climatic or
other special conditions of the countries
concerned.
IY.
That, in the application of this Re-
commendation, each Member of the In
ternational Labour Organisation should
determine for itself, after consultation
with the organisations of employers and
the organisations of workers concerned,
126
distillation entre la navigation intérieure
et la navigation maritime, et communi-
que ses décisions å ce sujet au Bureau In
ternational du Travail.
Y.
Que chaque Membre de 1’Organisation
Internationale du Travail adresse au Bu
reau International du Travail, dans un
délai de deux ans apres la, clöture de la
Conférence de Génes, un rapport sur les
mesures prises en exécution de la pré-
sente Recommandation.
what is inland navigation as distingui-
shed from maritime navigation, and should
communicate its determination to the In
ternational Labour Office.
V.
That each Member of the International
Labour Organisation should report to the
International Labour Office, within two
years after the adjournment of the Genoa
Conference, the progress which it has
made in the direction of this Recommen-
dation.
III.
Recommandation concernant 1’établis-
sement de statuts nationaux des
marins.
La Conférence Générale de 1’Organisa
tion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée
ä
Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau Inter
national du Travail, le 15 juin 1920,
Apres avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions relatives ä ^Exa
men de la possibilité d’établir un
statut International des marins,» ques-
tion formant le quatriéme point de
l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue ä Génes, et
Apres avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sous forme
d’une recommandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise
k
1’examen des Membres de
Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous for
me de loi nationale ou autrement, confor-
mément aux dispositions de la Partie re-
lative au Travail du Traité de Versailles
Recommeudation concerning tlie estab-
lisbment of national seamen’s codes.
The General Conference of the Inter
national Labour Organization of the Lea-
gue of Nations,
Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of the In
ternational Labour Office, on the 15th
day of June, 1920, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regarn to a
»Consideration of the possibility of
drawing up an International Seamen’s
Code,» which is the fourth item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a re-
commendation.
adopts the following Recommendation,
to
De
submitted to the Hem hers of the
International Labour Organization for
consideration with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28
127
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919, du Traité
de Neuilly du 27 novembre 1919, et du
Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920:
La Conférence Internationale du Tra
vail considérant que, par une codification
claire et systématique des lois nationales
de chaque pays, les marins du nionde
entier, qu’ils soient employés ä bord de
navires appartenant ä leur propre pays
ou å un pays étranger, pourront mieux
oonnaitre leurs droits et leurs devoirs, et
considérant que cette codification avancera
et facilitera 1’établissement d’un Statut
International des Marins, recommande ä
chacun des Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail de procéder å
1’incorporation, dans un statut des marins,
de toutes ses lois et réglementations re-
latives aux marins considérés comme tels.
June, 1919, of tbe Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of the Treaty of
Neuilly of 27 November, 1919, and of
treaty of the Grand Trianon of 4 June,
1920:
In order that, as a result of the clear
and systematic codification of the natio
nal law in each country, the seamen of
the world, wether engaged on ships of
their own or foreign countries, may have
a better comprehension of their rights
and obligations, and in order that the
task of establishing an International Sea-
men’s Code may be advanced and facili-
tated, the International Labour Confer-
ence recommends that each Member of
the International Labour Organisation
undertake the embodiment in a sea-
men’s code of all its laws and regula-
tions relating to seamen in their activities
as such.
IT.
Projet de convention fixant l’åge mi
nimum dimission des enfants au tra
vail maritime.
La Conférence Générale de l’Organisa-
tion Internationale du Travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau Inter
national du Travail, le 15 juin 1920,
Aprés avoir décidé d’adopter di-
verses propositions relatives aux »Con-
ditions d’application aux marins de
la Convention faite å Washington en
novembre dernier å l’effet d’interdire
1’admission au travail des enfants
agés hde moms de 14 ans», question
formant le troisiéme point de l’ordre
du jour de la session de la Confé
rence tenue å Génes, et
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
Draft convention fixing the minimum
age for admission of children to em-
ployment åt sea.
•
The General Conference of the Interna
tional Labour Organisation of the League
of Nations,
Having been convened åt Genoa by
the Governing Body of the Interna
tional Labour Office, on the 15th day
of June, 1920, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Application to seamen of the
Convention adopted åt Washington
last november prohibiting the employ-
ment of children under 14 years of
age», which is the third item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and
1 sand. 307 höft.
(Nr 361.)
20
128
Apres avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sons forme
d’un projet de convention interna-
tionale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail, conformé-
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Ger-
main du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920:
Article 1.
Pour 1’application de la présente Con
vention, le terme »navire» doit étre en-
tendu de tous les bateaux, navires ou bä-
timents, quels qu’ils soient, de propriété
publique ou privée, effeetuant une naviga
tion maritime, å 1’exclusion des navires
de guerre.
Article 2.
Les enfants de moms de quatorze ans
np peuvent étre employés au travail å
bord des navires, autres que ceux sur les-
uels sont seuls employés les membres
’une méme famille.
Article 3.
Les dispositions de 1’Article 2 ne s’appli-
queront pas au travail des enfants sur
les
bateaux-écoles,
ä la condition que ce
travail soit approuvé et surveillé par
1’autorité publique.
Article 4.
Dans le but de permettre le contröle
de 1’application des dispositions de la
présente Convention, tout capitaine ou
patron devra tenir un registre d’inscrip-
tion ou un role d’équipage mentionnant
toutes les personnes de moms de seize
ans employées å bord, avec Pindication
de la date de leur naissance.
Having determined tbat these pro-
posals shall take tbe form of a draft
international convention,
adopts tbe following Draft Convention
for ratification by tbe Members of tbe
International Labour Organisation, in
accordance witb tbe Labour Part of tbe
Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of tbe
Treaty of St. Germain of 10 September,
1919, of the Treaty of Neuilly of 27 No
vember, 1919, and of the Treaty of tbe
Grand Trianon of 4 June, 1920:
Article 1.
For tbe purpose of tbis Convention, tbe
term »vessel» ineludes all sbips and boats,
of any nature whatsoever, engaged in
maritime navigation, whether publicly or
privately owned; it exeludes ships of war.
Article 2.
Cbildren under the age of fourteen years
sball not be employed or work on vessels,
otber tban vessels upon wbicb only mem
bers of tbe same family are employed.
Article 3.
The provisions of Article 2 shall not
apply to work done by cbildren on school-
snips or training-sbips, provided that sucb
work is approved and supervised byvpub
lic autbority.
Article 4.
In order to facilitate tbe enforcement
of tbe provisions of tbis Convention, every
shipmaster sball be required too keep a
register of all persons under tbe age of
sixteen years employed on board bis ves
sel, or a list of them in tbe articles of
agreement, and of tbe dates of tbeir
birtbs.
129
Article 5.
Tout Membre de reorganisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la pré-
sente Convention s’engage ä l’appliquer
k
celles de ses colonies ou possessions ou å
ceux de ses protectorats qui ne se gouver-
nent pas pleinement eux-mémes, sous les
réserves suivantes:
(a) Que les dispositions de la Conven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre intro-
duites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier au Bu-
reau International du Travail sa décision
en ce qui concerne cbacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses protecto
rats ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.
Article 6.
Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues å
la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Ger-
main du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920, seront
communiquées au Secrétaire Général de
la Société des Nations et par lui enregi-
strées.
Article 7.
Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de l’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au Sé-
crétariat, le Secrétarie Général de la So
ciété des Nations notifiera ce fait å tous
les Membres de 1’Organisation Internatio
nale du Travail.
Article 8.
La présente Convention entrera en vi-
gueur
k
la date ou cette notification aura
été efféctuée par Je Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
Article 5.
Each Member of the International La-
bour Organisation which ratifies this Con
vention engages to apply it to its colo
nies, protectorates, and possessions which
are not fully self-governing:
(i
a
) Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable
or
(6) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.
Each Member shall notify to the Inter
national Labour Office the action taken in
respect to each of its colonies, protecto
rates, and possessions which are not fully
self-governing.
Article 6.
The formal ratifications of this Conven
tion under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, of the Treaty of St. Ger-
main of 10 September, 1919, of the Treaty
of Neuilly of
27
November, 1919, and of
the Treaty of the Grand Trianon of 4
June, 1920, shall be communicated to the
Secretary-General of the League of Na
tions for registration.
Article 7.
As soon as the ratifications of two Mem-
bers of the International Labour Orga
nisation have been registred with the Se-
eretariat, the Secretary General of the
League of Nations shall so notify all the
Members of the International Labour Or
ganisation.
Article 8.
This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it shall then be
130
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, cette Convention entrera en vigueur
au regard de tout autre Membre ä la date
ou la ratification de ce Membre aura été
enregistrée au Secretariat.
Aiiticle 9.
Sous réserve des dispositions de 1’artide
8, tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dis
positions au plus tard le ler juillet 1922,
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dis
positions.
A
rticle
10.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années apres la date
de la mise en vigueur initiale de la Con
vention, par un aete communiqué au Se-
crétaire Général de la Société des Nations
et par lui enregistré. La dénonciation ne
prendra effet qu’une . année apres avoir
été enregistrée au Secrétariat.
Article 11.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une Ibis par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’ap-
lication de la présente Convention et
écidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la revision ou de la modification de la
dite Convention.
Article 12.
Les textes francais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
1’autre.
binding only upon tbose Members wbich
have registered their ratifications with
the Secretariat. Thereafter this Conven
tion will come into force for any other
Member åt the date on which its ratifica
tion is registered with the Secretariat.
Article 9.
Subject to the provisions of Article 8,
each Member which ratifies this Conven
tion agrees to bring its provisions into
operation not later than 1 July, 1922,
and to take such action as may be neces
sär to make these provisions effeetive.
A
rticle
10.
A Member which has ratified this Con
vention may denounce it after the expira-
tion of ten years from the date on which
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Secretary
General of the League of Nations for
registration. Such denunciation shall not
take effeet until one year after the date
on which it is registered with the Secre
tariat.
•Article 11.
Åt least once in ten years, the Gover-
ning Body of the International Labour
Office shall present to the General Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the desira-
bility of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.
Article 12.
The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.
131
V.
Recommendation concernaiit 1’assu-
rance des marins contre le chömage.
La Conférence Générale de l’Organisa-
tion Internationale du travail de la So-
ciété des Nations,
Convoquée å Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau Interna
tional du Travail, le 15 juin 1920,
Apres avoir décidé d’adop ter diver-
ses propositions relatives au »Contröle
des conditions d’engagement des ma
rins; placement; conditions d’applica-
tion aux marins de la Convention et
des Reconmiendations faites ä Wash
ington au niois de novembre dernier
au sujet du chömage et de 1’assurance
contre le chömage», question forman!
le deuxiéine point de l’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
ä Grénes, et
Apres avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sous forme
de recommendation,
adopte la Recommendation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformé-
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de St. Ger-
main du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du'Grand Trianon du 4 juin 1920:
La Conférence Générale, dans le but
d’assurer aux marins 1’application de la
Jipme partie de la Recommendation rela-
tive au chömage adoptée å Washington
le 28 novembre 1919, recommande que
cbaque Membre de l’Organisation Inter
nationale du Travail organise pour les
Recommendation concerning unemploy-
ment insurance för seamen.
The General Conference of tbe Interna
tional Labour Organisation of the League
of Nations,
Having been convened åt Genoa by
tbe Governing Body of tbe Interna
tional Labour Office, on tbe 15th day
of June, 1920, and
Having decided upon tbe adoption
of certain proposals witb regard to
tbe »Supervision of artides of agree-
ment. Provision of facilities for lin
ding employment for seamen. Applica
tion to seamen of the Convention and
Recommendations adopted åt Wash
ington in November last in regard
to unemployment and unemployment
insurance», which is the second item
in the agenda for tbe Genoa meeting
of tbe Conference, and
Having determined tbat tbese pro
posals snäll take tbe form of a re
commendation,
adopts tbe following Recommendation, to
be submitted to tbe Members of tbe In
ternational Labour Organisation for con-
sideration with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance witb tbe Labour
Part of tbe Treaty of Versailles of 28
June, 1919, of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of tbe Treaty of
Neuilly oi 27 november, 1919, and of tbe
Treaty of tbe Grand Trianon of 4 June,
1920:
Tbe General Conference, witb a view
to securing tbe application to seamen of
Part III of the Recommendation concer
ning Unemployment adopted åt Washing
ton on 28 november, 1919, recommends
that eacb Member of the International
Labour Organisation sbould establish for
132
marins un systéme effectif d’assurance
contre le chomage résultant de naufrage
ou de toute autre cause, soit au moyen
d’un régime d’assurance gouvernementale,
soit au moyen de subventions accordées
par le Gouvernement aux organisations
professionelles dont les statuts prévoient
en faveur de leurs membres le paiement
d’indemnités de chomage.
seamen an effective system of insurance
against unemployment arising out of ship-
wreck or any other cause, either by means
of Government insurance or by means of
Government subventions to industrial or
ganisations wbose rules provide for tbe
payment of benefits to their unemployed
members.
VI.
Projet de convention eoncernant 1’in- Draft convention concerning unem-
denmité de chomage en cas de perte ployment indemnity in case of loss or
par naufrage.
foundering of the slup.
La Conférence Générale de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail de la
Société des Nations,
Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau Inter
national du Travail, le 15 juin 1920,
Aprés avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions relatives au »Contröle
des conditions d’engagement des ma
rins; placement; conditions d’applica-
tion aux marins de la Convention et
des Recommandations faites ä Wa
shington au mois de novembre dernier
au sujet du chomage et de 1’assurance
contre le chomage,» question forman!
le deuxiéme point de l’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
å Génes, et
Aprés avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internatio-
nale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par les Membrés de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail, conformé-
ment aux dispositions de la Partie rela-
tive au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Ger-
main du 10 septembre 1919, du Traité de
The General Conference of the Inter
national Labour Organisation of the
League of Nations,
Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, on the 15th
day of June, 1920, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Supervision of artides of agree-
ment. Provision of facilities for lin
ding employment for seamen. Appli
cation to seamen of the Convention
and Recommendations adopted åt
Washington in November last in
regard to unemployment and unem
ployment insurance,» which is the
second item in the agenda for the
Genoa meeting of the Conference, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a draft
international convention,
aclopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organisation, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of
the Treaty of St. Germain of 10 Septem
ber, 1919, of the Treaty of Neuilly of 27
133
Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920:
Article 1.
Pour 1’application de la présente Con-
vention, le terme »marins» est applicable
å toutes les personnes employées ä bord
de tout navire effectuant une navigation
maritime.
Pour 1’application de la présente Con-
vention, le terme »navire» doit étre en-
tendu de tous les bateaux, navires ou
båtiments, quels qu’ils soient, de propriété
publique ou privée, effectuant une navi
gation maritime, ä 1’exclusion des navires
de guerre.
Article 2.
En cas de perte par naufrage d’un
navire quelconque, 1’armateur, ou la per-
sonne avec laquelle le marin a passé un
contract pour servir & bord du navire,
devra payer ä chacun des marins employés
sur ce navire une indemnité pour faire
face au chömage résultant de la perte
par naufrage du navire.
Cette indemnité sera payée pour tous
les jours de la période effective de chö-
mage du marin au taux du salaire payable
en vertu du contract, mais le montant
total de 1’indemnité payable ä cbaque
marin en vertu de la présente Convention
pourra étre limité å deux mois de salaire.
Article 3.
Ces indemnités jouiront des mémes
priviléges que les arrérages de salaires
gagnés pendant le service, et les marins
pourront avoir recours pour les recouvrer
aux mémes procédés que pour ces arrérages.
Article 4.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie Ja pré
sente Convention s’engage ä 1’appliquer
å celles de ses colonies ou possessions ou
å ceux de ses protectorats qui ne se
gouvernent pas pleinement eux-mémes,
sous les réserves suivantes:
November, 1919, and of the Treaty of the
Grand Trianon of 4 June, 1920:
Article 1.
För the purpose of this Convention,
the term »seamen» includes all persons
employed on any vessel engaged in
maritime navigation.
For the purpose of this Convention,
the term »vessel» includes all ships and
boats, of any nature whatsoever, engaged
in maritime navigation, whether publicly
or privately owned; it excludes ships of
war.
Article 2.
In every case of loss or foundering of
any vessel, the owner or person with
wnom the seaman has contracted for
service on board the vessel shall pay to
each seaman employed thereon an indem-
nity against unemployment resulting from
such loss or foundering.
This indemnity sFall be paid for the
days during which the seaman remains
in fact unemployed åt the same rats as
the wages payable under the contract,
b ut the total indemnity payable under
this Convention to any one seaman may
be limited to two months’ wages.
Article 3.
Seamen shall have the same remedies
for recovering such indemnities as they
have for recovering arrears of wages
earned during the service.
Article 4.
Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies this
Convention engages to apply it to its
colonies, protectorates and possessions
which are not fully self-governing:
134
(a)
Que les dispositions de la (konven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires ponr adapter la (konvention
aux conditions locales puissent étre intro-
duites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier an Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses protec-
torats ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.
Article 5.
Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les conditions prévues ä
la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-
Germain du 10 septembre 1919, du Traité
de Neuilly du 27 novembre 1919, et du
Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920,
seront communiquées au Secrétaire Géné-
ral de la Société des Nations et par lui
enregistrées.
Article 6.
Aussitot que les ratifications de deux
Membres de ^Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait å tous
les Membres de 1’Organisation Interna
tionale du Travail.
Article 7.
La présente Convention entrera en
vigueur ä la date ou cette notification
aura été effectuée par le Secrétaire Géné
ral de la Société des Nations; elle ne liera
?
[ue les Membres qui auront fait enregistrer
eur ratification au Secrétariat. Par la
suite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre,
å la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.
(a)
Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable;
or
(b)
Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.
Each Member sball notify to the Inter
national Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protec-
torates and possessions which are not .
fnlly self-governing.
Article 5.
The formal ratifications of this Con
vention, under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles
of 28 June, 1919, of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, of the
Treaty of Neuilly of 27 November, 1919,
and of the Treaty of the Grand Trianon
of 4 June, 1920, shall be communicated
to the nSecretary-General of the League
of Nations for registration.
A rticle 6.
As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered with
the Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations shall so notify all
the Members of the International Labour
Organisation.
Article 7.
This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Conven
tion will come into force for any other
Member åt the date on which its ratifi
cation is registered with the Secrétariat.
135
Article 8.
Sous réserve des dispositions de 1’article
7, tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dis
positions au plus tand le ler juillet 1922,
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dis
positions.
Article 9.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer ä 1’expiration
d’une période de cinq années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un acte communiqué au
Secrétaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistré. La dénon-
ciation ne prendra effet qu’nne
anDée
apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.
Article
10.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moms
une fois par dix années, présenter å. la
Conférence Générale un rapport sur
1’application de la présente Convention et
décidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la revision ou de la modification de la
dite Convention.
Article 11.
Les textes franqais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
1’autre.
Article 8.
Subject to the provisions of Article 7,
each Member which ratifies this Conven
tion agrees to bring its provisions into
operation not later tban 1 July, 1922,
and to take such action as may be
necessary to make these provisions effec-
tive.
Article 9.
A Member which has ratified this Con
vention may denounce it after the expira-
tion of tive years from the date on which
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Secretary
General of the League of Nations for
registration. Such denunciation shall not
take effect until one year after the date
on which it is registered with the Secre-
tariat.
Article 10.
Åt least once in ten years, the Gover-
ning Body of the International Labour
Office shall present to the Genera^ Con-
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the desir-
ability of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision
or modification.
Article 11.
The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.
VII.
Projet de convention concernant le Kraft convention för establishing facili-
placeinent des marins.
ties for linding employment for seamen.
La Conférence Générale de 1’Organisa- The General Conference of the Inten
tion Internationale du Travail de la national Labour Organisation of the
Société des Nations,
League of Nations,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 Käft.
(År
361.)
21
136
Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau Inter
national du Travail, le 15 juin 1920,
Apres avoir décidé d’adopter diver-
ses propositions relatives au »Contröle
des conditions d’engagement des
marins; placement; conditions d’appli-
cation aux marins de la Convention
et des Recommandations faites ä
Washington au mois de novembre
dernier au sujet du chömage et de
1’assurance contre la chömage,» ques-
tion formant le deuxiéme point de
l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue å Génes, et
Apres avoir décidé que ees propo
sitions seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internatio-
nale,
adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par les Membres de 1’Organisa-
tion Internationale du Travail, conformé-
ment aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles du
28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain
du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et de Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920:
Article 1.
Pour l’application de la présente Con
vention, le terme »marins» comprend toutes
les personnes employées comme membres
de 1’équipage ä bord de navires effeetuant
une navigation maritime, ä 1’exclusion
des officiers.
Having been convened åt Genoa
by tbe Governing Body of tbe Inter
national Labour Office, on the 15th
day of June, 1920, and
Having decided upon tbe adoption
of certain proposals witb regard to
tbe »Supervision of artides of agree-
ment. Provision of facilities for lin
ding employment for seamen. Applica
tion to seamen of tbe Convention and
Recommendations adopted åt Was
hington in November last in regard
to unemployment and unemployment
insurance,» wbich is tbe second item
in the agenda for the Genoa meeting
of tbe Conference, and
Having determined that tbese
n
osals shall take tbe form of a
t international convention,
adopts tbe following Draft Convention
for ratification by tbe Members of tbe
International Labour Organisation, in
accordance with tbe Labour Part of tbe
Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of
the Treaty of St. Germain of 10 Sep
tember, 1919, of tbe Treaty of Neuilly
of 27 November, 1919, and of the Treaty
of tbe Grand Trianon of 4 June, 1920:
Article 1.
Por tbe purpose of tbis Convention,
tbe term »seamen» ineludes all persons,
except officers, employed as members of
tbe erew on vessels engaged in martime
navigation.
Article 2.
Le placement des marins ne peut faire
1’objet d’un commerce exercé dans un but
lucratif par aucune personne, société ou
etablissement. Aucune opération de pla
cement ne peut donner lieu de la part
des marins d’aucun navire au payement
d’une rémunération queleonque, direete
ou indireete, å une personne, société ou
établissement.
Article 2.
The business of linding employment for
seamen sball not be carried on by any
person, company, or otber agency, as a
commercial enterprise for pecuniary gain;
nor sball any fees be cbarged directly
or indirectly by any person, company or
otber agency, for findmg employment for
seamen on any ship.
137
Dans chaque pays la loi comjportera
des sanctions pénales pour toute violation
des dispositions dn présent article.
Article 3.
Par dérogation aux dispositions de
Particle 2, toute personne, société ou
établissement exercant actuellement dans
un but lucratif le commerce du placement
peut étre admis temporairement, par
autorisation du Gouvernement, ä continuer
ce commerce, å condition que ses opérations
soient soumises å un contröle du Gouverne-
ment sauvegardant les aroits de toutes
les parties intéressées.
Chaque Membre ratifiant la présente
Convention s’engage å prendre toutes
mesures nécessaires pour abolir le plus
rapidement possible le commerce du place
ment des marins exercé dans un but
lucratif.
Article 4.
Chaque Membre ratifiant la présente
Convention devra veiller ä ce qu’il soit
organisé et entretenu un systéme, efficace
et répondant aux besoins, d’offices gratuits
de placement pour les marins. Ce systéme
pourra étre organisé et maintenu:
(1) soit par des associations représen-
tatives des armateurs et des marins
agissant en commun sous le contröle d’une
autorité centrale;
(2) soit, en 1’absence d’une action com-
binée de cette na ture, par l’Etat lui-méme.
Les opérations de ees offices de place
ment seront conduites par des personnes
possédant une expérience maritime prati-
que.
Lorsqu’il coexiste des offices de place
ment de types divers, des mesures doivent
étre prises pour coordonner leur action
sur une base nationale.
Article 5.
Il sera constitué des comités composés
d’un nombre égal de représentants des
The law of each country sball provide
punisbment for any violation of the pro
visions of tbis Article.
Article 3.
Notwithstanding the provisions of Ar
ticle 2, any person, company or agency,
which bas been carrying on the work of
linding employment for seamen as a
commercial enterprise for pecuniary gain,
may be permittea to continue temporarily
under Government licence, provided that
sucb work is carried on under Govern
ment inspection and supervision, so as to
safeguard the rigbts of all concerned.
Eacb Member which ratifies this Con
vention agrees to take all practicable
measures to abolish the practice of linding
employment for seamen as a commercial
enterprise for pecuniary gain as soon as
possible.
Article 4.
Each Member which ratifies this Con
vention agrees that there shall be organised
and maintained an efficient and adequate
system of public employment offices for
linding employment for seamen without
charge. Such system may be organised
and maintained, either:
(1) by representative associations of
shipowners and seamen jointly under the
control of a central authority, or,
(2) in the absence of such joint action,
by the State itself.
The work of all such employment offices
shall be administered by persons having
practical maritime experience.
Where such employment offices of diffe
rent types exist, steps shall be taken to
co-ordinate them on a national basis.
Article 5.
Committees consisting of an equal
number of representatives of shipowners
138
armateurs et des marins, qui seront con-
sultés pour tout ce qui concerne le fonc-
tionnement de ees offices.
Pour le reste, il appartiendra au
Gouvernement de chaque pays de préciser
les pouvoirs de ees comités, eu ce qui
concerne notamment le choix de leur prési-
dent en dehors de leurs membres, leur
assujettissement au contröle de l’Etat et
la faeulté de recevoir 1’assistance de per-
sonnes s’intéressant au bien-étre des ma
rins.
•
A
rticle
<?.
Au cours des opérations de placement,
le marin doit conserver le droit de cboisir
son navire et 1’armateur le droit de cboisir
son équipage.
Article 7.
Le contrat d’engagement des marins
doit contenir toutes lesgarantiesnécessaires
pour la protection de toutes les parties
intéressées, et il sera donné aux marins
toutes facilités pour examiner ce contrat
avant et apres signature.
Article 8.
Chaque Membre ratifiant la présente
Convention prendra des mesures pour que
les facilités pour le placement des marins
prévues par la présente Convention soient,
au besoin en recourant ä des offices publics,
å la disposition des marins de tous les
pays ratifiant la présente Convention,
sous la réserve que les conditions du
travail soient approximativement les
mémes.
Article 9.
Il appartiendra å chaque pays de décider
s’il adoptera ou non des dispositions analo-
gues ä celles de la présente Convention
en ce qui concerne les officiera de pont et
les officiera mécaniciens.
and seamen sball be constituted to advise
on matters concerning the carrying on of
these offices; the Government in each
country may make provision for furtber
defining the powers of these committees,
particularly with reference to the com
mittees’ selection of their chairmen from
outside their own membership, to the
degree of state supervision, and to the
assistance wich such committees shall
have from persons interested in the welfare
of seamen.
Article 6.
In connection with the employment of
seamen, freedom of choice of ship shall
be assured to seamen and freedom of
choice of erew shall be assured to sbipow-
ners.
Article 7.
The necessary guarantees for protecting
all parties concerned shall be ineluded in
the contract of engagement or artides of
agreement, and proper facilities shall be
assured to seamen for examining such
contract or artides before and after sig-
ning.
Article 8.
Each Member which ratifies this Con
vention will take steps to see that the
facilities for employment of seamen provi
ded for in this Convention shall, if
necessary by means of public offices, be
available for the seamen of all countries
which ratify this Convention, and where
the industrial conditions are generally
the same.
Article 9.
Each country shall decide for itself
whether provisions similar to those in this
Convention shall be put in force for deck-
officers and enginneex-officers.
139
A
rticle
10.
Tout Membre qui ratifiera la présente
Convention devra communiquer au Bureau
International du Travail toutes les in
formations, statistiques ou autres, dont il
pourra disposer, en ce qui concerne le
cbömage des marins et le fonctionnement
de ses établissements de placement pour
les marins.
Il appartiendra au Bureau International
du Travail d’assurer, d’accord avec les
Gouvernements et les organisations
intéressées dans chaque pays, la coordina-
tion des divers systémes nationaux de
placement des marins.
Article 11.
Tout Membre de 1’Organisation Inter
nationale du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage ä 1’appliquer ä celles
de ses colonies ou possessions ou å ceux
de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sons les réser-
ves suivantes:
(a)
Que les dispositions de la Conven
tion ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;
(b)
Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre in-
troduites dans celle-ci.
Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses protee-
torats ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.
A
rticle
12.
Les ratifications officielles de la pré
sente Convention, dans les conditions pré-
vues å. la Partie XIII du Traité de Ver
sailles .du 28 juin 1919, du Traité de
St.-Germain du 10 septembre 1919, du
Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,
et du Traité du Grand Trianon du 4 juin
1920, seront communiquées au Secrétaire
Article 10.
Eacb Member which ratifies this Con
vention sball communicate to the Inter
national Labour Office all available in
formation, statistical or otherwise, concer-
ning unemployment among seamen and
concerning the work of its seamen’s
employment agencies.
The International Labour Office shall
take steps to secure the co-ordination of
the various national agencies for linding
employment for seamen, in agreement
with the Governments or organisations
concerned in each country.
Article 11.
Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies this
Convention engages to apply it to its
colonies, protectorates and possessions
which are not fully self-governing:
(a)
Except where owing to the local
conditions its provisions areinapplicable; or
(b)
Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.
Each Member shall notify to the Inter
national Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protec
torates and possessions wich are not fully
self-governing.
A rticle
12.
The formal ratifications of this Conven
tion, under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, of the Treaty of St. Ger-
main of 10 September, 1919, of the Treaty
of Neuilly of 27 November, 1919, and of
the Treaty of the Grand Trianon of 4
June, 1920, shall be communicated to the
140
Général de la Société des Nations et par
lui enregistrées.
A
rticle
13.
Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de l’Organisation Internationale
dn Travail auront été enregistrées an
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait å
tous les Membres de 1’Organisation Inter
nationale du Travail.
Article 14.
La présente Convention entrera en vi-
gueur
ä
la date ou cette notifikation aura
été effectuéé par le Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre
ä la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.
A rticle
15.
Sous réserve des dispositions de 1’Article
14, tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dis
positions au plus tand le ler juillet 1922,
et
ä
prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees
dispositions.
Article 16.
Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une périoae de cinq années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un aete communiqué au
Secretaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistré. La dénon-
ciation ne prendra effet qu’une année aprés
avoir été enregistrée au Secrétariat.
Article 17.
Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moms
Secretary General of the League of
Nations for registration.
Article 13.
As soon as the ratifications of two
Members of The International Labour
Organisation have been registered with
the Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations shall so notify all
the Members of the International Labour
Organisation.
Article 14.
This Convention shall come into force
åt the date on wich such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Conven
tion will come into force for any other
Member åt the date on which its ratifica
tion is registered with the Secrétariat.
A rticle
15.
Subjekt to the provisions of Article 14,
each Älember which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into opera
tion not later than 1 July, 1922, and to
take such action as may be necessary to
make these provisions effeetive.
A rticle
16.
A Member which has ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of five years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated to the
Secretary General of the League of
Nations for registration. Such denuncia-
tion shall not take efiect until one year
after the date on which it is registered
with the Secrétariat.
Article 17.
Åt least once in ten years, the Gover-
ning Body of the International Labour
141
une fois par dix années, présenter å la
Conference Générale un rapport sur
1’application de la présente Convention
et decidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la revision ou de la modification de la
dite Convention.
A rticle 18.
Les textes francais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
l’autre.
Office shall present to the General Con
ference a report on the working of this
Convention, and shall consider the
desirability of placing on the agenda of
the Conference the question of its revision
or modification.
A
rticle
18.
The French and English texts of this
Convention shall hoth be authentic.
Bil. C.
Stockholm den 17 februari 1921.
T
ill
KONUNGEN.
Med skrivelse den 25 januari 1921 har Sveriges delegation för det
internationella socialpolitiska samarbetet, bland annat, till Kungl. Maj:t
överlämnat, i svensk, fransk och engelsk text, det vid den internationella
143
arbetsorganisationens första konferens i Washington antagna förslaget till
internationell konvention angående arbetslösheten. I anslutning härtill
får delegationen nu beträffande förslagets innehåll och tillämplighet å
svenska förhållanden anföra följande.
Delegationen anser sig böra inledningsvis erinra, att de i olika
kulturländer vunna erfarenheterna rörande arbetslösheten redan tidigare
föranlett internationella åtgärder för arbetslöshetens bekämpande och för
lindrandet av dess skadliga verkningar. På inbjudan av Societå uma-
nitaria hölls sålunda i Milano under oktober 1906 en internationell arbets-
löshetskonferens, vilken sedermera efterföljdes av en internationell kon
gress i Paris under september 1910. Vid båda dessa tillfällen var Sverige
representerat, vid kongressen i Paris jämväl av regeringsombud. Denna
senare kongress resulterade i bildandet av den internationella föreningen
för arbetslöshetens bekämpande, vars säte förlädes till Gent och vilken
kommit i åtnjutande av statsunderstöd från ett stort antal länder, bland
andra Sverige. Föreningen höll sammanträden åren 1911, 1912 och 1913
samt utgav en kvartalspublikation för diskussion av arbetslöshetsspörsmål
samt för offentliggörande av undersökningar i ämnet. Världskrigets ut
brott lade emellertid hinder i vägen för en fortsatt, mera aktiv verksam
het från föreningens sida.
Till följd av nämnda tilldragelse drabbades ett stort antal länder
av en arbetslöshet, som trots omfattande åtgärder mångenstädes blev
synnerligen bekymmersam och tydligt ådagalade vikten av bättre sam
hällelig beredskap på detta område. Visserligen blev denna arbetslöshets
period i allmänhet av jämförelsevis kort varaktighet, men de under krigets
lopp inträdda rubbningarna i näiingslivet åstadkommo tidvis, särskilt i
de neutrala länderna, arbetslöshet av oroväckande dimensioner, vilken
medförde svåra lidanden för därav drabbade arbetargrupper. Icke minst
i vårt land framträdde dessa svårigheter och tvungo stat och kommun
till betydande ekonomiska uppoffringar och anordningar. Ännu bekym
mersammare tedde sig verkningarna av den omkastning i de ekonomiska
förhållandena, som inträdde med krigets successiva avveckling från hösten
1918. Denna s. k. fredskris har sålunda över nästan hela världen fram
kallat arbetslöshet av hittills okända dimensioner och med djupgående
sociala följder.
Det var under intryck av såväl dessa omedelbara som ock tidigare
erfarenheter om arbetslöshetens beklagliga verkningar, som frågan om
dess bekämpande upptogs på dagordningen för den första internationella
arbetskonferensen i Washington hösten 1919. Såsom anförts i delega
tionens ovanberörda framställning av den 25 nästlidne januari antogs
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft.
(AV
301.)
22
144
där dels en hemställan rörande arbetslösheten och dels det förslag till
konvention i samma ämne, till vilket Sverige nu har att taga ståndpunkt.
G-enom det internationella utbyte av erfarenheter på arbetslöshets-
frågans område, som redan länge pågått och som i hög grad främjades
av de ovan omförmälda internationella konferenserna, samt särskilt genom
den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande hade vis
serligen efter hand en viss likformighet kommit till stånd i olika länders
åtgärder mot arbetslösheten. Icke desto mindre bära dessa i allmänhet
prägeln av försök, vilkas läggning väsentligen varierar efter skilda länders
naturförhållanden och klimat samt deras ekonomiska och sociala struktur.
När det därför gällde att genom en internationell konvention giva enhet
lighet åt strävandena för arbetslöshetens bekämpande, var det nödvän
digt att begränsa sig till ledande riktlinjer och i allmänhet icke ingå på
något detaljerat reglementerande av dessa strävanden. Konventionsför-
slaget är i enlighet härmed avfattat på sådant sätt, att det väsentligen
utgör ett kodifierande av de grundläggande principer, som kunna anses
vara allmänt erkända inom de kulturländer, där arbetslösheten varit före
mål för mera ingående studium och där man vunnit erfarenheter av mera
bärande värde.
Förslagets sakliga innehåll återfinnes i §§ 1—3, och får delegatio
nen med avseende å dessa paragrafer anföra följande.
§ i.
Första paragrafen innebär förpliktelse att till internationella arbets-
byrån meddela alla tillgängliga statistiska och andra uppgifter rörande
arbetslösheten och rörande vidtagna eller planerade åtgärder för dennas
bekämpande. Dessa uppgifter skola lämnas med högst tre månaders
mellanrum och inom tre månader efter utgången av den tidsperiod, till
vilken de hänföra sig.
Inom vårt lands socialstatistik har arbetslösheten länge varit före
mål för regelbunden observation. Fortlöpande uppgifter rörande frekven
sen vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna samt rörande arbets
lösheten bland de organiserade arbetarna stå numera månatligen till för
fogande och publiceras i socialstyrelsens tidskrift. Under tider av all
männare arbetslöshet plägar vid lämplig tidpunkt undersökning verkstäl
las rörande dennas omfattning även utanför fackorganisationerna. Vid
sidan av dessa för arbetsmarknadsläget belysande uppgifter inhämtar
socialstyrelsen vidare direkt från arbetsgivare, vilka sysselsätta mer än
25 arbetare, för varje kvartal upplysningar rörande arbetstillgången, vil
ka uppgifter likaledes offentliggöras i tidskriften.
Nu berörda statistiska material till arbetslöshetsfrågans belysande
torde få anses för svenska förhållanden fullt representativt och ur olika
145
synpunkter jämbördigt med vad från andra länder i allmänhet kan pre
steras. Några svårigheter möta icke heller för dess tillhandahållande åt
den internationella arbetsbyrån för de i konventionsförslaget ifrågasatta
perioder eller inom där angivna tider.
För närmare undersökning av de konsekvenser med avseende å
förevarande rapportskyldighet, som ett biträdande av konventionen kunde
medföra, hölls på inbjudan av norska regeringen den 13—15 maj 1920
i Kristiania en konferens mellan representanter för socialstatistiken i
Sverige, Danmark, Finland och Norge, därvid samförstånd uppnåddes om
enhetliga grunder för här ifrågavarande statistiska arbete — grunder
vilka i allt väsentligt överensstämde med de hittills i vårt land tilläm
pade och vilka numera fullständigt följas. Konferensens resultat hava
delgivits internationella arbetsbyrån och torde kunna förutsättas väsent
ligen sammanfalla med de förslag till rapportväsendets enhetliga ord
nande, som äro att emotse från byrån. I varje fall begränsar sig rap
portskyldigheten till sådana uppgifter, som finnas tillgängliga.
Den i paragrafen stadgade förpliktelsen att meddela upplysningar
rörande mått och steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att
bekämpa arbetslösheten, synes ej heller behöva möta betänkligheter för
Sveriges del. Särskilt under kristiden har i socialstyrelsens tidskrift re
dogörelser regelbundet lämnats för planerade eller vidtagna åtgärder för
arbetslöshetens bekämpande, och torde det vara med hänsyn till frågans
betydelse naturligt att så sker även i fortsättningen.
Det ökade arbete, som bestämmelserna i förevarande paragraf skulle
föranleda, torde sålunda komma att begränsas till ett regelbundet sam
manställande och översändande till internationella byrån av uppgifter,
som redan för landets eget behov insamlas och bearbetas.
Förslagets § 2 ålägger förpliktelse att upprätta ett system av av-
§
2
-
giftsfria, offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under kontroll av
central myndighet samt tillförsäkrade rådgivande medverkan av repre
sentanter för arbetsgivare och arbetare. Vidare tillförbindes vederbörande
stat att vidtaga åtgärder för att efter enhetlig plan samordna verksam
heten vid de offentliga anstalterna med den, som bedrives av befintliga
enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter. Slutligen konstitueras
skyldighet för internationella arbetsbyrån att, efter överenskommelse
med vederbörande stater, ordna samarbetet mellan de olika staternas
arbetsförmedlingssystem.
Sedan år IDOG hava offentliga arbetsförmedlingsanstalter funnits i Sve
rige, arbetande enligt grunder, som numera äro allmänt vedertagna i flertalet
kulturländer och fullt överensstämma med de i konventionsförslaget an-
146
givna principerna. Nu gällande bestämmelser i ämnet — i kungörelsen
den 30 juni 1916 angående understöd av statsmedel till befrämjande och
organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket — stadga så
lunda, att understöd må tilldelas arbetsförmedlingsanstalter, som anord
nats av landsting, hushållningssällskap, kommuner eller andra institutio
ner, var för sig eller i förening, under förutsättning
att arbetsförmedlingen avser allt slags arbete för såväl män som
kvinnor samt i regel icke medför några särskilda kostnader för arbets
givare och arbetare, som anlita densamma;
att vid arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att
arbetsgivare erhåller den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det ar
bete, vartill han bäst ägnar sig;
att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse, be
stående av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd supp
leant och dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal
utses bland arbetsgivare och arbetare;
att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen godkänt
arbetssätt och expeditionssystem; samt
att statistiska uppgifter rörande verksamheten, i den mån så lämp
ligen kan ske, ställas till socialstyrelsens förfogande.
Vidare är bestämt, att socialstyrelsen äger tillse, att de för under
stöds åtnjutande föreskrivna villkoren fullgöras. .
Genom statens ekonomiska understöd och dess därpå grundade reg
lerande inflytande har efter hand uppväxt ett system av offentliga arbets-
förmedlingsanstalter, som omfattar Sveriges samtliga län och som med
hänsyn till organisation och frekvens torde få anses i stort sett mycket
tillfredsställande. För närvarande äro strävandena för dess ytterligare
utvecklande förnämligast inriktade på att genom särskilt statligt under
stödjande av s. k. fackarbetsanvisning göra den offentliga arbetsförmed
lingen mera anpassad för vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov.
Även i detta avseende har goda resultat vunnits. Ett biträdande av
förslaget i denna del lärer sålunda icke påkalla några vidare åtgärder
för den offentliga arbetsförmedlingens organiserande.
Vad angår dennas samverkan med enskilda, avgiftsfria arbetsför-
medlingsanstalter har vid hållna konferenser med representanter för~de
offentliga anstalterna konstaterats, att sådan samverkan allmänt äger
rum. De enskilda anstalter, varom här är fråga, äro i allmänhet anord
nade av fackorganisationer eller allmännyttiga föreningar, vartill komma
de anordningar för platsanvisning, som för avgående elever anordnats
av vissa enskilda utbildningsanstalter. Hithörande arbetsförmedlingsan-
147
stalters verksamhet är emellertid i regel av ringa omfattning. I den mån
samarbetet mellan dessa och de offentliga anstalterna ännu icke blivit
mera planmässigt ordnat^ lärer socialstyrelsen i fortsättningen icke under
låta att verka för dess utvecklande.
Den förpliktelse att ordna samverkan mellan de olika staternas
arbetsförmedlingssystem, som genom bestämmelserna i förevarande para
graf ålägges internationella arbetsbyrån, torde föranleda byrån att utarbeta
förslag till vissa gemensamma normer beträffande expeditionssätt och rap
portsystem i ändamål att underlätta direkta jämförelser mellan olika länders
arbetsförmedlingssystem samt eventuellt direkt samarbete dem emellan. De
framtida' konsekvenserna härav för Sveriges del torde icke kunna bliva
av betungande art, då de svenska anstalterna ha ett synnerligen utveck
lat rapportsystem, som redan står i viss förbindelse med de danska och
norska anstalternas. Det bör för övrigt erinras, att även om den stat,
som ratificerar denna konvention, får anses gilla principen om ett sam
ordnande av de olika ratificerande staternas arbetsförmedlingssystem, det
närmare genomförandet av denna princip gjorts beroende av särskilda
överenskomm elser.
Framhållas bör måhända, att här är fråga endast om den tekniska
apparaten för förmedling av arbetskraft och utbyte av upplysningar i
detta ämne, varemot det socialpolitiskt viktigare spörsmålet, i vad mån
och under vilka betingelser utbyte av arbetskraft må äga rum, icke bär
beröres. Med avseende härå må hänvisas till den i delegationens fram
ställning den 25 nästlidne januari behandlade, vid konfensen i Washing
ton antagna hemställan angående arbetslösheten, där resp. stater upp
manas att icke medgiva värvning av arbetare gruppvis från ett land
till ett annat förrän efter överenskommelse staterna emellan och efter
överläggning med arbetsgivare och arbetare inom vederbörande industrier
i vartdera landet. Erinras må därjämte att i anslutning till en resolu
tion, fattad vid konferensen i Washington, den internationella arbetsby-
råns styrelse tillsatt en kommitté — i vilken ingått bl. a. eu arbetarre
presentant från Sverige — för närmare utredning av emigrationsfrågan.
Konventionsförslagets tredje paragraf förpliktar ratificerande stater,
§
3
.
som upprättat ett system för arbetslöshetsförsäkring, att på villkor, som
överenskommas mellan resp. stater, vidtaga åtgärder för att med av
seende å denna försäkring tillförsäkra arbetare från annat land samma
ersättning som de inhemska arbetarna.
Då statlig arbetslöshetsförsäkring icke finnes upprättad i vårt land,
skulle denna förpliktelse icke för Sveriges del för närvarande bliva av
någon reell innebörd. Den genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december
148
1915 tillsatta socialförsäkringskommittén har emellertid såsom en av sina
uppgifter att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från
det allmännas sida må kunna vidtagas för främjande av arbetares för
säkring för de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet, samt att
inkomma med de förslag, som kunna föranledas av den verkställda ut
redningen. Med hänsyn till förevarande bestämmelse synes det böra
åligga Sverige, att vid arbetslöshetsförsäkringsfrågans eventuella lösande
bereda möjlighet för överenskommelser med andra stater om reciprocitet
på detta område. Då det bör vara av icke obetydligt intresse för vårt
land att- bereda de många svenska arbetare, som äro sysselsatta i andra
länder, samma skydd mot oförvållad arbetslöshet som tillkommer dessa
länders egna arbetare, synes ifrågavarande bestämmelse kunna med till
fredsställelse biträdas av Sverige.
Den nu gjorda granskningen av konventionsförslagets sakliga inne
håll, i vad detsamma skulle äga tillämpning på Sverige, har givit vid
handen, att förslaget icke för närvarande torde för vårt land medföra
förpliktelser av sådan art, att skäl föreligga för en avböjande hållning.
Ej heller har delegationen funnit ett biträdande av konventionen mindre
tillrådligt med hänsyn till att denna, jämlikt bestämmelserna i dess § 10,
är för ratificerande stat bindande under minst 11 år. Då vidare konven
tionen synes vara ägnad att enligt rationella principer reglera och stärka
det internationella samarbetet för arbetslöshetens bekämpande och det
synes önskvärt att Sverige i sin mån stöder strävandena i sådan rikt
ning, får delegationen, efter samråd med socialstyrelsen, hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för ratificerandet av
förevarande konvention.
I detta ärendes handläggning hava deltagit herrar E. G. Huss,
K. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von Sydow,
A. Thorberg och B. E. Wijkander.
På delegationens vägnar:
Underdånigst
GUNNAR HUSS.
A. Molin.
Bil. I).
Stockholm den 29 april 1921.
Till
KONUNGEN.
Genom nådig remiss den 15 sistlidne januari har Sveriges dele
gation för det internationella socialpolitiska samarbetet blivit anbefalld
att i samråd med kommerskollegium och socialstyrelsen avgiva utlåtande
150
över de å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år
1920 antagna konventionsförslag och hemställanden.
I den underdåniga framställning med nämnda konventionsförslag
och hemställanden, som delegationen den 17 februari 1921 avgivit, har
delegationen redan yttrat sig beträffande hemställandena. För delega
tionen återstår sålunda att nu, sedan konventionsförslagen underkastats
en närmare granskning, yttra sig jämväl över dessa. I ärendet har de
legationen ej blott samrått med kommerskollegium och socialstyrelsen
utan även berett representanter för Sveriges redareförening, Sveriges far-
tygsbefälhavareförening, svenska maskinbefälsförbundet samt svenska sjö
mans- och eldarunionerna tillfälle att yttra sig.
Ifrågavarande tre konventionsförslag avse 1) fastställande av mini
miålder för barns användande i arbete till sjöss, 2) ersättning för arbets
löshet vid fall av fartygs förolyckande samt 3) arbetsförmedling för sjö
män. Beträffande förslagens texter tillåter sig delegationen hänvisa till
ovan berörda underdåniga framställning, vari förslagen äro återgivna så
väl i svensk översättning som på franska och engelska.
I det följande göres vart och ett av konventionsförslagen till före
mål för en granskning, som är särskilt avsedd att utreda, huru försla
gen skulle ställa sig till svensk lagstiftning och svenska förhållanden i
övrigt.
1)
Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för
barns användande i arbete till sjöss.
I sjölagens 70 § andra stycket stadgas, att minderårig under fjor
ton år ej må i skeppstjänst användas. Ej heller må enligt samma lag
rum i eldartjänst användas minderårig, som ej uppnått sexton års ålder.
Förseelse mot dessa bestämmelser medför enligt 285 § sjölagen bötesan-
svar för befälhavaren ävensom för den minderåriges fader eller målsman,
där användandet ägt rum med dennes vetskap och vilja. Har åtgärden
företagits med redarens vetskap, straffas redaren lika med befälhavaren.
Dessa bestämmelser tillkommo den 16 oktober 1914 på förslag av
sjöfartssäkerhetskommittén och återfinnas i väsentligen oförändrat skick
i det förslag till sjömanslag, som nyligen framlagts av den svenska sjö-
lagskommittén.
Vidare torde i detta sammanhang böra nämnas, att i det förslag
till bemanningsförordning, som den 21 maj 1920 avgivits av de s. k.
skeppstjänstkommitterade, såsom kompetensvillkor intagits vissa bestäm
melser rörande minimiålder för ombord anställda. Sålunda föreskrives
där för båtsman en minimiålder av 20 år, för timmerman 18 år, för
151
matros 19 år, för lättmatros 17 år, för donkeyman 19 år, för eldare å
fartyg i oceanfart 19 år, för eldare å annat fartyg, när dess bruttodräk-
tighet' uppgår till 250 ton eller mera, 18 år och, när bruttodräktigheten
icke uppgår till 250 ton, 16 år samt för kollämpare å fartyg i oceanfart
18 år och å annat fartyg 17 år. Anmärkas må dock, att kommerskol
legium i ett den 14 innevarande april över nämnda förslag avgivet ut
låtande avstyrkt ytterligare lagstiftning åtminstone f. n. rörande man-
skapsbemanningen å fartyg.
Beträffande konventionsförslagets särskilda bestämmelser anser sig
delegationen böra anföra följande.
§ 1.
Den bär meddelade definitionen på fartyg återfinnes icke i svensk
lagstiftning. Då emellertid med beteckningen »båt, fartyg eller skepp av
vad slag som helst, vilket nyttjas i
sjöfart
(navigation maritime)» väl ej
gärna kan avses andra farkoster än sådana, som användas i mer egent
lig sjötrafik eller annan dylik, mer yrkesmässig verksamhet till sjöss —
strängt taget kanske endast i fart utomskärs — torde innebörden av
denna paragraf ej behöva väcka några betänkligheter. Anmärkas må
även, att förut omförmälda förbud i sjölagen och i förslaget till sjömans
lag icke äro anknutna till något visst slag av fartyg.
§ 2
.
Såsom av de inledningsvis meddelade upplysningarna framgår,
överensstämmer huvudbestämmelsen i denna paragraf med gällande och
föreslagen svensk lagstiftning i ämnet. Konventionens undantag för far
tyg, där det uteslutande sysselsättas medlemmar av samma familj, inne
bär en lindring, som ej återfinnes i vår lagstiftning. Dessutom må
erinras, att redan vår gällande lagstiftning, såsom förut nämnts, är
strängare i avseende å eldare, för vilka föreskrives en minimiålder av
16 år.
§ 3.
Att för elever å skol- eller övningsfartyg, som stå under offentlig
kontroll, medgiva en lägre minimiålder än 14 år innebär en eftergift,
som saknar betydelse för våra förhållanden, då antagningsåldern å sven
ska skolfartyg, varom här är fråga, d. v. s. vilka ej tillhöra örlogsmari-
nen, i enlighet med sjölagens bestämmelse är satt till lägst 14 år.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft.
(AV
361.)
23
152
§
4
.
Syftet med denna paragrafs bestämmelser är hos oss redan så till
vida tillgodosett, att det i förordningen angående sjömanshusen i riket
stadgas, att varje mönstringspliktigt fartyg skall vara försett med sjö
mansrulla, som bland annat skall innehålla anteckning om födelseåret
för var och en ombord anställd. Motsvarande bestämmelser gälla även
delvis ifråga om mönstringsfria fartyg, som i regel skola hava manskaps-
förteckning, vari beträffande vid sjömanshus inskrivet sjöfolk även
födelseåret upptages. Någon föreskrift om anteckning av åldern på öv
riga ombord å dylika fartyg anställda finnes emellertid ej.
För att bringa den svenska lagstiftningens bestämmelser till full
överensstämmelse med konventionens fordringar i förevarande avseende
torde det sålunda bliva nödvändigt att vidtaga sådana ändringar i sjö
manshusförordningen, att skyldigheten att i sjömansrulla^ resp. man-
skapsförteckningen anteckna de ombord anställdas födelseår utsträckes
till att omfatta jämväl dag och månad för deras födelse, varjämte dylik
anteckning i manskapsförteckning bör föreskrivas även i fråga om sjö
folk, som icke är inskrivet vid sjömanshus.
Nu berörda förändringar av sjömanshusförordningen torde ej, så
vitt delegationen kan finna, medföra några avsevärda olägenheter. Fram
hållas må för övrigt, att redan 1917 års sjömanshuskommitterade i sitt
den 18 november 1919 till kommerskollegium avgivna förslag angående
sjömanshusens omorganisation förordat upptagande i manskapsförteck-
ningen av detaljerade uppgifter rörande alla ombord anställda, oavsett
om de äro inskrivna å sjömanshus eller icke.
§§ 5-12.
Dessa paragrafer synas ej påkalla något yttrande från delegatio
nens sida.
2)
Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid
fall av fartygs förolyckande.
Den huvudsakliga innebörden av denna konvention är en för svensk
lagstiftning fullkomlig nyhet och lär ej heller motsvaras av praxis. I
sjölagens 91 § stadgas endast, att, då fartyg förolyckas, hyresavtalet
upphör att gälla och att besättningen skall erhålla hyra till och med den
dag, då tjänstgöringen upphörde. Vidare föreskrives i 98 §, att sjöman,
efter det fartyget förolyckats, äger rätt att på det allmännas bekostnad
bliva fortskaffad till närmaste svenska hamn eller, om han hellre så vill,
till den ort inom riket, där han är bosatt.
153
Vid utarbetande av förut omnämnda förslag till sjömanslag, bär
emellertid förevarande konvention beaktats och finnes i förslagets 41 §
intagen en bestämmelse av samma innebörd som § 2 av konventionen,
nämligen, att om sjöman blir arbetslös till följd av fartygets förolyc
kande, äger han rätt till ersättning, motsvarande hyra för den tid han
är utan anställning, dock högst för två månader.
Ifråga om konventionsförslagets olika paragrafer må anföras föl
jande.
§ I-
Beträffande bestämmelserna i denna paragraf tillåter sig delega
tionen endast hänvisa till vad delegationen i fråga om definitionen å
»fartyg» anfört vid § 1 i förslaget till konvention angående fastställande
av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss.
§
2
.
Bestämmelserna i denna paragraf, som utgör konventionens huvud
stadgande, ha tillkommit med hänsyn till den svåra ställning, i vilken en
sjöman oftast råkar efter lidet skeppsbrott, särskilt om förolyekandet ägt
rum långt borta från hemlandet. Begränsningen av ifrågavarande er
sättning till att avse endast den tid, sjömannen inom loppet av de när
maste två månaderna efter fartygets förolyckande är verkligt arbetslös,
d. v. s. ej kan finna ny anställning, torde enligt delegationens förme
nande få anses skälig. Här stadgade understödsskyldighet torde ej hel
ler kunna bliva avsevärt betungande för redaren, då sjöolyckor av här
åsyftad art ej ofta förekomma och risken dessutom lär kunna täckas
genom försäkring mot en troligtvis ganska ringa premie.
Förevarande paragraf har emellertid givit anledning till erinringar
från såväl kommerskollegii som Sveriges redareförenings sida. Av kolle
gium har sålunda hävdats, att ifrågavarande ersättningsskyldighet ej
skäligen borde åläggas redaren. Nämnda förenings mening i frågan
framgår av närlagda av dess representant kaptenen Nordborg avgivna
särskilda yttrande, se bilaga 1. Av detsamma framgår bl. a. att man
å redarehåll anser, att förevarande bestämmelse skulle leda till, att sjö
man i nära nog varje fall vid förlisning, oavsett när den äger ruin,
skulle beredas två månaders hyra, emedan vederbörande organisation, så
länge någon annan arbetslös funnes att tillgå, skulle under de två måna
derna förhindra hans påmönstring. Med hänsyn till ersättningens be
gränsning till den tid, då sjömannen är
verkligt
arbetslös, och till de
möjligheter arbetsförmedlingen, synnerligast om nästföljande konventions-
154
förslag förverkligas, torde äga att motverka missförhållande av berörda
slag, synes den från redareföreningens sida framställda erinringen icke
kunna tillmätas större betydelse.
§ 3.
Mot de i denna paragraf meddelade bestämmelser synes ej skäligen
kunna göras någon erinran, och torde de utan vidare bliva gällande, om
sjömanslagförslagets omförmälda stadgande om ifrågavarande ersättnings
skyldighet upphöjes till lag.
§§ 4—11.
Delegationen anser ej dessa paragrafer giva anledning till något
yttrande.
3)
Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.
I det underdåniga utlåtande, som delegationen avgivit den 17 fe
bruari 1921 angående det å konferensen i Washington antagna förslaget
till internationell konvention angående arbetslösheten, lämnas bl. a. en
redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens i Sverige principer och
arbetssätt. Däri omnämnas jämväl de strävanden, som för närvarande
äga rum för att genom statligt understödjande av den s. k. fackarbets-
anvisningen göra den offentliga arbetsförmedlingen mera anpassad för
vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov. Bland dessa yrkesgrupper
märkes även sjömansyrket.
Redan enligt 1748 års sjömanshusreglemente ålåg det sjömanshus-
ombudsmännen att tillhandagå fartygsbefälhavare och sjöfolk med upp
gifter rörande tillgång på sjöfolk och arbetstillfällen. Enahanda bestäm
melser rörande förmedling av sjöfolks förhyrning återfinnas i nu gällan
de förordning den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i riket samt sjö
folks på- och avmönstring m. m., vilken förordning ifråga om sjömans
husens ändamål bl. a. föreskriver, att dessa hava att förmedla svenskt
sjöfolks förhyrning å fartyg. Vidare stadgar förordningen rörande sjö
manshusombudsmans befattning bl. a., att denne tjänsteman har att föra
förteckning över sjöfolk av olika grader, som anmäler sig till erhållande
av sjötjänst, samt avgiftsfritt dels meddela fartygsredare och befälha
vare, som önska förhyra sjöfolk, anvisning å tjänstsökande, dels ock till
handagå sjöman med upplysning om till buds stående sådan tjänst.
Utan att någonsin hava varit av någon större betydelse upphörde
i verkligheten sjömanshusens befattning med den maritima arbetsförmed
lingen redan för åtskilliga år sedan. På de platser, där behov av sådan
155
förmedling gjort sig gällande, hade nämligen uppkommit en privat,
affärsmässigt bedriven förmedlingsverksamhet, som utövades antingen un
der fastare former eller ock mer oregelmässigt av s. k. hyrbasar å kajerna
eller i förbindelse med hotell- eller kaférörelse eller med handel med
vissa för sjömän avsedda varor. Nådiga kungörelsen den 28 november
1884 angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra
av anställning inom eller utom riket, vilken författning numera är ersatt
med nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för
anskaffande av arbetsanställning, medfölje visserligen en viss kontroll
men visade sig icke kunna utrota de i flera avseenden synnerligen otill
fredsställande förhållandena på denna arbetsmarknad, varför Sveriges
redareförening år 1909 i de större sjöstäderna inrättade förhyrningskon-
tor och å ett flertal andra hamnplatser anställde ombud för förhyrning
av sjöfolk. Föreningens medlemmar förpliktades att taga arbetskraft för
fartygen uteslutande genom dessa kontor eller ombud, som av farty
gen ägde att uppbära till en början 2, senare 3 kronor för varje an
ställd man.
Det kan ej bestridas, att detta förhyrningssystem åstadkom en viss
ordning i de förut rådande mycket oordnade förhållandena, men, å andra
sidan, kom förmedlingsverksamheten, som helt låg i redarnas händer, en
ligt sjöfolkets uppfattning att utövas väl ensidigt och tillgodose huvud
sakligast den ena partens intressen. Upprepade klagomål anfördes av
sjöfolksorganisationerna, och senast i början av år 1918 hemställde sven
ska sjömansunionen hos kommerskollegium och socialstyrelsen om åt
gärders vidtagande för anslutning av förhvrningsverksamheten till den
offentliga arbetsförmedligen. \7id årsskiftet 1918—1919 utgjorde denna
fråga ett av tvisteämnena i den då av sjömans- och eldarunionerna
igångsatta strejken, varför socialstyrelsen med samtliga intresserade or
ganisationer upptog förhandlingar om förhyrningens förläggande till den
offentliga arbetsförmedlingen. Efter det styrelsen från organisationerna
utverkat vissa utfästelser, avfördes denna fråga från förhandlingarna.
Sedan .dess har nyss berörda omläggning av förhyrningsverksam-
heten förverkligats på sådant sätt, att redareföreningens förhyrningskon-
tor i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö övertagits av den
offentliga arbetsförmedlingen, och är det meningen att efter hand över
föra även den i övriga hamnar bedrivna enskilda förhyrningsverksam-
heten till nämnda institution. Härigenom skulle platsförmedlingen för
sjömän i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen
komma att utövas på sätt, som åsyftas i det föreliggande konventions-
förslaget.
156
I detta sammanhang torde även böra nämnas, att 1917 års sjö-
manshuskommitterade i sitt förut omförmälda förslag uttryckligen förut
satte, att ifrågavarande platsförmedling i huvudsak jämväl formellt skulle
avskiljas från sjömanshusens verksamhet .och anknytas till den offentliga
arbetsförmedlingen.
En granskning av de särskilda paragrafernas innehåll synes giva
anledning till följande uttalandenJ
§ I-
Den här meddelade definitionen på sjöman utesluter, i olikhet med
motsvarande definition i § 1 av nästföregående konventionsförslag, befäls-
personer, men torde ej något däremot vara att erinra, då möjlighet att
tillämpa konventionens bestämmelser även på befälet är beredd ge
nom § 9.
§
2
.
Till en början må här erinras om att den enskilda arbetsförmed
lingsverksamheten här i landet regleras av förut omnämnda nådiga kun
görelse angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning,
vari bl. a. stadgas förbud mot enskild yrkesmässig platsförmedling utan
vederbörligt tillstånd. Medgivandet av sådant tillstånd, vilket det till
kommer länsstyrelserna att bevilja, är emellertid gjort beroende av beho
vet därav i orten, och lär dylikt tillstånd numera endast undantagsvis
meddelas. Förutom redareföreningens förut berörda, under avveckling
varande förhyrningsverksamhet, torde det f. n. ej bedrivas någon privat
arbetsförmedling för sjömän med undantag möjligen för ett eller annat
kommissionskontor, som anskaffar platser åt sjöfarande kvinnor.
Ett genomförande av konventionens bestämmelse i förevarande av
seende skulle sålunda icke gorå nämnvärt intrång på redan existerande
enskilda företags verksamhet. Å andra sidan måste det anses vara av
stor betydelse, att sjömännen i största möjliga utsträckning skyddas mot
det exploateringssystem, som alltid mer eller mindre varit förenat med
den i förvärvssyfte bedrivna privata förhyrningsverksamheten. Beträf
fande de farhågor, som möjligen kunna förefinnas mot en monopolställ
ning för dén offentliga arbetsförmedlingen, må, förutom den i konven
tionens § 6 fastslagna principen om sjömännens och redarnas fria val
av fartyg respektive besättning, här framhållas, att då förevarande stad
gande endast åsyftar enskild förhyrningsverksamhet, bedriven i förvärvs
157
syfte, vederbörande organisationer fortfarande skulle vara oförhindrade att
anordna kostnadsfri arbetsförmedling för sjömän.
§ 3.
Under hänvisning till vad som anförts under § 2 anser sig dele
gationen sakna anledning att ingå på någon särskild granskning av be
stämmelserna i denna paragraf.
§ 4.
Förevarande paragraf har till ändamål att säkerställa en avgiftsfri,
tillfredsställande arbetsförmedling för sjömän. För tillgodoseende av
detta ändamål förutsätter paragrafen tvenne alternativa förmedlingssystem.
Enligt det första skulle förhyrningsverksamheten handhavas av represen
tativa sammanslutningar av redare och sjömän, verkande i förening och
under kontroll av en central myndighet. En sådan anordning torde åt
minstone f. n. med hänsyn till den starka motsättningen mellan parterna
ej lämpligen kunna ifrågakomma. Det andra alternativet förutsätter, att
staten själv inrättar och upprätthåller förhyrningsverksamheten. I be
traktande av storleken av statsbidraget till ifrågavarande gren av arbets
förmedling samt statens ledning och kontroll torde den offentliga arbets
förmedlingen i Sverige sakligt sett i väsentlig mån motsvara detta andra
system. Genom det förut berörda övertagandet av redareföreningens
återstående förmedlingsverksamhet skulle förevarande alternativ i ytter
ligare mån förverkligas.
Föreskriften att verksamheten skall ledas av personer, som äga
praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden, är beträffande förmed-
lingsanstalternas avdelningar för sjömän redan förverkligad, i det såsom
föreståndare och biträden vid dessa avdelningar anställts fartygsbefälha-
vare och maskinister med föregående sjötjänst i yrkets alla anställnings-
grader.
Bestämmelsen i paragrafens sista stycke om samordnandet av olika
typer av enskilda arbetsförmedlingsanstalter på nationell grundval torde
för Sveriges vidkommande sakna betydelse om, såsom ovan förutsatts,
all arbetsförmedling för sjömän kommer att inordnas i den offentliga
arbetsförmedlingen. Skulle så ej bliva fallet, bör givetvis den åsyftade
anordningen kunna bliva till nytta.
§ 5.
De i denna paragraf föreskrivna rådgivande kommittéerna äga sin
motsvarighet i de styrelser, som utöva ledningen av de offentliga arbets-
158
förmedlingsanstalterna. Dessa styrelser bestå nämligen av en opartisk
ordförande jämte ledamöter,
vilka till lika antal utses bland arbetsgivare
och arbetare.
Genom denna anordning torde förevarande bestämmelse få
anses redan vara i skälig mån förverkligad.
Mot nu avhandlade bestämmelse har representanten för Sveriges
fartygsbefälsförening, kaptenen Larsson riktat den anmärkning att densam
ma skulle utestänga fartygsbefälhavarna från ifrågavarande kommittéer,
vilket, såsom i närlagt särskilt yttrande, se bilaga 2, närmare utvecklas,
vore oriktigt, då befälhavarna ju hade att antaga och avskeda sjömän
nen. Delegationen vill ej förneka att denna anmärkning har visst fog-
för sig, men anser delegationen densamma ej vara av någon avsevärd
betydelse, då befälhavarnes synpunkter torde få anses vara i tillbörlig
mån företrädda genom anstalternas föreståndare, vartill, såsom förut
nämnts, åtminstone hittills endast antagits förutvarande fartygsbefäl-
havare.
Det i paragrafens senare stycke meddelade stadgandet om rätt för
varje lands regering att meddela närmare föreskrifter angående kom
mittéernas befogenhet torde ej kunna giva anledning till någon erinran.
§
6
.
Beträffande innehållet i denna paragraf har redan under § 2 fram
hållits, att den här fastslagna valfriheten är ägnad att motverka vissa
nackdelar, som möjligen kunna befaras bliva en följd av ratificeringen
av förevarande konvention. Detta stadgande överensstämmer för övrigt
fullständigt med den offentliga arbetsförmedlingens grundprincip att i främ
sta rummet söka bereda arbetsgivaren den bästa möjliga arbetskraft och ar
betaren det arbete, vartill han bäst ägnar sig.
§ 7.
Bestämmelserna i denna paragraf synas egentligen icke höra hemma
i förevarande konvention. Emellertid torde de garantier, vilka här åsyftas,
hos oss få anses redan vara för handen beträffande personalen å alla
mönstringspliktiga fartyg, enär dessas sjömansrullor innefatta personliga
anställningsavtal mellan befälhavare och besättning och äro så anordnade,
att det i paragrafens första sats uppställda kravet på' skydd för samtliga
parter måste anses tillgodosett. Möjlighet för sjömannen att före avtalets
undertecknande granska detsamma föreligger så tillvida, att i den av
kommerskollegium den 28 juni 1912 utfärdade instruktionen för mönst-
159
ringsförrättare, punkt 20, anföres som en av dennes skyldigheter att vid
påmönstring förvissa sig om, att enighet uppnåtts mellan befälhavaren
och den förhyrde angående vissa i sjömansrullan angivna förhållanden.
Någon rättighet för sjöman att, efter det avtalet avslutats genom namn
teckning i sjömansrullan, granska detsamma finnes ej stadgad i svensk
sjölagstiftning i vidare mån, än att sjömannen vid avmönstringen åter
skall teckna sitt namn i rullan. Emellertid åligger det enligt 71 § sjö
lagen befälhavare att vid påmönstring förse envar förhyrd med motbok,
som skall innehålla bl. a. de uppgifter rörande avtalet, varom i före
varande paragraf är fråga. Anmärkas må även, att ovannämnda instruk
tion, i punkt 33, innehåller föreskrift om, att, därest hos vederbörande
inönstringsförrättare avmönstring påkallas av sjöman, som förmenar sig
äga rätt därtill enligt hyresavtalet, äger mönstringsförrättaren, om fartygs-
befälhavaren vägrar avmönstring, avfordra denne sjömansrullan och av
göra, huruvida avmönstring skall ske. Vidare stadgas, dels i gällande
sjömanshusförordning § 43 mom. 1, att mönstringsförrättaren vid avmönst
ring skall utröna, huruvida sjömannen tillgodonjutit honom tillkommande
hyra och övriga förmåner, dels ock i instruktionens punkt 34, att den
härom i sjömansrullan intagna förklaringen bör uppläsas för sjömannen.
Vad här anförts har såsom nämnts gällt mönstringspliktiga fartyg.
Ifråga om andra fartyg gäller visserligen nyss bei’öi'da föreskrift om skyl
dighet för befälhavarna att förse förhyrd sjöman med motbok, men häri
genom åvägabringas tydligtvis icke något skriftligt förhyrningsavtal.
Om också vår lagstiftning, i vad de mönstringspliktiga fartygen
angår, kan anses i det väsentliga motsvara bestämmelserna i konven
tionens förevarande paragraf, företer nämnda lagstiftning onekligen avse
värda brister beträffande de icke mönstringspliktiga fartygen, men torde
dessa brister utan större svårighet kunna avhjälpas.
§
8
.
Bestämmelsen i denna paragraf om beredande av möjlighet för
sjömän, tillhörande de avtalsslutande staterna, att. tillgodonjuta de för
måner, som den i konventionen föreskrivna arbetsförmedlingen kan er
bjuda, synes lämpligen kunna biträdas av Sverige, helst som antalet
utländska i Sverige hyressökande sjömän är relativt obetydligt i jäm
förelse med det antal svenska sjömän, vilka segla i främmande fartyg
och hava att söka anställning i utländska hamnar.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 Käft.
(Nr 361.)
24
16C
§ 9.
Beträffande denna paragraf, mot vars innehåll givetvis intet kan
vara att invända, må nämnas, att befälsorganisationerna i Sverige för
klarat sig villiga inordna sin tidigare bedrivna förhyrningsverksamhet
under den offentliga arbetsförmedlingen. I själva verket bar redan, sedan
nämnda institution övertog förhyrningen i de fyra största svenska ham
narna, ett avsevärt antal befälspersoner, styrmän såväl som maskinister,
sökt och erhållit anställning genom förmedling av dessa anstalter.
§
10
.
Den skyldighet att till internationella arbetsbyrån meddela statistiska
och andra uppgifter rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsför-
medlingsanstalternas verksamhet, varom stadgas i denna paragraf, torde
icke behöva medföra några svårigheter för Sveriges vidkommande. Den
offentliga arbetsförmedlingens rapportsystem och statistiska uppgifter äro
nämligen, såsom närmare utvecklats i delegationens underdåniga skrivelse
den 17 februari 1921 angående förslaget till internationell konvention
rörande arbetslösheten, av den art, att de med fördel kunna begagnas
för här ifrågavarande ändamål.
Beträffande den i paragrafens senare del anförda förpliktelsen för
internationella arbetsbyrån att ordna samverkan mellan de olika länder
nas system för arbetsförmedling för sjömän tillåter sig delegationen även
ledes hänvisa till sitt nyss berörda utlåtande, där denna fråga, ehuru
med hänsyn till arbetsförmedlingen i allmänhet, ingående behandlas.
Samma synpunkter, som där anförts rörande arbetslöshet och arbetsför
medling generellt tagna, synas i full utsträckning äga tillämpning för
förhyrningsverksamheten bland sjömän.
§§ 11—18.
Innehållet i dessa paragrafer synes ej påkalla något yttrande av
delegationen.
Då det enligt delegationens uppfattning måste anses i hög grad
önskligt, att Sverige, i den mån så utan avsevärdare olägenheter låter
sig göra, stödjer de internationella strävandena att åvägabringa sociala
reformer och då, såsom av förestående redogörelse framgår, tillämpningen
på svenska sjöfartsförhållanden av bestämmelserna i de tre föreliggande
konventionsförslagen icke torde förorsaka några dylika olägenheter, har
delegationen ansett sig böra förorda ratificering av dessa konventioner.
161
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit herrar E. G.
Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von
Sydow och A. Thorberg.
A. Molin.
Underdånigst
GUNNAR HUSS.
162
Bil. 1.
Till
Sveriges Delegation för det internationella socialpolitislca arbetet,
Stockholm.
Vid den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år 1920
fattades bl. a. beslut om förslag till konvention nr 6 angående ersättning till
ombordvarande för arbetslöshet i fall av fartygs förolyckande.
§ 2 i detta förslag bar följande lydelse:
»Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjö
mannen slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget
anställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas
av fartygets förolyckande.
Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjö
mannen är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller
för den genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen
begränsas till ett belopp, motsvarande 2 månaders hyra.»
Undertecknad får rörande detta förslag göra följande uttalande:
Förslaget synes mig så till vida oriktigt, att konventionen i praktiken
otvivelaktigt skulle komma att vid fartygs förlisning bereda sjöman 2 månaders
hyra, oavsett om förlisningen skett i närheten av mönstringsorten eller icke, var
igenom det kommer att bliva praktiskt betydelselöst, huru lång tid som för sjö
mannen åtgår att komma hem och få nya förvärvsmöjligheter. Om t. ex. ett
fartyg, som mönstrat besättning i Göteborg, förliser på resa mellan Göteborg och
Skagen, är det givetvis icke rimligt, att sjömannen skall erhålla 2 månaders
hyresersättning. På grund av Sjömans- & Eldare-Unionernas godtyckliga tillämp
ning av det s. k. nummersystemet för mönstring skulle nämligen den vid förlis
ningen arbetslöse sjömannen otvivelaktigt förhindras att ånyo mönstra, så länge
som det funnes någon annan arbetslös, enär unionerna utan tvivel skulle söka på
detta sätt tvinga redaren för det förlista fartyget att under de 2 månaderna ut
betala förutberörda ersättning.
Jag får fördenskull hemställa, att denna konvention icke av svenska rege
ringen ratificeras.
Stockholm den 13 april 1921.
O. Å. NORDBORG.
Verkställande direktör i Sveriges Redareförening.
163
Bil, 2.
Sveriges Delegation för det Internationella Socialpolitiska Samarbetet,
Stockholm.
Det förslag till sammansättning av kommittéer som upptages i § 5, kan
jag såsom representant för befälhavarne ej tillstyrka. Enligt min mening är i
detta fall befälhavaren den som i redarens ställe, eller tillsammans med redare
och sjömän, bör handhava de angelägenheter, som kunna falla på nämnda kom
mittéer.
Sjölagen bestämmer ju uttryckligen att befälhavaren antager och avskedar
besättningen och i praktiken följes detta utan undantag, när det gäller den »sjö
man» varom här är fråga. Att då utesluta denna kår, som lagenligt antager
besättningen, från medbestämmanderätt i handhavandet av arbetsförmedlingsän-
staltens arbetsordning och därmed sammanhängande frågor, synes mig vara en
stor orättvisa, vilken även kommer att menligt inverka och förhindra att ända
målet med anstalten vinnes.
Stockholm den 5 april 1921.
N. LARSSON.
Verkst. Dir. i Sveriges Fartygsbefälsförening.
164
Bil. B.
Utdrag ay protokollet vid sammanträde av sociala rådets
sektion för arbetarskydd och arbetarfrågor i
allmänhet den 3 december 1920.1
i §•
Till behandling upptogs först frågan om revision av lagen om
arbetstidens begränsning, rörande vilken fråga socialstyrelsen erhållit
nådigt uppdrag att avgiva utlåtande.
Härvid anförde till en början
herr Molin,
att styrelsen vid full
görande av detta uppdrag hade att
dels
beakta det av riksdagen uttalade
önskemålet om vidtagande av sådana ändringar av lagen, som, utan att
rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att bättre anpassa densamma
efter det praktiska livets krav,
dels ock
taga hänsyn till innehållet av det
vid den internationella arbetskonferensen i Washington antagna konven-
tionsförslaget i ämnet. Därefter lämnade herr Molin en redogörelse för
skiljaktigheterna mellan den svenska lagen och konventionen.
Under den därpå följande överläggningen uttalade sig
fru Broomé
för anslutning till konventionen i största möjliga utsträckning.
Herr Pettersson
ansåg internationella och nationalekonomiska skäl
tala för en nära anslutning till konventionen samt framhöll, att de
skärpningar, konventionen i vissa hänseenden innebure, motvägdes av
lindringar i andra, exempelvis beträffande arbetstiden vid kontinuerlig
drift och utsträckt rätt till övertidsarbete. Lagens tillämpningsområde borde
sålunda regleras i enlighet med konventionen, d. v. s. genom uppräkning
1
Närvarande:
Tf. generaldirektören Huss, byråcheferna Bergsten och Molin, tf. byrå
chefen Järle, socialfullmäktigen Lindqvist, fru E. Broomé, landssekreteraren F. H. Hallberg,
disponenten J. E. Hjorth, ledamoten av arhetsrådet K. V. Holmström, borgmästaren J. Pettersson,
direktören C. Ramström, redaktören E. Rinman ofch f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.
165
av de olika verksamhetsgrenar, som skulle falla under lagen. I överens
stämmelse med konventionen finge väl även handelsarbetarna samt hotell-,
restaurang- och kafépersonalen i sin helhet lämnas utanför den lagstad
gade arbetstidsbegränsningen. Undantaget beträffande arbetsställen med
högst fyra arbetare borde dock bibehållas.
Även
herr Rinman
förklarade sig benägen att av principiella skäl
förorda anslutning till konventionen men ifrågasatte, huruvida ett av
skärande av vissa arbetsområden från lagstiftningen stode i överens
stämmelse med det av riksdagen uttalade önskemålet, att lagens grunder
skulle behållas orubbade.
Herr Hallberg
förordade anslutning till konventionen.
För anslutning till den internationella överenskommelsen talade
vidare
herr Lindqvist
, som emellertid ansåg, att den svenska lagen borde
bibehållas oförändrad i de delar, där den beredde arbetarna bättre skydd.
Handelsarbetarna, som hade tungt arbete och i mycket vore att jämställa
med transportarbetarna, borde sålunda bibehållas under lagen. Undan
taget beträffande arbetsställen med högst 4 arbetare kunde lämpligen
strykas. I fråga om övertidsarbetet vore det möjligt, att något större
frihet borde lämnas arbetsgivarna. Med hänsyn till påståendet, att
arbetarna saboterade 8-timmarsdagen, kunde det med skäl. erinras om,
att arbetarna även tidigare, där så lämpligen låtit sig göra, varit ganska
benägna att skaffa sig extra arbete.
Enligt
herr Wijkanders
mening borde lagstiftarna, därest vårt land
biträdde konventionen, begagna sig av de möjligheter till lindring, som
konventionen medgav, bl. a. genom att begränsa lagens tillämpning i
överensstämmelse med konventionen. För sin del trodde talaren ej, att
arbetarna i någon större utsträckning toge verklig arbetsanställning hos
mer än en arbetsgivare.
Slutligen framförde
herr Ramström,
som ansåg skäl nu ej föreligga
att söka rubba 8-timmarsdagen, att man vid lagens revidering borde ut
nyttja konventionens möjligheter till lindringar bl. a. genom införandet
av bestämmelser, som gåve vidgad rätt till övertidsarbete och större
koncentrering av övertidsarbetet under kortare perioder — ett önskemål
för vilket arbetarna icke voro oförstående.
166
Bil. 1\
Utdrag ur protokollet Tid sammanträde den 2 april 1921 av
Sveriges delegation för det internationella
socialpolitiska samarbetet.1
Med överlämnande till delegationen i korrektur av ett sitt betän
kande angående revision av lagen om arbetstidens begränsning hade k.
socialstyrelsen anhållit, att delegationen ville yttra sig i den uti betän
kandet behandlade frågan om Sveriges anslutning till Washingtonkonven-
tionen angående arbetstidens begränsning. I överläggningen om denna
fråga anfördes i huvudsak följande:
Herr Lindqvist.
Sverige borde enligt hans mening biträda^ ifråga
varande konvention, som antagits nära nog enhälligt och utan någon re
servation från de svenska ombudens sida. Den internationella arbetsor
ganisationen hade redan utfört ett mycket betydande arbete pa den sociala
utvecklingens område, och det vore i hög grad önskvärt, att de socialt
mer framskridna staterna stödde organisationens strävanden och därmed
nödgade de mer efterblivna länderna att genomföra reformer. Skiljak
tigheterna mellan konventionen och arbetstidslagen kunde icke anses ut
göra tillfyllestgörande hinder för konventionens ratificering — i viss mån
borde dessa skiljaktigheter kunna avlägsnas och någon bokstavlig efter
bildning av konventionen kunde för övrigt ej gärna påfordras. Uttryck
ligt beslut hade även å Washingtonkonferensen fattats därom, att en kon
vention ej påkallade iakttagande i sådana avseenden, där dess genom
förande skulle medföra försämring för arbetarna.
Herr Thorberg
instämde med herr Lindqvist samt framhöll, att om
de till den internationella arbetsorganisationen hörande staterna ej visade
1
Närvarande:
Tf. generaldirektören G. Huss, kanslirådet G. H. von Koeh, social -
fullmäktigen H. Lindqvist, byråchefen A. Molin, landsorganisationens ordförande A. Thor
berg och f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.
167
beredvillighet att förverkliga konferensernas beslut, vore hela det interna
tionella socialpolitiska samarbetet meningslöst.
Herr von Kock
hade tidigare varit av den åsikten, att konventio
nen borde ratificeras, men kunde icke bestrida riktigheten av de skäl
däremot, som anförts i socialstyrelsens förevarande betänkande. Särskilt
måste beaktas, att vår lagstiftning i ämnet gjorts provisorisk, för att
man skulle vinna erfarenhet om verkningarna av lagstadgad arbetstids-
reglering, innan man mer definitivt införde sådan reglering. Under så
dana förhållanden kunde det ej förväntas, att statsmakterna nu, innan
försökstiden gått till ända, skulle vilja binda sig för en tid av 11 år.
Frågan om ratificering borde sålunda vila, till dess den provisoriska ar-
betstidslagstiftningen här i landet upphör att gälla.
Önskvärt vore emellertid, att arbetstidslagen så mycket som möjligt
bringas till överensstämmelse med konventionen, och borde med hänsyn
därtill bl. a. sjuk- och fattigvårdsanstalterna fritagas från lagens till-
lämpning.
Herr Wijkander
hade även tidigare trott, att konventionen skulle
kunna ratificeras. Den motivering för en annan uppfattning, som fram
lagts i socialstyrelsens betänkande, vore emellertid bindande, och anslöt
sig talaren till styrelsens mening i frågan.
Slutligen förklarade
herrar Huss
och
Molin
att de, såsom de redan
gjort gällande inom socialstyrelsen, funne sig nödsakade att för närva
rande avstyrka ratificering.
Herr ordföranden konstaterade därefter, att flertalet av delegatio
nens ledamöter biträtt socialstyrelsens mening, att Wasliingtonkonventio-
neu angående arbetstidens begränsning ej för närvarande borde ratificeras
av Sverige.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (Nr 361.)
25