Prop. 1921:361

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

1

Nr 361.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande

angående vid den internationella arbetsorganisationens konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade beslut; given Stockholms slott den 6 maj 1921.

Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för

denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande rörande de i nämnda protokoll omförmälda, å den internationella arbets­ organisationens konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade besluten.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 maj 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel,

statsråden

E

ricsson

, D

ahlberg

, M

urray

, E

lmquist

, M

alm

, B

erg

-

qvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena an­

förde chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allie­

rade och associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, innehåller i del I, omfattande förbundsakten för nationernas förbund, under § 23 följande principförklaring:

»Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i

de internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna komma att avslutas, förklara förbundets medlemmar:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft. {Nr 361.)

1

2

a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rätt­

visa och människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor och barn såväl

inom egna statsområden som i alla länder, dit deras kommersiella och

industriella förbindelser nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och

vidmakthålla nödiga internationella organ».

I anslutning härtill handlar fördragets del XIII om »Arbete». Den

sönderfaller i avdelning I, som handlar om »Arbetets organisation», och

avdelning II, som under rubriken »Allmänna principer» uppdrager vissa

riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, sammanfat­

tade i 9 punkter. Såsom oundgängliga krav framhållas dels i ingressen

till avdelning I och dels i nyssnämnda punkter bland annat: reglering

av arbetstiden medelst genomförande av 8 timmars arbetsdag och 48 tim­

mars arbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden, bekämpande av arbets­

lösheten, arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt

olycksfall i arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och in-

validitetsförsäkring samt skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares

intressen.

Enligt avdelning I av del XIII har den permanenta internationella

arbetsorganisationen, som omfattar samtliga medlemmar av nationernas

förbund, följande organ:

1) generalkonferensen;

2) styrelsen för den internationella arbetsbyrån; samt

3) nämnda byrå (i Geneve).

Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om året.

Hittills hava hållits två sammanträden, om vilkas beslut nu är fråga, det

ena i Washington 29 okt.—29 nov. 1919 och det andra i Genua 15 juni

—10 juli 1920.

Å konferensen företrädes varje medlem (stat) av fyra ombud, var­

av två representera regeringen, under det de två övriga företräda resp.

arbetsgivare och arbetare inom landet i fråga. Varje ombud får åtföljas

av högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upp­

taget ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör

kvinnorna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och

arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest repre­

sentativa fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Kon­

ferensen sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej

konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats.

Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensens dagordning,

har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen

skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas ve­

derbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder,

Kungl. May.ts proposition nr 361.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

3

eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda fallen er­ fordras för godkännande beslut två tredjedelars majoritet.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje

medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från av­ slutande av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekom­ mendationer och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptio­ nella omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhål­ lande senare än 18 månader från sammanträdets avslutande (fredstrak- taten art. 405). Beträffande Washingtonkonferensens beslut räknas emel­ lertid tidsfristen av ett år, respektive 18 månader, först från den 26 januari 1920, emedan fredsfördraget ännu icke var ratificerat vid kon­ ferensens avslutande.

Om en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller

annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsför­ slag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, så skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall skall en medlem till följd av antagande å konferensen av en rekommendation eller ett kon­ ventionsförslag vara förpliktad att minska det skydd, som redan genom lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.

Därest medlem väl ratificerat en konvention, men underlåter att sä­

kerställa förverkligandet därav, kan, på framställning av arbetar- eller arbetsgivarsammanslutning eller av en annan medlem, den internationella arbetsbyråns styrelse inskrida mot den försumlige. Beträffande klago­ mål från medlems sida i någon hithörande fråga liksom ock beträffande klagomål över att konventionsförslag eller rekommendation icke underställts vederbörande nationella myndighet, äger nationernas förbunds permanenta domstol i sista hand träffa avgörande; detta kan gå ut på ekonomiska sanktioner gent emot den försumlige.

Rörande de vid konferenserna i Washington och Genua fattade

besluten har Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet till Kungl. Maj:t avgivit följande framställningar:

l:o) en, dagtecknad den 25 januari 1921, rörande de vid Washing-

tonkonferensen antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i allmänhet samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som

4

Kungl. MajUs proposition nr 361.

i de franska och engelska originaltexterna ävensom hithörande delar av

fredsfördraget i Versailles i svensk översättning;

2:o) en, dagtecknad den 17 februari 1921, rörande de vid Genua-

konferensen antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i all­

mänhet samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som i

de franska och engelska originaltexterna;

3:o) en, likaledes dagtecknad den 17 februari 1921, rörande sär­

skilt det vid Washingtonkonferensen beslutade förslaget till konvention

angående arbetslösheten; samt

4:o) en, dagtecknad den 29 april 1921, rörande särskilt de vid

Genuakonferensen antagna förslagen till konventioner.

Dessa framställningar, till vilka jag i det följande tillåter mig hän­

visa, torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet; så ock föl­

jande handlingar:

5:o) utdrag av protokollet vid sammanträde av sociala rådets sek­

tion för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet den 3 december 1920;

6:o) utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av

Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet.

A. Konferensen i Washington.

Vid konferensen i Washington beslutades 6 förslag till konven­

tioner och 6 rekommendationer.

l:o)

Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i

industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan

(bil. s. 10).

Detta konventionsförslag har redan varit föremål för Kungl. Maj:ts

prövning den 22 sistlidna april i samband med remitterande till lagrådet

av förslag till lag om begränsning av arbetstiden. Föregående års riks­

dag hade i sin skrivelse nr 361 angående revision av den gällande arbets­

tidslagen betonat sammanhanget mellan nämnda ärende och frågan om

ratificering av ifrågavarande konvention. Sedan socialstyrelsen i anled­

ning av berörda riksdagsskrivelse erhållit uppdrag att avgiva förslag till

jämkningar i arbetstidslagen, avgav styrelsen den 9 sistlidna april betän­

kande i ärendet.

Kung!. \laj:ts proposition nr 361.

5

Socialstyrelsen avstyrker i detta betänkande ratificering av före­

varande konvention samt anför, under hänvisning till förut omförmälda utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet (bil. s. 166), för egen del bl. a. följande:

En jämförelse mellan vår gällande lag om arbetstidens begränsning och

konventionen giver genast vid handen, att dessa båda författningar, ehuru i huvud­ sak syftande till samma mål, äro lagda efter väsentligen olika linjer. Yad först angår tillämpningsområdet har åt lagen, i nära överensstämmelse med lagen om arbetarskydd, givits en principiellt nästan obegränsad omfattning, varifrån göras undantag för vissa speciella verksamhetsområden, under det konventionen angiver sig äga tillämpning på ett antal uppräknade olika slag av verksamhet, motsva­ rande ungefär enligt svenska begrepp industri och hantverk, byggnadsverksamhet av alla slag samt transportverksamhet. Huruvida lagen eller konventionen i själva verket är den mest omfattande, låter sig icke med bestämdhet avgöra utan in­ gående undersökningar. Framhållas må dock, att bl. a. verksamheten vid sjuk-, fattigvårds- och dylika anstalter, i hotell, restauranger och kaféer samt inom handelsyrket i yäsentlig mån äro inbegripna under lagen men falla alldeles utom konventionen. A andra sidan känner ej konventionen till några undantag för de minsta företagen å landsbygden och i småsamhällena, för arbete, som bedrives av staten, eller för arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, upplåten för all­ män trafik.

En annan framträdande och principiell olikhet mellan lagen och konven­

tionen föreligger i avseende å sättet för medgivande av avvikelser. Bortsett från visst skiftarbete och övertidsarbete i mer vanliga fall, gör lagen avvikelser i varje särskilt fall beroende av prövning och eftergift av vederbörande myndighet — i regel arbetsrådet — efter resp. parters och organisationers hörande. Konventionen åter bestämmer, att avvikelser, med undantag för vissa fall av skiftarbete samt nödfallsvis påkallat övertidsarbete, skola allmängiltigt regleras genom författningar, gällande för vissa verksamhetsområden. För den relativt lindriga men av erfaren­ heten här i landet att döma i talrika fall påkallade avvikelse, som består i arbets­ tidens begränsning för längre tid än dygn och vecka, förutsätter konventionen föregående överenskommelser mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorga­ nisationer. Beträffande övriga avvikelser, avseende förberedelse- och avslutnings- arbeten, väsentligen intermittent arbete samt tillfälliga undantag vid anhopning av arbete, föreskriver konventionen allenast, att arbetsgivar- och arbetarorganisa­ tionerna skola höras, innan resp. författningar utfärdas. Gäller det att avgöra, huruvida lagen eller konventionen ställer sig förmånligare i avseende å möjlig­ heten till avvikelser, synes man blott kunna säga, att lagen erbjuder flera fall, där avvikelser kunna ifrågakomma, under det konventionen, med hänsyn tagen till de åsyftade kompletterande författningarna, bereder bättre tillfälle till direkt till­ gängliga och i avseende å övertidsarbete längre gående avvikelser.

Av det anförda torde framgå, att en mer fullständig tillämpning av kon­

ventionen på våra förhållanden skulle medföra en grundväsentlig omläggning av den svenska arbetstidslagstiftningen. En sådan omläggning skulle icke blott för­

t>

orsaka en del måhända endast föga motiverade uteslutningar från den lagstadgade

arbetstidsregleringen utan även medföra mycket omfattande rubbningar av de nu­

varande driftförhållandena. Vidare skulle sambandet med den grundläggande

författningen på arbetarskyddets område, lagen om arbetarskydd, komma att

sprängas, varjämte myndigheternas genom mycket och omsorgsfullt arbete utbildade

praxis på arbetstidsregleringens område skulle gå förlorad.

Med hänsyn till vad nu anförts och till att förevarande revision enligt

riksdagens beslut och det styrelsen meddelade uppdraget ej skulle få rubba lagens

grunder, har styrelsen icke ansett sig kunna ifrågasätta någon genomgripande

tillämpning av konventionen. Övertygad som styrelsen varit om önskvärdheten

för Sverige att kunna ratificera konventionen, har då styrelsen tidigare under

revisionsarbetet försökt att i arbetstidslagen vidtaga endast de förändringar, som

erfordras, för att lagen åtminstone i det väsentliga skulle motsvara konventionen.

Efter ett flertal försök i nu berörda syfte har styrelsen emellertid kommit till

den uppfattningen, att en dylik omarbetning av lagen icke låter sig göra med

behörigt beaktande av det givna revisionsuppdraget. Här åsyftade förändringar,

som särskilt skulle drabba en del undantag i lagens 1 8 samt bestämmelserna

om eftergifter i 5 § 1 och 3 mom., komme nämligen att direkt strida mot det

med revisionen avsedda ändamålet att få till stånd lindringar i förevarande lag­

stiftning. I vissa avseenden ännu omöjligare skulle det bliva att med något hän­

syntagande till konventionen i lagen genomföra förändringar i direkt syfte att

åvägabringa lindringar.

En omständighet, som i förevarande avseende jämväl måste beaktas, är den,

att ett biträdande av konventionen medför bundenhet vid densamma under minst

11 år. Då nu vår lag uttryckligen betecknats såsom en försökslagstiftning och

dess giltighet i enlighet därmed satts att utlöpa med 1923 års utgång, måste det

onekligen möta betänkligheter att, redan innan halva försökstiden tilländagått,

övergå till en i väsentlig mån ny lagstiftning i ämnet och binda sig därvid

för en så lång tidrymd som nyss nämnts.

Anmärkas kan möjligen, att lagstiftningen i vissa andra länder tyder på,

att konventionens bestämmelser icke skulle behöva tillämpas med någon ängslig

bokstavslydnad. För ett land, vilket håller på ett samvetsgrant uppfyllande av

sina internationella förpliktelser och en effektiv tillämpning av sin lagstiftning,

lär det emellertid icke kunna ifrågakomma att följa dylika föredömen.

För styrelsen står det sålunda tyvärr klart, att Sverige icke för närvarande

lämpligen kan ansluta sig till Washingtonkonventiouen om arbetstidens begränsning.

Mot socialstyrelsens beslut i förevarande avseende hava socialfull-

mäktigen herr H. Lindqvist och den styrelsen såsom sakkunnig biträ­

dande herr K. Y. Holmström reserverat sig med förklaring, att styrel­

sen bort förorda ratificering.

Vid behandling i statsrådet berörda den 22 april 1921 av förslaget

till lag om arbetstidens begränsning yttrade jag i förevarande hänseende:

»Frågorna om Sveriges anslutning till berörda konvention och om

arbetstidslagens revision stå onekligen, såsom även kommit till uttryck

i riksdagens hemställan om revision, i sådant samband med varandra,

Kung!. Maj:ts proposition nr 381.

att den senare frågan ej gärna kan lösas utan att man dessförinnan tagit ståndpunkt i den förra. Jag kan sålunda ej annat än gilla social­ styrelsens tillvägagångssätt i förevarande avseende. Även måste jag, ehuru med beklagande, biträda styrelsens mening i fråga om möjligbeten för Sverige att ratificera konventionen. Sverige lärer genom medlem­ skapet i nationernas förbund få anses hava åtagit sig förbindelse att verka för åttatimmarsarbetsdagen och fyrtioåttatimmarsarbetsveckan såsom ett mål att sträva mot inom alla områden, där detta mål icke redan är upp­ nått. Det vore därför givetvis synnerligen önskvärt, att genom ratifi- cering av denna konvention ett, internationellt sett, otvetydigt bevis kunde lämnas på Sveriges villighet att alltjämt upprätthålla nämnda förbindelse. Den genom Versaillesfreden upprättade internationella arbetsbyrån bar så stora och betydelsefulla uppgifter att fylla, att det även med hänsyn härtill skulle vara önskvärt att genom anslutning till konventionen stödja nämnda organisation och dess verksamhet. En nödvändig förutsättning för ratificering skulle emellertid vara att den svenska lagstiftningen på området bleve i viktiga hänseenden ändrad, och vissa av dessa ändringar skulle bliva av sådan beskaffenhet, att desamma i en del avseenden skulle med hänsyn till vårt lands förhållanden uppenbarligen för­ svåra det produktiva arbetets nöjaktiga bedrivande; dessutom skulle därigenom revisionen komma att gå långt utöver de gränser för den­ samma, som av riksdagen anvisats. Stor betydelse måste även enligt mitt förmenande tillmätas den omständigheten, att anslutning till kon­ ventionen skulle medföra bundenhet för en tid av elva år, under det åt vår arbetstidslag uttryckligen givits karaktär av försökslagstiftning med giltighetstiden begränsad till utgången av år 1923.»

Under åberopande av vad jag sålunda förut anfört, måste jag jäm­

väl nu avstyrka ratificering av ifrågavarande konvention.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

7

2:o)

Förslag till konvention angående arbetslösheten

(bil. s. 18).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

närmare utvecklat (bil. s. 143—148), torde med hänsyn till den svenska offentliga arbetsförmedlingens nuvarande ståndpunkt varken de i kon- ventionsförslagets § 1 stadgade förpliktelserna av huvudsakligen statis­ tisk natur eller de i § 2 meddelade föreskrifterna om upprättande av arbetsförmedlingsanstalter samt om samarbete mellan dylika anstalter såväl i samma stat som de olika staterna emellan kunna bliva oskäligt be­

8

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 361.

tungande för Sveriges vidkommande. Yad beträffar den i § 3 stadgade

ömsesidigheten mellan stater med arbetslöshetsförsäkring, så torde denna,

när sådan försäkring kommit till stånd i vårt land, snarast bliva till för­

mån för oss med hänsyn till det stora antal svenska arbetare, som äro

sysselsatta i främmande länder.

Med hänsyn härtill och då det måste framstå såsom en plikt för

vårt land att, så vitt möjligt, stödja de internationella strävandena för

arbetslöshetens bekämpande, synes Sverige böra biträda förevarande kon­

vention. Denna är enligt § 9 för stat, som ratificerat, bindande under

11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den

1 juli 1921.

3:o)

Rekommendation angående arbetslösheten

(bil. s. 21).

Yad angår den i punkt I av förevarande rekommendation gjorda

hemställan om motarbetande av den enskilda affärsmässiga platsförmed­

lingsverksamheten, kan det väl sägas, att denna verksamhet i vårt land

i realiteten är ställd på avskrivning — dels i följd av den offentliga

arbetsförmedlingens alltjämt fortgående starka utveckling och dels på

grund av det sätt, varpå kungl. kungörelsen den 5 maj 1916 angående

kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning numera tillämpas

— även om lagstiftningen icke förbjuder all affärsmässig arbetsförmedling.

I fråga om den i punkt II gjorda hemställan till medlemmarna av

den internationella arbetsorganisationen att endast under vissa betingelser

medgiva värvning gruppvis av arbetare från ett land till ett annat, må

anmärkas, att sådan värvning, bortsett från världskrigets första år, hos

oss varit ganska sällsynt och att de försök att genom falska förespeg­

lingar locka större skaror av svenska arbetare till främmande länder,

som dock förekommit, i regel misslyckats på grund av påtryckning från

en genom tidningspressens ingripande väckt allmän opinion.

Beträffande punkt III, vari förordas anordnande av ett system av

effektiv arbetslöshetsförsäkring antingen i form av statligt ordnad för­

säkring eller genom tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar,

vilkas stadgar föreskriva utbetalning av understöd åt arbetslösa med­

lemmar, får jag erinra, att frågan om inrättande av offentlig arbetslös­

hetsförsäkring är föremål för utredning inom socialförsäkringskommittén.

. Yad slutligen angår den i punkt IV gjorda hemställan att varje

medlem av internationella arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet

av alla arbeten för offentlig' myndighets räkning, att dylika arbeten så vitt möjligt reserveras för perioder av arbetslöshet och för sådana lands­ delar, som särskilt beröras därav, synes endast behöva påpekas, att syste­ met att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arheten med framgång tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under krisåren och sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska stadskommu- nerna under depressionstider sökt att förebygga och mildra arbetslösheten.

Med anledning härav och under åberopande av vad delegationen

i denna del ytterligare anfört (bil. s. 40—42), finner jag förevarande i*ekommendation icke giva anledning till annan åtgärd än ytterligare ut­ redning angående sådan planering av de offentliga arbetena, att arbets­ lösheten såvitt möjligt därigenom bekämpas.

4:o)

Rekommendation angående ömsesidighet i fråga om behandling

av utländska arbetare

(bil. s. 22).

Av den utav delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet gjorda utredningen i denna del (bil. s. 42—43) framgår, att den svenska arbetarskyddslagstiftningen i inskränkt mening icke gör någon skillnad mellan in- och utländska arbetare, att lagen om försäkring för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare, som uppehålla sig inom riket, men gör vissa inskränkningar i rätten till er­ sättning beträffande sådan arbetares familjemedlemmar, vilka vistas utom riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare själv, som icke uppe­ håller sig i Sverige, samt att lagen om allmän pensionsförsäkring, som dock icke särskilt avser arbetare, uteslutande hänför sig till svenska medborgare. Det synes emellertid böra beaktas, att ömsesidighet på socialförsäkringens område icke väl låter sig genomföra mellan andra stater än sådana, som hava någorlunda likartade och likvärdiga försäk­ ringssystem.

Förevarande rekommendation torde för närvarande endast böra för­

anleda en anmodan till kommittén för socialförsäkringens organisation att, så vitt möjligt, beakta densamma vid fullgörandet av sitt uppdrag.

5:o)

Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete

före och efter barnsbörd

(bil. s. 22).

Den gällande svenska lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912

upptager i 19 och 20 §§ bestämmelser i förevarande ämne, vilka emel-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sainl. 307 käft. [Fr 361.)

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

9

Kung1. Maj:ts proposition nr !J61-

1 ertid särskilt i fråga om tillämpningsområdet avsevärt skilja sig från konventionen.

Under det konventionen i stort sett torde kunna sägas äga til­

lämpning å industri (hantverk därunder inbegripet), byggnadsverksamhet, transportverksamhet och handel, ntan hänsyn till företagets storlek, äro arbetarskyddslagens huvudsakliga, i 19 § meddelade bestämmelser enligt 15 § i samma lag endast hänförliga till arbetsställen, där industriellt arbete bedrives i sådan omfattning, att för arbetet i regel användes minst 10 arbetare eller drivkraft om minst 5 effektiva hästkrafter eller ock minst 5 arbetare jämte drivkraft om minst 3 effektiva hästkrafter. Anslutning till konventionen skulle sålunda medföra eu utsträckning av här ifråga­ varande förbud till att gälla jämväl för hantverks- och mindre industri­ företag, byggnads- och transportverksamhet, vari dock endast relativt få kvinnor torde användas, samt handel.

Från konventionens tillämpning äro undantagna företag, i vilka en­

dast användas medlemmar av samma familj, under det arbetarskyddslagen stadgar undantag för arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det icke kan anses tillkomma arbetsgiva­ ren att vaka över arbetets anordnande, ävensom för arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.

Enligt konventionen omfattar förbudet mot kvinnors arbete efter

nedkomsten en tidrymd av 6 veckor och är ovillkorligt. Därjämte bar kvinna enligt konventionen rätt att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg, vilket utvisar, att bon kan vänta sin nedkomst inom 6 vec­ kor. Den sammanlagda ledigheten vid barnsbörd kan sålunda enligt kon­ ventionen i normala fall uppgå till 12 veckor. Arbetarskyddslagen för­ bjuder ammndande av kvinna till arbete under eu tid av 6 veckor efter barnsbörd, för så vitt ej medelst läkarintyg styrkes, att bon utan men för sig eller barnet kan tidigare återtaga arbetet. Vidare är kvinna en­ ligt arbetarskyddslagen berättigad att påfordra ledighet, när hon med intyg av läkare eller barnmorska kan styrka, att hon med sannolikhet kan vänta sin nedkomst inom 2 veckor. Sammanlagt kan ledigheten alltså enligt arbetarskyddslagen uppgå till 8 veckor. I praktiken lärer emellertid ledighetstiden endast sällan uppgå till nämnda maximum, enär någon avsevärd ledighet före barnsbörden blott undantagsvis ifrågasättes och ledighetstiden efter nedkomsten ofta inskränkes med stöd av läkar- betyg.

Beträffande ledighet för amning föreskriver konventionen rätt till

eu halvtimmes rast 2 gånger om dagen, under det arbetarskyddslagen

11

stadgar, att kvinna, som själv ammar sitt barn, ej må förvägras erfor­

derlig ledighet härför.

.

Enligt konventionen skall kvinna, som på grund av förut berörda

bestämmelser är frånvarande från arbetet, därunder av allmänna medel

eller genom försäkring vara tillerkänd tillräckligt understöd för sitt och

. barnets uppehälle under hygieniskt tillfredsställande förhållanden ävensom

fri vård av läkare eller barnmorska. Någon rätt till dylikt understöd

finnes ej enligt svensk lag. I viss män har dock staten sökt medverka

till att bereda understöd åt kvinnor under barnsängsledighet, detta genom

det särskilda statsbidrag, vilket lämnas sådana sjukkassor, som meddela

moderskapsunderstöd. Ifrågavarande statsbidrag, som utgått alltsedan

förut omförmälda bestämmelser i arbetarskyddslagen börjat tillämpas,

belöpte sig i början till sammanlagt 25,000 kronor för år men hava seder­

mera stigit, så att för år 1922 till ifrågavarande ändamål beviljats ett

förslagsanslag å 150,000 kronor. Nämnas ma även, att enligt det av

socialförsäkringskommittén utarbetade förslaget till lag om sjukförsäkring,

vilket är avsett att äga tillämpning å samtliga mindre bemedlade, vid

barnsbörd skall beredas dels erforderlig vård av barnmorska, dels moder-

skapspenning under 56 dagar, varav 14 dagar närmast före nedkomsten,

och dels ampenning under högst 50 dagar från och med den 42:a dagen

efter barnsbörden.

Vad slutligen angår de i konventionens § 4 givna bestämmelserna

med ändamål att skydda kvinna mot förlust av anställningen undei från

varo från arbetet på grund av stadgande i konventionen, så saknas mot­

svarande bestämmelser i svensk lagstiftning.

Konventionen är enligt § 10 för stat, som ratificerat, bindande

under 11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast

den 1 juli 1922.

För att tjäna till ledning vid bedömande av frågan om Sveriges

anslutning till förevarande konvention har av delegationen för det inter­

nationella socialpolitiska samarbetet hos medicinalstyrelsen och social­

styrelsen begärts yttrande över konventionen, vilken begäran i vad angåi

sistnämnda myndighet förklarats särskilt åsyfta upplysningar om 1) till-

lämpningen av den svenska lagens bestämmelser i ämnet; 2) vilka och

huru många arbetare (som ej varit underkastade nämnda bestämmelser)

konventionens genomförande direkt skulle beröra; samt 3) i vad mån

och på vad sätt kvinnliga arbetare nu genom medlemskap i sjukkassor

komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd under lagstadgad barn-

pängsvila.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

A id sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida

för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att de av delega­

tionen igångsatta utredningarna fullföljas.

6:o)

Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete

(bil. s. 26).

Inom gällande svensk rätt återfinnas motsvarande bestämmelser i

lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Förevarande konvention överensstämmer, med undantag för till-

lämpningsområdet, i allt väsentligt med den i Bern år 1906 avslutade

konventionen om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom

industrien, vilken konvention legat till grund för nyssnämnda svenska

lag. Vår lagstiftning i ämnet motsvarar alltså med omförmälda undantag

nära den förevarande Washingtonkonventionen.

I avseende å tillämpningsområdet märkas väsentligen två skilj­

aktigheter mellan konventionen och vår lag: dels att konventionen om­

fattar förutom industri alla slag av byggnadsarbete, under det lagen ej

avser dylikt arbete i vidare mån, än det är att hänföra till industriell

verksamhet, och dels att konventionen äger tillämpning på alla industri-

och byggnadsföretag utan hänsyn till arbetarantalet, under det lagens

tillämpning är begränsad till sådana industriella företag, vilka drivas i

den omfattning, att i företaget under någon tid av nästföregående eller

löpande år sysselsatts flera än 10 arbetare.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande

denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda

konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

av socialstyrelsen begärt yttrande över konventionen, särskilt i fråga om

vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utsträckning

av nattarbetsförbudet, som konventionens tillämpning skulle medföra.

Konventionsförslaget synes för närvarande icke böra föranleda annan

åtgärd än att berörda utredning fullföljes.

7:o)

Rekommendation angående skydd mot mjältbrand

(bil. s. 29).

Utredning i ämnet är under förberedelse. Någon annan åtgärd

torde rekommendationen för närvarande så mycket mindre giva anledning

Kungl. Majits proposition nr 361.

13

till, som frågan om åvägabringande av eu konvention i ämnet är upp­

förd å dagordningen för nästkommande arbetskonferens.

8:o)

Rekommendation angående skydd för kvinnor och barn mot bly­

förgiftning

(bil. s. 30).

I anledning av förevarande rekommendation har socialstyrelsen på

framställning av delegationen för det internationella socialpolitiska sam­

arbetet igångsatt en undersökning rörande blyförgiftningsfaran inom pors­

lins- och lervarufabriker i vårt land samt den inverkan ett förbud för

kvinnors och minderårigas sysselsättande inom ifrågakommande avdel­

ningar i dessa fabriker kan anses medföra på nu rådande arbetsförhål­

landen, och har för denna undersökning särskilda medel av Kungl. Maj:t

ställts till styrelsens förfogande.

För närvarande synes rekommendationen icke böra föranleda annan

åtgärd än att berörda undersökning fullföljes.

9: o)

Rekommendation angående inrättandet av en offentlig hälsovårds­

myndighet

(bil. s. 31).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

framhåller (bil. s. 44), hava de hygieniska synpunkterna noga beaktats

vid utformandet och genomförandet av vår arbetarskyddslagstiftning, och

vår yrkesinspektion torde jämväl härutinnan i stort sett få anses till­

fredsställande.

Förevarande rekommendation synes därför icke böra föranleda några

organisatoriska åtgärder inom den svenska socialförvaltningen utan alle­

nast en anmodan till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyn­

dighet att beträffande yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseen­

de träda i förbindelse med den internationella arbetsbyrån.

10:o)

Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder

för barns användande till industriellt arbete

(bil. s. 32).

Inom den gällande svenska lagstiftningen återfinnas bestämmelser

i förevarande ämne uti arbetarskyddslagen 9 § andra stycket.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Anslutning till konventionen skulle för Sveriges vidkommande vä­

sentligen medföra den förändring, att den lagstadgade åldersgränsen

komme att höjas beträffande hantverket och den mindre industrien för

såväl gossar som flickor från 12 till 14 år samt beträffande den större

industrien — som avses i 15 § arbetarskyddslagen och förut definierats

vid 5:o) — för gossar från 13 till 14 år.

Dessa konsekvenser skulle emellertid i avsevärd mån modifieras

genom bestämmelserna i arbetarskyddslagen 9 § första stycket, som med

undantag för ferietid generellt förbjuder minderårigas användande i ar­

bete, innan de inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller

däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock efter fyllda 13 år

erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. Anmärkas må även, att

det för användande av minderårig till arbete inom den större industrien

i 15 § uppställda villkoret om tillfredsställande läkarbetyg torde vara

ägnat att i viss mån tillgodose det med konventionen åsyftade ända­

målet.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffan­

de denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda

konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

över förevarande konvention begärt yttrande dels av socialstyrelsen, sär­

skilt i fråga om vilka och huru många minderåriga arbetare skulle drab­

bas av konventionens strängare bestämmelser angående minimiålder, dels

ock av skolöverstyrelsen med påpekande av önskvärdheten att erhålla

upplysning om i vilken utsträckning skolpliktiga minderåriga under 14 år

användas till arbete inom de verksamhetsområden, som inbegripas under

konventionen.

Intill dess den sålunda igångsatta utredningen fullbordats, lärer

någon åtgärd från statsmakternas sida icke vara påkallad.

11:o)

Förslag till konvention angående barns nattarbete inom indu­

strien

(bil. s. 35).

För vårt land. gällande bestämmelser i ämnet äro meddelade i ar­

betarskyddslagen 13 § d) och 16 § första stycket.

Beträffande tillämpningsområdet för ifrågavarande nattarbetsförbud

må först framhållas, att konventionens tillämpning är begränsad till in­

dustri-, byggnads- och transportföretag, oberoende av företagens storlek,

under det den svenska lagens förbud mot nattarbete inskränker sig till

i 5

industri- och byggnadsarbete; konventionens tillämpning jämväl å tran­

sportföretag torde emellertid ej vara av avsevärd betydelse, då dessa

företag ej sysselsätta något större antal minderåriga.

Den allmänna åldersgränsen, fyllda 18 år, är densamma enligt

konventionen och enligt lagen.

Undantagna från konventionens förbud äro företag, som endast

sysselsätta medlemmar av samma familj, samt arbete, som utföres av

minderåriga över 16 år i vissa angivna företag och som på grund av sin

natur måste bedrivas kontinuerligt dag och natt; vidare medgivas för

minderåriga över 16 år undantag i fall av force majeure samt da offent­

lig myndighet med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden finner det

allmänna intresset så kräva. Den svenska lagen medgiver för minder­

åriga, som fyllt 16 år, i regel undantag, så snart arbetet är begränsat

till högst 8 timmar av dygnet, vilket numera efter arbetstidslagens till­

komst i stort sett innebär, att något förbud mot nattarbete för minder­

åriga över 16 år ej existerar.

Vad slutligen angår begreppet »natt», avser konventionen därmed

en tidrymd av minst 11 på varandra följande timmar, vari alltid skall

ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. in., under det lagen därmed

menar en till sitt läge fast tidrymd, nämligen mellan kl. 7 e. in. och

kl. 6 f. m.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande

denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda

konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

anhållit om socialstyrelsens yttrande över konventionen, särskilt i fråga

om vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utvidg­

ning av nattarbetsförbudet, som konventionen innebär.

Vid sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida

för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att den av delega­

tionen igångsatta utredningen fullföljes.

Kungl. Maj ds proposition nr 301.

12:o)

Rekommendation angående tillämpningen av den i Bern år 1900

antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande av

vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien

(bil. s. 39).

Sverige har den 27 februari 1920 anslutit sig till ifrågavarande

konvention, och genom förordning samma dag har Kungl. Maj:t utvidgat

16

det förut gällande förbudet mot försäljning inom riket av tändstickor, i

vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl

tillverkning och införsel av sådana tändstickor.

Förevarande rekommendation är således för Sveriges vidkommande

redan uppfylld.

Kungi. Maj:ts proposition nr 361.

B. Konferensen i Genua.

Vid konferensen i Genua beslutades 3 förslag till konventioner och

4 rekommendationer.

l:o)

Rekommendation angående begränsning av arbetstiden inom fiskeri-

hanteringen

(bil. s. 105).

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

framhållit (bil. s. 119), att en arbetstidsreglering för fisket med hänsyn

särskilt till de skiftande förhållanden, under vilka denna näring bedrives,

är synnerligen svår att genomföra. Av denna anledning hade man ock

vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om arbets­

tiden å svenska fartyg funnit sig nödsakad att från dessa lagars tillämp­

ning undantaga fisket, men dessa lagar och särskilt den senare av dem

skulle sannolikt komma att indirekt i viss mån verka begränsning. av

arbetstiden inom facket. Delegationen har därför ansett förevarande re­

kommendation ej skäligen kunna föranleda någon åtgärd från statsmak­

ternas sida.

Lika med delegationen finner jag så starka praktiska skäl tala mot

eu lagstadgad reglering av arbetstiden inom fiskerihanteringen, att jag

nödgas avstyrka vidtagandet av åtgärder i enlighet med förevarande re­

kommendation.

2:o)

Rekommendation angående begränsning av arbetstiden i inre sjö­

fart

(bil. s. 106).

- Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbe­

tet framhållit (bil. s. 120), äger lagen om arbetstidens begränsning å

svenska fartyg tillämpning jämväl å arbete i den inre sjöfarten. Denna

17

arbetstidsreglering motsvarar visserligen icke det i rekommendationen uppställda kravet på 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka men lärer få anses gå så långt, som de praktiska förhallandena för när­ varande skäligen medgiva. Övriga i förevarande rekommendation fram­ ställda krav synas i stort sett, såsom även påpekats av delegationen, an­ tingen sakna betydelse för vårt land eller ock redan vara tillgodosedda.

Vid sådant förhållande finner jag i likhet med delegationen före­

varande rekommendation icke böra för närvarande föranleda någon åtgärd.

Kungl. Majds proposition nr 361.

3:o)

Rekommendation angående åvägabringande i olika länder av sjö­

manslagar

(bil. s. 108).

Ett av sjölagskom mitten under skandinaviskt samarbete upprättat

förslag till sjömanslag är enligt remiss av den 4 mars 1920 underställt lagrådets prövning för att sedermera framläggas för riksdagen.

Genom fullföljande av detta lagstiftningsärende torde för Sveriges

vidkommande ett viktigt steg få anses vara taget i riktning mot upp­ fyllande av förevarande rekommendation. Någon särskild ytterligare åt­ gärd i anledning av rekommendationen synes för närvarande icke vara erforderlig.

4:o)

Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för

barns användande i arbete till sjöss

(bil. s. 108).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbe­

tet närmare utrett (bil. s. 150—152), finnas åldersbestämmelser av i det hela samma art som de i förevarande konvention stadgade redan med­ delade i vår sjölag och hava i huvudsak oförändrade upptagits i^ det under nästföregående punkt omförmälda förslaget till sjömanslag. Nagra ändringar i den i administrativ väg utfärdade sjömanshusförordningen bliva väl erforderliga vid anslutning till konventionen, men genomföran­ det av dessa torde ej möta någon svårighet.

Jag får därför hemställa, att Sverige måtte biträda förevarande

konvention. Denna är för stat, som ratificerat, bindande undei 11 ar fraji ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den 1 juli 1922.

Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft.

(A

Tr 361.)

3

18

5:o)

Rekommendation angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän

(bil. s. 111).

I det åt socialförsäkringskommittén givna uppdraget att utreda

frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring för arbetare ingår även ut­

redning av frågan om arbetslöshetsförsäkring för sjömän.

Ifrågavarande rekommendation torde därför icke böra föranleda

någon särskild åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

6:o)

Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid

fall av fartygs förolyckande

(bil. s. 112).

Den i förevarande konvention fastslagna principen är, såsom

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet påpekat

(bil. s. 152), en nyhet för svensk rätt, men har upptagits i det nyss om-

förmälda förslaget till sjömanslag (41 §).

Konventionen är för stat, som ratificerat, bindande under 6 år från

ikraftträdandet och skall bringas till verkställighet senast den 1 juli 1922.

Förslaget till sjömanslag, som för närvarande behandlas av lagrådet,

torde komma att föreläggas 1922 års riksdag. Frågan om Sveriges an­

slutning till förevarande konvention synes först i samband därmed böra

upptagas till slutlig prövning.

7:o)

Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän

(bil. s. 114).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

i sitt yttrande över detta konventionsförslag (bil. s. 154—161) påpekat,

har i vårt land arbetsförmedlingen för sjömän, som författningsenligt

vant anförtrodd åt sjömanshusen, men i realiteten övergått till affärs­

mässigt driven privat verksamhet, på de sista åren börjat överföras till

den offentliga arbetsförmedlingen. Redareföreningens förhyrningskontor

i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö hava övertagits av den

offentliga arbetsförmedlingen, och det är'meningen att till denna efter

hand överföra även den i övriga hamnar av samma förening bedrivna

förhyrningsverksamheten. Härigenom skulle platsförmedlingen för sjömän

19

i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen komma att utövas på det sätt, som åsyftas i förevarande konvention. Genom­ förandet av de författningsändringar, som anslutning till konventionen påkallar, torde ej möta några avsevärda svårigheter.

I fråga om giltighetstiden gäller beträffande denna konvention det- *

samma som beträffande den under nästföregående punkt omförmälda konventionen.

På grund av det nu sagda och under åberopande av vad delega­

tionen ytterligare anfört anser jag mig böra förorda Sveriges anslutning till förevarande konvention.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Enligt de förut omförmälda reglerna rörande den vidare behand­

lingen av beslut, som fattats vid den internationella arbetsorganisationens konferenser, synas dessa beslut i vårt land böra underställas riksdagen. Jag får därför under åberopande av § 54 i riksdagsordningen hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta

proposition med anhållan om riksdagens yttrande an­ gående de vid den internationella arbetsorganisationens konferenser i Washington år 1919 pcb i Genua år 1920 antagna konventionsförslagen och rekommendationerna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. I.

Bil. A.

UNDERDÅNIG

FRAMSTÄLLNING

MED DE Å

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS

KONFERENS I WASHINGTON ÅR 1919

ANTAGNA KONVENTIONSFÖRSLAG

OCH HEMSTÄLLANDEN

AVGIVEN AV

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET

STOCKHOLM 1921

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

211454

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Underdånig skrivelse................................................................................................................... j

Inledning......................................................... .. ......................................................................... 9

Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget i Versailles......................... 4

Washington-konferensen................................................................................................................ 9.

I. Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i industriella

företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan .... 10

II. Förslag till konvention angående arbetslösheten........................................................ 18

III. Hemställan angående arbetslösheten.........................................................................21

IV. Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska

arbetare........................................................................................................................22

V. Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och

efter barnsbörd........................................................................................................... 22

VI. Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete..........................................26

VH. Hemställan angående skydd mot mjältbrand

. :

............... 20

VIH. Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning ...

30

IX. Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet ... 31

X. Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns

användande till industriellt arbete......................................................................... 32

XI. Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien ....

35.

XH. Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna inter­

nationella konventionen rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor

inom tändsticksindustrien.......................................................................................... 39.

Behandlingen av Washington-konferensens beslut................................................................ 40

Bilaga 1: Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den internationella arbets­

organisationen .................................................................. 45

Bilaga 2: Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konventionsför-

slagen och hemställandena (I: s. 56; II; s. 67; IH: s. 71; IV; s. 73; V:s. 74;

VI: s. 78; VII: s. 83; VIH: s. 84; IX: s. 86; X: s. 87; XI: s. 92; XII: s. 97) . 56,

Stockholm den 25 januari 1921.

T

ill

KONUNGEN

Med upplösande av tvänne tidigare tillsatta delegationer, anförtrodda

skilda uppgifter beträffande det internationella socialpolitiska samarbe­

tet, har Kungl. Maj:t den 19 sistlidne november tillsatt en ny dele­

2

gation1 samt uppdragit åt densamma att i samverkan med vederbörande

ämbetsmyndigheter dels bevaka Sveriges intressen med avseende å nämnda

samarbete och därvid särskilt förbereda Sveriges deltaganda i den inter­

nationella arbetsorganisationens konferenser, dels ock verka för ett gemen­

samt uppträdande o utåt från de nordiska ländernas sida å det socialpo­

litiska området. Åt nu ifrågavarande delegation uppdrogs därjämte att

övertaga de arbetsuppgifter, vilka tidigare överlämnats till omförmälda,

numera upplösta delegationer, men icke av dem hunnit slutföras.

Delegationen, som antagit benämningen »Sveriges delegation för det

internationella socialpolitiska samarbetet», har vid upptagande av sin

verksamhet ansett sig böra i första hand tillse, vilka formella förpliktelser

kunna anses åligga vårt land till följd av dess anslutning till den inter­

nationella arbetsorganisationen. Delegationen har därvid uppmärksammat

den bestämmelse, som innefattas i § 405 femte stycket av fredsfördraget

i Versailles, vilken bestämmelse ålägger de till nämnda organisation

anslutna staterna att inom ett år eller, vid förhinder på grund av excep­

tionella omständigheter, inom aderton månader från avslutandet av ett

sammanträde av organisationens generalkonferens underställa därå antagna

hemställanden och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas

kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller

vidtagande av andra åtgärder.

Då nu den internationella arbetsorganisationens första konferens,

som hölls i Washington hösten 1919, på grund av särskilda förhållanden

skall anses ha avslutat sitt sammanträde den 27 januari 1920, bör med

dess beslut av nyssnämnda art, såvitt möjligt företagas omförmälda åtgärd

senast den 27 innevarande januari.

Med hänsyn till önskvärdheten, att berörda förpliktelse i rätt tid

fullgöres, har delegationen, utan förbidan på slutlig handläggning inom

delegationen av Washingtonkonferensens beslut, ansett sig böra redan

nu till Kungl. Maj:t inkomma med efterföljande framställning samt anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes med de i framställningen återgivna besluten för­

fara i enlighet med härovan refererade bestämmelse i fredsfördraget.

På delegationens vägnar:

A. Molin.

GUNNAR HUSS.

1 Bestående av E. G. Huss, ordförande, J. S. Edström, R. G. H. von Koch, A. H.

Lindqvist, J. A. E. Molin, A. Thorberg och A. H. von Sydow med J. E. Löfgren, O. H.

Almström, O. Carlsson, K. Hesselgren, K. W. Holmström, C. G. Lagercrantz och B. E.

Wijkander såsom suppleanter.

Inledning.

Tanken på en internationell reglering av arbetarskyddet är nära

nog lika gammal som lagstiftningen rörande detta ämne. Den namn­

kunniga engelska socialreformatorn och industriidkaren Robert Owen

arbetade sålunda redan i början av förra seklet på förverkligandet av

denna tanke och sökte bl. a. år 1818 att intressera den heliga alliansens

kongress i Aachen därför. Något praktiskt resultat nådde dock varken

han eller hans närmare efterföljare. I samband med de mer långtgå­

ende och för den internationella konkurrensen icke betydelselösa kraven

på arbetarskyddets område, som med växande styrka gjordes gällande

under 1800-talets senare del, blev berörda tanke föremål för större upp­

märksamhet. Det schweiziska förbundsrådet vände sig såväl år 1880

som år 1889 till ett flertal andra staters regeringar med inbjudan till för­

handlingar för åvägabringande av överenskommelser rörande arbetar-

skyddslagstiftningen. I det senare fallet fann inbjudningen ett gynn­

samt mottagande, men ledde den likväl ej till något resultat. Tyska

kejsaren hade nämligen under tiden utfärdat kallelse till en internatio­

nell arbetarskyddskonferens i Berlin år 1890, och ansåg sig förbunds­

rådet med hänsyn därtill ej höra vidhålla sin inbjudan.

Konferensen i Berlin ledde visserligen ej till några avtal mellan

de olika staterna om lagstiftningsåtgärder utan endast till uppställandet

av vissa önskemål till beaktande vid och påskyndande av arbetarskydds-

lagstiftningens utveckling, men torde det oaktat ej kunna frånkännas stor

betydelse för ifrågavarande idés förverkligande.

På en internationell kongress för lagstadgat arbetarskydd i Paris

år 1900 grundades den internationella föreningen för lagstadgat arbetar­

skydd. Härmed hade strävandena till en internationell reglering av

arbetarskyddet fått ett eget organ, som genom sektioner i ett flertal län­

der samt internationella konferenser och andra former för mellanfolkligt

samarbete kraftigt bidragit att främja arbetarskyddslagstiftningens ut­

veckling mot nu berörda mål. Föreningen har varit utrustad med sär­

skild byrå i Basel, vilken i »Bulletin des Internationalen Arbeitsamtes»

4

— även utgiven på engelska och franska språken — lämnat redogörelser

för lagstiftning och andra företeelser på det socialpolitiska området i

alla kulturländer, samt har åtnjutit statsunderstöd från ett avsevärt antal

stater. Sedan många år har föreningen varit företrädd av en sektion

bär i landet, och har svenska riksdagen till upprätthållande av dess byrå

i Basel sedan länge beviljat ett årligt anslag av 750 kronor. På för­

eningens initiativ har tillkommit tvenne jämväl av Sverige biträdda,

internationella konventioner, den ena angående förbud mot kvinnors an­

vändande till nattarbete inom industrien och den andra avseende förbud

mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien. På en kon­

ferens i Bern år 1913 antogos grundlinjer till konventioner rörande förbud

mot minderårigas användande till nattarbete samt angående begränsning

av minderårigas och kvinnors arbetsdag till 10 timmar. Världskriget

kom emellertid emellan och hindrade det slutliga utformandet av berörda

konventioner.

Såsom internationellt verksamma på arbetarskyddets område —

detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse — böra måhända, ehuru de­

ras uppgifter haft mer speciella syften, i detta sammanhang jämväl om­

nämnas den internationella kommittén för socialförsäkring i Paris samt

den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande, vilken

förening haft sitt säte förlagt till Gent. Även dessa organisationer ha

varit företrädda genom särskilda sammanslutningar i olika länder samt

verkat för sina syften genom avhållande av internationella konferenser

och utgivande av betydelsefulla publikationer.

Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget

i Versailles.

Redan långt före världskrigets slut framfördes, bl. a. å de fack­

liga arbetarkonferenserna i Leeds år 1916 och i Bern år 1917 samt från

den internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydds sida tanken

att i samband med fredsslutet träffa några anstalter, varigenom de under

kriget av flera anledningar starkt skärpta och i viss mån av regeringarna

biträdda kraven på sociala reformer skulle på verksamt sätt tillgodoses.

Den för uppställande av fredsvillkoren för Tyskland i början av år 1919

i Paris församlade konferensen av representanter för de allierade och

associerade makterna uppmärksammade även här berörda fråga samt

uppdrog åt en särskild kommission att undersöka arbetsvillkoren ur inter­

nationell synpunkt och taga under övervägande de internationella möj­

ligheterna för ett gemensamt uppträdande i fråga om arbetets reglering.

Kommissionen skulle därjämte framlägga förslag till ett permanent organ

5

med uppgift att fortsätta dessa undersökningar och överväganden i sam­

arbete med och under ledning av nationernas förbund. Kommissionens

förslag, för vilket ett från engelsk sida utarbetat utkast legat till grund,

förelåg färdigt den 24 mars 1919 och bifölls med några smärre jämk­

ningar enhälligt vid plenarsammanträde av fredskonferensen den 11 därpå

följande april samt ingick i de fredsvillkor, som sedermera i Versailles

förelädes den tyska regeringens ombud. Förslaget ingick oförändrat i

det den 28 juni 1919 i Versailles undertecknade fredsfördraget mellan

de allierade och associerade makterna å ena sidan samt Tyska riket å

den andra. — enahanda bestämmelser intogos sedermera i de övriga

fredsfördrag, varigenom verldskriget avslutades.

Redan i förstnämnda fördrags första del, som innehåller förbundsakten

för nationernas förbund, återfinnes (i § 23) en principiell förklaring, att

förbundets medlemmar skola söka åvägabringa och upprätthålla rättvisa

och humana arbetsvillkor såväl inom egna statsområden som i alla län­

der, dit deras inflytande når, samt att de i sådant syfte skola upprätta

och vidmakthålla nödiga internationella organ.

Fördragets del XIII, som har rubriken »Arbete», sönderfaller i två

avdelningar, av vilka den första är ägnad åt den till nationernas för­

bund hörande permanenta internationella arbetsorganisationen, som enligt

nyssberörda förklaring i förbundsakten skulle inrättas för det socialpoli­

tiska reformarbetets bedrivande. Denna avdelning inledes med ett kort

angivande av motiven och målen för reformarbetet, varefter i fyra kapi­

tel följa bestämmelser rörande organisationens utformning, befogenheter m. m.

Härnedan skall i korthet redogöras för det mer huvudsakliga eller

eljest betydelsefulla innehållet i nyss berörda bestämmelser. För full­

ständigare upplysningar i ämnet får delegationen hänvisa till den såsom

bil. 1 närlagda översättningen av bestämmelserna ifråga.

Den internationella arbetsorganisationen, som omfattar samtliga

medlemmar av nationernas förbund, har följande organ:

1) generalkonferensen av representanter för medlemmarna,

2) styrelsen (conseil d’administration, governing body) för den in­

ternationella arbetsbyrån samt

3) nämnda byrå.

Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om

året. Å densamma företrädes varje medlem av fyra ombud, varav två

representera* regeringen, under det» två övriga företräda resp. arbets­

givare och arbetare inom landet ifråga. Varje ombud får åtföljas av

högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upptaget

ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör kvin­

6

norna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och

arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest repre­

sentativa fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Kon­

ferensen sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej

konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats därför.

Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensen dagordning

har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen

skall beslutet utmynna i en hemställan (recommendation), avsedd att

underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller

andra åtgärder eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda

fallen erfordras för godkännande beslut två tredjedels majoritet.

Styrelsen för arbetsbyrån består av 24 ledamöter, av vilka 12 re­

presentera regeringarna samt 6 utses av arbetsgivarnas och 6 av arbe­

tarnas konferensombud. Av de 12 ledamöter, som representera rege­

ringarna, skola 8 utses av de mest betydande industristaterna; de åter­

stående 4 ledamöterna nämnas av regeringarna i de länder, som utsetts

därtill av konferensombuden för regeringarna i de stater, som icke till­

höra förstnämnda kategori. Tvist om vilka stater skola anses mest bety­

dande i industriellt avseende avgöres av nationernas förbunds råd. Mandat­

tiden för styrelsens ledamöter är tre år. Styrelsen sammanträder å tider,

som den själv bestämmer — hittills ha hållits sex sammanträden.

Styrelsen leder den internationella arbetsbyråns verksamhet och

har därjämte att upprätta dagordning för generalkonferensens samman­

träden m. m.

I styrelsen äro för närvarande företrädda regeringarna i följande

stater: Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Schweiz, Storbritan­

nien och Tyskland — de åtta mest betydande industristaterna — samt

Argentina, Canada, Polen och Spanien. Beträffande Danmark är dock

att märka, att det beretts representation endast tillsvidare i stället för

Amerikas Förenta Stater. Genom arbetsgivarombud representeras Bel­

gien, Frankrike, Italien, Storbritannien, Tjecko-Slovakien och, i avbidan

på Amerikas Förenta Staters anslutning, Schweiz. Arbetarrepresentanter

räknar överstyrelsen från Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Sve­

rige, Tyskland och, i förbidan på Amerikas Förenta Staters anslutning,

Canada.

I spetsen för den internationella arbetsbyrån står en. av styrelsen

utsedd direktör — för närvarande förre franske ministern Albert Thomas.

Byrån sysselsätter ett stort antal tjänstemän — även kvinnliga — från

ett flertal nationaliteter. Bland de uppgifter, som åligga byrån, vilken

7

är organisationens arbetande och verkställande organ, märkas verkstäl­

lande av utredningar i frågor, som skola behandlas av generalkonferensen

eller styrelsen, samt utförande av undersökningar, som anbefallts av konfe­

rensen. Av byrån utgivas periodiska och andra publikationer.

Kostnaderna för de olika staternas representerande å konferensen

eller i styrelsen bestridas av resp. stater. Övriga utgifter betalas av

nationernas förbund.

I fråga om verkställigheten av konferensens beslut stadgas, att varje

medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från av­

slutande av ett konferenssammanträde underställa därå antagna hem­

ställanden och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas

kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag

eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella

omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom

ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande

senare än 18 månader från sammanträdets avslutande.

Om åtgärder, som vidtagits med anledning av en hemställan,

skall underrättelse meddelas generalsekreteraren hos nationernas förbund.

Till honom skall även meddelas underrättelse rörande ratifikation av

konventioner.

Att märka är, att om en hemställan ej leder till någon lagstift­

ningsåtgärd eller annat åtgörande till hemställandets genomförande eller

om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller

myndigheters bifall, så skall resp. medlem av organisationen icke vara

underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall

skall en medlem till följd av antagande å konferensen av en hemställan

eller ett konventionsförslag vara förpliktad att minska det skydd, som

redan genom lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.

Varje medlem av organisationen åtager sig att till internationella

arbetsbyrån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som vidtagits av

honom för att bringa till verkställighet de konventioner, som han biträtt.

I förevarande avdelning av fredsfördragets del XIII meddelas även

vissa bestämmelser, som ha till ändamål att garantera iakttagandet av de

skyldigheter, som åligga organisationens medlemmar. Erinran av en facklig

arbetar- eller arbetsgivarsammanslutning mot medlem, som enligt sam­

manslutningens mening icke på tillfredsställande sätt säkerställt förverk­

ligandet av en konvention, som medlemmen biträtt, skall sålunda av

internationella arbetsbyrån överlämnas till styrelsen, och kan denna

därefter inbjuda vederbörande regering att förklara sig samt, om förkla­

ring ej erhålles inom skälig tid eller inkommen förklaring synes otill-

Bihana till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft.

(Nr 361.)

5

8

fredsställande, offentliggöra erinringen och, därest förklaring avgivits,,

jämväl denna.

Vidare kunna medlemmarna av organisationen framställa klagomål

mot varandra, antingen med hänsyn till bristande verkställighet av en

konvention eller på den grund, att en medlem icke fullgjort förut om-

förmälda förpliktelse att inom viss tid underställa en hemställan eller ett

konventionsförslag, som antagits genom konferensbeslut, vederbörande

myndighet eller myndigheter. I det förra av nu berörda fall äger

styrelsen att, därest saken icke låter sig ordna genom hänvändelse till

och ’ förklaring av vederbörande regering, hänskjuta klagomålet till en på

visst föreskrivet sätt sammansatt undersökningskommission, som har att

utreda frågan och däröver avgiva rapport. Förfarande, som här avses,

kan för övrigt även utan klagomål av medlem inledas av styrelsen

antingen på eget initiativ eller efter klagan av ett konferensombud. I

sin rapport skall undersökningskommissionen föreslå åtgärder, ägnade att

tillfredsställa den klagande regeringen, jämte tidsfrister för åtgärdernas

vidtagande ävensom i fall av behov de åtgärder av ekonomisk karak­

tär gent emot den anklagade medlemmen, vilka kommissionen kan finna

lämpliga och de övriga regeringarna berättigade att vidtaga. Nationer­

nas förbunds generalsekreterare har att delgiva samtliga i frågan intres­

serade regeringar kommissionens rapport och att offentliggöra densamma.

Yar och en av de intresserade regeringarna åligger därefter att inom eu

månad meddela generalsekreteraren, huruvida den godtager eller icke

godtager de i rapporten framlagda förslagen och i senare fallet, om den

önskar hänskjuta tvisten till nationernas förbunds permanenta internatio­

nella domstol.

I det senare av härovan angivna fall eller då fråga är om försum­

melse att inom viss tid underställa hemställan eller konventionsförslag

vederbörande myndighet eller myndigheter går saken omedelbart till na­

tionernas förbunds nyssnämnda domstol.

I den senare delen av fredsfördragets del XIII uppdragas vissa

riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, och fram­

hållas såsom av särskild och aktuell betydelse efterföljande nio grund­

satser:

1) Arbetet får ej betraktas såsom enbart en vara eller handelsartikel.

2) Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften bör

tillkomma såväl arbetstagare som arbetsgivare.

3) Arbetarna böra betalas en lön, varigenom dem tillförsäkras en

tillfredsställande levnadsstandard i enlighet med deras tids och lands

uppfattning.

9

4) Åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbetsvecka bör

uppställas såsom mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.

5) En vilotid per vecka av minst tjugufyra timmar, om möjligt

omfattande söndagen, bör genomföras.

6) Barnarbete bör avskaffas och skyldighet införas att så begränsa

arbetet för minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna

fortföljas och deras kroppsliga utveckling tryggas.

7) Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn

till kön bör förverkligas.

8) De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrif­

ter skola tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en

med billighet överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.

9) Yarje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även

kvinnor skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrif­

ter beträffande arbetarnas skydd.

Washington-konferensen.

Den internationella arbetsorganisationens konferens sammanträdde

första gången, i enlighet med tilläggsbestämmelse i förbundsakten, i

Washington och pågick under tiden den 29 oktober—29 november 1919.

Å konferensen voro representerade följande 39 stater: Argentina, Belgien,

Brasilien, Canada, Chile, Danmark, Equador, Finland, Frankrike, Grekland,

Guatemala, Haiti, Indien, Italien, Japan, Kina, Kolumbia, Kuba, Neder­

länderna, Nicaragua, Norge, Panama, Paraguay, Persien, Peru, Polen,

Portugal, Bumänien, Salvador, Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siarn,

Spanien, Storbritannien, Sydafrika, Sverige, Tjecko-Slovakien, Uruguay

och Venezuela. Tyskland och Österrike, som av konferensen upptogos

till medlemmar i den internationella arbetsorganisationen, hunno icke att

sända ombud till konferensen. Av liknande anledning var ej heller

Luxemburg representerat å konferensen. Amerikas Förenta Stater, vilkas

ställning till fredsfördraget som bekant var föremål för meningsskiljak­

tigheter mellan landets ledande organ, voro icke officiellt företrädda på

konferensen.

Sverige var å konferensen representerat av legationsrådet, numera

ministerresidenten A. E. M. Sjöborg och statens fattigvårdsinspektör, nu­

mera kanslirådet G. H. von Koch såsom regeringsombud samt ordföran­

den i svenska arbetsgivarföreningen, v. häradshövding Hj. von Sydow och

landsorganisationens ordförande H. Lindqvist, såsom arbetsgivar-, resp.

arbetarombud. Regeringsombuden voro åtföljda av tvenne experter näm­

10

ligen tf. generaldirektören i socialstyrelsen G. Huss och yrkesinspektrisen

K. Hesselgren. Direktören J. S. Edström och redaktören, numera byrå­

sekreteraren Otto Johansson biträdde såsom experter, resp. arbetsgivar-

och arbetarombud.

Med anledning av bristande ratificering å vissa håll av förberörda

fredsfördrag yppades tvekan om konferensens kompetens, och förklarades

ej heller dess sammanträde formellt avslutat med överläggningarnas upp­

hörande, utan bemyndigades internationella arbetsbyråns styrelse att vid­

taga med hänsyn därtill erforderliga åtgärder. I enlighet härmed för­

klarade styrelsen, sedan nyssberörda brist undanröjts, på sitt första

sammanträde i Paris den 26 januari 1920 konferensens beslut gällande,

och skulle därmed konferensens sammanträde anses avslutat. Tidsfrist,

som är anknuten till avslutandet av konferensens sammanträde, började

sålunda löpa med den 27 januari 1920.

Konferensens beslut, som fattades helt eller nära nog enhälligt

eller med betydande majoritet samt avsågo sex förslag till konventioner

och sex hemställanden, återgivas samtliga i översättning härnedan. Ori­

ginaltexterna, på franska och engelska, återfinnas i bil. 2.

I.

Förslag till konvention angående begränsning ov arbetstiden i industriella företag till åtta

timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na­

tionernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen av

principen om 8 timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka»,

vilken fråga upptagits såsom första punkten på dagordningen för

konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain

den 10 september 1919.

§ I-

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

11

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa­

reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom fram ställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggnin­

gar, elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnads­

arbeten ävensom förbereredelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till

sjöss eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å ka­

jer och bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av

transport för hand.

Föreskrifterna angående transport till sjöss och å inre vattenvägar

skola fastställas av en särskild konferens, som skall taga befattning med

arbete till sjöss och på inre vattenvägar.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mel­

lan industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§

2

.

Ej må i något slag av industriella företag, offentliga eller privata,

eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari en­

dast sysselsättas medlemmar av samma familj, arbetstiden för personalen

överskrida 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan med de undan­

tag, som här nedan stadgas:

a) Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning

på personer, som intaga en övervakande eller ledande ställning eller be­

kläda förtroendeposter.

b) Där med stöd av lag, praxis eller överenskommelse mellan arbets-

givar- och arbetarorganisationerna (eller, där sådana organisationer icke

finnas, mellan representanter för arbetsgivarna och arbetarna) arbetstiden

under en eller flera av veckans dagar är kortare än 8 timmar, må un­

der återstående dagar i veckan 8-timmarsgränsen överskridas efter med­

givande av behörig offentlig myndighet eller överenskommelse mellan

f

nyssnämnda organisationer eller representanter; dock må i intet fall här

avsedda överskridande uppgå till mer än en timme.

e) Vid skiftarbete må arbetstiden utsträckas utöver 8 timmar per

dag och 48 timmar per vecka, under villkor likväl att medeltalet arbets­

timmar under en tidrymnd av högst 3 veckor icke överstiger 8 per dag

och 48 per vecka.

§ 3.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas, i fall

olyckhändelse inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete

behöver utföras i avseende å maskiner eller redskap eller i fall av »force

majeure», dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika all­

varlig rubbning av företagets normala drift.

§ 4.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas vid så­

dana arbeten, som på grund av sin natur måste drivas kontinuerligt

med användande av varandra avlösande skiftlag, under villkor likväl att

arbetstiden i medeltal icke överstiger 56 timmar i veckan. Denna anord­

ning får icke inkräkta på de fridagar, vilka genom lagstiftningen i veder­

börande land kunna hava tillförsäkrats arbetarna såsom ersättning för

den ordinarie vilodagen i veckan.

12

§ 5.

I undantagsfall, då de i § 2 bestämda gränserna måste anses omöj­

liga att tillämpa, men endast i sådana fall, kunna åt överenskommelser

mellan arbetar- och arbetsgivarorganisationer angående begränsningen av

den dagliga arbetstiden under en längre tidsperiod givas laga kraft, om

regeringen, till vilken dessa överenskommelser skola hänskjutas, så

besluter.

Medeltalet arbetstimmar per vecka under de veckor, sådan överens­

kommelse avser, må i intet fall överstiga 48.

§

6

.

Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola för industri­

ella företag fastställa:

a) de ständiga undantag, som finnas böra beviljas beträffande sådana

förberedande och avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras

utom den tid, som är bestämd för företagets arbete i allmänhet, eller

13

beträffande vissa kategorier av arbetare, vilkas arbete är väsentligen in­

termittent.

b) de tillfälliga undantag, som finnas böra beviljas för att möjlig­

göra för företag att möta särskilt stor ökning av arbetet.

Dylika författningar skola utfärdas efter hörande av vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas. De skola fast­

ställa maximiantalet överarbetstimmar i varje fall. Arbetslönen för ifrå­

gavarande övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med

minst 25

/.

§ 7.

Varje regering skall till internationella arbetsbyrån meddela:

a) en förteckning över de arbeten, vilka betecknats såsom nöd­

vändigtvis kontinuerliga i den mening § 4 avser;

b) fullständiga upplysningar angående tillämpningen av de över­

enskommelser, som avses i § 5;

c) fullständiga upplysningar angående författningar, som utfärdats

med stöd av § 6, och deras tillämpning.

Internationella arbetsbyrån skall varje år härför avgiva redogörelse

till internationella arbetsorganisationens generalkonferens.

§

8

.

För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i denna kon­

vention skall det åligga varje arbetsgivare:

a) att genom anslag på synlig plats i arbetslokalen eller på annat

lämpligt ställe eller ock på annat av regeringen godkänt sätt bekantgöra

tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,

tiderna för varje skifts början och slut. Dessa tider skola så fastställas,

att de i denna konvention fastställda begränsningarna icke överskridas,

och må de, sedan de en gång tillkännagivits, icke ändras utan sådant

tillkännagivande och i sådan ordning, som av regeringen godkänts;

b) att på samma sätt bekantgöra de raster under arbetstiden, vilka

icke inräknas i denna;

c) att på sätt, i lag eller annan författning i varje land föreskrives,

föra anteckning över allt övertidsarbete, som utföres med stöd av §§ 3

och 6 i denna konvention.

Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta arbetare utöver de

tider, som fastställts enligt mom. a) eller under de tider, som fastställts

enligt mom. b).

14

§ 9-

Vid tillämpningen av denna konvention beträffande Japan skola

följande lindringar och villkor gälla;

a) beteckningen »industriellt företag» avser särskilt

de företag, som uppräknas i mom. a) av § 1;

de företag, som uppräknas i mom. b) av § 1, om de sysselsätta

minst 10 arbetare;

de företag, som uppräknas i mom. c) av § 1, för såvitt dessa före­

tag av vederbörande myndighet betecknas såsom »fabriker»;

de företag, som uppräknas i mom. d) av § 1 med undantag av

transport av passagerare eller gods å landsväg, handhavande av gods å

kajer och bryggor samt i dockor och magasin ävensom transport för

hand; samt,

oavsett antalet sysselsatta personer, de i mom. b) och c) av § 1

uppräknade företag, vilka av vederbörande myndighet förklarats synner­

ligen farliga eller avse hälsofarligt arbete;

b) Den effektiva arbetstiden för personer, som uppnått en ålder av

minst femton år och som sysselsättas inom industriellt företag, offentligt

eller privat, eller någon gren därav, får icke överstiga 57 timmar i veckan

utom inom råsilkesindustrien, där högsta arbetstiden må uppgå till 60

timmar i veckan.

c) Den effektiva arbetstiden må i intet fall överskrida 48 timmar

i veckan för barn under femton år, sysselsatta i industriella företag, offent­

liga eller privata eller någon gren av sådant företag och ej heller för

personer av vilken ålder som helst, sysselsatta med underjordiskt arbete

i gruvor.

d) Begränsningen av arbetstiden kan ändras under de betingelser,

som angivas i §§ 2, 3, 4 och 5 i denna'konvention, men får förhållandet

mellan den medgivna förlängningen och den normala arbetsveckans längd

icke vara större än det, som följer av bestämmelserna i nämnda para­

grafer.

e) En viloperiod om tjugofyra timmar i följd skall varje vecka be­

viljas alla slag av arbetare.

f) De föreskrifter i japansk industrilagstiftning, som begränsa dess

tillämpning till företag, som sysselsätta minst femton personer, skola

ändras därhän, att denna lagstiftning hädanefter får tillämpning å företag,

som sysselsätta minst tio personer.

g) Bestämmelserna i ovannämnda moment av denna paragraf skola

träda i kraft senast den 1 juli 1922 med det undantag likväl, att be­

15

stämmelserna i § 4 med de lindringar, som följa av mom. d) i denna

paragraf, skola träda i kraft senast den 1 juli 1923.

' h) Åldersgränsen femton år, som föreskrives i mom. c) i denna

paragraf, skall senast den 1 juli 1925 höjas till sexton.

§ 10.

I Brittiska Indien skall principen om sextio timmars arbetsvecka

tillämpas i fråga om alla arbetare, som sysselsättas i de industrier, på

vilka nu gällande, av den indiska regeringen handhavda industrilagstift­

ning äger tillämpning, eller i gruvor eller sådana slag av jämvägsarbete,

som för detta ändamål särskilt angivas av behörig myndighet. Varje

undantag från härovan givna begränsning, som göres av vederbörande

myndighet, skall vara underkastat bestämmelserna i §§ 6 och 7 i denna

konvention.

De övriga föreskrifterna i denna konvention skola icke äga tillämp­

ning i fråga om Indien, men ytterligare bestämmelser angående begräns­

ning av arbetstiden i Indien skola tagas i övervägande å ett kommande

sammanträde av generalkonferensen.

§ Il-

Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning i

avseende å Kina, Persien eller Siarn, men skall frågan om begränsning

av arbetstiden i dessa länder tagas under övervägande å ett kommande

sammanträde av generalkonferensen.

§

12

.

I fråga om tillämpningen av denna konvention å Grekland må

tidpunkten för ikraftträdandet av dess bestämmelser, på sätt angives i

§ 19, framflyttas till senast den 1 juli 1923 beträffande följande indu­

striella företag:

1) kolsvavlefabriker,

2) syrafabriker,

3) garverier,

4) pappersbruk,

5) tryckerier,

6) sågverk,

7) anläggningar för förvaring och behandling av tobak,

8) gruvarbete ovan jord,

9) gjuterier,

10) kalkbruk,

Bihang till riksdagens

2

>rotokoll 1921. 1 samt. 307 käft.

(AV

361.)

ö

16

11) färgeri er,

12) glasbruk (blåsare),

13) gasverk (eldare) och

14) lastning och lossning av varor;

samt senast till den 1 juli 1924 beträffande följande industriella företag:

1) mekanisk industri: maskinbyggnadsverkstäder, tillverkning av

kassaskåp, vågar, sängar, spik och jakthagel, järn- och bronsgjute-

rier, bleckslagerier, förtenningsverkstäder samt fabriker för hydrauliska

redskap,

2) byggnadsindustri: kalkugnar, Gemen tf abriker, gipsfabriker, tegel­

bruk, gatstenstillverkning, krukmakerier, marmorbearbetning, schaktnings-

och byggnadsarbete,

3) textilindustri: spinnerier och väverier av alla slag med undan­

tag för färgerier,

4) livsmedelsindustri: kvarnar, bagerier, makaronifabriker, tillverk­

ning av vin, sprit och drycker, oljefabriker, bryggerier, tillverkning av

is och kolsyrade vatten, konfekt- och chokladfabriker, korv- och konserv­

fabriker, slakthus och slakterier,

5) kemisk industri: fabriker för syntetiska färger, glasbruk (utom

glasblåsare), terpentin- och vinstensfabriker, tillverkning av syre, apoteks­

varor, linolja, glycerin och calciumkarbid samt gasverk (utom eldare),

6) läderindustri: skofabriker, lädervarufabriker,

7) pappersindustri och tryckerier: fabriker för kuvert, antecknings­

böcker, askar och påsar, bokbinderi, litografiska anstalter och kliché­

fabriker,

8) beklädnadsindustri: verkstäder för klädes- och linnesömnad,

pressningsverkstäder, tillverkning av täcken, artificiella blommor, plymer

och garneringar samt hatt- och paraplyfabriker,

9) träindustri: snickerier, tunnbinderier, vagnfabriker, möbel- och

stolfabriker, inramningsverkstäder, fabriker för borstar och kvastar,

10) elektrisk industri: kraftstationer, elektriska installationsfabriker,

11) landtransport: järnvägs- och spårvägspei'sonal, eldare, kuskar

och formän.

§ 13.

I fråga om tillämpningen av denna konvention i avseende å Ru­

mänien må tidpunkten för ikraftträdandet av dessa bestämmelser, på sätt

angives i § 19, framflyttas till senast den 1 juli 1924.

17

§ 14.

Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess rege­

ring försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som med­

för fara för landets säkerhet.

•§ 15.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 16.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som rati­

ficerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala för­

hållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens an­

passning efter de lokala förhållandena, lata sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besitt­

ningar eller, protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 17.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbets­

organisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 18.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre­

rats hos sekretariatet.

§ 19-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

18

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§

20

.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp­

säga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds ge­

neralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förr­

än ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§

21

.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tion­

de år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konven­

tions tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven­

tionen.

§

22

.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

IL

Förslag till konvention angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na­

tionernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konfe­

rensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio­

nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i

i St. Germain den 10 september 1919.

§ 1.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall med så korta

mellanrum som möjligt, ej överstigande tre månader, till in tematio-

19

nella arbetsbyrån meddela alla tillgängliga uppgifter, statistiska och andra,

rörande arbetslösheten, däri inbegripet alla upplysningar om de mått och

steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att bekämpa arbetslös­

heten. I den mån så ske kan, böra uppgifterna insamlas på sådant sätt,

att de kunna meddelas internationella arbetsbyrån inom tre månader från

slutet av den tidrymd, till vilken uppgifterna hänföra sig.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, bör upprätta ett

system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under

kontroll av en central myndighet. Kommittéer, innefattande representanter

för arbetsgivare och arbetare, böra tillsättas för att giva råd i frågor, som

beröra dessa anstalters verksamhet.

Där både offentliga och enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsan­

stalter finnas, skola åtgärder vidtagas för att samordna deras verksamhet

enligt en hela landet omfattande plan.

Den verksamhet, som utövas av de olika staternas arbetsförmedlings-

system, skall samordnas av internationella arbetsbyrån efter överenskom­

melse med vederbörande stater.

§ 3.

Medlemmar av internationella arbetsorganisationen, som ratificera

denna konvention och som upprättat ett system av arbetslöshetsförsäk­

ring, skola på de villkor, som överenskommas mellan respektive med­

lemmar, vidtaga åtgärder, för att arbetare, som äro undersåtar i förhål­

lande till en av medlemmarna och arbeta å en annans territorium, må

beträffande försäkring, varom nu är fråga, åtnjuta samma ersättning som

arbetare, vilka äro den senare medlemmens undersåtar.

§ 4.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Gennain den 10 sept. 1919, delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som rati­

ficerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

*

20

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala för­

hållandena äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass­

ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, be­

sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§

6

.

Så snart ratifikationerna för tre medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas

förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av interna­

tionella arbetsorganisationen.

§ 7.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre­

rats hos sekretariatet.

§

8

.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds general­

sekreterare för inregistrering. ”Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§

10

.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en rédogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagord­

ning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§

11

.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

21

in.

Hemställan angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konfe­

rensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorga­

nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän­

syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

I.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder för att förbjuda inrättandet

av sådana arbetsförmedlingsanstalter, som taga betalning eller eljest be­

driva sin verksamhet såsom affär. Beträffande redan befintliga anstalter

av nu nämnd beskaffenhet hemställes, att deras verksamhet måtte göras

beroende av tillstånd, som meddelas av regeringen, och att alla till buds

stående åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt avskaffa dylika

anstalter.

II.

Generalkonferensen hemställer till medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen att icke medgiva värvning gruppvis av arbetare från

ett land till ett annat utan efter överenskommelse mellan vederbörande

länder och efter samråd med arbetsgivare och arbetare inom de indu­

strier, frågan angår i vartdera landet.

III.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte anordna ett system av effektiv arbetslöshets­

försäkring, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom

tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar, vilkas stadgar före­

skriva utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

22

IV.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet av alla arbeten för offent-

lig myndigbets räkning, att dylika arbeten sa vitt möjligt reserveras för

perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar, som särskilt beröras

därav.

IV.

Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska arbetare.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konfe­

rensens sammantfäde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

-antager följande hemställan att underställas internationella arbets­

organisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med

hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Gennain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte på grundval av ömsesidighet och på de vill-

' kor, som kunna överenskommas mellan vederbörande länder, tillförsäkra

å dess territorium sysselsatta utländska arbetare och deras familjer de

förmåner, som avses med dess lagar och författningar angående arbetar­

skydd, ävensom åtnjutande av den föreningsrätt, som inom lagens grän­

ser är tillerkänd dess egna arbetare. V.

V.

Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

23

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor: före och efter barnsbörd (däri inbegripen frågan om mo-

derskapsunderstöd)», vilken fråga innefattas i tredje punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio­

nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St.

Germain den 10 september 1919.

§ I-

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen av

denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa­

reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och över­

förande av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade

arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss

eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och

bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Såsom »kommersiellt företag» skall med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention anses varje plats, där varor säljas eller handel idkas.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri och handel å ena samt jordbruk å andra sidan.

§

2

.

Med hänsyn till tillämpningen av denna konvention innefattar be­

teckningen »kvinna» varje person av kvinnligt kön, utan hänsyn till ålder

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 samt. 307 käft.

(Nr 361.)

7

24

eller nationalitet, gift eller ogift; beteckningen »barn» innefattar varje

barn, äkta eller ej.

§ 3.

I industriella eller kommersiella företag, offentliga eller privata,

eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast

sysselsättas medlemmar av samma familj, skall kvinna:

a) icke äga rätt att arbeta under en tidrymd av sex veckor efter

sin nedkomst;

b) vara berättigad att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg

av innehåll, att hennes nedkomst antagligen kommer att äga rum inom

sex veckor;

c) under hela den tid hon är frånvarande från arbetet enligt mom.

a) eller b), åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle

under hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Berörda understöd, vars

exakta belopp skall bestämmas av vederbörande myndighet i varje land,

skall utgå av allmänna medel eller ock anskaffas genom ett system av

försäkring. Hon skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare

eller barnmorska. Misstag från läkares eller barnmorskas sida angående

tidpunkten för nedkomsten skall icke hindra en kvinna från att erhålla

understöd under tiden från dagen för läkarintygets utfärdande till den

dag, då nedkomsten verkligen äger rum;

d) äga rätt att, om hon ammar sitt barn, erhålla en halvtimmes

rast två gånger dagligen under arbetstiden för nämnda ändamål.

§4.

I händelse en kvinna är frånvarande från arbetet enligt § 3 mom.

a) eller b) eller förblir borta från arbetet under längre tid till följd

av sjukdom, som enligt läkarintyg härleder sig från havandeskap eller

barnsäng och gör henne oförmögen att återupptaga sitt arbete, skall det

vara förbjudet för hennes arbetsgivare att, förrän hennes frånvaro över­

skridit en av vederbörande myndighet i varje land fastställd maximitid,

vare sig uppsäga henne under sådan frånvaro eller uppsäga henne å sådan

tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under ovannämnda frånvaro.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas gene­

ralsekreteraren i nationernas förbund och av honom inregistreras.

25

§ 6

.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som rati­

ficerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass­

ning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, be­

sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar­

betsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för­

bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio­

nella arbetsorganisationen.

§

8

.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§

10

.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds gene­

ralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

26

§ 11

.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag­

ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven­

tionen.

§ 12

.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

Yl.

Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na­

tionernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »sysselsättande av

kvinnor: under natten», vilken fråga innefattas i tredje punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbets­

organisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain

den 10 september 1919.

§ I-

Såsom industriella företag skola med hänsyn till tillämpningen av

denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa­

reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremal, ävensom framställning, transformering och över­

förande av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar fpr inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

27

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanlägg­

ningar, elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra bygg­

nadsarbeten ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§

2

.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen

»natt» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,

vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I de länder, där hittills inga av offentlig myndighet utfärdade

bestämmelser varit gällande angående kvinnors användande till nattarbete

i industriella företag, må tills vidare och under en tid av högst tre år

beteckningen »natt» av regeringen förklaras avse en period av endast tio

timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan

o f. m.

§ 3.

Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, få icke sysselsättas under natten

inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon

gren av sådant företag, med undantag likväl av företag, där endast

medlemmar av samma familj sysselsättas.

§ 4.

§ 3 äger icke tillämpning:

a) i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar av­

brott i driften, vilket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk

karaktär;

b) i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning

varande ämnen, som äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är

nödvändigt för att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig förlust.

x

§ 5.

1 Indien och Siarn må från tillämpningen av § 3 i denna konven­

tion av regeringen undantagas industriella företag av alla slag, utom

fabriker, angivna såsom sådana i vederbörande lands lagstiftning. Med­

delande om varje sådant undantag skall lämnas till internationella ar-

betsbyrån.

28

§

6

.

I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna,

samt i varje fall, där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det,

må den i 2 § såsom natt angivna tidrymd inskränkas till tio timmar

under 60 dagar om året.

§ 7.

I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande,

må den tidrymd, som skall anses såsom natt, vara kortare än vad före­

skrivits i ovanstående paragrafer, för såvitt motsvarande vilotid beviljas

under dagen.

§

8

.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9-

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv­

styrelse, detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens an­

passning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, be­

sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas

förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av interna­

tionella arbetsorganisationen.

§ 11.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare

29

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregist­

rerats hos sekretariatet.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan, sedan tio år för­

flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds gene­

ralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förr­

än ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart

tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konven­

tions tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven­

tionen.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

VII.

Hemställan angående skydd mot mjältbrand.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

30

antaga följande hemställan att underställas internationella arbetsorga­

nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän­

syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer till internationella arbetsorganisa­

tionens medlemmar att vidtaga åtgärder för att ull, som kan misstänkas

innehålla mjältbrandssporer, må desinficeras, antingen i det exporterande

landet eller, om detta icke låter sig göra, å avlastningsorten i det impor­

terande landet.

vin.

Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor och barn: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i

tredje och fjärde punkterna på dagordningen för konferensens sam­

manträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form

av en hemställan

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorga­

nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän­

syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

På grund av den fara, som vissa industriella arbeten innebära för

kvinnor med hänsyn till deras moderskap och för minderåriga med hän­

syn till deras fysiska utveckling, hemställer generalkonferensen till med­

lemmarna av internationella arbetsorganisationen, att användande av

kvinnor eller manliga minderåriga under 18 år till nedan angivna ar­

beten måtte förbjudas:

a) arbete i zink- och bly hyttor;

b) bandhavande, bearbetning och reduktion av aska, som innehåller

bly, samt avsilvring av bly;

c) smältning i större skala av bly eller gammal zink;

31

d) framställning av lödtenn eller legeringar, som innehålla mer än

10

%

bly;

e) framställning av blyglete, massikot, mönja, bly vitt, blysulfat,

blykromat eller blysilikat (smält);

f) arbete med blandning eller påstrykning av massa vid tillverk­

ning eller reparation av elektriska ackumulatorer;

g) rengöring av arbetslokaler, där arbete av ovan angivet slag utföres.

Vidare hemställes, att sysselsättande av kvinnor och manliga min­

deråriga under 18 år med arbeten, där blyföreningar användas, endast

medgives under följande villkor:

a) att lokal ventilation är anordnad på sådant sätt, att damm och

ångor upptagas omedelbart där de alstras;

b) att renlighet iakttages i fråga om verktyg och arbetslokaler;

c) att anmälan göres till offentlig myndighet om alla fall av bly­

förgiftning och att ersättning gives till de förgiftade;

d) att de personer, som äro anställda i arbete av ovan angivet

slag underkastas regelbunden läkarundersökning;

e) att tillräckliga och lämpliga avklädningsrum, tvättanordningar

och marketenterier finnas inrättade samt att särskild skyddsbeklädnad

tillhandahålles;

f) att förbud meddelas mot införande av födoämnen eller drycker

i arbetslokalerna.

Konferensen hemställer vidare, att i de industrier, där lösliga bly­

föreningar kunna ersättas med icke giftiga ämnen, användandet av dylika

blyföreningar underkastas strängare reglering.

Såsom läslig skall med hänsyn till denna hemställan anses bly­

förening, varav mer än 5

%

av vikten (uppskattad som metalliskt bly)

är läslig i V4-procentig saltsyrelösning.

IX.

Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående sysselsättande av

kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje punk­

ten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.)

8

32

antager följande hemställan att underställas internationella arbets­

organisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med

hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte — därest så icke redan skett — snarast möjligt

upprätta icke endast ett system av effektiv yrkesinspektion utan även

en offentlig myndighet med särskild uppgift att skydda arbetarnas hälsa,

vilken myndighet bör träda i förbindelse med internationella arbetsbyrån.

X.

Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns användande till in­

dustriellt arbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande

av barn: minimiålder för anställande», vilken fråga ingår i fjärde

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio­

nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i de­

len om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och trak­

taten i St. Germain den 10 september 1919.

§ I-

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa-,

reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och över­

förande av drivkraft i allmänhet eller av elektricitet.

33

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten,

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade

arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller

å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och

bryggor samt i dockor, varv och magasin, med undantag likväl av trans­

port för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan

industri å ena samt handel ooh jordbruk å andra sidan.

§ 2-

Barn under 14 år må icke användas eller arbeta i industriella före­

tag, offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant företag,

med undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj

sysselsättas.

§3.

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres

av barn i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakas av offent­

lig myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över efterlevnaden av bestämmel­

serna i denna konvention skall varje industriell arbetsgivare föra ett

register, upptagande varje hos honom sysselsatt person under 16 år med

angivande av dagen för dennes födelse.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan medgivas från

bestämmelserna i § 2 följande undantag:

a) barn över 12 år kunna få användas till arbete, om de genom­

gått folkskola;

b) beträffande barn mellan 12 och 14 år, som redan äro anställda

i arbete, må övergångsbestämmelser utfärdas.

Bestämmelsen i nu gällande japanska lag, vilken tillåter barn under

12 år att utföra vissa lättare arbeten, skall upphävas.

34

§

6

.

Bestämmelserna i § 2 skola icke tillämpas å Indien, men få där

barn under 12 år icke sysselsättas:

a) i företag som använda drivkraft och sysselsätta mera än tio

personer;

b) i gruvor, stenbrott eller andra anläggningar för utvinnande av

mineral;

c) med transport av passagerare, gods eller post å järnväg eller

handhavande av gods i dockor eller å kajer eller bryggor, med undantag

likväl av transport för hand.

§ 7.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.-

§ 8.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv­

styrelse, detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser icke med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som- måste vidtagas för konventionens anpass­

ning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, be­

sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 9.-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar­

betsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för­

bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio­

nella arbetsorganisationen.

§ 10.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

\

35

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre­

rats hos sekretariatet.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och

att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som • delgives nationernas förbunds general­

sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats bos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag­

ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven­

tionen.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

XI.

Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na­

tionernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

barn: under natten», vilken fråga ingår i fjärde punkten på dagord­

ningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio­

nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

36

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i

St. Germain den 10 september 1919.

§ 1.

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa­

reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och över­

förande av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar' för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggnin­

gar, elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnads­

arbeten ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan

•åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg,

däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor

och magasin, med undantag likväl av transport för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2

.

Minderåriga under 18 år få icke sysselsättas nattetid i industriella

företag, offentliga eller privata, eller i någon gren av sådant företag med

undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj syssel­

sättas, förutom i härnedan angivna fall:

Minderåriga över 16 år kunna få användas nattetid inom nedan

angivna industriella företag till arbete, som på grund av sin natur måste

bedrivas kontinuerligt dag och natt:

a) järn- och stålverk; arbeten vartill reverber- och regenerativ­

ugnar användas samt galvanisering av plåt eller järntråd (utom betsning);

b) glasbruk;

c) pappersbruk;

d) råsockertillverkning;

e) reduktion av guldmalm.

37

§ 3.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen

»natt'» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,

vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I stenkols- ocli brun kolsgruvor må arbete pågå mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. m., om mellantiden mellan två arbetsperioder i regel

uppgår till femton timmar och i intet fall utgör mindre än tretton timmar.

Där lagstiftningen förbjuder nattarbete i bagerier för alla arbetare,

må inom denna industri tiden mellan klockan 9 e. m. och klockan 4

f. m. träda i stället för den ovan omförmälda tiden mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. m.

I de tropiska länder, där arbetet är avbrutet under en tid mitt

på dagen, må nattledigheten vara kortare än elva timmar, för såvitt

motsvarande vilotid beviljas under dagen.

§ 4.

Bestämmelserna i §§ 2 och ’ 3 skola icke tillämpas på nattarbete,

som utföres av minderåriga mellan 16 och 18 år, då fall av »force ma-

jeure», som icke kunnat förutses eller förekommas och ej är av perio­

disk karaktär, rubbar företagets normala drift.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan skall § 2 endast

avse, intill den 1 juli 1925 minderåriga under 15 år och efter nämnda

tidpunkt minderåriga under 16 år.

§

6

.

Beträffande denna konventions tillämpning å Indien skall med »in­

dustriella företag» endast avses »fabriker» angivna såsom sådana i den

indiska fabrikslagen; och skall § 2 icke tillämpas å ynglingar över

II år.

§ 7.

Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna

intresset så kräver, må förbudet mot. nattarbete suspenderes genom be­

slut av offentlig myndighet beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år.

§

8

.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

38

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919 delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv­

styrelse, detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens an­

passning efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av dess kolonier, be­

sittningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§

10

.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar­

betsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för­

bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio­

nella arbetsorganisationen.

,

m

§ 11

.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre­

rats hos sekretariatet.

§ 12

.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan sedan tio år för­

flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som skall delgivas nationernas förbunds ge­

39

neralsekreterare för inregistrering. Uppsägning träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ U.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag­

ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändring i konventionen.

§ 15.

'

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

XII.

Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella konven­

tionen rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustr/en.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na­

tionernas förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »utvidgning och

tillämpning av den i Bern år 1906 antagna internationella kon­

ventionen angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom

tändsticksindustrien», vilken fråga ingår i femte punkten på dag­

ordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorga­

nisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän­

syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919:

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte — om så ické redan skett ansluta sig till

den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud

mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft.

(År

361.)

9

40

Behandlingen av Washington-konferensens beslut.

Beträffande de olika här ovan återgivna konventionsförslagen och

hemställandena, vilka samtliga remitterats till delegationen, har delega­

tionen i förevarande sammanhang ansett sig böra anföra följande.

Förslaget till konvention om begränsning av arbetstiden i industriella

anläggningar till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan

(I) har ännu

icke upptagits till närmare behandling inom delegationen. Anledningen

härtill här varit, att Kungl. Maj:t genom remiss av riksdagens skrivelse

den 12 juni 1920 angående utredning i fråga om ändringar i lagen om

arbetstidens begränsning uppdragit åt socialstyrelsen att efter skedd ut­

redning inkomma med de förslag till jämkningar i nämnda lag, som

kunna finnas påkallade av vunnen erfarenhet om lagens tillämpning och

vilka utan att rubba lagens grunder kunna vara ägnade att bättre an­

passa densamma efter det praktiska livets krav. Nu berörda revi­

sionsarbete måste nämligen tillmätas den största betydelse vid bedömande

av frågan, vilken ställning vårt land bör intaga med hänsyn till ifråga­

varande konventionsförslag.

Enligt vad delegationen underhand inhämtat, lär emellertid utlå­

tande med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning inom

kort vara att förvänta från socialstyrelsen.

Förslaget till konvention angående arbetslösheten

(II) synes, såvitt de­

legationen nu kan bedöma, utan betänkligheter kunna biträdas av Sve­

rige, och skall delegationen inom kort inkomma med närmare yttrande

i ämnet.

Konferensens

hemställan angående arbetslösheten

(III) är uppdelad på

fyra punkter.

Den första punkten avser behandlingen av den enskilda affärsmäs­

siga platsförmedlingen. Denna verksamhet regleras i vårt land genom

nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaf­

fande av arbetsanställning, enligt vilken yrkesmässig platsförmedling ej

får bedrivas, med mindre tillstånd därtill meddelats av vederbörande

länsstyrelse. Sådant tillstånd lämnas ej annan än svensk, välfräjdad

undersåte, som råder över sig och sin egendom, gjort sig känd för or­

dentlighet samt i övrigt är lämplig. Dessutom måste, för att tillstånd

skall beviljas, behov förefinnas i orten för sådan verksamhets upptagan­

de, vilket i praktiken medfört, att numera, sedan offentliga arbetsför-

41

medlingsanstalter upprättats i Sveriges alla län, vederbörande länssty­

relse i regel icke bifaller ansökningar om tillstånd av här ifrågavarande

innebörd. Tillstånd kan återkallas, när omständigheterna därtill föran­

leda. Kommissionär skall hålla en för polismyndighet tillgänglig för­

teckning över de personer, som genom honom söka anställning och över

de lediga platser, vilka anmälas hos honom, hava av länsstyrelsen gran­

skad taxa anslagen samt månatligen till socialstyrelsen på fastställt for­

mulär insända statistiska uppgifter över sin verksamhet. Genom här be­

rörda anordningar torde man i Sverige i väsentlig mån redan nått de

mål, som åsyftas med förevarande hemställan. Denna går emellertid i

restriktivt avseende längre och vill förbjuda all affärsmässig arbetsför­

medling. Ett sådant steg har man i vårt land hittills icke ansett sig

böra taga, då det synts innebära ett alltför stort intrång på närings­

friheten och den offentliga arbetsförmedlingen åtminstone ännu ej torde

kunna fullt motsvara behoven på området. Emellertid hava nyss­

nämnda restriktiva bestämmelser beträffande den affärsmässiga plats­

förmedlingen i förening med den överlägsenhet över de privata kom­

missionskontoren, som de offentliga arbetsförmedlingsantalterna hittills

på det hela taget visat, lett därhän, att den affärsmässiga arbetsförmed­

lingsverksamheten i stort sett måst sägas vara stadd pa avskrivning i

Sverige.

Med den andra punkten vill man söka förhindra värvning av ar­

betare gruppvis från ett land till ett annat, vilket icke skulle fa äga

rum förrän efter överenskommelse mellan vederbörande länder, föregån­

gen av överläggning med arbetsgivare och arbetare inom de av frågan

berörda verksamhetsområden. En sådan värvning av arbetskraft till

främmande länder har visserligen sporadiskt förekommit i vårt land, sär­

skilt under de första krigsåren, men är eljest ganska sällsynt hos oss.

Försök att med falska förespeglingar locka större skaror av svenska ar­

betare till främmande länder ha även, när den allmänna^ opinionen ge­

nom pressen blivit uppmärksam gjord därpå, mött ett så kraftigt mot­

stånd, att de i regel misslyckats.

I tredje punkten av hemställandet förordas anordnande av en

effektiv arbetslöshetsförsäkring. Detta spörsmål har i Sverige hänskjutits

till socialförsäkringskommittén och är för närvarande föremål för dess

utredning.

Den fjärde punkten åsyftar beredandet av möjlighet att anordna

nödhjälpsarbeten under perioder av arbetslöshet. Mot innehållet i denna

punkt synes principiellt taget ej något vara att erinra, men torde^ det

vara tvivelaktigt, om punkten lämpligen kan giva anledning till någon

42

lagstiftnings- eller dylik mer direkt åtgärd från statens sida. Systemet

att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arbeten har för övrigt med

framgång tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under kris­

åren och har sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska

stadskommunerna under depressionstider sökt att förebygga och mildra

arbetslösheten.

Enligt delegationens mening synes sålunda förevarande hemställan

ej böra giva anledning till några särskilda åtgärder.

De i

hemställandet rörande ömsesidighet i fråga om behandlingen av

utländska arbetare

(IV) framförda önskemål torde i huvudsak kunna anses

redan tillgodosedda här i landet.

Med hänsyn till arbetarskyddslagstiftningen i mer inskränkt och

egentlig bemärkelse, d. v. s. lagen om arbetarskydd och med denna lag

sammanhängande eller besläktade författningar, finnes ej någon skillnad

mellan in- och utländska arbetare. Går man så över till lagstiftningen

på socialförsäkringens område, vilken lagstiftning, i den mån den avser

att förbättra arbetarklassens villkor, plägar hänföras till arbetarskydds­

lagstiftningen i mer vidsträckt mening, finner man, att lagen om försäk­

ring för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare,

som uppehålla sig i riket. Beträffande sådana arbetares familjemedlem­

mar, vilka vistas utom riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare

själv, som icke uppehåller sig inom landet, gör däremot lagens 27 § vissa

inskränkningar i rätten till ersättning. Genom en bestämmelse i sista

stycket av nämnda paragraf bemyndigas emellertid Kungl. Maj:t att under

förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag från nu berörda inskränk­

ningar, och har Kungl. Maj:t med stöd härav genom deklaration den 12

februari 1919 lämnat sådant medgivande till förmån för danska och

norska medborgare.

Lagarna om sjukkassor och understödsföreningar äro ej i sin till-

lämpning begränsade till arbetarklassen och böra sålunda måhända ej

räknas till arbetarskyddslagstiftningen. De äga dock givetvis särskilt stor

betydelse för arbetarna, och torde det med hänsyn därtill i detta sam­

manhang böra framhållas, att svenska och utländska medborgare, med

undantag i avseende å behörighet att vara styrelseledamot, äro fullt lik­

ställda enligt dessa lagar.

Lagen om allmän pensionsförsäkring, som ej heller rättligen bör

vara att hänföra till arbetarskyddslagstiftningen, angives uttryckligen

avse endast svenska medborgare.

Beträffande föreningsrätten torde, då rätten att fritt sammansluta sig

43

för främjande av lovliga syften här i landet är obegränsad och det sak­

nas lagstiftning i ämnet, utländska arbetare otvivelaktigt få anses lik­

ställda med svenska.

Ser man nu till, vilka åtgärder här ifrågavarande hemställan skä­

ligen bör föranleda, torde det strängt taget endast behöva ifrågakomma

att beträffande lagen om försäkring för olycksfall i arbete fortskrida på

den väg, varpå man, såsom ovan omförmälts, inslagit i förhållande till

Danmark och Norge. Vill man gå ytterligare ett steg i tillgodoseende

av den idé, som ligger till grund för hemställandet, skulle det kunna

ifrågasättas att underkasta lagen om allmän pensionsförsäkring sådan

ändring, att jämväl beträffande denna lag överenskommelser med andra

stater skulle kunna träffas om tillämpning av lagen å deras medborgare.

Slutligen skulle det väl även kunna vara skäl att beakta förevarande

hemställan vid utformandet av den förväntade lagstiftningen om sjuk­

försäkring.

Här åsyftade ömsesidighet på socialförsäkringens område låter sig

emellertid icke väl genomföra i andra fall, än där de båda kontraheran-

de staterna ha ett någorlunda likartat och likvärdigt försäkringssystem.

Någon mer omfattande internationell ömsesidighet på berörda område

lär sålunda icke kunna uppnås, utan att man dessförinnan genomfört en

viss grad av enhetlighet eller åtminstone vissa minimifordringar på ef­

fektivitet i avseende å de olika ländernas socialförsäkring. Ett förslag

i sistberörda syfte lär även ha väckts från schweizisk sida och förvän­

tar man där, att detsamma skall uppföras på dagordningen för någon

av de närmast följande internationella arbetskonferenserna.

Ett förhållande, som vid övervägande av vårt lands åtgöranden med

anledning av förevarande hemställan måste beaktas, är det att utredning,

anförtrodd åt en särskild kommitté, f. n. pågår om revision av hela vår

socialförsäkringslagstiftning i ändamål att sammanföra dess olika grenar

till ett systematiskt helt. Med hänsyn till nu berörda förhållande synas

några förändringar i den svenska socialförsäkringslagstiftningen f. n. ej

skäligen kunna påkallas. Å andra sidan bereder detta förhållande ett

gynnsamt tillfälle för tillgodoseende såvitt möjligt i vad vår lagstiftning

angår av idén om internationell ömsesidighet på socialförsäkringens

område.

I enlighet med vad här anförts synes förevarande hemställan icke

böra föranleda annan åtgärd, än att härovan omförmälda kommitté er­

håller uppdrag att såvitt möjligt beakta densamma vid sitt revisionsarbete.

Förslagen till konventioner angående kvinnors användande till arbete

före och efter barnsbörd

(V),

angående kvinnors nattarbete

(VI),

angående

44

fastställande av minimiålder för barns användande till industriellt arbete

(X)

och angående barns nattarbete inom industrien

(XI)

ha samtliga Synts dele­

gationen påkalla vissa utredningar, innan delegationen kan taga stånd­

punkt till dem. I den mån utredningarna i de olika frågorna slutföras,

skall delegationen söka att skyndsamt inkomma med de förslag till lag­

stiftningsåtgärder, vartill de skilda konventionsförslagen enligt delegatio­

nens mening böra giva anledning, ävensom yttra sig i fråga om dessa

förslags ratificering.

Jämväl ifråga om

hemställandena angående skydd mot mjältbrand

(VII)

och angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning

(Vill) har

delegationen funnit nödigt att föranstalta om vissa utredningar, och är

med hänsyn därtill delegationen ej heller beträffande dessa hemställan­

den beredd att avgiva yttrande förr än något längre fram.

Hemställandet angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet

(IX) synes icke påkalla några organisatoriska åtgärder inom den svenska

socialförvaltningen, då vår yrkesinspektion i stort sett torde få anses till­

fredsställande och de hygieniska synpunkterna kommit till livligt beak­

tande i vår skyddslagstiftnings utformning och genomförande. Delega­

tionen tillåter sig i sistberörda avseende erinra om den årliga läkarbesikt-

ningen av minderåriga arbetare inom den fabriksmässiga industrien samt

om förefintligheten sedan åtskilliga år av en medicinsk expert inom

yrkesinspektionens chefsmyndighet. Den enda åtgärd, vartill förevarande

hemställan skäligen synes kunna föranleda, torde vara, att Kungl. Maj:t

anbefaller nämnda chefsmyndighet, d. v. s. socialstyrelsen, att beträffande

yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende träda i förbindelse

med internationella arbetsbyrån.

Vad slutligen beträffar

hemställandet angående tillämpning av den i

Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud mot an­

vändande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien

(XII) får delegatio­

nen påpeka, att Sverige den 27 februari 1920 anslutit sig till nämnda

konvention samt att Kungl. Maj:t genom förordning samma dag utvid­

gat förut gällande förbud mot försäljning inom riket av tändstickor, i

vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl

tillverkning och införsel. Någon åtgärd från svensk sida med anledning-

av denna hemställan lär sålunda icke kunna ifrågakomma.

45

Bilaga 1.

Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den inter­

nationella arbetsorganisationen.

DEL I.

Förbundsakt för nationernas förbund.

§ 23. Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i de

internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna komma

att avslutas, förklara förbundets medlemmar: _

a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rättvisa och

människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor, och barn såväl inom egna stats-

områden som i alla länder, dit deras kommersiella och industriella förbindelser

nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och vidmakthålla nödiga internatio­

nella organ;

DEL XIII.

Arbete.

Avdelning I.

Arbetets organisation.

Då nationernas förbund har till ändamål att avägabringa allmän fred, och

då en sådan fred blott kan fotas på grundvalen av social rättvisa;

då arbetsförhållanden äro rådande, som för ett stort antal människor

bära orättvisa, armod och umbäranden, varav ett missnöje alstras, som hotar fre­

den och samförståndet i världen, och då det är en trängande nödvändighet att

förbättra dessa förhållanden, exempelvis genom reglering av arbetstiden, faststäl­

lande av maximiarbetsdag och maximiarbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden,

bekämpande av arbetslösheten, garanterande av en för livsuppehället tillräcklig

lön, arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt olycksfall i

arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och invaliditetsförsäkrmg,

skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares intressen, den fackliga förenings­

46

rättens erkännande, organiserande av yrkes- och teknisk undervisning samt andra

liknande åtgärder;

då underlåtenhet från en nations sida att införa verkligt människovärdiga

arbetsvillkor utgör ett hinder för de övriga nationernas ansträngningar att för­

bättra arbetarnas lott i egna länder;

hava de höga fördragsslutande parterna, därtill föranledda såväl av känslan

för rättvisa och humanitet som av önskan att skapa en varaktig världsfred, träf­

fat följande överenskommelse:

Första kapitlet.

Organisation.

§ 387. En permanent organisation skall inrättas med uppdrag att arbeta

för förverkligande av det i inledningen utvecklade programmet.

De ursprungliga medlemmarna av nationernas förbund skola vara ursprung­

liga medlemmar av denna organisation, och skall framdeles vunnet medlemskap

av nationernas förbund medföra medlemskap av nämnda organisation.

§ 388. Den permanenta organisationen skall omfatta:

l:o. en generalkonferens (Conférence générale) av representanter för med­

lemmarna;

2:o. en internationell arbetsbyrå (Bureau international du Travail) under

ledning av en styrelse, varom stadgas i § 393.

§ 389. Generalkonferensen av representanter för medlemmarna skall sam­

manträda vid behov, dock minst en gång varje år. Den skall bestå av fyra om­

bud för var och en av medlemmarna, av vilka ombud två skola företräda rege­

ringen och de två övriga resp. arbetsgivarna och arbetarna.

Varje ombud må åtföljas av experter (conseillers techniques) till ett antal

av högst två för vart och ett å dagordningen för sammanträdet upptaget ärende.

Aro frågor, som särskilt beröra kvinnorna, föremål för överläggning å konferen­

sen, skall minst en av de till experter utsedda personerna vara kvinna.

Medlemmarna förbinda sig att utse de ombud och experter, som icke ut­

sändas av regeringen, i samförstånd med de mest representativa fackliga sam­

manslutningar av arbetsgivare och arbetare inom resp. länder, för såvitt sådana

sammanslutningar finnas.

Experter må icke yttra sig utom efter begäran av det ombud, som de

biträda, och med konferensordförandens särskilda medgivande; de äro icke röst­

berättigade.

Ombud kan genom skrivelse till ordföranden förordna en av de honom åt-

Joljande experterna till suppleant för sig, och äger sådan suppleant deltaga i

överläggningar och omröstningar.

Ombudens och experternas namn skola uppgivas hos den internationella

arbetsbyrån genom vederbörande medlems regering.

Ombudens och experternas fullmakter skola prövas av konferensen, som

med två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna röster äger vägra god­

känna ombud eller expert, som efter konferensens mening icke är utsedd i enlig­

het med bestämmelserna i denna paragraf.

47

§ 390. Varje ombud äger rätt att rösta individuellt i alla frågor, som

varit föremål för konferensens överläggningar.

För den händelse att någon av medlemmarna icke utsett det ena av de

ombud, som icke representerar regeringen, äger det andra ombudet, som icke repre­

senterar regeringen, att deltaga i överläggningarna men icke i omröstningarna.

För den händelse konferensen i kraft av den befogenhet, som tillkommer

densamma jämlikt § 389, vägrat erkänna en av någon medlems representanter,

skola bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, som om ifrågavarande

representant icke vore utsedd.

§ 391. Konferensen skall sammanträda å den plats, där nationernas för­

bund har sitt säte eller å annan plats, som av konferensen vid ett föregående

sammanträde kan hava bestämts med en majoritet av två tredjedelar av de av

närvarande ombud avgivna röster.

§ 392. Den internationella arbetsbyrån skall upprättas å den plats, där

nationernas förbund har sitt säte och vara en av förbundets institutioner.

§ 393. Den internationella arbetsbyrån skall stå under ledning av en

styrelse (Conseil ^administration), sammansatt av tjugofyra personer, vilka utses

enligt följande bestämmelser:

Den internationella arbetsbyråns styrelse skall vara sammansatt av:

tolv ledamöter, representerande regeringarna;

sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera arbetsgivarna;

sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera funktionärer

och arbetare.

Av de tolv ledamöterna, som representera regeringarna, skola åtta utses

av de medlemmar, som i industriellt hänseende äro de mest betydande, samt fyra

av de medlemmar, som därtill blivit utsedda av regeringarnas ombud vid kon­

ferensen, med undantag av ombuden för nyssberörda åtta medlemmar.

Uppkomna tvister, rörande vilka medlemmar skola anses såsom de i indu­

striellt hänseende mest betydande, avgöras av nationernas förbunds råd.

Mandattiden för ledamot av styrelsen är tre år. Sättet för återbesät­

tande av lediga platser och andra frågor av samma art må avgöras av sty­

relsen under förbehåll likväl av konferensens godkännande.

Styrelsen utser en av sina ledamöter till ordförande och fastställer

arbetsordning för sig. Den sammanträder å tider, som den själv bestämmer. Sär­

skilt sammanträde skall äga rum, då minst tio ledamöter av styrelsen skrift­

ligen hemställa härom.

§ 394. Den internationella arbetsbyrån skall förestås av en direktör. Han

utses av styrelsen, vilken ock utfärdar instruktioner för honom och inför vil­

ken han är ansvarig för den behöriga gången av byråns arbete ävensom för full­

görande av alla övriga uppgifter, som kunna anförtros åt honom.

Direktören eller hans suppleant skall närvara vid styrelsens alla sam­

manträden.

§ 395. Den internationella arbetsbyråns personal tillsättes av direktören.

Därvid böra, med behörig hänsyn tagen till angelägenheten av att erhålla bästa

möjliga arbetsresultat, utses personer av olika nationaliteter. Visst antal av

denna personal skall utgöras av kvinnor.

§ 396. Den internationella arbetsbyråns uppgift omfattar insamling och

fördelning av alla upplysningar av betydelse för den internationella regleringen

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.)

10

48

av arbetarnas villkor och arbetsförhållanden samt särskilt att verkställa utred­

ning i de frågor, som skola föreläggas konferensen för avslutande av internatio­

nella konventioner ävensom att utföra speciella av konferensen anbefallda under-

sökrilngar.

Byrån skall förbereda dagordningen vid konferensens sammanträden.

Byran skall, i enlighet med föreskrifterna i denna del av förevarande för­

drag, fullgöra de åligganden, som kunna komma att påvila densamma beträffande

internationella tvister.

Den skall redigera och på franska, engelska och varje annat språk, som

styrelsen finner lämpligt, utgiva en periodisk publikation, ägnad åt sådana frå­

gor angående industri och arbete, som äro av internationellt intresse.

Utöver de i denna paragraf omförmälda uppgifter har byrån att i allmän­

het fullgöra de uppdrag och utöva de befogenheter, som konferensen finner lämp­

ligt anförtro åt densamma.

§ 397. De ministerier hos medlemmarna, vilka handlägga arbetarfrågor,

äga direkt kommunicera med direktören genom förmedling av vederbörande rege­

rings representant hos den internationella arbetsbyråns styrelse eller, för den hän­

delse sådan representant icke finnes, genom förmedling av annan därtill behörig

och av regeringen utsedd befattningshavare.

§ 398. Den internationella arbetsbyrån äger påkalla medverkan av natio­

nernas förbunds generalsekreterare i alla frågor, beträffande vilka sådan med­

verkan kan lämnas.

§ 399. Envar av medlemmarna skall bestrida kostnaderna för ombudens

och experternas ävensom för dess representanters i styrelsen resor och uppehälle.

Medel till bestridande av alla andra kostnader för den internationella arbets­

byrån och för konferensens eller styrelsens sammanträden tillhandahållas direk­

tören av nationernas förbunds generalsekreterare ur förbundets medel.

Direktören är ansvarig inför nationernas förbunds generalsekreterare för

användningen i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf av alla honom

anförtrodda medel.

Andra kapitlet.

Verksamhet.

§ 400. Styrelsen skall upprätta dagordning för konferensens samman­

träden, sedan det granskat alla förslag, som inlämnats av regering för någon av

medlemmarna eller av någon i § 389 omförmäld sammanslutning beträffande

ärende, som kan upptagas å dagordningen.

§ 401. Direktören skall vara konferensens sekreterare; han skall fyra

månader före varje sammanträde översända dagordningen för detsamma till var

och en av medlemmarna ävensom genom dessas förmedling till de ombud, som ej

äro regeringsrepresentanter, så snart dessa äro utsedda.

§ 402. Envar av medlemmarnas regeringar äger rätt att inlägga protest

mot upptagande på dagordningen av ett eller flera därför avsedda ärenden. Skä­

len för sådan protest skola angivas i en till direktören ställd inlaga, och skall

denna av direktören delgivas medlemmarna av den internationella organisation em

49

De ärenden, mot vilka protest blivit inlagd, skola utan hänsyn till protes­

ten kvarstå å dagordningen, om konferensen sä besluter med två tredjedelar av

de av närvarande ombud avgivna röster.

. .

Yarje annan fråga, som konferensen med samma majoritet av tva tredje­

delar besluter taga under omprövning, skall upptagas å dagordningen för följande

sammanträde.

,

§ 403. Konferensen uppgör själv sin arbetsordning; den utser sm ord­

förande; den äger tillsätta kommittéer för avgivande av betänkanden rörande frå­

gor, som den finner böra utredas.

Enkel majoritet av röster, avgivna av de i konferensen deltagande ombuden,

skall vara avgörande i alla de fall, beträffande vilka kvalificerad majoritet ej

är särskilt föreskriven genom andra paragrafer i denna del av förevarande

fördrag^ mrögtning är ogiltig, om antalet avgivna röster understiger hälften av

antalet vid sammanträdet närvarande ombud.

§ 404. Konferensen kan med kommittéer, som den tillsätter, adjungera

experter, vilka skola hava rådgivande men icke beslutande befogenhet.

§ 405. Om konferensen besluter antaga förslag beträffande ett a dagord­

ningen uppfört ämne, skall den bestämma, om åt förslagen skall givas formen av:

a) en »hemställan» (»recommendation»), avsedd att underställas medlemmar-

nas prövning och att förverkligas genom nationell lag eller pa annat sätt;

b) eller ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av

medlemmarna.

...

I båda fallen, vare sig fråga är om en hemställan eller ett förslag till

konvention, erfordras för godkännande vid slutomröstning av konferensen en

majoritet av två tredjedelar av de närvarande ombudens röster.

Vid avfattandet av en hemställan eller ett förslag till konvention med allmän

giltighet bör konferensen taga hänsyn till de länder, i vilka klimatet, ofullkomlig

utveckling av den industriella organisationen eller andra särskilda omständigheter

gorå industriens betingelser väsentligt avvikande, och skall den föreslå sadana

modifikationer, som den finner nödiga med hänsyn till de säregna förhallandena i

dessa länder.

Ett exemplar av hemställandet eller förslaget till internationell konvention

skall undertecknas av konferensens ordförande och direktören samt överlämnas

till nationernas förbunds generalsekreterare. Denne skall översända en i avseende

å överensstämmelsen med originalet styrkt avskrift av ifrågavarande hemställan

eller förslag till internationell konvention till var och en av medlemmarna.

Envar av medlemmarna förbinder sig att inom ett år från avslutandet av

konferensens sammanträde (eller om det på grund av exceptionella omständig­

heter icke är möjligt att göra det inom ett ar, sa snart ske kan och i varje tall

ej senare än 18 månader från avslutandet av konferensens sammanträde) under­

ställa hemställandet eller förslaget till internationell konvention den eller de

myndigheter, till vilkas kompetensområde frågan hör, för utfärdande av lag eller

vidtagande av andra åtgärder.

.

I fråga om en hemställan skola medlemmarna underrätta generalsekretera­

ren om vidtagna åtgärder.

„

, .....

,.

I fråga om ett förslag till konvention skall medlem, som erhållit godkän­

nande av vederbörande myndighet eller myndigheter meddela generalsekreteraren

/

sin formella ratifikation av konventionen samt vidtaga nödiga åtgärder för genom­

förande av bestämmelserna i konventionen.

Om

en hemställan icke leder till någon lagstiftningsåtgärd eller andra åt­

gärder av beskaffenhet att förverkliga hemställandet eller

om

ett förslag till

internationell konvention icke vinner bifall av vederbörande myndighet eller myn-

digheter, skall ifrågavarande medlem icke vara underkastad någon ytterligare

iorpiiK teisG.

I det fall att fråga är om en förbundsstat, vars befogenhet att biträda en

konvention angående arbetsfrågor är underkastad vissa begränsningar, har rege­

ringen rätt att behandla ett förslag till konvention, beträffande vilken dylika

begränsningar gälla, såsom en enkel hemställan, och skola i sådant fall vad som

i denna paragraf sagts i fråga om hemställan äga tillämpning.

Denna paragraf skall tolkas i enlighet med följande princip:

1 intet fall fordras av någon medlem, att den till följd av antagande av

konierensen av hemställan eller förslag till konvention skall minska det skydd

som genom dess lagstiftning redan beviljats de arbetare, varom fråga är.

„

§ 406. Sålunda ratificerad konvention skall inregistreras av nationernas

förbunds generalsekreterare men är icke bindande för andra medlemmar än dem

som ratificerat den.

§ 407. Varje förslag, som vid den slutliga omröstningen å konferensen

icke uppnår en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna

röster, kan göras till föremal för en särskild konvention mellan de medlemmar av

den permanenta organisationen, som sådant önska.

Varje dylik särskild konvention skall av vederbörande regeringar meddelas

nationernas förbunds generalsekreterare, som skall låta inregistrera den.

§ 408. Envar av medlemmarna förbinder sig att till den internationella

ar bets by rån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit för genom­

förandet av de konventioner, till vilka den anslutit sig. Dessa redogörelser skola

vara avfattade i den form styrelsen angivit och skola innehålla de uppgifter

styrelsen begärt. Direktören skall framlägga ett sammandrag av dessa redogö­

relser vid konferensens nästföljande sammanträde.

§ 409. Varje till internationella arbetsbyrån från en arbetsgivar- eller

arbetarorganisation riktad erinran, enligt vilken någon av medlemmarna icke

skulle pa tillfredsställande sätt tryggat genomförandet av en konvention, till

eiu« ^ jSavaran^e medlem anslutit sig, kan av styrelsen överlämnas till

yederbörande regering, och kan denna regering inbjudas att i ämnet avgiva den

förklaring, som den finner lämplig.

§ 410. Ingar icke inom rimlig tid förklaring från regeringen ifråga, eller

synes inkommen förklaring icke styrelsen tillfredsställande, äger denna offent­

liggöra den framställda erinringen och det eventuellt därå avgivna svaret.

§ 411- Envar av medlemmarna äger att hos internationella arbetsbyrån

anföra klagomål mot annan medlem, som enligt den förstnämndes mening icke på

..71 - e i^i^nde sätt tryggat genomförandet av en konvention, som båda

biträtt i enlighet med förestående paragrafer.

. Styrelsen kan, där den så finner lämpligt, innan en undersöknings­

kommission anlitas i enlighet med vad nedan stadgas, sätta sig i förbindelse med

den asyftade regeringen på sätt i § 409 omförmäles.

Finner styrelsen anledning icke föreligga att delgiva den åsyftade re­

50

51

geringen klagomålet, eller får, sedan sådant delgivande skett, styrelsen icke inom

rimlig tid mottaga tillfredsställande svar, äger styrelsen påkalla tillsättande av

en undersökningskommission med uppgift att utreda den väckta frågan samt in­

komma med utlåtande i ämnet.

Styrelsen äger vidtaga samma åtgärd på eget initiativ eller efter anmälan

av ett konferensombud.

Då en jämlikt § 410 eller 411 väckt fråga skall behandlas inför styrelsen,

äger regering, mot vilken klagomålet är riktat och som icke redan är repre­

senterad i styrelsen, att utse ett ombud att taga del i styrelsens överläggningar

i detta ärende. Regeringen skall i god tid underrättas om den tidpunkt, vid

vilken överläggningarna skola äga rum.

§ 412. Undersökningskommissionen skall sammansättas på följande sätt:

Envar av medlemmarna förbinder sig att inom sex månader efter detta

fördrags ikraftträdande utse tre i industriella spörsmål sakkunniga personer, av

vilka den förste skall företräda arbetsgivarna, den andre arbetarna och den tredje

vara oberoende i förhållande till arbetsgivare och arbetare. Dessa personer skola

tillsammans bilda en lista, å vilken undersökningskommissionens ledamöter väljas.

Styrelsen äger pröva nämnda personers kompetens samt med två tredje­

delar av de av närvarande ombud avgivna röster vägra godkänna den, som icke

motsvarar föreskrifterna i denna paragraf.

På begäran av styrelsen utser nationernas förbunds generalsekreterare

bland de å berörda lista uppförda personer tre, en från varje av ifrågavarande

tre kategorier, att utgöra undersökningskommissionen samt förordnar en av dessa

tre personer till kommissionens ordförande. Ingen av de tre sålunda utsedda

personerna må tillhöra någon av framställt klagomål direkt berörd stat.

§ 413. För den händelse ett klagomål hänvisas till undersökningskommis­

sion jämlikt § 411, är envar av medlemmarna skyldig att, vare sig den har direkt

intresse av klagomålet eller ej, ställa till kommissionens förfogande alla tillgäng­

liga upplysningar rörande det ämne klagomålet avser.

§ 414. Sedan undersökningskommissionen underkastat klagomålet grundlig

utredning, skall den uppsätta ett betänkande, i vilket den dels skall meddela

alla tvisten belysande uppgifter, dels anföra de hemställanden den ansett sig böra

framlägga beträffande åtgärder för att tillfredsställa den klagande regeringen

samt beträffande den tidsfrist, inom vilken ifrågavarande åtgärder skola vara

vidtagna.

I betänkandet skall jämväl, där så finnes påkallat, givas anvisning på de

åtgärder av ekonomisk natur (sanctions d’ordre économique) mot den av klago­

målet berörda regeringen, som kommissionen finner lämpliga och vilkas vidtagande

av de övriga regeringarna synes den berättigat.

§ 415. Nationernas förbunds generalsekreterare skall delgiva varje av

tvisten berörd regering undersökningskommissionens betänkande och ombesörja

dess offentliggöranae.

Envar av de berörda regeringarna skall inom en månad meddela nationer­

nas förbunds generalsekreterare, huruvida den godkänner eller icke godkänner vad

som i kommissionens betänkande hemställes, samt, för den händelse att den icke

lämnar sitt godkännande, huruvida den önskar underställa tvisten nationernas

förbunds internationella permanenta domstol.

52

§ 416. Därest medlem skulle underlåta att beträffande hemställan eller

förslag till konvention vidtaga i § 405 föreskrivna åtgärder, äger vilken som

helst annan medlem rätt att draga saken inför nationernas förbunds internatio­

nella permanenta domstol.

§ 417. Den internationella domstolens beslut rörande klagomål eller fråga,

som hänskjutits till densamma jämlikt § 415 eller 416, kan icke överklagas.

§ 418. Undersökningskommissionens slutsatser och eventuella hemställan­

den kunna stadfästas, ändras eller underkännas av den internationella domstolen,

vilken, där så finnes påkallat, bör giva anvisning på de åtgärder av ekonomisk

natur, som den finner lämpliga gent emot den felande regeringen och som den

anser de övriga regeringarna berättigade att vidtaga.

§ 419. Därest _ medlem icke inom föreskriven tid ställer sig till efterrät­

telse hemställanden i undersökningskommissionens betänkande eller den inter­

nationella domstolens beslut, äger varje annan medlem att gentemot sagda med­

lem vidtaga de åtgärder av ekonomisk natur, som i undersökningskommissionens

betänkande eller domstolens beslut förklarats i föreliggande fall vara tillämpliga.

§ 420. Den felande regeringen kan när som helst till styrelsen med­

dela, att den vidtagit nödiga åtgärder för att ställa sig till efterrättelse de hem­

ställanden, som gjorts av undersökningskommissionen eller i den internationella

domstolens utslag, och äger den hos styrelsen begära tillsättande genom nationernas

förbunds generalsekreterare av en undersökningskommission för prövning av dess

uppgifter. _ I sådant fall skola bestämmelserna i §§ 412, 413, 414, 415, 417 och

418 äga tillämpning, och om undersökningskommissionens betänkande eller den

internationella domstolens beslut är gynnsamt för den felande regeringen, skola

övriga regeringar omedelbart upphäva de åtgärder av ekonomisk natur, som de

vidtagit gent emot nämnda stat.

Tredje kapitlet.

Allmänna bestämmelser.

§ 421. Medlemmarna förbinda sig att tillämpa de konventioner, som de

hava biträtt i enlighet med bestämmelserna i denna del av förevarande fördrag,

på dem av deras kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv­

styrelse, detta dock under följande förbehåll:

1) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till lokala förhållanden

äro omöjliga att tillämpa;

2) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning efter

de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbets byrån meddela det beslut,

som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar eller protek­

torat, som icke hava full självstyrelse.

§ 422. Ändringar i denna del av förevarande fördrag, vilka antagits av

konferensen med en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud av­

givna röster, skola träda i kraft, sedan de ratificerats av de stater, vilkas repre­

sentanter utgöra nationernas förbunds råd, samt av tre fjärdedelar av medlemmarna.

§ 423. Alla frågor eller meningsskiljaktigheter rörande tolkningen av

denna del av förevarande fördrag eller av de "konventioner, som enligt detsamma

framdeles kunna komma att ingås mellan medlemmarna, skola underställas den

permanenta internationella domstolens prövning.

53

Fjärde kapitlet.

övergångsbestämmelser.

§ 424. Konferensens första sammanträde skall äga rum i oktober 1919.

Platsen och dagordningen för detta sammanträde angivas i härtill fogad bilaga.

Sammankallandet och anordnandet av detta första sammanträde besörjas av

den regering, som därtill blivit bestämd i nämnda bilaga. Denna regering skall

vid beredningen av de handlingar, som skola föreläggas konferensen, biträdas av

en internationell kommission, sammansatt i enlighet med samma bilaga.

Kostnaderna för detta första sammanträde ävensom för alla följande, som

bomma att hållas, innan de nödiga anslagen kunna upptagas i nationernas för­

bunds budget, skola med undantag av ombudens och experternas resekostnader

fördelas mellan medlemmarna enligt samma grunder, som gälla för världspost-

unionens internationella byrå.

§ 425. Intill dess nationernas förbund blivit konstituerat, skola alla medde­

landen, som enligt förestående paragrafer skola ställas till förbundets general­

sekreterare, förvaras av direktören för den internationella arbetsbyrån, som skall

bringa dem till generalsekreterarens kännedom.

§ 426. Intill dess den permanenta internationella domstolen blivit inrättad,

skola de tvistefrågor, som skulle hänskjutas till densamma enligt denna avdelning

av förevarande fördrag, hänvisas till en domstol, bestående av tre av nationernas

förbunds råd utsedda personer. ^

"Bilaga.

Arbetskonferensens“första sammanträde år 1919.

Konferensen skall sammanträda i Washington.

Amerikas Förenta Staters regering anmodas sammankalla konferensen.

Den internationella organisationskommittén skall utgöras av sju personer,

utsedda av regeringarna i Amerikas Förenta Stater, Storbritannien, Frankrike,

Italien, Japan, Belgien och Schweiz. Kommittén äger, om den anser nödigt, in­

bjuda andra medlemmar att låta sig representeras i densamma.

Dagordningen skall vara den följande:

1. Tillämpning av principen om åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta

timmars arbetsvecka.

2. Frågor angående åtgärder för arbetslöshetens förebyggande och botan­

de av dess följder.

3. Sysselsättande av kvinnor:

a) före och efter barnsbörd (därunder inbegripen frågan om moderskaps-

understöd);

b) under natten;

c) i hälsofarliga arbeten;

54

4. Sysselsättande av barn:

a) minimiålder för anställande;

b) under natten;

c) i hälsofarliga arbeten.

5. Utvidgning och tillämpning av de i Bern år 1906 antagna internatio­

nella konventioner angående förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor och

förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Avdelning II.

Allmänna principer.

§ 427. De höga fördragsslutande parterna, som erkänna, att lönearbetarnas

fysiska, moraliska och intellektuella välbefinnande är av den största betydelse från

internationell synpunkt, hava för främjande av detta upphöjda syfte grundat

den i avdelning I omförmälda, till nationernas förbund anslutna permanenta orga­

nisationen.

De erkänna, att olikheter i klimat, seder och bruk, ekonomisk ändamåls­

enlighet och industriell tradition försvåra ett omedelbart genomförande av full­

ständig enhetlighet i arbetsvillkoren. Men övertygade som de äro, att arbetet ej

bör betraktas som enbart en handelsvara, anse de, att det finnes tillvägagångssätt

och grundsatser för arbetsvillkorens reglering, som alla industriella samfälligheter

böra bemöda sig att tillämpa, i den mån inom dem rådande särskilda förhållanden

medgiva det.

Bland dessa tillvägagångssätt och grundsatser anse de höga fördragsslu­

tande parterna följande vara av synnerlig och aktuell vikt:

1. Ovan omförmälda ledande grundsats, att arbetet ej får betraktas såsom

enbart en vara eller handelsartikel.

2. Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften såväl för

arbetstagare som arbetsgivare.

3. Betalandet till arbetarna av en lön, varigenom dem tillförsäkras en till­

fredsställande levnadsstandard i enlighet med deras tids och deras lands uppfattning.

4. Uppställande av åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbets­

vecka som mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.

5. Genomförande av en vilotid per vecka av minst tjugofyra timmar, vilken

om möjligt bör omfatta söndagen.

6. _ Avskaffande av barnarbete och skyldighet att så begränsa arbetet för

minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna fortföljas och deras

kroppsliga utveckling tryggas.

7. Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn till kön.

8. De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrifter skola

tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en med billighet

överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.

9. Varje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även kvinnor

skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrifter beträffande

arbetarnas skydd.

De höga fördragsslutande parterna vilja ej göra gällande, att dessa till­

vägagångssätt och grundsatser äro vare sig fullständiga eller slutgiltiga men hålla

dock före, att de lämpligen kunna tjäna som ledning för nationernas förbunds

politik samt att de, om de godtagas av de industriella samfälligheter, som äro

representerade i nationernas förbund, och om de upprätthållas i praktiken genom

en ändamålsenligt anordnad tillsyn, skola medföra varaktiga fördelar för världens

lönearbetare.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 sand. 307 käft.

(Nr 361.)

11

56

Bilaga 2.

Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konven-

tionsförslagen och hemställandena.

Projet de convention tendant ä limiter

å huit heures par jour etå quarante-

huit heures par semaine le nombre des

heures de travail dans les dtablisse-

ments industriels.

La Conférence G-énérale de l’Organisa-

ton Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée

k

Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-

rique, le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d'adopter di-

verses propositions relatives

k

»l’app-

lication du principe de la journée de

huit heures ou de la semaine de qua-

rante-huit heures,» question formant

le premier point de l’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

ä Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internatio-

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de reorganisa­

tion Internationale du Travail, comfor-

mément aux dispositions de la Partie re-

lative au Travail du Traité de Versailles

du 29 juin 1920, et du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Con­

vention, seront considérés comme »établis-

sements industriels» notamment:

I.

Draft convention limiting tlie hours

of work in industrial undertakings to

eight in the day and forty-eight in the

week.

The General Conference of the ‘Inter­

national Labour Organization of the Lea-

gue of Nations,

Having been convened åt Wa­

shington by the Government of the

United States of America, on the

29th day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »application of the principle of the

8-hours dav or of the 48-hours week,»

which is the first item in the agenda

for the Washington meeting of the

Conference, and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a draft

International convention,

adopts the followning Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention,

the term »industrial undertaking» inclu-

des partieulary:

57

(a) Les mines, carriéres et industries

extractives de toute nature;

(b)

Les industries dans lesquelles des

produits sont manufacturés, modifiés, net-

toyés, réparés, décorés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les ma-

tiéres subissent une transformation, y com-

pris la contruction des navires, les indu­

stries de démolition de matériel, ainsi que

la production, la transformation et la

transmission de la force motrice en géné-

ral et de 1’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,

1’entretien, la réparation, la modification

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, chemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaries, puits, installations télégraphi-

ques ou téléphoniques, installations élec-

triques, usines

ä

gaz, distribution d’eau,

ou autres travaux de construction, ainsi

que les travaux de préparation et de fon-

dation précédant les travaux ci-dessus;

(rf) Le transport de personnes ou de

marchandises par route, voie ferrée ou

voie d’eau, maritime ou intérieure, y com-

ris la manutention des marchandises

ans les docks, quais, wbarfs et entrepöts,

å 1’exception du transport å, la main.

Les prescriptions relatives au transport

par mer et par voie d’eau intérieure se-

ront fixées par une Conférence spéciale

sur le travail des marins et mariniers.

Dans chaque pays 1'autorité compétente

déterminera la ligne de démarcation en­

tre 1’industrie, d’une part, le commerce

et 1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Dans tous les établissements industriels,

S

ublics ou privés, ou dans leurs dépen-

ances, de quelque nature qu’ils soient,

å 1’exception de ceux dans lesquels sont

seuls employés les membres d’une méme

(a) Mines, quarries, and other works

for the extraction of minerals from the

earth.

(b)

Industries in which articles are ma-

nufactured, altered, cleaned, repaired, or­

namented, finished, adapted for sale, bro-

ken up or demolished, or in which mate­

rials are transformed; including shipbuil-

ding and the generation, transformation,

and transmission of electricity or motive

power of any kind.

(c)

Construction, reconstruction, main-

tenance, repair, alteration, or démolition

of any building, railway, tramway, har-

bour, dock, pier, canal, inland waterway,

road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,

well, telegraphic or telephonic installation,

electrical undertaking, gas work, water-

work or other work of construction, as

well as the préparation for or laying

the foundations of any such work or

structure.

(

d

) Transport of passengers or goods

by road, rail, sea or inland waterway,

including the handling of goods åt docks,

quays, wharves or warehouses, but ex-

cluding transport by hand.

The provisions relative to transport by

sea and on inland waterways snäll be

determined by a special conference deal-

ing with employment åt sea and on in­

land waterways.

The competent authority in each coun­

try shall define the line of division

which separates industry from commerce

and agriculture.

Article 2.

The working hours of persons employed

in any public or private industrial un­

dertaking or in any branch thereof,other

than an undertaking in which only mem-

bers of the same family are employed,

58

famille, la durée du travail du person-

nel ne pourra excéder hult heures par

jour et quarante-huit lieures par semaine,

sauf les exceptions prévues ci-aprés:

(a)

Les dispositions de la présente Con-

vention ne sont pas applicables aux per-

sonnes occupant un poste de surveillance

ou de direction ou un poste de confiance.

(b)

Lorsque en vertu d’une loi ou par

suite de l’usage ou de conventions entre

les organisations patronales et ouvriéres

(ou ä défaut de telles organisations, entre

les représentants des patrons et des ou-

vriers), la durée du travail d’un ou plu-

siers jours de la semaine est inférieure

å, huit heures, un acte de 1’autorité com-

pétente ou une convention entres les or­

ganisations ou représentants susmention-

nés des intéressés peut autoriser le dé-

{

lassement de la limite des huit heures

es autres jours de la semaine. Le dé-

passement prévu par le présent para-

graphe ne pourra jamais excéder une

heure par jour.

(c) Lorsque les travaux s’effectuent par

équipes, la durée du travail pourra étre

prolongée au-delä de huit heures par jour

et de quarante-huit heures par semaine,

ä la condition que la moyenne des heures

de travail calculée sur une période de

trois semaines ou moins ne dépasse pas

huit par jour et quarante-huit par se­

maine.

Article 3.

La limite des heures de travail prévue

ä 1’article 2 pourra étre dépassée en cas

d’accident survenue ou imminent, ou en

cas de travaux d’urgence ä effectuer aux ma-

chines ou ä 1’outillage, ou en cas de force

majeure, mais uniquement dans la me-

sure nécessaire pour éviter qu’une géne

sérieuse ne soit apportée ä la marche

normale de 1’établissement.

Article 4.

La limite des heures de travail prévue

k

1’article 2 pourra étre dépassée dans les

shall not exceed eight in the day and

forty-eight in the week, with the excep­

tions hereinafter provided för.

(a)

The provisions of this Convention

shall not apply to persons holding posi­

tions of supervision or management, nor

to persons employed in a confidential

capacity.

(b)

Where by law, custom, or agree-

ment between employers’ and workers’

organizations, or, where no such organi-

zations exist, between employers’ and

workers’ representatives, the hours of

work on one or more days of the week

ai’e less than eight, the limit of eight

hours may be exceeded on the remaining

days of the week by the sanction of the

competent public authority, or by agree-

ment between such organizations or re­

presentatives; provided, however, that

in no case under the provisions of this

paragraph shall the daily limit of eight

hours be exceeded by more than one hour.

(c) Where persons are employed in

shifts it shall be permissible to employ

persons in excess of eight hours in any

one day and forty-eight hours in any

one week, if the average number of hours

over a period of three weeks or less does

not exceed eight per day and forty-eight

per week.

Article 3.

The limit of hours of work prescribed

in Article 2 may be exceeded in case of

accident, actual or threatened, or in case

of urgent work to be done to machinery

or plant, or in case of »force majeure»,

but only so far as may be necessary to

avoid serious interference with the ordi-

nary working of the undertaking.

Article 4.

The limit of hours of work prescribed

in Article 2 may also be exceeded in

59

travaux dont le fonctionnement continu

doit, en raison méme de la nature

du travail, étre assuré par des équipes

successives, ä la condition que les neures

de travail n’exédent pas en moyenne cin-

quante-six par semaine. Ce régime n’af-

fectera pas les congés qui peuvent étre

assurés aux travailleurs par les lois na-

tionales en compensation de lenr jour de

repos hebdomadaire.

Article 5.

Dans les cas exceptionnels oii les limi-

tes fixées å 1’article 2 seraient reconnnes

inapplicables, et dans ees cas seulement,

des conventions entre organisations ouvri-

éres et patronales pourront, si le Gouver-

nement. å qui elles devront étre commi-

niquées, transforme leurs stipulations en

réglements, établir sur une plus longue

période un tableau réglant la duréejour-

naliére du travail.

La durée moyenne du travail, calculée

sur le nombre de semaines déterminé par

le tableau, ne pourra en aucun cas ex-

céder quarante-buit heures par semaine,

Article 6.

Des réglements de 1’autorité publique

détermineront par industrie ou par pro­

fession:

(a)

les dérogations per manentes qu’il

y aura lieu d’admettre pour les travaux

préparatoires ou complémentaires qui do­

cent étre nécessairement exécutés en de-

bors de la limite assignée au travail

général de 1’établissement, ou pour cer-

taines catégories de personnes dont le

travail est spécialement intermittent;

(b)

les dérogations temporaires qu’il y

aura lieu d’admettre pour permettre aux

entreprises de faire face ä des surcroits

de travail extraordinaires.

Ces réglements doivent étre pris aprés

consultation des organisations patronales

et ouvriéres intéressées, lä ou il en existe.

Ils détermineront le nombre maximum

d’heures supplémentaires qui peuvent étre

those processes which are required by rea­

son of the nature of the process to be

carried on continuously by a succession

of silifts, subject to the condition tbat

the working hours skall not exceed

fifty-six in the week on tbe average. Sucb

regulation of the hours of work shall in

no case affect any rest days which may

be secured by the national law to the

workers in such processes in compensa­

tion for the weekly rest day.

Article 5.

In exceptional cases where it is recog-

nized that the provisions of Article 2

cannot be applied, but only in such cases,

agreements between workers’ and emploj -

ers’ organizations concerning the daily

limit of work over a longer period of

time may be given the force of regula-

tions, if the Government, to which these

agreements shall be submitted, so decides.

The average number of hours worked

per week, over the number of weeks co-

vered by any such agreement shall not

exceed forty-eight.

Article 6.

Regulations made by public authority

shall determine for industrial undertakings:

(a)

The permanent exceptions that may

be allowed in preparatorv or complemen-

tary work which must necessarily be car­

ried on outside the limits laid down for

the general working of an establishment,

or for certain classes of workers whose

work is essentially intermittent.

(b)

The temporary exceptions that may

be allowed, so that establishments may

deal with exceptional cases of pressure

of work.

These regulations shall be made only

after consultation with the organizations

of employers and workers concerned, if

any such organizations exist. These re­

gulations shall fix the maximum of addi-

\

60

autorisées dans chaque cas. Le taux du

salaire jour ees heures supplémentaires

sera majoré d’au moms 25 pour cent par

rapport au salaire normal.

Article 7.

Chaque Gouvernement communiquera

au Bureau International du Travail:

(a)

une liste des travaux classés comme

ayant un fonetionnement nécessairement

continu dans le sens de 1’article 4;

(b)

des renseignements cou^ilets sur la

pratique des accords prévus ä la l’ar-

ticle 5;

(c) des renseignements complets sur les

dispositions réglementaires pnses en vertu

de Tarticle 6 et leur application.

Le Bureau International du Travail

présentera chaque année un rapport å

ce sujet å la Conférence Générale de l’Or-

ganisation Internationale du Travail.

Article 8.

En vue de faciliter 1’application des

dispositions, de la présente convention,

■chaque patron devra:

(a)

faire connaitre au moyen d’affiches

apposées d’une maniére apparante dans

son établissement ou en tout autre lieu

convenable, ou selon tout autre mode

approuvé par le Gouvernement, les heu­

res auxquelles commence et finit le tra­

vail, ou, si le travail s’effectue par équi-

pes, les heures auxquelles commence et

finit le tour de chaque équipe. Les heu­

res seront fixées de fatjon å ne pas dé-

passer les limites prévues par la présente

convention, et, une fois notifiées, ne pour-

ront étre modifiées que selon le mode et

la forme d’avis approuvés par le Gouver­

nement;

(b)

faire connaitre, de la méme falkon,

les repos accordés pendant la durée du

travail et considérés comme ne faisant

pas partie des heures de travail;

(c) inscrire sur un registre, selon le

mode approuvé par la législation de chaque

pays ou par un réglement de l’auto-

tional hours in each instance, and the

rate of pay for overtime shall not be

less than one and one-quarter times the

regular rate.

Article 7.

Each Government shall communicate

to the International Labour Office:

(a)

A list of the processes which are

classed as being necessarily continuous in

character under article 4;

(b)

Full information as to working of

the agreements mentioned in article 5;

and

(c) Full information concerning the re-

gulations made under Article 6 and their

application.

The International Labour Office shall

make an annual report thereon to the

General Conference of the International

Labour, Organization.

Artdle 8.

In order to facilitate the enforcement

of the provisions of this Convention, eve-

ry employer shall be required:

(a)

To notify by means of the posting

of notices in conspicuous places in the

works or other suitable place, or by such

other method as may be approved by the

Government, the hours åt which work

begins and ends, and where work is car-

ried on by shifts, the hours åt which

each shift begins and ends. These hours

shall be so fixed that the duration of the

work shajl not exceed the limits prescrib-

ed by this Convention, and when so no-

tified they shall not be changed except

with such notice and in such manner as

may be approved by the Government.

(5). To notify in the same way such

rest intervals accorded during the period

of work as are not reckoned as part of

the working hours.

(c)

To keep a record in the form pre-

scribed by law or regulation in each

country of all additional hours worked in

61

rité compétente, toute les heures supplé-

mentaires efFectuées en vertu des articles

3 et 6 de la présente Convention.

Sera considéré comme illégal le fält

d’employer nne personne en dehors des

heures fixées en vertu du paragraphe

(a),

ou pendant les heures fixées en vertu du

paragraphe

(b).

Article 9.

L’application de la présente convention

au Japon comportera les modifications

et conditions suivantes:

(a) Seront considérés comme «établisse-

ments industriels», notamment—

les établissements énumérés au para­

graphe

a

de 1’article ler,

les établissements énumérés au pa-

ragrape

b

de 1’article ler, s’ils occu-

pent au moins dix personnes;

les établissements énumérés au para­

graphe

c

de 1’article lor, sous réserve

que ees établissements soient compris

dans la définition des «fabriques»

donnée par 1’autorité competente;

les établissements énumérés au para­

graphe

d

de 1’article ler, sauf le trans­

port de personnes ou de marchan-

dises par route, la manutention des

marchandises dans les docks, quais,

wharfs et entrepöts, ainsi que le

transport å la main; et,

sans égard au nombre des person­

nes occupées, ceux des établissements

industriels énumérés aux paragraphes

b

et c de 1’article ler que 1’autorité

compétente pourrait déclarer trés dan-

gereux ou comportant des travaux

insalubres.

(b)

La durée efFective du travail de

toute personne ågée d’au moins 15 ans,

employée dans un établissement indu­

striel, public ou privé, ou dans ses dé-

pendances, ne dépassera pas cinquante-

sept heures par semaine, sauf dans l’in-

dustrie de la soie grége, ou la durée

pursuance of Articles 3 and 6 of this

Convention.

It shall be made an ofFence against the

law to employ any person outside the

hours fixed in accordance with paragraph

(a),

or during the intervals fixed in accord­

ance with paragraph

(b).

Article 9.

In the application of this Convention

to Japan the foliowing modifications and

conditions shall obtain:

(a)

The term »industrial undertaking»

ineludes partieulary—

The undertakings enumerated in

paragraph

(a)

of Article 1;

The undertakings enumerated in

paragraph

(b)

of article 1, provided

there are åt least ten workers employed;

The undertakings enumerated in

paragraph (c) of Article 1, in so far

as these undertakings skall be defin-

ed as »faetories» by the competent

authority;

The undertakings enumerated in

paragraph (

d

) of Article 1, except

transport of passengers or goods by

road, handling of goods åt docks,

quays, wharves, and warehouses, and

transport by hand; and,

Regardless of the number of per­

sons employed, such of the underta­

kings enumerated in paragraphs

(b)

and

(c)

of Article 1 as may De de-

clared by the competent authority

either to be highly dangerous or to

involve unhealthy processes.

(b)

The aetual working hours of per­

sons of fifteen years of age or over in

any public or private industrial underta­

king, or in any branch thereof, shall not

exceed fifty-seven in the week except that

in the raw-silk industry the limit may

be sixty hours in the week.

62

maximum de travail pourra étre de soix-

ante heures par semaine.

(c) La durée effective du travail ne

ourra en aucun cas dépasser quarante-

uit heures par semaine, ni pour les en-

fants de moins de quinze ans occupés

dans les établissements industriel, pu-

blics ou privés, ou dans leurs dépendan-

ces, ni pour les personnes occupées aux

travaux souterrains dans les mines, quel

que soit leur åge.

(d)

La limitation des heures de travail

peut étre modifiée dans les conditions

prévues aux articles 2, 3, 4 et 5 de la

{

»résente Convention, sans toutefois que

e rapport entre la durée de la prolonga­

tion accordée et la durée de la semaine

normale puisse étre supérieur au rapport

résultant des dispositions des dits ar­

ticles.

(e) Une période de repos hebdomadaire

de vingt-quatre heures consécutives sera

accordée å tous les travailleurs sans dis-

tinction de catégorie.

(f)

Les dispositions de la législation

industrielle au Japon qui en limitent

1’application aux établissements ou sont

employées au moins quinze personnes, se-

ront modifiées de faqon ä ce que cette

législation s’applique désormais aux éta­

blissements ou sont employées au moins

dix personnes.

(g)

Les dispositions des paragraphes ci-

dessus du présent article entreront en

vigueur au plus tard le ler juillet 1922;

toutefois, les dispositions contenues å

1’article 4, telles qu’elles sont modifiées

par le paragraphe

d

du présent article,

entreront en vigueur au plus tard le ler

juillet 1923.

(h)

La limite de quinze ans prévue au

paragraphe

c

du présent article sera por-

tée å seize ans le ler juillet 1925 au plus

tard.

Article 10.

Dans 1’Inde brittannique, le principe

de la semaine de soixante heures sera

(c) The actual working hours of per­

sons under fifteen years af age in any

public or private industrial undertaking,

or in any branch thereof, and of all mi­

ners of whatever age engaged in under-

ground work in the mines, shall in no

case exceed forty-eight in the week.

(

d

) The limit of hours of work may be

modified under the conditions provided

for in Articles 2, 3, 4, and 5 of this Con­

vention, but in no case shall the length

of such modification bear to the length

of the basic week a proportion greater

than that which obtains in those Articles.

(e) A weekly rest period of twenty-

four consecutive hours shall be allowed

to all classes of workers.

(/) The provision in Japanese factory

législation limiting its application to pla-

ces employing fifteen or more persons snäll

be amended so that such législation shall

apply to places employing ten or more

persons.

(g)

The provisions of the above para-

graphs of this Article shall be brought

into operation not later than 1 July,

1922, except that the provisions of Ar­

ticle 4 as modified by paragraph

(d)

of

this Article shall be brought into opera­

tion not later than 1 July, 1923.

(A) The age of fifteen prescribed in pa­

ragraph (c) of this Article shall be rai-

sed, not later than 1 July, 1925, to six-

teen.

Article 10.

In British India the principle of a six-

ty-hour week shall be adopted for all work-

:

63

adopté pour tous

les travailleurs occupés

dans

les

Industries

actuellement

visées

S

ar la législation industrielle dont le

-Guvernement de l’lnde assure 1’applica-

tion, ainsi que dans les mines et dans les

catégories de travaux de chemins de fer

qui seront énumérées ä cet effet par l’au-

torité compétente. Cette autorité ne

pourra autoriser des modifications å la li-

mite ci-dessus mentionnée qu’en tenant

compte des dispositions contenues dans

les artides 6 et 7 de la présente Con-

vention.

Les autres prescriptions de la présente

Convention ne s’appliqueront pas å l’Inde,

mais une Imitation plus étroite des heu-

res de travail devra étre examinée lors

d’une prochaine session de la Conférence

Générale.

Article 11.

Les dispositions de la présente Conven­

tion ne s’appliqueront ni ä la Chine, ni

å, la Perse, ni au Siam, mais la Imita­

tion de la durée du travail dans ees pays

devra étre examinée lors d’une prochaine

session de la Conlérenc Générale.

Article 12.

Pour l’application de la présente Con­

vention

ä

la Gréce, la date ä laquelle ees

dispositions entreront en vigueur, confor-

mément

ä

1’article 19, pourra étre repor-

tée au ler juillet 1923, pour les établis-

sements industriels ci-aprés: 1

(1) Fabriques de sulfure de carbone,

(2) Fabriques d’acides,

(3) Tanneries,

(4) Papeteries,

(5) Imprimeries,

(6) Scieries,

(7) Entrepöts de tabac et établisse-

ments oii se fait la prépara-

tion du tabac,

ers in the industries åt present covered

by the faetory aets administered by the

Government of India, in mines, and in

such branches of railway work as shall

be specified for this purpose by the com-

petent authority. Any modification of

this limitation made by the competent

authority shall be snbject to the provi­

sions of Articles 6 and 7 of this Conven­

tion. In other respeets the provisions of

this Convention shall not apply to India,

but further provisions limiting the hours

of work in India shall be considered

åt a future meeting of the General Con-

ference.

Article 11.

The provisions of this Convention shall

not apply to China, Persia, and Siam,

but provisions limiting the hours of work

in these countries shall be considered åt a

future meeting of the General Conference.

Article

12.

In the application of this Convention

to Greece, the date åt which its provi­

sions shall be brought into operation in

accordance with Article 19 may be ex-

tended to not later than 1 July, 1923,

in the case of the following industrial

undertakings:

(1) Carbon-bisulphide works,

(2) Acids works,

(3) Tanneries,

(4) Paper milis,

(5) Printing works,

(6) Sawmills,

(7) Warehouses for the handling and

preparation of tobacco,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft.

(Nr 361.)

12

64

(8) Travaux å ciel ouvert dans les

mines,

(9} Fonderies,

(10) Fabriques de chaux,

(11) Teintureries,

(12) Verreries (souffleurs),

(13) Usines å gaz (chauffeurs),

(14) Chargement et déchargement de

marchandises;

et au plus tard au ler juillet 1924, pour

les établissements industriels ci-aprés:

(1) Industries mécaniques: construc-

tion de machines, fabrication de coffres-

forts, balances, lits, pointes, plomb de

chassé, fonderies de fer et de bronze,

ferblanterie, ateliers d’étamage, fa­

briques d’appareils hydrauliques;

(2) Industries de båtiment: fours å

cbaux, fabriques de ciment, de plåtre,

tuileries, briqueteries et fabriques de

dalles, poteries, scieries de marbre,

travaux de terrassement et de con-

struction;

(3) Industries textiles: filatures et

tissages de toutes sortes, sauf les

teintureries;

(4) Industries de 1’alimentation:

minoteries, boulangeries, fabriques de

påtes alimentaires, fabriques de vins,

d’alcools et de boissons, huileries,

brasseries, fabriques de glace et d’eaux

gazeuses, fabriques de produits de

confiserie et de chocolat, fabriques de

saucissons et de conserves, abattoirs

et boucberies;

(5) Industries chimiques: fabriques

de couleurs synthétiques, verreries

(sauf les soumeurs), fabriques d’es-

sence de térébenthine et de tartre,

fabriques d’oxygéne et de produits

pharmaceutiques, fabriques d’huile de

lin, fabriques de glycérine, fabriques

de carbure de calcium, usines å gaz

(sauf les chauffeurs);

(6) Industries du cuir: fabriques de

chaussures, fabriques d’articles en cuir;

(8) Surface mining,

(9) Foundries,

(10) Lime works,

(11) Dye works,

(12) Glassworks (blowers),

(13) Gas works (firemen),

(14) Loading and unloading mer-

chandise;

and to not later than 1 July, 1924, in

the case of the following industrial un-

dertakings:

(1) Mechanical industriös: Machine

sbops for engines, safes, scales, beds,

tacks, shells (sporting), iron foundries,

bronze foundries, tin sbops, plating

shops, manufactories of hydraulic

apparatus;

(2) Constructional industriös: Lime-

kilns, cement works, plasterers’ shops,

tile yards, manufactories of bricks

and pavements, pGtteries, marble

yards, excavating and building work;

(3) Textile industriös: Spinning

and weaving milis of all kinds, except

dye works;

(4) Food industriös: Flour and grist-

mills, bakeries, macaroni factories,

manufactories of wines, alcohol, and

drinks, oil works, breweries, manu­

factories of ice and carbonated drinks,

manufactories of confectioners’ pro-

ducts and chocolate, manufactories of

sausages and preserves, slaughter-

houses, and butcher shops;

(5) Chemical industriös: Manu­

factories of synthetic colors, glass-

works (except the blowers), manu­

factories of essence of turpentine and

farfar, manufactories of oxygen and

pharmaceutical products, manufac­

tories of flaxseed oil, manufactories

of glycerine, manufactories of calcium

Carbide, gas works (except the fire-

men);

(6) Leather industries: Shoe fac-

tories, manufactories of leather goods

65

(7) Industries du papier et de l’im-

primerie: fabriques d’enveloppes, de

registres, de boites, de sacs, ateliers

de reliure, de lithographie et de

zincographie;

(8) Industries du vétement: ateliers

de couture et de lingerie, ateliers de

pressage, fabriques de couvertures de

lits, de iäeurs artificielles, de plumes

et de passementeries, fabriques de

chapeaux et de parapluies;

(9) Industries du bois: menuiserie,

tonnellerie, charronnerie, fabriques de

meubles et de cbaises, ateliers d’en-

cadrement, fabriques de brosses et de

balais;

(10) Industries électriques: usines

de production de courant, ateliers

d’installations électriques;

(11) Transports par terre: employés

de chemins de fer et de tramways,

chauffeurs, cochers, et charretiers.

A

rticle

13.

Pour 1’application de la présente Con-

vention å. la Roumanie, la date å laquelle

ses dispositions entreront en vigueur,

conformément å 1’article 19, pourra étre

portée au ler juillet 1924.

(7) Paper and printing Industries:

Manufactories of envelopes, record

books, boxes, bags, bookbinding, litho-

graphing, and zinc-engraving sbops;

(8) Clotbing industriös: Clotbing

sbops, underwear and trimmings,

workshops for pressing, workshops

for bed coverings, artificial flowers,

feathers, and trimmings, hat and

umbrella factories;

(9) Woodworking industriös: Joiners’

shops, coopers’ sheds, wagon factories,

manufactories of furniture and chairs,

picture-framing establishments, brush

and broom factories;

(10) Electrical industriös: Power

houses, shops for electrical installa­

tions ;

(11) Transportation by land: Em-

ployees on railroads and Street cars,

firemen, drivers, and carters.

Article 13.

In the application of this Convention

to Roumania the date åt which its pro­

visions shall be brought into operation in

accordance with Article

19

may be exten-

ded to not later than

1

July,

1924.

Article 14.

Les dispositions de la présente Con­

vention peuvent étre suspendues dans tout

pays par ordre du Gouvernement, en cas

de guerre ou en cas d’événements présen-

tant un danger pour la sécurité nationale.

Article 15.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de St.-

Germain du 10 septembre 1919, seront

communiquées au Secrétaire Général de

la Société des Nations et par lui en­

regi strées.

Article 14.

The operation of the provisions of this

Convention may be suspended in any

country by the Government in the event

of war or other emergency endangering

the national safety.

Article 15.

The formal ratifications of this Con­

vention, under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

66

Article 16.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å, 1’appliquer å celles

de ses colonies ou possessions ou ä ceux

de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous les réserves

suivantes:

(a) Que les dispositions de la Conven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la convention

aux conditions locales puissent étre intro-

duites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chaeun de ses protecto­

rats ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article

17.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres ide 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait ä

tous les Membres de l’Organisation Inter­

nationale de Travail.

Article 18.

La présente Convention entrera en

vigeur å la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général

de la Société des Nations; elle ne liera

que les Membres qui auront fait en-

registrer leur ratification au Secrétariat.

Par la suite, la présente Convention

entrera en vigueur au regard de tout

autre Membre ä la date ou la ratification

de ce Membre aura été enregistrée au

Secrétariat.

Article 19.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses

A

rticle

16.

Each Member of the International

Labour Organization which ratifies this

Convention engages to apply it to its

colonies, protectorates and possessions

which are not fully self-governing:

(a)

Except where owing to the local

conditions its provisions are inappli-

cable; or

(b)

Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the Inter­

national Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protec­

torates, and possessions which are not

fully self-governing.

A

rticle

17.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organization have been registered with

the Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations shall so notify all

the Members of the International Labour

Organization.

Article 18.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their * ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this (konven­

tion will come into force för any other

Member åt the date on which its ratifi­

cation is registered with the Secrétariat.

Article 19.

Each Member which ratifies this Con­

vention agrees to bring its provisions into

67

dispositions au plus lärd le ler juillet operation not later than 1 July, 1921,

1921, et ä prenare telles mesures qui and to take such action as may be neces-

seront nécessaires pour rendre effectives sary to make these provisions effective.

ees dispositions.

Article 20.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années apres la date

de la mise en vigueur initiale de la Con­

vention, par un aete communiqué au Sec-

rétaire Général de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénonciation ne

prendra effet qu’une année apres avoir

été enregistrée au Secrétariat.

Article 21.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une fois par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’appli-

cation de la présente Convention et déci-

dera d’inscrire å l’ordre du jour de la

Conférence la question de la révision ou

de la modification de la dite Convention.

Article 22.

Les textes frants et anglais de la

f

résente Convention feront foi l’un et

autre.

II

Profet de Convention concernant le

Chömage.

La Conférence Générale de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis uAmé-

rique, le 29 oetobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions »relatives aux moyens

de prévenir le chömage et de remé-

dier å ses conséquences», question

Article 20.

A Member which has ratified this Con­

vention may denounce it after the expi-

ration of ten years from the date on

which the Convention first comes into

force, by an act communicated to the

Secretary General of the League of

Nations for registration. Such denuncia-

tion shall not take effeet until one year

after the date on which it is registered

with the Secretariat.

A

rticle

21.

Åt least once in ten years the Gover-

ning Body of the International Labour

Office shall present to the General Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the desira-

bility of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 22.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Draft Convention concerning unem-

ployment.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America, on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the >question of preventing or pro-

viding against unemployment», wnich

68

formant le deuxiéme point de l’ordre is the second item in the agenda for

du jour de la Conférence tenue å

the Washington meeting of the Con-

Washington, et

ference, and

Apres avoir décidé que ees propo-

Having determined that these pro-

sitions seraient rédigées sous forme

posals shall take the form of a draft

d’un projet de convention internatio- international convention,

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par les Membres de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail, confor-

mément aux dispositions de la Partie

relative au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919:

Article 1.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention communiquera au Bureau

International du Travail ä des intervalles

aussi courts que possible et qui ne devront

as dépasser trois mois, toute information

isponible, statistique ou autre, concernant

le chömage, y compris tous renseignements

sur les mesures prises ou å prendre en

vue de lutter contre le chomage. Toutes

les fois que ce sera possible les infor­

mations devront étre recueillies de telle

fa9on que communication puisse en étre

faite dans les trois mois suivant la fin

de la période å laquelle elles se rap-

portent.

Article 2.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention devra établir un systéme de

bureaux publics de placement gratuit

placé sous le contröle d’une autorité

centrale. Des Comités qui devront com-

prendre des représentants des patrons et

aes ouvriers seront nommés et consultés

pour tout ce qui concerne le fonetionne-

ment de ees bureaux.

Lorsque coexistent des bureaux gratuits

publics et privés, des mesures devront

étre prises pour coordonner les opérations

de ees bureaux sur un plan national.

Le fonetionnement des differents systé-

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organisation, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

Eacb Member which ratifies tbis Con­

vention sball communicate to the Inter­

national Labour Office, åt intervals as

short as possible and not exceeding tbree

montbs, all available information, statisti-

cal or otherwise, concerning unemployment,

ineluding reports on measures taken or

contemplated to combat unemployment.

Whenever practicable, the information

shall be made available for sucb com­

munication not later than tbree montbs

after the end of the period to which it

relätes.

Article 2.

Each Member which ratifies tbis Con­

vention shall establisb a system of free

public employment agencies under the

control of a central authority. Com-

mittees, which shall inelude represen­

tatives of employers and of workers, sball

be appointed to advise on matters con­

cerning the carrying on of these agencies.

Where both public and private free em­

ployment agencies exist, steps shall be

taken to coordinate the operations of such

agencies on a national scale.

The operations of the various national

69

mes nationaux sera coordonné par le

Bureau International da Travail, d’accord

avec les pays intéressés.

Article 3.

Les Membres de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifieront la

présente Convention et qui ont établi un

systéme d’assurance contre le cbömage,

devront, dans les conditions arrétées d’un

commun accord entre les Membres inté­

ressés, prendre des arrangements permet-

tant ä des travailleurs ressortissant å

l’un de ees Membres et travaillant sur

le territoire d’un äutre de recevoir des

indemnités d’assurance égales ä celles

touchées par les travailleurs ressortissant

å ce deuxiéme Membre.

Article 4.

Les ratifications officielles de la pré­

sente Convention, dans les conditions

prévues å la Partie XIII du Traité de

Versailles du 28 juin 1919, et du Traité

de St.-Germain du 10 septembre 1919,

seront communiquées au Secrétaire Géné-

ral de la Société des Nations et par lui

enregistrées.

Article 5.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la pré­

sente Convention s’engage å l’appliquer å

celles de ses colonies ou possessions ou a

ceux de ses protectorats qui ne se gouver-

nent pas pleinement eux-mémes, sous les

réserves suivantes:

(a)

Que les dispositions de la Conven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

anx conditions locales puissent étre intro-

duites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies ou

possessions ou chacun de ses protectorats ne

se gouvernant pas pleinement eux-mémes.

systems shall be coordinated by the In­

ternational Labour Office in agreement

with the countries concerned.

Article 3.

The Members of the International La­

bour Organization which ratify this Con-

vention and which have established sy­

stems of insurance against unemployment

shall, upon terms being agreed between

the Members concerned, make arrange­

ments whereby workers belonging to one

Member and working in the territory of

another shall be admitted 4o the same

rates of benefit of such insurance as those

which obtain for the workers belonging

to the latter.

Article 4.

The format ratifications of this Con­

vention, under the conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Versailles

of 28 June, 1919, and of the Treaty of

St. Germain of 10 September, 1919, shall

be communicated to the Secretary Gene­

ral of the Leagug of Nations for registra­

tur.

Article 5.

Each Member of the International La­

bour Organization which ratifies this Con­

vention engages to apply it to its colo­

nies, protectorates and possessions which

are not fully self-governing:

(a)

Except where owing to the local con­

ditions its provisions are inapplicable; or

(

b

) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the Inter­

national Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protec­

torates and possessions which are not

fully self-governing.

70

Article 6.

Aussitöt que les ratifications de trois

Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait å

tons les Membres de 1’Organisation In­

ternationale du Travail.

Article 7.

La présente Convention entrera en vi-

gueur å la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, cette Convention entrera en vigueur

au -regard de tout autre Membre å la date

ou la ratification de ce Membre aura été

enregistrée au Secrétariat.

Article 8.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses di­

spositions au plus tard le ler juillet 1921

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees di­

spositions.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expira-

tion d’une période de dix années aprés

la date de la mise en vigueur initiale de

la Convention, par un aete communiqué

au Secrétaire Général de la Société aes

Nations et par lui enregistré. La dénon-

ciation ne prendra effet qu’une année

aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une fois par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’ap-

plication de la présente Convention et

décidera s’il y a lieu d’inscrire å, l’ordre

Article 6.

As soon as the ratifications of three

Members of the International Labour Or-

ganization have been registered with the

Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations snäll so notify

all the Members of the International La­

bour Organization.

Article 7.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, .but it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Conven­

tion will come into force for any other

Member åt the date on which its ratifi­

cation is registered with the Secrétariat.

Article 8.

Each Member which ratifies this Con­

vention agrees to bring its provisions

into operation not later than 1 July, 1921,

and to take such action as may be neces-

sary to make these provisions effeetive.

Article 9.

A Member which has ratified this Con­

vention may denounce it after the expira-

tion of ten years from the date on which the

Convention first comes into force, by an

act communicated to the Secretary Gene­

ral of the League of Nations for registra-

tion. Such denunciation shall not take

efifeet until one year after the date on

which it is registered with the Secrétariat.

Article

10.

Åt least once in ten years the Gover-

ning Body of the International Labour

Office shall present tho the General Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the desi-

rability of placing on the agenda of the

71

du jour de la Conférence la question de Conference the question of its revision

la révision ou de la modification de la or modification.

dite Convention.

Article 11.

Les textes fränt; ais et anglais de la pré-

sente Convention feront foi l’un etTautre.

Article 11.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

III.

Recommendation concernant le

chömage.

La Conférence Générale de 1’Organisa­

tion Internationale du Travail de la So-

ciéte des Nations,

Convoquée å, Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis a’Amé-

rique, le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions «relatives aux moyens

de prévenir le chomage et de remé-

dier å ses conséquences,» question

formant le deuxiéme point de l’ordre

du jour de la Conférence tenue ä

Washington, et

Aprés avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recom-

mandation,

adopte la Recommandation ci-aprés qui sera

soumise å 1’examen des Membres de l’Or-

ganisation Internationale du Travail en

vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie relative au

Travail du Traité de Versailles du 28 juin

1919, et du Traité de Saint-Germain du 10

septembre 1919:

I.

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de ^Organisation In­

ternationale du Travail prenne des me-

sures pour interdire la création de bu-

reaux de placement payants ou d’entrepri-

ses commerciales de placement.

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

Recommendation concerning unem-

ployment.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »question of preventing or pro­

vning against unemployment,» which

is the second item in the agenda for

the Washington meeting of the Con

ference, and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a recom­

mendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the In-

ternatonal Labour Organization for con-

sideration with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

June, 1919, and of the Treaty of St. Ger-

main of 10 September, 1919:

I.

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization take measures to

prohibit the establishment of employment

agencies which charge fees or which carry

on their business for profit. Where such

1 samt. 307 höft.

(Nr 361.)

13

72

En ce qui concerne les bureaux déjå,

existants la Conférence recommande que

leur fonctionnement soit subordonné å

1’octroi de licences délivrées par le Gou-

vernement et que toutes mesures soient

prises afin de les supprimer dés que

ossible.

II.

La Conférence Générale recommande

aux Membres de l’Organisation Interna­

tionale du Travail que le recrutement

collectif de travailleurs dans un pays, en

vue de leur emploi dans un autre, ne

puisse avoir lieu qu’aprés entente entre

les pays intérressés et apres consultation

des patrons et des ouvriers appartenant,

dans chaque pays, aux industries inté-

ressées.

III.

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de 1’Organisation In­

ternationale du Travail organise un sy-

stéme effectif d’assurance contre le chö-

mage, soit au moyen d’une institution du

Gouvernement, soit en accordant des sub­

ventions du Gouvernement aux associa­

tions dont les statuts prévoient en faveur

de leurs membres le paiement d’indemni-

tés de chömage.

IY.

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de 1’Orgauisation In­

ternationale du Travail coordonne l’exé-

cution des travaux entrepris pour le compte

de 1’autorité publique, et réserve autant

que possible ees travaux pour les périodes

de chömage et pour les régions particu-

liérement affeetées par ce phénoméne.

agencies already exist, it is further re-

commended that they be permitted to

operate only under Government licenses,

and that all practicable measures be taken

to abolish such agencies as soon as possible.

II.

The General Conference recommends to

the Members of the International Labour

Organization that the recruiting of bodies

of workers in one country with a view

to their employment in another country

should be permitted only by mutual agree-

ment between the countries concerned and

after consultation with employers and

workers in each country in the industries

concerned.

III.

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization establish an affeetive

system of unemployment insurance, either

through a Government system or through

a system of Government subventions to

associations whose rules provide for the

payment of benefits to their unemployed

members.

IV.

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization coordinate the exe-

cution of all work undertaken under

public authority, with a view to reserv-

mg such work as far as practicable for

periods of unemployment an for distriets

most affeeted by it.

73

IV.

Recommandation concernant la récipro-

cité de traitement des travailleurs

strängera.

La Conférence Générale de reorganisa­

tion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-

rique, le 29 oetobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions »relatives aux moyens

de prévenir le chömage et de remé-

dier å ses conséquences,» question for-

mant le deuxiéme point de l’ordre du

jour de la session de la Conférence

tenue ä Washington, et

Apres avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recomman­

dation,

adopte la Recommandation ci-aprés qui

sera soumise ä 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail

en vue de lui faire porter effet sous for­

me de loi nationale ou autrement, con-

formément aux dispositions de la Partie

relative au Travail du Traité de Ver­

sailles du 28 juin 1919, et du Traité de

Saint-Germain du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de 1’Organisation

Internationale du Travail assure, sur la

base de la réciprocité, dans les conditions

arrétées d’un commun accord entre les

pays intéressés, aux travailleurs étrangers

occupés sur son territoire et å leurs

familles, le bénéfice des lois et reglemente

de protection ouvriére, ainsi que la jouis-

sance du droit d’association reconnu dans

les limites de la légalité å ses propres

travailleurs.

Recommendation concerning reciprok

ty of treatment of foreign workers.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organisation of the Lea-

gue of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals \yith regard to

the »question oi preventing or provi-

ding again st unemployment,» which

is the second item in the agenda for

the Washington meeting of the Con­

ference, and

Having determined that these pro

posals shall take the form of a re­

commendation,

adopts the following Recommendation to

be submitted to the Members of the In­

ternational Labour Organization for con-

sideration with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

June, 1919, and of the Treaty of St. Ger-

main of 10 September, 1919:

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization shall, on condition

of reciprocity and upon terms to be agreed

between the countries concerned, admit

the foreign workers (together with their

families) employed within its territory, to

the benefit of its laws and regulations

for the protection of its own workers, as

well as to the right of lawful organiza­

tion as enjoyed by its own workers.

74

V

Projet de convention concernant l’em-

ploi des femmes avant et apres l’ac-

couchement.

La Conférence Générale de l’Organisa-

tion Internationale du Travail de la So-

ciéte des Nations,

Convoquée ä Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-

rique, le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions relatives å, »l’emploi

des femmes: avant ou apres l’ac-

couchement (y compris la question de

1’indemnité de maternité),» question

comprise dans le troisiéme point de

hörare du jour de la session de la

Conférence tenue å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internatio-

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de 1’Organi-

sation Internationale du Travail, confor-

mément aux dispositions de la Partie re-

lative au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919 et du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Con­

vention, seront considérés comme »établis-

sements industriels» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industries

extraetives de toute nature;

(b)

Les industries dans lesquelles des

produits sont manufaeturés, modifiés,

nettoyés, réparés, décorés, achevés, pré-

parés pour la vente, ou dans lesquelles

les matiéres subissent une transformation;

Draft conyention concerning the em*

ployment of women before and after

childbirth.

The General Conference of the Interna­

tional Labour Organization of the League

of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

>women’s employment, before and

after childbirth, ineluding the ques­

tion of maternity benefit», which is

part of the third item in the agenda

för the Washington meeting of the

Conference, and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a draft

International convention,

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the

term »industrial undertaking» ineludes

particularly:

(a)

Mines, quarries, and other works

for the extraetion of minerals from the

earth.

(b)

Industries in which artides are ma-

nufaetured, altered, cleaned, repaired, or­

namented, finished, adapted for sate, bro-

ken up or demolished, or in which mate­

rials are transformed; ineluding ship-

75

y compris la construction des navires, les

Industries de démolition de matériel, ainsi

que la production, la transformation et

la transmission de la force motrice en

général et de l’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,

1'entretien, la réparation, la modification

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, chemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaires, puits, installations télégraphi-

ques ou téléphoniques, installations élec-

triques, usines å gaz, distribution deau

ou autres travaux de construction, ainsi

que les travaux de préparation et de

fondation précédant les travaux ci-dessus;

(d) Le transport de personnes ou de

marcbandises par route, voie ferrée ou

voie d’eau, maritime ou interieure, y com­

pris la manutention des marchandises

dans *les docks, quais, wharfs et entre-

pöts, k 1’exception du transport k la main.

Pour 1'application de la présente (kon­

vention, sera considéré comme «etablisse-

ment commercial» tout lieu consacré k la

vente des marchandises ou k toute opéra-

tion commerciale.

Dans chaque pays, 1’autorité compétente

déterminera la ligne de démarcation entre

1’industrie et le commerce d’une part,l’agri-

culture, d’autre part.

Article 2.

Pour l’application de la présente (kon­

vention, le terme »femme» désigne toute

personne du sexe féminin, quel que soit

son äge ou sa nationalité, mariée ou non,

et le terme »enfant» désigne tout enfant,

légitime ou non.

Article 3.

Dans tous les établissements industriel

ou commerciaux, publics ou privés, ou

dans leurs dépendances, k 1’exception des

établissements ou sent seuls employés les

membres d’une méme famille, une femme

building and the generation, transforma­

tion, and transmission of electricity or

motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, mainte-

nance, repair, alteration, or démolition of

any building, railway, tramway, harbor,

dock, pier, canal, inland waterway, road,

tunnel, bridge, viaduet, sewer, drain, well,

telegraphic or telepbonic installation,

electrical undertaking, gas work, water

work, or otber work of construction, as

well as the préparation for or laying the

foundation of any such work or strueture.

(

d

) Transport of passengers or goods

by road, rail, sea, or inland waterway,

ineluding the handling of goods åt docks,

quays, wharves, and warehouses, but ex-

cluding transport by hand.

För the purpose of this Convention, the

term »commercial undertaking» ineludes

any place where artides are sold or where

commerce is carried on.

The competent authority in each coun­

try shall define the line of division which

separates industry and commerce from

agrieulture.

Article 2.

For the purpose of this Convention, the

term »woman» signifies any female person,

irrespective of age or nationality, whether

married or unmarried, and the term »child»

signifies any child whether legitimate or

illegitimate.

Article 3.

In any public or private industrial or

commercial undertaking, or in any branch

thereof, other than an undertaking in

which only members of the same family

are employed, a woman—

7G

(a)

ne sera pas autorisée ä travailler

pendant une période de six semaines apres

ses couches;

(b)

aura le droit de quitter son travail,

sur production d’un certificat médical

déclarant que ses couches se produiront

probablement dans un délai de six se­

maines ;

(c) recevra, pendant toute la periode ou

elle demeurera absente, en vertu des para-

graphes (a) et (

b

), une indemnité suffisante

S

our son entretien et celui de son enfant

ans de bonnes conditions d’hygiéne; ladite

indemnité, dont le montant exact sera fixé

par 1’autorité compétente dans chaque pays,

sera prélevée sur les fonds publics ou sera

fournie par un systéme d’assurance. Elle

aura droit, en outre, aux soins gratuits

d’un médecin ou d’une sage-femme. Aucune

erreur, de la part du médecin ou de la

sage femme, dans 1’estimation de la date

de 1’accouchement, ne pourra empécher une

femme de recevoir 1’indemnité å, laquelle

elle a droit ä compter de la date du cer­

tificat médical jusqu’å. celle å laquelle

1’accouchement se produira;

(

d)

arrra droit dans tous les cas, si elle

allaite son enfant, å deux repos d’une

demi-heure pour lui permettre Tallaitement.

Article 4.

Au cas ou une femme s’absente de son

travail, en vertu des paragraphes (a) et

(b)

de 1’article 3 de la présente Conven-

tion, ou en demeure éloignée pendant une

période plus longue,

k

la suite d’une mala-

die attestée par certificat médical comme

résultant de sa grossesse ou de ses couches,

et qui la met dans l’incapacité de reprendre

son travail, il sera illégal pour son patron,

jusqu’å ce que son absence ait attemt une

durée maximum fixée par 1’autorité com­

pétente de chaque pays, de lui signifier

son congé durant ladite absence, ou å une

date telle que le délai de préavis expirerait

pendant que dure 1’absence sus-mentionnée.

(a)

Shall not be permitted to work

during the six weeks following her con-

finement.

(b)

Shall have the right to leave her

work if she produces a médical certificate

stating that her confinement will proba-

bly take place within six weeks.

(c)

Shall, while she is absent from her

work in pursuance of paragraphs

(a)

and

(b),

be paid benefits sufficient for the full

and healthy maintenance of herself and

her child, provided either out of public

funds or by means of a system of in-

surance, the exact amount of which shall

be determined by the competent authority

in each country, and as an additional

benefit shall be entitled to free attendance

by a doctor or certified midwife. No

mistake of the médical adviser in estimat-

ing the date of confinement shall preclude

a woman from receiving these benefits

from the date of the médical certificate

up to the date of which the confinement

actually takes place.

(d)

Shall in any case, if she is nursing

her child, be allowed half an hour twice

a day during her working hours for this

purpose.

Article 4.

Where a woman is absent from her

work in accordance with paragraphs

(a)

or (

b

) of Article 3 of this Convention, or

remains absent from her work for a longer

period as a result of illness medically

certified to anse out of pregnancy or con­

finement and rendering her unfit for work,

it shall not be lawful, until her absence

shall have exceeded a maximum period to

be fixed by the competent authority in

each country, for her employer to give her

notice of dismissal during such absence

nor to give her notice of dismissal åt such

a time that the notice would expire during

such abence.

77

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles du

28 juin 1919, et du Traité de St.-Germain

du 10 septembre 1919, seront communiquées

au Secrétaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistrées.

Article 6.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å 1’appliquer å celles

de ses colonies ou possession s ou å ceux

de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous les réserves

suivantes:

(a)

Que les dispositions de la Conven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre intro-

duites dans celle-ci.

Cbaque Membre devra notifier au Bureau

International de Travail sa décision en ce

qui concerne cbacune de ses colonies ou

possessions ou cbacun de ses protectorats

ne se gouvernant pas pleinement eux-

mémes.

Article 7.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait ä

tous les Membres de l’Organisation Inter­

nationale du Travail.

Article 8.

La présente Convention entrera en

vigueur å la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

Article 5.

The formal ratifications of this Conven­

tion, under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

Article 6.

Each Member of the International La-

bour Organization which ratifies this Con­

vention engages to apply it to its colonies,

protectorates, and possessions which are

not fully self-governing:

(a)

Except where, owing to the local

conditions, its provisions are inapplicable;

or

(b)

Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Mémber shall notify to the Inter­

national Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protec­

torates, and possessions which are not fully

self-governing.

Article 7.

As soon as the ratifications of two Mem-

bers of the International Labour Organiza­

tion have been registered with the Secre-

tariat, the Secretary General of the League

of Nations shall so notify all the Members

of the International Labour Organization.

Article 8.

This Convention shall come into force

åt tbe date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratification with the

78

suite, la présente Conventiou entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre

å la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 9.

Tout Membre qui ratifie la présente Con-

vention s’engage å appliquer ses disposi­

tions au plus tard le ler juillet 1922, et

å prendre telles mesures qui seront né-

cessaires pour rendre effectives ees dispo­

sitions.

Article 10.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å respira­

tion d’une période de dix années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un aete communiqué au

Secrétaire Général de la Société des Na­

tions et -par lui enregistré. La dénon-

ciation ne prendra ettet qu’une année

apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une fois par dix années, présenter ä la

Conférence Générale un rapport sur l’ap-

plication de la présente Convention et dé-

cidera d’inscrire å l’ordre du jour de la

Conférence la que^tion de la révision ou

de la modification de la dite Convention.

Article 12.

Les textes francais et anglais de la pré­

sente Convention feront foi l’un et l’autre.

Secrétariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other Member

åt tbe date on which its ratification is

registered with the Secrétariat.

Article 9.

Eacb Member which ratifies this Con-

vention agrees to bring its provisions into

operation not later than

1

July,

1922,

and to take such action as may be ne-

cessary to make these provisions effeetive.

Article 10.

A Member which has ratified this Con­

vention may denounce it after the expi-

ration of ten years from the date on

which the Convention first comes into

force, by an act communicated to the Se-

eretary General of the League of Nations

for registration. Such denunciation shall

not take effeet until one year after the

date on which it is registered with the

Secrétariat.

Article 11.

Ad least once in 10 years the Gover-

ning Body of the International Labour

Office shall present to the General Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the desi-

rability of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 12.

The Erench and English texts of this

Convention shall both be authentic.

VI.

Projet de Convention concernant le

travail de nuit des femmes.

La Conférence Générale de 1 Organisa­

tion Internationale du Travail de la So­

ciété des Nations,

Draft Convention concerning employ-

ment of women dur ing the night.

The General Conference of the Interna­

tional Labour Organization of the League

of Nations

79

Convoqué å Washington par le Gou-

vernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions relatives ä »l’emploi

des femmes pendant la nu it», ques-

tion comprise dans le troisiéme point

de l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenne ä Washington, et

Apres avoir décidé qne ees propo-

. sitions seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention interna-

tionale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés å

ratiner par les Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative au

Travail du Traité de Versailles du 28

juin 1919, et du Traité de Saint-Germain

du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Con­

vention, seront considérés comme »établis-

sements industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industriös

extraetives de toute nature;

(b)

Les industriös dans lesquelles des

produits sont manufaeturés, modifiés, net-

toyés, réparés, décorés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les ma-

tiéres subissent une transformation; y

compris la construction des navires, les

industries de démolition de matériel, ainsi

que la produetion, la transformation et la

transmission de la force motrice en géné-

ral et de 1’électricité;

(c) La construction, 1’entretien, la re­

paration, la modification, ou la démoli­

tion de tous båtiments et édifices, chemins

de fer, tramways, ports, docks, jetées,

canaux, installations pour la navigation

intérieure, routes, tunnels, ponts, viadues,

égouts collecteurs, égouts ordinaires, puits,

installations télégraphiques ou télépho-

niques, installations électriques, usines å

gaz, distribution d’eau, ou autres travaux

de construction, ainsi que les travaux de

Bihang till riksdagens protokoll 11)21.

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of tbe United

States of America, on tbe 29th day

of October, 1919, and,

Having decided upon the adoption

of certain proposals whitb regard to

»women’s employment: during tbe

night», which is part of tbe tbird

item in tbe agenda for the Washing­

ton meeting of tbe Conference, and

Having determined tbat these pro­

posals sball take tbe form of a draft

International convention,

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of tbe

International Labour Organization, in

accordance vvitb tbe Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of ibis Convention, tbe

term »industrial undertaking» ineludes par-

ticularly:

(a)

Mines, quarries, and other works

for the extraetion of minerals from the

earth;

(b)

Industries in wbicb artides are ma-

nufaetured, altered, cleaned, repaired, or­

namented, finished, adapted for sale, broken

up or demolisbed, or in which materials

are transformed; ineluding sbipbuilding,

and the generation, transformation, and

transmission of electricity or motive power

of any kind;

(c) Construction, reconstruction, mainte-

nance, repair, alteration, or démolition of

any building, railway, tramwav, harbor,

dock, pier, canal, inland waterway, road,

tunnel, bridge, viaduet, sewer, dram, well,

telegraphic or telephonic installation,

electrical undertaking, gaswork, water-

work, or other work of construction, as

well as the preparation for or laying the

foundations of any sucb work or struc-

ture.

1 samt. 301 höft. (Nr 361.)

14

80

préparation et de fundation précédant les

travaux ci-dessus.

Dans chaque pays 1’autorité compétente

déterminera la ligne de démarcation entre

l’industrie, d’une part, le commerce et

1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Pour 1’application de la présente Con-

vention, le terme »nuit» signine une période

d’au moins onze heures consécutives, com-

renant 1’intervalle écoulé entre dix heures

u soir et cinq heures du matin.

Dans les pays ou aucun réglement pu­

blic ne s’applique å 1’emploi des femmes

pendant la nuit dans les établissements

industriels, le terme »nuit» pourra provi-

soirement, et pendant une période maxi­

mum de trois années, désigner, å, la dis-

crétion du Gouvernement, une période de

dix heures seulement, laquelle comprendra

1’intervall écoulé entre dix heures du

soir et cinq heures du matin.

Article 3.

Les femmes, sans distinction d’åge, ne

ourront étre employés pendant la nuit

ans aucun établissement industriel, pu­

blic ou privé, ni dans aucune dépendance

d’un de ees établissements, å. 1’exception

des établissement ou sont seuls employés

les membres d’une méme famille.

Article 4.

L’article 3 ne sera pas appliqué:

(a)

En cas de

force majeure,

lorsque

dans une entreprise se produit une inter

ruption d’exploitation impossible å pré-

voir et n’ayant pas un caractére périodi-

que;

(b)

Dans le cas ou le travail s’applique

soit ä des matiéres premiéres, soit å des

matiéres en élaboration, qui seraient su-

sceptibles d’altération trés rapide, lorsque

cela est nécessaire pour sauver ees mati­

éres d’une perte inévitable.

The competent authority in each co­

untry shall define the line of division

which separates industry from commerce

and agrieulture.

Article 2.

För the purpose of this Convention, the

term »night» signifies a period of åt least

eleven consecutive hours, ineluding the

interval between ten o’clock in the eve-

ning and iive o’clock in the morning.

In those countries where no Govern­

ment regulation as yet applies to the em-

ployment of women in industrial under-

takings during the night, the term »night»

may provisionally, and for a maximum

period of three years, be declared by the

Government to signify a period of only

ten hours, ineluding the interval between

ten o’clock in the evening and five o’clock

in the morning.

Article 3.

Women without distinction of age shall

not be employed during the night in any

public or private industrial undertaking,

or in any branch thereof, other than an

undertaking in which only members of

the same family are employed.

Article 4.

Article 3 shall not apply:

(a) In cases of

force majeure.

when in

any undertaking there occurs an inter-

ruption of work which it was impossible

to foresee, and which is not of a recurring

char aeter.

(b)

In cases where the work has to do

with raw materials or materials in course

of treatment which are subjekt to rapid

deterioration, when such night work is

necessary to preserve the said materials

from certain loss.

81

ARTICLE 5.

Dans 1’Inde et au Slam, 1’application

de 1’article 3 de la présente Convention

pourra étre suspendue par le Gouverne-

meut sauf en ce qui concerne les manu-

factures

(factories)

telles qu’elles sont dé-

finies par la loi nationale. Notification

de chacune des industries exemptées sera

faite au Bureau International du Travail.

Article 6.

Dans les établissements industriel sou-

mis ä 1’influence des saisons, et dans tous

les cas oii des circonstances exception-

nelles l’exigent, la durée de la période de

nuit indiquée å, 1’article 3 pourra étre

réduite å dix heures pendant soixante

jours par an.

Article 7.

Dans les pays oii le climat rend. le tra­

vail de jour particuliérement pénible, la

période de nuit peut étre plus courte que

celle fixée par les article ci-dessus, ä la

condition qu’un repos compensateur soit

accordé pendant le jour.

Article 8.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues

å la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-

G-ermain du 10 septembre 1919, seront

communiquées au Secrétaire Général de

la Société des Nations et par lui enre-

gistrées.

Article 9.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la pré­

sente Convention s’engage å l'appliquer

å, celles de ses colonies ou possessions ou

å ceux de ses protectorats qui ne se gou-

vernent pas pleinement eux-mémes, sous

les réserves suivantes:

Article 5.

In India and Siarn, the application of

Article 3 of this Convention may be sus-

pended by the Government in respect to

any industrial undertaking, except facto­

ries as defined by the national law. No-

tice of every such suspension shall. be

filed with the International Labour Office.

Article 6.

In industrial undertakings . which are

influenced by the seasons and in all cases

where exceptional circumstances demand

it, the night period may be reduced to

ten hours on sixty days of the year.

Article 7.

In countries where the climate rendera

work by day particularly trying to the

health, the night period may be shorter

than prescribed in the above artides,

rovided that compensatory rest is accor-

ed during the day.

Article 8.

The formal ratifications of this Conven­

tion, under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary. General

of the League of Nations for registration.

Article 9.

Each Member of the International La­

bour Organization which ratifies. this

Convention engages to apply it to its co­

lonies, protectorates and possessions which

are not fully self-governing:

82

(a) Que les dispositions de la Conven-

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Conventiön

aux conditions locales puissent étre in-

troduites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bu-

reau International du Travail sa décision

en ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou cbacun de ses protec-

terats ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 10.

Aussitot que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait åt

tous les Membres de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail.

Article 11.

La présente Convention entrera en vi-

gueur

ä

la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

lä Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre,

ä la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 12.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage ä appliquer ses dispo­

sitions au plus tand le ler juillet 1922, et

ä prendre telles mesures qui seront néces­

saires pour rendre effectives ees disposi­

tions.

Article 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années aprés la date

de la mise en vigueur initiale de la Con-

(

a)

Except where owing to tbe local

conditions its provisions are inapplicable;

or

(b)

Subject to such modifications as

may be necessary to adapt its provisions

to local conditions.

Eacb Member shall notify to the Inter­

national Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protec-

torates and possessions which are not

fully self-governing.

Article 10.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour Or­

ganisation have been registered with the

Secrétariat, the Secretary General of the

League of Nations shall so notify all the

Members of the International Labour Or-

ganization.

Article 11.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

tbe Secrétariat. Thereafter this Conven­

tion will come into force for any other

Member åt the date on which its ratifi­

cation is registered with the Secrétariat.

Article 12.

Each Member which ratifies this Con­

vention agrees to bring its provisions into

operation not later than 1 July, 1922, and

to take such action as may be necessary

to make these provisions effeetive.

Article 13.

A Member which has ratified this Con­

vention may denounce it after the expira-

tion of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

83

vention, par un acte communiqué au

Secrétaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistré. La dénon-

ciation ne prendra effet qu’une année

aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 14.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Trarvail devra, au moins

une fois par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’app-

lication de la présente Convention et

décidera s’il y a lieu d’inscrire å. 1’ordre

du jour de la Conférence la question de

la révision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 15.

Les textes franpais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

1’autre.

an act communicated to the Secretary

General of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effect until one year after the date

on which it is registered with the Secre-

tariat.

Artdcle

14.

Åt least once in ten years, the Gover-

ning Body of the International Labour

Office shall present to the General Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the desi-

rability of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article

15.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

VII.

Recommandation concernant la pre­

vention (In cliarbon.

La Conférerce Générale de l’Organisa-

tion Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä

Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-

rique, le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter di-

verses propositions relatives å »l’em-

ploi des femmes dans les travaux

insalubres», question comprise dans le

troisiéme point de l’ordre du jour de

la session de la Conférence tenue å,

Washington, et

Aprés avoir décidé que ees proposi­

tions seraient rédigées sous forme de

recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

Recommendation concerning the pre­

vention of anthrax.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

»women’s employment: unhealthy pro-

cesses», which is part of the third

item in the agenda for the Washing­

ton meeting of the Conference; and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a re­

commendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the Inter-

84

1’ Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformé-

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

aux Membres de 1’Organisation Internatio­

nale du Travail de prendre des mesures

en vue d’assurer, soit dans le pays d’ori-

gine, soit, au cas ou cela ne serait pas

possible, au port de débarquement, la

désinfection des laines suspectes de con-

tenir des spores cbarbonneuses.

national Labour Organization for consi-

deration with a view to effect being given

to it by national legislation or otherwise,

in accordance with the Labour Part of

the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and tbe Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

The General Conference recommends to

the Members of the International Labour

Organization that arrangements should be

made för the disinfection of wool infected

with anthrax spores, either in the country

exporting such wool or if that is not

practicable åt the port of entry in the

country importing such wool.

VIII.

Recommandation concernant la protec-

tion des femmes et des enfants contre

le saturnisme.

La Conférence Générale de l’Organisa-

tion Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-

rique, le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter di-

verses propositions relatives å »l’em-

f

iloi des femmes et des enfants dans

es travaux insalubres», question com-

prise dans les troisiéme et quatriéme

S

oints de l’ordre du jour de la session

e la Conférence tenue

ä

Washing­

ton, et

Aprés avoir décidé que ees proposi­

tions seraient redigées sous forme de

recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise

ä

1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformé-

Recommendation concerning the pro-

tection of women and childreu against

lead poisoning.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

»women’s and cnildren’s employment:

unhealthy processes», which is part

of the third and fourth items in the

agenda for the Washington meeting

of the Conference, and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a re-

commendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the Inter­

national Labour Organization for consi-

deration with a view to effect being given

to it by national legislation or otherwise,

85

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de St.-Ger-

main du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

aux Membres de 1’Organisation Internatio­

nale du Travail qu’en raison des dangers

ue présentent pour les femmes au point

e vue de la maternité certaines opéra-

tions industrielles et dans le but de

permettre aux enfants de se développer

physiquement, 1’emploi des femmes et aes

jeunes gens au-dessous de dix-huit ans

soit interdit dans les travaux énumérés

ci-apres;

(a)

Dans le travail aux fours ou s’opére

la réduction des minerais de zinc et de

plomb.

(b)

Dans la manipulation, le traitement

ou la réduction des cendres contenant du

plomb et dans le désargentage du plomb.

(c) Dans la fusion en grand du plomb

ou du vieux zinc.

(d) Dans la fabrication de la soudure

ou des alliages contenant plus de dix

pour cent de plomb.

(e) Dans la fabrication de la litbarge,

du massicot, du minium, de la céruse, du

mineorange, ou du sulfate, du chromate

ou du silicate de plomb (frite).

(f)

Dans les opérations de mélange et

de tartinage dans la fabrication ou la

réparation d’accumulateurs électriques.

(

g

) Dans le nettoyage des ateliers ou

sont effectués les travaux énumérés ci-

dessus.

La Conférence recommande, en outre,

que 1’emploi des femmes et des jeunes

gens audessous de dix-huit ans aux tra­

vaux ou l’on utilise des sels de plomb ne

soit autorisé qu’å la condition que l’on

prenne les mesures suivantes:

(a) Ventilation localisée, de maniére å

ce que soient dissipées, dés leur forma­

tion, les poussiéres et vapeurs.

(b)

Propreté des outils et des ateliers.

in accordance with the Labour Part of

tbe Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of tbe Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

The General Conference recommends to

the Members of the International Labour

Organization that in view of the danger

involved to the function of maternity and

to the physical development of chiidren,

women, and young persons under the age

of eighteen years be excluded from employ-

ment in the following processes:

(a) In furnace work in the réduction of

zinc or lead ores.

(b)

In the manipulation, treatment, or

réduction of ashes containing lead, and in

the desilverizing of lead.

(c)

In melting lead or old zinc on a

large scale.

(d)

In the manufacture of solder or

alloys containing more than ten per cent.

of lead.

(

e

) In the manufacture of litharge,

massicot, red lead, white lead, orange lead,

or sulphate, chromate or silicate (frit) of

lead.

(/) In mixing and pasting in the manu­

facture or repair of electric accumulators.

(g)

In the cleaning of workrooms where

the above processes are carried on.

It is further recommended that the

employment of women and young persons

under the age of eighteen years in pro­

cesses involving the use of lead compounds

be permitted only subject to the following

condition:

a)

Locally applied exhaust ventilation,

so as to remove dust and fumes åt the

point, of origin.

(b)

Cleanliness of tools and workrooms.

86

(c) Avis donné ä 1’autorité publique de

tous les cas de saturnisme, et attribution

d’indemnités aux personnes intoxiquées.

(

d

) Examen médical périodique des per-

sonnes employées aux travaux énumérés

plus baut.

(e) Installation, dans des conditions

satisfaisantes, de vestiaires, lavabos, et

réfectoires, et fourniture de vétements

protecteurs spéciaux.

(/) Interdiction d’introduire des aliments

ou des boissons dans les ateliers.

La Conférence recommande, d’autre part,

ue, dans les industries ou il est possible

e remplacer les sels solubles de plomb

ar des substances non-toxiques, l’emploi

esdits sels solubles de plomb soit l’objet

d’une réglementation plus sévére.

En ce qui concerne la présente Recom-

mandation, un sel de plomb sera considéré

comme soluble s’il contient plus de cinq

pour cent de son poids en plomb métallique

soluble dans une solution aqueuse d’acide

chlorhydrique

ä

O.25

% d’acide.

(c) Notification to Government authori-

ties of all cases of lead poisoning, and

compensation tberefore.

(d)

Periodic medical examination of the

persons employed in such processes.

(

e

) Provision of sufficient and suitable

cloakroom, washing, and mess-room accom-

modation, and of special protective clothing.

(,

f)

Prohibition of bringing food or drink

into work rooms.

It is further recommended that in in­

dustries where soluble lead compounds

can be replaced by non-toxic substances,

the use of soluble lead compounds should

be strictly regulated.

For the purpose of this Recommenda-

tion, a lead compound should be considered

as soluble if it contains more than five

per cent. of its weight (estimated as

metallic lead) soluble in a quarter of one

per cent. solution of hydrochloric acid.

IX.

Recommandation concernant la création

d’un service public d’hygiéne.

La Conférence Générale de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis a’Amé-

rique, le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidéd’adop ter diverses

propositions relatives å, »i’emploi des

femmes dans les travaux insalubres,»

question comprise dans le troisiéme

point de l’ordre du jour de la session

de la Conférence tenue ä Washing­

ton, et

Recomméndation concerning the esta-

blishment of government health ser­

vices.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certam proposals with regard to

»women’s employment: unhealthy pro­

cesses,» which is part of the third

item in the agenda for the Washing­

ton meeting of the Conference, and

87

Apres avoir décidé que ees proposi­

tions seraient rédigées sous förare

d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera sonmise å, 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi national ou autrement, conformé-

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919r et du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

ue chaque Membre de 1’Organisation

nternationale du Travail établisse aussitöt

que possible—s’il ne Pa déjå fait—non

seulement un systéme assurant une in-

spection efficace des usines et ateliers,

mais, en outre, un service public spéciale-

ment chargé de sauvegarder la santé des

ouvriers, et qui se mettra en rapport avec

le Bureau International du Travail.

Having determined that these pro-

posals shall take the form of a re-

commendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the Inter­

national Labour Organization for consi-

deration with a view to effeet being given

to it by national legislation or otherwise,

in accordance with the Labour Part of

the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and the Treaty of St. Germain of 10 Sep­

tember, 1919:

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization which has not

already done so should establish as soon

as possible, not only a system of efficient

faetory inspection, but also in addition

thereto a Government service especially

charged with the duty of safeguarding

the health of the workers, which will

keep in touch with the International

Labour Office.

X.

Projet de convention fixant 1’äge mini­

mum dimission des enfants aux tra-

raux industriels.

La Conférence Genérale de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée å. Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-

rique, le 29 oetobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter di-

verses propositions relatives å «l’em-

ploi des enfants: åge dimission au

travail,» question comprise dans le

quatriéme point de 1’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propo-

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

Draft convention fixing the minimum

age for admission of children to in­

dustrial employment.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened by the Go­

vernment of the United States of

America åt Washington, on the 29th

day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the “employment of children: mini­

mum age of employment,” which is

part of the fourth item in the agenda

för the Washington meeting of the

Conference, and

Having determined that these pro-

1 samt. 307 käft. (Nr 361.)

15

88

sitions seraient rédigées sous forme posals shall taka the form of a draft

d’un projet de convention internatio- International convention,

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par fes Membres de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail, conformé-

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-

Grermain du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Con­

vention, seront considérés comme «éta-

blissements industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industriös

extractives de toute nature;

(b)

Les industriös dans lesquelles des

produits sont manufacturés, modifiés, net-

toyés, réparés, décörés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les ma-

tiéres subissent une transformation; y

compris la construction des navires, les

industriös de démolition de matériel, ainsi

que la production, la transformation et

la transmission de la force motrice en

général et de 1’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,

1’entretien, la réparation, la modification

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, chemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaires, puits, installations télégra-

phiques ou téléphoniques, installations

électriques, usines å gaz, distribution

d’eau, ou autres travaux de construction,

ainsi que les travaux de préparation et

de fondation précédant les travaux ci-

dessus;

(

d

) Le transport de personnes ou de

marchandises par route, voie ferrée ou

voie d’eau, y compris la manutention des

marchandises dans les docks, quais, wharfs

et entrepöts, å 1’exception du transport å

la main.

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in ac-

cordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. (lermain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the

term “industrial undertaking” includes

particularly:

(a)

Mines, quarries and other works for

the extraction of minerals from the earth.

(b)

Industries in which artides are

manufactured, altered, cleaned, repaired,

ornamented, finished, adapted for sate,

broken up or demolished, or in which

materials are transformed; including ship-

building, and the generation, transforma­

tion, and transmission of electricity and

motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, main-

tenance, repair, alteration, or démolition

of any building, railway, tramway, här­

bod dock, pier, canal, inland waterway,

road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,

well, telegraphic or telephonic installa­

tion, electrical undertaking, gas work,

water work, or other work of construc­

tion, as well as the préparation for or

laying the foundations of any such work

or structure.

(

d

) Transport of passengers or goods

by road or rail or inland waterway, in-

cfuding the handling of goods åt docks,

S

iays, wharves, and warehouses, but ex-

uding transport by hand.

89

Dans chaque pays, Tautorité compétente

déterminera la ligne de démarcation entre

1’industrie, d’une part, le commerce et

1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Les enfants de moins de quatorze ans

ne peuvent étre employés ou travailler

dans les établissements industriels, publics

ou privés, ou dans leurs dépendances, å,

^exception de ceux dans lesquels sont

seuls employés les membres d’une méme

famille.

Article 3.

Les dispositions de 1’article 2 ne s’ap-

pliqueront pas au travail des enfants dans

les écoles professionnelles, å, la condition

que ce travail soit approuvé et surveillé

par 1’autorité publique.

Article 4.

Dans le but de permettre le contröle

de 1’application des dispositions de la pré-

sente Convention, tout chef d’établisse-

ment industriel devra tenir un registre

d’inscription de toutes les personnes de

moins de seize ans employées par lui avec

1’indication de la date de leur naissance.

Article 5.

En ce qui concerne 1’applicaticn de la

présente Convention au Japon, les modi-

ncations ci-aprés ä 1’article 2 sont auto-

risées:

(a)

Les enfants de plus de douze ans

pourront étre admis au travail s’ils ont

achevé leur instruction primaire;

(b)

En ce qui concerne les enfants entre

douze et quatorze ans déjå au travail,

des dispositions transitoires pourront étre

adoptées.

La disposition de la loi japonaise ac-

tuelle qui admet les enfants de moins de

douze ans å certains travaux faciles et

légers sera rapportée.

The competent authority in each coun­

try shall define the line of division which

separates industry from commerce and

agriculture.

Article 2.

Children under the age of fourteen

years shall not be employed or work in

any public or private industrial under-,

talang, or in any branch thereof, other

than an undertakmg in which only mem-

bers of the same family are employed.

Article 3.

The provisions of Article 2 shall not

apply to work done by children in tech-

nical schools, provided that such work is

approved and supervised by public au­

thority.

Article 4.

In order to facilitate the enforcement

of the provisions of this Convention, every

employer in an industrial undertaking

shall be required to keep a register of

all persons under the age of sixteen years

employed by him, and of the dates of

their births.

Article 5.

In connection with the application of

this Convention to Japan, the following

modifications of Article 2 may be made:

(a) Children over twelve years of age

may be admitted into employment if they

have finished the course in the elementary

school;

(b)

As regards children between the

ages of twelve and fourteen already em­

ployed, transitional regulations may be

made.

The provision in the present Japanese

law admitting children under the age of

twelve years to certain light and easy

employments shall be repealed.

90

Article 6.

Les dispositions de 1’article 2 ne s’ap-

pliqueront pas å l’Inde, mais dans lTnde

les enfants de moins de douze ans ne se-

ront pas occupés:

(a) Dans les manufactures employant

1» force motrice et occupant plus de dix

personnes;

(b)

Dans les mines, carriéres et Indus­

tries extractives de toute nature;

(c) Dans le transport par voie ferrée de

passagers, de marchandises, et de services

postaux, et dans la manipulation de mar­

chandises dans les docks, quais et wharfs,

å 1’exception du transport ä la main.

Article 7.

Les ratifications officielles de la pré-

sente Convention, dans les conditions pré-

vues å la Partie XIII du Traité de Ver­

sailles du 28 juin 1919, et du Traité de

Saint-Germain du 10 septembre 1919, se-

ront communiquées au Secrétaire Général

de la Société des Nations et par lui en-

registrées.

* Article 8.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la pré-

sente Convention s’engage ä 1’appliquer å

celles de ses colonies ou possessions ou å

ceux de ses protectorats qui ne se gou-

vernent pas pleinement eux-mémes, sous

les réserves survantes:

(

a

) Que les dispositions de la Conven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales,

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre intro-

duites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bu-

reau International du Travail sa décision

en ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses protecto­

rats ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 6.

The provisions of Article 2 shall not

apply to India, but in India children

under twelve years of age shall not be

employed,

(a)

In manufactories working with po-

wer and employing more than ten per­

sons;

(b)

In mines, quarries, and other works

for the extraction of minerals from the

earth;

(c) In the transport of passengers or

goods, or mails, by rail, or in handling

of goods åt docks, quays, and wharves,

but excluding transport by hand.

Article 7.

The format ratifications of this Conven­

tion, under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registra-

tion.

Article 8.

Each Member of the International La-

bour Organization which ratifies this Con­

vention engages to apply it to its colo­

nies, protectorates, and possessions which

are not fully self-governing:

(

a

) Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable;

or

(b)

Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the Inter­

national Labour Office the action taken

in respect to each of its colonies, pro­

tectorates, and possessions which are not

fully self-governing.

91

Article 9.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au Se-

crétariat, le Secrétaire Général de la So-

ciété des Nations notifiera ce fait ä tous

les Membres de 1’Organisation Internatio­

nale du Travail.

Article

10.

La présente Convention entrera en vi-

gueur ä la date ou cette notifikation aura

été effectuée par le Secrétaire Général

de la .Société des Nations; elle ne liera

que les Membres qui auront fait enregis-

trer leur ratification au Secrétariat. Par

la suite, cette Convention entrera en vi-

gueur au regard de tout autre Membre k

la date ou

Ta

ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage

k

appliquer ses dis­

positions au plus tard le ler juillet 1922

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dis­

positions.

Article

12.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer ä 1’expiration

d’une période de dix années aprés la date

de la mise en vigueur initiale de la Con­

vention, par un aete communiqué au Se­

crétaire Générale de la Société des Na­

tions et par lui enregistré. La dénoncia-

tion ne prendra effet qu’une année aprés

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 13.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une Ibis par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’ap-

plication de la présente Convention et dé-

Article 9.

As soon as tbe ratifications of two Mem-

bers of tbe International Labour Organi-

zation have been registered witb tbe Sec-

retariat, the Secretary General of tbe

League of Nations sball so notify all the

members of tbe International Labour Or-

ganization.

Article 10.

Tbis Convention sball come into force

åt tbe date on wbicb such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it sball then be

binding only upon those Members whicb

have registered tbeir ratifications witb tbe

Secrétariat. Thereafter tbis Convention

will come into force for any other Mem-

ber åt the date on wbicb its ratification

is registered witb tbe Secrétariat.

Article 11.

Eacb Member wbicb ratifies tbis Con­

vention agrees to bring its provisions into

operation not later tban 1 July, 1922, and

to take sucb action as may be necessary

to make tbese provisions effeetive.

Article 12.

A Member wbicb has ratified tbis Con­

vention may denounce it after tbe exkre­

tion of ten years from tbe date on wnich

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary

General of tbe League of Nations for

registration. Sucb denunciation shall not

take effeet until one year after tbe date

on whicb it is registered witb the Secre-

tariat.

. A

rticle

13.

Åt least once in ten years, the Govern-

ing Body of the International Labour

Office sball present to the General Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider tbe de-

92

cidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre du

jour de la Conférence la question de la

révision ou de la modification de la dite

Convention.

Article 14.

Les textes frangais et anglais de la

f

irésente Convention feron t foi l’un et

'autre.

sirability of placing on the agenda of

the Conference tbe question of its revi­

sion or modification.

Article 14.

The French and English texts of this

Convention shall botb be autbentic.

XI.

Projet de convention concernant le

travail de nuit des enfants dans

1’industrie.

La Conférence Générale de l’Organisa-

tion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis a’Amé-

rique, le 29 octobre 1919.

Apres avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions relatives ä <l’emploi

des enfants: pendant la nuit,» question

comprise dans le quatriéme point de

1’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention Internatio­

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail, confor-

mément aux dispositions de la Partie re-

lative au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919.

Article 1.

Pour 1’application de la présente Con­

vention, seront considérés comme «établis-

sements industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industries

extraetives de toute nature.

Draft convention concerning the night

work of young persons employed in

industry.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the Lea-

gue of Nations,

Having been convened by the Go­

vernment of the United States of

America åt Washington, on the 29th

day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the “employment of children: during

the night, ”which is part of the fourth

item in the agenda för the Washing­

ton meeting of the Conference,' and

Having determined that these pro-

posals shall take the form of a draft

International convention,

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in ac-

cordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the

term “industrial undertaking” ineludes

particularly:

(a)

Mines, quarries, and other works

for the extraetion of minerals from the

earth.

93

(b)

Les industriös dans lesquelles des

produits sont manufacturés, modifiés, net-

toyés, réparés, décorés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les ma-

tiéres subissent une transformation; y

compris la construction- des navires, les

indnstries de démolition de matériel, ainsi

que la production, la transformation et la

transmission de la force motrice en gé-

néral et de 1’électricité.

(c) La construction, la reconstruction,

l’entretien, la réparation, la modification,

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, cbemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaires, puits, installations télégraphi-

ques ou téléphoniques, installations élec-

triques, usines ä, gaz, distribution d’eau,

ou autres travaux de construction, ainsi

ue les travaux de préparation et de fon-

ation précedant les travaux ci-dessus.

(i

d

) Le transport de personnes ou de

marchandises par route, voie ferrée, ou

eau, y compris la manutention des mar­

chandises dans les docks, quais, wbarfs et

entrepöts, ä 1’exception du transport ä la

main.

Lans chaque pays, l’autorité compé-

tente détermmera la ligne de démarcation

entre 1’industrie, d’une part, le commerce

et 1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Il est interdit d’employer pendant la

nuit les enfants de moms de dix-huit ans

dans les établissements industriels, pu-

blics ou privés, ou dans leurs dépendances,

å 1’exception de ceux dans lesquels sont

seuls employés les membres d’une méme

famille, sauf dans les cas prévus ci-aprés.

L’interdiction du travail de nuit ne

s’appliquera pas aux enfants au-dessus de

seize ans qui sont employés, dans les in­

dustriös énumérées ci-aprés, å des travaux

qui, en raison de leur natura, doivent

nécessairement étre continués jour et nuit:

(b)

Industries in which artides are ma-

nufactured, altered, cleaned, repaired, or­

namented, finished, adapted for sale, brok-

en up, or demolished, or in which ma­

terials are transformed; including ship-

building, and the generation, transforma­

tion, and transmission of electricity or

motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, main-

tenance, repair, alteration, or démolition

of any building, railway, tramway, har-

bor, dock, pier, canal, inland waterway,

road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,

well, telegraphic or telephonic installa­

tion, eleetrical undertaking, gas work,

waterwork, or other work of construction

as well as the préparation for or laying

the foundations of any such work or struc-

ture.

(d)

Transport of passen gers or goods

by road or rail, including the handling

oi goods åt docks, quays, wharves, ana

warehouses, but exciuding transport by

hand.

The competent authority in each coun­

try shall define the line of division which

separates indnstry from commerce and

agriculture.

Article 2.

Young persons under eighteen years of

age shall not be employed during the

night in any public or private industrial

undertaking, or in any branch thereof,

other than an undertaking in which only

members of the same family are employed,

except as hereinafter provided for.

Young persons over the age of sixteen

may be employed during the night in the

following industrial undertakings on work

which by reason of the natura of the

process, is required to be carried on con-

tinuously day and night:

94

(a)

Usines de fer et d’acier; travaux

ou l’on fait emploi des fours å réverbére

ou å régénération, et galvanisation de la

tole et du fil de fer (excepté les ateliers

de décapage).

(b)

Verreries.

(c) Papeteries.

(

d

) Sucreries ou l’on traite le sucre bruk

(

e

) Eéduction du mineral d’or.

Article 3.

Pour 1’application de la présente Con-

vention, le terme «nuit» signifie une pé-

riode d’au moins onze beures consécutives,

comprenant l’intervalle écoulé entre dix

heures du soir et cinq heures du matin.

Dans les mines de cnarbon et de lignite,

une dérogation pourra étre prévue en ce

qui concerne la période de repos visée au

paragraphe précédent, lorsque 1’intervalle

en tre les deux périodes cfe travail com-

porte ordinairement quinze heures, mais

jamais lorsque cet intervalle comporte

moins de treize heures.

Lorsque la législation du pays interdit

le travail de nuit å tout le personnel dans

la boulangerie, on pourra substituer, dans

cette industrie, la période comprise entre

neuf heures du soir et quatre heures du

matin, å la période de dix heures du soir

å cinq heures du matin.

Dans les pays tropicaux ou le travail

est suspendu pendant un certain temps

au milieu de la journée, la période de re­

pos de nuit pourra étre inférieure å, onze

heures, pourvu qu’un repos compensateur

soit accordé pendant le jour.

Article 4.

Les dispositions des artides 2 et 3 ne

s’appliqueront pas au travail de nuit des

enfants ägés de seize å dix-huit ans lors-

qu’un oas de force majeure qui ne pouvait

étre prévu ou empéché, et qui ne présente

pas un caractére périodique, met obstacle

au fonctionnement normal d’un établisse-

ment industriel.

(a) Manufacture of iron and Steel; pro-

cesses in which reverberatory or regene-

rative furnaces are used, and galvanizing

of sheet metal or wire (except the pick-

ling process).

(o) Glass works,

(c) Manufacture of paper.

(a)

Manufacture of raw sugar.

(

e

) Gold mining reduction work.

Article 3.

For the purpose of this Convention, the

term “night” signifies a period of åt least

eleven consecutive hours, including the

interval between ten o’dock in the evening

and five o’clock in the morning.

In coal and lignite mines work may

be carried on in the interval between ten

o’clock in the evening and five o’clock in

the morning, if an interval of ordinarily

fifteen hours, and in no case of less than

thirteen hours, separates two periods of

work.

Where night work in the baking indu-

stry is prohibited for all workers, the

interval between nine o’clock in the eve­

ning and four o’clock in the morning

måy be substituted in the baking indu-

stry for the interval between ten o’clock

in the evening and five o’clock in the

morning.

In those tropical countries in 'Which

work is suspended during the middle of the

day, the night period may be shorter than

eleven hours if compensatory rest is ac-

corded during the day.

Article 4.

The provisions of Article 2 and 3 shall

not apply to the night work of young

persons between the ages of sixteen and

eighteen years in cases of emergencies

which could not have been controlled or

foreseen, which are not of a periodical cha-

racter, and which interfere with the normal

working of the industrial undertaking.

95

En ce qui concerne 1’application de la

présente Convention au Japon, jusqu’au

ler juillet 1925, 1’article 2 ne s’appliquera

qu’aux enfants ägés de moins de quinze

ans, et, ä partir de la date susmentionnée,

ledit article 2 ne s’appliquera qu’aux en­

fants ägés de moins de seize ans.

Article 6.

En ce qui concerne 1’application de la

présente Convention ä l’Inde, le terme

«établissement industriel» comprendra seu-

lement les «fabriques» définies comme

telles dans la «Loi des fabriques» de l’Inde

{Indian factory ad),

et 1’article 2 ne s’app-

liquera pas aux enfants du sexe masculin

ägés de plus de quatorze ans.

Article 7.

Lorsque, en raison de circonstances par-

ticuliérement graves, 1’intérét public l’exi-

gera, 1’interdiction du travail de nuit

S

ourra étre suspendue par une décision

e 1’autorité publique, en ce qui concerne

les enfants ägés de seize.

k

dix-tillit ans.

Article 8.

Les ratifications officielles de la pré­

sente Convention, dans les condition pré-

vues ä la Partie XIII du Traité de Ver­

sailles du 28 juin 1919, et du Traité de

St. Germain du 10 septembre 1919, se-

ront communiquées au Secrétaire Général

de la Société des Nations et par hd en-

registrées.

Article 9.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la pré­

sente Convention s’engage å Tappliquer å

celles de ses colonies ou possessions ou å

ceux de ses protectorats qui ne se gou-

vernent pas pleinement eux-mémes, sous

les réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Conven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

Bihang till riksdagens protokoll 1021.

A rticle 5.

Article 5.

In tbe application of tbis Convention

to Japan, un til 1 July, 1925, Article 2

sball apply only to young persons under

fifteen years of age and tnereafter it sball

apply only to young persons under six-

teen years of age.

Article 6.

In the application of this Convention

to India, tbe term “industrial underta-

king” shall include only “factories” as

defined in tbe Indian Factory Act, and

Article 2 shall not apply to male young

persons over fourteen years of age.

Article 7. '

Tbe prohibition of night work may be

suspended by the Government, for young

persons between the ages of sixteen and

eighteen years, when in case of serious

emergency the public interest demands it.

Article 8.

The formal ratifications of this Con­

vention, under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

Article 9.

Each Member of the International La-

bour Organization which ratifies this Con­

vention engages to apply it to its colo­

nies, protectorates and possessions which

are not fully self-governing:

{a)

Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable;

or

1 sand. 307 käft. {Nr 361.)

16

96

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre in-

troduites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bu-

reau International du Travail sa déci-

sion en ce qui concerne chacune de ses

colonies ou possessions ou chacun de ses

protectorats ne se gouvernant pas pleine-

ment eux-mémes.

Article 10.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au Se-

crétariat, le Secrétaire Général de la So-

ciété des Nations notifiera ce fait ä tous

les Membres de 1’Organisation Interna­

tionale du Travail.

Article 11.

La présente Convention entrera en vi-

gueur ä la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

snite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre,

å la date ou la ratification de ce Mem­

bre aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 12.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dis­

positions au plus lärd le ler juillet 1922

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dis­

positions.

Article 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expira-

tion d’une période de dix années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un aete communiqué au

Secrétaire Général de la Société des Na­

tions et par lui enregistré. La dénoncia-

(

b

) Subject to such modifications as

may be necessary to adapt its provi

sions to local conditions.

Eacb Member shall notify to tbe Inter­

national Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protec-

torates and possessions which are not fully

self-governing.

Article

10.

As soon as the ratifications of two Mem-

bers of the International Labour Organi-

zation have been registered with the Se-

eretariat the seeretary General of the

League of Nations shall so notify all the

Members of the International Labour Or-

ganization.

Article

11.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Seeretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Conven­

tion will come into force for any other

Member åt the date on which its ratifi­

cation is registered with the Secrétariat.

Article 12.

Each Member which ratifies this Con­

vention agrees to bring its provisions into

operation not later than 1 July, 1922, and

to take such action as may be necessary

to make these provisions effeetive.

Article

13.

A Member which has ratified this Con­

vention may denonnce it after the expira

tion of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Seeretary

General of the League of Nations for re-

gistration. Such denunciation shall not

97

tion ne prendra effet quune année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article

14.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moms

une ibis par dix années, presenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’app-

lication de la présente Convention et dé-

cidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la révision ou de la modification de la

dite Convention.

Article

15.

Les textes francais et anglais de la

présente Convention feron t foi l’un et

1’autre.

take effect until one year after the date

on which it is registered with the Secre-

tariat.

Article

14.

Åt least once in ten years the Gover-

ning Body of the International Labour

Office shall present to the General Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the desi-

rability of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 15.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

XII.

Recommaudation concernaut 1’applica- Recominendation concerning the ap-

tion de la convention internationale plication of the Berne convention ot

adoptée a Berne eu 1906 sur 1’interdic- 1908, on the prohibition of the use of

tion de 1’emploi du pliosphore blanc white phosphorus in the manufacture

(jaune) dans 1’industrie des allumettes.

of matches.

La Conférence Générale de l’Organisa-

sion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée ä Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amé-

rique, le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter une

proposition relative ä ^extension et

application de la Convention inter­

nationale adoptée å Berne en 1906

sur 1’interdiction de 1’emploi du pho-

sphore blanc (jaune) dans 1’industrie

des allumettes,» question comprise

dans le cinquiéme point de l’ordre

du jour de la session de la conférence

tenue ä Washington, et

Aprés avoir décidé que cette pro­

position serait rédigée sous forme de

recommandation,

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the Lea-

gue of Nations,

Having been convened åt Washing­

ton by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of a proposal with regard to the ”ex­

tension and application of the Inter­

national Convention adopted åt Berne

in 1906 on the prohibition of the use

of white phosphorus in the manufac­

ture of matches,” which is part of

the fifth item in the agenda för the

Washington meeting of the Confe­

rence, and

Having determined that this pro­

posal shall take the form of a re-

commendation,

98

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous förare

de loi nationale ou autrement, conformé-

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919:

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the In­

ternational Labour Organization for con-

sideration witb

a

view to effect being gi­

ven to it by national legislation or other-

wise, in accordance witb the Labour Part

of the Treaty of Versailles of 28 June,

1919, and the Treaty of St. Germain of

10

September, 1919:

La Conférence Générale recommande

que chaque Hembre de 1’Organisation In­

ternationale adbére—s’il ne l’a déjä fait

—ä la Convention Internationale

ä Berne en 1906 sur 1’interdiction

S

loi du phosphore blanc (jaune) dans l’in

ustrie des allumettes.

adoptée

de l’em-

Tbe General Conference recommends

tbat each Member of tbe International

Labour Organization, wbich bas not al­

ready done so, should adhere to tbe In­

ternational Convention adopted åt Berne

in 1906 on tbe prohibition of the use of

white phosphorus in the manufacture of

matches.

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. II.

Bil. B.

UNDERDÅNIG

FRAMSTÄLLNING

MED DE Å

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS

KONFERENS I GENUA ÅR 1920

ANTAGNA KONVENTION SFÖRSLAG

OCH HEMSTÄLLANDEN

AVGIVEN AV

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET

STOCKHOLM 1921

KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT

k

SÖNER

210200

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid

Underdånig skrivelse.................................................................................................................... 101

Genua-konferensen........................................................................................................................ 103

I. Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen . . .

105

II. Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart................... .... . 106

III. Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar................ 108

IV. Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns använ­

dande i arbete till sjöss...................................................................................................108

V. Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän............................................... 111

VI. Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs

förolyckande........................................................................................................................ 112

VII. Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.............................114

Behandlingen av Genua-konferensens beslut....................................................... 119

Bilaga: Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna konventionsförslag och

hemställanden (I: s. 122; II: s. 123; III: s. 126; IV: s. 127; V: s. 131;

VI: s. 132; VII: s. 135)...............................................................................................122

Stockholm den 17 februari 1921.

T ill

KONUNGEN.

Såsom närmare utvecklats i den av Sveriges delegation för det

internationella socialpolitiska samarbetet den 25 nästlidne januari av­

givna framställning med de å internationella arbetsorganisationens kon­

102

ferens i Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemstäl­

landen, åligger det medlemmarna av nämnda organisation att, försåvitt

ej exceptionella omständigheter förhindra det, inom ett år från avslutandet

av ett sammanträde av organisationens konferens underställa därå antagna

konventionsförslag och hemställanden vederbörande myndighet eller myndig­

heter. Då organisationens konferens avslutade sitt sammanträde i Genua

den 10 juli 1920, böra alltså de å detta sammanträde antagna konventions­

förslag och hemställanden underkastas nu berörda åtgärd före den 11 juli

1921 eller, om omständigheter av nyss omförmälda art lägga hinder i

vägen därför, senast den 10 januari 1922. För vidtagande av dylik åt­

gärd får delegationen härmed till Kungl. Maj:t överlämna närlagda fram­

ställning med de å Genua-konferensen antagna beslut av omförmälda.

Delegationen har beträffande behandlingen av berörda konferens­

beslut, i vad de olika ämbetsverkens verksamhetsområden angår, samrått

med kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen.

I handläggningen av förevarande ärende ha deltagit herrar E. G.

Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von

Sydow, A. Thorberg och B. E. Wijkander.

A.

Molin.

På delegationens vägnar,

Underdånigst:

GUNNAR HUSS.

Genua-konferensen.

Internationella arbetsorganisationens1 generalkonferens höll sitt andra

sammanträde i Genua under tiden den 15 juni—10 juli 1920. I det­

samma deltogo representanter för följande 27 länder: Argentina, Austra­

lien, Belgien, Canada, Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland,

Indien, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien,

Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siam, Spanien, Storbritannien, Sve­

rige, Tjecko-Slovakien, Tyskland, Uruguay och Venezuela.

Sverige företräddes å konferensen av ministerresidenten E. Sjöborg

och rådmannen, numera statsrådet K. Dahlberg såsom regeringsombud,

direktören i Sveriges redareförening, sjökaptenen A. O. Nordborg såsom

arbetsgivarombud och landsorganisationens ordförande A. Thorberg såsom

arbetarombud. Regeringens ombud biträddes av följande experter: byrå­

chefen N. G. Nilsson, t. f. byråchefen O. Järte, byråassistenten, sjökap­

tenen E. Eggert och förtroendemannen för svenska transportarbetarför­

bundet, ledamoten av riksdagens första kammare C. Lindley. Såsom

experter åt arbetsgivarnas ombud tjänstgjorde sjökaptenen N. Hallberg

och inspektören F. Carman, under det redaktören S. Backlund, förtroende­

mannen för svenska sjömansunionen E. Griph, förtroendemanden för svenska

eldarunionen S. Lundgren och förtroendemannen för nya stewartföreningen

E. Runnerström i egenskap av experter biträdde arbetarnas ombud.

För sammanträdet var uppgjord följande dagordning:

l:o) Tillämpningen å sjömän av det i Washington nästföregående

november upprättade konventionsförslaget rörande begränsning av arbets­

tiden i alla industriella företag, däri inbegripet transport till sjöss, och,

under betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar

1

Upplysningar om den internationella arbetsorganisationens uppkomst, gestaltning,

uppgifter och verksamhet meddelas i den av delegationen den 25 januari 1921 avgivna

»Underdåniga framställning med de å internationella arbetsorganisationens konferens i

Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemställanden.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft.

(AV

361.)

17

104

om dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i av­

seende å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande

bostäder och hälsovård ombord.

2:o) Kontroll å anställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling;

tillämpningen å sjömän av den konvention och de hemställanden rörande

arbetslösheten och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington

nästföregående november.

3:o) Tillämpningen å sjömän av den i Washington nästföregående

november antagna konventionen angående förbud mot sysselsättande av

barn under 14 år.

4:o) Prövning av möjligheten att åvägabringa en internationell

s j ömanslagstiftning.

Den mest betydelsefulla frågan, nämligen om antagandet av ett

förslag till konvention, varigenom 8-timmars arbetsdag och 48-timmars

arbetsvecka skulle införas å handelsflottans fartyg, erhöll ej föreskriven

tvåtredjedels majoritet. Övriga konventionsförslag jämte hemställanden

antogos med fullständig eller nära nog fullständig enhällighet.

Härnedan återgivas i svensk översättning de å sammanträdet an­

tagna konventionsförslag och hemställanden. De franska och engelska

originaltexterna återfinnas i närlagda bilaga, sid. 24 o. f.

105

I.

Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen ar na­

tionernas förbund,

• vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman­

kallats till Genua den 15 juni 1920

• och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å

sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade

konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla in­

dustriella företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under

betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar om

dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende

å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bo­

städer och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

eu hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorgani­

sationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt

jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den

28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den

4 juni i 920. I

I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje

industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det

medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtio­

åtta timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit

uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen, att varje med­

lem av den internationella arbetsorganisationen måtte antaga en lag­

stiftning, som begränsar arbetstideu i nämnda riktning för alla arbetare,

106

sysselsatta inom fiskerihanteringen, men innefattar de särskilda bestäm­

melser, som erfordras med hänsyn till de för nämnda hantering i varje

land egenartade förhållanden, samt att vid förberedandet av denna lag­

stiftning varje regering måtte rådföra sig med vederbörande arbetsgivar-

och arbetarorganisationer.

II.

Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na­

tionernas förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån samman­

kallats till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag, angående »tillämpningen

å

sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade

konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla in­

dustriella företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under

betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar

om dagen och 48 i veckan. Därav följande verkningar i avseende

å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bo­

städer och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

.antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorgani­

sationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt

jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den

28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den

4 juni 1920. I

I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje

industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det

medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtio­

åtta timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit

uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen:

107

I.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte,

där den icke redan gjort så, åvägabringa en lagstiftning, varigenom ar­

betstiden för personer, sysselsatta i inre sjöfart, begränsas i enlighet med

ovan anförda uttalande i fredsfördragen; att denna lagstiftning måtte

förses med sådana specialbestämmelser, som kunna erfordras med hän­

syn till de exceptionella förhållanden, klimatiska eller industriella, som

äro förbundna med den inre sjöfarten i varje land; samt att lagstift­

ningen måtte åvägabringas efter samråd med vederbörande arbetsgivar-

ooh arbetarorganisationer.

II.

Att de medlemmar av internationella arbetsorganisationen, vilkas

territorier omfatta områden, belägna vid vattendrag, som gemensamt

begagnas av deras fartyg, måtte, efter samråd med vederbörande arbets-

givar- och arbetarorganisationer, sinsemellan träffa avtal om begränsning

i enlighet med ovan anförda uttalande av arbetstiden för de personer, som

sysselsättas i inre fart å ifrågavarande vattendrag.

III.

Att vid dylik nationell lagstiftning och dylika avtal mellan länder,

vilka hava områden vid samma vattendrag, måtte, i den mån så är

möjligt, iakttagas de allmänna principerna i det förslag till konvention

angående arbetstiden, som antagits av internationella arbetskonferensen i

Washington, allt dock med hänsyn tagen till de förhållanden, klimatiska

eller andra, som känneteckna vederbörande olika länder.

IV.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte för

tillämpningen av denna hemställan, efter samråd med vederbörande ar-

betsgivar- och arbetarorganisationer, för sitt vidkommande fastställa åt­

skillnaden mellan inre och yttre sjöfart samt meddela sitt beslut härom

till internationella arbetsbyrån.

V.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte

inom loppet av två år efter Genua-konferensens avslutande tillställa in­

ternationella arbetsbyrån redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit

för att bringa denna hemställan till verkställighet.

108

III.

Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman­

kallats till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »prövning av

möjligheten att åvägabringa en internationell sjömanslag», vilken

fråga utgör fjärde punkten på dagordningen för konferensens sam­

manträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbets­

organisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hän­

syn till deras förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i kapitlet om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, trak­

taten i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon

den 4 juni 1920.

Den internationella arbetskonferensen, vilken anser, att genom eu

klar och systematisk sammanställning av varje lands lagar sjömännen i

hela världen, vare sig de äro anställda å sitt eget lands eller ett främ­

mande lands fartyg, skola beredas bättre kännedom om sina rättigheter

och skyldigheter samt att en sådan sammanställning skall påskynda och

underlätta åstadkommandet av en internationell sjömanslag, hemställer

till varje medlem av den internationella arbetsorganisationen att i en

sjömanslag sammanföra samtliga lagar och andra författningar rörande

sjömän såsom sådana.

IV..

Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande i arbete

till sjöss.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

109

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman­

kallats till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å

sjömän av den i Washington nästföregående november antagna

konventionen angående förbud mot sysselsättande av barn under

14 år», vilken fråga upptagits såsom tredje punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i deleu om

arbetet av traktaten..i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Ger-

main den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919

och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I-

Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag

som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§

2

.

Barn under fjorton år må icke användas till arbete ombord å andra

fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar av samma familj.

§ 3. .

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres

av barn å skol- eller övningsfartyg, därest arbetet är godkänt och över­

vakas av offentlig myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över tillämpningen av bestämmel­

serna i denna konvention skall varje fartygsbefälhavare vara pliktig att

föra ett register eller en förteckning i sjömansrullan, upptagande alla

ombord sysselsatta personer under sexton år, med angivande av dagen

för vars och ens födelse.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full själv­

styrelse, detta dock under följande förbehåll:

no

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass­

ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besitt­

ningar eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§

6

.

De formella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuillj'

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 7

.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för­

bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av interna­

tionella arbetsorganisationen.

§ B.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregist­

rerats hos sekretariatet.

§ 9-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder

sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess be­

stämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erfor­

derliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§

10

.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds general­

in

sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregisterats hos sekretariatet.

§ 11

.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång var tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions til­

lämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag­

ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

. § 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

V.

Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån samman­

kallats till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å an­

ställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjö­

män av den konvention och de bemställanden rörande arbetslöshet

och arbetslöshetsförsäkring, söm antagits i Washington nästföre­

gående november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbets­

organisationens medlemmar för att av dejn tagas i övervägande med hän­

syn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, trak­

taten i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Tria-

non den 4 juni 1920.

I syfte att i avseende å sjömännen bringa till tillämpning del III

av den i Washington den 28 november 1919 antagna hemställan angå­

ende arbetslösheten hemställer generalkonferensen, att varje medlem av

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 307 Käft.

(Nr 361.)

18

112

internationella arbetsorganisationen måtte till förmån för sjömän anordna

effektiv försäkring mot arbetslöshet, förorsakad av skeppsbrott eller annan

omständighet, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom

tilldelande av statsunderstöd åt fackorganisationer, vilkas stadgar före­

skriva utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

VI.

Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av natio­

nernas förbund,

vilken "av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman­

kallats till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å an-

anställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å

sjömän av den konvention och de hemställanden rörande arbets­

löshet och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington näst­

föregående november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internatio­

nella arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St.

Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november

1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I-

Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,

som är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart.

Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag

som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§

2

.

Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjöman­

nen slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget an­

113

ställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas av

fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen

är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller för den

genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen begrän­

sas till ett belopp motsvarande två månaders hyra.

§ 3.

Ersättning, som här avses, skall åtnjuta samma rättsliga skydd

som fordran på intjänad hyra, och skall sjömannen för dess indrivande äga

anlita samma tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.

§ 4.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratifi­

cerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass­

ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besitt­

ningar eller protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919; traktaten i Neuilly

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§

6

.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för­

bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio­

nella arbetsorganisationen.

114

§ 7.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre­

rats hos sekretariatet.

§

8

.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 7 förbinder

sig varje medlem, som- ratificerar denna konvention, att bringa dess be­

stämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga er­

forderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp­

säga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds gene­

ralsekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§

10

.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart

tionde år tillställa generalkonferensen en redogörelse för denna konven­

tions tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i kon­

ventionen.

§

11

.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

VIL

Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av na­

tionernas förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån samman­

kallats till Genua den 15 juni 1920

115

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å an­

ställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjö­

män av den konvention och de hemställanden rörande arbetslösheten

och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföre­

gående november,» vilken fråga upptagits såsom andra punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om ar­

betet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain

den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919 och

traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ 1.

Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,

vilken såsom medlem av besättningen är anställd å fartyg, nyttjat i sjö­

fart, med undantag likväl av befälet.

§ 2

.

Arbetsförmedling för sjömän må icke, av vare sig enskild person,

bolag eller annat företag, bedrivas såsom »handel» i förvärvssyfte. Ej

heller må i något fall anskaffande av anställning föranleda utbetalande

från

sjömännens sida av något slag av gottgörelse, direkt eller indirekt, åt

någon enskild person, bolag eller annat företag.

I varje land skall lagen stadga straff för överträdelse av bestäm­

melserna i denna paragraf.

§ 3.

Utan hinder av bestämmelserna i § 2 äger regeringen medgiva en­

skild person, bolag eller annat företag, som för närvarande i förvärvs­

syfte förmedlar arbete åt sjömän, att tills vidare fortsätta samma verk­

samhet, under villkor likväl, att verksamheten, till skyddande av samtliga

vederbörandes rätt, underkastas regeringens kontroll.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

vidtaga alla erforderliga åtgärder för att snarast möjligt avskaffa den i

förvärvssyfte bedrivna arbetsförmedlingen för sjömän.

116

§ 4.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att

ett effektivt och mot behoven svarande system av avgiftsfria arbetsför-

medlingsanstalter för sjömän inrättas och upprätthålles.

Detta system må inrättas och upprätthållas:

1) antingen av representativa sammanslutningar av redare och

sjömän, verkande i förening under kontroll av en central myndighet,

2) eller, i saknad av dylik samverkan, av staten själv.

Dessa arbetsförmedlingsanstalters verksamhet skall ledas av per­

soner, som äga praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden.

Där arbetsförmedlingsanstalter av olika typer förefinnas, skola åt­

gärder vidtagas för att samordna deras verksamhet på nationell grundval.

§ 5.

Det skall upprättas kommittéer, bestående av lika antal represen­

tanter för redare och sjömän, vilka skola höras i alla frågor, som röra

arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet.

Varje lands regering äger meddela närmare föreskrifter angående

nämnda kommittéers befogenhet, särskilt med hänsyn till rätten att välja

ordförande utom kommitténs medlemmar, underkastelsen under statens

kontroll samt rätten att mottaga bistånd från personer, som intressera sig

för sjömännens välfärd.

§

6

.

Vid arbetsförmedlingen skola sjömännen äga att fritt välja fartyg

och redarna att fritt välja besättning.

§ 7.

Sjömännens anställningsavtal skall innehålla alla nödiga garantier

till skyddande av samtliga parter, och skall sjömannen såväl före som

efter avtalets undertecknande beredas lämpligt tillfälle att granska det­

samma.

§

8

.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att

de anordningar för arbetsförmedling, som föreskrivits i konventionen,

göras tillgängliga, i fall av behov genom offentliga anstalter, för sjömän

från samtliga de länder, vilka ratificera konventionen, under förutsätt­

ning likväl att arbetsförhållandena äro väsentligen de samma.

117

§ 9.

Det tillkommer varje land att avgöra, huruvida anordningar lik­

nande dem, som föreskrivits i denna konvention, skola vidtagas beträf­

fande däcks- och maskinbefäl.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, åligger att meddela

internationella arbetsbyrån alla tillgängliga upplysningar, statistiska eller

andra, rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstal-

ternas verksamhet beträffande dem.

Internationella arbetsbyrån har att, efter överenskommelse med re­

geringarna och vederbörande organisationer i varje land, samordna de

olika ländernas system för arbetsförmedling för sjömän.

§ 11

.

Varje medlem av internationella ai'betsorganisationen, som ratifice­

rar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpass­

ning efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittnin­

gar och protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 12

.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neu-

illy den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4

juni 1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella ar­

betsorganisationen inregistrerat^ hos sekretariatet, skall nationernas för­

bunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internatio­

nella arbetsorganisationen.

118

§ 14.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft •

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistre­

rats hos sekretariatet.

§ 15.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 14 förbinder

sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess be­

stämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erfor­

derliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 16.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, kan, sedan fem

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp­

säga densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förhunds gene-

ralsekterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats å sekretariatet.

§ 17.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dag­

ordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konven­

tionen.

§ 18.

De franska och engelska texterna skola båda äga vitsord.

119

Behandlingen av Genua-konferensens beslut.

I fråga om behandlingen av de olika å Genua-konferensen antagna

konventionsförslag och hemställanden, vilka samtliga den 15 nästlidna

januari remitterats till delegationen, har delegationen i detta samman­

hang ansett sig böra anföra följande. Kommerskollegium, lantbrukssty-

relsen och socialstyrelsen, med vilka delegationen samrått i ämnet, ha

beträffande sina respektive verksamhetsområden biträtt vad delegationen

.sålunda yttrar.

Hemställandet angående begränsning av arbetstiden inom fisherihan-

teringen

(7) åsyftar reglering av arbetstiden inom ett verksamhetsområde,

som erbjuder särskilt stora svårigheter för en dylik åtgärd. Fisket är

nämligen i hög grad beroende av växlande och oförutsebara förhållanden

såsom väderleken och fiske tillgången. När-omständigheterna äro gynn­

samma, måste arbetet utan hinder av schablonmässiga begränsningar få

fortgå till utnyttjande av nämnda omständigheter — dessemellan kan

arbetet få ligga nere långa tider. En ordnad vaktindelning såsom inom

sjömansyrket låter sig svårligen genomföra, enär utrymmesförhållandena

ombord icke medgiva den därför erforderliga ökningen av arbetarantalet.

Någon effektiv kontroll över en lagstadgad arbetstidsreglerings iaktta­

gande .skulle knappast kunna upprätthållas. Härtill kommer, att fiske­

båtarnas besättningar i stor utsträckning ha andel i fångsten, vilket

skulle medföra, att de, även där de verkligen vore att anse såsom ar­

betare, i många fall ej skulle ha något intresse för en lagstiftning av

här ifrågasatta innebörd. Slutligen lär fisket vanligen bedrivas med så

pass knappt ekonomiskt utbyte, att även en försiktig reglering av arbets­

tiden skulle medföra betänkliga ekonomiska verkningar.

Vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om

arbetstiden å svenska fartyg har man även funnit sig nödsakad att från

dessa lagars tillämpning undantaga fiske. Sannolikt torde emellertid

dessa lagar och särskilt den senare av dem komma att indirekt i viss

mån verka begränsning av arbetstiden inom facket.

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 samt. 307 käft. (Nr 361.)

19

Genua-

konferen­

sen.

120

Med hänsyn till vad här anförts, synes förevarande hemställan ej

skäligen kunna leda till någon åtgärd från statsmakternas sida.

Hemställandet angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart (II)

går i första rummet ut på att, med tillbörlig hänsyn tagen till de sär­

egna förhållandena i varje land, införa 8 timmars arbetsdag och 48 tim­

mars arbetsvecka inom nämnda verksamhetsområde. Såsom bekant är

Sverige ett av de få länder, som — genom lagen om arbetstiden å

svenska fartyg — genomfört lagstadgad begränsning av arbetstiden inom

sjöfarten, och gäller denna begränsning jämväl den inre farten. Visser­

ligen motsvarar berörda arbetstidsreglering icke nyss angivna mått för

arbetstiden, men lär den få anses gå så långt, som hänsynen till de

faktiska förhållandena funnits skäligen medgiva.

Kravet i hemställandets fjärde punkt på fastställande av åtskill­

naden mellan inre och yttre sjöfart torde knappast ha något egentligt

skäl för sig beträffande vårt land, då detta ju, såsom nyss omnämnts,

har lagstadgad begränsning av sjöfolkets arbetstid i såväl inre som yttre

fart. Emellertid gör lagen om arbetstiden å svenska fartyg, om ej for­

mellt så dock reellt, en dylik åtskillnad, i det den uppställer i viss mån

olika bestämmelser för arbetstiden, allt efter som fartygets resa under

vanliga förhållanden kräver högst 12 timmars oavbruten gång eller

längre tid.

Anmärkas bör måhända med hänsyn till kravet på samverkan med

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, att merberörda lag

om arbetstiden å svenska fartyg utarbetats inom en sakkunnigberedning,

innefattande representanter för nämnda organisationer, samt att dessa

organisationer därefter avgivit yttranden över det sålunda utarbetade

förslaget. .

Vidare åsyftar förevarande hemställan att genom avtal mellan

olika stater, vilka ha områden vid vattendrag, som gemensamt begagnas

av deras fartyg, få till stånd en enhetlig reglering enligt förut berörda

normer av arbetstiden inom sjöfarten å dessa vattendrag. Uppenbar­

ligen har man vid uppställande av detta krav förnämligast haft i åtanke

de segelbara floderna, t. ex. Rhen och Donau, som genomflyta flera

staters områden. Vad Sverige beträffar förefinnes knappast några mot­

svarande förhållanden.

Beträffande hemställandets sista punkt anser sig delegationen ej

kunna underlåta påpeka, att däri uttryckta krav redan synes vara vä­

sentligen tillgodosett genom § 405 st. 6 i fredsfördraget i Versailles,

vari föreskrives, att i fråga om en av arbetsorganisationens konferens

121

antagen hemställan organisationens medlemmar skola underrätta natio­

nernas förbunds generalsekreterare om vidtagna åtgärder — internatio­

nella arbetsbyrån, som ju tillhör nationernas förbunds institutioner, skall

väl beredas kännedom om dylika underrättelser.

Såsom nv det anförda torde framgå, kan delegationen ej finna före­

varande hemställan böra giva anledning till några åtgärder.

Hemställandet angående åvägabringande i olika länder av sjömans­

lagar {111)

är redan, vad Sverige angår, på god väg att förverkligas.

Den kommitté, som tillsatts för sjölagens revision, har nämligen funnit

sig föranlåten att ur sjölagen utbryta och till en särskild författning,

benämnd sjömanslag, sammanföra de bestämmelser, som ba till ändamål

att reglera sjömännens rättsliga ställning. Ett preliminärt förslag till

sådan lag har redan varit underkastat vederbörande myndigheters in. fl.

institutioners granskning, och lär kommittén komma att inom kort av­

giva förnyat, slutligt förslag i ämnet. Då detta lagstiftningsarbete be-

drives under samverkan med motsvarande arbeten i Norge och Danmark,

torde detsamma få anses i särskilt hög grad ägnat att tillgodose syftet

med förevarande hemställan. Någon särskild åtgärd med anledning 'av

denna hemställan torde sålunda ej kunna ifrågakomma.

Beträffande

hemställandet angående arbetslöshetsförsäkring för sjö­

män

(F) synes detsamma åtminstone ej för närvarande böra giva anled­

ning till någon åtgärd, då frågan om sådan arbetslöshetsförsäkring torde

vara inbegripen i det uppdrag, som meddelats den s. k. socialförsäk-

ringskommittén.

De återstående av bär ifrågavarande beslut av Genua-konferensen

eller de tre förslagen till konventioner angående respektive

fastställande

av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss {IV), ersättning för

arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande {VI)

och

arbetsförmedling för

sjömän {VII)

ha ej ännu varit föremål för någon mera ingående behand­

ling av delegationen.

Sedan delegationen haft tillfälle att underkasta förslagen en när­

mare prövning, skall delegationen inkomma med yttranden rörande de­

samma.

122

Bilaga.

Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna kon-

ventionsförslag och hemställanden.

Recommendation tendant å limiter les

heures de travail dans 1’industrie de la

péche..

La Conférence Générale de reorganisa­

tion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau Inter­

national du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter di-

verses propositions relatives aux »Con-

ditions d’application aux marins de

la Convention faite å Washington au

mois de novembre dernier, et ayant

pour objet de limiter ä 8 heures

{

>ar jour et 48 heures par semaine

e nombre des heures de travail dans

toutes les entreprises industrielles,

et notamment dans les entreprises

de transport par mer et, sous condi-

tions ä définir, par voie d’eau inté-

rieure. Répercussion sur les effeetifs

a bord et sur 1’application des régle-

ments concernant le logement et l’hy-

giéne», question formant le premier

oint de l’ordre du jour de la session

e la Conférence tenue å Génes, et

Aprés avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recom-

mandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

Recommendation concerning the limi-

tation of hours of work in the fishing

industry.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of tbe In­

ternational Labour Office, on the

15th day of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Application to seamen of the

Convention drafted åt Washington,

last November, limiting the hours

of work in all industrial underta-

kings, ineluding transport by sea and,

under conditions to be determined,

transport by inland waterways, to 8

hours in the day and 48 in the weeb.

Consequential effeets as regards man­

ing and the regulations relating to

accomodation and health on board

ship», which is the first item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

Having determined that these pro­

posals' snäll take the form of a re­

commendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the In­

ternational Labour Organisation for con-

123

en vue de lui faire porter effet sous for-

me de loi nationale ou autrement, con-

formément aux dispositions de la Partie

relative au Travan du Traité de Ver­

sailles du 28 juin 1919, du Traité de

Saint-Germain du 10 septembre 1919, du

Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,

et du Traité du Grand Trianon du 4 iuin

1920:

Considérant la déclaration contenue

dans les Traités de Paix et aux termes

de laquelle toutes les communautés in-

dustrielles devraient s’efforcer d’adopter,

autant que les circonstances spéciales dans

lesquelles elles pourraient se trouver le

permettraient, »la journée de huit heures

ou la semaine de quarante-huit beures

comme but å atteindre partout ou il n’a

pas encore été obtenu», la Conférence In­

ternationale du Travail recommande que

chaque Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail adopte une législa-

tion limitant en ce sens les beures de

travail de tous les travailleurs employés

dans 1’industrie de la pécbe, avec les

clauses spéciales nécessaires pour faire

face aux conditions particuliéres å cette

industri en cbaque pays; et que, pour

la préparation de cette législation, cbaque

Gouvernement consulte les organisations

patronales et les organisations ouvriéres

intéressées.

sideration witb a view to effect being

given to it by national législation or

otberwise, in accordance witb tbe Labour

Part of tbe Treaty of Versailles of 28

June, 1919, of tbe Treaty of St. Ger-

main of 10 September, 1919, of tbe Treaty

of Neuilly of 27 November, 1919, and of

tbe Treaty of tbe Grand Trianon of 4

June, 1920:

.In

view of tbe déclaration in tbe Trea-

ties of Peace tbat all industrial commu-

nities sbould endeavour to adopt, so far

as tbeir special circumstances will permit,

»an eigbt-bours’ day or a forty-eigbt

bours’ week as tbe standard to be aimed

åt wbere it bas not already been attain-

ed», tbe International Labour Conference

recommends tbat eacb Member of the In­

ternational Labour Organisation enact

législation limiting in tbis direction the

bours of work of all workers employed

in tbe fisbing industry, with such special

provisions _ as may be necessary to meet

tbe conditions peculiar to tbe fishing in­

dustry in eacb country; and tbat in

framing such législation eacb Government

consult with tbe organisations of em-

ployers and tbe organisations of workers

concerned.

II.

Recommandation tendant ii limiter les

lieures de travail dans la navigation

intérieure.

La Conférence Générale de 1’Organisa­

tion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau Inter­

national du Travail, le 15 Juin 1920,

Recommendation concerning the Imi­

tation of liours of work in inland

navigation.

Tbe General Conference of tbe Inter­

national Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of tbe In­

ternational Labour Office on the 15th

day of June, 1920, and

124

Apres avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions relatives aux »Con-

ditions d’application anx marins de

la Convention faite ä Washington au

mois de novembre dernier, et ayant

pour objet de limiter ä 8 heures par

jour et 48 heures par semaine le

nombre des heures de travail dans

toutes les entreprises industrielles,

et notamment dans les entreprises de

transport par mer et, sous conditions

å déiinir, par voie d’eau intérieure;

répercussion sur les effectifs ä bord

et sur 1’application des réglements

concernant le logement et l’hygiéne»,

question formant le premier point de

l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue ä Génes, et

Apres avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recom-

mandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous for­

me de loi nationale ou autrement, con-

formément aux dispositions de la Partie

relative au Travail du Traité de Vers­

ailles du 28 juin 1919, du Traité de Saint-

G-ermain du 10 septembre 1919, du Traité

de Neuilly du 27 novembre 1919, et du

Traité du Grand Trianon "du 4 juin 1920:

Considérant la déclaration contenue

dans les Traités de Paix et aux termes

de laquelle toutes les communautés in­

dustrielles devraient s’efforcer d’adopter,

autant que les circonstances spéciales dans

lesquelles elles pourraient se trouver le

permettraient, »la journée de huit heures

ou la semaine de quarante-huit heures

comme but å atteindre partout ou il n’a

pas encore été obtenu,» la Conférence In­

ternationale du Travail recommande:

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Application to seamen of the

Convention drafted åt Washington,

last November, limning the ho urs of

work in all industrial undertakings,

ineluding transport by sea and, un­

der conditions to be determined,

transport by inland waterways, to

8 hours in the day and 48 in the week.

Consequential eflécts as regards matt­

ning and the regulations relating to

accommodation and health on board

ship», which is the first item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a re-

commendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Hembers of the In­

ternational Labour Organisation for kon­

sideration with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

June, 1919, of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of the Treaty of

Neuilly of 27 November, 1919, and of

the Treaty of the Grand Trianon of 4

June, 1920:

In view of the déclaration in the Trea-

ties of Peace that all industrial com-

munities should endeavour to adopt, so

far as their special circumstances will

permit, »an eight hours’ day or a forty-

eight hours’ week as the standard to be

aimed åt where it has not already been

attained,» the International Labour Con­

ference recommends:

L

I.

Que chaque Membre de 1’Organisation That each Member of the International

Internationale du Travail établisse, s’il Labour Organisation should, if it has not

125

ne l’a déjå fait une législation limitant,

conformément ä cette déclaration incluse

dans les Traités de Paix, les heures de

travail pour les personnes employées dans

la navigation intérieure; que cette légis­

lation prévoie telles dispositions spéciales

qui pourraient étre rendues nécessaires

par les conditions exceptionelles, soit cli-

matériques soit industrielles, afférentes ä

la navigation intérieure de chaque pays;

et qu’elle soit établie aprés consultation

des organisations patronales et des orga­

nisations ouvriéres intéressées.

II.

Que les Membres de 1’Organisation In­

ternationale du Travail dont les territoi-

res sont riverains de cours d’eau qui sont

utilisés en commun par leurs bateaux,

concluent entre eux des accords en vue

de limiter, conformément å la déclaration

précitée, les heures de travail des per­

sonnes employées dans la navigation in­

térieure sur les eaux dont il est question

ci-dessus, aprés consultation des organisa­

tions patronales et des organisations

ouvriéres intéressées.

III.

Que de telles législations nationales et

de tels accords entre pays riverains s’in-

spirent autant que possible des principes

généraux du Projet de Convention con-

cernant les heures de travail adopté par

la Conférence Internationale du Travail

ä Washington, tout en tenant compte

des conditions, climatériques ou autres,

spéciales aux différents pays intéressés. IV.

IV.

Que, pour 1’application de cette Re-

commandation, chaque Membre de l'Or-

anisartion Internationale du Travail éta-

lisse, en ce qui le concerne, aprés con­

sultation des organisations patronales et

des organisatidns ouvriéres intéressées, la

already done so, enact législation limning

in the direction of the above déclaration

in the Treaties of Peace the hours of

work of workers employed in inland na­

vigation, with such special provisions as

may be necessary to meet the climatic

and industrial conditions peculiar to in­

land navigation in each country, and

after consultation with the organisations

of employers and the organisations of

workers concerned.

II.

That those Members of the Internatio­

nal Labour Organisation whose territories

are riparian to waterways which are

used in common by their boats should

enter into agreements for limiting in the

direction of the aforesaid déclaration, the

hours of work of persons employed in

inländ navigation on such waterways,

after consultation with the organisations

of employers and the organisations of

workers concerned.

III.

That such national législation and such

agreements between riparian countries

should follow as far as possible the ge­

neral lines of the Draft Convention con-

cerning hours of work adopted by the

International Labour Conference åt Wash­

ington, with such exceptions as may be

necessary for meeting the climatic or

other special conditions of the countries

concerned.

IY.

That, in the application of this Re-

commendation, each Member of the In­

ternational Labour Organisation should

determine for itself, after consultation

with the organisations of employers and

the organisations of workers concerned,

126

distillation entre la navigation intérieure

et la navigation maritime, et communi-

que ses décisions å ce sujet au Bureau In­

ternational du Travail.

Y.

Que chaque Membre de 1’Organisation

Internationale du Travail adresse au Bu­

reau International du Travail, dans un

délai de deux ans apres la, clöture de la

Conférence de Génes, un rapport sur les

mesures prises en exécution de la pré-

sente Recommandation.

what is inland navigation as distingui-

shed from maritime navigation, and should

communicate its determination to the In­

ternational Labour Office.

V.

That each Member of the International

Labour Organisation should report to the

International Labour Office, within two

years after the adjournment of the Genoa

Conference, the progress which it has

made in the direction of this Recommen-

dation.

III.

Recommandation concernant 1’établis-

sement de statuts nationaux des

marins.

La Conférence Générale de 1’Organisa­

tion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée

ä

Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau Inter­

national du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions relatives ä ^Exa­

men de la possibilité d’établir un

statut International des marins,» ques-

tion formant le quatriéme point de

l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue ä Génes, et

Apres avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sous forme

d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise

k

1’examen des Membres de

Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous for­

me de loi nationale ou autrement, confor-

mément aux dispositions de la Partie re-

lative au Travail du Traité de Versailles

Recommeudation concerning tlie estab-

lisbment of national seamen’s codes.

The General Conference of the Inter­

national Labour Organization of the Lea-

gue of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of the In­

ternational Labour Office, on the 15th

day of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regarn to a

»Consideration of the possibility of

drawing up an International Seamen’s

Code,» which is the fourth item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a re-

commendation.

adopts the following Recommendation,

to

De

submitted to the Hem hers of the

International Labour Organization for

consideration with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

127

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919, du Traité

de Neuilly du 27 novembre 1919, et du

Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920:

La Conférence Internationale du Tra­

vail considérant que, par une codification

claire et systématique des lois nationales

de chaque pays, les marins du nionde

entier, qu’ils soient employés ä bord de

navires appartenant ä leur propre pays

ou å un pays étranger, pourront mieux

oonnaitre leurs droits et leurs devoirs, et

considérant que cette codification avancera

et facilitera 1’établissement d’un Statut

International des Marins, recommande ä

chacun des Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail de procéder å

1’incorporation, dans un statut des marins,

de toutes ses lois et réglementations re-

latives aux marins considérés comme tels.

June, 1919, of tbe Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of the Treaty of

Neuilly of 27 November, 1919, and of

treaty of the Grand Trianon of 4 June,

1920:

In order that, as a result of the clear

and systematic codification of the natio­

nal law in each country, the seamen of

the world, wether engaged on ships of

their own or foreign countries, may have

a better comprehension of their rights

and obligations, and in order that the

task of establishing an International Sea-

men’s Code may be advanced and facili-

tated, the International Labour Confer-

ence recommends that each Member of

the International Labour Organisation

undertake the embodiment in a sea-

men’s code of all its laws and regula-

tions relating to seamen in their activities

as such.

IT.

Projet de convention fixant l’åge mi­

nimum dimission des enfants au tra­

vail maritime.

La Conférence Générale de l’Organisa-

tion Internationale du Travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau Inter­

national du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter di-

verses propositions relatives aux »Con-

ditions d’application aux marins de

la Convention faite å Washington en

novembre dernier å l’effet d’interdire

1’admission au travail des enfants

agés hde moms de 14 ans», question

formant le troisiéme point de l’ordre

du jour de la session de la Confé­

rence tenue å Génes, et

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

Draft convention fixing the minimum

age for admission of children to em-

ployment åt sea.

•

The General Conference of the Interna­

tional Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Genoa by

the Governing Body of the Interna­

tional Labour Office, on the 15th day

of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Application to seamen of the

Convention adopted åt Washington

last november prohibiting the employ-

ment of children under 14 years of

age», which is the third item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

1 sand. 307 höft.

(Nr 361.)

20

128

Apres avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sons forme

d’un projet de convention interna-

tionale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail, conformé-

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Ger-

main du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Con­

vention, le terme »navire» doit étre en-

tendu de tous les bateaux, navires ou bä-

timents, quels qu’ils soient, de propriété

publique ou privée, effeetuant une naviga­

tion maritime, å 1’exclusion des navires

de guerre.

Article 2.

Les enfants de moms de quatorze ans

np peuvent étre employés au travail å

bord des navires, autres que ceux sur les-

uels sont seuls employés les membres

’une méme famille.

Article 3.

Les dispositions de 1’Article 2 ne s’appli-

queront pas au travail des enfants sur

les

bateaux-écoles,

ä la condition que ce

travail soit approuvé et surveillé par

1’autorité publique.

Article 4.

Dans le but de permettre le contröle

de 1’application des dispositions de la

présente Convention, tout capitaine ou

patron devra tenir un registre d’inscrip-

tion ou un role d’équipage mentionnant

toutes les personnes de moms de seize

ans employées å bord, avec Pindication

de la date de leur naissance.

Having determined tbat these pro-

posals shall take tbe form of a draft

international convention,

adopts tbe following Draft Convention

for ratification by tbe Members of tbe

International Labour Organisation, in

accordance witb tbe Labour Part of tbe

Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of tbe

Treaty of St. Germain of 10 September,

1919, of the Treaty of Neuilly of 27 No­

vember, 1919, and of the Treaty of tbe

Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

For tbe purpose of tbis Convention, tbe

term »vessel» ineludes all sbips and boats,

of any nature whatsoever, engaged in

maritime navigation, whether publicly or

privately owned; it exeludes ships of war.

Article 2.

Cbildren under the age of fourteen years

sball not be employed or work on vessels,

otber tban vessels upon wbicb only mem­

bers of tbe same family are employed.

Article 3.

The provisions of Article 2 shall not

apply to work done by cbildren on school-

snips or training-sbips, provided that sucb

work is approved and supervised byvpub­

lic autbority.

Article 4.

In order to facilitate tbe enforcement

of tbe provisions of tbis Convention, every

shipmaster sball be required too keep a

register of all persons under tbe age of

sixteen years employed on board bis ves­

sel, or a list of them in tbe articles of

agreement, and of tbe dates of tbeir

birtbs.

129

Article 5.

Tout Membre de reorganisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la pré-

sente Convention s’engage ä l’appliquer

k

celles de ses colonies ou possessions ou å

ceux de ses protectorats qui ne se gouver-

nent pas pleinement eux-mémes, sous les

réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Conven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre intro-

duites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bu-

reau International du Travail sa décision

en ce qui concerne cbacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses protecto­

rats ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 6.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Ger-

main du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920, seront

communiquées au Secrétaire Général de

la Société des Nations et par lui enregi-

strées.

Article 7.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de l’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au Sé-

crétariat, le Secrétarie Général de la So­

ciété des Nations notifiera ce fait å tous

les Membres de 1’Organisation Internatio­

nale du Travail.

Article 8.

La présente Convention entrera en vi-

gueur

k

la date ou cette notification aura

été efféctuée par Je Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

Article 5.

Each Member of the International La-

bour Organisation which ratifies this Con­

vention engages to apply it to its colo­

nies, protectorates, and possessions which

are not fully self-governing:

(i

a

) Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable

or

(6) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the Inter­

national Labour Office the action taken in

respect to each of its colonies, protecto­

rates, and possessions which are not fully

self-governing.

Article 6.

The formal ratifications of this Conven­

tion under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, of the Treaty of St. Ger-

main of 10 September, 1919, of the Treaty

of Neuilly of

27

November, 1919, and of

the Treaty of the Grand Trianon of 4

June, 1920, shall be communicated to the

Secretary-General of the League of Na­

tions for registration.

Article 7.

As soon as the ratifications of two Mem-

bers of the International Labour Orga­

nisation have been registred with the Se-

eretariat, the Secretary General of the

League of Nations shall so notify all the

Members of the International Labour Or­

ganisation.

Article 8.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it shall then be

130

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, cette Convention entrera en vigueur

au regard de tout autre Membre ä la date

ou la ratification de ce Membre aura été

enregistrée au Secretariat.

Aiiticle 9.

Sous réserve des dispositions de 1’artide

8, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dis­

positions au plus tard le ler juillet 1922,

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dis­

positions.

A

rticle

10.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années apres la date

de la mise en vigueur initiale de la Con­

vention, par un aete communiqué au Se-

crétaire Général de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénonciation ne

prendra effet qu’une . année apres avoir

été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une Ibis par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’ap-

lication de la présente Convention et

écidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la revision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 12.

Les textes francais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

1’autre.

binding only upon tbose Members wbich

have registered their ratifications with

the Secretariat. Thereafter this Conven­

tion will come into force for any other

Member åt the date on which its ratifica­

tion is registered with the Secretariat.

Article 9.

Subject to the provisions of Article 8,

each Member which ratifies this Conven­

tion agrees to bring its provisions into

operation not later than 1 July, 1922,

and to take such action as may be neces­

sär to make these provisions effeetive.

A

rticle

10.

A Member which has ratified this Con­

vention may denounce it after the expira-

tion of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary

General of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effeet until one year after the date

on which it is registered with the Secre­

tariat.

•Article 11.

Åt least once in ten years, the Gover-

ning Body of the International Labour

Office shall present to the General Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the desira-

bility of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 12.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

131

V.

Recommendation concernaiit 1’assu-

rance des marins contre le chömage.

La Conférence Générale de l’Organisa-

tion Internationale du travail de la So-

ciété des Nations,

Convoquée å Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau Interna­

tional du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adop ter diver-

ses propositions relatives au »Contröle

des conditions d’engagement des ma­

rins; placement; conditions d’applica-

tion aux marins de la Convention et

des Reconmiendations faites ä Wash­

ington au niois de novembre dernier

au sujet du chömage et de 1’assurance

contre le chömage», question forman!

le deuxiéine point de l’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

ä Grénes, et

Apres avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sous forme

de recommendation,

adopte la Recommendation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformé-

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de St. Ger-

main du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du'Grand Trianon du 4 juin 1920:

La Conférence Générale, dans le but

d’assurer aux marins 1’application de la

Jipme partie de la Recommendation rela-

tive au chömage adoptée å Washington

le 28 novembre 1919, recommande que

cbaque Membre de l’Organisation Inter­

nationale du Travail organise pour les

Recommendation concerning unemploy-

ment insurance för seamen.

The General Conference of tbe Interna­

tional Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Genoa by

tbe Governing Body of tbe Interna­

tional Labour Office, on tbe 15th day

of June, 1920, and

Having decided upon tbe adoption

of certain proposals witb regard to

tbe »Supervision of artides of agree-

ment. Provision of facilities for lin­

ding employment for seamen. Applica­

tion to seamen of the Convention and

Recommendations adopted åt Wash­

ington in November last in regard

to unemployment and unemployment

insurance», which is the second item

in the agenda for tbe Genoa meeting

of tbe Conference, and

Having determined tbat tbese pro­

posals snäll take tbe form of a re­

commendation,

adopts tbe following Recommendation, to

be submitted to tbe Members of tbe In­

ternational Labour Organisation for con-

sideration with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance witb tbe Labour

Part of tbe Treaty of Versailles of 28

June, 1919, of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of tbe Treaty of

Neuilly oi 27 november, 1919, and of tbe

Treaty of tbe Grand Trianon of 4 June,

1920:

Tbe General Conference, witb a view

to securing tbe application to seamen of

Part III of the Recommendation concer­

ning Unemployment adopted åt Washing­

ton on 28 november, 1919, recommends

that eacb Member of the International

Labour Organisation sbould establish for

132

marins un systéme effectif d’assurance

contre le chomage résultant de naufrage

ou de toute autre cause, soit au moyen

d’un régime d’assurance gouvernementale,

soit au moyen de subventions accordées

par le Gouvernement aux organisations

professionelles dont les statuts prévoient

en faveur de leurs membres le paiement

d’indemnités de chomage.

seamen an effective system of insurance

against unemployment arising out of ship-

wreck or any other cause, either by means

of Government insurance or by means of

Government subventions to industrial or­

ganisations wbose rules provide for tbe

payment of benefits to their unemployed

members.

VI.

Projet de convention eoncernant 1’in- Draft convention concerning unem-

denmité de chomage en cas de perte ployment indemnity in case of loss or

par naufrage.

foundering of the slup.

La Conférence Générale de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau Inter­

national du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions relatives au »Contröle

des conditions d’engagement des ma­

rins; placement; conditions d’applica-

tion aux marins de la Convention et

des Recommandations faites ä Wa­

shington au mois de novembre dernier

au sujet du chomage et de 1’assurance

contre le chomage,» question forman!

le deuxiéme point de l’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

å Génes, et

Aprés avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internatio-

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par les Membrés de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail, conformé-

ment aux dispositions de la Partie rela-

tive au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Ger-

main du 10 septembre 1919, du Traité de

The General Conference of the Inter­

national Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of the Inter­

national Labour Office, on the 15th

day of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Supervision of artides of agree-

ment. Provision of facilities for lin­

ding employment for seamen. Appli­

cation to seamen of the Convention

and Recommendations adopted åt

Washington in November last in

regard to unemployment and unem­

ployment insurance,» which is the

second item in the agenda for the

Genoa meeting of the Conference, and

Having determined that these pro­

posals shall take the form of a draft

international convention,

aclopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organisation, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of

the Treaty of St. Germain of 10 Septem­

ber, 1919, of the Treaty of Neuilly of 27

133

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Con-

vention, le terme »marins» est applicable

å toutes les personnes employées ä bord

de tout navire effectuant une navigation

maritime.

Pour 1’application de la présente Con-

vention, le terme »navire» doit étre en-

tendu de tous les bateaux, navires ou

båtiments, quels qu’ils soient, de propriété

publique ou privée, effectuant une navi­

gation maritime, ä 1’exclusion des navires

de guerre.

Article 2.

En cas de perte par naufrage d’un

navire quelconque, 1’armateur, ou la per-

sonne avec laquelle le marin a passé un

contract pour servir & bord du navire,

devra payer ä chacun des marins employés

sur ce navire une indemnité pour faire

face au chömage résultant de la perte

par naufrage du navire.

Cette indemnité sera payée pour tous

les jours de la période effective de chö-

mage du marin au taux du salaire payable

en vertu du contract, mais le montant

total de 1’indemnité payable ä cbaque

marin en vertu de la présente Convention

pourra étre limité å deux mois de salaire.

Article 3.

Ces indemnités jouiront des mémes

priviléges que les arrérages de salaires

gagnés pendant le service, et les marins

pourront avoir recours pour les recouvrer

aux mémes procédés que pour ces arrérages.

Article 4.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie Ja pré­

sente Convention s’engage ä 1’appliquer

å celles de ses colonies ou possessions ou

å ceux de ses protectorats qui ne se

gouvernent pas pleinement eux-mémes,

sous les réserves suivantes:

November, 1919, and of the Treaty of the

Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

För the purpose of this Convention,

the term »seamen» includes all persons

employed on any vessel engaged in

maritime navigation.

For the purpose of this Convention,

the term »vessel» includes all ships and

boats, of any nature whatsoever, engaged

in maritime navigation, whether publicly

or privately owned; it excludes ships of

war.

Article 2.

In every case of loss or foundering of

any vessel, the owner or person with

wnom the seaman has contracted for

service on board the vessel shall pay to

each seaman employed thereon an indem-

nity against unemployment resulting from

such loss or foundering.

This indemnity sFall be paid for the

days during which the seaman remains

in fact unemployed åt the same rats as

the wages payable under the contract,

b ut the total indemnity payable under

this Convention to any one seaman may

be limited to two months’ wages.

Article 3.

Seamen shall have the same remedies

for recovering such indemnities as they

have for recovering arrears of wages

earned during the service.

Article 4.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies this

Convention engages to apply it to its

colonies, protectorates and possessions

which are not fully self-governing:

134

(a)

Que les dispositions de la (konven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires ponr adapter la (konvention

aux conditions locales puissent étre intro-

duites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier an Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses protec-

torats ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente

Convention dans les conditions prévues ä

la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-

Germain du 10 septembre 1919, du Traité

de Neuilly du 27 novembre 1919, et du

Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920,

seront communiquées au Secrétaire Géné-

ral de la Société des Nations et par lui

enregistrées.

Article 6.

Aussitot que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait å tous

les Membres de 1’Organisation Interna­

tionale du Travail.

Article 7.

La présente Convention entrera en

vigueur ä la date ou cette notification

aura été effectuée par le Secrétaire Géné­

ral de la Société des Nations; elle ne liera

?

[ue les Membres qui auront fait enregistrer

eur ratification au Secrétariat. Par la

suite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre,

å la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

(a)

Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable;

or

(b)

Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member sball notify to the Inter­

national Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protec-

torates and possessions which are not .

fnlly self-governing.

Article 5.

The formal ratifications of this Con­

vention, under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles

of 28 June, 1919, of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, of the

Treaty of Neuilly of 27 November, 1919,

and of the Treaty of the Grand Trianon

of 4 June, 1920, shall be communicated

to the nSecretary-General of the League

of Nations for registration.

A rticle 6.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations shall so notify all

the Members of the International Labour

Organisation.

Article 7.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Conven­

tion will come into force for any other

Member åt the date on which its ratifi­

cation is registered with the Secrétariat.

135

Article 8.

Sous réserve des dispositions de 1’article

7, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dis­

positions au plus tand le ler juillet 1922,

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dis­

positions.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer ä 1’expiration

d’une période de cinq années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un acte communiqué au

Secrétaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistré. La dénon-

ciation ne prendra effet qu’nne

anDée

apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article

10.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moms

une fois par dix années, présenter å. la

Conférence Générale un rapport sur

1’application de la présente Convention et

décidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la revision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 11.

Les textes franqais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

1’autre.

Article 8.

Subject to the provisions of Article 7,

each Member which ratifies this Conven­

tion agrees to bring its provisions into

operation not later tban 1 July, 1922,

and to take such action as may be

necessary to make these provisions effec-

tive.

Article 9.

A Member which has ratified this Con­

vention may denounce it after the expira-

tion of tive years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary

General of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effect until one year after the date

on which it is registered with the Secre-

tariat.

Article 10.

Åt least once in ten years, the Gover-

ning Body of the International Labour

Office shall present to the Genera^ Con-

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the desir-

ability of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision

or modification.

Article 11.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

VII.

Projet de convention concernant le Kraft convention för establishing facili-

placeinent des marins.

ties for linding employment for seamen.

La Conférence Générale de 1’Organisa- The General Conference of the Inten­

tion Internationale du Travail de la national Labour Organisation of the

Société des Nations,

League of Nations,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 Käft.

(År

361.)

21

136

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau Inter­

national du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adopter diver-

ses propositions relatives au »Contröle

des conditions d’engagement des

marins; placement; conditions d’appli-

cation aux marins de la Convention

et des Recommandations faites ä

Washington au mois de novembre

dernier au sujet du chömage et de

1’assurance contre la chömage,» ques-

tion formant le deuxiéme point de

l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue å Génes, et

Apres avoir décidé que ees propo­

sitions seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internatio-

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par les Membres de 1’Organisa-

tion Internationale du Travail, conformé-

ment aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles du

28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain

du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et de Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour l’application de la présente Con­

vention, le terme »marins» comprend toutes

les personnes employées comme membres

de 1’équipage ä bord de navires effeetuant

une navigation maritime, ä 1’exclusion

des officiers.

Having been convened åt Genoa

by tbe Governing Body of tbe Inter­

national Labour Office, on the 15th

day of June, 1920, and

Having decided upon tbe adoption

of certain proposals witb regard to

tbe »Supervision of artides of agree-

ment. Provision of facilities for lin­

ding employment for seamen. Applica­

tion to seamen of tbe Convention and

Recommendations adopted åt Was­

hington in November last in regard

to unemployment and unemployment

insurance,» wbich is tbe second item

in the agenda for the Genoa meeting

of tbe Conference, and

Having determined that tbese

n

osals shall take tbe form of a

t international convention,

adopts tbe following Draft Convention

for ratification by tbe Members of tbe

International Labour Organisation, in

accordance with tbe Labour Part of tbe

Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of

the Treaty of St. Germain of 10 Sep­

tember, 1919, of tbe Treaty of Neuilly

of 27 November, 1919, and of the Treaty

of tbe Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

Por tbe purpose of tbis Convention,

tbe term »seamen» ineludes all persons,

except officers, employed as members of

tbe erew on vessels engaged in martime

navigation.

Article 2.

Le placement des marins ne peut faire

1’objet d’un commerce exercé dans un but

lucratif par aucune personne, société ou

etablissement. Aucune opération de pla­

cement ne peut donner lieu de la part

des marins d’aucun navire au payement

d’une rémunération queleonque, direete

ou indireete, å une personne, société ou

établissement.

Article 2.

The business of linding employment for

seamen sball not be carried on by any

person, company, or otber agency, as a

commercial enterprise for pecuniary gain;

nor sball any fees be cbarged directly

or indirectly by any person, company or

otber agency, for findmg employment for

seamen on any ship.

137

Dans chaque pays la loi comjportera

des sanctions pénales pour toute violation

des dispositions dn présent article.

Article 3.

Par dérogation aux dispositions de

Particle 2, toute personne, société ou

établissement exercant actuellement dans

un but lucratif le commerce du placement

peut étre admis temporairement, par

autorisation du Gouvernement, ä continuer

ce commerce, å condition que ses opérations

soient soumises å un contröle du Gouverne-

ment sauvegardant les aroits de toutes

les parties intéressées.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention s’engage å prendre toutes

mesures nécessaires pour abolir le plus

rapidement possible le commerce du place­

ment des marins exercé dans un but

lucratif.

Article 4.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention devra veiller ä ce qu’il soit

organisé et entretenu un systéme, efficace

et répondant aux besoins, d’offices gratuits

de placement pour les marins. Ce systéme

pourra étre organisé et maintenu:

(1) soit par des associations représen-

tatives des armateurs et des marins

agissant en commun sous le contröle d’une

autorité centrale;

(2) soit, en 1’absence d’une action com-

binée de cette na ture, par l’Etat lui-méme.

Les opérations de ees offices de place­

ment seront conduites par des personnes

possédant une expérience maritime prati-

que.

Lorsqu’il coexiste des offices de place­

ment de types divers, des mesures doivent

étre prises pour coordonner leur action

sur une base nationale.

Article 5.

Il sera constitué des comités composés

d’un nombre égal de représentants des

The law of each country sball provide

punisbment for any violation of the pro­

visions of tbis Article.

Article 3.

Notwithstanding the provisions of Ar­

ticle 2, any person, company or agency,

which bas been carrying on the work of

linding employment for seamen as a

commercial enterprise for pecuniary gain,

may be permittea to continue temporarily

under Government licence, provided that

sucb work is carried on under Govern­

ment inspection and supervision, so as to

safeguard the rigbts of all concerned.

Eacb Member which ratifies this Con­

vention agrees to take all practicable

measures to abolish the practice of linding

employment for seamen as a commercial

enterprise for pecuniary gain as soon as

possible.

Article 4.

Each Member which ratifies this Con­

vention agrees that there shall be organised

and maintained an efficient and adequate

system of public employment offices for

linding employment for seamen without

charge. Such system may be organised

and maintained, either:

(1) by representative associations of

shipowners and seamen jointly under the

control of a central authority, or,

(2) in the absence of such joint action,

by the State itself.

The work of all such employment offices

shall be administered by persons having

practical maritime experience.

Where such employment offices of diffe­

rent types exist, steps shall be taken to

co-ordinate them on a national basis.

Article 5.

Committees consisting of an equal

number of representatives of shipowners

138

armateurs et des marins, qui seront con-

sultés pour tout ce qui concerne le fonc-

tionnement de ees offices.

Pour le reste, il appartiendra au

Gouvernement de chaque pays de préciser

les pouvoirs de ees comités, eu ce qui

concerne notamment le choix de leur prési-

dent en dehors de leurs membres, leur

assujettissement au contröle de l’Etat et

la faeulté de recevoir 1’assistance de per-

sonnes s’intéressant au bien-étre des ma­

rins.

•

A

rticle

<?.

Au cours des opérations de placement,

le marin doit conserver le droit de cboisir

son navire et 1’armateur le droit de cboisir

son équipage.

Article 7.

Le contrat d’engagement des marins

doit contenir toutes lesgarantiesnécessaires

pour la protection de toutes les parties

intéressées, et il sera donné aux marins

toutes facilités pour examiner ce contrat

avant et apres signature.

Article 8.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention prendra des mesures pour que

les facilités pour le placement des marins

prévues par la présente Convention soient,

au besoin en recourant ä des offices publics,

å la disposition des marins de tous les

pays ratifiant la présente Convention,

sous la réserve que les conditions du

travail soient approximativement les

mémes.

Article 9.

Il appartiendra å chaque pays de décider

s’il adoptera ou non des dispositions analo-

gues ä celles de la présente Convention

en ce qui concerne les officiera de pont et

les officiera mécaniciens.

and seamen sball be constituted to advise

on matters concerning the carrying on of

these offices; the Government in each

country may make provision for furtber

defining the powers of these committees,

particularly with reference to the com­

mittees’ selection of their chairmen from

outside their own membership, to the

degree of state supervision, and to the

assistance wich such committees shall

have from persons interested in the welfare

of seamen.

Article 6.

In connection with the employment of

seamen, freedom of choice of ship shall

be assured to seamen and freedom of

choice of erew shall be assured to sbipow-

ners.

Article 7.

The necessary guarantees for protecting

all parties concerned shall be ineluded in

the contract of engagement or artides of

agreement, and proper facilities shall be

assured to seamen for examining such

contract or artides before and after sig-

ning.

Article 8.

Each Member which ratifies this Con­

vention will take steps to see that the

facilities for employment of seamen provi­

ded for in this Convention shall, if

necessary by means of public offices, be

available for the seamen of all countries

which ratify this Convention, and where

the industrial conditions are generally

the same.

Article 9.

Each country shall decide for itself

whether provisions similar to those in this

Convention shall be put in force for deck-

officers and enginneex-officers.

139

A

rticle

10.

Tout Membre qui ratifiera la présente

Convention devra communiquer au Bureau

International du Travail toutes les in­

formations, statistiques ou autres, dont il

pourra disposer, en ce qui concerne le

cbömage des marins et le fonctionnement

de ses établissements de placement pour

les marins.

Il appartiendra au Bureau International

du Travail d’assurer, d’accord avec les

Gouvernements et les organisations

intéressées dans chaque pays, la coordina-

tion des divers systémes nationaux de

placement des marins.

Article 11.

Tout Membre de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä 1’appliquer ä celles

de ses colonies ou possessions ou å ceux

de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sons les réser-

ves suivantes:

(a)

Que les dispositions de la Conven­

tion ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b)

Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre in-

troduites dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses protee-

torats ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

A

rticle

12.

Les ratifications officielles de la pré­

sente Convention, dans les conditions pré-

vues å. la Partie XIII du Traité de Ver­

sailles .du 28 juin 1919, du Traité de

St.-Germain du 10 septembre 1919, du

Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,

et du Traité du Grand Trianon du 4 juin

1920, seront communiquées au Secrétaire

Article 10.

Eacb Member which ratifies this Con­

vention sball communicate to the Inter­

national Labour Office all available in­

formation, statistical or otherwise, concer-

ning unemployment among seamen and

concerning the work of its seamen’s

employment agencies.

The International Labour Office shall

take steps to secure the co-ordination of

the various national agencies for linding

employment for seamen, in agreement

with the Governments or organisations

concerned in each country.

Article 11.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies this

Convention engages to apply it to its

colonies, protectorates and possessions

which are not fully self-governing:

(a)

Except where owing to the local

conditions its provisions areinapplicable; or

(b)

Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the Inter­

national Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protec­

torates and possessions wich are not fully

self-governing.

A rticle

12.

The formal ratifications of this Conven­

tion, under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, of the Treaty of St. Ger-

main of 10 September, 1919, of the Treaty

of Neuilly of 27 November, 1919, and of

the Treaty of the Grand Trianon of 4

June, 1920, shall be communicated to the

140

Général de la Société des Nations et par

lui enregistrées.

A

rticle

13.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de l’Organisation Internationale

dn Travail auront été enregistrées an

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait å

tous les Membres de 1’Organisation Inter­

nationale du Travail.

Article 14.

La présente Convention entrera en vi-

gueur

ä

la date ou cette notifikation aura

été effectuéé par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre

ä la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

A rticle

15.

Sous réserve des dispositions de 1’Article

14, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dis­

positions au plus tand le ler juillet 1922,

et

ä

prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees

dispositions.

Article 16.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une périoae de cinq années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un aete communiqué au

Secretaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistré. La dénon-

ciation ne prendra effet qu’une année aprés

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 17.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moms

Secretary General of the League of

Nations for registration.

Article 13.

As soon as the ratifications of two

Members of The International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations shall so notify all

the Members of the International Labour

Organisation.

Article 14.

This Convention shall come into force

åt the date on wich such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Conven­

tion will come into force for any other

Member åt the date on which its ratifica­

tion is registered with the Secrétariat.

A rticle

15.

Subjekt to the provisions of Article 14,

each Älember which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into opera­

tion not later than 1 July, 1922, and to

take such action as may be necessary to

make these provisions effeetive.

A rticle

16.

A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of five years from the date on

which the Convention first comes into

force, by an act communicated to the

Secretary General of the League of

Nations for registration. Such denuncia-

tion shall not take efiect until one year

after the date on which it is registered

with the Secrétariat.

Article 17.

Åt least once in ten years, the Gover-

ning Body of the International Labour

141

une fois par dix années, présenter å la

Conference Générale un rapport sur

1’application de la présente Convention

et decidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la revision ou de la modification de la

dite Convention.

A rticle 18.

Les textes francais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

l’autre.

Office shall present to the General Con­

ference a report on the working of this

Convention, and shall consider the

desirability of placing on the agenda of

the Conference the question of its revision

or modification.

A

rticle

18.

The French and English texts of this

Convention shall hoth be authentic.

Bil. C.

Stockholm den 17 februari 1921.

T

ill

KONUNGEN.

Med skrivelse den 25 januari 1921 har Sveriges delegation för det

internationella socialpolitiska samarbetet, bland annat, till Kungl. Maj:t

överlämnat, i svensk, fransk och engelsk text, det vid den internationella

143

arbetsorganisationens första konferens i Washington antagna förslaget till

internationell konvention angående arbetslösheten. I anslutning härtill

får delegationen nu beträffande förslagets innehåll och tillämplighet å

svenska förhållanden anföra följande.

Delegationen anser sig böra inledningsvis erinra, att de i olika

kulturländer vunna erfarenheterna rörande arbetslösheten redan tidigare

föranlett internationella åtgärder för arbetslöshetens bekämpande och för

lindrandet av dess skadliga verkningar. På inbjudan av Societå uma-

nitaria hölls sålunda i Milano under oktober 1906 en internationell arbets-

löshetskonferens, vilken sedermera efterföljdes av en internationell kon­

gress i Paris under september 1910. Vid båda dessa tillfällen var Sverige

representerat, vid kongressen i Paris jämväl av regeringsombud. Denna

senare kongress resulterade i bildandet av den internationella föreningen

för arbetslöshetens bekämpande, vars säte förlädes till Gent och vilken

kommit i åtnjutande av statsunderstöd från ett stort antal länder, bland

andra Sverige. Föreningen höll sammanträden åren 1911, 1912 och 1913

samt utgav en kvartalspublikation för diskussion av arbetslöshetsspörsmål

samt för offentliggörande av undersökningar i ämnet. Världskrigets ut­

brott lade emellertid hinder i vägen för en fortsatt, mera aktiv verksam­

het från föreningens sida.

Till följd av nämnda tilldragelse drabbades ett stort antal länder

av en arbetslöshet, som trots omfattande åtgärder mångenstädes blev

synnerligen bekymmersam och tydligt ådagalade vikten av bättre sam­

hällelig beredskap på detta område. Visserligen blev denna arbetslöshets­

period i allmänhet av jämförelsevis kort varaktighet, men de under krigets

lopp inträdda rubbningarna i näiingslivet åstadkommo tidvis, särskilt i

de neutrala länderna, arbetslöshet av oroväckande dimensioner, vilken

medförde svåra lidanden för därav drabbade arbetargrupper. Icke minst

i vårt land framträdde dessa svårigheter och tvungo stat och kommun

till betydande ekonomiska uppoffringar och anordningar. Ännu bekym­

mersammare tedde sig verkningarna av den omkastning i de ekonomiska

förhållandena, som inträdde med krigets successiva avveckling från hösten

1918. Denna s. k. fredskris har sålunda över nästan hela världen fram­

kallat arbetslöshet av hittills okända dimensioner och med djupgående

sociala följder.

Det var under intryck av såväl dessa omedelbara som ock tidigare

erfarenheter om arbetslöshetens beklagliga verkningar, som frågan om

dess bekämpande upptogs på dagordningen för den första internationella

arbetskonferensen i Washington hösten 1919. Såsom anförts i delega­

tionens ovanberörda framställning av den 25 nästlidne januari antogs

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft.

(AV

301.)

22

144

där dels en hemställan rörande arbetslösheten och dels det förslag till

konvention i samma ämne, till vilket Sverige nu har att taga ståndpunkt.

G-enom det internationella utbyte av erfarenheter på arbetslöshets-

frågans område, som redan länge pågått och som i hög grad främjades

av de ovan omförmälda internationella konferenserna, samt särskilt genom

den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande hade vis­

serligen efter hand en viss likformighet kommit till stånd i olika länders

åtgärder mot arbetslösheten. Icke desto mindre bära dessa i allmänhet

prägeln av försök, vilkas läggning väsentligen varierar efter skilda länders

naturförhållanden och klimat samt deras ekonomiska och sociala struktur.

När det därför gällde att genom en internationell konvention giva enhet­

lighet åt strävandena för arbetslöshetens bekämpande, var det nödvän­

digt att begränsa sig till ledande riktlinjer och i allmänhet icke ingå på

något detaljerat reglementerande av dessa strävanden. Konventionsför-

slaget är i enlighet härmed avfattat på sådant sätt, att det väsentligen

utgör ett kodifierande av de grundläggande principer, som kunna anses

vara allmänt erkända inom de kulturländer, där arbetslösheten varit före­

mål för mera ingående studium och där man vunnit erfarenheter av mera

bärande värde.

Förslagets sakliga innehåll återfinnes i §§ 1—3, och får delegatio­

nen med avseende å dessa paragrafer anföra följande.

§ i.

Första paragrafen innebär förpliktelse att till internationella arbets-

byrån meddela alla tillgängliga statistiska och andra uppgifter rörande

arbetslösheten och rörande vidtagna eller planerade åtgärder för dennas

bekämpande. Dessa uppgifter skola lämnas med högst tre månaders

mellanrum och inom tre månader efter utgången av den tidsperiod, till

vilken de hänföra sig.

Inom vårt lands socialstatistik har arbetslösheten länge varit före­

mål för regelbunden observation. Fortlöpande uppgifter rörande frekven­

sen vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna samt rörande arbets­

lösheten bland de organiserade arbetarna stå numera månatligen till för­

fogande och publiceras i socialstyrelsens tidskrift. Under tider av all­

männare arbetslöshet plägar vid lämplig tidpunkt undersökning verkstäl­

las rörande dennas omfattning även utanför fackorganisationerna. Vid

sidan av dessa för arbetsmarknadsläget belysande uppgifter inhämtar

socialstyrelsen vidare direkt från arbetsgivare, vilka sysselsätta mer än

25 arbetare, för varje kvartal upplysningar rörande arbetstillgången, vil­

ka uppgifter likaledes offentliggöras i tidskriften.

Nu berörda statistiska material till arbetslöshetsfrågans belysande

torde få anses för svenska förhållanden fullt representativt och ur olika

145

synpunkter jämbördigt med vad från andra länder i allmänhet kan pre­

steras. Några svårigheter möta icke heller för dess tillhandahållande åt

den internationella arbetsbyrån för de i konventionsförslaget ifrågasatta

perioder eller inom där angivna tider.

För närmare undersökning av de konsekvenser med avseende å

förevarande rapportskyldighet, som ett biträdande av konventionen kunde

medföra, hölls på inbjudan av norska regeringen den 13—15 maj 1920

i Kristiania en konferens mellan representanter för socialstatistiken i

Sverige, Danmark, Finland och Norge, därvid samförstånd uppnåddes om

enhetliga grunder för här ifrågavarande statistiska arbete — grunder

vilka i allt väsentligt överensstämde med de hittills i vårt land tilläm­

pade och vilka numera fullständigt följas. Konferensens resultat hava

delgivits internationella arbetsbyrån och torde kunna förutsättas väsent­

ligen sammanfalla med de förslag till rapportväsendets enhetliga ord­

nande, som äro att emotse från byrån. I varje fall begränsar sig rap­

portskyldigheten till sådana uppgifter, som finnas tillgängliga.

Den i paragrafen stadgade förpliktelsen att meddela upplysningar

rörande mått och steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att

bekämpa arbetslösheten, synes ej heller behöva möta betänkligheter för

Sveriges del. Särskilt under kristiden har i socialstyrelsens tidskrift re­

dogörelser regelbundet lämnats för planerade eller vidtagna åtgärder för

arbetslöshetens bekämpande, och torde det vara med hänsyn till frågans

betydelse naturligt att så sker även i fortsättningen.

Det ökade arbete, som bestämmelserna i förevarande paragraf skulle

föranleda, torde sålunda komma att begränsas till ett regelbundet sam­

manställande och översändande till internationella byrån av uppgifter,

som redan för landets eget behov insamlas och bearbetas.

Förslagets § 2 ålägger förpliktelse att upprätta ett system av av-

§

2

-

giftsfria, offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under kontroll av

central myndighet samt tillförsäkrade rådgivande medverkan av repre­

sentanter för arbetsgivare och arbetare. Vidare tillförbindes vederbörande

stat att vidtaga åtgärder för att efter enhetlig plan samordna verksam­

heten vid de offentliga anstalterna med den, som bedrives av befintliga

enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter. Slutligen konstitueras

skyldighet för internationella arbetsbyrån att, efter överenskommelse

med vederbörande stater, ordna samarbetet mellan de olika staternas

arbetsförmedlingssystem.

Sedan år IDOG hava offentliga arbetsförmedlingsanstalter funnits i Sve­

rige, arbetande enligt grunder, som numera äro allmänt vedertagna i flertalet

kulturländer och fullt överensstämma med de i konventionsförslaget an-

146

givna principerna. Nu gällande bestämmelser i ämnet — i kungörelsen

den 30 juni 1916 angående understöd av statsmedel till befrämjande och

organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket — stadga så­

lunda, att understöd må tilldelas arbetsförmedlingsanstalter, som anord­

nats av landsting, hushållningssällskap, kommuner eller andra institutio­

ner, var för sig eller i förening, under förutsättning

att arbetsförmedlingen avser allt slags arbete för såväl män som

kvinnor samt i regel icke medför några särskilda kostnader för arbets­

givare och arbetare, som anlita densamma;

att vid arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att

arbetsgivare erhåller den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det ar­

bete, vartill han bäst ägnar sig;

att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse, be­

stående av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd supp­

leant och dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal

utses bland arbetsgivare och arbetare;

att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen godkänt

arbetssätt och expeditionssystem; samt

att statistiska uppgifter rörande verksamheten, i den mån så lämp­

ligen kan ske, ställas till socialstyrelsens förfogande.

Vidare är bestämt, att socialstyrelsen äger tillse, att de för under­

stöds åtnjutande föreskrivna villkoren fullgöras. .

Genom statens ekonomiska understöd och dess därpå grundade reg­

lerande inflytande har efter hand uppväxt ett system av offentliga arbets-

förmedlingsanstalter, som omfattar Sveriges samtliga län och som med

hänsyn till organisation och frekvens torde få anses i stort sett mycket

tillfredsställande. För närvarande äro strävandena för dess ytterligare

utvecklande förnämligast inriktade på att genom särskilt statligt under­

stödjande av s. k. fackarbetsanvisning göra den offentliga arbetsförmed­

lingen mera anpassad för vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov.

Även i detta avseende har goda resultat vunnits. Ett biträdande av

förslaget i denna del lärer sålunda icke påkalla några vidare åtgärder

för den offentliga arbetsförmedlingens organiserande.

Vad angår dennas samverkan med enskilda, avgiftsfria arbetsför-

medlingsanstalter har vid hållna konferenser med representanter för~de

offentliga anstalterna konstaterats, att sådan samverkan allmänt äger

rum. De enskilda anstalter, varom här är fråga, äro i allmänhet anord­

nade av fackorganisationer eller allmännyttiga föreningar, vartill komma

de anordningar för platsanvisning, som för avgående elever anordnats

av vissa enskilda utbildningsanstalter. Hithörande arbetsförmedlingsan-

147

stalters verksamhet är emellertid i regel av ringa omfattning. I den mån

samarbetet mellan dessa och de offentliga anstalterna ännu icke blivit

mera planmässigt ordnat^ lärer socialstyrelsen i fortsättningen icke under­

låta att verka för dess utvecklande.

Den förpliktelse att ordna samverkan mellan de olika staternas

arbetsförmedlingssystem, som genom bestämmelserna i förevarande para­

graf ålägges internationella arbetsbyrån, torde föranleda byrån att utarbeta

förslag till vissa gemensamma normer beträffande expeditionssätt och rap­

portsystem i ändamål att underlätta direkta jämförelser mellan olika länders

arbetsförmedlingssystem samt eventuellt direkt samarbete dem emellan. De

framtida' konsekvenserna härav för Sveriges del torde icke kunna bliva

av betungande art, då de svenska anstalterna ha ett synnerligen utveck­

lat rapportsystem, som redan står i viss förbindelse med de danska och

norska anstalternas. Det bör för övrigt erinras, att även om den stat,

som ratificerar denna konvention, får anses gilla principen om ett sam­

ordnande av de olika ratificerande staternas arbetsförmedlingssystem, det

närmare genomförandet av denna princip gjorts beroende av särskilda

överenskomm elser.

Framhållas bör måhända, att här är fråga endast om den tekniska

apparaten för förmedling av arbetskraft och utbyte av upplysningar i

detta ämne, varemot det socialpolitiskt viktigare spörsmålet, i vad mån

och under vilka betingelser utbyte av arbetskraft må äga rum, icke bär

beröres. Med avseende härå må hänvisas till den i delegationens fram­

ställning den 25 nästlidne januari behandlade, vid konfensen i Washing­

ton antagna hemställan angående arbetslösheten, där resp. stater upp­

manas att icke medgiva värvning av arbetare gruppvis från ett land

till ett annat förrän efter överenskommelse staterna emellan och efter

överläggning med arbetsgivare och arbetare inom vederbörande industrier

i vartdera landet. Erinras må därjämte att i anslutning till en resolu­

tion, fattad vid konferensen i Washington, den internationella arbetsby-

råns styrelse tillsatt en kommitté — i vilken ingått bl. a. eu arbetarre­

presentant från Sverige — för närmare utredning av emigrationsfrågan.

Konventionsförslagets tredje paragraf förpliktar ratificerande stater,

§

3

.

som upprättat ett system för arbetslöshetsförsäkring, att på villkor, som

överenskommas mellan resp. stater, vidtaga åtgärder för att med av­

seende å denna försäkring tillförsäkra arbetare från annat land samma

ersättning som de inhemska arbetarna.

Då statlig arbetslöshetsförsäkring icke finnes upprättad i vårt land,

skulle denna förpliktelse icke för Sveriges del för närvarande bliva av

någon reell innebörd. Den genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december

148

1915 tillsatta socialförsäkringskommittén har emellertid såsom en av sina

uppgifter att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från

det allmännas sida må kunna vidtagas för främjande av arbetares för­

säkring för de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet, samt att

inkomma med de förslag, som kunna föranledas av den verkställda ut­

redningen. Med hänsyn till förevarande bestämmelse synes det böra

åligga Sverige, att vid arbetslöshetsförsäkringsfrågans eventuella lösande

bereda möjlighet för överenskommelser med andra stater om reciprocitet

på detta område. Då det bör vara av icke obetydligt intresse för vårt

land att- bereda de många svenska arbetare, som äro sysselsatta i andra

länder, samma skydd mot oförvållad arbetslöshet som tillkommer dessa

länders egna arbetare, synes ifrågavarande bestämmelse kunna med till­

fredsställelse biträdas av Sverige.

Den nu gjorda granskningen av konventionsförslagets sakliga inne­

håll, i vad detsamma skulle äga tillämpning på Sverige, har givit vid

handen, att förslaget icke för närvarande torde för vårt land medföra

förpliktelser av sådan art, att skäl föreligga för en avböjande hållning.

Ej heller har delegationen funnit ett biträdande av konventionen mindre

tillrådligt med hänsyn till att denna, jämlikt bestämmelserna i dess § 10,

är för ratificerande stat bindande under minst 11 år. Då vidare konven­

tionen synes vara ägnad att enligt rationella principer reglera och stärka

det internationella samarbetet för arbetslöshetens bekämpande och det

synes önskvärt att Sverige i sin mån stöder strävandena i sådan rikt­

ning, får delegationen, efter samråd med socialstyrelsen, hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för ratificerandet av

förevarande konvention.

I detta ärendes handläggning hava deltagit herrar E. G. Huss,

K. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von Sydow,

A. Thorberg och B. E. Wijkander.

På delegationens vägnar:

Underdånigst

GUNNAR HUSS.

A. Molin.

Bil. I).

Stockholm den 29 april 1921.

Till

KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 15 sistlidne januari har Sveriges dele­

gation för det internationella socialpolitiska samarbetet blivit anbefalld

att i samråd med kommerskollegium och socialstyrelsen avgiva utlåtande

150

över de å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år

1920 antagna konventionsförslag och hemställanden.

I den underdåniga framställning med nämnda konventionsförslag

och hemställanden, som delegationen den 17 februari 1921 avgivit, har

delegationen redan yttrat sig beträffande hemställandena. För delega­

tionen återstår sålunda att nu, sedan konventionsförslagen underkastats

en närmare granskning, yttra sig jämväl över dessa. I ärendet har de­

legationen ej blott samrått med kommerskollegium och socialstyrelsen

utan även berett representanter för Sveriges redareförening, Sveriges far-

tygsbefälhavareförening, svenska maskinbefälsförbundet samt svenska sjö­

mans- och eldarunionerna tillfälle att yttra sig.

Ifrågavarande tre konventionsförslag avse 1) fastställande av mini­

miålder för barns användande i arbete till sjöss, 2) ersättning för arbets­

löshet vid fall av fartygs förolyckande samt 3) arbetsförmedling för sjö­

män. Beträffande förslagens texter tillåter sig delegationen hänvisa till

ovan berörda underdåniga framställning, vari förslagen äro återgivna så­

väl i svensk översättning som på franska och engelska.

I det följande göres vart och ett av konventionsförslagen till före­

mål för en granskning, som är särskilt avsedd att utreda, huru försla­

gen skulle ställa sig till svensk lagstiftning och svenska förhållanden i

övrigt.

1)

Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för

barns användande i arbete till sjöss.

I sjölagens 70 § andra stycket stadgas, att minderårig under fjor­

ton år ej må i skeppstjänst användas. Ej heller må enligt samma lag­

rum i eldartjänst användas minderårig, som ej uppnått sexton års ålder.

Förseelse mot dessa bestämmelser medför enligt 285 § sjölagen bötesan-

svar för befälhavaren ävensom för den minderåriges fader eller målsman,

där användandet ägt rum med dennes vetskap och vilja. Har åtgärden

företagits med redarens vetskap, straffas redaren lika med befälhavaren.

Dessa bestämmelser tillkommo den 16 oktober 1914 på förslag av

sjöfartssäkerhetskommittén och återfinnas i väsentligen oförändrat skick

i det förslag till sjömanslag, som nyligen framlagts av den svenska sjö-

lagskommittén.

Vidare torde i detta sammanhang böra nämnas, att i det förslag

till bemanningsförordning, som den 21 maj 1920 avgivits av de s. k.

skeppstjänstkommitterade, såsom kompetensvillkor intagits vissa bestäm­

melser rörande minimiålder för ombord anställda. Sålunda föreskrives

där för båtsman en minimiålder av 20 år, för timmerman 18 år, för

151

matros 19 år, för lättmatros 17 år, för donkeyman 19 år, för eldare å

fartyg i oceanfart 19 år, för eldare å annat fartyg, när dess bruttodräk-

tighet' uppgår till 250 ton eller mera, 18 år och, när bruttodräktigheten

icke uppgår till 250 ton, 16 år samt för kollämpare å fartyg i oceanfart

18 år och å annat fartyg 17 år. Anmärkas må dock, att kommerskol­

legium i ett den 14 innevarande april över nämnda förslag avgivet ut­

låtande avstyrkt ytterligare lagstiftning åtminstone f. n. rörande man-

skapsbemanningen å fartyg.

Beträffande konventionsförslagets särskilda bestämmelser anser sig

delegationen böra anföra följande.

§ 1.

Den bär meddelade definitionen på fartyg återfinnes icke i svensk

lagstiftning. Då emellertid med beteckningen »båt, fartyg eller skepp av

vad slag som helst, vilket nyttjas i

sjöfart

(navigation maritime)» väl ej

gärna kan avses andra farkoster än sådana, som användas i mer egent­

lig sjötrafik eller annan dylik, mer yrkesmässig verksamhet till sjöss —

strängt taget kanske endast i fart utomskärs — torde innebörden av

denna paragraf ej behöva väcka några betänkligheter. Anmärkas må

även, att förut omförmälda förbud i sjölagen och i förslaget till sjömans­

lag icke äro anknutna till något visst slag av fartyg.

§ 2

.

Såsom av de inledningsvis meddelade upplysningarna framgår,

överensstämmer huvudbestämmelsen i denna paragraf med gällande och

föreslagen svensk lagstiftning i ämnet. Konventionens undantag för far­

tyg, där det uteslutande sysselsättas medlemmar av samma familj, inne­

bär en lindring, som ej återfinnes i vår lagstiftning. Dessutom må

erinras, att redan vår gällande lagstiftning, såsom förut nämnts, är

strängare i avseende å eldare, för vilka föreskrives en minimiålder av

16 år.

§ 3.

Att för elever å skol- eller övningsfartyg, som stå under offentlig

kontroll, medgiva en lägre minimiålder än 14 år innebär en eftergift,

som saknar betydelse för våra förhållanden, då antagningsåldern å sven­

ska skolfartyg, varom här är fråga, d. v. s. vilka ej tillhöra örlogsmari-

nen, i enlighet med sjölagens bestämmelse är satt till lägst 14 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft.

(AV

361.)

23

152

§

4

.

Syftet med denna paragrafs bestämmelser är hos oss redan så till

vida tillgodosett, att det i förordningen angående sjömanshusen i riket

stadgas, att varje mönstringspliktigt fartyg skall vara försett med sjö­

mansrulla, som bland annat skall innehålla anteckning om födelseåret

för var och en ombord anställd. Motsvarande bestämmelser gälla även

delvis ifråga om mönstringsfria fartyg, som i regel skola hava manskaps-

förteckning, vari beträffande vid sjömanshus inskrivet sjöfolk även

födelseåret upptages. Någon föreskrift om anteckning av åldern på öv­

riga ombord å dylika fartyg anställda finnes emellertid ej.

För att bringa den svenska lagstiftningens bestämmelser till full

överensstämmelse med konventionens fordringar i förevarande avseende

torde det sålunda bliva nödvändigt att vidtaga sådana ändringar i sjö­

manshusförordningen, att skyldigheten att i sjömansrulla^ resp. man-

skapsförteckningen anteckna de ombord anställdas födelseår utsträckes

till att omfatta jämväl dag och månad för deras födelse, varjämte dylik

anteckning i manskapsförteckning bör föreskrivas även i fråga om sjö­

folk, som icke är inskrivet vid sjömanshus.

Nu berörda förändringar av sjömanshusförordningen torde ej, så­

vitt delegationen kan finna, medföra några avsevärda olägenheter. Fram­

hållas må för övrigt, att redan 1917 års sjömanshuskommitterade i sitt

den 18 november 1919 till kommerskollegium avgivna förslag angående

sjömanshusens omorganisation förordat upptagande i manskapsförteck-

ningen av detaljerade uppgifter rörande alla ombord anställda, oavsett

om de äro inskrivna å sjömanshus eller icke.

§§ 5-12.

Dessa paragrafer synas ej påkalla något yttrande från delegatio­

nens sida.

2)

Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid

fall av fartygs förolyckande.

Den huvudsakliga innebörden av denna konvention är en för svensk

lagstiftning fullkomlig nyhet och lär ej heller motsvaras av praxis. I

sjölagens 91 § stadgas endast, att, då fartyg förolyckas, hyresavtalet

upphör att gälla och att besättningen skall erhålla hyra till och med den

dag, då tjänstgöringen upphörde. Vidare föreskrives i 98 §, att sjöman,

efter det fartyget förolyckats, äger rätt att på det allmännas bekostnad

bliva fortskaffad till närmaste svenska hamn eller, om han hellre så vill,

till den ort inom riket, där han är bosatt.

153

Vid utarbetande av förut omnämnda förslag till sjömanslag, bär

emellertid förevarande konvention beaktats och finnes i förslagets 41 §

intagen en bestämmelse av samma innebörd som § 2 av konventionen,

nämligen, att om sjöman blir arbetslös till följd av fartygets förolyc­

kande, äger han rätt till ersättning, motsvarande hyra för den tid han

är utan anställning, dock högst för två månader.

Ifråga om konventionsförslagets olika paragrafer må anföras föl­

jande.

§ I-

Beträffande bestämmelserna i denna paragraf tillåter sig delega­

tionen endast hänvisa till vad delegationen i fråga om definitionen å

»fartyg» anfört vid § 1 i förslaget till konvention angående fastställande

av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss.

§

2

.

Bestämmelserna i denna paragraf, som utgör konventionens huvud­

stadgande, ha tillkommit med hänsyn till den svåra ställning, i vilken en

sjöman oftast råkar efter lidet skeppsbrott, särskilt om förolyekandet ägt

rum långt borta från hemlandet. Begränsningen av ifrågavarande er­

sättning till att avse endast den tid, sjömannen inom loppet av de när­

maste två månaderna efter fartygets förolyckande är verkligt arbetslös,

d. v. s. ej kan finna ny anställning, torde enligt delegationens förme­

nande få anses skälig. Här stadgade understödsskyldighet torde ej hel­

ler kunna bliva avsevärt betungande för redaren, då sjöolyckor av här

åsyftad art ej ofta förekomma och risken dessutom lär kunna täckas

genom försäkring mot en troligtvis ganska ringa premie.

Förevarande paragraf har emellertid givit anledning till erinringar

från såväl kommerskollegii som Sveriges redareförenings sida. Av kolle­

gium har sålunda hävdats, att ifrågavarande ersättningsskyldighet ej

skäligen borde åläggas redaren. Nämnda förenings mening i frågan

framgår av närlagda av dess representant kaptenen Nordborg avgivna

särskilda yttrande, se bilaga 1. Av detsamma framgår bl. a. att man

å redarehåll anser, att förevarande bestämmelse skulle leda till, att sjö­

man i nära nog varje fall vid förlisning, oavsett när den äger ruin,

skulle beredas två månaders hyra, emedan vederbörande organisation, så

länge någon annan arbetslös funnes att tillgå, skulle under de två måna­

derna förhindra hans påmönstring. Med hänsyn till ersättningens be­

gränsning till den tid, då sjömannen är

verkligt

arbetslös, och till de

möjligheter arbetsförmedlingen, synnerligast om nästföljande konventions-

154

förslag förverkligas, torde äga att motverka missförhållande av berörda

slag, synes den från redareföreningens sida framställda erinringen icke

kunna tillmätas större betydelse.

§ 3.

Mot de i denna paragraf meddelade bestämmelser synes ej skäligen

kunna göras någon erinran, och torde de utan vidare bliva gällande, om

sjömanslagförslagets omförmälda stadgande om ifrågavarande ersättnings­

skyldighet upphöjes till lag.

§§ 4—11.

Delegationen anser ej dessa paragrafer giva anledning till något

yttrande.

3)

Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.

I det underdåniga utlåtande, som delegationen avgivit den 17 fe­

bruari 1921 angående det å konferensen i Washington antagna förslaget

till internationell konvention angående arbetslösheten, lämnas bl. a. en

redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens i Sverige principer och

arbetssätt. Däri omnämnas jämväl de strävanden, som för närvarande

äga rum för att genom statligt understödjande av den s. k. fackarbets-

anvisningen göra den offentliga arbetsförmedlingen mera anpassad för

vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov. Bland dessa yrkesgrupper

märkes även sjömansyrket.

Redan enligt 1748 års sjömanshusreglemente ålåg det sjömanshus-

ombudsmännen att tillhandagå fartygsbefälhavare och sjöfolk med upp­

gifter rörande tillgång på sjöfolk och arbetstillfällen. Enahanda bestäm­

melser rörande förmedling av sjöfolks förhyrning återfinnas i nu gällan­

de förordning den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i riket samt sjö­

folks på- och avmönstring m. m., vilken förordning ifråga om sjömans­

husens ändamål bl. a. föreskriver, att dessa hava att förmedla svenskt

sjöfolks förhyrning å fartyg. Vidare stadgar förordningen rörande sjö­

manshusombudsmans befattning bl. a., att denne tjänsteman har att föra

förteckning över sjöfolk av olika grader, som anmäler sig till erhållande

av sjötjänst, samt avgiftsfritt dels meddela fartygsredare och befälha­

vare, som önska förhyra sjöfolk, anvisning å tjänstsökande, dels ock till­

handagå sjöman med upplysning om till buds stående sådan tjänst.

Utan att någonsin hava varit av någon större betydelse upphörde

i verkligheten sjömanshusens befattning med den maritima arbetsförmed­

lingen redan för åtskilliga år sedan. På de platser, där behov av sådan

155

förmedling gjort sig gällande, hade nämligen uppkommit en privat,

affärsmässigt bedriven förmedlingsverksamhet, som utövades antingen un­

der fastare former eller ock mer oregelmässigt av s. k. hyrbasar å kajerna

eller i förbindelse med hotell- eller kaférörelse eller med handel med

vissa för sjömän avsedda varor. Nådiga kungörelsen den 28 november

1884 angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra

av anställning inom eller utom riket, vilken författning numera är ersatt

med nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för

anskaffande av arbetsanställning, medfölje visserligen en viss kontroll

men visade sig icke kunna utrota de i flera avseenden synnerligen otill­

fredsställande förhållandena på denna arbetsmarknad, varför Sveriges

redareförening år 1909 i de större sjöstäderna inrättade förhyrningskon-

tor och å ett flertal andra hamnplatser anställde ombud för förhyrning

av sjöfolk. Föreningens medlemmar förpliktades att taga arbetskraft för

fartygen uteslutande genom dessa kontor eller ombud, som av farty­

gen ägde att uppbära till en början 2, senare 3 kronor för varje an­

ställd man.

Det kan ej bestridas, att detta förhyrningssystem åstadkom en viss

ordning i de förut rådande mycket oordnade förhållandena, men, å andra

sidan, kom förmedlingsverksamheten, som helt låg i redarnas händer, en­

ligt sjöfolkets uppfattning att utövas väl ensidigt och tillgodose huvud­

sakligast den ena partens intressen. Upprepade klagomål anfördes av

sjöfolksorganisationerna, och senast i början av år 1918 hemställde sven­

ska sjömansunionen hos kommerskollegium och socialstyrelsen om åt­

gärders vidtagande för anslutning av förhvrningsverksamheten till den

offentliga arbetsförmedligen. \7id årsskiftet 1918—1919 utgjorde denna

fråga ett av tvisteämnena i den då av sjömans- och eldarunionerna

igångsatta strejken, varför socialstyrelsen med samtliga intresserade or­

ganisationer upptog förhandlingar om förhyrningens förläggande till den

offentliga arbetsförmedlingen. Efter det styrelsen från organisationerna

utverkat vissa utfästelser, avfördes denna fråga från förhandlingarna.

Sedan .dess har nyss berörda omläggning av förhyrningsverksam-

heten förverkligats på sådant sätt, att redareföreningens förhyrningskon-

tor i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö övertagits av den

offentliga arbetsförmedlingen, och är det meningen att efter hand över­

föra även den i övriga hamnar bedrivna enskilda förhyrningsverksam-

heten till nämnda institution. Härigenom skulle platsförmedlingen för

sjömän i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen

komma att utövas på sätt, som åsyftas i det föreliggande konventions-

förslaget.

156

I detta sammanhang torde även böra nämnas, att 1917 års sjö-

manshuskommitterade i sitt förut omförmälda förslag uttryckligen förut­

satte, att ifrågavarande platsförmedling i huvudsak jämväl formellt skulle

avskiljas från sjömanshusens verksamhet .och anknytas till den offentliga

arbetsförmedlingen.

En granskning av de särskilda paragrafernas innehåll synes giva

anledning till följande uttalandenJ

§ I-

Den här meddelade definitionen på sjöman utesluter, i olikhet med

motsvarande definition i § 1 av nästföregående konventionsförslag, befäls-

personer, men torde ej något däremot vara att erinra, då möjlighet att

tillämpa konventionens bestämmelser även på befälet är beredd ge­

nom § 9.

§

2

.

Till en början må här erinras om att den enskilda arbetsförmed­

lingsverksamheten här i landet regleras av förut omnämnda nådiga kun­

görelse angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning,

vari bl. a. stadgas förbud mot enskild yrkesmässig platsförmedling utan

vederbörligt tillstånd. Medgivandet av sådant tillstånd, vilket det till­

kommer länsstyrelserna att bevilja, är emellertid gjort beroende av beho­

vet därav i orten, och lär dylikt tillstånd numera endast undantagsvis

meddelas. Förutom redareföreningens förut berörda, under avveckling

varande förhyrningsverksamhet, torde det f. n. ej bedrivas någon privat

arbetsförmedling för sjömän med undantag möjligen för ett eller annat

kommissionskontor, som anskaffar platser åt sjöfarande kvinnor.

Ett genomförande av konventionens bestämmelse i förevarande av­

seende skulle sålunda icke gorå nämnvärt intrång på redan existerande

enskilda företags verksamhet. Å andra sidan måste det anses vara av

stor betydelse, att sjömännen i största möjliga utsträckning skyddas mot

det exploateringssystem, som alltid mer eller mindre varit förenat med

den i förvärvssyfte bedrivna privata förhyrningsverksamheten. Beträf­

fande de farhågor, som möjligen kunna förefinnas mot en monopolställ­

ning för dén offentliga arbetsförmedlingen, må, förutom den i konven­

tionens § 6 fastslagna principen om sjömännens och redarnas fria val

av fartyg respektive besättning, här framhållas, att då förevarande stad­

gande endast åsyftar enskild förhyrningsverksamhet, bedriven i förvärvs­

157

syfte, vederbörande organisationer fortfarande skulle vara oförhindrade att

anordna kostnadsfri arbetsförmedling för sjömän.

§ 3.

Under hänvisning till vad som anförts under § 2 anser sig dele­

gationen sakna anledning att ingå på någon särskild granskning av be­

stämmelserna i denna paragraf.

§ 4.

Förevarande paragraf har till ändamål att säkerställa en avgiftsfri,

tillfredsställande arbetsförmedling för sjömän. För tillgodoseende av

detta ändamål förutsätter paragrafen tvenne alternativa förmedlingssystem.

Enligt det första skulle förhyrningsverksamheten handhavas av represen­

tativa sammanslutningar av redare och sjömän, verkande i förening och

under kontroll av en central myndighet. En sådan anordning torde åt­

minstone f. n. med hänsyn till den starka motsättningen mellan parterna

ej lämpligen kunna ifrågakomma. Det andra alternativet förutsätter, att

staten själv inrättar och upprätthåller förhyrningsverksamheten. I be­

traktande av storleken av statsbidraget till ifrågavarande gren av arbets­

förmedling samt statens ledning och kontroll torde den offentliga arbets­

förmedlingen i Sverige sakligt sett i väsentlig mån motsvara detta andra

system. Genom det förut berörda övertagandet av redareföreningens

återstående förmedlingsverksamhet skulle förevarande alternativ i ytter­

ligare mån förverkligas.

Föreskriften att verksamheten skall ledas av personer, som äga

praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden, är beträffande förmed-

lingsanstalternas avdelningar för sjömän redan förverkligad, i det såsom

föreståndare och biträden vid dessa avdelningar anställts fartygsbefälha-

vare och maskinister med föregående sjötjänst i yrkets alla anställnings-

grader.

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke om samordnandet av olika

typer av enskilda arbetsförmedlingsanstalter på nationell grundval torde

för Sveriges vidkommande sakna betydelse om, såsom ovan förutsatts,

all arbetsförmedling för sjömän kommer att inordnas i den offentliga

arbetsförmedlingen. Skulle så ej bliva fallet, bör givetvis den åsyftade

anordningen kunna bliva till nytta.

§ 5.

De i denna paragraf föreskrivna rådgivande kommittéerna äga sin

motsvarighet i de styrelser, som utöva ledningen av de offentliga arbets-

158

förmedlingsanstalterna. Dessa styrelser bestå nämligen av en opartisk

ordförande jämte ledamöter,

vilka till lika antal utses bland arbetsgivare

och arbetare.

Genom denna anordning torde förevarande bestämmelse få

anses redan vara i skälig mån förverkligad.

Mot nu avhandlade bestämmelse har representanten för Sveriges

fartygsbefälsförening, kaptenen Larsson riktat den anmärkning att densam­

ma skulle utestänga fartygsbefälhavarna från ifrågavarande kommittéer,

vilket, såsom i närlagt särskilt yttrande, se bilaga 2, närmare utvecklas,

vore oriktigt, då befälhavarna ju hade att antaga och avskeda sjömän­

nen. Delegationen vill ej förneka att denna anmärkning har visst fog-

för sig, men anser delegationen densamma ej vara av någon avsevärd

betydelse, då befälhavarnes synpunkter torde få anses vara i tillbörlig

mån företrädda genom anstalternas föreståndare, vartill, såsom förut

nämnts, åtminstone hittills endast antagits förutvarande fartygsbefäl-

havare.

Det i paragrafens senare stycke meddelade stadgandet om rätt för

varje lands regering att meddela närmare föreskrifter angående kom­

mittéernas befogenhet torde ej kunna giva anledning till någon erinran.

§

6

.

Beträffande innehållet i denna paragraf har redan under § 2 fram­

hållits, att den här fastslagna valfriheten är ägnad att motverka vissa

nackdelar, som möjligen kunna befaras bliva en följd av ratificeringen

av förevarande konvention. Detta stadgande överensstämmer för övrigt

fullständigt med den offentliga arbetsförmedlingens grundprincip att i främ­

sta rummet söka bereda arbetsgivaren den bästa möjliga arbetskraft och ar­

betaren det arbete, vartill han bäst ägnar sig.

§ 7.

Bestämmelserna i denna paragraf synas egentligen icke höra hemma

i förevarande konvention. Emellertid torde de garantier, vilka här åsyftas,

hos oss få anses redan vara för handen beträffande personalen å alla

mönstringspliktiga fartyg, enär dessas sjömansrullor innefatta personliga

anställningsavtal mellan befälhavare och besättning och äro så anordnade,

att det i paragrafens första sats uppställda kravet på' skydd för samtliga

parter måste anses tillgodosett. Möjlighet för sjömannen att före avtalets

undertecknande granska detsamma föreligger så tillvida, att i den av

kommerskollegium den 28 juni 1912 utfärdade instruktionen för mönst-

159

ringsförrättare, punkt 20, anföres som en av dennes skyldigheter att vid

påmönstring förvissa sig om, att enighet uppnåtts mellan befälhavaren

och den förhyrde angående vissa i sjömansrullan angivna förhållanden.

Någon rättighet för sjöman att, efter det avtalet avslutats genom namn­

teckning i sjömansrullan, granska detsamma finnes ej stadgad i svensk

sjölagstiftning i vidare mån, än att sjömannen vid avmönstringen åter

skall teckna sitt namn i rullan. Emellertid åligger det enligt 71 § sjö­

lagen befälhavare att vid påmönstring förse envar förhyrd med motbok,

som skall innehålla bl. a. de uppgifter rörande avtalet, varom i före­

varande paragraf är fråga. Anmärkas må även, att ovannämnda instruk­

tion, i punkt 33, innehåller föreskrift om, att, därest hos vederbörande

inönstringsförrättare avmönstring påkallas av sjöman, som förmenar sig

äga rätt därtill enligt hyresavtalet, äger mönstringsförrättaren, om fartygs-

befälhavaren vägrar avmönstring, avfordra denne sjömansrullan och av­

göra, huruvida avmönstring skall ske. Vidare stadgas, dels i gällande

sjömanshusförordning § 43 mom. 1, att mönstringsförrättaren vid avmönst­

ring skall utröna, huruvida sjömannen tillgodonjutit honom tillkommande

hyra och övriga förmåner, dels ock i instruktionens punkt 34, att den

härom i sjömansrullan intagna förklaringen bör uppläsas för sjömannen.

Vad här anförts har såsom nämnts gällt mönstringspliktiga fartyg.

Ifråga om andra fartyg gäller visserligen nyss bei’öi'da föreskrift om skyl­

dighet för befälhavarna att förse förhyrd sjöman med motbok, men häri­

genom åvägabringas tydligtvis icke något skriftligt förhyrningsavtal.

Om också vår lagstiftning, i vad de mönstringspliktiga fartygen

angår, kan anses i det väsentliga motsvara bestämmelserna i konven­

tionens förevarande paragraf, företer nämnda lagstiftning onekligen avse­

värda brister beträffande de icke mönstringspliktiga fartygen, men torde

dessa brister utan större svårighet kunna avhjälpas.

§

8

.

Bestämmelsen i denna paragraf om beredande av möjlighet för

sjömän, tillhörande de avtalsslutande staterna, att. tillgodonjuta de för­

måner, som den i konventionen föreskrivna arbetsförmedlingen kan er­

bjuda, synes lämpligen kunna biträdas av Sverige, helst som antalet

utländska i Sverige hyressökande sjömän är relativt obetydligt i jäm­

förelse med det antal svenska sjömän, vilka segla i främmande fartyg

och hava att söka anställning i utländska hamnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 Käft.

(Nr 361.)

24

16C

§ 9.

Beträffande denna paragraf, mot vars innehåll givetvis intet kan

vara att invända, må nämnas, att befälsorganisationerna i Sverige för­

klarat sig villiga inordna sin tidigare bedrivna förhyrningsverksamhet

under den offentliga arbetsförmedlingen. I själva verket bar redan, sedan

nämnda institution övertog förhyrningen i de fyra största svenska ham­

narna, ett avsevärt antal befälspersoner, styrmän såväl som maskinister,

sökt och erhållit anställning genom förmedling av dessa anstalter.

§

10

.

Den skyldighet att till internationella arbetsbyrån meddela statistiska

och andra uppgifter rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsför-

medlingsanstalternas verksamhet, varom stadgas i denna paragraf, torde

icke behöva medföra några svårigheter för Sveriges vidkommande. Den

offentliga arbetsförmedlingens rapportsystem och statistiska uppgifter äro

nämligen, såsom närmare utvecklats i delegationens underdåniga skrivelse

den 17 februari 1921 angående förslaget till internationell konvention

rörande arbetslösheten, av den art, att de med fördel kunna begagnas

för här ifrågavarande ändamål.

Beträffande den i paragrafens senare del anförda förpliktelsen för

internationella arbetsbyrån att ordna samverkan mellan de olika länder­

nas system för arbetsförmedling för sjömän tillåter sig delegationen även­

ledes hänvisa till sitt nyss berörda utlåtande, där denna fråga, ehuru

med hänsyn till arbetsförmedlingen i allmänhet, ingående behandlas.

Samma synpunkter, som där anförts rörande arbetslöshet och arbetsför­

medling generellt tagna, synas i full utsträckning äga tillämpning för

förhyrningsverksamheten bland sjömän.

§§ 11—18.

Innehållet i dessa paragrafer synes ej påkalla något yttrande av

delegationen.

Då det enligt delegationens uppfattning måste anses i hög grad

önskligt, att Sverige, i den mån så utan avsevärdare olägenheter låter

sig göra, stödjer de internationella strävandena att åvägabringa sociala

reformer och då, såsom av förestående redogörelse framgår, tillämpningen

på svenska sjöfartsförhållanden av bestämmelserna i de tre föreliggande

konventionsförslagen icke torde förorsaka några dylika olägenheter, har

delegationen ansett sig böra förorda ratificering av dessa konventioner.

161

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit herrar E. G.

Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von

Sydow och A. Thorberg.

A. Molin.

Underdånigst

GUNNAR HUSS.

162

Bil. 1.

Till

Sveriges Delegation för det internationella socialpolitislca arbetet,

Stockholm.

Vid den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år 1920

fattades bl. a. beslut om förslag till konvention nr 6 angående ersättning till

ombordvarande för arbetslöshet i fall av fartygs förolyckande.

§ 2 i detta förslag bar följande lydelse:

»Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjö­

mannen slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget

anställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas

av fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjö­

mannen är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller

för den genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen

begränsas till ett belopp, motsvarande 2 månaders hyra.»

Undertecknad får rörande detta förslag göra följande uttalande:

Förslaget synes mig så till vida oriktigt, att konventionen i praktiken

otvivelaktigt skulle komma att vid fartygs förlisning bereda sjöman 2 månaders

hyra, oavsett om förlisningen skett i närheten av mönstringsorten eller icke, var­

igenom det kommer att bliva praktiskt betydelselöst, huru lång tid som för sjö­

mannen åtgår att komma hem och få nya förvärvsmöjligheter. Om t. ex. ett

fartyg, som mönstrat besättning i Göteborg, förliser på resa mellan Göteborg och

Skagen, är det givetvis icke rimligt, att sjömannen skall erhålla 2 månaders

hyresersättning. På grund av Sjömans- & Eldare-Unionernas godtyckliga tillämp­

ning av det s. k. nummersystemet för mönstring skulle nämligen den vid förlis­

ningen arbetslöse sjömannen otvivelaktigt förhindras att ånyo mönstra, så länge

som det funnes någon annan arbetslös, enär unionerna utan tvivel skulle söka på

detta sätt tvinga redaren för det förlista fartyget att under de 2 månaderna ut­

betala förutberörda ersättning.

Jag får fördenskull hemställa, att denna konvention icke av svenska rege­

ringen ratificeras.

Stockholm den 13 april 1921.

O. Å. NORDBORG.

Verkställande direktör i Sveriges Redareförening.

163

Bil, 2.

Sveriges Delegation för det Internationella Socialpolitiska Samarbetet,

Stockholm.

Det förslag till sammansättning av kommittéer som upptages i § 5, kan

jag såsom representant för befälhavarne ej tillstyrka. Enligt min mening är i

detta fall befälhavaren den som i redarens ställe, eller tillsammans med redare

och sjömän, bör handhava de angelägenheter, som kunna falla på nämnda kom­

mittéer.

Sjölagen bestämmer ju uttryckligen att befälhavaren antager och avskedar

besättningen och i praktiken följes detta utan undantag, när det gäller den »sjö­

man» varom här är fråga. Att då utesluta denna kår, som lagenligt antager

besättningen, från medbestämmanderätt i handhavandet av arbetsförmedlingsän-

staltens arbetsordning och därmed sammanhängande frågor, synes mig vara en

stor orättvisa, vilken även kommer att menligt inverka och förhindra att ända­

målet med anstalten vinnes.

Stockholm den 5 april 1921.

N. LARSSON.

Verkst. Dir. i Sveriges Fartygsbefälsförening.

164

Bil. B.

Utdrag ay protokollet vid sammanträde av sociala rådets

sektion för arbetarskydd och arbetarfrågor i

allmänhet den 3 december 1920.1

i §•

Till behandling upptogs först frågan om revision av lagen om

arbetstidens begränsning, rörande vilken fråga socialstyrelsen erhållit

nådigt uppdrag att avgiva utlåtande.

Härvid anförde till en början

herr Molin,

att styrelsen vid full­

görande av detta uppdrag hade att

dels

beakta det av riksdagen uttalade

önskemålet om vidtagande av sådana ändringar av lagen, som, utan att

rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att bättre anpassa densamma

efter det praktiska livets krav,

dels ock

taga hänsyn till innehållet av det

vid den internationella arbetskonferensen i Washington antagna konven-

tionsförslaget i ämnet. Därefter lämnade herr Molin en redogörelse för

skiljaktigheterna mellan den svenska lagen och konventionen.

Under den därpå följande överläggningen uttalade sig

fru Broomé

för anslutning till konventionen i största möjliga utsträckning.

Herr Pettersson

ansåg internationella och nationalekonomiska skäl

tala för en nära anslutning till konventionen samt framhöll, att de

skärpningar, konventionen i vissa hänseenden innebure, motvägdes av

lindringar i andra, exempelvis beträffande arbetstiden vid kontinuerlig

drift och utsträckt rätt till övertidsarbete. Lagens tillämpningsområde borde

sålunda regleras i enlighet med konventionen, d. v. s. genom uppräkning

1

Närvarande:

Tf. generaldirektören Huss, byråcheferna Bergsten och Molin, tf. byrå­

chefen Järle, socialfullmäktigen Lindqvist, fru E. Broomé, landssekreteraren F. H. Hallberg,

disponenten J. E. Hjorth, ledamoten av arhetsrådet K. V. Holmström, borgmästaren J. Pettersson,

direktören C. Ramström, redaktören E. Rinman ofch f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.

165

av de olika verksamhetsgrenar, som skulle falla under lagen. I överens­

stämmelse med konventionen finge väl även handelsarbetarna samt hotell-,

restaurang- och kafépersonalen i sin helhet lämnas utanför den lagstad­

gade arbetstidsbegränsningen. Undantaget beträffande arbetsställen med

högst fyra arbetare borde dock bibehållas.

Även

herr Rinman

förklarade sig benägen att av principiella skäl

förorda anslutning till konventionen men ifrågasatte, huruvida ett av­

skärande av vissa arbetsområden från lagstiftningen stode i överens­

stämmelse med det av riksdagen uttalade önskemålet, att lagens grunder

skulle behållas orubbade.

Herr Hallberg

förordade anslutning till konventionen.

För anslutning till den internationella överenskommelsen talade

vidare

herr Lindqvist

, som emellertid ansåg, att den svenska lagen borde

bibehållas oförändrad i de delar, där den beredde arbetarna bättre skydd.

Handelsarbetarna, som hade tungt arbete och i mycket vore att jämställa

med transportarbetarna, borde sålunda bibehållas under lagen. Undan­

taget beträffande arbetsställen med högst 4 arbetare kunde lämpligen

strykas. I fråga om övertidsarbetet vore det möjligt, att något större

frihet borde lämnas arbetsgivarna. Med hänsyn till påståendet, att

arbetarna saboterade 8-timmarsdagen, kunde det med skäl. erinras om,

att arbetarna även tidigare, där så lämpligen låtit sig göra, varit ganska

benägna att skaffa sig extra arbete.

Enligt

herr Wijkanders

mening borde lagstiftarna, därest vårt land

biträdde konventionen, begagna sig av de möjligheter till lindring, som

konventionen medgav, bl. a. genom att begränsa lagens tillämpning i

överensstämmelse med konventionen. För sin del trodde talaren ej, att

arbetarna i någon större utsträckning toge verklig arbetsanställning hos

mer än en arbetsgivare.

Slutligen framförde

herr Ramström,

som ansåg skäl nu ej föreligga

att söka rubba 8-timmarsdagen, att man vid lagens revidering borde ut­

nyttja konventionens möjligheter till lindringar bl. a. genom införandet

av bestämmelser, som gåve vidgad rätt till övertidsarbete och större

koncentrering av övertidsarbetet under kortare perioder — ett önskemål

för vilket arbetarna icke voro oförstående.

166

Bil. 1\

Utdrag ur protokollet Tid sammanträde den 2 april 1921 av

Sveriges delegation för det internationella

socialpolitiska samarbetet.1

Med överlämnande till delegationen i korrektur av ett sitt betän­

kande angående revision av lagen om arbetstidens begränsning hade k.

socialstyrelsen anhållit, att delegationen ville yttra sig i den uti betän­

kandet behandlade frågan om Sveriges anslutning till Washingtonkonven-

tionen angående arbetstidens begränsning. I överläggningen om denna

fråga anfördes i huvudsak följande:

Herr Lindqvist.

Sverige borde enligt hans mening biträda^ ifråga­

varande konvention, som antagits nära nog enhälligt och utan någon re­

servation från de svenska ombudens sida. Den internationella arbetsor­

ganisationen hade redan utfört ett mycket betydande arbete pa den sociala

utvecklingens område, och det vore i hög grad önskvärt, att de socialt

mer framskridna staterna stödde organisationens strävanden och därmed

nödgade de mer efterblivna länderna att genomföra reformer. Skiljak­

tigheterna mellan konventionen och arbetstidslagen kunde icke anses ut­

göra tillfyllestgörande hinder för konventionens ratificering — i viss mån

borde dessa skiljaktigheter kunna avlägsnas och någon bokstavlig efter­

bildning av konventionen kunde för övrigt ej gärna påfordras. Uttryck­

ligt beslut hade även å Washingtonkonferensen fattats därom, att en kon­

vention ej påkallade iakttagande i sådana avseenden, där dess genom­

förande skulle medföra försämring för arbetarna.

Herr Thorberg

instämde med herr Lindqvist samt framhöll, att om

de till den internationella arbetsorganisationen hörande staterna ej visade

1

Närvarande:

Tf. generaldirektören G. Huss, kanslirådet G. H. von Koeh, social -

fullmäktigen H. Lindqvist, byråchefen A. Molin, landsorganisationens ordförande A. Thor­

berg och f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.

167

beredvillighet att förverkliga konferensernas beslut, vore hela det interna­

tionella socialpolitiska samarbetet meningslöst.

Herr von Kock

hade tidigare varit av den åsikten, att konventio­

nen borde ratificeras, men kunde icke bestrida riktigheten av de skäl

däremot, som anförts i socialstyrelsens förevarande betänkande. Särskilt

måste beaktas, att vår lagstiftning i ämnet gjorts provisorisk, för att

man skulle vinna erfarenhet om verkningarna av lagstadgad arbetstids-

reglering, innan man mer definitivt införde sådan reglering. Under så­

dana förhållanden kunde det ej förväntas, att statsmakterna nu, innan

försökstiden gått till ända, skulle vilja binda sig för en tid av 11 år.

Frågan om ratificering borde sålunda vila, till dess den provisoriska ar-

betstidslagstiftningen här i landet upphör att gälla.

Önskvärt vore emellertid, att arbetstidslagen så mycket som möjligt

bringas till överensstämmelse med konventionen, och borde med hänsyn

därtill bl. a. sjuk- och fattigvårdsanstalterna fritagas från lagens till-

lämpning.

Herr Wijkander

hade även tidigare trott, att konventionen skulle

kunna ratificeras. Den motivering för en annan uppfattning, som fram­

lagts i socialstyrelsens betänkande, vore emellertid bindande, och anslöt

sig talaren till styrelsens mening i frågan.

Slutligen förklarade

herrar Huss

och

Molin

att de, såsom de redan

gjort gällande inom socialstyrelsen, funne sig nödsakade att för närva­

rande avstyrka ratificering.

Herr ordföranden konstaterade därefter, att flertalet av delegatio­

nens ledamöter biträtt socialstyrelsens mening, att Wasliingtonkonventio-

neu angående arbetstidens begränsning ej för närvarande borde ratificeras

av Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (Nr 361.)

25