stjälpt mått: rymdinnehållet av virke i löst mått, då virket mätes, utan

ordning kastat eller vräkt i hög eller i mätnings- eller transportredskap.

2 mom. Denna förordning äger icke avseende å brännved, som framställts

av grenar, toppar, rötter, stubbar eller avfall.

2 §.

Vid försäljning i löst mått av brännved må myckenheten icke angivas i

stjälpt mått, med mindre köpare det påfordrar.

Evad försäljning avser ved i travat eller i stjälpt mått, må vedens mycken­

het icke angivas i andra enheter än kubikmeter och delar av kubikmeter;

dock att vid försäljning av småved i travat mått myckenheten skall angivas

i hektoliter och delar av hektoliter.

Avser försäljning småved, skall myckenheten angivas i vedens rymd vid

uppmätning efter det veden sågats och huggits.

3 §.

Småved må icke försäljas i annan längd än en fjärdedels meter och annan

brännved icke i andra längder än hela mångfalder av en fjärdedels meter, allt

såvida icke köpare för särskilt fall påfordrar leverans av ved av angiven

annan längd.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

4 §.

Säljare, som överträder i 2 eller 3 § given bestämmelse, straffas med

böter från och med tio till och med ettusen kronor, där ej gärningen är i

allmänna strafflagen belagd med straff.

5 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfaller en tredjedel

åklagaren och återstoden kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäl­

dande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

6

§.

Vad ovan stadgas i 2 § samt i 4 § rörande straff för överträdelse av först­

nämnda paragraf skall i tillämpliga delar äga giltighet jämväl i fråga om

försäljning i löst mått av annat virke än brännved; dock icke där virket

upphuggits huvudsakligen för förbrukning utom riket.

Vad ovan stadgas i 3 § angående längden å saluhållen småved samt i

4 § rörande straff för överträdelse av nämnda stadgande skall äga motsva­

rande tillämpning, då annat virke än brännved säljes färdigt till förbruk­

ning såsom bränsle för hushållsändamål.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

3

Utdrag ao protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den ld mars 192d.

N ärvarande:

»Statsministern

T ^rygger ,

ministern för utrikes ärendena friherre

M ^arks

von

W ^urtemberg ,

statsråden

M ^alm , E ^keeerg , B ^eskow . M ^almroth , H ^asselrot ,

S ^tridsberg , L ^ubeck , C ^lason , W ^ohlin , P ^ettersson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anför efter gemensam

beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen:

Gällande bestämmelser om mått och vikt återfinnas huvudsakligen i för­

ordningen i ämnet av den 9 oktober 1885 järnte därtill anslutna special­

författningar och av mynt- och justeringsverket utfärdade tillämpningsbe-

stämmelser. Nämnda förordning, däri äro meddelade föreskrifter om mått­

enheter och mätningsredskap beträffande längd, yta, volym och vikt, inne­

håller dels bestämmelser av sådan natur, att de av ålder ansetts kräva riks­

dagens bifall, dels ock stadganden, som utfärdas av Kungl. Maj:t ensam.

Med skrivelse den 26 juni 1918 ingav mynt- och justeringsverket till

finansdepartementet förslag till nya författningar angående mått och vikt,

vilka förslag i flera avseenden inneburo en genomgripande förändring av den

gällande lagstiftningen på området. Mera av formella grunder föreslogs där­

vid först en uppdelning av bestämmelserna i berörda hänseende på tre särskilda

författningar, av vilka en skulle beslutas av Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt, eu utfärdas av Kungl. Maj:t och den tredje beslutas av mynt- och

justeringsverket. I samband med denna uppdelning föreslogs emellertid, att

gränserna för Kungl. Maj:ts och myntverkets befogenhet skulle utvidgas.

Därjämte inneburo förslagen inom ramen för det område, som regleras av

torenämnda förordning, ett flertal sakliga ändringar, delvis av stor praktisk

betydelse. Mest framträdande i förslagen var emellertid den utvidgning,

desamma innefattade, till områden, som för närvarande icke finnas behand­

lade i svensk lagstiftning, nämligen framför allt dels fastställande av defini­

tioner å och storleken av måttenheter för ett flertal olika slag av elektriska,

dynamiska och optiska mätningar, dels ock kontroll över mätapparater för

leverans av gas, vatten och elektricitet. Därjämte förordades samtliga — alltså

även redan lagfästa — måttenheters sammanförande till ett enhetligt system,

baserat på vetenskapliga grunder (»meter-ton-sekund-systemet»). I de delar,

i vilka förslagen sålunda inneburo eu nyreglering, byggde de huvudsakligen

på i Frankrike framlagda lagstiftningsförslag.

över mynt- och justeringsverkets berörda förslag inhämtades yttranden

från ett flertal myndigheter och enskilda sammanslutningar. I ett stort antal

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

av de i anledning härav inkomna yttrandena hemställdes, att förslagen måtte

underkastas en överarbetning av vetenskapsmän och teknici samt även

av representanter för handeln. Sedan myntverket — som i anledning av

yttrandenas innehåll självt verkställt eu revision i vissa avseenden av de

tidigare förslagen — med åberopande av vad sålunda förekommit hemställt

hos Kungl. Maj:t om att verket för överarbetning av förslagen måtte erhålla

biträde av sakkunniga personer, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den

24 februari 1922 åt myntverket att verkställa den överarbetning av ifråga­

varande förslag, som kunde föranledas av över desamma avgivna yttranden

eller eljest ansåges erforderlig. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande till­

kallades samma dag sakkunniga personer, med vilka verket skulle i ärendet

överlägga.

Samtidigt med mynt- och justeringsverkets förslag förelåg ett på annan

väg framkommet författningsutkast, berörande viss del av de ämnen, som

behandlats av myntverket. Sedan vid internationell kongress år 1908 i

Londcn för elektriska enheter och elektriska normalmått, vid vilken konferens

Sverige var representerat av professorn S. Arrhenius, fattats beslut bland annat

om vissa vetenskapligt bestämda elektriska grundenheter och om s. k. inter­

nationella enheter, som skulle representera de förra enheterna och tillräckligt

överensstämma med dem för att kunna antagas som grund för elektriska mät­

ningar och för lagstiftning, ingavs nämligen av professor Arrhenius förslag,

att Kungl. Maj:t måtte uti kommande lag eller stadga angående elektriska

anläggningar intaga närmare angivna bestämmelser i enlighet med besluten

på sagda samt tidigare hållna elektriska kongresser. Över detta förslag in­

hämtades yttrande från kommerskollegium, som den 6 april 1916 med förord

överlämnade ett av kollegii elektriska inspektörer upprättat förslag till lag

om elektriska måttenheter. Efter det ytterligare utlåtanden i frågan in­

hämtats, överlämnades handlingarna i ärendet till myntverket för att tagas

i övervägande vid fullgörandet av förberörda överarbetningsuppdrag.

Av min företrädare i ämbetet yttrades vid behandling i statsrådet den

14 mars 1922 av förslag till Kungl. Maj:ts proposition (nr 175) angående

viss ändring i gällande bestämmelser om vågar, att visserligen med hän­

syn till ämnets omfattning proposition till riksdagen i anledning av mynt­

verkets förslag syntes icke kunna medhinnas till nämnda års riksdag, men att

avsikten vore, att frågan skulle föreläggas riksdagen snarast möjligt efter det

ärendet blivit slutligen berett.

Emellertid har, sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922

förklarat, att myntverkets berörda uppdrag skulle upphöra senast den 28

februari 1923, myntverket i skrivelse den 26 i sistnämnda månad anmält, att

uppdraget icke kunnat slutföras, samt därvid överlämnat handlingarna i

ärendet ävensom i vissa avseenden reviderat korrekturexemplar av mynt­

verkets tidigare förslag samt yttrande i speciella punkter av de tillkallade

sakkunniga.

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

Riksdags­

skrivelse

år 1918.

över handeln med ved. För åstadkommande av bättre förhållanden här­

utinnan föreläde Kungl. Makt år 1918 riksdagen proposition (nr 152)

med förslag till förordning angående längden å saluhållen ved. I överens­

stämmelse med tillstyrkande utlåtanden från ett flertal myndigheter, däribland

domänstyrelsen, som inhämtat yttrande från överjägmästarna inom riket,

föreslogs i sagda proposition ett stadgande av innehåll, att, då försäljning av

ved, som icke framställts av grenar, rötter, stubbar eller sågavfall, skedde

efter mått av viss längd och höjd, veden, därest icke annorlunda avtalats,

skulle hava en längd av 1 meter eller genom sågning vara delad så, att

den hade en längd av '/2, Vs» 1U eller 1/5 meter, överträdelse av sålunda

given bestämmelse skulle straffas med böter från och med 10 till och med

1,000 kronor, där ej gärningen vore i allmänna strafflagen belagd med straff.

Till stöd för detta förslag anförde föredragande departementschefen i

huvudsak följande. Ett ordnande av vedmätningsfrågan syntes vara eu

trängande nödvändighet. Den otaliga mängden olika »famnar» hade i hög

grad försvårat uppgörelser för köp och försäljning av ved samt givit anled­

ning till missförstånd och förvecklingar till nackdel ej blott för skogsägarna

och dem, som yrkesmässigt handlade med ved, utan även för den stora all­

mänheten. Det avsedda ändamålet syntes lättast kunna vinnas genom eu

allmän föreskrift, att veden skulle hava viss bestämd längd. Den förebragta

utredningen syntes tydligt ådagalägga, att för kastved eu längd av eu meter

vore lämpligast. De praktiska olägenheter, som möjligen kunde åberopas

som skäl mot en sådan längd, syntes vara av ganska ringa betydelse gent

emot de avsevärda fördelar, som skulle vinnas därigenom att vedmåttets

ytmått omedelbart angåve siffran å motsvarande rymdmått. De ifrågasatta

åtgärderna borde emellertid icke begränsas till att gälla endast kastveden

utan utsträckas till att avse även sådan ved, som sågades i kortare längder.

Omförmälda förslag vann emellertid icke riksdagens bifall. I sin skrivelse

(nr 369) i anledning av propositionen anförde riksdagen, att riksdagen väl

funne förslagets syfte beaktansvärt och liölle före, att bestämmelser i för­

slagets riktning vore av behovet oundgängligen påkallade, men att det

förefölle riksdagen, som om det med förslaget avsedda ändamålet ej skulle

uppnås genom de föreslagna bestämmelserna. På vissa närmare angivna

skäl förklarade sig riksdagen anse, att endast ett samtidigt stadgande, att

kubikmetern skulle användas som enhet vid afl handel med brännved, skulle

kunna bringa reda i rådande virrvarr på området. Efter att hava hänvisat

till olika uttalanden i samma riktning och anfört, att önskemålen inom

skogskretsar om sakens ordnande i den förordade riktningen syntes vara

sällsynt enhälliga, fortsatte riksdagen:

»Stadgandet om kubikmetern som rymdenhet vid vedförsäljning borde

vidare, enligt vad av sakkunnig uppgivits, endast gälla, om veden är så

travad, att rymden kan utrönas genom mätning av travens höjd och bredd

samt vedlängden, d. v. s. mätning i s. k. löst mått. Den föreslagna be-

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Sko g st axe-

tingssak-

kunnigas

förslag.

beräknas per säck, men då inga som helst bestämmelser finnas vare sig

rörande säckarnas storlek eller rörande vedens längd o. d., är det, såsom ju

också de av ingenjören Bergman verkställda kontrollmätningarna giva vid

handen, uppenbart, att högst betydande variationer måste komma att före­

ligga mellan de vedkvantiteter, som i det ena och det andra fallet erhållas

vid inköp av en säck ved. Såväl i dagspressen som eljest hava också kla­

gomål oupphörligen framförts över att vid inköp av ved i säckar konsu­

menterna icke erhållit full valuta för den erlagda betalningen antingen

därigenom att för små säckar kommit till användning eller därigenom att

säckarna icke varit ordentligt fyllda.

Under sådana omständigheter och då under krisåren bränsleutgifterna

kommit att intaga en allt mer framträdande plats i den enskildes hushålls-

budget, måste det enligt min mening anses synnerligen önskvärt, att en

sakkunnig och opartisk undersökning av förhållandena inom detaljhandeln

med ved snarast möjligt kommer till stånd, ägnad att i fall av behov läggas

till grund för normerande bestämmelser i ämnet. En dylik undersökning,

vilken tills vidare synes mig böra givas mera förberedande natur, torde

böra inledas med kontroll- och provmätningar för att få utrönt, i vad mån

undermål vid vedförsäljning mera allmänt förekommer, och i övrigt främst

inriktas på utfinnandet av de lämpligaste anordningar, som i lagstiftnings­

väg kunna träffas till konsumenternas skyddande mot här förut berörda

missförhållanden. I sådant avseende torde bl. a. böra tagas under över­

vägande, huruvida föreskrifter må kunna utfärdas rörande viss storlek å

de säckar, i vilka veden levereras, rörande längden å den hushållsved, som

föres i handeln, rörande tillhandahållandet av kontrollmått o. d. Vid un­

dersökningen torde emellertid också de bränsleekonomiska synpunkterna

böra skänkas vederbörligt beaktande. Sålunda lärer böra undersökas, vilken

vedlängd, som i hushållsbruk kan anses giva den bästa värmeeffekten, även­

som det utbyte av en viss mängd kastved, som erhålles vid uppsägning i olika

längder. I övrigt torde det få ankomma på chefen för finansdepartementet

att för utredningen meddela de närmare direktiv, som kunna befinnas er­

forderliga.»

I anledning av nämnda bemyndigande tillkallades ingenjören Gustaf

Bergman såsom sakkunnig, och har Bergman efter verkställd utredning av­

givit ett betänkande i frågan, vilket sedermera överlämnats till ingenjörs-

vetenskapsakademien. Betänkandet har av akademien lagts till grund för

fortsatta undersökningar samt tagits i betraktande vid avgivande av det

yttrande i frågan, som jag torde få i det följande återgiva.

Den av 1918 års riksdag begärda utredningen uppdrogs åt de för an­

ordnande av skogsavverkningsstatistik och taxering av Sveriges samtliga

skogar tillkallade sakkunniga (skog staxering ssakkunniga), och dessa sak­

kunniga hava den 16 januari 1924 till chefen för jordbruksdepartementet ingivit

betänkande med utredning och förslag i ämnet. Denna utredning har seder­

mera på grund av det nära samband, frågan äger dels med det på hand­

läggning inom finansdepartementet beroende ärendet angående helt ny lag­

stiftning angående mått och vikt, dels ock med åtskilliga av de föreslagna

åtgärdernas genomförande föranledda ändringar i gällande förordning om

mått och vikt, överlämnats till behandling inom sistnämnda departement.

nämligen ogörligt att för olika lång ved använda mått av olika omkrets,

emedan detta dels sannolikt skulle orsaka förväxlingar i vedgården, dels göra

den åsyftade kontrollmöjligheten illusorisk. Akademien fortsätter härefter:

»En lagstiftning, som syftar till en standardisering av vedmåtten, måste

alltså först fastställa en standardlängd för veden. Är denna bestämd, möta

sedan inga svårigheter att fastställa ett enhetligt rymdmått.

Det enda sättet att erhålla småved — sågad och huggen ved —- av en­

hetlig längd synes vara att fastställa en enda längd för den ursprungliga

veden, kastveden. Dennas längd bör då lämpligen sättas till 1 meter, vari­

genom småvedens längd nästan automatiskt blir fjärdedelen härav eller 25

centimeter, vilken liingd är synnerligen lämplig för eldning i vanliga kok­

spisar, i det den torde giva minimum av vedkostnad. Genom att använda

ännu kortare ved kan man visserligen enligt akademiens undersökningar

minska åtgången av ved, men ej så mycket att denna minskning uppväger

ökningen i kostnad för det ökade beredningsarbetet. Även för eldning i

kakelugnar lämpar sig 25 centimeters ved förträffligt.

Skulle det ur skogsteknisk synpunkt synas nödvändigt, att även en kortare

kastvedslängd bleve tillåten, bör denna fastställas till 75 centimeter, vilket

tal är en jämn multipel av 25 centimeter. Synnerligen olämplig ur ovan

anförda synpunkter är den nu ofta använda längden av 6 kvarter (89 cen­

timeter).

En standardisering av nu angivet slag möjliggör också fastställandet av

kubikmetern och hektolitern såsom enda lagliga mått för ved, en åtgärd

som akademien anser synnerligen påkallad.»

Akademien har slutligen förklarat sig på nu angivna grunder tillstyrka,

att föreskrift utfärdades om att ved för hushållsändamål icke Ange försäljas

i andra längder än, vad beträffade kastved, 1 meter eller 75 centimeter och,

vad beträffade sågad och huggen ved, 25 centimeter. I fråga om rymd­

mått vid försäljning av ved har akademien förklarat sig i huvudsak till­

styrka det av de sakkunniga framlagda förslaget.

I detta sammanhang torde här böra nämnas, att ingenjören Erlandsson i

avgivet utlåtande förklarat, att vid av honom gjorda eldningar framgått,

att småved i längder av */, meter lämnat bättre ekonomiskt utbyte än ved

i större längder. Att ett än bättre ekonomiskt eldningsresultat skulle medelst

kortare ved kunna ernås i vissa eldstäder, hade ådagalagts, men bleve kost­

naden för eldningen därför icke mindre, då den kortare vedens högre pris

till fullo uppvägde det bättre utnyttjandet av bränslet. Ved om ‘/, meters

längd vore alltså den ur bränsleekonomisk synpunkt mest lämpliga ved­

sorten. Skulle denna vedlängd bliva antagen som standard, torde med det

snaraste alla konstruktörer av eldstäder komma att anordna desamma för

denna längd, något som skulle komma att lämna en stor vinst för allmän­

heten. För eldning i pannor lämnade kastved i längder om 1 meter det

bästa resultatet.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Sveriges skogs-

ägnreförbund

m. fl. för­

eningar.

Sveriges skogsägareförbund har i avgivet yttrande vitsordat, att den

redogörelse för rådande, föga tillfredsställande förhållanden på vedmark­

naden, som lämnats av de sakkunniga, vore riktig, och att det förelåge ett

behov av införande av en bättre ordning å detta område. Förbundet har

emellertid vidare anfört, att förbundet icke vore fullt övertygat om att lag-

17

de sakkunnigas förslag men avstyrkts, att bestämmelser utfärdades angående

pappersvedens försäljning efter metermätt. Det förekomme nämligen ofta,

att pappersved eventuellt vore avsedd att försäljas till utlandet såsom props,

och för sådant ändamål vore det erforderligt, att virket vore apterat efter

engelska fot. — Från magistraterna i städerna i Värmlands län hava jämväl

inkommit tillstyrkande utlåtanden.

Redan tidigare under mitt anförande har jag framhållit önskvärdheten av

att statsmakterna sökte i lagstiftningsväg åstadkomma större reda och ord­

ning på vedhandelns område. Samma åsikt har uttalats ej mindre av 1918

års riksdag än även av min företrädare i ämbetet i hans nyss återgivna

yttrande i statsrådet den 20 februari 1920. Den sålunda uttryckta uppfatt­

ningen har på det livligaste bekräftats av skogstaxeringssakkunnigas utred­

ning och de över samma sakkunnigas utlåtande avgivna yttrandena, för

vilka jag nu redogjort. I dessa har också allmänt och kraftigt uttryckts

önskemål om en snar lagstiftning i anslutning till de sakkunnigas förslag,

och jämväl i de särskilda punkterna har detta förslag bland de hörda myn­

digheterna och korporationerna i huvudsak vunnit allmän anslutning. Även

enligt mitt förmenande är förslaget väl avvägt med hänsyn såväl till den all­

männa samfärdselns krav på ordning och säkerhet som till bränsleekonomiska

synpunkter, och jag anser, att förslaget lämpligen bör läggas till grund för

proposition till riksdagen i ämnet. Jag torde emellertid böra, särskilt i an­

ledning av vad som anförts i vissa avgivna utlåtanden, något beröra de

olika punkterna i förslaget.

Fastställande av viss längd å saluhållen ved föreslogs, som förut nämnts,

redan i 1918 års proposition i frågan, och tanken därå vann då riksdagens

understöd. De sakkunnigas förslag äger emellertid enligt mitt förmenande be­

träffande kastveden ett avsevärt företräde framför nyssnämnda förslag, däruti

att det bereder möjlighet till vedens sågning såväl i 75 centimeters som

i 1 meters längder och därigenom tar hänsyn till de invändningar, vilka

tidigare framställts därom att beträffande vissa slag av ved 1 meter vore

ett alltför stort mått. Att märka är även, att enligt förslaget jämväl andra

längder å kastveden skola få levereras, då avtal därom träffats.

Också i fråga om den s. k. småveden innebär de sakkunnigas förslag en för­

bättring, genom den förenkling, det måste medföra, att erhålla blott en normal­

längd, 25 centimeter eller en fjärdedels meter, å småveden i stället för det flertal

längder, som år 1918 föreslogos. Från skilda sakkunniga håll har också vits­

ordats, att sagda vedläng l är den för hushållsändamål ekonomiskt lämpli­

gaste. Såsom de sakkunniga anfört, låter det sig visserligen ej göra att

stadga 25 centimeterslängden såsom obligatorisk; då denna längd är förstör för

användning för vissa speciella ändamål, måste nämligen, såsom i det nyss åter­

givna yttrandet från Göteborg yrkats, möjlighet finnas att, om en köpare

önskar det, leverera ved av mindre längder. Det får dock anses innebära

en stor trygghet för den allmänna rörelsen, att en säljare vid straffpåföljd

Bihang till riksdagens protokoll 19ZA.

1 samt.

/;>?

höft. (Nr 191.)

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr JM.

Departe­

ments­

chefen.

Längden å

saluhållen

ved.

Definitioner.

Måttenheter

vid försälj­

ning av ved.

blir skyldig att, om ej annat uttryckligen begäres, leverera småveden i längd

av en fjärdedels meter. Genom en bestämmelse av sådant innehåll får även

privaträttsligt en stark presumtion anses uppstå för att ett visst avtal om

köp av ved avsett sådan av nyssnämnda längd. I de fall, då försäljning

avser ved av annan längd än en fjärdedels meter, bör vedens längd alltid upp­

givas. Kontrollen över att olovliga vedlängder icke användas torde lättast

kunna försiggå på det sättet, att då, som vanligt torde bliva, ved sålts

i hektoliterram såsom 1 hektoliter, man förvissar sig om att veden håller

25 centimeter i längd.

Såsom av de sakkunniga anförts, råder å förevarande område stor för­

virring beträffande innebörden av olika beteckningar. Det måste därför

anses vara av stor betydelse, att ordning och trygghet beredas jämväl i

detta hänseende. För sådant ändamål synas de vanligast förekommande

beteckningarna böra uttryckligen definieras i den blivande författningen i

ämnet, i förhoppning att de sålunda fastslagna benämningarna skola vinna

allmän burskap i rörelsen. Som löst mått synes därvid, enligt vad jag

från sakkunnigt håll inhämtat, böra betecknas virkes rymdinnehåll vid upp­

mätning, utan att vid virkets uppläggning uppkomna tomrum frånräknas.

Vedens rymdinnehåll i travat eller staplat skick lärer böra betecknas travat

mått, och rymdinnehållet, då virke mätes, sådant det fallit vid stjälpning

eller kastning, stjälpt mått.

En huvudpunkt i de sakkunnigas förslag är, jämte fastställande av normal­

längder för veden, föreskriften om att ved endast får säljas efter meter­

systemets rymdenheter. Den av de sakkunniga i anledning av förberörda

riksdagsskrivelse i detta hänseende verkställda utredningen synes mig, sedd

i sammanhang med de däröver avgivna yttrandena, giva vid handen, att

det är praktiskt möjligt att tillmötesgå det av 1918 års riksdag uttalade

önskemålet, att kubikmetermåttet måtte lagligen fastslås såsom grundläg­

gande för vedhandeln. Sant är visserligen, att benämningen »famn» såsom

beteckning för än den ena, än den andra vedmängden är så rotfast i det all­

männa medvetandet, att det torde möta vissa svårigheter att få densamma ur

bruk, men dylika svårigheter lära icke böra avhålla från en lösning av frågan,

som från alla sakkunniga och intresserade håll betecknas såsom möjlig att

småningom genomföra och såsom varande den enda riktiga. Vad sålunda

anförts äger motsvarande giltighet beträffande den omfattande användningen

av beteckningarna säck, korg, mått m. fl. för att vid vedinköp angiva

myckenheten. Även i detta hänseende lärer det på sina håll kunna visa

sig ganska svårt att förmå allmänheten att vänja sig vid försäljning efter

hektoliter, och, såsom i visst fall skall kunna förekomma, efter tiondels kubik­

meter. Utredningen synes mig emellertid hava givit vid handen, att jämväl

i detta avseende ett fastslående av metersystemets måttenheter såsom obliga­

toriska är den enda möjligheten att råda hot på det nuvarande oefterrätt-

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

1.9

lighetstillständet. Däremot kan det icke synas lämpligt att, såsom på sina

håll ifrågasatts, förbjuda leverans av ved i siickar och dylikt. Det torde

vara tillräckligt, att en leverantör är skyldig att sälja efter hektoliter och

kubikmeter och får ansvara för att säckarna innehålla den myckenhet i

nämnda mått, som han uppgivit.

Under övervägande har varit en mindre långt gående åtgärd, nämligen

att fortfarande tillåta beteckningarna famn och säck m. 11. men lagfästa dem

såsom lovliga blott för visst kubikinnehåll. En dylik utväg synes emellertid

knappast vara att tillråda, då man därigenom endast riskerar att ytterligare

öka antalet »famnar» och »säckar», utan att någon motsvarande fördel vinnes.

Emellertid är det tydligen icke tillfyllest, att man fastslår de enheter, i

vilka myckenheten av saluhållen ved skall angivas. Såsom förut anförts,

kunna dessa enheter vara uttryck för eu kubikmassa av mycket olika storlek,

allt efter det skick, vari veden uppmätes. De sakkunniga hava föreslagit,

att denna olägenhet skulle avhjälpas därigenom att en säljare alltid skulle

vara skyldig angiva, om viss försäljning avsett ved i travat eller i stjälpt

mått. Av flera skäl anser jag i likhet med de sakkunniga, att det icke

är lämpligt att, såsom ifrågasatts, förbjuda försäljning av ved i stjälpt

mått. För skapande av reda synes det mig emellertid icke vara tillräckligt

med den av de sakkunniga föreslagna föreskriften, vars iakttagande alltid

lätt skulle komma att försummas. Vad som är av vikt synes vara, att

det före leveransen blir klart mellan parterna, vilket slags mått deras avtal

avser. Härtill bör, liksom beträffande vedlängderna, sluta sig eu presumtion

för att endera måttet avses. Då försäljning i travat mått torde vara den

vanligaste, bör det alltså vara presumtion för att visst köp avsett detta mått.

För nu angivna ändamål synes erfordras en bestämmelse, att en säljare skall

vara underkastad ansvar, om han, utan att sådant påfordrats av köparen,

angiver vedens myckenhet i stjälpt mått. Då, såsom de sakkunniga anfört,

en viss vedmängd i travat mått upptager ungefär en tiondel mindre kubik­

innehåll, när den uppmätes, efter det den blivit sågad och huggen, än vid

uppmätning i travat skick dessförinnan, lärer, utöver vad sålunda anförts,

erfordras en föreskrift av innehåll, att vid försäljning av viss myckenhet

sågad och huggen ved i travat mått myckenhetsangivelsen skall avse rym­

den vid vedens uppmätning, efter det den sågats och huggits. I mot­

satt fall finns ju icke möjlighet för en köpare att kontrollera, att han be­

kommit all den inköpta veden, även om uppmätningen varit riktig. En

annan sak är, att det naturligen alltid måste stå en person fritt att köpa

viss myckenhet osågad ved och samtidigt träffa avtal med säljaren om

vedens sågning och huggning. Hinder kommer sålunda icke i fortsätt­

ningen att möta för en, efter inkomna yttranden att döma, i vissa delar av

landet rätt allmän sedvänja i sådan riktning. Nyss åsyftade föreskrift skulle

alltså få betydelse blott för de fall, då det icke är klart, vad parternas av­

sikt varit.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Annat virke

in brännved.

Hittills har jag endast behandlat frågan om ordnande av handeln med

ved, avsedd till bränsle. Av de sakkunnigas betänkande framgår emellertid,

att de utvidgat sitt förslag, i vad angår obligatorisk uppmätning efter meter­

systemets rymdenheter, till att avse även annat slags virke, dock endast då

virket säljes i löst mått och är avsett för förbrukning inom landet. För

exportvaror skulle de förut återgivna bestämmelserna i 1914 års kungörelse

om rätt till användande av andra mätningsredskap — och följaktligen andra

måttenheter — än metriska alltjämt äga tillämpning. Att märka är för

övrigt, att förslaget blott avser försäljning, ej aptering och dylikt, efter

metersystemets enheter för rymd; längden skulle ej vara bunden vid hela

och fjärdedels meter. De intresserade enskilda sammanslutningarna hava

icke haft något att erinra mot en bestämmelse av det innehåll, som nyss

angivits. Då det lärer förekomma, att virke, upphugget till pappersved för

förbrukning inom landet, sedermera säljes till bränsle, synes vidare en sådan

utvidgning av lagstiftningen vara en konsekvens av ordnandet av handeln

med brännved. Även i övrigt skulle en dylik utvidgning otvivelaktigt i

många avseenden vara till stort gagn, och jag har därför ansett bestämmelse

i sådant hänseende böra upptagas i förslaget. Emellertid förekommer även,

att virke, som varit avsett att exporteras och som upphuggits och uppmätts

exempelvis efter engelska fot, inom landet försäljes efter detta mått för

bränsleändamål. Då det tydligen icke bör läggas hinder i vägen för dylik

försäljning, lärer man följaktligen böra bestämma undantaget från lagstift­

ningen så, att det innefattar allt virke, som upphuggits huvudsakligen för

förbrukning utom riket. Av motsvarande skäl bör tydligen brännved defi­

nieras såsom virke, vilket upphuggits för att användas till bränsle.

Man torde dock kunna och böra gå ett steg längre, nämligen till

viss reglering av längden även å annat virke än brännved. Enligt vad

jag från sakkunnigt håll inhämtat, förekommer ej sällan — och särskilt

när virke, avsett att inom landet förbrukas såsom pappersved, upphug-

ges i samband med avverkning efter utländskt mått av exportvirke — att av

praktiska skäl jämväl pappersveden upphugges efter det utländska måttet.

Det kan då visserligen ej synas lämpligt att lägga hinder i vägen för

dylikt bruk genom att förbjuda virkets försäljning inom landet såsom

kastved i de längder, vari virket upphuggits, eller i jämna delar därav.

Jag erinrar om att i varje fall bestämmelsen om skyldighet att sälja efter

kubikmeter gäller även för det här avsedda fallet. Men då dylikt virke

säljes sågat och hugget, i sådant skick att det är färdigt till för­

brukning såsom bränsle för kushållsändamål, lärer det utan obillighet

kunna fordras, att bestämmelsen om 1/rmfderslä.ngder iakttages. Skulle

ej föreskrift i sådant avseende meddelas, vore mycket förlorat av den

trygghet, man genom de här behandlade förslagen velat bereda den, som

köper ved i småkvantiteter. Enligt min mening bör fördenskull stadgan­

det om längden å saluhållen småved äga motsvarande giltighet i nu av­

sedda fall. Jag vill påminna om, att vid sågningen eventuellt uppkom-

Kungl. Maj.-ts proposition Nr IM.

21

mande ändstycken komma att kunna säljas som avfallsvirke och möjligen,

om överenskommelse därom träffats, även som hushållsbränsle. — Vad

nu anförts om längden å pappersved in. in., då den säljes färdig till för­

brukning såsom bränsle för hushållsändamål, synes i lika grad böra gälla,

då, såsom också lärer förekomma, virke, som ursprungligen varit avsett

att exporteras, sedermera säljes inom riket till bränsle.

Vad slutligen angår tiden för ikraftträdandet av den förordade lagstift­

ningen, torde, då i en del fall virke ej försäljes förrän under tredje året efter

avverkningen, en övergångstid av tre år vara erforderlig i fråga om be­

stämmelserna angående bestämda längder å veden. Då enhetlighet beträffande

vedlängderna lärer vara en förutsättning för att man skall kunna kräva

obligatoriskt användande inom vedhandeln av metersystemets rymdenheter

och iakttagande av övriga nu ifrågasatta bestämmelser, torde för lagstift­

ningen i dess helhet lämpligen böra stadgas en övergångstid av samma längd.

I enlighet med de av mig nu angivna grunderna har inom finansdeparte­

mentet utarbetats folkslag till förordning med vissa bestämmelser angående

handel med brännved och annat virke i löst mått.

Jämte de bestämmelser, som lämpligen hava sin plats i en dylik förord­

ning, erfordras emellertid i sammanhang därmed vissa jämkningar i de

förhållanden, som regleras genom 1885 års förordning om mått och vikt.

Ett av mynt- och justeringsverket avgivet förslag till- dylika bestämmelser

torde få såsom bilaga (bil. B) fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Vissa av

de föreslagna ändringarna äro av den natur, att riksdagens medgivande lärer

erfordras till desamma, nämligen dels angående justering av mätnings-

redskap för mätning av mindre kvantiteter småved i travat mått samt

för mätning av kastved av 75 centimeters längd och dels angående juste­

ring av redskap för uppmätning av småved i stjälpt mått, i samband

varmed lämpligen synes böra vidtagas viss omläggning av gällande bestäm­

melser om stämpling av förvarings- och transportkärl.

Vad först angår redskap, avsedda för mätning av travad småved i mindre

kvantiteter — för större kvantiteter kunna lämpligen de nu befintliga 1-, 2- och

4-kvadratmetersramarna användas — fordras tydligen på grund av före­

skrifterna om försäljning av småved efter hektoliter, att justerade redskap för

uppmätning av dylika kvantiteter ställas till förfogande. Behov finnes

framför allt av ramar av sådana dimensioner, att däri inlagd ved av 25

centimeters längd utgör eu hektoliter, varjämte möjligen böra åstadkommas

ramar, avsedda för 2 och 8 hektoliter. Å dylika ramar bör sättas en stäm­

pel, utvisande kubikinnehållet av däri staplad 25 centimeters ved. möjligen

också innehållet av ved av vissa andra längder.

De sakkunniga hava ifrågasatt, att vid sidan av dylika ramar något

enklare transportredskap i form av säck eller dylikt skulle få godkännas

såsom hektolitermått vid leverans av travad småved. Mynt- och justerings-

1 kraft­

trädande.

Ändringar

i

förordningen

om mått ock

vikt.

Nya rammått.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

verket har i sitt förslag förklarat sig icke kunna instämma med de sak­

kunniga i denna del; vilket utseende man än gåve åt en säck och huru

man än bestämde dimensionerna för densamma, komme den alltid att utgöra

en mer eller mindre obestämhar rymd, lätt att ändra och på grund av

materialets ringa hållbarhet snart avvikande från den rätta. Även ingenjörs-

vetenskapsakademien har ansett, att en åtgärd, sådan som den ifrågasatta,

ej torde behöva tillgripas. Såsom resultat av ett mellan akademien och

Stockholms vedhandlareförening företaget samarbete i syfte att utarbeta ett

kombinerat mått- och transportkärl för sågad och huggen ved i småposter

— vid vilket arbete man även tillgodogjort sig de av ingenjören Gustaf

Bergman under omförmälda utredningsarbete vunna erfarenheterna — hade

framkommit en fullt användbar typ, avsedd för 25 centimeter lång ved,

nämligen en rektangulär träram med en bredd av 43 centimeter och en

höjd av 93 centimeter samt alltså rymmande en hektoliter dylik ved. Trä­

ramen skulle vara kraftigt järnbeslagen i hörnen och försedd med ett längs

ena långsidan fästat omhölje av säckväv, vilket genom en enkel snörning

skulle kunna svepas omkring veden för att kvarhålla densamma i måttet.

Veden skulle transporteras i måttet till köparen, vilken då bleve i till­

fälle att kontrollera uppmätningen. Genom provning i vedgårdar och försök

med transport av ved hade ådagalagts, att användningen av detta vedmått ej be­

hövde förorsaka någon fördyring av arbetet med vedens inlastning och transport.

Väl får det anses önskvärt, att, innan det av ingenjörsvetenskapsakademien

sålunda föreslagna mätningsredskapet fastslås såsom ägande laga vitsord,

vissa närmare undersökningar verkställas angående dess lämplighet i olika

avseenden och i olika delar av landet samt om merkostnaden för dess be­

gagnande, på sätt som förutsatts, vid varje leverans av ved i hektoliter.

Sådana undersökningar hava med hänsyn till den sena tidpunkten för in­

givandet av de sakkunnigas betänkande och yttrandena däröver ej nu med-

hunnits. Möjligen kan också det föreslagna redskapet genom experiment

ytterligare förbättras. Emellertid är det min förhoppning, att den anvisade

vägen skall visa sig framkomlig, och jag har därför ej ansett nödigt fram­

lägga något förslag angående justering av sådant särskilt redskap, som av de

sakkunniga förordats. Erforderliga bestämmelser för genomförande av ingen-

jörsvetenskapsakademiens förslag kunna meddelas av Kungl. Maj:t, respektive

mynt- och justeringsverket, och proposition till ett annat års riksdag erford­

ras således ej på grund av det uppskov i viss detalj, som sålunda förordas.

Det bör blott tillses, att bland de rammått, som fastställas, medtages ett

mått av de av akademien förordade dimensionerna, något som också av

mynt- och justeringsverket föreslagits.

I fråga om ramar, avsedda för mätning av kastved, har myntverket före­

slagit, att de nu justerbara ramarna, som äro avsedda för mätning av 1,

2 och 4 kubikmeter ved av 1 meters längd, skulle kompletteras med ramar,

avsedda för mätning av 1 och 2 kubikmeter 75-centimeters ved. De sak­

kunniga hade stannat vid att påpeka behovet av en ram för uppmätning

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 191.

-‘i

liv 1 kubikmeter 75 centimeters ved, därvid de tydligen ansett, att nu

befintliga ramar skulle användas, ramen för 2 kubikmeter för mätning

av lVj kubikmeter 75 centimeters ved och ramen för 4 kubikmeter för

mätning av 3 kubikmeter dylik ved. Behov av ramar för mätning av hela

kubikmeter ved om 75 centimeter kommer naturligen att förefinnas, men

mot myntverkets förslag kan anmärkas, att det icke kan vara lämpligt, att

ett alltför stort antal ramar skola förekomma, då därav lätt kan föranledas för­

växling pa grund av den ringa skillnaden i storlek mellan olika ramar. Vid

sådant förhållande synes kunna ifrågasättas, huruvida det icke voro möj­

ligt att tillåta sådan konstruktion på ramarna, att deras övre vertikala

bom gjordes höj- och sänkbar, så att viss ram med en höjd av bommen angåve

måttet för 1 kubikmeter 1-metersved och med en annan höjd samma volym

av 75-centimeters ved. Om dylik anordning vidtoges, skulle det nuvarande

antalet ramar för kastved icke behöva ökas. Denna fråga bör dock närmare

undersökas, innan bestämmelser i ämnet utfärdas.

Beträffande formen för meddelande av bestämmelser om beskaffenheten av

och måtten å de rammått, som sålunda kunna bliva erforderliga för ordnande

av vedhandeln enligt de sakkunnigas förslag, tillåter jag mig att erinra

om att Kungl. Maj:t genom proposition (nr 175) till 1922 års riksdag, vilken

proposition av riksdagen bifölls, föreslog riksdagen förklara, att det måtte

ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, vilka slag av vågar, som skulle

kunna justeras såsom lagliga vägningsredskap, samt att Kungl. Maj:t genom

proposition (nr 169) till 1923 års riksdag, vilken proposition jämväl vunnit

riksdagens bifall, föreslagit riksdagen förklara, att det måtte ankomma på

Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för vilka längdmått, målkärl och

vikter skulle kunna justeras såsom lagliga redskap för mätning och vågning.

Såsom skäl för sistnämnda förslag anfördes av föredragande departements­

chefen, bland annat, att det vid flera tillfällen visat sig, att den prak­

tiska utvecklingen på jämförelsevis kort tid lett till användning i stor ut­

sträckning av mätnings- och vägningsredskap för myckenheter, som ej an-

gåves i förordningen om mätt och vikt. Att för varje gång ett behov av

justering av dylika nya redskap kunde inställa sig och justering utan fara

för åsidosättande av grundprinciperna i nämnda förordning skulle kunna

tillåtas, inhämta riksdagens medgivande, syntes innebära en onödig och kost­

sam omgång.

De sålunda anförda skälen synas äga motsvarande giltighet i fråga om

justering av ramar, avsedda för mätning av ved. Att nu förelägga riks­

dagen förslag till godkännande av de nya rammått, som kunna föranledas av

det föreslagna ordnandet av vedhandeln, synes mindre lämpligt även ur den

synpunkten, att det icke är uteslutet, att vid den nya lagstiftningens tillämp­

ning i praktiken det kan visa sig nödvändigt att medgiva justering av

nya storlekar av ramar. Jag anser fördenskull, att i nu förevarande hän­

seende Kungl. Maj:t lämpligen bör föreslå riksdagen förklara, att det må

ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för vilka rammått må

kunna justeras såsom lagliga mätningsredskap för mätning av ved i travat

mått.

sktpnififr1"ved 1 fråga om mått tör ved 1 stjälpt matt gäller för närvarande endast före-

Btjälpt mått. nämnda kungörelse av den 3 juni 1921 angående justering av vissa för trans­

port av ved avsedda transportkärl. Med stöd av denna kungörelse hava såsom

förvarings- och transportkärl stämplats dels vissa burar, avsedda att i ved-

gårdarna användas vid uppmätning av ved i stjälpt mått, dels ock för trans­

port av ved i sådant mått avsedda kärror av rätvinklig form, rymmande 2

kubikmeter. Därjämte förekommer emellertid i stor utsträckning transport i

såväl stämplade kärror av annan form som i ostämplade kärror. Erfarenheten

har visat, att åtskilliga av de sålunda använda redskapen icke i praktiken

lämna den kvantitet ved, som de uppgivas rymma, beroende bland annat på

att redskapens form ofta medför, att vid vedens istjälpning orimligt stora

tomrum uppstå. De enda transportredskap, som lämna nödig säkerhet,

synas vara nyssnämnda rätvinkliga kärror, och ett önskemål är därför, att

sådana transportredskap så mycket som möjligt komma till användning.

Oavsett detta synes kravet på att även ved i stjälpt mått skall säljas efter

kubikmeter medföra, att tillgång beredes till justerade mått, avsedda för

mätning av dylik ved. Det nyss avsedda förfaringssättet, att för dylikt

ändamål använda burar, vilka endast äro stämplade och därför icke äga

laga vitsord, måste anses oegentligt. Frågan angående beredande av ökad

användning av nyssnämnda kärror synes då lämpligast lösas på det sätt,

att bland de mått, som alltså böra få justeras för dylik mätning, upptages

ett mått om två kubikmeter av dimensioner, vilka äro lämpliga såsom mått

för sådana kärror. Dessa skulle sålunda kunna få justeras, och endast upp­

mätning i sådana men ej i andra kärror skulle medföra laga verkan. —

Vad angår de storlekar, i vilka mått för nu avsedda ändamål böra få

justeras, bar av utredningen framgått, att mindre mått än en kubikmeter

icke böra få ifrågakomma, då de erhålla så små dimensioner, att vid vedens

istjälpning alltför stora tomrum uppstå. Stockholms vedhandlareförening

framhåller, att även ett mått på 1 kubikmeter är alltför litet, och riktigt

är, att den vedmängd, som fyller två dylika mått, icke fullständigt fyller

ett mått å 2 kubikmeter. Skillnaden är emellertid obetydlig, och då ett mått

på 1 kubikmeter knappast lärer kunna undvaras, synes man vara nödsakad

bortse från anförda förhållande.

Beträffande den nu berörda frågan om de storheter, i vilka målkärl, avsedda för

ved i stjälpt mått, skola få justeras, synes böra gälla detsamma, som nyss anförts

om sättet för fastställande av storleken på rammått. Riksdagens medgivande

synes därför böra begäras allenast därtill att mått, avsedda för nyss nämnt

ändamål, må kunna justeras, samt till att Kungl. Maj:t må få bestämma de

storheter, i vilka dylika mått skola kunna justeras. Beträffande den närmare be­

skaffenheten av dylika mått lärer det tillkomma Kungl. Maj:t att bestämma;

jag vill här endast erinra om att mynt- och justeringsverket förutsatt, att

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 191.

25

mätten skola kunna vara förfärdigade av järnband eller träspjälor och att

deras uppmätning skall få ske med längdmått. Å måtten bör angivas, att

justeringen endast avser mätning av ved i stjiilpt mätt.

1. detta sammanhang vill jag framhålla, att vad sålunda föreslagits icke

skulle komma att utgöra hinder för den, enligt förut återgivet yttrande, i

Göteborg brukliga försäljningen i korgar av ved i stjälpt mått. Följden av

den föreslagna lagstiftningen skulle endast bliva, att säljaren av en dylik

korg med ved finge ansvara för att innehållet utgjorde viss del, exempel­

vis en tiondel, av eu kubikmeter ved, d. v. s. för att tio dylika korgar

ved tillsammans fyllde ett kubikmetermått.

Jag erinrade i början av mitt anförande om skillnaden enligt

1885

års

Ändring av

förordning mellan mätnings- och vägningsredskap, å ena sidan, och för-

varings- och transportkärl, å andra sidan, och framhöll, att sistnämnda slags

stämpling av

redskap efter undersökning åsättas i huvudsak lika stämplar som de förra, '”"nspoftred''

alltså även kronomärke, och att den skillnaden dem emellan, att de senare

skap.

ej få stämplas, med mindre de till formen avvika från de förra, i fråga

om redskap, avsedda för ved, i viss mån upphävts genom

1921

års förberörda

kungörelse. Det skulle här föra för långt att historiskt utreda upprinnelsen

till sagda bestämmelser; här må blott anföras, att anledningen till olikheterna

i bestämmelserna tydligen varit den olika utgångspunkten för undersökningen

i de båda fallen: beträffande mätningsredskap skall undersökas, huruvida

kärlets storlek överensstämmer med det därå angivna måttet, varom icke, så

godkännes ej redskapet, medan i fråga om förvarings- och transportkärl den

verkliga rymden utrönes och redskapet stämplas, oavsett hur stor rymden

är. Jämväl beträffande sistnämnda slags redskap var undersökningen ur­

sprungligen en justering och kallades med detta namn, och det var då na­

turligt, att kronomärke åsattes dessa redskap. Redan vid antagandet av

1855

års lagstiftning om mått och vikt, vilken i uppställning och i många

fall även till innehåll ligger till grund för ännu gällande författning,

rådde enighet mellan Kungl. Maj: t och riksdagen samt vetenskapsakademien

om att, så som bestämmelserna om förvaringskärl utformats och på det

att dessa kärl ej skulle kunna anses som målkärl, förvaringskärlen ej

borde förses med kronomärke, men av någon anledning kom bestämmelse

om åsättande av sådant märke ändock att inflyta i lagstiftningen. I denna

punkt har lagstiftningen sedan förblivit oförändrad, något som i vissa fall med­

fört olägenheter på grund av sammanblandning med justering av målkärl.

Det har dock icke medfört verkliga nackdelar, förrän i samma mån som man

börjat medgiva stämpling av förvaringsredskap, oaktat de ej till formen skilja

sig från målkärl. Med hänsyn till den sålunda lämnade redogörelsen synes

hinder icke möta mot att nu vidtaga den förändringen, att vid stämpling av

förvarings- och transportkärl kronomärke ej skall åsättas. Genom en sådan

förändring, vilken nu av myntverket föreslagits, vinnes på enklaste sätt det

förut omtalade ändamålet, att de rätvinkliga vedkärrorna, vilka skulle få

justeras som målkärl för mätning av ved i stjälpt mått, komme att tydligt

skilja sig från andra transportredskap. Jag vill erinra om att i mynt­

verkets förberörda förslag av år 1918 till ny lagstiftning om mått och vikt,

däri stämpling av förvarings- och transportredskap ersatts med ett nytt

institut, märkning, myntverket föreslagit, att vid dylik märkning krono­

märke ej skulle åsättas. På nu anförda skäl anser jag, att riksdagens med­

givande bör inhämtas till ändring i här åsyftad riktning av 1885 års för­

ordning.

I de nu ej berörda hänseenden, uti vilka myntverket i sitt till statsrådsproto­

kollet fogade förslag hemställt om ändring i samband med vedhandelns ord­

nande, synes nämnda förslag vara av beskaffenhet att kunna av Kungl.

Maj:t avgöras, och jag saknar alltså anledning att i detta sammanhang ingå

på frågan därom.

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet utarbetat

förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handel med bränn­

ved och annat virke i löst mått samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition till riksdagen föreslå riksdagen att

l:o) antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser

angående handel med brännved och annat virke i löst mått;

2:o) besluta,

a) att såsom lagliga redskap för mätning av ved i stjälpt mått må justeras

rymdmått av minst 1 kubikmeters rymd, och

b) att vid stämpling av förvarings- och transportredskap kronomärke icke

vidare skall åsättas;

3:o) förklara,

a) att det må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för

vilka rammått må kunna justeras som lagliga redskap för mätning av ved i

travat mått, och

b) att det må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, dock

minst 1 kubikmeter, för vilka rymdmått må kunna justeras som lagliga red­

skap för mätning av ved i stjälpt mått.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­

ställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt.... vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

K un f/l. Maj: In proposition Nr IM.

27

Bilaga A.

Till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition nr 152 föreslagit 1918 års riks­

dag antagandet av en förordning, att saluhållen ved skulle hålla en

längd av 1 meter eller vara delad i längder utgörande

Va, Vs, V»

eller

Vs

meter, vilket förslag riksdagen förklarade sig icke kunna bifalla utan

anhöll om ny utredning jämte förslag till riksdagen om och i vilken

omfattning kubikmetermåttet må kunna läggas till grund vid försäljning

av brännved, har genom nådig remiss ärendet hänskjutits till de sak­

kunniga för anordnande av skogsavverkningsstatistik och taxering av

Sveriges samtliga skogar och få de sakkunniga på grund härav vördsamt

anföra följande.

De av Kungl. Maj:t och riksdagen berörda olägenheterna vid handeln

med brännved göra sig i huvudsak gällande på två, i viss mån skilj­

aktiga punkter, nämligen dels vid saluhållande av sågad och huggen ved,

färdig för eldning i kakelugnar och spisar, vilket sortiment lämpligen

kan kallas »småved», dels ock vid handel med den grövre och längre

s. k. »kastveden », ur vilken småveden i regeln framställes.

Vid försök att åstadkomma en lösning av nu rådande virrvarr torde

man böra betrakta frågan från dessa dubbla synpunkter och därvid

lämpligen utgå från småveden, som i städer och större samhällen utgör

en betydande handelsvara, i det att snart sagt hela den mindre burgna

delen av befolkningen inköper sitt vedbebov i denna form. Som bevis på

frågans aktualitet för speciellt större samhällen må anföras, att begäran

om vedhandelns ordnande till Kungl. Maj:t ingivits av bl. a. Stock­

holms stadsfullmäktige, Stockholms städs livsmedelsnämnd och Stock­

holms vedhandlareförening, vilka samtliga betonat det osäkerhetstill-

stånd, som för närvarande råder beträffande handeln med småved.

Småved.

Det beklagliga osäkerlietstillståndet inom städernas vedhandel med

småved beror enligt sakkunnigas mening dels därpå, att ofta ingen verk­

lig mätning äger rum utan användes som saluenliet det obestämda eller

snarare mångtydiga transportmåttet »en säck», dels ock därpå att vid för­

säljning efter verkligen uppmätt kubikmått flera sorters olika travning

eller läggning av veden förekommer, varigenom även fullt laggilla mått

bliva missvisande, detta desto mer som åtminstone i Stockholm med om­

nejd en fullkomligt felaktig terminologi under senare åren börjat komma

till användning inom vedhandeln.

Vad då först själva mätningsförfarandet beträffar kan detta försig­

gå efter i huvudsak tre olika metoder, vilka för ett och samma vedparti

giva väsentligt olika resultat. Dels kan nämligen själva kastveden stap­

las och mätas i eu enligt 1885 års förordning justerad ram, innan försåg -

ning till småved äger rum, dels kan också själva småveden travas och

mätas antingen med längdmått eller i någon sorts hektoliterram, vilken

28

dock icke ännu är officiellt godkänd, och dels kan småveden slutligen

kastas eller stjälpas titan ordning i transportkärror, vilka enligt förord­

ning den 3 juni 1921 l’å kontrolleras och godkännas av justerare och torde

vanliga rymden av sådan kärra vara två eller stundom eu kubikmeter.

. kubikmeter småved har sålunda den trefaldiga betydelsen av an­

tingen en kvantitet småved, som kan framställas ur en kubikmeter i ram

travad kastved, dels ock en kubikmeter småved, travad och uppmätt efter

huggningen samt dels slutligen ett rymdmått av 1 kubikmeter, fyllt med

utan ordning inkastad småved, vilken senare mätningsmetod lämpligen

går undet namnet »stjälpt matt». Att den i dessa tre mått ingående

vedkvantiteten ingalunda är lika, ligger i öppen dag och speciellt håller

det stjälpta måttet en väsentligt mindre vedmassa än båda de travade

måtten. Då de sakkunniga haft speciell anledning att syssla med dessa

frågor vid de undersökningar av fastmassehalten hos olika virkessorti-

ment, vilka framlagts i ett betänkande den 28 februari 1923 angående »Vid

virkesmätning erforderliga relationstal», må det ur denna undersökning

anföras, att de sakkunniga funno fastmassehalten hos småhuggen stamved

mätt i stjälpt matt utgöra 40 a 43 procent, dock något varierande med

måttkärlets väggyta, medan däremot travad, ordinär kastved i allmänhet

befanns hålla 60 a 6a procent last mått. Dessa siffror giva vid handen, att

man ordinärt kan påräkna omkring l'A kubikmeter stjälpmätt småved ur

1 kubikmeter travad kastved. Till liknande resultat ledde en undersök­

ning, som av Norra och Mellersta Sveriges Ångpanneförening under kris­

tiden utfördes för Stockholms stads vedbyrås räkning. Resultaten sam­

manfattades på följande sätt (se Teknisk Tidskrift, veckouppl., häfte 19,

1920):

1) att 1 kubikmeter staplad kastved motsvarar styvt 1.5 kubikmeter löst

kastad, sågad och huggen ved;

2) att 1 kubikmeter kastved motsvarar 9 staplade hektoliter sågad och

huggen ved;

3) att 1 kubikmeter sågad, huggen och löst kastad ved motsvarar knappt

6 hektoliter staplad (dylik'' ved.

Inför den existerande stora skillnaden speciellt mellan vedmassa i tra­

vat och stjälpt mått, måste det sålunda anses som ett första önskemål, att

en blivande förordning stipulerar skyldighet för säljare av småved att an­

giva om mätningen avser travat eller stjälpt mått. Att dylika termer

bliva i lag fastslagna är desto mera nödvändigt som det stjälpta måttet,

vilket tidigare var tämligen okänt inom vedhandeln, under de sista åren

tätt en hastig spridning, varvid dessvärre en alldeles felaktig terminologi

börjat användas. Sålunda kallas det stjälpta måttet, enligt vissa av ved­

handlare i Stockholm med omnejd till förbrukare av ved utsända oöerter,

för »löst mått», vars motsats skulle vara staplad eller travad kastved,

vilken senare mätning ännu felaktigare i cirkulären ifråga kallas för fast

mått. Denna terminologi strider fullkomligt mot urgammalt språkbruk,

som med fast mått avser mätning bit för bit, d. v. s. med uteslutande av

tomrummen i en trave. Av praktiska skäl kan kastved eller småved aldrig

för handelsändamål mätas i fast mått, men väl plägar man kalkylations-

vis med stöd av erfarenhetstal eller s. k. fastmasseprocenter beräkna den

fasta massan i travar eller högar. Då dessutom termen »ved i löst mått»

sedan gammalt närmast leder tanken till sJaplad ved, varjämte i t. ex. res-

milor eu tredje form av löst mått niimligen rest. löst mått förekommer,

så inses, att det nu vid vedhandeln i Stockholmstrakten lancerade förslaget,

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 191.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 191.

29

att »löst mått» skulle vara liktydigt med stjälpt mått, kraftigt måste till­

bakavisas, såsom ägnat att fullständigt snedvrida vedertagna begrepp.

Ått såsom någon gång framkastats den nyligen påbörjade handeln med

småved i stjälpt mått på grund av missledande handelsbeteckning helt och

hållet borde förbjudas, kunna de sakkunniga sålunda icke lör sin del till­

styrka. Med officiell mätning av kärrorna och med en på sätt liingre fram

föreslås konstant vedlängd, innebär nämligen mätningsmetoden för ej allt­

för små vedpartier dels eu god kontroll för köparen, dels också avsevärt

förbilligade distributionskostnader för säljaren, i det att den dyrbara

mätningen genom stapling undvikes. Ytterligare kan med denna mätning-

veden huggas i förlag i störa dösar, från vilka kärrorna direkt och hastigt

kunna lastas, vilken behandling bör kunna nedbringa arbetskostnaden i

vedgårdarna därigenom, att jämn sysselsättning beredes personalen även

då efterfrågan för tilliället är ringa. Att kubikmetern bör vara enhet vid

sådan mätning måste anses självklart, och annan enhet torde ej heller

förekomma, men bör å andra sidan ej mindre målkärl än lägst 1 kubik­

meter tillstädjas, då mindre mått giva alltför otillfredsställande resultat

med stark ökning av tomrummen i måttet.

Förutom detta större stjälpta mått på minst 1 kubikmeter gör sig emel­

lertid otvivelaktigt ett starkt behov gällande beträffande mätning av så­

dana mindre kvantiteter, som levereras hemburna i lägenheterna, vilken

leverans hittills såsom ovan nämnts i regel skett i travat mått, säckvis.

Fördelarna med säcken ligga ju i dess lämplighet för transport och har

trots upprepade försök något annat, lika lämpligt redskap ännu ej kunnat

framställas. Å andra sidan är säcken som mått ytterst otillfredsställande,

då förutom skillnaden i säckstorlek jämväl sättet lör dess fyllande samt

ännu mera begagnandet av olika vedlängd gjort det fullkomligt omöjligt

för den köpande allmänheten att kontrollera erhållen vedmängd. Denna

olägenhet, som huvudsakligen är till men för den mindre burgna delen av

befolkningen, lär, enligt vad de sakkunniga inhämtat, i hög grad utnytt­

jas för illojal konkurrens från mindre samvetsgranna vedaffärers sida.

Huruvida detta för allmänheten menliga tillvägagångssätt skall kunna

stävjas utan förbud för leverans per säck skall senare diskuteras. Den

ojämförligt största olägenheten med nu praktiserade försäljningsmetoder

är emellertid enligt de sakkunnigas mening att söka i de många olika läng­

der, vari småveden framställes, i det att den variabla längden praktiskt

taget omöjliggör varje form av tillfredsställande mätning genom travning

i säck såväl som i ram. Denna variation i småvedens längd beror dels

därpå, att kastveden kapas i olika antal delar (»tvåsågad», »tresågad»,

o. s. v.), dels ock på att den saluförda kastveden själv är av varierande

längd. Sålunda förekommer ungefär lika talrikt dels 1 meters ved, dels

ock 6 kvarters (89 centimeter), 5 kvarters (74 centimeter) samt mera säll­

synt 4 lA och 4 kvarters (respektive 67 och 59 centimeter). Vid mera vanlig

delning leda dessa kastvedslängder till följande vanligast förekommande

ungefärliga längder å småveden, nämligen 18, 20, 22, 25, 30 och 33 centi ­

meter, d. v. s. att minst sex olika ramar behövas i eu vedgård för mät­

ning av t. ex. 1 hektoliter ved av dessa olika längder. Inlagda i säck

komma likaledes dessa vedlängder att åstadkomma lika många leverans

enheter, även om säckar av samma storlek och fyllda till samma höjd an-

vändas.

Det var synbarligen för att råda bot på detta virrvarr, som Kungl. Maj:t

föreslog riksdagen, att kastvedens längd skulle bestämmas till 1 meter,

30

men då samtidigt föreslogs, att den skulle få kapas till småved i jämna

delar av meter nämligen V», Vs, V« och skulle en dylik reform enligt

de sakkunnigas mening endast hava medfört en partiell förbättring i

det att allt fortfarande åtminstone tre längder funnits och tre ram­

storlekar behövts för mätning av 1 hektoliter småved.

Vill man nu, såsom från flera intresserade håll skett, tillmäta han­

deln med småved i städerna avgörande betydelse, måste den enda ra­

tionella lösningen vara den, att saluhållen småved skall vara av ensartad

längd. Efter övervägande samt hörande av ett llertal för frågans lösande

intresserade och omdömesgilla personer ha de sakkunniga funnit, att en

standardlängd för småved av K meter bör vara från flertalet synpunk­

ter lämpligast. Såsom motiv för denna längd kan bland annat anlöras:

att, enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, eldningsförsök,

verkställda genom ingenjörsvetenskapsakademiens försorg samt av kon­

sulterande värmeteknikern, civilingenjör N. Erlandsson, ådagalagt, att

längden i fråga i vanliga spisar och eldstäder medför en mycket god

bränsleekonomi och bättre än för något längre ved, som nu stundom an­

vändes;

att den föreslagna längden redan nu är mycket vanligt förekommande,

då den framställes av tvåsågad femkvartersved eller tresågad meterved;

samt

att den, på sätt nedan sägs, väl lämpar sig för aptering ur kastved,

vars längd då bör stipuleras till viss mångfald av småvedens.

Såsom allmänna fördelar med standardlängd å småved kan anföras:

att ramar för verklig mätning av travad småved lätt kunna konstrue­

ras och justeras på samma sätt, som gällande författningar föreskriva

för kastved och som även av mynt- och justeringsverket föreslagits för små­

ved;

att jämväl säck fylld med dylik småved utgör en åtminstone mot nu

rådande förhållanden avsevärt förbättrad måttenhet; samt

att vid mätning i stjälpt mått den fasta massan blir mindre variabel,

om längden blir ensartad, alldenstund man funnit att växlande längder

å veden åstadkommer olika stora tomrum i måttet.

Ehuru de sakkunniga icke funnit några verkliga olägenheter, som

kunna tala emot ett stipulerande av dylik standardlängd, måste det anses

nödvändigt tillstädja, att efter särskilt avtal jämväl andra längder än

V* meter få saluföras.

Där mätning av saluförd småved äger rum efter travning, bör givet­

vis metersystemet vara obligatoriskt likaväl som för stjälpmåttet. Den

omständigheten, att endast smärre partier ved torde komma att upp­

läggas och mätas på detta sätt föranleder lätt den reflexionen, att icke

kubikmetern utan hektolitern bör vara den lämpligaste enheten. Detta

mått skulle jämväl medföra den fördelen, att en till vissa hektoliter an­

given mängd småved kommer att betyda travad ved, medan småved,

såld i kubikmeter, angåve stjälpt mått, vilken terminologi sålunda i hög

grad skulle bidraga att undanrödja förväxlingar angående vedens lägg­

ning och täthet i måttet. Samtidigt erhålles medelst denna utväg en

skillnad från travad kastved, varav 1 kubikmeter enligt förut refererad

undersökning lämnar ungefär 9 hektoliter travad småved, och skulle de

olika måttenheterna jämväl i denna riktning bliva vägledande för va­

rans beskaffenhet och bränslevärde. Ytterligare kan behöva diskuteras,

Kungl. May.ts proposition Nr 191.

Kungl. Muj.ts proposition Nr 191.

om saluförd småved, som icke levereras i stjälpmått av minst 1 kubik

meter utan transporteras travad i t. ex. säck, ovillkorligen före in­

läggande i säcken skall behöva travas och mätas i t. ex. godkänd ram.

Ehuru onekligen mycket finnes, som talar för verklig mätning i hekto­

liter, måste man likväl känna sig tveksam, huruvida lagstadgad sådan

enbart bleve till fördel. Den dubbla travningen, nämligen först i ramen

och sedan i transportredskapet måste nämligen i ej ringa grad verka

fördyrande på distributionen och därmed på varan, vilket måste be­

traktas som en olägenhet för konsumenten. Den mest praktiska lösningen

synes därför vara, att ett transportredskap konstrueras, som samtidigt

ger skäligt mått på den däri travade vedmängden. Om ej från inät-

ningssynpunkt bättre redskap kan framställas, skulle det kunna tänkas,

att säckleverans bibehålies, men att vissa dimensioner föreskrevos för

säcken, varjämte graden av fyllning skulle kunna både vid avsändandet

och framkomsten kontrolleras medelst ett bandmått, lagt runt säcken,

vinkelrätt mot vedens längdriktning, då viss minimiomkrets skulle kunna

stipuleras för att säcken skall anses salugill. Inför de avsevärt förbätt­

rade kontrollmöjligheter som medfölja dels en standardisering av längden

å småved, dels ock ovan skisserade eller andra liknande tillvägagångs­

sätt måste de sakkunniga ställa sig tveksamma om lämpligheten av lag­

stadgad mätning i justerad ram av i smärre partier levererad småved.

Om säcken sålunda skulle godkännas, framgår av det föregående, att den

endast bör få brukas vid mätning av väl travad men icke av stjälpt ved,

för vilken senare mätning den är av alltför liten storlek samt alltigenom

olämplig.

:si

Kastved.

Om, såsom förut påpekats, de rådande olägenheterna vid handeln med

småved huvudsakligen berört städer och andra samhällen samt den

mindre burgna befolkningen därstädes, så kan däremot påstås, att den

kanske än större oredan i handeln med kastved berör snart sagt varje

medborgare landet runt, Denna oreda på bränslemarknaden, vilken de

sakkunniga berört i sitt betänkande om relationstal vid virkesmätning

(sid. 10), varjämte en av de sakkunniga, professor Tor Jonson, därom

publicerat två uppsatser i tidskriften Skogen (sid. 277, år 1916 och sid.

182, år 1918), består som bekant däruti, att metersystemet aldrig kommit

till användning i vedhandeln utan finnes ända till ett 40-tal mer eller

mindre olagliga famnmått i bruk inom landets olika delar (se även pris-

reduceringstabell vid vedköp, utgiven av länsjägmästare W. Dybeck,

som upptager 40 olika mått). Då konsekvenserna av detta oefterrättliga

tillstånd dels äro allmänt kända, dels ock påpekade och tillfullo beaktade

av 1918 års riksdag i dess skrivelse nr 369 till Kungl. Maj:t i denna sak,

kunna de sakkunniga här inskränka sig till förslag om åtgärder till ved­

handelns ändamålsenliga ordnande.

Den första punkten i detta förslag utgör en direkt konsekvens av vad

ovan föreslagits beträffande handeln med småved, nämligen att längden

på saluhållen kastved bör föreskrivas till jämn mångfald av småvedens

standardlängd, här ovan föreslagen till V* meter. Detta stadgande, som

tydligen avlägsnar bl. a. 6-kvartei’sveden ur marknaden, kommer enligt de

sakkunnigas mening att i praktiken leda därhän, att endast två längder

å kastved komma att saluföras, nämligen 1 meter och 3A meter. Båda

32

dessa längder ha inom nuvarande marknad god hävd. Meterveden har

år lör år kommit i allmännare bruk, detta ej minst genom bränslekommis­

sionens åtgöranden under kristiden och 75-centimoters ved liknar närmast

den förr allmänt använda o-kvartersveden (74.2 centimeter), vilken senare

längd enligt stadganden av år 1784 och 1827 var föreskriven lör saluförd

björkved, därest ej annat överenskommits. Ytterligare kan nämnas, att

den ojämförligt största importen från Finland sker i form av 1 meters

och 5-kvarters ved, vadan stadgande i denna riktning icke skulle verka

hindrande av denna import. Fördelarna med dessa två huvudlängder i

handeln kunna sammanfattas sålunda:

1) Genom delning i 4 respektive 3 delar erhålles ekonomiskt sett myc­

ket lämplig småved av ensartad längd.

2) \ id inläggning i redan befintliga efter 1885 års förordning krönta

ramar med 1, 2 respektive 4 kvadratmeters yta ger meterveden 1, 2 och 4

^{kubikmeters rymd, såsom frän början avsågs, medan} *A

metern i samma

^{ramar ger de nästan lika goda måtten} 3A,

IVa och 3 kubikmeter. Möjligen

skulle vid behov en ny ramtyp, som ger 1 kubikmeter vid 3

A

meters ved

behöva införas.

3) Skillnaden i längd är sa betydande, att ingen svårighet för köparen

uppstår att med ögonmått avgöra, om 1 eller

3A

meters ved utbjudes. De

misstag, som hittills gjorts t. ex. mellan 5- och 6-kvartersved eller ännu

vanligare, då 6-kvartersved (89 centimeter) svikligen försålts som meter­

ved, vilket i stor utsträckning ägt rum, komma sålunda att försvinna.

4) De betänkligheter, som framförts mot enbart meterved, nämligen att

en del pannor och större ugnar i t. ex. bagerier m. m. skulle vara konstrue­

^{rade för något kortare ved än 1 meter, bortfalla om jämväl} 3A

meters

kastved förekommer i marknaden.

I detta sammanhang torde emellertid böra anmärkas att bl. a. domän­

styrelsen, enligt av Sveriges skogsägareförbund föreslagna mätnings-

regler under senare år börjat tillämpa huggning av kastved i fulla deci­

meter, vilken åtgärd dock närmast är att betrakta såsom ägnad att under­

lätta mätning i metermått, men som icke vidtagits på grund av särskild

efterfrågan å dylika längder.

Om sålunda de sakkunniga icke kunnat finna några som helst vägande

betänkligheter mot dessa två väntade huvudlängder å kastved, bör det

dock här liksom för småved anses tillåtet att efter avtal försälja kastved

jämväl i andra längder. Likaså bör ved, som framställts av grenar, röt­

ter, stubbar eller avfall, vara befriad från bestämmelser om viss längd,

såväl för grövre ved som för småved.

Vad åter den i riksdagens skrivelse berörda mätningen av kastved i

kubikmetermått beträffar, äro de sakkunniga övertygade om, att ett från­

gående av nu brukade famnmått icke inom rimlig lid kan genomdrivas på

annan väg än genom lagstiftning. Visserligen skulle genom en förord­

ning om viss vedlängd eu mängd famnar med 6-kvarters samt vissa andra

mindre vanliga längder försvinna, men säkerligen skulle t. ex. den mängd

olika transportramar, som å järnvägarna användas i och för last­

ningen, allt fortfarande fyllas och kallas för järnvägsfamn, varjämte de

gamla famndimensionerna på 6 och 8 fot säkerligen skulle bibehållas.

Man kan sålunda ingalunda hoppas, att de av justeringsverket krönta

ramarna om 1, 2 och 4 kvadratmeter, ensamma skola vara tillräckliga att

genomföra ensartad mätning i kubikmeter, detta desto mindre som endast

en mycket ringa bråkdel av all saluhållen ved bliver mätt i dylik ram.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11)1,

33

Dim ojämförligt mesta kastveden matos nämligen fritt upplagd i trave

medelst längdmått, varvid travens höjd oeh bredd samt vedmängden inä-

tes, samt volymen uträknas genom multiplikation av yttermåtten.

De sakkunniga vilja därför på det livligaste tillstyrka lagstiftning om,

att vid handel med kastved den mätta volymen ovillkorligen skall an­

givas i kubikmeter. Såsom bevis för att de sakkunniga i denna fråga

företräda en mycket utbredd opinion, må bl. a. anföras, att Svenska

skogsvårdsföreningen, inför vilken det nuvarande oefterrättliga tillstån­

det framlagts i form av ett föredrag aAr en av de sakkunniga, i eu reso­

lution den 15 mars 1918 uttalat sig för eu sådan reform, samt att Sveriges

skogsägareförbund, vilket likaledes av de sakkunniga intresserats för

frågan, i samråd med Svenska cellulosa-, pappersbruks-, trämasse- och trä­

varuexportföreningarna i sina inmätningsregler för rundvirke (varav ett

exemplar här bifogas som bilaga) förordat kubikmetern som enda mått­

enhet för brännved. Ytterligare kan meddelas, att de flesta ordnade

skogsförvaltningar genomfört kubikmetern som brännvedmått, men då

det oaktat reformen ej allmänt kunnat genomföras, torde detta i icke ringa

mån få tillskrivas motstånd från sådant båll, där man illojalt drager

nytta av det nuvarande tillståndet på den vedköpande allmänhetens be

kostnad.

Övriga virkessortiment.

Ehuru den bristande enhetligheten vid virkesmätning varit mest känn­

bar inom bränslemarknaden, finnes det dock en mångfald andra områden,

där reformer otvivelaktigt äro önskvärda. De sakkunniga hava redan i

sitt meromnämnda betänkande om virkesmätning berört ett flertal dy­

lika fall, men vilja det oaktat ej underlåta, att i detta sammanhang åter­

upptaga en del hithörande spörsmål.

Vad då först mätning av rundvirke i s. k. fast mått beträffar, så fin­

nas visserligen eu del önskemål om förbättrad mätning jämväl för hit­

hörande sortiment, men då dessa mätningar, som föga beröra den större

allmänheten, i regel handhavas av de större och mera väl-organiserade

skogsindustrierna eller stundom av direkt organiserade inmätningsför-

eningar, vilja de sakkunniga såsom sin mening uttala, att några lagstift­

ningsåtgärder åtminstone för närvarande och i detta sammanhang icke

kunna anses vara av nöden för sådant virke. De sortiment, som mätas i

fast mått, äro speciellt sågtimmer samt tändsticksvirke och en del grövre

specialsortiment samt på vissa håll jämväl pappersved. Mycket ofta an­

vändes för dylikt virke den engelska kubikfoten som enhet, vilket mått

jiimlikt kungl. kungörelsen den 31 december 1914 Hr rättsligt tillåten vid

sidan av meter måttet.

Något annorlunda ställa sig förhållanden vid mätning i löst mått, efter

vilken metod förutom kastved jämväl pappersved, props, stubb- och pinn-

ved samt kolved och diverse smäckrare långved mätes. Utöver vad tidigare

sagts beträffande brännvedens mätning, må påpekas, att jämväl för

övriga sortiment olagliga mått ingalunda äro sällsynta. Speciellt före­

komma sådana vid det viktiga sortimentet pappersved, som i rätt stor ut­

sträckning säljes per kubikfamn om (i X 6 X 6 fot = 216 kubikfot. Då

avsikten nu är, att förbjuda famnmått inom vedhandeln, kan redan detta

vara nog anledning att utsträcka samma förbud jämväl till pappersveden

och andra till förbrukning inom landet använda sortiment. Ett än vik­

tan;;

till riksdagens protokoll

<924.

1 samt.

<52

höft. (Sr 191.)

:5

34

tigare motiv till ett sådant förbud ligger emellertid i den omständigheten,

att en del massafabriker bedriva en illojal konkurrens på så sätt, att man

alltefter som den egna iördelen kräver, stipulerar olika slags kubikfamnar,

varigenom prislluktuationer m. m. helt eller delvis fördöljes. Så hava

de sakkunniga sig bekant, att samma köpare använda omväxlande svensk

och engelsk kubikfamn, varav den sista är 8.2 procent större än den förra

och på vissa håll mätes travens böjd och bredd i svenska fot, men ved­

längden i danska fot, då en famn uppkommer, som är 5.7 procent större

än den svenska. Ett flertal motiv tala sålunda för kubikmetermåttets ge­

nomförande jämväl för sådant virke och vilja de sakkunniga påpeka, att

ett stort antal massafabriker redan nu enbart köpa sitt virke efter detta

mått, som likaså förordas i förut nämnda mätningsregler. För övrigt

småvirke med undantag av props torde redan nu kubikmetern ha stor an­

vändning, och kunna därför endast fördelar uppstå, om metersystemet

överallt konsekvent genomföres.

Annorlunda ligger emellertid frågan beträffande propsen, som huvud­

sakligen exporteras på England och som därför kapas i hela och halva

engelska fot samt merendels säljes per engelsk kubikfamn. För mät­

ningen finnas numera i exporthamnarna anställda edsvurna propsmätare,

vilkas mätning godtages av såväl köpare som säljare. Att under sådana

omständigheter i lag föreskriva metermätning inom landet på ett dylikt

exportsortiment kan enligt de sakkunnigas mening knappast vara något

allmänt intresse och bör därför såväl detta som övriga för förbrukning

utom landet avsedda sortiment vara befriade från obligatorisk mätning

i metermått. Med detta undantag för exportvirke vilja de sakkunniga

emellertid livligt tillstyrka, att all mätning av virke i löst mått före-

skrives skola ske efter metersystemet, detta oberoende av om det ovan

gjorda förslaget om viss längd på kastveden kommer att godtagas eller

icke.

'Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Sammanfattning.

Såsom en sammanfattning av vad härovan anförts vilja de sakkunniga

sålunda tillstyrka lagstiftning omfattande följande huvudpunkter.

1) Då virke, avsett för förbrukning inom landet, skall avlämnas eller

mottagas efter mätning i löst mått, skall mängden angivas i kubikmeter.

Avser leveransen travad och färdighuggen småved bör dock hektolitern

utgöra måttenhet.

2) Om utförd mätning av brännved skett i s. k. stjälpt mått, skall detta

särskilt angivas, varför vid saknad av dylik uppgift, skall anses att veden

varit travad.

3) Därest icke annorlunda avtalats, skall till bränsle färdighuggen små­

ved hava eu längd av 1/i meter samt kastved en längd utgörande hela

mångfalder av */« meter. Detta stadgande om längd gäller icke ved, som

framställts av grenar, rötter, stubbar eller avfallsvirke.

4) Behövliga ramar för mätning av 1,U meters småved i hektoliter böra

få justeras samt möjligen också sådana givande 1 kubikmeter vid mät­

ning av 3/« meters kastved. Förutom hektoliterram bör något enklare

transportredskap i form av säck eller dylikt få godkännas som hektoliter-

mått vid leverans av travad småved.

35

I och för realisation av befintliga lager samt spridande av kännedom

om bestämmelserna i en eventuell förordning bör enligt de sakkunnigas

mening i vad som stadgas om viss längd å brännved en övergångstid ej,

understigande tre år anses nödig, medan stadgandet om kubikmetermåt­

tets användning utan olägenhet torde kunna träda i kraft efter avsevärt

kortare tid.

På grund av de stora värmeekonomiska och därmed nationalekonomiska

konsekvenser som standardisering av längden på små ved kan tänkas med­

föra, vilja de sakkunniga hemställa, att förslaget om viss vedlängd under­

ställes ingenjörsvetenskapsakademien eller andra specialister på detta

område i och för yttrande.

Stockholm den 5 januari 1924.

HENRIK HESSELMAN.

WILH. EKMAN.

TOR JONSSON.

JOSEF ÖSTLIND.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 191.

Rob. Sköld.

Kungl. Muj:ts proposition Nr Wl.

2. Ram skall vara förfärdigad av trä eller järn eller annan styv me

tall; den skall vara rätvinklig och i (ivrigt av sådan konstruktion, som

blivit av mynt- och justeringsverket godkänd.

3. På ram skall genom tillverkarens försorg medelst inbränning å ramen

densammas ytinnehåll i kvadratmeter fullständigt utsättas.

§ 33.

2. målkärl av trä och rätvinkliga målkärl av metall:

a) ----------- .

b) ----------- .

c) av rätvinklig form a 30, 20, 10 och 5 hektoliter samt ä 3, 2 och 1

kubikmeter:

kiirlets längd, bredd eller höjd får ej med mer än 5 mm. skilja sig

från rätta storleken.

37

§ 37.

Jämte de närmare föreskrifter, mynt- och justeringsverket meddelar an­

gående sättet för justering av mätnings- och vägningsredskap, skall iakt­

tagas, att undersökning av kubiska och rätvinkliga målkärls rymd sker

medelst längdmått och av alla andra målkärls rymd medelst vatten.

§ 42.

Pörvarings- eller transportkärl, som ej får såsom malkärl justeras eller

nyttjas, må dock av justerare uppmätas och stämplas; skolande jämväl

transportkärlets taravikt, ifall det begå res och lämpligen kan ske, av juste­

rare bestämmas; allt under följande villkor:

l:o) Kärlet skall hava för ändamålet tillräckligt stark konstruktion och

oföränderlig form samt, om taravikten skall bestämmas, vara även i av­

seende å tyngden tillräckligt oföränderligt.

2:o) Är kärlet avsett för torra varor, skall det rymma minst 1 hekto­

liter, och för våta varor minst 15 liter; dock att även mindre kärl må

till stämpling godkännas, ifall det har tunnform och fasta bottnar.

§ 43.

1. Uppmätning av förvarings- och transportkärl skall ske medelst

vatten eller, där så kan ske med nöjaktig säkerhet, medelst längdmått.

2. Rymden utsättes å kärl avsedda att rymma 1 kubikmeter och där­

över i kubikmeter och hektoliter eller liter, samt å andra kärl i liter och

deciliter.

3. ------------.

$ 44.

1. Justeraredistriktets nummer samt årtal för stämplingen, ävensom de

siffror och bokstäver, vilka angiva kärlets rymd eller taravikt, anbringas

av justeraren, å träkärl medelst inbränning på kärlets utsida och å metall­

kärl genom att inslås å en på utsidan fastlödd plåt av bly eller annan

metall.

Hihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 152 höft. (Nr 191.)

I