Prop. 1924:20

('angående försvars- väsendets ordnande',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående försvars-

väsendets ordnande; given Stockholms slott den 1

februari 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över för- svarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­ chefen hemställt.

GUSTAF.

Carl Malmroth.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A höft. (Nr 20.) 212523 1

2

Kung!,. Maj:ts preposition nr 20.

Utdrag av protokollet över för sv ar särenden

,

hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1924.

Närvarande: Statsministern

Trygger,

ministern för utrikes ärendena friherre

Marks

von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth, anhåller härefter att få under­ ställa Kungl. Maj :ts prövning ett inom försvarsdepartementet utarbetat för­ slag till ordnandet av rikets försvarsväsende.

Statsministern yttrar härefter: Bedan innan världskriget hade fått sin avslutning, gjorde sig, icke minst inom de neutrala staterna, en rörelse gällande, som gick ut därpå, att man genom en internationell rätts- och fredsorganisation skulle söka för framtiden undvika krigets andliga och materiella förödelser samt där­ igenom bliva i tillfälle att för folkens kulturella utveckling och välstånd använda en avsevärd del av de medel, som förut tagits i anspråk för rustningar. I vårt land var denna rörelse synnerligen stark och tog sig uttryck dels däri, att Sverige 1920 inträdde i nationernas förbund trots de bristfälliglieter, som onekligen vidlådde förbundsavtalet, dels ock däri, att än tidigare frågan om en minskning i landets försvarsbördor blev föremål för statsmakternas särskilda uppmärksamhet. I sistnämnda av­ seende torde böra erinras om dåvarande statsministerns redan den 19 oktober 1917 gjorda uttalande till statsrådsprotokollet, att en begräns­ ning av försvarsväsendet borde komma under prövning, när världskriget en gång upphörde. Och då detta i slutet av år 1918 bragts till avgö­ rande, upptogs därför inom regeringen frågan om verkställande av en genomgripande revision av vårt försvarsväsende. Man fann emellertid, att med det definitiva igångsättandet av en dylik revision måste någon tid anstå, i avbidan på att situationen i världen bättre kunde överskådas, men man ansåg det dock påkallat att företaga vissa förberedande och provisoriska åtgärder av hänsyn till den stora stegringen av försvars- utgifterna och statsfinansernas bekymmersamma läge. Kesultatet blev, att Kungl. Maj:t beslöt tillsätta en kommission för att bereda vissa frågor om begränsning av de militära utgifterna och därmed sammanhängande ären­ den. Denna kommission avgav under förra hälften av 1919 utlåtanden i samtliga till densamma hänskjuta frågor, varefter den ajournerades och sedermera upplöstes.

Den 12 november 1919 upptogs frågan om en allmän revision av

3

försvarsväsendet till förnyad prövning inför Kungl. Maj:t, varvid stats­

ministern angav de synpunkter, som vid denna revision borde vara be­

stämmande. Utgående från de ogynnsamma verkningar, som ovissheten

beträffande sättet för försvarets slutliga ordnande måste vara ägnad att

medföra, betonade lian önskvärdheten av att arbetet på de nya linjer,

efter vilka vårt försvarsproblem för framtiden borde behandlas, snarast

möjligt komme i gång. För ändamålet borde en parlamentarisk försvars-

kommission tillsättas, vilken hade att dels behandla frågan om ytterligare

provisoriska anordningar utöver dem, som 1919 års urtima riksdag be­

slutat, dels ock verkställa utredning och avgiva förslag om eu revision av

Sveriges försvarsväsende. I det grundläggande uttalande, som statsministern

avgav till statsrådsprotokollet, fäste han först uppmärksamheten därpå, att

den fredsuppgörelse, som kommit till stånd, och vari upprättandet av ett

nationernas förbund ingick såsom en väsentlig beståndsdel, ännu icke

ratificerats av alla i kriget deltagande stater, sålunda ej av Nordamerikas

förenta stater, samt att de länder, som tillhört ryska riket, icke berördes

av fredsuppgörelsen utan alltjämt befunne sig i ett förvirrat krigstillstånd.

Dessa och andra luckor i uppbyggandet av det nya statssystemet borde

emellertid enligt hans mening icke utgöra hinder för vår försvarsfrågas

upptagande till fullständig utredning, då tillräckliga hållpunkter för frågans

bedömande redan förelåge och man under arbetets gång kunde taga veder­

börlig hänsyn till händelsernas utveckling i de ännu icke pacificerade

delarna av vår världsdel och till stabiliseringen i övrigt av det nya stats­

systemet. De allmänpolitiska synpunkterna för den svenska försvarsrevi-

sionen vore, såsom av honom tidigare angivits, att Sverige borde med­

verka i strävandena att efter det förödande världskriget skapa en varaktig

fred och en internationell rättsordning, ägnad att trygga freden och möj­

liggöra rustningsbördornas avveckling; att problemet alltså borde behandlas

med hänsyn tagen till det nationernas förbund, som utgått ur dessa strä­

vanden, och till de förhållanden i världen, som i övrigt uppstått genom

kriget; samt att våra försvarsanstalter enligt 1914 års organisation icke

kunde anses lämpade efter vårt folks bärkraft och det fredliga kulturarbetets

behov, utan borde en begränsning och anpassning i enlighet härmed ske.

Därjämte tillädes särskilt med avseende på betydelsen av ett nationernas

förbund, att dess konsekvenser för vårt försvarsproblem visserligen icke

kunde med säkerhet överskådas, då frågan om Sveriges inträde i ett

dylikt förbund då ännu ej varit föremål för prövning och för övrigt be­

tydelsen av detsamma för vårt försvar berodde av det sätt, varpå förbundet

faktiskt kunde komma att verka, om och när det trätt i funktion. Dessa

spörsmål kunde emellertid antagas vara besvarade, innan revisionens resul­

tat vore färdiga att framläggas. Utredningen borde alltså upptaga vårt

försvarsproblem i hela dess vidd efter de nya förutsättningar, som fram­

gått ur krigets erfarenheter och skapats genom fredsuppgörelser samt den

nya internationella rättsordningen. Den borde utgå från en allsidig prov­

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ning av den grundläggande frågan, om och i vad mån denna nya inter­ nationella rättsordning samt lärdomarna från den stora världskatastrofen gåve grund för den avveckling av rustningsbördorna, som vore ett behov för alla folk. En huvuduppgift för revisionen måste bliva att söka komma till klarhet om dessa internationella förutsättningars innebörd, innan den ginge till utformande av sina slutliga förslag.

Den parlamentariska kommission, försvararevisionen, vilken fick det vik­ tiga uppdraget att med ledning av dessa och vissa andra angivna syn­ punkter utarbeta ett förslag till revision av Sveriges försvarsväsende, av­ slutade sitt uppdrag den 15 mars 1923, då dess slutliga betänkande och förslag undertecknades. Det skulle kunna med ett visst skäl göras gäl­ lande, att varken nationernas förbund hade fått den fasthet eller för­ hållandena i världen i övrigt den stadga, som vid revisionens tillsättande förutsattes för att revisionen skulle kunna vara i stånd att avgiva ett sakligt grundat förslag till vårt försvarsväsendes ordnande.

Yad nationernas förbund angår, har Sverige visserligen blivit medlem av förbundet, men den ovisshet, som rått angående en förbundsmedlems rättig­ heter och förpliktelser av betydelse för dess militärväsendes art och styrka, kvarstår ännu i dag oförminskad. Sålunda är det alltjämt omstritt, huruvida en förbundsmedlem är pliktig att med militära maktmedel inskrida, därest någon av de övriga skulle angripas, och följaktligen är det ock ovisst, huruvida han själv vid dylikt angrepp kan med stöd av förbundsavtalet göra anspråk på militär hjälp av övriga förbundsmedlemmar. Denna oklarhet i förbundsavtalets bestämmelser är så mycket betänkligare för en mindre stat, som det icke torde vara underkastat tvivel, att, även om den tolk­ ning av förbundsavtalet, om vilken man slutligen enas, skulle bliva den, att en »moralisk», men ej en juridisk förpliktelse till militärt inskridande enligt förbundsavtalet föreligger, detta för den mindre mäktige faktiskt skulle kunna innebära, att han tvingades att försvara andra men saknade säkerhet för att själv bliva hjälpt. Endast en klar och tydlig bestämmelse om förefintligheten eller icke förefintligheten av en skyldighet att med vapen­ makt ingripa till en angripen förbundsmedlems värn och av en däremot sva­ rande rätt att, när man angripits, från de övriga erhålla understöd i för­ svaret mot angriparen ger någon ledning vid försöket att lösa det egna försvarsproblemet. Det surrogat för förbundsavtalets saknad av bestäm­ melse i ämnet, som man är i färd med att söka skapa under formen av ett vid sidan av förbundsavtalet stående, frivilligt garantiavtal mellan ett större eller mindre antal stater, är mera ägnat att förminska än att stärka förbundets utveckling till ett internationellt rätts- och skyddsförbund. Då härtill kommer, att man alltjämt har anledning att vara tveksam med av­ seende på den anda, som kommer att besjäla förbundets verksamhet, när det för förbundet gäller att taga ställning till mäktiga medlemmars mer eller mindre godtyckliga åtgärder, synes det mig riktigast att avstå från tanken, att vi redan nu i nationernas förbund skulle våga se en verklig garanti

5

för vårt oberoende. Yad vår neutralitet åter angår, löper denna en avse­

värd risk redan genom de förpliktelser i avseende å ekonomiska sank­

tioner, transitering m. m., som vi obestridligen åtagit oss genom vårt in­

träde i förbundet. Men den garanti mot överfall, som förbundsakten

enligt sin härutinnan klara lydelse erbjuder i avseende å samtliga för-

bundsmedlemmars skyldighet att avbryta sina ekonomiska förbindelser med

en fridstörare, torde icke kunna betraktas såsom någon fullgod ersättning

för inskränkningen i vår rätt att hålla oss neutrala. Förbundets bristande

universalitet och den ingalunda osannolika möjligheten, att man inom

förbundet undandrager sig att deltaga i de av förbundsavtalet påbjudna

sanktionsåtgärderna, göra denna garanti vida mindre värdefull än man vid

förbundets stiftande hade föreställt sig. Den trygghet, medlemskap i för­

bundet skulle skänka oss, kan för visso i framtiden bliva en helt annan

än för närvarande, och hoppet därom bevara vi, men innan detta hopp

förverkligats, kan olyckan redan hava hunnit träffa oss.

Beträffande därefter förhållandena i övrigt i världen, i den mån de­

samma inverka på vårt försvarsväsende, eller vad man brukar kalla vårt

militärpolitiska läge, möta vi även på detta område samma ovisshet,

samma osäkerhet, samma brist på fasta utgångspunkter för dess objektiva

bedömande. Det enda vissa är, att den nuvarande världssituationen i sig

innesluter alla möjligheter och följaktligen även stora faror. JämUkts-

systemet i världen bortsopades genom världskriget, och detta jämvikts-

system var dock i all sin ofullkomlighet en dominerande maktfaktor, som

ännu icke hunnit ersättas med någon likvärdig. På samma sätt som inom

en stat ett störtande av en maktinnehavare, utan att makten ostridigt över­

går till en annan, lämnar fältet öppet för ett mer eller mindre tillfälligt

intagande av härskareställning från än den enes, än den andres sida, sker

detta även inom statssystemet. Det tager en rundlig tid, innan en ny

fast ordning lyckas få den anslutning, som fordras, för att den skall kunna

göra sig gällande, eller en återgång sker till det gamla system, som man

övergivit.

Medan statssystemet befinner sig i en dylik jäsningsprocess, är varje

stats ställning "fylld av faror, och särskilt de smärre staterna löpa en

verklig risk att få betala den uppgörelse, som slutligen kan ske mellan

de mäktiga. Från nu angivna utgångspunkt måste vårt lands allmänna

militärpolitiska läge för närvarande anses förenat med stora vanskligheter.

Det lönar sig därför icke att närmare undersöka, huruvida detsamma i

förhållande till en från något visst håll kommande fara kan anses för­

sämrat eller förbättrat i jämförelse med vad fallet var, när världskriget

började. Att faran då var särskilt stor är uppenbart, eftersom jämvikts-

systemet visat sig icke hava kraft att hålla tillbaka kriget. Under dettas

lopp kunde neutraliteten lätt hava gått till spillo, och på krigets utgång

berodde tydligen, i vad mån förutsättningarna för bevarandet av vårt obe­

roende skulle vinna i styrka eller försvagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

6

Huru ligger frågan emellertid för närvarande? Allt är flytande, och i det utrikespolitiska kaos, som kriget och freden skapat, är det omöjligt att skönja, huruvida den stabilisering, som förr eller senare måste nås, skall komma på fredlig väg eller först efter ytterligare, mer eller mindre omfattande förvecklingar. Omöjligt är även att förutse, vilka makter som under en dylik stabiliseringsperiod kunna komma att trängas i bakgrunden och vilka andra som i följd härav skola framträda såsom huvudmakter med en tilläventyrs föga begränsad handlingsfrihet. Skulle bland dessa senare befinna sig en stat, som är väsentligt starkare än vårt land och vars själviska intressen i en viss situation kunna tänkas äventyra vår fred, vore det för oss ödesdigert att hava slagit oss till ro vid att en dylik stat i närvarande ögonblick möjligen ägde varken vilja eller förmåga att hota vårt oberoende. Även om vårt militärpolitiska läge i dag vore relativt gott, sakna vi varje garanti för att detta bleve fallet även i morgon.

Är vad jag nu sagt riktigt, måste man erkänna, att lika litet som na­ tionernas förbund ännu nått den styrka och fasthet, som äro erforderliga för ett riktigt uppskattande av dess inverkan på vårt försvarsbehov, lika litet lämnar det nuvarande världsläget någon tillräcklig utgångspunkt för bedömandet, huru\ida eller i vad man vi kunna minska den försvarsbe­ redskap, som, när världskriget var överhängande eller brutit ut, ansågs betingad av hänsynen till vår nationella säkerhet.

Under dessa omständigheter kunde det synas, som om tidpunkten ännu icke vore inne för att upptaga till slutlig handläggning frågan om ord­ nandet av vårt försvarsväsende.

Otvivelaktigt är ock, att det för försvarsrevisionen fastställda program­ met skulle kunna anses böra föranleda till frågans uppskjutande. Emel­ lertid, detta program kan icke vara ovillkorligt bestämmande. Skäl kunna föreligga för att man trots det världspolitiska lägets stora ovisshet lämp­ ligen kunde eller rent av borde söka med det snaraste komma ur det nuvarande försvarsprovisoriet. Ett sådant skäl skulle kunna anses vara förhanden, såvida den från visst håll uttalade meningen vore riktig, att innan ett krig bryter ut, detsamma förebådas av händelser, som lämna till­ räcklig tid för den av kriget hotade att väsentligen komplettera en otill­ fredsställande försvarsberedskap. Ett slags stomme till ett försvarsväsende måste man ju alltid äga, och något skäl att dröja med dess fixerande och förverkligande förefunnes i så fall tydligen icke. Den enda utredning, som vore behövlig, skulle bliva den, huru man på bästa sätt kunde få den gjorda försvarsorganisationen snabbt utvecklingsmöjlig.

I detta resonnemang ligger så till vida något berättigat, som det torde vara otvivelaktigt, att ett land med våra begränsade ekonomiska resurser måste hålla sin försvarsberedskap inom relativt blygsamma gränser och följaktligen måste räkna med möjligheten att kunna vid krigsfara i någon mån förbättra densamma.

Felaktigt och stridande mot all erfarenhet är däremot, på sätt försvars-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

7

revisionen jämväl gjort gällande, det antagandet, att varsel om ett kom­

mande krig skulle komma så tidigt, att man i någon avgörande grad skulle

hinna med att utvidga eu otillräcklig organisation, förbättra en ofull­

ständig utbildning eller öka en bristfällig krigsutrustning. Men även om

ett sådant varsel i god tid vore tänkbart, skulle det för visso ej vinna

det beaktande, som det förtjänade. Vad den skarpsinniga iakttagaren

betraktade såsom ett oväder, hotande med urladdning, skulle säkerligen

för den stora allmänheten framstå såsom ett övergående, sig snart sking­

rande moln. Fienden stode efter all sannolikhet vid gränsen, innan man,

åtminstone med vårt folks utrikespolitiska optimism, skulle hava kommit

till en allmännare insikt om allvaret i situationen och nödvändigheten av

en genomgripande utvidgning av den svaga försvarsberedskapen. Icke

minst skulle härvid faran av att reta den björn, som börjat röra pa sig, för

många bliva bestämmande för att ej vidtaga några mera betydande åtgärder

för stärkande av försvarskraften.

På grund av vad som nu anförts, anser jag det oundgängligt, att den

under freden skapade försvarsberedskapen såväl till organisation som till

utbildning och materiel erhåller den styrka, att den kommer att utgöra

icke ett blott bihang i en plötsligt åstadkommen krigsberedskap, utan

den fasta, dominerande kärnan i ett på grund av krigssituationen utvecklat

försvar.

Det stöd för ett omedelbart avgörande i försvarsfrågan, som man velat

hämta ur den antagna möjligheten att väsentligen förstärka och fullstän­

diga försvarsberedskapen under tiden mellan en krigsfaras uppkomst och

ett krigsutbrott, har sålunda visat sig sakna verklighet. Därav följer dock

ej, att försvarsreformen bör uppskjutas i avbidan på att förhållandena i

världen stabiliseras och låta sig bättre bedömas. Emot uppskov talar

nämligen ett annat skäl, vilket enligt min mening bör anses avgörande.

Detta skäl framgår ur den ståndpunkt, den nuvarande regeringen vid sitt

tillträde intog med avseende på vårt för svar sproblem. I den då avgivna

regeringsförklaringen uttalades följande: Begeringens avsikt är att inom de

gränser, som bestämmas av landets ekonomiska och finansiella förmåga,

söka få fram en försvarsorganisation, som i rent militärt avseende inne­

bär det mest fullständiga utnyttjande av de för ändamålet till buds stå­

ende medlen och samtidigt ger landet största möjlighet att i farans stund

utveckla den för svar skråf t, som rikets säkerhet kan kräva.

Min utgångspunkt är denna. En förs var skråf t, sådan som 1914 års

organisation, jämkad och moderniserad efter krigets erfarenheter, skulle

skänka, vore för visso väl motiverad av det utrikespolitiska läget, som

icke på länge kan antagas bliva i avsevärd grad förbättrat. Men en sådan

organisation måste under nuvarande ekonomiska och finansiella förhållanden

i vårt land anses medföra bördor, som skulle äventyra vårt folks för­

måga att hålla ut med denna försvarsberedskap. Enligt verkställda be­

räkningar skulle nämligen redan ett upprätthållande av namnda försvars­

Kung!. Maj:ts proposition nr 20.

8

organisation frånsett pensioner och dyrtidstillägg — draga en årlig kostnad av omkring 182 miljoner kronor i nuvarande myntvärde. Utan att behöva taga min tillflykt till några särskilda, mer eller mindre tillför­ litliga beräkningar kan jag såsom nästan obestridligt beteckna, att en dylik försvarsbudget skulle av vart folk betraktas och vid tillämpningen kännas såsom en överbelastning. En blick på den vid årets riksdag framlagda budgeten torde vara tillräcklig för att visa, att ett så stort belopp för för­ svarsändamål skulle medföra en skatteökning, som kunde allvarligt skada näringslivet eller nödvändiggöra en nedskärning av övriga utgiftsposter, som vore ägnad att väcka de allvarligaste betänkligheter. Men om sålunda den budget för nästa budgetår, som regeringen underställt riksdagens pröv- ning, kan åberopas såsom bevis mot den finansiella möjligheten att reali­ sera ett försvarsprogram av den omfattning som 1914 års organisation, visar den å andra sidan, uppgjord som den är med försiktighet och nog­ grannhet, att vårt folk kan titan allt för stora svårigheter bära en försvars­ budget, uppgående till ungefär det belopp, som fordras för 1914 års för­ svarsorganisation, sådan den efter vidtagna inskränkningar föreligger i det s. k. provisoriet. Ja, man torde utan fara för misstag kunna göra gällande, att 1924—1925 års statsreglering är så avpassad, att en i och för sig önskvärd säkerhetsmarginal finnes. Halla vi en ny försvarsorganisation inom den starkt begränsade finansiella ram, som de i 1924—1925 års budget upptagna försvarsanslagen innebära, tarvas följaktligen ingen särskild undersökning om landets förmåga att bära kostnaderna för denna försvars­ organisation. Den enda fråga, vars besvarande under nämnda förutsätt­ ning erfordras, blir den, om det nuvarande provisoriet ger eller icke ger den största möjliga försvarseffekt för de kostnader, som detsamma medför. Vid den undersökning härutinnan, som med beaktande av försvarsrevisio­ nens betänkande och efter tillkallande av sakkunniga verkställts inom rege­ ringen, hava regeringens medlemmar kommit till den enhälliga uppfatt­ ningen, att så icke är förhållandet. På grund härav har det av chefen för försvarsdepartementet nu anmälda förslag till ny försvarsorganisation utar­ betats, vilket såvitt vi förstå innebär en försvarsberedskap, bättre än någon annan, som kan astadkommas för de kostnader, vilka enligt ovan angivna synpunkt ansetts kunna belasta budgeten. Detta förslags innehåll och grunderna för dess särskilda bestämmelser är det chefens för försvars­ departementet sak att närmare utveckla. För min del vill jag endast till- lägga, att de skäliga offer, ett folk underkastar sig för sitt försvar, icke blott ådagalägga dess föresats att bevara sin fred och sin neutralitet, utan framförallt äro av världssituationen påkallade bevis för folkets orubbliga \ilja att leva. Att en dylik vilja finnes och av andra folk anses föreligga är det säkraste värnet för rikets oberoende och självständighet.

Kungl. Maj ds proposition nr 20.

9

Departementschefen, statsrådet Malmroth, anför härefter:

Såsom statsministern erinrat, beslöt Kungl. Maj:t den 12 november 1919

att uppdraga åt en kommission att, bland annat, verkställa utredning och

avgiva förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende.

Till fullgörande av det sålunda givna uppdraget har nämnda kommission

— den s. k. försvarsrevisionen — den 15 mars 1923 avgivit betänkande

och förslag i ämnet. För detta förslags innebörd kommer att i det föl­

jande vid behandlingen av varje särskild punkt redogöras.

Över försvarsrevisionens berörda förslag hava infordrade yttranden avgivits

dels den 8 juni 1923 av en generalskommission, bestående av chefen

för generalstaben, samtliga arméfördelningschefer, kommendanten i Boden,

militärbefälhavaren på Gotland, inspektörerna för infanteriet, militärläro-

verken m. in., kavalleriet och trängen, generalfälttygmästaren och inspek­

tören för artilleriet samt chefen för fortifikationen ävensom generalinten­

denten, generalfältläkaren och generalkrigskommissarien,

dels den 20 juni 1923 av arméförvaltningen,

dels den 27 juli 1923 av marinförvaltningen och chefen för marinstaben

efter hörande av vederbörande stationsmyndigheter jämte kommendanterna

i Yaxholms, Karlskrona och Älvsborgs fästningar och i samråd med högste

befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet samt, i vad rör

kustfästningarna, med chefen för generalstaben och chefen för fortifikationen,

dels ock den 5 maj 1923 av chefen för sjökarteverket.

Vidare hava Svenska under officers förbundet och Svenska furirförbundet

samt flottans maskinistföreningar i Karlskrona och Stockholm, vilka lämnats

tillfälle att yttra sig över försvarsrevisionens betänkande, inkommit med

yttranden i ämnet, maskinistföreningen i Karlskrona den 8 juni 1923

och övriga sammanslutningar den 9 i samma månad.

Emellertid hade jag uti skrivelse den 14 maj 1923 anmodat den då

samlade generalskommissionen att, såsom en i samband med försvarsrevi­

sionens betänkande stående fråga, angiva de principer, vilka enligt kommis­

sionens mening borde läggas till grund för en revision av lantförsvaret,

därest de årliga utgifterna för denna försvarsgren skulle behöva nedbringas

till ett belopp, som vid sagda tidpunkt ansågs böra hänföras ungefär till

det i en vid revisionens betänkande fogad reservation angivna eller omkring

88,8 miljoner kronor.

Med anledning härav anförde generalskommissionen i särskild skrivelse

den 8 juni 1923 följande.

I sitt yttrande över försvarsrevisionens betänkande och i samband där­

med stående frågor hade generalskommissionen framhållit, att med hänsyn

till Sveriges nuvarande militärpolitiska läge någon minskning för framtiden

av vår försvarsorganisation och försvarsberedskap icke vore tillrådlig. De

inskränkningar härutinnan, vilka icke desto mindre nu kunde föranledas av

rikets ekonomiska och statsfinansiella förhållanden, måste därför, enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

samma yttrande, betraktas såsom ett snarast möjligt övergående provisorium samt vidtagas pa sadant sätt, att huvudgrunderna av 1914 års försvars­ organisation förbleve orubbade, samt att möjlighet alltjämt bibehölles att åter hastigt utveckla organisationen och stärka försvarsberedskapen.

Dessa synpunkter gällde även det fall, som avsåges i ovan nämnda departementschefsskrivelse, emedan några förutsättningar av militärpolitisk natur för en minskning av Sveriges försvarsorganisation och försvarsbered­ skap i den omfattning, ifrågavarande fall innebure, icke kunde anses före­ ligga. Härav följde även, i enlighet med vad som framhållits i generals­ kommissionens yttrande över försvarsrevisionens betänkande, dels att den personliga tjänstgöringsskyldigheten, vilken utgjorde en av försvarets huvud­ grunder, borde bibehålla sin karaktär av allmän värnplikt i den bemärkelse, detta begrepp hittills uppfattats i vårt land — en klyvning av värnplikts- kontingenten på det sätt, försvarsrevisionen förordat, kunde därför icke av generalskommissionen tillstyrkas —, dels att antalet truppförband (regementen och kårer) borde bibehållas.

Departementschefsskrivelsen avsåge så stora kostnadsbesparingar, att det för att hålla sig inom ramen för de angivna kostnaderna bleve nödvändigt vidtaga omfattande inskränkningar i försvarsorganisationen. Dessa inskränk­ ningar måste drabba härordningen i dess helhet samt fördelas mellan här­ ordningens samtliga delar på sådant sätt, att de i så ringa mån som möjligt inverkade ofördelaktigt på försvarsorganisationen och försvarsberedskapen, varvid det, som vore i krig viktigast, i främsta rummet borde tillgodoses. Infanteriet finge icke i något avseende ställas i bakgrunden.

I den mån det gällde att vidtaga inskränkningar i värnpliktstjänstgöringen (de värnpliktigas utbildning) i fredstid, syntes böra undersökas:

huruvida icke den värnpliktiga årskontingenten enligt de senaste årens erfarenheter borde beräknas mindre än enligt försvarsrevisionens förslag;

huruvida icke de kroppsliga fordringarna på duglighet till vapentjänst borde skärpas; samt

huruvida icke det kunde vara önskvärt att på grund av sociala skäl för den närmaste framtiden i vidsträcktare mån, än som hittills skett, bevilja frikallelse från värnpliktens fullgörande i beväringen i fredstid.

Beträffande utbildningen i fredstid borde erfarenheterna från världskriget i möjligaste mån vara bestämmande. De minskningar, vilka visade sig nödvändiga av kostnadsskäl, borde i överensstämmelse med det ovan sagda, träffa samtliga truppslag och tjänster i enlighet med deras särskilda natur.

I den mån inom nuvarande antalet truppförband (regementen och kårer) inskränkningar befunnes nödvändiga beträffande den fast anställda perso­ nalen och stamhästarna, borde inskränkningarna, med beaktande av de särskilda truppslagens natur och betydelse enligt erfarenheterna från världs­ kriget, fördelas så likformigt som vore möjligt och lämpligt — allt med iakttagande av att fullt tillräcklig befälspersonal funnes att tillgå för ut­ bildningsarbetet med hänsyn tagen även till den enligt ovan angivna grunder bestämda värnpliktsstyrkan.

11

Vid sådant förhållande syntes icke särskilt behöva framhållas nödvändig­

heten av sådana anordningar, att den fast anställda personalstyrkan av

olika grader höllcs fulltalig, att behovet av underbefäl tillgodosåges på ett

effektivt sätt, samt att tillgången av reservbefäl och reservunderbefäl be­

tryggades.

Ehuru jag icke kunde dela generalskommissionens mening, att de in­

skränkningar i försvarsorganisationen, som nu måste vidtagas, borde be­

traktas såsom ett snarast möjligt övergående provisorium, utan fastmera

hyste den uppfattningen, att det nu gällde ett definitivt ordnande av vårt

härväsende för så lång tid framåt, som kunde överblickas, men å andra

sidan ansåg de av generalskommissionen angivna principerna för de er­

forderliga inskränkningarnas vidtagande beaktansvärda — särskilt som de

i fråga om den av försvarsrevisionen föreslagna s. k. kategori klyvningen

och truppförbandsindragningen i stort sett överensstämde med den kritik,

för vilken revisionens förslag i förevarande hänseende blivit i den all­

männa diskussionen utsatt — fann jag för frågans vidare beredning önsk­

värt, att ett på generalskommissionens principer grundat härordningsförslag

utarbetades. Med anledning härav anbefalldes chefen för generalstaben den

22 juni 1923 att låta inom generalstaben utarbeta och till Kungl. Maj:t in­

komma med förslag till lantförsvarets ordnande, vid vilket förslags utarbe­

tande borde beaktas dels vissa, på generalskommissionens ovannämnda ut­

talanden grundade direktiv, dels ock försvarsrevisionens betänkande och

förslag jämte däröver avgivna yttranden. Chefen för generalstaben erhöll

därjämte den anvisningen, att de årliga kostnaderna för lan försvaret —

övergångskostnader och engångskostnader oräknade — borde nedbringas

till 86 miljoner kronor. Sedan därefter vid fortsatt övervägande det be­

funnits lämpligt att organisera flygvapnet såsom ett med armén och marinen

sidoordnat självständigt vapen, meddelades chefen för generalstaben, att från

den angivna kostnadssumman skulle dragas den för härens flygväsende av

försvarsrevisionen beräknade årliga kostnaden, ävensom att det infordrade

förslaget icke skulle omfatta flygvapnet.

Till åtlydnad härav har chefen för generalstaben den 30 november 1923

överlämnat ett i enlighet med sålunda givna anvisningar utarbetat för­

slag till lantförsvarets ordnande. Ifrågavarande förslag, vilket av chefen

för generalstaben beräknats draga eu årlig kostnad av 83.3 miljoner kronor,

benämnes i det följande chefens för generalstaben besparingsförslag.

På grundvalen av försvarsrevisionens betänkande och förslag jämte där­

över avgivna yttranden ävensom chefens för generalstaben nyssnämnda

förslag har jag med biträde av jämlikt Kungl. Maj:ts den 22 juni 1923

lämnade bemyndigade tillkallade sakkunniga låtit inom försvarsdepartementet

utarbeta förslag till försvarsväsendets ordnande.

Över nämnda förslag, såvitt avser värnpliktslag samt huvuddragen av

lantförsvaret, har den 22 december 1923 avgivits infordrat yttrande av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

12

generalskommission med enahanda sammansättning, som förut angivits. I detta yttrande hava framställts åtskilliga erinringar beträffande såväl ut­ bildningstiden för de värnpliktiga som organisationens omfattning m. m.

I de flesta fall har jag emellertid icke ansett mig kunna taga hänsyn till ifrågavarande erinringar, utan hava desamma därför från min sida endast kunnat föranleda vissa smärre jämkningar i det uppgjorda förslaget.

Innan jag redogör för det inom försvarsdepartementet utarbetade förslaget till ordnande av rikets försvarsväsende, torde jag emellertid få i korthet angiva de allmänna utgångspunkter, från vilka förslaget utarbetats.

Såsom statsministern i sitt yttrande redan framhållit, skulle ett upprätt­ hållande av 1914 års försvarsorganisation draga en direkt årlig kostnad av i runt tal 182 miljoner kronor. Härtill skulle emellertid, under förut­ sättning av nämnda organisations fullständiga genomförande, komma av­ sevärda belopp dels för utförande av vissa, av sagda organisation betingade byggnadsföretag, med vilkas igångsättande eller fullföljande hittills fått anstå, dels ock för anskaffande av med hänsyn till erfarenheterna från världskriget erforderlig modern materiel m. m. Nyssnämnda kostnads- summa skulle sålunda högst väsentligt överskridas. Såsom försvarsrevi- sionen (Del 1, sid. 99) framhållit och statsministern nyss ytterligare be­ tonat, är det uppenbarligen under nu rådande ekonomiska och finansiella förhållanden icke möjligt att för vårt försvarsväsende avse så stora belopp. Det har även, som bekant, visat sig nödvändigt att efterhand avstå från det planlagda genomförandet av ifrågavarande organisation, såväl med av­ seende a hären som beträffande flottan och kustartilleriet. Den försvars­ organisation, som nu tillämpas, är sålunda icke sådan, som den år 1914 planlades.

Den för innevarande års riksdag framlagda försvarsbudgeten uppgår — efter framräknande av kostnaderna för sj ökarte verket ävensom för dyrtids- tillägg, vilka kostnader försvarsrevisionen i sitt förslag icke ansett sig böra medtaga — till i runt tal 138.6 miljoner kronor. Då man nu, på sätt statsministern anfört, står inför uppgiften att för en kostnad av denna storlek söka åstadkomma en organisation, som giver största möjliga för- svarseffekt, gäller det givetvis att undersöka, vilka olägenheter som vidlåda provisoriet.

Vad som härvid närmast faller i ögonen är det allmänna osäkerhetstillstånd, som ett provisorium i och för sig enligt sakens natur måste skapa. I förevarande fall har detta osäkerhetstillstånd bland annat tagit sig uttryck däri, att personalrekryteringen försvårats, att arbetena med mobiliserings- planer, reglementen och dylikt icke kunnat utföras med erforderlig säkerhet, samt att övningarna icke kunnat bedrivas med nödig planmässighet, allt förhållanden som, därest de finge fortfara, så småningom skulle leda till organisationens sönderfallande.

Många och svåra äro även de olägenheter, som, särskilt vad beträffar

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

13

liiiren, framkallats av det sätt, varpå utbildningen av de värnpliktiga under

provisoriet varit organiserad. Först och främst liar den för denna utbild­

ning anslagna tiden visat sig otillräcklig. Vidare bär utbildningen till

följd av det rådande osäkerlietstillståndet icke kunnat planläggas på det

för ändamålet med densamma lämpligaste sättet. Ytterligare bär opropor­

tionerligt stor del av utbildningstiden måst tagas i anspråk för handräck­

ningar och andra förrättningar vid sidan av övningsprogrammet. Nu an­

givna förhållanden hava, vart i sin mån, bidragit till att utbildningsresul-

tatet blivit allt annat än tillfredsställande.

Vad särskilt angår de till underbefäl eller fackmän avsedda värnpliktiga,

har uttagningsprocenten med hänsyn till erfarenheterna från världskriget

befunnits alltför låg, varjämte de för ändamålet uttagna på grund av den

korta utbildningstiden i allmänhet icke kunnat föras fram till den utbild­

ningsnivå, som påkallas av sådana värnpliktigas avsedda användning vid

mobilisering.

Även för flottans och kustartilleriets vidkommande hava provisoriets be­

stämmelser med avseende å de värnpliktigas utbildningstid visat sig oläg­

liga, medförande minskad krigsberedskap, personalombyten in. m.

Bortsett från vad nu framhållits, har provisoriet jämväl verkat nedsättande

på landets försvarskraft därigenom, att för försvarets vidmakthållande ound­

gängliga krav i avvaktan på en fast organisation ansetts böra skjutas åt

sidan.

Sålunda har, vad beträffar flottan, där fartygsmaterielen utgör den helt

och hållet dominerande faktorn, ersättningsbyggnaden av fartyg sedan flera

år praktiskt taget legat nere, varigenom flottans stridsvärde gradvis nedgått,

i samma mån som örlogsfartygen blivit allt mera föråldrade och otidsenliga.

Likaledes hava världskrigets rika erfarenheter i fråga om beväpning och

utrustning icke kunnat på långt när, som sig bort, tillgodogöras.

Slutligen har flygväsendet — som under och efter världskriget utom­

lands undergått en stark utveckling — varken med avseende å organisation

eller materiel tillgodosetts i närmelsevis den grad, vartill dess betydelse

för krigföringen enligt världskrigets erfarenheter måste anses föranleda.

Vid utarbetandet av det förslag till ny försvarsorganisation, för vilket

jag i det följande skall närmare redogöra, har det i främsta rummet gällt

att råda bot för de brister, som, enligt vad jag här framhållit, vidlåda

det nuvarande provisoriet. På vad sätt detta tänkts skola äga rum, kom­

mer att framgå av den följande redogörelsen.

Innan jag övergår till denna, återstår blott att nämna, att jag i likhet

med försvarsrevisionen funnit det alltför vanskligt att under nuvarande

osäkra förhållanden söka företaga en sådan teoretisk avvägning av för­

hållandet mellan de olika försvarsgrenarna, som på grundval av andra

försvarsberedningens betänkande uti 1914 års försvarsorganisation ägde

rum. För mig har den avgörande synpunkten uteslutande varit att inom

förut angiven kostnadsram så organisera de olika försvarsgrenarna, att

försvaret erhåller den största möjliga effektivitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Kung! Maj:ts proposition nr 20.

17

Försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Beträffande försvarsdepartementets verksamhetsområde tiar försvarsrevi-

Försv ars-

sionen (Del 1, sid. 251) haft under övervägande, huruvida icke ärenden ,LVlsl0nen-

angående sjökarte väsendet lämpligen borde avskiljas från departementets

handläggning. Med hänsyn till den av statsmakterna helt nyligen —

vid 1921 års riksdag — intagna ståndpunkten hade revisionen emellertid

icke ansett sig böra upptaga förevarande spörsmål till förnyad omprövning.

Ehuru jag anser starka skäl tala för, att sjökarteverket, vars huvud-

Departements-

uppgift numera måste anses vara av rent civil natur, förlägges under chefen.

handelsdepartementet, finner jag mig dock, med hänsyn till vad försvars-

revisionen anfört, icke nu böra påkalla förnyad prövning av denna fråga.

Försvarsdepartementets avdelning av

Kung!. Maj:ts kansli.

Enligt den från och med den 1 juli 1920 gällande organisationen

Nuvarande

skulle inom försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli

organisation.

vara anställda

1 statssekreterare,

1 expeditionschef,

6 kansliråd,

6 förste kanslisekreterare,

1 registrator,

6 andre kanslisekreterare,

1 kontorsskrivare, kvinnlig,

2 kanslibiträden, kvinnliga,

3 kontors biträden, kvinnliga,

1 förste expeditionsvakt,

2 expeditionsvakter samt

amanuenser i mån av behov.

Försvarsrevisionen har i sitt betänkande (Del 1, sid. 254) anfört, att

Försvars-

de av revisionen föreslagna avsevärda begränsningarna av försvarsanstalterna

kunde antagas komma att medföra en minskning i personalbehovet å

kansliavdelningen, sedan den nya försvarsorganisationen blivit tillfullo

genomförd. Dessförinnan syntes emellertid svårligen några personal­

indragningar kunna göras. Genomförandet av en ny försvarsorganisation,

vare sig denna avsåge en utökning eller en begränsning av de bestående

försvarsanstalterna, medförde städse ett ökat arbete för vederbörande för-

valtningsmvndigheter. Det vore i varje fall icke möjligt att pa förhand

med någon som helst tillförlitlighet bedöma kansliavdelningens personal­

behov efter den nya försvarsorganisationens genomförande. Kevisionen

ansåge sig därför icke böra framställa något förslag om minskning av

den nuvarande personalen.

Sedan försvarsrevisionens betänkande avgavs, hava jämlikt beslut av

Departements-

1923 års riksdag vissa ändringar vidtagits i staten för departementet.

chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 sand. 17 A höft. (Nr 20.) 212523

2

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

Sålunda hava en förste och en andre kanslisekreterartjänst indragits, var­

jämte en tjänsteman, som tidigare på förordnande uppehållit en förste

kanslisekreterarbefattning, numera avlönas med en andre kanslisekreterarlön.

I årets statsverksproposition har föreslagits ^besparande av ytterligare

en förste kanslisekreterarlön genom att icke avse någon vikarie för en

förste kanslisekreterare, som uppehåller ett kanslirådsämbete under ordinarie

innehavarens förordnande såsom expeditionschef i annat departement. Givet­

vis bör hänsyn härtill tagas vid beräknandet av departementets personal­

behov efter den nya försvarsorganisationen. Härutöver anser jag mig icke

för närvarande böra föreslå någon minskning av departementets personal.

Såsom i statsverkspropositionen vidare anförts, skulle emellertid ett genom­

förande av det av statens besparingskommitté den 8 december 1923 av­

givna förslaget angående förenklad behandling av vissa besvärs- och anmärk­

ningsmål möjliggöra indragning av ett kanslirådsämbete i försvarsdeparte­

mentet. Därest nämnda förslag vinner statsmakternas bifall, bör den i

förevarande sammanhang gjorda personalberäkningen självfallet undergå

härav föranledd jämkning. För övrigt torde frågan om begränsning av

departementets personalbehov erhålla förnyad aktualitet i samband med

blivande undersökningar rörande möjligheten att företaga ytterligare £>ersonal-

indragningar inom Kung! Majrts kansli i allmänhet.

La ii t försvarets och sjöförsvarets kommando­

expeditioner.

Lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner komma att av­

handlas i samband med redogörelsen för lantförsvaret respektive sjöför­

svaret.

LÅNTFÖRSVARET

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

21

I. Allmänna grunder för lånt försvarets

ordnande.

Såsom försvarsrevisionen uti sitt betänkande framhållit, torde den all­

männa värnplikten vara den enda grund, på vilken ett land som Sverige

bör bygga sitt försvarsviisende. Endast genom den allmänna värnplikten

kunna nämligen våra lantstridskrafter uppbringas till sådan styrka, att de

bliva i stånd att avvärja eu fientlig invasion. Men även ur eu annan syn­

punkt än den militära nödvändighetens bör, såsom revisionen jämväl betonat,

den allmänna värnplikten ligga till grund för vår härordning. Om det redan

i allmänhet kan sägas, att det bör åligga varje medborgare i ett fritt

land att efter måttet av sina krafter bidraga till landets försvar mot en

inkräktande fiende, torde detta i alldeles särskild grad kunna sägas om

ett land som vårt, där den allmänna värnplikten varit av ålder erkänd

och under de sistförflntna hundra åren jämväl tillämpad. Att nu fritaga

landets manliga befolkning från denna allmänt medborgerliga skyldighet

och överlåta omsorgen om rikets försvar åt en legohär synes strida icke

endast mot den historiska utvecklingen utan även mot den demokratiska

uppfattning, som numera på alla områden av samhällslivet gör sig gällande.

Ett uppsättande av en mera betydande yrkesarmé kräver, vilket ävenledes

försvarsrevisionen (Del 1, sid. 131) påvisat, mycket stora kostnader. Att

på denna väg åstadkomma den krigsstyrka, som i det nutida kriget visat

sig erforderlig, är av finansiella skäl uteslutet. Frivillig anställning bör

därför tillämpas såsom grund för härens rekrytering endast i den mån

detta erfordras för att organisera erforderliga kadrar.

Den i fredstid befintliga armén är i främsta rummet en organisation för

de värnpliktigas utbildning. Eredsorganisationen kan emellertid icke ord­

nas enbart med hänsyn till denna utbildning. Fastmer bör arméns krigs­

organisation vara bestämmande för dess organisation i fred. Denna senare

måste sålunda möjliggöra att vid krigsutbrott hastigt mobilisera de för

krigsorganisationen erforderliga stridskrafterna, samtidigt som formationer

skola kunna uppsättas för ordnandet av ersättningsväsendet och för organi­

serandet av nya, för fälthären avsedda truppförband in. in. Givet är, att

ju större del av folkkraften, som vid krigsutbrott kan ställas till omedel­

bart förfogande, desto större äro ock förutsättningarna att vid krigets

början skapa ett gynnsamt utgångsläge för operationerna på krigsskåde­

platserna och för det fortsatta organisationsarbetet i hemorten.

Fredsorganisationen bör emellertid tillgodose kravet icke endast på

krigshärens storlek utan även på dess beskaffenhet. Sålunda bör man

eftersträva, att de vid mobilisering uppsatta truppförbanden omedelbart

äro operations- och stridsdugliga. Det synes nämligen, som försvars­

revisionen (Del 1, sid. 122) jämväl påvisat, icke vara möjligt att under

Allmänna

utgångs­

punkter.

22

Kungl. Majt:s proposition nr 20.

alla förhållanden beräkna en tidsfrist för utbildningens fullständigande efter

verkställd mobilisering. I de flesta fall torde mobilisering icke tillgripas

förrän i samband med ett krigsutbrott. Krigsrörelserna kunna därför för­

väntas komma att taga sin början omedelbart efter slutförd mobilisering

och uppmarsch.

Det stora inflytande, telcniJcen har på nutida krigföring, gör det även­

ledes nödvändigt att redan i fred anskaffa den för de vid mobilisering

organiserade truppförbanden erforderliga beväpningen och utrustningen.

Denna materiel måste också vara tidsenlig, så att trupperna icke komma

att uppträda mot eu i tekniskt hänseende överlägsen motståndare.

Med dessa allmänna utgångspunkter anser jag mig nu böra i störa

drag redogöra för de militära kraven på lantförsvarets omfattning samt

truppernas beskaffenhet, beväpning och utrustning.

Militära krav Enligt 1914 års härordning skulle fälthären bestå av 6 linjearméför-

försvarets delningar. Därjämte skulle vid varje infanteriregemente vid mobilisering

omfattning, uppsättas 3 reservbataljoner, vilket för infanteriet innebär eu fördubbling

av fredsstyrkan. Då även specialtruppslagen skulle uppsätta reservforma­

tioner, skulle således den för rörliga operationer avsedda krigshären uppgå

till eu styrka motsvarande sammanlagt 12 arméfördelningar, av vilka dock

halva antalet var svagare tillgodosett med avseende på specialtruppslag.

Positionsartilleriregementet organiserades och utrustades med hänsyn till

att förse fälthären med ett utom fördelningsförbandet stående, tungt armé­

artilleri. Utom dessa fälttrupper försågos land- och kustfästningarna med

erforderliga besättningstrupper, varjämte försvaret av Gotland tillgodosågs

såväl med särskilda stridskrafter som genom Tingstädepositionen. Under

världskriget beväpnades Karlsborgs artillerikår med ny tung fältartilleri-

materiel och förändrades därigenom till att främst vara ett arméartilleri-

truppförband. Samtliga truppförband skulle så organiseras, utrustas och

utbildas, att de vore operations- och stridsdugliga omedelbart efter verk­

ställd mobilisering.

I sitt den 8 juni 1923 avgivna yttrande över försvarsrevisionens be­

tänkande har generalskommissionen såsom sin åsikt framhållit, att för

tillgodoseende av de krav, som den allmänna försvarsplanen uppställde,

ett bibehållande av det nuvarande antalet truppförband vore nödvändigt,

varjämte de vid mobilisering uppsatta fältförbanden måste omedelbart vara

operations- och stridsdugliga.

Chefen för generalstaben har för sin del anfört, att vår härordning

borde utarbetas och avvägas med hänsyn till vårt lands nuvarande militär­

politiska läge och med stöd av erfarenheterna från världskriget. Med

hänsyn härtill kunde vårt land för framtiden icke räkna med mindre be­

hov av försvarskrafter än enligt 1914 års härordning. I fråga om trupp­

slagens organisation vore dock avsevärda ändringar uti densamma erfor­

derliga. Nutidens folkkrig toge, oberoende av politiska och strategiska

förutsättningar, förr eller senare nationens alla levande och materiella kraf-

23

ter i anspråk. Fredsorganisationen måste därför under alla förhållanden

avvägas på sådant siitt, att den gjorde eu erforderlig utveckling av för-

svarskrafterna och försvarsmedlen möjlig. Vår försvarsorganisation, vilken

i huvudsak byggde på allmän värnplikt, borde också anpassas efter värn-

pliktskontingentens storlek eller efter folkmängden, vilket i stort sett vore

eu och samma grund. Sedan år 1914 hade rikets folkmängd vuxit från

omkring 5,600,000 till 6,000,000 invånare. För att under krig kunna

till landets försvar taga ut hela folkkraften vore eu ökning sålunda önsk­

värd av den år 1914 bestämda försvarsorganisationen.

Vad truppernas beskaffenhet beträffar, beror denna i främsta rummet

Militära kray

#

ioi ,

,

ii*.................i. beträffande

på den utbildning, de erhållit. Dennas ståndpunkt kan under tor övrigt

truppernas

likartade förhållanden mätas efter utbildningstidens längd.

beskaffenhet.

Enligt 1914 års värnpliktslag är den sammanlagda utbildningstiden

för flertalet värnpliktiga vid infanteriet 340 dagar, vid kavalleriet, artille­

riet och ingenjörtrupperna 365 dagar samt för studenter och likställda

485 dagar.

Av intresse är givetvis att jämföra dessa utbildningstider med de under

världskriget i de krigförande länderna förekommande. Härvid är dock

att märka, att utbildningsförkållandena under pågående krig äro avsevärt

olika mot dem i fredstid. De under kriget utbildade värnpliktiga avgingo

omedelbart efter avslutad utbildning till fronten, varemot huvuddelen av

de i fredstid utbildade värnpliktiga först åratal efter sin utbildningstid

kommer att gå i fält. Därtill kommer, att de värnpliktigas intresse för

utbildningsarbetet och därmed arbetsintensiteten av naturliga skäl i regel

är vida större under pågående krig än i fredstid. En följd därav är, att

resultatet av utbildningen i krig i allmänhet blir avsevärt bättre än freds-

utbildningen under motsvarande tid.

Enligt franska erfarenheter från världskriget skulle eu utbildningstid om

8 månader i krigstid vara tillräcklig för ersättningsmanskap, avsett att

fylla luckorna hos förut stridsvana truppförband. För egentliga nyforma­

tioner ansågs en längre utbildningstid, 10—12 månader, erforderlig.

I Tyskland bestämdes under det sista krigsåret utbildningstiden för

ersättningsmanskåpet till 8—12 månader. Dessa bestämmelser, tillkomna

efter tre års krigserfarenhet, kunde dock icke följas, utan måste liksom

tidigare på grund av krigsläget de värnpliktiga sändas till fronten i all­

mänhet redan efter 5—6 månaders utbildning.

I övriga krigförande länder synes man hava kommit till liknande re­

sultat som i Frankrike och Tyskland beträffande tiden för manskaps-

utbilduingen.

Generalskommissionen har ock förklarat sig anse, att det för att under

fredstid kunna meddela eu fullgod utbildning enligt erfarenheterna från

världskriget för huvuddelen av de värnpliktiga erfordras en sammanlagd

övningstid av 14—16 månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

*beträrffandeV ^träffande truppernas beväpning tiar chefen för generalstaben bland

truppernas annat anfört, att vid infanteriet antalet tunga kulsprutor borde ökas

beväpning samt kulsprutegevär, bandgranater och gevärsgranater införas i avsevärd

ning. mangd. .Kavalleriet utrustades numera i allmänhet med kulsprutegevär,

stundom med pansarbilar, varjämte dess kulsprute- och artilleriförband

både ökats i styrka. Vad artilleriet beträffade, hade detsamma under

världskriget ökats samt olika slags specialartilleri uppställts. Under förut

sättning att de statsfinansiella förhallandena det medgåve, borde fördelnings-

artilleriregementena tillföras viss 15 cm. baubitsmateriel, fältbärens tunga

artilleri ökas samt luftvärnsartillerimateriel — dels rörlig för fältbären,

dels stationär för ortsförsvaret — införas. Samtliga truppslag och träng-

formationer borde förses med luftvärnskulsprutor. Vidare borde även

stridsvagnar (tanks) införas och i fred anslutas till infanteriet.

Beträffande de kemiska stridsmedlen bar chefen för generalstaben anfört,

att de viktigaste av dessa utgjordes av stridsgaser och skylande rök.

Stridsgaser överfördes till motståndaren med gasvågor eller genom beskjut­

ning med gasprojektiler från artilleriet, granatkastare eller särskilt konstru­

erade gaskastare. Efter kriget hade emellertid Washingtontraktatens sig-

natärmakter förklarat sig erkänna det i nämnda traktat Del V upptagna

förbudet mot att i krigstid använda giftiga gaser. Genom nationernas för­

bund torde även övriga makter bliva uppmanade att ansluta sig till nämnda

traktat. Vid sådant förhållande syntes några särskilda organisationer för

gaskrig icke böra skapas i fredstid, vilket dock icke hindrade, att vissa för­

beredelser måste vidtagas för att kunna använda stridsgaser, för den händelse

eu hänsynslös motståndare begagnade sig av detta stridsmedel. Arten och

omfattningen av dessa förberedelser syntes emellertid icke böra upptagas

till behandling i detta sammanhang. Under alla förhållanden måste till

skydd mot stridsgaser all personal förses med gasskydd samt en del andra

åtgärder vidtagas.

Vad truppernas utrustning beträffar, har chefen för generalstaben bland

annat framhållit behovet av motortransportmedel och tung bromateriel även­

som det vid samtliga truppslag ökade behovet av signalmateriel, varvid

även radiomateriel borde införas i vidsträckt mån. Lyspistoler, rökgranater

m. il. materielslag borde ingå i truppernas utrustning,

caefens för Innan jag övergår till att yttra mig angående huvuddragen av den av

^

ch

6

i

*

cl

1”

• .tv*

'—'

staben upp- mi8 föreslagna härordningen, finner jag mig böra i korthet redogöra för vad

fattning an- chefen för generalstaben anfört angående det tillvägagångssätt, som borde till-

vägagångs- lämpa s V'<1 en av ekonomiska och statsfinansiella skäl nödvändiggjord be-

sättet vid en gränsning av den nuvarande härorganisationen.

'av^etTm^

lämpligaste tillvägagångssättet i detta fall, yttrar chefen för gene-

varande ralstaben, syntes vara, att, såvitt det vore möjligt, först söka uppdraga

nfsationen. grnndlinjernå av den härordning, vilken nu borde fastställas, om icke rikets

ekonomiska och statsfinansiella förhållanden ansåges göra inskränkningar

nödvändiga i försvarsorganisationen. Det vore denna härordning, vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

2.)

borde hållas i sikte, därest omständigheterna skulle göra det för rikets

försvar oavvisligt att utveckla organisationen och stärka försvarsberedskapen,

och det vore likaledes i förhållande till denna med hänsyn till vart lands

nuvarande militärpolitiska läge och med stöd av erfarenheterna från världs­

kriget utarbetade och avvägda härordning, de inskränkningar, vilka nu

skulle vidtagas, i främsta rummet borde bedömas, och icke i förhållande

till den nu gällande, före världskrigets utbrott utarbetade härordningen.

Med denna utgångspunkt borde enligt chefens för generalstaben asikt

de värnpliktiga i fred utbildas så, att de vid mobilisering uppsatta fält­

förbanden omedelbart vore operations- och stridsdugliga.

Antalet arméfördelningar borde i fred fortfarande utgöra (5, var och

eu om 4 infanteriregementen, ett kavalleri- och ett artilleriregemente,

eu trängkår m. fl. trupper. Boden borde bibehållas såsom fästning. Norr.-

botten borde bilda ett särskilt militärområde under egen militärbefälhavare.

Bör det tidiga gränsförsvaret borde avses ett infanteriregemente, en kavalle­

rikår om 2 skvadroner och en artilleridivision jämte erforderliga skydds-

ocli landstormstrupper.

Normalinfanteriregementet borde organiseras på regementsstab med sär­

skilda signal- in. fl. organisationer, 3 bataljoner om stab, 4 gevärs-

kompanier och 1 kulsprutekompani, 1 pionjärförband in. in. samt eventuellt

1 kompani för infanteriartilleri. Vid vart och ett av Svea och Göta liv­

garden, Första och Andra li vgren ad] ärr ogemen te na samt Jämtlands fältjägar-

regemente borde organiseras eu fjärde bataljon för lätta stridsvagnar och

annan särskild teknisk materiel. Kavalleriet borde organiseras på samma

antal regementen som enligt 1914 års härordning. Skånska husarregementet

borde organiseras på endast 1 bataljon. Samtliga bataljoner vid kavalleriet

borde organiseras i huvudsak i enlighet med försvarsrevisionens förslag.

Varje fördelningsartilleriregemente borde organiseras på 12 batterier. Aid

AA endes artilleriregemente borde den ridande divisionen bibehållas. I Boden

borde uppsättas Norrbottens artillerikår om 3 batterier. Positionsartilleri-

regementet borde organiseras till arméartilleri om 6 divisioner tungt fält­

artilleri samt Karlsborgs artillerikår till ett luftvärnsartilleriregemente.

Ingenjörkårernas organisation borde bibehållas till sina huvuddelar. Sär­

skilda järn vägstrupper borde emellertid organiseras. Fälttelegrafkaren borde

organiseras till ett fälttelegrafregemente om 1 telegraf- och 1 radiobataljon.

Varje trängkår borde organiseras på 1 träng-, 1 bil- och 1 sjukvårds-

kompani. Intendenturtrupperna borde bibehålla sin nuvarande organisation.

Såväl vid infanteriet som om möjligt även vid specialtruppslagen borde

reservtruppfurband organiseras efter samma grunder som linjetruppför­

banden. Kavalleriet utgjorde dock härutinnan undantag. Då det gällde

att bedöma reservorganisationens omfattning, borde hänsyn även tagas till

depåernas sammansättning. Erfarenheterna från världskriget hade näm­

ligen otvetydigt givit vid handen, att ersättningsväsendet under ett nutida

Allmänna

grunder för

lantförsva-

rets ord­

nande med

hänsyn till

rådande

statsfinan-

siella för­

hållanden.

ti) Organisa­

tionen.

Antalet armé­

fördelningar

och deras

sammansätt­

ning.

krig, särskilt under dess första månader, krävde en avsevärt starkare orga­

nisation av depåerna, än vad förut ansetts erforderligt.

En organisation med ovan angiven omfattning kunde emellertid, yttrar

chefen för generalstaben vidare, icke åstadkommas inom ramen av de årliga

kostnader, vilka angivits för det av honom utarbetade härord ningsförslaget.

De allmänna synpunkter, vilka skulle lända till ledning vid utarbetandet

av nämnda förslag, berörde också just sättet att verkställa de inskränkningar

i Sveriges försvarsorganisation och försvarsberedskap, vilka betingades av

rikets ekonomiska och statsfinansiella förhållanden. Dessa inskränkningar

borde i främsta rummet bedömas icke i förhållande till nu gällande, före

världskrigets utbrott utarbetade härordning utan till ovan angivna, med hän­

syn till vårt lands nuvarande militärpolitiska läge och med stöd av erfaren­

heterna från världskriget avvägda organisation.

Såsom förut anförts, nödvändiggöra de ekonomiska och statsfinansiella

förhållandena en avsevärd begränsning av de för upprätthållande av 1914

ars härordning erforderliga utgifterna. En inskränkning av härorganisationen

måste alltså ske. Härvid är det uppenbarligen av stor vikt att mot varandra så

väga härordningens olika element, att största möjliga försvarskraft erhålles.

^ id eu sådan avvägning är det av särskild betydelse att — under hänsyns­

tagande till erfarenheterna från världskriget samt till de hos oss rådande

särskilda förhallandena rätt bestämma förhållandet mellan organisatio­

nens omfattning, den allmänna värnpliktens tillämpning samt be­

väpning och utrustning. Med avseende å det sätt, varpå en dylik

avvägning bör äga rum, har jag ansett mig böra ansluta mig till de av-

chefen för generalstaben i det föregående angivna principerna. De inskränk­

ningar i härordningen, vilka nu måste vidtagas, böra således icke bedömas

i förhållande till 1914 års härordning, vilken med hänsyn till de under

världskriget gjorda erfarenheterna icke längre kan anses i allo tidsenlig,

utan bör man i stället i fråga om organisationen utgå från de grunder,

vilka bort tillämpas, därest icke ekonomiska och statsfinansiella förhållanden

hade nödvändiggjort nedskärningar.

Aven om jag vid utarbetandet av det nu föreliggande liärordningsför-

slaget i princip således har anslutit mig till vad chefen för generalstaben

uttalat, har jag emellertid av kostnadsskäl ansett mig böra vidtaga åt­

skilliga inskränkningar i det av honom framställda besparingsförslaget.

Som i det föregående är omförmält, avsågs enligt 1914 års härordning

den för rörliga operationer avsedda krigshären komma att uppgå till eu

styrka motsvarande 12 arméfördelningar. Enligt den av försvarsrevisionen

föreslagna krigsorganisationen skulle antalet arméfördelningar endast vara 4.

Att sistnämnda styrka icke är tillräcklig för att fylla den uppgift, som

med vårt lands strategiska läge måste ställas å fälthären, nämligen att

hindra eu invasion över landgränsen och samtidigt anfalla en landstigen

fiende, därom äro alla militära auktoriteter ense. I själva verket är denna

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

27

styrka icke tillfyllest ens för den förstnämnda uppgiftens Kisande. Av de

militära myndigheternas uttalanden framgår, att därest våra ^^stridskrafter

skola med utsikt till framgång kunna upptaga försvar mot eu over land­

gränsen inträngande fiende, antalet i fredstid befintliga arméfördelningal av

bär avsedd sammansättning icke kan sättas lägre än till (3. Med hänsyn

till vad sålunda från militärt håll gjorts gällande anser jag nng icke kunna

föreslå en minskning av arméfördelningarnas antal i fred. Beträffande

krigsorganisationen vore ur försvarssynpunkt visserligen önskvärt att kunna

uppsätta reservformationer i samma omfattning som enligt 1914 års här­

ordning, men på grund av de därmed förenade kostnaderna finner jag det

icke vara möjligt att föreslå en fredsorganisation, som vid mobilisering

medgiver en dylik utsvältning. 1 förhållande till 1914 ais häiordning

innebär således mitt förslag en mycket avsevärd minskning av antalet vid

krigsutbrott disponibla operativa enheter.

Bibehållandet i fred av det hittillsvarande antalet arméfördelningar är

nödvändigt icke endast ur synpunkten av att kunna vid mobilisering upp­

sätta en krigsstyrka, som fyller det mest trängande behovet, utan även

för att bevara möjligheten till organisationens utsvältning i händelse av

krig eller krigsfara. Det är nämligen att märka, att organisationens för­

måga till utsvällning — dess elasticitet — i väsentlig grad beror av dess

omfattning. För att man överhuvudtaget skall kunna tala om ett elastiskt

system, måste den för en utsvällning erforderliga ramen finnas redan i

fred. Genom indragning av truppförband förminskas därför förmågan av

elasticitet. Vill man sträva efter ett elastiskt system, måste alltså den be­

stående ramen i möjligaste mån bibehållas, även om man av ekonomiska skål

ser sig nödsakad att göra vissa inskränkningar i fråga om truppförbandens

organisation. Försvarsre visionens förslag är ur här avsedd synpunkt

otillfredsställande. Detta är i än högre grad fallet med den av herr Joll.

Nilsson m. fl. föreslagna här organisationen.

Beträffande arméfördelningens sammansättning torde böra beröras frågan,

huruvida icke på grund av erfarenheterna från världskriget de tekniska

truppslagen, främst artilleriet, borde ökas i förhållande till infanteriet. Med

avseende härå har chefen för generalstaben bland annat framliallit, att inom

vår operativa enhet, arméfördelningen, styrkan av specialtruppslagen borde

begränsas till vad som kunde anses erforderligt och lämpligt under rörliga

operationer å krigsskådeplatser med sparsamma vägförbindelser och jäm­

förelsevis oöverskådlig terräng. Vid sådant förhållande borde fördelniugs-

artilleriregementet i vår armé organiseras på 4 divisioner med samman­

lagt 12 batterier. En ökning i förhållande till infanteriet av de tekniska

truppslagen inom arméfördelningen kali emellertid uppenbarligen åstadkom­

mas även genom att minska den i arméfördelningen ingående infanteri­

styrkan. Det har sålunda ifrågasatts, att man i sådant syfte borde or­

ganisera arméfördelningen på 3 infanteriregementen i stället för såsom hos

oss hittills på 4.

Kunfjl. Hfajtts proposition nr 20.

28

Med avseende härå har chefen för generalstaben bland annat framhållit

följande. Yid världskrigets början hade såväl den franska som den tyska

fördelningen räknat 2 infanteribrigader om 2 regementen. Inom flertalet

arméer vore förhållandet detsamma. Under kriget hade emellertid i både den

franska och den tyska fördelningen antalet infanteriregementen minskats till

endast 3 och sålunda antalet infanteribataljoner till endast 9. Såsom skäl

för denna åtgärd hade framhållits bl. a. nödvändigheten av att under ställnings­

kriget skapa ett större antal operativa förband. Härpå tydde särskilt det

förhållandet, att den amerikanska expeditionsarmén, som under krigets senare

del uppsattes med engelska och franska officerare såsom instruktörer och

vid vilkens organisation någon brist på personal icke rådde, upptoge fördel­

ningar om 4 regementen, vartdera om 3 starka bataljoner. Emellertid

hade i det nyligen framlagda franska härordningsförslaget fördelningar med

3 infanteriregementen bibehållits. Av föredragningen inom franska depu­

teradekammarens armékommission, till vilken nämnda förslag remitterats,

framginge, att anledningen till fördelningens sammansättning av endast 3

infanteriregementen vore av samma natur söm den, vilken föranledde en

omorganisation under kriget. Med en indelning av fördelningen i 4 in­

fanteriregementen skulle nämligen endast 24 fördelningar kunna uppsättas,

under det att regeringen och den högsta krigsledningen låtit meddela kom­

missionen, att fördelningarnas antal med hänsyn till försvarsplanens behov

under nuvarande förhållanden icke kunde minskas under 32. Huru härmed

än vore, största delen av vår terräng fordrade i alldeles särskild grad talrikt

och gott infanteri, emedan infanteriet ofta nog bleve hänvisat att genom­

kämpa striden ensamt eller med endast ringa stöd av artilleri. Att minska

antalet av våra nuvarande 24 infanteriregementen, som vid mobilisering in-

ginge i arméfördelningsförband, för att i deras ställe uppsätta tekniska spe-

cialtrupper av ett eller annat slag, måste därför anses fullständigt uteslutet.

Frågan, om arméfördelningen skulle räkna 4 eller 3 infanteriregementen,

utmynnade sålunda bär liksom i Frankrike i spörsmålet, huruvida vi borde

organisera nämnda 24 infanteriregementen i 6 arméfördelningar om 4 in­

fanteriregementen eller i 8 arméfördelningar, vardera om 3 infanterirege­

menten. På grund av den betydelse, som i vår terräng mestadels måste

tillmätas infanteriet såväl under strid som under spanings- och bevaknings­

tjänsten, vore det redan av denna grund önskvärt, att vår arméfördelning

räknade ett starkt infanteri. Men även andra skäl kunde anföras för eu

dylik uppfattning. Inom eu här med endast ett fåtal operativa enheter före-

komme sålunda jämförelsevis ofta för varje arméfördelning, att den finge

uppträda på egna truppers endera flygel eller självständigt. Under sådant

förhållande behövde arméfördelningschefen synnerligen väl en infanteri­

styrka om 4 infanteriregementen till sitt förfogande. Då det gällde valet

mellan 3 eller 4 infanteriregementen inom arméfördelningen, borde därjämte

gi upperingsmöjliglieterna tillmätas särskild betydelse. Vad först grupperings-

möjligheterna inom arméfördelningen beträffade, bleve dessa bättre med 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

iin med 3 regementen. Huruvida på motsvarande satt grupperingen inom

eu armé bleve lättare, om denna sammansattes av ett större antal arméför­

delningar om 3 infanteriregementen iin av ett mindre antal om 4 infan­

teriregementen, bleve i väsentlig grad beroende av vägförbindelsernas be­

skaffenhet. Inom flera av våra sannolika krigsskådeplatser vore emellertid

vägnätet så sparsamt, att företräde vid operationer inom desamma obetingat

borde lämnas åt ett mindre antal men starkare arméfördelningar.

På grund av vad chefen för generalstaben sålunda anfört håller jag före,

att de 6 arméfördelningarna fortfarande böra organiseras vardera på 4 in­

fanteriregementen. I varje arméfördelning bör såsom hittills ingå 1 kavalleri-

och 1 artilleriregemente jämte tillhörande ingenjör-, träng- och mtendentur-

trupper. Hå det ur militär synpunkt med hänsyn till de särskilda för­

hållandena på våra sannolika krigsskådeplatser icke är lämpligt att inom

arméfördelningsförbandet öka fälthärens tekniska utrustning i lika hög glad

som skett vid de i världskriget deltagande arméerna, och då dessutom eu

sådan utrustning skulle medföra högst betydande kostnader, har jag icke

ansett mig böra föreslå någon annan ökning av de i arméfördelningen in­

gående tekniska truppslagen än överförandet från Positionsartilleriregementet

av ett 15 cm. haubitsbatteri till varje fördelningsartilleriregemente samt

införandet av vissa radioformationer in. in.

Med avseende å de utom arméfördelningsförband stående trupperna har

chefen för generalstaben anfört, att ett antal truppförband, tillhörande de

tekniska truppslagen, borde uppsättas för att förstärka en armé ellei en

arméfördelning under strid om fältbefästa ställningar eller operationer i

öppen och överskådlig terräng.

Yad först arméartilleriet beträffar, anser nämnde chef, att det med

hänsyn till våra förhållanden borde beräknas minst 1 division per armé­

fördelning av fälthären i dess helhet. På vissa delar av fronten borde dock

denna artilleristyrka kunna ökas till åtminstone 2 divisioner. I enlighet

med denna chefens för generalstaben uppfattning vore det givetvis önskvärt

att kunna öka vårt arméartilleri, som för närvarande i fred består av 2

15 cm. haubitsdivisioner vid Positionsartilleriregementet samt en styrka mot­

svarande eu 10 cm. kanon- och eu 21 cm. liaubitsdivision vid Karlsborgs

artillerikår. Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som ett uppsättande av

ett nytt arméartilleriregemente skulle medföra, synes detta under förlianden-

varande ekonomiska och statsfinansiella läge emellertid vara uteslutet.

Beträffande luftvärnsartilleriet har chefen för generalstaben anfört, att

det helst borde utgöra ett särskilt truppförband. Hess styrka borde icke

beräknas mindre än till i medeltal 1 ä 2 batterier per arméfördelning,

oberäknat det för ortsförsvaret avsedda luftvärnsartilleriet. Nämnda önske­

mål har jag ansett böra tillgodoses genom organiserande av ett luftvärns-

artilleriregemente om i fred 4 luftvärnskanonbatterier in. m.

Beträffande stridsvagnar har generalstabscliefen framhållit, att sådana

Kurujl. Mcijits proposition nr JO.

-*•'

Utom armé­

fördelnings­

förband stå­

ende trupper.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ofta med fördel syntes kunna komma till användning i svensk terräng.

Inom vissa av våra sannolika krigsskådeplatser förekomme dock i ganska

stor utsträckning terräng, vilken icke lämpade sig för användning av

dylika vagnar. Dessa borde i fred anslutas till infanteriet. Även med

avseende på detta stridsmedel har jag, så långt de ekonomiska möjlig­

heterna det medgiva, sökt tillgodose behovet genom uppsättande av eu

bataljon om 3 kompanier.

I den nuvarande försvarsorganisationen ingå de två stora skånska kaval­

leriregementena, avsedda att jämte den ridande divisionen ur Wendes

artilleriregemente i krig bilda en kavalleri fördelning. Med hänsyn till

dels att kavalleriet under världskriget gjorde sig mindre gällande än in­

fanteriet och artilleriet och dels att man genom flygvapnet erhållit ett

annat medel för spaning, har helt naturligt frågan om kavallerifördel­

ningens fullständiga eller delvisa indragande kommit på dagordningen, när

det gällt att i möjligaste mån begränsa försvarskostnaderna. Försvars-

revisionen har också föreslagit (Del 1, sid. 272 o. f.), att det självstän­

diga kavalleriet skulle begränsas till endast 1 regemente (bataljon) om

5 skvadroner.

Med avseende härå har chefen för generalstaben framhållit, att flyg­

vapnet numera kunde övertaga en del av den spaningsverksamhet, som

tidigare ålegat kavalleriet. I vår terräng syntes detta företrädesvis gälla

den strategiska spaningen, vilket dock icke medförde, att kavalleriet vore

obehövligt för spaningstjänsten. Vi måste nämligen räkna med krigsfall,

då våra luftstridskrafter vore så underlägsna, att de icke med säkerhet

kunde lämna det nödvändiga spaningsresultatet. Härtill komme, att vä­

derleksförhållanden, mörker, betäckt terräng m. m. icke sällan hindrade

flygvapnets spaning. I vår terräng bleve det därför ofta nödvändigt att

huvudsakligen lita till markspaning. Fördenskull erfordrades fortfarande

ett självständigt kavalleri av icke alltför ringa styrka. Även för det

fall, att de ekonomiska och statsfinansiella förhållandena icke gjorde det

nödvändigt att inskränka försvarsorganisationen, utan att denna kunde

omorganiseras med hänsyn endast till världskrigets erfarenheter, föresloge

chefen för generalstaben en minskning av kavallerifördelningen från 4

till 3 bataljoner. Med den honom givna ekonomiska ramen för här­

organisationen måste emellertid det självständiga kavalleriet begränsas till

att omfatta endast 1 brigad om 2 bataljoner.

Såsom chefen för generalstaben framhållit, vore det ur militär synpunkt

visserligen önskvärt att i huvudsak bibehålla det självständiga kavalleriet.

Då emellertid, som förut nämnts, det statsfinansiella läget med nödvän­

dighet kräver en stark begränsning av försvarskostnaderna, samtidigt som den

tekniska utrustningen måste tillgodoses och nya vapen, särskilt flygvapnet,

tillkomma, är det ofrånkomligt att företaga indragningar av truppförband,

där detta kan ske med minsta offer av för svar skraft. Med hänsyn härtill

och till de stom besparingar, som vinnas genom eu indragning av hela

det självständiga kavalleriet jämte dess ridande artilleridivision, har jag

ansett mig böra föreslå en sådan indragning.

Med avseende på Gotlands försvar har försvarsrevisionen (Del 1, sid.

266 och 280) framhållit, att ön jämväl framdeles torde för sitt försvar

till lands bliva hänvisad huvudsakligen till egna stridskrafter, varför Got­

lands infanteriregemente och Gotlands artillerikår av revisionen bibehållits.

Chefen för generalstaben har anslutit sig till detta förslag, vilket även

jag ansett mig böra biträda.

Beträffande de rörliga stridskrafterna torde slutligen böra nämnas, att

försvarsrevisionen (Del 1, sid. 267 o. f.) föreslagit bildandet av ett sär­

skilt militärområde i Norrbotten, till vilket borde hänföras de truppförband,

som erfordrades för det tidiga gränsförsvaret och vilka skulle utgöras av

Västerbottens regemente, en skvadron av Norrlands dragonregemente samt

den ny uppsitta Norrbottens artillerikår ävensom de för Bodens fästning

avsedda truppförbanden.

Chefen för generalstaben har i princip anslutit sig till denna tanke,

men icke kunnat upptaga den i sitt förslag, enär detta skulle nödvändig­

göra ny uppsättande t av ett infanteriregemente utom de av försvarsrevisio­

nen föreslagna specialtrupperna. I stället har han föreslagit, att den ovan­

nämnda skvadronen samt Norrbottens artillerikår, vilkas uppsättande ingår

även i det av honom avgivna förslaget, skulle i fred ingå i Bodens

trupper. -lag har ansett mig böra biträda detta förslag.

Vad därefter det fästa försvaret beträffar, har försvarsrevisionen före­

slagit, att Karlsborgs fästning skulle nedläggas, men Bodens fästning och

Tingstädepositionen bibehållas, samt att särskilda truppförband fortfarande

som hittills skulle avses för Bodens fästning och för Gotland. Detta för­

slag har — vad Karlsborgs fästning beträffar dock endast under vissa

förutsättningar — biträtts av chefen för generalstaben.

Nedläggandet av den föråldrade fästningen Karlsborg torde icke kräva

ytterligare motivering än den av revisionen framlagda (Del 1, sid. 266).

Även i fråga om Tingstädepositionen ansluter jag mig till revisionens för­

slag. Inga nämnvärda besparingar eller andra fördelar skulle vinnas med

dessa befästningars nedläggande.

Vad Bodens fästning angår, har försvarsrevisionen såsom skäl för dess

bibehållande anfört, att behov förelåge dels av ett skydd för de nordliga

landsdelarna och för våra egna stridskrafters uppmarsch och koncentrering

i Norrbotten och dels av att äga en stödjepunkt för dessas rörliga opera­

tioner därstädes. Å andra sidan kunna dock framhållas vissa synpunkter

för fästningens nedläggande. Sålunda skulle det vara fördelaktigt att

kunna lösgöra de nu såsom fästningsbesättning bundna truppförbanden för

att använda Norrbottens regemente för det tidiga gränsförsvaret och Bodens

artilleriregemente för uppsättande av ytterligare ett arméartilleriregemente,

Kungl. Maj-.ts proposition nr JO.

31

Det fasta

försvaret.

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

vilket, såsom i det föregående anförts, med hänsyn till vår armés jäm­

förelsevis svaga artilleri i och för sig vore synnerligen önskvärt.

En närmare granskning av förhållandena giver emellertid vid handen, att

de fördelar, som skulle kunna vinnas med fästningens nedläggande, måste

köpas med nackdelar av vittgående följder. Till de av revisionen fram­

lagda skälen för Bodens bibehållande såsom fästning kommer nämligen

dennas betydelse såsom en tryggad upplagsplats för förråd av olika slag.

Chefen för generalstaben har sålunda anfört, att den militära utvecklingen

under de senaste åren utövat ett avsevärt inflytande på en av fästningen

Bodens ovannämnda huvuduppgifter, nämligen att trygga våra egna strids­

krafters uppmarsch och gruppering i Norrbotten. En fältarmé i våra dagar

medförde nämligen en mycket rikare teknisk utrustning, än vad fallet varit

ännu vid den tidpunkt, då fästningen Boden anlades. Arméns trängfor-

mationer och ammunitionsutrustning hade samtidigt ökats. Det vore tyd­

ligt, att dessa omständigheter måste öka uppmarschtiden. Samtidigt både

luftstridskrafternas utveckling i hög grad ökat faran för att vår enda upp­

marschlinje till Norrbotten kunde bliva avbruten för längre eller kortare

tid. Vid sådant förhållande vore det av ännu större vikt än tidigare för

oss, att Norrbotten ägde en fästning till skydd icke endast för själva upp­

marschen utan även för de förråd, vilka borde uppläggas i Norrbotten Kl­

ätt minska uppmarsch- och beredskapstransporternas omfattning och där­

med även uppmarsch tiden.

Till vad chefen för generalstaben sålunda anfört kommer en annan, icke

mindre betydelsefull omständighet. Vid ett krig måste våra lantstrids-

krafter vara beredda att möta icke endast ett anfall över landgränsen utan

även — tillsammans med våra sjöstridskrafter — en invasion över havet.

Med den ringa styrka vår fälthär kommer att få efter den av mig före­

slagna inskränkningen av 1914 års krigsorganisation, kan man icke räkna

med att äga tillräckliga krafter att hindra ett fientligt framträngande över

landgränsen och samtidigt tillbakaslå en landstigen fientlig armé. Huvud­

delen av fälthären måste i här avsett läge sannolikt användas för sist­

nämnda ändamål, varför endast jämförelsevis obetydliga krafter skulle kunna

användas för skyddet av Norrbotten. I ett sådant läge skulle övre Norr­

land praktiskt taget ligga öppet för fientlig invasion, om icke den fåtaliga

försvarsstyrkan skulle kunna stödja sig på Bodens fästning.

Av vad sålunda framhållits torde framgå, att nedläggandet av Bodens

fästning icke kan ske utan att äventyra arméns förutsättningar att lösa

dess uppgifter i riksförsvaret.

Det skulle emellertid kunna tänkas, att fästningen bibeliölles men att

icke linjetrupper avsåges såsom besättningstrupper, utan att i stället reserv­

trupper användes härtill. Yerkställda beräkningar hava dock givit vid

handen, att detta icke låter sig göra med den här föreslagna organisatio­

nen. Hänsyn till erforderlig krigsberedskap kräver för övrigt med nöd­

vändighet även linjetrupps användning såsom fästningsbesättning.

På grund av vad ovan anförts, anser jag mig således böra biträda för-

svarsrevisionens ocli chefens för generalstaben förslag, att Bodens fästning

bibehålies, samt att särskilda trupper för fästningens försvar fortfarande

såsom hittills avses.-

För tillgodoseende av behovet av infanteribesättning i Karlskrona och

Vaxholms kust fästning ar skulle enligt försvarsrevisionens förslag fortfarande

avses 2 särskilda infanteriregementen. Revisionen har dock ansett, att

de nu härför avsedda Karlskrona och Yaxholms grenadjärregementen skulle

indragas, och att i stället för Karlskrona fästning skulle avses Kronobergs

regemente och för Vaxholms fästning ett av de i Stockholm förlagda rege­

mentena, närmast Göta livgarde.

Häremot har inspektören för infanteriet framhållit, att ett kustinfanteri­

regemente för att kunna fylla de fordringar, som vid krig ställdes på det­

samma, måste vara förtroget med terrängförhållanden, försvarsanstalter, för-

svarsplaner m. m. vid den fästning, i vilkens krigsstyrka regementet inginge.

Chefen för generalstaben har, med hänsyn till att en av utgångspunk­

terna för det honom givna uppdraget vid utarbetandet av förslag till här­

organisation varit önskemålet att bibehålla nuvarande antal truppförband,

ansett det naturligt att bibehålla Karlskrona och Vaxholms grenadjärrege­

menten, vartdera regementet dock organiserat på endast 2 bataljoner.

Marinens myndigheter hava ock avstyrkt indragandet av dessa trupp­

förband under framhållande att vid ett krigsutbrott sjögränserna i vissa

fall bleve de, som främst hotades av anfall.

Ur militär synpunkt vore det givetvis en fördel att kunna bibehålla

ifrågavarande båda regementen. Enär det emellertid är nödvändigt att göra

besparingar, och dessa regementens indragning måste anses medföra mindre

olägenheter än en indragning av något annat infanteriregemente, har jag

funnit det ofrånkomligt att föreslå deras indragning, dock givetvis under

förutsättning att kustfästningarnas behov av infanteribesättning på annat

sätt tillgodoses. Enligt min uppfattning synes detta lämpligast kunna ske

genom att härför avse delar av Kronobergs regemente och Norra skånska

infanteriregementet för Karlskrona fästning samt av Svea och Göta livgar­

den för Vaxholms fästning. Med hänsyn härtill måste nämnda fyra in­

fanteriregementens kadrar ökas i förhållande till övriga fördelningsinfanteri-

regementen. För att i möjligaste mån undvika de av inspektören för in­

fanteriet anförda olägenheterna böra de för kustfästningarna avsedda delarna

av ifrågavarande regementen vissa tider övas inom vederbörlig fästning.

Vad värnplikten beträffar, anser jag mig först böra framlägga de syn­

punkter, som varit bestämmande vid beräkningen av den till utbildning

årligen uttagna kontingentens storlek.

Enligt vad i det föregående framhållits, bör arméns krigsorganisation

vara bestämmande för dess organisation i fred. Då den av mig föreslagna

krigsorganisationens omfattning är större än den av försvarsrevisionen före-

eslagna, måste den till utbildning årligen uttagna vämpliktskontingentens

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 17 A höft. (Nr 20.)

212523 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

33

b)

Värn­

plikten.

34

storlek i motsvarande grad ökas. En sådan ökning är erforderlig även ur

synpunkten av nödvändigheten att vid krigsutbrott äga ett tillräckligt antal

utbildat manskap dels för ersättning av de i ett krigs början alltid stora

förlusterna och dels för uppsättande av nyformationer för att inom rimlig

tid kunna öka fälthärens styrka.

Även om det av ekonomiska skäl icke är möjligt att utbilda hela den vapen­

föra årsklassen, måste dock under alla omständigheter så många utbildas,

att ovanstående krav bliva tillgodosedda. Erforderliga inskränkningar i

den uttagna årsklassens storlek synas böra åstadkommas genom att skärpa

de nuvarande bestämmelserna med avseende på de värnpliktigas kroppskon­

stitution samt i viss utsträckning befria värnpliktiga, för vilka ömmande

sociala omständigheter föreligga, från tjänstgöring i fredstid. Genom dylika

åtgärder torde det ock bliva möjligt att undvika den av revisionen före­

slagna lottningen vid uttagningen, vilken efter allt att döma blivit bestämt

ogillad av en så gott som enhällig folkmening.

För att tillgodose de ovan nämnda minimikraven på värnpliktskontin-

gentens storlek, böra enligt verkställda beräkningar till utbildning årligen

uttagas minst 26,855 man, till vilket antal jag ansett mig böra begränsa

uttagningen. Även med de skärpta fordringarna i avseende å de värn­

pliktigas kroppskonstitution, på vilka beräkningarna i detta förslag grundas,

uppstår ett överskott av värnpliktiga. En del av dessa värnpliktiga böra

av sociala skäl befrias från värnpliktens fullgörande i fred och den rela­

tivt ringa återstoden i fredstid användas till handräckningstjänst.

Med avseende på utbildningstiden har jag ansett mig böra gå ned så

långt, som överhuvudtaget kan anses tillrådligt. Härvid har jag såväl av

kostnadsskäl som av hänsyn till de värnpliktiga ansett mig böra för flertalet

föreslå kortare utbildningstider än dem, varmed försvarsrevisionen räknat.

« Å andra sidan har jag, särskilt beträffande infanteriet, funnit mig böra

föreslå eu utökning av värnpliktsgruppen »underbefäl eller fackmän» även­

som införande av motsvarande kategori vid artilleriet och ingenjörtrupperna.

Dessa och liknande anordningar, såsom fritagande i allt väsentligt av det

bär avsedda värnpliktiga manskapet från handräckningstjänst, hava vid­

tagits för att, så långt möjligt är, minska olägenheten av det övriga man­

skapets kortare utbildningstid. Att märka är vidare, att de mobiliserade

trupperna enligt den av mig föreslagna värnpliktsanordningen i sin helhet

kunna bestå av utbildat manskap, samt att de äldre årsklasserna i regel icke

omedelbart vid mobilisering behöva ingå i linjeförbanden. Enligt den av

försvarsrevisionen förutsatta krigsorganisationen måste däremot det äldre

manskapet i stor utsträckning härför tagas i anspråk, varjämte, det oaktat,

ersättningsreserven i icke ringa omfattning måste tillgripas för linjeför­

bandens uppbringande till krigsstyrka. Med hänsyn härtill torde kravet

på de omedelbart vid mobilisering uppsatta linjetruppernas operations-

och stridsduglighet bliva i stort sett lika väl tillgodosett enligt den av

mig föreslagna värnpliktsanordningen som enligt försvarsrevisionens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

I detta sammanhang synes höra framhållas, att en förutsättning för de

av mig för flertalet värnpliktiga föreslagna utbildningstiderna är, att ut­

bildning av studenter och likställda samt av underbefäl eller fackmän äger

rum i av mig föreslagen omfattning. En annan förutsättning är vidare,

att den befälstillgång, vilken beriiknas stå till förfogande för utbildningen,

också kommer att i verkligheten förefinnas. För att därvidlag i möjligaste

mån säkerställa tillgången på underbefäl har jag ansett mig böra föreslå

vissa åtgärder — bland annat beredande i viss utsträckning av egna hem

åt från aktiv tjänst avgående underbefäl —, vilka äro ägnade att befrämja

underbefälets rekrytering.

Krigsteknikens kvalitativa och kvantitativa utveckling, sedan 1914 års här- c) Beväpning

ordning antogs, nödvändiggör en avsevärd anskaffning av krigsmateriel. Emel- ning_

lertid har jag av ekonomiska skäl icke ansett mig kunna biträda vad chefen för

generalstaben härutinnan föreslagit. De av mig vidtagna inskränkningarna

avse emellertid icke slopandet av visst materielslag utan en begränsning av

materielens omfattning. En sådan begränsning har jag ansett både kunna

och böra ske med hänsyn därtill, att det vid krigsfara eller krigsutbrott

är vida lättare att fullständiga den tekniska utrustningen än att företaga

omfattande åtgärder för en utökning av organisationen och en förbättring-

av härens utbildningsståndpunkt. Med den av mig föreslagna materiel-

anskaffningen tillgodoses emellertid icke endast de krav, som måste ställas

på den tekniska utrustningen med hänsyn till utbildningen i fredstid,

utan truppförbanden vid arméns operativa enheter kunna gå i fält med

en för våra förhållanden i stort sett tillfredsställande beväpning och ut­

rustning. En ytterligare materielanskaffning i fredstid skulle dessutom,

vad vissa materielslag beträffar, enligt min uppfattning vara mindre till­

rådlig med hänsyn till krigsteknikens fortgående snabba utveckling, varigenom

materielen hastigt föråldras.

Den tekniska utrustningen måste vid krig icke endast underhållas utan

även fullständigas. Detta ställer höga krav på krigsindustriens produktions­

förmåga. Åtgärder måste därför vidtagas i fredstid för att i samband med

en mobilisering eller dessförinnan kunna omlägga industrien från freds­

tid krigsproduktion samt för att öka dess kapacitet. Även med avseende

på denna viktiga gren av krigsförberedelserna har jag ansett mig nödsakad

att göra inskränkningar i de av chefen för generalstaben föreslagna an­

slagen. En ytterligare begränsning av dessa skulle emellertid nödvändig­

göra en ökning av den i fredstid lagrade materielen. Detta åter skulle i

sin ordning kräva vida större belopp än dem, som erfordras för de industriella

förberedelserna.

______________

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

35

Den avvägning mellan organisationens omfattning, värnpliktens tillämp­

ning samt beväpning och utrustning, som enligt ovan angivna synpunkter

verkställts i det nu uppgjorda förslaget till ny härordning, framgår när­

mare av det följande, där dessa härordningens element behandlas i detalj.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Årskon-

tingenten

inskrivna

värnpliktiga.

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

II. Värnplikten.

A. Årskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördel­

ning på hären, marinen och flygvapnet.

Såsom utgångspunkt för sina beräkningar angående den inskrivna års-

kontingentens storlek har försvarsrevisionen tagit åldersklassernas 1923—

1930 beräknade medelstorlek vid början av fjärde året före inskrivningen,

alltså en tidpunkt före vilken utvandring i större utsträckning icke ägt

rum, ej heller fast anställning vid krigsmakten vunnits. Vidare har förut

satts, att varje årsklass under de fyra åren närmast före inskrivningsåret

på grund av emigration minskas med i medeltal 2,000 man. Slutligen

har antagits, att av varje årsklass i genomsnitt 3,000 man (officers- och

reservofficersaspiranter icke medräknade) före inskrivningen vinna fast an­

ställning vid krigsmakten. I enlighet härmed och med stöd av tillgängliga

statistiska uppgifter från åren 1902—1918 har årskontingenten inskrivna

värnpliktiga för åren 1923—1930 av revisionen beräknats uppgå till i

medeltal 43,900 man. Av detta antal skulle för hären och marinen sam­

manlagt endast 18,749 man uttagas för utbildning till linjetjänst; återstoden

— 25,151 man — skulle utgöra ersättningsreserv.

Antalet av en åldersklass inskrivna värnpliktiga beror givetvis i hög

grad på de fordringar, som uppställas med avseende å de värnpliktigas

kroppsbeskaffenhet. Efter dessa måste nämligen föreskrifterna för läkar-

besiktning i samband med inskrivningsförrättningarna vara avpassade. Särskilt

gäller detta i fråga om värnpliktiga, som uttagas för utbildning till linje­

tjänst. År utbildningstiden kort, böra fordringarna på de värnpliktigas

kroppskonstitution skärpas, enär utbildningsarbetet då måste bedrivas mera

forcerat. Yid längre utbildningstid kunna däremot dessa fordringar ställas

lägre. Med den begränsning av den till linjetjänst uttagna värnplikts-

styrkan, som försvarsrevisionen föreslagit, komme givetvis att till sådan

tjänst endast uttagas värnpliktiga med fullt tillfredsställande kroppskonstitu­

tion. Därest nu, av skäl som jag i det föregående anfört, å ena sidan

den årligen inskrivna linjekontingenten väsentligt utökas samt å andra

sidan utbildningstiderna för denna kategori avsevärt avkortas, utöver vad

revisionen föreslagit, torde det vara nödvändigt att i samband med den nya

härordningens ikraftträdande skärpa gällande föreskrifter för de värnpliktigas

läkarbesiktning. Härvid synes man i huvudsak böra återgå till de föreskrifter

rörande undersökning av värnpliktigas duglighet till krigstjänst, som till-

lämpades, då de slutgiltiga bestämmelserna i 1901 års värnpliktslag voro

i kraft. Skiljaktigheterna mellan berörda besiktningsföreskrifter och mot­

svarande efter genomförandet av 1914 års härordning tillämpade bestäm­

melser bestodo först och främst däri, att sistnämnda bestämmelser medgåvo

besiktningsläkaren viss handlingsfrihet vid bedömandet av de inskrivnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

37

skyldiga. Kroppsfel, lyten och sjukdomar, som enligt de äldre föreskrifterna

ovillkorligen skulle föranleda oduglighet till krigstjänst, medförde på så

sätt, då de förekommo i lindrigare grader, icke frikallelse enligt de från

och med år 1915 tillämpade besiktningsbestämmelserna. Enligt dessa

ställdes vidare i vissa fall, såsom vid allmän svaghet och för liten kropps-

längd, frågans avgörande i viss mån på framtiden. Och slutligen voro

fordringarna på kroppsbeskaffenlieten i vissa hänseenden, såsom beträffande

hörsel- och synorganen, lägre enligt de nyare än enligt de äldre besikt-

ningsföreskrifterna. Verkan av anförda skiljaktigheter belyses bland annat

därav, att enligt inom generalstaben uppgjorda beräkningar antalet årligen

inskrivna värnpliktiga av den inskrivningsskyldiga årsklassen i medeltal

utgjorde under åren 1908—1913 66,6 % vapenföra och 10,2 % icke vapen­

föra samt under åren 1915—1918 77,2 % vapenföra och 9,9 % icke

vapenföra.

Såsom ovan nämnts, har revisionen beräknat det årliga avdraget för

emigranter till 2,000 man. Med hänsyn till den omfattning, emigrationen

numera erhållit, torde emellertid denna siffra vara alltför låg. På grund

av vad statistiska centralbyrån i infordrat yttrande härutinnan anfört, anser

jag mig kunna beräkna ifrågavarande avdrag till 3,600 man.

Det årliga avdraget för manskap, som vunnit fast anställning vid krigs­

makten, har av revisionen antagits uppgå till 3,000 man. Detta avdrag

är, såsom revisionen själv framhållit, högt beräknat. Ehuru det synes

mig nödvändigt att hålla en icke oväsentligt större fast anställd manskaps-

styrka än revisionen föreslagit1), anser jag mig därför kunna utgå från den

av revisionen antagna av dragssiffran.

Vid beräknandet av årskontingentens storlek har chefen för general­

staben utgått från den beräknade medelstorleken av årsklasserna 1925—

1939. Då emellertid årsklasserna 1935—1939 kunna förväntas bliva

till numerären betydligt svagare än årsklasserna 1925—1934, kommer,

som generalstabschefen även framhållit, den inskrivna årskontingenten

under de närmaste åren att överstiga den av honom beräknade medel­

storleken. För att beräkningarna av kostnader och värnpliktsstyrka må i

möjligaste mån motsvara de under de närmaste åren verkligen rådande

förhållandena, synes man därför lämpligen böra grunda beräkningarna på

de närmaste tio årsklasserna.

') Det sammanlagda antalet fast anställt manskap vid hären och marinen (flygvapnet)

uppgår:

enligt 1914 års härordning till................................................ 19,296 man,

» revisionens förslag till.................................................... 12,024

» ,

» nu föreliggande förslag till .................................... 13,757

» .

Antalet man, som årligen vinner fast anställning vid krigsmakten, beräknas:

enligt 1914 års härordning till ............................................... 3,300 man,

)> revisionens förslag till..................................................... 3,000

» ,

» nu föreliggande förslag till ...................................... 3,000

»

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

I enlighet med vad sålunda anförts och i enlighet med statistiska central­

byråns förenämnda yttrande, anser jag mig böra beräkna den inskrivna

värnpliktiga årsklassens medelstorlek sålunda:

Årsklassernas 1925—1934 medelstorlek fyra år före inskrivningsåret upp­

går till 58,670 man.

Under fyraårsperioden före inträdet i värnpliktsåldern avgå:

på grund av emigration........................................................................ 3,600 man,

till följd av fast anställning vid krigsmakten ............................... 3,000

» ,

på grund av dödsfall .......................................................................... 1,000

» ,

eller tillhopa 7,600 man.

Antalet inskrivning sskyldig a per år utgör alltså (58,670 — 7,600 =)

51,070 man. Härav beräknas bliva inskrivna:

såsom vapenföra 66,6 % eller.......................................................... 34,012 man,

» icke vapenföra 10,2 % eller................................................ 5,209

» .

eller tillhopa 39,221 man.

Skillnaden mellan det sålunda beräknade antalet inskrivna och det av

försvarsrevisionen beräknade är delvis beroende av den ökade utvandring,

som ansetts sannolik, men huvudsakligen en följd av de förutsatta skärpta

fordringarna med avseende å de värnpliktigas kroppsbeskaffenhet.

I den vid försvararevision ens förslag fogade socialdemokratiska reserva­

tionen har föreslagits, att sådana värnpliktiga, vilkas hustru eller barn

enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta s. k. familjeunderstöd, skola helt

och hållet befrias från värnpliktens fullgörande. Då såväl sociala som

humanitära skäl tala för en dylik anordning och då jag anser mig icke

böra räkna med vapenövade av en så stor årlig styrka, att ifrågavarande

s. k. familjeförsörjare med hänsyn därtill behöva inkallas till tjänstgöring,

finner jag mig böra så tillvida ansluta mig till det i förenämnda reserva­

tion framställda förslaget, att här avsedda värnpliktiga likställas med de

för närvarande i § 16 mom. 2 värnpliktslagen omförmälda. Med en sådan

anordning vinna vederbörande visserligen icke omedelbart befrielse från

värnpliktens fullgörande, utan bliva till en början hänvisade till att söka

uppskov med inskrivningen. Sedan emellertid förefintligheten av uppskovs-

anledningen konstaterats ännu vid inskrivningsförrättningen det år, varunder

de uppnå 24-årsåldern, befrias de från värnpliktens fullgörande under

fredstid. Samtidigt som syftet med omförmälda förslag tillgodoses, erliålles

alltså garanti mot att frikallelse inträder redan av en mera tillfällig och

övergående anledning.

Antalet familjeförsörjare har i nämnda reservation beräknats till omkring

3 % av den inskrivna styrkan. Denna beräkning grundar sig på tillgäng­

ligt statistiskt material angående det antal värnpliktiga, som kommit i åt­

njutande av familjeunderstöd. Då ifrågavarande statistiska material emel-

Kungl. Afaj:ts proposition nr 20.

39

lertid icke är i allo fullständigt och då man vidare torde kunna räkna

med att ej alla värnpliktiga, vilka varit berättigade att erhålla dylikt under­

stöd, också anmält sig härtill, torde den här avsedda procenten böra be­

räknas till omkring 4 % av den inskrivna styrkan. Antalet familjeför­

sörjare kommer således att utgöra:

vapenföra .......................................................... 1,360 man,

icke vapenföra ................................................ 208

» ,

eller tillhopa 1,568 man.

Detta manskap torde på ovan anfört skäl böra frånräknas vid bestäm­

mandet av antalet årligen inskrivna värnpliktiga, som i fredstid äro skyldiga

att inställa sig till tjänstgöring, till följd varav detta antal skulle utgöra:

vapenföra............................................................ 32,652 man,

icke vapenföra.................................................. 5,001 » ,

Summa 37,653 man.

Antalet årligen inskrivna studenter och likställda har av försvarsrevisionen

beräknats sålunda:

vapenföra .......................................................... 1,266 man,

icke vapenföra ................................................ 142

» ,

eller tillhopa 1,408 man.

Denna beräkning är grundad på statistiska uppgifter för åren 1918 —

1920. Nu föreliggande uppgifter-visa en ökning i fråga om antalet här

avsedda värnpliktiga. Då denna ökning emellertid torde komma att unge­

färligen motsvaras av den minskning, som inträder genom de förutsatta

skärpningarna av fordringarna i avseende å kroppsbeskaffenlieten, synes

man jämväl här kunna räkna med samma antal årligen inskrivna studenter

och likställda som revisionen.

Av samma skäl torde, i enlighet med vad revisionen föreslagit, antalet

inskrivna »blivande läkare m. fl.» böra beräknas till 138, därav 125 vapen­

föra och 13 icke vapenföra.

Det årliga behovet av inskrivna värnpliktiga beräknas uppgå vid marinen

till 3,814 man och vid flygvapnet till 632 man. För hären återstå således

(37,653 — 3,814 — 632 =) 33,207 årligen inskrivna värnpliktiga. Nedan­

stående tabell utvisar den förutsatta fördelningen av studenter och likställda

samt vapenfört och icke vapenfört manskap.

Årskon-

tingentens

fördelning

på hären,

marinen och

flygvapnet.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

Departements­

chefen.

Hären.

Marinen.

Flygvapnet.

Summa.

Studenter och

likställda.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Ofiicersaspiran-

ter.....................

150

150

48

48

198

198

Blivande läkare

m. fl...................

117

13

130

8

8

125

13

138

För annan ut­

bildning av­

sedda .............

829

129

958

70

70

44

44

943

129

1,072

Tillhopa

1,096

142

1,238;

126

126

44

44

1,266

142

1,408

Övriga värnplik­

tiga ...................

27,918 4,051 31,969 3,040

648 3,688

428

160

588 31,386 4,859 36,245

Summa

29,014 4,193 33,207 3,166

648 3,814

472

160

632 32,652 5,001 37,653

B. Uppdelning av härens värnpliktskontingent å för linjetjänst

avsedda och ersättningsreserv.

Enligt försvarsrevisionens förslag äro de värpliktiga avsedda att uppdelas

i två olika kategorier, nämligen för linjetjänst avsedda samt ersättnings­

reserv. Den förra kategorien skulle erhålla en sådan fredsutbildning, att

av densamma krigsdugliga formationer i erforderlig omfattning kunde omedel­

bart organiseras vid inträffande mobilisering. Ersättningsreserven skulle

däremot erhålla endast en helt kort grundläggande utbildning i fred, så

att den bleve skickad att vid mobilisering ingå i depåerna för att efter

kompletterande utbildning kunna dels ersätta avgången vid fälthären, dels

vid behov tagas i anspråk för uppsättande av nya formationer. Det huvud­

sakliga av liandräckningstjänsten skulle i fredstid utföras av ersättnings­

reserven. För säkerställandet av mobiliseringsbehovet enligt den av revi­

sionen förutsatta krigsorganisationen skulle vid hären årligen behöva till

linjetjänst uttagas 15,631 man. Ersättningsreservens motsvarande års-

kontingent beräknades till 24,496 man.

Såsom under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets ordnande»

framhållits, bör till utbildning icke uttagas större antal värnpliktiga, än

som erfordras för den avsedda krigsorganisationens säkerställande. I sådant

hänseende utförda beräkningar hava, som i det föregående omförmälts,

givit vid handen, att den årligen inskrivna, för utbildning avsedda kon­

tingenten icke kan sättas lägre än till omkring 26,855 man. Denna

kontingent bör alltså uttagas till linjetjänst.

Den återstående delen av årskontingenten kommer således att uppgå till om­

kring (33,207 — 26,855 =) 6,352 man, därav omkring 4,051 icke vapenföra

samt omkring 2,301 vapenföra. Ifrågavarande manskap avses, som i det följande

(sid. 55) närmare omförmäles, i fredstid under sin värnpliktstjänstgöring

uteslutande komma att förrätta handräckningstjänst. Givet är emellertid,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

41

att detsamma — i främsta rummet det vapenföra manskapet — vid krigs

tillfälle kommer att inkallas till depåerna för att, sedan vederbörlig ut­

bildning bibringats, tagas i anspråk för ersättningsändamål m. m. Ifråga­

varande grupp av värnpliktiga erhåller således ur mobiliseringssynpunkt

samma karaktär som den av försvarsrevisionen föreslagna ersättningsre-

serven. Det förhållandet, att denna senare, i den mån handräcknings-

tjänstens fullgörande så medgav, i fredstid skulle bibringas en viss grund­

läggande militär utbildning, innebär uppenbarligen icke någon principiell

skillnad i fråga om den avsedda användningen i krig. Med hänsyn här­

till torde här berörda värnpliktsgrupp iiven enligt den av mig föreslagna

värnpliktsanordningen lämpligen böra benämnas er sättning sreserv.

C. Grunder för uttagning- av värnpliktiga till linjetjänst och

ersättningsreserv.

Genom 1914 års härordning blevo värnpliktiga, som avlagt student-

studenter och

examen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt * *e

läroverk, eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmatt, som, bestämmelser.

enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, skyldiga att

under fredstid för sin utbildning tjänstgöra, om de äro vapenföra i 485

dagar och, om de äro icke vapenföra, i 365 dagar. Den sålunda stad­

gade längre utbildningstiden avser att bibringa de vapenföra kompetens

för tjänstgöring såsom plutonchefer eller i motsvarande befattningar samt

göra de icke vapenföra användbara för vissa särskilda tjänster, exempelvis

adjutants- och sjukhusunderofficersbefattningar vid etappväsendets sjukvårds-

formationer, vissa intendentsbefattningar, expeditionsbiträden o. s. v.

Försvarsrevisionen har ansett, att den år 1914 sålunda genomförda

Försyars-

anordningen att taga värnpliktiga med högre allmänbildning i anspråk för

särskilda befattningar inom organisationen alltjämt borde bibehållas. Erfaren­

heten från de gångna åren gåve nämligen oförtydbart vid handen, att ifråga­

varande värnpliktiga vore av mycket stor betydelse för härorganisationen

dels på grund av den tillgång på värnpliktigt befäl, som därigenom er-

hölles och som svårligen kunde på annat sätt beredas, dels ock på grund av

de specialkunskaper, som vissa bland dem, t. ex. läkare, veterinärer,

ingenjörer m. fl., besutte. Yad befälsutbildningen anginge, vore det visser­

ligen sant, att icke alla studenter och likställda lämpade sig lika väl för

sådan utbildning, men i stort sett hade resultatet varit gott och tillfullo

motsvarat förväntningarna. Det hade också visat sig, att på en och samma

tid kunde med ifrågavarande värnpliktiga nås ett högst avsevärt bättre

utbildningsresultat än med övriga värnpliktiga. Jämväl ur synpunkten av

försvarskostnadernas nedbringande syntes det revisionen nödvändigt att

bibehålla den särskilda studentorganisationen. Det läge nämligen i öppen

dag, att därest det för krigsorganisationen erforderliga befälet icke kunde

på nu angivet sätt erhållas, andra åtgärder härför måste vidtagas, såsom

Departements­

chefen.

Övriga

värnpliktiga

ökandet av det aktiva befälet, utöver vad som för fredsorganisationens

upprätthållande vore oundgängligen erforderligt, anställandet av större antal

reservstats- och annat reservbefäl, inrättandet av ytterligare läkar- och

veterinärbeställningar o. s. v., allt åtgärder som vore ägnade att medföra

högst avsevärda kostnader. Slutligen skulle ett slopande av student­

organisationen medföra synnerligen stora svårigheter för rekrytering i freds­

tid av det antal reservofficerare, som enligt den av revisionen tilltänkta

krigsorganisationen vore oundgängligen erforderligt.

Då revisionen alltså hölle före, att den nuvarande studentorganisationen

borde bibehållas och såsom ett väsentligt led ingå i den nya härordningen,

följde därav, att samtliga till krigstjänst dugliga studenter och likställda,

såväl vapenföra som icke vapenföra, borde uttagas för utbildning till tjänst

i linjen.

I likhet med försvarsrevisionen håller även jag före, att samtliga studenter

och likställda böra uttagas för utbildning till tjänst i linjen. Nödvändig­

heten härav är på grund av den nu förutsatta krigsorganisationens större

omfattning om möjligt än mera framträdande än enligt revisionens förslag.

Tillgång vid mobilisering på ifrågavarande högre kvalificerade värnpliktiga

utgör en oundgänglig förutsättning för nämnda organisations upprätt­

hållande.

Som förut (sid. 40) nämnts, beräknas den årligen vid hären inskrivna

kontingenten studenter och likställda till i medeltal 1,238 man (officers-

aspiranter medräknade).

Enligt vad i det föregående (sid. 40) omförmälts, kan den för hären

årligen erforderliga kontingenten av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga

icke sättas lägre än till omkring 26,855 man. Efter avdrag av studenter

och likställda beräknas den återstående styrkan uppgå till minst 25,620

man. Av skäl, som försvarsrevisionen i sitt betänkande (Del 1, sid. 156)

anfört, bör denna styrka icke sättas i något procentuellt förhållande till

vederbörliga årsklassers storlek, utan bör densamma i värnpliktslagen be­

stämmas till nyss angivna minimisiffra eller 25,620 man. Därigenom

kommer såväl infanteriet som specialtruppslagen att vid inskrivningen

årligen erhålla sin vissa till siffran bestämda linjekontingent.

Emellertid kommer nämnda kontingent givetvis att innesluta ett antal

värnpliktiga, för vilka efter inskrivningen kan förväntas inträda sådant

förhållande, som angives i värnpliktslagens § 16 mom. 2 med dess i det

föregående (sid. 38) förutsatta ökade räckvidd, och vilka värnpliktiga därför

komma att erhålla uppskov med (hemförlovning från) dem eljest åliggande

första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) för att i sinom tid vinna fri­

kallelse från värnpliktens fullgörande under fredstid. För att motväga

verkan liärav synes i värnpliktslagen böra intagas en bestämmelse om

rätt för Kungl. Maj: t att förordna om ovan angivna minimisiffras ökande

följande år med motsvarande antal man.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

KungI. Maj.ts proposition nr 20.

43

Uti deri vid revisionens betänkande fogade socialdemokratiska reserva­

tionen bär föreslagits viss ökning av linjekontingenten i och för handräck-

ningsbeliovets tillgodoseende under första tjänstgöringen. Genom eu sådan

anordning skulle, till fördel för utbildningen, de för utbildning i linjetjänst

mindre lämpade värnpliktiga kunna under rekrytskolans första veckor av­

skiljas för utförande av handräckningsarbete. Eu motsvarande ökning av

eu linjekontingent utav den storlek, varmed jag i det föregående räknat,

kan givetvis icke äga rum, enär det härför till förfogande stående antalet

vapenföra värnpliktiga (omkring 2,301 man) icke medgiver detta. Då jag

dessutom, som längre fram omförmäles, förutsätter, att linjemanskapet vid

ett och samma truppförband kommer att inrycka till tjänstgöring a olika

tider av året, skulle, oavsett nyssnämnda förhållande, tillämpningen av ett

sådant system bliva förenat med avsevärda svårigheter. Även om således

ej någon utökning av linjekontingenten för angivna ändamål synes kunna

ifrågakomma, torde man dock böra räkna med att överföring i viss ut­

sträckning från linjetjänst till ersättningsreserv bör äga rum under första

tjänstgöringen av sådana värnpliktiga, som på grund av bristande anlag eller

dylikt mindre väl lämpa sig för utbildning till linjemanskap.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle linjekontingenten å fastlandet

uttagas medelst lottning. Då kontingenten i fråga uppgick till endast 14,075

man, under det att ersättningsreserven, vilken till omkring Vs bestod av

vapenfört manskap, beräknades erhålla en årligen inskriven styrka av om­

kring 24,500 man, ansågs en sådan anordning ofrånkomlig.

Därest nu, på sätt jag i det föregående (sid. 40) angivit, det årligen

till ersättningsreserven uttagna antalet värnpliktiga beräknas uppgå till

omkring 6,352 man, därav omkring 4,051 icke vapenföra, utgör således

det antal vapenföra, vilket normalt beräknas ärligen behöva uttagas till

ersättningsreserven, endast omkring 2,301 man. Att bland de vapenföra

utan lottning uttaga vare sig detta antal eller det större antal, vilket vid

särskilt manstarka årsklasser kan vara att räkna med, torde emellertid icke

bliva förenat med några större svårigheter. Ifrågavarande uttagning torde

nämligen jämförelsevis lätt kunna göras bland sådana vapenföra, som för­

klaras »dugliga i viss vapen tjänst» eller som eljest av fysiska skäl eller

andra orsaker icke anses särskilt lämpade för utbildning i linjetjänst. En

annan grund för uttagning av vapenför värnpliktig till ersättningsreserven

synes böra vara förefintlighet av ömmande sociala skäl, med hänsyn till

vilka värnpliktstjänstgöringens fullgörande i ersättningsreserven för den

värnpliktige skulle innebära en lättnad.

I enlighet med vad sålunda anförts, torde uttagningen av ifrågavarande

värnpliktiga till linjetjänst och ersättningsreserv böra utan anlitande av

lottning äga rum på huvudsakligen följande sätt.

Inskrivningsnämnden verkställer såsom hittills inskrivningen av de värn­

pliktiga. Med ledning av den vid förrättningen företagna läkarundersök­

ningen m. m. och efter prövning av vederbörandes därom gjorda framställ-

44

Avgången

bland de in­

skrivna värn­

pliktiga.

ningar bestämmer nämnden vidare, att vissa värnpliktiga på grund av

bristande lämplighet till linjetjänst skola hänföras till ersättningsreserven.

Beträffande övriga värnpliktiga — med undantag av studenter och lik­

ställda samt vissa å sjömanshus inskrivna, vilka samtliga alltid skola ut­

tagas till linjetjänst — har nämnden endast att uppgöra förslag till ut­

tagning till linjetjänst samt tilldelning till olika truppslag eller tjänster,

med angivande av vederbörandes större eller mindre lämplighet i ena som

andra avseendet. Inskrivningsrevisionen tillkommer det sedan att bland

dessa värnpliktiga enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser verk­

ställa uttagning till linjetjänst och ersättningsreserv samt tilldelning till

truppslag och tjänster. Härvid böra de värnpliktigas önskningar i möjli­

gaste mån beaktas.

Huru inskrivnings- och uttagningsproceduren bör i sina detaljer ordnas,

torde, da bestämmelserna härom hava sin plats i inskrivningsförordningen,

höra ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle samtliga värnpliktiga å Gotland

uttagas till linjetjänst. En dylik anordning ansågs nödvändig, då Gotland

icke alltid kunde påräkna att vid inträffande mobilisering erhålla för för­

svaret erforderliga truppkontingenter från fastlandet och följaktligen komme

att för sitt försvar huvudsakligen vara hänvisat till sin egen värnplikts-

tillgång. En uppdelning av de värnpliktiga å för linjetjänst avsedda och

å ersättningsreserv i samma proportion som å fastlandet kunde därför icke

ifrågasättas.

Om nu, såsom jag i det föregående förutsatt, i det närmaste hela den

vapenföra kontingenten uttages till linjetjänst, förefinnes icke anledning att

låta Gotlands inskrivningsområde intaga någon undantagsställning i före­

varande hänseende.

På grund av den gotländska årskontingentens ringa storlek måste man

däremot — i likhet med försvarsrevisionen — räkna med att ett visst

antal värnpliktiga beordras från fastlandet för fullgörande av sin freds-

tjänstgöring på Gotland.

D. Avgången bland de inskrivna värnpliktiga samt dessas

uppdelning på härens olika truppslag.

Under tiden mellan inskrivningen och utträdet ur värnpliktsåldern under­

går varje årsklass värnpliktiga en så småningom skeende minskning till

följd av dödsfall, utvandring, inträdd oduglighet till krigstjänst m. m. Då

denna avgång är rätt så avsevärd, måste givetvis hänsyn tagas till den­

samma vid beräknandet av det sannolika antalet värnpliktiga, vilka inställa

sig till fredstjänstgöring samt vid mobilisering.

Mot de grunder, enligt vilka försvarsrevisionen beräknat ifrågavarande

avgång, har jag icke någon erinran att framställa. Med hänsyn till de

Kutigl. Maj:ts proposition nr 20.

4f>

avvikelser från revisionens förslag i övrigt, jag, enligt vad i det föregående

anförts, anser mig böra föreslå, torde emellertid vissa jämkningar vara

erforderliga.

Avgången bland de vapenföra under första tjänstgöringen beräknades i

1914 års härordningsproposition till 15 % av antalet tillstädeskomna.

Erfarenheten har visat, att denna avgångsprocent varit riktigt beräknad.

Uti sitt förslag har emellertid försvararevisionen ansett sig icke behöva

beräkna avgången under första tjänstgöringen bland de till linjetjänst in­

skrivna värnpliktiga högre än till 10 % av de tillstädeskomna. Revisionen

har nämligen räknat med att hemförlovning på grund av familjeskäl skulle

med den förutsatta organisationen äga rum i avsevärt mindre omfattning

än hittills, ävensom att kassationsprocenten för linjemanskapet, vilket

komme att utgöra ett urval av de i fysiskt hänseende bäst utrustade värn­

pliktiga, skulle bliva väsentligt mindre än för närvarande.

Även med utgångspunkt från de av mig angivna förutsättningarna be­

träffande värnpliktskontingentens storlek och fördelning på linjetjänst och

ersättningsreserv m. m. torde avgången bland de till linjetjänst uttagna

under första tjänstgöringen sannolikt bliva mindre än under nuvarande för­

hållanden (15 %), dels beroende på de förutsatta skärpta bestämmelserna i

avseende å kroppsbeskaffenhet och dels som följd av den föreslagna frikal­

lelsen från tjänstgöring i fredstid av s. k. familjeförsörjare. Härtill bidrager

ock, att ett antal såsom vapenföra inskrivna värnpliktiga ej behöver tagas i

anspråk för utbildning till linjetjänst (sid. 40). Detta överskott kommer

naturligen att utgöras av sådana värnpliktiga, som i fysiskt hänseende

icke äro särskilt lämpade för sådan utbildning eller för vilka värnplikts­

tjänstgöringens fullgörande i ersättningsreserven med hänsyn till ömmande

sociala skäl skulle innebära en lättnad. Angivna förhållanden motvägas

emellertid av den avsevärda ökningen utav linjekontingenten, utöver vad

försvarsrevisionen föreslagit. Därtill kommer, att, såsom i det föregående

(sid. 43) omförmälts, vissa värnpliktiga, vilka på grund av bristande anlag

eller dylikt mindre väl lämpa sig för utbildning till linjemanskap, i viss

utsträckning förutsättas komma att under första tjänstgöringen överföras

till ersättningsreserven. På grund härav torde avgången under nämnda

tjänstgöring fortfarande böra beräknas till 15 %. Av dem, som sålunda

avgå, förutsättes en tredjedel komma att hemförlovas och återstoden komma

att överföras till ersättningsreserven.

Såsom i det föregående antytts, avses vissa delar av linjekontingenten

skola påbörja sin första tjänstgöring på hösten samma år inskrivningen

äger rum. Vid infanteriet bör för sådan kontingent, i enlighet med vad

chefen för generalstaben framhållit, avgången före inställelsen beräknas

till 6 %. I övrigt torde avgången bland de inskrivna vänpliktiga böra

i huvudsak beräknas enligt de av revisionen angivna grunderna.

Nedanstående tabell utvisar, huru ifrågavarande avgång, med hänsyn till

vad ovan anförts, bör beräknas.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Årskontmgen-

tens fördel­

ning på de

olika trupp­

slagen.

a) Studenter

och likställda.

Tid för avgången.

Avgångs-

procent.

Anteckningar.

I. Till linjetjänst uttagna värnpliktiga.

*) Av den inskrivna

Mellan inskrivning och inställelse till första tjänstgöring.

Inställelsen äger rum:

a) sommaren inskrivningsåret ............................................

b) hösten inskrivningsåret:

infanteriet ...........................................................................

övriga truppslag .......................................

c) våren året efter inskrivningsåret .........

9 2.5

*)6

9 4

9 8

styrkan.

2) Av antalet tillstädes-

komna.

Under första tjänstgöringen..................................................

*)15

Under repetitionsövning i omedelbar anslutning till första

tjänstgöring ........................................................................

90.7

Under annan repetitionsövning ..........................................

92

Under vartdera 2.15. åren

utöver den avgång, som äger

rum under tjänstgöring .........................

9 2

II. Till ersättningsreserv uttagna värnpliktiga.

Före inställelsen till tjänstgöring

(första tjänstgörings-

omgången) ..........................................................................................

94

Under tjänstgöringen.............................................................

9 5

Såsom förut nämnts, beräknas härens inskrivna årskontingent studenter

och likställda till 1,238 man, därav 150 officersaspiranter, 130 blivande

läkare m. fl. samt 958 för annan utbildning avsedda.

Antalet officersaspiranter är beroende på huru många officerare årligen

anses böra anställas för att hålla officerskåren fulltalig. För sådant ända­

mål beräknas, som i annat sammanhang närmare omförmäles, att omkring

110 kadetter årligen utexamineras från krigsskolan. I enlighet med av

försvarsrevisionen följda beräkningsgrunder bör det med hänsyn härtill er­

forderliga antalet årligen antagna officersaspiranter beräknas till 150.

Den såsom Hivande läkare m. fl. betecknade kategorien omfattar läkare,

tandläkare, apotekare och veterinärer. I enlighet med vad revisionen be­

räknat, torde denna kategori komma att i medeltal årligen fördela sig

ungefärligen sålunda:

läkare ............................................................. 93

tandläkare .................................................... 17

apotekare ...................................................... 8

veterinärer .................................................... 12

Summa 130.

De för annan utbildning avsedda beräknas komma att fördelas på de

olika truppslagen ungefärligen sålunda:

infanteriet

kavalleriet

artilleriet

496

17

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

47

ingenjörtrupperna ...................................... 55

trängtrupperna............................................. 140

intendenturtrupperna ................................ 30

olika truppslag i intendenturbefattning 20

Summa 958.

I sistnämnda antal ingå de olika truppslagens reservofficersaspiranter,

beträffande vilka närmare uppgifter komma att lämnas längre fram i annat

sammanhang (sid. 290).

Antalet övriga, till linjetjänst årligen uttagna värnpliktiga uppgår till

25,620 man. Huru dessa böra fördelas på olika truppslag bestämmes i

första hand av mobiliseringsbeliovet. Enligt den förutsatta krigsorganisa­

tionen bör fördelningen ske på följande sätt:

infanteriet................................................ 18,000

kavalleriet................................................ 875

artilleriet ................................................ 3,600

ingenjörtrupperna ................................ 1,345

trängtrupperna...................................... 1,400

intendenturtrupperna ......................... 400

Summa 25,620.

Antalet till ersättningsreserv årligen uttagna värnpliktiga beräknas

(sid. 40) uppgå till omkring 6,352 man. För detta manskaps uppdelande

å olika truppslag är givetvis handräckningsbehovet bestämmande.

E. Värnpliktstid och uppbådsindelning.

Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från och

med det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under

vilket han fyller 42 år. Antalet årsklasser värnpliktiga utgör alltså 23.

Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen delas

i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen är 15 år, därav

11 år i första och 4 år i andra uppbådet. Under den tid, värnpliktig

icke tillhör beväringen, tillhör han landstormen. Tjänstetiden i land­

stormen är således i regel 8 år.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle inryckning till första tjänstgöring

för linjemanskapet i regel äga rum på våren andra värnpliktsåret. Då

enligt 1914 års härordning det vapenföra manskapets första tjänstgöring

vanligen började på hösten första värnpliktsåret, skulle således antalet vid

mobilisering disponibla utbildade årsklasser komma att minskas med en,

därest de nuvarande bestämmelserna rörande värnpliktstid och uppbåds-

indelning bibehölles oförändrade. För undanröjande av denna olägenhet

har revisionen föreslagit, att antalet årsklasser i beväringen skulle ökas

från 15 till 16, därav 12 i första och 4 i andra uppbådet. Då någon

b) Övriga till

linjotjänst

uttagna.'

c) Till ersätt­

ningsreserv

uttagna värn­

pliktiga.

Nuvarande

bestämmelser.

Förs varg­

revisionen.

48

Kutig!. Maj:ts proposition nr 20.

Generals-

kommissio­

nen.

Departements­

chefen.

Chefen för

general­

staben.

ändring av värnpliktstiden icke ifrågasattes, komme tjänstetiden i land­

stormen att minskas från 8 till 7 år.

Generalskommissionen liar framhållit, att de uppgifter, vilka i krig ålåge

landstormen, krävde ett betydande antal landstormstrupper. För bevak-

ningsavdelningar och dylikt måste avlösning finnas. Behovet av sådana

trupper bleve alltså stort. Under nuvarande förhållanden kunde detsamma

icke tillfullo tillgodoses. Därest revisionens förslag (Del 1, sid. 168) an-

toges, skulle en stor brist uppstå dels till följd av minskningen av antalet

årsklasser inom landstormen från 8 till 7, dels emedan ersättningsreserven

i stor utsträckning icke kunde användas. Det av revisionen förutsatta

antalet årsklasser måste alltså ökas; detsamma borde enligt kommissionens

mening för erhållande av någorlunda nöjaktiga förhållanden vara minst 10,

vilket innebure en utsträckning av värnpliktstiden till och med det 45.

året. Framhållas borde, att antalet årsklasser med hänsyn till ett lämpligt

anordnande av avlösningarna icke borde vara udda.

Enligt vad av den föregående framställningen framgår, anser jag mig,

i likhet med försvarsrevisionen, böra förorda tjänstgöringens anordnande

på sådant sätt, att huvuddelen av det värnpliktiga linjemanskapet inrycker

till första tjänstgöring på våren andra värnpliktsåret. Ur mobiliserings-

synpunkt medför detta alltså samma olägenhet som den ovan angivna,

av revisionen påvisade. Till följd av det avsevärt ökade antalet till linje­

tjänst årligen uttagna värnpliktiga, som nu förutsättes, blir emellertid

nämnda olägenhet av väsentligt mindre betydelse än enligt revisionens

förslag. Vid sådant förhållande torde någon ökning av antalet årsklasser

i beväringen icke böra vidtagas.

I fråga om antalet årsklasser inom landstormen har generalskommis­

sionen påyrkat dess ökande till minst 10. Ehuru en dylik utökning av

tjänstetiden inom landstormen är ur militär synpunkt önskvärd, anser jag

mig dock på av försvarsrevisionen (Del 1, sid. 167) anförda skäl icke

böra framställa något förslag i sådan riktning.

I enlighet med vad sålunda anförts, torde alltså nu gällande bestäm­

melser om värnpliktstid och uppbådsindelning böra bibehållas oförändrade.

F. Utbildningstiden.

1. För linjetjänst uttagna värnpliktiga.

Allmänna synpunkter.

Chefen för generalstaben har framhållit, att erfarenheterna från världs­

kriget icke gåve stöd åt den meningen, att utbildningstiden för de värn­

pliktiga nu kunde beräknas kortare än enligt 1914 års värnpliktslag, utan

fastmera ginge i den riktningen, att en utsträckning av denna utbildningstid

vore önskvärd, särskilt vid infanteriet. Inom den kostnadsram, som läge

till grund för det av honom utarbetade härordningsförslaget, vore det

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

emellertid icke möjligt att för alla viirnpliktskategorier bibehålla utbild­

ningstiderna i 1914 Ars värnplikts]ag, därest andra berättigade krav

skulle kunna tillgodoses. Detta kunde så mycket mindre ske, som enligt

de allmänna grunderna för liärordningsförslaget den personliga tjänst­

göringsskyldigheten borde bibehålla sin karaktär av allmän värnplikt och

därför en uppdelning av värnpliktskontingenten i kategorier, på sätt för-

svarsrevisionen förordat, borde undvikas. Det hade också blivit nödvän­

digt att i huvudsak bestämma fredstjänstgöringens längd i enlighet med

försvarsrevisionens förslag. En ytterligare minskning av utbildningstiden

för infanteriet måste anses utesluten. Under världskriget hade nya strids­

medel tillkommit vid infanteriet. Om utbildningstiden för värnpliktiga i

allmänhet bestämdes alltför kort vid detta truppslag, bleve det nödvän­

digt att specialisera utbildningen i så hög grad, att den allmänna infan­

teriutbildningen, enkannerligen utbildningen i fält- och bevakningstjänst,

komme att eftersättas för stora grupper av infanteriets värnpliktiga. För-

svarsrevisionen hade i sitt förslag sökt avväga, var gränsen ur denna syn­

punkt läge mellan det möjliga och det otillfredsställande. Den utbild­

ningstid, försvarsrevisionen föreslagit, vore också den kortast möjliga för

att de värnpliktiga omedelbart vid mobilisering skulle kunna ingå i, såväl

sommar- som vintertid, operations- och stridsdugliga truppförband vid

sidan av fast och f. d. fast anställd personal samt av värnpliktiga med

fullständig soldatutbildning ävensom för att befälets utbildning och krigs-

duglighet skulle kunna tillgodoses under fredsövningarna.

Ehuru sålunda det av chefen för generalstaben uppgjorda besparingsför-

slaget i avseende å utbildningstidens längd i stort sett anslöte sig till försvars­

revisionens, hade det dock ansetts erforderligt att i detta vidtaga vissa ej

oväsentliga förändringar. Erfarenheterna från världskriget hade bestyrkt, att

infanteriet vore härens ojämförligt viktigaste truppslag. Denna erfarenhet

vore för ett litet land som vårt med jämförelsevis ringa ekonomiska resurser

värd särskilt beaktande. Eu svensk härordnings förnämsta uppgift vore

därför nu som förr att dana ett stridsdugligt infanteri. Någon ökning av

de utbildningstider, försvarsrevisionen föreslagit för studenter och likställda,

för underbefäl och fackmän samt för övriga värnpliktiga vid infanteriet,

kunde såsom nyss nämnts, av kostnadsskäl ej föreslås, frånsett ett kort­

varigt skjutmöte i samband med den sista repetitionsövningen. Av särskild

vikt vore emellertid att undersöka, huru stor uttagningen till underbefäl

och fackmän under sådana förhållanden borde vara. Enligt 1914 års

värnplikt,slag uttoges högst 14 % av hela antalet fotfolket tilldelade vapen­

föra värnpliktiga för utbildning till underbefäl och fackmän. Erfaren­

heterna från världskriget gåve vid handen, att infanteriet nu krävde jäm­

förelsevis större antal befäl och underbefäl än före världskriget, beroende

i främsta rummet därav, att de lägsta underavdelningarna på grund av de

med stridsledningen förenade svårigheterna icke kunde göras så starka

som förut. Vid infanteriet vore därför med hänsyn till mobiliseringsbe-

Bihang till riksdagens protokoll 1024. 1 sand. 11 A höft. (Nr 20.)

2125

23

4

49

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

hovet en ökad uttagningsprocent av underbefäl och fackmän erforderlig.

Försvarsrevisionen hade emellertid såväl av kostnadsskäl som med hänsyn

till de värnpliktiga ej ansett sig kunna framställa något förslag till höj­

ning av uttagningsprocenten till underbefäl och fackmän under förmenande,

att de mest oundgängliga behoven i allt fall kunde någorlunda nöjaktigt

tillgodoses. Generalskommissionen hade däremot framhållit, att den hittills­

varande uttagningsprocenten till underbefäl och fackmän numera vore för

liten och borde höjas. För en ökad uttagning till underbefäl och fackmän

talade emellertid icke endast de förändringar i infanteriets organisation,

vilka måste bliva en följd av världskrigets erfarenheter, utan även de in­

skränkningar, vilka föresloges i kadern och i utbildningstiden för övriga

värnpliktiga. Det vore nämligen tydligt, att flera platser måste fyllas med

såsom underbefäl och fackmän utbildade värnpliktiga i samma mån som

den fast anställda kadern minskades och i samma mån som värnpliktiga i

allmänhet erhölle kort utbildning och därigenom saknade förmåga att full­

göra mera kvalificerad tjänst. Såsom uti det föregående hade framhållits,

måste infanteriets användbarhet ovillkorligen säkerställas, om härordningen

skulle kunna fylla sin uppgift. En oeftergivlig förutsättning härför vore,

att uttagningen av underbefäl och fackmän beräknades tillräckligt stor för

fyllande av det oundgängliga behovet. Enligt verkställda beräkningar kunde

ökningen av antalet underbefäl och fackmän inskränkas till 50 % av

nuvarande antal. Uttagningen borde därför bestämmas till 21 %, därest

uttagningen verkställdes på samma sätt som för närvarande, det vill säga

först efter de värnpliktigas inryckning till första tjänstgöring. Om där­

emot uttagning verkställdes redan i samband med inskrivningen, borde

uttagningen bestämmas till 25 %. Eu ökning vid infanteriet av det

antal värnpliktiga, som uttoges till underbefäl och fackmän, vore i och

för sig fullt berättigad, då erfarenheterna från världskriget på intet sätt

gåve stöd åt den uppfattningen, att en kortare utbildningstid kunde anses

tillräcklig för infanteriet än för övriga truppslag. För att detta skulle

kunna ske inom den angivna kostnadsramen, vore det emellertid nödvän­

digt att vidtaga vissa inskränkningar beträffande den av revisionen före­

slagna utbildningstiden för kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna.

En dylik åtgärd syntes väl stå i överensstämmelse med de allmänna syn­

punkter, vilka läge till grund för chefens för generalstaben förslag. Uti

dessa angåves nämligen, att de minskningar i de värnpliktigas utbild­

ningstid, vilka befunnes oundgängliga för försvarsutgifternas nedbringande,

borde, med beaktande i möjligaste mån av erfarenheterna från världskriget,

träffa samtliga truppslag och tjänster i enlighet med deras särskilda natur.

Såsom utgångspunkt för de sålunda ifrågasatta minskningarna borde helt

naturligt läggas 1914 års ännu gällande värnpliktslag och icke försvars-

revisionens förslag.

Enligt det av chefen för generalstaben uppgjorda förslaget komme, även

om hänsyn toges till organisationens omfattning, ett väsentligt större antal

vapenföra värnpliktiga att erhålla verklig soldatutbildning än enligt försvars-

revisionens förslag. Detta tillskott av värnpliktiga borde fördelas på alla

truppslag och truppförband. Till följd härav bleve det möjligt att även vid

kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna, i överensstämmelse med vad

som enligt 11)14 års värnpliktslag skett beträffande infanteriet, trängen och

intendenturtrupperna, uppdela de vapenföra värnpliktiga på tvenne tjänst-

barlietskategorier, utan att därigenom fredstjänsten åsidosattes eller mobilise­

ringen försvårades i alltför hög grad. Även för kavalleriet, artilleriet och

ingenjörtrupperna borde därför införas tvenne utbildningstider för vapenföra

värnpliktiga, eu av längre varaktighet, motsvarande utbildningstiden för

underbefäl och fackmän vid infanteriet, samt eu av kortare varaktighet,

lika lång som för vapenföra i allmänhet vid infanteriet eller 255 dagar.

Till den längre utbildningen uttoges i allmänhet endast sådana värnplik­

tiga, vilka vid mobilisering skulle användas i beriden eller annan mera

krävande tjänst, under det att övriga värnpliktiga i utbildningshänseende

jämställdes med flertalet av infanteriets värnpliktiga. De olägenheter för

nämnda special truppslag, som med nödvändighet måste följa av en dylik

åtgärd, uppvägdes av den förbättrade utbildningen, som inom samma kost­

nadsram kunde beredas vissa infanteriet tilldelade värnpliktiga. En för­

utsättning härför vore dock, att antalet värnpliktiga med den längre ut­

bildningstiden vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna icke under­

stege, vad som vore oundgängligen erforderligt med hänsyn till mobili-

seringsbehovets och fredstjänstens tillgodoseende.

Av trängen i egentlig trängtjänst samt förplägnadstrupperna tilldelade

vapenföra värnpliktiga uttoges enligt nuvarande bestämmelser efter första

tjänstgöringens början högst 14 % för utbildning till underbefäl och

fackmän. Av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst till­

delade vapenföra värnpliktiga uttoges likaledes efter första tjänstgöringens

början högst 10 % för utbildning till underbefäl och fackmän. Inspek­

tören för trängen hade framhållit, att det vore nödvändigt öka uttagnings-

procenten, och att den borde göras lika för samtliga tjänstegrenar vid

trängen. En åtgärd i denna riktning syntes vara av behovet påkallad i

betraktande av den korta utbildningstiden vid detta truppslag för flertalet

värnpliktiga. Samma uttagningsprocent borde även tillämpas vid inten­

denturtrupperna. Med hänsyn härtill och till att uttagning förutsatts äga

rum redan vid inskrivningen, borde uttagning för utbildning till under­

befäl och fackmän bestämmas till 20 % för vapenföra värnpliktiga, till­

delade trängen i samtliga tjänster och intendenturtrupperna.

Såsom under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets ord­

nande» framhållits, anser jag nödvändigt att i fråga om utbildningstidens

längd gå ned så långt, som kan anses tillrådligt. Frågan blir då, vilken

utbildningstid, som bör bestämmas.

Till ledning vid denna frågas bedömande torde kunna tjäna å ena sidan

försvarsrevisionens förslag i detta hänseende, å andra sidan de nu tillämpade

Kumjl.

J

faj.ta proposition nr 20.

!)1

Departe­

mentschefen.

Utbildnings­

tidens längd.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

provisorietiderna. Revisionen bär i allmänhet räknat med en utbildnings­

tid om 255 dagar vid infanteriet och 350 dagar vid kavalleriet, artilleriet

och ingen] örtrupperna samt ansett det med dessa tider möjligt erhålla i

stort sett samma utbildningsresultat, som avsetts med de i 1914 års

härordning fastställda. Motsvarande provisorietider uppgå till 165 respektive

225 dagar. Att på dessa tider dana fältdugliga soldater vore enligt revi­

sionens uppfattning uteslutet. Det av chefen för generalstaben framlagda

besparingsförslaget ansluter sig, som av den föregående redogörelsen fram­

går, beträffande utbildningstidens längd i stort sett till revisionens förslag.

Den av revisionen föreslagna utbildningstiden vore enligt generalstabschefens

uppfattning den kortaste möjliga, för att de värnpliktiga omedelbart vid

mobilisering skulle kunna ingå i såväl sommar- som vintertid operations-

och stridsdugliga truppförband vid sidan av fast och f. d. fast anställd

personal samt av värnpliktiga med fullständig soldatutbildning ävensom

för att befälets utbildning och krigsduglighet skulle kunna tillgodoses

under fredsövningarna.

Ehuru det ur militär synpunkt givetvis skulle vara önskvärt att kunna

i allo räkna med de av försvarsrevisionen föréslagna och av chefen för

generalstaben i hans besparingsförslag i stort sett förutsatta utbildnings­

tiderna, har jag dock med hänsyn till den avvägning, som, enligt vad

under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets ordnande» närmare

omförmälts, ur kostnadssynpunkt måste göras mellan härordningens grund­

läggande element (organisationens omfattning, truppernas utbildning samt

dessas beväpning och utrustning), funnit mig böra föreslå vissa nedsättningar

i nämnda utbildningstider. De grunder, som härvid tillämpats, komma att

längre fram närmare angivas i samband med redogörelsen för utbildnings­

tiden vid de olika truppslagen. Det torde dock vara lämpligt att redan

i detta sammanhang lämna en översikt av de sålunda förutsatta utbildnings­

tiderna till ledning vid bedömandet av dessa tiders tillräcklighet för ända­

målet i fråga. Jag har fördenskull låtit upprätta följande tabell, i vilken

även motsvarande tider enligt gällande härordning och nu tillämpat pro­

visorium ävensom enligt försvarsrevisionens (majoritetsförslaget och den

av herr Joh. Nilsson m. fl. avgivna reservationen) och chefens för general­

staben förslag ansetts böra upptagas.

Kung/. Maj itu proposition nr JO.

53

Sammanlagt dagantal för utbildning av

till linjetjänst uttagna värn­

pliktiga.

vapenföra värnpliktiga.

I

Försvars-

Chefens

Försvars-

revisionen,

1914 års

för

liggande

förslag.

revisionen

(majoritets-

reservation

av herr

härordning.

s)

Provisoriet.

general-

förslaget). Joll.Nilsson

förslag.

T. Värnpliktiga 1

m. fl.

allmänhet.

Infanteriet:

Flertalet.........................

Underbefäl eller fack-

') 195(225)

■-*) 255

180

340

') 165(195)

') 225(255)

s) 255

3) 350

män..............................

350

365

240

400

; Kavalleriet .................

350

350

240

365

‘) 225(255)|

25 % 255

75 % 350

[ Artilleriet:

6)

| Flertalet.........................

Underbefäl eller fack-

240

4) 350

4) 240

4) 365

4) 225(255)| 43 %4(255

57 % 350

män..............................

350

1 Ingenjörtrupperna:

Flertalet.........................

240

4) 350

4) 240

4) 365

■) 225 255

30% *;255

70 % 350

Underbefäl eller fack-

män..............................

350

,

1 Trängtrupperna:

\ Flertalet....... .................

Underbefäl eller fack-

*) 195(225)

210

180

240

>) 165(195)

4) 225(255)

210

325

män............................

325

325

240

365

|

Intendenturtrupperna:

Flertalet ........................ >) 195(225)

180

180

240

') 165(195)

210

Underbefäl eller fack-

män..............................

325

300

240

365

*) 225(255)

325

II. Studenter och

365

likställda...............

350

365

O

cece

485

330

1) Siffran inom parentes avser värnpliktiga, vilka påbörja sin första tjänstgöring på hösten

under första året.

2) Enligt reservation av herrar Ekman och Bengtsson minskas utbildningstiden vid infanteriet

med 25 dagar och äger vid övriga truppslag »motsvarande förkortning» av utbildningstiden rum.

8) Härtill kommer för vissa värnpliktiga ett skjutmöte om 8 dagar, förlagt i anslutning till

gista repetitionsövningen.

4) Underbefäl eller fackmän uttagas icke.

5) Reservtruppövning ocli landstormsövning äro icke medräknade.

6) Procentsiffrorna avse fältartilleriet (utom luftvärnsartilleriet och arméartilleriet).

Av denna tabell framgår bland annat följande.

Utbildningstiden vid kavalleriet bär upptagits i enlighet med revi­

sionens förslag. Samma utbildningstid bär beräknats vid artilleriet

och ingen j ör t nipp ern a för en mindre del av dessa truppslag tilldelade

värnpliktiga. För det stora flertalet av dessa värnpliktiga bär avsetts eu

kortare utbildningstid. Denna utbildningstid bar satts till 240 dagar,

Åtgärder för

höjandet av

utbildningens

effektivitet.

eller det dagantal, som av försvarsrevisionen på sill tid föreslogs beträffande

1920 års värnpliktsklass. Vid trängtrupperna liar utbildningstiden i

förhållande till revisionens förslag ansetts böra minskas för flertalet värn­

pliktiga med ett mindre antal dagar. Aid intendenturtrupperna har

däremot för samtliga värnpliktiga en mindre ökning ansetts böra vidtagas.

Vad slutligen beträffar infanteriet, har utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän, vilken grupp ansetts böra något ökas, beräknats till 350

dagar. För det stora flertalet infanteriet tilldelade värnpliktiga har det

däremot blivit nödvändigt att begränsa utbildningstiden till 195 dagar för

de sommartjänstgörande och till 225 dagar för de vin ter tjänstgör ande.

A id bedömandet av de sålunda föreslagna utbildningstiderna och möjlig­

heten att med dessa nå ett någorlunda godtagbart resultat, är emellertid

icke blott dagantalet i och för sig den enda inverkande faktorn. I det

föregående har under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets

ordnande» bland annat framhållits, att de mobiliserade linjeförbanden

enligt den av mig föreslagna organisationen, trots skillnaden i avseende

å utbildningstidens längd, komma att i utbildningshänseende erhålla en

fördelaktigare sammansättning än enligt revisionens förslag. Nödvändiga

förutsättningar för att det med de av mig föreslagna utbildningstiderna

avsedda resultatet skall kunna ernås äro emellertid:

att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga endast undantagsvis och i

mindre omfattning tagas i anspråk för annan handräckningstjänst än ordi­

narie sådan inom kompani (sqvadron o. s. v.);

att reglementen, utbildningsföreskrifter och utbildningsmetoder bliva på

ett lämpligt sätt avpassade efter de föreslagna tiderna för utbildningen;

att den befälstillgång, vilken beräknas stå till förfogande för utbild­

ningen, icke kommer att minskas genom bortkommenderingar, vakanser

o. d.; samt

att befälet i fråga om utbildningens planläggning och bedrivande är väl

vuxet sin uppgift.

Bland de olika omständigheter, vilka inverka på utbildningens effekti­

vitet, är, som försvarsrevisionen framhållit, årstiden för övningarnas be­

drivande eu av de viktigaste.

Enligt 1914 års härordning skulle som bekant den huvudsakliga delen

av rekrytskolan (»första tjänstgöringen») för den stora massan av de värn­

pliktiga förläggas till vinterhalvåret, med inryckning till tjänstgöringen

omkring den 1 november det år, inskrivning skedde. Efter att (Del. 1.

sid. 17 1) hava redogjort för de olika skäl. som år 1914 framfördes till

stöd för utbildningstidens förläggning på det ena eller andra sättet, har

försvarsrevisionen framhållit, att det för densamma stode fullkomligt klart, att

därest man ville uppnå ett visst bestämt utbildningsresultat, detta kunde

vinnas på väsentligt kortare tid, om utbildningen förlädes till den blidare

delen av året, än om den skulle till sin huvudsakliga de] försiggå under

vintern. Att på en och samma tid ett bättre resultat ernåddes med vår-

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 20.

bo

inryckning än med höstinryckning ha.de icke heller blivit från något håll

bestritt. Vid sådant förhållande hade revisionen i sitt förslag utgått från,

att utbildningen borde, där icke särskilda omständigheter påkallade en

annan anordning, till sin huvudsakliga del förläggas till sommarhalvåret.

Den av revisionen sålunda angivna grundsatsen beträffande årstiden för

övningarnas bedrivande anser jag

111

ig böra följa. båsoni av det följande

framgår, synes mig dock denna grundsats i vissa fall böra tillämpas något

annorlunda, än revisionen föreslagit.

Eu annan omständighet, som utövar ett avsevärt inflytande pa utbild­

ningens effektivitet, är omfattningen av de vid truppförbanden förekom­

mande handräclcningsgöromålen. Enligt nuvarande förhållanden måste vapen­

föra värnpliktiga, till stort men för sin utbildning, i avsevärd utsträck­

ning tagas i anspråk för sådana göromål. För undvikande av en dylik,

för utbildningens effektivitet uppenbarligen mycket ogynnsam anordning bär

försvarsrevisionen förutsatt, att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga i regel

icke skulle tagas i anspråk för andra handräckningsgöromål än sådana,

som dagligen förekomma inom kompani (skvadron, batteri o. s. v.), ellei

som eljest vore av den natur, att de borde ingå i deras militära utbildning,

exempelvis egentlig vakttjänst ävensom vissa delar av vårdtjänsten. Öviig

handräckningstjänst skulle ombesörjas av de till ersättningsreserven börande

värnpliktiga.

Jag ställer mig i förevarande hänseende principiellt på samma stånd­

punkt som försvarsrevisionen. De till ersättningsreserven uttagna eller

överförda värnpliktiga förutsättas alltså komma att bestrida all ständig, för

truppförbanden gemensam handräckning ävensom det huvudsakliga av den

tillfälliga gemensamma bandräckningstjänsten. Som av det följande (sid. «8)

framgår, beräknas tjänstgöringstiden för nyssnämnda värnpliktiga med hänsyn

härtill. Denna anordning är ett nödvändigt villkor för att man med de

utbildningstider, vilka föreslås för linjemanskapet, skall kunna ernå det

avsedda resultatet av utbildningen.

Yid behandlingen av hithörande frågor har försvarsrevisionen (Del 1,

sid. 175) framhållit, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke

sådana bestämmelser i gällande förvaltningsreglementen, vilkas tillämp­

ning påkallade handräckningspersonal i större utsträckning, borde under­

kastas en av numera rådande förhållanden påkallad revision. Särskilt

betonades nödvändigheten av att förvaltningen vid truppförbanden, vilken

för närvarande krävde en mycket stor personal av såväl fast anställda

som värnpliktiga, i görligaste mån förenklades. Den nuvarande förvalt­

ningsorganisationen vore enligt revisionens uppfattning alltför invecklad o en

tungrodd, och det lede icke något som helst tvivel, att avsevärda be­

sparingar på detta område kunde göras. Det hade dock icke vant revi­

sionen möjligt att ägna denna fråga en så ingående prövning, som erford­

rades för framläggande av ett förslag i ämnet, Revisionen förutsatte emeller­

tid, att därest dess förslag till härordning av' statsmakterna antoges, frågan

56

om förenkling av förvaltningen vid arméns truppförband omedelbart gjordes

till föremål för eu noggrann och allsidig utredning.

Med anledning av detta revisionens uttalande har generalskommissionen

framhållit, att eu enkel förvaltningsorganisation alltid eftersträvats från de

militära myndigheternas sida. Förvaltningsarbetet hade emellertid __ icke

minst vid truppförbanden — efter hand erhållit eu alltmer ökad omfattning,

i icke ringa mån beroende på nytillkomna arbetsuppgifter av kameral eller

statistisk natur. Fetta medförde icke sällan ett tyngande mångskriveri.

Kommissionen anslöte sig därför till den av revisionen uttalade tanken,

att frågan angående förvaltningsorganisationens förenkling borde göras till

föremål för utredning.

Förevarande fråga är uppenbarligen av den största betydelse. Eu för­

enkling av förvaltningen vid arméns truppförband skulle nämligen själv­

fallet såväl vara ägnad att möjliggöra eu med hänsyn till utbildnings­

arbetet önskvärd minskning av den personal, vilken för närvarande vid

truppförbanden tages i anspråk för handräckningsändamål, som ock medföra

eu icke obetydlig utgiftsbesparing. Den till mitt förfogande stående tiden

bär emellertid icke medgivit framläggande av förslag i detta ämne. I

anslutning till vad revisionen framhållit, förutsätter jag dock, att därest

förslaget till ny härordning av statsmakterna antages, berörda fråga omedel­

bart göres till föremål för utredning.

Med avseende å övriga åtgärder, som äro ägnade att höja utbildningens

effektivitet, torde här särskilt böra framhållas den stora betydelsen av att

utbildningsplaner och utbildningsmetoder erhålla en med hänsyn till utbild­

ningstiden lämpligt avvägd läggning. Vid utbildningsarbetet maste krigets

krav städse hållas i sikte; det, som med hänsyn därtill icke är behövligt,

måste utgallras ur utbildningsprogrammen. Där den av mig föreslagna ut­

bildningstiden icke medgiver den allsidiga utbildning av det värnpliktiga

manskapet, som i och för sig är önskvärd, torde eu lämpligt avpassad

specialisering böra ske. Av fundamental betydelse för utbildningsresul-

tatet är även, att befäl och underbefäl vederbörligen liandledas och för­

beredas i fråga om utbildningens bedrivande.

De utbildningstider, jag ansett mig böra föreslå, nödvändiggöra ett in­

tensivt utnyttjande av desamma. Stora fordringar måste därför ställas å

truppen. Men samtidigt är det, för erhållande av ett gott utbildniugs-

resultat, av den största vikt, att utbildningen så bedrives, att truppens

intresse för den militära tjänsten väckes och vidmakthålles, samt att för­

hållandena i övrigt så ordnas, att de värnpliktiga, trots de å dem ställda

höga kraven, under sin tjänstgöringstid kunna känna arbetsglädje och trevnad.

Beträffande utbildningen av studenter och likställda torde särskilt böra

framhållas betydelsen av att densamma redan från början bestämt inriktas

pii bibringandet av sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras i de

befattningar, för vilka dessa värnpliktiga vid mobilisering äro avsedda.

Ävenledes må framhållas vikten av att det befäl, som utväljes för utbil-

Kung!.. Maj:ts proposition nr 20.

Kandi. Uaj:ts proposition nr 20.

57

dandet av ifrågavarande värnpliktiga, är i besittning av sådana egenskaper

— såsom erfarenhet och god omdömesförmåga — vilka kunna anses härför

särskilt erforderliga.

Enligt gällande härordning uttagas efter inställelsen till första tjänst­

göringen »underbefäl eller fackmän» till vissa i värnpliktslagen angivna

procent av de vapenföra värnpliktiga, vilka tilldelats fotfolket, trängen och

intendenturtrupperna. Försvarsrevisiouen har härutinnan i tillämpliga

delar ställt sig på den nu gällande härordningens grund. Jag anser mig

emellertid nu böra föreslå åtskilliga förändringar uti förevarande avseende.

Som nyss nämnts, har uttagningen av underbefäl eller fackmän hittills

varit inskränkt till infanteriet, träng- och intendenturtrupperna. Vid övriga

truppslag omfattar första tjänstgöringen ett så stort dagantal, att intet

värnpliktigt manskap ansetts behöva uttagas till förlängd utbildning.

För flertalet av de värnpliktiga vid artilleriet och ingenjörtrupperna

föreslås nu en utbildningstid av sammanlagt 240 dagar. Detta dagantal

understiger väsentligt motsvarande utbildningstid enligt såväl gällande här­

ordning (365 dagar, reservtruppövning oräknad) som försvarsrevisionens

förslag (350 dagar). Då det med eu sammanlagd utbildningstid av

240 dagar icke är möjligt att vid ifrågavarande truppslag bibringa vissa

manskapskategorier en sådan grad av utbildning, att de i krig bliva

användbara i de avsedda befattningarna, torde det vara nödvändigt att

för viss del av manskapet utsträcka utbildningen över en längre tid

än för de övriga. I sådant syfte synes det lämpligt att även vid dessa

båda truppslag införa systemet med underbefäl eller fackmän. En under­

sökning, huruvida man icke även vid kavalleriet borde gå denna väg, har

givit ett nekande svar. Utbildningsförhållandena — främst kravet på

ridskicklighet -— fordra nämligen här, att så gott som hela den värn­

pliktiga årskontingenten erhåller en så lång utbildningstid, att ett system

med uttagning av underbefäl eller fackmän till förlängd tjänstgöring icke

torde kunna ifrågasättas.

Beträffande sättet för uttagning av underbefäl eller fackmän föreslogs i

1914 års härordningsproposition, att uttagningen skulle äga rum i sam­

band med inskrivningen. Riksdagen beslöt emellertid, att uttagningen

skulle äga ruin först efter de värnpliktigas inställelse till tjänstgöring.

Försvarsrevisiouen har icke föreslagit någon ändring härutinnan.

En uttagning i samband med inskrivningen har ansetts medföra i

huvudsak följande fördelar. De värnpliktiga kunna omedelbart vid in­

skrivningen erhålla kännedom om till vilken tjänstgöring de äro avsedda.

Vidare behöver icke någon tid gå förlorad för utbildningen i avvaktan

på uttagningens verkställande, utan kan utbildningsarbetet redan vid in­

ryckningen ordnas på ett mera stabilt sätt. Denna omständighet är av

större betydelse i samma män som utbildningstiden blir av kortare var­

aktighet. Slutligen kan det uttagna underbefälet inkallas till tjänstgöring-

vid en annan tidpunkt än övriga värnpliktiga. Därigenom blir det möjligt

Underbefäl

eller fackmän.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

att, såsom chefen för generalstaben framhållit, bereda det värnpliktiga

underbefälet ökat tillfälle till praktisk befälsföring vid trupp, varjämte

underbefälets utbildning kan avslutas samtidigt med de övrigas, vilket

psykologiskt sett sannolikt är av en ej oväsentlig betydelse.

Med en så ordnad uttagning hava å andra sidan även ansetts följa

vissa nackdelar. Sålunda anförde 1914 års senare riksdag, att ett urval

först kunde ske, sedan de värnpliktiga efter någon tids tjänstgöring i

rekrytskolan lagt i dagen sin större eller mindre fallenhet för befälsupp-

giften. Vidare har försvarsrevisionen (Del 1, sid. 196) framhållit bland

annat, att en uttagning redan vid inskrivningen med nödvändighet förut­

satte en med hänsyn till avgången mellan inskrivningen och inställelsen

avsevärd höjning av uttagningsprocenten.

Chefen för generalstaben, som uti sitt förslag förordat en uttagning i

samband med inskrivningen, har framhållit, att en så ordnad uttagning icke

med nödvändighet komme att giva ett avsevärt sämre resultat än det av

försvarsrevisionen förordade uttagningssättet. Därest uttagningen genom

truppbefälets försorg försigginge så kort tid efter de värnpliktigas inryckning,

som revisionen förutsatt — tidigast i slutet av tredje veckan — kunde

någon mera ingående kännedom om deras lämplighet för befälsutbildning

under denna tid näppeligen erhållas. Därtill komme, att en värnpliktig,

enligt vad erfarenheten utvisade, kunde försvåra ett riktigt urval genom

att under tiden före uttagningen visa mindre intresse för utbildningen.

Vad åter beträffade den med en tidigare uttagning förenade höjningen av

uttagningsprocenten, kunde densamma ganska noggrant beräknas med hänsyn

till den avgång, som i regel ägde rum under tiden mellan inskrivningen

och inställelsen till första tjänstgöringen. Den komme därför icke att med­

föra några ökade bördor för de värnpliktiga eller ökade kostnader för

statsverket.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts, synas fördelarna med

eu tidig uttagning i samband med inskrivningen vara så stora, att en

sådan anordning bör i och för sig förordas. Huru härmed än må för­

hålla sig, är jag emellertid, såsom i det följande närmare omförmäles, av

den uppfattningen, att de till underbefäl eller fackmän uttagna värnpliktiga

vid samtliga truppslag i allmänhet böra inkallas till första tjänstgöringen

redan på hösten första året, under det att det stora flertalet värnpliktiga

skola påbörja densamma först under andra året. Ur denna synpunkt är

det sålunda nödvändigt att låta verkställa uttagningen till underbefäl eller

fackmän redan i samband med inskrivningen.

Enligt gällande härordning uttagas underbefäl eller fackmän av det

vapenföra manskapet till följande procenttal, nämligen:

vid infanteriet, trängtrupperna i trängtjänst samt intendentur-

trupperna ..................... ....................................................................... 14 % samt

vid trängtrupperna i sjukvårds- och sjukbärartjänst .................. 10 %.

lvu ngt. Mnj-.ts proposition nr 'JO.

5.)

Eörsvarsrevisioneu har föreslagit motsvarande uttagning bland de till

linjetjänst uttagna värnpliktiga.

Såväl generalskommissionen som inspektören för infanteriet hava uti sina

yttranden över revisionens betänkande förordat en betydande höjning av

uttagningsprocenten vid infanteriet. I likhet med vad som skett uti den vid

revisionens betänkande fogade Bil. 3 »Kortfattad översikt över vissa er­

farenheter från världskriget», liar eliefen för generalstaben, såsom av det

föregående framgår, betonat, att infanteriet nu krävde ett jämförelsevis

större antal underbefäl än före världskriget, samt att infanteriets använd­

barhet ovillkorligen måste tillgodoses, om härordningen skulle kunna fylla

sin uppgift. Enligt verkställda beräkningar borde uttagningen bestämmas

till 25 %, om densamma verkställdes redan i samband med inskrivningen.

Vad chefen för generalstaben sålunda anfört för en höjning av uttag­

ningsprocenten vid infanteriet gäller naturligen i ännu högre grad, därest,

såsom jag förordar, utbildningstiden för flertalet värnpliktiga vid infanteriet

begränsas till att omfatta endast 195 dagar. Vid sådant förhållande kan

det bliva nödvändigt att vid mobilisering fylla ett större antal platser med

underbefäl eller fackmän, än vad chefen för generalstaben förutsatt. Ehuru

ur militär synpunkt eu ytterligare höjning av uttagningsprocenten således

vore motiverad, anser jag densamma dock böra begränsas till 25 %, var­

igenom de nödvändigaste mobiliseringsbehoven av ifrågavarande manskap

synas kunna tillgodoses. Den sålunda föreslagna uttagningsprocenten skulle,

därest uttagningen, såsom för närvarande är fallet, ägde rum efter tjänst­

göringens början, motsvara omkring 20 %. Den verkliga höjningen upp­

går alltså till omkring 6 %.

Vid träng- och intendenturtrupperna är ävenledes eu ökad uttagning av

underbefäl eller fackmän erforderlig. I enlighet med vad chefen för general­

staben föreslagit, torde denna dock kunna begränsas till 20 %. Detta

skulle, därest uttagningen av dessa värnpliktiga såsom hittills ägde rum

efter inställelsen till första tjänstgöring, motsvara en uttagning av om­

kring 16%. Den verkliga höjningen av uttagningsprocenten är alltså för

trängtrupperna i sjukvårds- och sjukbärartjänst omkring 6 % samt för övriga

kategorier endast omkring 2 %.

Beträffande artilleriet och ingenjörtrupperna har chefen för generalstaben

i sitt förslag frångått den hittills gällande anordningen med lika utbild­

ningstid för samtliga värnpliktiga och. i stället föreslagit eu uppdelning av

de vapenföra värnpliktiga på tvenne tjänstbarhetskategorier. dill längre

utbildning skulle i allmänhet uttagas endast sådana värnpliktiga, vilka vid

mobilisering skulle användas i beriden eller annan mera krävande tjänst,

under det att övriga värnpliktiga i utbildningshänseende skulle jämställas

med flertalet av infanteriets värnpliktiga. I anslutning härtill har chefen

för generalstaben föreslagit en sammanlagd utbildningstid av 350 dagar

för omkring 28 % av årskontingenten vapenföra värnpliktiga vid luft-

värnsartilleriregementet, 25 % vid arméartilleriregementet och fästnings-

Utbildnings­

tidens

utdelning.

a) Första

tjänstgöring.

artilleriet samt 57 % vid artilleriet i övrigt. För återstoden av artilleriets

värnpliktiga avsåges eu utbildningstid av 255 dagar. Vid ingenjörtrupperna

föresloges den längre utbildningstiden — 350 dagar -— för ej fullt 10 %

av årskontingenten vapenföra värnpliktiga vid detta truppslag samt för

återstoden, alltså något mer än 30 %, den kortare utbildningstiden eller

255 dagar.

Enligt vad i det föregående anförts, är en av utgångspunkterna för den

av mig föreslagna organisationen, att systemet med underbefäl eller fack­

män skall tillämpas även vid artilleriet och ingenjörtrupperna. En så

stor uttagningsprocent, som cliefen för generalstaben föreslagit, kan emel­

lertid, även om densamma är ur militär synpunkt motiverad, icke av mig

förordas, därest kostnaderna skola kunna hållas inom den förut angivna

kostnadsramen. Såsom i det följande närmare omförmäles, anser jag, att

den kortare utbildningstiden vid ifrågavarande båda truppslag bör bestämmas

till 240 dagar, d. v. s. 45 dagar mer än för flertalet värnpliktiga vid

infanteriet. Uttagningsprocenten för underbefäl eller fackmän vid artilleriet

och ingenjörtrupperna torde böra begränsas till den för infanteriet före­

slagna, nämligen 25 %.

Beträffande kavalleriet har chefen för generalstaben i förevarande hän­

seende föreslagit motsvarande anordning som vid artilleriet och ingenjör-

trupperna. Av den värnpliktiga årskontingenten skulle omkring 75 % er­

hålla den längre utbildningstiden. Som förut nämnts (sid. 57), anser jag

mig emellertid icke böra ifrågasätta tillämpning av ett system med uttag­

ning av underbefäl eller fackmän vid detta truppslag.

Yad beträffar de befattningar, i vilka värnpliktsgruppen underbefäl eller

fackmän är avsedd att användas vid mobilisering, lämnas uppgifter i det

följande under de olika truppslagen.

Som i det föregående (sid. 55) omförmälts, ansluter jag mig till för-

svarsrevisionens uppfattning, att första tjänstgöringen, där icke särskilda

omständigheter påkalla eu annan anordning, till sin huvudsakliga del bör

förläggas till sommarhalvåret. I vissa fall synes dock tillämpandet av

denna grundsats böra äga rum på annat sätt, än som av revisionen blivit

föreslaget.

Sålunda böra underbefäl eller fackmän vid samtliga truppslag inkallas

till tjänstgöring på hösten det år, inskrivning äger rum. De med en sådan

anordning förenade, i det föregående (sid. 57) angivna fördelarna äro näm­

ligen av så stort värde, att de mer än väl uppväga de olägenheter ur

utbildningssynpunkt, vilka i ffertalet fall åtfölja en inryckning till första

tjänstgöring på hösten.

4 id infanteriet, träng- och intendenturtrupperna komma de till linje­

tjänst årligen uttagna värnpliktskontingenterna att bliva avsevärt större än

enligt försvarsrevisionens förslag. Det för detta manskaps utbildning av­

sedda befälet kan emellertid av kostnadsskäl icke ökas i samma mån och

kommer således icke att motsvara behovet, därest alla värnpliktiga in-

60

Kung1. Maj.ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

(il

kullas samtidigt till första tjänstgöring. Inkallandet av underbefäl eller

fackmän på hösten det år, inskrivningen äger ram, är härvidlag ägnat att

medföra en väsentlig lättnad. Under senare delen av rekrytskolan d. \. s.

under den tid, då årsklassen i övrigt fullgör sin första tjänstgöring

erfordras nämligen för detta manskaps utbildning avsevärt mindre befäl

än vid tjänstgöringens början, vartill kommer, att dessa värnpliktiga vid

denna tidpunkt i viss utsträckning kunna tjänstgöra såsom föregångsmän

vid det övriga manskapets utbildning. Trots den sålunda inträdande lätt

naden torde det dock visa sig nödvändigt att ytterligare inkalla eu mindre

del — vid infanteriregemente sannolikt omkring ett gevärskompani, vid

trängkår och intendenturkompani en mindre utbildningsavdelning av de

värnpliktiga till påbörjande av första tjänstgöring på hösten. För detta

manskap bör, liksom för närvarande enligt det s. k. provisoriet, första

tjänstgöringen, för kompenserande av de under vinterhalvåret mindre gynn­

samma utbildningsförliållandena, utökas med 30 dagar. Erfarenheten har

ock givit vid handen, att det, trots det för höstomgångarna utökade dag-

antalet, icke kommer att bliva förenat med några svårigheter att uttaga

ifrågavarande manskap på frivillighetens väg. Yissa yrkesgrupper bland de

värnpliktiga föredraga nämligen tjänstgöring under vinterhalvåret framför

sommartjänstgöring.

Vid artilleriet och ingenjörtrupperna, särskilt vid förstnämnda trupp­

slag, förutsättes ävenledes en större årlig linjekontingent, än vad för-

svarsrevisionen föreslagit. Någon annan uppdelning av årskontingenten i

höst- och vårgrupper än inkallandet på hösten av underbefäl eller fack­

män synes mig likväl här icke böra ifrågasättas. Behovet av utbildnings-

befäl för linjemanskapets återstående flertal bliver nämligen tillgodosett

genom den befälspersonal, som i det följande beräknas vid dessa truppslag.

Som längre fram (sid. 76) närmare angives, torde det dock bliva erfor­

derligt, att fästningsartilleriets värnpliktskontingent för tillgodoseende av

säkerhetstjänsten året om i Bodens fästning uppdelas i eu liöstomgång och

en våromgång.

I anslutning till försvarsrevisionens förslag (Del 1, sid. 198) förutsättes

kavalleriets linjemanskap komma att påbörja sin första tjänstgöring på hösten

in skrivningsåret.

För tillgodoseende av behovet av vinterutbildning har försvarsrevisionen

föreslagit, att första tjänstgöringen vid infanteriet, träng- och intendentur-

trupperna skulle uppdelas i eu sommarrekrytskola och en vinterrekrytskola.

För artilleriet och ingenjörtrupperna har en sådan anordning icke ansetts

erforderlig, emedan tiden för första tjänstgöringen vid dessa truppslag till­

mätts så lång, att nämnda tjänstgöring komme att sträcka sig in på hög­

vintern.

Då, såsom nu förutsättes, utbildningstiderna för det vårinryckande linje­

manskapet bliva icke oväsentligt kortare än enligt revisionens förslag, kan

givetvis eu sådan uppdelning av första tjänstgöringen för nämnda manskap,

62

Kungl. Mnj.ts proposition nr 20.

b) Repetitions-

övningar.

som revisionen tänkt sig, icke lämpligen göras. Därest en särskild vinter-

rekrytskola skulle anordnas, bleve nämligen den för sömmarrekrytskolan

disponibla tiden så kort, att någon allmän rekrytutbildning överhuvudtaget

icke skulle kunna bibringas de värnpliktiga. De föreslagna utbildnings­

tiderna medgiva således icke någon vinterutbildning under första tjänst­

göringen för ifrågavarande manskap. Detta är givetvis eu brist, som dock

icke kan undvikas, för såvida man vill nedbringa försvarskostnaden så

långt som i föreliggande förslag förutsattes.

Att märka är emellertid, att vinterutbildning kommer att bibringas

förutom fast anställd personal, studenter och likställda, kavalleriets

linjemanskap samt det på hösten av »flertalet värnpliktiga» inkallade

manskapet vid infanteriet, fästningsartilleriet, träng- och intendentur-

trupperna jämväl den till en fjärdedel av hela den värnpliktiga linje­

styrkan uppgående kategorien »underbefäl eller fackmän». Vid de mobili­

serade styrkorna komma således allt befäl och underbefäl samt ett bety­

dande antal föregångsmän och fackmän att vara vinterutbildade. Genom

att, liksom revisionen förutsatt, understundom förlägga repetitionsövning

till vintern kan man även i viss omfattning meddela vinterutbildning åt

andra värnpliktiga. Kravet på vinterutbildning torde sålunda bliva till­

godosett på ett någorlunda tillfredsställande sätt.

För erhållande av en lämplig förläggning av utbildningstiden har för-

svarsrevisionen (Del 1, sid. 179) räknat med att hemförlovning av de värn­

pliktiga under första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd) liksom under

det nu tillämpade provisoriet skulle äga rum. De utbildningstider, som

av revisionen föresloges, vore beräknade med hänsyn till vad som ansåges

vara ett minimum för uppnåendet av ett tillfredsställande utbildnings-

resultat, Under sådana förhållanden vore det tydligt, att därest icke en

viss tid för hemförlovning bestämdes, de värnpliktiga icke kunde påräkna

att i samma utsträckning som hittills erhålla tjänstledighet för deltagande

i skördearbete eller för besökande av sina hem under de större helgerna.

Ur utbildningssynpunkt syntes inläggandet av ett lämpligt antal liern-

förlovningsdagar icke behöva medföra någon olägenhet. Då det emellertid

i vissa fall (t. ex. för värnpliktiga, som icke hade anförvanter att besöka)

möjligen kunde inträffa, att här avsedd hemförlovning ur de värnpliktigas

egen synpunkt folie sig oläglig, borde det medgivas de värnpliktiga, som

sådant önskade, att efter därom hos vederbörande militärmyndighet gjord

framställning kvarstanna i tjänstgöring intill utgången av den tjänstgörings­

period, till vilken de inkallats.

På de av revisionen sålunda anförda skäl finner även jag mig böra

räkna med att hemförlovning av de värnpliktiga i viss utsträckning kommer

att äga rum under första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd).

I fråga om repetitionsövningarna har från militärt håll städse med styrka

framhållits nödvändigheten av att dessa övningar, såsom nu sker, äga rum

årligen vid samtliga truppslag. Försvarsrevisionen har på anförda skäl

Kun al. Maj:ts proposition nr 20.

öo

(Del 1, sill. 180) kommit till samma resultat och uttalat, att ett anordnande

av dylika övningar endast vart annat år skulle i hög grad nedsätta såväl

befälets tjänsteförmåga som arméns krigsdugligliet överhuvudtaget. .Tåg

ställer mig i förevarande avseende obetingat på den av revisionen intagna

ståndpunkten.

Vid bestämmandet av det antal årsklasser, som samtidigt böra vara i

tjänstgöring under repetitionsövningar, har man att utgå från den man-

skapsnumerär, som erfordras för åstadkommande av en organisation, vilken

i möjligaste män överensstämmer med den fältmässiga.

Med hänsyn till linjekontingenternas ringa storlek har revisionen funnit

det oundgängligen nödvändigt att vid fältartilleriet, fältingenjör- och fält-

telegraftrupperna samt trängen i sjukvårdstjänst öka antalet under repe-

titionsövningarna i tjänst varande årsklasser med en. Även vid övriga

truppslag vore ur militär synpunkt en ökning av ifrågavarande antal års­

klasser i flera fall önskvärd. Särskilt vid infanteriet komme den ringa

manskapsstyrkan att vålla en del olägenheter, men det syntes revisionen

dock icke uteslutet, att man genom eu klok organisation skulle även med

en minskad numerär kunna anordna erforderliga övningar under jämförelse­

vis fältmässiga förhållanden.

De förhållanden, vilka enligt revisionens förslag skulle bliva rådande

under repetitionsövningarna, hava varit föremål för mycken kritik. Bland

annat har generalskommissionen uttalat att, särskilt vid liuvudtruppslaget,

någon rationell truppförbandsutbildning icke kunde komma till stånd under

repetitionsövningarna, vilket uppenbarligen vore till största men, icke endast

för truppens utan även — och i än högre grad för befälets utbildning.

Till följd av linjekontingenternas vid de olika truppförbanden av mig

förutsatta ökade storlek komma givetvis övningsförliållandena under repeti­

tionsövningarna att ställa sig väsentligt gynnsammare, än vad fallet skulle

bliva enligt försvarsrevisionens förslag. Tillfredsställande numerär kan så­

lunda under dessa övningar erhållas utan ökning av antalet i tjänst varande

årsklasser, utöver vad revisionen förutsatt, och för vissa värnpliktskategorier

torde till och med minskning härvidlag kunna äga rum.

Repetitionsövningarna avse bland annat att uppfriska de värnpliktigas

militära kunskaper och färdigheter. Med hänsyn härtill vore det till fördel,

om dessa övningar ungefärligen jämnt fördelades på de årsklasser, som vid

mobilisering komma att inkallas. Eu sådan anordning ter sig emellertid

ur de värnpliktigas synpunkt oläglig. Enligt gällande härordning hava

också dessa övningar i regel blivit förlagda till andra, tredje och fjärde

värnpliktsåren. För beredande av övning åt de äldre årsklasserna infördes

år 1914 en s. k. reservtruppövning.

Försvarsrevisionen har ansett sig icke böra föreslå någon reservtrupp­

övning. Revisionen har vidare framhållit, att frågan angående repetitions-

övningarnas förläggning därigenom givetvis komme i ett annat läge än hit­

tills. Under förutsättning, att dessa övningar förlädes i huvudsaklig över-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ensstämmelse med vad för närvarande vore förhållandet, skulle eu avse­

värd tid hava förflutit, sedan de vid mobilisering inkallade äldre årsklas­

serna fullgjorde sin sista repetitionsövning. Man måste därför utgå från

att dessa i mycket stor utsträckning glömt bort sina militära kunskaper

och färdigheter. Då med hänsyn till den begränsade årskontingenten av

till linjetjänst uttagna värnpliktiga ett jämförelsevis stort antal årsklasser

maste tagas i anspråk vid mobilisering, skulle nämnda olägenhet komma

att göra sig särskilt märkbar och i hög grad nedsätta de mobiliserade för­

bandens krigsduglighet. Villo man diirför utan att öka utbildningstidens

längd undvika en dylik högst betänklig svaghet i organisationen, funnes

enligt revisionens uppfattning ingen annan utväg än att, trots de därmed

för de värnpliktiga förenade olägenheterna, förlägga vid de truppslag, som

hade mera än en repetitionsövning, den sista och vid de truppslag, som

hade endast en dylik övning, denna till ett senare år, än för närvarande

vore fallet. Vilket år lämpligen borde väljas bleve givetvis närmast be­

roende av det antal årsklasser, som vid varje truppslag beräknades komma

att vid mobilisering omedelbart tagas i anspråk för mera krävande ändamål.

Med hänsyn till den minskning årsklasserna för varje år underginge, komme

ifrågavarande anordning tydligen att hava till följd, att den under repeti-

tionsövningarna disponibla styrkan bleve något mindre än eljest, men denna

olägenhet torde i viss mån uppvägas av fördelen av att under repetitions-

övningama delvis hava inkallade värnpliktiga, som stode på ungefärligen

samma utbildningsståndpunkt som den vid mobilisering inkallade truppen.

Enligt revisionens förslag skulle sista repetitionsövningen förläggas vid

infanteriet och trängtrupperna i sjukvårdstjänst till åttonde året samt vid

övriga truppslag och tjänster i regel till sjätte, men i vissa fall till femte

eller fjärde året.

I likhet med försvarsrevisionen anser jag mig icke böra föreslå någon

reservtruppövning. Av de skäl, som revisionen anfört, blir det vid sådant

förhållande nödvändigt att förlägga den sista repetitionsövningen eller, där

endast en repetitionsövning förekommer, denna till ett senare år, än som

för närvarande är fallet. Då de nu föreslagna årskontingenterna för respek­

tive truppförband i regel äro större än enligt revisionens förslag, komma

emellertid mobiliseringsförhållandena att bliva gynnsammare. Vid infanteriet

och trängen i sjukvårdstjänst synes fördenskull sista repetitionsövningen

kunna förläggas till sjätte i stället för, enligt revisionens förslag, till

åttonde året. Vid övriga truppslag och tjänster bör däremot med hänsyn

till mobiliseringsförhållandena — trots den inträdande ökningen i fråga

om årskontingenternas storlek — ifrågavarande övning icke fullgöras tidi­

gare, än revisionen föreslagit, utan bör densamma förläggas till sjätte året,

även i de fall där tidigare år av revisionen förordats. Där endast eu repe­

titionsövning förekommer, skulle emellertid genom en sådan anordning

uppehållet mellan första tjänstgöringen och repetitionsövningen bliva väl

långt. I sådant fall torde därför repetitionsövningen böra förläggas till

femte året.

f>5

Repetitionsövningarnas längd utgör enligt gällande värnpliktslag 30 dagar

vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna, 35 dagar vid fästnings-

artilleriet och ingenjörtrupperna samt 42 dagar vid kavalleriet samt fält-

ocli positionsartilleriet. Oaktat det nuvarande dagantalet av revisionen

ingalunda ansetts vara för drygt tilltaget, har revisionen dock, för att i gör­

ligaste mån tillgodose den grundläggande och viktiga första tjänstgöringen,

sett sig nödsakad att för de flesta truppslag föreslå eu afkortning av dag­

antalet. Enligt revisionens förslag skulle sålunda repetitionsövning pågå

vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna i 25 dagar, vid fästnings­

artilleri et i 30 dagar samt vid övriga truppslag i 35 dagar.

Generalskommissionen har som sin mening uttalat, att dagantalet under

repetitionsövningarna, därest dessa skulle motsvara sitt ändamål, icke kunde

minskas under vad som i gällande värnpliktslag föreskrives. Chefen för

generalstaben har uti sitt besparingsförslag dock ansett sig böra utgå från

enahanda dagantal, som av revisionen föreslagits, med undantag för repe­

titionsövning vid fästningsartilleriet, som upptagits till samma längd som

vid fältartilleriet eller 35 dagar.

För egen del finner jag mig böra förorda, att repetitionsövningarnas

längd bestämmes på sätt revisionen föreslagit med den av chefen för general­

staben ifrågasatta jämkningen.

Liksom hittills böra repetitionsövningarna i regel äga rum under hösten

såsom varande den för dessa övningar lämpligaste årstiden. Understundom

kan det dock, som förut (sid. 62) framhållits, visa sig lämpligt att förlägga

repetitionsövning till vintern. I de diagram, vilka i det följande återgivas

för att åskådliggöra utbildningstidens tänkta ungefärliga förläggning, har

dagen för utryckning från repetitionsövningarna vid infanteriet — ävensom

vid träng- och intendenturtrupperna — angivits till den 5 oktober, d. v. s.

den med hänsyn till stadgandena i § 27 mom. 1 G uti den förutsatta nya

värnpliktslagen samt repetitionsövningarnas vid infanteriet föreslagna längd,

25 dagar, tidigast möjliga utryckningsdagen vid infanteriet. Vid kavalleriet,

artilleriet och ingenjörtrupperna angives i diagrammen den 7 oktober så­

som utryckningsdag. Med hänsyn till anordnandet av för olika truppslag

gemensamma fälttjänstövningar under repetitionsövningarnas senare del har

det nämligen visat sig önskvärt, att ifrågavarande utryckningsdag vid sist­

nämnda trenne truppslag förlägges några dagar senare än vid övriga truppslag.

I sammanhang med behandlandet av de allmänna synpunkterna för ut­

bildningen har försvarsrevisionen yttrat sig angående det frivilliga skytte-

väsendet. Enligt revisionens mening (Del 1, sid. 187) kunde det icke

bestridas, att skytteväsendet med dess nuvarande omfattning ur försvars­

synpunkt måste tillmätas ett mycket stort värde. Genom detsamma be­

reddes de värnpliktiga tillfälle att såväl före påbörjandet av den militära

tjänstgöringen förvärva sig skjutskicklighet som efter dennas fullgörande

på ett effektivt sätt underhålla densamma. Med hänsyn härtill ansåge

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. IT A käft. (Nr 20)

212523 5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Det frivilliga

skytte­

väsendet.

Försvars­

revisionen.

66

Kungl. Majits proposition nr 20.

Generalskom­

missionen.

Chefen för

generalstaben

.

revisionen det synnerligen önskvärt, att denna rörelse på det ena eller

andra sättet inramades i själva försvarsorganisationen. Den utväg, som

härvid läge närmast till hands, vore att bevilja de värnpliktiga, vilka så­

som medlemmar av skytteföreningarna förvärvat sig viss skjutskicklighet,

en däremot svarande avkortning av tjänstgöringstiden. I överensstämmelse

härmed funne revisionen sig böra föreslå, att i värnpliktslagen infördes

stadgande därom, att värnpliktig, som, på sätt Konungen närmare bestämde,

visade sig vara i besittning av viss skjutskicklighet, skulle äga, därest

han så önskade, åtnjuta dels 10 dagars avkortning av den eljest före­

skrivna utbildningstiden, dels ock befrielse från den landstorm sövning om

15 dagar, vilken av revisionen föreslogs träda i stället för den nuvarande

landstormsövningen om 5 dagar. Den föreslagna avkortningen av utbild­

ningstiden syntes, där Konungen ej för särskilda fall annorlunda förord­

nade, böra äga rum vid början av tjänstgöringen. Därest den frivilliga

skytterörelsen skulle kunna upprätthållas, krävdes ovillkorligen, att den

allt fortfarande komme i åtnjutande av statsunderstöd. Med hänsyn till

nödvändigheten av att i möjligaste mån begränsa försvarskostnaderna, hölle

emellertid revisionen före, att anslaget till det frivilliga skytteväsendets

befrämjande, vilket under de senare åren utgått med ett i förhållande

till antalet anslagsberättigade skyttar växlande belopp, måste väsentligt

nedsättas. Kevisionen funne sig för sin del böra föreslå, att anslaget be­

stämdes till omkring hälften av det belopp, varmed detsamma under åren

1919—1921 utgått, eller till 750,000 kronor. Enligt vad revisionen in­

hämtat, syntes med detta anslag verksamheten kunna nöjaktigt upprätt­

hållas. Då den frivilliga skytterörelsen enligt revisionens förslag komme

att utgöra en integrerande del av försvarsorganisationen, borde anslaget

till densamma å riksstaten uppföras såsom ett ordinarie anslag och icke

såsom hittills utgå endast å extra stat.

Generalskommissionen har förklarat sig dela revisionens uppfattning, att

det frivilliga skytteväsendet ur försvarssynpunkt borde tillmätas en mycket

stor betydelse. Förslaget angående skytteanslagets uppförande på ordi­

narie stat vore därför att hälsa med tillfredsställelse. Det härför avsedda

beloppet syntes dock vara väl lågt beräknat. Kommissionen anslöte sig

ävenledes till revisionens åsikt, att det vore synnerligen önskvärt, att skytte­

rörelsen på det ena eller andra sättet inramades i själva försvarsorganisa­

tionen. De av revisionen härutinnan föreslagna anordningarna vore emel­

lertid förenade med alltför stora olägenheter för att kunna av kommissionen

godtagas. Frågan borde därför göras till föremål för närmare undersökning.

Chefens för generalstaben förslag upptager, liksom försvarsrevisionens,

ett ordinarie anslag av 750,000 kronor till understödjande av den fri­

villiga skytterörelsen. Fn höjning av detta anslag vore visserligen syn­

nerligen önskvärd men av kostnadsskäl icke möjlig. Däremot syntes

det föreslagna sättet att inrama det frivilliga skytteväsendet i själva för­

svarsorganisationen icke ändamålsenligt. Sedan från början av de värn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

67

pliktigas första tjänstgöring borde en fast och bestående grund läggas för

utbildningens organisation, vilket revisionen också gjort gällande i samband

med frågan om uttagningen av underbefäl eller fackmän. Större delen av tiden

under tjänstgöringens första dagar måste även användas för andra ändamål än

utbildning i skjutning. Det vore också uppenbart, att eu avkortning av ut­

bildningstiden, i den form revisionen föreslagit, komme att utöva ett ogynn­

samt inflytande på utbildningsarbetet. Den stode icke heller i överens­

stämmelse med revisionens allmänna strävan att genom ändamålsenliga

åtgärder söka utvinna bästa möjliga resultat av utbildningstiden. Den

ifrågasatta frikallelsen från landstormsövning vore likaledes förenad med

väsentliga olägenheter. Det huvudsakliga ändamålet med denna övning

vore icke utbildning i skjutning med gevär utan befälsutbildning. Det

vore ock att befara, att ett stort antal värnpliktiga, som synnerligen väl

skulle lämpa sig för befälsutbildning, genom en sådan bestämmelse skulle

komma att undandragas landstormens befälsorganisation. De föreslagna

formerna för avkortning av och befrielse från värnpliktstjänstgöringen vore

sålunda icke lämpliga. Men då det å andra sidan måste anses önskvärt att

på ett eller annat sätt inrama skytterörelsen i själva försvarsorganisationen,

borde härför väljas en annan utväg, som icke inverkade ofördelaktigt på

nämnda organisation. En utväg av antytt slag syntes vara att frikalla

värnpliktiga, vilka såsom medlemmar av skytteföreningar förvärvat sig en

viss skjutskicklighet, från det särskilda skjutmöte '), vilket vid infanteriet

borde fullgöras i samband med sista repetition sövningen.

Bevisionens förslag, liksom även i viss mån chefens för generalstaben,

innebär, att de värnpliktiga, vilka såsom medlemmar av skytteföreningar

förvärvat sig viss skjutskicklighet, skola erhålla någon avkortning av tjänst­

göringstiden. Detta sätt för det frivilliga skytteväsendets inramande i för­

svarsorganisationen synes mig vara principiellt riktigt. Jag ansluter mig

därför till denna tanke. Då det av flera skäl icke torde kunna ifråga­

sättas, att »skyttarna» befrias från skyldigheten att fullgöra repetitionsövning,

och då jag icke anser mig böra förorda införandet av det av chefen för

generalstaben föreslagna »skjutmötet», torde icke någon annan utväg stå till

buds, än att, som revisionen föreslagit, förlägga avkortningen av tjänstgö­

ringen i beväringen till första tjänstgöringen. Att en sådan anordning,

särskilt om utbildningstiden är kort, är förenad med vissa olägenheter ur

utbildnings- och organisationssynpunkt är påtagligt. Betydelsen av att

fast förena det frivilliga skytteväsendet med försvarsorganisationen, synes

mig likväl vara så stor, att de av generalskomissionen och chefen för

generalstaben framhållna betänkligheterna icke böra tillmätas avgörande

vikt. Jag finner mig därför böra biträda försvarsrevisionens förslag angående

10 dagars avkortning av utbildningstiden för här avsedda värnpliktiga.

Såsom av det följande (sid. 90) framgår, har jag ansett mig böra upp-

En/igt chefens för generalstaben förslag skulle vid infanteriet anordnas ett skjutmöte

om 8 dagar i anslutning till den sista repetitionsövningen.

Departe­

mentschefen.

Fysisk

fostran.

Försvars-

revisionen.

Generals­

kommissionen.

taga försvarsrevisionens förslag om anordnande av en 15 dagars land-

stormsövning för utbildning av befäl och visst specialmanskap. I likhet

med revisionen finner jag mig ock böra föreslå, att innehavandet av ovan

nämnd skjutskicklighet skall medföra rätt för landstormsman, som så önskar,

att vinna befrielse från omförmälda landstormsövning. Sveriges landstorms-

föreningars centralförbund har visserligen uti eu i oktober 1923 ingiven fram­

ställning, i likhet med chefen för generalstaben, uttalat farhågor för att

man genom en sådan anordning skulle vid landstormsövningen gå miste

om ett stort antal av just de landstormsmän, som hade de bästa förutsätt­

ningarna för att tillgodogöra sig den därmed avsedda utbildningen. Mig

synes emellertid, att man bör kunna förvänta, att de landstormsmän, varom

här är fråga, icke i alltför stor utsträckning komma att begagna sig av

den nu föreslagna rätten till befrielse från landstormsövningen.

På sätt revisionen föreslagit, torde ett ordinarie anslag å 750,000 kronor

för det frivilliga skytteväsendets befrämjande böra uppföras i riksstaten.

Försvarsrevisionen har vidare uttalat, att den manliga ungdomens fysiska

fostran ur militär synpunkt vore av mycket stor betydelse. Inom åtskilliga

utländska arméorganisationer hade hänsyn jämväl tagits härtill. En dylik

fostran kunde först och främst förväntas medföra, att antalet av dem, som

vid inskrivningsförrättningarna på grund av kroppslig svaghet förklarades

vara till krigstjänst oförmögna, skulle komma att väsentligt minskas. Vidare

finge man ett mera kraftigt och härdat soldatmaterial, för vilket en del

av den i den militära utbildningen ingående fysiska träningen vore undan­

gjord, när värnpliktstjänstgöringen toge sin början. Än vidare kunde för­

väntas, att de äldre årsklasserna skulle bättre, än för närvarande vore för­

hållandet, bibehålla sin spänstighet och kroppsliga vigör. Slutligen vore,

därest i den fysiska fostran före inträdet i värnpliktsåldern inlades vissa

för det militära utbildningsarbetet betydelsefulla övningar, såsom gymnastik,

marsch- och skjutövningar, skidlöpning o. s. v., detta givetvis ägnat att i

väsentlig mån underlätta nämnda arbete och bidraga till uppnåendet av

goda utbildningsresultat.

Om än frågan angående ungdomens fysiska fostran alltså måste tillmäta.»

eu nog så stor betydelse, så vore det dock uppenbart, att densamma

spände över ett avsevärt större område än det rent militära. Det vore

under sådana förhållanden tydligt, att revisionen icke ansett sig kunna

närmare ingå på denna fråga och än mindre därutinnan framställa något

positivt förslag. Revisionen ville endast framhålla, att en rationell och

ändamålsenlig lösning av densamma vore icke minst ur försvarssynpunkt

synnerligen önskvärd.

Generalskommissionen har instämt i den av revisionen uttalade åsikten,

att en rationellt och ändamålsenligt ordnad fysisk fostran för ungdomen

icke minst ur försvarssynpunkt vore betydelsefull. Ju kortare de värn­

pliktigas tjänstgöringstid i fred vore, desto större vore den militära be-

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

tydelsen av en sådan fostran. Åtgärder borde därför vidtagas för befräm­

jande av ifrågavarande fostran. Såsom ett led i denna syntes bland annat

de indragna vapenövningarna för skolungdomen böra återinföras.

Chefen för generalstaben har förklarat sig anse det vara obestridligt, att

eu lösning av denna fråga kunde bliva av stor militär betydelse, om hän­

syn i erforderlig grad toges till försvarets intresse. Till följd av dess be­

roende av många andra frågor, vilka läge utanför det militära området,

vore det dock icke möjligt att nu upptaga detta ärende i hela dess vidd.

Frågan vore dock av alltför stor vikt för att helt kunna ställas på framtiden.

Såsom ett led i dessa strävanden borde betraktas de obligatoriska militära

övningar, som alltsedan år 1863 till och med år 1917 bedrivits vid vissa

allmänna läroverk. Från och med år 1918 hade riksdagen indragit under­

stödet av statsmedel till ifrågavarande övningar. Det syntes dock icke

ensamt eller ens huvudsakligen hava varit kostnadsskäl, som förestavat

detta beslut; därtill hade det för ifrågavarande ändamål beräknade beloppet

75,000 kronor varit alltför obetydligt. Fastmer syntes, såsom framginge

av statsutskottets utlåtande, den uppfattningen hava varit bestämmande,

att dessa övningar, särskilt efter utbildningstidens utökning enligt 1914

års värnpliktslag, icke längre kunde betraktas såsom nödvändiga ur militär

synpunkt. Då man nu stode inför en ifrågasatt begränsning av utbildnings­

tiden för de värnpliktiga, syntes därför tidpunkten vara inne att i en eller

annan form återinföra desamma. Ett förslag, som berörde denna fråga, hade

blivit väckt uti en framställning av Stockholms landstormsförbunds ungdoms­

avdelning. Som ersättning för de sedan år 1918 nedlagda »Skolungdomens

vapenövningar» tänkte sig ifrågavarande sammanslutning en organisation

av ungdomen företrädesvis vid de högre allmänna läroverken, nära ansluten

till landstormen och benämnd »Landstormens jägarkår». Frågan borde

emellertid enligt chefens för generalstaben åsikt nu begränsas till ett åter­

upplivande av de militära övningarna vid skolorna. Önskvärt vore, att ej

blott de allmänna läroverken och därmed jämförliga utbildningsanstalter

utan även folkskolorna kunde beredas tillfälle till dylika övningar. Då

någon utredning emellertid icke förelåge i detta hänseende och om därmed

förknippade kostnader, så borde de militära övningarna inom skolorna tills­

vidare icke erhålla större omfattning än före år 1918. I likhet med vad som

varit förhållandet före sistnämnda år, syntes ett årligt anslag av omkring

75,000 kronor böra uppföras å riksstatens åttonde huvudtitel för ordnandet

av vissa militära övningar vid högre allmänna läroverk, folkskoleseminarier,

tekniska elementarskolor m. £1. undervisningsanstalter.

Jag delar i allt väsentligt de synpunkter, som sålunda kommit till ut­

tryck beträffande den militära betydelsen av en ändamålsenligt ordnad

fysisk fostran av ungdomen. Att nu åvägabringa en lösning av denna

fråga i hela dess vidd är dock uteslutet. I likhet med generalskommis­

sionen och chefen för generalstaben anser emellertid även jag, att de före

år 1918 förekommande militära övningarna för skolungdomen vid högre

Kungl. Maj:ta proposition nr 20.

69

Chefen för

generalstaben

.

Departements­

chefen.

Infanteriet.

Flertalet

värnpliktig a»

allmänna läroverk och vissa andra undervisningsanstalter, vilka med an­

ledning av den år 1914 beslutade utsträckningen av utbildningstiden för

studenter och likställda till 485 dagar från och med förstnämnda år av­

skaffades, nu ånyo böra upptagas. För sådant ändamål torde erforderliga

medel böra beräknas å riksstatens åttonde huvudtitel.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet vid de olika truppslagen.

Med hänsyn till nyss angivna allmänna synpunkter beträffande utbild­

ningstidens längd är det uppenbarligen icke möjligt att i alla avseenden

bibringa flertalet av de infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga den

grundliga och allsidiga utbildning, som i och för sig är önskvärd. Då

det gäller att bestämma dagantalet för första tjänstgöringen för ifrågava­

rande värnpliktiga, måste man med andra ord i vissa hänseenden inskränka

på utbildningens omfattning. Sålunda torde det bliva nödvändigt att minska

kraven på marschförmåga. Vidare torde man icke kunna åt skjututbild­

ningen anslå proportionellt lika mycket tid som hittills. Slutligen måste

vissa grenar av utbildningen — t. ex. utbildning för svårare patrullupp­

drag, handgranatstrid, utbildning av kulsprutegevärsskyttar — vilka helst

borde ingå i den allmänna soldatutbildningen, göras till föremål för special­

utbildning. Därest dessa och liknande inskränkningar göras i utbildningen

och denna inriktas på att huvudsakligen omfatta det rörliga krigets krav,

synes det bliva möjligt att begränsa den tid, som på sommaren erfordras

för bibringandet av de oundgängligen nödvändiga färdigheterna beträffande

enskild utbildning och utbildning i avdelning till och med plutons storlek, till

90 dagar. Vid denna tid kan emellertid första tjänstgöringen icke stanna.

Till förenämnda enskilda utbildning måste med nödvändighet komma ut­

bildning i kompani och i bataljon. Med hänsyn till erfarenheterna från

såväl 1901 års som 1914 års härordning torde för denna utbildning böra

anslås en tid av minst 30 dagar. För de värnpliktiga, vilka inställa sig

till första tjänstgöring på våren, bör således första tjänstgöringen omfatta

en tid av 120 dagar. I enlighet med vad i det föregående (sid. 61)

angivits, bör denna tid för höstgruppen ökas med 30 dagar.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna är det nödvändigt, att tre årsklasser äro inkallade under nämnda

övningar. Antalet repetitionsövningar bör därför liksom hittills vara tre,

och varje sådan övning bör hava eu tidslängd av 25 dagar. Som i det

föregående (sid. 64) angivits, bör den sista repetitionsövningen förläggas

till det sjätte året.

Den sammanlagda utbildningstiden för här avsedda värnpliktiga kommer

alltså att uppgå till (120 + 3 X 25 =) 195 dagar för vårgruppen och till

(150 + 3 X 25 =) 225 dagar för höstgruppen. De sålunda föreslagna

utbildningstiderna understiga väsentligt den av försvarsrevisionen för ifråga-

71

varande värnpliktiga föreslagna utbildningstiden eller 25o dagar. Skill­

naden är emellertid icke så stor, som den vid första påseendet kan före­

falla. Dels skulle nämligen enligt revisionens förslag 30 dagar avses för

särskild vinterutbildning. I fråga om den till sommaren förlagda utbild­

ningen inskränker sig alltså skillnaden till 30 dagar. Dels förutsätter jag,

såsom tidigare framhållits, utbildning av underbefäl eller fackmän i större

omfattning, än revisionen föreslagit.

För de på hösten under första året inryckande värnpliktiga skulle full­

görandet i sedvanlig ordning av tre repetitionsövningar medföra, att antalet in­

kallelser under tjänstetiden i beväringen bleve fyra. För samtliga övriga

värnpliktskategorier åter — vid infanteriet såväl som vid specialtruppslagen

förutsättes antalet sådana inkallelser bliva högst tre. Då det givetvis

är önskvärt, att värnpliktstjänstgöringen, i vad avser antalet inkallelser,

icke ställer sig olägligare för nu ifrågavarande värnpliktiga än för andra,

torde tjänstgöringen böra ordnas så, att antalet inkallelser även för dem

begränsas till tre. Ur militär synpunkt är det vidare ett önskemål att

under senare delen av vårgruppens första tjänstgöring hava en hel årskon-

tingent samlad. Detta kan lämpligen vinnas genom att lata höstgruppen

fullgöra två av repetitionsövningarna i eu följd. Genom eu sådan anord­

ning blir det ock möjligt att begränsa antalet inkallelser för ifrågavarande

värnpliktiga. Visserligen kommer härigenom numerären under repetitions­

övningarna att minskas, men torde denna olägenhet uppvägas av de med

anordningen i fråga förenade fördelar.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt

195 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras med en första tjänstgöring om 120 dagar, som tager sin början

under första eller andra året, samt med tre repetitionsövningar om 25

dagar före utgången av sjätte året. För värnpliktiga, som påbörja första

tjänstgöringen på hösten under första året, bör denna ökas med 30 dagar.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Vårgruppen.

29/4

Första tjänstgöring1) 9/a Rep.-övn. 6/io

(120 dagar

---------- ------1-------------------- Il 25

»

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

-| 25

»

195 dagar

2 . året. |.

3. året. |-

6

. året. |

l) Hemförlovning i 12 dagar.

72

Höstgruppen.

Kungl, Maj.ts proposition nr 20.

1

. året. |

2

. året. |i

3. året. |

6

. året. |.

Vn Första

tjänstgöring * I

*)

16A

i4/8 Kep.-övn. 9/s Eep.-övn. V

id

Rep.-ÖTn.

150 dagar

( 25 »

[\ 25 »

25

»

225 dagar

*) flemförlovning i 15 dagar.

I vissa fall torde avvikelser böra ske från vad ovan föreslagits angående

utbildningstiden.

För tillgodoseende av krigsberedskapen i Bodens fästning, ävensom för

att vid mobilisering vid de olika regementena hava tillgång på i skidlöpar-

tjänst särskilt utbildad personal, bör, fortfarande såsom hittills, visst antal

värnpliktiga årligen uttagas från hela riket i och för tjänstgöring vid Norr­

lottens regemente. Med hänsyn till det begränsade antalet till linjetjänst

uttagna värnpliktiga har försvarsrevisionen funnit sig nödsakad stanna vid

ett antal av 400 man. Då denna styrka är alltför ringa för angivna ända­

mål, torde den årliga kontingenten böra ökas till 600 man eller samma

styrka, som avses enligt nu gällande härordning.

För uppnående av bästa möjliga utbildningsresultat böra ifrågavarande

värnpliktiga, såsom hittills varit förhållandet och även revisionen föreslagit,

kunna fullgöra all dem åliggande tjänstgöring i en följd. Inryckning till tjänst­

göring torde böra ske i slutet av augusti månad första året. Då emellertid

en viss frihet bör finnas att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till

rådande förhållanden lämpligaste sättet, torde i värnpliktslagen endast böra

stadgas, att ifrågavarande värnpliktiga må, på sätt Konungen finner gott

förordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring samt en, två eller tre

repetitionsövningar i en följd.

Tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga har tänkts bliva förlagd

ungefärligen på sätt nedanstående diagram utvisar.

1. året. |______________________

tre rep.-övn. J) 31/3

2. året.

---

*) Hemförlovning i 22 dagar.

25/8 Första tjänstgöring och

- -----——

195 dagar

I och för upprätthållande av garnisonstjänsten i huvudstaden finnes

enligt nuvarande organisation vid Svea och Göta livgarden ett betydligt

större antal volontärbeställningar än vid övriga infanteriregementen. Så­

lunda upptaga staterna för vartdera av dessa båda regementen 12 vice­

korpraler och 300 meniga volontärer mera än staten för ett vanligt linje­

infanteriregemente. Försvarsrevisionen har förutsatt, att eu väsentlig minsk­

73

ning av antalet volontärer vid ifrågavarande båda regementen skulle äga

ruin. Då garnisonstjänsten emellertid måste, om än till i möjligaste mån

begränsad omfattning, upprätthållas och detta med den av revisionen före­

slagna organisationen icke kunde ske utan att i hög grad menligt inverka

på utbildningsarbetet inom de under vinterhalvåret pågående underbefäls-

in. fl. skolor, som kunde komma att förläggas till huvudstaden, har revi­

sionen föreslagit, att dessa båda regementen i och för garnisonstjänstens

ombesörjande skulle erhålla ett något större antal värnpliktiga än övriga

infanteriregementen. Inom landet i dess helhet skulle sålunda uttagas

sammanlagt 360 värnpliktiga för att vid Svea och Göta livgarden fullgöra

sin värnpliktstjänstgöring. Ifrågavarande värnpliktiga förutsattes inrycka

till tjänstgöring i början av augusti första värnpliktsåret och fullgöra den­

samma i en följd. Då emellertid även här en viss frihet borde finnas

att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till rådande förhållanden

lämpligaste sättet, borde värnpliktslagens bestämmelser härutinnan avfattas

på enahanda sätt, som ovan föreslagits beträffande de för särskild utbild­

ning vid Norrbottens regemente uttagna värnpliktiga.

Liksom försvarsrevisionen förutsätter även jag, såsom längre fram när­

mare omförmäles, eu väsentlig minskning av antalet volontärer vid de båda

fotgardesregementena. För garnisonstjänstens upprätthållande böra därför,

på sätt revisionen anfört, särskilda värnpliktiga avses. Genom det sätt,

varpå revisionen tänkt sig ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring ordnad,

torde densamma hava åsyftat dels att i möjligaste män befria ovan omnämnda

underbefäls- in. fl. skolor från garnisonstjänst, och dels att erhålla tillgång på

för sådan tjänst utbildat manskap under den tid på våren, då det ny-

inryckta linjemanskapet ännu icke kunde tagas i anspråk för dylik tjänst.

Som i det följande (sid. 163) närmare angives, kommer enligt det förslag,

jag står i begrepp att framlägga, ett icke ringa antal till linjetjänst uttagna

värnpliktiga att under vinterhalvåret befinna sig i tjänstgöring vid Svea

och Göta livgarden. Behovet av att under hela vinterhalvåret för garnisons­

tjänstens upprätthållande hava tillgång på särskilt härför avsedda värn­

pliktiga gör sig därför mindre gällande. Däremot är det nödvändigt, att

värnpliktiga stå till förfogande under de tider på höst och vår, då det

nyinryckta linjemanskapet ännu icke hunnit bibringas för garnisonstjänsten

erforderlig utbildning. För att med den utbildningstid, som här förutsättes,

kunna tillgodose detta krav, torde för dessa värnpliktiga första tjänst­

göringen böra äga rum under första året med inryckning i början av

augusti samt de tre repetitionsövningarna fullgöras i en följd under andra

året med inryckning i mitten av april. Värnpliktslagens bestämmelser

torde emellertid, såsom revisionen föreslagit, böra avfattas så, att nödig

frihet finnes att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till rådande för­

hållanden lämpligaste sättet. Den av revisionen för ändamålet till 360

man beräknade årskontingenten torde böra ökas till 400 man.

Kung!. Maj:ts proposition nr 20.

74

Underbefäl

eller

fackmän.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

®/s Första tjänstgöring *

*)

17/is

-

i

i _| 120

dagar

---------------------------------------------—I 75

>■

195 dagar

Kungl. MajUs proposition nr 20.

1

. året. |________ ________________________________

16A Tre rep.-övn. 3%

2

. året. |.—-___________________ |

i

*) Hemförlovning i 12 dagar.

Enligt revisionens förslag skulle samtliga på Gotland inskrivna värn­

pliktiga uttagas till linjetjänst, under det att motsvarande uttagning på

fastlandet icke skulle uppgå till mer än 36,5 % av det beräknade på fast­

landet årligen inskrivna antalet värnpliktiga (studenter och likställda undan­

tagna). De ökade personliga bördor, som därigenom komme att påläggas

Gotlands värnpliktiga, borde enligt revisionens åsikt kompenseras genom

en något kortare utbildningstid. Med hänsyn därtill, att Gotlands trupper

näppeligen komme att uppträda under svårare vinterförhållanden, borde

kompensationen beredas på det sättet, att Gotlands infanteriregemente

tilldelade värnpliktiga befriades från undergående av särskild vinterut­

bildning.

Såsom i det föregående (sid. 44) framhållits, böra, med hänsyn till de

grunder, som av mig föreslagits för uttagning av värnpliktiga till linjetjänst

och ersättningsreserven, Gotlands värnpliktiga i sådant hänseende jäm­

ställas med övriga värnpliktiga. För dessa är icke någon särskild vinter-

utbildning ifrågasatt. De skäl, som föranlett försvarsrevisionen att föreslå

värnpliktstjänstgöringens anordnande på annat sätt för Gotlands värnpliktiga

än för övriga, föreligga alltså icke här.

Som i det följande (sid. 163) närmare omförmäles, böra 400 man årligen

vid inskrivningen uttagas från fastlandet för tjänstgöring vid Gotlands in­

fanteriregemente. Skäl synes icke föreligga att för dessa värnpliktiga stadga

någon annan anordning för värnpliktstjänstgöringens fullgörande än för

övriga här avsedda värnpliktiga.

I det föregående (sid. 59) har föreslagits, att underbefäl eller fackmän

skola uttagas till ett antal motsvarande 25 % av antalet till linjetjänst

uttagna värnpliktiga. Ifrågavarande uttagningsprocent är beräknad möjlig­

göra fyllandet av infanteriets mobiliseringsbekov av värnpliktigt manskap

beträffande följande personalkategorier, nämligen: underbefäl vid gevärs-

och kulsprutekompanier samt vid infanteriartilleriförband, signalister och

pionjärer, stridsvagnsförare samt viss motorpersonal vid stridsvagnkom­

panier. Önskvärt vore, att även kommissarier och sjukvårdsmanskap, åt­

minstone i viss utsträckning, kunde utbildas bland här avsett manskap,

men den föreslagna uttagningsprocenten torde näppeligen medgiva, att

så sker.

Den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande manskap är enligt

75

gällande härordning 400 dagar samt enligt försvarsrevisionens förslag 365

dagar. Denna tid torde emellertid böra begränsas till 350 dagar eller

samma tid, som i det följande föreslås för utbildning av underbefäl ellei

fackmän vid artilleriet och ingenjörtrupperna.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna böra av ifrågavarande manskap minst två årsklasser samtidigt

vara inkallade. Antalet repetitionsövningar bör därför bestammas tdl två.

Liksom för flertalet infanteriet tilldelade värnpliktiga bör den sista repe-

titionsövningen förläggas till sjätte aret. Då dagantalet för varje repe-

titionsövning är föreslaget till 25 (sid. 65), skulle första tjänstgöringen

alltså få eu varaktighet av 300 dagar.

Som i ett tidigare sammanhang (sid. 58) omförmälts, förutsättes inryck­

ningen till första tjänstgöring äga rum på hösten under första året. Möjligt

är dock, att det kan visa sig lämpligt att förlägga inryckningen för någon

mindre kategori till andra året. Härutinnan bör således en viss frihet

medgivas.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid infanteriet bestämmas till sammanlagt 350 dagar, vilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en

första tjänstgöring om 300 dagar, som tager sin början under första

eller andra året, samt med två repetitionsövningar om 25 dagar före ut-

gången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings-

Kung!, May.ts proposition nr 20.

tiden framgår av nedanstående diagram.

14/io

Första

tjänstgöring x)

q /

q

Rep.-ovn. 5/io

IdUO dagar

I25

llep.-övn.

350 dagar

1) Hemförlovning i 29

dagar.

I överensstämmelse med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 199) före-

Kavalleriet,

slagit, torde utbildningstiden vid kavalleriet böra bestämmas till samman­

lagt 350 dagar.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna måste två årsklasser vara inkallade. Antalet repetitionsövningar

bör därför liksom hittills bestämmas till två. Som i det föregående (sid.

64) angivits, bör den sista repetitionsövningen förläggas till sjätte året.

Då dagantalet för varje repetitionsövning är föreslaget till 35 (sid. 65),

kommer första tjänstgöringen att få en varaktighet av 280 dagar. In­

ryckning till första tjänstgöring bör äga rum på hösten första året

(sid. 61).

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för kavalleriet

Artilleriet.

Flertalet

värnpliktiga.

Fältartilleriet.

Fästnings-

artilleriet.

i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt 350 dagar,

vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras

med en första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början under

första året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar före utgången

av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

<6

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Vii Första

Va Rep.-övn. Vio

-I-

■I-

1280 dagar

35

1. året. I_

2. året. |.

tjänstgöring *)

6. året.

Kep.-övn.

35

»

-------------------

350 dagar

*) Hemförlovning i 23 dagar.

I enlighet med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 407) föreslagit, anser

även jag, att positionsartilleriet framdeles bör uppgå i fältartilleriet. Ar­

tilleriet kommer i så fall att utgöras endast av fältartilleri och fästnings­

artilleri. Till det senare hänföres blott Bodens artilleriregemente. Fält-

artilleriet kommer således att omfatta samtliga övriga artilleri truppförband.

Som i det föregående (sid. 57) angivits, böra jämväl vid artilleriet de

till linjetjänst uttagna värnpliktiga uppdelas i »flertalet värnpliktiga» och

»underbefäl eller fackmän».

Da det gäller att bestämma dagantalet för första tjänstgöringen för

flertalet värnpliktiga, göra sig enahanda synpunkter gällande som beträf­

fande första tjänstgöringens längd för motsvarande värnpliktiga vid infan­

teriet. Med hänsyn härtill samt till de utbildningsförliållanden, vilka vid

artilleriet äro rådande, torde första tjänstgöringen vid nämnda truppslag

icke kunna sättas lägre än till 135 dagar.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna måste tre årsklasser samtidigt vara inkallade. Antalet repe­

titionsövningar bör därför bestämmas till tre. Som i det föregående

(sid. 64) angivits, bör den sista repetitionsövningen förläggas till sjätte

året. Då dagantalet för varje repetitionsövning är föreslaget till 35 (sid.

65), kommer den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande värn­

pliktiga att utgöra 240 dagar eller samma dagantal, som försvarsrevisionen

i sitt den 4 maj 1920 avgivna betänkande och förslag rörande ändrad

utbildningstid för värnpliktiga av 1920 års klass föreslog för artilleriet.

Jämväl vid fästningsartilleriet torde den sammanlagda utbildningstiden

böra bestämmas till 240 dagar.

För tillgodoseende av säkerhetstjänsten året om i Bodens fästning böra

de \ ärnpliktiga, i överensstämmelse med vad gällande härordning förut­

sätter, uppdelas i två omgångar, av vilka den ena — höstgruppen —

inrycker till första tjänstgöring på hösten under första året och den andra

Kung!. Maj ds proposition nr 20.

77

— vårgruppen — på våren under andra året. Liksom vid fältartilleriet

bör antalet repetitionsövningar bestämmas till tre samt den sista repe-

titionsövningen förläggas till sjätte året. Då varje repetitionsövning förut­

sattes omfatta 35 dagar (sid. 65), kommer första tjänstgöringen att få

en längd av 135 dagar.

För höstgruppen skulle fullgörandet i sedvanlig ordning av tre repe­

titionsövningar medföra, att antalet inkallelser under tjänstetiden i bevä-

ringen för de till denna grupp hörande värnpliktiga bleve fyra. Som i

det föregående (sid. 71) framhållits, bör emellertid antalet inkallelser

icke för någon värnpliktskategori överstiga tre. Med hänsyn härtill torde

den första repetitionsövningen lämpligen böra fullgöras i följd med första

tjänstgöringen. Som av nedanstående diagram framgår, är en sådan an­

ordning önskvärd jämväl ur synpunkten av säkerhetstjänstens i Boden till­

godoseende. Den minskning av manskapsnumerären under de ordinarie

repetitionsövningarna på hösten, som blir en följd av ifrågavarande an­

ordning, är visserligen icke utan sina olägenheter, men dessa torde dock

ej vara större, än att övningarna kunna bedrivas, utan att ändamålet med

desamma härigenom förfelas.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

artilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt

240 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras med en första tjänstgöring om 135 dagar, vilken tager sin början

vid fältartilleriet under andra året och vid fästningsartilleriet under första

eller andra året, samt med tre repetitionsövningar om 35 dagar före ut­

gången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Fältartilleriet samt fästningsartilleriets vår grupp.

6/4

Första tjänstgöring x)

V® Rep.-övn. 7/io

(135 dagar

Rep.-övn.

'\ 35

»

Rep..övn.

*) Hemförlovning i 12 dagar.

240 dagar

Fästningsartilleriets höstgrupp.

9/io

Första

tjänstgöring1) 9/s Rep.-övn. UA

!ll3o dagar

35

»

Va Kep.-övn. 7/io

1 35

>■

Rep.-övn.

6. året. 1

-------- ----------- ---------------------------------------------------------- ---------------------------------------

1 35

»

240 dagar

Hemförlovning i 15 dagar.

78

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Underbefäl

I det föregående (sid. 60) har föreslagits, att underbefäl eller fackmän

eller fackman.

s^0]a uttagas till ett antal motsvarande 25 % av antalet till linjetjänst

uttagna värnpliktiga. Genom ifrågavarande uttagning beräknas artilleriets

mobiliseringsbehov av värnpliktigt manskap kunna fyllas beträffande följande

personalkategorier, nämligen:

vid hästanspända artilleriförband signalister; samt

vid motoriserade artilleriförband (belysnings- och ballongformationer)

signalister, motorförmän och motorhantverkare.

Yid hästanspända artilleriförband beräknas därjämte viss utbildning i

spanar- och ordonnanstjänst kunna bibringas ett antal värnpliktiga.

För ifrågavarande värnpliktiga synes böra stadgas den sammanlagda

utbildningstid — 350 dagar -—, som försvarsrevisionen (Del 1, sid. 203)

föreslagit för samtliga artilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga. För er­

hållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitionsövningarna

måste två årsklasser samtidigt vara inkallade. Antalet repetitionsövningar

bör därför bestämmas till två. Som i det föregående (sid. 64) angivits,

bör den sista repetitionsövningen förläggas till sjätte året.

Inryckningen till första tjänstgöring förutsättes, som redan i annat sam­

manhang (sid. 58) omförmälts, äga rum på hösten under första året. Av

samma skäl, som anförts i fråga om motsvarande personalkategori vid

infanteriet, bör dock möjlighet hållas öppen att inkalla ifrågavarande värn­

pliktiga till dylik tjänstgöring under andra året.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid artilleriet bestämmas till sammanlagt 350 dagar, vilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en

första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början under första eller

andra året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar, vilka fullgöras

före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

Vn Första

1

. året.

2

. året.

ltep.-övn.

6. året. |---------------------------------------------------------------------------- •— ■------------------------- j 35

»

350 dagar

*) Hemförlovning i 23 dagar.

ingenjör- I enlighet med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 205) föreslagit, böra

trupperna. ingenjörtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga vid inskrivningen upp­

delas å fyra särskilda tjänster, nämligen fältingenjörtjänst, fästningsingenjör-

tjänst, fälttelegraf tjänst och radiotjänst.

Som i det föregående (sid. 57) angivits, anser jag mig vidare böra för­

orda, att jämväl vid ingenjörtrupperna uttagas underbefäl eller fackmän.

tjänstgöring

Vo Rep.-övn. 7/io

(280 dagar

( 35

»

79

Kungl, May,is proposition nr 20.

Med avseende å utbildningstidens längd Lava ingenjörtrupperna hittills

varit jämställda med artilleriet. Härifrån synes man även nu böra utgå.

Den sammanlagda utbildningstiden bör således för flertalet värnpliktiga be­

stämmas till 240 dagar samt för underbefäl eller fackmän till 350 dagar.

I fråga om tidsindelningen gäller vad ovan (sid. 77) anförts beträffande

flertalet värnpliktiga vid artilleriet. Utbildningen för flertalet ingenjör­

trupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bör alltså bestämmas till sam­

manlagt 240 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare för­

ordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 135 dagar, vilken

tager sin början under andra året, samt med tre repetitionsövningar om

35 dagar före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

2

. året.

3. året.

6

. året.

6A Första tjänstgöring1) ‘/a Eep.-övn. 7/io

Eep.-övn.

Eep.-övn.

*) Hemförlovning i 12 dagar.

f135 dagar

4

35 »

I

35 »

.|

35 »

240 dagar

Enligt vad i det föregående (sid. 60) omförmälts, skola 25 % av de till

linjetjänst uttagna värnpliktiga uttagas till underbefäl eller fackmän. Genom

ifrågavarande uttagning beräknas ingenjörtruppernas mobiliseringsbehov av-

värnpliktigt manskap kunna fyllas beträffande följande personalkategorier,

nämligen:

i fältingenjör- och fästningsingenjörtjänst troppbefälhavare;

i fälttelegraftjänst biträdande gruppchefer och stationspersonal; samt

i radiotjänst radiotelegrafister.

I fråga om utbildningstidens indelning gäller vad ovan anförts beträffande

underbefäl eller fackmän vid artilleriet. Utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid ingenjörtrupperna bör alltså bestämmas till sammanlagt

350 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras med en första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början

under första eller andra året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar,

vilka fullgöras före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

Vn

Första

1. året. l-------------------------------------------------------------------------------------------------- I ■

)

1

_

(280 (lagar

tjänstgöring1)

Ve

Rep.-övn. 7/io

i

35

2.

året. ........... mm......................nr 1 ■ 11 ■ 1 —1——— 1 —— —1 ■■»—.—■■i

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

|j

Rep.-öyn.

6 . året. *

*) |---------- -------------------------- ---------------- ----------------------1

------------------------

1 35

»

350 (lagar

*) Hemförlovning i 23 dagar.

*) För radiotjänst 4. året.

Flertalet

värnpliktiga.

Underbefäl

eller fackmän.

80

Träng-

trupperna.

Flertalet

värnpliktiga.

I enlighet med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 209) föreslagit, böra

dels de värnpliktiga, vilka för närvarande tilldelas trängen i sjukbärar-

tjänst och i egentlig sjukvårdstjänst, framdeles vid inskrivningen samman­

föras i en gemensam grupp samt tilldelas trängen i »sjukvårdstjänst», dels

den nuvarande benämningen »egentlig trängtjänst» ändras till »trängtjänst»

och dels slutligen en ny tjänst, »biltjänst», tillkomma.

Enligt gällande härordning hava trängtrupperna en kortare sammanlagd

tjänstgöringstid än infanteriet. Försvarsrevisionen har i sitt förslag följt

denna princip. Då emellertid flertalet av de infanteriet i linjetjänst till­

delade värnpliktiga nu förutsättas erhålla en så kort utbildningstid som

195 dagar, synes samma utbildningstid böra bestämmas för motsvarande

manskap vid trängtrupperna.

Beträffande utbildningstidens indelning gäller, utom såvitt angår de

trängen i biltjänst tilldelade värnpliktiga, vad ovan anförts beträffande fler­

talet värnpliktiga vid infanteriet.

Det för biltjänst uttagna manskapet förutsättes, efter det erforderlig ut­

bildning bibringats vid vederbörliga trängkårer, i viss utsträckning skola

tilldelas de olika truppförbanden, dels för fortsatt utbildning och dels för

tillgodoseende av dessas behov av bilförare. Med hänsyn till önskvärd­

heten av att vid truppförbanden hava tillgång på bilförare under så stor

del av året som möjligt bör första tjänstgöringen för ifrågavarande värn­

pliktiga bestämmas till 170 dagar (200 dagar för höstgruppen). Endast

en repetitionsövning (om 25 dagar) kommer således att äga rum. Under

denna kommer, som av nedanstående diagram framgår, ungefär en och

en halv årsklass att bliva disponibel, vilket ur övningssynpunkt torde

kunna anses vara någorlunda tillfredsställande. Repetition sövningen bör,

som i det föregående (sid. 64) angivits, förläggas till femte året.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

trängen tilldelade värnpliktiga bestämmas till 195 dagar, vilken tjänst­

göring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

i trängtjänst och sjukvårdstjänst med en första tjänstgöring om 120

dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med tre

repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av sjätte året; samt

i biltjänst med en första tjänstgöring om 170 dagar, som tager sin början

under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om 25 dagar

före utgången av femte året.

Eör värnpliktiga, som påbörja första tjänstgöringen på hösten under

första året, ökas denna med 30 dagar.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Kung!. Majds proposition nr 20.

81

2. året. |-

3. året. |-

6. året. |_

Trängtjänst och

Sjukvårdstjänst.

Vårgruppen.

,0/i Första tjänstgöring1) °/9 Rep.-övn. 6/io

---------------------------1------- 1

Rep.-övn.

/ISO dagar

25

»

Rep.-övn.

-I '■!-

*) Hemförlovning i 12 dagar.

HÖ st grupp en.

Första

1. året. |-

2. året. .

5. året. |-

6. året. |-

tjänstgöringx) 16/4

V8 Rep.-övn. 9/oRep.-övn. 5/io

Rep.-övn.

*) Hemförlovning i 15 dagar.

2. året. |-

5. året. |-

/6

-I-

Biltjänst.

Vår grupp en.

Första tjänstgöring *)

9/a Rep.-övn. 5/io

-

l) Hemförlovning i 15 dagar.

Höstgruppen.

ii Första

1. året. |-

2. året. {■

5. året. |-

tjänstgöring *)

'/9

Rep.-övn. 5/io

25

»

25

195 dagar

1

J150 dagar

1 25

»

) 25

»

25 dagar

225 dagar

170 dagar

25

))

195 dagar

1200

dagar

25

»

225 dagar

*) Hemförlovning i 15 dagar.

Vid trängtrupperna skola, enligt vad förut (sid. 59) nämnts, 20 % av

Underbefäl

de till linjetjänst uttagna värnpliktiga uttagas till underbefäl eller fackmän,

eller fackmän.

Härigenom beräknas trängtruppernas mobiliseringsbehov av värnpliktigt

manskap kunna fyllas beträffande följande personalkategorier, nämligen:

i trängtjänst sektions- och halvsektionschefer jämte ställföreträdare, kul-

spr uteman skap, signalister, kommissarier;

i sjukvårdstjänst grupp- och patrullförare, sjukvårdskorpraler, översjuk-

vaktare jämte ställföreträdare, signalister och kommissarier; samt

i biltjänst underbefäl jämte ställföreträdare, kulsprutemanskap, signalister

och kommissarier.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Intendentur-

trupperna.

Flertalet

värnpliktiga.

För ifrågavarande värnpliktiga torde, i enlighet med försvarsrevisionens

förslag, böra beräknas en sammanlagd utbildningstid av 325 dagar. I

fråga om indelningen av denna utbildningstid gäller vad ovan anförts be­

träffande underbefäl eller fackmän vid infanteriet, dock att första tjänst­

göringen kommer att omfatta 275 dagar i stället för 300 dagar vid in­

fanteriet.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid trängtrupperna bestämmas till sammanlagt 325 dagar,

vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras

med en första tjänstgöring om 275 dagar, som tager sin början under

första eller andra året, samt med två repetitionsövningar om 25 dagar före

utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

8/n Första

1

. året. I------------------------- -----------------------------------------------------------------------[■

1275 dagar

tjänstgöring•/» Kep.-övn. 6/io

l 25

»

2

. året.

——|---------------------------

— |J

Rep.-övn.

6

. året. |------------------------------------------------------------------------- ;

|____________________ j 25

»

____________

325 dagar

*) Hemförloyning i 29 dagar.

I anslutning till vad ovan anförts i fråga om utbildningstiden för fler­

talet värnpliktiga vid trängtrupperna och då försvarsrevisionens förslag om

kortare utbildningstid vid intendenturtrupperna än vid trängtrupperna icke

synes mig tillräckligt grundat, torde den sammanlagda utbildningstiden för

flertalet intendenturtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga böra be­

stämmas i enlighet med vad för infanteriet har blivit föreslaget.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna böra tre årsklasser Vara inkallade under nämnda övningar.

Antalet repetitionsövningar bör därför bestämmas till tre. Den sista repe-

titionsövningen bör, som i det föregående (sid. 64) angivits, förläggas till

sjätte året. Då dagantalet för varje repetitionsövning är föreslaget till 25

(sid. 65), kommer första tjänstgöringen alltså att få eu varaktighet av 120

dagar för dem, som påbörja tjänstgöringen på våren andra året (vårgruppen),

och 150 dagar för det återstående manskapet (höstgruppen).

I fråga om tidsindelningen gäller vad ovan anförts beträffande flertalet

värnpliktiga vid infanteriet.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt 195

dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall full­

göras med en första tjänstgöring om 120 dagar, som tager sin början under

första eller andra året, samt med tre repetitionsövningar om 25 dagar före

utgången av sjätte året. För värnpliktiga, som påbörja första tjänstgöringen

på hösten under första året, ökas denna med 30 dagar.

Kuntjl. Maj:ts proposition nr JO.

83

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Vår gruppen.

20/4

Första tjänstgöring1) % Iiep.-övn. 5/io

/120

dagar

Rcp.-övn.

1 25

»

6 . året. |

. -

Rep.-ö vn.

----------1

25

»

195 dagar

HemförloYning i 12

dagar.

Höstgruppen.

1

. året. |-

2

. året.

9. året. [-

6

. året. |-

tjänstgöring *)

16/i

14/8

Kep.-övn. 9/b Rep.-öyn. 5/io

- -1------- !------- 1

Rep.-öyn.

*) Hemförlovning i 15 dagar.

'In Första

-'-------------------'

150 dagar

( 25

-it 25

-I 25

225 dagar

Enligt gällande härordning föreskrives samma utbildningstid — samman-

Underbefäl

lagt 365 dagar — för underbefäl eller fackmän vid träng- och intendentur- cller fackman-

trupperna. Även enligt det för närvarande tillämpade provisoriet äro dessa

båda truppslag jämställda i förevarande hänseende. Eörsvarsrevisionen

har däremot föreslagit, att det sammanlagda dagantalet vid trängtrupperna

skulle bestämmas till 325 dagar men vid intendenturtrupperna till endast

300 dagar. Tillräckligt vägande skäl synes lika litet kunna andragas för

denna åtskillnad som för den av revisionen beträffande flertalet värnpliktiga

föreslagna. Den sammanlagda utbildningstiden för underbefäl eller fackmän

vid intendenturtrupperna torde därför liksom vid trängtrupperna böra be­

stämmas till 325 dagar.

Beträffande utbildningstidens indelning gäller vad ovan anförts i fråga

om underbefäl eller fackmän vid trängtrupperna.

Utbildningstiden för underbefäl eller fackmän vid intendenturtrupperna

bör sålunda bestämmas till sammanlagt 325 dagar, vilken tjänstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring

om 275 dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt

med två repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

1. året. |_

2. året. {■

6. året. I-

8/n Första

tjänstgöring 1

9/g Rep.-övn. B/io

275 dagar

25

»

Rep.-örn.

-I 25

325 dagar

*) Hemförloyning i 29 dagar.

Utbildningstiden för studenter och likställda.

Såsom i det föregående nämnts, bär försvarsrevisionen kommit till den

uppfattningen, att den nuvarande studentorganisationen borde bibehållas

och såsom ett väsentligt led ingå i den nya härordningen. I överens­

stämmelse härmed har revisionen även föreslagit, att samtliga studenter och

likställda, vapenföra såväl som icke vapenföra, skulle uttagas för utbildning

till linjetjänst. Den omständigheten, att hittillsvarande icke vapenföra ut-

toges till dylik tjänst, innebure givetvis icke, att de komme att användas

i stridande befattningar, utan förutsattes, att de fortfarande komme att

tagas i anspråk för huvudsakligen samma befattningar som enligt nuvarande

härordning.

Yad utbildningstidens längd beträffade, hyste revisionen den bestämda

uppfattningen, att en avsevärd nedsättning av den i 1914 års värnplikts­

lag bestämda övningstiden måste i förevarande fall vidtagas. Det vore

nämligen uppenbart, att sagda övnings tid vore, särskilt för dem, som

bedreve eller hade för avsikt att bedriva studier vid universitet, högskolor

och andra utbildningsanstalter — och detta utgjorde givetvis det stora

flertalet — högst betungande. Under första tjänstgöringen ginge sålunda

två lästerminer helt och hållet till spillo, och på grund av de båda re-

petitionsövningarnas avslutande först inemot mitten av oktober månad

ytterligare två halva lästerminer. För de värnpliktiga innebure detta givet­

vis de allvarligaste olägenheter med hänsyn såväl till deras studier som

till deras ekonomi.

Om revisionen alltså hölle före, att en nedsättning av förenämnda

utbildningstid borde äga rum, gjorde sig dock tydligtvis en viss tvekan

gällande i fråga om huru långt man härutinnan borde gå. Under sina

överläggningar hade emellertid revisionen kommit till det resultat, att ut­

bildningstiden borde för samtliga studenter och likställda, vapenföra såväl

som icke vapenföra, bestämmas till sammanlagt 365 dagar eller samma

dagantal, som av försvarsberedningarna på sin tid föreslagits för utbildning

av värnpliktiga truppförare.

Yad anginge utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och

repetitionsövningar ävensom förläggning i övrigt, borde ordnas så, att å

ena sidan bästa möjliga utbildningsresultat erliölles och å andra sidan de

värnpliktiga vållades minsta möjliga avbräck i sina studier. I enlighet

härmed funne revisionen sig böra föreslå, att endast en repetitionsövning

Kungl. Maj:ts proposition nr 'JO.

85

avliölles. Därigenom vunnes ökad tid för den grundläggande första tjänst­

göringen, och ur de värnpliktigas synpunkt vore det givetvis en fördel att

behöva fullgöra blott eu dylik övning. Såväl av militära skäl som med

hänsyn till de värnpliktigas studier borde repetitionsövningen icke fullgöras

samma år, första tjänstgöringen avslutades, utan först något år senare.

Då inryckningen till första tjänstgöringen förutsattes, såsom för närvarande

vore fallet, äga rum under juni månad första året, borde repetitionsövningen

lämpligen förläggas till tredje eller fjärde året och då givetvis samtidigt

med repetitionsövningarna för övriga värnpliktiga.

I fråga om sättet för första tjänstgöringens fullgörande hade man endast

att välja mellan två olika alternativ, nämligen antingen tjänstgöringens

fullgörande i en följd — sammanhängande linje — eller ock tjänstgöringens

uppdelande på två perioder, av vilka den ena förlädes till sommarmåna­

derna under första året och den andra till andra året med början på ny­

året — delad linje. Med hänsyn därtill att enligt det förra alternativet

två hela lästerminer ginge förlorade, men enligt det senare endast något

över en lästermin, kunde det förefalla, som om den delade linjen ur de

värnpliktigas synpunkt vore avgjort att föredraga. Emellertid hade erfaren­

heten från provisorietiden givit vid handen, att detta ingalunda vore fallet.

Sålunda hade det visat sig, att det stora flertalet värnpliktiga av 1920

års klass, vilka i viss utsträckning haft valfrihet härutinnan, önskat full­

göra hela första tjänstgöringen i en följd. Vid sådant förhållande och då

den sammanhängande linjen ur militär synpunkt i regel vore att föredraga,

funne revisionen sig böra förorda denna, utom i vad anginge värnpliktiga

tilldelade ingenjörtrupperna i fält- och fästningsingenjörtjänst. För dessa

måste nämligen den delade linjen väljas, enär tjänstgöring såsom befäl

under de för dessa tjänster särskilt viktiga praktiska tillämpningsövningarna

eljest icke kunde komma till stånd i erforderlig omfattning. Då de flesta

av de ifrågavarande båda tjänster tilldelade värnpliktiga framdeles såsom

hittills kunde antagas hava för avsikt att söka inträde vid högre teknisk

läroanstalt, komrne den delade linjen icke att för dessa medföra någon

olägenhet. Höstuppehållet kunde nämligen med fördel användas dels för

ofta förekommande komplettering av i studentexamen erhållna betyg och

dels för erhållande av. erforderlig verkstadspraktik.

Vid artilleriet borde ett mindre antal av ifrågavarande värnpliktiga ut­

bildas i mättjänst. De för sådant ändamål uttagna syntes efter avslutad

vinterutbildning lämpligen böra hemförlovas för att ånyo inkallas på för­

sommaren för undergående av den speciella utbildningen i mättjänst, bland

annat vid artilleriets skjutskola. Med hänsyn till det ringa antal, varom

här vore fråga, kunde man i regel räkna med att ifrågavarande kommen­

dering läte sig ordna på frivillighetens väg.

Utbildningen av studenter och likställda förutsattes liksom hittills äga

rum truppslagsvis i en eller flera för ändamålet särskilt sammandragna

skolor, kompanier o. s. v.

86

Departements­

chefen.

Ovan angivna, av revisionen uttalade synpunkter anser även jag böra

läggas till grund för ordnandet av värnpliktstjänstgöringen för studenter

och likställda. Vissa smärre avvikelser från revisionens förslag torde

emellertid böra göras.

Sålunda torde den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande värn­

pliktiga icke böra sättas högre, än som i det föregående föreslagits för

underbefäl eller fackmän vid infanteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna.

Den bör alltså bestämmas till 350 dagar. Den sålunda förordade minsk­

ningen (15 dagar) i den av revisionen beräknade utbildningstiden är så

obetydlig, att man torde kunna räkna med att oaktat densamma bliva i

stånd att uppnå ungefärligen samma utbiklningsresultat som enligt revisio­

nens förslag.

I enlighet med vad i det föregående (sid. 64) angivits, torde repeti-

tionsövningen böra förläggas till femte året. Genom att — i överens­

stämmelse med vad förut föreslagits för övriga värnpliktskategorier — i

värnpliktslagen föreskriva, att repetitionsövningen skall fullgöras före ut­

gången av femte året, hålles emellertid möjlighet öppen att medgiva den

värnpliktige att fullgöra repetitionsövningen ett tidigare år. Med hänsyn

till studenters och likställdas studieförhållanden m. m. är det givetvis för

dem av särskild betydelse, att sådant medgivande kan lämnas.

Efter frånräknande av det för repetitionsövning föreslagna dagantalet —

25 dagar vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna samt 35 dagar vid

övriga truppslag (sid. 65) — återstå för första tjänstgöringen 325 dagar

vid förstnämnda trenne truppslag och 315 dagar vid de övriga.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för studenter

och likställda bestämmas till sammanlagt 350 dagar, vilken tjänstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med eu första tjänst­

göring om minst 315 dagar, som tager sin början under första året och

antingen fullgöres i en följd eller uppdelas på första och andra året, samt

med en repetitionsövning före utgången av femte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Infanteriet, träng- och intendenturtrupperna.

1. året. |-

2. året. |.

5. året. |~

Första tjänst­

göring x)

325 dagar

®/a Rep.-övn. 6/io

-| 25

»

‘) Hemförlovning i 25 dagar.

350 daga]

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

87

Kavalleriet, artilleriet samt Ingenjörtrupperna 1 fälttelegraf- och radiotjänst.

1. året.

2. årot.

5. året.

Röring >)

Första tjiinst-

Ve Rep.-övn. 7/io

■l|

>315 dagar

ll

I 35

»

350 lagar

*) Hemförlovning i 25 dagar.

Anm. För det manskap, som avses att utbildas i mättjänst vid artilleriet, avbrytes första tjänst­

göringen efter avslutandet av den särskilda vinterutbildningen, och äger hemförlovning rum till för­

sommaren. Utryckning sker före tiden för repetitionsövningen.

Ingenjörtrupperna 1 fältingenjör- och fästningslngenjörtjänst.

Första tjänstgöring:

2s/e första omgången 7/io

----------------------- ' -

1. året. |-----------------------------------------------

l7/i Första tjänstgöring: andra omgången1)

31/a

2. året. |------1

— M i, —- -

-I 105)

V

-I 210j

315 dagar

5. året.

Va Rep.-övn. 7/io

-| 35

»

350 dagar

*) Hemförlovning i 15 dagar.

För blivande läkare, veterinärer, tandläkare och apotekare in. fl. bör

värnpliktstjänstgöringen liksom för närvarande uppdelas å militärutbildning,

fackutbildning och facktjänstgöring. Tjänstgöringen torde böra ordnas på

sätt nedanstående tabell utvisar.

Militär­

utbildning

Fack-

utbild-

Fack­

tjänst-

Summa

dagar

1

. året

2

. året

nmg

göling

Läkare...............................................................................

80

90

60

120

350

Veterinärer......................................................................

105

60

60

125

350

Tandläkare och apotekare ...................... .........

60

42

248

350

2. Till ersättningsreserven uttagna eller överförda värnpliktiga.

Som i det föregående (sid. 55) framhållits, äro de till ersättningsre­

serven uttagna eller överförda värnpliktiga avsedda att bestrida den ständiga,

för truppförbanden gemensamma handräckningen ävensom det huvudsakliga

av den tillfälliga gemensamma handräckningen.

För bestämmande av den tjänstgöringstid, som med hänsyn härtill er­

fordras för ifrågavarande manskap, är det nödvändigt att känna dels den

påräkneliga personaltillgången, dels ock det antal tjänstgöringsdagar, som

kräves för fullgörandet av här avsedda handräckningsarbeten.

88

Nämnda personaltillgång har, sedan vederbörliga avdrag (sid. 46) blivit

gjorda, beräknats utgöra:

till ersättningsreserven uttagna omkring 5,793 man,

till ersättningsreserven överförda omkring 2,375 man, vilka sistnämnda

värnpliktiga dock icke kunna beräknas vara disponibla för liandräcknings-

tjänst förrän en jämförelsevis avsevärd tid efter inställelsen till tjänstgöring.

Yad det årliga beliovet av tjänstgöringsdagar för omförmälda ändamål

beträffar, är det tydligt, att, ju kortare den för de till linjetjänst uttagna

värnpliktiga bestämda utbildningstiden är, desto större vikt ligger uppå

att beräkna antalet handräckningsdagar för ifrågavarande värnpliktiga så,

att behovet i här avsedd omfattning verkligen kan tillgodoses. På grund

härav synes enligt verkställda beräkningar nämnda behov icke kunna sättas

lägre än till 1,240,000 tjänstgöringsdagar.

Med hänsyn till det sålunda beräknade behovet av tjänstgöringsdagar

samt den ovan förutsatta personal tillgången torde tjänstgöringsskyldigheten

för ifrågavarande värnpliktiga icke behöva bestämmas till mera än 180

dagar. Tillgången på till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga kan

emellertid, allt efter den inskrivna årsklassens storlek, växla högst väsentligt.

Det skulle därför kunna inträffa, att tillgången å tjänstgöringsdagar för

handräckningstjänst bleve större, än behovet krävde, varigenom bland annat

de för ändamalet beräknade kostnaderna skulle komma att överskridas.

För undvikande av en sådan eventualitet bör Kungl. Maj:t erhålla rätt

att vid behov genom hemförlovning avkorta till ersättningsreserven uttagna

eller överförda värnpliktigas tjänstgöring i den utsträckning, som erfordras

för nedbringande av det för handräckningstjänst disponibla årliga antalet

tjänstgöringsdagar till omkring 1,240,000. Någon utökning av tjänstgörings­

tiden utöver 180 dagar för nämnda manskap i syfte att medgiva bibringan­

det av den militära utbildning, som försvarsrevisionen förutsatt, synes icke

vara av förhållandena påkallad. Tjänstgöringstiden för ifrågavarande man­

skap bör alltså bestämmas uteslutande efter handräckningstjänstens krav.

Vid sådant förhållande är det och uppenbart, att den avkortning av tjänst­

göringstiden, som, enligt vad i det föregående omförmälts, är avsedd att

medgivas de till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka såsom medlemmar

av skytteföreningar förvärvat viss skjutskicklighet, ej bör vinna tillämpning

å de till ersättningsreserven uttagna eller överförda värnpliktiga.

Behovet av handräckning vid truppförbanden växlar under olika perioder

av året, beroende på tjänstgöringsförhållanden, årstid m. m. Ifrågavarande

värnpliktigas tjänstgöring bör avpassas efter det sålunda växlande be­

hovet. Därest så icke kan ske, blir följden, att man i vissa fall nödgas

anlita linjemanskap för handräckningsändamål i större omfattning, än som

förutsatts, samt att man i andra fall kommer att disponera över mera hand-

räckningsmanskap än det beräknade behovet. För ett reglerande av denna

angelägenhet på lämpligt sätt är det nödvändigt att i erforderlig omfattning

Kungl Maj:ts proposition nr 20.

Hi)

kunna ordna tjänstgöringen för det till ersättningsreserven uttagna eller

överförda manskapet i omgångar1).

3. Reservtruppövning och landstormsövning.

Enligt gällande värnpliktslag iiro liären tilldelade vapenföra värnpliktiga,

med undantag av studenter och likstiillda, som utbildas till läkare, veteri­

närer, tandläkare och apotekare, skyldiga att, på sätt Konungen närmare

förordnar, deltaga i reservtruppövning:

vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och

intendenturtrupperna i högst 15 dagar under nionde eller tionde aret, samt

vid rytteriet, fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och fiilt-

telegraftrupperna i högst 25 dagar under femte eller sjätte aret.

Enligt försvar srevisionens förslag har behovet att hos de äldre års­

klasserna i beväringen uppfriska och befästa de kunskaper och färdigheter,

som inhämtats under den grundläggande första tjänstgöringen, ansetts bliva

tillgodosett genom att förlägga den sista repetitionsövningen eller, där

endast en repetitionsövning förekomme, denna till ett senare år än hittills,

nämligen vid infanteriet och trängtrupperna i sjukvårdstjänst till åttonde

året samt vid övriga truppslag eller tjänster i regel till sjätte året. Vid

sådant förhållande och med hänsyn jämväl tagen till de med anordnandet

av särskilda reserv truppövningar förenade kostnaderna ävensom till de värn­

pliktigas intressen har revisionen icke i sitt förslag upptagit några särskilda

reservtruppövningar.

Som av det föregående (sid. 64) framgår, har jag utgått från att den

sista repetitionsövningen bör förläggas till ett senare år än hittills, ehuru

jag härutinnan ansett mig icke böra gå lika långt som försvarsrevisionen.

Vad revisionen anfört torde emellertid i huvudsak äga tillämplighet även

beträffande det förslag, jag går att framlägga. Detsamma upptager därför

icke några särskilda reservtruppövningar.

Enligt gällande värnpliktslag äro landstormen tillhörande värnpliktiga

skyldiga att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin

utbildning deltaga i en landstormsövning om 5 dagar.

Landstormsövning äger i regel rum under tiden från och med den 1

maj till och med den 31 augusti, där så prövas lämpligt i omgångar inom

samma landstormsområde. Årligen äro avsedda att inkallas värnpliktiga

från omkring en fjärdedel av varje arméfördelnings landstormsområden. Inom

landstormsområde med särskilt stor tillgång på värnpliktiga må dock enligt

arméfördelningschefs beprövande inkallelserna fördelas på två eller flera år.

I regel inkallas de fyra yngsta årsklasserna samtidigt.

Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som vid mobilisering till­

komma landstormen, har försvarsrevisionen ansett uppenbart, att man icke

kunde, utan att i alltför hög grad nedsätta landstormens användbarhet,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Reservtrupp­

övning.

Nuvarande

bestämmelser.

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

Landstorms­

övning.

Nuvarande

bestämmelser.

Försvars­

revisionen.

») Tjänstgöringen synes lämpligen böra ordnas i tillämpliga delar enligt Y. L. § 27: 2 A.

Generals

-

kommis­

sionen.

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

lämna densamma utan varje som helst övning. Utbytet av de nuvarande

landstormsövningama vore emellertid ur utbildningssynpunkt synnerligen

ringa. Ur militär synpunkt vore det bättre att giva ett mindretal av land­

stormen en någorlunda nöjaktig utbildning än alla en otillfredsställande

sådan.

Revisionen har vidare ansett eu grundbetingelse för landstormens använd-

ning vara, att det för densamma avsedda befälet vore någorlunda förtroget

med sina åligganden. Härutinnan lämnade förhållandena för närvarande

mycket övrigt att önska. Med hänsyn härtill vore det nödvändigt att in­

föra lagstadgade övningar för de till befäl uttagna och därför lämpliga

landstormsmännen. Eu annan kategori landstormsmän, som enligt revi­

sionens åsikt i alldeles särskild grad måste anses vara i behov av övning,

vore de, som avsåges för vissa speciella tjänster och befattningar, såsom

kulsprutemanskap, kommissarier och sjukvårdsmanskap. Endast förenämnda

båda personalkategorier, nämligen befäl och specialmanskap, borde enligt

revisionens mening deltaga i landstormsövning, under det att samtliga övriga

borde därifrån befrias.

Den sålunda föreslagna landstormsövningen förutsattes få en varaktighet

av 15 dagar. Till densamma borde inkallas 20 % av hela antalet land­

stormsmän, vilket motsvarade en årlig kontingent av något över 5,000 man.

Generalskommissionen har framhållit, att under den av revisionen före­

slagna övningen om 15 dagar grundlig utbildning icke kunde bibringas.

Då övningen dock kunde bliva av betydande värde för höjandet av land­

stormens användbarhet, ansåge sig kommissionen böra tillstyrka densamma.

Enligt kommissionens åsikt vore det emellertid, särskilt ur mobiliserings-

och beredskapssynpunkt, av icke ringa betydelse, att samtliga landstorms­

män åtminstone eu gång under tjänstetiden — låt vara endast under några

dagar inkallades till övning. Den nuvarande femdagarsövningen borde

därför även efter tillkomsten av ovan omförmälda övning om 15 dagar —

bibehållas.

Chefen för generalstaben har ansett uttagningen till den av revisionen

föreslagna landstormsövningen böra bestämmas till 25 % av hela antalet

vapenföra landstormsmän, motsvarande eu årlig kontingent av högst 5,000

man.

Både den för närvarande lagstadgade femdagarsövningen och den av

revisionen föreslagna övningen om 15 dagar för befäl och specialmanskap

måste givetvis anses vara av stor betydelse för höjandet av landstormens

användbarhet. Såväl av kostnadsskäl som med hänsyn till de värnplik­

tigas intressen anser jag mig likväl icke kunna föreslå anordnande av båda

dessa övningar. A id valet dem emellan torde företräde böra givas åt den

av revisionen föreslagna övningen, dels emedan denna övning torde böra

tillmätas det större militära värdet och dels på grund av de med den­

samma förenade mindre kostnaderna. I enlighet med revisionens förslag

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

synas till ifrågavarande övning böra inkallas 20 % av hela antalet land­

storm »män.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, hurusom Sveriges land-

stormsföreningars centralförbund uti sin redan i det föregående berörda

framställning framhållit, att alltsedan landstormen år 1904 erhöll sin orga­

nisation, hade i gällande författningar räknats med frivilliga övningar för

landstormen. I försvararevisionens betänkande framskymtade eu ansats att

låta arbetet inom det frivilliga skytteväsendet på visst sätt ansluta till

värn pliktsutbildningen. Det förefölle emellertid, som om det skulle vara

minst lika värdefullt att inom härordningens ram erkänna även den fri­

villiga landstormsorganisationens verksamhet. Landstormens svagaste punkt

hade städse varit dess befälsfråga, vilket finge sin förklaring därav, att

detta värnpliktsuppbåd hade att hämta sitt befäl så gott som uteslutande

ur egna led. Det vore då nödvändigt att alldeles särskilt beakta just

denna angelägenhet och genom lämpliga åtgärder söka befordra möjlig­

heten av behövlig tillgång på något så när kompetent landstormsbefäl.

Den obligatoriska landstormsutbildning om 15 dagar, som enligt försvara­

re visionen sknlle givas därtill mest lämpliga 20 % av landstormsmännen,

vore självfallet alltför otillräcklig för att under densamma skulle kunna åstad­

kommas för sina uppgifter dugligt befäl. Med eu på frivillighetens grund

lagd ytterligare utbildning som påbyggnad skulle dock avsevärt mera kunna

vinnas. En sålunda föreslagen frivillig utbildning kunde med framgång

anordnas just inom Sveriges landstormsföreningars centralförbund och till

detsamma anslutna landstormsförbund och landstormsföreningar. För att

centralförbundet skulle kunna utöva sin verksamhet i erforderlig utsträck­

ning, vore det givetvis ett önskemål, att detsamma av statsmedel bereddes

för administration och övningarnas anordnande erforderligt anslag, då det

icke kunde anses rimligt, att en utbildning, varom här vore fråga, såsom

för närvarande skedde, bekostades av enskilda eller insamlade medel. För

den frivilliga utbildningens allsidiga bedrivande vore det även av behovet

påkallat, att det anslag för bekostande av ammunition till landstorms-

männens skjutningar, vilket alltsedan landstormens organisation år 1904

omnämndes i landstormsförordningen, äntligen ock verkligen utginge.

Försvarsrevisionen har icke ansett sig böra framställa något förslag

angående understödjande från statens sida av de frivilliga landstorms-

övningarna, men synes icke ställa sig direkt avvisande mot en sådan tanke.

Då ifrågavarande övningar emellertid måste anses vara ett synnerligen värde­

fullt komplement till de lagstadgade och under erinran att alltintill år 1922

varit för berörda ändamål å riksstaten uppfört ett belopp å omkring 95,000

kronor, håller jag före, att för deras understödjande i riksstaten bör upp­

föras ett ordinarie belopp, vilket med hänsyn till nu rådande ekonomiska

förhållanden dock icke torde kunna sättas högre än till 50,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

91

Gällande

bestämmelser.

1912 års

riksdag.

Militärmyn­

digheterna.

G. De värnpliktigas inskrivning och redovisning.

Enligt § 18 i nu gällande värnpliktslag skall för varje rullföringsområde

och sjömanshus finnas en inskrivningsnämnd, bestående av en regements­

officer såsom ordförande samt fyra andra ledamöter, nämligen en av

Konungens befallningshavande förordnad lagfaren ledamot, rullförings-

respektive sjörullföringsbefälhavaren samt två inom rullföringsområdet eller

den stad, där sjömanshuset är beläget, bosatta icke militära personer,

vilka väljas av landstinget, eller, där rullföringsområde utgöres av stad,

som ej lyder under landsting, av stadsfullmäktige. Därjämte skall nämn­

den biträdas av läkare. För större rullföringsområde må, där Konungen

så bestämmer, finnas två eller flera inskrivningsnämnder. Yid samman­

träde av inskrivningsnämnd för (lant-)rullföringsområde, från vilket ett

större antal värnpliktiga tilldelas marinen, må vidare officer av marinen

närvara för att lämna erforderliga upplysningar och göra de yrkanden,

som han finner behövliga i fråga om inskrivningen av värnpliktig till tjänst

eller särskild befattning vid marinen, dock utan rätt att deltaga i nämn­

dens beslut.

För deltagande i inskrivningsnämnds sammanträden äga nämndens ord­

förande och ledamöter samt nämnden biträdande läkare ävensom förberörda

officer av marinen uppbära resekostnads- och traktamentsersättning, var­

jämte den lagfarne ledamoten under senare år uppburit ett arvode av 10

kronor för varje förrättningsdag.

Enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser skall dessutom viss

personal (rullföringsbiträde, underbefäl och meniga) beordras att biträda

vid inskrivningsförrättning.

I anledning av särskilda motioner vid 1912 års riksdag anhöll riks­

dagen i skrivelse den 5 mars 1912 (nr 33) om utredning, huruvida och

på vad sätt till vinnande av minskning i statsverkets kostnader för värn­

pliktigas inskrivning ändring kunde göras i grunderna för inskrivnings-

nämndernas organisation, samt att för riksdagen måtte framläggas det för­

slag, vartill utredningen kunde föranleda.

På grund av riksdagens förenämnda skrivelse infordrades yttranden i

ämnet från chefen för generalstaben, arméfördelningsclieferna och militär­

befälhavaren på Gotland ävensom från stationsbefälhavarna vid flottans

stationer i Karlskrona och Stockholm samt chefen för kustartilleriet.

Samtliga de sålunda hörda myndigheterna förklarade sig anse det vara

nödvändigt, att rullföringsbefälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren) bibehölles

såsom ledamot av nämnden, ävensom att en särskild läkare biträdde

nämnden, varjämte av en myndighet (chefen för tredje arméfördelningen)

ifrågasattes, att läkaren borde bliva ledamot av nämnden.

Behövligheten av att en regementsofficer vore ordförande i inskrivnings­

nämnd vitsordades av flertalet av de hörda myndigheterna.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Likaså voro (let övervägande antalet myndigheter av den åsikten, att

den lagfarne ledamoten borde bibehållas. Av två myndigheter (chefen

för tredje arméfördelningen och chefen för kustartilleriet) gjordes emeller­

tid gällande, att sistnämnde ledamot kunde undvaras, särskilt som ord­

föranden och rullföringsbefälliavaren borde besitta den författningskänne­

dom, som vore erforderlig vid inskrivningsförrättning.

Vad de icke militära, av landsting eller stadsfullmäktige utsedda leda­

möterna av inskrivningsnämnd beträffar, gåvo flertalet myndigheter uttryck

åt den uppfattningen, att endast den ene av dessa ledamöter borde bibe­

hållas.

De särskilda sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

14 juni 1916 tillkallats för att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande ändringar i gällande värnpliktslag — 1917 års värnpliktskommis-

sion — upptogo jämväl spörsmålet om ändrad organisation av inskriv-

ningsnämnderna. De sakkunniga anförde därvid, att beträffande nödvän­

digheten att bibehålla rullföringsbefälliavaren och läkaren vid deras funk­

tioner med avseende å de värnpliktigas inskrivning icke kunde råda någon

tvekan. Ej heller syntes inskrivningsnämnds sammansättning i fråga om

ordförande och lagfaren ledamot böra utan nödtvång ändras. För den

händelse likväl av kostnadsskäl någon av dessa måste uteslutas ur nämn­

den, borde den lagfarne ledamoten härvid ifrågakomma. Om av samma

skäl den ena av de icke militära ledamöterna ansåges böra utgå ur nämn­

den, syntes detta kunna ske utan olägenhet ur arbetssynpunkt, men vore

härav föranledd kostnadsminskning alltför ringa för att motivera en sådan

ändring uti inskrivningsnämnds sammansättning.

Försvarsrevisionen har icke ifrågasatt någon ändring uti inskrivnings-

nämndernas nuvarande organisation.

Marinmyndigheterna hava uti sitt yttrande över försvarsrevisionens be­

tänkande anfört, att någon besparing syntes kunna vinnas genom en för­

enkling i sammansättningen av inskrivningsnämnd för sjömanshus. Erfa­

renheten hade visat, att den nuvarande organisationen av denna nämnd

vore onödigt tung och dyrbar, och syntes en lämpligare sammansättning

av nämnden i fråga vara sjörullföringsbefälliavaren, tillika ordförande, en

lagfaren ledamot, förordnad av Konungens befallningsliavande i det län,

inom vilket sjömanshuset vore beläget, sjömanshusombudsmannen samt en

läkare.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, är önskemålet att för

vinnande av minskning i statsverkets kostnader förenkla inskrivningsnämn-

dernas sammansättning av gammalt datum. Så mycket angelägnare synes

mig tillgodoseendet av detta önskemål vara, när man, såsom nu, står in­

för nödvändigheten att söka i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för

försvarsväsendet. Jag har därför ansett mig böra upptaga denna fråga till

närmare skärskådande. Anledning härtill föreligger jämväl ur den syn­

punkten, att den värnpliktsorganisation, varom jag i det föregående fram-

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

“-'5

1917 års

värnplikts-

kornmission■

Försvars­

revisionen-

Marinmyn­

digheterna-

Departements­

chefen.

94

lagt förslag, kommer att medföra en icke oväsentlig omläggning av in-

skrivningsnämndernas uppgifter och arbetssätt. I det övervägande antalet

inskrivningsfrågor, där nämnderna förut hatt beslutanderätt, skola de en­

ligt nämnda organisation endast hava att avgiva förslag till ledning för

inskrivningsrevisionerna, vilka det skall tillkomma att utöva beslutande­

rätten. Jämväl beträffande åtskilliga uppskovsfrågor kommer enahanda

förhållande att inträda. Även om de sålunda väsentligt förändrade upp­

gifter, som äro avsedda att åvila nämnderna, enligt sakens natur äro av

allt annat än ringa omfattning och betydelse, vill det likväl synas, att

den i berörda hänseende förutsatta omläggningen är ägnad att jämna

vägen för en av kostnadsskäl önskvärd förenkling i nämndernas samman­

sättning.

Övergår jag så till frågan om sättet för en dylik förenkling, anser jag

mig icke kunna förorda någon ändring i den för närvarande gällande be­

stämmelsen, att ordförande uti inskrivningsnämnd skall vara en regements­

officer. Även med den förutsatta omläggningen av inskrivningsförfarandet

måste nämligen samma krav som enligt nuvarande organisation ställas på

ordförandens kompetens och auktoritet.

Vad beträffar den lagfarne ledamoten, synes mig däremot med fog

kunna ifrågasättas, huruvida vid inskrivningsförrättning förekommande frågor

kunna anses påkalla, att juridisk sakkunskap är representerad inom in­

skrivningsnämnd. Särskilt med hänsyn till att ordföranden och rullförings-

befälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren) torde kunna förutsättas äga nödig

kännedom om de å hithörande område gällande bestämmelser och dessas

tillämpning, samt då jämväl den lagfarne ledamoten åliggande göromål av

expeditionell natur lära kunna ombesörjas på annat sätt, torde bemälde

ledamot utan alltför stor olägenhet kunna undvaras.

Såsom förut nämnts, har flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna

föreslagit borttagande av den ena av de icke militära, av landsting eller

stadsfullmäktige utsedda ledamöterna av inskrivningsnämnd. Till detta

förslag kan jag ansluta mig, särskilt i betraktande därav att de intressen,

som omförmälda civila ledamöter skola tillgodose, torde, i händelse be­

svär anföras över inskrivningsnämnds beslut eller skilda meningar inom

nämnden i någon fråga komma till synes, bliva beaktade av inskrivnings-

revisionen, av vars fem ledamöter tre utgöras av i nyssnämnd ordning

utsedda civila personer. Därest emellertid den ene av inskrivningsnämnds

sistnämnda två ledamöter borttages, torde för ett lämpligare avvägande av

uti inskrivningsnämnd ingående militära och civila representanter rull-

föringsbefälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren) icke vidare böra vara leda­

mot av inskrivningsnämnd, utan allenast närvara vid inskrivningsnämnds

sammanträden för att lämna nämnden nödigt biträde samt föra längder

och dylikt. Generalskommissionen — som i övrigt icke haft något att

erinra mot här föreslagen organisation av inskrivningsnämnderna — har

visserligen såsom sin åsikt uttalat, att rullföringsbefälhavaren borde såsom

Kungl. Mcij;ts proposition nr 20.

hittills vara ledamot av sådan nämnd, enär lian i regel besutte en för

dess arbete synnerligen betydelsefull författningskunskap. Denna torde

emellertid tillfullo kunna utnyttjas, utan att rullföringsbefälliavaren ingår

såsom ledamot av nämnden.

Med avseende särskilt å den enligt den nya värnpliktsorganisationen i

viss mån ökade betydelsen av läkarens funktioner, synes mig denne böra

ingå såsom inskrivningsnämnds tredje ledamot. Härigenom skulle ock

enligt min uppfattning inskrivningsnämnd komma att erhålla en lämpligt

avvägd sammansättning.

Slutligen torde den officer ur marinen, som enligt gällande ordning

skall närvara vid vissa inskrivningsförrättningar, med hänsyn till det min­

skade antal å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som enligt den nya

organisationen torde komma att tilldelas marinen, utan större olägenhet

kunna undvaras.

Sammanfattar jag det ovan anförda, föreslår jag alltså, att inskrivnings­

nämnd skall bestå av en regementsofficer såsom ordförande, en läkare

och en av vederbörande landsting (stad, som ej deltager i landsting) ut­

sedd icke militär ledamot, samt att nämnden skall biträdas av rullförings-

befälhavaren (sj örullföringsbefälhavaren).

Därest inskrivningsnämnd erhåller nu föreslagen sammansättning, torde

för sådan nämnds beslutförhet böra fordras, att samtliga ledamöter äro

närvarande.

Den besparing, som skulle föranledas av den sålunda av mig föreslagna

ändrade organisationen av inskrivningsnämnderna, torde, enligt verkställd

approximativ beräkning, komma att uppgå till omkring 84,000 kronor

för år.

H. De värnpliktigas avlöning.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser åtnjuta de värnpliktiga under

fredstjänstgöring, förutom underhåll och beklädnad in natura, även viss

kontant ersättning. Denna ersättning utgår dels i form av penningbidrag

och dels i form av penningtillskott.

Yad penningbidraget beträffar, utgår detta till samtliga värnpliktiga under

all slags tjänstgöring, och utgör detsamma under första tjänstgöring och

repetitionsövning 50 öre om dagen samt under reservtruppövning och

landstormsövning 1 krona om dagen.

Penningtillskott åter utgår endast till sådana beväringen tillhörande värn­

pliktiga, som tjänstgöra såsom underbefäl. Under tiden för sådan tjänst­

göring äga de åtnjuta — utöver penningbidraget — 25 öre om dagen

utom under tredje repetitionsövningen vid fotfolket, då penningtillskottet

utgår med 50 öre om dagen till dem, som tjänstgöra såsom underbefäl

och uttagits enligt § 26 mom. 2 värn pliktslagen.

Med hänsyn till den av försvarsrevisionen förutsatta omläggningen av

värnpliktstjänstgöringen har revisionen (Del 1, sid. 235) föreslagit, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

95

Nuvarande

bestämmelser.

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

penningbidraget skulle utgå för ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga

med 25 öre om dagen samt för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga

med 50 öre om dagen under den första tjänstgöringen (sommarrekrytskola)

ävensom under den tid, vederbörande fullgjorde honom åliggande tjänst­

göring i en följd, samt med 75 öre om dagen under annan tjänstgöring

(vinterrekrytskola, repetitionsövning). Till de i landstormsövning deltagande

värnpliktiga skulle såsom hittills utgå ett penningbidrag av 1 krona om

dagen. Penningtillskott skulle enligt revisionens förslag icke utgå.

Yad penningbidraget beträffar, må till en början erinras därom, att detta

enligt 1901 års härordning utgick med 20 öre om dagen under den första

tjänstgöringen (rekrytskolan), vilken omfattade 150 dagar vid infanteriet

och trängen samt 281 dagar vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrup­

perna, ävensom under den tid, värnpliktig fullgjorde hela den honom ålig­

gande tjänstgöring i eu följd, samt med 50 öre om dagen under annan

tjänstgöring. I samband med den år 1914 beslutade utsträckningen av

värnpliktstjänstgöringen, varigenom första tjänstgöringen vid infanteriet

bestämdes till 250 dagar, höjdes emellertid penningbidraget till sitt nu­

varande belopp eller 50 öre om dagen under all tjänstgöring utom under

reservtrupp- och landstormsövning. Då nu tjänstgöringstiden för flertalet

värnpliktiga kommer att bliva avsevärt kortare än enligt 1901 års värn­

pliktslag, synes eu nedsättning av penningbidraget för dessa värnpliktiga

vara fullt motiverad. Med utgångspunkt från det enligt 1901 års här­

ordning bestämda penningbidraget och med hänsyn tagen till penningvär­

dets fall synes penningbidraget skäligen böra utgå med ett grundbelopp

av 30 öre. Till skillnad från vad försvarsrevisionen föreslagit men i likhet

med vad uti den vid revisionens förslag fogade socialdemokratiska reser­

vationen förutsatts, torde penningbidraget vidare böra utgå med olika

belopp i förhållande till tjänstgöringstidens längd, utan hänsyn till det

antal omgångar, vari tjänstgöringen fullgöres. Med tillämpning av vad nu

sagts och då första tjänstgöringen jämte den omedelbart därpå följande

repetitionsövningen för flertalet värnpliktiga vid infanteriet, trängen och

intendenturtrupperna omfattar en tid av sammanlagt 145 dagar, synes pen­

ningbidraget jämväl vid övriga truppslag böra utgå med 30 öre om dagen

under de 145 första dagarna av tjänstgöringstiden. Från och med den

146:te till och med den 240:de dagen, gränsen för det stora flertalet

värnpliktiga vid specialvapen, torde penningbidraget skäligen böra utgå med

ett till 50 öre om dagen förhöjt belopp. Från och med den 241:sta

dagen synes det böra höjas till 75 öre om dagen. I fråga om penning­

bidraget under landstormsövning ifrågasättes icke någon ändring; i likhet

med vad för närvarande är fallet, bör det sålunda utgå med 1 krona om

dagen.

Med hänsyn till den förhöjning av penningbidraget, som föreslagits efter

viss tids tjänstgöring, torde, såsom försvarsrevisionen även förutsatt, pen­

ningtillskott icke böra till någon värnpliktskategori utgå.

96

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

97

III. Freds organisationen.

A. Lantförsv arets kommandoexpedition.

Lantförsvarets kommandoexpedition, vilken liar att handlägga kommando­

mål rörande armén, består för närvarande av:

1 chef,

1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,

3 kompaniofficerare ur generalstaben,

1 registrator,

inkommenderade officerare å aktiv stat och pensionsstat i mån av behov

samt

1 förste expeditionsvakt.

Till kommandoexpeditionens personal plägar jämväl hänföras chefens

för försvarsdepartementet adjutant, vartill beordras en kompaniofficer ur

generalstaben.

Såsom biträden vid expeditionsarbetet inom kommandoexpeditionen

beordras erforderligt antal underofficerare eller underbefäl — vanligen

furirer — ur de i Stockholm förlagda truppförbanden.

Förutom nu nämnda personal tjänstgör även i kommandoexpeditionen

i och för sin utbildning ett visst antal aspiranter vid generalstaben.

För ärendenas handläggning är kommandoexpeditionen organiserad å

särskilda detaljer.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle lantförsvarets kommandoexpedition

bestå av följande personal, nämligen:

1 chef, regementsofficer, med arvode å försvarsdepartementets stat,

1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,

3 kompaniofficerare ur generalstaben,

5 pensionerade officerare såsom chefer för registrators-, värnplikts-, bok-,

personal- och rulldetaljerna, samtliga med arvoden å departementets stat,

2 kompaniofficerare å aktiv stat, beordrade ur truppförbanden,

2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare med

arvoden å departementets stat och

1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.

Beträffande den såsom adjutant åt departementschefen beordrade general­

stabsofficeren har revisionen framhållit, att hans huvudsakliga sysselsättning

vore att förestå kommandoexpeditionens rulldetalj. Enligt revisionens upp­

fattning vore de göromål, som ålåge ifrågavarande befattningshavare, av

den natur, att det icke kunde anses motiverat att för deras ombesörjande

taga i anspråk en så högt kvalificerad arbetskraft som en generalstabs­

officer. Yad adjutantsgöromålen beträffade, bestode dessa huvudsakligen

uti att förmedla personliga sammanträffanden med departementschefen, att

tillhandagå med upplysningars inhämtande och mindre utredningars verk-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. IT A käft. (Nr 20.) 212523

7

Nuvarande

organisation

Försvars-

revisionen.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Generals

kommis­

sionen.

Departements­

chefen.

ställande samt att vara departementschefen följaktig under förekommande

tjänsteresor. För ifrågavarande ändamål torde emellertid, lika litet som

i övriga statsdepartement, någon särskild person behöva beräknas. Därest

departementschefen under förekommande resor behövde vara åtföljd av

någon officer, kunde sådan lämpligen erhållas från kommandoexpeditionen.

Yad arbetet å rulldetaljen anginge, bestode detta huvudsakligen i att föra

och årligen till trycket befordra arméns rulla. Detta arbete syntes revi­

sionen lämpligen kunna överlämnas åt en pensionerad officer mot åtnjutande

av skäligt arvode från departementets stat. I den mån biträde erfordrades,

torde sådant böra lämnas av de i expeditionen inkommenderade officerarna.

Generalskommissionen har anfört, att, i likhet med vad nu vore fallet,

en kompaniofficer ur generalstaben borde beordras såsom adjutant hos

departementschefen, icke minst med tanke på det numera allt oftare in­

trädande förhållandet, att ledningen av försvarsdepartementet anförtroddes

åt civil person. Med hänsyn härtill borde antalet kompaniofficerare ur

generalstaben upptagas till 4, men däremot någon pensionerad officer icke

beräknas som chef för rulldetaljen. Den inom kommandoexpeditionen

nyinrättade detaljen för »Tjänstemeddelanden rörande Lantförsvaret»

(»T. L.-detaljen») vore icke omnämnd i revisionens betänkande. För denna

detaljs chef borde å kommandoexpeditionens stat beräknas ytterligare ett

arvode (åt pensionerad officer).

Generalskommissionens förslag, att ett arvode för en pensionerad officer

bör beräknas för den s. k. »T. L.-detaljen» finner jag mig böra biträda.

I anslutning till vad försvarsrevisionen anfört, anser jag vidare, att den

hittillsvarande chefen för rulldetaljen bör utbytas mot en pensionerad

officer. Med hänsyn därtill, att bokdetaljen på senare tid i besparings­

syfte övertagit den förut till kungl. boktryckeriet förlagda förlagsverksam­

heten beträffande arméns böcker och vissa blanketter, synes slutligen

ytterligare en pensionerad officer böra mot arvode å departementets stat

anställas å kommandoexpeditionen såsom biträde åt chefen för bokdetaljen.

Yid lantförsvarets kommandoexpedition bör alltså följande personal

finnas, nämligen:

1 chef, regementsofficer, med arvode å försvarsdepartementets stat,

1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,

3 kaptener ur generalstaben,

7 pensionerade officerare, därav 6 såsom chefer för registrators-, värn­

plikts-, bok-, personal- och rulldetaljerna ävensom detaljen för »Tjänste-

meddelanden rörande Lantförsvaret» samt 1 såsom biträde åt chefen för

bokdetaljen, samtliga med arvoden å departementets stat,

2 kompaniofficerare å aktiv stat, beordrade ur truppförbanden,

2 pensionerade sekundofficerare *) såsom expeditionsassistenter med arvoden

å departementets stat och

1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.

b Den nuvarande benämningen »underofficer» förutsattes (sid. 160) bliva utbytt mot be­

nämningen »sekundofficer», vilken benämning därför användes här och i det följande.

Kumjl. Maj:t» proposition nr 20.

99

B. Arméförvaltningen.

Arméförvaltningen utgöres av fyra departement och en styrelse, nämligen:

artilleridepartementet,

fortifikationsdepartementet,

intendentsdepartementet,

civila departementet samt

sj ukvårdsstyrelsen.

Den å arméförvaltningens stat uppförda personalen utgöres av:

Nuvarande

organisation.

Civil personal:

1 generalkrigskommissarie,

4 krigsråd,

13 tjänstemän i 15. lönegraden (sekreterare och kamrerare, sekreterare,

krigskassor, revision skommissarier, kamrerare samt ombudsman),

16 tjänstemän i 13. lönegraden (bokhållare, notarier, registrator samt

revisorer),

1 domäntjänsteman,

5 kvinnliga kontorsskrivare,

8 kvinnliga kanslibiträden,

13 kvinnliga kontorsbiträden,

1 förste expeditionsvakt och

6 expeditionsvakter.

Civilmilitär personal (å sjukvårdsstyrelsen):

1 generalfältläkare,

1 överfältläkare,

1 överfältveterinär,

1 byråassistent, regementsläkare,

1 byråassistent, regementsveterinär,

1 assistent, bataljonsläkare, och

1 förrådsvaktmästare.

Den å andra stater uppförda, till arméförvaltningen hörande militära

och civilmilitära personalen utgöres av:

å artilleridepartementet: generalfälttygmästaren, fälttygmästaren, 6 artil­

leristabsofficerare och 7 departementsskrivare;

å fortifikationsdepartementet: chefen för fortifikationen, regementsoffice­

rare, officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behov;

å intendentsdepartementet: generalintendenten, 2 regementsofficerare,

officerare och underofficerare vid intendenturkåren efter behov; samt

å sjukvårdsstyrelsen: 1 officer vid intendenturkåren och 1 förvaltare vid

intendenturkåren.

Med anledning av den under de senare åren inträdda ökningen av göro-

målen inom arméförvaltningen liar från och med år 1920 en förstärkning

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

För svar s-

revisionen.

Arméförvalt­

ningen.

Departements­

chefen.

av den civila personalen visat sig nödvändig. På grund därav att fråga

uppstått om en omorganisation av ämbetsverket, har emellertid den ytter­

ligare erforderliga personalen icke uppförts å ordinarie stat. Ifrågavarande

extra personal har intill den 1 juli 1923 utgjorts av:

1 byråchef,

1 kvinnlig kontorsskrivare,

3 sekreterare,

1 kvinnligt kanslibiträde och

1 notarie,

1 expeditionsvakt.

Från och med sistnämnda dag hava emellertid jämlikt beslut av 1923

års riksdag två av de extra sekreterarbefattningarna indragits.

Försvarare visionen har (Del 1, sid. 261) erinrat om att ett av särskilda

sakkunniga avgivet förslag om organiserande av ett för försvaret i dess

helhet gemensamt centralt ämbetsverk vore utställt till vederbörande myn­

digheter för yttrande, samt med hänsyn härtill ansett sig icke böra när­

mare ingå på frågan rörande arméförvaltningens organisation, och detta så

mycket mindre som denna icke med nödvändighet behövde lösas i sam­

band med frågan om själva försvarsorganisationen. Enligt revisionens upp­

fattning torde det ock vara lämpligast att uppskjuta förvaltningsfrågans

slutliga avgörande, till dess statsmakterna fattat definitivt beslut rörande

försvarsväsendets allmänna organisation och omfattning. Först därefter

syntes det vara möjligt att fullt överblicka, huru den centrala förvaltningen

lämpligen borde ordnas och vilka besparingar på området vore möjliga att

genomföra. Uti sina beräkningar av kostnaderna för den av revisionen

föreslagna härordningen hade revisionen ansett sig kunna utgå från, att en

besparing, motsvarande kostnaderna för den för närvarande å extra stat

uppförda personalen, borde kunna göras.

Beträffande den å sjukvårdsstyrelsen anställda personalen borde enligt

revisionens mening assistenten utbytas mot eu generalstabsofficer samt

officeren ur intendenturkåren och förvaltaren utbytas mot 1 pensionerad

officer såsom redogörare respektive 1 pensionerad underofficer såsom för­

valtare.

Arméförvaltningen har bland annat framhållit, att från och med den 1

juli 1923 en sammanlagd nedsättning i de till arméförvaltningen anslagna

medel, i huvudsak motsvarande de tidigare kostnaderna för personalen å

extra stat, kommit till stånd. Arméförvaltningen hemställde därför, att

några ytterligare personalminskningar icke måtte vidtagas ävensom att de

nu pa extra stat kvarstående befattningarna snarast möjligt måtte uppföras

på den ordinarie staten för arméförvaltningen. I samband härmed hade

arméförvaltningens fortifikationsdepartement anfört, att då tillräcklig erfaren­

het om behovet av departementets värmebyrå nu förelåge, å byrån tjänst­

görande personal borde uppföras å ordinarie stat. •

I likhet med försvarsrevisionen ävensom generalstabschefen håller jag

före, att frågan om arméförvaltningens organisation bör uppskjutas, till

dess statsmakterna i fattat definitivt beslut rörande försvarsväsendets all-

101

manna organisation och omfattning. Önskvärt är dock, att frågan om hela

förvaltningens organisation snarast möjligt upptages till avgörande. De

beskärningar av försvarsorganisationen, som kunna befinnas nödvändiga,

böra nämligen icke ensidigt drabba de vitalaste delarna av försvarsorgani­

sationen, truppernas organisation och utbildning, utan även och om möjligt

i lika grad förvaltningen, den högre såväl som den lägre. Förvaltnings­

organisationen måste därför förenklas, så långt detta är möjligt, utan

att dess effektivitet därav blir lidande.

Mot de av revisionen föreslagna förändringarna i fråga om den vid sjuk­

vårdsstyrelsen tjänstgörande personalen har jag icke något att erinra. Med

revisionen är jag ock ense därom, att en besparing motsvarande kostna­

derna för den för närvarande å extra stat uppförda personalen för fram­

tiden bör kunna göras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

C. Härens organisation i fred på högre och lägre trupp­

förband.

I det föregående (sid. 27 o. ff.) har angivits, att antalet arméfördelningar

i fred fortfarande bör vara sex, samt att Boden bör bibehållas såsom fäst­

ning. Ävenledes har framhållits, att särskilda trupper fortfarande erfordras

för Gotlands försvar. Den nuvarande indelningen i fred av härens trupper

på sex arméfördelningar, Bodens trupper och Gotlands trupper bör alltså

bibehållas.

1. Arméfördelningarna.

För närvarande ingå enligt fredsorganisationen i varje arméfördelning

städse 4 infanteriregementen, 1 kavalleriregemente, 1 artilleriregemente och

1 trängkår. I det föregående (sid. 29) har framhållits, att antalet i armé­

fördelning ingående infanteriregementen fortfarande bör vara 4. Icke heller

i fråga om övriga, i arméfördelning i fred städse ingående truppförband bör

ändring ske.

Förutom ovan avsedda truppförband ingå för närvarande jämväl vissa

andra truppförband i fred i arméfördelningarna, nämligen:

Karlskrona och Yaxholms grenadjärregementen, avsedda att vid mobili­

sering utgöra infanteribesättningar i Karlskrona och Yaxholms kustfäst­

ningar ;

Skånska husar- och dragonregementena, avsedda att jämte en ridande

division ur Wendes artilleriregemente vid mobilisering bilda en självständig

kavallerifördelning;

Positionsartilleriregementet och Karlsborgs artillerikår, avsedda att vid

mobilisering uppsätta fälthärens tunga artilleriformationer;

Svea, Göta och Norrlands ingenjörkårer1) samt Fälttelegrafkåren utom *)

*) Norrlands ingenjörkår är avsedd att förläggas till Östersund. I avvaktan på kasern-

etablissements uppförande är kåren tillsvidare uppdelad på Svea och Göta ingenjörkårer.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ett till Boden förlagt detachement, avsedda att vid mobilisering uppsätta

för fälthären, kustfästningarna m. m. erforderliga ingenjörformationer; samt

första, andra och fjärde intendentur kompanierna1), avsedda att vid mo­

bilisering uppsätta för fälthären m. m. erforderliga intendenturformationer.

Beträffande ifrågavarande truppförband torde i detta sammanhang föl­

jande böra anföras.

Som i det föregående (sid. 33) omförmälts, har jag funnit mig böra

föreslå indragning av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, enär

behovet av infanteribesättningar i Karlskrona och Yaxholms kustfästningar

synes mig kunna tillgodoses på ett någorlunda betryggande sätt, därest

det erforderliga infanteriet vid mobilisering ställes till förfogande av andra

infanteriregementen. För ett dylikt avdelande av infanteri vid mobilise­

ring till de båda kustfästningarna böra uppenbarligen tagas i anspråk de

i närheten av dessa fästningar förlagda infanteriregementena. Med hänsyn

härtill torde Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet

tillsammans böra mobilisera den för Karlskrona fästning erforderliga samt

Svea och Göta livgarden tillsammans den för Yaxholms fästning erfor­

derliga infanteribesättningen. Då ifrågavarande regementen givetvis sam­

tidigt måste vara i stånd att vid mobilisering uppsätta vederbörligt, för

respektive arméfördelningar avsett infanteri, kräves vid desamma förstärk-,

ning av befälskadern samt den värnpliktiga linjekontingenten. Personalen

vid dessa regementen bör i nödig utsträckning beredas tillfälle att redan

i fred sätta sig in i de särskilda förhållanden, som råda vid försvaret av

respektive fästningar. Med hänsyn härtill böra för ifrågavarande rege­

menten övningar äga rum under behörig samverkan med fästningarnas olika

försvarsmedel.

Enligt vad i det föregående (sid. 30) nämnts, anser jag mig böra föreslå,

att kavallerifördelningen och Wendes artilleriregementes ridande division

indragas. Av det skånska kavalleriet kommer vid sådant förhållande endast

att kvarstå ett för första arméfördelningen avsett kavalleriregemente, vilket

lämpligen torde böra benämnas Skånska kavalleriregementet. Då Skånska

dragonregementets nuvarande etablissement, som i det följande närmare

omförmäles, avses att tagas i anspråk för förläggning av Södra skånska

infanteriregementet, kommer för Skånska kavalleriregementets förläggning

att stå till förfogande ettdera av etablissementen i Malmö och Hälsingborg.

Därvid bör företräde givas åt det senare, enär detta ur såväl förläggnings-

som övningssynpunkt bestämt är att föredraga. Att beakta är även, att

staten enligt med Hälsingborgs stad träffad överenskommelse iklätt sig

skyldighet att hava ett kavalleritruppförband förlagt till staden.

Positionsartilleriregementet är för närvarande beväpnat med 15 cm.

haubitser. Denna materiel bör, i enlighet med vad försvarsrevisionen före- *)

*) Fjärde intendenturkompaniet är avsett att förläggas till Östersund. I avvaktan på

uppförande av förplägnadsanstalter därstädes är kompaniet för närvarande förlagt i

Sollefteå.

103

slagit, i viss utsträckning överföras till fördelningsartilleriregementena för

komplettering av (leras beväpning. Å andra sidan torde till 1 ositions-

artilleriregementet böra överflyttas dels den tunga fältartillerimateiiel, som

för närvarande omliänderhaves av Karlsborgs artillerikår, och dels de av

Fälttelegrafkåren för närvarande organiserade fältballongformationerna, vilka

i fiilt huvudsakligen användas för ledning av artilleriets, främst det tunga

artilleriets, eld. I sammanhang härmed torde regementet lämpligen böra

benämnas Arméartilleriregementet.

Vad luftvärnsartilleriet beträffar, gör dess speciella natur det önskvärt, att

ledningen av detta vapen kan odelat ägna sig åt detsamma. Förläggningsorten

för luftvärnsartilleriet bör väljas med hänsyn till möjligheten att erhålla

lämplig skjutplats och ofta förekommande samövningar med flygformationer.

Dessa omständigheter synas göra det lämpligare att överlåta luftvärnsartilleri-

materielen på Karlsborgs artillerikår och bibehålla dennas nuvarande för­

läggning, där skjutningar kunna utföras över Vättern och samövningar lätt

ordnas med de vid Malmslätt förlagda flygformationerna. I samband här­

med synes Karlsborgs artillerikår böra benämnas Luftvärnsartilleriregementet.

Enär de för närvarande av ingenjörtrupperna uppsatta fältbelysningsforma-

tionernas verksamhet huvudsakligen ansluter sig till luftvärnsartilleriet, böra

dessa formationer överföras till nämnda regemente.

Svea, Göta och Norrlands ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren äro fort­

farande erforderliga. För Norrlands ingenjörkår synes på grund av dar­

med förenade kostnader något särskilt kasernetablissement icke böra upp­

föras, utan torde densamma, på sätt försvarsrevisionen föreslagit, lämp­

ligen böra förläggas i Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissement,

varest på grund av den ändrade organisation, som jag kommer att föreslå

för infanteriet, nödigt utrymme för personalens förläggning kan beredas.

På grund av utvecklingen på signalväsendets område måste Fälttelegraf­

kåren utvidgas till att omfatta eu telegraf- och eu radiobataljon. Med

hänsyn härtill synes kåren böra erhålla benämningen Fälttelegraf regementet.

Till följd av organiserandet av ett särskilt flygvapen kommer det nuva­

rande flygkompaniet icke att ingå i sistnämnda regemente.

Första, andra och fjärde intendenturkompanierna komma alltjamt att

vara erforderliga.

2. Bodens trupper.

Enligt 1914 års härordning skola Bodens trupper utgöras av följande

till fästningen förlagda truppförband, nämligen:

Norrbottens regemente;

Norrbottens kavallerikår;

Bodens artilleriregemente;

Fälttelegrafkårens detachement i Boden;

Bodens ingenjörkår och

Tredje intendenturkompaniet.

Kungl. Maj:ta proposition nr 20.

104

A\ dessa truppförband är Norrbottens kavallerikår ännu icke uppsatt.

I Boden är vidare för närvarande förlagd en till sjätte arméfördelningen

hörande truppavdelning, nämligen ett detachement (III divisionen) av Norr­

lands artilleriregemente.

Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår

och Tredje intendenturkompaniet måste allt fortfarande ingå i Bodens

trupper. Såsom försvarsrevisionen föreslagit, torde däremot Fälttelegraf­

kårens detachement i Boden böra uppgå i Bodens ingenjörkår. I över­

ensstämmelse med vad jag ovan anfört i fråga om Arméartilleriregementet,

bör dock nämnda detachement» ballongmateriel överföras till Bodens artilleri­

regemente.

I samband med framläggande av det förslag angående organiserande av

Norrbottens militärområde, varom jag i det föregående (sid. 31) uttalat

mig, har försvarsrevisionen föreslagit, att eu ur Norrlands dragonregemente

detacherad skvadron ävensom en nvuppsatt fältartillerikår, Norrbottens

artillerihår, skulle förläggas till Boden. Dessa trupper skulle avses för det

tidiga gränsförsvaret, och hade revisionen kommit till den uppfattningen,

att i fråga om kavalleri en skvadron härför vore tillfyllest. Den år 1914

beslutade Norrbottens kavallerikår kunde alltså enligt revisionens mening

indragas.

Uppenbart är, att dessa båda truppförband hava ett betydande värde

med hänsyn till det tidiga gränsförsvaret, även i det fall att Norrbottens

militärområde icke organiseras. Jag finner mig därför böra förorda, att

ifrågavarande skvadron och artillerikår uppsättas. Dessa båda truppförband

hora i fredstid ingå i Bodens trupper enligt de särskilda bestämmelser, som

Konungen kan komma att utfärda.

Efter uppsättandet av Norrbottens artillerikår erfordras icke vidare att

ur Norrlands artilleriregemente detachera något truppförband till Boden.

Ur sjätte arméfördelningens synpunkt innebär detta, som också försvars­

revisionen framhållit, eu stor fördel.

3. Gotlands trupper.

Gotlands trupper böra framdeles liksom för närvarande utgöras av Got­

lands infanteriregemente samt Gotlands artillerikår.

4. De lägre truppförbandens förläggning.

Till följd av den av mig föreslagna härorganisationen måste vissa änd­

ringar m. m. vidtagas beträffande de lägre truppförbandens förläggning.

Enligt vad jag i det föregående (sid. 30) framhållit, bör en striclsvagn-

bataljon om tre kompanier organiseras vid infanteriet. Denna bataljon

synes böra förläggas till Stockholm, enär möjligheterna till studier och

fortsatta försök med stridsvagnar äro störst vid förläggning i huvudstaden,

dar aven tillgång å teknisk personal bland de värnpliktiga samt å verk­

städer för materielens underhåll och vård m. m. i regel är större än å

Kungl. Majds proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

övriga orter. Att beakta är även, att terrängen å det i Stockholms närhet

belägna Järvafältet nr övningssynpunkt är synnerligen gynnsam för strids­

vagnförbanden. Ifrågavarande bataljon bör lämpligen organiseras såsom en

underavdelning av Svea livgarde. Utrymmet i nämnda regementes kasern

medgiver emellertid icke bataljonens förläggning därstädes. Vid sådant

förhållande synes bataljonen böra förläggas i Svea artilleriregementes kasern,

där erforderligt förläggningsutrymme — utom under repetitionsövningarna -

kan beredas. Under nämnda övningar torde bataljonen böra för övningar­

nas bedrivande förläggas till Järvafältet eller detacheras till utom huvud­

staden förlagda infanteriförband. Svea artilleriregemente skulle alltså under

repetitionsövningarna förfoga över hela kasernetablissementet.

Ett uppförande av det för Södra skånska infanteriregementet beslutade

kasernetablissementet i Lund skulle vara förenat med stora kostnader.

Till följd av den föreslagna indragningen av Skånska dragonregementet

kunna emellertid kasernerna i Ystad disponeras för nämnda infanterirege­

mentes förläggning. För att så skall kunna ske, erfordras visserligen ut­

förandet av vissa byggnadsarbeten, men kostnaderna härför komma enligt

företagna undersökningar att högst väsentligt understiga dem, som skulle

föranledas av uppförandet av erforderliga kasernbyggnader i Lund. Att

Ystad med hänsyn till sitt läge vid kusten och sina för ett infanterirege­

mente mindre goda utbildningsförhållanden icke är ur förläggningssynpunkt

fullt tillfredsställande, kan visserligen icke bestridas, men genom att bibe­

hålla regementets gamla övningsplats Revinge och dit förlägga repetitions-

övningar m. m. torde en del av de med Ystad såsom förläggningsort för­

bundna olägenheterna kunna undanröjas. Jag finner mig därför böra

föreslå, att Södra skånska infanteriregementet förlägges till Ystad.

Den för Bodens trupper föreslagna skvadronen torde böra förläggas i det

för Norrbottens kavallerikår avsedda etablissementet och den för samma

trupper avsedda artillerikåren i Norrlands artilleriregementes detachements

kasern i Boden.

Arméartilleriregementet synes böra förläggas till Positionsartillerirege-

mentets nuvarande kasern i Stockholm. Då utrymmet därstädes emellertid

icke är tillfyllest, torde regementet för sin förläggning även böra disponera

över det i kasernens nära grannskap belägna Fredrikshov, varjämte rege­

mentets ballongbatteri — liksom nu Fälttelegrafkårens ballongkompani —

bör förläggas vid Nedre Frösunda å Järvafältet.

Första intendenturkompaniet, vilket för närvarande är förlagt å Frediksliov

och för vilket annan lämplig förläggning icke kan erhållas i huvudstaden,

torde böra förläggas till Örebro, vilken ort ur mobiliseringssynpunkt är

lämpligt belägen och varest sam övningar med trängtrupper kunna äga rum.

Erforderliga förläggningslokaler kunna utan svårighet erhållas i Livrege­

mentets grenadjärers kasernetablissement.

Vardera Svea och Göta ingenjörkår organiserar för närvarande ett sär­

skilt fästningsingenjörkompani, avsett för Vaxholms respektive Karlskrona

105

106

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

kustfästning. Ifrågavarande båda kompanier äro icke förlagda tillsammans

med vederbörande kårer, utan i egna kasernetablissement, Svea ingenjör­

kårs fästningsingenjörkompani å Vaxön i Stockholms skärgård och Göta

ingenjörkårs fästningsingenj örkompani i eget kasernetablissement i Karls

krona. Båda desSa kompanier böra allt fortfarande bibehållas. För vin­

nande av erforderliga besparingar finner jag mig emellertid, i likhet med

försvarsrevisionen, böra föreslå, att det till Vaxön nu förlagda fästnings-

ingenjörJcompaniet ur Svea ingenjörlcår förlägges tillsammans med kåren i

övrigt i dess nyuppförda kasernetablissement invid Järvafältet, varest

erforderligt utrymme blir tillgängligt. Denna anordning förutsätter dock,

att tillfälle beredes fästningsingenjörkompaniet att under fred bedriva

erforderliga övningar inom Vaxholms fästning. Göta ingenjörkårs fäst­

ningsingenj örkompani bör däremot även framdeles vara förlagt i Karls­

krona.

Sedan åtskilliga år tillbaka har Fälttelegrafkåren varit förlagd till Marie-

berg invid Stockholm. Med anledning av den utökning, kåren erhöll

genom 1914 års härordning, ävensom det bristfälliga skick, vari de nu­

varande förläggningslokalerna befinna sig, beslöt 1916 års riksdag, att

nytt kasernetablissement för kåren skulle uppföras å Järvafältet, samt be­

viljade för ändamålet ett anslag av 1,998,000 kronor, ett belopp som på

grund av den sedermera under krisåren inträdda prisstegringen av arméför­

valtningen år 1920 beräknades kräva ett tillskott av icke mindre än

3,197,000 kronor. På grund av den sålunda avsevärt ökade byggnads-

kostnaden ävensom med hänsyn till den förestående revisionen av försvars-

väsendet förordnade emellertid Kungl. Maj:t den 11 april 1919, att med

fortsättandet av arbetena för uppförande av ifrågavarande kasernetablisse­

ment skulle tillsvidare anstå. Endast vissa grundläggningsarbeten hava

hittills blivit utförda. Av det beviljade anslaget återstå oanvända 1,714,500

kronor.

Försvarsrevisionen har ansett det nödvändigt att bereda Fälttelegraf -

kåren en annan förläggning. På grund av de med uppförandet av nytt

kasernetablissement förenade avsevärda kostnaderna föresloge revisionen

emellertid att förlägga kåren till det för de båda livgrenadjärregementena

nyuppförda kasernetablissementet i Linköping, varest till följd av den utav

revisionen föreslagna organisationen erforderligt utrymme utan större svå­

righet kunde beredas.

Med hänsyn till därmed förenade kostnader bör även eldigt min åsikt

uppförandet av ett nytt kasernetablissement för Fälttelegrafregementet för

närvarande icke ifrågasättas. I enlighet med vad jag i det föregående

(sid. 103) omnämnt, avses regementet bliva organiserat å en radio- och

en telegrafbataljon. Radiobataljonen synes lämpligen böra förläggas i

Västmanlands regementes etablissement i Västerås, vilken stad på grund

av där befintlig elektrisk industri är en lämplig förläggningsort för denna

bataljon. Det erforderliga förläggningsutrymmet kan utan svårighet bere­

107

das, dock måste med hänsyn till förläggningsförliållandena under repeti­

tion so vni litania eu mindre barackbyggnad uppföras för \ ästmanlands rege­

mente. l)en återstående delen av Fälttelegrafregementet är icke större,

än att densamma kan erhålla eu tämligen tillfredsställande förläggning i

det nuvarande etablissementet vid Marieberg. Den för Fälttelegrafrege-

mentet sålunda föreslagna delade förläggningen är givetvis i vissa av­

seenden förenad med olägenheter och torde därför böra anses vara av

provisorisk karaktär. Man torde kunna räkna med att medel för upp­

förande av nytt etablissement för regementet framdeles kunna erhållas

genom försäljning av Mariebergsområdet.

Fjärde intendenturkompaniet, avsett att förläggas till Östersund, är för

närvarande förlagt i Sollefteå i avvaktan på uppförande av förplägnads-

anstalten i Östersund. Enligt försvarsrevisionens förslag skulle kompaniet

förläggas till Norrlands artilleriregementes kasernetablissement i Östersund.

Då nämnda förpliignadsanstalt icke av mig föreslås komma till utförande

och då Sollefteå ur flera synpunkter är en lämplig förläggningsort för

intenden turtrupp er, bör kompaniet enligt min asikt fortfarande vara föllagt

därstädes. Den nuvarande förläggningen å Sollefteå läger är emellertid

mindre tillfredsställande. Det synes därför lämpligt att förlägga kompaniet

i Yästernorrlands regementes etablissement, där erforderligt förläggnings-

utrymme utan svårighet kan beredas. Kompaniet bör dock fortfarande

disponera nödiga förrådslokaler å Sollefteå läger.

Angående förläggningen av Skånska kavalleriregementet, Luftvärnsartilleri-

regementet och Norrlands ingenjörkär har jag redan i det föregående ut­

talat mig.

I det följande (sid. BB5) kommer jag att närmare redogöra för de kost

nader för nybyggnader in. in., vilka äro förenade med den av mig före­

slagna förläggningen av härens truppförband.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 20.

5. Sammanfattning.

En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver alltså vid

handen, att armén i fred skulle komma att bestå av följande truppförband,

nämligen:

Infanteriet:

Svea livgarde med stridsvagnbataljon förlagt i

Göta livgarde

*

*

Livregementets grenadjärer

förlagda »

Första livgrenadjärregementet

förlagt »

Andra livgrenadjärregementet

»

*

Västgöta regemente

»

*

Upplands infanteriregemente

»

»

Skaraborgs regemente

»

Södermanlands regemente

»

»

Kronobergs regemente

*

*

Stockholm;

» ;

Örebro;

Linköping;

»

Vänersborg;

Uppsala;

Skövde;

Strängnäs;

Växjö;

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Jönköpings regemente

förlagt i Jönköping;

Dalregementet

»

Falun;

Hälsinge regemente

»

» Gävle;

Alvsborgs regemente

»

Borås;

Hallands regemente

Halmstad;

Bohusläns regemente

»

» Uddevalla;

Västmanlands regemente

»

» Västerås;

Norrbottens regemente

»

Boden;

Västerbottens regemente

»

» Umeå;

Kalmar regemente

»

» Eksjö;

Värmlands regemente

»

» Karlstad;

Jämtlands fältjägarregemente

»

» Östersund;

Norra skånska infanteriregementet

»

» Kristianstad;

Södra skånska infanteriregementet

»

» Ystad;

Gotlands infanteriregemente

»

» Visby;

Västernorrlands regemente

»

Sollefteå.

Livgardet til] häst

Livregementets dragoner

Livregementets husarer

Smålands husarregemente

Skånska kavalleriregementet

Norrlands dragonregemente

Svea artilleriregemente

Göta artilleriregemente

Wendes artilleriregemente

Norrlands artilleriregemente

Upplands artilleriregemente

Smålands artilleriregemente

Gotlands artillerikår

Bodens artilleriregemente

Arméartilleriregementet

Luftvärnsartilleriregementet

Norrbottens artillerikår

Kavalleriet:

förlagt i Stockholm;

förlagda »

»

;

»

» Skövde;

förlagt » Eksjö;

»

» Hälsingborg;

»

» Umeå.1)

Artilleriet:

förlagt i Stockholm;

»

» Göteborg;

»

» Kristianstad;

»

» Östersund;

»

» Uppsala;

»

» Jönköping;

förlagd » Visby;

förlagt » Boden;

»

» Stockholm;

»

» Karlsborg;

förlagd » Boden.

Svea ingenjörkår

Göta ingenjörkår

Fälttelegrafregementet

Bodens ingenjörkår

Norrlands ingenjörkår *)

Ingenjörtrupperna:

förlagd i Stockholm;

»

» Karlsborg;2)

förlagt » Stockholm; 3)

förlagd » Boden;

»

» Östersund.

*) En skvadron detacherad till Boden.

8j Fästningsingenjörkompaniet förlagt i Karlskrona.

s) Kadiobataljonen förlagd i Västerås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

109

Svea trängkår

Göta trängkår

Norrlands trängkår

Skånska trängkåren

Yästmanlands trängkår

Östgöta trängkår

Trängtrupperim:

förlagd i Örebro;

» Skövde;

»

» Sollefteå;

» Hässleholm;

»

» Sala;

»

» Linköping.

Intenden turtrupperna:

Första intendenturkompaniet förlagt i Örebro;

Andra intendenturkompaniet

»

» Karlsborg;

Tredje intendenturkompaniet

»

» Boden;

Fjärde intendenturkompaniet

»

» Sollefteå.

Av ovannämnda truppförband ingå i fred:

i Bodens trupper:

Norrbottens regemente,

en skvadron ur Norrlands dragonregemente,

Bodens artilleriregemente,

Norrbottens artillerikår,

Bodens ingenjörkår,

Tredje intendenturkompaniet; samt

i Gotlands trupper:

Gotlands infanteriregemente,

Gotlands artillerikår.

Övriga truppförband indelas i fred, på sätt Konungen bestämmer, i sex

arméfördelningar.

D. Högre staber och inspektioner m. in.

1. Arméfördelningschefer och arméfördelningsstaber.

Chefskapet över arméfördelning utövas av arméfördelningschefen, vilken

är generalsperson med lön från staten för generalitetet.

Arméfördelningschefen har till sitt förfogande eu stab, arméfördelnings-

staben, vilken består av följande personal, nämligen:

1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben,

1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur arméfördelningens truppförband,

1 fortifikationsofficer, kapten ur fortifikationen,

1 fördelningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 expeditionsintendent, kapten ur intendenturkåren,

Nuvarande

organisation.

FÖrsvars-

revisionen.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren, samt

1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren.

Inom arméfördelningsstaben tjänstgöra jämväl underofficerare, nämligen:

1 underofficer ur arméfördelningens truppförband såsom biträde vid

expeditionsarbetet inom staben,

1 underofficer vid fortifikationen såsom biträde åt fortifikationsofficern

samt

1 underofficer ur intendenturkåren såsom biträde åt fördelningsinten-

denten.

I fråga om den vid arméfördelningsstab tjänstgörande personalen bär

försvarsrevisionen (Del 1, sid. 294) endast föreslagit den förändringen,

att de tre underofficerarna för besparingars vinnande skulle utbytas mot

pensionerade underofficerare, för vilka skäliga arvoden borde uppföras å staten

för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

Som i det föregående (sid. 101) omförmälts, äro bärens å fastlandet för­

lagda trupper — med undantag av Bodens trupper — avsedda att allt

fortfarande indelas i sex arméfördelningar.

Mot revisionens förslag beträffande fördelningsstabernas sammansättning

bar jag icke något att erinra. De i staberna tjänstgörande underofficerarna

böra alltså utbytas mot pensionerade sekundofficerare med arvoden upp­

förda å staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

Vid arméfördelningsstab bör alltså följande personal tjänstgöra, näm­

ligen :

1 stabscbef, regementsofficer ur generalstaben,

1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur arméfördelningens truppförband,

1 fortifikationsofficer, kapten ur fortifikationen,

1 fördelningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 expeditionsintendent, kapten ur intendenturkåren,

1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren,

1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren,

1 stabskassör (pensionerad sekundofficer), samt

2 expeditionsassistenter (pensionerade sekundofficerare), tjänstgörande,

den ene i stabsexpeditionen, den andre hos fortifikationsofficern.

2. Brigadcliefer och brigadstaber.

Enligt nuvarande organisation är det till arméfördelningen börande

infanteriet indelat i två infanteribrigader, vardera om två regementen.

Varje infanteribrigad står under befäl av en brigadcbef. Några för brigad-

cheferna avsedda beställningar å stat finnas emellertid icke, utan äro tolv

regementschefer vid infanteriet förordnade att jämte egna beställningar

upprätthålla brigadchefsbefattningarna. Till brigadchef utgår ett årligt

arvode om 600 kronor från staten för generali te tet.

110

Kungl. Majits proposition nr 20.

in

Vid varje infanteribrigad finnes till brigadcheiens biträde eu brigadstab,

bestående av en brigadkvartermästare och eu brigadadjutant, båda beordrade

ur något av arméfördelningens truppförband.

Med anledning av de olägenheter, vilka vore förenade med den nu-

varande brigadchef sinstitutionen, har försvarsrevisionen haft under om­

prövning frågan om inrättande av särskilda beställningar a stat för brigad-

cliefer. Av kostnadsskäl hade emellertid därvid ifrågasatts, att endast en

brigadchef per arméfördelning skulle tillsättas. Ehuruväl det icke kunde

bestridas, att brigadchefsfrågan för närvarande icke vore ordnad på ett ur

militär synpunkt tillfredsställande sätt, ävensom att avsevärda militära for­

delar skulle vinnas genom den ifrågasatta organisationen, ansåge sig revi­

sionen huvudsakligen av ekonomiska skäl icke kunna biträda det framställda

förslaget. Brigadchefsfrågan syntes därjämte icke stå i det omedelbara

sammanhang med den revisionen förelagda uppgiften, att den icke fram­

deles skulle kunna lösas fristående för sig.

I enlighet med vad försvarsrevisionen föreslagit, torde den nuvarande

Departement*

brigadchef sinstitutionen förfarande böra bibehållas. Tolv regementschefer

ur infanteriet böra således förordnas att jämte egna beställningar upp­

rätthålla brigadchefsbefattningarna. Som biträden åt brigadchef böra såsom

hittills beordras 1 brigadkvartermästare och 1 brigadadjutant ur armé­

fördelningens truppförband.

3. Kommendantskapet i Boden.

För försvaret av Bodens fästning äro avsedda särskilda truppförband,

vilka tillsammans bilda Bodens trupper. Befälet över dessa fores av

kommendanten i Boden, vilken är uppförd med fast lön å staten for

kommendantskapen och i regel innehar generalmajors tjänstegrad.

Till sitt biträde har kommendanten en särskild stab, bestående av:

1 stabschef, kompaniofficer ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare, beordrade ur Bodens trupper,

1 artilleribefälhavare, chefen för Bodens artilleriregemente,

1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen,

1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 adjutant hos fästningsintendenten, löjtnant ur intendenturkåren,

1 förvaltare, uppbördsman vid fästningsmagasinet,

1 garnisonspastor,

1 fästningsläkare,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 fästningsveterinär,

1 fästningspoliskommissarie.

Av den å staten för kommendantskapen uppförda stabspersonalen har

fästningsläkaren, liksom de Övriga läkarna, att bestrida läkarvården vid

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Bodens garnison och garnisonssjuklius samt fästningsveterinären att om-

händerhava veterinär vården vid Bodens garnison.

Såsom biträden vid expeditionsarbetet tjänstgöra dels en ur Bodens

trupper beordrad underofficer och dels en sergeant ur intendenturkåren.

Beträffande kommendantskapet i Boden har försvarsrevisionen — för­

utom höjande av pensionsåldern för kommendanten från 60 till 65 år,

vilket numera ägt rum — föreslagit följande förändringar, nämligen:

kommendantens uppförande på staten för generalitetet;

den till staben såsom expeditionsbiträde ur truppförbanden beordrade

underofficerens ersättande med eu pensionerad underofficer; samt

upprättande av en för hela fästningens garnison gemensam fästnings-

intendentur.

generalstaben

årslaget att uppföra kommendantsbeställningen å staten för gene­

ralitetet har chefen för generalstaben förklarat sig icke hava något att

erinra. Emellertid borde framhållas, att, sedan 1923 års riksdag höjt

pensionsåldern för honom till 65 år, det vore av stor vikt, att till kom­

mendant endast befordrades officer, lämplig för arméfördelningschefs- eller

motsvarande befattning, så att i regel kommendant icke komme att i denna

befattning kvarstå till pensionsåldern. För att emellertid ombyte av kom­

mendant icke skulle behöva ske alltför ofta, borde intet hinder föreligga

att till befattningen utnämna överste, utan att befordran till generalmajor

samtidigt ägde rum. Kommendanten borde således i likhet med för när­

varande hava minst överstes grad.

^‘'chefen"*8

f°rsvarsrevisionens förslag angående uppförande av kommendants-

c e en’

beställningen å generalitetets stat har jag icke något att erinra. Hinder

torde icke heller böra möta att, pa sätt chefen för generalstaben ifrågasatt,

till kommendant utnämna överste,- utan att befordran till generalmajor

samtidigt äger rum.

Kommendanten i Boden har framhållit, att betydelsen av den tjänst,

stabschefen bestrede, och det omfattande personliga samarbetet mellan

stabsexpeditionen och truppförbandens expeditioner nödvändiggjorde, att

stabschefen erhölle majors tjänsteställning. Detta önskemål torde böra

beaktas, i den mån det kan ske utan att öka antalet regementsofficers-

beställningar å staten för generalstaben.

I enlighet med revisionens förslag bör å kommendantskapets stat upp­

föras skäligt arvode för en expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

Såsom längre fram (sid. 208) närmare omförmäles, anser jag mig icke böra

biträda det av revisionen framställda förslaget om bildande av eu för

Bodens garnison gemensam intendentur. I stället finner jag mig böra

föi eskg att fästningsintendenturen skall utgöras av 1 regementsofficer, 1

löjtnant, 1 sekundlöjtnant1) samt 1 stabskassör (pensionerad sekund­

officer).

Försvars­

revisionen.

Chefen för

') Angående benämningen »sekundlöjtnant» hänvisas till sid. 159.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

113

0

Kommendantens i Boden stab bör alltså bestå av:

1 stabsclief, regementsofficer eller kapten ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur Bodens trupper,

1 artilleribefälliavare, chefen för Bodens artilleriregemente,

1 fortifikationsbef alka vare, regementsofficer ur fortifikationen,

1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 adjutant lios fästningsintendenten, löjtnant ur intendenturkåren,

1 sekundlöjtnant ur intendenturkåren, uppbördsman vid fästnings-

magasinet,

1 garnisonspastor,

1 fästningsläkare,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 fästningsveterinär,

1 stabskassör, pensionerad sekundofficer,

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer, samt

1 fästningspoliskommissarie, uppförd å den för polispersonalen i Boden

och Karlsborg gemensamma staten.

Därjämte bör på kommendantskapets stat uppföras musikkåren för

Bodens garnison (se sid. 218).

4. Militärbefälet på Gotland,

Gotland utgör ett särskilt militärområde. Därstädes förlagda truppför-

Nuvarande

band — Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår -— bilda or9amsatlon-

tillsammans Gotlands trupper. Chefskapet över dessa trupper utövas av

militärbefälhavaren på Gotland, uppförd å staten för militärbefälet på

Gotland. Militärbefälhavaren, vilken plägar tilldelas generalmajors tjänste-

grad, har, när ej annorlunda är stadgat, regementschefs makt och myn­

dighet över Gotlands infanteriregemente. Sedan flera år utövas emellertid

chefskapet över nämnda regemente av överstelöjtnanten därstädes.

Militärbefälhavaren har till sitt biträde en stab, bestående av:

1 stabschef, kompaniofficer ur generalstaben, med tjänstgöring endast

vissa tider av året,

2 adjutanter, kompaniofficerare beordrade ur Gotlands trupper,

1 fortifikationsofficer, kompaniofficer ur fortifikationen,

1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 stabsläkare, regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 stabsveterinär, batalj onsveterinär, och

1 regementspastor.

Härtill kommer 1 förrådsförvaltare vid Tingstäde, förvaltare vid inten­

denturkåren.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

8

Försvars-

revisionen.

Departe-

entschefen.

Nuvarande

organisation.

Läkarna, veterinären och regementspastorn äro gemensamma för militär­

befälet och Gotlands trupper.

Eortifikationsofficern kar till sitt förfogande 1 underofficer ur fortifika­

tionen.

Beträffande militärbefälet på Gotland har försvarsrevisionen föreslagit

följande förändringar, nämligen:

militärbefälliavarens uppförande på staten för generalitetet,

fortifikationsofficerens ersättande med en pensionerad fortifikationsofficer

med arvode,

minskande av antalet bataljonsläkare till 1,

den till fortifikationsofficerens biträde beordrade underofficerens ur forti­

fikationen ersättande med en pensionerad underofficer samt

organiserande av en gemensam intendentur för militärbefälet och Got­

lands trupper.

Enligt vad längre fram (sid. 209) närmare omförmäles, kan jag icke till­

styrka organiserandet av en gemensam intendentur å Gotland. I stället

föreslår jag, att i n t en de n t ur p er s o n a 1 e n i militärbefälhavarens stab skall ut­

göras av 1 regementsofficer samt 2 pensionerade sekundofficerare.

I övrigt har jag icke något att erinra mot vad försvarsrevisionen före­

slagit beträffande militärbefälets organisation.

Militärbefälhavarens på Gotland stab bör alltså bestå av:

1 stabschef, kapten ur generalstaben, med tjänstgöring endast vissa tider

av året,

2 adjutanter, kompaniofficerare, beordrade ur Gotlands trupper,

1 fortifikationsofficer, pensionerad officer,

1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 stabsliikare, regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 stabsveterinär, bataljonsveterinär,

1 stabspastor, regementspastor,

2 expeditionsassistenter, pensionerade sekundofficerare, tjänstgörande den

ene hos fortifikationsofficeren och den andre hos stabsintendenten, samt

1 pensionerad sekundofficer, uppbördsman vid intendenturförrådet å

Tingstäde.

5. Infanteriinspektionen.

Med hänsyn till behovet av arméchefer i krig samt för att erhålla en

särskild målsman i fredstid för härens huvudtruppslag, beslöts i samband

med 1914 års härordning att inrätta en ny generalsbeställning, avsedd

för en inspektör för infanteriet.

Inspektören för infanteriet åtnjuter lön från staten för generalitetet och

har till sitt biträde en stab, bestående av 1 regementsofficer ur general­

staben såsom stabschef och 1 ur infanteritruppförbanden beordrad kompani­

officer såsom adjutant.

114

Kung}. Majits proposition nr 20.

Kung!. Maj-.ts proposition nr 20.

115

Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som påvilade stabsperso-

Fursvars-

nalen, bär försvarsrevisionen föreslagit en ökning av denna personal med revlslonen-

1 adjutant och en pensionerad underofficer såsom expeditionsbiträde.

Mot försvarsrevisionens förslag har jag icke något att erinra. Inspek-

Departements

törens för infanteriet stab bör alltså bestå av:

chefen.

1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur infanteriet, samt

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

På grund av de tekniska hjälpmedlens stora betydelse för infanteriet

synes det lämpligt, att den föreslagne nya adjutanten särskilt avses för

beredande av infanteri tekniska frågor inom inspektionen.

(!. Militärläroverksinspektionen.

Förutom den för inspektören för infanteriet avsedda generalsbeställningen

Nuvarande

beslöts i samband med 1914 års härordning inrättandet av ytterligare eu °'9amsatlon

ny generalsbeställning, avsedd för en inspektör för militärläroverken m. m.

Syftet härmed var att tillgodose det förefintliga behovet av arméchefer i

krig ävensom av en särskild målsman i fredstid för officersutbildningen in. in.

Inspektören för militärläroverken har befäl och överinseende över krigs­

högskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt krigsskolan. Vidare har

inspektören att vara överbefälhavare för och att inspektera taktiska utbild-

ningskurser, därest sådana anordnas för armén i dess helhet eller två eller

flera arméfördelningar, ävensom att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande leda

högre befälsövningar. Slutligen har han jämväl att, enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande i varje särskilt fall, inspektera krigsförberedelserna å land­

fästningarna.

Till sitt biträde har inspektören för militärläroverken eu stab, bestående

av 1 regementsofficer ur generalstaben såsom stabschef och en ur arméns

truppförband beordrad kompaniofficer såsom adjutant.

Försvarsrevisionen har framhållit, att behovet av arméchefer i krig enligt

Försyars-

revisionens förslag bleve mindre än enligt nu gällande organisation, emedan ,evtstonen-

den av revisionen förutsatta krigsorganisationen komme att erhålla väsent­

ligt mindre omfattning än den nuvarande. Med hänsyn till behovet av

arméchefer syntes därför en av de båda inspektörerna kunna indragas, vilket

av besparingsskäl vore önskvärt. Inspektörens för infanteriet verksamhet

i fred vore av den betydelse, att ett indragande av den för honom avsedda

generalsbeställningen icke kunde ifrågasättas. Däremot kunde en särskild

generalsbeställning för inspektören för militärläroverken enligt den av revi­

sionen föreslagna organisationen icke anses erforderlig. Sålunda komme

inspektörens nuvarande åliggande rörande inspekterandet av krigsförbere­

delserna å landfästningarna att bortfalla, enär Karlsborg som fästning skulle

nedläggas och inspekterandet av Bodens fästning givetvis borde komma på

den av revisionen föreslagna militärbefälhavarens i Norrbotten lott. Inspek­

terandet av krigshögskolan, artilleri och ingenjörhögskolan samt krigsskolan

Generals­

kommis­

sionen.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

Departements­

chefen.

kunde lämpligen överlämnas åt respektive chefen för generalstaben, inspek­

tören för artilleriet och inspektören för infanteriet. Av huvudsakligen dessa

skäl funne revisionen sig böra föreslå, att den nuvarande militärläroverks-

inspektionen måtte indragas.

Generalskommissionen har icke ansett sig kunna biträda revisionens förslag

angående indragning av beställningen för inspektören för militärläroverken.

Det hade nämligen visat sig vara en synnerligen stor fördel att i den på

aktiv stat uppförde inspektören hava en för militärläroverken gemensam

målsman, som vore i tillfälle att helt ägna sig åt sin uppgift. Den av

revisionen för militärläroverkens inspekterande föreslagna anordningen skulle

enligt kommissionens uppfattning med säkerhet medföra enahanda otillfreds­

ställande förhållanden, som varit rådande före beställningens tillkomst.

Tillgången å generalspersoner vid mobilisering vore — även enligt den

av revisionens majoritet förutsatta krigsorganisationen — så knapp, att

beställningens bibehållande jämväl ur denna synpunkt vore väl motiverad.

Under erinran om att den av försvarsrevisionen föreslagna indragningen

av militärläroverksinspektionen sammanhänger med det enligt revisionens

förslag organiserade Norrbottens militärområde, samt att jag nu förutsätter

en annan krigsorganisation än den av revisionen föreslagna, finner jag mig

böra tillstyrka militärläroverksinspektionens bibehållande. Förutom sina

nuvarande åligganden torde emellertid militärläroverksinspektören lämpligen

böra erhålla vissa skyldigheter i fråga om planläggning m. m. för försvaret

av Norrbotten. I enlighet med vad i den vid försvarsrevisionens betän­

kande fogade, av herrar Widell och Pettersson avgivna reservationen före­

slagits, torde inspektörens för militärläroverken in. m. stab böra bestå av:

1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben,

1 adjutant, pensionerad officer, och

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

7.

Kavalleriinspektionen.

Inspektören för kavalleriet, vilken plägar tilldelas generalmajors tjänste-

grad, uppbär lön från staten för generali tetet. Inspektören har till bi­

träde en stab, bestående av en regementsofficer ur generalstaben såsom

stabschef och två ur kavalleriets truppförband beordrade kompaniofficerare

såsom adjutanter.

Beträffande kavalleriinspektionen har försvarsrevisionen — förutom höjande

av pensionsåldern för kavalleriinspektören från 60 till 65 år, vilket nu­

mera ägt rum — föreslagit följande förändringar, nämligen:

indragning av den ene adjutanten samt

anställande av en pensionerad underofficer såsom expeditionsunder-

officer.

Mot revisionens ifrågavarande förslag är från min sida icke något att

erinra. Kavalleriinspektörens stab bör alltså bestå av:

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

117

1 stabsclief, regementsofficer ur generalstaben,

1 adjutant, kompaniofficer ur kavalleriet, samt

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

8. Generalstaben.

Generalstaben utgör i organisatoriskt hänseende en särskild kår och be­

står av följande fast anställd personal, nämligen:

Nuvarande

organisation.

A. Militärpersonal:

1 chef, generalsperson, med lön å staten för generalitetet,

2 överstar,

4 överstelöjtnanter, me(j fast lön å staten för generalstaben,

13 majorer,

34 kaptener,

1 redogörare, kapten ur intendenturkåren.

1

3

bibliotekarie,)

aktuarier,

f

B. Civilmilitär personal:

med arvode å staten för generalstaben.

C. Civil personal:

1

1

1

3

professor,

krigsarkivarie,

förste expeditionsvakt,

expeditionsvakter,

■ med fast lön å staten för generalstaben.

Förutom den fast anställda personalen tjänstgöra vid generalstaben dels

aspiranter dels ock annan från truppförbanden inkommenderad personal.

Att såsom aspiranter tjänstgöra vid generalstaben beordras från arméns

regementen och kårer högst 24 subalternofficerare, som gjort sig kom­

petenta till sådan anställning. Tjänstgöringstiden utgör för närvarande

2 Va år.

Den inkommenderade personalen tjänstgör såsom:

militärassistenter vid kommunikationsverken,

biträden vid topografiska avdelningen,

tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å övriga avdelningar samt

biträden vid expeditionsarbetet inom staben.

Med anledning därav att chefen för lantförsvarets kommandoexpedition

upptagits å annan stat, har försvarsrevisionen föreslagit, att generalstabens

stat skulle minskas med 1 överstebeställning. Som i det föregående (sid.

100) är omförmält, har revisionen vidare föreslagit, att 1 kapten ur gene­

ralstaben skulle tjänstgöra vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, samt

att generalstabsofficer icke skulle såsom hittills avses för tjänstgöring

såsom departementschefens adjutant (sid. 97). Beträffande generalstabs­

officerarna har revisionen eljest endast föreslagit sådana förändringar, vilka

Försvars­

revisionen.

Chefen för

general­

staben.

Departements­

chefen.

stå i direkt samband med den av revisionen föreslagna organisationen.

Revisionens förslag innebär, att antalet generalstabsofficerare skulle minskas-

med 1 överste, 2 majorer och 1 kapten.

I övrigt har revisionen föreslagit följande ändringar och tillägg i gene­

ralstabens stat, nämligen:

anställande såsom redogörare av 1 pensionerad officer mot arvode i

stället för 1 kapten ur intendenturkåren,

anställande av 2 pensionerade underofficerare mot arvoden såsom ex-

peditionsunderofficerare samt

uppförande å generalstabens stat av 1 överstelöjtnants- och 3 majors-

beställningar för militärattachéer.

Mot revisionens förslag angående militärattachéer å generalstabens stat

har chefen för generalstaben förklarat sig icke hava något att erinra, under

förutsättning att det ytterligare antal militärattachébefattningar, som kunde

komma att visa sig erforderligt, finge besättas, på sätt som hittills skett.

Som i det föregående (sid. 98 o. 101) omförmälts, har jag icke något att erinra

mot revisionens förslag, att generalstabsofficer icke längre skall beordras såsom

departementschefens adjutant, samt att en kapten vid generalstaben skall

avses för tjänstgöring vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Yad revi­

sionen i övrigt anfört giver mig icke heller anledning till någon erinran.

I den av revisionen för generalstaben föreslagna staten böra därför endast

vidtagas sådana ändringar, vilka äro eu direkt följd av den av mig före­

slagna organisationen. På grund härav inträder, i förhållande till vad

revisionen föreslagit, följande ökning av antalet generalstabsofficerare:

för vardera av två arméfördelningsstaber 1 regementsofficer och 1 kapten,

för militärläroverksinspektionen 1 regementsofficer.

A andra sidan erfordras icke de generalstabsofficerare — 1 regements­

officer samt 1 kapten — vilka revisionen beräknat för Norrbottens mili­

tärbefäl.

Den verkliga ökningen omfattar sålunda 2 regementsofficerare och 1 kapten.

Vad militärattachéerna angår, kunna givetvis förhållanden inträffa, som

påkalla, att deras antal ökas, utöver vad revisionen föreslagit. I så fall

torde det ytterligare erforderliga antalet böra besättas, på sätt som hittills

skett. Till följd av därmed för truppförbanden förenade olägenheter synes

dock en dylik utökning av militärattachéernas antal i möjligaste mån höra

undvikas. Med hänsyn till de för militärattachéerna rådande tjänst­

göringsförhållandena skulle det varit fördelaktigt, om åtminstone eu av de

för militärattachéerna avsedda beställningarna kunde upptagits såsom

överstebeställning, men på grund av de härmed förenade kostnaderna har

jag likväl icke velat ifrågasätta något avsteg från revisionens förslag här­

utinnan.

Generalstabens stat bör alltså bestå av:

118

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

119

a)

Militärstaten.

1. Overadj utan ter och stabsadjutanter.

1 överste,

4 överstelöjtnanter,

13 majorer,

34 kaptener.

2. Militärattachéer.

1 överstelöjtnant,

3 majorer.

3. Pensionerad personal.

1 redogörare, pensionerad officer,

1 bibliotekarie, pensionerad officer,

3 aktuarier, pensionerade officerare,

2 expeditionsassistenter, pensionerade sekundofficerare.

b) Civilstaten.

1 professor,

1 krigsarkivarie,

1 förste expeditionsvakt,

3 expeditionsvakter.

9. Generalfälttygmästare!! och inspektören för artilleriet

samt artilleristaben.

Å generalitetets stat är för närvarande uppförd eu generalsbeställning

för inspektören för artilleriet, tillika generalfälttygmästare och jämväl chef

för arméförvaltningens artilleridepartement.

Till generalfälttygmästarens förfogande står artilleristaben, vars ordinarie

personal enligt fastställd stat utgöres av 1 chef, 9 artilleristabsofficerare,

1 infanteriofficer och 1 expeditionsvakt. Endast chefen och expeditions-

vakten äro å staten uppförda med fast lön, den förre såsom major. Den

övriga personalen utgöres av ur truppförbanden kommenderade officerare.

Under tjänstgöringen vid staben uppbära dessa arvoden med i staten be­

stämda belopp. I den mån förstärkning av den ordinarie stabspersonalen

påkallas, kommenderas officerare ur truppförbanden till tjänstgöring vid

staben. Ifrågavarande personal fördelas till tjänstgöring på:

artilleriinspeTctionen, till vilken hänföras inspektörens för artilleriet in­

spektion, artilleristabens statistiska avdelning och artilleristabens utrust-

ningsavdelning, samt

artilleridepartementets militärbyrå, till vilken hänföras första och andra

expeditionsavdelningarna, konstruktionsavdelningen och avdelningen för ären­

den angående industriens krigsorganisation. Sistnämnda avdelning har

tillkommit på grund av de under kriget vunna erfarenheterna angående

nödvändigheten av att redan i fred vidtaga erforderliga åtgärder för indu­

striens övergång från fredstillverkning till krigstillverkning.

Nuvarande

organisation.

Fiirsvars-

revisionen.

Beträffande den för generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet

avsedda generalsbeställningen bär revisionen icke föreslagit någon för­

ändring.

Med avseende å artilleristaben bär revisionen (Del 1, sid. 314) anfört

i huvudsak följande. Det både sedan en följd av år tillbaka visat sig,

att stabens ordinarie officerspersonal icke vore tillräcklig för ett behörigt

ombesörjande av artilleristabsgöromålen. Följden härav hade varit, att de

ordinarie arbetskrafterna måst år efter år förstärkas genom kommenderingar

av officerare ur truppförbanden till tjänstgöring vid staben. Tydligt vore.

att ifrågavarande ständigt återkommande årslånga kommenderingar skulle

med hänsyn till såväl utbildningsarbetets bedrivande som den inre"tjänstens

upprätthållande vara synnerligen olägliga för de truppförband, som därav

drabbades. Jämväl ur artilleristabens synpunkt vore en dylik anordning

otillfredsställande, enär dels svårigheter ofta mötte att erhålla tillräckligt

kvalificerad personal och dels arbetets kontinuitet givetvis bleve lidande på

de ständiga personalombytena. Då de inkommenderade officerarna under

sin tjänstgöring vid staben enligt gällande bestämmelser ägde uppbära sär­

skilt dagtraktamente, ställde sig anordningen även för statsverket onödigt

dyrbar. Med hänsyn till nu angivna omständigheter hölle revisionen före,

att artilleristabens personal borde beräknas med hänsyn till vad som för

normala förhållanden kunde anses vara erforderligt.

Revisionen hade funnit sig böra föreslå, att artilleriets skjutskola er-

liolle en särskild målsman i överstes tjänsteställning, ävensom att denne

skulle till sitt biträde hava eu officer i kaptens tjänsteställning. Med

hänsyn därtill att artilleristutskolan icke hade samma fasta organisation

som Övriga militära utbildningsanstalter, utan påginge endast under en

helt kort tid av året, hade revisionen ansett, att ifrågavarande båda be­

fattningshavare lämpligen borde hänföras till artilleristabens personal.

Såsom den till tjänsteställningen främste bland artilleristabsofficerarna

borde därvid översten tillika tjänstgöra såsom chef för artilleristaben. I

denna egenskap syntes dock hans huvudsakliga åligganden komma att in­

skränkas till personalfrågor, såsom kommenderingar, placering till tjänst­

göring, tjänstgöring vid trupp o. s. v.

Med avseende å de särskilda avdelningar, varå artilleristabsofficerarna

borde placeras till tjänstgöring, hade revisionen icke någon ändring att

föreslå.

Enligt vad krigserfarenheterna visat (Del 3, Bil. 3), vore vissa för­

beredelser för industriens krigsorganisation oundgängligen nödvändiga, för

att industrien under ett tillräckligt tidigt stadium av ett krig skulle kunna

framställa erforderlig materiel. Genom dylika förberedelser vunnes även

den ur fredsekonomisk synpunkt stora fördelen, att de i fred erforderliga

mobiliseringslagren kunde minskas, varvid minskningen givetvis kunde göras

större, i samma mån som förberedelsernas effektivitet ökades. Revisionen

liolle därför före, att den under kriget inom artilleridepartementets militär-

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

121

byrå tillkomna avdelningen för industriens krigsorganisation borde bibe­

hållas och i erforderlig mån utvecklas. Chefen för denna avdelning borde

upptagas såsom major.

Den för tjänstgöring vid artilleristaben erforderliga officerspersonalen

beräknade revisionen på sätt nedanstående tabell utvisar.

Överstar. Majorer. Kaptener.

Löjt­

nanter.

Chefen för artilleristaben,

tillika chef för artille-

riets skjutskola..................................................................

1

1

Artilleriinspektionen:

Inspektörens för artilleriet expedition:

1

statschef..........................................................................

1

1

adjutant ..........................................................................

Statistiska avdelningen:

1

1

1

avdelningschef .............................................................

1

arbetsofficer ..................................................................

i

Utrustningsavdelningen:

1

avdelningschef ....................................................... ...

1

1

arbetsofficer ..................................................................

1

Artilleridepartemen tets militärbyrå:

Konstruktionsavdelningen

:

1

avdelningschef .............................................................

1

3

arbetsofficerare .............................................................

1

2

Första expeditionsavdelningen:

1

avdelningschef .............................................................

1

1

arbetsofficer ................................................................

i

Andra expeditionsavdelningen:

1

1

avdelningschef .............................................................

1

arbetsofficer ..................................................................

1

Avdelningen för industriens krigsorganisation:

1

avdelningschef .............................................................

1

1

arbetsofficer ..................................................................

1

Summa

1

2

9

6

Av löjtnanterna borde 3 beräknas tjänstgöra såsom aspiranter och följ­

aktligen icke hänföras till artilleristabsofficerare.

Antalet artilleristabsofficerare borde alltså bestämmas till sammanlagt

15, därav 1 överste, 2 majorer, 9 kaptener och 3 löjtnanter. Då denna

personal komme att under åtskilliga år hava all sin tjänstgöring förlagd

till artilleristaben, borde densamma uppföras med fast lön å stabens stat.

Å artilleristabens stat borde dessutom skäliga arvoden upptagas dels

för en pensionerad officer (expeditionsofficer och biträdande adjutant) och

dels för en pensionerad underofficer (expeditionsunderofficer).

I övrigt ifrågasatte revisionen icke några ändringar i artilleristabens

organisation.

Emot den av revisionen beräknade officerspersonalen har arméförvalt-

Arméförvalt-

ningen icke haft något att erinra. Emellertid syntes artilleridepartementet

mn9en•

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

höra omorganiseras på två militärbyråer i stället för eu och såsom chef

för den nya byrån placeras innehavaren av den nya majorsbeställningen.

Till dennes föredragning skulle då, utom ärenden rörande industriens krigs­

organisation, överflyttas en del andra mål. Därigenom skulle, utan att

någon ökning av den av försvarsrevisionen föreslagna personalen å artilleri­

departementet därav föranleddes, fälttygmästare^ administrativa arbets­

börda lättas till förmån för hans synnerligen viktiga och omfattande tek­

niska arbete. Därjämte skulle arbetet med industriens krigsorganisation

förenklas genom bortfallande av en instans och ledaren för detsamma

komma i en helt annan ansvarsstälining, vilket måste anses nödvändigt,

för att arbetet skulle kunna på ett rationellt sätt bedrivas.

Personalbehovet för artilleristaben anser jag böra beräknas, på sätt för­

svarsrevisionen föreslagit. Å artilleristabens stat böra således uppföras:

1 överste,

3 löjtnanter,

2 majorer,

1 expeditionsvakt.

9 kaptener,

Härtill komma skäliga arvoden för 1 pensionerad officer (expeditions-

officer) och 1 pensionerad sekundofficer (expeditionsassistent).

Liksom hittills torde därjämte allt fortfarande 1 infanteriofficer med

erforderlig kompetens böra beordras till tjänstgöring å artillerideparte­

mentets militärbyrås första expeditionsavdelning.

Mot arméförvaltningens förslag om inrättande av tvenne militärbyråer å

artilleridepartementet har jag icke något att i princip erinra. Emellertid

synes frågan om vidtagande av en dylik organisationsförändring icke böra

upptagas till prövning förrän i samband med den av mig förordade (sid.

56) utredningen rörande förvaltningens organisation.

I samband med behandlandet av frågan om artilleristabens organisation

har revisionen (Del 1, sid. 320) föreslagit vissa förändringar rörande den

å artilleridepartementets tekniska revision tjänstgörande personalen. Härtill

återkommer jag i annat sammanhang (sid. 235).

10. Chefen för fortifikationen med stab — fortifikationens huvudstation —

samt armétörvaltningens fortifikationsdepartement.

Av de å staten för generalitetet upptagna generalsbeställningarna är en

avsedd för chefen för fortifikationen. Denne biträdes i sin verksamhet

av en särskild stab, fortifikationsstaben. Chefen för fortifikationen är till­

lika chef för arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Fortifikationsstaben består av fortifikationsstabsofficerare till ett antal

av högst 8 regementsofficerare och 14 kaptener. Dessa förordnas bland

de å fortifikationens gemensamma stat uppförda officerarna.

Fortifikationsstabsofficerarna tjänstgöra dels vid fortifikationens liuvud-

station i Stockholm och dels i vissa befattningar utom densamma.

122

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Verksamheten vid huvudstationen är fördelad mellan eu expedition och

tre avdelningar, nämligen:

chefens för fortifikationen expedition,

avdelningen för truppärenden,

befästningsavdelningen samt

kasernavdelningen.

Vid huvudstationen placeras i fredstid av stabsofficerarna 5 regements­

officerare såsom avdelnings- och sektionschefer och 7 kaptener. Den till

tjänsteställningen främste avdelningschefen är tillika chef för fortifikations-

staben.

Såsom aspiranter vid fortifikationsstaben beordras subalternofficerare vid

fortifikationen.

Försvarsrevisionen har framhållit (Del 1, sid. 322), att, enligt vad er-

Försyars-

farenheten givit vid handen, behov förelåge av eu centralisering av det ,ev,swnen-

viktiga, ingenjörväsendets utveckling omfattande statistiska arbetet. Under

avdelningen för truppärenden borde därför organiseras en särskild sektion

för statistiska ärenden.

Vad antalet fortifikationsstabsofficerare beträffade, borde detta med

hänsyn till den av revisionen föreslagna organisationen av fortifikationen

minskas med 1 regementsofficer och 3 kaptener samt alltså utgöras av

högst 7 regementsofficerare och 11 kaptener. Av dessa förutsattes 4 rege­

mentsofficerare och 7 kaptener komma att placeras vid fortifikationens

huvudstation och 3 regementsofficerare och 4 kaptener utom densamma.

Antalet aspiranter borde bestämmas till 7. Av dessa beräknades 5

komma att placeras vid huvudstationen för att dels biträda med arbetet

därstädes och dels tjänstgöra såsom repetitörer vid artilleri- och ingenjörhög­

skolan samt 2 utom huvudstationen, nämligen en vid var och en av

ingenjörstaberna i Boden och Vaxholm.

Chefen för generalstaben har framhållit, att den nuvarande indelningen

Chefen för

i avdelningar vid fortifikationens huvudstation, enligt vad erfarenheten !lcne>a,stat>cn-

givit vid handen, icke vore fullt lämplig, emedan på de båda sektionerna

inom avdelningen för truppärenden komme att handläggas ärenden av allt­

för olika beskaffenhet. Med hänsyn härtill borde dessa båda sektioner

lämpligen bilda direkt under chefen för fortifikationen lydande avdelningar.

I samband därmed borde den av försvarsrevisionen föreslagna statistiska

sektionen även göras till en fristående avdelning. Med hänsyn till att

ärenden angående kaserner, skjutbanor o. d. ålåge chefen för fortifika­

tionen endast i hans egenskap av chef för arméförvaltningens fortifikations-

departement, borde den nuvarande kasernavdelningen å fortifikationens

huvudstation utgå och således för fortifikationsdepartementets kasernbyrå

erforderlig militär och civilmilitär personal upptagas endast & arméförvalt­

ningens fortifikationsdepartement.

För att fortifikationsstaben skulle kunna verka i avsedd riktning, borde

densamma erhålla en särskild chef. Denne borde ock såsom stabschef

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

123

124

lios eliefen för fortifikationen handlägga alla ärenden rörande fortifikatio­

nens officers-, underofficers- och civilmilitära personals befordran, placering,

kommendering m. m. Fortifikationens huvudstation och arméförv ältning ens

fortifikationsdepartemcnt borde därför lämpligen organiseras så, som efter­

följande tablå utvisar. Av denna framginge även personalbehovet för de­

samma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Regements­

officerare.

Kaptener.

Löjtnanter

och

fänrikar.

Fortifikationens huvudstation.

Chef: tillika chef för fortifikationsstaben, stabsclief

vid fortifikationsinspektionen.......

1

Expeditionen:

1. adjutant ................

1

2. adjutant ....... ...........

1

Truppavdelningen:

Chef.................................

1

.

Övrig personal.............

3

2

Utrustning savdelningen:

Chef ....

_

1

Övrig personal ...........

2

Befästningsavdelningen:

Chef __

1

Övrig personal .......................................................... ’’

1

Statistiska avdelningen:

Chef...............................

1

Övrig personal ...............................................................

1

Summa

Arméförvaltningens fortiflkationsdepartement.

Truppbyrån: (personal —den å truppavd. vid fort:s

huvudstation tjänstgörande).

Utrustning sbyrån: (personal — den å utrustningsavd.

vid fort:s huvudstation tjänstgörande).

*)8

’) 8

5

Befästningsbyrån: (personal — den å befästningsävd.

vid lort:s huvudstation tjänstgörande).

Kasernbyrån:__

1

2

Summa summarum |

4

10

5

*) Fortifikationsstabsofficerare.

2) Därav 5 fortifikationsstabsofficerare.

Av i tablån upptagen personal beräknades 5 kompaniofficerare kunna jäm­

väl upprätthålla följande lärarbefattningar:

1 lärare i signalförbindelselära vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

1 lärare i byggnadskonst vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

1 lärare i krigsbyggnadskonst vid krigshögskolan,

2 lärare i krigsbyggnadskonst vid krigsskolan.

Fortifikationsstaben bestode enligt nu gällande bestämmelser av högst 8

regementsofficerare och 14 kaptener, vilka förordnades bland de å forti­

fikationens gemensamma stat uppförda officerarna.

125

För att till fortifikationsstaben kunna samla endast högt kvalificerade

officerare syntes stabens storlek kunna begränsas till de 8 fortifikations-

stabsoffinerare, vilka enligt ovanstående tabell erfordrades för tjänsten vid

fortifikationens huvudstation. Övriga i tablån upptagna officerare borde

utgöras av till tjänstgöring vid fortifikationens huvudstation kommenderade

officerare. Fn rimligare proportion mellan staben och fortifikationens

officerskår än den nu förefintliga vunnes härigenom. I'ortifiicofiotisstdbcfis

sammansättning borde sålunda bliva:

1 överste och chef,

7 övriga officerare, därav högst 3 regementsofficerare.

Såsom aspirårder, tjänstgörande under två år, borde samtliga i ovan­

stående tablå upptagna 5 subalternofficerare vara kommenderade. Av

dessa kunde tvenne tillika tjänstgöra som repetitörer vid artilleri- och in-

genj örhögskolan.

Då den av chefen för generalstaben i förevarande hänseende föreslagna

anordningen förutom organisatoriska fördelar även medför vissa besparingar,

anser jag mig böra tillstyrka densamma.

Fortifikationsstaben bör alltså utgöras av 1 överste och chef samt 7

övriga officerare, därav högst 3 regementsofficerare. Antalet aspiranter

bör bestämmas till 5 subalternofficerare. För arméförvaltningens forti-

fikationsdepartements kasernbyrå böra beräknas 1 regementsofficer och 2

kaptener.

Till frågan angående personalbehovet i övrigt vid fortifikationens huvud­

station och arméförvaltningens fortifikationsdepartements kasernbyrå även­

som angående personalbehovet vid ingenjörstaber i fästningar och armé-

fördelningsstaber återkommer jag i annat sammanhang (sid. 194).

11. Chefen för intendenturkåren samt intendenturstaben.

Å staten för generalitetet finnes uppförd eu generalsbeställning för

generalintendenten. Generalintendenten är chef för intendenturkåren och

inspektör för intendenturtrupperna samt tillika chef för arméförvaltningens

intendentsdepartement. Till sitt biträde har han en särskild stab, intenden­

turstaben, vars personal enligt gällande instruktion utgöres av 1 chef samt

officerare och underofficerare i mån av behov beordrade bland de å in-

tendenturkårens gemensamma stat uppförda beställningshavarna.

Med avseende å generalintendentens och intendenturstabens ställning

och uppgifter har försvarsrevisionen icke haft någon ändring att föreslå.

Intendenturstabens personalbehov beräknades av revisionen till 1 regements­

officer, chef, 4 kaptener, 2 löjtnanter, 1 expeditionsunderofficer, pensio­

nerad underofficer, och 1 expeditionsvakt.

Mot revisionens ifrågavarande förslag har jag icke något att erinra.

Intendenturstaben bör således bestå av:

1 chef, regementsofficer ur intendenturkåren,

4 kaptener ur intendenturkåren,

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Departe­

mentschefen.

Nuvarande

organisation

-

Försvars­

revisionen.

Departements-

chefen.

Nuvarande

organisation

.

För sv ars-

revisionen.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

Försvars­

revisionen.

2 löjtnanter ur intendenturkåren,

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer, samt

1 expeditionsvakt.

12. Inspektören för trängen.

Genom 1914 års härordning blev trängens officers- och underofficers-

personal sammanslagen till en kår under chefskap av en överste, vilken

tillika skall utöva den högsta ledningen och inspektionen av trängtrupperna.

Ifrågavarande överste, vilken är uppförd å den för officerare och under­

officerare med vederlikar vid trängen gemensamma staten, benämnes in­

spektör för trängen.

Enligt 1914 års härordning beräknades såsom adjutant åt inspektören

för trängen 1 kapten. På grund av omfattningen av de i tränginspektionen

förekommande göromålen har emellertid sedan flera år ytterligare 1 kapten

varit beordrad att tjänstgöra därstädes. Såsom expeditionsunderofficer

tjänstgör 1 fanjunkare vid trängen.

Med hänsyn till vad erfarenheten givit vid handen, har försvarsrevisionen

icke ansett någon minskning av den vid tränginspektionen nu tjänstgörande

personalen kunna vidtagas. Såsom adjutanter borde följaktligen beräknas

2 kaptener. Den i expeditionen tjänstgörande fanjunkaren borde utbytas

mot en pensionerad underofficer.

Då jag icke har något att erinra mot revisionens förslag i förevarande

hänseende, torde inspektörens för trängen stab böra bestå av:

2 adjutanter, kaptener ur trängen, samt

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

13. Kommendantskapen i Stockholm och å Karlsborg.

Kommendantskapet i Stockholm utgöres av eu kommendant jämte adjutant.

Till kommendant förordnas i regel en överste i reserven. Såsom adjutant

beordras eu kompaniofficer ur något av de i huvudstaden förlagda trupp-

förbanden. Vid kommendantskapet är anställd 1 expeditionsvakt. Såväl

kommendanten som expeditionsvakten åtnjuta arvoden från staten för

kommendantskapen.

Kommendanten lyder omedelbart under chefen för fjärde arméfördelningen

i dennes egenskap av överkommendant för Stockholms garnison. Hans

huvudsakliga åligganden äro att ordna och övervaka den allmänna garnisons­

tjänsten i huvudstaden.

Försvarsrevisionen har framhållit, att då huvudstaden icke vore någon

befästad plats, och de uppgifter, som för närvarande påvilade kommen­

danten, icke vore av den omfattning och art, att de kunde motivera

kommendantskapets bibehållande, detta borde helt indragas. Ordnandet

och övervakandet av den allmänna garnisonstjänsten i Stockholm, i den

mån denna tjänst ansåges oundgängligen erforderlig, syntes nämligen utan

några som helst svårigheter kunna anförtros antingen åt vederbörande

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 20.

127

arméfördelningsclief eller åt någon av clieferna för de i huvudstaden för­

lagda truppförbanden.

I enligt med vad försvarsrevisionen föreslagit, anser även jag, att kom-

mendantskapet i Stockholm bör indragas.

Kommcndantslcapet å Karlsborg utgöres av:

1 kommendant,

1 adjutant, kompaniofficer ur tredje arméfördelningens truppförband,

1 fortifikationsbef killa vare, kompaniofficer ur fortifikationen,

1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, tillika chef

för arméns intendenturförråd å Karlsborg,

1 garnisonspastor, tillika kyrkoherde i Karlsborgs församling,

1 regementsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus,

1 bataljonsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus samt

1 bataljonsveterinär för Karlsborgs garnison.

Till kommendant förordnas i regel en från aktiv stat avgående överste,

vilken i samband med förordnandet plägar tilldelas generalmajors tjänste-

grad. Kommendanten lyder omedelbart under chefen för tredje arméför­

delningen.

Enär Karlsborg enligt försvarsrevisionens förslag icke längre skulle bi­

behållas som fästning och enär garnisonen enligt samma förslag avsevärt

skulle reduceras, har revisionen föreslagit, att kommendantskapet å Karls­

borg skulle helt indragas.

Departements

chefeu.

Nuvarande

organisation.

Försvars­

revisionen.

Enligt chefens för generalstaben åsikt syntes det önskvärt att i kom-

Chefen för

mendantskapet äga en gemensam myndighet för att ordna och övervaka gene‘a s a en

vakt- och garnisonstjänsten in. fl. för truppförbanden gemensamma spörsmål,

varjämte kommendantskapet utgjorde en gemensam myndighet för garni­

sonen beträffande själavård, för sjuk- och veterinärvård ävensom i viss om­

fattning även för fortifikations- och intendenturärenden. Chefen för gene­

ralstaben hade därför ansett kommendantskapet böra bibehållas.

För truppförbanden inom Karlsborgs garnison torde vakt- och handräck-

Departements

ningstjiinst samt sjuk- och veterinärvård m. fl. angelägenheter kunna ordnas chefen-

på ett tillfredsställande sätt, även om någon kommendant icke är förordnad.

Vid sådant förhållande och då Karlsborg icke längre avses att bibehållas

såsom fästning, anser jag mig böra biträda försvarsrevisionens förslag om

indragning av ifrågavarande kommendantskap.

E. Undervisningsanstalter och utbildningsknrser in. m.

1. Krigsskolan.

Krigsskolan, vilken är förlagd till Karlbergs slott i Stockholm, har två

utbildningskurser, nämligen officerskursen och reservofficerskursen.

Officer skur sen varar omkring 14 månader. Ny kurs börjar under senare

delen av varje år.

Vad reservofficerslcursen angår, anordnas varje år två dylika kurser, var-

Nuvarande

organisation

128

dera av omkring fyra månaders längd, med början den ena i januari (vinter-

kursen) och den andra i maj månad (sommarkursen).

Krigsskolan står under befäl och överinseende av inspektören för mili­

tärläroverken. Dess ständiga personal utgöres av:

Stab :

1 chef,

1 adjutant, tillika bibliotekarie,

1 slottspastor,

1 bataljonsläkare,

1 intendent samt

1 fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och uppsyningsman över kungs­

gårdens byggnader, park och utägor.

Officer skur sens kompanibefäl:

1 kompanichef, kapten ur infanteriet,

5 kadettofficerare, därav 4 ur infanteriet och 1 ur kavalleriet, samt

1 fanjunkare.

Officerskur sens lärare:

1 förste och 1 andre lärare i krigskonst,

1 förste och 1 andre lärare i vapenlära och artilleriexercisreglemente,

1 förste och 1 andre lärare i krigsbyggnadskonst,

1 förste och 1 andre lärare i topografi,

1 lärare i gymnastik och vapenföring,

1 lärare i krigslagar, tjänstgörings- och infanteriexercisreglemente,

1 lärare i stats- och samhällslära,

1 lärare i militärförvaltning,

1 lärare i militär sundhets- och förbandslära,

1 lärare i ridning, hästkännedom och kavalleriexercisreglemente samt

biträdande lärare (beräknade till ett antal av 9).

Reservofficer skur sens kompanibefäl:

1 kompanichef, kapten ur infanteriet, och

4 kadettofficerare, därav minst 2 ur infanteriet.

Betjäning:

1 sjukvårdssoldat och 1 spel samt förslagsvis 3 förmän, 1 maskinist,

1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och uppsyningsman över led­

ningarna, 18 gårdskarlar, 1 baderska och 1 städerska med i allmänhet

hel årstjänst samt 7 gårdskarlar för en tid av 240 dagar av året. Härtill

komma förslagsvis 4 gårdskarlar under tiden för reservofficerskurserna.

Av skolans personal äro chefen, vilken skall vara av regementsofficers

grad, bataljonsläkaren och de båda fanjunkarna uppförda med fast lön å

skolans stat. Intendenten uppbär lön från intendenturkårens stat. För

den övriga personalen äro å skolans stat endast upptagna vissa för de

särskilda uppdragen beräknade arvoden.

Den i krigsskolans stat upptagna personalen är beräknad med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

129

till det elevantal, som före antagandet av 1914 års härordning ansågs

vara det normala, nämligen högst 125 i officerskursen och 30 i vardera

av de båda reservofficerskurserna. Chefen för krigsskolan framlade år 1915

ett förslag rörande utökning av skolans såväl förvaltnings- och lärarperso­

nal som betjäning, uppgjort under förutsättning att elevantalet enligt den

nya härordningen komme att uppgå till 150 i officerskursen och 150 i var­

dera av de båda reservofficerskurserna. Detta förslag blev av Kungl. Maj:t

i allt väsentligt godtaget och i 1916 års statsverksproposition förelagt riks­

dagen till prövning. Emellertid ansåg riksdagen, att med hänsyn till det

av 1915 års riksdag fattade beslutet om krigsskolans framtida förläggande

till Järvafältet, och innan ännu fullständig övergång skett till den nya

härordningen, någon ändring icke borde vidtagas i krigsskolans stat, utan

att kostnader, vilka vore en direkt följd av det ökade elevantalet, borde

tillsvidare anvisas å extra stat. I överensstämmelse härmed anvisades för

år 1917 ett extra anslag om 36,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 2 september 1916 blev omkring hälften av detta anslag disponerat

för anställande vid krigsskolan av ytterligare följande personal, nämligen:

för officerskursen: 2 kadettofficerare, 8 biträdande lärare, 1 logemen ts-

uppassarförman, 1 logementsuppassare och 1 maskinist och mässdräng,

samt

för vardera reservofficer skur sen: 3 kadettofficerare, 1 förste och 1 andre

lärare, 3 biträdande lärare, 1 kompaniadjutant, 1 logementsuppassarförman

och 1 logementsuppassare.

Återstoden av anslaget skulle användas för bestridande av omkostnaderna

vid skolan.

I och för anställandet av 1 köksföreståndare och furageuppbördsman

samt 1 bataljonsadjutant, tillika vapenunderofficer och biträde åt inten­

denten, samt för beredande av ökad avlöning åt betjäningen m. m. höjdes

förenämnda extra anslag av 1918 års riksdag till 59,650 kronor.

På grund av den under senare åren inträdda starka minskningen av

elevantalet i såväl officers- som reservofficerskursen har emellertid en av­

sevärd reducering av den extra personalen kunnat äga rum. Då emeller­

tid betjäningens avlöning ävensom omkostnaderna väsentligt stegrats, har

det extra anslaget icke kunnat i avsevärd mån nedsättas, utan utgår det

för närvarande med 55,000 kronor.

Med avseende på krigsskolans uppgift och allmänna organisation har

försvarsrevisionen icke funnit sig böra föreslå någon ändring. Utbildnings-

kurserna vid skolan borde alltså bliva desamma som för närvarande. An­

talet kadetter beräknades vid officerskursen till något över 90 samt vid

de båda reservofficerskurserna till sammanlagt 127.

Med hänsyn till de avsevärda kostnader, vilka vore förenade med eu

förflyttning av krigsskolan till Järvafältet, hölle revisionen före, att skolan

allt fortfarande borde kvarbliva å Karlberg. Yid sådant förhållande syn­

tes någon anledning icke föreligga att såsom hittills hava en del av sko-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 11A höft. (Nr 20.)

212523

9

Försvars­

revisionen.

130

Kungl. Alaj:ts proposition nr 20.

Generals-

kommissionen.

Chefen för

generalstaben.

lans personal uppförd på ordinarie stat och en del på extra stat, utan

borde all den för skolan erforderliga personalen beräknas å den ordinarie

staten.

Beträffande den vid krigsskolan anställde adjutanten ävensom — vid

officerskursen — kompanichefen, kadettofficerama samt vissa av lärarna

har revisionen framhållit, att ifrågavarande personal vore under hela året,

med undantag av tiden för repetitionsövningarna, fullt upptagen av sina

befattningar vid krigsskolan. Det vore därför tydligt, att de hittills före­

kommande kommenderingarna av denna personal innebure bestämda olägen­

heter för de truppförband, som härav drabbades. Med hänsyn härtill och

då enligt revisionens uppfattning antalet officerare vid truppförbanden icke

borde beräknas större, än som för fredstjänstens därstädes behöriga om­

besörjande och för vissa mera tillfälliga kommenderingar vore oundgäng­

ligen erforderligt, hölle revisionen före, att nyssnämnda personal borde

uppföras med fast lön å krigsskolans stat.

Generalskommissionen har, med anledning av revisionens förslag angående

uppförande av vissa beställningar för lärare m. fl. å militärläroverkens

stater, påpekat betydelsen av att denna anordning vidtoges på ett sådant

sätt, att erforderlig omsättning av lärare o. s. v. icke försvårades.

Chefen för generalstaben har ingått på en undersökning av frågan, huru­

vida den av revisionen föreslagna åtgärden att uppföra beställningar för

lärare m. fl. å undervisningsanstalternas stater principiellt sett vore att

förorda. Sammanlagda antalet såsom befäl och lärare tjänstgörande regements-

och kompaniofficerare, vilka skulle uppföras på undervisningsanstalternas

stater, uppginge till 35. I sammanhang härmed hade truppförbandens

stater tillsammantagna minskats med motsvarande antal officersbeställningar.

Den sålunda föreslagna anordningen komme utan tvivel att medföra avse­

värda fördelar icke blott för undervisningsanstalterna utan även för trupp­

förbanden, vilka alltid vore känsliga för bortkommenderingar av detta slag.

A andra sidan finge icke förbises, att berörda officerares återtransport till

beställning på truppförbands stat kunde vålla svårigheter. Ur personalens

synpunkt torde icke kunna fordras, att en avgående lärare skulle vara

skyldig att övergå till annat regemente, än det han förut tillhört —- i annat

fall torde det bliva svårt att erhålla lärare från truppförband med mera

eftersökt förläggningsort. Därtill komme, att tidpunkten för ombyte av

lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förläggning och icke

efter tiden för lämpliga vakansers inträdande. Ett direkt byte av löner

mellan avgående och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt, emedan —

t. ex. i en kompaniofficersbeställning — en löjtnant ej sällan komme att efter­

träda en kapten (ryttmästare). I fråga om befattningar, som skulle fyllas

med kompaniofficerare, syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens

m. fl. stater uppföra arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och

att således en lärare, som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin

Kurnjl. Maj:ts proposition nr 20.

131

avlöning vid eget regemente, men dock kvarstode på dess stat med rätt

att när som helst återinträda med åtnjutande av sina avlöningsförmåner.

Vad beträffade vid skolorna anställda regementsofficerare, syntes icke

samma skäl föreligga mot att dessa helt befordrades eller transporterades

till läroverkens stater, å vilka löner för ändamålet därför borde uppföras.

Enligt den av mig förordade härorganisationen beräknas antalet kadetter

Departements

vid officerskursen till omkring 105 samt vid de båda reservofficerskurserna

chefen.

till sammanlagt omkring 200. Oaktat antalet kadetter sålunda överstiger

det av försvarsrevisionen beräknade, synes likväl krigsskolans personal av

besparingsskäl böra begränsas till vad revisionen föreslagit, dock med den

skillnad, att för reservofficerskursen en biträdande lärare bör tillkomma.

Krigsskolans personal bör alltså utgöras av:

Stab:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, tillika bibliotekarie och vapenofficer, kapten,

1 slottspastor,

1 bataljonsläkare,

1 redogörare, pensionerad officer,

1 förvaltare, tillika väbel och uppsyningsman över Karlbergs kungsgård,

pensionerad sekundofficer,

1 bataljonsadjutant, tillika biträde åt redogöraren, pensionerad sekund­

officer, samt

1 köksföreståndare, pensionerad sekundofficer.

Officer skur sens kompanibefäl:

1 kompanichef, kapten,

5 kadettofficerare samt

1 kompaniadjutant, pensionerad sekundofficer.

Officer skur sens lärarpersonal:

5 förste lärare,

5 andre lärare,

2 lärare och

11 biträdande lärare.

Offcerskursens betjäning m. fl.:

Förslagsvis: 4 förmän — därav 1 rättare, 1 stallförman, 1 logements-

vaktmästare och 1 slottsvaktmästare — 1 maskinist, tillika badmästare,

1 skogvaktare, tillika postbud, 1 hovslagare, tillika uppsyningsman över

belysningen, 21 gårdskarlar, 3 slottsuppassare, 1 baderska, 1 hushållerska,

1 städerska, 1 sjuksköterska, 1 sköterskebiträde, 2 kokerskor, 3 köksbiträden

och 1 kökskarl samt

1 sjukvårdsbeställningsman, beordrad ur Svea livgarde, och vid behov

1 spel, beordrat ur truppförband tillhörande Stockholms garnison.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation

Förs vars-

revisionen

.

Reservoffcerskur sens kejmpanibefäl :

1 kompanichef,

4 kadettofficerare samt

1 kompaniadjutant, tillika vapenförvaltare, pensionerad sekundofficer.

Reser voffeer skur sens lärarpersonal:

1 lärare samt

1 biträdande lärare.

Reservoffeer skur sens betjäning:

Förslagsvis: 2 gårdskarlar och 2 köksbiträden, samtliga för eu tid av

fyra månader.

Med avseende å försvarsrevisionens förslag att å militärläroverkens stater

uppföra vissa lärår- m. fl. befattningar torde de synpunkter, chefen för general­

staben anfört, böra beaktas. För vid skolorna anställda regementsofficerare

synas alltså löner böra uppföras å skolornas stater. I fråga åter om befattningar,

som äro avsedda för kompaniofficerare, torde nämnda stater i stället böra

upptaga arvoden till lönerna motsvarande belopp. Under tid, då sådant

arvode åtnjutes och vederbörande sålunda avstår sin avlöning vid det egna

regementet, bör lönesuccession där äga rum. Härtill synes generellt med­

givande böra lämnas.

På grund av det nu anförda böra alltså av ovan föreslagen personal å

krigsskolans stat med arvoden uppföras:

adjutanten och kompanichefen vid officerskursen: med arvoden såsom

kaptener; samt *

*

kadettofficerarne, 3 förste och 2 andre lärare samt 1 lärare, samtliga

vid officerskursen: med arvoden såsom kaptener eller löjtnanter.

2. Krigshögskolan.

Lärokurserna vid krigshögskolan omfatta två arbetsår, vartdera omkring

nio månader. Ny lärokurs börjar under senare delen av varje år. Läro­

ämnena äro dels tvångsämnen och dels valfria ämnen. Högskolans elever

äro dels ordinarie och dels extra. Antalet ordinarie elever utgör högst 25

i varje lärokurs. Krigshögskolans personal utgöres av chef, 2 adjutanter, av

vilka den ene tillika är redogörare, lärare i tvångsämnen och i valfria ämnen,

repetitörer, 1 förste expeditionsvakt, 1 expeditionsvakt och 1 maskinist.

Av skolans lärarpersonal utgöres flertalet av officerare. Endast lärarbefatt-

ningarna i franska och tyska språken innehavas av civila personer. Av

högskolans personal åtnjuta endast chefen — överstelöjtnant — expeditions-

vakterna och maskinisten fulla avlöningsförmåner å högskolans stat. Lärarna

och repetitörerna åtnjuta från högskolan endast vissa mindre arvoden.

Försvarsrevisionen har erinrat om att krigsundervisningskommissionen

sedan länge påyrkat lärokursens vid krigshögskolan utsträckande till att

omfatta tre arbetsår. Ehuru det icke kunde bestridas, att åtskilliga be-

aktansvärda fördelar därigenom skulle vinnas, funne revisionen sig dock

med hänsyn till därmed förenade kostnader icke kunna tillstyrka en sådan

anordning.

Med hänsyn till den av revisionen föreslagna organisationen beräknade

revisionen antalet ordinarie elever i varje lärokurs till 22.

Endast den ene av de båda adjutanterna syntes böra vara aktiv officer,

och för honom, vilken borde vara kapten, borde lön uppföras å krigs­

högskolans stat. För den andra adjutantsbefattningen, med vilken redo-

görarskapet syntes böra förenas, borde däremot avses en pensionerad officer

med skäligt arvode.

För vart och ett av ämnena krigshistoria, strategi och taktik — ämnet

strategi dock lämpligen utökat med ämnet härordningslära — borde an­

ställas en lärare med undervisningen vid högskolan såsom enda uppgift.

Ifrågavarande tre lärare, vilka förutsattes vara majorer eller kaptener, borde

uppföras med fast lön å krigshögskolans stat. För att icke särskilda kost­

nader skulle uppstå genom dessa befattningars besättande med majorer,

borde till lärare, som å högskolans stat åtnjöte majors lön, lärararvodet

icke utgå med större belopp, än att lönen jämte erforderlig del av lärar­

arvodet tillsammans uppginge till det belopp, han skulle åtnjutit, därest

han fortfarande varit kapten med fvdlt lärararvode.

Enligt revisionens uppfattning borde expeditionsvaktgöromålen vid hög­

skolan utan svårighet kunna ombesörjas av en person, och borde förden­

skull den nuvarande förste expeditionsvaktbeställningen indragas och å

staten uppföras endast en expeditionsvakt.

Inspektören för militärläroverken har framhållit önskvärdheten av att an­

talet lärare med fast lön å högskolans stat sattes till fyra, varav två för

ämnet taktik. Yissa delar av ämnena härordningslära och militärgeografi

skulle i så fall övertagas av ifrågavarande lärare. Inspektören ansåge vi­

dare, att lärararvodet borde utgå oavkortat, även om läraren uppbure

majorslön å högskolans stat, emedan ifrågavarande lärarbefattningar krävde

ett omfattande och ansvarsfullt arbete samt ställde stora fordringar på inne­

havarna. För att begränsa den härav föranledda kostnadsökningen förut­

satte inspektören emellertid, att av de fyra lärarna med lön å krigshög­

skolans stat högst två skulle erhålla majors lön.

Därest förste expeditionsvakten indroges, bleve högskolan tvungen att

skaffa sig särskild skrivlijälp. Enligt verkställd överslagsberäkning skulle

sådan hjälp erfordras under minst 650 skrivtimmar årligen mot en beräknad

kostnad av minst 800 kronor. På grund härav syntes det önskvärt, att

bägge expeditionsvakterna bibeliölles.

Undervisningen vid högskolan erhölle under nuvarande förhållanden icke

önskvärd omfattning. En ökning av antalet undervisningstimmar vore för­

denskull erforderlig. Med bibehållande av gällande längd av arbetsåret

kunde någon större ökning dock icke ske, emedan arbetet å högskolan

Kung!,. Maj:ts proposition nr JO.

133

Inspektören

för militär­

läroverken.

Chefen

för general­

staben.

Departements­

chefen.

redan nu vore för eleverna mycket krävande. Det sammanlagda timantalet

per vecka för båda kurserna borde dock i fråga om militära läroämnen ökas

med en eller från 32 till 33.

För språkundervisningen både revisionen beräknat arvode för 24 under -

visningstimmar i veckan. Det verkliga antalet undervisningstimmar vore

emellertid för närvarande 32 i veckan. För de överskjutande 8 tim­

marna förefunnes dock icke något lärararvode, utan hade denna fråga ord­

nats så, att undervisningen under dessa timmar handhades av en repetitör

utan annan ersättning än det för repetitör anslagna arvodet. Inspektören

föresloge därför, att ifrågavarande timantal måtte beräknas till 32 i stället

för 24.

Chefen för generalstaben har förklarat sig anse, att, ehuru starka mili­

tära skäl utan tvivel kunde anföras för en utsträckning av lärokursen till

tre år, den nuvarande organisationen dock av kostnadsskäl borde bibe­

hållas.

Det vore av stor betydelse, att högskolan i fråga om lärarpersonal bleve

väl tillgodosedd. Särskilt gällde detta, om lärokursen vid krigshögskolan

bibehölles såsom tvåårig. Med hänsyn härtill tillstyrktes inspektörens för­

slag, vad beträffade såväl antalet lärare med fast lön å högskolans stat

som dessas avlöningsförmåner.

Den föreslagna ökningen av antalet undervisningstimmar i militära läro­

ämnen syntes vara behövlig och borde därför också vidtagas, särskilt som

den härav föranledda kostnaden icke uppginge till högre summa än 420

kronor.

Språkundervisningen omfattade för närvarande tyska, franska och ryska.

I eu nära framtid syntes det vara nödvändigt att även upptaga engelska

å undervisningsprogrammet. Med hänsyn härtill och då den årliga kost­

nadsökningen icke uppginge till mer än 2,400 kronor, tillstyrktes den av

inspektören föreslagna ökningen av antalet undervisningstimmar. Genom

eu dylik anordning kunde ifrågavarande repetitör användas på det ur­

sprungligen avsedda sättet.

Då de rena expeditionsvaktsgöromålen syntes kunna ombesörjas av eu

person, även om därvid vissa olägenheter komme att göra sig gällande,

syntes den av revisionen föreslagna indragningen kunna vidtagas.

Ehuru en utsträckning av lärokursen vid krigshögskolan till tre år i

och för sig är synnerligen önskvärd, anser jag mig dock med hänsyn till

därmed förenade kostnader icke böra föreslå en dylik anordning.

De av inspektören för militärläroverken framställda förslagen angående

antalet lärare med fast lön å högskolans stat ävensom beträffande antalet

undervisningstimmar för militära läroämnen samt för levande språk finner

jag mig böra tillstyrka, enär dessa förslag torde vara ägnade att i vä­

sentlig mån befrämja erhållande av bästa möjliga utbildningsresultat inom

den tvååriga ramen.

Beställningen för förste expeditionsvakten synes utan alltför stora olägen-

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

135

heter kunna indragas. Som inspektören för militärläroverken framhållit,

torde emellertid särskilda kostnader för skrivlijälp förväntas härigenom

komma att uppstå. Därest förste expeditionsvakten icke önskar frivilligt

övergå till övergångsstat, torde det vid sådant förhållande vara fördel­

aktigast för staten — liksom även för högskolan — om ifrågavarande be-

ställningshavare efter överföring på övergångsstat bibehålies vid krigshög­

skolan med full tjänstgöringsskyldighet.

Med hänsyn till den av mig föreslagna härorganisationen bör antalet

ordinarie elever i varje lärokurs beräknas till 25.

I fråga om revisionens förslag rörande adjutant och biträdande adjutant

har jag icke någon erinran att framställa.

Krigshögskolans personal bör alltså utgöras av:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, kapten,

1 biträdande adjutant, tillika redogörare, pensionerad officer,

2 majorer | j;irare • mi]plira ämnen,

2 kaptener)

förslagsvis 10 övriga lärare i militära ämnen,

förslagsvis 4 lärare i levande språk,

repetitörer till erforderligt antal,

1 expeditionsvakt,

1 maskinist.

I enlighet med vad jag i det föregående (sid. 132) anfört i fråga om

de officerare, vilka av revisionen föreslagits att uppföras å militärläro­

verkens stater, böra för ovan angivna kaptener å krigshögskolans stat upp­

föras arvoden såsom kaptener.

I detta sammanhang synes böra omnämnas eu av chefen for krigshög­

skolan gjord framställning angående kommendering av officerare för id­

kande av studier för vinnande av inträde vid krigshögskolan. Högskole-

chefen har däri framhållit bland annat, att de officerare, som förberedde

sig för vinnande av inträde vid krigshögskolan, plägade genomgå privata

kurser. Dessa anordnades vanligen i Stockholm, och de inträdessökande

måste fördenskull i regel under hösten och vintern närmast före pröv­

ningen begära tjänstledighet. Sådan ledighet utöver 25 dagar per ka­

lenderår vore enligt nuvarande bestämmelser för subalternofficer förenad

med visst avdrag å lön. Till följd härav komme de inträdessökandes löne­

förmåner under förberedelsetiden att i allmänhet undergå en icke o\ ä-

sentlig minskning. För studier, vistelse i Stockholm m. m. måste de in­

trädessökande i regel underkasta sig jämförelsevis betydande kostnader.

En följd härav vore, att många officerare icke ansåge sig hava råd att

förbereda sig för inträde till krigshögskolan. En förbättring av detta miss­

förhållande skulle kunna åstadkommas, därest de inträdessökande under

förberedelsetiden kunde komma i åtnjutande av oavkortade löneförmåner.

Kumjl. Maj:ts proposition nr JO.

Nuvarande

organisation.

Så syntes komma att ske, därest officer, som önskade förbereda sig för

inträde \id krigshögskolan, på ansökan kunde kommenderas till idkande

av härför erforderliga förstudier. Då vederbörliga myndigheter finge till­

fälle att yttra sig angående ansökningar om dylika kommenderingar, torde

säkerhet erhållas för att endast lämpliga officerare komme i fråga. Ytter­

ligare en garanti för missbruk kunde erhållas, därest kommenderingarna i

fråga komme att medföra skyldighet för vederbörande officer att undergå

inträdesprövning.

Inspektören för militärläroverken har tillstyrkt denna framställning under

framhållande av att det synts honom synnerligen angeläget, att åtgärder

omedelbart vidtoges för att minska de särskilt i avlöningshänseende be­

tydande olägenheter, som vore förenade med förstudier till krieshöe-

skolan.

b S

Ifrågavarande framställning synes mig vara belij ärtan svärd.

Åtgärder i

framställningens syfte torde därför böra vidtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

3. Artilleri- ocli ingenjörhögskolaii.

Undervisningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan är fördelad på två

linjer, nämligen artillerilinjen och fortifikationslinjen. Vardera linjen be­

star av en allmän kurs och en högre kurs. De allmänna kurserna äro

ettåriga, och ny kurs börjar varje år. De högre kurserna äro däremot

tvååriga, och ny sådan kurs påbörjas varje jämnt år. Högskolans elever

äro dels ordinarie och dels extra. Antalet ordinarie elever är icke bestämt.

Det normala antalet beräknas vara omkring 20 officerare av artilleriet och

10 officerare ur fortifikationen i de allmänna kurserna samt 15 artilleri­

officerare och 8 fortifikationsofficerare i de högre kurserna.

Artilleri- och ingenjörhögskolans ständiga personal utgöres av:

1 chef,

1 adjutant, tillika bibliotekarie,

1 redogörare,

1 lärare i artilleri och tillämpad mekanik vid högre artillerikursen,

1

lärare

i

artilleri

vid

allmänna artillerikursen med

undervisningsskyldig-

het jämväl vid högre fortifikationskursen,

1 lärare i befästningskonst vid högre och allmänna fortifikationskur-

serna,

1 lärare i förbindelselära och tillämpad mekanik vid högre fortifikations­

kursen med undervisningsskyldighet jämväl i befästningskonst med för­

bindelselära vid allmänna artillerikursen,

1 lärare i krigskonst vid högre artilleri- och fortifikationskurserna,

1 lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och fortifikationskurserna,

1 lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri,

1 lärare i matematik,

1 lärare i fysik,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

137

1 lärare i kemi,

biträdande lärare,

repetitörer till erforderligt antal,

1 förste expeditionsvakt,

1 expeditionsvakt ocli

1 maskinist.

Av förenämnda personal åtnjuta blott chefen — major — och de båda

expeditionsvakterna ävensom maskinisten fulla avlöningsförmåner från hög­

skolans stat, den sistnämnde dock endast i form av arvode. Samtliga

övriga befattningshavare, med undantag av redogöraren, som är en pen­

sionerad officer, och lärarna i matematik, fysik och kemi, vilka äro civila

personer, beordras bland aktiva officerare vid artilleriet, fortifikationen och

generalstaben och åtnjuta från högskolans stat endast för de särskilda

uppdragen beräknade arvoden.

Försvarare visionen har med avseende å artilleri- och ingenjörhögskolans

uppgift och allmänna organisation icke haft någon ändring att föreslå.

Visserligen skulle beträffande de allmänna kurserna en återgång till den

före år 1904 gällande organisationen, enligt vilken dessa kurser varit två­

åriga, medföra avsevärda fördelar för undervisningen, men i betraktande

av de ökade kostnader, som därav skulle bliva en följd, hade revisionen

icke ansett sig böra föreslå en dylik anordning.

Med hänsyn till den av revisionen föreslagna minskningen av antalet

officersbeställningar vid såväl artilleriet som fortifikationen komme elev­

antalet i såväl de allmänna som de högre kurserna att understiga det för

närvarande normala. Någon inverkan på den för skolan erforderliga lärar­

personalen syntes denna minskning dock icke komma att utöva.

Vad högskolans befäls- och betjäningspersonal beträffade, funne däremot

revisionen vissa ändringar böra vidtagas. Då ifrågavarande skola intoge

en med krigshögskolan fullt jämförlig ställning, och någon större skillnad

med avseende å elevantalet mellan de båda skolorna icke förelåge, syntes

det sålunda vara med rättvisa och billighet förenat, att chefen för artilleri-

och ingenjörhögskolan i avlöningshänseende likställdes med chefen för

krigshögskolan och följaktligen å staten uppfördes med överstelöjtnants

avlöningsförmåner. Vidare borde, i överensstämmelse med vad som före­

slagits i fråga om adjutanterna vid krigsskolan och krigshögskolan, jämväl

adjutanten vid artilleri- och ingenjörhögskolan med kaptens lön uppföras

å högskolans stat. Slutligen syntes, i likhet med vad som föreslagits be­

träffande krigshögskolan, den nuvarande förste expeditionsvaktbeställningen

kunna indragas. Då lärarna i de större och viktigare ämnena, nämligen

de båda lärarna i artilleri samt lärarna i befästningskonst och i förbindelse­

lära, borde beredas tillfälle att helt och odelat ägna sig åt sin lärarupp-

gift, funne revisionen sig böra föreslå, att för dessa ämnen uppfördes

sammanlagt 4 lärare, kaptener, med lön å högskolans stat.

Den övriga militära lärarpersonalen borde däremot fortfarande såsom

Försvars-

revisionen.

138

Kungl. Maj it s 'proposition nr 20.

Gener als -

kommissionen

,

Inspektören

för militär­

läroverken.

hittills fullgöra läraruppdraget vid sidan av den ordinarie tjänsten. Enligt

revisionens uppfattning borde denna personal utgöras av 2 lärare i krigs­

konst, den ene officer ur generalstaben och den andre officer ur artilleriet,

1 lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri, officer ur fortifika­

tionen, 1 biträdande lärare i krigskonst, officer ur generalstaben, 1 bi­

trädande lärare i förbindelselära, avsedd för undervisning i telegraftjänst,

officer ur fortifikationen, och 4 repetitörer, därav 2 officerare ur artilleriet

och 2 officerare ur fortifikationen.

Beträffande högskolans övriga personal ifrågasatte revisionen icke någon

ändring.

Enligt generalskommissionens mening hava erfarenheterna länge tillfullo

ådagalagt, att tiden icke medgåve att bibringa eleverna vid artilleri- och

ingenjörhögskolans allmänna kurser de kunskaper, som erfordrades för

dessa officerare. Särskilt på senare år hade denna brist gjort sig allt­

mera gällande på grund av den utökning av undervisningen, som erfaren­

heterna från världskriget i vissa avseenden medfört. För att råda bot

häremot måste enligt kommissionens mening tvååriga kurser återinföras.

Inspektören för militärläroverken har framhållit, att anledningen till att

revisionen icke föreslagit tvååriga kurser av revisionen angivits vara, att

eu ökning av kursernas längd skulle medföra en betydande kaderökning.

Inspektören ansåge emellertid, att om läsårets längd avpassades så, att

truppförbanden finge förfoga över samtliga subalternofficerare under den

tid, då övningar i större förband påginge, ifrågavarande förlängning skulle

medföra så ringa kaderökning, att därigenom förorsakade merkostnader

skulle bliva oväsentliga.

Erfarenheterna från tidigare organisationsformer för högskolan, jämförda

med resultaten från gällande organisation, visade, att nuvarande lärotid

för de allmänna kurserna vore för kort; då med hänsyn till erfarenheterna

från senaste krig kursernas omfattning icke kunde minskas, syntes eu ök­

ning av lärotidens längd ofrånkomlig. I och med införandet av tvåårig

allmän artillerikurs skulle det även vara möjligt att i kursen inrymma

artilleritillämpningsövningar av kortare varaktighet. Om kurserna började

endast vartannat år och alltså omfattade dubbelt så många elever, som

nu vore fallet, syntes den genom övergång till tvååriga kurser förorsakade

kostnadsökningen belöpa sig till:

lärararvoden ................................................................ omkring kronor 1,000: —

artilleri tillämpningsövningar för allmännaartilleri-

kursen (ammunition häruti icke inräknad) ..

»

»

6,000: —

tillhopa omkring kronor 7,000: —

Beträffande revisionens förslag om indragning av den nuvarande förste

expeditionsvakten ville inspektören för militärläroverken framhålla, att det

expeditionsvakternu påvilande arbetet vore så omfattande, att det under

alla förhållanden krävde tvenne personer. Minskades antalet expeditions-

Kunijl. Maj:ta proposition nr 20.

K59

vaktel- med eu, måste denne ersättas med på annat sätt anställd person.

Om härför avsåges värnpliktig, kunde ej förutsättas, att denne besutte

erforderlig vana, vadan lejd arbetskraft maste anlitas i sådan omfattning,

att någon besparing icke skulle erhållas. Efter högskolans flyttning (sanno­

likt hösten 1925) till de nya lokalerna, vilka voro belägna i fyra olika

våningar med var sin ingång från trapphuset, bleve det i allt fall nöd­

vändigt att besätta platsen.

Chefen för generalstaben har såsom ytterligare motiv till införandet av

tvååriga allmänna kurser beträffande artillerilinjen anfört följande.

Vid artilleriets — liksom även vid övriga vapenslags — ledning måste

hänsyn tagas till vapnets tekniska egenskaper. Artilleriledaren borde veta

icke blott, vad som ur taktisk synpunkt vore önskvärt, utan även vad

som vore tekniskt möjligt samt huru levande och döda stridsmedel skulle

ändamålsenligast användas för att nå största möjliga verkan.

Artilleriets skjutning med därtill hörande mätningar och beräkningar vore

numera en vetenskap, som icke kunde inhämtas utan eu jämförelsevis

grundlig matematisk naturvetenskaplig förberedelse. Särskilt gällde detta

i fråga om tjänsten vid det tyngre artilleriet och luftvärnsartilleriet samt

beträffande mättjänsten. De nya skjutmetoderna hade visserligen utformats

under ställningskrig, men vore tillämpliga icke endast under ett sådant

utan även under rörligt krig, ehuru de i senare fallet måste användas

under så prövande förhållanden, att eu särskilt grundlig utbildning erford­

rades, för att de med säkerhet skulle fylla avsett ändamål.

Eu allmän kännedom om artilleriets tekniska egenskaper och taktiska

användning måste förvärvas av alla artilleriofficerare. En ettårig kurs vid

artilleri- och ingenjörhögskolan vore emellertid icke tillräcklig för med­

delande av denna kännedom. De utbildningskurser av olika slag, som

kunde anordnas vid truppförbanden, vore icke heller i stånd att fylla

bristerna i utbildningen vid högskolan. Vid truppförbanden funnes näm­

ligen icke alltid fullt kompetenta lärarkrafter; truppofficerns tid och in­

tressen vore i första hand upptagna av arbetet på truppens utbildning.

För att, efter eu ettårig högskolekurs, en tillfredsställande teknisk-taktisk

officersutbildning skulle kunna säkerställas vid truppförbanden, erfordrades

anställande vid varje sådant av kompetenta lärarkrafter. Härigenom skulle

erfordras en icke obetydlig kaderökning, motsvarande dels lärarna och dels

i viss mån även eleverna vid nämnda utbildning.

Det viktigaste skäl, som anförts mot en tvåårig obligatorisk kurs, vore,

att truppförbandens stater måste ökas med ett antal beställningar, motsva­

rande en årskull officerare, d. v. s. ungefär 20 beställningar. Den all­

männa kursen påginge nämligen under större delen av året eller från

mitten av oktober till senare hälften av augusti. Emellertid kunde, i sam­

band med att den allmänna kursen gjordes tvåårig, läsåret avslutas tidi­

gare, än vad nu vore fallet vid den ettåriga kursen. Vidtoges eu sådan

anordning, torde kadern vid artilleriförbanden knappast behöva ökas i an-

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

ledning av den allmänna kursens ökning till tvåårig, emedan behovet av

subalternofficerare vid artilleriet vore störst under sommarens tillämpnings­

övningar och skjutningar.

Inom fortifiTcationslinjen syntes den nuvarande anordningen med ettårig

allmän kurs, liksom ämnesfördelningen, icke motsvara de krav, som nu­

mera borde uppställas i avseende å teknisk utbildning. På de bro- och

vägarbeten, som skulle utföras av ingenjörtrupperna, måste numera på grund

av de tyngre motordrivna fordonen ställas högre tekniska fordringar, än

tidigare varit fallet, och erfordrades härför eu mera ingående utbildning.

De befästningsarbeten, som numera förekomme i fältkriget, krävde även

djupare kunskaper, som icke lämpligen kunde meddelas annat än å hög­

skolan. Signalmedlens — särskilt radiomaterielens — handha vande krävde

på grund av dess stora utveckling grundliga tekniska kunskaper. Även

för fortifikationen förelåge därför ett bestämt behov av en tvåårig allmän

kurs. Kursens läsår kunde dock förkortas, för att liksom vid artilleriet

officersbehovet skulle kunna tillgodoses under de perioder, då detta vore

störst.

En ökning av tiden för de båda allmänna kurserna till två år syntes

alltså vara av behovet påkallad. Då de årliga kostnaderna härför, under

förutsättning att lärokurserna ordnades så, att kaderökning icke erfordrades,

syntes, på sätt inspektören för militärläroverken angivit, kunna beräknas

till sammanlagt 7,000 kronor för båda kurserna, borde den ifrågasatta

ökningen komma till stånd.

Med de väsentligt ökade fordringar på kunskaper i signaltjänstens olika

grenar, som numera måste ställas på fälttelegraf officerare, förelåge stora

svårigheter att även vid en tvåårig allmän fortifikationskurs bibringa samtliga

elever tillräckliga kunskaper för såväl ingenjörtjänst som fälttelegraftjänst.

Det kunde därför visa sig erforderligt att vidtaga åtgärder för att i någon

mån specialisera utbildningen. Huruvida detta lämpligen borde äga rum

under den allmänna kursen eller uppskjutas till den högre, borde särskilt

utredas i samband med eu omläggning av utbildningen vid högskolan.

Mot revisionens förslag, att adjutanten ävensom de båda lärarna i artilleri

samt lärarna i befästningskonst och förbindelselära skulle uppföras med

kaptens lön å högskolans stat, hade chefen för generalstaben intet annat

att erinra, än att ifrågavarande avlöning, i överensstämmelse med vad

chefen för generalstaben anfört under krigsskolan, borde å högskolans stat

uppföras såsom arvoden.

De militära myndigheternas ovan återgivna yttranden synas mig tillfullo

ådagalägga, att, därest den allmänna kursen vid artilleri- och ingenjörhög­

skolan skall motsvara sitt ändamål, densamma bör vara tvåårig. Såsom

chefen för generalstaben framhållit, behöver en sådan anordning knappast

medföra någon ökning av kadern, enär läsåret torde kunna avslutas tidi­

gare, än vad fallet är vid den ettåriga kursen. Härigenom kunna eleverna

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kuwjl. Maj:ts proposition nr JO.

141

bliva disponibla vid truppförbanden under de perioder, då officersbeliovet

iir störst.

Inspektören för militärläroverken bär, som ovan nämnts, beräknat den

genom övergång till tvååriga kurser förorsakade kostnadsökningen till 7,000

kronor, därav 1,000 kronor till lärararvoden och 6,000 kronor till artilleri­

tillämpningsövningar (ammunitionskostnader icke inräknade). Därutöver torde

emellertid högskolans undervisningsanslag behöva ökas med 1,000 kronor

för skrivmaterialier, bränsle, lyse m. in. De ökade resekostnaderna kunna

beräknas uppgå till omkring 2,700 kronor.

Några särkilda kostnader för ammunition under allmänna kursens artilleri­

tillämpningsövningar torde icke behöva beräknas. Enligt vad jag inhämtat,

är nämligen avsikten att till dessa övningar uteslutande förlägga vissa tek­

niska skjutningar för artilleridepartementets räkning. Sådana skjutningar

måste under alla omständigheter företagas. Kostnaderna för desamma äro

medräknade i det nuvarande ammunitionsanslaget.

Införandet av tvååriga allmänna kurser skulle alltså medföra eu kost­

nadsökning av sammanlagt 10,700 kronor.

Med hänsyn till den stora militära betydelsen av att ifrågavarande or­

ganisationsförändring kommer till stånd, anser jag mig, trots de därmed

förenade ökade kostnaderna, böra förorda densamma.

På grund av vad inspektören för militärläroverken anfört beträffande

den av försvarsrevisionen föreslagna indragningen av förste expeditions-

vaktbefattningen, finner jag mig icke kunna biträda revisionens förslag

härutinnan. Om jag således anser, att berörda befattning icke kan in­

dragas, synes densamma dock av besparingsskäl böra nedflyttas till en

expeditionsvaktbef attning.

I övrigt bör personalstaten för högskolan i huvudsak beräknas, på sätt

revisionen föreslagit. Såsom jag i det föregående (sid. 132) framhållit, böra

dock adjutanten och de båda lärarna i artilleri samt lärarna i befästnings­

konst och förbindelselära å högskolans stat uppföras med arvoden.

Artilleri- och ingenjörhögskolans stat bör alltså bestå av:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, tillika bibliotekarie, kapten,

1 redogörare, pensionerad officer,

4 lärare i militära ämnen, kaptener,

övriga lärare och biträdande lärare i militära ämnen, förslagsvis sam­

manlagt 5,

förslagsvis 4 lärare i civila ämnen,

repetitörer till erforderligt antal,

2 expeditionsvakter samt

1 maskinist.

Av denna personal böra å artilleri- och ingenjörhögskolans stat adju­

tanten samt 4 lärare i militära ämnen uppföras med arvoden såsom kap­

tener.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

Inspektören

för kavalle­

riet.

Chefen för

generalstaben,

4.

Ridskolan.

Lärokurs vid ridskolan, som är förlagd till Strömsholms slott i Väst­

manland, börjar varje år på hösten och fortgår omkring 10 månader. För

fortsatt utbildning kunna därtill villiga och lämliga officerare ånyo kom­

menderas till skolan för att genomgå ytterligare en lärokurs.

Ridskolans ständiga personal utgöres av:

1 chef,

1 bataljonsveterinär, med skyldighet att även bestrida veterinärvården

vid Utnäslöts remontdepå,

1 redogörare,

1 förvaltare,

1 förste lärare i ridning,

2 andre lärare i ridning,

1 lärare i krigsvetenskap, tillika adjutant,

1 maskinist,

1 hovslagarunderbefäl samt

nödigt antal stallbetjänte.

Till chef förordnas en officer av kavalleriet, vilken avstår sina å veder­

börligt regementes stat uppförda avlöningsförmåner och i stället från rid­

skolans stat uppbär arvode, motsvarande majors avlöning. Av den övriga

personalen åtnjuta bataljonsveterinären, redogöraren, förvaltaren och maski­

nisten samtliga sina avlöningsförmåner från ridskolans stat. För den åter­

stående personalen äro i staten upptagna vissa arvoden (för hovslagar-

underbefälet dagtraktamente).

Försvarsrevisionen har räknat med ett årligt elevantal av 16, därav 11

från kavalleriet (för båda kurserna tillsammans), 3 från artilleriet samt 1

från vardera av fortifikationen och trängen.

Någon anledning att låta chefens avlöningsförmåner utgå i form av arvode

syntes revisionen icke förefinnas, utan borde chefen för ridskolan uppföras

med fast lön å skolans stat.

Likaså borde de fyra lärarna uppföras med fast lön å ridskolans stat,

därvid förutsattes, att förste läraren i ridning och den ene av andre

lärarna i samma ämne skulle vara ryttmästare samt den återstående andre

läraren i ridning och läraren i krigsvetenskap löjtnanter.

Beträffande ridskolans övriga personal hade revisionen icke någon ändring

att föreslå.

Inspektören för kavalleriet har framhållit, att det vid tillsättandet av

lärare vid ridskolan vore fördelaktigt att icke vara bunden vid val inom

blott en tjänstegrad. Ridskolans stat borde därför upptaga två ryttmästare-

och två löjtnantsbeställningar, vilka finge fritt disponeras för tillsättande

av samtliga nyssnämnda lärare.

Chefen för generalstaben har framhållit, att därest vissa år antalet elever

ur kavalleriet understege det beräknade, borde officerare ur infanteriet kunna

Kandi. Maj.ts proposition nr 20.

14:5

beordras såsom elever, emedan detta truppslag numera vore ganska rikligt

försett med liästmateriel.

I överensstämmelse med vad som anförts under krigsskolan, borde chef

och lärare uppföras å ridskolans stat med arvoden. Härvid borde inspek­

törens för kavalleriet ovan angivna förslag iakttagas.

Staten för ridskolan torde böra bestämmas i enlighet med försvarare^-

sionens förslag, dock med de jämkningar, som föranledas av de utav in­

spektören för kavalleriet och chefen för generalstaben framställda ennrin-

^Cix XXui •

#

För båda kurserna tillsammans beräknas det årliga elevantalet i regel

komma att uppgå till 18, därav från kavalleriet 12, från artilleriet 4 samt

från vardera fortifikationen och trängen 1. Därest antalet elever något åi

understiger det beräknade, torde officerare ur infanteriet böra kunna be­

ordras såsom elever.

Såsom hästskötare vid ridskolan böra för varje tjänstgöringsomgång avses

25 till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga.

Ridskolans stat bör alltså utgöras av:

1 chef, major,

1 förste lärare,

1 andre lärare,

1 lärare, tillika adjutant,

1 andre lärare,

1 bataljonsveterinär,

1 redogörare,

förvaltare, pensionerad sekund­

officer,

maskinist,

stallbetjänte till erforderligt antal

samt

1 liovslagarbeställningsman beor­

drad ur Livgardet till häst.

För de fyra lärarna uppföras å ridskolans stat arvoden för 2 ryttmästare

och 2 löjtnanter (sid. 132).

5. Infanteriofficer sskolan.

Generalskommissionen har uti sitt över försvarsrevisionens förslag av-

givna yttrande framhållit, att det icke minst vid en armé med jämförelse- °“40'

vis kort utbildningstid för de värnpliktiga vore av största vikt, att be­

fälets utbildning och särskilt officersutbildningen intoge en liog stånd­

punkt, samt att fördenskull icke några åtgärder försummades, som vore

ägnade att befordra officerns kompetens för sitt kall. Den utbildning och

de kunskaper, som meddelades vid krigsskolan, syntes emellertid numera

icke kunna anses tillräckliga för den blivande officern.

Redan före världskriget hade en påbyggnad av vissa delar av officers­

utbildningen visat sig erforderlig; efter detsamma hade detta behov än

mera gjort sig gällande. Då en förlängning av krigsskolekursen icke syntes

böra ifrågasättas på grund av dess sannolikt menliga inverkan på officern-

rekryteringen och med hänsyn till vikten av att officern, innan han bi-

bragtes erforderlig påbyggnad på sin första officersutbildning, vunne ökad

144

Inspektören

för militär­

läroverken.

praktisk erfarenhet och mognad, borde de sålunda uppkomna kraven på

ökad officersutbildning tillgodoses vid obligatoriska utbildningskurser eller

skolor för subalternofficerare.

För artilleiiets och fortifikationens samt kavalleriets officerare vore dessa

krav redan i huvudsak tillgodosedda vid artilleri- och ingenjörhögskolans

allmänna kurser respektive ridskolan.

För utbildningen av infanteriets officerare funnes däremot icke någon

härmed jämförlig obligatorisk skola. Generalskommissionen hade ansett sig

böra taga under omprövning, huruvida icke det avsedda syftet för kost­

nadernas nedbringande kunde vinnas därigenom, att ifrågavarande utbild-

ning anoidnades i anslutning till infanteriskjutskolan. Därest närmare

utredning \isade, att sa utan olägenhet kunde ske, ville kommissionen

föreslå:

att obligatorisk utbildning för infanteriets subalternofficerare, i syfte att

meddela dem ökade insikter i de ämnen och utbildningsgrenar, vari kun­

skap erfordrades för truppens handhavande och uppfostran samt infanteri­

förbandens ändamålsenliga utbildning och ledning, måtte anordnas i an­

slutning till infanteriskjutskolan;

att denna skola måtte benämnas »infanteriofficersskolan» och ställas

under befäl av chefen för infanteriskjutskolan; samt

att infanteriofficersskolan måtte uppdelas i en till vintermånaderna för-

lagd, huvudsakligen teoretisk kurs samt en huvudsakligen praktisk som­

markurs.

Till genomgående av infanteriofficersskolan eller del av densamma borde

i viss utsträckning även officerare ur andra truppslag än infanteriet kunna

beordras. Då någon motsvarande skola icke kunde anordnas för trängens

subalternofficerare, borde dessa såsom regel genomgå infanteriofficersskolan.

Inspektören för militärläroverken har framhållit bland annat, att utveck­

lingen inom krigstekniken ställde helt andra krav än förr på officerns,

särskilt infanteriofficerns, tekniska utbildning. På senare tiden hade vidare,

särskilt efter världskriget, intresset ökats för de psykologiska faktorer,

som övade inflytande på trupputbildning och ^uppföring. Detta hade

lett till krav på att officerspersonalen måtte erhålla en allsidig och för­

djupad förberedelse för sitt kall såsom ledare, uppfostrare och utbildare

av de underlydande. Det ämne, som på grund därav tillförts officersut­

bildningen, hade benämnts militärpedagogik. Den krigshistoriska under­

byggnad- som för närvarande kunde medhinnas vid krigsskolan, vore allt­

för otillräcklig. I ämnet taktik bibragtes krigsskoleeleverna jämförelsevis

goda teoretiska kunskaper. Däremot stode tillräcklig tid icke till för­

fogande för de applikatoriska övningarna. De ämnen, som företrädesvis

krävde ett fördjupat studium såsom påbyggnad till krigsskolekursen, vore

således militärteknik, militärpedagogik, krigshistoria och taktik.

I fråga om infanteriofficersskolans organisation syntes den lämpligaste

lösningen vara, att skolan i sin helhet underställdes chefen för infanteri-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

145

skjutskolan. Härmed vunnes bland annat större möjligheter att vid un-

visningen och utbildningen låta teori och praktik omväxla på lämpligt

sätt samt bättre förutsättningar för ett smidigare utnyttjande för under­

visningen av skjutskolans lärarkrafter.

Enligt inspektörens för militärläroverken uppfattning borde infanteri-

officersskolan uppdelas uti:

a) en huvudsakligen teoretisk, till Stockholm förlagd vinterkurs under

omkring fem månader;

b) en huvudsakligen praktisk, till llosersberg förlagd sommarkurs under

omkring 70 dagar; samt

c) eu förslagsvis till Järvafältet förlagd pionjärkurs (tillämpningskurs)

på omkring 10 dagar under sommaren.

Under vinterkursen borde meddelas undervisning i militärteknik, mili­

tärpedagogik, krigshistoria och taktik ävensom i ridning. Den till Ito­

sersberg förlagda kursen borde omfatta den nuvarande subalternofficers-

kursen vid infanteristutskolan, utökad med huvudsakligen tillämpad mili­

tärteknik.

Enligt verkställda beräkningar skulle merkostnaden — 61,300 kronor —

för den föreslagna infanteriofficersskolan kunna täckas med besparingar,

vilka i händelse av nämnda skolas inrättande möjliggjordes beträffande

andra av försvarsrevisionen föreslagna utbildningskurser.

Chefen för generalstaben har anfört, att en ökad utbildning av in- Chefen för

fanteriets subalternofficerare sedan länge vore av behovet påkallad. Detta

krav hade, som inspektören för militärläroverken framhållit, blivit än mera

trängande efter världskriget. Det hade emellertid för chefen för general­

staben icke varit möjligt att under den tid, som stått till förfogande,

grundligt utreda alla de frågor, som stode i samband med organisationen

av den föreslagna »infanteriofficersskolan» — särskilt frågan, huruvida det

i staterna upptagna antalet officerare medgåve inrättandet av en dylik

skola — och att verkställa härför erforderliga kostnadsberäkningar. Det

förefölle dock möjligt att inom ramen av de anslag, som föreslagits utgå

till särskilda utbildningskurser m. m., tillgodose det framställda kravet.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser även jag, att ett

Departements-

verkligt behov av en skola av ifrågavarande slag förefinnes. Som chefen

för generalstaben framhållit, kräves emellertid ytterligare utredning, innan

man kan tillfullo överblicka de med en dylik skolas inrättande i olika

hänseenden förenade konsekvenser och således bliva i stånd att taga be­

stämd ståndpunkt till denna angelägenhet. En given förutsättning synes

mig dock vara, att kostnaderna för skolan kunna kompenseras genom

indragning av vissa av de i förevarande förslag nu ingående »särskilda

kurser».

Jag finner mig således böra förorda, att frågan angående organiserandet

av en »infanteriofficersskola» göres till föremål för särskild utredning sna­

rast möjligt efter det beslut angående härordningen blivit av statsmakterna

fattat.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A höft. (Nr 20.)

212523

10

146

Kung!. Majits proposition nr 20.

Nuvarande

organisation,

Försvars

-

revisionen.

6. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Undervisningen vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet eller, som

den i allmänhet benämnes, infanterishjutslcolan, vilken är förlagd till Ilo-

sersbergs slott och kungsgård i Uppland, är fördelad på tre olika kurser,

nämligen en kurs för yngre subalternofficerare, en kurs för kompanichefer

och en kurs för majorer. Under de senaste åren hava jämväl i mer eller

mindre nära anslutning till infanteriskjutskolan anordnats vissa extra kur­

ser, nämligen kulsprutekurser, s. k. vinterkurser i övre Norrland samt

kurser för utbildning av underofficerare i skjutning och eldstrid.

Infanteriskjutskolan står under befäl och överinseende av inspektören

för infanteriet. Dess personal utgöres av:

1

1

3

5

5

1

chef,

adjutant,

förste lärare,

andre lärare,

repetitörer,

läkare,

1 redogörare,

1 förvaltare,

1 väbel,

1 gevärshantverkare och

1 köksföreståndare, tillika expeditions-

biträde.

Chefen uppbär från skjutskolans stat arvode, motsvarande överstelöjt­

nants lön. Förvaltaren och väbeln åtnjuta avlöning i form av arvoden

från skjutskolans stat. För den övriga personalen äro endast beräknade

vissa arvoden och dagtraktamenten för den tid, tjänstgöringen pågår.

Frågan om infanteristutskolans omorganisation och förläggning har

länge stått på dagordningen. Senast har denna fråga varit föremål för

behandling av särskilda inom lantförsvarsdepartementet år 1917 tillkallade

sakkunniga. Uti sitt den 9 februari 1918 i ämnet avgivna betänkande

föreslogo ifrågavarande sakkunniga dels inrättandet av vissa nya kurser och

dels en utökning av elevantalet. Vidare skulle eu förstärkning ske av

skolans såväl lärår- som förvaltningspersonal. Slutligen föreslogo de sak­

kunniga, att skjutskolan jämväl för framtiden borde vara förlagd till

Eosersberg.

Försvarsrevisionen har förklarat sig anse, att det för bibringande av en

riktig uppfattning angående samverkan i striden mellan infanteriets olika

vapen otvivelaktigt skulle vara en fördel, därest skolan även finge sig

anförtrodd officerspersonalens utbildning i handhavandet av infanteriets

särskilda stridsmedel, såsom granatkastare, infanterikanoner, handgranater,

gevärsgranater, rök- och lysmedel m. m. Intill dess förläggningsfrågan

blivit slutgiltigt ordnad, borde emellertid skjutskolan icke taga någon direkt

befattning med utbildningen i berörda särskilda stridsmedel. Jämväl fram­

deles borde skjutskolan utgöra en central undervisningsanstalt för arméns

befäl samt en till krigsstyrelsens förfogande stående försöksanstalt och

sakkunnig institution.

Enligt revisionens förslag skulle följande kurser anordnas vid skjutsko­

lan, nämligen kurs om 70 dagar för subalternofficerare i två omgångar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

147

kurs om 30 dagar för majorer (överstelöjtnanter) och kaptener (ryttmästare)

i två omgångar, kurs om 40 dagar för sergeanter samt kulsprutekurs om

40 dagar för kompaniofficerare. Samtliga kurser med undantag av kul-

sprutekursen borde förläggas till sommaren före repetitionsövningarnas

början. För sommarkurserna erforderlig övningstrupp av värnpliktiga kunde

enligt den av revisionen föreslagna organisationen endast disponeras under

senare delen av den andra kursen för subalternofficerare. För tillgodo­

seende av behovet av övningstrupp under första subalternofficerskursen

och förra delen av den andra stode därför ingen annan utväg öppen än

att för ändamålet taga i anspråk manskap ur de för volontärernas utbild­

ning mer eller mindre centralt anordnade rekrytskolorna.

För att regementscheferna vid infanteriet och kavalleriet skulle komma

i tillfälle att taga närmare kännedom om vid skjutskolan rådande utbild­

nings- och andra förhållanden, borde årligen sex regementschefer ur nämnda

truppslag beordras att under eu tid av högst 10 dagar följa utbildningen

vid skolan.

Chefen, adjutanten samt förste lärarna i skolskjutning, fältmässig skjut­

ning och teknik borde uppföras med fast lön å skjutskolans stat och

befattningarna såsom förvaltare, väbel och köksföreståndare besättas med

pensionerade underofficerare med arvoden å skolans stat.

Beträffande skjutskolans förläggning hade av de handlingar, som blivit

till revisionen överlämnade, framgått, att samtliga i ärendet hörda myn­

digheter givit ett bestämt företräde åt Bosersbergsalternativet såsom det

ur såväl militär som ekonomisk synpunkt fördelaktigaste. Jämväl revi­

sionen ville det förefalla, som om detta alternativ skulle vara det bästa

av de under utredningen framkomna. Då emellertid möjligheten av att

på annat sätt lösa förläggningsfrågan måhända icke vore utesluten —

något som revisionen dock icke varit i tillfälle ått närmare undersöka —

och då i varje fall en ytterligare ekonomisk utredning med anledning av

de under senaste åren inträdda förändrade prisförhållandena syntes erfor­

derlig, hade revisionen icke ansett sig böra göra något bestämt uttalande

rörande skjutskolans framtida förläggning, lievisionen ansåge sig endast

böra framhålla, att då den av revisionen föreslagna sergeantkursen icke

kunde utan vidtagande av vissa nybyggnads- och ändringsarbeten förläg­

gas till Bosersberg, densamma lämpligen borde, intill dess skjutskolans

förläggningsfråga erhållit sin lösning, avhållas i Stockholm, där erforderlig

inkvartering kunde beredas och Järvafältet erbjöde lämplig terräng för

skjutövningarnas bedrivande.

Inspektören för infanteriet har bland annat framställt förslag angående

anordnande av en teknisk kurs ävensom i fråga om ökade förmåner till

chef och lärare.

Chefen för generalstaben har anfört, att den av inspektören för infan­

teriet föreslagna tekniska kursen i och för sig vore önskvärd. Viktigare

syntes dock vara, att infanteriskjutskolan, i överensstämmelse med vad

Inspektören

för infan­

teriet.

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

försvarsrevisionen anfört, sattes i stånd att bibringa en riktig uppfattning

angående samverkan i striden mellan infanteriets olika vapen. En omläggning

av undervisningen i antydd riktning borde därför äga rum, så snart förlägg­

nings- och övningsplats gjorde detta möjligt. Av ekonomiska skäl syntes de

av inspektören för infanteriet ifrågasatta höjningarna av ersättningen till chef

och lärare icke böra tillstyrkas, synnerligast som de i flera fall syntes

gå utöver för personalen vid övriga skolor m. m. bestämda förmåner.

På grund av anförda förhållanden borde skjutskolans organisation under

den närmaste tiden bestämmas i enlighet med försvarsrevisionens förslag,

dock med iakttagande av vad chefen för generalstaben beträffande upp­

förande i staten av arvoden åt vissa lärare m. fl. anfört under krigsskolan.

I överensstämmelse med den av försvarsrevisionen uttalade uppfattningen

synes det även mig, som om Rosersberg ur såväl militär som ekonomisk

synpunkt vore den lämpligaste förläggningsplatsen för infanteristutskolan.

Då emellertid, som revisionen framhållit, möjligheten av att på annat sätt

lösa förläggningsfrågan måhända icke är utesluten, har jag icke ansett

mig böra nu framställa förslag i förevarande hänseende, utan synes för­

läggningsfrågan lämpligen böra upptagas till prövning, så snart statsmak­

terna fattat beslut angående ny härordning.

Infanteristutskolan torde tillsvidare böra organiseras, i enlighet med

vad försvarsrevisionen föreslagit. I samband med verkställandet av den

av mig (sid. 145) förordade utredningen angående »infanteriofficersskolan»

bör givetvis även undersökas, vilka ändringar anordnandet av en dylik

skola kan föranleda beträffande infanteristutskolans organisation.

Några större svårigheter att tillgodose behovet av övningstrupp vid in­

fanterist utskolan torde med den av mig föreslagna tjänstgöringsskyldig­

heten för de infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga icke komma

att möta.

Med avseende å beordrandet av elever till de olika kurserna synas de

av revisionen föreslagna grunderna böra följas.

I enlighet med vad jag i det föregående (sid. 132) anfört i fråga om

de officerare, vilka av revisionen föreslagits att uppföras å militärlärover­

kens stater, bör avlöningen åt adjutanten och förste lärarna uppföras å

inf an teriskj utskolans stat såsom arvoden till samma belopp som respektive

löner.

Skjutskolans för infanteriet och kavalleriet stat bör alltså bestå av:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, tillika redogörare och bibliotekarie,

1 biträdande adjutant, subalternofficer, beordrad ur truppförbanden under

högst 160 dagar,

3 förste lärare,

10 andre lärare, kaptener, beordrade ur truppförbanden, därav 5 under

högst 160 dagar och 5 under högst 50 dagar,

12 repetitörer, subalternofficerare, beordrade ur truppförbanden, därav

7 under högst 160 dagar och 5 under högst 50 dagar,

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

149

samtliga pensionerade

sekundofficerare,

1 läkare, beordrad under högst 200 dagar,

1 förvaltare,

1 väbel,

1 köksföreståndare, tillika biträde åt väbeln,

1 vapenhantverkarfurir av 2. klassen, beordrad ur Svea livgarde under

högst 200 dagar.

Av denna personal böra å staten för skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet med arvocfen uppföras:

adjutanten: med arvode såsom löjtnant; samt

de tre förste lärarne: med arvoden såsom kaptener.

7. Artilleriskjutskolorna.

Artilleristutskolorna äro av två slag, nämligen fältartilleriets skjutskola

samt fästnings- och positionsartilleriets skjutskola.

I motsats till vad förhållandet är beträffande de övriga militära under­

visningsanstalterna, hava artilleriskjutskolorna icke någon fast bestående

organisation. Visserligen finnes för dem liksom för andra skolor en

stat fastställd, men denna har mera karaktären av en anslagsberäkning

än av en stat i egentlig bemärkelse. Skolorna sammandragas varje år, och

deras närmare organisation liksom ock antalet elever bestämmes genom

särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade generalorder. De beräknas i staten

pågå under en tid av 6 veckor. Fältartilleriets skjutskola sammandrages

å Skillingaryd. Fästnings- och positionsartilleriets skjutskola plägar sam­

mandragas å Marma skjutfält eller å Karlsborg. Största delen av skjut­

skolornas stabs- och elevpersonal plägar under vintern sammandragas under

14 dagar för bildande av den i artilleriets särskilda vinterutbildning in­

gående artilleriets vinterskjritskola. Denna skola är strängt taget en fort­

sättning av artilleriskjutskolorna, ehuru därmed förenade kostnader bestri­

das av vinterövningsanslaget.

Försvarsrevisionen har i fråga om artilleriskjutskolorna framhållit bland

annat, att den nuvarande organisationen med särskilda skjutskolor för

fältartilleriet samt för fästnings- och positionsartilleriet grundade sig på

den tidigare rådande uppfattningen, att ifrågavarande vapen icke blott

hade skilda uppgifter, utan även komme till användning vart för sig obe­

roende av varandra. Under världskriget hade emellertid skapats helt nya

och ändrade förfaringssätt för artilleriets användning, så att blandade

artillerigrupper samt när- och fjärrstridsgrupper, sammansatta av batterier

av olika pjässlag, införts. Under sådana förhållanden kunde den nuva­

rande anordningen med en särskild skjutskola för fältartilleriet samt en

särskild skjutskola för fästnings- och positionsartilleriet icke längre anses

ändamålsenlig. I stället borde dessa skolor sammanslås till en enda för

artilleriet i dess helhet gemensam skjutskola. En dylik organisation hade

också varit försöksvis tillämpad alltsedan år 1918, och hade de därvid

Nuvarande

organisation

.

Försvars­

revisionen.

150

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Departements­

chefen.

Försvars-

revisionen

.

vunna erfarenheterna tillfullo ådagalagt lämpligheten av den vidtagna an­

ordningen.

Då försvarsrevisionens ifrågavarande förslag av myndigheterna lämnats

utan erinran, finner jag, som jämväl i övrigt ansluter mig till vad revi­

sionen i detta sammanhang föreslagit, mig böra föreslå:

att de nuvarande särskilda skjutskolorna för fältartilleriet samt för fäst­

nings- och positionsartilleriet sammanslås till en för artilleriet i dess hel­

het gemensam skjutskola;

att den för skolan avsedda fast anställda personalen skall utgöras av

1 överste, chef, och 1 kapten, adjutant, båda inräknade i den för artilleri­

staben erforderliga personalen; samt

att skjutskolan, vilken förutsättes pågå under en tid av sju veckor,

fortfarande såsom hittills organiseras på stab, kurser och instruktions-

divisioner, allt på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer.

Luftvärnsartilleriregementets skarpskjutningar torde i regel böra anord­

nas vid förläggningsorten (sid. 103). Officerarna vid detta regemente böra

dock beordras till artilleriets skjutskola i samma ordning som artilleriets

övriga officerare.

8. Gymnastiska centralinstitutet.

Beträffande gymnastiska centralinstitutet har försvarsrevisionen fram­

hållit, att det icke tillhörde de militära undervisningsverken utan utgjorde

eu under ecklesiastikdepartementet lydande civil utbildningsanstalt. Då

emellertid bland institutets uppgifter inginge att utbilda för armén erfor­

derliga instruktörer i gymnastik och vapenföring, ansåge revisionen sig

böra angiva, huru enligt dess uppfattning detta militära syfte lämpligen

borde tillgodoses.

Yid institutet anordnades tre särskilda årskurser, nämligen en instruk­

törskurs, en gymnastiklärarkurs och en sjukgymnastikkurs. Av dessa

kurser hade den förstnämnda en varaktighet av omkring 7 månader och

påginge vardera av de båda senare omkring 8 månader. Genomgående av

instruktörskursen utgjorde förutsättning för deltagande i gymnastiklärar-

kursen och genomgående av båda dessa kurser villkor för deltagande i sjuk­

gymnastiska kursen.

För genomgående av instruktörs- och gymnastiklärarkurserna beordrades

årligen visst antal officerare från arméns truppförband. Dessa uppbure

under kommenderingen rese- och traktamentsersättning. Officer kunde efter

ansökan på egen bekostnad få genomgå den sjukgymnastiska kursen.

Dessa långvariga bortkommenderingar medförde tydligen avsevärda kost­

nader för statsverket samt stora olägenheter för tjänstens upprätthållande

vid truppförbanden. Det måste därför framstå såsom ett önskemål, att

kommenderingarna från armén inskränktes till vad som vore oundgängligen

erforderligt. Ett steg i sådan riktning syntes vara att begränsa ifråga­

varande kommenderingar till endast ett läroår. Det ville nämligen före-

151

falla, som om (let för instruktörskap i dessa ämnen erforderliga kunskaps-

måttet mycket väl skulle kunna inhämtas på en tid av omkring 10 må­

nader. Då emellertid en dylik anordning förutsatte eu omläggning av

undervisningen vid institutet, liade revisionen icke ansett sig kunna göra

något närmare uttalande härutinnan. Vid beräknandet av truppförbandens

stater hade revisionen emellertid utgått ifrån att kommenderingarna komme

att omfatta endast ett undervisningsår.

Generalskommissionen har såsom sin uppfattning uttalat, att eu ettårig

Gencrals-

kurs såsom regel kunde vara tillfyllest. Nödvändigt vore dock, att ett sloncn.

antal officerare bibragtes ett högre mått av utbildning på ifrågavarande om­

råde, än som under ett läroår kunde meddelas.

Den av försvarsrevisionen föreslagna anordningen förutsätter, såsom revi-

Departements-

sionen ock framhållit, en omläggning av undervisningen vid gymnastiska

chefen.

centralinstitutet. Då emellertid, enligt vad jag inhämtat, en sådan om­

läggning för närvarande icke synes vara att förvänta, torde officerare tills­

vidare fortfarande böra beordras till instruktörs- och gymnastiklärarkur-

serna. Med hänsyn till den av mig föreslagna härordningen torde antalet

elever vid den förra kursen böra vara högst 2 0 samt vid den senare

högst 8.

9. Särskilda utbildningskurser.

Jämte den undervisning, som meddelas vid de i det föregående omför-

mälda skolor — krigsskolan, krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhög­

skolan, ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, artilleiiskjut-

skolorna samt gymnastiska centralinstitutet — torde liksom hittills böra

anordnas vissa särskilda utbildningskurser för meddelande åt erforderligt

antal av arméns officerare och sekundofficerare av nödig specialutbildning

i vissa hänseenden.

Förutom nuvarande kurser har försvarsrevisionen i sitt förslag upptagit

Försvars-

revisionen.

bland andra följande:

en årlig kurs om 3 månader för utbildning av subalternofficerare eller

yngre kaptener (ryttmästare) i signal-(förbindelse-)t jånst;

en årlig kurs om 40 dagar för utbildning vid infanteriet av subaltern­

officerare eller yngre kaptener ävensom sergeanter i infanteriets särskilda

stridsmedel, vilken kurs, såsom i det föregående (sid. 146) nämnts, av revi­

sionen förutsattes framdeles bliva förlagd till infanteriskjutskolan,

en i regel årlig kurs om 70 dagar för utbildning av subalternofficerare

eller yngre kaptener (ryttmästare) vid infanteriet och kavalleriet ävensom

sergeanter vid infanteriet i pionjärtjänst;

en årlig kurs om 14 dagar för utbildning av subalternofficerare eller

yngre kaptener (ryttmästare) i gastjänst', samt

en kurs om 6 veckor vartannat år för utbildning av kasernofficerare.

Då den utbildning, som är avsedd att meddelas i ovannämnda, av re-

Departements

visionen föreslagna nytillkommande utbildningskurser, är nödvändig, sär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

152

skilt med hänsyn till nutida beväpning och utrustning m. m., finner jag

mig böra förorda, att dylika kurser anordnas, samt att de organiseras

enligt de av revisionen föreslagna grunderna.

Därest den i det föregående omförmälda infanteriofficersskolan framdeles

skall kunna komma till stånd, böra, såsom redan förut framhållits, sådana

inskränkningar vidtagas beträffande ifrågavarande utbildningskurser, att kost­

naderna för skolan därigenom kompenseras. Någon anledning att för när­

varande taga hänsyn härtill vid beräknandet av kostnaderna för kurserna

synes mig dock icke föreligga.

Utbildningen av flygare och flygspanare upptages till behandling i annat

sammanhang.1

Övriga utbildningskurser — t. ex. kurser för utbildning av vapen- och

besiktningsofficerare, ballongspanare, intendents- och förvaltaraspiranter —

synas böra anordnas efter de av revisionen angivna grunderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

10. Beordrande av sekundofficerare till utbildningskurser in. in.

underofficers-

1

“tt

ÖVer. f°rsvarsrevisionens betänkande avgivna yttrande har Svenska

förbundet.

underofficer sförbundet framliallit, att underofficerarna enligt revisionens för­

slag fortfarande komme att undanhållas specialutbildning — åtminstone i

fråga om kvalificerad tjänst även i de fall, då deras praktiska erfarenhet

och utbildning kunde göra dem fullt ägnade att tillgodogöra sig densamma.

Förbundet föresloge, att tillgång måtte beredas underofficerare till genom­

gående av särskilt anordnade skolor och kurser i större utsträckning, än

revisionen förutsatte (gymnastikinstruktörskurs vid gymnastiska centralinsti­

tutet, ridskolan, flygskola, kurs för eldledare vid artilleriets skjutskola,

vapenvårds- och kasernvårdskurser in. fl.).

CheJncra[-

Chefem för generalstaben har förklarat sig anse, att underofficerarnas

SI önskemål att i större utsträckning än hittills bliva kommenderade till ut­

bildningskurser borde beaktas, i den man det vore förenligt med statens

föidel. Kurser av detta slag avsage i regel att utbilda den personal, som

erfordrades för att leda utbildningen vid truppförbanden. Såsom elever

borde i främsta rummet beordras officerare. Då det gällde avgöra, huru­

vida och i vilken omfattning underofficerare (sergeanter) borde beordras

till en dylik kurs, måste hänsyn tagas därtill, att en sergeant, sedan han

befordrats till fanjunkare, i allmänhet icke vidare sysslade med utbildning

och sålunda icke längre hade någon egentlig användning för de kunskaper

och färdigheter, han fått inhämta under kursen i fråga. Redan av spar-

samhetsskäl kunde därför beordrandet av underofficerare till dessa kurser

endast ske i jämförelsevis ringa omfattning.

Yad beträffade kommendering till flygtjänst, syntes underofficersförbundet

hava förbisett, att enligt g. o. nr 28 den 12 januari 1923 intet hinder

mötte för underofficer, som i fråga om ålder och fysisk lämplighet upp­

fyllde där stadgade fordringar, att utbildas till flygplanförare.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 20.

153

Att sekundofficerarnas utbildning tillgodoses på bästa möjliga sätt är

givetvis i och för sig önskvärt. Då det gäller att bedöma, i vilken utsträck­

ning sekundofficerare böra beordras till genomgående av särskilda utbild-

ningskurser, måste emellertid de av cliefen för generalstaben framhållna

synpunkterna beaktas. Av kostnadsskäl har jag således icke ansett mig

kunna i förevarande hänseende gå längre, än vad försvarsrevisionen före­

slagit. Som under avdelningen »Flygvapnet» omförmäles, förutsattes dock,

att underbefäl och sekundofficerare i viss utsträckning årligen beordras

till utbildning såsom flygare.

F.

Lägre truppförband.

1. Allmänna synpunkter.

Vid beräknandet av staterna för regementen och kårer torde de av för­

svarsrevisionen (Del 1, sid. 367 — 371) angivna allmänna grundsatserna i

huvudsak böra följas.

För kostnadernas nedbringande måste sålunda eftersträvas att i möj­

ligaste mån begränsa den aktiva personalen. I staterna bör därför icke

uppföras sådan personal i större omfattning, än som anses oundgängligen

erforderlig, och bör härvid befälsbehovet beräknas med hänsyn till de ut-

bildningsförhållanden, vilka äro rådande, då (huvuddelen av) de till linje­

tjänst uttagna värnpliktiga äro inkallade till fullgörande av första tjänst­

göring. Det under repetitionsövningarna samt vid mobilisering inträdande

ökade behovet av befäl beräknas komma att fyllas med reservpersonal,

f. d. fast anställt och värnpliktigt befäl m. fl.

För besparingars vinnande har försvarsrevisionen föreslagit anställande

vid truppförbanden mot skäliga arvoden av pensionerad personal för tjänst­

göring i vissa befattningar, för vilka aktiv personal enligt nuvarande

organisation toges i anspråk, men vilka icke vore av den natur, att för

deras bestridande sådan personal oundgängligen erfordrades. Denna an­

ordning anser även jag mig böra förorda, dock med den skillnad, att — av

skäl, som i annat sammanhang (sid. 204) närmare angivas — till »rege-

mentskassörer» förordnade pensionerade sekundofficerare böra träda i stället

för de av revisionen föreslagna »förvaltningsofficerarna»

Vid beräknandet av befälsbehovet vid respektive truppförband (truppslag)

bör, såsom ock av revisionen förfarits, var för sig beräknas:

a) befälspersonat, som under (huvuddelen av) de till linjetjänst uttagna

värnpliktigas första tjänstgöring erfordras för den regemente eller kårvis

anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap;

b) erforderligt antal regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. samt

c) erforderligt tillägg för utom regemente eller kår beordrad personal.

Vid dessa beräkningar böra de av revisionen följda beräkningsgrunderna

i tillämpliga delar användas. Under »regementsofficerare, förvaltnings­

personal m, fl.» böra likväl även truppförbandens nuvarande förrådsförval-

Departements­

chefen.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

tare upptagas. Som i det följande (sid. 205) närmare omförmäles, förut­

sattes nämligen, att förrådsförvaltarna överföras från intendenturkårens stat

till respektive regementens och kårers stater.

För tjänstens behöriga upprätthållande under tjänstledighet, sjukdom,

bortkommendering på grund av tillfälliga uppdrag o. s. v. har revisionen

räknat med en personalreserv av 5 % för officerare och underofficerare

samt 2,5 % för underbefäl. I och för sig är det givetvis önskvärt att

hava tillgång på en dylik personalreserv. Emellertid torde man, som re­

visionen också framhållit, kunna förutsätta, att vid tjänstledighet, sjukdom

o. s. v. vederbörandes tjänst i allmänhet kan upprätthållas av närmast

underlydande. Där så icke kan ske, torde särskilda anordningar bliva

erforderliga för tillgodoseende av tjänstens behöriga gång under den tid,

förfallet varar. Dock synes icke med nödvändighet någon särskild perso­

nalreserv för ändamålet behöva beräknas, utan torde denna för kostna­

dernas nedbringande kunna uteslutas vid staternas beräknande.

Beträffande proportionen mellan officerare och sehundoffcerare (under­

officerare) har Svenska underofficersförbundet framhållit, att de yngre under­

officerarna borde i väsentligt högre grad än hittills tagas i användning för

plutonchefstjänst, i följd varav underofficersbeställningarnas antal borde

betydligt ökas utöver det av försvarsrevisionen föreslagna och officerarnas

antal i motsvarande grad minskas.

Med anledning härav har chefen för generalstaben bland annat fram­

hållit, att då den nuvarande medellönen för sergeant å D-ort vore 3,156

kronor, medan medellönen för en subalternofficer kunde beräknas till

3,844 kronor, samt ett utbyte under alla förhållanden vore tänkbart

endast i ringa omfattning, besparingarna skulle bliva mycket obetydliga.

En anordning av detta slag skulle å andra sidan vara förknippad med

allvarliga olägenheter. Så kunde antalet subalternofficerare med hänsyn

till lämpliga befordringsförhållanden icke sättas alltför lågt, då det särskilt

i fred vore önskvärt, att en viss mognad nåtts före inträdet i kaptens-

graden. En ökning av antalet sergeanter utan motsvarande ökning av

fanjunkarnas (styckjunkarnas) antal skulle även inverka på befordrings-

förkållandena inom under officerskåren, så att befordran till fanjunkare

(styckjunkare) komme att ske senare än med försvarsrevisionens stater.

För en allsidig utbildning, nödvändig för vidare befordran, måste såsom

adjutanter placerade subalternofficerare tid efter annan avlösas, varvid under­

officerare icke kunde komma i fråga. Även med hänsyn till den rena

trupptjänsten måste vissa betänkligheter resas. Tydligast framträdde detta

vid artilleriet och ingenjörtruppena, där genomgång av artilleri- och ingenjör­

högskolans allmänna kurs utgjorde kompetensvillkor för befordran till löjtnant.

Man torde nämligen få utgå ifrån att artilleri- och ingenjörhögskolan icke

inginge i de utbildningskurs er, till vilka underofficersförbundet ansåge, att

underofficerare borde beordras såsom elever. I ett betänkande, avgivet av

sakkunniga, tillkallade den 12 februari 1909, hade anförts, att en sänk-

155

ning av den teoretiska bildningsnivån, vare sig beträffande militär- eller

allmänbildning, bleve särskilt i våra dagar synnerligen betänklig, dels

emedan utvecklingen på det militära området nu för tiden ställde alltmera

stegrade krav just på teoretiska kunskaper och dels emedan handledningen

av den värnpliktiga ungdomen fordrade större allmänbildning av officeren

nu än tillförne. Det bleve nämligen icke till utbildningens fromma, om

ej officeren i regel även beträffande allmänbildning stode över sina under­

lydande i ledet. Att giva efter på dessa bildningskrav vore helt säkert

ett stort och ödesdigert steg bakåt. Dessa synpunkter hade icke förlorat

i betydelse, sedan betänkandet avgavs, utan snarare tvärtom. Någon för­

ändring av proportionen mellan antalet subalternofficerare och sergeanter

i den av underofficersförbundet ifrågasatta riktningen vore därför av militära

skäl icke lämplig. Att, såsom underofficersförbundet påvisat, antalet offi-

cianter (motsvarande sergeanter) i Danmark vore relativt större än i Sverige,

syntes bero på att officiantgraden i stor utsträckning avsåges för tjänst,

för vilken hos oss anlitades underbefäl.

I anslutning till vad chefen för generalstaben i förevarande hänseende

Departements

anfört, finner jag mig vid beräknandet av behovet av subalternofficer are och

sekundofficerare i huvudsak böra tillämpa samma beräkningsgrunder som

försvarsrevisionen. Då den för närvarande gällande uppdelningen av befälet

i övrigt å olika tjänstegrader i stort sett torde vara lämpligt avvägd,

anser jag, i likhet med revisionen, att den nuvarande proportionen bör

såvitt möjligt bibehållas.

I fråga om antalet meniga volontärer och beställningsmän torde i huvud­

sak böra tillämpas enahanda beräkningsgrunder som enligt revisionens

förslag.

I den följande redogörelsen för de olika truppslagens organisation be-

röres icke behovet av musikpersonal, läkare, veterinärer, regementspastorer

och reservpersonal samt icke heller behovet av hästar.

Då det sätt, varpå manskapsutbildningen ordnas, är av grundläggande be­

tydelse för fredsorganisationens utformande, har försvarsrevisionen vid be­

handlingen av de särskilda truppslagen ansett sig böra först redogöra för

huru denna utbildning förutsattes ordnad för de olika manskapskategori-

erna: till linjetjänst uttagna värnpliktiga, studenter och likställda, officers-

och reservofficersaspiranter, ersättningsreserv ävensom fast anställt man­

skap. Då de militära myndigheterna inom den givna ramen givetvis borde

äga full frihet i fråga om utbildningens ordnande på ändamålsenligaste

sätt, har revisionen emellertid icke ansett sig härvid böra ingå på några

närmare detaljer, utan begränsat sig till att i stora drag angiva, huru enligt

dess uppfattning utbildningen lämpligen borde anordnas. Revisionen har

vidare icke funnit sig böra ingå på frågan angående utbildningen av vissa

specialkategorier värnpliktiga och fast anställda, t. ex. kommissarier, visst sjuk­

vårdsmanskap, beställningsmän m. fl., enär detta skulle hava fört alltför

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

156

långt. Vid beräknandet av befälsbeliovet hade dock vederbörlig hänsyn

tagits jämväl till ifrågavarande kategoriers utbildning.

Vid behandlingen i det följande av de olika truppslagens organisation

synes redogörelsen för manskapsutbildningen lämpligen böra inskränkas till

att omfatta till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet, studenter och

likställda samt officers- och reservofficersaspiranter. Det fast anställda

manskapets utbildning torde däremot icke behöva i detta sammanhang be­

röras, utan detta spörsmål böra behandlas i samband med frågan angående

det fast anställda manskapets rekrytering. Redan här må likväl framhållas,

att de av försvarsrevisionen tänkta anordningarna för ifrågavarande man­

skaps utbildning i stort sett synas böra läggas till grund vid beräknandet

av respektive stater, dock med den skillnad, att i stället för den av revi­

sionen förutsatta ettåriga underofficersskolan föreslås en sekundofficersskola,

vilken — med uppehåll för repetition

sövd

ingarna — är avsedd pågå under

omkring 16 månader med början i mitten eller slutet av oktober månad.

Enligt nuvarande organisation erhåller den, som undfått avgångsbetyg

från krigsskolans officerskurs, konstitutorial såsom fänrik vid eller i rege­

mente. Efter två år erhåller sådan fänrik, därest han icke på grund av

olämplighet för tjänsten eller till följd av mindre gott uppförande anses

böra hos Kung], Maj:t föreslås till entledigande, i regel fullmakt såsom

underlöjtnant vid eller i regemente. För att kunna föreslås till löjtnant

fordras att hava varit officer i minst två år samt dessutom att hava genom­

gått vid kavalleriet ridskolan, vid artilleriet artilleri- och ingenjörhögskolans

allmänna artillerikurs samt vid fortifikationen artilleri- och ingenjörhög­

skolans allmänna fortifikationskurs.

Det antal år, som förflyter, innan underlöjtnant (fänrik) befordras till

löjtnant, är enligt nuvarande ordning uppenbarligen främst beroende av

vakansförhållandena. Då dessa kunna ställa sig väsentligt olika vid olika

truppförband, kommer befordran till löjnant ofta att äga rum mycket ojämnt

inom en och samma årskurs. Till följd av det nu tillämpade lönesy­

stemet uppstå härigenom orättvisor.

För att råda bot häremot har chefen för generalstaben föreslagit, att

den nuvarande underlöjtnantsgraden skulle avskaffas, samt att den, vilken

två år varit fänrik och därunder visat sig lämplig som officer på stat,

borde utnämnas direkt till löjtnant. För att denna anordning icke skulle

medföra ökade kostnader, har vidare förutsatts, att 2. löneklassen i under-

löjtnants-(fänriks-)graden skulle hänföras till löjtnantsgraden. Vid de trupp-

slag, där, enligt vad ovan nämnts, genomgåendet av vissa skolor utgör

villkor för befordran till löjtnant, skulle enligt generalstabschefens förslag

sådan befordran visserligen äga rum efter två års tjänst, men fullmakt å

beställningen erhållas först efter genomgången skola, och skulle officer,

vilken icke genomgått föreskriven skola senast tre år efter det han er­

hållit konstitutorial å löjtnantsbeställning, entledigas från innehavande be­

ställning. I staterna skulle de nuvarande löjtnants- och underlöjtnants-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

(fänriks-)beställningama uppföras under den gemensamma rubriken »löjt­

nanter och fänrikar».

Då eu önskvärd utjämning av befordrings- och löneförhållandena inom

subalternofficersgraderna genom ifrågavarande förslag otvivelaktigt skulle

ernås och anordningen i fråga torde kunna genomföras utan ökade kost­

nader för statsverket — snarare synes någon besparing härigenom komma

att uppstå — finner jag mig böra biträda vad chefen för generalstaben

i förevarande hänseende föreslagit.

2

.

Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning.

Uti en till försvarsrevisionen ingiven skrivelse av den 29 november 1922

har Svenska underofficersförbundet gjort framställning om förbättrande av

förbundet.

underofficerarnas tjänsteställning m. m.

I sådant syfte har förbundet bland annat föreslagit:

att underofficerarna skulle uppflyttas till en med vissa av de lägie

officersgraderna sidoordnad ställning;

att i samband härmed den nuvarande benämningen underofficerare

skulle borttagas och ifrågavarande befattningshavare i stället benämnas:

administrationsofficerare\ samt

att administrationsofficerarna skulle indelas i tre grader, nämligen assi­

stenter (sergeanter med fullmakt) med underlöjtnants tjänsteställning,

överassistenter (fanjunkare och likställda) med löjtnants tjänsteställning

och vid uppnådd pensionsålder eventuellt kaptens tjänsteställning samt

stabsassistenter (underofficerare, vilka redan nu på grund av väl meri­

terad militär tjänstgöring vunnit underlöjtnants tjänsteställning ellei fram­

deles komme att bestrida däremot svarande befattningar, ävensom förval­

tare vid intendenturkåren) med löjtnants tjänsteställning samt sedermera

vid 50 års ålder kaptens tjänsteställning.

Med hänsyn till den sena tidpunkt förenämnda förslag blivit för för-

svarsrevisionen framställt, har revisionen icke funnit det vara möjligt att

ägna detsamma en så ingående behandling, som skulle hava erfordiats

för att därom bilda sig någon bestämd uppfattning. Eevisionen har där­

för inskränkt sig till att hemställa, att förslaget måtte upptagas till när­

mare prövning i samband med den av revisionen förutsatta förnyade ut­

redningen angående möjlighet till officersbefordran för underofficerare och

fast anställt manskap, samt att därvid de av underofficersförbundet fram­

hållna synpunkterna måtte vinna det beaktande, varav de kunde finnas

vara förtjänta.

Generalskommissionen har av flera skäl ansett sig icke kunna biträda

G aur als-

underofficersförbundets förslag, att samtliga underofficerare vid armén skulle

sionen.

benämnas administrationsofficerare. Emellertid borde det tagas under över­

vägande, huruvida icke vissa av de mera ansvarsfulla och krävande be­

fattningar, vilka nu bestredes av underofficerare, för framtiden företrädesvis

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

157

158

Kiingl. Maj:ts proposition nr 20.

borde inneliavas av beställningshavare eller f. d. beställningsliavare med

officers tjänsteställning.

enelaistaben Cbefen för generalstaben bär beträffande underofficersförbundets ifråga­

varande förslag framhållit bland annat, att underofficerskåren sedan länge

med heder burit sitt namn, vilket därför ock i det allmänna medvetandet

både en god klang och ingalunda verkade nedsättande för medlemmarna

av nämnda kår utan tvärtom. Därest emellertid underofficerarna själva

önskade en annan benämning, syntes intet vara att erinra mot ett utbyte,

därest en lämplig benämning kunde finnas. Den föreslagna, »administra-

tionsofficer», syntes emellertid icke lämplig, enär en hel del underofficerare

toges i anspråk för ren trupptjänst och sålunda icke hade med »admi­

nistrationen» att skaffa. Ett utbyte av de nuvarande titlarna fanjunkare

och sergeant syntes olämpligt. Den av underofficersförbundet föreslagna

benämningen »assistent» syntes föga tilltalande, men kunde anses möjlig,

därest icke lämpligare stode att finna.

Förslaget angående underofficerarnas jämställande med de lägre officers-

graderna vore ägnat att skapa eu mindre lämplig dualism inom befäls-

hierarkien ävensom oreda och förvirring i befälsförhållandena. Så skulle

vid de tillfällen, då ordinarie kompanichef av en eller annan anledning

vore frånvarande, enligt underofficersförbundets förslag kompaniadjutant

komma att tjänstgöra såsom kompanibefälhavare och sålunda planlägga

och leda utbildningen även i kompaniförband. För en sådan tjänst sak­

nade eu kompaniadjutant i regel alla förutsättningar. Skulle äldste subaltern-

officern tjänstgöra såsom kompanibefälhavare, komme hans kompaniadjutant

likväl att stå över honom i tjänsteställning. Förrådsförvaltaren skulle

kunna hava högre tjänsteställning än regementsintendenten o. s. v.

Underofficersförbundet hade betecknat den danska organisationen såsom

efterföljansvärd. Som av en för denna organisation lämnad redogörelse

framginge, hade den grad, som motsvarade våra fanjunkare, tjänsteställning

efter den yngste aktiva officern. Över denne nådde t. ex. vid ett infan­

teriregemente endast tre officianter i högre expeditions- eller förvaltnings­

tjänst. Härtill komme, att den danska organisationen enligt hittills vunnen

erfarenhet långt ifrån vore ägnad att skapa ordning och reda i befälsför­

hållandena. Efter organisationens genomförande hade särskilda bestäm­

melser måst utfärdas för att förhindra, att i vissa fall eu officiant skulle

taga befäl över en officer. Ytterligare sådana bestämmelser vore enligt

uppgift att förvänta.

Underofficersförbundet ginge emellertid mycket längre än den danska

organisationen och avsåge att ställa till och med den lägsta underofficers-

graden över den lägsta aktiva officersgraden. Härigenom sköte förslaget

fullständigt över målet.

Redan nu kunde inom vår armé underofficerare i tjänst nå vissa be­

fattningar med officers tjänsteställning, såsom fortifikationskassörer, depar-

tementsskrivare samt tyg- och fabriksförvaltare.

159

Det syntes lämpligt att för kassatjänsten vid regementen och kårer an­

ställa särskilda regementskassörer, rekryterade ur underofficerarnas led.

Dessa regementskassörer borde erhålla grad över fänrik. Eörrådsförvaltärna

borde inordnas i samma grad som regementskassörerna. Detsamma syntes

även böra bliva förhållandet med nuvarande fortifikationskassörer, depar-

tementsskrivare in. fl.

Den av Svenska underofficer sförbundet i förevarande hänseende gjorda

Departements-

framställningen anser jag vara förtjänt av beaktande. Vad angår äldre

underofficerare, synes med hänsyn till dem åvilande tjänsteansvar samt

tjänsteåldern ett tilldelande av officers tjänsteställning åt dem i viss ut­

sträckning vara väl motiverat. Genom en sådan anordning skulle dess­

utom ett erkännande kunna lämnas åt förvärvad duglighet och i tjänsten

visat intresse.

Vid bedömande av, i vilken utsträckning officerstjänsteställning bör till­

delas de nuvarande underofficerarna, måste givetvis hänsyn tagas till be-

fälsföringens krav. Orediga eller eljest mindre lämpliga befälsförliallanden

måste undvikas. På grund härav torde det vara nödvändigt att iakttaga

en lämpligt avvägd begränsning.

En anuan utgångspunkt torde böra vara, att officers- och underofficers-

kårerna framgent bibehålla sin nuvarande karaktär av särskilda befälskaiei.

Underofficersförbundet har också härutinnan framhållit, att »för underoffice­

rarnas del skulle en sammanblandning med officerskåren, särskilt vid äldre

år, icke vara vare sig eftersträvansvärd eller ens möjlig att i praktiken

genomföra».

En bestämd förutsättning för ifrågavarande anordning måste vidare vara,

att tilldelandet av den högre tjänsteställningen icke skall vara förenad med

någon ökning av därav berörda underofficerares avlöningsförmåner. Med

hänsyn till det nuvarande förhållandet mellan subalternoffieerares och under­

officerares avlöning vore för övrigt en dylik ökning i och för sig icke

berättigad. En fanjunkare har sålunda för närvarande genomsnittligt

högre avlöning än löjtnanter i de lägre löneklasserna. Underofficersföi-

bundet har icke heller ifrågasatt, att de av förbundet föreslagna admini-

strationsofficerarna skulle erhålla andra löner än de för underofficerare nu

utgående.

I anslutning till vad chefen för generalstaben anfört, finner jag mig böra

föreslå, att vid truppförbanden ävensom vid de större centrala inten-

denturförråden tjänstgörande förrådsförvaltare erhålla grad.över fänrik, och

synes denna personal därvid lämpligen böra tilldelas löjtnants tjänstegrad

med tjänsteställning efter löjtnanter. Ifrågavarande befattningshavare torde

böra benämnas sekundlöjtnanter.

Fanjunkare ock styckjunkare synas med hänsyn till deras tjänstgörings

beskaffenhet samt tjänsteålder böra erhålla fänriks tjänstegrad. De böra

likväl bibehålla sina nuvarande titlar samt räkna tjänsteställning i för-

Kuntjl. Maj.ta proposition nr 20.

160

Nuvarande

organisation.

hållande till fänrikar efter datum för fullmakter respektive konstitutorial.

De utav intendenturkårens nuvarande förvaltare, vilka icke, i enlighet med

vad ovan föreslagits, förutsättas bliva tilldelade löjtnants tjänstegrad, böra

i avseende på tjänsteställning jämställas med fanjunkare, vilken titel de

aven lämpligen synas böra erhålla. Det nu föreslagna tilldelandet av

fänriks tjänstegrad åt fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) synes icke be­

höva medföra större svårigheter ur befälsföringssynpunkt, än att dessa utan

olägenheter kunna genom lämpliga reglerande bestämmelser övervinnas.

Någon förändring beträffande sergeanters nuvarande tjänsteställning torde

icke lämpligen böra göras. Hinder bör dock icke möta att till fanjunkare

(styckjunkare) »i regementet» befordra sergeanter, vilka på grund av

ogynnsamma befordringsförhållanden eljest skulle nå fanjunkares (styck-

junkares) grad senare, än som normalt ägde rum vid vederbörligt trupp­

slag.

Med hänsyn till den förändrade tjänsteställning, som de nuvarande

fanjunkarna (styckjunkare, förvaltarna) sålunda komma att erhålla, torde

benamningen underofficer icke längre böra bibehållas. Underofficerarna

synas i stället lämpligen böra benämnas sekundofficerare,

Jämlikt ovan framställda förslag kommer alltså sekundofficerskåren att

räkna trenne tjänstegrader nämligen:

sekundlöjtnanter,

fanjunkare (styckjunkare) samt

sergeanter.

I överensstämmelse med vad försvarsrevisionen föreslagit, förutsätter

aven jag, att vid staber, truppförband, inskrivningsväsendet m. m. inrättas

vissa arvodesbefattningar för pensionerade sekundofficerare (underofficerare).

Sådan pensionerad personal synes i regel böra tilldelas sekundlöjtnants

tjänsteställning.

Av den civilmilitära personalen böra departementsskrivare, fortifikations-

kassörer, tygförvaltare av 1. klass och fabriksförvaltare av 1. klass, vilka för

närval ande innehava underlöjtnants tjänsteställning tilldelas sekundlöjtnants

tjänsteställning.

Till följd av borttagandet av benämningen underofficer synas nedan an­

givna befattningshavare framdeles böra benämnas sålunda:

vapenunderofficer:

vapenförvaltare

kasernunderofficer:

kasernförvaltare

expeditionsunderofficer: expeditionsassistent

liovslagarunderofficer:

hovslagarsergeant.

3. Infanteriet.

Enligt nuvarande härordning är infanteriregementet i fred organiserat å

regementsstab, tre bataljoner om fyra kompanier samt ett kulsprutekompani.

Erån denna normalorganisation avviker Gotlands infanteriregemente i

Katigt. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

161

så måtto, att eu av de tre bataljonerna är organiserad å bataljonsstab, två

infanterikompanier, ett trängkompani och eu velocipedavdelning.

Under repetitionsövningarna organiseras vid de särskilda regementena

jämväl en signal- och belysningsavdelning.

För utbildnings- och försöksändamål hava de senare åren under de

värnpliktigas första tjänstgöring tillfälligt organiserats vissa förband, såsom

pionjär- (tekniska) kompanier, signalkompanier, kompanier med lätta kul­

sprutor, kompanier med särskilda stridsmedel (granatkastare m. m.).

Enligt normalorganisationen utgöres infanteriregementets fast anställda

personal — läkar-, ecklesiastik- och musikpersonal ej medräknad — av

följande olika personalkategorier, nämligen:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

15 kaptener,

23 löjtnanter och

10 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

13 fanjunkare och

26 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

14 furirer av 1. klassen,

29 furirer av 2. klassen,

44 korpraler,

44 vicekorpraler och

60 volontärer.

b) Beställningsmän:

2 sjukvårdsfurirer av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och

1 hovslagarvicekorpral.

Ciyilmilitär personal:

1 gevärshantverkare och

1 förrådsvaktmästare.

Från den sålunda fastställda normalorganisationen förekomma avvikelser:

vid Svea livgarde, som har dels 1 sergeant mindre med hänsyn till att

landsstormsförråd vid regementet saknas, och dels ytterligare 12 vicekorpraler

och 300 meniga volontärer i och för garnisonstjänstens i huvudstaden

upprätthållande,

vid Göta livgarde, som likaledes för nyssnämnda ändamål har ytterligare

12 vicekorpraler och 300 meniga volontärer,

vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, vilka likaledes av

skäl, som ovan nämnts, hava 1 sergeant mindre,

vid Norrbottens regemente, som med hänsyn till den vid regementet för­

lagda skidlöparkontingenten har ytterligare 4 kaptener, 1 löjtnant och 2

fanjunkare, samt

vid Gotlands infanteriregemente, som har dels 1 sergeant mindre med

hänsyn till att särskilt landstormsförråd vid regementet icke finnes, dels

ock ytterligare 110 meniga volontärer i och för säkerhetstjänstens å Got-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

11

Departements­

chefen.

land upprätthållande. Översten är uppförd å staten för militärbefälet på

Gotland; befälet över regementet föres i regel av överstelöjtnanten.

Som av den i det föregående lämnade redogörelsen för »Allmänna grunder

för lantförsvarets ordnande» framgår, har jag funnit mig böra föreslå indrag­

ning av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen. För Karlskrona

och Vaxholms fästningar avses vid mobilisering vissa av Svea och Göta

livgarden, Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet

uppsatta formationer, för vilket ändamål dessa regementen erhållit en något

större organisation än övriga regementen. Vidare har vid Svea livgarde

organiserats en särskild stridsvagnbataljon, benämnd Svea livgardes strids­

vagnbataljon.

Enligt vad i det föregående (sid. 47) vidare omförmälts, har årskontin-

genten till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet i dess

helhet beräknats till sammanlagt 18,000 man. Efter avdrag av de för garni­

sonstjänsten i Stockholm, för skidlöpartjänst vid Norrbottens regemente

samt för tjänstgöring vid Gotlands infanteriregemente avsedda värnpliktiga

återstå 16,350 man. Fördelas denna styrka lika på samtliga regementen

å fastlandet utom beträffande de fyra större regementena, Svea och Göta

livgarden, Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet,

vilka böra erhålla omkring Vs flera värnpliktiga än övriga regementen,

samt beräknas omkring 130 man för stridsvagnbataljonen vid Svea liv­

garde, blir den normala årskontingenten inskrivna värnpliktiga vid rege­

mentet i allmänhet omkring 614 man. Enligt vad i det föregående (sid.

59) anförts, ingå i detta antal underbefäl eller fackmän till 25 % eller

omkring 154 man. Antalet övriga värnpliktiga kommer sålunda vid ett

normalinfanteriregemente att uppgå till 460 man inskrivna. Av skäl, som

likaledes blivit i det föregående (sid. 61) angivna, medgiver befälstill-

gången icke, att hela årskontingenten värnpliktiga påbörjar sin första tjänst­

göring på våren under andra värnpliktsåret, ritan måste en del, omkring

Vs, inkallas till tjänstgöring redan på hösten första värnpliktsåret. Denna

höstkontingent har ansetts böra bestå av främst de till underbefäl eller

fackmän uttagna värnpliktiga (sid. 60) samt därutöver det antal värn­

pliktiga i övrigt, som kan befinnas oundgängligen erforderligt.

Vad beträffar utbildningens ordnande för här avsedda värnpliktiga, utgår

jag från i huvudsak samma grunder som försvarsrevisionen. Såväl under­

befäl eller fackmän som övriga värnpliktiga komma sålunda att uppdelas

på olika utbildningskategorier efter deras avsedda användning vid mobili­

sering vid gevärskompanier, kulsprute- och granatkastareförband, signal-

och pionjärformationer o. s. v. Likaså torde utbildningen av underbefäl

eller fackmän å ena sidan och övriga värnpliktiga å andra sidan böra i

allmänhet försiggå i skilda skolor samt i regel äga rum vid vederbörliga

regementen, därest icke för vissa kategorier ett sammanförande av nämnda

båda värnpliktsgrupper uti gemensamma skolor eller en centralisering av

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kumjl. Maj:ta proposition nr 20.

163

utbildningen för två eller flera regementen ur utbildningssynpunkt kan

vara att föredraga.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, förutsattes utbildningen av

de till linjetjänst uttagna värnpliktiga utom studenter och likställda under

sommarhalvåret bliva organiserad å sju utbildningsenheter, nämligen fyra

gevärskompanier, ett kompani värnpliktigt underbefäl, avsett för gevärs-

kompanier, samt två kompanier, till vilka utbildningen av kulsprute- och

granatkastarmanskap, signalister och pionjärer förlägges. Under vinter­

halvåret däremot torde värnpliktsutbildningen kunna begränsas till ett

kompani, förutom erforderliga utbildningsenheter för underbefäl eller fack­

män. Under repetitionsövningarna beräknas antalet tillstädeskomna av de

till linjetjänst uttagna värnpliktiga uppgå till omkring 1,300 man. Till

följd härav synes icke någon större svårighet förefinnas att organisera ut­

bildningen på ett med hänsyn till ändamålet med dessa övningar någor-

lunda tillfredsställande sätt. Sålunda bör regementet kunna organiseras å

tre bataljoner och särskilda för regementet gemensamma granatkastar-,

signal- och pionjärformationer uppsättas samt varje bataljon sammansättas

av fyra gevärskompanier och ett kulspruteförband.

Som förut nämnts, skola Svea och Göta livgarden, Kronobergs regemente

och Norra skånska infanteriregementet erhålla ett större antal värnpliktiga

än övriga regementen. Antalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga beräknas

vid vart och ett dessa regementen uppgå till omkring 830 man (för Svea

livgardes stridsvagnbataljon avsedda värnpliktiga icke medräknade). Den

med hänsyn härtill erforderliga ökningen av antalet utbildningsenheter torde

under sommarhalvåret böra vid vartdera av ifrågavarande regementen omfatta

två kompanier, vilka sålunda tillkomma utöver de utbildningsenheter, för

vilka i det föregående redogjorts.

Enligt vad i annat sammanhang anförts, skola i och för garnisonstjän­

stens i huvudstaden upprätthållande årligen vid inskrivningarna uttagas

tillhopa 400 man. I enlighet med försvarsrevisionens förslag äro dessa

värnpliktiga avsedda att jämnt fördelas å Svea och Göta livgarden samt

att vid vartdera regementet organiseras å två särskilda kompanier, vilka

alltså tillkomma utöver de övriga utbildningsenheterna.

Till skidlöpartjänst vid Norrbottens regemente uttagna värnpliktiga, vilka,

enligt vad förut nämnts, beräknats till sammanlagt 600 man, förutsättas

i enlighet med revisionens förslag organiserade å fyra särskilda kompanier,

vilka alltså tillkomma utöver de övriga utbildningsenheterna.

Den årligen inskrivna, Gotlands infanteriregemente tilldelade kontingenten

till linjetjänst uttagna värnpliktiga har beräknats uppgå till högst 250

man. Enligt vad i det föregående anförts, komma därjämte vid inskriv­

ningarna å fastlandet i och för tjänstgöring vid detta regemente att uttagas

400 man. Hela antalet för tjänstgöring vid Gotlands infanteriregemente

avsedda värnpliktiga kommer sålunda att uppgå till 650 man inskrivna.

164

Utbildningen av dessa värnpliktiga förutsattes bliva organiserad efter samma

grunder som å fastlandet.

Vad slutligen Svea livgardes stridsvagnbataljon beträffar, bar årskon-

tingenten till linjetjänst uttagna värnpliktiga beräknats till omkring 130

man. Under sommarhalvåret tänkes utbildningen organiserad å tre strids­

vagnkompanier samt under vinterhalvåret å endast ett sådant kompani.

Utbildningen av studenter och likställda samt officers- och reservofficers-

aspiranter torde böra ordnas efter i huvudsak enahanda grunder som enligt

revisionens förslag.

Vad slutligen angår det fast anställda manskapets utbildning, har denna,

såsom i det föregående (sid. 156) omförmälts — utom beträffande sekund-

officersskolan — i huvudsak förutsatts bliva anordnad enligt de av revi­

sionen angivna grunderna.

Vid beräknandet av regementenas fredsstater har jag, såsom förut

nämnts, utgått från det under sommarhalvåret för flertalet värnpliktiga

föreliggande behovet av befäl m. in. Under nämnda tid organiseras vid

varje infanteriregemente sju kompanier för de till linjetjänst uttagna värn­

pliktiga i allmänhet. För utbildningen vid dessa kompanier beräknas efter

samma grunder, som tillämpats av försvarsrevisionen, den befälspersonal,

som är särskilt angiven i nedanstående tablå (sid. 166) över befälsbehovet

och föreslagna stater vid infanteriet under rubriken normalinfanterirege­

mente.

Utöver nämnda personal erfordras vid vissa regementen jämväl befäl

för i det föregående omnämnda särskilt organiserade kompanier, näm­

ligen :

vid Svea och Göta livgarden dels för de vid vartdera av dessa båda

regementen i och för garnisonstjänstens i Stockholm upprätthållande orga­

niserade två kompanierna och dels för de till följd av den större årliga

värnpliktskontingenten likaledes vid vartdera av regementena i fråga erfor­

derliga två kompanierna;

vid Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet för de

till följd av den större årliga kontingenten vid vartdera av dessa båda

regementen organiserade två kompanierna;

vid Norrbottens regemente för de fyra vid regementet organiserade skid-

löparkompanierna; samt

vid Gotlands infanteriregemente för utbildning av vid detta regemente

anställda volontärer.

Slutligen har befäl måst beräknas för utbildningen av Svea livgardes

stridsvagnbataljon.

Befälsbehovet för ovan angivna regementen ävensom för stridsvagn­

bataljonen är beräknat efter samma grunder, som tillämpats uti försvars-

revisionens förslag. Dock har befälsbehovet för volontärernas utbildning

vid Gotlands infanteriregemente, som av revisionen beräknats för två kom-

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Kumjl. Majds proposition nr 'JO.

165

panier, ansetts böra begränsas att avse endast ett kompani. Det sam­

manlagda befälsbeliovet framgår närmare av den i det föregående om­

nämnda tablån (sid 166).

Vad beträffar behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl.,

hava endast vissa mindre jämkningar uti revisionens förslag ansetts erfor­

derliga. I enlighet med vad chefen för generalstaben föreslagit, har

sålunda t. f. regementschefen för Gotlands infanteriregemente, vilken för

närvarande skall vara överstelöjtnant, ansetts, till undvikande av alltför

ofta återkommande ombyten, ej längre böra tillsättas på förordnande. För

detta ändamål har regementsofficerskadern vid detta regemente erhållit

enahanda sammansättning som vid regementena å fastlandet. Med hänsyn

till den utökning av Svea och Göta livgarden, Kronobergs regemente och

Norra skånska infanteriregementet, som betingats av den föreslagna indrag­

ningen av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, har det vidare

synts nödvändigt att vid vartdera av förstnämnda fyra regementen beräkna

ytterligare en major och en löjtnant (regementsadjutant).

Enligt revisionens förslag hava dessutom vid vartdera av Göta livgarde

och Kronobergs regemente beräknats 1 löjtnant som adjutant hos kommen­

danten i Vaxholms fästning respektive befälliavande amiralen i Karlskrona.

Dessa adjutanter synas mig emellertid böra innehava kaptens grad. För

Svea livgardes stridsvagnbataljon hava tillkommit en major och en löjt­

nant (regementsadjutant) samt en sergeant och eu furir (båda för förråds-

tjänst). Vidare hava, i enlighet med vad i det föregående omförmälts

(sid. 153), i stället för de av revisionen föreslagna förvaltningsoflicerarna i

staterna upptagits regementskassörer (pensionerade sekundofficerare). Aven

vid Norrbottens regemente och Gotlands infanteriregemente hava dylika

regementskassörer uppförts, enär förvaltningen vid dessa regementen, enligt

vad i det följande (sid. 208—9) kommer att omförmälas, synes böra organiseras

efter samma grunder som vid övriga regementen. Som förut nämnts, hava

därjämte de hittillsvarande förrådsförvaltarna uppförts i staterna såsom

sekundlöjtnanter.

På grund av Norrlands ingenjörkårs förläggning till Jämtlands fält-

jägarregemente har ytterligare en pensionerad sekundofficer ansetts böra

beräknas för detta regemente såsom biträde åt regementsintendenten. Lika­

ledes har tillkommit en pensionerad sekundofficer vid Södra skånska in­

fanteriregementet för att bestrida förvaltareänst å Itevinge hed.

Slutligen hava de för handräcknings tjänsten av revisionen avsedda två

korpralerna icke upptagits, enär deras tjänst beräknats bliva utförd av

underbefäl från kompanierna.

En sammanfattning av vad ovan anförts rörande regementenas befäls-

behov lämnas uti nedanstående tablå över befälsbehovet etc. Denna tablå

angiver även det tillägg för utom regemente beordrad personal, som, enligt

vad i det föregående (sid. 153) framhållits, måste göras.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Tabl& över befälsbelioyet och föreslagna stater vid infanteriet.

Sekund-

Under-

officerare.

befäl.

Normalinfanteriregemente.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r

F

u

rir

er

.

K

o

rp

ra

le

r.

C CD

3 0

P

j

ce

° o*

3g

o g

2 S

ps P->1

- CD

CD

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet .......................

7

16

rr

9

23

27

__

Regementsofficerare m. fl........................

1

1

2

1

3

*)1

i

7

2

2)4

Utom regementet beordrad personal6) —

-

3

9

l

3

15

1

— 1

Föreslagen stat .. ..................... Summa

1

1

2

11

28

1

9

19

40

28

4

Av revisionen föreslagen stat..................

1

1

2

12

30

__

10

20

42

30

3)4

Nuvarande stat...............................................

1

1

3

15

33

13

26

43

44

Svea livgarde.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet ..................

11

24

__

11

13

47

43

Regementsofficerare m. fl.

1

1

3

1

4

*)1

1

1

7

2

4)3

Utom regementet beordrad personal

3

10

3

15

1

Föreslagen stat ......................... Summa

1

1

3

15

38

1

13

23

04

44

3

Svea livgarde.

Stridsvagnbataljonen.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom bataljonen....................

_

__

3

4

3

2

1

11

1

12

Regementsofficerare m. fl. ...

1

1

__

Utom bataljonen beordrad personal..

2

1

----- j

Föreslagen stat........................... Summa

_

6)1

3

7

3

3

13

12

Norrbottens regemente.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet.....................

11

16

9

11

23

31

_

Regementsofficerare m. fl.

1

1

3

1

5

*)1

1

7

2

2)4

Utom regementet beordrad personal

3

10

1

3

15

1

Föreslagen stat ......................... Summa

Norra skånska infanteriregementet.

Personal, tjänstgörande vid kompani

1

1

3

15

31

1

11

21

40

32

4

inom regementet................................

9

20

9

11

35

35

Regementsofficerare m. fl.

1

1

3

1

4

')!

1

7

2

2)4

Utom regementet beordrad personal

_

3

9

1

3

15

1

Föreslagen stat ......................... Summa

1

1

3

13

33

1

11

21

52

36

4

Gotlands infanteriregemente.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet...........

8

1

18

4

8

1

11

7

31

2

29

Regementsofficerare m. fl. ..

1

1

2

>)1

2)4

Utom regementet beordrad personal

2

8

-

2

9

Föreslagen stat ......................... Summa

1

11

2 |

11 1

30

1 |

9

20

42

29

4

*) Förrådsförvaltare.

2) 1 regementskassör, 2 expeditionsassistenter och 1 vapenförvaltare. (Forts,

å sid. 167.)

107

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

а) Därav L förvaltningsofficer.

4) 1 regementskassör, 1 expeditionsassistent och 1 vapenförvaltare.

б) Kan vara överstelöjtnant.

,

, , ,

«) Den utom truppförband beordrade personalen angives bär och i det följande medelst

lida tal.

Bråkdelar hava således utelämnats.

Anm.

Befälsbehovet är:

,

,

vid Göta livgarde

detsamma som vid Svea livgarde (utom stridsvagnbataljonen) dock

med tillägg av en kapten samt en pensionerad officer och en pensionerad sekundolhcer.

(De båda sistnämnda för inskrivningsväsendet),

. „

,

.

vid Kronobergs regemente

detsamma som vid Norra skånska infanteriregementet med

tillägg av en kapten,

.

. , _ .

...

vid Jämtlands fältjägarregemente

och Södra skånska infanteriregementet

detsamma som vid

normalregementet med tillägg för vartdera regementet av en pensionerad sekundolhcer.

Vad beträffar de för de olika regementena beräknade furirerna, böra dessa

hänföras till 1. eller 2. klassen i huvudsak enligt revisionens förslag.

Vad antalet vicekorpraler, meniga volontärer samt beställningsmän be­

träffar, har deras antal ansetts böra beräknas i huvudsak efter de av re­

visionen angivna beräkningsgrunderna. I stället för benämningen »gevärs-

hantverkarmanskap» har här och i det följande införts namnet »vapen-

liantverkarmanskap».

Den civilmilitära personalen liar likaledes beräknats efter nämnda grundei.

I stället för benämningen gevärsliantverkare har här och i det följande in­

förts namnet vapenhantverkare.

För stridsvagnbataljonen har tillkommit en verkmästare av 2. klassen.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande infanteriets organisation,

hava nedanstående förslag till personalstater för de olika regementena upp­

rättats.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

Infant

Officerare.

Sekund-

M

officerare.

ä 11 -

O:

r

©:

ce-’

1

<

P

®

Underbefäl.

C*

<

to

H

h

B

ce­

rt)

g

«5.

w

p

►ö

0

ce­

rt)

•1

0

0

CL

P

O.

0

CG

®

•-i

(JQ

<1

0^

cT

P

ce-"

3

c

*

tD

o

®

O

C

0

p

0

Furirer.

>1

et-

P:

0

to

p:

ö

0

®

r

to

►O

o

•3 ,1*

CD

*

pr

E

>r

P_

3,8

H

CD

ÖB

09

CD

^4

*4

Livregementets grenad-

järer ........................

1

1

2

ii

28

1

9

14

26

28

28

40

17 regementen = Livré-

gementets grenadjärer

Svea livgarde:

17

17

34

187 476

17

153 323 238 442

476

476

680

. regementet................

1

1

3

15

38

1

13

23

22

42

44

44

58

stridsvagnbatalj onen..

1

3

7

3

3

4

9

12

15

21

Göta livgarde .

1

1

3

16

38

1

13

23

22

42

44

44

58

Kronobergs regemente

1

1

3

14

33

1

11

21

18

34

36

36

46

Norrbottens regemente

J äm tian ds fftltj ägarrege-

1

1

3

15

31l

1

11

21

14

26

32

32

46

mente .........................

1

1

2

11

28!

l

q

19

26

28

28

40

Norra skånska infanteri-

regementet.....................

Södra skånska infanteri-

1

1

3

13

33]

1

n

21

18

34

36

36

46

regementet.....................

Gotlands infanterirege-

1

1

2

11

ce

1

9

19

14

26

28

28

40

mente......................

1

H

2

llj

30j|

1

9|

20

141

28

29

29

120

Summa personal

'

26

26

58 807 770

26 251 512 392 735

793

796 1,195

') Därav 1 avsedd för krigsskolan å Karlberg.

2) Därav 1 avsedd för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

3) Verkmästare 2. klass.

4. Kavalleriet.

Enligt nuvarande organisation är vart och ett av de sex fördelnings-

kavalleriregementena, nämligen Livgardet till häst, Livregementets dragoner,

Livregementets husarer, Smålands husarregemente, Krön prinsens husar­

regemente och Norrlands dragonregemente, i fred organiserat å regements-

stab samt fem skvadroner. Under vissa tider av året hava genom ut­

brytning från skvadronerna bildats dels en särskild kulsprutetropp om två

kulsprutor dels ock en särskild signalavdelning.

Vartdera av Skånska husar- och dragonregementena åter är avsett att

organiseras å regementsstab samt två bataljoner om fyra skvadroner. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

161

»

teriet.

s k

a

P (utom m u s i k m a n s k a p).

Clvll-

mllltär

personal.

Arvoden

åt pensio­

nerade.

B o s t a, 11 n i a g

m d n.

en-

erkar-

skap.

<3

P

®

a

tf

p

P

•-1

tf

p

►1

F

ö

rr

åd

s

v

ak

tm

äs

ta

re

.

Ö

v

rig

a.

1

O

ff

ic

er

ar

e.

S

ek

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Sjukvårdsmanskap.

Hovslagar-

manskap.

Var

li an tv

man

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

­

k

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

F

u

rirer2.k

l.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

­

k

o

rp

ra

le

r.

K

rt>

ö

(*?'

P

1

F

u

rirer2.k

l.

iK

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

­

k

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

i

i

2

2

2

_

_

i

_

i

i

i

i

1

i

_

_

4

17

17

34

34

34

17

17

17

17

17

17

17

68

1

1

2

2

■)3

-

1

s)2

1

1

1

1

1

3

1

1

2

2

2

_

_

1

_

1

1

1

1

1

1

J1

i

4

1

1

2

2

2

1

1

1

1

1

1

1

4

1

1

2

2

2

1

1

1

1

1

1

1

4

1

1

2

2

2

~

1

1

1

1

1

1

1

5

1

1

2

2

2

1

1

1

1

1

1

1

-

4

1

1

2

2

2

1

1

1

1

1

1

1

5

1

1

2

2

2

1

1

1

1

1

1

1

4

26

26

52

52

53

26

27

26

26

26

26

26

i

i

105

avvaktan på uppsättande av Norrbottens kavallerikår, vilken skall bestå

av kårstab och två skvadroner, har emellertid tillsvidare varje bataljon

varit organiserad å fem skvadroner. Jämväl vid dessa båda regementen

hava genom utbrytning från skvadronerna under vissa tider av året bildats

en särskild kulsprutetropp och två särskilda signalavdelningar.

Den fast anställda personalen — läkar-, veterinär-, ecklesiastik- och

musikpersonal ej medräknad — 'skall enligt organisationen utgöras av:

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

vid vart och ett av de sex

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant eller major,

7 ryttmästare,

13 löjtnanter och

5 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

6 fanjunkare och

10 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

5 furirer av 1. klassen,

20 furirer av 2. klassen,

30 korpraler och

228 volontärer.

vid vartdera av Skånska

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

11 ryttmästare,

21 löjtnanter och

9 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

9 fanjunkare och

16 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

8 furirer av 1. klassen,

32 furirer av 2. klassen,

48 korpraler och

414 volontärer.

fördelningskavalleriregementena:

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

1 hovslagarfurir av 1. klassen,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

4 hovslagarkorpraler,

5 hovslagarryttare och

1 hantverkskorpral.

Civilmilitär personal:

1 gevärshantverkare.

husar- och dragonregementena:

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 1. klassen,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

3 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsryttare,

1 hovslagarfurir av 1. klassen,

2 hovslagarfurirer av 2. klassen,

6 hovslagarkorpraler,

7 hovslagarryttare och

1 hantverkskorpral.

Civilmilitär personal:

2 gevärshantverkare.

vid Norrbottens kavallerikär:

Officerare:

1 överstelöjtnant och chef,

2 ryttmästare,

6 löjtnanter och

3 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

3 fanjunkare och

4 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

3 furirer av 1. klassen,

8 furirer av 2. klassen,

12 korpraler och

92 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 sjukvårdskorpral,

1 sjukvårdsryttare,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

1 hovslagarkorpral,

2 hovslagarryttare och

1 gevärshantverkarkorpral.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

171

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för »Härens

Departement■»-

organisation i fred på högre och lägre truppförband», är kavalleriet avsett c*>c

att utgöras av Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Livregementets

husarer, Smålands husarregemente, Skånska kavalleriregementet (Hälsingborg)

och Norrlands dragonregemente. De fem förstnämnda regementena föreslås

bliva organiserade vartdera å tre vanliga skvadroner och en teknisk skvadron.

För Norrlands dragonregemente tillkommer därjämte en till Boden förlagd

skvadron.

Enligt vad i det föregående (sid. 47) omförmälts, har årskontingenten

till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet vid kavalleriet beräknats

till sammanlagt 875 man, vilket motsvarar 35 man per skvadron. Enligt

revisionens förslag beräknas endast 20 man per skvadron. För upp­

bringande av numerären under repetitionsövningarna vid kavalleriet, så att

övningar i någorlunda starka förband kunna äga rum, ävensom för under­

lättande av hästvårdsarbetet under övriga tider av året, anser jag emel­

lertid det nödvändigt att beräkna antalet per skvadron till 35 man.

För varje skvadron böra ifrågavarande värnpliktiga lämpligen i regel sam­

manföras till eu särskild övningsavdelning eller tropp.

Studenter och likställda samt officers- och reservofficersaspiranter förut­

sättas under första tjänstgöringen för studenter och likställda i enlighet

med revisionens förslag komma att organiseras på en för hela kavalleriet

gemensam avdelning. Efter nämnda tjänstgöring återgå officers- och reserv-

officersaspiranter till respektive regementen.

Vidkommande slutligen det fast anställda manskapets utbildning, för-

utsättes denna, såsom i det föregående (sid. 156) omförmälts — utom be­

träffande sekundofficersskolan — i huvudsak bliva anordnad enligt de av

revisionen angivna grunderna.

Under repetitionsövningarna böra de vanliga skvadronerna organiseras

på två eller tre troppar. Dessutom organiseras erforderliga signal-, kul-

sprute- och pansarbilförband samt staber och trängformationer.

B efälsper sonalen för den regementsvis anordnade utbildningen av värn­

pliktiga och fast anställt manskap beräknas i överensstämmelse med för-

svarsrevisionens förslag. Så är även fallet med behovet av regementsoffi­

cerare, förvaltningspersonal m. fl. med de undantag, att — i enlighet med

vad i det föregående (sid. 153—4) omförmälts — dels de av revisionen

föreslagna förvaltningsofficerarna böra ersättas med regementskassörer (pen­

sionerade sekundofficerare), dels ock de hittillsvarande förrådsförvaltarna

i staterna upptagas såsom sekundlöjtnanter.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

Å denna angivas även de tillägg för utom regemente beordrad personal,

vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1. Samtliga regementen, utom Norrlands

dragonregemente.

Personal, tjänstgörande vid skvadron (skola

inom regementet..............................................

Regementsofficerare m. fl................................

Utom regementet beordrad personal ......

Föreslagen stat

Av revisionen föreslagen stat.

Nuvarande stat .........................

2

. Norrlands dragonregemente.

Bland personal, tjänstgörande vid skvadron

(skola) inom regementet, tillkommer ...

Föreslagen stat

Av revisionen föreslagen stat...

\ Nuvarande stat.............................

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r

el

lerm

aj

o

re

r.

R

y

ttm

äs

ta

re

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

rp

ra

le

r.

4

10

4

6

18

20

i

i

1

i

‘)i

1

2

3

3

*)4

6 : —

1

4

i

i

6

16

i

5

9

25

23

4

i

i

7

18

__

5

10

25

23

3)4

1

i

7

18

6

10

25

30

i

3

1

1

5

6 1

i

i

7

19 Ii

i

(t

10

30

29

4

1

i

8

21

_ I

6

11

30

30

3)4

11

i1

7

18 1 __ 1

6

10 1 30

30

1) Förrådsförvaltare.

2) 1 regementskassör, 1 expeditionsassistent, 1 vapenförvaltare och 1 furageförvaltare.

3) Därav 1 förval tningsofficer.

Kaval-

Livgardet till häst ..............................

Livregementets dragoner ................

Livregementets husarer.....................

Smålands husarregemente................

Skånska kavalleriregementet............

Norrlands dragonregemente............

Summa personal

Officerare.

Sekundofficerare.

Ö v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

R

y

ttm

äs

ta

re

.

L

ö

jtn

an

teroch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

ce

CD

►1

0Q

(D

9

0

rf-

®

i

6

16

i

5

9

i

i

6

16

i

5

9

i

6

16

i

5

9

i

i

6

16

i

5

9

i

i

6

16

i

5

9

i

i

7

19

i

6

10

6

3

3

37

99

6

31

OO

l) Därav 1 avsedd för ridskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

173

I och för erhållande av eu nöjaktig proportion mellan antalet rytt­

mästare och löjtnanter, har, som av tabellen framgår, viss jämkning mellan

beställningarna i dessa grader föreslagits.

De för de olika regementena beräknade furirerna torde böra hänföras

till 1. eller 2. klassen i enlighet med försvarsrevisionens förslag.

Antalet meniga volontärer beräknas i överensstämmelse med revisionens

förslag till 180 per regemente (225 vid Norrlands dragonregemente).

Även beställning smän och civilmiiitär personal beräknas enligt revisionens

förslag.

S a in in u u f a 11 n i n

g.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande kavalleriets organisation,

hava nedanstående förslag till personalstater för de olika kavallerirege­

mentena upprättats.

leriet.

i

M a n s

k a p

(utom musikmanskap).

Clvll-

milltär

personal.

Arvoden

j

åt pensio­

nerade.

Underbefäl.

V

o

lo

n

re

r.

Bes

Sjukvårds­

manskap.

täl Iningsmän

Hovslagar-

manskap.

V apen-

hantv.-

manskap.

Förråds-

ocli

hantv.-

staten.

O

ff

ic

er

ar

e.

S

ek

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

F

u

rirer2.k

l.

K

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

K

o

rp

ra

le

r.

So

g- <

<

CD V

►1 CD

9 i

CD

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss,i

5

20

23

180

i

i

2

>)2

4

4

i

1

_

4

5

20

23

180

i

i

2

1

4

4

i

1

4

5

20

23

180

i

i

2

1

4

4

i

1

4

5

20

23

180

i

i

2

1

4

4

i

1

4

5

20

23

180

i

i

2

1

4

4

i

1

4

6

24

29

225

i

i

3

1

5

5

i

1

1

4

i

31

124

144

1.125

c

6

13

7

o*;

25

6

6

I

24

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

Fördelnings-

artilleriet.

5. Artilleriet.

Fördelningsartilleriregementena äro — med vissa undantag för Wendes

och Norrlands artilleriregementen — för närvarande organiserade å

regementsstab,

tre fältkanondivisioner, bestående av divisionsstab och tre (vid den ena

divisionen endast tva) batterier om fyra 7,5 cm. kanoner, samt

eu fälthaubitsdivision, bestående av divisionsstab och tre batterier om

fyra 10,5 cm. haubitser.

Antalet batterier per regemente utgör således i regel 11 och pjäsantalet

44, därav 32 kanoner och 12 haubitser.

Vid Wendes artilleriregemente tillkommer en ridande division om två

fältkanonbatterier, avsedd att vid mobilisering ingå i kavallerifördelningen.

Av Norrlands artilleriregemente är en division förlagd till Boden. Denna

division, vilken icke ingår i Bodens trupper utan är avsedd för det tidiga

giänsförs\ aret, bestar av tva fältkanonbatterier och ett fältliaubitsbatteri.

Av de tre övriga till Östersund förlagda divisionerna bestå de två av var­

dera tre fältkanonbatterier och den återstående av ett fältkanon-, ett fält-

haubits- och ett bergsbatteri. För sistnämnda batteri erforderliga bergs-

haubitser äro under tillverkning och förväntas bliva färdiga under år

1924. I avvaktan härpå sker utbildningen vid batteriet med vanliga fält-

haubitser.

Den fast anställda personalen — läkar-, veterinär-, ecklesiastik- och

musikpersonal ej medräknad — utgöres enligt normalorganisationen av:

44 konstaplar och

176 volontärer.

b) Beställning smän:

2 sjukvårdsfurirer av 2. klassen,

3 sjukvårdskonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

2 hantverkskonstaplar,

3 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

5 hovslagarkonstaplar och

5 hovslagarartillerister.

14 *

• aiwooou,

37 furirer av 2. klassen,

Officerare:

1 överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

3 majorer,

18 kaptener,

20 löjtnanter och

10 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

15 styckjunkare och

30 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

175

Utöver förenämnda personal

vid Wendes artilleriregemente:

1 major,

2 kaptener,

3 löjtnanter,

1 underlöjtnant,

2 styckjunkare,

6 sergeanter,

3 furirer av 1. klassen,

7 furirer av 2. klassen,

8 konstaplar,

32 volontärer,

1 sjukvårdsartillerist,

1 hantverksartillerist,

1 hovslagarfurir av 2. klassen och

1 hovslagarartillerist.

tillkomma:

vid Norrlands artilleriregemente

2 kaptener,

1 löjtnant,

1 underlöjtnant,

1 styckjunkare,

2 sergeanter,

2 furirer av 1. klassen,

3 furirer av 2. klassen,

4 konstaplar,

16 volontärer,

1 sjukvårdsartillerist,

1 hantverksartillerist och

1 hovslagarartillerist.

Gotlands artillerikår är för närvarande organiserad å kårstab samt två

fältkanonbatterier, ett fälthaubitsbatteri och ett tungt 15 om. haubitsbatteri.

Den fast anställda personalen — musikpersonalen ej medräknad —

utgöres av:

Officerare:

1 överstelöjtnant och chef,

6 kaptener,

10 löjtnanter och

4 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

4 styckjunkare och

9 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

7 furirer av 1. klassen,

15 furirer av 2. klassen,

22 konstaplar och

88 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sj ukvårdskonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 hantverkskonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

1 hovslagarkonstapel och

1 hovslagarartillerist.

Enligt nuvarande organisation är Positionsartilleriregementet organiserat

å regementsstab och tre divisioner. Varje division består av divisionsstab

och två batterier om fyra 15 cm. haubitser. Antalet batterier utgör så­

ledes 6 och pjäsantalet 24. Vid mobilisering uppsätter regementet ytter­

ligare visst antal batterier.

Regementets fast anställda personal — läkar-, veterinär- och musik­

personal frånräknad — utgöres av:

Gotlands

artillerikår.

Positions­

artilleri­

regementet.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

10 kaptener,

12 löjtnanter och

6 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

12 styckjunkare och

24 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

10 furirer av 1. klassen,

20 furirer av 2. klassen,

24 konstaplar och

96 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 hantverkskonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

2 hovslagarkonstaplar och

3 hovslagarartillerister.

artilleri

Boclens artilleriregemente organiseras för närvarande å regementsstab

regemente. och

två bataljoner. Varje bataljon består av bataljonsstab och fyra fäst-

ningsartillerikompanier. Förutom f ortpjäser finnas jämväl vissa rörliga

formationer av 8 cm. äldre kanoner, 15 om. haubitser m. fi. pjäser.

Regementets fast anställda personal — musikpersonalen icke medräknad —

utgöres av:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

16 kaptener,

17 löjnanter och

8 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

16 styckjunkare och

32 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

14 furirer av 1. klassen,

26 furirer av 2. klassen,

32 konstaplar,

136 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

2 hantverkskonstaplar,

3 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

1 hovslagarkonstapel och

1 hovslagarartillerist.

Karlsborgs

Karlsborgs artillerikår organiserades enligt 1914 års härordning å kårstab

Mtill

enkår.

samt fyra fästningsartillerikompanier. Sedan det emellertid under krigs­

åren befunnits nödigt att utöka det tunga fältartilleriet, har i samband

med en ombeväpning en omorganisation av kåren skett, och består den­

samma för närvarande av kårstab samt två batterier om fyra 10 cm.

kanoner och två batterier om två 21 cm. haubitser. Dessutom finnas vissa

fortpjäser.

Kårens fast anställda personal — musikpersonalen icke medräknad —-

utgöres av:

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

177

Ofllcerare:

1 överstelöjtnant och chef,

7 kaptener,

8 löjtnanter,

7 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

7 styckjunkare,

14 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

6 furirer av 1. klass,

14 furirer av 2. klass,

16 konstaplar,

68 volontärer.

b) Hest ältning smän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 sjukvårdskonstapel,

1 sjukvårdsartillerist,

1 hovslagarkonstapel,

1 hovslagarartillerist,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 hantverkskonstapel,

1 hantverksartillerist.

Allmän organisation.

Av vad jag i det föregående anfört framgå de grunder, enligt vilka ar­

tilleriet avses att organiseras. Sålunda skulle artilleriet utgöras av fält-

xirtilleri och fästningsartilleri. Till det förstnämnda räknas de sex fördel-

ningsartilleriregementena jämte de för försvaret av Gotland och Norrbotten

särskilt avsedda artillerikårerna samt Arméartilleriregementet och Luftvärns-

artilleriregementet. Till fästningsartilleriet liänföres endast Bodens artilleri­

regemente.

Fältartilleriet.

Vad först fördelningsartilleriregementena angår, böra samtliga dessa

hava samma styrka, sammansättning och beväpning. Såsom i annat sam­

manhang (sid. 29) nämnts, bör beväpningen, som för närvarande utgöres

av 7,5 cm. kanoner och 10,5 cm. liaubitser, kompletteras med 15 cm.

haubitsmateriel, vilket emellertid icke utövar något omedelbart inflytande

på fredsorganisationen.

På grund av den årligen inskrivna värnpliktiga linjekontingentens stor­

lek är det nödvändigt att under tiden för den första tjänstgöringen orga­

nisera fördelningsartilleriregementena på 7 batterier. Aven under vinter­

halvåret, då endast en del av årsklassen är inkallad, torde detta antal

batterier i allmänhet böra bibehållas. Denna organisationens omfattning

är önskvärd även med hänsyn till mobiliseringsförhållandena. Fördel­

ningen av batterierna på olika pjästyper synes icke böra fastslås i här­

ordningen, utan bestämmas av Kungl. Maj:t med hänsyn till mobiliserings­

förhållandena.

Vid Norrlands artilleriregemente förutsättas de under tillverkning varande

bergshaubitserna komma att ingå i de ovan beräknade sju batterierna.

Under repetitionsövningarna vore det givetvis ett önskemål att orga­

nisera flera batterier än under den första tjänstgöringen. Emellertid synes

det icke vara lämpligt att öka antalet batterier på bekostnad av batteriernas

organisation. Batteriets taktiska och eldtekniska enhet utgöres av de fyra

pjäserna. En minskning av dessas antal skulle avsevärt förrycka utbild-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212528

12

Departe­

ments­

chefen.

Fördelnings-

artillerirege-

mentena.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ningen. Med hänsyn härtill synas de anspända batterierna under repeti-

tionsövningarna böra organiseras på fyra pjäser. Under sådana förhållan­

den måste antalet dylika batterier under repetitionsövningarna begränsas

till sju. Övriga batterier enligt krigsindelningen erhålla endast en kader,

bestående av beriden batteristab samt servismanskap. Regementets orga­

nisation förutsättes sålunda bliva en division om tre anspända batterier,

två divisioner om två anspända batterier och en batterikader samt en

division om tre batterikadrar. En sådan organisation tillgodoser artilleriets

viktigaste utbildningsgren, skjutning med pjäser, och gör det möjligt att

ordna taktiska övningar i regementsförband med fulltaliga staber.

Enligt vad i det föregående (sid. 47) omförmälts, beräknas årskontin-

genten inskrivna, artilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga — 200

studenter och likställda icke inräknade — till sammanlagt 3,600 man.

Denna styrka beräknas bliva fördelad på de olika truppförbanden sålunda:

Svea artilleriregemente ...»................................................................................. 400

Fem regementen = Svea artilleriregemente ............................................. 2,000

Gotlands artillerikår ........................................................................................ 1) 110

Norrbottens artillerikår.................................................................................... 135

Arméartilleriregementet..................................................................................... 340

Luftvärnsartilleriregem entet ........................................................................... 315

Bodens artilleriregemente .............................................................................. 300

Summa 3,600

Uti den för varje fördelningsartilleriregemente beräknade årskontingenten,

400 man, ingå, som i det föregående (sid. 60) anförts, 25 % under­

befäl eller fackmän, vilka inrycka till första tjänstgöring under hösten

första året, under det att återstoden först på våren andra året påbörjar

nämnda tjänstgöring. Detta manskap fördelas på de sju batterierna samt

på regementsvis anordnade signal- och andra skolor.

Yad utbildningen av studenter och likställda ävensom officers- och reserv-

officersaspiranter beträffar, synes försvarsrevisionens förslag (Del 1, sid.

411) böra följas.

Beträffande det fast anställda manskapets utbildning hänvisas till vad i

det föregående (sid. 156) anförts.

Befälspersonalen för den regementsvis anordnade utbildningen av värn­

pliktiga och fast anställt manskap beräknas efter samma grunder, som av

försvarsrevisionen tillämpats.

Detsamma gäller behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl.,

dock att — i enlighet med vad i det föregående (sid. 153—4) omförmälts

— dels de av revisionen föreslagna förvaltningsofficerarna böra ersättas

med regementskassörer (pensionerade sekundofficerare), dels ock de hittills­

varande förrådsförvaltarna i staterna upptagas såsom sekundlöjtnanter. Ett

') DHrav 60 från Gotlands i. o. och 60 från fastlandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

IT!)

från militärt håll framställt önskemål att tilldela fördelningsartillerirege-

mentena en förrådsvaktmästare liar jag icke ansett mig böra här tillmötesgå,

enär denna fråga synes böra upptagas till behandling i samband med den

i annat sammanhang (sid. 56) föreslagna utredningen rörande förvaltningens

organisation.

Det sålunda för ett fördelningsartilleriregemente beräknade befälsbeliovet

framgår av nedanstående tabell. Å denna angivas även de tillägg för utom

regemente beordrad personal, vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153)

framhållits — måste göras.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom rege­

mentet ..................................

Regementsofficerare m. fl.

Utom regementet beordrad

personal..................................

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

P

3.

h

CD

K

o

n

st

ap

la

r.

1

1

3

7

2

3

16

1

9

J)1

7

2

13

s) 3

2

34

’)2

6

39

2

s)4

Föreslagen stat

Summa

1

i

3

12

26

1

9

18

42

41

4

Av revisionen föreslagen stat

1

i

3

11

27

8

17

38

37

*)4

Nuvarande stat........................

1

2

3

18

30

15

30

55

44

*) Förrådsförvaltare.

2) Vid Wendes artilleriregemente tillkomma 1 sergeant och. 2 furirer.

8) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare, 1 expeditionsassistent och 1 furageförvaltare.

4) Därav 1 förvaltningsofficer.

Av det beräknade antalet furirer — enligt normalorganisationen 42 och

vid Wendes artilleriregemente 44 — böra 15 upptagas i staterna såsom

furirer av 1. klassen och 27, vid Wendes artilleriregemente 29, såsom

furirer av 2. klassen.

Yad antalet meniga volontärer beträffar, synes detta, oaktat den före­

slagna ökningen av antalet batterier från 6 till 7, kunna begränsas till

110 mot av försvarsrevisionen föreslagna 105.

Antalet beställning smän bär beräknats efter samma grunder som enligt

revisionens förslag, dock med tillägg vid Svea artilleriregemente av en

liovslagarfurir av 2. klassen för bestridande av tjänsten vid generalstabens

stall.*) i)

i) Denna beställning är i försvarsrevisionens förslag upptagen & staten för Livrege­

mentet till häst.

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Gotlands

artillerikår.

I likhet med vad försvarsrevisionen föreslagit (Del 1, sid. 417), förut­

sattes Gotlands artillerikår komma att under tiden för första tjänstgöringen

organiseras på två batterier. Under repetitionsövningarna böra, i överens­

stämmelse med vad ovan (sid. 178) sagts om fördelningsartilleriregementena,

dessa båda batterier organiseras på fyra pjäser, varjämte kadrar till ytter­

ligare två batterier böra uppsättas.

Såsom av tabellen sid. 178 framgår, beräknas den inskrivna årskontin-

genten värnpliktiga i linjetjänst till 110 man, nämligen 60 från Gotlands

inskrivningsområde och 50 från fastlandet.

Med avseende på sättet för utbildningens organiserande gäller i till­

lämpliga delar vad därom anförts i fråga om fördelningsartilleriregementena.

I överensstämmelse härmed bör ävenledes b efälsp er sonalen för den vid

kåren anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap be­

räknas.

Beträffande antalet regementsofficerare och förvaltningspersonal m. fl. synes

försvarsrevisionens förslag (Del 1, sid. 418) böra följas, dock att för-

rådsförvaltaren bör i kårens stat upptagas såsom sekundlöjtnant.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

A denna angivas även de tillägg för utom regemente beordrad personal,

vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Sekund-

Under-

officerare.

befäl.

CD

pr b-j

CE

K

o

n

st

ap

la

r

0 0

Ö

v

er

st

ar

,

Ö

v

er

st

e

­

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

te

r

>ch

n

rik

a

S

ek

u

n

d

­

jtn

an

te

r.

ct-

d

0

0

pr

p

►i

S

er

g

ea

n

te

r

F

u

rir

er

.

p_, in

S,°

»g

CD 2

H g

P Pj

*-i CD

CD

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom kåren

2

5

2

4

11

13

_

Regementsofficerare m. fl.

Utom kåren beordrad per-

1

2

2

Öl

1

3

2

1

a) 2

sonal.....................................

2

4

9

Föreslagen stat ... Summa

1

6

n

1

3

7

15

14

2

Av revisionen föreslagen stat

-

1

6

13

4

7

15

14

2

Nuvarande stat ... .

1

6

14

4

9

22

22

*) Förrådsförvaltare.

2) 1 vapenförvaltare, 1 expeditionsassistent.

Av de 15 furirerna torde i enlighet med försvarsrevisionens förslag å

staten 5 böra uppföras såsom furirer av 1. klassen och 10 såsom furirer

av 2. klassen.

Antalet meniga volontärer upptages liksom i försvarsrevisionens förslag

till 71.

Ävenledes beräknas antalet b est ältning smän enligt revisionens förslag.

Med ayseende å såväl den allmänna organisationen av Norrbottens

artillerikår som utbildningens organiserande vid denna kår gäller vad som

sagts om Gotlands artillerikår. Dock beräknas på grund av det mindre

antalet meniga volontärer den inskrivna årskontingenten värnpliktiga i linje­

tjänst till 135 man.

, Beträffande befälsstaten för kåren synes försvarsrevisionens förslag (Del 1,

sid. 425) böra i huvudsak följas, dock att antalet löjtnanter och fänrikar,

tjänstgörande vid batteri (skola) inom kåren, bör ökas från 4 till 5 samt

att förrådsförvaltaren bör i kårens stat upptagas såsom sekundlöjtnant.

Den sålunda beräknade staten framgår av nedanstående tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

181

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

CB

<T>

pr hd

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

1.___________

L

ö

jtn

an

te

r

och

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

n

st

ap

la

r.

en

si

o

n

er

ad

e

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom kåren

Regementsofficerare m. fl.

Utom kåren beordrad per­

sonal .....................................

1

2

1

1

5

3

Öl

2

4

1

1

10

2

2

10

a) 2

Föreslagen stat ... Summa

1

4

8

1

2

6

14

10

2

Av revisionen föreslagen stat

1

4

7

2

6

14

10

2

*) Förrådsfförvaltare.

2) 1 expeditionsassistent, tillika vapenförvaltare; 1 kasernförvaltare, tillika väbel m. m

Av de 14 furirerna torde i enlighet med försvarsrevisionens förslag å

staten 5 böra uppföras såsom furirer av 1. klassen och 9 såsom furirer

av 2. klassen.

Antalet meniga volontärer upptages liksom i revisionens förslag till 20.

Ävenledes beräknas antalet beställningsmän på samma sätt som i revi­

sionens förslag.

Såsom i det föregående (sid. 103) anförts, har jag ansett mig böra förorda,

att allt för markstrid avsett tungt artilleri — utom de till fördelningsartilleri-

regementena överförda 15 om. haubitsbatterierna — sammanföres till Armé­

artilleriregementet. Detta kommer sålunda att bestå av en division om tre

15 cm. haubitsbatterier samt två från nuvarande Karlsborgs artillerikår

överförda divisioner, nämligen en om två 10 cm. kanonbatterier och en

om två 21 cm. haubitsbatterier. Det från ingenjörtrupperna överförda

ballongkompaniet, här benämnt ballongbatteri, ställes direkt under rege­

mentschefen. Den sålunda erhållna sammansättningen av Arméartillerirege­

mentet betecknar dess organisation under tiden för den första tjänstgö­

ringen. Denna organisition bör bibehållas oförändrad under repetitions-

övningarna.

Norrbottens

artillerikår.

Arméartilleri­

regementet.

182

Arméartilleriregementet förutsattes, såsom i det följande (sid. 343)

nämnts, i sin helhet vara motoriserat.

Såsom framgår av tabellen sid. 178, beräknas den inskrivna år skontin­

genten värnpliktiga i linjetjänst till 340 man. Beträffande utbildningens

ordnande för detta manskap ävensom för studenter och likställda, för offi­

cers- och reservofficersaspiranter samt för fast anställt manskap gäller i

huvudsak vad därom anförts rörande fördelningsartilleriet.

I överensstämmelse härmed bör även befälspersonalen för den vid rege­

mentet anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap

beräknas.

Vad antalet regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. beträffar, bör

detta beräknas efter samma grunder som vid fördelningsartilleriregemen-

tena. Dock synes antalet majorer i enlighet med revisionens förslag böra

minskas från 3 till 2, varjämte tre arvoden åt pensionerade sekund­

officerare beräknas. Någon särskild uppbördsman torde icke behövas för

motorfordonens driv- och smörjmedel, utan kunna dessa tagas på uppbörd

av vapenförvaltaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

„ I)et sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

A denna angivas även de tillägg för utom regemente beordrad personal,

vilka enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

n

st

ap

la

r.

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom rege­

mentet .........................

CO (MC

M

19

1

1

6

1

8

2

15

2

2

33

2

6

33

2

Regementsofficerare m. fl.

Utom regementet beordrad

personal..................................

1

1

2

*)1

s)3

Föreslagen stat .... Summa

1

1

2

12

26 |

1

10

19

41

35

3

Anm. På grund av att den här föreslagna organisationen icke överensstämmer vare

sig med försvarsrevisionens förslag eller med 1914 års härordning, kan jämförelse med

dessas stater icke göras.

') Pörrådsförvaltare.

) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare och 1 expeditionsassistent.

Av de 41 furir erna torde å staten 14 böra uppföras såsom furirer av

1. klassen och 27 såsom furirer av 2. klassen.

Antalet meniga volontär er bör upptagas till 113.

\ad slutligen beställningsmännen angår, torde i förhållande till ett för-

delningsartilleriregemente eu minskning av sjukvårdsmanskapet med en

menig kunna vidtagas på grund av Arméartilleriregementets mindre års-

kontingent värnpliktigt linjemanskap. Hovslagarmanskap behöver givetvis

icke finnas. Hantverksmanskapet bör ökas med erforderligt antal motor-

hantverkare.

Antalet beställningsmän framgår av tabellen sid. 187.

Såsom i det föregående nämnts, har jag ansett luftvärnsartilleriet böla

sammanföras till ett självständigt truppförband, nuvarande Karlsborgs ar­

tillerikår, vilket namn samtidigt bör förändras till Luftvärnsartilleriregementet.

Luftvärnsartilleriregementet torde i fredstid tillsvidare lämpligen höra

organiseras på fyra luftvärnskanonbatterier och ett stralkastaibatteri, det

sistnämnda motsvarande ingenjörtruppernas hittillsvarande fältbelysnings-

formationer. Fredsorganisationen synes emellertid icke böra närmare an­

givas förrän erfarenhet vunnits beträffande luftvärnsmaterielens beskaffen-

het och utbildningens bedrivande.

Den ovan förordade organisationen synes böra bibehållas ät en under

repetitionsövningarna. Den för det fasta luftförsvaret avsedda personalen

bör dock, sedan skarpskjutningar med pjäser avslutats, erhålla sin ut­

bildning på respektive orter under lämplig tid, förslagsvis de två sista

veckorna av repetitionsövningarna.

Såsom av tabell sid. 178 framgår, föreslås den inskrivna årskontingenten

värnpliktigt linjemanskap till 315 man.

Då tjänsten vid luftvärnsartilleriet är av annan art än vid det övriga

artilleriet, skulle befälspersonalen vid Luftvärnsartilleriregementet, om den

anställdes efter samma grunder som personalen vid övriga artilleritrupp-

förband, icke kunna ifrågakomma till befordran vid dessa. Det är emeller­

tid önskvärt att göra även de andra artilleritruppförbandens befäl förtroget

med luftvärnsartilleritjänsten. Tjänsten vid luftvärnsartilleriet är även av

så speciell natur, att det sannolikt skulle bliva omöjligt att på ett till­

fredsställande sätt ordna regementets rekrytering, om detta organiserades

såsom en fast kår i vanlig mening. Med hänsyn härtill synes i fråga om

Luftvärnsartilleriregementets kompani- och sekundofficerare motsvarande

anordning böra vidtagas, som den jag i det föregående (sid. 132) föreslagit

beträffande vissa för kompaniofficerare avsedda befattningar vid militär­

läroverken.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts, torde befälspersonalen för

den vid regementet anordnade utbildningen böra beräknas, på sätt som fram­

går av nedanstående tabell. Härvid är att märka, att antalet löjtnanter

och fänrikar samt sergeanter är beräknat med hänsyn såväl till utbild­

ningen av manskapet vid Luftvärnsartilleriregementet som ock till nödvän­

digheten av att i luftvärnstjänst utbilda viss befälspersonal för ortsförsvaret

m. m.

Vad härefter angår behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal

m. fl., bör detta, på sätt framgår av nedanstående tabell, beräknas efter

samma grunder som vid Arméartilleriregementet. Dock synes antalet rege­

mentsofficerare böra begränsas till — utom regementschefen en major.

Kitngl. Maj-.ta proposition nr 20.

lH.i

Luftvärns-

artilleri-

regementet.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena vid Luftvärnsartillerirege-

mentet torde behovet av utom regementet beordrad personal kunna inskränkas

till furirer. *)

Officerare.

Sekund-

officerare.

Underbefäl.

\

P

en

si

o

n

er

ad

e

§se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

sta

r.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

ajo

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

teroc

h

F

än

ri

k

ar.

S

ek

u

n

d

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

P

3

►i

K

o

n

st

ap

la

r.

5

20

5

13

18

22

i

1

2

1

Öl

2

2

2

2

s)3

3

i

1

7

21

i

7

15

23

24

3

Personal, tjänstgörande

vid batteri (skola) inom

regementet ......................

Regementsofficerare m. fl.

Utom regementet be­

ordrad personal ............

Föreslagen stat....

Summa

Anm. På grund av att den bär föreslagna organisationen icke överensstämmer vare sig med

försvarsrevisionens förslag eUer med 1914 års härordning, kan jämförelse med dessas

stater icke göras.

*) Förrådsförvaltare.

) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare, 1 expeditionsassistent.

Av de 23 furirerna torde å staten 8 böra uppföras såsom furirer av 1.

klassen och 15 såsom furirer av 2. klassen.

Antalet meniga volontärer upptages till 74.

"Vad slutligen angår beställning smännen, synes dessas antal kunna in­

skränkas i mots\ arande man som vid det ävenledes motoriserade Armé­

artilleriregementet. Liksom vid nämnda regemente bör hantverksmanskapet

ökas med erforderligt antal motorhantverkare. Beställningsmännens antal

framgår av tabellen sid. 187.

Fästningsartilleriet.

Såsom förut (sid. 17 7) nämnts, kommer fästningsartilleriet att bestå av

endast Bodens artilleriregemente.

I likhet med vad försvarsrevisionen föreslagit (De! 1, sid. 427), är

nämnda artilleriregemente avsett att under tiden för den första tjänst­

göringen organiseras på tre bataljoner om vardera två fästningsartilleri-

kompanier. Två bataljoner avses för den fasta och en för den rörliga

bestyckningen. Såsom i annat sammanhang (sid. 343) anföres, förutsättes,

att fästningens rörliga bestyckning motoriseras.

Ben sålunda föreslagna organisationen förutsättes komma att bibehållas

även under repetitionsövningarna, därvid dock jämväl forten och vissa

permanenta batterier erhålla bemanning, något som ock tidvis kan finnas

lämpligt under första tjänstgöringen.

Som av tabellen å sid. 178 framgår, beräknas den inskrivna årskon-

tingenten av värnpliktigt linjemanskap till 300 man. Med hänsyn till nöd-

Kung!. MajHs proposition nr 20.

185

vändiglieten av att ständigt hava viss artilleribesättning i fästningen böra,

såsom i annat sammanhang (sid. 61) anförts, icke endast underbefäl eller

fackmän utan även hälften av den återstående årskontingenten inrycka till

första tjänstgöring på hösten under första värnpliktsåret, medan den åter­

stående hälften inrycker på våren under andra året, allt på tider, som

närmare framgå av diagram å sid. 77—8. Utbildningen av dessa värn­

pliktiga torde i övrigt böra ordnas efter samma grunder som vid fördel-

ningsartilleriet.

Med avseende på utbildningen av studenter och likställda samt av offi­

cers- och reserv officersaspiranter synes försvarsrevisionens förslag (Del 1,

sid. 428) böra följas.

Beträffande utbildningen av det fast anställda manskapet hänvisas till

vad i det föregående (sid. 156) anförts.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, bör hefälspersonalen för

den vid regementet anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt

manskap beräknas.

Yad antalet regementsofficerare och förvaltningspersonal m. fl. beträffar,

torde detta böra beräknas efter samma grunder som vid fördelningsartilleri-

regementena, dock med iakttagande av

att ytterligare 1 löjtnant, avsedd att tjänstgöra såsom adjutant hos

kommendanten i fästningen, bör tillkomma, samt

att arvode åt en pensionerad sekundofficer såsom furageförvaltare bort­

faller på grund av regementets motorisering.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

A denna angivas även de tillägg för utom regementet beordrad personal,

vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Personal,tjänstgörande vid

kompani (skola) inom

regementet.........................

Begementsofficerare m. fl.

Utom regementet beordrad

personal ..............................

Officerare. •

Sekund-

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

n

st

ap

la

r.

1

1

Q

6

2

2

15

2

11

') 1

6

2

12

3

2

31

2

4

28

2

!) 3

Föreslagen stat ... Summa

1

1

3

10

28

1

8

17

37

30

3

Av revisionen föreslagen stat

1

1

3

10

31

8

18

38

31

3

Nuvarande stat ................. ...

1

1

3

16

25

16

32

40

32

*) Förrådsförvaltare.

8) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare, 1 oxpeditionsassistent.

Nuvarande

organisation.

Av de 37 furir erna torde i staten 13 böra upptagas såsom furirer av

1. klassen och 24 såsom furirer av 2. klassen.

I enlighet med försvarsrevisionens förslag föreslås antalet meniga volon­

tär er till 105.

Yad slutligen beställning smännen angår, torde även deras antal böra be­

räknas enligt revisionens förslag, varvid dock hovslagarmanskapet på grund

Artille-

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Svea artilleriregemente .....................

Fyra regementen = Svea artilleri­

regemente ...........................................

Wendes artilleriregemente................

Gotlands artillerikår ...........................

Norrbottens artillerikår......................

Arméartilleriregementet.....................

Luftvärns artilleriregementet............

Bodens artilleriregemente................

Summa personal2)

j) Därav 1 för bestridande av tjänsten vid generalstabens stall, vilken beställning icke finnes

) Av denna personal äro följande beställningar överförda från fortifikationens (ingenjör-

1 kapten, 2 löjtnanter och fänrikar, 1 fanjunkare (styckjunkare), 2 sergeanter, 3 furirer,

1

* ’ 2

>

' 1

»»,3

>

,1 furir,

Summa 2 kaptener, 4 löjtnanter och fänrikar, 2 fanjunkare (styckjunkare), 5 sergeanter, 4 furirer,

6. Ingenjörtrupperna och fortifikationen.

Till ingenjörvapnet, sådant detsamma blivit genom 1914 års härordning

sammansatt, räknas dels fortifikationen, omfattande officerare och under­

officerare samt erforderlig civilmilitär och civil personal under chefskap av

en officer av generalitetet, och dels ingenjörtrupperna, omfattande personalen

av manskapsgrad, likaledes stående under fortifikationsgeneralens chefskap.

Fortifikationen.

Med bortseende från läkar-, veterinär-, ecklesiastik- och musikpersonalen,

ingår i fortifikationen följande å en gemensam stat uppförda personal,

nämligen:

Officerare.

Sekundofficerare.

ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

u

aao

^ch

rg

;

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

1

S

er

g

ea

n

te

r.

i

i

3

12

26

i

9

18

4

4

12

48

104

4

36

72

1

1

3

12

26

1

9

19

1

6

11

1

3

7

1

4

8

1

2

6

1

1

2

12

26

1

10

19

1

1

7

21

1

7

15

1

1

3

10

28 |

1

8

17

9

9

25 |

in

250 |j

11

84

173

av regementets motorisering bör överföras till liantverksmanskap såsom

motorhantverkare.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande artilleriets organisation,

hava nedanstående förslag till personalstater för de olika artilleritruppför-

banden upprättats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

187

riet.

Arvoden

Man ska p (utom musikmanskap).

åt penslo-

nerade.

B

e s t ä 1 '

n i

n g s m ä n.

Underbefäl.

<<

Sjukvårds-

Hovslagar-

Hantverks-

®

tf

O

o

manskap.

manskap.

manskap.

£>

o

p

o-

o

Furirer.

W

et-

85S

p

W

S5

P

w

a

P

K

p►1

o

©

P

p

2-

P

►t

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

00

p

►ö

*

►i

to

tf

►—1

09

et-

P

P

2.

•T

P

►1

to

tf

et-

P

V

p1

H

2.

TO*

p

o

to

tf

P

>P

P*

►1

2.

b5*

p

®

15

27

41

no

1

2

3

b 2

3

4

1

2

2

4

60

108

164

440

4

8

12

4

12

16

4

8

8

16

15

29

41

no

1

2

3

1

3

4

1

2

2

4

5

10

14

71

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

5

9

10

20

1

1

1

1

2

14

27

35

113

1

2

2

2

4

3

3

8

15

24

74

1

1

1

2

3

2

3

13

24

30

105

1

2

3

2

3

3

3

135

249

359

1,043

10

19

26

8

20

26

13

23

21

37

vid Övriga fördelningsartilleriregementen.

truppernas) stat, nämligen

5 korpraler (konstaplar) och 17 meniga volontärer för ballongformationerna samt

4>

»

»15»

» _

» belysningsformationerna________ ______

9 korpraler (konstaplar) och 32 meniga volontärer för ballong- och belysningsformationerna.

Officerare:

3 överstar,

4 överstelöjtnanter,

10 majorer,

58 kaptener,

66 löjtnanter och

32 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

49 fanjunkare och

98 sergeanter.

Civilmilitär personal:

11 fortifikationskassörer,

5 departementsskrivare,

5 gevärshantverkare,

6 tygverkmästare,

27 tyghantverkare och

5 förråd svaktmästare.

Civil personal:

1 expeditionsvakt.

188

Ifrågavarande personal placeras till tjänstgöring dels vid ingenjörtrup­

perna och dels vid fortifikationens huvudstation samt vissa staber.

Ingenjörtrupperna.

Enligt 1914 års härordning skola ingenjörtrupperna organiseras å fem

särskilda kårer, nämligen Svea och Göta ingenjörkårer, Fälttelegrafkåren

samt Bodens och Norrlands ingenjörkårer.

Vardera av Svea och Göta ingenjörkårer skall enligt härordningen organi­

seras a karstab samt fyra fältingenjörkompanier, ett fästningsingenjör-

kompani (avsett för Vaxholms respektive Karlskrona kustfästning), ett

park- (brokolonn-)kompani och ett tyg-(belysnings- och minör-)kompani.

Enligt härordningen skola ifrågavarande två kårer hava följande man-

skapspersonal, nämligen:

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Svea ingenjörkår:

6 furirer av 1. klassen,

11 furirer av 2. klassen,

18 korpraler,

18 vicekorpraler,

95 volontärer,

1 hantverksfurir av 1. klassen,

2 hantverksfurirer av 2. klassen,

6 hantverkskorpraler,

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

2 gevärshantverkarvicekorpraler,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 hovslagarvicekorpral och

1 hovslagarsoldat.

Göta ingenjörkår:

6 furirer av 1. klassen,

10 furirer av 2. klassen,

17 korpraler,

17 vicekorpraler,

85 volontärer,

1 hantverksfurir av 1. klassen,

2 hantverksfurirer av 2. klassen,

6 hantverkskorpraler,

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

2 gevärshantverkarsoldater,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 hovslagarvicekorpral och

1 hovslagarsoldat.

På grund av lokala förhållanden ävensom talrika vakanser hava vid var­

dera av Svea och Göta ingenjörkårer hittills uppsatts endast tre fältingenjör­

kompanier.

På grund därav att kasernetablissement för Norrlands ingenjörkår ännu

icke uppförts, har denna kår icke kunnat organiseras, utan är det för

kåren avsedda manskapet tillsvidare uppdelat på Svea och Göta ingenjör­

kårer. I och för handhavande av kårens till Östersund redan förflyttade

materiel de större förrådsbyggnaderna hava nämligen kommit till ut­

förande — har dock en mindre kontingent sedan år 1920 varit förlagd

till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissement i Östersund.

Fälttelegrafkåren, vilken är avsedd för armén i dess helhet, är organiserad

å kårstab samt två fälttelegrafkompanier, ett radiokompani, ett ballong­

kompani, ett flygkompani, ett parkkompani och ett tvgkompani. Därjämte

tillkommer ett detachement i Boden.

Kunt/l. Maj:ts proposition ur 20.

189

Kårens fast anställda manskapspersonal utgöres av:

10

furirer av 1. klassen,

18 furirer av 2. klassen,

24 korpraler,

25 vicekorpraler,

125 volontärer,

2

hantverksfurirer av 1. klassen,

2

hantverksfurirer av 2. klassen,

11

hantverkskorpraler,

16 hantverksvicekorpraler,

1

gevärshantverkarkorpral,

1

gevärshantverkarvicekorpral,

1

gevärshantverkarsoldat,

1

sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1

sjuk vårdskorpral,

2

sjukvårdsvicekorpraler,

1

sjukvårdssoldat,

1

hovslagarkorpral,

1

hovslagarvicekorpral och

1

hovslagarsoldat.

Bodens ingenjörkår, vilken är avsedd för Bodens fästning, skall enligt

härordningen organiseras å kårstab samt fyra fästningsingenjörkompanier

och ett tyg-(minör-, belysnings- och park-)kompani.

Kårens fast anställda manskapspersonal utgöres av:

3 furirer av 1. klassen,

6

furirer av 2. klassen,

10

korpraler,

9 vicekorpraler,

60 volontärer,

1

hantverksfurir av 1. klassen,

2

hantverksfurirer av 2. klassen,

5 hantverkskorpraler,

6

hantverksvicekorpraler,

1

gevärshantverkarkorpral,

1

gevärshantverkarsoldat,

1

sjukvårdskorpral,

1

sjukvårdsvicekorpral,

1

sjukvårdssoldat och

1

hovslagarvicekorpral.

Organisationen är ännu icke helt genomförd. Av samma skäl, som

anförts i fråga om Svea och Göta ingenjörkårer, hava sålunda hittills

endast två fästningsingenjörkompanier kunnat organiseras.

Norrlands ingenjörkår skall enligt härordningen organiseras på kompanier

på enahanda sätt som Svea och Göta ingenjörkårer, dock att något fäst-

ningsingenjörkompani icke uppsättes.

Kårens fast anställda manskapspersonal är bestämd sålunda:

5 furirer av 1. klassen,

10

furirer av 2. klassen,

16 korpraler,

16 vicekorpraler,

75 volontärer,

1

hantverksfurir av 1. klassen,

1

hantverksfurir av 2. klassen,

4 hantverkskorpraler,

5 hantverksvicekorpraler,

1

gevärshantverkarkorpral,

1

gevärshantverkarvicekorpral,

1

gevärshantverkarsoldat,

1

sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1

sjukvårdskorpral,

2

sjukvårdsvicekorpraler,

1

sjukvårdssoldat,

1

hovslagarkorpral,

1

hovslagarvicekorpral och

2

hovslagarsoldater.

Ingenjörtrupperna.

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen, anser jag,

att samtliga enligt 1914 års härordning beslutade kårer böra bibehållas,

dock med den skillnad, att Fälttelegrafkåren utvidgas till ett regemente,

Fälttelegrafregementet. Däremot torde på grund av de ifrågasatta inskränk-

Departements-

chefen.

190

ningarna i försvarsorganisationen i allmänhet m. fl. skäl vissa ändringar

böra vidtagas i de särskilda kårernas organisation.

\id Svea ingenjörlcår bör sålunda antalet fältingenjörkompanier minskas

från fyra till tre. Därest, såsom jag i det föregående föreslagit, belysnings-

formationerna överflyttas till artilleriet, erfordras icke heller något be-

lysningskompani vid kåren. I annat sammanhang (sid. 106) har fram­

hållits, att fästningsingenjörkompaniet bör förläggas tillsammans med

övriga kompanier i kårens kasernetablissement å Järvafältet.

Vid Göta ingenjörlcår bör antalet fältingenjörkompanier, i enlighet med

vad försvarsrevisionen föreslagit, minskas från fyra till ett. Fästnings-

ingenjörkompaniet förutsättes (sid. 106) bibehålla sin nuvarande förläggning

i Karlskrona.

På grund av signal tjänstens starkt ökade betydelse böra vid Fälttelegrafrege­

mentet uppsättas ytterligare ett telegraf- och ett radiokompani, varjämte för

tillgodoseende av utbildningen regementet bör organiseras på en telegraf-

och eu radiobataljon. Den senare förutsättes (sid. 106) tillsvidare förlagd till

Västmanlands regementes etablissement i Västerås. Som i det föregående

(sid. 103) blivit omförmält, är ballongkompaniet avsett att överföras till

artilleriet och flygkompaniet att uppgå i ett särskilt flygvapen. I enlighet

med vad försvarsrevisionen föreslagit, bör detachementet i Boden överflyttas

till Bodens ingenjörkår.

Ehuru det varit önskvärt att tilldela vardera bataljonen ett parkkompani,

finner jag mig på grund av de därmed förenade kostnaderna icke kunna

tillstyrka eu sådan åtgärd. Något parkkompani kan således icke organiseras,

utan böra hästar och parkmanskap uppdelas å de olika kompanierna.

Tygkompaniet bör av flera skäl lyda direkt under kårchefen samt för­

läggas till nuvarande Fälttelegrafkårens etablissement; erforderlig del av

detsamma bör dock avses för radiobataljonen.

Vid Bodens ingenjörlcår torde antalet fästningsingenjörkompanier böra

minskas till två samt nyuppsättas ett telegraf- och radiokompani i stället

för Fälttelegrafkårens till indragning föreslagna detachement i Boden.

Någon utbildning i belysningstjänst skulle, i överensstämmelse med

vad ovan framhållits, icke heller vid denna kår vidare äga rum.

Vid Norrlands ingenjörlcår torde antalet fältingenjörkompanier böra

minskas till två.

Den hittillsvarande benämningen parkkompani synes vid Svea, Göta

och Norrlands ingenjörkårer böra utbytas mot krigsbro- och parkkompani.

I enlighet med vad här ovan anförts, böra de olika ingenjörkårerna

organiseras sålunda:

Svea ingenjörlcår å kårstab samt tre fältingenjör-, ett krigsbro- och

parkkompani, ett tyg-(minör-)kompani och ett fästningsingenjörkompani;

Göta ingenjörlcår å kårstab samt ett fältingenjörkompani, ett krigsbro-

oeh parkkompani, ett tyg-(minör-)kompani och ett fästningsingenjör­

kompani ;

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Majds proposition nr 20.

191

Fälttelegrafregementet å regementsstab samt eu telegrafbataljon, en radio­

bataljon och étt tygkompani; telegraf bataljonen om tre fälttelegrafkompanier

samt radiobataljonen om två radiokompanier;

Bodens ingenjörhår å kårstab samt två fästningsingenjörkompanier, ett

telegraf- och radiokompani samt ett tyg-(minör- och park-)kompani, samt

Norrlands ingenjörkår å kårstab samt två fältingenjörkompanier, ett

krigsbro- och parkkompani och ett tyg-(minör-)kompani.

Enligt den föreslagna organisationen komma alltså ingenjörtrupperna

att räkna tillhopa 24 kompanier, d. v. s. lika många kompanier, som

försvarsrevisionen föreslagit, eller 9 mindre än enligt 1914 års här­

ordning. Härvid är dock att märka, att ballong- och belysningsforma-

tioner förutsättas icke bliva av ingenjör trupperna uppsatta.

Den vid ingenjörtrupperna inskrivna årskontingenten till linjetjänst ut­

tagna värnpliktiga i allmänhet kommer att uppgå till sammanlagt 1,345

man, vilken styrka beräknas bliva fördelad, på sätt nedanstående tabell

utvisar.

Svea ingenjörkår...................... .............

Göta ingenjörkår...................................

Fälttelegrafregementet............. .........

Bodens ingenjörkår.............................

1 Norrlands ingenjörkår ......................

Inskrivna värnpliktiga.

Fältingen-

jörtjänst.

Fästnings-

ingenjör-

tjänst.

Fält­

telegraf-

tjänst.

Radio­

tjänst.

Summa.

348

183

14

264

30

30

120

221

21

104

10

378

213

325

165

264

Summa

809

180

242

114

1,345

Enligt vad i det föregående (sid. 60) anförts, äro av denna styrka 25 %

eller omkring 336 man avsedda till underbefäl eller fackmän. Av skäl,

som likaledes i det föregående (sid. 60) anförts, förutsättes, ätt under­

befäl eller fackmän inrycka till första tjänstgöring på hösten första året

samt övriga här avsedda värnpliktiga på våren andra året.

För ifrågavarande manskap bör utbildningen i allmänhet ordnas kårvis;

för underbefäl eller fackmän kan utbildningen lämpligen delvis försiggå

gemensamt med utbildningen av det fast anställda manskapet.

Utbildningen av studenter och likställda samt officers- och reservofficers-

aspiranter ävensom av det fast anställda manskapet förutsättes huvudsakligen

bliva organiserad efter samma grunder, som av försvarsrevisionen före­

slagits, med den skillnad, att det fast anställda manskapets rekrytutbildning

synes böra ske i kårvis anordnade skolor.

I enlighet med vad ovan anförts rörande truppförbandens allmänna or­

ganisation och utbildningens ordnande, beräknas befälspersonalen för den

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

vid kårerna och Fälttelegraf regementet anordnade utbildningen av värnplik­

tiga och fast anställt manskap, på sätt nedanstående tabell utvisar.

Officerare.

Sekundofficerare.

Underbefäl.

Kaptener.

Löjtnanter

o- fänrikar.

Fanjun­

kare.

Serge­

anter.

Furirer.

Korpraler.

Vice­

korpraler.

Svea ingenjörkår...

6

n

6

10

16

12

12

Göta ingenjörkår...

Fälttelegrafrege-

5

8

4

8

12

9

8

mentet.....................

6

12

6

12

20

18

18

Bodens ingenjörkår

Norrlands ingenjör-

4

7

4

6

9

9

8

kår............................

4

8

4

7

11

9

8

Summa

25

46

24

43

68

57

54

Beliovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. torde böra be­

räknas enligt de av försvarsrevisionen (Del 1, sid. 439) angivna grunderna.

Av truppförbandens nu förutsatta organisation och förläggning betingas dock

vissa skiljaktigheter. Därjämte är att märka, att — som i det föregående

(sid. 153—4) omförmälts — dels de av revisionen föreslagna förvaltnings-

officerarna böra ersättas med regementskassörer (pensionerade sekundoffi­

cerare) och dels de hittillsvarande förrådsförvaltarna böra uppföras i staterna

såsom sekundlöjtnanter. Vid Norrlands ingenjörkår, som är avsedd att

förläggas till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissement, erfordras

emellertid icke någon regementskassör (sid. 165).

Såsom uppbördsman för å Laxön förvarad ingenjör- och intendentur-

materiel samt såsom tillsyningsman över byggnaderna därstädes synes

vidare böra beräknas eu pensionerad sekundofficer. Den hittillsvarande

tillsyningsmannen å Laxön blir på grund härav överflödig.

Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av det ovan beräknade

befälsbeliovet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

193

Officerare.

Sekund-

offioerare.

Underbefäl.

Pensio­

nerad^.

0

<?

g5!

w

p

►ö

O

tr o;

P= B

Q.

ce

rf- CX>

P

pr

P

&

CO

CD

N

crq

*1

H

0

►i

pr

Ig

O

B

0

O

a» ep

p} CD

O

VT

(c

tf

ct>

CD

P

5 p

P. P

hrr* r*

« »

h

^

p

P

g.

tf

|

p

tf

B*

P

»i 2

p CD

CD

>1

P

H C

p e

Cfc w

N

CD

CD

J-J

T

CD

CD '

Svea ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor .....................

6

11

6

10

16

12

12

2.

Regementsofficerare m. fl.................

2

1

l

bi

1

3

1

a

2

b 2

Tillhopa

2

7

12

1

7

13

17

14

14

2

Göta Ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor ...................

5

8

4

8

12

9

8

2.

Regementsofficerare m. fl

.....................................

1

1

2

•)i

4

1

2

2

S)1

Tillhopa

1

6

10

1

4

12

13

11

10

1

Fälttelegrafregementet.

1.

_

6

12

_

6

12

20

18

18

_ _ _ _

2.

Regementsofficerare m.

fl.....................................

3

1

1

bi

1

4

1

2

2

*)1

Tillhopa

3

7

13

1

7

16

21

20

20

1

Bodens Ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor

..............................................

4

7

4

6

9

9

8

8)1

2.

Regementsofficerare m.

fl....................................

1

1

2

bi

4

1

2

2

Tillhopa

1

5

9

1

4

10

10

11

10

1

Norrlands ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor .....................

4

8

4

7

11

9

8

2.

Regementsofficerare m.

fl....................................

2

1

1

bi

1

2

1

2

_

Tillhopa

2

5

9

1

5

9

11

10

10

Summa

9

30

53

5

27

CO

72

66

64

5

Revisionens förslag.

Summa

8

32

54

27

64

78

72

71

3

*) Förrådsförvaltare.

8) 1 regementskassör, 1 tillsyningsman å Laxön.

3) 1 regementska8sör.

Liksom för närvarande är fallet, böra officerare och sekundofficerare

uppföras å en för fortifikationen i dess helhet gemensam stat samt under­

befäl å särskilda stater för de olika truppförbanden.

Antalet meniga volontärer torde böra beräknas så, att proportionen

mellan dessa och underbefälet blir ungefär densamma som i försvarsrevi-

sionens förslag.

Beträffande beställningsmän synes behovet av sjukvårds-, hovslagar- och

vapenhantverkarmanskap böra beräknas i enlighet med revisionens förslag.

I det beräknade behovet av hantverksmanskap ingår även erforderligt

underbefäl för tygkompanierna.

Det för de olika kårerna och Fälttelegrafregementet sålunda beräknade

manskapet framgår av nedanstående tabell. I denna angives även, huru

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 17 A käft. (Nr 20.)

212528

13

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

det för truppförbanden beräknade antalet furirer lämpligen bör uppdelas

på löneklasser.

Under­

befäl.

V

o

lo

n

re

r.

Sjukvårds­

manskap.

Hov-

slagar-

manskap.

V apen-

bantv.-

manskap.

Hantverks-

manskap.

Furi­

rer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

F

u

rirer av2.k

la

ss

.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

Furi­

rer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

Svea ingenjörkår

6

11

14

14

80

1

1

1

2

1

1

1

1

1

1

2

3

3

8

Göta ingenjörkår

4

9

11

10 58

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

3

2

6

Fälttelefjrafrege-

mentet ............

7

14 20 20

no

1

1

1

2

1

1

1

1

1

1

1

3

6

5

12

Bodens ingenjör-

kår.....................

3

7

11

10 56

1

2

1

1

1

1

1

1

2

3

2

6

N orrlands ingen-

jörkår ...............

4

7

10

10

60

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

3

3

8

Summa

24 48 ce 64 364

4

5

6

7

1

5

4

5

5

5

5 11 18 15 40

Den vid kårerna och Fälttelegrafregementet erforderliga civilmilitära

personalen beräknas, i överensstämmelse med vad försvarsrevisionen före­

slagit, till 5 fortifikationskassörer, 5 vapenhantverkare, 7 tygverkmästare,

24 tyghantverkare och 5 förrådsvaktmästare.

Som teknisk expert vid radiolaboratorium (montering, undersökning och

underhåll av samt försök med radiomateriel) bör vid Fälttelegrafregementet

anställas en å fortifikationens gemensamma stat uppförd radioingenjör.

Fortifikationen.

Förutom den för ingen] örtrupperna erforderliga personalen kräves viss

personal dels för fortifikationens huvudstation och arméförvaltningens forti-

fikationsdepartement dels för ingenjörstaberna i fästningarna dels för armé-

fördelningsstaberna och dels för militärbefälhavarens å Gotland stab.

För behovet av officerare vid fortifikationens huvudstation och armé­

förvaltningens fortifikationsdepartement har redogörelse lämnats i det före­

gående (sid. 125).

I övrigt bör det här avsedda personalbehovet beräknas efter av försvars­

revisionen angivna grunder.

Till det i det föregående beräknade behov av officers- och kompani-

officerspersonal bör liksom vid övriga truppslag göras erforderligt tillägg

för utom fortifikationen beordrad personal. Detta tillägg bör enligt verk­

ställda beräkningar utgöras av 1 kapten, 21 subalternofficerare samt 2

sergeanter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

195

8 a m m a n f a 11 n i n g-.

I enlighet med vad i det föregående anförts rörande behovet av offi­

cerare och sekundofficerare samt civilmilitär personal vid ingenjörtrup­

perna samt fortifikationen i övrigt, skulle alltså å den för fortifikationen

gemensamma staten uppföras den personal, som nedanstående tabell närmare

angiver.

Fortifikationen.

Officerare.

Sekund-

officerare.

Civilmilitär personal.

Civil

per­

so­

nal.

Arvo­

den åt

pensio­

nerade.

R

eg

em

en

ts

o

ff

ic

er

ar

e.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

teroch»

än

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

S

P

P-

O

5'

<ra

tx>

O

O:

fl

*4

0

et-

P>

Tf

P

et-

O*

P

CD

**

P

CD

O:

►1

CD

71

D ep

ar

te

m

en

ts

sk

ri

v

ar

e.

Y

ap

en

h

an

tv

er

k

ar

e.

T

y

g

v

er

k

m

äs

ta

re

.

T

y

g

h

an

tv

er

k

ar

e.

F

ö

rr

åd

s

v

ak

tm

äs

ta

re

.

E

x

p

ed

iti

o

n

sv

ak

te

r.

O

ff

ic

er

ar

e.

S

ek

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ingenj örtrupperna ................

9 30

53

5 27 60

1

5

5

7

24

5

5

Fortifikationens huvudsfcn

3

8

5

1

1

1

2

2

Arméförvaltn:s fort.-dep. ...

1

2

2

Ingenjörstaber i fästningar

3

2

2

2

8

3 —

— — —

3

Arméfördelningsstaber

6

T

Utom fort:nkommenderade

1

21

2

| —

Summa

16

49

81

5 29 70

1

9

1

5

7

24

5

1

2

12

Föreslagen stat........................

16 49 81

5 33

66

1

9

1

O

7

24

5

1

2

12

I och för erhållande av en nöjaktig proportion mellan antalet fanjunkare

och sergeanter, har, som av tabellen framgår, viss jämkning mellan beställ­

ningarna i dessa grader ansetts böra vidtagas.

Av de 16 regementsofficerarna böra i staten 3 upptagas såsom överstar,

4 såsom överstelöjtnanter och 9 såsom majorer.

I enlighet med vad sålunda anförts, har upprättats nedanstående

Förslag

till

Personalstat

för officerare och sekundofflcerare med vederlikar vid fortifikationen.

Officerare:

3 överstar,

4 överstelöjtnanter,

9 majorer,

49 kaptener,

81 löjtnanter och fänrikar.

Sekundofficerare:

5 sekundlöjtnanter,

33 fanjunkare och

66 sergeanter.

196

Nuvarande

organisation.

Departements-

ehefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Civilmilitär personal:

1 radioingenjör,

9 fortiflkationskassörer,

1 departement sskrivare,

5 vapenhantverkare,

7 tygverkmästare,

24 tyghantverkare och

5 förrådsvaktmästare.

Civil personal:

1 expeditionsvakt.

Pensionerad personal:

1 bibliotekarie,

1 expeditionsofficer,

4 regementskassörer,

1 uppbördsman m. m. å Laxön samt

7 expeditionsassistenter.

Personalstaterna för de särskilda ingenjörkårerna samt Fälttelegraf rege

mentet äro angivna å sid. 194.

7. Trängtrupperna.

Enligt 1914 års härordning består trängen av sex särskilda kårer, en

för varje arméfördelning, nämligen Svea, Göta och Norrlands trängkårer,

Skånska trängkåren samt Västmanlands och Östgöta trängkårer. Varje

trängkår är i fred organiserad å kårstab samt två trängkompanier och ett

sjukvårdskompani.

Den fast anställda personalen vid

ecklesiastik- och musikpersonal —

förda organisationen utgöras av:

dels följande å en för vapnet

personal, nämligen:

Officerare:

1 överste och inspektör,

3 överstelöjtnanter,

3 majorer,

26 kaptener,

36 löjtnanter och

12 underlöjtnanter och fänrikar.

trängen — frånsett läkar-, veterinär-,

skall enligt den ännu icke fullt genom-

i dess helhet gemensam stat uppförd

Underofficerare:

25 fanjunkare och

61 sergeanter.

Civilmilitär personal:

18 hantverkare och

6 förrådsvaktmästare.

dels ock vid var och en av de sex kårerna följande personal, nämligen:

Underbefäl och meniga:

Beställningsmän:

4 furirer av 1. klassen,

1 hovslagarkorpral och

8 furirer av 2. klassen,

1 hovslagarvicekorpral.

14 korpraler,

13 vicekorpraler och

21 volontärer.

Såsom i det föregående (sid. 126 och 109) föreslagits, bör tränginspek-

tionen bibehållas, och böra trängtrupperna fortfarande organiseras på sex

trängkårer med nuvarande förläggningsplatser.

Ovan (sid. 80) har också föreslagits, att trängtruppernas värnpliktiga,

som nu inskrivas i egentlig trängtjänst, egentlig sjukvårdstjänst och sjuk-

bärartjänst, för framtiden skola, i vad beträffar linjetjänsten, inskrivas i

trängtjänst, biltjänst och sjukvårdstjänst. Innan jag ingår på en närmare

redogörelse för utbildningsorganisationen, torde jag böra upptaga frågan om

197

vid vilka olika underavdelningar inom eu triingkår utbildningen i de sär­

skilda tjänsterna bör försiggå.

Försvarsrevisionen bär (Del 1, sid. 448) anfört, att av såväl krigserfaren­

heterna som vår egen erfarenhet angående utbildningen av bilförare vid

trängen hade framgått, att, därest ifrågavarande utbildning skulle giva ett

fullt tillfredsställande resultat, de till biltjänst uttagna värnpliktiga icke

borde såsom för närvarande ingå i trängkompanierna utan i stället utbildas

vid särskilda bilkompanier. På grund av det begränsade antalet värnpliktiga

kunde givetvis dylika kompanier icke uppsättas vid varje trängkår, utan

linge man begränsa sig till endast två för trängen i dess helhet avsedda

bilkompanier, vilket antal åtminstone tillsvidare jämväl finge anses vara

tillfyllest. Med hänsyn till förläggningsutrymme och möjligheten att under

utbildningen kunna ekonomiskt utnyttja bilmaterielen ävensom för erhållande

av lämplig terräng för tillämpningsövningarna syntes av dessa båda kompa­

nier det ena böra förläggas till Svea trängkår i Örebro och det andra till

Norrlands trängkår i Sollefteå.

Då den av mig föreslagna ökade linjekontingenten i biltjänst icke är

större, än att den kan utbildas vid två kompanier, synes man för när­

varande böra begränsa sig till organiserandet av två bilkompanier, nämligen

ett vid Svea trängkår i Örebro och ett vid Norrlands trängkår i Sollefteå.

De i trängtjänst inskrivna böra, såsom nu är fallet med de i egentlig

trängtjänst inskrivna, utbildas vid trängkompani. På grund av den före­

slagna utbrytningen av bilmanskapet från trängmanskapet samt inkallandet

av underbefäl eller fackmän till första tjänstgöring på hösten inskrivnings­

året m. fl. åtgärder, kan antalet trängkompani er vid varje trängkår minskas

från två till ett.

Liksom för närvarande erfordras alltjämt vid varje trängkår ett sjukvårds-

kompani, vid vilket utbildningen av de i sjukvårdstjänst inskrivna värn­

pliktiga äger rum.

I likhet med försvarsrevisionen föreslår jag alltså, att var och en av

de sex trängkårerna organiseras — förutom på kårstab på ett träng­

kompani och ett sjukvårdskompani, vartill kommer ett bilkompani vid var­

dera av Svea och Norrlands trängkårer.

Såsom förut (sid. 47) nämnts, beräknas årskontingenten vid träng-

trupperna inskrivna och till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till

1,400. Av dessa skola 20 % i samband med inskrivningen uttagas för

utbildning till underbefäl eller fackmän med inryckning inskrivningsåret på

hösten. Återstoden, d. v. s. flertalet värnpliktiga, borde, i vad angår trängtjänst

och sjukvårdstjänst, ur utbildningssynpunkt om möjligt inrycka på våren andra

året. För att begränsa befälsbeliovet till det av försvarsrevisionen beräknade,

torde det dock sannolikt bliva nödvändigt inkalla någon mindre del av

dessa värnpliktiga redan på hösten första året. Styrkan av denna del

torde böra bestämmas efter vunnen erfarenhet; här nedan upptages den

till omkring en fjärdedel. Flertalet värnpliktiga i biltjänst torde böra in­

rycka med omkring en tredjedel på hösten och två tredjedelar på våren.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

198

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

För vart och ett av de olika kompanierna beräknas antalet till linje­

tjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet i enlighet med nedanstående tabell.

Kategori värnpliktiga

Inryckning

Antal

i allmänhet.

vårellerhöst.

inskrivna.

1

Flertalet värnpliktiga.....................

höst

20

Trängkompani (sex st.)............<[

» »

vår

60

1

Underbefäl eller fackmän............

höst

20

, 1

Flertalet värnpliktiga.....................

höst

20

Sjukvårdskompani (sex st.)...<

»> ))

vår

60

1

Underbefäl eller fackmän............

höst

20

i

Flertalet värnpliktiga......

höst

20

Bilkompani (två st.) ............... {

» »

vår

60

1

Underbefäl eller fackmän............

höst

20

Utbildningen av flertalet av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga för-

utsättes i stort sett ordnas sålunda.

De till trängtjänst uttagna utbildas under hela utbildningstiden vid veder­

börligt trängkompani.

Vad de till sjukvårdstjänst uttagna värnpliktiga beträffar, förutsättas

alla till eu början komma att erhålla minst 30 dagars militärutbildning

vid vederbörande kår. Därefter avses omkring en tredjedel för sjukhus­

utbildning ävensom för fortsatt militärutbildning tjänstgöra vid trupp­

förband utom trängtrupperna. Återstående två tredjedelar erhålla vid den

egna kåren antingen enahanda utbildning eller, i den mån de ej äro

lämpliga därför, utbildning såsom sjukbärare. Under repetitionsövningarna

sammandrages åter allt manskap till vederbörligt kompani.

De till biltjänst uttagna värnpliktiga förutsättas komma att till en början

erhålla minst tre månaders utbildning vid vederbörande bilkompanier. Den

fortsatta utbildningen äger därefter rum dels vid dessa kompanier dels

ock för visst antal vid andra truppförband, där behov av bilförare före­

finnes. Under repetitionsövningarna utbildas allt manskap vid vederbörligt

bilkompani.

Vad beträffar de till underbefäl eller fackmän uttagna, vilka, såsom i

det föregående (sid. 58) angivits, förutsättas samtliga inrycka på hösten,

böra de för utbildning till underbefäl eller ställföreträdare avsedda samt

till trängtjänst och biltjänst uttagna fullgöra såväl rekryt- som underbefäls­

utbildning vid respektive träng- och bilkompanier, medan motsvarande

kategori av de till sjukvårdstjänst uttagna bör fullgöra viss tjänstgöring

å sjukhus o. s. v., men för övrigt tjänstgöra vid respektive sjukvårds-

kompanier.

Vad ovan sagts om tjänstgöring kompanivis utgör givetvis icke hinder

för att i vissa ämnen och övningsgrenar utbildningen ordnas kårvis, liksom

icke heller för att, om så skulle visa sig ändamålsenligt, vissa kategorier

värnpliktiga under lämpliga perioder sammanföras till för vissa eller samt­

liga kårer gemensamma övningsavdelningar.

199

KungI. Maj:ts proposition nr 20.

Vad studenter och likställda ävensom officers- cell reservofficcrsaspiranter

beträffar, bör utbildningen i stort sett äga ruin, pa sätt föi'svarsrevisionen

(Del 1, sid. 450) angivit.

Beträffande det fast anställda manskapets utbildning hänvisas till vad

i det föregående (sid. 156) anförts.

Under repetitionsövningarna torde den ovan föreslagna organisationen på

kompanier inom kårerna böra bibeliallas. I och för övningarnas bedrivande

förutsättas kompanierna komma att i största möjliga utsträckning organisera

fältmässigt indelade formationer, såsom förplägnadskolonner, sjukvårds-

kompanier, fältsjukhus, bilkolonner o. s. v.

Befälsbehovet för den kårvis anordnade utbildningen av värnpliktiga och

fast anställt manskap beräknas i enlighet med försvarsrevisionens förslag,

på sätt nedanstående tabell utvisar.

vid varje trängkompani.......

»

» sjukvårdskompani

» vartdera bilkompaniet.

Kaptener.

Subaltern-

officerare.

Fanjun­

kare.

Serge­

anter.

Furirer.

Korpraler.

1

3

1

3

4

4

1

2

1

2

3

4

1

1

1

1

2

3

Behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. beräknas i

överensstämmelse med av revisionen angivna grunder, dock att i enlig­

het med vad i det föregående (sid. 153—4) omförmälts de av revisionen

föreslagna förvaltningsofficerarna böra ersättas med regementskassörer (pen­

sionerade sekundofficerare) samt de hittillsvarande förrådsförvaltarna i

staterna upptagas såsom sekundlöjtnanter.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

Å denna angivas även de tillägg för utom kårerna beordrad personal, vilka

— enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

ro

Sr |-d

ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r

ochm

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

jt

­

n

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

rp

ra

le

r.

'e

n

si

o

n

er

ad

e

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

i

2

_

_

*)1

6

6

6

s)6

6

18

6

s)18

Personal, tjänstgörande vid kom­

pani (skola) inom kårerna.......

Utom kårerna beordrad personal

14

2

32

6

14

1

32

4

46

24

54

Summa

i

6

24

44

6

21

54

76

54

19

Föreslagen stat ..............................

i

6

24

44

6

25

50

76

54

19

*) Expeditionsassistent.

2) Förrådsförvaltare.

3) 6 regementskassörer, 6 furageförvaltare m. m., 6 vapenförvaltare.

200

A.v kårcheferna torde 3 böra vara överstelöjtnanter och 3 majorer.

Som av tabellen framgår, skulle egentligen beräknas 21 fanjunkare och

54 sergeanter. Då proportionen mellan fanjunkare och sergeanter vid

trängtrupperna bör vara ungefär densamma som vid övriga truppslag, böra

de 75 sekundofficersbeställningarna i staten uppdelas i 25 fanjunkar- och

50 sergeantsbeställningar. Motsvarande jämkningar hava även av försvars-

revisionen föreslagits.

Av furirerna torde vid samtliga kårer 4 böra uppföras såsom furirer

av 1. klassen och de övriga såsom furirer av 2. klassen.

Antalet vicekorpraler, meniga volontärer och beställningsmän bör beräknas

enligt av försvarsrevisionen angivna grunder.

Av hantverks och förrådspersonal har revisionen för varje kår beräknat

3 hantverkare och 1 förrådsvaktmästare. I dessa beräkningsgrunder torde

endast böra göras den ändringen, att ytterligare 1 hantverkare bör till­

komma vid var och en av de båda kårer, vid vilka bilkompanier organi­

seras. Behovet liärav har gjort sig starkt gällande, i den mån bilutbild­

ningen vid trängtrupperna under senare år utvecklats.

Liksom för närvarande är fallet, böra officerare och sekundofficerare

med vederlikar uppföras å eu för trängen i dess helhet gemensam stat,

under det att manskap upptages å de särskilda kårernas stater.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande trängtruppernas organisation,

hava upprättats nedanstående förslag till personalstater dels för officerare

och sekundofficerare med vederlikar vid trängen och dels för de särskilda

trängkårerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Trängtrupperna.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Manskap.

civn-

mllitär

personal.

•IIA

rv

o

den åtp

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

O

<®

H

T

rf-

SB

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

Underbefäl.

V

o

lo

n

re

r.

Beställ-

nings-

män.

Förråds- o.

hantverks-

staten.

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

icek

o

rp

ra

le

r.

Hovsla

garman-

skap.

H

an

tv

er

k

ar

e.

F

ö

rr

åd

sv

ak

t

­

m

äs

ta

re

.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

-

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

k

o

rp

ra

le

r

Trängens gemen-

samma stat ...

1

3

3

24

44

6 25 50

___

___

_ _ _

20

6

19

Svea trängkår...

4

10 n

n

17

i

i

Göta trängkår...

4

8

8

9

13

i

i

Norrlands träng-

kår ...................

4

10

11

11

17

i

i

Skånska träng-

kåren ...............

___

___

4

8

8

9

13

i

1

___

Västmanlands

trängkår .........

___

4

8

8

9

13

i

i

Ostgöta trängkår

-

4

8

8

9

13

i

i

— —I

Summa personal! 1 3, 3, 24 44j fij 25; 50] 241 52 54| 58j 8G, öj

6j

20,

6|| 19|

Kung!. Maj-.ts proposition nr 20.

201

8. Intendenturtrupperna och intendenturkåren.

Enligt nuvarande organisation utgöres intendenturkårens fast anställda

personal — frånsett den å staten för generalitetet uppförde generalinten­

denten — av följande kategorier, nämligen:

Officerare:

3 överstar,

5 överstelöjtnanter,

8 majorer,

88 kaptener och

12 löjtnanter.

Underofficerare:

79 förvaltare,

16 sergeanter.

Manskap:

10 furirer av 1. klassen och

15 furirer av 2. klassen.

Cmlmilitär personal:

2 departementsskrivare.

Civil personal:

1 expeditionsvakt.

Ifrågavarande personal är placerad till tjänstgöring dels vid intendentur-

trupperna och dels vid arméns centralstyrelse, staber, regementen och kårer,

intendenturförråd, förplägnadsanstalter o. s. v.

Intendenturtrupperna.

Före antagandet av 1914 års härordning funnos icke några särskilda

intendenturtrupper. De värnpliktiga, vilka enligt gällande planer voro av­

sedda att vid mobilisering ingå i intendenturformationer, inskrevos vid

trängen i förvaltningstjänst och utbildades dels vid de till de centrala

intendenturförråden i Stockholm, Karlsborg och Boden förlagda fasta inten-

denturskolorna och dels vid en till Västernorrlands regemente tillfälligt sam­

mandragen intendenturskola.

Genom 1914 års härordning blevo emellertid självständiga intendentur­

trupper om tillhopa fyra kompanier organiserade. Härordningsbeslutet

innebar sålunda, att de förutvarande intendentur skolorna skulle förändras

till fast organiserade kompanier, att den för dessa avsedda aktiva perso­

nalen i dess helhet skulle uppföras å intendenturkårens stat, samt att de

värnpliktiga skulle direkt inskrivas vid intendenturtrupperna. Med av­

seende å kompaniernas förläggning vidtogs ingen annan ändring, än att

kompaniet i Sollefteå skulle förläggas till Östersund, sedan den tillämnade

förplägnadsanstalten därstädes blivit färdigställd.

I enlighet härmed utgöras intendenturtrupperna för närvarande av fyra

kompanier, nämligen:

Första

kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet i Stockholm,

Andra

kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet å Karlsborg,

Tredje

kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet i Boden och

Fjärde

kompaniet, för närvarande förlagt å Sollefteå läger, men avsett

att förläggas till förplägnadsanstalten i Östersund.

Nuvarande

organisation.