Prop. 1924:20

('angående försvars- väsendets ordnande',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående försvars-

väsendets ordnande; given Stockholms slott den 1

februari 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över för- svarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­ chefen hemställt.

GUSTAF.

Carl Malmroth.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A höft. (Nr 20.) 212523 1

2

Kung!,. Maj:ts preposition nr 20.

Utdrag av protokollet över för sv ar särenden

,

hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1924.

Närvarande: Statsministern

Trygger,

ministern för utrikes ärendena friherre

Marks

von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth, anhåller härefter att få under­ ställa Kungl. Maj :ts prövning ett inom försvarsdepartementet utarbetat för­ slag till ordnandet av rikets försvarsväsende.

Statsministern yttrar härefter: Bedan innan världskriget hade fått sin avslutning, gjorde sig, icke minst inom de neutrala staterna, en rörelse gällande, som gick ut därpå, att man genom en internationell rätts- och fredsorganisation skulle söka för framtiden undvika krigets andliga och materiella förödelser samt där­ igenom bliva i tillfälle att för folkens kulturella utveckling och välstånd använda en avsevärd del av de medel, som förut tagits i anspråk för rustningar. I vårt land var denna rörelse synnerligen stark och tog sig uttryck dels däri, att Sverige 1920 inträdde i nationernas förbund trots de bristfälliglieter, som onekligen vidlådde förbundsavtalet, dels ock däri, att än tidigare frågan om en minskning i landets försvarsbördor blev föremål för statsmakternas särskilda uppmärksamhet. I sistnämnda av­ seende torde böra erinras om dåvarande statsministerns redan den 19 oktober 1917 gjorda uttalande till statsrådsprotokollet, att en begräns­ ning av försvarsväsendet borde komma under prövning, när världskriget en gång upphörde. Och då detta i slutet av år 1918 bragts till avgö­ rande, upptogs därför inom regeringen frågan om verkställande av en genomgripande revision av vårt försvarsväsende. Man fann emellertid, att med det definitiva igångsättandet av en dylik revision måste någon tid anstå, i avbidan på att situationen i världen bättre kunde överskådas, men man ansåg det dock påkallat att företaga vissa förberedande och provisoriska åtgärder av hänsyn till den stora stegringen av försvars- utgifterna och statsfinansernas bekymmersamma läge. Kesultatet blev, att Kungl. Maj:t beslöt tillsätta en kommission för att bereda vissa frågor om begränsning av de militära utgifterna och därmed sammanhängande ären­ den. Denna kommission avgav under förra hälften av 1919 utlåtanden i samtliga till densamma hänskjuta frågor, varefter den ajournerades och sedermera upplöstes.

Den 12 november 1919 upptogs frågan om en allmän revision av

3

försvarsväsendet till förnyad prövning inför Kungl. Maj:t, varvid stats­

ministern angav de synpunkter, som vid denna revision borde vara be­

stämmande. Utgående från de ogynnsamma verkningar, som ovissheten

beträffande sättet för försvarets slutliga ordnande måste vara ägnad att

medföra, betonade lian önskvärdheten av att arbetet på de nya linjer,

efter vilka vårt försvarsproblem för framtiden borde behandlas, snarast

möjligt komme i gång. För ändamålet borde en parlamentarisk försvars-

kommission tillsättas, vilken hade att dels behandla frågan om ytterligare

provisoriska anordningar utöver dem, som 1919 års urtima riksdag be­

slutat, dels ock verkställa utredning och avgiva förslag om eu revision av

Sveriges försvarsväsende. I det grundläggande uttalande, som statsministern

avgav till statsrådsprotokollet, fäste han först uppmärksamheten därpå, att

den fredsuppgörelse, som kommit till stånd, och vari upprättandet av ett

nationernas förbund ingick såsom en väsentlig beståndsdel, ännu icke

ratificerats av alla i kriget deltagande stater, sålunda ej av Nordamerikas

förenta stater, samt att de länder, som tillhört ryska riket, icke berördes

av fredsuppgörelsen utan alltjämt befunne sig i ett förvirrat krigstillstånd.

Dessa och andra luckor i uppbyggandet av det nya statssystemet borde

emellertid enligt hans mening icke utgöra hinder för vår försvarsfrågas

upptagande till fullständig utredning, då tillräckliga hållpunkter för frågans

bedömande redan förelåge och man under arbetets gång kunde taga veder­

börlig hänsyn till händelsernas utveckling i de ännu icke pacificerade

delarna av vår världsdel och till stabiliseringen i övrigt av det nya stats­

systemet. De allmänpolitiska synpunkterna för den svenska försvarsrevi-

sionen vore, såsom av honom tidigare angivits, att Sverige borde med­

verka i strävandena att efter det förödande världskriget skapa en varaktig

fred och en internationell rättsordning, ägnad att trygga freden och möj­

liggöra rustningsbördornas avveckling; att problemet alltså borde behandlas

med hänsyn tagen till det nationernas förbund, som utgått ur dessa strä­

vanden, och till de förhållanden i världen, som i övrigt uppstått genom

kriget; samt att våra försvarsanstalter enligt 1914 års organisation icke

kunde anses lämpade efter vårt folks bärkraft och det fredliga kulturarbetets

behov, utan borde en begränsning och anpassning i enlighet härmed ske.

Därjämte tillädes särskilt med avseende på betydelsen av ett nationernas

förbund, att dess konsekvenser för vårt försvarsproblem visserligen icke

kunde med säkerhet överskådas, då frågan om Sveriges inträde i ett

dylikt förbund då ännu ej varit föremål för prövning och för övrigt be­

tydelsen av detsamma för vårt försvar berodde av det sätt, varpå förbundet

faktiskt kunde komma att verka, om och när det trätt i funktion. Dessa

spörsmål kunde emellertid antagas vara besvarade, innan revisionens resul­

tat vore färdiga att framläggas. Utredningen borde alltså upptaga vårt

försvarsproblem i hela dess vidd efter de nya förutsättningar, som fram­

gått ur krigets erfarenheter och skapats genom fredsuppgörelser samt den

nya internationella rättsordningen. Den borde utgå från en allsidig prov­

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ning av den grundläggande frågan, om och i vad mån denna nya inter­ nationella rättsordning samt lärdomarna från den stora världskatastrofen gåve grund för den avveckling av rustningsbördorna, som vore ett behov för alla folk. En huvuduppgift för revisionen måste bliva att söka komma till klarhet om dessa internationella förutsättningars innebörd, innan den ginge till utformande av sina slutliga förslag.

Den parlamentariska kommission, försvararevisionen, vilken fick det vik­ tiga uppdraget att med ledning av dessa och vissa andra angivna syn­ punkter utarbeta ett förslag till revision av Sveriges försvarsväsende, av­ slutade sitt uppdrag den 15 mars 1923, då dess slutliga betänkande och förslag undertecknades. Det skulle kunna med ett visst skäl göras gäl­ lande, att varken nationernas förbund hade fått den fasthet eller för­ hållandena i världen i övrigt den stadga, som vid revisionens tillsättande förutsattes för att revisionen skulle kunna vara i stånd att avgiva ett sakligt grundat förslag till vårt försvarsväsendes ordnande.

Yad nationernas förbund angår, har Sverige visserligen blivit medlem av förbundet, men den ovisshet, som rått angående en förbundsmedlems rättig­ heter och förpliktelser av betydelse för dess militärväsendes art och styrka, kvarstår ännu i dag oförminskad. Sålunda är det alltjämt omstritt, huruvida en förbundsmedlem är pliktig att med militära maktmedel inskrida, därest någon av de övriga skulle angripas, och följaktligen är det ock ovisst, huruvida han själv vid dylikt angrepp kan med stöd av förbundsavtalet göra anspråk på militär hjälp av övriga förbundsmedlemmar. Denna oklarhet i förbundsavtalets bestämmelser är så mycket betänkligare för en mindre stat, som det icke torde vara underkastat tvivel, att, även om den tolk­ ning av förbundsavtalet, om vilken man slutligen enas, skulle bliva den, att en »moralisk», men ej en juridisk förpliktelse till militärt inskridande enligt förbundsavtalet föreligger, detta för den mindre mäktige faktiskt skulle kunna innebära, att han tvingades att försvara andra men saknade säkerhet för att själv bliva hjälpt. Endast en klar och tydlig bestämmelse om förefintligheten eller icke förefintligheten av en skyldighet att med vapen­ makt ingripa till en angripen förbundsmedlems värn och av en däremot sva­ rande rätt att, när man angripits, från de övriga erhålla understöd i för­ svaret mot angriparen ger någon ledning vid försöket att lösa det egna försvarsproblemet. Det surrogat för förbundsavtalets saknad av bestäm­ melse i ämnet, som man är i färd med att söka skapa under formen av ett vid sidan av förbundsavtalet stående, frivilligt garantiavtal mellan ett större eller mindre antal stater, är mera ägnat att förminska än att stärka förbundets utveckling till ett internationellt rätts- och skyddsförbund. Då härtill kommer, att man alltjämt har anledning att vara tveksam med av­ seende på den anda, som kommer att besjäla förbundets verksamhet, när det för förbundet gäller att taga ställning till mäktiga medlemmars mer eller mindre godtyckliga åtgärder, synes det mig riktigast att avstå från tanken, att vi redan nu i nationernas förbund skulle våga se en verklig garanti

5

för vårt oberoende. Yad vår neutralitet åter angår, löper denna en avse­

värd risk redan genom de förpliktelser i avseende å ekonomiska sank­

tioner, transitering m. m., som vi obestridligen åtagit oss genom vårt in­

träde i förbundet. Men den garanti mot överfall, som förbundsakten

enligt sin härutinnan klara lydelse erbjuder i avseende å samtliga för-

bundsmedlemmars skyldighet att avbryta sina ekonomiska förbindelser med

en fridstörare, torde icke kunna betraktas såsom någon fullgod ersättning

för inskränkningen i vår rätt att hålla oss neutrala. Förbundets bristande

universalitet och den ingalunda osannolika möjligheten, att man inom

förbundet undandrager sig att deltaga i de av förbundsavtalet påbjudna

sanktionsåtgärderna, göra denna garanti vida mindre värdefull än man vid

förbundets stiftande hade föreställt sig. Den trygghet, medlemskap i för­

bundet skulle skänka oss, kan för visso i framtiden bliva en helt annan

än för närvarande, och hoppet därom bevara vi, men innan detta hopp

förverkligats, kan olyckan redan hava hunnit träffa oss.

Beträffande därefter förhållandena i övrigt i världen, i den mån de­

samma inverka på vårt försvarsväsende, eller vad man brukar kalla vårt

militärpolitiska läge, möta vi även på detta område samma ovisshet,

samma osäkerhet, samma brist på fasta utgångspunkter för dess objektiva

bedömande. Det enda vissa är, att den nuvarande världssituationen i sig

innesluter alla möjligheter och följaktligen även stora faror. JämUkts-

systemet i världen bortsopades genom världskriget, och detta jämvikts-

system var dock i all sin ofullkomlighet en dominerande maktfaktor, som

ännu icke hunnit ersättas med någon likvärdig. På samma sätt som inom

en stat ett störtande av en maktinnehavare, utan att makten ostridigt över­

går till en annan, lämnar fältet öppet för ett mer eller mindre tillfälligt

intagande av härskareställning från än den enes, än den andres sida, sker

detta även inom statssystemet. Det tager en rundlig tid, innan en ny

fast ordning lyckas få den anslutning, som fordras, för att den skall kunna

göra sig gällande, eller en återgång sker till det gamla system, som man

övergivit.

Medan statssystemet befinner sig i en dylik jäsningsprocess, är varje

stats ställning "fylld av faror, och särskilt de smärre staterna löpa en

verklig risk att få betala den uppgörelse, som slutligen kan ske mellan

de mäktiga. Från nu angivna utgångspunkt måste vårt lands allmänna

militärpolitiska läge för närvarande anses förenat med stora vanskligheter.

Det lönar sig därför icke att närmare undersöka, huruvida detsamma i

förhållande till en från något visst håll kommande fara kan anses för­

sämrat eller förbättrat i jämförelse med vad fallet var, när världskriget

började. Att faran då var särskilt stor är uppenbart, eftersom jämvikts-

systemet visat sig icke hava kraft att hålla tillbaka kriget. Under dettas

lopp kunde neutraliteten lätt hava gått till spillo, och på krigets utgång

berodde tydligen, i vad mån förutsättningarna för bevarandet av vårt obe­

roende skulle vinna i styrka eller försvagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

6

Huru ligger frågan emellertid för närvarande? Allt är flytande, och i det utrikespolitiska kaos, som kriget och freden skapat, är det omöjligt att skönja, huruvida den stabilisering, som förr eller senare måste nås, skall komma på fredlig väg eller först efter ytterligare, mer eller mindre omfattande förvecklingar. Omöjligt är även att förutse, vilka makter som under en dylik stabiliseringsperiod kunna komma att trängas i bakgrunden och vilka andra som i följd härav skola framträda såsom huvudmakter med en tilläventyrs föga begränsad handlingsfrihet. Skulle bland dessa senare befinna sig en stat, som är väsentligt starkare än vårt land och vars själviska intressen i en viss situation kunna tänkas äventyra vår fred, vore det för oss ödesdigert att hava slagit oss till ro vid att en dylik stat i närvarande ögonblick möjligen ägde varken vilja eller förmåga att hota vårt oberoende. Även om vårt militärpolitiska läge i dag vore relativt gott, sakna vi varje garanti för att detta bleve fallet även i morgon.

Är vad jag nu sagt riktigt, måste man erkänna, att lika litet som na­ tionernas förbund ännu nått den styrka och fasthet, som äro erforderliga för ett riktigt uppskattande av dess inverkan på vårt försvarsbehov, lika litet lämnar det nuvarande världsläget någon tillräcklig utgångspunkt för bedömandet, huru\ida eller i vad man vi kunna minska den försvarsbe­ redskap, som, när världskriget var överhängande eller brutit ut, ansågs betingad av hänsynen till vår nationella säkerhet.

Under dessa omständigheter kunde det synas, som om tidpunkten ännu icke vore inne för att upptaga till slutlig handläggning frågan om ord­ nandet av vårt försvarsväsende.

Otvivelaktigt är ock, att det för försvarsrevisionen fastställda program­ met skulle kunna anses böra föranleda till frågans uppskjutande. Emel­ lertid, detta program kan icke vara ovillkorligt bestämmande. Skäl kunna föreligga för att man trots det världspolitiska lägets stora ovisshet lämp­ ligen kunde eller rent av borde söka med det snaraste komma ur det nuvarande försvarsprovisoriet. Ett sådant skäl skulle kunna anses vara förhanden, såvida den från visst håll uttalade meningen vore riktig, att innan ett krig bryter ut, detsamma förebådas av händelser, som lämna till­ räcklig tid för den av kriget hotade att väsentligen komplettera en otill­ fredsställande försvarsberedskap. Ett slags stomme till ett försvarsväsende måste man ju alltid äga, och något skäl att dröja med dess fixerande och förverkligande förefunnes i så fall tydligen icke. Den enda utredning, som vore behövlig, skulle bliva den, huru man på bästa sätt kunde få den gjorda försvarsorganisationen snabbt utvecklingsmöjlig.

I detta resonnemang ligger så till vida något berättigat, som det torde vara otvivelaktigt, att ett land med våra begränsade ekonomiska resurser måste hålla sin försvarsberedskap inom relativt blygsamma gränser och följaktligen måste räkna med möjligheten att kunna vid krigsfara i någon mån förbättra densamma.

Felaktigt och stridande mot all erfarenhet är däremot, på sätt försvars-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

7

revisionen jämväl gjort gällande, det antagandet, att varsel om ett kom­

mande krig skulle komma så tidigt, att man i någon avgörande grad skulle

hinna med att utvidga eu otillräcklig organisation, förbättra en ofull­

ständig utbildning eller öka en bristfällig krigsutrustning. Men även om

ett sådant varsel i god tid vore tänkbart, skulle det för visso ej vinna

det beaktande, som det förtjänade. Vad den skarpsinniga iakttagaren

betraktade såsom ett oväder, hotande med urladdning, skulle säkerligen

för den stora allmänheten framstå såsom ett övergående, sig snart sking­

rande moln. Fienden stode efter all sannolikhet vid gränsen, innan man,

åtminstone med vårt folks utrikespolitiska optimism, skulle hava kommit

till en allmännare insikt om allvaret i situationen och nödvändigheten av

en genomgripande utvidgning av den svaga försvarsberedskapen. Icke

minst skulle härvid faran av att reta den björn, som börjat röra pa sig, för

många bliva bestämmande för att ej vidtaga några mera betydande åtgärder

för stärkande av försvarskraften.

På grund av vad som nu anförts, anser jag det oundgängligt, att den

under freden skapade försvarsberedskapen såväl till organisation som till

utbildning och materiel erhåller den styrka, att den kommer att utgöra

icke ett blott bihang i en plötsligt åstadkommen krigsberedskap, utan

den fasta, dominerande kärnan i ett på grund av krigssituationen utvecklat

försvar.

Det stöd för ett omedelbart avgörande i försvarsfrågan, som man velat

hämta ur den antagna möjligheten att väsentligen förstärka och fullstän­

diga försvarsberedskapen under tiden mellan en krigsfaras uppkomst och

ett krigsutbrott, har sålunda visat sig sakna verklighet. Därav följer dock

ej, att försvarsreformen bör uppskjutas i avbidan på att förhållandena i

världen stabiliseras och låta sig bättre bedömas. Emot uppskov talar

nämligen ett annat skäl, vilket enligt min mening bör anses avgörande.

Detta skäl framgår ur den ståndpunkt, den nuvarande regeringen vid sitt

tillträde intog med avseende på vårt för svar sproblem. I den då avgivna

regeringsförklaringen uttalades följande: Begeringens avsikt är att inom de

gränser, som bestämmas av landets ekonomiska och finansiella förmåga,

söka få fram en försvarsorganisation, som i rent militärt avseende inne­

bär det mest fullständiga utnyttjande av de för ändamålet till buds stå­

ende medlen och samtidigt ger landet största möjlighet att i farans stund

utveckla den för svar skråf t, som rikets säkerhet kan kräva.

Min utgångspunkt är denna. En förs var skråf t, sådan som 1914 års

organisation, jämkad och moderniserad efter krigets erfarenheter, skulle

skänka, vore för visso väl motiverad av det utrikespolitiska läget, som

icke på länge kan antagas bliva i avsevärd grad förbättrat. Men en sådan

organisation måste under nuvarande ekonomiska och finansiella förhållanden

i vårt land anses medföra bördor, som skulle äventyra vårt folks för­

måga att hålla ut med denna försvarsberedskap. Enligt verkställda be­

räkningar skulle nämligen redan ett upprätthållande av namnda försvars­

Kung!. Maj:ts proposition nr 20.

8

organisation frånsett pensioner och dyrtidstillägg — draga en årlig kostnad av omkring 182 miljoner kronor i nuvarande myntvärde. Utan att behöva taga min tillflykt till några särskilda, mer eller mindre tillför­ litliga beräkningar kan jag såsom nästan obestridligt beteckna, att en dylik försvarsbudget skulle av vart folk betraktas och vid tillämpningen kännas såsom en överbelastning. En blick på den vid årets riksdag framlagda budgeten torde vara tillräcklig för att visa, att ett så stort belopp för för­ svarsändamål skulle medföra en skatteökning, som kunde allvarligt skada näringslivet eller nödvändiggöra en nedskärning av övriga utgiftsposter, som vore ägnad att väcka de allvarligaste betänkligheter. Men om sålunda den budget för nästa budgetår, som regeringen underställt riksdagens pröv- ning, kan åberopas såsom bevis mot den finansiella möjligheten att reali­ sera ett försvarsprogram av den omfattning som 1914 års organisation, visar den å andra sidan, uppgjord som den är med försiktighet och nog­ grannhet, att vårt folk kan titan allt för stora svårigheter bära en försvars­ budget, uppgående till ungefär det belopp, som fordras för 1914 års för­ svarsorganisation, sådan den efter vidtagna inskränkningar föreligger i det s. k. provisoriet. Ja, man torde utan fara för misstag kunna göra gällande, att 1924—1925 års statsreglering är så avpassad, att en i och för sig önskvärd säkerhetsmarginal finnes. Halla vi en ny försvarsorganisation inom den starkt begränsade finansiella ram, som de i 1924—1925 års budget upptagna försvarsanslagen innebära, tarvas följaktligen ingen särskild undersökning om landets förmåga att bära kostnaderna för denna försvars­ organisation. Den enda fråga, vars besvarande under nämnda förutsätt­ ning erfordras, blir den, om det nuvarande provisoriet ger eller icke ger den största möjliga försvarseffekt för de kostnader, som detsamma medför. Vid den undersökning härutinnan, som med beaktande av försvarsrevisio­ nens betänkande och efter tillkallande av sakkunniga verkställts inom rege­ ringen, hava regeringens medlemmar kommit till den enhälliga uppfatt­ ningen, att så icke är förhållandet. På grund härav har det av chefen för försvarsdepartementet nu anmälda förslag till ny försvarsorganisation utar­ betats, vilket såvitt vi förstå innebär en försvarsberedskap, bättre än någon annan, som kan astadkommas för de kostnader, vilka enligt ovan angivna synpunkt ansetts kunna belasta budgeten. Detta förslags innehåll och grunderna för dess särskilda bestämmelser är det chefens för försvars­ departementet sak att närmare utveckla. För min del vill jag endast till- lägga, att de skäliga offer, ett folk underkastar sig för sitt försvar, icke blott ådagalägga dess föresats att bevara sin fred och sin neutralitet, utan framförallt äro av världssituationen påkallade bevis för folkets orubbliga \ilja att leva. Att en dylik vilja finnes och av andra folk anses föreligga är det säkraste värnet för rikets oberoende och självständighet.

Kungl. Maj ds proposition nr 20.

9

Departementschefen, statsrådet Malmroth, anför härefter:

Såsom statsministern erinrat, beslöt Kungl. Maj:t den 12 november 1919

att uppdraga åt en kommission att, bland annat, verkställa utredning och

avgiva förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende.

Till fullgörande av det sålunda givna uppdraget har nämnda kommission

— den s. k. försvarsrevisionen — den 15 mars 1923 avgivit betänkande

och förslag i ämnet. För detta förslags innebörd kommer att i det föl­

jande vid behandlingen av varje särskild punkt redogöras.

Över försvarsrevisionens berörda förslag hava infordrade yttranden avgivits

dels den 8 juni 1923 av en generalskommission, bestående av chefen

för generalstaben, samtliga arméfördelningschefer, kommendanten i Boden,

militärbefälhavaren på Gotland, inspektörerna för infanteriet, militärläro-

verken m. in., kavalleriet och trängen, generalfälttygmästaren och inspek­

tören för artilleriet samt chefen för fortifikationen ävensom generalinten­

denten, generalfältläkaren och generalkrigskommissarien,

dels den 20 juni 1923 av arméförvaltningen,

dels den 27 juli 1923 av marinförvaltningen och chefen för marinstaben

efter hörande av vederbörande stationsmyndigheter jämte kommendanterna

i Yaxholms, Karlskrona och Älvsborgs fästningar och i samråd med högste

befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet samt, i vad rör

kustfästningarna, med chefen för generalstaben och chefen för fortifikationen,

dels ock den 5 maj 1923 av chefen för sjökarteverket.

Vidare hava Svenska under officers förbundet och Svenska furirförbundet

samt flottans maskinistföreningar i Karlskrona och Stockholm, vilka lämnats

tillfälle att yttra sig över försvarsrevisionens betänkande, inkommit med

yttranden i ämnet, maskinistföreningen i Karlskrona den 8 juni 1923

och övriga sammanslutningar den 9 i samma månad.

Emellertid hade jag uti skrivelse den 14 maj 1923 anmodat den då

samlade generalskommissionen att, såsom en i samband med försvarsrevi­

sionens betänkande stående fråga, angiva de principer, vilka enligt kommis­

sionens mening borde läggas till grund för en revision av lantförsvaret,

därest de årliga utgifterna för denna försvarsgren skulle behöva nedbringas

till ett belopp, som vid sagda tidpunkt ansågs böra hänföras ungefär till

det i en vid revisionens betänkande fogad reservation angivna eller omkring

88,8 miljoner kronor.

Med anledning härav anförde generalskommissionen i särskild skrivelse

den 8 juni 1923 följande.

I sitt yttrande över försvarsrevisionens betänkande och i samband där­

med stående frågor hade generalskommissionen framhållit, att med hänsyn

till Sveriges nuvarande militärpolitiska läge någon minskning för framtiden

av vår försvarsorganisation och försvarsberedskap icke vore tillrådlig. De

inskränkningar härutinnan, vilka icke desto mindre nu kunde föranledas av

rikets ekonomiska och statsfinansiella förhållanden, måste därför, enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

samma yttrande, betraktas såsom ett snarast möjligt övergående provisorium samt vidtagas pa sadant sätt, att huvudgrunderna av 1914 års försvars­ organisation förbleve orubbade, samt att möjlighet alltjämt bibehölles att åter hastigt utveckla organisationen och stärka försvarsberedskapen.

Dessa synpunkter gällde även det fall, som avsåges i ovan nämnda departementschefsskrivelse, emedan några förutsättningar av militärpolitisk natur för en minskning av Sveriges försvarsorganisation och försvarsbered­ skap i den omfattning, ifrågavarande fall innebure, icke kunde anses före­ ligga. Härav följde även, i enlighet med vad som framhållits i generals­ kommissionens yttrande över försvarsrevisionens betänkande, dels att den personliga tjänstgöringsskyldigheten, vilken utgjorde en av försvarets huvud­ grunder, borde bibehålla sin karaktär av allmän värnplikt i den bemärkelse, detta begrepp hittills uppfattats i vårt land — en klyvning av värnplikts- kontingenten på det sätt, försvarsrevisionen förordat, kunde därför icke av generalskommissionen tillstyrkas —, dels att antalet truppförband (regementen och kårer) borde bibehållas.

Departementschefsskrivelsen avsåge så stora kostnadsbesparingar, att det för att hålla sig inom ramen för de angivna kostnaderna bleve nödvändigt vidtaga omfattande inskränkningar i försvarsorganisationen. Dessa inskränk­ ningar måste drabba härordningen i dess helhet samt fördelas mellan här­ ordningens samtliga delar på sådant sätt, att de i så ringa mån som möjligt inverkade ofördelaktigt på försvarsorganisationen och försvarsberedskapen, varvid det, som vore i krig viktigast, i främsta rummet borde tillgodoses. Infanteriet finge icke i något avseende ställas i bakgrunden.

I den mån det gällde att vidtaga inskränkningar i värnpliktstjänstgöringen (de värnpliktigas utbildning) i fredstid, syntes böra undersökas:

huruvida icke den värnpliktiga årskontingenten enligt de senaste årens erfarenheter borde beräknas mindre än enligt försvarsrevisionens förslag;

huruvida icke de kroppsliga fordringarna på duglighet till vapentjänst borde skärpas; samt

huruvida icke det kunde vara önskvärt att på grund av sociala skäl för den närmaste framtiden i vidsträcktare mån, än som hittills skett, bevilja frikallelse från värnpliktens fullgörande i beväringen i fredstid.

Beträffande utbildningen i fredstid borde erfarenheterna från världskriget i möjligaste mån vara bestämmande. De minskningar, vilka visade sig nödvändiga av kostnadsskäl, borde i överensstämmelse med det ovan sagda, träffa samtliga truppslag och tjänster i enlighet med deras särskilda natur.

I den mån inom nuvarande antalet truppförband (regementen och kårer) inskränkningar befunnes nödvändiga beträffande den fast anställda perso­ nalen och stamhästarna, borde inskränkningarna, med beaktande av de särskilda truppslagens natur och betydelse enligt erfarenheterna från världs­ kriget, fördelas så likformigt som vore möjligt och lämpligt — allt med iakttagande av att fullt tillräcklig befälspersonal funnes att tillgå för ut­ bildningsarbetet med hänsyn tagen även till den enligt ovan angivna grunder bestämda värnpliktsstyrkan.

11

Vid sådant förhållande syntes icke särskilt behöva framhållas nödvändig­

heten av sådana anordningar, att den fast anställda personalstyrkan av

olika grader höllcs fulltalig, att behovet av underbefäl tillgodosåges på ett

effektivt sätt, samt att tillgången av reservbefäl och reservunderbefäl be­

tryggades.

Ehuru jag icke kunde dela generalskommissionens mening, att de in­

skränkningar i försvarsorganisationen, som nu måste vidtagas, borde be­

traktas såsom ett snarast möjligt övergående provisorium, utan fastmera

hyste den uppfattningen, att det nu gällde ett definitivt ordnande av vårt

härväsende för så lång tid framåt, som kunde överblickas, men å andra

sidan ansåg de av generalskommissionen angivna principerna för de er­

forderliga inskränkningarnas vidtagande beaktansvärda — särskilt som de

i fråga om den av försvarsrevisionen föreslagna s. k. kategori klyvningen

och truppförbandsindragningen i stort sett överensstämde med den kritik,

för vilken revisionens förslag i förevarande hänseende blivit i den all­

männa diskussionen utsatt — fann jag för frågans vidare beredning önsk­

värt, att ett på generalskommissionens principer grundat härordningsförslag

utarbetades. Med anledning härav anbefalldes chefen för generalstaben den

22 juni 1923 att låta inom generalstaben utarbeta och till Kungl. Maj:t in­

komma med förslag till lantförsvarets ordnande, vid vilket förslags utarbe­

tande borde beaktas dels vissa, på generalskommissionens ovannämnda ut­

talanden grundade direktiv, dels ock försvarsrevisionens betänkande och

förslag jämte däröver avgivna yttranden. Chefen för generalstaben erhöll

därjämte den anvisningen, att de årliga kostnaderna för lan försvaret —

övergångskostnader och engångskostnader oräknade — borde nedbringas

till 86 miljoner kronor. Sedan därefter vid fortsatt övervägande det be­

funnits lämpligt att organisera flygvapnet såsom ett med armén och marinen

sidoordnat självständigt vapen, meddelades chefen för generalstaben, att från

den angivna kostnadssumman skulle dragas den för härens flygväsende av

försvarsrevisionen beräknade årliga kostnaden, ävensom att det infordrade

förslaget icke skulle omfatta flygvapnet.

Till åtlydnad härav har chefen för generalstaben den 30 november 1923

överlämnat ett i enlighet med sålunda givna anvisningar utarbetat för­

slag till lantförsvarets ordnande. Ifrågavarande förslag, vilket av chefen

för generalstaben beräknats draga eu årlig kostnad av 83.3 miljoner kronor,

benämnes i det följande chefens för generalstaben besparingsförslag.

På grundvalen av försvarsrevisionens betänkande och förslag jämte där­

över avgivna yttranden ävensom chefens för generalstaben nyssnämnda

förslag har jag med biträde av jämlikt Kungl. Maj:ts den 22 juni 1923

lämnade bemyndigade tillkallade sakkunniga låtit inom försvarsdepartementet

utarbeta förslag till försvarsväsendets ordnande.

Över nämnda förslag, såvitt avser värnpliktslag samt huvuddragen av

lantförsvaret, har den 22 december 1923 avgivits infordrat yttrande av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

12

generalskommission med enahanda sammansättning, som förut angivits. I detta yttrande hava framställts åtskilliga erinringar beträffande såväl ut­ bildningstiden för de värnpliktiga som organisationens omfattning m. m.

I de flesta fall har jag emellertid icke ansett mig kunna taga hänsyn till ifrågavarande erinringar, utan hava desamma därför från min sida endast kunnat föranleda vissa smärre jämkningar i det uppgjorda förslaget.

Innan jag redogör för det inom försvarsdepartementet utarbetade förslaget till ordnande av rikets försvarsväsende, torde jag emellertid få i korthet angiva de allmänna utgångspunkter, från vilka förslaget utarbetats.

Såsom statsministern i sitt yttrande redan framhållit, skulle ett upprätt­ hållande av 1914 års försvarsorganisation draga en direkt årlig kostnad av i runt tal 182 miljoner kronor. Härtill skulle emellertid, under förut­ sättning av nämnda organisations fullständiga genomförande, komma av­ sevärda belopp dels för utförande av vissa, av sagda organisation betingade byggnadsföretag, med vilkas igångsättande eller fullföljande hittills fått anstå, dels ock för anskaffande av med hänsyn till erfarenheterna från världskriget erforderlig modern materiel m. m. Nyssnämnda kostnads- summa skulle sålunda högst väsentligt överskridas. Såsom försvarsrevi- sionen (Del 1, sid. 99) framhållit och statsministern nyss ytterligare be­ tonat, är det uppenbarligen under nu rådande ekonomiska och finansiella förhållanden icke möjligt att för vårt försvarsväsende avse så stora belopp. Det har även, som bekant, visat sig nödvändigt att efterhand avstå från det planlagda genomförandet av ifrågavarande organisation, såväl med av­ seende a hären som beträffande flottan och kustartilleriet. Den försvars­ organisation, som nu tillämpas, är sålunda icke sådan, som den år 1914 planlades.

Den för innevarande års riksdag framlagda försvarsbudgeten uppgår — efter framräknande av kostnaderna för sj ökarte verket ävensom för dyrtids- tillägg, vilka kostnader försvarsrevisionen i sitt förslag icke ansett sig böra medtaga — till i runt tal 138.6 miljoner kronor. Då man nu, på sätt statsministern anfört, står inför uppgiften att för en kostnad av denna storlek söka åstadkomma en organisation, som giver största möjliga för- svarseffekt, gäller det givetvis att undersöka, vilka olägenheter som vidlåda provisoriet.

Vad som härvid närmast faller i ögonen är det allmänna osäkerhetstillstånd, som ett provisorium i och för sig enligt sakens natur måste skapa. I förevarande fall har detta osäkerhetstillstånd bland annat tagit sig uttryck däri, att personalrekryteringen försvårats, att arbetena med mobiliserings- planer, reglementen och dylikt icke kunnat utföras med erforderlig säkerhet, samt att övningarna icke kunnat bedrivas med nödig planmässighet, allt förhållanden som, därest de finge fortfara, så småningom skulle leda till organisationens sönderfallande.

Många och svåra äro även de olägenheter, som, särskilt vad beträffar

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

13

liiiren, framkallats av det sätt, varpå utbildningen av de värnpliktiga under

provisoriet varit organiserad. Först och främst liar den för denna utbild­

ning anslagna tiden visat sig otillräcklig. Vidare bär utbildningen till

följd av det rådande osäkerlietstillståndet icke kunnat planläggas på det

för ändamålet med densamma lämpligaste sättet. Ytterligare bär opropor­

tionerligt stor del av utbildningstiden måst tagas i anspråk för handräck­

ningar och andra förrättningar vid sidan av övningsprogrammet. Nu an­

givna förhållanden hava, vart i sin mån, bidragit till att utbildningsresul-

tatet blivit allt annat än tillfredsställande.

Vad särskilt angår de till underbefäl eller fackmän avsedda värnpliktiga,

har uttagningsprocenten med hänsyn till erfarenheterna från världskriget

befunnits alltför låg, varjämte de för ändamålet uttagna på grund av den

korta utbildningstiden i allmänhet icke kunnat föras fram till den utbild­

ningsnivå, som påkallas av sådana värnpliktigas avsedda användning vid

mobilisering.

Även för flottans och kustartilleriets vidkommande hava provisoriets be­

stämmelser med avseende å de värnpliktigas utbildningstid visat sig oläg­

liga, medförande minskad krigsberedskap, personalombyten in. m.

Bortsett från vad nu framhållits, har provisoriet jämväl verkat nedsättande

på landets försvarskraft därigenom, att för försvarets vidmakthållande ound­

gängliga krav i avvaktan på en fast organisation ansetts böra skjutas åt

sidan.

Sålunda har, vad beträffar flottan, där fartygsmaterielen utgör den helt

och hållet dominerande faktorn, ersättningsbyggnaden av fartyg sedan flera

år praktiskt taget legat nere, varigenom flottans stridsvärde gradvis nedgått,

i samma mån som örlogsfartygen blivit allt mera föråldrade och otidsenliga.

Likaledes hava världskrigets rika erfarenheter i fråga om beväpning och

utrustning icke kunnat på långt när, som sig bort, tillgodogöras.

Slutligen har flygväsendet — som under och efter världskriget utom­

lands undergått en stark utveckling — varken med avseende å organisation

eller materiel tillgodosetts i närmelsevis den grad, vartill dess betydelse

för krigföringen enligt världskrigets erfarenheter måste anses föranleda.

Vid utarbetandet av det förslag till ny försvarsorganisation, för vilket

jag i det följande skall närmare redogöra, har det i främsta rummet gällt

att råda bot för de brister, som, enligt vad jag här framhållit, vidlåda

det nuvarande provisoriet. På vad sätt detta tänkts skola äga rum, kom­

mer att framgå av den följande redogörelsen.

Innan jag övergår till denna, återstår blott att nämna, att jag i likhet

med försvarsrevisionen funnit det alltför vanskligt att under nuvarande

osäkra förhållanden söka företaga en sådan teoretisk avvägning av för­

hållandet mellan de olika försvarsgrenarna, som på grundval av andra

försvarsberedningens betänkande uti 1914 års försvarsorganisation ägde

rum. För mig har den avgörande synpunkten uteslutande varit att inom

förut angiven kostnadsram så organisera de olika försvarsgrenarna, att

försvaret erhåller den största möjliga effektivitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Kung! Maj:ts proposition nr 20.

17

Försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Beträffande försvarsdepartementets verksamhetsområde tiar försvarsrevi-

Försv ars-

sionen (Del 1, sid. 251) haft under övervägande, huruvida icke ärenden ,LVlsl0nen-

angående sjökarte väsendet lämpligen borde avskiljas från departementets

handläggning. Med hänsyn till den av statsmakterna helt nyligen —

vid 1921 års riksdag — intagna ståndpunkten hade revisionen emellertid

icke ansett sig böra upptaga förevarande spörsmål till förnyad omprövning.

Ehuru jag anser starka skäl tala för, att sjökarteverket, vars huvud-

Departements-

uppgift numera måste anses vara av rent civil natur, förlägges under chefen.

handelsdepartementet, finner jag mig dock, med hänsyn till vad försvars-

revisionen anfört, icke nu böra påkalla förnyad prövning av denna fråga.

Försvarsdepartementets avdelning av

Kung!. Maj:ts kansli.

Enligt den från och med den 1 juli 1920 gällande organisationen

Nuvarande

skulle inom försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli

organisation.

vara anställda

1 statssekreterare,

1 expeditionschef,

6 kansliråd,

6 förste kanslisekreterare,

1 registrator,

6 andre kanslisekreterare,

1 kontorsskrivare, kvinnlig,

2 kanslibiträden, kvinnliga,

3 kontors biträden, kvinnliga,

1 förste expeditionsvakt,

2 expeditionsvakter samt

amanuenser i mån av behov.

Försvarsrevisionen har i sitt betänkande (Del 1, sid. 254) anfört, att

Försvars-

de av revisionen föreslagna avsevärda begränsningarna av försvarsanstalterna

kunde antagas komma att medföra en minskning i personalbehovet å

kansliavdelningen, sedan den nya försvarsorganisationen blivit tillfullo

genomförd. Dessförinnan syntes emellertid svårligen några personal­

indragningar kunna göras. Genomförandet av en ny försvarsorganisation,

vare sig denna avsåge en utökning eller en begränsning av de bestående

försvarsanstalterna, medförde städse ett ökat arbete för vederbörande för-

valtningsmvndigheter. Det vore i varje fall icke möjligt att pa förhand

med någon som helst tillförlitlighet bedöma kansliavdelningens personal­

behov efter den nya försvarsorganisationens genomförande. Kevisionen

ansåge sig därför icke böra framställa något förslag om minskning av

den nuvarande personalen.

Sedan försvarsrevisionens betänkande avgavs, hava jämlikt beslut av

Departements-

1923 års riksdag vissa ändringar vidtagits i staten för departementet.

chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 sand. 17 A höft. (Nr 20.) 212523

2

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

Sålunda hava en förste och en andre kanslisekreterartjänst indragits, var­

jämte en tjänsteman, som tidigare på förordnande uppehållit en förste

kanslisekreterarbefattning, numera avlönas med en andre kanslisekreterarlön.

I årets statsverksproposition har föreslagits ^besparande av ytterligare

en förste kanslisekreterarlön genom att icke avse någon vikarie för en

förste kanslisekreterare, som uppehåller ett kanslirådsämbete under ordinarie

innehavarens förordnande såsom expeditionschef i annat departement. Givet­

vis bör hänsyn härtill tagas vid beräknandet av departementets personal­

behov efter den nya försvarsorganisationen. Härutöver anser jag mig icke

för närvarande böra föreslå någon minskning av departementets personal.

Såsom i statsverkspropositionen vidare anförts, skulle emellertid ett genom­

förande av det av statens besparingskommitté den 8 december 1923 av­

givna förslaget angående förenklad behandling av vissa besvärs- och anmärk­

ningsmål möjliggöra indragning av ett kanslirådsämbete i försvarsdeparte­

mentet. Därest nämnda förslag vinner statsmakternas bifall, bör den i

förevarande sammanhang gjorda personalberäkningen självfallet undergå

härav föranledd jämkning. För övrigt torde frågan om begränsning av

departementets personalbehov erhålla förnyad aktualitet i samband med

blivande undersökningar rörande möjligheten att företaga ytterligare £>ersonal-

indragningar inom Kung! Majrts kansli i allmänhet.

La ii t försvarets och sjöförsvarets kommando­

expeditioner.

Lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner komma att av­

handlas i samband med redogörelsen för lantförsvaret respektive sjöför­

svaret.

LÅNTFÖRSVARET

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

21

I. Allmänna grunder för lånt försvarets

ordnande.

Såsom försvarsrevisionen uti sitt betänkande framhållit, torde den all­

männa värnplikten vara den enda grund, på vilken ett land som Sverige

bör bygga sitt försvarsviisende. Endast genom den allmänna värnplikten

kunna nämligen våra lantstridskrafter uppbringas till sådan styrka, att de

bliva i stånd att avvärja eu fientlig invasion. Men även ur eu annan syn­

punkt än den militära nödvändighetens bör, såsom revisionen jämväl betonat,

den allmänna värnplikten ligga till grund för vår härordning. Om det redan

i allmänhet kan sägas, att det bör åligga varje medborgare i ett fritt

land att efter måttet av sina krafter bidraga till landets försvar mot en

inkräktande fiende, torde detta i alldeles särskild grad kunna sägas om

ett land som vårt, där den allmänna värnplikten varit av ålder erkänd

och under de sistförflntna hundra åren jämväl tillämpad. Att nu fritaga

landets manliga befolkning från denna allmänt medborgerliga skyldighet

och överlåta omsorgen om rikets försvar åt en legohär synes strida icke

endast mot den historiska utvecklingen utan även mot den demokratiska

uppfattning, som numera på alla områden av samhällslivet gör sig gällande.

Ett uppsättande av en mera betydande yrkesarmé kräver, vilket ävenledes

försvarsrevisionen (Del 1, sid. 131) påvisat, mycket stora kostnader. Att

på denna väg åstadkomma den krigsstyrka, som i det nutida kriget visat

sig erforderlig, är av finansiella skäl uteslutet. Frivillig anställning bör

därför tillämpas såsom grund för härens rekrytering endast i den mån

detta erfordras för att organisera erforderliga kadrar.

Den i fredstid befintliga armén är i främsta rummet en organisation för

de värnpliktigas utbildning. Eredsorganisationen kan emellertid icke ord­

nas enbart med hänsyn till denna utbildning. Fastmer bör arméns krigs­

organisation vara bestämmande för dess organisation i fred. Denna senare

måste sålunda möjliggöra att vid krigsutbrott hastigt mobilisera de för

krigsorganisationen erforderliga stridskrafterna, samtidigt som formationer

skola kunna uppsättas för ordnandet av ersättningsväsendet och för organi­

serandet av nya, för fälthären avsedda truppförband in. in. Givet är, att

ju större del av folkkraften, som vid krigsutbrott kan ställas till omedel­

bart förfogande, desto större äro ock förutsättningarna att vid krigets

början skapa ett gynnsamt utgångsläge för operationerna på krigsskåde­

platserna och för det fortsatta organisationsarbetet i hemorten.

Fredsorganisationen bör emellertid tillgodose kravet icke endast på

krigshärens storlek utan även på dess beskaffenhet. Sålunda bör man

eftersträva, att de vid mobilisering uppsatta truppförbanden omedelbart

äro operations- och stridsdugliga. Det synes nämligen, som försvars­

revisionen (Del 1, sid. 122) jämväl påvisat, icke vara möjligt att under

Allmänna

utgångs­

punkter.

22

Kungl. Majt:s proposition nr 20.

alla förhållanden beräkna en tidsfrist för utbildningens fullständigande efter

verkställd mobilisering. I de flesta fall torde mobilisering icke tillgripas

förrän i samband med ett krigsutbrott. Krigsrörelserna kunna därför för­

väntas komma att taga sin början omedelbart efter slutförd mobilisering

och uppmarsch.

Det stora inflytande, telcniJcen har på nutida krigföring, gör det även­

ledes nödvändigt att redan i fred anskaffa den för de vid mobilisering

organiserade truppförbanden erforderliga beväpningen och utrustningen.

Denna materiel måste också vara tidsenlig, så att trupperna icke komma

att uppträda mot eu i tekniskt hänseende överlägsen motståndare.

Med dessa allmänna utgångspunkter anser jag mig nu böra i störa

drag redogöra för de militära kraven på lantförsvarets omfattning samt

truppernas beskaffenhet, beväpning och utrustning.

Militära krav Enligt 1914 års härordning skulle fälthären bestå av 6 linjearméför-

försvarets delningar. Därjämte skulle vid varje infanteriregemente vid mobilisering

omfattning, uppsättas 3 reservbataljoner, vilket för infanteriet innebär eu fördubbling

av fredsstyrkan. Då även specialtruppslagen skulle uppsätta reservforma­

tioner, skulle således den för rörliga operationer avsedda krigshären uppgå

till eu styrka motsvarande sammanlagt 12 arméfördelningar, av vilka dock

halva antalet var svagare tillgodosett med avseende på specialtruppslag.

Positionsartilleriregementet organiserades och utrustades med hänsyn till

att förse fälthären med ett utom fördelningsförbandet stående, tungt armé­

artilleri. Utom dessa fälttrupper försågos land- och kustfästningarna med

erforderliga besättningstrupper, varjämte försvaret av Gotland tillgodosågs

såväl med särskilda stridskrafter som genom Tingstädepositionen. Under

världskriget beväpnades Karlsborgs artillerikår med ny tung fältartilleri-

materiel och förändrades därigenom till att främst vara ett arméartilleri-

truppförband. Samtliga truppförband skulle så organiseras, utrustas och

utbildas, att de vore operations- och stridsdugliga omedelbart efter verk­

ställd mobilisering.

I sitt den 8 juni 1923 avgivna yttrande över försvarsrevisionens be­

tänkande har generalskommissionen såsom sin åsikt framhållit, att för

tillgodoseende av de krav, som den allmänna försvarsplanen uppställde,

ett bibehållande av det nuvarande antalet truppförband vore nödvändigt,

varjämte de vid mobilisering uppsatta fältförbanden måste omedelbart vara

operations- och stridsdugliga.

Chefen för generalstaben har för sin del anfört, att vår härordning

borde utarbetas och avvägas med hänsyn till vårt lands nuvarande militär­

politiska läge och med stöd av erfarenheterna från världskriget. Med

hänsyn härtill kunde vårt land för framtiden icke räkna med mindre be­

hov av försvarskrafter än enligt 1914 års härordning. I fråga om trupp­

slagens organisation vore dock avsevärda ändringar uti densamma erfor­

derliga. Nutidens folkkrig toge, oberoende av politiska och strategiska

förutsättningar, förr eller senare nationens alla levande och materiella kraf-

23

ter i anspråk. Fredsorganisationen måste därför under alla förhållanden

avvägas på sådant siitt, att den gjorde eu erforderlig utveckling av för-

svarskrafterna och försvarsmedlen möjlig. Vår försvarsorganisation, vilken

i huvudsak byggde på allmän värnplikt, borde också anpassas efter värn-

pliktskontingentens storlek eller efter folkmängden, vilket i stort sett vore

eu och samma grund. Sedan år 1914 hade rikets folkmängd vuxit från

omkring 5,600,000 till 6,000,000 invånare. För att under krig kunna

till landets försvar taga ut hela folkkraften vore eu ökning sålunda önsk­

värd av den år 1914 bestämda försvarsorganisationen.

Vad truppernas beskaffenhet beträffar, beror denna i främsta rummet

Militära kray

#

ioi ,

,

ii*.................i. beträffande

på den utbildning, de erhållit. Dennas ståndpunkt kan under tor övrigt

truppernas

likartade förhållanden mätas efter utbildningstidens längd.

beskaffenhet.

Enligt 1914 års värnpliktslag är den sammanlagda utbildningstiden

för flertalet värnpliktiga vid infanteriet 340 dagar, vid kavalleriet, artille­

riet och ingenjörtrupperna 365 dagar samt för studenter och likställda

485 dagar.

Av intresse är givetvis att jämföra dessa utbildningstider med de under

världskriget i de krigförande länderna förekommande. Härvid är dock

att märka, att utbildningsförkållandena under pågående krig äro avsevärt

olika mot dem i fredstid. De under kriget utbildade värnpliktiga avgingo

omedelbart efter avslutad utbildning till fronten, varemot huvuddelen av

de i fredstid utbildade värnpliktiga först åratal efter sin utbildningstid

kommer att gå i fält. Därtill kommer, att de värnpliktigas intresse för

utbildningsarbetet och därmed arbetsintensiteten av naturliga skäl i regel

är vida större under pågående krig än i fredstid. En följd därav är, att

resultatet av utbildningen i krig i allmänhet blir avsevärt bättre än freds-

utbildningen under motsvarande tid.

Enligt franska erfarenheter från världskriget skulle eu utbildningstid om

8 månader i krigstid vara tillräcklig för ersättningsmanskap, avsett att

fylla luckorna hos förut stridsvana truppförband. För egentliga nyforma­

tioner ansågs en längre utbildningstid, 10—12 månader, erforderlig.

I Tyskland bestämdes under det sista krigsåret utbildningstiden för

ersättningsmanskåpet till 8—12 månader. Dessa bestämmelser, tillkomna

efter tre års krigserfarenhet, kunde dock icke följas, utan måste liksom

tidigare på grund av krigsläget de värnpliktiga sändas till fronten i all­

mänhet redan efter 5—6 månaders utbildning.

I övriga krigförande länder synes man hava kommit till liknande re­

sultat som i Frankrike och Tyskland beträffande tiden för manskaps-

utbilduingen.

Generalskommissionen har ock förklarat sig anse, att det för att under

fredstid kunna meddela eu fullgod utbildning enligt erfarenheterna från

världskriget för huvuddelen av de värnpliktiga erfordras en sammanlagd

övningstid av 14—16 månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

*beträrffandeV ^träffande truppernas beväpning tiar chefen för generalstaben bland

truppernas annat anfört, att vid infanteriet antalet tunga kulsprutor borde ökas

beväpning samt kulsprutegevär, bandgranater och gevärsgranater införas i avsevärd

ning. mangd. .Kavalleriet utrustades numera i allmänhet med kulsprutegevär,

stundom med pansarbilar, varjämte dess kulsprute- och artilleriförband

både ökats i styrka. Vad artilleriet beträffade, hade detsamma under

världskriget ökats samt olika slags specialartilleri uppställts. Under förut

sättning att de statsfinansiella förhallandena det medgåve, borde fördelnings-

artilleriregementena tillföras viss 15 cm. baubitsmateriel, fältbärens tunga

artilleri ökas samt luftvärnsartillerimateriel — dels rörlig för fältbären,

dels stationär för ortsförsvaret — införas. Samtliga truppslag och träng-

formationer borde förses med luftvärnskulsprutor. Vidare borde även

stridsvagnar (tanks) införas och i fred anslutas till infanteriet.

Beträffande de kemiska stridsmedlen bar chefen för generalstaben anfört,

att de viktigaste av dessa utgjordes av stridsgaser och skylande rök.

Stridsgaser överfördes till motståndaren med gasvågor eller genom beskjut­

ning med gasprojektiler från artilleriet, granatkastare eller särskilt konstru­

erade gaskastare. Efter kriget hade emellertid Washingtontraktatens sig-

natärmakter förklarat sig erkänna det i nämnda traktat Del V upptagna

förbudet mot att i krigstid använda giftiga gaser. Genom nationernas för­

bund torde även övriga makter bliva uppmanade att ansluta sig till nämnda

traktat. Vid sådant förhållande syntes några särskilda organisationer för

gaskrig icke böra skapas i fredstid, vilket dock icke hindrade, att vissa för­

beredelser måste vidtagas för att kunna använda stridsgaser, för den händelse

eu hänsynslös motståndare begagnade sig av detta stridsmedel. Arten och

omfattningen av dessa förberedelser syntes emellertid icke böra upptagas

till behandling i detta sammanhang. Under alla förhållanden måste till

skydd mot stridsgaser all personal förses med gasskydd samt en del andra

åtgärder vidtagas.

Vad truppernas utrustning beträffar, har chefen för generalstaben bland

annat framhållit behovet av motortransportmedel och tung bromateriel även­

som det vid samtliga truppslag ökade behovet av signalmateriel, varvid

även radiomateriel borde införas i vidsträckt mån. Lyspistoler, rökgranater

m. il. materielslag borde ingå i truppernas utrustning,

caefens för Innan jag övergår till att yttra mig angående huvuddragen av den av

^

ch

6

i

*

cl

1”

• .tv*

'—'

staben upp- mi8 föreslagna härordningen, finner jag mig böra i korthet redogöra för vad

fattning an- chefen för generalstaben anfört angående det tillvägagångssätt, som borde till-

vägagångs- lämpa s V'<1 en av ekonomiska och statsfinansiella skäl nödvändiggjord be-

sättet vid en gränsning av den nuvarande härorganisationen.

'av^etTm^

lämpligaste tillvägagångssättet i detta fall, yttrar chefen för gene-

varande ralstaben, syntes vara, att, såvitt det vore möjligt, först söka uppdraga

nfsationen. grnndlinjernå av den härordning, vilken nu borde fastställas, om icke rikets

ekonomiska och statsfinansiella förhållanden ansåges göra inskränkningar

nödvändiga i försvarsorganisationen. Det vore denna härordning, vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

2.)

borde hållas i sikte, därest omständigheterna skulle göra det för rikets

försvar oavvisligt att utveckla organisationen och stärka försvarsberedskapen,

och det vore likaledes i förhållande till denna med hänsyn till vart lands

nuvarande militärpolitiska läge och med stöd av erfarenheterna från världs­

kriget utarbetade och avvägda härordning, de inskränkningar, vilka nu

skulle vidtagas, i främsta rummet borde bedömas, och icke i förhållande

till den nu gällande, före världskrigets utbrott utarbetade härordningen.

Med denna utgångspunkt borde enligt chefens för generalstaben asikt

de värnpliktiga i fred utbildas så, att de vid mobilisering uppsatta fält­

förbanden omedelbart vore operations- och stridsdugliga.

Antalet arméfördelningar borde i fred fortfarande utgöra (5, var och

eu om 4 infanteriregementen, ett kavalleri- och ett artilleriregemente,

eu trängkår m. fl. trupper. Boden borde bibehållas såsom fästning. Norr.-

botten borde bilda ett särskilt militärområde under egen militärbefälhavare.

Bör det tidiga gränsförsvaret borde avses ett infanteriregemente, en kavalle­

rikår om 2 skvadroner och en artilleridivision jämte erforderliga skydds-

ocli landstormstrupper.

Normalinfanteriregementet borde organiseras på regementsstab med sär­

skilda signal- in. fl. organisationer, 3 bataljoner om stab, 4 gevärs-

kompanier och 1 kulsprutekompani, 1 pionjärförband in. in. samt eventuellt

1 kompani för infanteriartilleri. Vid vart och ett av Svea och Göta liv­

garden, Första och Andra li vgren ad] ärr ogemen te na samt Jämtlands fältjägar-

regemente borde organiseras eu fjärde bataljon för lätta stridsvagnar och

annan särskild teknisk materiel. Kavalleriet borde organiseras på samma

antal regementen som enligt 1914 års härordning. Skånska husarregementet

borde organiseras på endast 1 bataljon. Samtliga bataljoner vid kavalleriet

borde organiseras i huvudsak i enlighet med försvarsrevisionens förslag.

Varje fördelningsartilleriregemente borde organiseras på 12 batterier. Aid

AA endes artilleriregemente borde den ridande divisionen bibehållas. I Boden

borde uppsättas Norrbottens artillerikår om 3 batterier. Positionsartilleri-

regementet borde organiseras till arméartilleri om 6 divisioner tungt fält­

artilleri samt Karlsborgs artillerikår till ett luftvärnsartilleriregemente.

Ingenjörkårernas organisation borde bibehållas till sina huvuddelar. Sär­

skilda järn vägstrupper borde emellertid organiseras. Fälttelegrafkaren borde

organiseras till ett fälttelegrafregemente om 1 telegraf- och 1 radiobataljon.

Varje trängkår borde organiseras på 1 träng-, 1 bil- och 1 sjukvårds-

kompani. Intendenturtrupperna borde bibehålla sin nuvarande organisation.

Såväl vid infanteriet som om möjligt även vid specialtruppslagen borde

reservtruppfurband organiseras efter samma grunder som linjetruppför­

banden. Kavalleriet utgjorde dock härutinnan undantag. Då det gällde

att bedöma reservorganisationens omfattning, borde hänsyn även tagas till

depåernas sammansättning. Erfarenheterna från världskriget hade näm­

ligen otvetydigt givit vid handen, att ersättningsväsendet under ett nutida

Allmänna

grunder för

lantförsva-

rets ord­

nande med

hänsyn till

rådande

statsfinan-

siella för­

hållanden.

ti) Organisa­

tionen.

Antalet armé­

fördelningar

och deras

sammansätt­

ning.

krig, särskilt under dess första månader, krävde en avsevärt starkare orga­

nisation av depåerna, än vad förut ansetts erforderligt.

En organisation med ovan angiven omfattning kunde emellertid, yttrar

chefen för generalstaben vidare, icke åstadkommas inom ramen av de årliga

kostnader, vilka angivits för det av honom utarbetade härord ningsförslaget.

De allmänna synpunkter, vilka skulle lända till ledning vid utarbetandet

av nämnda förslag, berörde också just sättet att verkställa de inskränkningar

i Sveriges försvarsorganisation och försvarsberedskap, vilka betingades av

rikets ekonomiska och statsfinansiella förhållanden. Dessa inskränkningar

borde i främsta rummet bedömas icke i förhållande till nu gällande, före

världskrigets utbrott utarbetade härordning utan till ovan angivna, med hän­

syn till vårt lands nuvarande militärpolitiska läge och med stöd av erfaren­

heterna från världskriget avvägda organisation.

Såsom förut anförts, nödvändiggöra de ekonomiska och statsfinansiella

förhållandena en avsevärd begränsning av de för upprätthållande av 1914

ars härordning erforderliga utgifterna. En inskränkning av härorganisationen

måste alltså ske. Härvid är det uppenbarligen av stor vikt att mot varandra så

väga härordningens olika element, att största möjliga försvarskraft erhålles.

^ id eu sådan avvägning är det av särskild betydelse att — under hänsyns­

tagande till erfarenheterna från världskriget samt till de hos oss rådande

särskilda förhallandena rätt bestämma förhållandet mellan organisatio­

nens omfattning, den allmänna värnpliktens tillämpning samt be­

väpning och utrustning. Med avseende å det sätt, varpå en dylik

avvägning bör äga rum, har jag ansett mig böra ansluta mig till de av-

chefen för generalstaben i det föregående angivna principerna. De inskränk­

ningar i härordningen, vilka nu måste vidtagas, böra således icke bedömas

i förhållande till 1914 års härordning, vilken med hänsyn till de under

världskriget gjorda erfarenheterna icke längre kan anses i allo tidsenlig,

utan bör man i stället i fråga om organisationen utgå från de grunder,

vilka bort tillämpas, därest icke ekonomiska och statsfinansiella förhållanden

hade nödvändiggjort nedskärningar.

Aven om jag vid utarbetandet av det nu föreliggande liärordningsför-

slaget i princip således har anslutit mig till vad chefen för generalstaben

uttalat, har jag emellertid av kostnadsskäl ansett mig böra vidtaga åt­

skilliga inskränkningar i det av honom framställda besparingsförslaget.

Som i det föregående är omförmält, avsågs enligt 1914 års härordning

den för rörliga operationer avsedda krigshären komma att uppgå till eu

styrka motsvarande 12 arméfördelningar. Enligt den av försvarsrevisionen

föreslagna krigsorganisationen skulle antalet arméfördelningar endast vara 4.

Att sistnämnda styrka icke är tillräcklig för att fylla den uppgift, som

med vårt lands strategiska läge måste ställas å fälthären, nämligen att

hindra eu invasion över landgränsen och samtidigt anfalla en landstigen

fiende, därom äro alla militära auktoriteter ense. I själva verket är denna

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

27

styrka icke tillfyllest ens för den förstnämnda uppgiftens Kisande. Av de

militära myndigheternas uttalanden framgår, att därest våra ^^stridskrafter

skola med utsikt till framgång kunna upptaga försvar mot eu over land­

gränsen inträngande fiende, antalet i fredstid befintliga arméfördelningal av

bär avsedd sammansättning icke kan sättas lägre än till (3. Med hänsyn

till vad sålunda från militärt håll gjorts gällande anser jag nng icke kunna

föreslå en minskning av arméfördelningarnas antal i fred. Beträffande

krigsorganisationen vore ur försvarssynpunkt visserligen önskvärt att kunna

uppsätta reservformationer i samma omfattning som enligt 1914 års här­

ordning, men på grund av de därmed förenade kostnaderna finner jag det

icke vara möjligt att föreslå en fredsorganisation, som vid mobilisering

medgiver en dylik utsvältning. 1 förhållande till 1914 ais häiordning

innebär således mitt förslag en mycket avsevärd minskning av antalet vid

krigsutbrott disponibla operativa enheter.

Bibehållandet i fred av det hittillsvarande antalet arméfördelningar är

nödvändigt icke endast ur synpunkten av att kunna vid mobilisering upp­

sätta en krigsstyrka, som fyller det mest trängande behovet, utan även

för att bevara möjligheten till organisationens utsvältning i händelse av

krig eller krigsfara. Det är nämligen att märka, att organisationens för­

måga till utsvällning — dess elasticitet — i väsentlig grad beror av dess

omfattning. För att man överhuvudtaget skall kunna tala om ett elastiskt

system, måste den för en utsvällning erforderliga ramen finnas redan i

fred. Genom indragning av truppförband förminskas därför förmågan av

elasticitet. Vill man sträva efter ett elastiskt system, måste alltså den be­

stående ramen i möjligaste mån bibehållas, även om man av ekonomiska skål

ser sig nödsakad att göra vissa inskränkningar i fråga om truppförbandens

organisation. Försvarsre visionens förslag är ur här avsedd synpunkt

otillfredsställande. Detta är i än högre grad fallet med den av herr Joll.

Nilsson m. fl. föreslagna här organisationen.

Beträffande arméfördelningens sammansättning torde böra beröras frågan,

huruvida icke på grund av erfarenheterna från världskriget de tekniska

truppslagen, främst artilleriet, borde ökas i förhållande till infanteriet. Med

avseende härå har chefen för generalstaben bland annat framliallit, att inom

vår operativa enhet, arméfördelningen, styrkan av specialtruppslagen borde

begränsas till vad som kunde anses erforderligt och lämpligt under rörliga

operationer å krigsskådeplatser med sparsamma vägförbindelser och jäm­

förelsevis oöverskådlig terräng. Vid sådant förhållande borde fördelniugs-

artilleriregementet i vår armé organiseras på 4 divisioner med samman­

lagt 12 batterier. En ökning i förhållande till infanteriet av de tekniska

truppslagen inom arméfördelningen kali emellertid uppenbarligen åstadkom­

mas även genom att minska den i arméfördelningen ingående infanteri­

styrkan. Det har sålunda ifrågasatts, att man i sådant syfte borde or­

ganisera arméfördelningen på 3 infanteriregementen i stället för såsom hos

oss hittills på 4.

Kunfjl. Hfajtts proposition nr 20.

28

Med avseende härå har chefen för generalstaben bland annat framhållit

följande. Yid världskrigets början hade såväl den franska som den tyska

fördelningen räknat 2 infanteribrigader om 2 regementen. Inom flertalet

arméer vore förhållandet detsamma. Under kriget hade emellertid i både den

franska och den tyska fördelningen antalet infanteriregementen minskats till

endast 3 och sålunda antalet infanteribataljoner till endast 9. Såsom skäl

för denna åtgärd hade framhållits bl. a. nödvändigheten av att under ställnings­

kriget skapa ett större antal operativa förband. Härpå tydde särskilt det

förhållandet, att den amerikanska expeditionsarmén, som under krigets senare

del uppsattes med engelska och franska officerare såsom instruktörer och

vid vilkens organisation någon brist på personal icke rådde, upptoge fördel­

ningar om 4 regementen, vartdera om 3 starka bataljoner. Emellertid

hade i det nyligen framlagda franska härordningsförslaget fördelningar med

3 infanteriregementen bibehållits. Av föredragningen inom franska depu­

teradekammarens armékommission, till vilken nämnda förslag remitterats,

framginge, att anledningen till fördelningens sammansättning av endast 3

infanteriregementen vore av samma natur söm den, vilken föranledde en

omorganisation under kriget. Med en indelning av fördelningen i 4 in­

fanteriregementen skulle nämligen endast 24 fördelningar kunna uppsättas,

under det att regeringen och den högsta krigsledningen låtit meddela kom­

missionen, att fördelningarnas antal med hänsyn till försvarsplanens behov

under nuvarande förhållanden icke kunde minskas under 32. Huru härmed

än vore, största delen av vår terräng fordrade i alldeles särskild grad talrikt

och gott infanteri, emedan infanteriet ofta nog bleve hänvisat att genom­

kämpa striden ensamt eller med endast ringa stöd av artilleri. Att minska

antalet av våra nuvarande 24 infanteriregementen, som vid mobilisering in-

ginge i arméfördelningsförband, för att i deras ställe uppsätta tekniska spe-

cialtrupper av ett eller annat slag, måste därför anses fullständigt uteslutet.

Frågan, om arméfördelningen skulle räkna 4 eller 3 infanteriregementen,

utmynnade sålunda bär liksom i Frankrike i spörsmålet, huruvida vi borde

organisera nämnda 24 infanteriregementen i 6 arméfördelningar om 4 in­

fanteriregementen eller i 8 arméfördelningar, vardera om 3 infanterirege­

menten. På grund av den betydelse, som i vår terräng mestadels måste

tillmätas infanteriet såväl under strid som under spanings- och bevaknings­

tjänsten, vore det redan av denna grund önskvärt, att vår arméfördelning

räknade ett starkt infanteri. Men även andra skäl kunde anföras för eu

dylik uppfattning. Inom eu här med endast ett fåtal operativa enheter före-

komme sålunda jämförelsevis ofta för varje arméfördelning, att den finge

uppträda på egna truppers endera flygel eller självständigt. Under sådant

förhållande behövde arméfördelningschefen synnerligen väl en infanteri­

styrka om 4 infanteriregementen till sitt förfogande. Då det gällde valet

mellan 3 eller 4 infanteriregementen inom arméfördelningen, borde därjämte

gi upperingsmöjliglieterna tillmätas särskild betydelse. Vad först grupperings-

möjligheterna inom arméfördelningen beträffade, bleve dessa bättre med 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

iin med 3 regementen. Huruvida på motsvarande satt grupperingen inom

eu armé bleve lättare, om denna sammansattes av ett större antal arméför­

delningar om 3 infanteriregementen iin av ett mindre antal om 4 infan­

teriregementen, bleve i väsentlig grad beroende av vägförbindelsernas be­

skaffenhet. Inom flera av våra sannolika krigsskådeplatser vore emellertid

vägnätet så sparsamt, att företräde vid operationer inom desamma obetingat

borde lämnas åt ett mindre antal men starkare arméfördelningar.

På grund av vad chefen för generalstaben sålunda anfört håller jag före,

att de 6 arméfördelningarna fortfarande böra organiseras vardera på 4 in­

fanteriregementen. I varje arméfördelning bör såsom hittills ingå 1 kavalleri-

och 1 artilleriregemente jämte tillhörande ingenjör-, träng- och mtendentur-

trupper. Hå det ur militär synpunkt med hänsyn till de särskilda för­

hållandena på våra sannolika krigsskådeplatser icke är lämpligt att inom

arméfördelningsförbandet öka fälthärens tekniska utrustning i lika hög glad

som skett vid de i världskriget deltagande arméerna, och då dessutom eu

sådan utrustning skulle medföra högst betydande kostnader, har jag icke

ansett mig böra föreslå någon annan ökning av de i arméfördelningen in­

gående tekniska truppslagen än överförandet från Positionsartilleriregementet

av ett 15 cm. haubitsbatteri till varje fördelningsartilleriregemente samt

införandet av vissa radioformationer in. in.

Med avseende å de utom arméfördelningsförband stående trupperna har

chefen för generalstaben anfört, att ett antal truppförband, tillhörande de

tekniska truppslagen, borde uppsättas för att förstärka en armé ellei en

arméfördelning under strid om fältbefästa ställningar eller operationer i

öppen och överskådlig terräng.

Yad först arméartilleriet beträffar, anser nämnde chef, att det med

hänsyn till våra förhållanden borde beräknas minst 1 division per armé­

fördelning av fälthären i dess helhet. På vissa delar av fronten borde dock

denna artilleristyrka kunna ökas till åtminstone 2 divisioner. I enlighet

med denna chefens för generalstaben uppfattning vore det givetvis önskvärt

att kunna öka vårt arméartilleri, som för närvarande i fred består av 2

15 cm. haubitsdivisioner vid Positionsartilleriregementet samt en styrka mot­

svarande eu 10 cm. kanon- och eu 21 cm. liaubitsdivision vid Karlsborgs

artillerikår. Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som ett uppsättande av

ett nytt arméartilleriregemente skulle medföra, synes detta under förlianden-

varande ekonomiska och statsfinansiella läge emellertid vara uteslutet.

Beträffande luftvärnsartilleriet har chefen för generalstaben anfört, att

det helst borde utgöra ett särskilt truppförband. Hess styrka borde icke

beräknas mindre än till i medeltal 1 ä 2 batterier per arméfördelning,

oberäknat det för ortsförsvaret avsedda luftvärnsartilleriet. Nämnda önske­

mål har jag ansett böra tillgodoses genom organiserande av ett luftvärns-

artilleriregemente om i fred 4 luftvärnskanonbatterier in. m.

Beträffande stridsvagnar har generalstabscliefen framhållit, att sådana

Kurujl. Mcijits proposition nr JO.

-*•'

Utom armé­

fördelnings­

förband stå­

ende trupper.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ofta med fördel syntes kunna komma till användning i svensk terräng.

Inom vissa av våra sannolika krigsskådeplatser förekomme dock i ganska

stor utsträckning terräng, vilken icke lämpade sig för användning av

dylika vagnar. Dessa borde i fred anslutas till infanteriet. Även med

avseende på detta stridsmedel har jag, så långt de ekonomiska möjlig­

heterna det medgiva, sökt tillgodose behovet genom uppsättande av eu

bataljon om 3 kompanier.

I den nuvarande försvarsorganisationen ingå de två stora skånska kaval­

leriregementena, avsedda att jämte den ridande divisionen ur Wendes

artilleriregemente i krig bilda en kavalleri fördelning. Med hänsyn till

dels att kavalleriet under världskriget gjorde sig mindre gällande än in­

fanteriet och artilleriet och dels att man genom flygvapnet erhållit ett

annat medel för spaning, har helt naturligt frågan om kavallerifördel­

ningens fullständiga eller delvisa indragande kommit på dagordningen, när

det gällt att i möjligaste mån begränsa försvarskostnaderna. Försvars-

revisionen har också föreslagit (Del 1, sid. 272 o. f.), att det självstän­

diga kavalleriet skulle begränsas till endast 1 regemente (bataljon) om

5 skvadroner.

Med avseende härå har chefen för generalstaben framhållit, att flyg­

vapnet numera kunde övertaga en del av den spaningsverksamhet, som

tidigare ålegat kavalleriet. I vår terräng syntes detta företrädesvis gälla

den strategiska spaningen, vilket dock icke medförde, att kavalleriet vore

obehövligt för spaningstjänsten. Vi måste nämligen räkna med krigsfall,

då våra luftstridskrafter vore så underlägsna, att de icke med säkerhet

kunde lämna det nödvändiga spaningsresultatet. Härtill komme, att vä­

derleksförhållanden, mörker, betäckt terräng m. m. icke sällan hindrade

flygvapnets spaning. I vår terräng bleve det därför ofta nödvändigt att

huvudsakligen lita till markspaning. Fördenskull erfordrades fortfarande

ett självständigt kavalleri av icke alltför ringa styrka. Även för det

fall, att de ekonomiska och statsfinansiella förhållandena icke gjorde det

nödvändigt att inskränka försvarsorganisationen, utan att denna kunde

omorganiseras med hänsyn endast till världskrigets erfarenheter, föresloge

chefen för generalstaben en minskning av kavallerifördelningen från 4

till 3 bataljoner. Med den honom givna ekonomiska ramen för här­

organisationen måste emellertid det självständiga kavalleriet begränsas till

att omfatta endast 1 brigad om 2 bataljoner.

Såsom chefen för generalstaben framhållit, vore det ur militär synpunkt

visserligen önskvärt att i huvudsak bibehålla det självständiga kavalleriet.

Då emellertid, som förut nämnts, det statsfinansiella läget med nödvän­

dighet kräver en stark begränsning av försvarskostnaderna, samtidigt som den

tekniska utrustningen måste tillgodoses och nya vapen, särskilt flygvapnet,

tillkomma, är det ofrånkomligt att företaga indragningar av truppförband,

där detta kan ske med minsta offer av för svar skraft. Med hänsyn härtill

och till de stom besparingar, som vinnas genom eu indragning av hela

det självständiga kavalleriet jämte dess ridande artilleridivision, har jag

ansett mig böra föreslå en sådan indragning.

Med avseende på Gotlands försvar har försvarsrevisionen (Del 1, sid.

266 och 280) framhållit, att ön jämväl framdeles torde för sitt försvar

till lands bliva hänvisad huvudsakligen till egna stridskrafter, varför Got­

lands infanteriregemente och Gotlands artillerikår av revisionen bibehållits.

Chefen för generalstaben har anslutit sig till detta förslag, vilket även

jag ansett mig böra biträda.

Beträffande de rörliga stridskrafterna torde slutligen böra nämnas, att

försvarsrevisionen (Del 1, sid. 267 o. f.) föreslagit bildandet av ett sär­

skilt militärområde i Norrbotten, till vilket borde hänföras de truppförband,

som erfordrades för det tidiga gränsförsvaret och vilka skulle utgöras av

Västerbottens regemente, en skvadron av Norrlands dragonregemente samt

den ny uppsitta Norrbottens artillerikår ävensom de för Bodens fästning

avsedda truppförbanden.

Chefen för generalstaben har i princip anslutit sig till denna tanke,

men icke kunnat upptaga den i sitt förslag, enär detta skulle nödvändig­

göra ny uppsättande t av ett infanteriregemente utom de av försvarsrevisio­

nen föreslagna specialtrupperna. I stället har han föreslagit, att den ovan­

nämnda skvadronen samt Norrbottens artillerikår, vilkas uppsättande ingår

även i det av honom avgivna förslaget, skulle i fred ingå i Bodens

trupper. -lag har ansett mig böra biträda detta förslag.

Vad därefter det fästa försvaret beträffar, har försvarsrevisionen före­

slagit, att Karlsborgs fästning skulle nedläggas, men Bodens fästning och

Tingstädepositionen bibehållas, samt att särskilda truppförband fortfarande

som hittills skulle avses för Bodens fästning och för Gotland. Detta för­

slag har — vad Karlsborgs fästning beträffar dock endast under vissa

förutsättningar — biträtts av chefen för generalstaben.

Nedläggandet av den föråldrade fästningen Karlsborg torde icke kräva

ytterligare motivering än den av revisionen framlagda (Del 1, sid. 266).

Även i fråga om Tingstädepositionen ansluter jag mig till revisionens för­

slag. Inga nämnvärda besparingar eller andra fördelar skulle vinnas med

dessa befästningars nedläggande.

Vad Bodens fästning angår, har försvarsrevisionen såsom skäl för dess

bibehållande anfört, att behov förelåge dels av ett skydd för de nordliga

landsdelarna och för våra egna stridskrafters uppmarsch och koncentrering

i Norrbotten och dels av att äga en stödjepunkt för dessas rörliga opera­

tioner därstädes. Å andra sidan kunna dock framhållas vissa synpunkter

för fästningens nedläggande. Sålunda skulle det vara fördelaktigt att

kunna lösgöra de nu såsom fästningsbesättning bundna truppförbanden för

att använda Norrbottens regemente för det tidiga gränsförsvaret och Bodens

artilleriregemente för uppsättande av ytterligare ett arméartilleriregemente,

Kungl. Maj-.ts proposition nr JO.

31

Det fasta

försvaret.

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

vilket, såsom i det föregående anförts, med hänsyn till vår armés jäm­

förelsevis svaga artilleri i och för sig vore synnerligen önskvärt.

En närmare granskning av förhållandena giver emellertid vid handen, att

de fördelar, som skulle kunna vinnas med fästningens nedläggande, måste

köpas med nackdelar av vittgående följder. Till de av revisionen fram­

lagda skälen för Bodens bibehållande såsom fästning kommer nämligen

dennas betydelse såsom en tryggad upplagsplats för förråd av olika slag.

Chefen för generalstaben har sålunda anfört, att den militära utvecklingen

under de senaste åren utövat ett avsevärt inflytande på en av fästningen

Bodens ovannämnda huvuduppgifter, nämligen att trygga våra egna strids­

krafters uppmarsch och gruppering i Norrbotten. En fältarmé i våra dagar

medförde nämligen en mycket rikare teknisk utrustning, än vad fallet varit

ännu vid den tidpunkt, då fästningen Boden anlades. Arméns trängfor-

mationer och ammunitionsutrustning hade samtidigt ökats. Det vore tyd­

ligt, att dessa omständigheter måste öka uppmarschtiden. Samtidigt både

luftstridskrafternas utveckling i hög grad ökat faran för att vår enda upp­

marschlinje till Norrbotten kunde bliva avbruten för längre eller kortare

tid. Vid sådant förhållande vore det av ännu större vikt än tidigare för

oss, att Norrbotten ägde en fästning till skydd icke endast för själva upp­

marschen utan även för de förråd, vilka borde uppläggas i Norrbotten Kl­

ätt minska uppmarsch- och beredskapstransporternas omfattning och där­

med även uppmarsch tiden.

Till vad chefen för generalstaben sålunda anfört kommer en annan, icke

mindre betydelsefull omständighet. Vid ett krig måste våra lantstrids-

krafter vara beredda att möta icke endast ett anfall över landgränsen utan

även — tillsammans med våra sjöstridskrafter — en invasion över havet.

Med den ringa styrka vår fälthär kommer att få efter den av mig före­

slagna inskränkningen av 1914 års krigsorganisation, kan man icke räkna

med att äga tillräckliga krafter att hindra ett fientligt framträngande över

landgränsen och samtidigt tillbakaslå en landstigen fientlig armé. Huvud­

delen av fälthären måste i här avsett läge sannolikt användas för sist­

nämnda ändamål, varför endast jämförelsevis obetydliga krafter skulle kunna

användas för skyddet av Norrbotten. I ett sådant läge skulle övre Norr­

land praktiskt taget ligga öppet för fientlig invasion, om icke den fåtaliga

försvarsstyrkan skulle kunna stödja sig på Bodens fästning.

Av vad sålunda framhållits torde framgå, att nedläggandet av Bodens

fästning icke kan ske utan att äventyra arméns förutsättningar att lösa

dess uppgifter i riksförsvaret.

Det skulle emellertid kunna tänkas, att fästningen bibeliölles men att

icke linjetrupper avsåges såsom besättningstrupper, utan att i stället reserv­

trupper användes härtill. Yerkställda beräkningar hava dock givit vid

handen, att detta icke låter sig göra med den här föreslagna organisatio­

nen. Hänsyn till erforderlig krigsberedskap kräver för övrigt med nöd­

vändighet även linjetrupps användning såsom fästningsbesättning.

På grund av vad ovan anförts, anser jag mig således böra biträda för-

svarsrevisionens ocli chefens för generalstaben förslag, att Bodens fästning

bibehålies, samt att särskilda trupper för fästningens försvar fortfarande

såsom hittills avses.-

För tillgodoseende av behovet av infanteribesättning i Karlskrona och

Vaxholms kust fästning ar skulle enligt försvarsrevisionens förslag fortfarande

avses 2 särskilda infanteriregementen. Revisionen har dock ansett, att

de nu härför avsedda Karlskrona och Yaxholms grenadjärregementen skulle

indragas, och att i stället för Karlskrona fästning skulle avses Kronobergs

regemente och för Vaxholms fästning ett av de i Stockholm förlagda rege­

mentena, närmast Göta livgarde.

Häremot har inspektören för infanteriet framhållit, att ett kustinfanteri­

regemente för att kunna fylla de fordringar, som vid krig ställdes på det­

samma, måste vara förtroget med terrängförhållanden, försvarsanstalter, för-

svarsplaner m. m. vid den fästning, i vilkens krigsstyrka regementet inginge.

Chefen för generalstaben har, med hänsyn till att en av utgångspunk­

terna för det honom givna uppdraget vid utarbetandet av förslag till här­

organisation varit önskemålet att bibehålla nuvarande antal truppförband,

ansett det naturligt att bibehålla Karlskrona och Vaxholms grenadjärrege­

menten, vartdera regementet dock organiserat på endast 2 bataljoner.

Marinens myndigheter hava ock avstyrkt indragandet av dessa trupp­

förband under framhållande att vid ett krigsutbrott sjögränserna i vissa

fall bleve de, som främst hotades av anfall.

Ur militär synpunkt vore det givetvis en fördel att kunna bibehålla

ifrågavarande båda regementen. Enär det emellertid är nödvändigt att göra

besparingar, och dessa regementens indragning måste anses medföra mindre

olägenheter än en indragning av något annat infanteriregemente, har jag

funnit det ofrånkomligt att föreslå deras indragning, dock givetvis under

förutsättning att kustfästningarnas behov av infanteribesättning på annat

sätt tillgodoses. Enligt min uppfattning synes detta lämpligast kunna ske

genom att härför avse delar av Kronobergs regemente och Norra skånska

infanteriregementet för Karlskrona fästning samt av Svea och Göta livgar­

den för Vaxholms fästning. Med hänsyn härtill måste nämnda fyra in­

fanteriregementens kadrar ökas i förhållande till övriga fördelningsinfanteri-

regementen. För att i möjligaste mån undvika de av inspektören för in­

fanteriet anförda olägenheterna böra de för kustfästningarna avsedda delarna

av ifrågavarande regementen vissa tider övas inom vederbörlig fästning.

Vad värnplikten beträffar, anser jag mig först böra framlägga de syn­

punkter, som varit bestämmande vid beräkningen av den till utbildning

årligen uttagna kontingentens storlek.

Enligt vad i det föregående framhållits, bör arméns krigsorganisation

vara bestämmande för dess organisation i fred. Då den av mig föreslagna

krigsorganisationens omfattning är större än den av försvarsrevisionen före-

eslagna, måste den till utbildning årligen uttagna vämpliktskontingentens

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 17 A höft. (Nr 20.)

212523 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

33

b)

Värn­

plikten.

34

storlek i motsvarande grad ökas. En sådan ökning är erforderlig även ur

synpunkten av nödvändigheten att vid krigsutbrott äga ett tillräckligt antal

utbildat manskap dels för ersättning av de i ett krigs början alltid stora

förlusterna och dels för uppsättande av nyformationer för att inom rimlig

tid kunna öka fälthärens styrka.

Även om det av ekonomiska skäl icke är möjligt att utbilda hela den vapen­

föra årsklassen, måste dock under alla omständigheter så många utbildas,

att ovanstående krav bliva tillgodosedda. Erforderliga inskränkningar i

den uttagna årsklassens storlek synas böra åstadkommas genom att skärpa

de nuvarande bestämmelserna med avseende på de värnpliktigas kroppskon­

stitution samt i viss utsträckning befria värnpliktiga, för vilka ömmande

sociala omständigheter föreligga, från tjänstgöring i fredstid. Genom dylika

åtgärder torde det ock bliva möjligt att undvika den av revisionen före­

slagna lottningen vid uttagningen, vilken efter allt att döma blivit bestämt

ogillad av en så gott som enhällig folkmening.

För att tillgodose de ovan nämnda minimikraven på värnpliktskontin-

gentens storlek, böra enligt verkställda beräkningar till utbildning årligen

uttagas minst 26,855 man, till vilket antal jag ansett mig böra begränsa

uttagningen. Även med de skärpta fordringarna i avseende å de värn­

pliktigas kroppskonstitution, på vilka beräkningarna i detta förslag grundas,

uppstår ett överskott av värnpliktiga. En del av dessa värnpliktiga böra

av sociala skäl befrias från värnpliktens fullgörande i fred och den rela­

tivt ringa återstoden i fredstid användas till handräckningstjänst.

Med avseende på utbildningstiden har jag ansett mig böra gå ned så

långt, som överhuvudtaget kan anses tillrådligt. Härvid har jag såväl av

kostnadsskäl som av hänsyn till de värnpliktiga ansett mig böra för flertalet

föreslå kortare utbildningstider än dem, varmed försvarsrevisionen räknat.

« Å andra sidan har jag, särskilt beträffande infanteriet, funnit mig böra

föreslå eu utökning av värnpliktsgruppen »underbefäl eller fackmän» även­

som införande av motsvarande kategori vid artilleriet och ingenjörtrupperna.

Dessa och liknande anordningar, såsom fritagande i allt väsentligt av det

bär avsedda värnpliktiga manskapet från handräckningstjänst, hava vid­

tagits för att, så långt möjligt är, minska olägenheten av det övriga man­

skapets kortare utbildningstid. Att märka är vidare, att de mobiliserade

trupperna enligt den av mig föreslagna värnpliktsanordningen i sin helhet

kunna bestå av utbildat manskap, samt att de äldre årsklasserna i regel icke

omedelbart vid mobilisering behöva ingå i linjeförbanden. Enligt den av

försvarsrevisionen förutsatta krigsorganisationen måste däremot det äldre

manskapet i stor utsträckning härför tagas i anspråk, varjämte, det oaktat,

ersättningsreserven i icke ringa omfattning måste tillgripas för linjeför­

bandens uppbringande till krigsstyrka. Med hänsyn härtill torde kravet

på de omedelbart vid mobilisering uppsatta linjetruppernas operations-

och stridsduglighet bliva i stort sett lika väl tillgodosett enligt den av

mig föreslagna värnpliktsanordningen som enligt försvarsrevisionens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

I detta sammanhang synes höra framhållas, att en förutsättning för de

av mig för flertalet värnpliktiga föreslagna utbildningstiderna är, att ut­

bildning av studenter och likställda samt av underbefäl eller fackmän äger

rum i av mig föreslagen omfattning. En annan förutsättning är vidare,

att den befälstillgång, vilken beriiknas stå till förfogande för utbildningen,

också kommer att i verkligheten förefinnas. För att därvidlag i möjligaste

mån säkerställa tillgången på underbefäl har jag ansett mig böra föreslå

vissa åtgärder — bland annat beredande i viss utsträckning av egna hem

åt från aktiv tjänst avgående underbefäl —, vilka äro ägnade att befrämja

underbefälets rekrytering.

Krigsteknikens kvalitativa och kvantitativa utveckling, sedan 1914 års här- c) Beväpning

ordning antogs, nödvändiggör en avsevärd anskaffning av krigsmateriel. Emel- ning_

lertid har jag av ekonomiska skäl icke ansett mig kunna biträda vad chefen för

generalstaben härutinnan föreslagit. De av mig vidtagna inskränkningarna

avse emellertid icke slopandet av visst materielslag utan en begränsning av

materielens omfattning. En sådan begränsning har jag ansett både kunna

och böra ske med hänsyn därtill, att det vid krigsfara eller krigsutbrott

är vida lättare att fullständiga den tekniska utrustningen än att företaga

omfattande åtgärder för en utökning av organisationen och en förbättring-

av härens utbildningsståndpunkt. Med den av mig föreslagna materiel-

anskaffningen tillgodoses emellertid icke endast de krav, som måste ställas

på den tekniska utrustningen med hänsyn till utbildningen i fredstid,

utan truppförbanden vid arméns operativa enheter kunna gå i fält med

en för våra förhållanden i stort sett tillfredsställande beväpning och ut­

rustning. En ytterligare materielanskaffning i fredstid skulle dessutom,

vad vissa materielslag beträffar, enligt min uppfattning vara mindre till­

rådlig med hänsyn till krigsteknikens fortgående snabba utveckling, varigenom

materielen hastigt föråldras.

Den tekniska utrustningen måste vid krig icke endast underhållas utan

även fullständigas. Detta ställer höga krav på krigsindustriens produktions­

förmåga. Åtgärder måste därför vidtagas i fredstid för att i samband med

en mobilisering eller dessförinnan kunna omlägga industrien från freds­

tid krigsproduktion samt för att öka dess kapacitet. Även med avseende

på denna viktiga gren av krigsförberedelserna har jag ansett mig nödsakad

att göra inskränkningar i de av chefen för generalstaben föreslagna an­

slagen. En ytterligare begränsning av dessa skulle emellertid nödvändig­

göra en ökning av den i fredstid lagrade materielen. Detta åter skulle i

sin ordning kräva vida större belopp än dem, som erfordras för de industriella

förberedelserna.

______________

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

35

Den avvägning mellan organisationens omfattning, värnpliktens tillämp­

ning samt beväpning och utrustning, som enligt ovan angivna synpunkter

verkställts i det nu uppgjorda förslaget till ny härordning, framgår när­

mare av det följande, där dessa härordningens element behandlas i detalj.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Årskon-

tingenten

inskrivna

värnpliktiga.

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

II. Värnplikten.

A. Årskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördel­

ning på hären, marinen och flygvapnet.

Såsom utgångspunkt för sina beräkningar angående den inskrivna års-

kontingentens storlek har försvarsrevisionen tagit åldersklassernas 1923—

1930 beräknade medelstorlek vid början av fjärde året före inskrivningen,

alltså en tidpunkt före vilken utvandring i större utsträckning icke ägt

rum, ej heller fast anställning vid krigsmakten vunnits. Vidare har förut

satts, att varje årsklass under de fyra åren närmast före inskrivningsåret

på grund av emigration minskas med i medeltal 2,000 man. Slutligen

har antagits, att av varje årsklass i genomsnitt 3,000 man (officers- och

reservofficersaspiranter icke medräknade) före inskrivningen vinna fast an­

ställning vid krigsmakten. I enlighet härmed och med stöd av tillgängliga

statistiska uppgifter från åren 1902—1918 har årskontingenten inskrivna

värnpliktiga för åren 1923—1930 av revisionen beräknats uppgå till i

medeltal 43,900 man. Av detta antal skulle för hären och marinen sam­

manlagt endast 18,749 man uttagas för utbildning till linjetjänst; återstoden

— 25,151 man — skulle utgöra ersättningsreserv.

Antalet av en åldersklass inskrivna värnpliktiga beror givetvis i hög

grad på de fordringar, som uppställas med avseende å de värnpliktigas

kroppsbeskaffenhet. Efter dessa måste nämligen föreskrifterna för läkar-

besiktning i samband med inskrivningsförrättningarna vara avpassade. Särskilt

gäller detta i fråga om värnpliktiga, som uttagas för utbildning till linje­

tjänst. År utbildningstiden kort, böra fordringarna på de värnpliktigas

kroppskonstitution skärpas, enär utbildningsarbetet då måste bedrivas mera

forcerat. Yid längre utbildningstid kunna däremot dessa fordringar ställas

lägre. Med den begränsning av den till linjetjänst uttagna värnplikts-

styrkan, som försvarsrevisionen föreslagit, komme givetvis att till sådan

tjänst endast uttagas värnpliktiga med fullt tillfredsställande kroppskonstitu­

tion. Därest nu, av skäl som jag i det föregående anfört, å ena sidan

den årligen inskrivna linjekontingenten väsentligt utökas samt å andra

sidan utbildningstiderna för denna kategori avsevärt avkortas, utöver vad

revisionen föreslagit, torde det vara nödvändigt att i samband med den nya

härordningens ikraftträdande skärpa gällande föreskrifter för de värnpliktigas

läkarbesiktning. Härvid synes man i huvudsak böra återgå till de föreskrifter

rörande undersökning av värnpliktigas duglighet till krigstjänst, som till-

lämpades, då de slutgiltiga bestämmelserna i 1901 års värnpliktslag voro

i kraft. Skiljaktigheterna mellan berörda besiktningsföreskrifter och mot­

svarande efter genomförandet av 1914 års härordning tillämpade bestäm­

melser bestodo först och främst däri, att sistnämnda bestämmelser medgåvo

besiktningsläkaren viss handlingsfrihet vid bedömandet av de inskrivnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

37

skyldiga. Kroppsfel, lyten och sjukdomar, som enligt de äldre föreskrifterna

ovillkorligen skulle föranleda oduglighet till krigstjänst, medförde på så

sätt, då de förekommo i lindrigare grader, icke frikallelse enligt de från

och med år 1915 tillämpade besiktningsbestämmelserna. Enligt dessa

ställdes vidare i vissa fall, såsom vid allmän svaghet och för liten kropps-

längd, frågans avgörande i viss mån på framtiden. Och slutligen voro

fordringarna på kroppsbeskaffenlieten i vissa hänseenden, såsom beträffande

hörsel- och synorganen, lägre enligt de nyare än enligt de äldre besikt-

ningsföreskrifterna. Verkan av anförda skiljaktigheter belyses bland annat

därav, att enligt inom generalstaben uppgjorda beräkningar antalet årligen

inskrivna värnpliktiga av den inskrivningsskyldiga årsklassen i medeltal

utgjorde under åren 1908—1913 66,6 % vapenföra och 10,2 % icke vapen­

föra samt under åren 1915—1918 77,2 % vapenföra och 9,9 % icke

vapenföra.

Såsom ovan nämnts, har revisionen beräknat det årliga avdraget för

emigranter till 2,000 man. Med hänsyn till den omfattning, emigrationen

numera erhållit, torde emellertid denna siffra vara alltför låg. På grund

av vad statistiska centralbyrån i infordrat yttrande härutinnan anfört, anser

jag mig kunna beräkna ifrågavarande avdrag till 3,600 man.

Det årliga avdraget för manskap, som vunnit fast anställning vid krigs­

makten, har av revisionen antagits uppgå till 3,000 man. Detta avdrag

är, såsom revisionen själv framhållit, högt beräknat. Ehuru det synes

mig nödvändigt att hålla en icke oväsentligt större fast anställd manskaps-

styrka än revisionen föreslagit1), anser jag mig därför kunna utgå från den

av revisionen antagna av dragssiffran.

Vid beräknandet av årskontingentens storlek har chefen för general­

staben utgått från den beräknade medelstorleken av årsklasserna 1925—

1939. Då emellertid årsklasserna 1935—1939 kunna förväntas bliva

till numerären betydligt svagare än årsklasserna 1925—1934, kommer,

som generalstabschefen även framhållit, den inskrivna årskontingenten

under de närmaste åren att överstiga den av honom beräknade medel­

storleken. För att beräkningarna av kostnader och värnpliktsstyrka må i

möjligaste mån motsvara de under de närmaste åren verkligen rådande

förhållandena, synes man därför lämpligen böra grunda beräkningarna på

de närmaste tio årsklasserna.

') Det sammanlagda antalet fast anställt manskap vid hären och marinen (flygvapnet)

uppgår:

enligt 1914 års härordning till................................................ 19,296 man,

» revisionens förslag till.................................................... 12,024

» ,

» nu föreliggande förslag till .................................... 13,757

» .

Antalet man, som årligen vinner fast anställning vid krigsmakten, beräknas:

enligt 1914 års härordning till ............................................... 3,300 man,

)> revisionens förslag till..................................................... 3,000

» ,

» nu föreliggande förslag till ...................................... 3,000

»

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

I enlighet med vad sålunda anförts och i enlighet med statistiska central­

byråns förenämnda yttrande, anser jag mig böra beräkna den inskrivna

värnpliktiga årsklassens medelstorlek sålunda:

Årsklassernas 1925—1934 medelstorlek fyra år före inskrivningsåret upp­

går till 58,670 man.

Under fyraårsperioden före inträdet i värnpliktsåldern avgå:

på grund av emigration........................................................................ 3,600 man,

till följd av fast anställning vid krigsmakten ............................... 3,000

» ,

på grund av dödsfall .......................................................................... 1,000

» ,

eller tillhopa 7,600 man.

Antalet inskrivning sskyldig a per år utgör alltså (58,670 — 7,600 =)

51,070 man. Härav beräknas bliva inskrivna:

såsom vapenföra 66,6 % eller.......................................................... 34,012 man,

» icke vapenföra 10,2 % eller................................................ 5,209

» .

eller tillhopa 39,221 man.

Skillnaden mellan det sålunda beräknade antalet inskrivna och det av

försvarsrevisionen beräknade är delvis beroende av den ökade utvandring,

som ansetts sannolik, men huvudsakligen en följd av de förutsatta skärpta

fordringarna med avseende å de värnpliktigas kroppsbeskaffenhet.

I den vid försvararevision ens förslag fogade socialdemokratiska reserva­

tionen har föreslagits, att sådana värnpliktiga, vilkas hustru eller barn

enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta s. k. familjeunderstöd, skola helt

och hållet befrias från värnpliktens fullgörande. Då såväl sociala som

humanitära skäl tala för en dylik anordning och då jag anser mig icke

böra räkna med vapenövade av en så stor årlig styrka, att ifrågavarande

s. k. familjeförsörjare med hänsyn därtill behöva inkallas till tjänstgöring,

finner jag mig böra så tillvida ansluta mig till det i förenämnda reserva­

tion framställda förslaget, att här avsedda värnpliktiga likställas med de

för närvarande i § 16 mom. 2 värnpliktslagen omförmälda. Med en sådan

anordning vinna vederbörande visserligen icke omedelbart befrielse från

värnpliktens fullgörande, utan bliva till en början hänvisade till att söka

uppskov med inskrivningen. Sedan emellertid förefintligheten av uppskovs-

anledningen konstaterats ännu vid inskrivningsförrättningen det år, varunder

de uppnå 24-årsåldern, befrias de från värnpliktens fullgörande under

fredstid. Samtidigt som syftet med omförmälda förslag tillgodoses, erliålles

alltså garanti mot att frikallelse inträder redan av en mera tillfällig och

övergående anledning.

Antalet familjeförsörjare har i nämnda reservation beräknats till omkring

3 % av den inskrivna styrkan. Denna beräkning grundar sig på tillgäng­

ligt statistiskt material angående det antal värnpliktiga, som kommit i åt­

njutande av familjeunderstöd. Då ifrågavarande statistiska material emel-

Kungl. Afaj:ts proposition nr 20.

39

lertid icke är i allo fullständigt och då man vidare torde kunna räkna

med att ej alla värnpliktiga, vilka varit berättigade att erhålla dylikt under­

stöd, också anmält sig härtill, torde den här avsedda procenten böra be­

räknas till omkring 4 % av den inskrivna styrkan. Antalet familjeför­

sörjare kommer således att utgöra:

vapenföra .......................................................... 1,360 man,

icke vapenföra ................................................ 208

» ,

eller tillhopa 1,568 man.

Detta manskap torde på ovan anfört skäl böra frånräknas vid bestäm­

mandet av antalet årligen inskrivna värnpliktiga, som i fredstid äro skyldiga

att inställa sig till tjänstgöring, till följd varav detta antal skulle utgöra:

vapenföra............................................................ 32,652 man,

icke vapenföra.................................................. 5,001 » ,

Summa 37,653 man.

Antalet årligen inskrivna studenter och likställda har av försvarsrevisionen

beräknats sålunda:

vapenföra .......................................................... 1,266 man,

icke vapenföra ................................................ 142

» ,

eller tillhopa 1,408 man.

Denna beräkning är grundad på statistiska uppgifter för åren 1918 —

1920. Nu föreliggande uppgifter-visa en ökning i fråga om antalet här

avsedda värnpliktiga. Då denna ökning emellertid torde komma att unge­

färligen motsvaras av den minskning, som inträder genom de förutsatta

skärpningarna av fordringarna i avseende å kroppsbeskaffenlieten, synes

man jämväl här kunna räkna med samma antal årligen inskrivna studenter

och likställda som revisionen.

Av samma skäl torde, i enlighet med vad revisionen föreslagit, antalet

inskrivna »blivande läkare m. fl.» böra beräknas till 138, därav 125 vapen­

föra och 13 icke vapenföra.

Det årliga behovet av inskrivna värnpliktiga beräknas uppgå vid marinen

till 3,814 man och vid flygvapnet till 632 man. För hären återstå således

(37,653 — 3,814 — 632 =) 33,207 årligen inskrivna värnpliktiga. Nedan­

stående tabell utvisar den förutsatta fördelningen av studenter och likställda

samt vapenfört och icke vapenfört manskap.

Årskon-

tingentens

fördelning

på hären,

marinen och

flygvapnet.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

Departements­

chefen.

Hären.

Marinen.

Flygvapnet.

Summa.

Studenter och

likställda.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Va­

pen­

föra.

Icke

va­

pen­

föra.

Sum­

ma.

Ofiicersaspiran-

ter.....................

150

150

48

48

198

198

Blivande läkare

m. fl...................

117

13

130

8

8

125

13

138

För annan ut­

bildning av­

sedda .............

829

129

958

70

70

44

44

943

129

1,072

Tillhopa

1,096

142

1,238;

126

—

126

44

—

44

1,266

142

1,408

Övriga värnplik­

tiga ...................

27,918 4,051 31,969 3,040

648 3,688

428

160

588 31,386 4,859 36,245

Summa

29,014 4,193 33,207 3,166

648 3,814

472

160

632 32,652 5,001 37,653

B. Uppdelning av härens värnpliktskontingent å för linjetjänst

avsedda och ersättningsreserv.

Enligt försvarsrevisionens förslag äro de värpliktiga avsedda att uppdelas

i två olika kategorier, nämligen för linjetjänst avsedda samt ersättnings­

reserv. Den förra kategorien skulle erhålla en sådan fredsutbildning, att

av densamma krigsdugliga formationer i erforderlig omfattning kunde omedel­

bart organiseras vid inträffande mobilisering. Ersättningsreserven skulle

däremot erhålla endast en helt kort grundläggande utbildning i fred, så

att den bleve skickad att vid mobilisering ingå i depåerna för att efter

kompletterande utbildning kunna dels ersätta avgången vid fälthären, dels

vid behov tagas i anspråk för uppsättande av nya formationer. Det huvud­

sakliga av liandräckningstjänsten skulle i fredstid utföras av ersättnings­

reserven. För säkerställandet av mobiliseringsbehovet enligt den av revi­

sionen förutsatta krigsorganisationen skulle vid hären årligen behöva till

linjetjänst uttagas 15,631 man. Ersättningsreservens motsvarande års-

kontingent beräknades till 24,496 man.

Såsom under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets ordnande»

framhållits, bör till utbildning icke uttagas större antal värnpliktiga, än

som erfordras för den avsedda krigsorganisationens säkerställande. I sådant

hänseende utförda beräkningar hava, som i det föregående omförmälts,

givit vid handen, att den årligen inskrivna, för utbildning avsedda kon­

tingenten icke kan sättas lägre än till omkring 26,855 man. Denna

kontingent bör alltså uttagas till linjetjänst.

Den återstående delen av årskontingenten kommer således att uppgå till om­

kring (33,207 — 26,855 =) 6,352 man, därav omkring 4,051 icke vapenföra

samt omkring 2,301 vapenföra. Ifrågavarande manskap avses, som i det följande

(sid. 55) närmare omförmäles, i fredstid under sin värnpliktstjänstgöring

uteslutande komma att förrätta handräckningstjänst. Givet är emellertid,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

41

att detsamma — i främsta rummet det vapenföra manskapet — vid krigs

tillfälle kommer att inkallas till depåerna för att, sedan vederbörlig ut­

bildning bibringats, tagas i anspråk för ersättningsändamål m. m. Ifråga­

varande grupp av värnpliktiga erhåller således ur mobiliseringssynpunkt

samma karaktär som den av försvarsrevisionen föreslagna ersättningsre-

serven. Det förhållandet, att denna senare, i den mån handräcknings-

tjänstens fullgörande så medgav, i fredstid skulle bibringas en viss grund­

läggande militär utbildning, innebär uppenbarligen icke någon principiell

skillnad i fråga om den avsedda användningen i krig. Med hänsyn här­

till torde här berörda värnpliktsgrupp iiven enligt den av mig föreslagna

värnpliktsanordningen lämpligen böra benämnas er sättning sreserv.

C. Grunder för uttagning- av värnpliktiga till linjetjänst och

ersättningsreserv.

Genom 1914 års härordning blevo värnpliktiga, som avlagt student-

studenter och

examen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt * *e

läroverk, eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmatt, som, bestämmelser.

enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, skyldiga att

under fredstid för sin utbildning tjänstgöra, om de äro vapenföra i 485

dagar och, om de äro icke vapenföra, i 365 dagar. Den sålunda stad­

gade längre utbildningstiden avser att bibringa de vapenföra kompetens

för tjänstgöring såsom plutonchefer eller i motsvarande befattningar samt

göra de icke vapenföra användbara för vissa särskilda tjänster, exempelvis

adjutants- och sjukhusunderofficersbefattningar vid etappväsendets sjukvårds-

formationer, vissa intendentsbefattningar, expeditionsbiträden o. s. v.

Försvarsrevisionen har ansett, att den år 1914 sålunda genomförda

Försyars-

anordningen att taga värnpliktiga med högre allmänbildning i anspråk för

särskilda befattningar inom organisationen alltjämt borde bibehållas. Erfaren­

heten från de gångna åren gåve nämligen oförtydbart vid handen, att ifråga­

varande värnpliktiga vore av mycket stor betydelse för härorganisationen

dels på grund av den tillgång på värnpliktigt befäl, som därigenom er-

hölles och som svårligen kunde på annat sätt beredas, dels ock på grund av

de specialkunskaper, som vissa bland dem, t. ex. läkare, veterinärer,

ingenjörer m. fl., besutte. Yad befälsutbildningen anginge, vore det visser­

ligen sant, att icke alla studenter och likställda lämpade sig lika väl för

sådan utbildning, men i stort sett hade resultatet varit gott och tillfullo

motsvarat förväntningarna. Det hade också visat sig, att på en och samma

tid kunde med ifrågavarande värnpliktiga nås ett högst avsevärt bättre

utbildningsresultat än med övriga värnpliktiga. Jämväl ur synpunkten av

försvarskostnadernas nedbringande syntes det revisionen nödvändigt att

bibehålla den särskilda studentorganisationen. Det läge nämligen i öppen

dag, att därest det för krigsorganisationen erforderliga befälet icke kunde

på nu angivet sätt erhållas, andra åtgärder härför måste vidtagas, såsom

Departements­

chefen.

Övriga

värnpliktiga

ökandet av det aktiva befälet, utöver vad som för fredsorganisationens

upprätthållande vore oundgängligen erforderligt, anställandet av större antal

reservstats- och annat reservbefäl, inrättandet av ytterligare läkar- och

veterinärbeställningar o. s. v., allt åtgärder som vore ägnade att medföra

högst avsevärda kostnader. Slutligen skulle ett slopande av student­

organisationen medföra synnerligen stora svårigheter för rekrytering i freds­

tid av det antal reservofficerare, som enligt den av revisionen tilltänkta

krigsorganisationen vore oundgängligen erforderligt.

Då revisionen alltså hölle före, att den nuvarande studentorganisationen

borde bibehållas och såsom ett väsentligt led ingå i den nya härordningen,

följde därav, att samtliga till krigstjänst dugliga studenter och likställda,

såväl vapenföra som icke vapenföra, borde uttagas för utbildning till tjänst

i linjen.

I likhet med försvarsrevisionen håller även jag före, att samtliga studenter

och likställda böra uttagas för utbildning till tjänst i linjen. Nödvändig­

heten härav är på grund av den nu förutsatta krigsorganisationens större

omfattning om möjligt än mera framträdande än enligt revisionens förslag.

Tillgång vid mobilisering på ifrågavarande högre kvalificerade värnpliktiga

utgör en oundgänglig förutsättning för nämnda organisations upprätt­

hållande.

Som förut (sid. 40) nämnts, beräknas den årligen vid hären inskrivna

kontingenten studenter och likställda till i medeltal 1,238 man (officers-

aspiranter medräknade).

Enligt vad i det föregående (sid. 40) omförmälts, kan den för hären

årligen erforderliga kontingenten av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga

icke sättas lägre än till omkring 26,855 man. Efter avdrag av studenter

och likställda beräknas den återstående styrkan uppgå till minst 25,620

man. Av skäl, som försvarsrevisionen i sitt betänkande (Del 1, sid. 156)

anfört, bör denna styrka icke sättas i något procentuellt förhållande till

vederbörliga årsklassers storlek, utan bör densamma i värnpliktslagen be­

stämmas till nyss angivna minimisiffra eller 25,620 man. Därigenom

kommer såväl infanteriet som specialtruppslagen att vid inskrivningen

årligen erhålla sin vissa till siffran bestämda linjekontingent.

Emellertid kommer nämnda kontingent givetvis att innesluta ett antal

värnpliktiga, för vilka efter inskrivningen kan förväntas inträda sådant

förhållande, som angives i värnpliktslagens § 16 mom. 2 med dess i det

föregående (sid. 38) förutsatta ökade räckvidd, och vilka värnpliktiga därför

komma att erhålla uppskov med (hemförlovning från) dem eljest åliggande

första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) för att i sinom tid vinna fri­

kallelse från värnpliktens fullgörande under fredstid. För att motväga

verkan liärav synes i värnpliktslagen böra intagas en bestämmelse om

rätt för Kungl. Maj: t att förordna om ovan angivna minimisiffras ökande

följande år med motsvarande antal man.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

KungI. Maj.ts proposition nr 20.

43

Uti deri vid revisionens betänkande fogade socialdemokratiska reserva­

tionen bär föreslagits viss ökning av linjekontingenten i och för handräck-

ningsbeliovets tillgodoseende under första tjänstgöringen. Genom eu sådan

anordning skulle, till fördel för utbildningen, de för utbildning i linjetjänst

mindre lämpade värnpliktiga kunna under rekrytskolans första veckor av­

skiljas för utförande av handräckningsarbete. Eu motsvarande ökning av

eu linjekontingent utav den storlek, varmed jag i det föregående räknat,

kan givetvis icke äga rum, enär det härför till förfogande stående antalet

vapenföra värnpliktiga (omkring 2,301 man) icke medgiver detta. Då jag

dessutom, som längre fram omförmäles, förutsätter, att linjemanskapet vid

ett och samma truppförband kommer att inrycka till tjänstgöring a olika

tider av året, skulle, oavsett nyssnämnda förhållande, tillämpningen av ett

sådant system bliva förenat med avsevärda svårigheter. Även om således

ej någon utökning av linjekontingenten för angivna ändamål synes kunna

ifrågakomma, torde man dock böra räkna med att överföring i viss ut­

sträckning från linjetjänst till ersättningsreserv bör äga rum under första

tjänstgöringen av sådana värnpliktiga, som på grund av bristande anlag eller

dylikt mindre väl lämpa sig för utbildning till linjemanskap.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle linjekontingenten å fastlandet

uttagas medelst lottning. Då kontingenten i fråga uppgick till endast 14,075

man, under det att ersättningsreserven, vilken till omkring Vs bestod av

vapenfört manskap, beräknades erhålla en årligen inskriven styrka av om­

kring 24,500 man, ansågs en sådan anordning ofrånkomlig.

Därest nu, på sätt jag i det föregående (sid. 40) angivit, det årligen

till ersättningsreserven uttagna antalet värnpliktiga beräknas uppgå till

omkring 6,352 man, därav omkring 4,051 icke vapenföra, utgör således

det antal vapenföra, vilket normalt beräknas ärligen behöva uttagas till

ersättningsreserven, endast omkring 2,301 man. Att bland de vapenföra

utan lottning uttaga vare sig detta antal eller det större antal, vilket vid

särskilt manstarka årsklasser kan vara att räkna med, torde emellertid icke

bliva förenat med några större svårigheter. Ifrågavarande uttagning torde

nämligen jämförelsevis lätt kunna göras bland sådana vapenföra, som för­

klaras »dugliga i viss vapen tjänst» eller som eljest av fysiska skäl eller

andra orsaker icke anses särskilt lämpade för utbildning i linjetjänst. En

annan grund för uttagning av vapenför värnpliktig till ersättningsreserven

synes böra vara förefintlighet av ömmande sociala skäl, med hänsyn till

vilka värnpliktstjänstgöringens fullgörande i ersättningsreserven för den

värnpliktige skulle innebära en lättnad.

I enlighet med vad sålunda anförts, torde uttagningen av ifrågavarande

värnpliktiga till linjetjänst och ersättningsreserv böra utan anlitande av

lottning äga rum på huvudsakligen följande sätt.

Inskrivningsnämnden verkställer såsom hittills inskrivningen av de värn­

pliktiga. Med ledning av den vid förrättningen företagna läkarundersök­

ningen m. m. och efter prövning av vederbörandes därom gjorda framställ-

44

Avgången

bland de in­

skrivna värn­

pliktiga.

ningar bestämmer nämnden vidare, att vissa värnpliktiga på grund av

bristande lämplighet till linjetjänst skola hänföras till ersättningsreserven.

Beträffande övriga värnpliktiga — med undantag av studenter och lik­

ställda samt vissa å sjömanshus inskrivna, vilka samtliga alltid skola ut­

tagas till linjetjänst — har nämnden endast att uppgöra förslag till ut­

tagning till linjetjänst samt tilldelning till olika truppslag eller tjänster,

med angivande av vederbörandes större eller mindre lämplighet i ena som

andra avseendet. Inskrivningsrevisionen tillkommer det sedan att bland

dessa värnpliktiga enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser verk­

ställa uttagning till linjetjänst och ersättningsreserv samt tilldelning till

truppslag och tjänster. Härvid böra de värnpliktigas önskningar i möjli­

gaste mån beaktas.

Huru inskrivnings- och uttagningsproceduren bör i sina detaljer ordnas,

torde, da bestämmelserna härom hava sin plats i inskrivningsförordningen,

höra ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle samtliga värnpliktiga å Gotland

uttagas till linjetjänst. En dylik anordning ansågs nödvändig, då Gotland

icke alltid kunde påräkna att vid inträffande mobilisering erhålla för för­

svaret erforderliga truppkontingenter från fastlandet och följaktligen komme

att för sitt försvar huvudsakligen vara hänvisat till sin egen värnplikts-

tillgång. En uppdelning av de värnpliktiga å för linjetjänst avsedda och

å ersättningsreserv i samma proportion som å fastlandet kunde därför icke

ifrågasättas.

Om nu, såsom jag i det föregående förutsatt, i det närmaste hela den

vapenföra kontingenten uttages till linjetjänst, förefinnes icke anledning att

låta Gotlands inskrivningsområde intaga någon undantagsställning i före­

varande hänseende.

På grund av den gotländska årskontingentens ringa storlek måste man

däremot — i likhet med försvarsrevisionen — räkna med att ett visst

antal värnpliktiga beordras från fastlandet för fullgörande av sin freds-

tjänstgöring på Gotland.

D. Avgången bland de inskrivna värnpliktiga samt dessas

uppdelning på härens olika truppslag.

Under tiden mellan inskrivningen och utträdet ur värnpliktsåldern under­

går varje årsklass värnpliktiga en så småningom skeende minskning till

följd av dödsfall, utvandring, inträdd oduglighet till krigstjänst m. m. Då

denna avgång är rätt så avsevärd, måste givetvis hänsyn tagas till den­

samma vid beräknandet av det sannolika antalet värnpliktiga, vilka inställa

sig till fredstjänstgöring samt vid mobilisering.

Mot de grunder, enligt vilka försvarsrevisionen beräknat ifrågavarande

avgång, har jag icke någon erinran att framställa. Med hänsyn till de

Kutigl. Maj:ts proposition nr 20.

4f>

avvikelser från revisionens förslag i övrigt, jag, enligt vad i det föregående

anförts, anser mig böra föreslå, torde emellertid vissa jämkningar vara

erforderliga.

Avgången bland de vapenföra under första tjänstgöringen beräknades i

1914 års härordningsproposition till 15 % av antalet tillstädeskomna.

Erfarenheten har visat, att denna avgångsprocent varit riktigt beräknad.

Uti sitt förslag har emellertid försvararevisionen ansett sig icke behöva

beräkna avgången under första tjänstgöringen bland de till linjetjänst in­

skrivna värnpliktiga högre än till 10 % av de tillstädeskomna. Revisionen

har nämligen räknat med att hemförlovning på grund av familjeskäl skulle

med den förutsatta organisationen äga rum i avsevärt mindre omfattning

än hittills, ävensom att kassationsprocenten för linjemanskapet, vilket

komme att utgöra ett urval av de i fysiskt hänseende bäst utrustade värn­

pliktiga, skulle bliva väsentligt mindre än för närvarande.

Även med utgångspunkt från de av mig angivna förutsättningarna be­

träffande värnpliktskontingentens storlek och fördelning på linjetjänst och

ersättningsreserv m. m. torde avgången bland de till linjetjänst uttagna

under första tjänstgöringen sannolikt bliva mindre än under nuvarande för­

hållanden (15 %), dels beroende på de förutsatta skärpta bestämmelserna i

avseende å kroppsbeskaffenhet och dels som följd av den föreslagna frikal­

lelsen från tjänstgöring i fredstid av s. k. familjeförsörjare. Härtill bidrager

ock, att ett antal såsom vapenföra inskrivna värnpliktiga ej behöver tagas i

anspråk för utbildning till linjetjänst (sid. 40). Detta överskott kommer

naturligen att utgöras av sådana värnpliktiga, som i fysiskt hänseende

icke äro särskilt lämpade för sådan utbildning eller för vilka värnplikts­

tjänstgöringens fullgörande i ersättningsreserven med hänsyn till ömmande

sociala skäl skulle innebära en lättnad. Angivna förhållanden motvägas

emellertid av den avsevärda ökningen utav linjekontingenten, utöver vad

försvarsrevisionen föreslagit. Därtill kommer, att, såsom i det föregående

(sid. 43) omförmälts, vissa värnpliktiga, vilka på grund av bristande anlag

eller dylikt mindre väl lämpa sig för utbildning till linjemanskap, i viss

utsträckning förutsättas komma att under första tjänstgöringen överföras

till ersättningsreserven. På grund härav torde avgången under nämnda

tjänstgöring fortfarande böra beräknas till 15 %. Av dem, som sålunda

avgå, förutsättes en tredjedel komma att hemförlovas och återstoden komma

att överföras till ersättningsreserven.

Såsom i det föregående antytts, avses vissa delar av linjekontingenten

skola påbörja sin första tjänstgöring på hösten samma år inskrivningen

äger rum. Vid infanteriet bör för sådan kontingent, i enlighet med vad

chefen för generalstaben framhållit, avgången före inställelsen beräknas

till 6 %. I övrigt torde avgången bland de inskrivna vänpliktiga böra

i huvudsak beräknas enligt de av revisionen angivna grunderna.

Nedanstående tabell utvisar, huru ifrågavarande avgång, med hänsyn till

vad ovan anförts, bör beräknas.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Årskontmgen-

tens fördel­

ning på de

olika trupp­

slagen.

a) Studenter

och likställda.

Tid för avgången.

Avgångs-

procent.

Anteckningar.

I. Till linjetjänst uttagna värnpliktiga.

*) Av den inskrivna

Mellan inskrivning och inställelse till första tjänstgöring.

Inställelsen äger rum:

a) sommaren inskrivningsåret ............................................

b) hösten inskrivningsåret:

infanteriet ...........................................................................

övriga truppslag .......................................

c) våren året efter inskrivningsåret .........

9 2.5

*)6

9 4

9 8

styrkan.

2) Av antalet tillstädes-

komna.

Under första tjänstgöringen..................................................

*)15

Under repetitionsövning i omedelbar anslutning till första

tjänstgöring ........................................................................

90.7

Under annan repetitionsövning ..........................................

92

Under vartdera 2.—15. åren

utöver den avgång, som äger

rum under tjänstgöring .........................

9 2

II. Till ersättningsreserv uttagna värnpliktiga.

Före inställelsen till tjänstgöring

(första tjänstgörings-

omgången) ..........................................................................................

94

Under tjänstgöringen.............................................................

9 5

Såsom förut nämnts, beräknas härens inskrivna årskontingent studenter

och likställda till 1,238 man, därav 150 officersaspiranter, 130 blivande

läkare m. fl. samt 958 för annan utbildning avsedda.

Antalet officersaspiranter är beroende på huru många officerare årligen

anses böra anställas för att hålla officerskåren fulltalig. För sådant ända­

mål beräknas, som i annat sammanhang närmare omförmäles, att omkring

110 kadetter årligen utexamineras från krigsskolan. I enlighet med av

försvarsrevisionen följda beräkningsgrunder bör det med hänsyn härtill er­

forderliga antalet årligen antagna officersaspiranter beräknas till 150.

Den såsom Hivande läkare m. fl. betecknade kategorien omfattar läkare,

tandläkare, apotekare och veterinärer. I enlighet med vad revisionen be­

räknat, torde denna kategori komma att i medeltal årligen fördela sig

ungefärligen sålunda:

läkare ............................................................. 93

tandläkare .................................................... 17

apotekare ...................................................... 8

veterinärer .................................................... 12

Summa 130.

De för annan utbildning avsedda beräknas komma att fördelas på de

olika truppslagen ungefärligen sålunda:

infanteriet

kavalleriet

artilleriet

496

17

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

47

ingenjörtrupperna ...................................... 55

trängtrupperna............................................. 140

intendenturtrupperna ................................ 30

olika truppslag i intendenturbefattning 20

Summa 958.

I sistnämnda antal ingå de olika truppslagens reservofficersaspiranter,

beträffande vilka närmare uppgifter komma att lämnas längre fram i annat

sammanhang (sid. 290).

Antalet övriga, till linjetjänst årligen uttagna värnpliktiga uppgår till

25,620 man. Huru dessa böra fördelas på olika truppslag bestämmes i

första hand av mobiliseringsbeliovet. Enligt den förutsatta krigsorganisa­

tionen bör fördelningen ske på följande sätt:

infanteriet................................................ 18,000

kavalleriet................................................ 875

artilleriet ................................................ 3,600

ingenjörtrupperna ................................ 1,345

trängtrupperna...................................... 1,400

intendenturtrupperna ......................... 400

Summa 25,620.

Antalet till ersättningsreserv årligen uttagna värnpliktiga beräknas

(sid. 40) uppgå till omkring 6,352 man. För detta manskaps uppdelande

å olika truppslag är givetvis handräckningsbehovet bestämmande.

E. Värnpliktstid och uppbådsindelning.

Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från och

med det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under

vilket han fyller 42 år. Antalet årsklasser värnpliktiga utgör alltså 23.

Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen delas

i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen är 15 år, därav

11 år i första och 4 år i andra uppbådet. Under den tid, värnpliktig

icke tillhör beväringen, tillhör han landstormen. Tjänstetiden i land­

stormen är således i regel 8 år.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle inryckning till första tjänstgöring

för linjemanskapet i regel äga rum på våren andra värnpliktsåret. Då

enligt 1914 års härordning det vapenföra manskapets första tjänstgöring

vanligen började på hösten första värnpliktsåret, skulle således antalet vid

mobilisering disponibla utbildade årsklasser komma att minskas med en,

därest de nuvarande bestämmelserna rörande värnpliktstid och uppbåds-

indelning bibehölles oförändrade. För undanröjande av denna olägenhet

har revisionen föreslagit, att antalet årsklasser i beväringen skulle ökas

från 15 till 16, därav 12 i första och 4 i andra uppbådet. Då någon

b) Övriga till

linjotjänst

uttagna.'

c) Till ersätt­

ningsreserv

uttagna värn­

pliktiga.

Nuvarande

bestämmelser.

Förs varg­

revisionen.

48

Kutig!. Maj:ts proposition nr 20.

Generals-

kommissio­

nen.

Departements­

chefen.

Chefen för

general­

staben.

ändring av värnpliktstiden icke ifrågasattes, komme tjänstetiden i land­

stormen att minskas från 8 till 7 år.

Generalskommissionen liar framhållit, att de uppgifter, vilka i krig ålåge

landstormen, krävde ett betydande antal landstormstrupper. För bevak-

ningsavdelningar och dylikt måste avlösning finnas. Behovet av sådana

trupper bleve alltså stort. Under nuvarande förhållanden kunde detsamma

icke tillfullo tillgodoses. Därest revisionens förslag (Del 1, sid. 168) an-

toges, skulle en stor brist uppstå dels till följd av minskningen av antalet

årsklasser inom landstormen från 8 till 7, dels emedan ersättningsreserven

i stor utsträckning icke kunde användas. Det av revisionen förutsatta

antalet årsklasser måste alltså ökas; detsamma borde enligt kommissionens

mening för erhållande av någorlunda nöjaktiga förhållanden vara minst 10,

vilket innebure en utsträckning av värnpliktstiden till och med det 45.

året. Framhållas borde, att antalet årsklasser med hänsyn till ett lämpligt

anordnande av avlösningarna icke borde vara udda.

Enligt vad av den föregående framställningen framgår, anser jag mig,

i likhet med försvarsrevisionen, böra förorda tjänstgöringens anordnande

på sådant sätt, att huvuddelen av det värnpliktiga linjemanskapet inrycker

till första tjänstgöring på våren andra värnpliktsåret. Ur mobiliserings-

synpunkt medför detta alltså samma olägenhet som den ovan angivna,

av revisionen påvisade. Till följd av det avsevärt ökade antalet till linje­

tjänst årligen uttagna värnpliktiga, som nu förutsättes, blir emellertid

nämnda olägenhet av väsentligt mindre betydelse än enligt revisionens

förslag. Vid sådant förhållande torde någon ökning av antalet årsklasser

i beväringen icke böra vidtagas.

I fråga om antalet årsklasser inom landstormen har generalskommis­

sionen påyrkat dess ökande till minst 10. Ehuru en dylik utökning av

tjänstetiden inom landstormen är ur militär synpunkt önskvärd, anser jag

mig dock på av försvarsrevisionen (Del 1, sid. 167) anförda skäl icke

böra framställa något förslag i sådan riktning.

I enlighet med vad sålunda anförts, torde alltså nu gällande bestäm­

melser om värnpliktstid och uppbådsindelning böra bibehållas oförändrade.

F. Utbildningstiden.

1. För linjetjänst uttagna värnpliktiga.

Allmänna synpunkter.

Chefen för generalstaben har framhållit, att erfarenheterna från världs­

kriget icke gåve stöd åt den meningen, att utbildningstiden för de värn­

pliktiga nu kunde beräknas kortare än enligt 1914 års värnpliktslag, utan

fastmera ginge i den riktningen, att en utsträckning av denna utbildningstid

vore önskvärd, särskilt vid infanteriet. Inom den kostnadsram, som läge

till grund för det av honom utarbetade härordningsförslaget, vore det

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

emellertid icke möjligt att för alla viirnpliktskategorier bibehålla utbild­

ningstiderna i 1914 Ars värnplikts]ag, därest andra berättigade krav

skulle kunna tillgodoses. Detta kunde så mycket mindre ske, som enligt

de allmänna grunderna för liärordningsförslaget den personliga tjänst­

göringsskyldigheten borde bibehålla sin karaktär av allmän värnplikt och

därför en uppdelning av värnpliktskontingenten i kategorier, på sätt för-

svarsrevisionen förordat, borde undvikas. Det hade också blivit nödvän­

digt att i huvudsak bestämma fredstjänstgöringens längd i enlighet med

försvarsrevisionens förslag. En ytterligare minskning av utbildningstiden

för infanteriet måste anses utesluten. Under världskriget hade nya strids­

medel tillkommit vid infanteriet. Om utbildningstiden för värnpliktiga i

allmänhet bestämdes alltför kort vid detta truppslag, bleve det nödvän­

digt att specialisera utbildningen i så hög grad, att den allmänna infan­

teriutbildningen, enkannerligen utbildningen i fält- och bevakningstjänst,

komme att eftersättas för stora grupper av infanteriets värnpliktiga. För-

svarsrevisionen hade i sitt förslag sökt avväga, var gränsen ur denna syn­

punkt läge mellan det möjliga och det otillfredsställande. Den utbild­

ningstid, försvarsrevisionen föreslagit, vore också den kortast möjliga för

att de värnpliktiga omedelbart vid mobilisering skulle kunna ingå i, såväl

sommar- som vintertid, operations- och stridsdugliga truppförband vid

sidan av fast och f. d. fast anställd personal samt av värnpliktiga med

fullständig soldatutbildning ävensom för att befälets utbildning och krigs-

duglighet skulle kunna tillgodoses under fredsövningarna.

Ehuru sålunda det av chefen för generalstaben uppgjorda besparingsför-

slaget i avseende å utbildningstidens längd i stort sett anslöte sig till försvars­

revisionens, hade det dock ansetts erforderligt att i detta vidtaga vissa ej

oväsentliga förändringar. Erfarenheterna från världskriget hade bestyrkt, att

infanteriet vore härens ojämförligt viktigaste truppslag. Denna erfarenhet

vore för ett litet land som vårt med jämförelsevis ringa ekonomiska resurser

värd särskilt beaktande. Eu svensk härordnings förnämsta uppgift vore

därför nu som förr att dana ett stridsdugligt infanteri. Någon ökning av

de utbildningstider, försvarsrevisionen föreslagit för studenter och likställda,

för underbefäl och fackmän samt för övriga värnpliktiga vid infanteriet,

kunde såsom nyss nämnts, av kostnadsskäl ej föreslås, frånsett ett kort­

varigt skjutmöte i samband med den sista repetitionsövningen. Av särskild

vikt vore emellertid att undersöka, huru stor uttagningen till underbefäl

och fackmän under sådana förhållanden borde vara. Enligt 1914 års

värnplikt,slag uttoges högst 14 % av hela antalet fotfolket tilldelade vapen­

föra värnpliktiga för utbildning till underbefäl och fackmän. Erfaren­

heterna från världskriget gåve vid handen, att infanteriet nu krävde jäm­

förelsevis större antal befäl och underbefäl än före världskriget, beroende

i främsta rummet därav, att de lägsta underavdelningarna på grund av de

med stridsledningen förenade svårigheterna icke kunde göras så starka

som förut. Vid infanteriet vore därför med hänsyn till mobiliseringsbe-

Bihang till riksdagens protokoll 1024. 1 sand. 11 A höft. (Nr 20.)

2125

23

4

49

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

hovet en ökad uttagningsprocent av underbefäl och fackmän erforderlig.

Försvarsrevisionen hade emellertid såväl av kostnadsskäl som med hänsyn

till de värnpliktiga ej ansett sig kunna framställa något förslag till höj­

ning av uttagningsprocenten till underbefäl och fackmän under förmenande,

att de mest oundgängliga behoven i allt fall kunde någorlunda nöjaktigt

tillgodoses. Generalskommissionen hade däremot framhållit, att den hittills­

varande uttagningsprocenten till underbefäl och fackmän numera vore för

liten och borde höjas. För en ökad uttagning till underbefäl och fackmän

talade emellertid icke endast de förändringar i infanteriets organisation,

vilka måste bliva en följd av världskrigets erfarenheter, utan även de in­

skränkningar, vilka föresloges i kadern och i utbildningstiden för övriga

värnpliktiga. Det vore nämligen tydligt, att flera platser måste fyllas med

såsom underbefäl och fackmän utbildade värnpliktiga i samma mån som

den fast anställda kadern minskades och i samma mån som värnpliktiga i

allmänhet erhölle kort utbildning och därigenom saknade förmåga att full­

göra mera kvalificerad tjänst. Såsom uti det föregående hade framhållits,

måste infanteriets användbarhet ovillkorligen säkerställas, om härordningen

skulle kunna fylla sin uppgift. En oeftergivlig förutsättning härför vore,

att uttagningen av underbefäl och fackmän beräknades tillräckligt stor för

fyllande av det oundgängliga behovet. Enligt verkställda beräkningar kunde

ökningen av antalet underbefäl och fackmän inskränkas till 50 % av

nuvarande antal. Uttagningen borde därför bestämmas till 21 %, därest

uttagningen verkställdes på samma sätt som för närvarande, det vill säga

först efter de värnpliktigas inryckning till första tjänstgöring. Om där­

emot uttagning verkställdes redan i samband med inskrivningen, borde

uttagningen bestämmas till 25 %. Eu ökning vid infanteriet av det

antal värnpliktiga, som uttoges till underbefäl och fackmän, vore i och

för sig fullt berättigad, då erfarenheterna från världskriget på intet sätt

gåve stöd åt den uppfattningen, att en kortare utbildningstid kunde anses

tillräcklig för infanteriet än för övriga truppslag. För att detta skulle

kunna ske inom den angivna kostnadsramen, vore det emellertid nödvän­

digt att vidtaga vissa inskränkningar beträffande den av revisionen före­

slagna utbildningstiden för kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna.

En dylik åtgärd syntes väl stå i överensstämmelse med de allmänna syn­

punkter, vilka läge till grund för chefens för generalstaben förslag. Uti

dessa angåves nämligen, att de minskningar i de värnpliktigas utbild­

ningstid, vilka befunnes oundgängliga för försvarsutgifternas nedbringande,

borde, med beaktande i möjligaste mån av erfarenheterna från världskriget,

träffa samtliga truppslag och tjänster i enlighet med deras särskilda natur.

Såsom utgångspunkt för de sålunda ifrågasatta minskningarna borde helt

naturligt läggas 1914 års ännu gällande värnpliktslag och icke försvars-

revisionens förslag.

Enligt det av chefen för generalstaben uppgjorda förslaget komme, även

om hänsyn toges till organisationens omfattning, ett väsentligt större antal

vapenföra värnpliktiga att erhålla verklig soldatutbildning än enligt försvars-

revisionens förslag. Detta tillskott av värnpliktiga borde fördelas på alla

truppslag och truppförband. Till följd härav bleve det möjligt att även vid

kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna, i överensstämmelse med vad

som enligt 11)14 års värnpliktslag skett beträffande infanteriet, trängen och

intendenturtrupperna, uppdela de vapenföra värnpliktiga på tvenne tjänst-

barlietskategorier, utan att därigenom fredstjänsten åsidosattes eller mobilise­

ringen försvårades i alltför hög grad. Även för kavalleriet, artilleriet och

ingenjörtrupperna borde därför införas tvenne utbildningstider för vapenföra

värnpliktiga, eu av längre varaktighet, motsvarande utbildningstiden för

underbefäl och fackmän vid infanteriet, samt eu av kortare varaktighet,

lika lång som för vapenföra i allmänhet vid infanteriet eller 255 dagar.

Till den längre utbildningen uttoges i allmänhet endast sådana värnplik­

tiga, vilka vid mobilisering skulle användas i beriden eller annan mera

krävande tjänst, under det att övriga värnpliktiga i utbildningshänseende

jämställdes med flertalet av infanteriets värnpliktiga. De olägenheter för

nämnda special truppslag, som med nödvändighet måste följa av en dylik

åtgärd, uppvägdes av den förbättrade utbildningen, som inom samma kost­

nadsram kunde beredas vissa infanteriet tilldelade värnpliktiga. En för­

utsättning härför vore dock, att antalet värnpliktiga med den längre ut­

bildningstiden vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna icke under­

stege, vad som vore oundgängligen erforderligt med hänsyn till mobili-

seringsbehovets och fredstjänstens tillgodoseende.

Av trängen i egentlig trängtjänst samt förplägnadstrupperna tilldelade

vapenföra värnpliktiga uttoges enligt nuvarande bestämmelser efter första

tjänstgöringens början högst 14 % för utbildning till underbefäl och

fackmän. Av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst till­

delade vapenföra värnpliktiga uttoges likaledes efter första tjänstgöringens

början högst 10 % för utbildning till underbefäl och fackmän. Inspek­

tören för trängen hade framhållit, att det vore nödvändigt öka uttagnings-

procenten, och att den borde göras lika för samtliga tjänstegrenar vid

trängen. En åtgärd i denna riktning syntes vara av behovet påkallad i

betraktande av den korta utbildningstiden vid detta truppslag för flertalet

värnpliktiga. Samma uttagningsprocent borde även tillämpas vid inten­

denturtrupperna. Med hänsyn härtill och till att uttagning förutsatts äga

rum redan vid inskrivningen, borde uttagning för utbildning till under­

befäl och fackmän bestämmas till 20 % för vapenföra värnpliktiga, till­

delade trängen i samtliga tjänster och intendenturtrupperna.

Såsom under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets ord­

nande» framhållits, anser jag nödvändigt att i fråga om utbildningstidens

längd gå ned så långt, som kan anses tillrådligt. Frågan blir då, vilken

utbildningstid, som bör bestämmas.

Till ledning vid denna frågas bedömande torde kunna tjäna å ena sidan

försvarsrevisionens förslag i detta hänseende, å andra sidan de nu tillämpade

Kumjl.

J

faj.ta proposition nr 20.

!)1

Departe­

mentschefen.

Utbildnings­

tidens längd.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

provisorietiderna. Revisionen bär i allmänhet räknat med en utbildnings­

tid om 255 dagar vid infanteriet och 350 dagar vid kavalleriet, artilleriet

och ingen] örtrupperna samt ansett det med dessa tider möjligt erhålla i

stort sett samma utbildningsresultat, som avsetts med de i 1914 års

härordning fastställda. Motsvarande provisorietider uppgå till 165 respektive

225 dagar. Att på dessa tider dana fältdugliga soldater vore enligt revi­

sionens uppfattning uteslutet. Det av chefen för generalstaben framlagda

besparingsförslaget ansluter sig, som av den föregående redogörelsen fram­

går, beträffande utbildningstidens längd i stort sett till revisionens förslag.

Den av revisionen föreslagna utbildningstiden vore enligt generalstabschefens

uppfattning den kortaste möjliga, för att de värnpliktiga omedelbart vid

mobilisering skulle kunna ingå i såväl sommar- som vintertid operations-

och stridsdugliga truppförband vid sidan av fast och f. d. fast anställd

personal samt av värnpliktiga med fullständig soldatutbildning ävensom

för att befälets utbildning och krigsduglighet skulle kunna tillgodoses

under fredsövningarna.

Ehuru det ur militär synpunkt givetvis skulle vara önskvärt att kunna

i allo räkna med de av försvarsrevisionen föréslagna och av chefen för

generalstaben i hans besparingsförslag i stort sett förutsatta utbildnings­

tiderna, har jag dock med hänsyn till den avvägning, som, enligt vad

under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets ordnande» närmare

omförmälts, ur kostnadssynpunkt måste göras mellan härordningens grund­

läggande element (organisationens omfattning, truppernas utbildning samt

dessas beväpning och utrustning), funnit mig böra föreslå vissa nedsättningar

i nämnda utbildningstider. De grunder, som härvid tillämpats, komma att

längre fram närmare angivas i samband med redogörelsen för utbildnings­

tiden vid de olika truppslagen. Det torde dock vara lämpligt att redan

i detta sammanhang lämna en översikt av de sålunda förutsatta utbildnings­

tiderna till ledning vid bedömandet av dessa tiders tillräcklighet för ända­

målet i fråga. Jag har fördenskull låtit upprätta följande tabell, i vilken

även motsvarande tider enligt gällande härordning och nu tillämpat pro­

visorium ävensom enligt försvarsrevisionens (majoritetsförslaget och den

av herr Joh. Nilsson m. fl. avgivna reservationen) och chefens för general­

staben förslag ansetts böra upptagas.

Kung/. Maj itu proposition nr JO.

53

Sammanlagt dagantal för utbildning av

till linjetjänst uttagna värn­

pliktiga.

vapenföra värnpliktiga.

I

Försvars-

Chefens

Försvars-

revisionen,

1914 års

för

liggande

förslag.

revisionen

(majoritets-

reservation

av herr

härordning.

s)

Provisoriet.

general-

förslaget). Joll.Nilsson

förslag.

T. Värnpliktiga 1

m. fl.

allmänhet.

Infanteriet:

Flertalet.........................

Underbefäl eller fack-

') 195(225)

■-*) 255

180

340

') 165(195)

') 225(255)

s) 255

3) 350

män..............................

350

365

240

400

; Kavalleriet .................

350

350

240

365

‘) 225(255)|

25 % 255

75 % 350

[ Artilleriet:

6)

| Flertalet.........................

Underbefäl eller fack-

240

4) 350

4) 240

4) 365

4) 225(255)| 43 %4(255

57 % 350

män..............................

350

1 Ingenjörtrupperna:

Flertalet.........................

240

4) 350

4) 240

4) 365

■) 225 255

30% *;255

70 % 350

Underbefäl eller fack-

män..............................

350

,

1 Trängtrupperna:

\ Flertalet....... .................

Underbefäl eller fack-

*) 195(225)

210

180

240

>) 165(195)

4) 225(255)

210

325

män............................

325

325

240

365

|

Intendenturtrupperna:

Flertalet ........................ >) 195(225)

180

180

240

') 165(195)

210

Underbefäl eller fack-

•

män..............................

325

300

240

365

*) 225(255)

325

II. Studenter och

365

likställda...............

350

365

O

cece

485

330

1) Siffran inom parentes avser värnpliktiga, vilka påbörja sin första tjänstgöring på hösten

under första året.

2) Enligt reservation av herrar Ekman och Bengtsson minskas utbildningstiden vid infanteriet

med 25 dagar och äger vid övriga truppslag »motsvarande förkortning» av utbildningstiden rum.

8) Härtill kommer för vissa värnpliktiga ett skjutmöte om 8 dagar, förlagt i anslutning till

gista repetitionsövningen.

4) Underbefäl eller fackmän uttagas icke.

5) Reservtruppövning ocli landstormsövning äro icke medräknade.

6) Procentsiffrorna avse fältartilleriet (utom luftvärnsartilleriet och arméartilleriet).

Av denna tabell framgår bland annat följande.

Utbildningstiden vid kavalleriet bär upptagits i enlighet med revi­

sionens förslag. Samma utbildningstid bär beräknats vid artilleriet

och ingen j ör t nipp ern a för en mindre del av dessa truppslag tilldelade

värnpliktiga. För det stora flertalet av dessa värnpliktiga bär avsetts eu

kortare utbildningstid. Denna utbildningstid bar satts till 240 dagar,

Åtgärder för

höjandet av

utbildningens

effektivitet.

eller det dagantal, som av försvarsrevisionen på sill tid föreslogs beträffande

1920 års värnpliktsklass. Vid trängtrupperna liar utbildningstiden i

förhållande till revisionens förslag ansetts böra minskas för flertalet värn­

pliktiga med ett mindre antal dagar. Aid intendenturtrupperna har

däremot för samtliga värnpliktiga en mindre ökning ansetts böra vidtagas.

Vad slutligen beträffar infanteriet, har utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän, vilken grupp ansetts böra något ökas, beräknats till 350

dagar. För det stora flertalet infanteriet tilldelade värnpliktiga har det

däremot blivit nödvändigt att begränsa utbildningstiden till 195 dagar för

de sommartjänstgörande och till 225 dagar för de vin ter tjänstgör ande.

A id bedömandet av de sålunda föreslagna utbildningstiderna och möjlig­

heten att med dessa nå ett någorlunda godtagbart resultat, är emellertid

icke blott dagantalet i och för sig den enda inverkande faktorn. I det

föregående har under avdelningen »Allmänna grunder för lantförsvarets

ordnande» bland annat framhållits, att de mobiliserade linjeförbanden

enligt den av mig föreslagna organisationen, trots skillnaden i avseende

å utbildningstidens längd, komma att i utbildningshänseende erhålla en

fördelaktigare sammansättning än enligt revisionens förslag. Nödvändiga

förutsättningar för att det med de av mig föreslagna utbildningstiderna

avsedda resultatet skall kunna ernås äro emellertid:

att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga endast undantagsvis och i

mindre omfattning tagas i anspråk för annan handräckningstjänst än ordi­

narie sådan inom kompani (sqvadron o. s. v.);

att reglementen, utbildningsföreskrifter och utbildningsmetoder bliva på

ett lämpligt sätt avpassade efter de föreslagna tiderna för utbildningen;

att den befälstillgång, vilken beräknas stå till förfogande för utbild­

ningen, icke kommer att minskas genom bortkommenderingar, vakanser

o. d.; samt

att befälet i fråga om utbildningens planläggning och bedrivande är väl

vuxet sin uppgift.

Bland de olika omständigheter, vilka inverka på utbildningens effekti­

vitet, är, som försvarsrevisionen framhållit, årstiden för övningarnas be­

drivande eu av de viktigaste.

Enligt 1914 års härordning skulle som bekant den huvudsakliga delen

av rekrytskolan (»första tjänstgöringen») för den stora massan av de värn­

pliktiga förläggas till vinterhalvåret, med inryckning till tjänstgöringen

omkring den 1 november det år, inskrivning skedde. Efter att (Del. 1.

sid. 17 1) hava redogjort för de olika skäl. som år 1914 framfördes till

stöd för utbildningstidens förläggning på det ena eller andra sättet, har

försvarsrevisionen framhållit, att det för densamma stode fullkomligt klart, att

därest man ville uppnå ett visst bestämt utbildningsresultat, detta kunde

vinnas på väsentligt kortare tid, om utbildningen förlädes till den blidare

delen av året, än om den skulle till sin huvudsakliga de] försiggå under

vintern. Att på en och samma tid ett bättre resultat ernåddes med vår-

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 20.

bo

inryckning än med höstinryckning ha.de icke heller blivit från något håll

bestritt. Vid sådant förhållande hade revisionen i sitt förslag utgått från,

att utbildningen borde, där icke särskilda omständigheter påkallade en

annan anordning, till sin huvudsakliga del förläggas till sommarhalvåret.

Den av revisionen sålunda angivna grundsatsen beträffande årstiden för

övningarnas bedrivande anser jag

111

ig böra följa. båsoni av det följande

framgår, synes mig dock denna grundsats i vissa fall böra tillämpas något

annorlunda, än revisionen föreslagit.

Eu annan omständighet, som utövar ett avsevärt inflytande pa utbild­

ningens effektivitet, är omfattningen av de vid truppförbanden förekom­

mande handräclcningsgöromålen. Enligt nuvarande förhållanden måste vapen­

föra värnpliktiga, till stort men för sin utbildning, i avsevärd utsträck­

ning tagas i anspråk för sådana göromål. För undvikande av en dylik,

för utbildningens effektivitet uppenbarligen mycket ogynnsam anordning bär

försvarsrevisionen förutsatt, att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga i regel

icke skulle tagas i anspråk för andra handräckningsgöromål än sådana,

som dagligen förekomma inom kompani (skvadron, batteri o. s. v.), ellei

som eljest vore av den natur, att de borde ingå i deras militära utbildning,

exempelvis egentlig vakttjänst ävensom vissa delar av vårdtjänsten. Öviig

handräckningstjänst skulle ombesörjas av de till ersättningsreserven börande

värnpliktiga.

Jag ställer mig i förevarande hänseende principiellt på samma stånd­

punkt som försvarsrevisionen. De till ersättningsreserven uttagna eller

överförda värnpliktiga förutsättas alltså komma att bestrida all ständig, för

truppförbanden gemensam handräckning ävensom det huvudsakliga av den

tillfälliga gemensamma bandräckningstjänsten. Som av det följande (sid. «8)

framgår, beräknas tjänstgöringstiden för nyssnämnda värnpliktiga med hänsyn

härtill. Denna anordning är ett nödvändigt villkor för att man med de

utbildningstider, vilka föreslås för linjemanskapet, skall kunna ernå det

avsedda resultatet av utbildningen.

Yid behandlingen av hithörande frågor har försvarsrevisionen (Del 1,

sid. 175) framhållit, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke

sådana bestämmelser i gällande förvaltningsreglementen, vilkas tillämp­

ning påkallade handräckningspersonal i större utsträckning, borde under­

kastas en av numera rådande förhållanden påkallad revision. Särskilt

betonades nödvändigheten av att förvaltningen vid truppförbanden, vilken

för närvarande krävde en mycket stor personal av såväl fast anställda

som värnpliktiga, i görligaste mån förenklades. Den nuvarande förvalt­

ningsorganisationen vore enligt revisionens uppfattning alltför invecklad o en

tungrodd, och det lede icke något som helst tvivel, att avsevärda be­

sparingar på detta område kunde göras. Det hade dock icke vant revi­

sionen möjligt att ägna denna fråga en så ingående prövning, som erford­

rades för framläggande av ett förslag i ämnet, Revisionen förutsatte emeller­

tid, att därest dess förslag till härordning av' statsmakterna antoges, frågan

56

om förenkling av förvaltningen vid arméns truppförband omedelbart gjordes

till föremål för eu noggrann och allsidig utredning.

Med anledning av detta revisionens uttalande har generalskommissionen

framhållit, att eu enkel förvaltningsorganisation alltid eftersträvats från de

militära myndigheternas sida. Förvaltningsarbetet hade emellertid __ icke

minst vid truppförbanden — efter hand erhållit eu alltmer ökad omfattning,

i icke ringa mån beroende på nytillkomna arbetsuppgifter av kameral eller

statistisk natur. Fetta medförde icke sällan ett tyngande mångskriveri.

Kommissionen anslöte sig därför till den av revisionen uttalade tanken,

att frågan angående förvaltningsorganisationens förenkling borde göras till

föremål för utredning.

Förevarande fråga är uppenbarligen av den största betydelse. Eu för­

enkling av förvaltningen vid arméns truppförband skulle nämligen själv­

fallet såväl vara ägnad att möjliggöra eu med hänsyn till utbildnings­

arbetet önskvärd minskning av den personal, vilken för närvarande vid

truppförbanden tages i anspråk för handräckningsändamål, som ock medföra

eu icke obetydlig utgiftsbesparing. Den till mitt förfogande stående tiden

bär emellertid icke medgivit framläggande av förslag i detta ämne. I

anslutning till vad revisionen framhållit, förutsätter jag dock, att därest

förslaget till ny härordning av statsmakterna antages, berörda fråga omedel­

bart göres till föremål för utredning.

Med avseende å övriga åtgärder, som äro ägnade att höja utbildningens

effektivitet, torde här särskilt böra framhållas den stora betydelsen av att

utbildningsplaner och utbildningsmetoder erhålla en med hänsyn till utbild­

ningstiden lämpligt avvägd läggning. Vid utbildningsarbetet maste krigets

krav städse hållas i sikte; det, som med hänsyn därtill icke är behövligt,

måste utgallras ur utbildningsprogrammen. Där den av mig föreslagna ut­

bildningstiden icke medgiver den allsidiga utbildning av det värnpliktiga

manskapet, som i och för sig är önskvärd, torde eu lämpligt avpassad

specialisering böra ske. Av fundamental betydelse för utbildningsresul-

tatet är även, att befäl och underbefäl vederbörligen liandledas och för­

beredas i fråga om utbildningens bedrivande.

De utbildningstider, jag ansett mig böra föreslå, nödvändiggöra ett in­

tensivt utnyttjande av desamma. Stora fordringar måste därför ställas å

truppen. Men samtidigt är det, för erhållande av ett gott utbildniugs-

resultat, av den största vikt, att utbildningen så bedrives, att truppens

intresse för den militära tjänsten väckes och vidmakthålles, samt att för­

hållandena i övrigt så ordnas, att de värnpliktiga, trots de å dem ställda

höga kraven, under sin tjänstgöringstid kunna känna arbetsglädje och trevnad.

Beträffande utbildningen av studenter och likställda torde särskilt böra

framhållas betydelsen av att densamma redan från början bestämt inriktas

pii bibringandet av sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras i de

befattningar, för vilka dessa värnpliktiga vid mobilisering äro avsedda.

Ävenledes må framhållas vikten av att det befäl, som utväljes för utbil-

Kung!.. Maj:ts proposition nr 20.

Kandi. Uaj:ts proposition nr 20.

57

dandet av ifrågavarande värnpliktiga, är i besittning av sådana egenskaper

— såsom erfarenhet och god omdömesförmåga — vilka kunna anses härför

särskilt erforderliga.

Enligt gällande härordning uttagas efter inställelsen till första tjänst­

göringen »underbefäl eller fackmän» till vissa i värnpliktslagen angivna

procent av de vapenföra värnpliktiga, vilka tilldelats fotfolket, trängen och

intendenturtrupperna. Försvarsrevisiouen har härutinnan i tillämpliga

delar ställt sig på den nu gällande härordningens grund. Jag anser mig

emellertid nu böra föreslå åtskilliga förändringar uti förevarande avseende.

Som nyss nämnts, har uttagningen av underbefäl eller fackmän hittills

varit inskränkt till infanteriet, träng- och intendenturtrupperna. Vid övriga

truppslag omfattar första tjänstgöringen ett så stort dagantal, att intet

värnpliktigt manskap ansetts behöva uttagas till förlängd utbildning.

För flertalet av de värnpliktiga vid artilleriet och ingenjörtrupperna

föreslås nu en utbildningstid av sammanlagt 240 dagar. Detta dagantal

understiger väsentligt motsvarande utbildningstid enligt såväl gällande här­

ordning (365 dagar, reservtruppövning oräknad) som försvarsrevisionens

förslag (350 dagar). Då det med eu sammanlagd utbildningstid av

240 dagar icke är möjligt att vid ifrågavarande truppslag bibringa vissa

manskapskategorier en sådan grad av utbildning, att de i krig bliva

användbara i de avsedda befattningarna, torde det vara nödvändigt att

för viss del av manskapet utsträcka utbildningen över en längre tid

än för de övriga. I sådant syfte synes det lämpligt att även vid dessa

båda truppslag införa systemet med underbefäl eller fackmän. En under­

sökning, huruvida man icke även vid kavalleriet borde gå denna väg, har

givit ett nekande svar. Utbildningsförhållandena — främst kravet på

ridskicklighet -— fordra nämligen här, att så gott som hela den värn­

pliktiga årskontingenten erhåller en så lång utbildningstid, att ett system

med uttagning av underbefäl eller fackmän till förlängd tjänstgöring icke

torde kunna ifrågasättas.

Beträffande sättet för uttagning av underbefäl eller fackmän föreslogs i

1914 års härordningsproposition, att uttagningen skulle äga rum i sam­

band med inskrivningen. Riksdagen beslöt emellertid, att uttagningen

skulle äga ruin först efter de värnpliktigas inställelse till tjänstgöring.

Försvarsrevisiouen har icke föreslagit någon ändring härutinnan.

En uttagning i samband med inskrivningen har ansetts medföra i

huvudsak följande fördelar. De värnpliktiga kunna omedelbart vid in­

skrivningen erhålla kännedom om till vilken tjänstgöring de äro avsedda.

Vidare behöver icke någon tid gå förlorad för utbildningen i avvaktan

på uttagningens verkställande, utan kan utbildningsarbetet redan vid in­

ryckningen ordnas på ett mera stabilt sätt. Denna omständighet är av

större betydelse i samma män som utbildningstiden blir av kortare var­

aktighet. Slutligen kan det uttagna underbefälet inkallas till tjänstgöring-

vid en annan tidpunkt än övriga värnpliktiga. Därigenom blir det möjligt

Underbefäl

eller fackmän.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

att, såsom chefen för generalstaben framhållit, bereda det värnpliktiga

underbefälet ökat tillfälle till praktisk befälsföring vid trupp, varjämte

underbefälets utbildning kan avslutas samtidigt med de övrigas, vilket

psykologiskt sett sannolikt är av en ej oväsentlig betydelse.

Med en så ordnad uttagning hava å andra sidan även ansetts följa

vissa nackdelar. Sålunda anförde 1914 års senare riksdag, att ett urval

först kunde ske, sedan de värnpliktiga efter någon tids tjänstgöring i

rekrytskolan lagt i dagen sin större eller mindre fallenhet för befälsupp-

giften. Vidare har försvarsrevisionen (Del 1, sid. 196) framhållit bland

annat, att en uttagning redan vid inskrivningen med nödvändighet förut­

satte en med hänsyn till avgången mellan inskrivningen och inställelsen

avsevärd höjning av uttagningsprocenten.

Chefen för generalstaben, som uti sitt förslag förordat en uttagning i

samband med inskrivningen, har framhållit, att en så ordnad uttagning icke

med nödvändighet komme att giva ett avsevärt sämre resultat än det av

försvarsrevisionen förordade uttagningssättet. Därest uttagningen genom

truppbefälets försorg försigginge så kort tid efter de värnpliktigas inryckning,

som revisionen förutsatt — tidigast i slutet av tredje veckan — kunde

någon mera ingående kännedom om deras lämplighet för befälsutbildning

under denna tid näppeligen erhållas. Därtill komme, att en värnpliktig,

enligt vad erfarenheten utvisade, kunde försvåra ett riktigt urval genom

att under tiden före uttagningen visa mindre intresse för utbildningen.

Vad åter beträffade den med en tidigare uttagning förenade höjningen av

uttagningsprocenten, kunde densamma ganska noggrant beräknas med hänsyn

till den avgång, som i regel ägde rum under tiden mellan inskrivningen

och inställelsen till första tjänstgöringen. Den komme därför icke att med­

föra några ökade bördor för de värnpliktiga eller ökade kostnader för

statsverket.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts, synas fördelarna med

eu tidig uttagning i samband med inskrivningen vara så stora, att en

sådan anordning bör i och för sig förordas. Huru härmed än må för­

hålla sig, är jag emellertid, såsom i det följande närmare omförmäles, av

den uppfattningen, att de till underbefäl eller fackmän uttagna värnpliktiga

vid samtliga truppslag i allmänhet böra inkallas till första tjänstgöringen

redan på hösten första året, under det att det stora flertalet värnpliktiga

skola påbörja densamma först under andra året. Ur denna synpunkt är

det sålunda nödvändigt att låta verkställa uttagningen till underbefäl eller

fackmän redan i samband med inskrivningen.

Enligt gällande härordning uttagas underbefäl eller fackmän av det

vapenföra manskapet till följande procenttal, nämligen:

vid infanteriet, trängtrupperna i trängtjänst samt intendentur-

trupperna ..................... ....................................................................... 14 % samt

vid trängtrupperna i sjukvårds- och sjukbärartjänst .................. 10 %.

lvu ngt. Mnj-.ts proposition nr 'JO.

5.)

Eörsvarsrevisioneu har föreslagit motsvarande uttagning bland de till

linjetjänst uttagna värnpliktiga.

Såväl generalskommissionen som inspektören för infanteriet hava uti sina

yttranden över revisionens betänkande förordat en betydande höjning av

uttagningsprocenten vid infanteriet. I likhet med vad som skett uti den vid

revisionens betänkande fogade Bil. 3 »Kortfattad översikt över vissa er­

farenheter från världskriget», liar eliefen för generalstaben, såsom av det

föregående framgår, betonat, att infanteriet nu krävde ett jämförelsevis

större antal underbefäl än före världskriget, samt att infanteriets använd­

barhet ovillkorligen måste tillgodoses, om härordningen skulle kunna fylla

sin uppgift. Enligt verkställda beräkningar borde uttagningen bestämmas

till 25 %, om densamma verkställdes redan i samband med inskrivningen.

Vad chefen för generalstaben sålunda anfört för en höjning av uttag­

ningsprocenten vid infanteriet gäller naturligen i ännu högre grad, därest,

såsom jag förordar, utbildningstiden för flertalet värnpliktiga vid infanteriet

begränsas till att omfatta endast 195 dagar. Vid sådant förhållande kan

det bliva nödvändigt att vid mobilisering fylla ett större antal platser med

underbefäl eller fackmän, än vad chefen för generalstaben förutsatt. Ehuru

ur militär synpunkt eu ytterligare höjning av uttagningsprocenten således

vore motiverad, anser jag densamma dock böra begränsas till 25 %, var­

igenom de nödvändigaste mobiliseringsbehoven av ifrågavarande manskap

synas kunna tillgodoses. Den sålunda föreslagna uttagningsprocenten skulle,

därest uttagningen, såsom för närvarande är fallet, ägde rum efter tjänst­

göringens början, motsvara omkring 20 %. Den verkliga höjningen upp­

går alltså till omkring 6 %.

Vid träng- och intendenturtrupperna är ävenledes eu ökad uttagning av

underbefäl eller fackmän erforderlig. I enlighet med vad chefen för general­

staben föreslagit, torde denna dock kunna begränsas till 20 %. Detta

skulle, därest uttagningen av dessa värnpliktiga såsom hittills ägde rum

efter inställelsen till första tjänstgöring, motsvara en uttagning av om­

kring 16%. Den verkliga höjningen av uttagningsprocenten är alltså för

trängtrupperna i sjukvårds- och sjukbärartjänst omkring 6 % samt för övriga

kategorier endast omkring 2 %.

Beträffande artilleriet och ingenjörtrupperna har chefen för generalstaben

i sitt förslag frångått den hittills gällande anordningen med lika utbild­

ningstid för samtliga värnpliktiga och. i stället föreslagit eu uppdelning av

de vapenföra värnpliktiga på tvenne tjänstbarhetskategorier. dill längre

utbildning skulle i allmänhet uttagas endast sådana värnpliktiga, vilka vid

mobilisering skulle användas i beriden eller annan mera krävande tjänst,

under det att övriga värnpliktiga i utbildningshänseende skulle jämställas

med flertalet av infanteriets värnpliktiga. I anslutning härtill har chefen

för generalstaben föreslagit en sammanlagd utbildningstid av 350 dagar

för omkring 28 % av årskontingenten vapenföra värnpliktiga vid luft-

värnsartilleriregementet, 25 % vid arméartilleriregementet och fästnings-

Utbildnings­

tidens

utdelning.

a) Första

tjänstgöring.

artilleriet samt 57 % vid artilleriet i övrigt. För återstoden av artilleriets

värnpliktiga avsåges eu utbildningstid av 255 dagar. Vid ingenjörtrupperna

föresloges den längre utbildningstiden — 350 dagar -— för ej fullt 10 %

av årskontingenten vapenföra värnpliktiga vid detta truppslag samt för

återstoden, alltså något mer än 30 %, den kortare utbildningstiden eller

255 dagar.

Enligt vad i det föregående anförts, är en av utgångspunkterna för den

av mig föreslagna organisationen, att systemet med underbefäl eller fack­

män skall tillämpas även vid artilleriet och ingenjörtrupperna. En så

stor uttagningsprocent, som cliefen för generalstaben föreslagit, kan emel­

lertid, även om densamma är ur militär synpunkt motiverad, icke av mig

förordas, därest kostnaderna skola kunna hållas inom den förut angivna

kostnadsramen. Såsom i det följande närmare omförmäles, anser jag, att

den kortare utbildningstiden vid ifrågavarande båda truppslag bör bestämmas

till 240 dagar, d. v. s. 45 dagar mer än för flertalet värnpliktiga vid

infanteriet. Uttagningsprocenten för underbefäl eller fackmän vid artilleriet

och ingenjörtrupperna torde böra begränsas till den för infanteriet före­

slagna, nämligen 25 %.

Beträffande kavalleriet har chefen för generalstaben i förevarande hän­

seende föreslagit motsvarande anordning som vid artilleriet och ingenjör-

trupperna. Av den värnpliktiga årskontingenten skulle omkring 75 % er­

hålla den längre utbildningstiden. Som förut nämnts (sid. 57), anser jag

mig emellertid icke böra ifrågasätta tillämpning av ett system med uttag­

ning av underbefäl eller fackmän vid detta truppslag.

Yad beträffar de befattningar, i vilka värnpliktsgruppen underbefäl eller

fackmän är avsedd att användas vid mobilisering, lämnas uppgifter i det

följande under de olika truppslagen.

Som i det föregående (sid. 55) omförmälts, ansluter jag mig till för-

svarsrevisionens uppfattning, att första tjänstgöringen, där icke särskilda

omständigheter påkalla eu annan anordning, till sin huvudsakliga del bör

förläggas till sommarhalvåret. I vissa fall synes dock tillämpandet av

denna grundsats böra äga rum på annat sätt, än som av revisionen blivit

föreslaget.

Sålunda böra underbefäl eller fackmän vid samtliga truppslag inkallas

till tjänstgöring på hösten det år, inskrivning äger rum. De med en sådan

anordning förenade, i det föregående (sid. 57) angivna fördelarna äro näm­

ligen av så stort värde, att de mer än väl uppväga de olägenheter ur

utbildningssynpunkt, vilka i ffertalet fall åtfölja en inryckning till första

tjänstgöring på hösten.

4 id infanteriet, träng- och intendenturtrupperna komma de till linje­

tjänst årligen uttagna värnpliktskontingenterna att bliva avsevärt större än

enligt försvarsrevisionens förslag. Det för detta manskaps utbildning av­

sedda befälet kan emellertid av kostnadsskäl icke ökas i samma mån och

kommer således icke att motsvara behovet, därest alla värnpliktiga in-

60

Kung1. Maj.ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

(il

kullas samtidigt till första tjänstgöring. Inkallandet av underbefäl eller

fackmän på hösten det år, inskrivningen äger ram, är härvidlag ägnat att

medföra en väsentlig lättnad. Under senare delen av rekrytskolan d. \. s.

under den tid, då årsklassen i övrigt fullgör sin första tjänstgöring

erfordras nämligen för detta manskaps utbildning avsevärt mindre befäl

än vid tjänstgöringens början, vartill kommer, att dessa värnpliktiga vid

denna tidpunkt i viss utsträckning kunna tjänstgöra såsom föregångsmän

vid det övriga manskapets utbildning. Trots den sålunda inträdande lätt

naden torde det dock visa sig nödvändigt att ytterligare inkalla eu mindre

del — vid infanteriregemente sannolikt omkring ett gevärskompani, vid

trängkår och intendenturkompani en mindre utbildningsavdelning av de

värnpliktiga till påbörjande av första tjänstgöring på hösten. För detta

manskap bör, liksom för närvarande enligt det s. k. provisoriet, första

tjänstgöringen, för kompenserande av de under vinterhalvåret mindre gynn­

samma utbildningsförliållandena, utökas med 30 dagar. Erfarenheten har

ock givit vid handen, att det, trots det för höstomgångarna utökade dag-

antalet, icke kommer att bliva förenat med några svårigheter att uttaga

ifrågavarande manskap på frivillighetens väg. Yissa yrkesgrupper bland de

värnpliktiga föredraga nämligen tjänstgöring under vinterhalvåret framför

sommartjänstgöring.

Vid artilleriet och ingenjörtrupperna, särskilt vid förstnämnda trupp­

slag, förutsättes ävenledes en större årlig linjekontingent, än vad för-

svarsrevisionen föreslagit. Någon annan uppdelning av årskontingenten i

höst- och vårgrupper än inkallandet på hösten av underbefäl eller fack­

män synes mig likväl här icke böra ifrågasättas. Behovet av utbildnings-

befäl för linjemanskapets återstående flertal bliver nämligen tillgodosett

genom den befälspersonal, som i det följande beräknas vid dessa truppslag.

Som längre fram (sid. 76) närmare angives, torde det dock bliva erfor­

derligt, att fästningsartilleriets värnpliktskontingent för tillgodoseende av

säkerhetstjänsten året om i Bodens fästning uppdelas i eu liöstomgång och

en våromgång.

I anslutning till försvarsrevisionens förslag (Del 1, sid. 198) förutsättes

kavalleriets linjemanskap komma att påbörja sin första tjänstgöring på hösten

in skrivningsåret.

För tillgodoseende av behovet av vinterutbildning har försvarsrevisionen

föreslagit, att första tjänstgöringen vid infanteriet, träng- och intendentur-

trupperna skulle uppdelas i eu sommarrekrytskola och en vinterrekrytskola.

För artilleriet och ingenjörtrupperna har en sådan anordning icke ansetts

erforderlig, emedan tiden för första tjänstgöringen vid dessa truppslag till­

mätts så lång, att nämnda tjänstgöring komme att sträcka sig in på hög­

vintern.

Då, såsom nu förutsättes, utbildningstiderna för det vårinryckande linje­

manskapet bliva icke oväsentligt kortare än enligt revisionens förslag, kan

givetvis eu sådan uppdelning av första tjänstgöringen för nämnda manskap,

62

Kungl. Mnj.ts proposition nr 20.

b) Repetitions-

övningar.

som revisionen tänkt sig, icke lämpligen göras. Därest en särskild vinter-

rekrytskola skulle anordnas, bleve nämligen den för sömmarrekrytskolan

disponibla tiden så kort, att någon allmän rekrytutbildning överhuvudtaget

icke skulle kunna bibringas de värnpliktiga. De föreslagna utbildnings­

tiderna medgiva således icke någon vinterutbildning under första tjänst­

göringen för ifrågavarande manskap. Detta är givetvis eu brist, som dock

icke kan undvikas, för såvida man vill nedbringa försvarskostnaden så

långt som i föreliggande förslag förutsattes.

Att märka är emellertid, att vinterutbildning kommer att bibringas

förutom fast anställd personal, studenter och likställda, kavalleriets

linjemanskap samt det på hösten av »flertalet värnpliktiga» inkallade

manskapet vid infanteriet, fästningsartilleriet, träng- och intendentur-

trupperna jämväl den till en fjärdedel av hela den värnpliktiga linje­

styrkan uppgående kategorien »underbefäl eller fackmän». Vid de mobili­

serade styrkorna komma således allt befäl och underbefäl samt ett bety­

dande antal föregångsmän och fackmän att vara vinterutbildade. Genom

att, liksom revisionen förutsatt, understundom förlägga repetitionsövning

till vintern kan man även i viss omfattning meddela vinterutbildning åt

andra värnpliktiga. Kravet på vinterutbildning torde sålunda bliva till­

godosett på ett någorlunda tillfredsställande sätt.

För erhållande av en lämplig förläggning av utbildningstiden har för-

svarsrevisionen (Del 1, sid. 179) räknat med att hemförlovning av de värn­

pliktiga under första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd) liksom under

det nu tillämpade provisoriet skulle äga rum. De utbildningstider, som

av revisionen föresloges, vore beräknade med hänsyn till vad som ansåges

vara ett minimum för uppnåendet av ett tillfredsställande utbildnings-

resultat, Under sådana förhållanden vore det tydligt, att därest icke en

viss tid för hemförlovning bestämdes, de värnpliktiga icke kunde påräkna

att i samma utsträckning som hittills erhålla tjänstledighet för deltagande

i skördearbete eller för besökande av sina hem under de större helgerna.

Ur utbildningssynpunkt syntes inläggandet av ett lämpligt antal liern-

förlovningsdagar icke behöva medföra någon olägenhet. Då det emellertid

i vissa fall (t. ex. för värnpliktiga, som icke hade anförvanter att besöka)

möjligen kunde inträffa, att här avsedd hemförlovning ur de värnpliktigas

egen synpunkt folie sig oläglig, borde det medgivas de värnpliktiga, som

sådant önskade, att efter därom hos vederbörande militärmyndighet gjord

framställning kvarstanna i tjänstgöring intill utgången av den tjänstgörings­

period, till vilken de inkallats.

På de av revisionen sålunda anförda skäl finner även jag mig böra

räkna med att hemförlovning av de värnpliktiga i viss utsträckning kommer

att äga rum under första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd).

I fråga om repetitionsövningarna har från militärt håll städse med styrka

framhållits nödvändigheten av att dessa övningar, såsom nu sker, äga rum

årligen vid samtliga truppslag. Försvarsrevisionen har på anförda skäl

Kun al. Maj:ts proposition nr 20.

öo

(Del 1, sill. 180) kommit till samma resultat och uttalat, att ett anordnande

av dylika övningar endast vart annat år skulle i hög grad nedsätta såväl

befälets tjänsteförmåga som arméns krigsdugligliet överhuvudtaget. .Tåg

ställer mig i förevarande avseende obetingat på den av revisionen intagna

ståndpunkten.

Vid bestämmandet av det antal årsklasser, som samtidigt böra vara i

tjänstgöring under repetitionsövningar, har man att utgå från den man-

skapsnumerär, som erfordras för åstadkommande av en organisation, vilken

i möjligaste män överensstämmer med den fältmässiga.

Med hänsyn till linjekontingenternas ringa storlek har revisionen funnit

det oundgängligen nödvändigt att vid fältartilleriet, fältingenjör- och fält-

telegraftrupperna samt trängen i sjukvårdstjänst öka antalet under repe-

titionsövningarna i tjänst varande årsklasser med en. Även vid övriga

truppslag vore ur militär synpunkt en ökning av ifrågavarande antal års­

klasser i flera fall önskvärd. Särskilt vid infanteriet komme den ringa

manskapsstyrkan att vålla en del olägenheter, men det syntes revisionen

dock icke uteslutet, att man genom eu klok organisation skulle även med

en minskad numerär kunna anordna erforderliga övningar under jämförelse­

vis fältmässiga förhållanden.

De förhållanden, vilka enligt revisionens förslag skulle bliva rådande

under repetitionsövningarna, hava varit föremål för mycken kritik. Bland

annat har generalskommissionen uttalat att, särskilt vid liuvudtruppslaget,

någon rationell truppförbandsutbildning icke kunde komma till stånd under

repetitionsövningarna, vilket uppenbarligen vore till största men, icke endast

för truppens utan även — och i än högre grad för befälets utbildning.

Till följd av linjekontingenternas vid de olika truppförbanden av mig

förutsatta ökade storlek komma givetvis övningsförliållandena under repeti­

tionsövningarna att ställa sig väsentligt gynnsammare, än vad fallet skulle

bliva enligt försvarsrevisionens förslag. Tillfredsställande numerär kan så­

lunda under dessa övningar erhållas utan ökning av antalet i tjänst varande

årsklasser, utöver vad revisionen förutsatt, och för vissa värnpliktskategorier

torde till och med minskning härvidlag kunna äga rum.

Repetitionsövningarna avse bland annat att uppfriska de värnpliktigas

militära kunskaper och färdigheter. Med hänsyn härtill vore det till fördel,

om dessa övningar ungefärligen jämnt fördelades på de årsklasser, som vid

mobilisering komma att inkallas. Eu sådan anordning ter sig emellertid

ur de värnpliktigas synpunkt oläglig. Enligt gällande härordning hava

också dessa övningar i regel blivit förlagda till andra, tredje och fjärde

värnpliktsåren. För beredande av övning åt de äldre årsklasserna infördes

år 1914 en s. k. reservtruppövning.

Försvarsrevisionen har ansett sig icke böra föreslå någon reservtrupp­

övning. Revisionen har vidare framhållit, att frågan angående repetitions-

övningarnas förläggning därigenom givetvis komme i ett annat läge än hit­

tills. Under förutsättning, att dessa övningar förlädes i huvudsaklig över-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ensstämmelse med vad för närvarande vore förhållandet, skulle eu avse­

värd tid hava förflutit, sedan de vid mobilisering inkallade äldre årsklas­

serna fullgjorde sin sista repetitionsövning. Man måste därför utgå från

att dessa i mycket stor utsträckning glömt bort sina militära kunskaper

och färdigheter. Då med hänsyn till den begränsade årskontingenten av

till linjetjänst uttagna värnpliktiga ett jämförelsevis stort antal årsklasser

maste tagas i anspråk vid mobilisering, skulle nämnda olägenhet komma

att göra sig särskilt märkbar och i hög grad nedsätta de mobiliserade för­

bandens krigsduglighet. Villo man diirför utan att öka utbildningstidens

längd undvika en dylik högst betänklig svaghet i organisationen, funnes

enligt revisionens uppfattning ingen annan utväg än att, trots de därmed

för de värnpliktiga förenade olägenheterna, förlägga vid de truppslag, som

hade mera än en repetitionsövning, den sista och vid de truppslag, som

hade endast en dylik övning, denna till ett senare år, än för närvarande

vore fallet. Vilket år lämpligen borde väljas bleve givetvis närmast be­

roende av det antal årsklasser, som vid varje truppslag beräknades komma

att vid mobilisering omedelbart tagas i anspråk för mera krävande ändamål.

Med hänsyn till den minskning årsklasserna för varje år underginge, komme

ifrågavarande anordning tydligen att hava till följd, att den under repeti-

tionsövningarna disponibla styrkan bleve något mindre än eljest, men denna

olägenhet torde i viss mån uppvägas av fördelen av att under repetitions-

övningama delvis hava inkallade värnpliktiga, som stode på ungefärligen

samma utbildningsståndpunkt som den vid mobilisering inkallade truppen.

Enligt revisionens förslag skulle sista repetitionsövningen förläggas vid

infanteriet och trängtrupperna i sjukvårdstjänst till åttonde året samt vid

övriga truppslag och tjänster i regel till sjätte, men i vissa fall till femte

eller fjärde året.

I likhet med försvarsrevisionen anser jag mig icke böra föreslå någon

reservtruppövning. Av de skäl, som revisionen anfört, blir det vid sådant

förhållande nödvändigt att förlägga den sista repetitionsövningen eller, där

endast en repetitionsövning förekommer, denna till ett senare år, än som

för närvarande är fallet. Då de nu föreslagna årskontingenterna för respek­

tive truppförband i regel äro större än enligt revisionens förslag, komma

emellertid mobiliseringsförhållandena att bliva gynnsammare. Vid infanteriet

och trängen i sjukvårdstjänst synes fördenskull sista repetitionsövningen

kunna förläggas till sjätte i stället för, enligt revisionens förslag, till

åttonde året. Vid övriga truppslag och tjänster bör däremot med hänsyn

till mobiliseringsförhållandena — trots den inträdande ökningen i fråga

om årskontingenternas storlek — ifrågavarande övning icke fullgöras tidi­

gare, än revisionen föreslagit, utan bör densamma förläggas till sjätte året,

även i de fall där tidigare år av revisionen förordats. Där endast eu repe­

titionsövning förekommer, skulle emellertid genom en sådan anordning

uppehållet mellan första tjänstgöringen och repetitionsövningen bliva väl

långt. I sådant fall torde därför repetitionsövningen böra förläggas till

femte året.

f>5

Repetitionsövningarnas längd utgör enligt gällande värnpliktslag 30 dagar

vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna, 35 dagar vid fästnings-

artilleriet och ingenjörtrupperna samt 42 dagar vid kavalleriet samt fält-

ocli positionsartilleriet. Oaktat det nuvarande dagantalet av revisionen

ingalunda ansetts vara för drygt tilltaget, har revisionen dock, för att i gör­

ligaste mån tillgodose den grundläggande och viktiga första tjänstgöringen,

sett sig nödsakad att för de flesta truppslag föreslå eu afkortning av dag­

antalet. Enligt revisionens förslag skulle sålunda repetitionsövning pågå

vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna i 25 dagar, vid fästnings­

artilleri et i 30 dagar samt vid övriga truppslag i 35 dagar.

Generalskommissionen har som sin mening uttalat, att dagantalet under

repetitionsövningarna, därest dessa skulle motsvara sitt ändamål, icke kunde

minskas under vad som i gällande värnpliktslag föreskrives. Chefen för

generalstaben har uti sitt besparingsförslag dock ansett sig böra utgå från

enahanda dagantal, som av revisionen föreslagits, med undantag för repe­

titionsövning vid fästningsartilleriet, som upptagits till samma längd som

vid fältartilleriet eller 35 dagar.

För egen del finner jag mig böra förorda, att repetitionsövningarnas

längd bestämmes på sätt revisionen föreslagit med den av chefen för general­

staben ifrågasatta jämkningen.

Liksom hittills böra repetitionsövningarna i regel äga rum under hösten

såsom varande den för dessa övningar lämpligaste årstiden. Understundom

kan det dock, som förut (sid. 62) framhållits, visa sig lämpligt att förlägga

repetitionsövning till vintern. I de diagram, vilka i det följande återgivas

för att åskådliggöra utbildningstidens tänkta ungefärliga förläggning, har

dagen för utryckning från repetitionsövningarna vid infanteriet — ävensom

vid träng- och intendenturtrupperna — angivits till den 5 oktober, d. v. s.

den med hänsyn till stadgandena i § 27 mom. 1 G uti den förutsatta nya

värnpliktslagen samt repetitionsövningarnas vid infanteriet föreslagna längd,

25 dagar, tidigast möjliga utryckningsdagen vid infanteriet. Vid kavalleriet,

artilleriet och ingenjörtrupperna angives i diagrammen den 7 oktober så­

som utryckningsdag. Med hänsyn till anordnandet av för olika truppslag

gemensamma fälttjänstövningar under repetitionsövningarnas senare del har

det nämligen visat sig önskvärt, att ifrågavarande utryckningsdag vid sist­

nämnda trenne truppslag förlägges några dagar senare än vid övriga truppslag.

I sammanhang med behandlandet av de allmänna synpunkterna för ut­

bildningen har försvarsrevisionen yttrat sig angående det frivilliga skytte-

väsendet. Enligt revisionens mening (Del 1, sid. 187) kunde det icke

bestridas, att skytteväsendet med dess nuvarande omfattning ur försvars­

synpunkt måste tillmätas ett mycket stort värde. Genom detsamma be­

reddes de värnpliktiga tillfälle att såväl före påbörjandet av den militära

tjänstgöringen förvärva sig skjutskicklighet som efter dennas fullgörande

på ett effektivt sätt underhålla densamma. Med hänsyn härtill ansåge

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. IT A käft. (Nr 20)

212523 5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Det frivilliga

skytte­

väsendet.

Försvars­

revisionen.

66

Kungl. Majits proposition nr 20.

Generalskom­

missionen.

Chefen för

generalstaben

.

revisionen det synnerligen önskvärt, att denna rörelse på det ena eller

andra sättet inramades i själva försvarsorganisationen. Den utväg, som

härvid läge närmast till hands, vore att bevilja de värnpliktiga, vilka så­

som medlemmar av skytteföreningarna förvärvat sig viss skjutskicklighet,

en däremot svarande avkortning av tjänstgöringstiden. I överensstämmelse

härmed funne revisionen sig böra föreslå, att i värnpliktslagen infördes

stadgande därom, att värnpliktig, som, på sätt Konungen närmare bestämde,

visade sig vara i besittning av viss skjutskicklighet, skulle äga, därest

han så önskade, åtnjuta dels 10 dagars avkortning av den eljest före­

skrivna utbildningstiden, dels ock befrielse från den landstorm sövning om

15 dagar, vilken av revisionen föreslogs träda i stället för den nuvarande

landstormsövningen om 5 dagar. Den föreslagna avkortningen av utbild­

ningstiden syntes, där Konungen ej för särskilda fall annorlunda förord­

nade, böra äga rum vid början av tjänstgöringen. Därest den frivilliga

skytterörelsen skulle kunna upprätthållas, krävdes ovillkorligen, att den

allt fortfarande komme i åtnjutande av statsunderstöd. Med hänsyn till

nödvändigheten av att i möjligaste mån begränsa försvarskostnaderna, hölle

emellertid revisionen före, att anslaget till det frivilliga skytteväsendets

befrämjande, vilket under de senare åren utgått med ett i förhållande

till antalet anslagsberättigade skyttar växlande belopp, måste väsentligt

nedsättas. Kevisionen funne sig för sin del böra föreslå, att anslaget be­

stämdes till omkring hälften av det belopp, varmed detsamma under åren

1919—1921 utgått, eller till 750,000 kronor. Enligt vad revisionen in­

hämtat, syntes med detta anslag verksamheten kunna nöjaktigt upprätt­

hållas. Då den frivilliga skytterörelsen enligt revisionens förslag komme

att utgöra en integrerande del av försvarsorganisationen, borde anslaget

till densamma å riksstaten uppföras såsom ett ordinarie anslag och icke

såsom hittills utgå endast å extra stat.

Generalskommissionen har förklarat sig dela revisionens uppfattning, att

det frivilliga skytteväsendet ur försvarssynpunkt borde tillmätas en mycket

stor betydelse. Förslaget angående skytteanslagets uppförande på ordi­

narie stat vore därför att hälsa med tillfredsställelse. Det härför avsedda

beloppet syntes dock vara väl lågt beräknat. Kommissionen anslöte sig

ävenledes till revisionens åsikt, att det vore synnerligen önskvärt, att skytte­

rörelsen på det ena eller andra sättet inramades i själva försvarsorganisa­

tionen. De av revisionen härutinnan föreslagna anordningarna vore emel­

lertid förenade med alltför stora olägenheter för att kunna av kommissionen

godtagas. Frågan borde därför göras till föremål för närmare undersökning.

Chefens för generalstaben förslag upptager, liksom försvarsrevisionens,

ett ordinarie anslag av 750,000 kronor till understödjande av den fri­

villiga skytterörelsen. Fn höjning av detta anslag vore visserligen syn­

nerligen önskvärd men av kostnadsskäl icke möjlig. Däremot syntes

det föreslagna sättet att inrama det frivilliga skytteväsendet i själva för­

svarsorganisationen icke ändamålsenligt. Sedan från början av de värn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

67

pliktigas första tjänstgöring borde en fast och bestående grund läggas för

utbildningens organisation, vilket revisionen också gjort gällande i samband

med frågan om uttagningen av underbefäl eller fackmän. Större delen av tiden

under tjänstgöringens första dagar måste även användas för andra ändamål än

utbildning i skjutning. Det vore också uppenbart, att eu avkortning av ut­

bildningstiden, i den form revisionen föreslagit, komme att utöva ett ogynn­

samt inflytande på utbildningsarbetet. Den stode icke heller i överens­

stämmelse med revisionens allmänna strävan att genom ändamålsenliga

åtgärder söka utvinna bästa möjliga resultat av utbildningstiden. Den

ifrågasatta frikallelsen från landstormsövning vore likaledes förenad med

väsentliga olägenheter. Det huvudsakliga ändamålet med denna övning

vore icke utbildning i skjutning med gevär utan befälsutbildning. Det

vore ock att befara, att ett stort antal värnpliktiga, som synnerligen väl

skulle lämpa sig för befälsutbildning, genom en sådan bestämmelse skulle

komma att undandragas landstormens befälsorganisation. De föreslagna

formerna för avkortning av och befrielse från värnpliktstjänstgöringen vore

sålunda icke lämpliga. Men då det å andra sidan måste anses önskvärt att

på ett eller annat sätt inrama skytterörelsen i själva försvarsorganisationen,

borde härför väljas en annan utväg, som icke inverkade ofördelaktigt på

nämnda organisation. En utväg av antytt slag syntes vara att frikalla

värnpliktiga, vilka såsom medlemmar av skytteföreningar förvärvat sig en

viss skjutskicklighet, från det särskilda skjutmöte '), vilket vid infanteriet

borde fullgöras i samband med sista repetition sövningen.

Bevisionens förslag, liksom även i viss mån chefens för generalstaben,

innebär, att de värnpliktiga, vilka såsom medlemmar av skytteföreningar

förvärvat sig viss skjutskicklighet, skola erhålla någon avkortning av tjänst­

göringstiden. Detta sätt för det frivilliga skytteväsendets inramande i för­

svarsorganisationen synes mig vara principiellt riktigt. Jag ansluter mig

därför till denna tanke. Då det av flera skäl icke torde kunna ifråga­

sättas, att »skyttarna» befrias från skyldigheten att fullgöra repetitionsövning,

och då jag icke anser mig böra förorda införandet av det av chefen för

generalstaben föreslagna »skjutmötet», torde icke någon annan utväg stå till

buds, än att, som revisionen föreslagit, förlägga avkortningen av tjänstgö­

ringen i beväringen till första tjänstgöringen. Att en sådan anordning,

särskilt om utbildningstiden är kort, är förenad med vissa olägenheter ur

utbildnings- och organisationssynpunkt är påtagligt. Betydelsen av att

fast förena det frivilliga skytteväsendet med försvarsorganisationen, synes

mig likväl vara så stor, att de av generalskomissionen och chefen för

generalstaben framhållna betänkligheterna icke böra tillmätas avgörande

vikt. Jag finner mig därför böra biträda försvarsrevisionens förslag angående

10 dagars avkortning av utbildningstiden för här avsedda värnpliktiga.

Såsom av det följande (sid. 90) framgår, har jag ansett mig böra upp-

En/igt chefens för generalstaben förslag skulle vid infanteriet anordnas ett skjutmöte

om 8 dagar i anslutning till den sista repetitionsövningen.

Departe­

mentschefen.

Fysisk

fostran.

Försvars-

revisionen.

Generals­

kommissionen.

taga försvarsrevisionens förslag om anordnande av en 15 dagars land-

stormsövning för utbildning av befäl och visst specialmanskap. I likhet

med revisionen finner jag mig ock böra föreslå, att innehavandet av ovan

nämnd skjutskicklighet skall medföra rätt för landstormsman, som så önskar,

att vinna befrielse från omförmälda landstormsövning. Sveriges landstorms-

föreningars centralförbund har visserligen uti eu i oktober 1923 ingiven fram­

ställning, i likhet med chefen för generalstaben, uttalat farhågor för att

man genom en sådan anordning skulle vid landstormsövningen gå miste

om ett stort antal av just de landstormsmän, som hade de bästa förutsätt­

ningarna för att tillgodogöra sig den därmed avsedda utbildningen. Mig

synes emellertid, att man bör kunna förvänta, att de landstormsmän, varom

här är fråga, icke i alltför stor utsträckning komma att begagna sig av

den nu föreslagna rätten till befrielse från landstormsövningen.

På sätt revisionen föreslagit, torde ett ordinarie anslag å 750,000 kronor

för det frivilliga skytteväsendets befrämjande böra uppföras i riksstaten.

Försvarsrevisionen har vidare uttalat, att den manliga ungdomens fysiska

fostran ur militär synpunkt vore av mycket stor betydelse. Inom åtskilliga

utländska arméorganisationer hade hänsyn jämväl tagits härtill. En dylik

fostran kunde först och främst förväntas medföra, att antalet av dem, som

vid inskrivningsförrättningarna på grund av kroppslig svaghet förklarades

vara till krigstjänst oförmögna, skulle komma att väsentligt minskas. Vidare

finge man ett mera kraftigt och härdat soldatmaterial, för vilket en del

av den i den militära utbildningen ingående fysiska träningen vore undan­

gjord, när värnpliktstjänstgöringen toge sin början. Än vidare kunde för­

väntas, att de äldre årsklasserna skulle bättre, än för närvarande vore för­

hållandet, bibehålla sin spänstighet och kroppsliga vigör. Slutligen vore,

därest i den fysiska fostran före inträdet i värnpliktsåldern inlades vissa

för det militära utbildningsarbetet betydelsefulla övningar, såsom gymnastik,

marsch- och skjutövningar, skidlöpning o. s. v., detta givetvis ägnat att i

väsentlig mån underlätta nämnda arbete och bidraga till uppnåendet av

goda utbildningsresultat.

Om än frågan angående ungdomens fysiska fostran alltså måste tillmäta.»

eu nog så stor betydelse, så vore det dock uppenbart, att densamma

spände över ett avsevärt större område än det rent militära. Det vore

under sådana förhållanden tydligt, att revisionen icke ansett sig kunna

närmare ingå på denna fråga och än mindre därutinnan framställa något

positivt förslag. Revisionen ville endast framhålla, att en rationell och

ändamålsenlig lösning av densamma vore icke minst ur försvarssynpunkt

synnerligen önskvärd.

Generalskommissionen har instämt i den av revisionen uttalade åsikten,

att en rationellt och ändamålsenligt ordnad fysisk fostran för ungdomen

icke minst ur försvarssynpunkt vore betydelsefull. Ju kortare de värn­

pliktigas tjänstgöringstid i fred vore, desto större vore den militära be-

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

tydelsen av en sådan fostran. Åtgärder borde därför vidtagas för befräm­

jande av ifrågavarande fostran. Såsom ett led i denna syntes bland annat

de indragna vapenövningarna för skolungdomen böra återinföras.

Chefen för generalstaben har förklarat sig anse det vara obestridligt, att

eu lösning av denna fråga kunde bliva av stor militär betydelse, om hän­

syn i erforderlig grad toges till försvarets intresse. Till följd av dess be­

roende av många andra frågor, vilka läge utanför det militära området,

vore det dock icke möjligt att nu upptaga detta ärende i hela dess vidd.

Frågan vore dock av alltför stor vikt för att helt kunna ställas på framtiden.

Såsom ett led i dessa strävanden borde betraktas de obligatoriska militära

övningar, som alltsedan år 1863 till och med år 1917 bedrivits vid vissa

allmänna läroverk. Från och med år 1918 hade riksdagen indragit under­

stödet av statsmedel till ifrågavarande övningar. Det syntes dock icke

ensamt eller ens huvudsakligen hava varit kostnadsskäl, som förestavat

detta beslut; därtill hade det för ifrågavarande ändamål beräknade beloppet

75,000 kronor varit alltför obetydligt. Fastmer syntes, såsom framginge

av statsutskottets utlåtande, den uppfattningen hava varit bestämmande,

att dessa övningar, särskilt efter utbildningstidens utökning enligt 1914

års värnpliktslag, icke längre kunde betraktas såsom nödvändiga ur militär

synpunkt. Då man nu stode inför en ifrågasatt begränsning av utbildnings­

tiden för de värnpliktiga, syntes därför tidpunkten vara inne att i en eller

annan form återinföra desamma. Ett förslag, som berörde denna fråga, hade

blivit väckt uti en framställning av Stockholms landstormsförbunds ungdoms­

avdelning. Som ersättning för de sedan år 1918 nedlagda »Skolungdomens

vapenövningar» tänkte sig ifrågavarande sammanslutning en organisation

av ungdomen företrädesvis vid de högre allmänna läroverken, nära ansluten

till landstormen och benämnd »Landstormens jägarkår». Frågan borde

emellertid enligt chefens för generalstaben åsikt nu begränsas till ett åter­

upplivande av de militära övningarna vid skolorna. Önskvärt vore, att ej

blott de allmänna läroverken och därmed jämförliga utbildningsanstalter

utan även folkskolorna kunde beredas tillfälle till dylika övningar. Då

någon utredning emellertid icke förelåge i detta hänseende och om därmed

förknippade kostnader, så borde de militära övningarna inom skolorna tills­

vidare icke erhålla större omfattning än före år 1918. I likhet med vad som

varit förhållandet före sistnämnda år, syntes ett årligt anslag av omkring

75,000 kronor böra uppföras å riksstatens åttonde huvudtitel för ordnandet

av vissa militära övningar vid högre allmänna läroverk, folkskoleseminarier,

tekniska elementarskolor m. £1. undervisningsanstalter.

Jag delar i allt väsentligt de synpunkter, som sålunda kommit till ut­

tryck beträffande den militära betydelsen av en ändamålsenligt ordnad

fysisk fostran av ungdomen. Att nu åvägabringa en lösning av denna

fråga i hela dess vidd är dock uteslutet. I likhet med generalskommis­

sionen och chefen för generalstaben anser emellertid även jag, att de före

år 1918 förekommande militära övningarna för skolungdomen vid högre

Kungl. Maj:ta proposition nr 20.

69

Chefen för

generalstaben

.

Departements­

chefen.

Infanteriet.

Flertalet

värnpliktig a»

allmänna läroverk och vissa andra undervisningsanstalter, vilka med an­

ledning av den år 1914 beslutade utsträckningen av utbildningstiden för

studenter och likställda till 485 dagar från och med förstnämnda år av­

skaffades, nu ånyo böra upptagas. För sådant ändamål torde erforderliga

medel böra beräknas å riksstatens åttonde huvudtitel.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet vid de olika truppslagen.

Med hänsyn till nyss angivna allmänna synpunkter beträffande utbild­

ningstidens längd är det uppenbarligen icke möjligt att i alla avseenden

bibringa flertalet av de infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga den

grundliga och allsidiga utbildning, som i och för sig är önskvärd. Då

det gäller att bestämma dagantalet för första tjänstgöringen för ifrågava­

rande värnpliktiga, måste man med andra ord i vissa hänseenden inskränka

på utbildningens omfattning. Sålunda torde det bliva nödvändigt att minska

kraven på marschförmåga. Vidare torde man icke kunna åt skjututbild­

ningen anslå proportionellt lika mycket tid som hittills. Slutligen måste

vissa grenar av utbildningen — t. ex. utbildning för svårare patrullupp­

drag, handgranatstrid, utbildning av kulsprutegevärsskyttar — vilka helst

borde ingå i den allmänna soldatutbildningen, göras till föremål för special­

utbildning. Därest dessa och liknande inskränkningar göras i utbildningen

och denna inriktas på att huvudsakligen omfatta det rörliga krigets krav,

synes det bliva möjligt att begränsa den tid, som på sommaren erfordras

för bibringandet av de oundgängligen nödvändiga färdigheterna beträffande

enskild utbildning och utbildning i avdelning till och med plutons storlek, till

90 dagar. Vid denna tid kan emellertid första tjänstgöringen icke stanna.

Till förenämnda enskilda utbildning måste med nödvändighet komma ut­

bildning i kompani och i bataljon. Med hänsyn till erfarenheterna från

såväl 1901 års som 1914 års härordning torde för denna utbildning böra

anslås en tid av minst 30 dagar. För de värnpliktiga, vilka inställa sig

till första tjänstgöring på våren, bör således första tjänstgöringen omfatta

en tid av 120 dagar. I enlighet med vad i det föregående (sid. 61)

angivits, bör denna tid för höstgruppen ökas med 30 dagar.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna är det nödvändigt, att tre årsklasser äro inkallade under nämnda

övningar. Antalet repetitionsövningar bör därför liksom hittills vara tre,

och varje sådan övning bör hava eu tidslängd av 25 dagar. Som i det

föregående (sid. 64) angivits, bör den sista repetitionsövningen förläggas

till det sjätte året.

Den sammanlagda utbildningstiden för här avsedda värnpliktiga kommer

alltså att uppgå till (120 + 3 X 25 =) 195 dagar för vårgruppen och till

(150 + 3 X 25 =) 225 dagar för höstgruppen. De sålunda föreslagna

utbildningstiderna understiga väsentligt den av försvarsrevisionen för ifråga-

71

varande värnpliktiga föreslagna utbildningstiden eller 25o dagar. Skill­

naden är emellertid icke så stor, som den vid första påseendet kan före­

falla. Dels skulle nämligen enligt revisionens förslag 30 dagar avses för

särskild vinterutbildning. I fråga om den till sommaren förlagda utbild­

ningen inskränker sig alltså skillnaden till 30 dagar. Dels förutsätter jag,

såsom tidigare framhållits, utbildning av underbefäl eller fackmän i större

omfattning, än revisionen föreslagit.

För de på hösten under första året inryckande värnpliktiga skulle full­

görandet i sedvanlig ordning av tre repetitionsövningar medföra, att antalet in­

kallelser under tjänstetiden i beväringen bleve fyra. För samtliga övriga

värnpliktskategorier åter — vid infanteriet såväl som vid specialtruppslagen

förutsättes antalet sådana inkallelser bliva högst tre. Då det givetvis

är önskvärt, att värnpliktstjänstgöringen, i vad avser antalet inkallelser,

icke ställer sig olägligare för nu ifrågavarande värnpliktiga än för andra,

torde tjänstgöringen böra ordnas så, att antalet inkallelser även för dem

begränsas till tre. Ur militär synpunkt är det vidare ett önskemål att

under senare delen av vårgruppens första tjänstgöring hava en hel årskon-

tingent samlad. Detta kan lämpligen vinnas genom att lata höstgruppen

fullgöra två av repetitionsövningarna i eu följd. Genom eu sådan anord­

ning blir det ock möjligt att begränsa antalet inkallelser för ifrågavarande

värnpliktiga. Visserligen kommer härigenom numerären under repetitions­

övningarna att minskas, men torde denna olägenhet uppvägas av de med

anordningen i fråga förenade fördelar.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt

195 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras med en första tjänstgöring om 120 dagar, som tager sin början

under första eller andra året, samt med tre repetitionsövningar om 25

dagar före utgången av sjätte året. För värnpliktiga, som påbörja första

tjänstgöringen på hösten under första året, bör denna ökas med 30 dagar.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Vårgruppen.

29/4

Första tjänstgöring1) 9/a Rep.-övn. 6/io

(120 dagar

---------- ------1-------------------- Il 25

»

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

-| 25

»

195 dagar

2 . året. |.

3. året. |-

6

. året. |

l) Hemförlovning i 12 dagar.

72

Höstgruppen.

Kungl, Maj.ts proposition nr 20.

1

. året. |

2

. året. |i

3. året. |

6

. året. |.

Vn Första

tjänstgöring * I

*)

16A

i4/8 Kep.-övn. 9/s Eep.-övn. V

id

Rep.-ÖTn.

150 dagar

( 25 »

[\ 25 »

25

»

225 dagar

*) flemförlovning i 15 dagar.

I vissa fall torde avvikelser böra ske från vad ovan föreslagits angående

utbildningstiden.

För tillgodoseende av krigsberedskapen i Bodens fästning, ävensom för

att vid mobilisering vid de olika regementena hava tillgång på i skidlöpar-

tjänst särskilt utbildad personal, bör, fortfarande såsom hittills, visst antal

värnpliktiga årligen uttagas från hela riket i och för tjänstgöring vid Norr­

lottens regemente. Med hänsyn till det begränsade antalet till linjetjänst

uttagna värnpliktiga har försvarsrevisionen funnit sig nödsakad stanna vid

ett antal av 400 man. Då denna styrka är alltför ringa för angivna ända­

mål, torde den årliga kontingenten böra ökas till 600 man eller samma

styrka, som avses enligt nu gällande härordning.

För uppnående av bästa möjliga utbildningsresultat böra ifrågavarande

värnpliktiga, såsom hittills varit förhållandet och även revisionen föreslagit,

kunna fullgöra all dem åliggande tjänstgöring i en följd. Inryckning till tjänst­

göring torde böra ske i slutet av augusti månad första året. Då emellertid

en viss frihet bör finnas att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till

rådande förhållanden lämpligaste sättet, torde i värnpliktslagen endast böra

stadgas, att ifrågavarande värnpliktiga må, på sätt Konungen finner gott

förordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring samt en, två eller tre

repetitionsövningar i en följd.

Tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga har tänkts bliva förlagd

ungefärligen på sätt nedanstående diagram utvisar.

1. året. |______________________

tre rep.-övn. J) 31/3

2. året.

---

*) Hemförlovning i 22 dagar.

25/8 Första tjänstgöring och

- -----——

195 dagar

I och för upprätthållande av garnisonstjänsten i huvudstaden finnes

enligt nuvarande organisation vid Svea och Göta livgarden ett betydligt

större antal volontärbeställningar än vid övriga infanteriregementen. Så­

lunda upptaga staterna för vartdera av dessa båda regementen 12 vice­

korpraler och 300 meniga volontärer mera än staten för ett vanligt linje­

infanteriregemente. Försvarsrevisionen har förutsatt, att eu väsentlig minsk­

73

ning av antalet volontärer vid ifrågavarande båda regementen skulle äga

ruin. Då garnisonstjänsten emellertid måste, om än till i möjligaste mån

begränsad omfattning, upprätthållas och detta med den av revisionen före­

slagna organisationen icke kunde ske utan att i hög grad menligt inverka

på utbildningsarbetet inom de under vinterhalvåret pågående underbefäls-

in. fl. skolor, som kunde komma att förläggas till huvudstaden, har revi­

sionen föreslagit, att dessa båda regementen i och för garnisonstjänstens

ombesörjande skulle erhålla ett något större antal värnpliktiga än övriga

infanteriregementen. Inom landet i dess helhet skulle sålunda uttagas

sammanlagt 360 värnpliktiga för att vid Svea och Göta livgarden fullgöra

sin värnpliktstjänstgöring. Ifrågavarande värnpliktiga förutsattes inrycka

till tjänstgöring i början av augusti första värnpliktsåret och fullgöra den­

samma i en följd. Då emellertid även här en viss frihet borde finnas

att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till rådande förhållanden

lämpligaste sättet, borde värnpliktslagens bestämmelser härutinnan avfattas

på enahanda sätt, som ovan föreslagits beträffande de för särskild utbild­

ning vid Norrbottens regemente uttagna värnpliktiga.

Liksom försvarsrevisionen förutsätter även jag, såsom längre fram när­

mare omförmäles, eu väsentlig minskning av antalet volontärer vid de båda

fotgardesregementena. För garnisonstjänstens upprätthållande böra därför,

på sätt revisionen anfört, särskilda värnpliktiga avses. Genom det sätt,

varpå revisionen tänkt sig ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring ordnad,

torde densamma hava åsyftat dels att i möjligaste män befria ovan omnämnda

underbefäls- in. fl. skolor från garnisonstjänst, och dels att erhålla tillgång på

för sådan tjänst utbildat manskap under den tid på våren, då det ny-

inryckta linjemanskapet ännu icke kunde tagas i anspråk för dylik tjänst.

Som i det följande (sid. 163) närmare angives, kommer enligt det förslag,

jag står i begrepp att framlägga, ett icke ringa antal till linjetjänst uttagna

värnpliktiga att under vinterhalvåret befinna sig i tjänstgöring vid Svea

och Göta livgarden. Behovet av att under hela vinterhalvåret för garnisons­

tjänstens upprätthållande hava tillgång på särskilt härför avsedda värn­

pliktiga gör sig därför mindre gällande. Däremot är det nödvändigt, att

värnpliktiga stå till förfogande under de tider på höst och vår, då det

nyinryckta linjemanskapet ännu icke hunnit bibringas för garnisonstjänsten

erforderlig utbildning. För att med den utbildningstid, som här förutsättes,

kunna tillgodose detta krav, torde för dessa värnpliktiga första tjänst­

göringen böra äga rum under första året med inryckning i början av

augusti samt de tre repetitionsövningarna fullgöras i en följd under andra

året med inryckning i mitten av april. Värnpliktslagens bestämmelser

torde emellertid, såsom revisionen föreslagit, böra avfattas så, att nödig

frihet finnes att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till rådande för­

hållanden lämpligaste sättet. Den av revisionen för ändamålet till 360

man beräknade årskontingenten torde böra ökas till 400 man.

Kung!. Maj:ts proposition nr 20.

74

Underbefäl

eller

fackmän.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

®/s Första tjänstgöring *

*)

17/is

-

i

i _| 120

dagar

---------------------------------------------—I 75

>■

195 dagar

Kungl. MajUs proposition nr 20.

1

. året. |________ ________________________________

16A Tre rep.-övn. 3%

2

. året. |.—-___________________ |

i

*) Hemförlovning i 12 dagar.

Enligt revisionens förslag skulle samtliga på Gotland inskrivna värn­

pliktiga uttagas till linjetjänst, under det att motsvarande uttagning på

fastlandet icke skulle uppgå till mer än 36,5 % av det beräknade på fast­

landet årligen inskrivna antalet värnpliktiga (studenter och likställda undan­

tagna). De ökade personliga bördor, som därigenom komme att påläggas

Gotlands värnpliktiga, borde enligt revisionens åsikt kompenseras genom

en något kortare utbildningstid. Med hänsyn därtill, att Gotlands trupper

näppeligen komme att uppträda under svårare vinterförhållanden, borde

kompensationen beredas på det sättet, att Gotlands infanteriregemente

tilldelade värnpliktiga befriades från undergående av särskild vinterut­

bildning.

Såsom i det föregående (sid. 44) framhållits, böra, med hänsyn till de

grunder, som av mig föreslagits för uttagning av värnpliktiga till linjetjänst

och ersättningsreserven, Gotlands värnpliktiga i sådant hänseende jäm­

ställas med övriga värnpliktiga. För dessa är icke någon särskild vinter-

utbildning ifrågasatt. De skäl, som föranlett försvarsrevisionen att föreslå

värnpliktstjänstgöringens anordnande på annat sätt för Gotlands värnpliktiga

än för övriga, föreligga alltså icke här.

Som i det följande (sid. 163) närmare omförmäles, böra 400 man årligen

vid inskrivningen uttagas från fastlandet för tjänstgöring vid Gotlands in­

fanteriregemente. Skäl synes icke föreligga att för dessa värnpliktiga stadga

någon annan anordning för värnpliktstjänstgöringens fullgörande än för

övriga här avsedda värnpliktiga.

I det föregående (sid. 59) har föreslagits, att underbefäl eller fackmän

skola uttagas till ett antal motsvarande 25 % av antalet till linjetjänst

uttagna värnpliktiga. Ifrågavarande uttagningsprocent är beräknad möjlig­

göra fyllandet av infanteriets mobiliseringsbekov av värnpliktigt manskap

beträffande följande personalkategorier, nämligen: underbefäl vid gevärs-

och kulsprutekompanier samt vid infanteriartilleriförband, signalister och

pionjärer, stridsvagnsförare samt viss motorpersonal vid stridsvagnkom­

panier. Önskvärt vore, att även kommissarier och sjukvårdsmanskap, åt­

minstone i viss utsträckning, kunde utbildas bland här avsett manskap,

men den föreslagna uttagningsprocenten torde näppeligen medgiva, att

så sker.

Den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande manskap är enligt

75

gällande härordning 400 dagar samt enligt försvarsrevisionens förslag 365

dagar. Denna tid torde emellertid böra begränsas till 350 dagar eller

samma tid, som i det följande föreslås för utbildning av underbefäl ellei

fackmän vid artilleriet och ingenjörtrupperna.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna böra av ifrågavarande manskap minst två årsklasser samtidigt

vara inkallade. Antalet repetitionsövningar bör därför bestammas tdl två.

Liksom för flertalet infanteriet tilldelade värnpliktiga bör den sista repe-

titionsövningen förläggas till sjätte aret. Då dagantalet för varje repe-

titionsövning är föreslaget till 25 (sid. 65), skulle första tjänstgöringen

alltså få eu varaktighet av 300 dagar.

Som i ett tidigare sammanhang (sid. 58) omförmälts, förutsättes inryck­

ningen till första tjänstgöring äga rum på hösten under första året. Möjligt

är dock, att det kan visa sig lämpligt att förlägga inryckningen för någon

mindre kategori till andra året. Härutinnan bör således en viss frihet

medgivas.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid infanteriet bestämmas till sammanlagt 350 dagar, vilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en

första tjänstgöring om 300 dagar, som tager sin början under första

eller andra året, samt med två repetitionsövningar om 25 dagar före ut-

gången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings-

Kung!, May.ts proposition nr 20.

tiden framgår av nedanstående diagram.

14/io

Första

tjänstgöring x)

q /

q

Rep.-ovn. 5/io

IdUO dagar

I25

“

llep.-övn.

350 dagar

1) Hemförlovning i 29

dagar.

I överensstämmelse med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 199) före-

Kavalleriet,

slagit, torde utbildningstiden vid kavalleriet böra bestämmas till samman­

lagt 350 dagar.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna måste två årsklasser vara inkallade. Antalet repetitionsövningar

bör därför liksom hittills bestämmas till två. Som i det föregående (sid.

64) angivits, bör den sista repetitionsövningen förläggas till sjätte året.

Då dagantalet för varje repetitionsövning är föreslaget till 35 (sid. 65),

kommer första tjänstgöringen att få en varaktighet av 280 dagar. In­

ryckning till första tjänstgöring bör äga rum på hösten första året

(sid. 61).

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för kavalleriet

Artilleriet.

Flertalet

värnpliktiga.

Fältartilleriet.

Fästnings-

artilleriet.

i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt 350 dagar,

vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras

med en första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början under

första året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar före utgången

av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

<6

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Vii Första

Va Rep.-övn. Vio

-I-

■I-

1280 dagar

35

1. året. I_

2. året. |.

tjänstgöring *)

6. året.

Kep.-övn.

35

»

-------------------

350 dagar

*) Hemförlovning i 23 dagar.

I enlighet med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 407) föreslagit, anser

även jag, att positionsartilleriet framdeles bör uppgå i fältartilleriet. Ar­

tilleriet kommer i så fall att utgöras endast av fältartilleri och fästnings­

artilleri. Till det senare hänföres blott Bodens artilleriregemente. Fält-

artilleriet kommer således att omfatta samtliga övriga artilleri truppförband.

Som i det föregående (sid. 57) angivits, böra jämväl vid artilleriet de

till linjetjänst uttagna värnpliktiga uppdelas i »flertalet värnpliktiga» och

»underbefäl eller fackmän».

Da det gäller att bestämma dagantalet för första tjänstgöringen för

flertalet värnpliktiga, göra sig enahanda synpunkter gällande som beträf­

fande första tjänstgöringens längd för motsvarande värnpliktiga vid infan­

teriet. Med hänsyn härtill samt till de utbildningsförliållanden, vilka vid

artilleriet äro rådande, torde första tjänstgöringen vid nämnda truppslag

icke kunna sättas lägre än till 135 dagar.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna måste tre årsklasser samtidigt vara inkallade. Antalet repe­

titionsövningar bör därför bestämmas till tre. Som i det föregående

(sid. 64) angivits, bör den sista repetitionsövningen förläggas till sjätte

året. Då dagantalet för varje repetitionsövning är föreslaget till 35 (sid.

65), kommer den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande värn­

pliktiga att utgöra 240 dagar eller samma dagantal, som försvarsrevisionen

i sitt den 4 maj 1920 avgivna betänkande och förslag rörande ändrad

utbildningstid för värnpliktiga av 1920 års klass föreslog för artilleriet.

Jämväl vid fästningsartilleriet torde den sammanlagda utbildningstiden

böra bestämmas till 240 dagar.

För tillgodoseende av säkerhetstjänsten året om i Bodens fästning böra

de \ ärnpliktiga, i överensstämmelse med vad gällande härordning förut­

sätter, uppdelas i två omgångar, av vilka den ena — höstgruppen —

inrycker till första tjänstgöring på hösten under första året och den andra

Kung!. Maj ds proposition nr 20.

77

— vårgruppen — på våren under andra året. Liksom vid fältartilleriet

bör antalet repetitionsövningar bestämmas till tre samt den sista repe-

titionsövningen förläggas till sjätte året. Då varje repetitionsövning förut­

sattes omfatta 35 dagar (sid. 65), kommer första tjänstgöringen att få

en längd av 135 dagar.

För höstgruppen skulle fullgörandet i sedvanlig ordning av tre repe­

titionsövningar medföra, att antalet inkallelser under tjänstetiden i bevä-

ringen för de till denna grupp hörande värnpliktiga bleve fyra. Som i

det föregående (sid. 71) framhållits, bör emellertid antalet inkallelser

icke för någon värnpliktskategori överstiga tre. Med hänsyn härtill torde

den första repetitionsövningen lämpligen böra fullgöras i följd med första

tjänstgöringen. Som av nedanstående diagram framgår, är en sådan an­

ordning önskvärd jämväl ur synpunkten av säkerhetstjänstens i Boden till­

godoseende. Den minskning av manskapsnumerären under de ordinarie

repetitionsövningarna på hösten, som blir en följd av ifrågavarande an­

ordning, är visserligen icke utan sina olägenheter, men dessa torde dock

ej vara större, än att övningarna kunna bedrivas, utan att ändamålet med

desamma härigenom förfelas.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

artilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt

240 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras med en första tjänstgöring om 135 dagar, vilken tager sin början

vid fältartilleriet under andra året och vid fästningsartilleriet under första

eller andra året, samt med tre repetitionsövningar om 35 dagar före ut­

gången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Fältartilleriet samt fästningsartilleriets vår grupp.

6/4

Första tjänstgöring x)

V® Rep.-övn. 7/io

(135 dagar

Rep.-övn.

'\ 35

»

Rep..övn.

*) Hemförlovning i 12 dagar.

240 dagar

Fästningsartilleriets höstgrupp.

9/io

Första

tjänstgöring1) 9/s Rep.-övn. UA

!ll3o dagar

35

»

Va Kep.-övn. 7/io

1 35

>■

Rep.-övn.

6. året. 1

-------- ----------- ---------------------------------------------------------- ---------------------------------------

1 35

»

240 dagar

Hemförlovning i 15 dagar.

78

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Underbefäl

I det föregående (sid. 60) har föreslagits, att underbefäl eller fackmän

eller fackman.

s^0]a uttagas till ett antal motsvarande 25 % av antalet till linjetjänst

uttagna värnpliktiga. Genom ifrågavarande uttagning beräknas artilleriets

mobiliseringsbehov av värnpliktigt manskap kunna fyllas beträffande följande

personalkategorier, nämligen:

vid hästanspända artilleriförband signalister; samt

vid motoriserade artilleriförband (belysnings- och ballongformationer)

signalister, motorförmän och motorhantverkare.

Yid hästanspända artilleriförband beräknas därjämte viss utbildning i

spanar- och ordonnanstjänst kunna bibringas ett antal värnpliktiga.

För ifrågavarande värnpliktiga synes böra stadgas den sammanlagda

utbildningstid — 350 dagar -—, som försvarsrevisionen (Del 1, sid. 203)

föreslagit för samtliga artilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga. För er­

hållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitionsövningarna

måste två årsklasser samtidigt vara inkallade. Antalet repetitionsövningar

bör därför bestämmas till två. Som i det föregående (sid. 64) angivits,

bör den sista repetitionsövningen förläggas till sjätte året.

Inryckningen till första tjänstgöring förutsättes, som redan i annat sam­

manhang (sid. 58) omförmälts, äga rum på hösten under första året. Av

samma skäl, som anförts i fråga om motsvarande personalkategori vid

infanteriet, bör dock möjlighet hållas öppen att inkalla ifrågavarande värn­

pliktiga till dylik tjänstgöring under andra året.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid artilleriet bestämmas till sammanlagt 350 dagar, vilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en

första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början under första eller

andra året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar, vilka fullgöras

före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

Vn Första

1

. året.

2

. året.

ltep.-övn.

6. året. |---------------------------------------------------------------------------- •— ■------------------------- j 35

»

350 dagar

*) Hemförlovning i 23 dagar.

ingenjör- I enlighet med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 205) föreslagit, böra

trupperna. ingenjörtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga vid inskrivningen upp­

delas å fyra särskilda tjänster, nämligen fältingenjörtjänst, fästningsingenjör-

tjänst, fälttelegraf tjänst och radiotjänst.

Som i det föregående (sid. 57) angivits, anser jag mig vidare böra för­

orda, att jämväl vid ingenjörtrupperna uttagas underbefäl eller fackmän.

tjänstgöring

Vo Rep.-övn. 7/io

(280 dagar

( 35

»

79

Kungl, May,is proposition nr 20.

Med avseende å utbildningstidens längd Lava ingenjörtrupperna hittills

varit jämställda med artilleriet. Härifrån synes man även nu böra utgå.

Den sammanlagda utbildningstiden bör således för flertalet värnpliktiga be­

stämmas till 240 dagar samt för underbefäl eller fackmän till 350 dagar.

I fråga om tidsindelningen gäller vad ovan (sid. 77) anförts beträffande

flertalet värnpliktiga vid artilleriet. Utbildningen för flertalet ingenjör­

trupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bör alltså bestämmas till sam­

manlagt 240 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare för­

ordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 135 dagar, vilken

tager sin början under andra året, samt med tre repetitionsövningar om

35 dagar före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

2

. året.

3. året.

6

. året.

6A Första tjänstgöring1) ‘/a Eep.-övn. 7/io

Eep.-övn.

Eep.-övn.

*) Hemförlovning i 12 dagar.

f135 dagar

4

35 »

I

35 »

.|

35 »

240 dagar

Enligt vad i det föregående (sid. 60) omförmälts, skola 25 % av de till

linjetjänst uttagna värnpliktiga uttagas till underbefäl eller fackmän. Genom

ifrågavarande uttagning beräknas ingenjörtruppernas mobiliseringsbehov av-

värnpliktigt manskap kunna fyllas beträffande följande personalkategorier,

nämligen:

i fältingenjör- och fästningsingenjörtjänst troppbefälhavare;

i fälttelegraftjänst biträdande gruppchefer och stationspersonal; samt

i radiotjänst radiotelegrafister.

I fråga om utbildningstidens indelning gäller vad ovan anförts beträffande

underbefäl eller fackmän vid artilleriet. Utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid ingenjörtrupperna bör alltså bestämmas till sammanlagt

350 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras med en första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början

under första eller andra året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar,

vilka fullgöras före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

Vn

Första

1. året. l-------------------------------------------------------------------------------------------------- I ■

)

1

_

(280 (lagar

tjänstgöring1)

Ve

Rep.-övn. 7/io

i

35

„

2.

året. ........... mm......................nr 1 ■ 11 ■ 1 —1——— 1 —— —1 ■■»—.—■■i

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

|j

Rep.-öyn.

6 . året. *

*) |---------- -------------------------- ---------------- ----------------------1

------------------------

1 35

»

350 (lagar

*) Hemförlovning i 23 dagar.

*) För radiotjänst 4. året.

Flertalet

värnpliktiga.

Underbefäl

eller fackmän.

80

Träng-

trupperna.

Flertalet

värnpliktiga.

I enlighet med vad försvarsrevisionen (Del 1, sid. 209) föreslagit, böra

dels de värnpliktiga, vilka för närvarande tilldelas trängen i sjukbärar-

tjänst och i egentlig sjukvårdstjänst, framdeles vid inskrivningen samman­

föras i en gemensam grupp samt tilldelas trängen i »sjukvårdstjänst», dels

den nuvarande benämningen »egentlig trängtjänst» ändras till »trängtjänst»

och dels slutligen en ny tjänst, »biltjänst», tillkomma.

Enligt gällande härordning hava trängtrupperna en kortare sammanlagd

tjänstgöringstid än infanteriet. Försvarsrevisionen har i sitt förslag följt

denna princip. Då emellertid flertalet av de infanteriet i linjetjänst till­

delade värnpliktiga nu förutsättas erhålla en så kort utbildningstid som

195 dagar, synes samma utbildningstid böra bestämmas för motsvarande

manskap vid trängtrupperna.

Beträffande utbildningstidens indelning gäller, utom såvitt angår de

trängen i biltjänst tilldelade värnpliktiga, vad ovan anförts beträffande fler­

talet värnpliktiga vid infanteriet.

Det för biltjänst uttagna manskapet förutsättes, efter det erforderlig ut­

bildning bibringats vid vederbörliga trängkårer, i viss utsträckning skola

tilldelas de olika truppförbanden, dels för fortsatt utbildning och dels för

tillgodoseende av dessas behov av bilförare. Med hänsyn till önskvärd­

heten av att vid truppförbanden hava tillgång på bilförare under så stor

del av året som möjligt bör första tjänstgöringen för ifrågavarande värn­

pliktiga bestämmas till 170 dagar (200 dagar för höstgruppen). Endast

en repetitionsövning (om 25 dagar) kommer således att äga rum. Under

denna kommer, som av nedanstående diagram framgår, ungefär en och

en halv årsklass att bliva disponibel, vilket ur övningssynpunkt torde

kunna anses vara någorlunda tillfredsställande. Repetition sövningen bör,

som i det föregående (sid. 64) angivits, förläggas till femte året.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

trängen tilldelade värnpliktiga bestämmas till 195 dagar, vilken tjänst­

göring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

i trängtjänst och sjukvårdstjänst med en första tjänstgöring om 120

dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med tre

repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av sjätte året; samt

i biltjänst med en första tjänstgöring om 170 dagar, som tager sin början

under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om 25 dagar

före utgången av femte året.

Eör värnpliktiga, som påbörja första tjänstgöringen på hösten under

första året, ökas denna med 30 dagar.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Kung!. Majds proposition nr 20.

81

2. året. |-

3. året. |-

6. året. |_

Trängtjänst och

Sjukvårdstjänst.

Vårgruppen.

,0/i Första tjänstgöring1) °/9 Rep.-övn. 6/io

---------------------------1------- 1

Rep.-övn.

/ISO dagar

25

»

Rep.-övn.

-I '■!-

*) Hemförlovning i 12 dagar.

HÖ st grupp en.

Första

1. året. |-

2. året. .

5. året. |-

6. året. |-

tjänstgöringx) 16/4

V8 Rep.-övn. 9/oRep.-övn. 5/io

Rep.-övn.

*) Hemförlovning i 15 dagar.

2. året. |-

5. året. |-

/6

-I-

Biltjänst.

Vår grupp en.

Första tjänstgöring *)

9/a Rep.-övn. 5/io

-

l) Hemförlovning i 15 dagar.

Höstgruppen.

ii Första

1. året. |-

2. året. {■

5. året. |-

tjänstgöring *)

'/9

Rep.-övn. 5/io

25

»

25

195 dagar

1

J150 dagar

1 25

»

) 25

»

25 dagar

225 dagar

170 dagar

25

))

195 dagar

1200

dagar

25

»

225 dagar

*) Hemförlovning i 15 dagar.

Vid trängtrupperna skola, enligt vad förut (sid. 59) nämnts, 20 % av

Underbefäl

de till linjetjänst uttagna värnpliktiga uttagas till underbefäl eller fackmän,

eller fackmän.

Härigenom beräknas trängtruppernas mobiliseringsbehov av värnpliktigt

manskap kunna fyllas beträffande följande personalkategorier, nämligen:

i trängtjänst sektions- och halvsektionschefer jämte ställföreträdare, kul-

spr uteman skap, signalister, kommissarier;

i sjukvårdstjänst grupp- och patrullförare, sjukvårdskorpraler, översjuk-

vaktare jämte ställföreträdare, signalister och kommissarier; samt

i biltjänst underbefäl jämte ställföreträdare, kulsprutemanskap, signalister

och kommissarier.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Intendentur-

trupperna.

Flertalet

värnpliktiga.

För ifrågavarande värnpliktiga torde, i enlighet med försvarsrevisionens

förslag, böra beräknas en sammanlagd utbildningstid av 325 dagar. I

fråga om indelningen av denna utbildningstid gäller vad ovan anförts be­

träffande underbefäl eller fackmän vid infanteriet, dock att första tjänst­

göringen kommer att omfatta 275 dagar i stället för 300 dagar vid in­

fanteriet.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för underbefäl

eller fackmän vid trängtrupperna bestämmas till sammanlagt 325 dagar,

vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras

med en första tjänstgöring om 275 dagar, som tager sin början under

första eller andra året, samt med två repetitionsövningar om 25 dagar före

utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

8/n Första

1

. året. I------------------------- -----------------------------------------------------------------------[■

1275 dagar

tjänstgöring•/» Kep.-övn. 6/io

l 25

»

2

. året.

—

——|---------------------------

— |J

Rep.-övn.

6

. året. |------------------------------------------------------------------------- ;

|____________________ j 25

»

____________

325 dagar

*) Hemförloyning i 29 dagar.

I anslutning till vad ovan anförts i fråga om utbildningstiden för fler­

talet värnpliktiga vid trängtrupperna och då försvarsrevisionens förslag om

kortare utbildningstid vid intendenturtrupperna än vid trängtrupperna icke

synes mig tillräckligt grundat, torde den sammanlagda utbildningstiden för

flertalet intendenturtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga böra be­

stämmas i enlighet med vad för infanteriet har blivit föreslaget.

För erhållande av en tillfredsställande övningsstyrka under repetitions-

övningarna böra tre årsklasser Vara inkallade under nämnda övningar.

Antalet repetitionsövningar bör därför bestämmas till tre. Den sista repe-

titionsövningen bör, som i det föregående (sid. 64) angivits, förläggas till

sjätte året. Då dagantalet för varje repetitionsövning är föreslaget till 25

(sid. 65), kommer första tjänstgöringen alltså att få eu varaktighet av 120

dagar för dem, som påbörja tjänstgöringen på våren andra året (vårgruppen),

och 150 dagar för det återstående manskapet (höstgruppen).

I fråga om tidsindelningen gäller vad ovan anförts beträffande flertalet

värnpliktiga vid infanteriet.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för flertalet

intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga bestämmas till sammanlagt 195

dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall full­

göras med en första tjänstgöring om 120 dagar, som tager sin början under

första eller andra året, samt med tre repetitionsövningar om 25 dagar före

utgången av sjätte året. För värnpliktiga, som påbörja första tjänstgöringen

på hösten under första året, ökas denna med 30 dagar.

Kuntjl. Maj:ts proposition nr JO.

83

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår närmare av nedanstående diagram.

Vår gruppen.

20/4

Första tjänstgöring1) % Iiep.-övn. 5/io

/120

dagar

Rcp.-övn.

1 25

»

6 . året. |

. -

Rep.-ö vn.

----------1

25

»

195 dagar

HemförloYning i 12

dagar.

Höstgruppen.

1

. året. |-

2

. året.

9. året. [-

6

. året. |-

tjänstgöring *)

16/i

14/8

Kep.-övn. 9/b Rep.-öyn. 5/io

- -1------- !------- 1

Rep.-öyn.

*) Hemförlovning i 15 dagar.

'In Första

-'-------------------'

150 dagar

( 25

-it 25

-I 25

225 dagar

Enligt gällande härordning föreskrives samma utbildningstid — samman-

Underbefäl

lagt 365 dagar — för underbefäl eller fackmän vid träng- och intendentur- cller fackman-

trupperna. Även enligt det för närvarande tillämpade provisoriet äro dessa

båda truppslag jämställda i förevarande hänseende. Eörsvarsrevisionen

har däremot föreslagit, att det sammanlagda dagantalet vid trängtrupperna

skulle bestämmas till 325 dagar men vid intendenturtrupperna till endast

300 dagar. Tillräckligt vägande skäl synes lika litet kunna andragas för

denna åtskillnad som för den av revisionen beträffande flertalet värnpliktiga

föreslagna. Den sammanlagda utbildningstiden för underbefäl eller fackmän

vid intendenturtrupperna torde därför liksom vid trängtrupperna böra be­

stämmas till 325 dagar.

Beträffande utbildningstidens indelning gäller vad ovan anförts i fråga

om underbefäl eller fackmän vid trängtrupperna.

Utbildningstiden för underbefäl eller fackmän vid intendenturtrupperna

bör sålunda bestämmas till sammanlagt 325 dagar, vilken tjänstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring

om 275 dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt

med två repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av sjätte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

1. året. |_

2. året. {■

6. året. I-

8/n Första

tjänstgöring 1

9/g Rep.-övn. B/io

275 dagar

25

»

Rep.-örn.

-I 25

325 dagar

*) Hemförloyning i 29 dagar.

Utbildningstiden för studenter och likställda.

Såsom i det föregående nämnts, bär försvarsrevisionen kommit till den

uppfattningen, att den nuvarande studentorganisationen borde bibehållas

och såsom ett väsentligt led ingå i den nya härordningen. I överens­

stämmelse härmed har revisionen även föreslagit, att samtliga studenter och

likställda, vapenföra såväl som icke vapenföra, skulle uttagas för utbildning

till linjetjänst. Den omständigheten, att hittillsvarande icke vapenföra ut-

toges till dylik tjänst, innebure givetvis icke, att de komme att användas

i stridande befattningar, utan förutsattes, att de fortfarande komme att

tagas i anspråk för huvudsakligen samma befattningar som enligt nuvarande

härordning.

Yad utbildningstidens längd beträffade, hyste revisionen den bestämda

uppfattningen, att en avsevärd nedsättning av den i 1914 års värnplikts­

lag bestämda övningstiden måste i förevarande fall vidtagas. Det vore

nämligen uppenbart, att sagda övnings tid vore, särskilt för dem, som

bedreve eller hade för avsikt att bedriva studier vid universitet, högskolor

och andra utbildningsanstalter — och detta utgjorde givetvis det stora

flertalet — högst betungande. Under första tjänstgöringen ginge sålunda

två lästerminer helt och hållet till spillo, och på grund av de båda re-

petitionsövningarnas avslutande först inemot mitten av oktober månad

ytterligare två halva lästerminer. För de värnpliktiga innebure detta givet­

vis de allvarligaste olägenheter med hänsyn såväl till deras studier som

till deras ekonomi.

Om revisionen alltså hölle före, att en nedsättning av förenämnda

utbildningstid borde äga rum, gjorde sig dock tydligtvis en viss tvekan

gällande i fråga om huru långt man härutinnan borde gå. Under sina

överläggningar hade emellertid revisionen kommit till det resultat, att ut­

bildningstiden borde för samtliga studenter och likställda, vapenföra såväl

som icke vapenföra, bestämmas till sammanlagt 365 dagar eller samma

dagantal, som av försvarsberedningarna på sin tid föreslagits för utbildning

av värnpliktiga truppförare.

Yad anginge utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och

repetitionsövningar ävensom förläggning i övrigt, borde ordnas så, att å

ena sidan bästa möjliga utbildningsresultat erliölles och å andra sidan de

värnpliktiga vållades minsta möjliga avbräck i sina studier. I enlighet

härmed funne revisionen sig böra föreslå, att endast en repetitionsövning

Kungl. Maj:ts proposition nr 'JO.

85

avliölles. Därigenom vunnes ökad tid för den grundläggande första tjänst­

göringen, och ur de värnpliktigas synpunkt vore det givetvis en fördel att

behöva fullgöra blott eu dylik övning. Såväl av militära skäl som med

hänsyn till de värnpliktigas studier borde repetitionsövningen icke fullgöras

samma år, första tjänstgöringen avslutades, utan först något år senare.

Då inryckningen till första tjänstgöringen förutsattes, såsom för närvarande

vore fallet, äga rum under juni månad första året, borde repetitionsövningen

lämpligen förläggas till tredje eller fjärde året och då givetvis samtidigt

med repetitionsövningarna för övriga värnpliktiga.

I fråga om sättet för första tjänstgöringens fullgörande hade man endast

att välja mellan två olika alternativ, nämligen antingen tjänstgöringens

fullgörande i en följd — sammanhängande linje — eller ock tjänstgöringens

uppdelande på två perioder, av vilka den ena förlädes till sommarmåna­

derna under första året och den andra till andra året med början på ny­

året — delad linje. Med hänsyn därtill att enligt det förra alternativet

två hela lästerminer ginge förlorade, men enligt det senare endast något

över en lästermin, kunde det förefalla, som om den delade linjen ur de

värnpliktigas synpunkt vore avgjort att föredraga. Emellertid hade erfaren­

heten från provisorietiden givit vid handen, att detta ingalunda vore fallet.

Sålunda hade det visat sig, att det stora flertalet värnpliktiga av 1920

års klass, vilka i viss utsträckning haft valfrihet härutinnan, önskat full­

göra hela första tjänstgöringen i en följd. Vid sådant förhållande och då

den sammanhängande linjen ur militär synpunkt i regel vore att föredraga,

funne revisionen sig böra förorda denna, utom i vad anginge värnpliktiga

tilldelade ingenjörtrupperna i fält- och fästningsingenjörtjänst. För dessa

måste nämligen den delade linjen väljas, enär tjänstgöring såsom befäl

under de för dessa tjänster särskilt viktiga praktiska tillämpningsövningarna

eljest icke kunde komma till stånd i erforderlig omfattning. Då de flesta

av de ifrågavarande båda tjänster tilldelade värnpliktiga framdeles såsom

hittills kunde antagas hava för avsikt att söka inträde vid högre teknisk

läroanstalt, komrne den delade linjen icke att för dessa medföra någon

olägenhet. Höstuppehållet kunde nämligen med fördel användas dels för

ofta förekommande komplettering av i studentexamen erhållna betyg och

dels för erhållande av. erforderlig verkstadspraktik.

Vid artilleriet borde ett mindre antal av ifrågavarande värnpliktiga ut­

bildas i mättjänst. De för sådant ändamål uttagna syntes efter avslutad

vinterutbildning lämpligen böra hemförlovas för att ånyo inkallas på för­

sommaren för undergående av den speciella utbildningen i mättjänst, bland

annat vid artilleriets skjutskola. Med hänsyn till det ringa antal, varom

här vore fråga, kunde man i regel räkna med att ifrågavarande kommen­

dering läte sig ordna på frivillighetens väg.

Utbildningen av studenter och likställda förutsattes liksom hittills äga

rum truppslagsvis i en eller flera för ändamålet särskilt sammandragna

skolor, kompanier o. s. v.

86

Departements­

chefen.

Ovan angivna, av revisionen uttalade synpunkter anser även jag böra

läggas till grund för ordnandet av värnpliktstjänstgöringen för studenter

och likställda. Vissa smärre avvikelser från revisionens förslag torde

emellertid böra göras.

Sålunda torde den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande värn­

pliktiga icke böra sättas högre, än som i det föregående föreslagits för

underbefäl eller fackmän vid infanteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna.

Den bör alltså bestämmas till 350 dagar. Den sålunda förordade minsk­

ningen (15 dagar) i den av revisionen beräknade utbildningstiden är så

obetydlig, att man torde kunna räkna med att oaktat densamma bliva i

stånd att uppnå ungefärligen samma utbiklningsresultat som enligt revisio­

nens förslag.

I enlighet med vad i det föregående (sid. 64) angivits, torde repeti-

tionsövningen böra förläggas till femte året. Genom att — i överens­

stämmelse med vad förut föreslagits för övriga värnpliktskategorier — i

värnpliktslagen föreskriva, att repetitionsövningen skall fullgöras före ut­

gången av femte året, hålles emellertid möjlighet öppen att medgiva den

värnpliktige att fullgöra repetitionsövningen ett tidigare år. Med hänsyn

till studenters och likställdas studieförhållanden m. m. är det givetvis för

dem av särskild betydelse, att sådant medgivande kan lämnas.

Efter frånräknande av det för repetitionsövning föreslagna dagantalet —

25 dagar vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna samt 35 dagar vid

övriga truppslag (sid. 65) — återstå för första tjänstgöringen 325 dagar

vid förstnämnda trenne truppslag och 315 dagar vid de övriga.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör utbildningstiden för studenter

och likställda bestämmas till sammanlagt 350 dagar, vilken tjänstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med eu första tjänst­

göring om minst 315 dagar, som tager sin början under första året och

antingen fullgöres i en följd eller uppdelas på första och andra året, samt

med en repetitionsövning före utgången av femte året.

Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildnings­

tiden framgår av nedanstående diagram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Infanteriet, träng- och intendenturtrupperna.

1. året. |-

2. året. |.

5. året. |~

Första tjänst­

göring x)

325 dagar

®/a Rep.-övn. 6/io

-| 25

»

‘) Hemförlovning i 25 dagar.

350 daga]

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

87

Kavalleriet, artilleriet samt Ingenjörtrupperna 1 fälttelegraf- och radiotjänst.

1. året.

2. årot.

5. året.

Röring >)

Första tjiinst-

Ve Rep.-övn. 7/io

■l|

>315 dagar

ll

I 35

»

350 lagar

*) Hemförlovning i 25 dagar.

Anm. För det manskap, som avses att utbildas i mättjänst vid artilleriet, avbrytes första tjänst­

göringen efter avslutandet av den särskilda vinterutbildningen, och äger hemförlovning rum till för­

sommaren. Utryckning sker före tiden för repetitionsövningen.

Ingenjörtrupperna 1 fältingenjör- och fästningslngenjörtjänst.

Första tjänstgöring:

2s/e första omgången 7/io

----------------------- ' -

1. året. |-----------------------------------------------

l7/i Första tjänstgöring: andra omgången1)

31/a

2. året. |------1

— M i, —- -

-I 105)

V

-I 210j

315 dagar

5. året.

Va Rep.-övn. 7/io

-| 35

»

350 dagar

*) Hemförlovning i 15 dagar.

För blivande läkare, veterinärer, tandläkare och apotekare in. fl. bör

värnpliktstjänstgöringen liksom för närvarande uppdelas å militärutbildning,

fackutbildning och facktjänstgöring. Tjänstgöringen torde böra ordnas på

sätt nedanstående tabell utvisar.

Militär­

utbildning

Fack-

utbild-

Fack­

tjänst-

Summa

dagar

1

. året

2

. året

nmg

göling

Läkare...............................................................................

80

90

60

120

350

Veterinärer......................................................................

105

60

60

125

350

Tandläkare och apotekare ...................... .........

60

—

42

248

350

2. Till ersättningsreserven uttagna eller överförda värnpliktiga.

Som i det föregående (sid. 55) framhållits, äro de till ersättningsre­

serven uttagna eller överförda värnpliktiga avsedda att bestrida den ständiga,

för truppförbanden gemensamma handräckningen ävensom det huvudsakliga

av den tillfälliga gemensamma handräckningen.

För bestämmande av den tjänstgöringstid, som med hänsyn härtill er­

fordras för ifrågavarande manskap, är det nödvändigt att känna dels den

påräkneliga personaltillgången, dels ock det antal tjänstgöringsdagar, som

kräves för fullgörandet av här avsedda handräckningsarbeten.

88

Nämnda personaltillgång har, sedan vederbörliga avdrag (sid. 46) blivit

gjorda, beräknats utgöra:

till ersättningsreserven uttagna omkring 5,793 man,

till ersättningsreserven överförda omkring 2,375 man, vilka sistnämnda

värnpliktiga dock icke kunna beräknas vara disponibla för liandräcknings-

tjänst förrän en jämförelsevis avsevärd tid efter inställelsen till tjänstgöring.

Yad det årliga beliovet av tjänstgöringsdagar för omförmälda ändamål

beträffar, är det tydligt, att, ju kortare den för de till linjetjänst uttagna

värnpliktiga bestämda utbildningstiden är, desto större vikt ligger uppå

att beräkna antalet handräckningsdagar för ifrågavarande värnpliktiga så,

att behovet i här avsedd omfattning verkligen kan tillgodoses. På grund

härav synes enligt verkställda beräkningar nämnda behov icke kunna sättas

lägre än till 1,240,000 tjänstgöringsdagar.

Med hänsyn till det sålunda beräknade behovet av tjänstgöringsdagar

samt den ovan förutsatta personal tillgången torde tjänstgöringsskyldigheten

för ifrågavarande värnpliktiga icke behöva bestämmas till mera än 180

dagar. Tillgången på till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga kan

emellertid, allt efter den inskrivna årsklassens storlek, växla högst väsentligt.

Det skulle därför kunna inträffa, att tillgången å tjänstgöringsdagar för

handräckningstjänst bleve större, än behovet krävde, varigenom bland annat

de för ändamalet beräknade kostnaderna skulle komma att överskridas.

För undvikande av en sådan eventualitet bör Kungl. Maj:t erhålla rätt

att vid behov genom hemförlovning avkorta till ersättningsreserven uttagna

eller överförda värnpliktigas tjänstgöring i den utsträckning, som erfordras

för nedbringande av det för handräckningstjänst disponibla årliga antalet

tjänstgöringsdagar till omkring 1,240,000. Någon utökning av tjänstgörings­

tiden utöver 180 dagar för nämnda manskap i syfte att medgiva bibringan­

det av den militära utbildning, som försvarsrevisionen förutsatt, synes icke

vara av förhållandena påkallad. Tjänstgöringstiden för ifrågavarande man­

skap bör alltså bestämmas uteslutande efter handräckningstjänstens krav.

Vid sådant förhållande är det och uppenbart, att den avkortning av tjänst­

göringstiden, som, enligt vad i det föregående omförmälts, är avsedd att

medgivas de till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka såsom medlemmar

av skytteföreningar förvärvat viss skjutskicklighet, ej bör vinna tillämpning

å de till ersättningsreserven uttagna eller överförda värnpliktiga.

Behovet av handräckning vid truppförbanden växlar under olika perioder

av året, beroende på tjänstgöringsförhållanden, årstid m. m. Ifrågavarande

värnpliktigas tjänstgöring bör avpassas efter det sålunda växlande be­

hovet. Därest så icke kan ske, blir följden, att man i vissa fall nödgas

anlita linjemanskap för handräckningsändamål i större omfattning, än som

förutsatts, samt att man i andra fall kommer att disponera över mera hand-

räckningsmanskap än det beräknade behovet. För ett reglerande av denna

angelägenhet på lämpligt sätt är det nödvändigt att i erforderlig omfattning

Kungl Maj:ts proposition nr 20.

Hi)

kunna ordna tjänstgöringen för det till ersättningsreserven uttagna eller

överförda manskapet i omgångar1).

3. Reservtruppövning och landstormsövning.

Enligt gällande värnpliktslag iiro liären tilldelade vapenföra värnpliktiga,

med undantag av studenter och likstiillda, som utbildas till läkare, veteri­

närer, tandläkare och apotekare, skyldiga att, på sätt Konungen närmare

förordnar, deltaga i reservtruppövning:

vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och

intendenturtrupperna i högst 15 dagar under nionde eller tionde aret, samt

vid rytteriet, fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och fiilt-

telegraftrupperna i högst 25 dagar under femte eller sjätte aret.

Enligt försvar srevisionens förslag har behovet att hos de äldre års­

klasserna i beväringen uppfriska och befästa de kunskaper och färdigheter,

som inhämtats under den grundläggande första tjänstgöringen, ansetts bliva

tillgodosett genom att förlägga den sista repetitionsövningen eller, där

endast en repetitionsövning förekomme, denna till ett senare år än hittills,

nämligen vid infanteriet och trängtrupperna i sjukvårdstjänst till åttonde

året samt vid övriga truppslag eller tjänster i regel till sjätte året. Vid

sådant förhållande och med hänsyn jämväl tagen till de med anordnandet

av särskilda reserv truppövningar förenade kostnaderna ävensom till de värn­

pliktigas intressen har revisionen icke i sitt förslag upptagit några särskilda

reservtruppövningar.

Som av det föregående (sid. 64) framgår, har jag utgått från att den

sista repetitionsövningen bör förläggas till ett senare år än hittills, ehuru

jag härutinnan ansett mig icke böra gå lika långt som försvarsrevisionen.

Vad revisionen anfört torde emellertid i huvudsak äga tillämplighet även

beträffande det förslag, jag går att framlägga. Detsamma upptager därför

icke några särskilda reservtruppövningar.

Enligt gällande värnpliktslag äro landstormen tillhörande värnpliktiga

skyldiga att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin

utbildning deltaga i en landstormsövning om 5 dagar.

Landstormsövning äger i regel rum under tiden från och med den 1

maj till och med den 31 augusti, där så prövas lämpligt i omgångar inom

samma landstormsområde. Årligen äro avsedda att inkallas värnpliktiga

från omkring en fjärdedel av varje arméfördelnings landstormsområden. Inom

landstormsområde med särskilt stor tillgång på värnpliktiga må dock enligt

arméfördelningschefs beprövande inkallelserna fördelas på två eller flera år.

I regel inkallas de fyra yngsta årsklasserna samtidigt.

Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som vid mobilisering till­

komma landstormen, har försvarsrevisionen ansett uppenbart, att man icke

kunde, utan att i alltför hög grad nedsätta landstormens användbarhet,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Reservtrupp­

övning.

Nuvarande

bestämmelser.

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

Landstorms­

övning.

Nuvarande

bestämmelser.

Försvars­

revisionen.

») Tjänstgöringen synes lämpligen böra ordnas i tillämpliga delar enligt Y. L. § 27: 2 A.

Generals

-

kommis­

sionen.

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

lämna densamma utan varje som helst övning. Utbytet av de nuvarande

landstormsövningama vore emellertid ur utbildningssynpunkt synnerligen

ringa. Ur militär synpunkt vore det bättre att giva ett mindretal av land­

stormen en någorlunda nöjaktig utbildning än alla en otillfredsställande

sådan.

Revisionen har vidare ansett eu grundbetingelse för landstormens använd-

ning vara, att det för densamma avsedda befälet vore någorlunda förtroget

med sina åligganden. Härutinnan lämnade förhållandena för närvarande

mycket övrigt att önska. Med hänsyn härtill vore det nödvändigt att in­

föra lagstadgade övningar för de till befäl uttagna och därför lämpliga

landstormsmännen. Eu annan kategori landstormsmän, som enligt revi­

sionens åsikt i alldeles särskild grad måste anses vara i behov av övning,

vore de, som avsåges för vissa speciella tjänster och befattningar, såsom

kulsprutemanskap, kommissarier och sjukvårdsmanskap. Endast förenämnda

båda personalkategorier, nämligen befäl och specialmanskap, borde enligt

revisionens mening deltaga i landstormsövning, under det att samtliga övriga

borde därifrån befrias.

Den sålunda föreslagna landstormsövningen förutsattes få en varaktighet

av 15 dagar. Till densamma borde inkallas 20 % av hela antalet land­

stormsmän, vilket motsvarade en årlig kontingent av något över 5,000 man.

Generalskommissionen har framhållit, att under den av revisionen före­

slagna övningen om 15 dagar grundlig utbildning icke kunde bibringas.

Då övningen dock kunde bliva av betydande värde för höjandet av land­

stormens användbarhet, ansåge sig kommissionen böra tillstyrka densamma.

Enligt kommissionens åsikt vore det emellertid, särskilt ur mobiliserings-

och beredskapssynpunkt, av icke ringa betydelse, att samtliga landstorms­

män åtminstone eu gång under tjänstetiden — låt vara endast under några

dagar inkallades till övning. Den nuvarande femdagarsövningen borde

därför även efter tillkomsten av ovan omförmälda övning om 15 dagar —

bibehållas.

Chefen för generalstaben har ansett uttagningen till den av revisionen

föreslagna landstormsövningen böra bestämmas till 25 % av hela antalet

vapenföra landstormsmän, motsvarande eu årlig kontingent av högst 5,000

man.

Både den för närvarande lagstadgade femdagarsövningen och den av

revisionen föreslagna övningen om 15 dagar för befäl och specialmanskap

måste givetvis anses vara av stor betydelse för höjandet av landstormens

användbarhet. Såväl av kostnadsskäl som med hänsyn till de värnplik­

tigas intressen anser jag mig likväl icke kunna föreslå anordnande av båda

dessa övningar. A id valet dem emellan torde företräde böra givas åt den

av revisionen föreslagna övningen, dels emedan denna övning torde böra

tillmätas det större militära värdet och dels på grund av de med den­

samma förenade mindre kostnaderna. I enlighet med revisionens förslag

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

synas till ifrågavarande övning böra inkallas 20 % av hela antalet land­

storm »män.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, hurusom Sveriges land-

stormsföreningars centralförbund uti sin redan i det föregående berörda

framställning framhållit, att alltsedan landstormen år 1904 erhöll sin orga­

nisation, hade i gällande författningar räknats med frivilliga övningar för

landstormen. I försvararevisionens betänkande framskymtade eu ansats att

låta arbetet inom det frivilliga skytteväsendet på visst sätt ansluta till

värn pliktsutbildningen. Det förefölle emellertid, som om det skulle vara

minst lika värdefullt att inom härordningens ram erkänna även den fri­

villiga landstormsorganisationens verksamhet. Landstormens svagaste punkt

hade städse varit dess befälsfråga, vilket finge sin förklaring därav, att

detta värnpliktsuppbåd hade att hämta sitt befäl så gott som uteslutande

ur egna led. Det vore då nödvändigt att alldeles särskilt beakta just

denna angelägenhet och genom lämpliga åtgärder söka befordra möjlig­

heten av behövlig tillgång på något så när kompetent landstormsbefäl.

Den obligatoriska landstormsutbildning om 15 dagar, som enligt försvara­

re visionen sknlle givas därtill mest lämpliga 20 % av landstormsmännen,

vore självfallet alltför otillräcklig för att under densamma skulle kunna åstad­

kommas för sina uppgifter dugligt befäl. Med eu på frivillighetens grund

lagd ytterligare utbildning som påbyggnad skulle dock avsevärt mera kunna

vinnas. En sålunda föreslagen frivillig utbildning kunde med framgång

anordnas just inom Sveriges landstormsföreningars centralförbund och till

detsamma anslutna landstormsförbund och landstormsföreningar. För att

centralförbundet skulle kunna utöva sin verksamhet i erforderlig utsträck­

ning, vore det givetvis ett önskemål, att detsamma av statsmedel bereddes

för administration och övningarnas anordnande erforderligt anslag, då det

icke kunde anses rimligt, att en utbildning, varom här vore fråga, såsom

för närvarande skedde, bekostades av enskilda eller insamlade medel. För

den frivilliga utbildningens allsidiga bedrivande vore det även av behovet

påkallat, att det anslag för bekostande av ammunition till landstorms-

männens skjutningar, vilket alltsedan landstormens organisation år 1904

omnämndes i landstormsförordningen, äntligen ock verkligen utginge.

Försvarsrevisionen har icke ansett sig böra framställa något förslag

angående understödjande från statens sida av de frivilliga landstorms-

övningarna, men synes icke ställa sig direkt avvisande mot en sådan tanke.

Då ifrågavarande övningar emellertid måste anses vara ett synnerligen värde­

fullt komplement till de lagstadgade och under erinran att alltintill år 1922

varit för berörda ändamål å riksstaten uppfört ett belopp å omkring 95,000

kronor, håller jag före, att för deras understödjande i riksstaten bör upp­

föras ett ordinarie belopp, vilket med hänsyn till nu rådande ekonomiska

förhållanden dock icke torde kunna sättas högre än till 50,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

91

Gällande

bestämmelser.

1912 års

riksdag.

Militärmyn­

digheterna.

G. De värnpliktigas inskrivning och redovisning.

Enligt § 18 i nu gällande värnpliktslag skall för varje rullföringsområde

och sjömanshus finnas en inskrivningsnämnd, bestående av en regements­

officer såsom ordförande samt fyra andra ledamöter, nämligen en av

Konungens befallningshavande förordnad lagfaren ledamot, rullförings-

respektive sjörullföringsbefälhavaren samt två inom rullföringsområdet eller

den stad, där sjömanshuset är beläget, bosatta icke militära personer,

vilka väljas av landstinget, eller, där rullföringsområde utgöres av stad,

som ej lyder under landsting, av stadsfullmäktige. Därjämte skall nämn­

den biträdas av läkare. För större rullföringsområde må, där Konungen

så bestämmer, finnas två eller flera inskrivningsnämnder. Yid samman­

träde av inskrivningsnämnd för (lant-)rullföringsområde, från vilket ett

större antal värnpliktiga tilldelas marinen, må vidare officer av marinen

närvara för att lämna erforderliga upplysningar och göra de yrkanden,

som han finner behövliga i fråga om inskrivningen av värnpliktig till tjänst

eller särskild befattning vid marinen, dock utan rätt att deltaga i nämn­

dens beslut.

För deltagande i inskrivningsnämnds sammanträden äga nämndens ord­

förande och ledamöter samt nämnden biträdande läkare ävensom förberörda

officer av marinen uppbära resekostnads- och traktamentsersättning, var­

jämte den lagfarne ledamoten under senare år uppburit ett arvode av 10

kronor för varje förrättningsdag.

Enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser skall dessutom viss

personal (rullföringsbiträde, underbefäl och meniga) beordras att biträda

vid inskrivningsförrättning.

I anledning av särskilda motioner vid 1912 års riksdag anhöll riks­

dagen i skrivelse den 5 mars 1912 (nr 33) om utredning, huruvida och

på vad sätt till vinnande av minskning i statsverkets kostnader för värn­

pliktigas inskrivning ändring kunde göras i grunderna för inskrivnings-

nämndernas organisation, samt att för riksdagen måtte framläggas det för­

slag, vartill utredningen kunde föranleda.

På grund av riksdagens förenämnda skrivelse infordrades yttranden i

ämnet från chefen för generalstaben, arméfördelningsclieferna och militär­

befälhavaren på Gotland ävensom från stationsbefälhavarna vid flottans

stationer i Karlskrona och Stockholm samt chefen för kustartilleriet.

Samtliga de sålunda hörda myndigheterna förklarade sig anse det vara

nödvändigt, att rullföringsbefälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren) bibehölles

såsom ledamot av nämnden, ävensom att en särskild läkare biträdde

nämnden, varjämte av en myndighet (chefen för tredje arméfördelningen)

ifrågasattes, att läkaren borde bliva ledamot av nämnden.

Behövligheten av att en regementsofficer vore ordförande i inskrivnings­

nämnd vitsordades av flertalet av de hörda myndigheterna.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Likaså voro (let övervägande antalet myndigheter av den åsikten, att

den lagfarne ledamoten borde bibehållas. Av två myndigheter (chefen

för tredje arméfördelningen och chefen för kustartilleriet) gjordes emeller­

tid gällande, att sistnämnde ledamot kunde undvaras, särskilt som ord­

föranden och rullföringsbefälliavaren borde besitta den författningskänne­

dom, som vore erforderlig vid inskrivningsförrättning.

Vad de icke militära, av landsting eller stadsfullmäktige utsedda leda­

möterna av inskrivningsnämnd beträffar, gåvo flertalet myndigheter uttryck

åt den uppfattningen, att endast den ene av dessa ledamöter borde bibe­

hållas.

De särskilda sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

14 juni 1916 tillkallats för att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande ändringar i gällande värnpliktslag — 1917 års värnpliktskommis-

sion — upptogo jämväl spörsmålet om ändrad organisation av inskriv-

ningsnämnderna. De sakkunniga anförde därvid, att beträffande nödvän­

digheten att bibehålla rullföringsbefälliavaren och läkaren vid deras funk­

tioner med avseende å de värnpliktigas inskrivning icke kunde råda någon

tvekan. Ej heller syntes inskrivningsnämnds sammansättning i fråga om

ordförande och lagfaren ledamot böra utan nödtvång ändras. För den

händelse likväl av kostnadsskäl någon av dessa måste uteslutas ur nämn­

den, borde den lagfarne ledamoten härvid ifrågakomma. Om av samma

skäl den ena av de icke militära ledamöterna ansåges böra utgå ur nämn­

den, syntes detta kunna ske utan olägenhet ur arbetssynpunkt, men vore

härav föranledd kostnadsminskning alltför ringa för att motivera en sådan

ändring uti inskrivningsnämnds sammansättning.

Försvarsrevisionen har icke ifrågasatt någon ändring uti inskrivnings-

nämndernas nuvarande organisation.

Marinmyndigheterna hava uti sitt yttrande över försvarsrevisionens be­

tänkande anfört, att någon besparing syntes kunna vinnas genom en för­

enkling i sammansättningen av inskrivningsnämnd för sjömanshus. Erfa­

renheten hade visat, att den nuvarande organisationen av denna nämnd

vore onödigt tung och dyrbar, och syntes en lämpligare sammansättning

av nämnden i fråga vara sjörullföringsbefälliavaren, tillika ordförande, en

lagfaren ledamot, förordnad av Konungens befallningsliavande i det län,

inom vilket sjömanshuset vore beläget, sjömanshusombudsmannen samt en

läkare.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, är önskemålet att för

vinnande av minskning i statsverkets kostnader förenkla inskrivningsnämn-

dernas sammansättning av gammalt datum. Så mycket angelägnare synes

mig tillgodoseendet av detta önskemål vara, när man, såsom nu, står in­

för nödvändigheten att söka i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för

försvarsväsendet. Jag har därför ansett mig böra upptaga denna fråga till

närmare skärskådande. Anledning härtill föreligger jämväl ur den syn­

punkten, att den värnpliktsorganisation, varom jag i det föregående fram-

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

“-'5

1917 års

värnplikts-

kornmission■

Försvars­

revisionen-

Marinmyn­

digheterna-

Departements­

chefen.

94

lagt förslag, kommer att medföra en icke oväsentlig omläggning av in-

skrivningsnämndernas uppgifter och arbetssätt. I det övervägande antalet

inskrivningsfrågor, där nämnderna förut hatt beslutanderätt, skola de en­

ligt nämnda organisation endast hava att avgiva förslag till ledning för

inskrivningsrevisionerna, vilka det skall tillkomma att utöva beslutande­

rätten. Jämväl beträffande åtskilliga uppskovsfrågor kommer enahanda

förhållande att inträda. Även om de sålunda väsentligt förändrade upp­

gifter, som äro avsedda att åvila nämnderna, enligt sakens natur äro av

allt annat än ringa omfattning och betydelse, vill det likväl synas, att

den i berörda hänseende förutsatta omläggningen är ägnad att jämna

vägen för en av kostnadsskäl önskvärd förenkling i nämndernas samman­

sättning.

Övergår jag så till frågan om sättet för en dylik förenkling, anser jag

mig icke kunna förorda någon ändring i den för närvarande gällande be­

stämmelsen, att ordförande uti inskrivningsnämnd skall vara en regements­

officer. Även med den förutsatta omläggningen av inskrivningsförfarandet

måste nämligen samma krav som enligt nuvarande organisation ställas på

ordförandens kompetens och auktoritet.

Vad beträffar den lagfarne ledamoten, synes mig däremot med fog

kunna ifrågasättas, huruvida vid inskrivningsförrättning förekommande frågor

kunna anses påkalla, att juridisk sakkunskap är representerad inom in­

skrivningsnämnd. Särskilt med hänsyn till att ordföranden och rullförings-

befälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren) torde kunna förutsättas äga nödig

kännedom om de å hithörande område gällande bestämmelser och dessas

tillämpning, samt då jämväl den lagfarne ledamoten åliggande göromål av

expeditionell natur lära kunna ombesörjas på annat sätt, torde bemälde

ledamot utan alltför stor olägenhet kunna undvaras.

Såsom förut nämnts, har flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna

föreslagit borttagande av den ena av de icke militära, av landsting eller

stadsfullmäktige utsedda ledamöterna av inskrivningsnämnd. Till detta

förslag kan jag ansluta mig, särskilt i betraktande därav att de intressen,

som omförmälda civila ledamöter skola tillgodose, torde, i händelse be­

svär anföras över inskrivningsnämnds beslut eller skilda meningar inom

nämnden i någon fråga komma till synes, bliva beaktade av inskrivnings-

revisionen, av vars fem ledamöter tre utgöras av i nyssnämnd ordning

utsedda civila personer. Därest emellertid den ene av inskrivningsnämnds

sistnämnda två ledamöter borttages, torde för ett lämpligare avvägande av

uti inskrivningsnämnd ingående militära och civila representanter rull-

föringsbefälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren) icke vidare böra vara leda­

mot av inskrivningsnämnd, utan allenast närvara vid inskrivningsnämnds

sammanträden för att lämna nämnden nödigt biträde samt föra längder

och dylikt. Generalskommissionen — som i övrigt icke haft något att

erinra mot här föreslagen organisation av inskrivningsnämnderna — har

visserligen såsom sin åsikt uttalat, att rullföringsbefälhavaren borde såsom

Kungl. Mcij;ts proposition nr 20.

hittills vara ledamot av sådan nämnd, enär lian i regel besutte en för

dess arbete synnerligen betydelsefull författningskunskap. Denna torde

emellertid tillfullo kunna utnyttjas, utan att rullföringsbefälliavaren ingår

såsom ledamot av nämnden.

Med avseende särskilt å den enligt den nya värnpliktsorganisationen i

viss mån ökade betydelsen av läkarens funktioner, synes mig denne böra

ingå såsom inskrivningsnämnds tredje ledamot. Härigenom skulle ock

enligt min uppfattning inskrivningsnämnd komma att erhålla en lämpligt

avvägd sammansättning.

Slutligen torde den officer ur marinen, som enligt gällande ordning

skall närvara vid vissa inskrivningsförrättningar, med hänsyn till det min­

skade antal å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som enligt den nya

organisationen torde komma att tilldelas marinen, utan större olägenhet

kunna undvaras.

Sammanfattar jag det ovan anförda, föreslår jag alltså, att inskrivnings­

nämnd skall bestå av en regementsofficer såsom ordförande, en läkare

och en av vederbörande landsting (stad, som ej deltager i landsting) ut­

sedd icke militär ledamot, samt att nämnden skall biträdas av rullförings-

befälhavaren (sj örullföringsbefälhavaren).

Därest inskrivningsnämnd erhåller nu föreslagen sammansättning, torde

för sådan nämnds beslutförhet böra fordras, att samtliga ledamöter äro

närvarande.

Den besparing, som skulle föranledas av den sålunda av mig föreslagna

ändrade organisationen av inskrivningsnämnderna, torde, enligt verkställd

approximativ beräkning, komma att uppgå till omkring 84,000 kronor

för år.

H. De värnpliktigas avlöning.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser åtnjuta de värnpliktiga under

fredstjänstgöring, förutom underhåll och beklädnad in natura, även viss

kontant ersättning. Denna ersättning utgår dels i form av penningbidrag

och dels i form av penningtillskott.

Yad penningbidraget beträffar, utgår detta till samtliga värnpliktiga under

all slags tjänstgöring, och utgör detsamma under första tjänstgöring och

repetitionsövning 50 öre om dagen samt under reservtruppövning och

landstormsövning 1 krona om dagen.

Penningtillskott åter utgår endast till sådana beväringen tillhörande värn­

pliktiga, som tjänstgöra såsom underbefäl. Under tiden för sådan tjänst­

göring äga de åtnjuta — utöver penningbidraget — 25 öre om dagen

utom under tredje repetitionsövningen vid fotfolket, då penningtillskottet

utgår med 50 öre om dagen till dem, som tjänstgöra såsom underbefäl

och uttagits enligt § 26 mom. 2 värn pliktslagen.

Med hänsyn till den av försvarsrevisionen förutsatta omläggningen av

värnpliktstjänstgöringen har revisionen (Del 1, sid. 235) föreslagit, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

95

Nuvarande

bestämmelser.

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

penningbidraget skulle utgå för ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga

med 25 öre om dagen samt för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga

med 50 öre om dagen under den första tjänstgöringen (sommarrekrytskola)

ävensom under den tid, vederbörande fullgjorde honom åliggande tjänst­

göring i en följd, samt med 75 öre om dagen under annan tjänstgöring

(vinterrekrytskola, repetitionsövning). Till de i landstormsövning deltagande

värnpliktiga skulle såsom hittills utgå ett penningbidrag av 1 krona om

dagen. Penningtillskott skulle enligt revisionens förslag icke utgå.

Yad penningbidraget beträffar, må till en början erinras därom, att detta

enligt 1901 års härordning utgick med 20 öre om dagen under den första

tjänstgöringen (rekrytskolan), vilken omfattade 150 dagar vid infanteriet

och trängen samt 281 dagar vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrup­

perna, ävensom under den tid, värnpliktig fullgjorde hela den honom ålig­

gande tjänstgöring i eu följd, samt med 50 öre om dagen under annan

tjänstgöring. I samband med den år 1914 beslutade utsträckningen av

värnpliktstjänstgöringen, varigenom första tjänstgöringen vid infanteriet

bestämdes till 250 dagar, höjdes emellertid penningbidraget till sitt nu­

varande belopp eller 50 öre om dagen under all tjänstgöring utom under

reservtrupp- och landstormsövning. Då nu tjänstgöringstiden för flertalet

värnpliktiga kommer att bliva avsevärt kortare än enligt 1901 års värn­

pliktslag, synes eu nedsättning av penningbidraget för dessa värnpliktiga

vara fullt motiverad. Med utgångspunkt från det enligt 1901 års här­

ordning bestämda penningbidraget och med hänsyn tagen till penningvär­

dets fall synes penningbidraget skäligen böra utgå med ett grundbelopp

av 30 öre. Till skillnad från vad försvarsrevisionen föreslagit men i likhet

med vad uti den vid revisionens förslag fogade socialdemokratiska reser­

vationen förutsatts, torde penningbidraget vidare böra utgå med olika

belopp i förhållande till tjänstgöringstidens längd, utan hänsyn till det

antal omgångar, vari tjänstgöringen fullgöres. Med tillämpning av vad nu

sagts och då första tjänstgöringen jämte den omedelbart därpå följande

repetitionsövningen för flertalet värnpliktiga vid infanteriet, trängen och

intendenturtrupperna omfattar en tid av sammanlagt 145 dagar, synes pen­

ningbidraget jämväl vid övriga truppslag böra utgå med 30 öre om dagen

under de 145 första dagarna av tjänstgöringstiden. Från och med den

146:te till och med den 240:de dagen, gränsen för det stora flertalet

värnpliktiga vid specialvapen, torde penningbidraget skäligen böra utgå med

ett till 50 öre om dagen förhöjt belopp. Från och med den 241:sta

dagen synes det böra höjas till 75 öre om dagen. I fråga om penning­

bidraget under landstormsövning ifrågasättes icke någon ändring; i likhet

med vad för närvarande är fallet, bör det sålunda utgå med 1 krona om

dagen.

Med hänsyn till den förhöjning av penningbidraget, som föreslagits efter

viss tids tjänstgöring, torde, såsom försvarsrevisionen även förutsatt, pen­

ningtillskott icke böra till någon värnpliktskategori utgå.

96

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

97

III. Freds organisationen.

A. Lantförsv arets kommandoexpedition.

Lantförsvarets kommandoexpedition, vilken liar att handlägga kommando­

mål rörande armén, består för närvarande av:

1 chef,

1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,

3 kompaniofficerare ur generalstaben,

1 registrator,

inkommenderade officerare å aktiv stat och pensionsstat i mån av behov

samt

1 förste expeditionsvakt.

Till kommandoexpeditionens personal plägar jämväl hänföras chefens

för försvarsdepartementet adjutant, vartill beordras en kompaniofficer ur

generalstaben.

Såsom biträden vid expeditionsarbetet inom kommandoexpeditionen

beordras erforderligt antal underofficerare eller underbefäl — vanligen

furirer — ur de i Stockholm förlagda truppförbanden.

Förutom nu nämnda personal tjänstgör även i kommandoexpeditionen

i och för sin utbildning ett visst antal aspiranter vid generalstaben.

För ärendenas handläggning är kommandoexpeditionen organiserad å

särskilda detaljer.

Enligt försvarsrevisionens förslag skulle lantförsvarets kommandoexpedition

bestå av följande personal, nämligen:

1 chef, regementsofficer, med arvode å försvarsdepartementets stat,

1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,

3 kompaniofficerare ur generalstaben,

5 pensionerade officerare såsom chefer för registrators-, värnplikts-, bok-,

personal- och rulldetaljerna, samtliga med arvoden å departementets stat,

2 kompaniofficerare å aktiv stat, beordrade ur truppförbanden,

2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare med

arvoden å departementets stat och

1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.

Beträffande den såsom adjutant åt departementschefen beordrade general­

stabsofficeren har revisionen framhållit, att hans huvudsakliga sysselsättning

vore att förestå kommandoexpeditionens rulldetalj. Enligt revisionens upp­

fattning vore de göromål, som ålåge ifrågavarande befattningshavare, av

den natur, att det icke kunde anses motiverat att för deras ombesörjande

taga i anspråk en så högt kvalificerad arbetskraft som en generalstabs­

officer. Yad adjutantsgöromålen beträffade, bestode dessa huvudsakligen

uti att förmedla personliga sammanträffanden med departementschefen, att

tillhandagå med upplysningars inhämtande och mindre utredningars verk-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. IT A käft. (Nr 20.) 212523

7

Nuvarande

organisation

Försvars-

revisionen.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Generals

kommis­

sionen.

Departements­

chefen.

ställande samt att vara departementschefen följaktig under förekommande

tjänsteresor. För ifrågavarande ändamål torde emellertid, lika litet som

i övriga statsdepartement, någon särskild person behöva beräknas. Därest

departementschefen under förekommande resor behövde vara åtföljd av

någon officer, kunde sådan lämpligen erhållas från kommandoexpeditionen.

Yad arbetet å rulldetaljen anginge, bestode detta huvudsakligen i att föra

och årligen till trycket befordra arméns rulla. Detta arbete syntes revi­

sionen lämpligen kunna överlämnas åt en pensionerad officer mot åtnjutande

av skäligt arvode från departementets stat. I den mån biträde erfordrades,

torde sådant böra lämnas av de i expeditionen inkommenderade officerarna.

Generalskommissionen har anfört, att, i likhet med vad nu vore fallet,

en kompaniofficer ur generalstaben borde beordras såsom adjutant hos

departementschefen, icke minst med tanke på det numera allt oftare in­

trädande förhållandet, att ledningen av försvarsdepartementet anförtroddes

åt civil person. Med hänsyn härtill borde antalet kompaniofficerare ur

generalstaben upptagas till 4, men däremot någon pensionerad officer icke

beräknas som chef för rulldetaljen. Den inom kommandoexpeditionen

nyinrättade detaljen för »Tjänstemeddelanden rörande Lantförsvaret»

(»T. L.-detaljen») vore icke omnämnd i revisionens betänkande. För denna

detaljs chef borde å kommandoexpeditionens stat beräknas ytterligare ett

arvode (åt pensionerad officer).

Generalskommissionens förslag, att ett arvode för en pensionerad officer

bör beräknas för den s. k. »T. L.-detaljen» finner jag mig böra biträda.

I anslutning till vad försvarsrevisionen anfört, anser jag vidare, att den

hittillsvarande chefen för rulldetaljen bör utbytas mot en pensionerad

officer. Med hänsyn därtill, att bokdetaljen på senare tid i besparings­

syfte övertagit den förut till kungl. boktryckeriet förlagda förlagsverksam­

heten beträffande arméns böcker och vissa blanketter, synes slutligen

ytterligare en pensionerad officer böra mot arvode å departementets stat

anställas å kommandoexpeditionen såsom biträde åt chefen för bokdetaljen.

Yid lantförsvarets kommandoexpedition bör alltså följande personal

finnas, nämligen:

1 chef, regementsofficer, med arvode å försvarsdepartementets stat,

1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,

3 kaptener ur generalstaben,

7 pensionerade officerare, därav 6 såsom chefer för registrators-, värn­

plikts-, bok-, personal- och rulldetaljerna ävensom detaljen för »Tjänste-

meddelanden rörande Lantförsvaret» samt 1 såsom biträde åt chefen för

bokdetaljen, samtliga med arvoden å departementets stat,

2 kompaniofficerare å aktiv stat, beordrade ur truppförbanden,

2 pensionerade sekundofficerare *) såsom expeditionsassistenter med arvoden

å departementets stat och

1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.

b Den nuvarande benämningen »underofficer» förutsattes (sid. 160) bliva utbytt mot be­

nämningen »sekundofficer», vilken benämning därför användes här och i det följande.

Kumjl. Maj:t» proposition nr 20.

99

B. Arméförvaltningen.

Arméförvaltningen utgöres av fyra departement och en styrelse, nämligen:

artilleridepartementet,

fortifikationsdepartementet,

intendentsdepartementet,

civila departementet samt

sj ukvårdsstyrelsen.

Den å arméförvaltningens stat uppförda personalen utgöres av:

Nuvarande

organisation.

Civil personal:

1 generalkrigskommissarie,

4 krigsråd,

13 tjänstemän i 15. lönegraden (sekreterare och kamrerare, sekreterare,

krigskassor, revision skommissarier, kamrerare samt ombudsman),

16 tjänstemän i 13. lönegraden (bokhållare, notarier, registrator samt

revisorer),

1 domäntjänsteman,

5 kvinnliga kontorsskrivare,

8 kvinnliga kanslibiträden,

13 kvinnliga kontorsbiträden,

1 förste expeditionsvakt och

6 expeditionsvakter.

Civilmilitär personal (å sjukvårdsstyrelsen):

1 generalfältläkare,

1 överfältläkare,

1 överfältveterinär,

1 byråassistent, regementsläkare,

1 byråassistent, regementsveterinär,

1 assistent, bataljonsläkare, och

1 förrådsvaktmästare.

Den å andra stater uppförda, till arméförvaltningen hörande militära

och civilmilitära personalen utgöres av:

å artilleridepartementet: generalfälttygmästaren, fälttygmästaren, 6 artil­

leristabsofficerare och 7 departementsskrivare;

å fortifikationsdepartementet: chefen för fortifikationen, regementsoffice­

rare, officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behov;

å intendentsdepartementet: generalintendenten, 2 regementsofficerare,

officerare och underofficerare vid intendenturkåren efter behov; samt

å sjukvårdsstyrelsen: 1 officer vid intendenturkåren och 1 förvaltare vid

intendenturkåren.

Med anledning av den under de senare åren inträdda ökningen av göro-

målen inom arméförvaltningen liar från och med år 1920 en förstärkning

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

För svar s-

revisionen.

Arméförvalt­

ningen.

Departements­

chefen.

av den civila personalen visat sig nödvändig. På grund därav att fråga

uppstått om en omorganisation av ämbetsverket, har emellertid den ytter­

ligare erforderliga personalen icke uppförts å ordinarie stat. Ifrågavarande

extra personal har intill den 1 juli 1923 utgjorts av:

1 byråchef,

1 kvinnlig kontorsskrivare,

3 sekreterare,

1 kvinnligt kanslibiträde och

1 notarie,

1 expeditionsvakt.

Från och med sistnämnda dag hava emellertid jämlikt beslut av 1923

års riksdag två av de extra sekreterarbefattningarna indragits.

Försvarare visionen har (Del 1, sid. 261) erinrat om att ett av särskilda

sakkunniga avgivet förslag om organiserande av ett för försvaret i dess

helhet gemensamt centralt ämbetsverk vore utställt till vederbörande myn­

digheter för yttrande, samt med hänsyn härtill ansett sig icke böra när­

mare ingå på frågan rörande arméförvaltningens organisation, och detta så

mycket mindre som denna icke med nödvändighet behövde lösas i sam­

band med frågan om själva försvarsorganisationen. Enligt revisionens upp­

fattning torde det ock vara lämpligast att uppskjuta förvaltningsfrågans

slutliga avgörande, till dess statsmakterna fattat definitivt beslut rörande

försvarsväsendets allmänna organisation och omfattning. Först därefter

syntes det vara möjligt att fullt överblicka, huru den centrala förvaltningen

lämpligen borde ordnas och vilka besparingar på området vore möjliga att

genomföra. Uti sina beräkningar av kostnaderna för den av revisionen

föreslagna härordningen hade revisionen ansett sig kunna utgå från, att en

besparing, motsvarande kostnaderna för den för närvarande å extra stat

uppförda personalen, borde kunna göras.

Beträffande den å sjukvårdsstyrelsen anställda personalen borde enligt

revisionens mening assistenten utbytas mot eu generalstabsofficer samt

officeren ur intendenturkåren och förvaltaren utbytas mot 1 pensionerad

officer såsom redogörare respektive 1 pensionerad underofficer såsom för­

valtare.

Arméförvaltningen har bland annat framhållit, att från och med den 1

juli 1923 en sammanlagd nedsättning i de till arméförvaltningen anslagna

medel, i huvudsak motsvarande de tidigare kostnaderna för personalen å

extra stat, kommit till stånd. Arméförvaltningen hemställde därför, att

några ytterligare personalminskningar icke måtte vidtagas ävensom att de

nu pa extra stat kvarstående befattningarna snarast möjligt måtte uppföras

på den ordinarie staten för arméförvaltningen. I samband härmed hade

arméförvaltningens fortifikationsdepartement anfört, att då tillräcklig erfaren­

het om behovet av departementets värmebyrå nu förelåge, å byrån tjänst­

görande personal borde uppföras å ordinarie stat. •

I likhet med försvarsrevisionen ävensom generalstabschefen håller jag

före, att frågan om arméförvaltningens organisation bör uppskjutas, till

dess statsmakterna i fattat definitivt beslut rörande försvarsväsendets all-

101

manna organisation och omfattning. Önskvärt är dock, att frågan om hela

förvaltningens organisation snarast möjligt upptages till avgörande. De

beskärningar av försvarsorganisationen, som kunna befinnas nödvändiga,

böra nämligen icke ensidigt drabba de vitalaste delarna av försvarsorgani­

sationen, truppernas organisation och utbildning, utan även och om möjligt

i lika grad förvaltningen, den högre såväl som den lägre. Förvaltnings­

organisationen måste därför förenklas, så långt detta är möjligt, utan

att dess effektivitet därav blir lidande.

Mot de av revisionen föreslagna förändringarna i fråga om den vid sjuk­

vårdsstyrelsen tjänstgörande personalen har jag icke något att erinra. Med

revisionen är jag ock ense därom, att en besparing motsvarande kostna­

derna för den för närvarande å extra stat uppförda personalen för fram­

tiden bör kunna göras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

C. Härens organisation i fred på högre och lägre trupp­

förband.

I det föregående (sid. 27 o. ff.) har angivits, att antalet arméfördelningar

i fred fortfarande bör vara sex, samt att Boden bör bibehållas såsom fäst­

ning. Ävenledes har framhållits, att särskilda trupper fortfarande erfordras

för Gotlands försvar. Den nuvarande indelningen i fred av härens trupper

på sex arméfördelningar, Bodens trupper och Gotlands trupper bör alltså

bibehållas.

1. Arméfördelningarna.

För närvarande ingå enligt fredsorganisationen i varje arméfördelning

städse 4 infanteriregementen, 1 kavalleriregemente, 1 artilleriregemente och

1 trängkår. I det föregående (sid. 29) har framhållits, att antalet i armé­

fördelning ingående infanteriregementen fortfarande bör vara 4. Icke heller

i fråga om övriga, i arméfördelning i fred städse ingående truppförband bör

ändring ske.

Förutom ovan avsedda truppförband ingå för närvarande jämväl vissa

andra truppförband i fred i arméfördelningarna, nämligen:

Karlskrona och Yaxholms grenadjärregementen, avsedda att vid mobili­

sering utgöra infanteribesättningar i Karlskrona och Yaxholms kustfäst­

ningar ;

Skånska husar- och dragonregementena, avsedda att jämte en ridande

division ur Wendes artilleriregemente vid mobilisering bilda en självständig

kavallerifördelning;

Positionsartilleriregementet och Karlsborgs artillerikår, avsedda att vid

mobilisering uppsätta fälthärens tunga artilleriformationer;

Svea, Göta och Norrlands ingenjörkårer1) samt Fälttelegrafkåren utom *)

*) Norrlands ingenjörkår är avsedd att förläggas till Östersund. I avvaktan på kasern-

etablissements uppförande är kåren tillsvidare uppdelad på Svea och Göta ingenjörkårer.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ett till Boden förlagt detachement, avsedda att vid mobilisering uppsätta

för fälthären, kustfästningarna m. m. erforderliga ingenjörformationer; samt

första, andra och fjärde intendentur kompanierna1), avsedda att vid mo­

bilisering uppsätta för fälthären m. m. erforderliga intendenturformationer.

Beträffande ifrågavarande truppförband torde i detta sammanhang föl­

jande böra anföras.

Som i det föregående (sid. 33) omförmälts, har jag funnit mig böra

föreslå indragning av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, enär

behovet av infanteribesättningar i Karlskrona och Yaxholms kustfästningar

synes mig kunna tillgodoses på ett någorlunda betryggande sätt, därest

det erforderliga infanteriet vid mobilisering ställes till förfogande av andra

infanteriregementen. För ett dylikt avdelande av infanteri vid mobilise­

ring till de båda kustfästningarna böra uppenbarligen tagas i anspråk de

i närheten av dessa fästningar förlagda infanteriregementena. Med hänsyn

härtill torde Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet

tillsammans böra mobilisera den för Karlskrona fästning erforderliga samt

Svea och Göta livgarden tillsammans den för Yaxholms fästning erfor­

derliga infanteribesättningen. Då ifrågavarande regementen givetvis sam­

tidigt måste vara i stånd att vid mobilisering uppsätta vederbörligt, för

respektive arméfördelningar avsett infanteri, kräves vid desamma förstärk-,

ning av befälskadern samt den värnpliktiga linjekontingenten. Personalen

vid dessa regementen bör i nödig utsträckning beredas tillfälle att redan

i fred sätta sig in i de särskilda förhållanden, som råda vid försvaret av

respektive fästningar. Med hänsyn härtill böra för ifrågavarande rege­

menten övningar äga rum under behörig samverkan med fästningarnas olika

försvarsmedel.

Enligt vad i det föregående (sid. 30) nämnts, anser jag mig böra föreslå,

att kavallerifördelningen och Wendes artilleriregementes ridande division

indragas. Av det skånska kavalleriet kommer vid sådant förhållande endast

att kvarstå ett för första arméfördelningen avsett kavalleriregemente, vilket

lämpligen torde böra benämnas Skånska kavalleriregementet. Då Skånska

dragonregementets nuvarande etablissement, som i det följande närmare

omförmäles, avses att tagas i anspråk för förläggning av Södra skånska

infanteriregementet, kommer för Skånska kavalleriregementets förläggning

att stå till förfogande ettdera av etablissementen i Malmö och Hälsingborg.

Därvid bör företräde givas åt det senare, enär detta ur såväl förläggnings-

som övningssynpunkt bestämt är att föredraga. Att beakta är även, att

staten enligt med Hälsingborgs stad träffad överenskommelse iklätt sig

skyldighet att hava ett kavalleritruppförband förlagt till staden.

Positionsartilleriregementet är för närvarande beväpnat med 15 cm.

haubitser. Denna materiel bör, i enlighet med vad försvarsrevisionen före- *)

*) Fjärde intendenturkompaniet är avsett att förläggas till Östersund. I avvaktan på

uppförande av förplägnadsanstalter därstädes är kompaniet för närvarande förlagt i

Sollefteå.

103

slagit, i viss utsträckning överföras till fördelningsartilleriregementena för

komplettering av (leras beväpning. Å andra sidan torde till 1 ositions-

artilleriregementet böra överflyttas dels den tunga fältartillerimateiiel, som

för närvarande omliänderhaves av Karlsborgs artillerikår, och dels de av

Fälttelegrafkåren för närvarande organiserade fältballongformationerna, vilka

i fiilt huvudsakligen användas för ledning av artilleriets, främst det tunga

artilleriets, eld. I sammanhang härmed torde regementet lämpligen böra

benämnas Arméartilleriregementet.

Vad luftvärnsartilleriet beträffar, gör dess speciella natur det önskvärt, att

ledningen av detta vapen kan odelat ägna sig åt detsamma. Förläggningsorten

för luftvärnsartilleriet bör väljas med hänsyn till möjligheten att erhålla

lämplig skjutplats och ofta förekommande samövningar med flygformationer.

Dessa omständigheter synas göra det lämpligare att överlåta luftvärnsartilleri-

materielen på Karlsborgs artillerikår och bibehålla dennas nuvarande för­

läggning, där skjutningar kunna utföras över Vättern och samövningar lätt

ordnas med de vid Malmslätt förlagda flygformationerna. I samband här­

med synes Karlsborgs artillerikår böra benämnas Luftvärnsartilleriregementet.

Enär de för närvarande av ingenjörtrupperna uppsatta fältbelysningsforma-

tionernas verksamhet huvudsakligen ansluter sig till luftvärnsartilleriet, böra

dessa formationer överföras till nämnda regemente.

Svea, Göta och Norrlands ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren äro fort­

farande erforderliga. För Norrlands ingenjörkår synes på grund av dar­

med förenade kostnader något särskilt kasernetablissement icke böra upp­

föras, utan torde densamma, på sätt försvarsrevisionen föreslagit, lämp­

ligen böra förläggas i Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissement,

varest på grund av den ändrade organisation, som jag kommer att föreslå

för infanteriet, nödigt utrymme för personalens förläggning kan beredas.

På grund av utvecklingen på signalväsendets område måste Fälttelegraf­

kåren utvidgas till att omfatta eu telegraf- och eu radiobataljon. Med

hänsyn härtill synes kåren böra erhålla benämningen Fälttelegraf regementet.

Till följd av organiserandet av ett särskilt flygvapen kommer det nuva­

rande flygkompaniet icke att ingå i sistnämnda regemente.

Första, andra och fjärde intendenturkompanierna komma alltjamt att

vara erforderliga.

2. Bodens trupper.

Enligt 1914 års härordning skola Bodens trupper utgöras av följande

till fästningen förlagda truppförband, nämligen:

Norrbottens regemente;

Norrbottens kavallerikår;

Bodens artilleriregemente;

Fälttelegrafkårens detachement i Boden;

Bodens ingenjörkår och

Tredje intendenturkompaniet.

Kungl. Maj:ta proposition nr 20.

104

A\ dessa truppförband är Norrbottens kavallerikår ännu icke uppsatt.

I Boden är vidare för närvarande förlagd en till sjätte arméfördelningen

hörande truppavdelning, nämligen ett detachement (III divisionen) av Norr­

lands artilleriregemente.

Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår

och Tredje intendenturkompaniet måste allt fortfarande ingå i Bodens

trupper. Såsom försvarsrevisionen föreslagit, torde däremot Fälttelegraf­

kårens detachement i Boden böra uppgå i Bodens ingenjörkår. I över­

ensstämmelse med vad jag ovan anfört i fråga om Arméartilleriregementet,

bör dock nämnda detachement» ballongmateriel överföras till Bodens artilleri­

regemente.

I samband med framläggande av det förslag angående organiserande av

Norrbottens militärområde, varom jag i det föregående (sid. 31) uttalat

mig, har försvarsrevisionen föreslagit, att eu ur Norrlands dragonregemente

detacherad skvadron ävensom en nvuppsatt fältartillerikår, Norrbottens

artillerihår, skulle förläggas till Boden. Dessa trupper skulle avses för det

tidiga gränsförsvaret, och hade revisionen kommit till den uppfattningen,

att i fråga om kavalleri en skvadron härför vore tillfyllest. Den år 1914

beslutade Norrbottens kavallerikår kunde alltså enligt revisionens mening

indragas.

Uppenbart är, att dessa båda truppförband hava ett betydande värde

med hänsyn till det tidiga gränsförsvaret, även i det fall att Norrbottens

militärområde icke organiseras. Jag finner mig därför böra förorda, att

ifrågavarande skvadron och artillerikår uppsättas. Dessa båda truppförband

hora i fredstid ingå i Bodens trupper enligt de särskilda bestämmelser, som

Konungen kan komma att utfärda.

Efter uppsättandet av Norrbottens artillerikår erfordras icke vidare att

ur Norrlands artilleriregemente detachera något truppförband till Boden.

Ur sjätte arméfördelningens synpunkt innebär detta, som också försvars­

revisionen framhållit, eu stor fördel.

3. Gotlands trupper.

Gotlands trupper böra framdeles liksom för närvarande utgöras av Got­

lands infanteriregemente samt Gotlands artillerikår.

4. De lägre truppförbandens förläggning.

Till följd av den av mig föreslagna härorganisationen måste vissa änd­

ringar m. m. vidtagas beträffande de lägre truppförbandens förläggning.

Enligt vad jag i det föregående (sid. 30) framhållit, bör en striclsvagn-

bataljon om tre kompanier organiseras vid infanteriet. Denna bataljon

synes böra förläggas till Stockholm, enär möjligheterna till studier och

fortsatta försök med stridsvagnar äro störst vid förläggning i huvudstaden,

dar aven tillgång å teknisk personal bland de värnpliktiga samt å verk­

städer för materielens underhåll och vård m. m. i regel är större än å

Kungl. Majds proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

övriga orter. Att beakta är även, att terrängen å det i Stockholms närhet

belägna Järvafältet nr övningssynpunkt är synnerligen gynnsam för strids­

vagnförbanden. Ifrågavarande bataljon bör lämpligen organiseras såsom en

underavdelning av Svea livgarde. Utrymmet i nämnda regementes kasern

medgiver emellertid icke bataljonens förläggning därstädes. Vid sådant

förhållande synes bataljonen böra förläggas i Svea artilleriregementes kasern,

där erforderligt förläggningsutrymme — utom under repetitionsövningarna -

kan beredas. Under nämnda övningar torde bataljonen böra för övningar­

nas bedrivande förläggas till Järvafältet eller detacheras till utom huvud­

staden förlagda infanteriförband. Svea artilleriregemente skulle alltså under

repetitionsövningarna förfoga över hela kasernetablissementet.

Ett uppförande av det för Södra skånska infanteriregementet beslutade

kasernetablissementet i Lund skulle vara förenat med stora kostnader.

Till följd av den föreslagna indragningen av Skånska dragonregementet

kunna emellertid kasernerna i Ystad disponeras för nämnda infanterirege­

mentes förläggning. För att så skall kunna ske, erfordras visserligen ut­

förandet av vissa byggnadsarbeten, men kostnaderna härför komma enligt

företagna undersökningar att högst väsentligt understiga dem, som skulle

föranledas av uppförandet av erforderliga kasernbyggnader i Lund. Att

Ystad med hänsyn till sitt läge vid kusten och sina för ett infanterirege­

mente mindre goda utbildningsförhållanden icke är ur förläggningssynpunkt

fullt tillfredsställande, kan visserligen icke bestridas, men genom att bibe­

hålla regementets gamla övningsplats Revinge och dit förlägga repetitions-

övningar m. m. torde en del av de med Ystad såsom förläggningsort för­

bundna olägenheterna kunna undanröjas. Jag finner mig därför böra

föreslå, att Södra skånska infanteriregementet förlägges till Ystad.

Den för Bodens trupper föreslagna skvadronen torde böra förläggas i det

för Norrbottens kavallerikår avsedda etablissementet och den för samma

trupper avsedda artillerikåren i Norrlands artilleriregementes detachements

kasern i Boden.

Arméartilleriregementet synes böra förläggas till Positionsartillerirege-

mentets nuvarande kasern i Stockholm. Då utrymmet därstädes emellertid

icke är tillfyllest, torde regementet för sin förläggning även böra disponera

över det i kasernens nära grannskap belägna Fredrikshov, varjämte rege­

mentets ballongbatteri — liksom nu Fälttelegrafkårens ballongkompani —

bör förläggas vid Nedre Frösunda å Järvafältet.

Första intendenturkompaniet, vilket för närvarande är förlagt å Frediksliov

och för vilket annan lämplig förläggning icke kan erhållas i huvudstaden,

torde böra förläggas till Örebro, vilken ort ur mobiliseringssynpunkt är

lämpligt belägen och varest sam övningar med trängtrupper kunna äga rum.

Erforderliga förläggningslokaler kunna utan svårighet erhållas i Livrege­

mentets grenadjärers kasernetablissement.

Vardera Svea och Göta ingenjörkår organiserar för närvarande ett sär­

skilt fästningsingenjörkompani, avsett för Vaxholms respektive Karlskrona

105

106

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

kustfästning. Ifrågavarande båda kompanier äro icke förlagda tillsammans

med vederbörande kårer, utan i egna kasernetablissement, Svea ingenjör­

kårs fästningsingenjörkompani å Vaxön i Stockholms skärgård och Göta

ingenjörkårs fästningsingenj örkompani i eget kasernetablissement i Karls

krona. Båda desSa kompanier böra allt fortfarande bibehållas. För vin­

nande av erforderliga besparingar finner jag mig emellertid, i likhet med

försvarsrevisionen, böra föreslå, att det till Vaxön nu förlagda fästnings-

ingenjörJcompaniet ur Svea ingenjörlcår förlägges tillsammans med kåren i

övrigt i dess nyuppförda kasernetablissement invid Järvafältet, varest

erforderligt utrymme blir tillgängligt. Denna anordning förutsätter dock,

att tillfälle beredes fästningsingenjörkompaniet att under fred bedriva

erforderliga övningar inom Vaxholms fästning. Göta ingenjörkårs fäst­

ningsingenj örkompani bör däremot även framdeles vara förlagt i Karls­

krona.

Sedan åtskilliga år tillbaka har Fälttelegrafkåren varit förlagd till Marie-

berg invid Stockholm. Med anledning av den utökning, kåren erhöll

genom 1914 års härordning, ävensom det bristfälliga skick, vari de nu­

varande förläggningslokalerna befinna sig, beslöt 1916 års riksdag, att

nytt kasernetablissement för kåren skulle uppföras å Järvafältet, samt be­

viljade för ändamålet ett anslag av 1,998,000 kronor, ett belopp som på

grund av den sedermera under krisåren inträdda prisstegringen av arméför­

valtningen år 1920 beräknades kräva ett tillskott av icke mindre än

3,197,000 kronor. På grund av den sålunda avsevärt ökade byggnads-

kostnaden ävensom med hänsyn till den förestående revisionen av försvars-

väsendet förordnade emellertid Kungl. Maj:t den 11 april 1919, att med

fortsättandet av arbetena för uppförande av ifrågavarande kasernetablisse­

ment skulle tillsvidare anstå. Endast vissa grundläggningsarbeten hava

hittills blivit utförda. Av det beviljade anslaget återstå oanvända 1,714,500

kronor.

Försvarsrevisionen har ansett det nödvändigt att bereda Fälttelegraf -

kåren en annan förläggning. På grund av de med uppförandet av nytt

kasernetablissement förenade avsevärda kostnaderna föresloge revisionen

emellertid att förlägga kåren till det för de båda livgrenadjärregementena

nyuppförda kasernetablissementet i Linköping, varest till följd av den utav

revisionen föreslagna organisationen erforderligt utrymme utan större svå­

righet kunde beredas.

Med hänsyn till därmed förenade kostnader bör även eldigt min åsikt

uppförandet av ett nytt kasernetablissement för Fälttelegrafregementet för

närvarande icke ifrågasättas. I enlighet med vad jag i det föregående

(sid. 103) omnämnt, avses regementet bliva organiserat å en radio- och

en telegrafbataljon. Radiobataljonen synes lämpligen böra förläggas i

Västmanlands regementes etablissement i Västerås, vilken stad på grund

av där befintlig elektrisk industri är en lämplig förläggningsort för denna

bataljon. Det erforderliga förläggningsutrymmet kan utan svårighet bere­

107

das, dock måste med hänsyn till förläggningsförliållandena under repeti­

tion so vni litania eu mindre barackbyggnad uppföras för \ ästmanlands rege­

mente. l)en återstående delen av Fälttelegrafregementet är icke större,

än att densamma kan erhålla eu tämligen tillfredsställande förläggning i

det nuvarande etablissementet vid Marieberg. Den för Fälttelegrafrege-

mentet sålunda föreslagna delade förläggningen är givetvis i vissa av­

seenden förenad med olägenheter och torde därför böra anses vara av

provisorisk karaktär. Man torde kunna räkna med att medel för upp­

förande av nytt etablissement för regementet framdeles kunna erhållas

genom försäljning av Mariebergsområdet.

Fjärde intendenturkompaniet, avsett att förläggas till Östersund, är för

närvarande förlagt i Sollefteå i avvaktan på uppförande av förplägnads-

anstalten i Östersund. Enligt försvarsrevisionens förslag skulle kompaniet

förläggas till Norrlands artilleriregementes kasernetablissement i Östersund.

Då nämnda förpliignadsanstalt icke av mig föreslås komma till utförande

och då Sollefteå ur flera synpunkter är en lämplig förläggningsort för

intenden turtrupp er, bör kompaniet enligt min asikt fortfarande vara föllagt

därstädes. Den nuvarande förläggningen å Sollefteå läger är emellertid

mindre tillfredsställande. Det synes därför lämpligt att förlägga kompaniet

i Yästernorrlands regementes etablissement, där erforderligt förläggnings-

utrymme utan svårighet kan beredas. Kompaniet bör dock fortfarande

disponera nödiga förrådslokaler å Sollefteå läger.

Angående förläggningen av Skånska kavalleriregementet, Luftvärnsartilleri-

regementet och Norrlands ingenjörkär har jag redan i det föregående ut­

talat mig.

I det följande (sid. BB5) kommer jag att närmare redogöra för de kost

nader för nybyggnader in. in., vilka äro förenade med den av mig före­

slagna förläggningen av härens truppförband.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 20.

5. Sammanfattning.

En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver alltså vid

handen, att armén i fred skulle komma att bestå av följande truppförband,

nämligen:

Infanteriet:

Svea livgarde med stridsvagnbataljon förlagt i

Göta livgarde

*

*

Livregementets grenadjärer

förlagda »

Första livgrenadjärregementet

förlagt »

Andra livgrenadjärregementet

»

*

Västgöta regemente

»

*

Upplands infanteriregemente

»

»

Skaraborgs regemente

»

Södermanlands regemente

»

»

Kronobergs regemente

*

*

Stockholm;

» ;

Örebro;

Linköping;

»

Vänersborg;

Uppsala;

Skövde;

Strängnäs;

Växjö;

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Jönköpings regemente

förlagt i Jönköping;

Dalregementet

»

Falun;

Hälsinge regemente

»

» Gävle;

Alvsborgs regemente

»

Borås;

Hallands regemente

Halmstad;

Bohusläns regemente

»

» Uddevalla;

Västmanlands regemente

»

» Västerås;

Norrbottens regemente

»

Boden;

Västerbottens regemente

»

» Umeå;

Kalmar regemente

»

» Eksjö;

Värmlands regemente

»

» Karlstad;

Jämtlands fältjägarregemente

»

» Östersund;

Norra skånska infanteriregementet

»

» Kristianstad;

Södra skånska infanteriregementet

»

» Ystad;

Gotlands infanteriregemente

»

» Visby;

Västernorrlands regemente

»

Sollefteå.

Livgardet til] häst

Livregementets dragoner

Livregementets husarer

Smålands husarregemente

Skånska kavalleriregementet

Norrlands dragonregemente

Svea artilleriregemente

Göta artilleriregemente

Wendes artilleriregemente

Norrlands artilleriregemente

Upplands artilleriregemente

Smålands artilleriregemente

Gotlands artillerikår

Bodens artilleriregemente

Arméartilleriregementet

Luftvärnsartilleriregementet

Norrbottens artillerikår

Kavalleriet:

förlagt i Stockholm;

förlagda »

»

;

»

» Skövde;

förlagt » Eksjö;

»

» Hälsingborg;

»

» Umeå.1)

Artilleriet:

förlagt i Stockholm;

»

» Göteborg;

»

» Kristianstad;

»

» Östersund;

»

» Uppsala;

»

» Jönköping;

förlagd » Visby;

förlagt » Boden;

»

» Stockholm;

»

» Karlsborg;

förlagd » Boden.

Svea ingenjörkår

Göta ingenjörkår

Fälttelegrafregementet

Bodens ingenjörkår

Norrlands ingenjörkår *)

Ingenjörtrupperna:

förlagd i Stockholm;

»

» Karlsborg;2)

förlagt » Stockholm; 3)

förlagd » Boden;

»

» Östersund.

*) En skvadron detacherad till Boden.

8j Fästningsingenjörkompaniet förlagt i Karlskrona.

s) Kadiobataljonen förlagd i Västerås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

109

Svea trängkår

Göta trängkår

Norrlands trängkår

Skånska trängkåren

Yästmanlands trängkår

Östgöta trängkår

Trängtrupperim:

förlagd i Örebro;

» Skövde;

»

» Sollefteå;

» Hässleholm;

»

» Sala;

»

» Linköping.

Intenden turtrupperna:

Första intendenturkompaniet förlagt i Örebro;

Andra intendenturkompaniet

»

» Karlsborg;

Tredje intendenturkompaniet

»

» Boden;

Fjärde intendenturkompaniet

»

» Sollefteå.

Av ovannämnda truppförband ingå i fred:

i Bodens trupper:

Norrbottens regemente,

en skvadron ur Norrlands dragonregemente,

Bodens artilleriregemente,

Norrbottens artillerikår,

Bodens ingenjörkår,

Tredje intendenturkompaniet; samt

i Gotlands trupper:

Gotlands infanteriregemente,

Gotlands artillerikår.

Övriga truppförband indelas i fred, på sätt Konungen bestämmer, i sex

arméfördelningar.

D. Högre staber och inspektioner m. in.

1. Arméfördelningschefer och arméfördelningsstaber.

Chefskapet över arméfördelning utövas av arméfördelningschefen, vilken

är generalsperson med lön från staten för generalitetet.

Arméfördelningschefen har till sitt förfogande eu stab, arméfördelnings-

staben, vilken består av följande personal, nämligen:

1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben,

1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur arméfördelningens truppförband,

1 fortifikationsofficer, kapten ur fortifikationen,

1 fördelningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 expeditionsintendent, kapten ur intendenturkåren,

Nuvarande

organisation.

FÖrsvars-

revisionen.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren, samt

1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren.

Inom arméfördelningsstaben tjänstgöra jämväl underofficerare, nämligen:

1 underofficer ur arméfördelningens truppförband såsom biträde vid

expeditionsarbetet inom staben,

1 underofficer vid fortifikationen såsom biträde åt fortifikationsofficern

samt

1 underofficer ur intendenturkåren såsom biträde åt fördelningsinten-

denten.

I fråga om den vid arméfördelningsstab tjänstgörande personalen bär

försvarsrevisionen (Del 1, sid. 294) endast föreslagit den förändringen,

att de tre underofficerarna för besparingars vinnande skulle utbytas mot

pensionerade underofficerare, för vilka skäliga arvoden borde uppföras å staten

för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

Som i det föregående (sid. 101) omförmälts, äro bärens å fastlandet för­

lagda trupper — med undantag av Bodens trupper — avsedda att allt

fortfarande indelas i sex arméfördelningar.

Mot revisionens förslag beträffande fördelningsstabernas sammansättning

bar jag icke något att erinra. De i staberna tjänstgörande underofficerarna

böra alltså utbytas mot pensionerade sekundofficerare med arvoden upp­

förda å staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

Vid arméfördelningsstab bör alltså följande personal tjänstgöra, näm­

ligen :

1 stabscbef, regementsofficer ur generalstaben,

1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur arméfördelningens truppförband,

1 fortifikationsofficer, kapten ur fortifikationen,

1 fördelningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 expeditionsintendent, kapten ur intendenturkåren,

1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren,

1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren,

1 stabskassör (pensionerad sekundofficer), samt

2 expeditionsassistenter (pensionerade sekundofficerare), tjänstgörande,

den ene i stabsexpeditionen, den andre hos fortifikationsofficern.

2. Brigadcliefer och brigadstaber.

Enligt nuvarande organisation är det till arméfördelningen börande

infanteriet indelat i två infanteribrigader, vardera om två regementen.

Varje infanteribrigad står under befäl av en brigadcbef. Några för brigad-

cheferna avsedda beställningar å stat finnas emellertid icke, utan äro tolv

regementschefer vid infanteriet förordnade att jämte egna beställningar

upprätthålla brigadchefsbefattningarna. Till brigadchef utgår ett årligt

arvode om 600 kronor från staten för generali te tet.

110

Kungl. Majits proposition nr 20.

in

Vid varje infanteribrigad finnes till brigadcheiens biträde eu brigadstab,

bestående av en brigadkvartermästare och eu brigadadjutant, båda beordrade

ur något av arméfördelningens truppförband.

Med anledning av de olägenheter, vilka vore förenade med den nu-

varande brigadchef sinstitutionen, har försvarsrevisionen haft under om­

prövning frågan om inrättande av särskilda beställningar a stat för brigad-

cliefer. Av kostnadsskäl hade emellertid därvid ifrågasatts, att endast en

brigadchef per arméfördelning skulle tillsättas. Ehuruväl det icke kunde

bestridas, att brigadchefsfrågan för närvarande icke vore ordnad på ett ur

militär synpunkt tillfredsställande sätt, ävensom att avsevärda militära for­

delar skulle vinnas genom den ifrågasatta organisationen, ansåge sig revi­

sionen huvudsakligen av ekonomiska skäl icke kunna biträda det framställda

förslaget. Brigadchefsfrågan syntes därjämte icke stå i det omedelbara

sammanhang med den revisionen förelagda uppgiften, att den icke fram­

deles skulle kunna lösas fristående för sig.

I enlighet med vad försvarsrevisionen föreslagit, torde den nuvarande

Departement*

brigadchef sinstitutionen förfarande böra bibehållas. Tolv regementschefer

ur infanteriet böra således förordnas att jämte egna beställningar upp­

rätthålla brigadchefsbefattningarna. Som biträden åt brigadchef böra såsom

hittills beordras 1 brigadkvartermästare och 1 brigadadjutant ur armé­

fördelningens truppförband.

3. Kommendantskapet i Boden.

För försvaret av Bodens fästning äro avsedda särskilda truppförband,

vilka tillsammans bilda Bodens trupper. Befälet över dessa fores av

kommendanten i Boden, vilken är uppförd med fast lön å staten for

kommendantskapen och i regel innehar generalmajors tjänstegrad.

Till sitt biträde har kommendanten en särskild stab, bestående av:

1 stabschef, kompaniofficer ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare, beordrade ur Bodens trupper,

1 artilleribefälhavare, chefen för Bodens artilleriregemente,

1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen,

1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 adjutant hos fästningsintendenten, löjtnant ur intendenturkåren,

1 förvaltare, uppbördsman vid fästningsmagasinet,

1 garnisonspastor,

1 fästningsläkare,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 fästningsveterinär,

1 fästningspoliskommissarie.

Av den å staten för kommendantskapen uppförda stabspersonalen har

fästningsläkaren, liksom de Övriga läkarna, att bestrida läkarvården vid

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Bodens garnison och garnisonssjuklius samt fästningsveterinären att om-

händerhava veterinär vården vid Bodens garnison.

Såsom biträden vid expeditionsarbetet tjänstgöra dels en ur Bodens

trupper beordrad underofficer och dels en sergeant ur intendenturkåren.

Beträffande kommendantskapet i Boden har försvarsrevisionen — för­

utom höjande av pensionsåldern för kommendanten från 60 till 65 år,

vilket numera ägt rum — föreslagit följande förändringar, nämligen:

kommendantens uppförande på staten för generalitetet;

den till staben såsom expeditionsbiträde ur truppförbanden beordrade

underofficerens ersättande med eu pensionerad underofficer; samt

upprättande av en för hela fästningens garnison gemensam fästnings-

intendentur.

generalstaben

årslaget att uppföra kommendantsbeställningen å staten för gene­

ralitetet har chefen för generalstaben förklarat sig icke hava något att

erinra. Emellertid borde framhållas, att, sedan 1923 års riksdag höjt

pensionsåldern för honom till 65 år, det vore av stor vikt, att till kom­

mendant endast befordrades officer, lämplig för arméfördelningschefs- eller

motsvarande befattning, så att i regel kommendant icke komme att i denna

befattning kvarstå till pensionsåldern. För att emellertid ombyte av kom­

mendant icke skulle behöva ske alltför ofta, borde intet hinder föreligga

att till befattningen utnämna överste, utan att befordran till generalmajor

samtidigt ägde rum. Kommendanten borde således i likhet med för när­

varande hava minst överstes grad.

^‘'chefen"*8

f°rsvarsrevisionens förslag angående uppförande av kommendants-

c e en’

beställningen å generalitetets stat har jag icke något att erinra. Hinder

torde icke heller böra möta att, pa sätt chefen för generalstaben ifrågasatt,

till kommendant utnämna överste,- utan att befordran till generalmajor

samtidigt äger rum.

Kommendanten i Boden har framhållit, att betydelsen av den tjänst,

stabschefen bestrede, och det omfattande personliga samarbetet mellan

stabsexpeditionen och truppförbandens expeditioner nödvändiggjorde, att

stabschefen erhölle majors tjänsteställning. Detta önskemål torde böra

beaktas, i den mån det kan ske utan att öka antalet regementsofficers-

beställningar å staten för generalstaben.

I enlighet med revisionens förslag bör å kommendantskapets stat upp­

föras skäligt arvode för en expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

Såsom längre fram (sid. 208) närmare omförmäles, anser jag mig icke böra

biträda det av revisionen framställda förslaget om bildande av eu för

Bodens garnison gemensam intendentur. I stället finner jag mig böra

föi eskg att fästningsintendenturen skall utgöras av 1 regementsofficer, 1

löjtnant, 1 sekundlöjtnant1) samt 1 stabskassör (pensionerad sekund­

officer).

Försvars­

revisionen.

Chefen för

') Angående benämningen »sekundlöjtnant» hänvisas till sid. 159.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

113

0

Kommendantens i Boden stab bör alltså bestå av:

1 stabsclief, regementsofficer eller kapten ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur Bodens trupper,

1 artilleribefälliavare, chefen för Bodens artilleriregemente,

1 fortifikationsbef alka vare, regementsofficer ur fortifikationen,

1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 adjutant lios fästningsintendenten, löjtnant ur intendenturkåren,

1 sekundlöjtnant ur intendenturkåren, uppbördsman vid fästnings-

magasinet,

1 garnisonspastor,

1 fästningsläkare,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 fästningsveterinär,

1 stabskassör, pensionerad sekundofficer,

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer, samt

1 fästningspoliskommissarie, uppförd å den för polispersonalen i Boden

och Karlsborg gemensamma staten.

Därjämte bör på kommendantskapets stat uppföras musikkåren för

Bodens garnison (se sid. 218).

4. Militärbefälet på Gotland,

Gotland utgör ett särskilt militärområde. Därstädes förlagda truppför-

Nuvarande

band — Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår -— bilda or9amsatlon-

tillsammans Gotlands trupper. Chefskapet över dessa trupper utövas av

militärbefälhavaren på Gotland, uppförd å staten för militärbefälet på

Gotland. Militärbefälhavaren, vilken plägar tilldelas generalmajors tjänste-

grad, har, när ej annorlunda är stadgat, regementschefs makt och myn­

dighet över Gotlands infanteriregemente. Sedan flera år utövas emellertid

chefskapet över nämnda regemente av överstelöjtnanten därstädes.

Militärbefälhavaren har till sitt biträde en stab, bestående av:

1 stabschef, kompaniofficer ur generalstaben, med tjänstgöring endast

vissa tider av året,

2 adjutanter, kompaniofficerare beordrade ur Gotlands trupper,

1 fortifikationsofficer, kompaniofficer ur fortifikationen,

1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 stabsläkare, regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 stabsveterinär, batalj onsveterinär, och

1 regementspastor.

Härtill kommer 1 förrådsförvaltare vid Tingstäde, förvaltare vid inten­

denturkåren.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

8

Försvars-

revisionen.

Departe-

entschefen.

Nuvarande

organisation.

Läkarna, veterinären och regementspastorn äro gemensamma för militär­

befälet och Gotlands trupper.

Eortifikationsofficern kar till sitt förfogande 1 underofficer ur fortifika­

tionen.

Beträffande militärbefälet på Gotland har försvarsrevisionen föreslagit

följande förändringar, nämligen:

militärbefälliavarens uppförande på staten för generalitetet,

fortifikationsofficerens ersättande med en pensionerad fortifikationsofficer

med arvode,

minskande av antalet bataljonsläkare till 1,

den till fortifikationsofficerens biträde beordrade underofficerens ur forti­

fikationen ersättande med en pensionerad underofficer samt

organiserande av en gemensam intendentur för militärbefälet och Got­

lands trupper.

Enligt vad längre fram (sid. 209) närmare omförmäles, kan jag icke till­

styrka organiserandet av en gemensam intendentur å Gotland. I stället

föreslår jag, att i n t en de n t ur p er s o n a 1 e n i militärbefälhavarens stab skall ut­

göras av 1 regementsofficer samt 2 pensionerade sekundofficerare.

I övrigt har jag icke något att erinra mot vad försvarsrevisionen före­

slagit beträffande militärbefälets organisation.

Militärbefälhavarens på Gotland stab bör alltså bestå av:

1 stabschef, kapten ur generalstaben, med tjänstgöring endast vissa tider

av året,

2 adjutanter, kompaniofficerare, beordrade ur Gotlands trupper,

1 fortifikationsofficer, pensionerad officer,

1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 stabsliikare, regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 stabsveterinär, bataljonsveterinär,

1 stabspastor, regementspastor,

2 expeditionsassistenter, pensionerade sekundofficerare, tjänstgörande den

ene hos fortifikationsofficeren och den andre hos stabsintendenten, samt

1 pensionerad sekundofficer, uppbördsman vid intendenturförrådet å

Tingstäde.

5. Infanteriinspektionen.

Med hänsyn till behovet av arméchefer i krig samt för att erhålla en

särskild målsman i fredstid för härens huvudtruppslag, beslöts i samband

med 1914 års härordning att inrätta en ny generalsbeställning, avsedd

för en inspektör för infanteriet.

Inspektören för infanteriet åtnjuter lön från staten för generalitetet och

har till sitt biträde en stab, bestående av 1 regementsofficer ur general­

staben såsom stabschef och 1 ur infanteritruppförbanden beordrad kompani­

officer såsom adjutant.

114

Kung}. Majits proposition nr 20.

Kung!. Maj-.ts proposition nr 20.

115

Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som påvilade stabsperso-

Fursvars-

nalen, bär försvarsrevisionen föreslagit en ökning av denna personal med revlslonen-

1 adjutant och en pensionerad underofficer såsom expeditionsbiträde.

Mot försvarsrevisionens förslag har jag icke något att erinra. Inspek-

Departements

törens för infanteriet stab bör alltså bestå av:

chefen.

1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben,

2 adjutanter, kompaniofficerare ur infanteriet, samt

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

På grund av de tekniska hjälpmedlens stora betydelse för infanteriet

synes det lämpligt, att den föreslagne nya adjutanten särskilt avses för

beredande av infanteri tekniska frågor inom inspektionen.

(!. Militärläroverksinspektionen.

Förutom den för inspektören för infanteriet avsedda generalsbeställningen

Nuvarande

beslöts i samband med 1914 års härordning inrättandet av ytterligare eu °'9amsatlon

ny generalsbeställning, avsedd för en inspektör för militärläroverken m. m.

Syftet härmed var att tillgodose det förefintliga behovet av arméchefer i

krig ävensom av en särskild målsman i fredstid för officersutbildningen in. in.

Inspektören för militärläroverken har befäl och överinseende över krigs­

högskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt krigsskolan. Vidare har

inspektören att vara överbefälhavare för och att inspektera taktiska utbild-

ningskurser, därest sådana anordnas för armén i dess helhet eller två eller

flera arméfördelningar, ävensom att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande leda

högre befälsövningar. Slutligen har han jämväl att, enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande i varje särskilt fall, inspektera krigsförberedelserna å land­

fästningarna.

Till sitt biträde har inspektören för militärläroverken eu stab, bestående

av 1 regementsofficer ur generalstaben såsom stabschef och en ur arméns

truppförband beordrad kompaniofficer såsom adjutant.

Försvarsrevisionen har framhållit, att behovet av arméchefer i krig enligt

Försyars-

revisionens förslag bleve mindre än enligt nu gällande organisation, emedan ,evtstonen-

den av revisionen förutsatta krigsorganisationen komme att erhålla väsent­

ligt mindre omfattning än den nuvarande. Med hänsyn till behovet av

arméchefer syntes därför en av de båda inspektörerna kunna indragas, vilket

av besparingsskäl vore önskvärt. Inspektörens för infanteriet verksamhet

i fred vore av den betydelse, att ett indragande av den för honom avsedda

generalsbeställningen icke kunde ifrågasättas. Däremot kunde en särskild

generalsbeställning för inspektören för militärläroverken enligt den av revi­

sionen föreslagna organisationen icke anses erforderlig. Sålunda komme

inspektörens nuvarande åliggande rörande inspekterandet av krigsförbere­

delserna å landfästningarna att bortfalla, enär Karlsborg som fästning skulle

nedläggas och inspekterandet av Bodens fästning givetvis borde komma på

den av revisionen föreslagna militärbefälhavarens i Norrbotten lott. Inspek­

terandet av krigshögskolan, artilleri och ingenjörhögskolan samt krigsskolan

Generals­

kommis­

sionen.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

Departements­

chefen.

kunde lämpligen överlämnas åt respektive chefen för generalstaben, inspek­

tören för artilleriet och inspektören för infanteriet. Av huvudsakligen dessa

skäl funne revisionen sig böra föreslå, att den nuvarande militärläroverks-

inspektionen måtte indragas.

Generalskommissionen har icke ansett sig kunna biträda revisionens förslag

angående indragning av beställningen för inspektören för militärläroverken.

Det hade nämligen visat sig vara en synnerligen stor fördel att i den på

aktiv stat uppförde inspektören hava en för militärläroverken gemensam

målsman, som vore i tillfälle att helt ägna sig åt sin uppgift. Den av

revisionen för militärläroverkens inspekterande föreslagna anordningen skulle

enligt kommissionens uppfattning med säkerhet medföra enahanda otillfreds­

ställande förhållanden, som varit rådande före beställningens tillkomst.

Tillgången å generalspersoner vid mobilisering vore — även enligt den

av revisionens majoritet förutsatta krigsorganisationen — så knapp, att

beställningens bibehållande jämväl ur denna synpunkt vore väl motiverad.

Under erinran om att den av försvarsrevisionen föreslagna indragningen

av militärläroverksinspektionen sammanhänger med det enligt revisionens

förslag organiserade Norrbottens militärområde, samt att jag nu förutsätter

en annan krigsorganisation än den av revisionen föreslagna, finner jag mig

böra tillstyrka militärläroverksinspektionens bibehållande. Förutom sina

nuvarande åligganden torde emellertid militärläroverksinspektören lämpligen

böra erhålla vissa skyldigheter i fråga om planläggning m. m. för försvaret

av Norrbotten. I enlighet med vad i den vid försvarsrevisionens betän­

kande fogade, av herrar Widell och Pettersson avgivna reservationen före­

slagits, torde inspektörens för militärläroverken in. m. stab böra bestå av:

1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben,

1 adjutant, pensionerad officer, och

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

7.

Kavalleriinspektionen.

Inspektören för kavalleriet, vilken plägar tilldelas generalmajors tjänste-

grad, uppbär lön från staten för generali tetet. Inspektören har till bi­

träde en stab, bestående av en regementsofficer ur generalstaben såsom

stabschef och två ur kavalleriets truppförband beordrade kompaniofficerare

såsom adjutanter.

Beträffande kavalleriinspektionen har försvarsrevisionen — förutom höjande

av pensionsåldern för kavalleriinspektören från 60 till 65 år, vilket nu­

mera ägt rum — föreslagit följande förändringar, nämligen:

indragning av den ene adjutanten samt

anställande av en pensionerad underofficer såsom expeditionsunder-

officer.

Mot revisionens ifrågavarande förslag är från min sida icke något att

erinra. Kavalleriinspektörens stab bör alltså bestå av:

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

117

1 stabsclief, regementsofficer ur generalstaben,

1 adjutant, kompaniofficer ur kavalleriet, samt

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

8. Generalstaben.

Generalstaben utgör i organisatoriskt hänseende en särskild kår och be­

står av följande fast anställd personal, nämligen:

Nuvarande

organisation.

A. Militärpersonal:

1 chef, generalsperson, med lön å staten för generalitetet,

2 överstar,

4 överstelöjtnanter, me(j fast lön å staten för generalstaben,

13 majorer,

34 kaptener,

1 redogörare, kapten ur intendenturkåren.

1

3

bibliotekarie,)

aktuarier,

f

B. Civilmilitär personal:

med arvode å staten för generalstaben.

C. Civil personal:

1

1

1

3

professor,

krigsarkivarie,

förste expeditionsvakt,

expeditionsvakter,

■ med fast lön å staten för generalstaben.

Förutom den fast anställda personalen tjänstgöra vid generalstaben dels

aspiranter dels ock annan från truppförbanden inkommenderad personal.

Att såsom aspiranter tjänstgöra vid generalstaben beordras från arméns

regementen och kårer högst 24 subalternofficerare, som gjort sig kom­

petenta till sådan anställning. Tjänstgöringstiden utgör för närvarande

2 Va år.

Den inkommenderade personalen tjänstgör såsom:

militärassistenter vid kommunikationsverken,

biträden vid topografiska avdelningen,

tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å övriga avdelningar samt

biträden vid expeditionsarbetet inom staben.

Med anledning därav att chefen för lantförsvarets kommandoexpedition

upptagits å annan stat, har försvarsrevisionen föreslagit, att generalstabens

stat skulle minskas med 1 överstebeställning. Som i det föregående (sid.

100) är omförmält, har revisionen vidare föreslagit, att 1 kapten ur gene­

ralstaben skulle tjänstgöra vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, samt

att generalstabsofficer icke skulle såsom hittills avses för tjänstgöring

såsom departementschefens adjutant (sid. 97). Beträffande generalstabs­

officerarna har revisionen eljest endast föreslagit sådana förändringar, vilka

Försvars­

revisionen.

Chefen för

general­

staben.

Departements­

chefen.

stå i direkt samband med den av revisionen föreslagna organisationen.

Revisionens förslag innebär, att antalet generalstabsofficerare skulle minskas-

med 1 överste, 2 majorer och 1 kapten.

I övrigt har revisionen föreslagit följande ändringar och tillägg i gene­

ralstabens stat, nämligen:

anställande såsom redogörare av 1 pensionerad officer mot arvode i

stället för 1 kapten ur intendenturkåren,

anställande av 2 pensionerade underofficerare mot arvoden såsom ex-

peditionsunderofficerare samt

uppförande å generalstabens stat av 1 överstelöjtnants- och 3 majors-

beställningar för militärattachéer.

Mot revisionens förslag angående militärattachéer å generalstabens stat

har chefen för generalstaben förklarat sig icke hava något att erinra, under

förutsättning att det ytterligare antal militärattachébefattningar, som kunde

komma att visa sig erforderligt, finge besättas, på sätt som hittills skett.

Som i det föregående (sid. 98 o. 101) omförmälts, har jag icke något att erinra

mot revisionens förslag, att generalstabsofficer icke längre skall beordras såsom

departementschefens adjutant, samt att en kapten vid generalstaben skall

avses för tjänstgöring vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Yad revi­

sionen i övrigt anfört giver mig icke heller anledning till någon erinran.

I den av revisionen för generalstaben föreslagna staten böra därför endast

vidtagas sådana ändringar, vilka äro eu direkt följd av den av mig före­

slagna organisationen. På grund härav inträder, i förhållande till vad

revisionen föreslagit, följande ökning av antalet generalstabsofficerare:

för vardera av två arméfördelningsstaber 1 regementsofficer och 1 kapten,

för militärläroverksinspektionen 1 regementsofficer.

A andra sidan erfordras icke de generalstabsofficerare — 1 regements­

officer samt 1 kapten — vilka revisionen beräknat för Norrbottens mili­

tärbefäl.

Den verkliga ökningen omfattar sålunda 2 regementsofficerare och 1 kapten.

Vad militärattachéerna angår, kunna givetvis förhållanden inträffa, som

påkalla, att deras antal ökas, utöver vad revisionen föreslagit. I så fall

torde det ytterligare erforderliga antalet böra besättas, på sätt som hittills

skett. Till följd av därmed för truppförbanden förenade olägenheter synes

dock en dylik utökning av militärattachéernas antal i möjligaste mån höra

undvikas. Med hänsyn till de för militärattachéerna rådande tjänst­

göringsförhållandena skulle det varit fördelaktigt, om åtminstone eu av de

för militärattachéerna avsedda beställningarna kunde upptagits såsom

överstebeställning, men på grund av de härmed förenade kostnaderna har

jag likväl icke velat ifrågasätta något avsteg från revisionens förslag här­

utinnan.

Generalstabens stat bör alltså bestå av:

118

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

119

a)

Militärstaten.

1. Overadj utan ter och stabsadjutanter.

1 överste,

4 överstelöjtnanter,

13 majorer,

34 kaptener.

2. Militärattachéer.

1 överstelöjtnant,

3 majorer.

3. Pensionerad personal.

1 redogörare, pensionerad officer,

1 bibliotekarie, pensionerad officer,

3 aktuarier, pensionerade officerare,

2 expeditionsassistenter, pensionerade sekundofficerare.

b) Civilstaten.

1 professor,

1 krigsarkivarie,

1 förste expeditionsvakt,

3 expeditionsvakter.

9. Generalfälttygmästare!! och inspektören för artilleriet

samt artilleristaben.

Å generalitetets stat är för närvarande uppförd eu generalsbeställning

för inspektören för artilleriet, tillika generalfälttygmästare och jämväl chef

för arméförvaltningens artilleridepartement.

Till generalfälttygmästarens förfogande står artilleristaben, vars ordinarie

personal enligt fastställd stat utgöres av 1 chef, 9 artilleristabsofficerare,

1 infanteriofficer och 1 expeditionsvakt. Endast chefen och expeditions-

vakten äro å staten uppförda med fast lön, den förre såsom major. Den

övriga personalen utgöres av ur truppförbanden kommenderade officerare.

Under tjänstgöringen vid staben uppbära dessa arvoden med i staten be­

stämda belopp. I den mån förstärkning av den ordinarie stabspersonalen

påkallas, kommenderas officerare ur truppförbanden till tjänstgöring vid

staben. Ifrågavarande personal fördelas till tjänstgöring på:

artilleriinspeTctionen, till vilken hänföras inspektörens för artilleriet in­

spektion, artilleristabens statistiska avdelning och artilleristabens utrust-

ningsavdelning, samt

artilleridepartementets militärbyrå, till vilken hänföras första och andra

expeditionsavdelningarna, konstruktionsavdelningen och avdelningen för ären­

den angående industriens krigsorganisation. Sistnämnda avdelning har

tillkommit på grund av de under kriget vunna erfarenheterna angående

nödvändigheten av att redan i fred vidtaga erforderliga åtgärder för indu­

striens övergång från fredstillverkning till krigstillverkning.

Nuvarande

organisation.

Fiirsvars-

revisionen.

Beträffande den för generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet

avsedda generalsbeställningen bär revisionen icke föreslagit någon för­

ändring.

Med avseende å artilleristaben bär revisionen (Del 1, sid. 314) anfört

i huvudsak följande. Det både sedan en följd av år tillbaka visat sig,

att stabens ordinarie officerspersonal icke vore tillräcklig för ett behörigt

ombesörjande av artilleristabsgöromålen. Följden härav hade varit, att de

ordinarie arbetskrafterna måst år efter år förstärkas genom kommenderingar

av officerare ur truppförbanden till tjänstgöring vid staben. Tydligt vore.

att ifrågavarande ständigt återkommande årslånga kommenderingar skulle

med hänsyn till såväl utbildningsarbetets bedrivande som den inre"tjänstens

upprätthållande vara synnerligen olägliga för de truppförband, som därav

drabbades. Jämväl ur artilleristabens synpunkt vore en dylik anordning

otillfredsställande, enär dels svårigheter ofta mötte att erhålla tillräckligt

kvalificerad personal och dels arbetets kontinuitet givetvis bleve lidande på

de ständiga personalombytena. Då de inkommenderade officerarna under

sin tjänstgöring vid staben enligt gällande bestämmelser ägde uppbära sär­

skilt dagtraktamente, ställde sig anordningen även för statsverket onödigt

dyrbar. Med hänsyn till nu angivna omständigheter hölle revisionen före,

att artilleristabens personal borde beräknas med hänsyn till vad som för

normala förhållanden kunde anses vara erforderligt.

Revisionen hade funnit sig böra föreslå, att artilleriets skjutskola er-

liolle en särskild målsman i överstes tjänsteställning, ävensom att denne

skulle till sitt biträde hava eu officer i kaptens tjänsteställning. Med

hänsyn därtill att artilleristutskolan icke hade samma fasta organisation

som Övriga militära utbildningsanstalter, utan påginge endast under en

helt kort tid av året, hade revisionen ansett, att ifrågavarande båda be­

fattningshavare lämpligen borde hänföras till artilleristabens personal.

Såsom den till tjänsteställningen främste bland artilleristabsofficerarna

borde därvid översten tillika tjänstgöra såsom chef för artilleristaben. I

denna egenskap syntes dock hans huvudsakliga åligganden komma att in­

skränkas till personalfrågor, såsom kommenderingar, placering till tjänst­

göring, tjänstgöring vid trupp o. s. v.

Med avseende å de särskilda avdelningar, varå artilleristabsofficerarna

borde placeras till tjänstgöring, hade revisionen icke någon ändring att

föreslå.

Enligt vad krigserfarenheterna visat (Del 3, Bil. 3), vore vissa för­

beredelser för industriens krigsorganisation oundgängligen nödvändiga, för

att industrien under ett tillräckligt tidigt stadium av ett krig skulle kunna

framställa erforderlig materiel. Genom dylika förberedelser vunnes även

den ur fredsekonomisk synpunkt stora fördelen, att de i fred erforderliga

mobiliseringslagren kunde minskas, varvid minskningen givetvis kunde göras

större, i samma mån som förberedelsernas effektivitet ökades. Revisionen

liolle därför före, att den under kriget inom artilleridepartementets militär-

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

121

byrå tillkomna avdelningen för industriens krigsorganisation borde bibe­

hållas och i erforderlig mån utvecklas. Chefen för denna avdelning borde

upptagas såsom major.

Den för tjänstgöring vid artilleristaben erforderliga officerspersonalen

beräknade revisionen på sätt nedanstående tabell utvisar.

Överstar. Majorer. Kaptener.

Löjt­

nanter.

Chefen för artilleristaben,

tillika chef för artille-

riets skjutskola..................................................................

1

—

—

—

—

—

1

—

Artilleriinspektionen:

Inspektörens för artilleriet expedition:

1

statschef..........................................................................

—

1

—

—

1

adjutant ..........................................................................

Statistiska avdelningen:

1

1

1

avdelningschef .............................................................

—

—

—

1

arbetsofficer ..................................................................

—

—

—

i

Utrustningsavdelningen:

1

avdelningschef ....................................................... ...

—

—

1

—

1

arbetsofficer ..................................................................

—

—

—

1

Artilleridepartemen tets militärbyrå:

Konstruktionsavdelningen

:

1

avdelningschef .............................................................

—

—

1

—

3

arbetsofficerare .............................................................

—

—

1

2

Första expeditionsavdelningen:

1

avdelningschef .............................................................

—

—

1

—

1

arbetsofficer ................................................................

—

—

—

i

Andra expeditionsavdelningen:

1

1

avdelningschef .............................................................

—

—

—

1

arbetsofficer ..................................................................

—

—

—

1

Avdelningen för industriens krigsorganisation:

1

avdelningschef .............................................................

—

1

—

—

1

arbetsofficer ..................................................................

—

—

1

—

Summa

1

2

9

6

Av löjtnanterna borde 3 beräknas tjänstgöra såsom aspiranter och följ­

aktligen icke hänföras till artilleristabsofficerare.

Antalet artilleristabsofficerare borde alltså bestämmas till sammanlagt

15, därav 1 överste, 2 majorer, 9 kaptener och 3 löjtnanter. Då denna

personal komme att under åtskilliga år hava all sin tjänstgöring förlagd

till artilleristaben, borde densamma uppföras med fast lön å stabens stat.

Å artilleristabens stat borde dessutom skäliga arvoden upptagas dels

för en pensionerad officer (expeditionsofficer och biträdande adjutant) och

dels för en pensionerad underofficer (expeditionsunderofficer).

I övrigt ifrågasatte revisionen icke några ändringar i artilleristabens

organisation.

Emot den av revisionen beräknade officerspersonalen har arméförvalt-

Arméförvalt-

ningen icke haft något att erinra. Emellertid syntes artilleridepartementet

mn9en•

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

höra omorganiseras på två militärbyråer i stället för eu och såsom chef

för den nya byrån placeras innehavaren av den nya majorsbeställningen.

Till dennes föredragning skulle då, utom ärenden rörande industriens krigs­

organisation, överflyttas en del andra mål. Därigenom skulle, utan att

någon ökning av den av försvarsrevisionen föreslagna personalen å artilleri­

departementet därav föranleddes, fälttygmästare^ administrativa arbets­

börda lättas till förmån för hans synnerligen viktiga och omfattande tek­

niska arbete. Därjämte skulle arbetet med industriens krigsorganisation

förenklas genom bortfallande av en instans och ledaren för detsamma

komma i en helt annan ansvarsstälining, vilket måste anses nödvändigt,

för att arbetet skulle kunna på ett rationellt sätt bedrivas.

Personalbehovet för artilleristaben anser jag böra beräknas, på sätt för­

svarsrevisionen föreslagit. Å artilleristabens stat böra således uppföras:

1 överste,

3 löjtnanter,

2 majorer,

1 expeditionsvakt.

9 kaptener,

Härtill komma skäliga arvoden för 1 pensionerad officer (expeditions-

officer) och 1 pensionerad sekundofficer (expeditionsassistent).

Liksom hittills torde därjämte allt fortfarande 1 infanteriofficer med

erforderlig kompetens böra beordras till tjänstgöring å artillerideparte­

mentets militärbyrås första expeditionsavdelning.

Mot arméförvaltningens förslag om inrättande av tvenne militärbyråer å

artilleridepartementet har jag icke något att i princip erinra. Emellertid

synes frågan om vidtagande av en dylik organisationsförändring icke böra

upptagas till prövning förrän i samband med den av mig förordade (sid.

56) utredningen rörande förvaltningens organisation.

I samband med behandlandet av frågan om artilleristabens organisation

har revisionen (Del 1, sid. 320) föreslagit vissa förändringar rörande den

å artilleridepartementets tekniska revision tjänstgörande personalen. Härtill

återkommer jag i annat sammanhang (sid. 235).

10. Chefen för fortifikationen med stab — fortifikationens huvudstation —

samt armétörvaltningens fortifikationsdepartement.

Av de å staten för generalitetet upptagna generalsbeställningarna är en

avsedd för chefen för fortifikationen. Denne biträdes i sin verksamhet

av en särskild stab, fortifikationsstaben. Chefen för fortifikationen är till­

lika chef för arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Fortifikationsstaben består av fortifikationsstabsofficerare till ett antal

av högst 8 regementsofficerare och 14 kaptener. Dessa förordnas bland

de å fortifikationens gemensamma stat uppförda officerarna.

Fortifikationsstabsofficerarna tjänstgöra dels vid fortifikationens liuvud-

station i Stockholm och dels i vissa befattningar utom densamma.

122

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Verksamheten vid huvudstationen är fördelad mellan eu expedition och

tre avdelningar, nämligen:

chefens för fortifikationen expedition,

avdelningen för truppärenden,

befästningsavdelningen samt

kasernavdelningen.

Vid huvudstationen placeras i fredstid av stabsofficerarna 5 regements­

officerare såsom avdelnings- och sektionschefer och 7 kaptener. Den till

tjänsteställningen främste avdelningschefen är tillika chef för fortifikations-

staben.

Såsom aspiranter vid fortifikationsstaben beordras subalternofficerare vid

fortifikationen.

Försvarsrevisionen har framhållit (Del 1, sid. 322), att, enligt vad er-

Försyars-

farenheten givit vid handen, behov förelåge av eu centralisering av det ,ev,swnen-

viktiga, ingenjörväsendets utveckling omfattande statistiska arbetet. Under

avdelningen för truppärenden borde därför organiseras en särskild sektion

för statistiska ärenden.

Vad antalet fortifikationsstabsofficerare beträffade, borde detta med

hänsyn till den av revisionen föreslagna organisationen av fortifikationen

minskas med 1 regementsofficer och 3 kaptener samt alltså utgöras av

högst 7 regementsofficerare och 11 kaptener. Av dessa förutsattes 4 rege­

mentsofficerare och 7 kaptener komma att placeras vid fortifikationens

huvudstation och 3 regementsofficerare och 4 kaptener utom densamma.

Antalet aspiranter borde bestämmas till 7. Av dessa beräknades 5

komma att placeras vid huvudstationen för att dels biträda med arbetet

därstädes och dels tjänstgöra såsom repetitörer vid artilleri- och ingenjörhög­

skolan samt 2 utom huvudstationen, nämligen en vid var och en av

ingenjörstaberna i Boden och Vaxholm.

Chefen för generalstaben har framhållit, att den nuvarande indelningen

Chefen för

i avdelningar vid fortifikationens huvudstation, enligt vad erfarenheten !lcne>a,stat>cn-

givit vid handen, icke vore fullt lämplig, emedan på de båda sektionerna

inom avdelningen för truppärenden komme att handläggas ärenden av allt­

för olika beskaffenhet. Med hänsyn härtill borde dessa båda sektioner

lämpligen bilda direkt under chefen för fortifikationen lydande avdelningar.

I samband därmed borde den av försvarsrevisionen föreslagna statistiska

sektionen även göras till en fristående avdelning. Med hänsyn till att

ärenden angående kaserner, skjutbanor o. d. ålåge chefen för fortifika­

tionen endast i hans egenskap av chef för arméförvaltningens fortifikations-

departement, borde den nuvarande kasernavdelningen å fortifikationens

huvudstation utgå och således för fortifikationsdepartementets kasernbyrå

erforderlig militär och civilmilitär personal upptagas endast & arméförvalt­

ningens fortifikationsdepartement.

För att fortifikationsstaben skulle kunna verka i avsedd riktning, borde

densamma erhålla en särskild chef. Denne borde ock såsom stabschef

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

123

124

lios eliefen för fortifikationen handlägga alla ärenden rörande fortifikatio­

nens officers-, underofficers- och civilmilitära personals befordran, placering,

kommendering m. m. Fortifikationens huvudstation och arméförv ältning ens

fortifikationsdepartemcnt borde därför lämpligen organiseras så, som efter­

följande tablå utvisar. Av denna framginge även personalbehovet för de­

samma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Regements­

officerare.

Kaptener.

Löjtnanter

och

fänrikar.

Fortifikationens huvudstation.

Chef: tillika chef för fortifikationsstaben, stabsclief

vid fortifikationsinspektionen.......

1

—

—

Expeditionen:

1. adjutant ................

1

2. adjutant ....... ...........

1

Truppavdelningen:

Chef.................................

1

.

Övrig personal.............

3

2

Utrustning savdelningen:

Chef ....

_

1

Övrig personal ...........

—

2

—

Befästningsavdelningen:

Chef __

1

Övrig personal .......................................................... ’’

—

1

Statistiska avdelningen:

Chef...............................

1

Övrig personal ...............................................................

—

1

Summa

Arméförvaltningens fortiflkationsdepartement.

Truppbyrån: (personal —den å truppavd. vid fort:s

huvudstation tjänstgörande).

Utrustning sbyrån: (personal — den å utrustningsavd.

vid fort:s huvudstation tjänstgörande).

*)8

’) 8

5

Befästningsbyrån: (personal — den å befästningsävd.

vid lort:s huvudstation tjänstgörande).

Kasernbyrån:__

1

2

—

Summa summarum |

4

10

5

*) Fortifikationsstabsofficerare.

2) Därav 5 fortifikationsstabsofficerare.

Av i tablån upptagen personal beräknades 5 kompaniofficerare kunna jäm­

väl upprätthålla följande lärarbefattningar:

1 lärare i signalförbindelselära vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

1 lärare i byggnadskonst vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

1 lärare i krigsbyggnadskonst vid krigshögskolan,

2 lärare i krigsbyggnadskonst vid krigsskolan.

Fortifikationsstaben bestode enligt nu gällande bestämmelser av högst 8

regementsofficerare och 14 kaptener, vilka förordnades bland de å forti­

fikationens gemensamma stat uppförda officerarna.

125

För att till fortifikationsstaben kunna samla endast högt kvalificerade

officerare syntes stabens storlek kunna begränsas till de 8 fortifikations-

stabsoffinerare, vilka enligt ovanstående tabell erfordrades för tjänsten vid

fortifikationens huvudstation. Övriga i tablån upptagna officerare borde

utgöras av till tjänstgöring vid fortifikationens huvudstation kommenderade

officerare. Fn rimligare proportion mellan staben och fortifikationens

officerskår än den nu förefintliga vunnes härigenom. I'ortifiicofiotisstdbcfis

sammansättning borde sålunda bliva:

1 överste och chef,

7 övriga officerare, därav högst 3 regementsofficerare.

Såsom aspirårder, tjänstgörande under två år, borde samtliga i ovan­

stående tablå upptagna 5 subalternofficerare vara kommenderade. Av

dessa kunde tvenne tillika tjänstgöra som repetitörer vid artilleri- och in-

genj örhögskolan.

Då den av chefen för generalstaben i förevarande hänseende föreslagna

anordningen förutom organisatoriska fördelar även medför vissa besparingar,

anser jag mig böra tillstyrka densamma.

Fortifikationsstaben bör alltså utgöras av 1 överste och chef samt 7

övriga officerare, därav högst 3 regementsofficerare. Antalet aspiranter

bör bestämmas till 5 subalternofficerare. För arméförvaltningens forti-

fikationsdepartements kasernbyrå böra beräknas 1 regementsofficer och 2

kaptener.

Till frågan angående personalbehovet i övrigt vid fortifikationens huvud­

station och arméförvaltningens fortifikationsdepartements kasernbyrå även­

som angående personalbehovet vid ingenjörstaber i fästningar och armé-

fördelningsstaber återkommer jag i annat sammanhang (sid. 194).

11. Chefen för intendenturkåren samt intendenturstaben.

Å staten för generalitetet finnes uppförd eu generalsbeställning för

generalintendenten. Generalintendenten är chef för intendenturkåren och

inspektör för intendenturtrupperna samt tillika chef för arméförvaltningens

intendentsdepartement. Till sitt biträde har han en särskild stab, intenden­

turstaben, vars personal enligt gällande instruktion utgöres av 1 chef samt

officerare och underofficerare i mån av behov beordrade bland de å in-

tendenturkårens gemensamma stat uppförda beställningshavarna.

Med avseende å generalintendentens och intendenturstabens ställning

och uppgifter har försvarsrevisionen icke haft någon ändring att föreslå.

Intendenturstabens personalbehov beräknades av revisionen till 1 regements­

officer, chef, 4 kaptener, 2 löjtnanter, 1 expeditionsunderofficer, pensio­

nerad underofficer, och 1 expeditionsvakt.

Mot revisionens ifrågavarande förslag har jag icke något att erinra.

Intendenturstaben bör således bestå av:

1 chef, regementsofficer ur intendenturkåren,

4 kaptener ur intendenturkåren,

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Departe­

mentschefen.

Nuvarande

organisation

-

Försvars­

revisionen.

Departements-

chefen.

Nuvarande

organisation

.

För sv ars-

revisionen.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

Försvars­

revisionen.

2 löjtnanter ur intendenturkåren,

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer, samt

1 expeditionsvakt.

12. Inspektören för trängen.

Genom 1914 års härordning blev trängens officers- och underofficers-

personal sammanslagen till en kår under chefskap av en överste, vilken

tillika skall utöva den högsta ledningen och inspektionen av trängtrupperna.

Ifrågavarande överste, vilken är uppförd å den för officerare och under­

officerare med vederlikar vid trängen gemensamma staten, benämnes in­

spektör för trängen.

Enligt 1914 års härordning beräknades såsom adjutant åt inspektören

för trängen 1 kapten. På grund av omfattningen av de i tränginspektionen

förekommande göromålen har emellertid sedan flera år ytterligare 1 kapten

varit beordrad att tjänstgöra därstädes. Såsom expeditionsunderofficer

tjänstgör 1 fanjunkare vid trängen.

Med hänsyn till vad erfarenheten givit vid handen, har försvarsrevisionen

icke ansett någon minskning av den vid tränginspektionen nu tjänstgörande

personalen kunna vidtagas. Såsom adjutanter borde följaktligen beräknas

2 kaptener. Den i expeditionen tjänstgörande fanjunkaren borde utbytas

mot en pensionerad underofficer.

Då jag icke har något att erinra mot revisionens förslag i förevarande

hänseende, torde inspektörens för trängen stab böra bestå av:

2 adjutanter, kaptener ur trängen, samt

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer.

13. Kommendantskapen i Stockholm och å Karlsborg.

Kommendantskapet i Stockholm utgöres av eu kommendant jämte adjutant.

Till kommendant förordnas i regel en överste i reserven. Såsom adjutant

beordras eu kompaniofficer ur något av de i huvudstaden förlagda trupp-

förbanden. Vid kommendantskapet är anställd 1 expeditionsvakt. Såväl

kommendanten som expeditionsvakten åtnjuta arvoden från staten för

kommendantskapen.

Kommendanten lyder omedelbart under chefen för fjärde arméfördelningen

i dennes egenskap av överkommendant för Stockholms garnison. Hans

huvudsakliga åligganden äro att ordna och övervaka den allmänna garnisons­

tjänsten i huvudstaden.

Försvarsrevisionen har framhållit, att då huvudstaden icke vore någon

befästad plats, och de uppgifter, som för närvarande påvilade kommen­

danten, icke vore av den omfattning och art, att de kunde motivera

kommendantskapets bibehållande, detta borde helt indragas. Ordnandet

och övervakandet av den allmänna garnisonstjänsten i Stockholm, i den

mån denna tjänst ansåges oundgängligen erforderlig, syntes nämligen utan

några som helst svårigheter kunna anförtros antingen åt vederbörande

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 20.

127

arméfördelningsclief eller åt någon av clieferna för de i huvudstaden för­

lagda truppförbanden.

I enligt med vad försvarsrevisionen föreslagit, anser även jag, att kom-

mendantskapet i Stockholm bör indragas.

Kommcndantslcapet å Karlsborg utgöres av:

1 kommendant,

1 adjutant, kompaniofficer ur tredje arméfördelningens truppförband,

1 fortifikationsbef killa vare, kompaniofficer ur fortifikationen,

1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, tillika chef

för arméns intendenturförråd å Karlsborg,

1 garnisonspastor, tillika kyrkoherde i Karlsborgs församling,

1 regementsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus,

1 bataljonsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus samt

1 bataljonsveterinär för Karlsborgs garnison.

Till kommendant förordnas i regel en från aktiv stat avgående överste,

vilken i samband med förordnandet plägar tilldelas generalmajors tjänste-

grad. Kommendanten lyder omedelbart under chefen för tredje arméför­

delningen.

Enär Karlsborg enligt försvarsrevisionens förslag icke längre skulle bi­

behållas som fästning och enär garnisonen enligt samma förslag avsevärt

skulle reduceras, har revisionen föreslagit, att kommendantskapet å Karls­

borg skulle helt indragas.

Departements

chefeu.

Nuvarande

organisation.

Försvars­

revisionen.

Enligt chefens för generalstaben åsikt syntes det önskvärt att i kom-

Chefen för

mendantskapet äga en gemensam myndighet för att ordna och övervaka gene‘a s a en

vakt- och garnisonstjänsten in. fl. för truppförbanden gemensamma spörsmål,

varjämte kommendantskapet utgjorde en gemensam myndighet för garni­

sonen beträffande själavård, för sjuk- och veterinärvård ävensom i viss om­

fattning även för fortifikations- och intendenturärenden. Chefen för gene­

ralstaben hade därför ansett kommendantskapet böra bibehållas.

För truppförbanden inom Karlsborgs garnison torde vakt- och handräck-

Departements

ningstjiinst samt sjuk- och veterinärvård m. fl. angelägenheter kunna ordnas chefen-

på ett tillfredsställande sätt, även om någon kommendant icke är förordnad.

Vid sådant förhållande och då Karlsborg icke längre avses att bibehållas

såsom fästning, anser jag mig böra biträda försvarsrevisionens förslag om

indragning av ifrågavarande kommendantskap.

E. Undervisningsanstalter och utbildningsknrser in. m.

1. Krigsskolan.

Krigsskolan, vilken är förlagd till Karlbergs slott i Stockholm, har två

utbildningskurser, nämligen officerskursen och reservofficerskursen.

Officer skur sen varar omkring 14 månader. Ny kurs börjar under senare

delen av varje år.

Vad reservofficerslcursen angår, anordnas varje år två dylika kurser, var-

Nuvarande

organisation

128

dera av omkring fyra månaders längd, med början den ena i januari (vinter-

kursen) och den andra i maj månad (sommarkursen).

Krigsskolan står under befäl och överinseende av inspektören för mili­

tärläroverken. Dess ständiga personal utgöres av:

Stab :

1 chef,

1 adjutant, tillika bibliotekarie,

1 slottspastor,

1 bataljonsläkare,

1 intendent samt

1 fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och uppsyningsman över kungs­

gårdens byggnader, park och utägor.

Officer skur sens kompanibefäl:

1 kompanichef, kapten ur infanteriet,

5 kadettofficerare, därav 4 ur infanteriet och 1 ur kavalleriet, samt

1 fanjunkare.

Officerskur sens lärare:

1 förste och 1 andre lärare i krigskonst,

1 förste och 1 andre lärare i vapenlära och artilleriexercisreglemente,

1 förste och 1 andre lärare i krigsbyggnadskonst,

1 förste och 1 andre lärare i topografi,

1 lärare i gymnastik och vapenföring,

1 lärare i krigslagar, tjänstgörings- och infanteriexercisreglemente,

1 lärare i stats- och samhällslära,

1 lärare i militärförvaltning,

1 lärare i militär sundhets- och förbandslära,

1 lärare i ridning, hästkännedom och kavalleriexercisreglemente samt

biträdande lärare (beräknade till ett antal av 9).

Reservofficer skur sens kompanibefäl:

1 kompanichef, kapten ur infanteriet, och

4 kadettofficerare, därav minst 2 ur infanteriet.

Betjäning:

1 sjukvårdssoldat och 1 spel samt förslagsvis 3 förmän, 1 maskinist,

1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och uppsyningsman över led­

ningarna, 18 gårdskarlar, 1 baderska och 1 städerska med i allmänhet

hel årstjänst samt 7 gårdskarlar för en tid av 240 dagar av året. Härtill

komma förslagsvis 4 gårdskarlar under tiden för reservofficerskurserna.

Av skolans personal äro chefen, vilken skall vara av regementsofficers

grad, bataljonsläkaren och de båda fanjunkarna uppförda med fast lön å

skolans stat. Intendenten uppbär lön från intendenturkårens stat. För

den övriga personalen äro å skolans stat endast upptagna vissa för de

särskilda uppdragen beräknade arvoden.

Den i krigsskolans stat upptagna personalen är beräknad med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

129

till det elevantal, som före antagandet av 1914 års härordning ansågs

vara det normala, nämligen högst 125 i officerskursen och 30 i vardera

av de båda reservofficerskurserna. Chefen för krigsskolan framlade år 1915

ett förslag rörande utökning av skolans såväl förvaltnings- och lärarperso­

nal som betjäning, uppgjort under förutsättning att elevantalet enligt den

nya härordningen komme att uppgå till 150 i officerskursen och 150 i var­

dera av de båda reservofficerskurserna. Detta förslag blev av Kungl. Maj:t

i allt väsentligt godtaget och i 1916 års statsverksproposition förelagt riks­

dagen till prövning. Emellertid ansåg riksdagen, att med hänsyn till det

av 1915 års riksdag fattade beslutet om krigsskolans framtida förläggande

till Järvafältet, och innan ännu fullständig övergång skett till den nya

härordningen, någon ändring icke borde vidtagas i krigsskolans stat, utan

att kostnader, vilka vore en direkt följd av det ökade elevantalet, borde

tillsvidare anvisas å extra stat. I överensstämmelse härmed anvisades för

år 1917 ett extra anslag om 36,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 2 september 1916 blev omkring hälften av detta anslag disponerat

för anställande vid krigsskolan av ytterligare följande personal, nämligen:

för officerskursen: 2 kadettofficerare, 8 biträdande lärare, 1 logemen ts-

uppassarförman, 1 logementsuppassare och 1 maskinist och mässdräng,

samt

för vardera reservofficer skur sen: 3 kadettofficerare, 1 förste och 1 andre

lärare, 3 biträdande lärare, 1 kompaniadjutant, 1 logementsuppassarförman

och 1 logementsuppassare.

Återstoden av anslaget skulle användas för bestridande av omkostnaderna

vid skolan.

I och för anställandet av 1 köksföreståndare och furageuppbördsman

samt 1 bataljonsadjutant, tillika vapenunderofficer och biträde åt inten­

denten, samt för beredande av ökad avlöning åt betjäningen m. m. höjdes

förenämnda extra anslag av 1918 års riksdag till 59,650 kronor.

På grund av den under senare åren inträdda starka minskningen av

elevantalet i såväl officers- som reservofficerskursen har emellertid en av­

sevärd reducering av den extra personalen kunnat äga rum. Då emeller­

tid betjäningens avlöning ävensom omkostnaderna väsentligt stegrats, har

det extra anslaget icke kunnat i avsevärd mån nedsättas, utan utgår det

för närvarande med 55,000 kronor.

Med avseende på krigsskolans uppgift och allmänna organisation har

försvarsrevisionen icke funnit sig böra föreslå någon ändring. Utbildnings-

kurserna vid skolan borde alltså bliva desamma som för närvarande. An­

talet kadetter beräknades vid officerskursen till något över 90 samt vid

de båda reservofficerskurserna till sammanlagt 127.

Med hänsyn till de avsevärda kostnader, vilka vore förenade med eu

förflyttning av krigsskolan till Järvafältet, hölle revisionen före, att skolan

allt fortfarande borde kvarbliva å Karlberg. Yid sådant förhållande syn­

tes någon anledning icke föreligga att såsom hittills hava en del av sko-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 11A höft. (Nr 20.)

212523

9

Försvars­

revisionen.

130

Kungl. Alaj:ts proposition nr 20.

Generals-

kommissionen.

Chefen för

generalstaben.

lans personal uppförd på ordinarie stat och en del på extra stat, utan

borde all den för skolan erforderliga personalen beräknas å den ordinarie

staten.

Beträffande den vid krigsskolan anställde adjutanten ävensom — vid

officerskursen — kompanichefen, kadettofficerama samt vissa av lärarna

har revisionen framhållit, att ifrågavarande personal vore under hela året,

med undantag av tiden för repetitionsövningarna, fullt upptagen av sina

befattningar vid krigsskolan. Det vore därför tydligt, att de hittills före­

kommande kommenderingarna av denna personal innebure bestämda olägen­

heter för de truppförband, som härav drabbades. Med hänsyn härtill och

då enligt revisionens uppfattning antalet officerare vid truppförbanden icke

borde beräknas större, än som för fredstjänstens därstädes behöriga om­

besörjande och för vissa mera tillfälliga kommenderingar vore oundgäng­

ligen erforderligt, hölle revisionen före, att nyssnämnda personal borde

uppföras med fast lön å krigsskolans stat.

Generalskommissionen har, med anledning av revisionens förslag angående

uppförande av vissa beställningar för lärare m. fl. å militärläroverkens

stater, påpekat betydelsen av att denna anordning vidtoges på ett sådant

sätt, att erforderlig omsättning av lärare o. s. v. icke försvårades.

Chefen för generalstaben har ingått på en undersökning av frågan, huru­

vida den av revisionen föreslagna åtgärden att uppföra beställningar för

lärare m. fl. å undervisningsanstalternas stater principiellt sett vore att

förorda. Sammanlagda antalet såsom befäl och lärare tjänstgörande regements-

och kompaniofficerare, vilka skulle uppföras på undervisningsanstalternas

stater, uppginge till 35. I sammanhang härmed hade truppförbandens

stater tillsammantagna minskats med motsvarande antal officersbeställningar.

Den sålunda föreslagna anordningen komme utan tvivel att medföra avse­

värda fördelar icke blott för undervisningsanstalterna utan även för trupp­

förbanden, vilka alltid vore känsliga för bortkommenderingar av detta slag.

A andra sidan finge icke förbises, att berörda officerares återtransport till

beställning på truppförbands stat kunde vålla svårigheter. Ur personalens

synpunkt torde icke kunna fordras, att en avgående lärare skulle vara

skyldig att övergå till annat regemente, än det han förut tillhört —- i annat

fall torde det bliva svårt att erhålla lärare från truppförband med mera

eftersökt förläggningsort. Därtill komme, att tidpunkten för ombyte av

lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förläggning och icke

efter tiden för lämpliga vakansers inträdande. Ett direkt byte av löner

mellan avgående och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt, emedan —

t. ex. i en kompaniofficersbeställning — en löjtnant ej sällan komme att efter­

träda en kapten (ryttmästare). I fråga om befattningar, som skulle fyllas

med kompaniofficerare, syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens

m. fl. stater uppföra arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och

att således en lärare, som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin

Kurnjl. Maj:ts proposition nr 20.

131

avlöning vid eget regemente, men dock kvarstode på dess stat med rätt

att när som helst återinträda med åtnjutande av sina avlöningsförmåner.

Vad beträffade vid skolorna anställda regementsofficerare, syntes icke

samma skäl föreligga mot att dessa helt befordrades eller transporterades

till läroverkens stater, å vilka löner för ändamålet därför borde uppföras.

Enligt den av mig förordade härorganisationen beräknas antalet kadetter

Departements

vid officerskursen till omkring 105 samt vid de båda reservofficerskurserna

chefen.

till sammanlagt omkring 200. Oaktat antalet kadetter sålunda överstiger

det av försvarsrevisionen beräknade, synes likväl krigsskolans personal av

besparingsskäl böra begränsas till vad revisionen föreslagit, dock med den

skillnad, att för reservofficerskursen en biträdande lärare bör tillkomma.

Krigsskolans personal bör alltså utgöras av:

Stab:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, tillika bibliotekarie och vapenofficer, kapten,

1 slottspastor,

1 bataljonsläkare,

1 redogörare, pensionerad officer,

1 förvaltare, tillika väbel och uppsyningsman över Karlbergs kungsgård,

pensionerad sekundofficer,

1 bataljonsadjutant, tillika biträde åt redogöraren, pensionerad sekund­

officer, samt

1 köksföreståndare, pensionerad sekundofficer.

Officer skur sens kompanibefäl:

1 kompanichef, kapten,

5 kadettofficerare samt

1 kompaniadjutant, pensionerad sekundofficer.

Officer skur sens lärarpersonal:

5 förste lärare,

5 andre lärare,

2 lärare och

11 biträdande lärare.

Offcerskursens betjäning m. fl.:

Förslagsvis: 4 förmän — därav 1 rättare, 1 stallförman, 1 logements-

vaktmästare och 1 slottsvaktmästare — 1 maskinist, tillika badmästare,

1 skogvaktare, tillika postbud, 1 hovslagare, tillika uppsyningsman över

belysningen, 21 gårdskarlar, 3 slottsuppassare, 1 baderska, 1 hushållerska,

1 städerska, 1 sjuksköterska, 1 sköterskebiträde, 2 kokerskor, 3 köksbiträden

och 1 kökskarl samt

1 sjukvårdsbeställningsman, beordrad ur Svea livgarde, och vid behov

1 spel, beordrat ur truppförband tillhörande Stockholms garnison.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation

Förs vars-

revisionen

.

Reservoffcerskur sens kejmpanibefäl :

1 kompanichef,

4 kadettofficerare samt

1 kompaniadjutant, tillika vapenförvaltare, pensionerad sekundofficer.

Reser voffeer skur sens lärarpersonal:

1 lärare samt

1 biträdande lärare.

Reservoffeer skur sens betjäning:

Förslagsvis: 2 gårdskarlar och 2 köksbiträden, samtliga för eu tid av

fyra månader.

Med avseende å försvarsrevisionens förslag att å militärläroverkens stater

uppföra vissa lärår- m. fl. befattningar torde de synpunkter, chefen för general­

staben anfört, böra beaktas. För vid skolorna anställda regementsofficerare

synas alltså löner böra uppföras å skolornas stater. I fråga åter om befattningar,

som äro avsedda för kompaniofficerare, torde nämnda stater i stället böra

upptaga arvoden till lönerna motsvarande belopp. Under tid, då sådant

arvode åtnjutes och vederbörande sålunda avstår sin avlöning vid det egna

regementet, bör lönesuccession där äga rum. Härtill synes generellt med­

givande böra lämnas.

På grund av det nu anförda böra alltså av ovan föreslagen personal å

krigsskolans stat med arvoden uppföras:

adjutanten och kompanichefen vid officerskursen: med arvoden såsom

kaptener; samt *

*

kadettofficerarne, 3 förste och 2 andre lärare samt 1 lärare, samtliga

vid officerskursen: med arvoden såsom kaptener eller löjtnanter.

2. Krigshögskolan.

Lärokurserna vid krigshögskolan omfatta två arbetsår, vartdera omkring

nio månader. Ny lärokurs börjar under senare delen av varje år. Läro­

ämnena äro dels tvångsämnen och dels valfria ämnen. Högskolans elever

äro dels ordinarie och dels extra. Antalet ordinarie elever utgör högst 25

i varje lärokurs. Krigshögskolans personal utgöres av chef, 2 adjutanter, av

vilka den ene tillika är redogörare, lärare i tvångsämnen och i valfria ämnen,

repetitörer, 1 förste expeditionsvakt, 1 expeditionsvakt och 1 maskinist.

Av skolans lärarpersonal utgöres flertalet av officerare. Endast lärarbefatt-

ningarna i franska och tyska språken innehavas av civila personer. Av

högskolans personal åtnjuta endast chefen — överstelöjtnant — expeditions-

vakterna och maskinisten fulla avlöningsförmåner å högskolans stat. Lärarna

och repetitörerna åtnjuta från högskolan endast vissa mindre arvoden.

Försvarsrevisionen har erinrat om att krigsundervisningskommissionen

sedan länge påyrkat lärokursens vid krigshögskolan utsträckande till att

omfatta tre arbetsår. Ehuru det icke kunde bestridas, att åtskilliga be-

aktansvärda fördelar därigenom skulle vinnas, funne revisionen sig dock

med hänsyn till därmed förenade kostnader icke kunna tillstyrka en sådan

anordning.

Med hänsyn till den av revisionen föreslagna organisationen beräknade

revisionen antalet ordinarie elever i varje lärokurs till 22.

Endast den ene av de båda adjutanterna syntes böra vara aktiv officer,

och för honom, vilken borde vara kapten, borde lön uppföras å krigs­

högskolans stat. För den andra adjutantsbefattningen, med vilken redo-

görarskapet syntes böra förenas, borde däremot avses en pensionerad officer

med skäligt arvode.

För vart och ett av ämnena krigshistoria, strategi och taktik — ämnet

strategi dock lämpligen utökat med ämnet härordningslära — borde an­

ställas en lärare med undervisningen vid högskolan såsom enda uppgift.

Ifrågavarande tre lärare, vilka förutsattes vara majorer eller kaptener, borde

uppföras med fast lön å krigshögskolans stat. För att icke särskilda kost­

nader skulle uppstå genom dessa befattningars besättande med majorer,

borde till lärare, som å högskolans stat åtnjöte majors lön, lärararvodet

icke utgå med större belopp, än att lönen jämte erforderlig del av lärar­

arvodet tillsammans uppginge till det belopp, han skulle åtnjutit, därest

han fortfarande varit kapten med fvdlt lärararvode.

Enligt revisionens uppfattning borde expeditionsvaktgöromålen vid hög­

skolan utan svårighet kunna ombesörjas av en person, och borde förden­

skull den nuvarande förste expeditionsvaktbeställningen indragas och å

staten uppföras endast en expeditionsvakt.

Inspektören för militärläroverken har framhållit önskvärdheten av att an­

talet lärare med fast lön å högskolans stat sattes till fyra, varav två för

ämnet taktik. Yissa delar av ämnena härordningslära och militärgeografi

skulle i så fall övertagas av ifrågavarande lärare. Inspektören ansåge vi­

dare, att lärararvodet borde utgå oavkortat, även om läraren uppbure

majorslön å högskolans stat, emedan ifrågavarande lärarbefattningar krävde

ett omfattande och ansvarsfullt arbete samt ställde stora fordringar på inne­

havarna. För att begränsa den härav föranledda kostnadsökningen förut­

satte inspektören emellertid, att av de fyra lärarna med lön å krigshög­

skolans stat högst två skulle erhålla majors lön.

Därest förste expeditionsvakten indroges, bleve högskolan tvungen att

skaffa sig särskild skrivlijälp. Enligt verkställd överslagsberäkning skulle

sådan hjälp erfordras under minst 650 skrivtimmar årligen mot en beräknad

kostnad av minst 800 kronor. På grund härav syntes det önskvärt, att

bägge expeditionsvakterna bibeliölles.

Undervisningen vid högskolan erhölle under nuvarande förhållanden icke

önskvärd omfattning. En ökning av antalet undervisningstimmar vore för­

denskull erforderlig. Med bibehållande av gällande längd av arbetsåret

kunde någon större ökning dock icke ske, emedan arbetet å högskolan

Kung!,. Maj:ts proposition nr JO.

133

Inspektören

för militär­

läroverken.

Chefen

för general­

staben.

Departements­

chefen.

redan nu vore för eleverna mycket krävande. Det sammanlagda timantalet

per vecka för båda kurserna borde dock i fråga om militära läroämnen ökas

med en eller från 32 till 33.

För språkundervisningen både revisionen beräknat arvode för 24 under -

visningstimmar i veckan. Det verkliga antalet undervisningstimmar vore

emellertid för närvarande 32 i veckan. För de överskjutande 8 tim­

marna förefunnes dock icke något lärararvode, utan hade denna fråga ord­

nats så, att undervisningen under dessa timmar handhades av en repetitör

utan annan ersättning än det för repetitör anslagna arvodet. Inspektören

föresloge därför, att ifrågavarande timantal måtte beräknas till 32 i stället

för 24.

Chefen för generalstaben har förklarat sig anse, att, ehuru starka mili­

tära skäl utan tvivel kunde anföras för en utsträckning av lärokursen till

tre år, den nuvarande organisationen dock av kostnadsskäl borde bibe­

hållas.

Det vore av stor betydelse, att högskolan i fråga om lärarpersonal bleve

väl tillgodosedd. Särskilt gällde detta, om lärokursen vid krigshögskolan

bibehölles såsom tvåårig. Med hänsyn härtill tillstyrktes inspektörens för­

slag, vad beträffade såväl antalet lärare med fast lön å högskolans stat

som dessas avlöningsförmåner.

Den föreslagna ökningen av antalet undervisningstimmar i militära läro­

ämnen syntes vara behövlig och borde därför också vidtagas, särskilt som

den härav föranledda kostnaden icke uppginge till högre summa än 420

kronor.

Språkundervisningen omfattade för närvarande tyska, franska och ryska.

I eu nära framtid syntes det vara nödvändigt att även upptaga engelska

å undervisningsprogrammet. Med hänsyn härtill och då den årliga kost­

nadsökningen icke uppginge till mer än 2,400 kronor, tillstyrktes den av

inspektören föreslagna ökningen av antalet undervisningstimmar. Genom

eu dylik anordning kunde ifrågavarande repetitör användas på det ur­

sprungligen avsedda sättet.

Då de rena expeditionsvaktsgöromålen syntes kunna ombesörjas av eu

person, även om därvid vissa olägenheter komme att göra sig gällande,

syntes den av revisionen föreslagna indragningen kunna vidtagas.

Ehuru en utsträckning av lärokursen vid krigshögskolan till tre år i

och för sig är synnerligen önskvärd, anser jag mig dock med hänsyn till

därmed förenade kostnader icke böra föreslå en dylik anordning.

De av inspektören för militärläroverken framställda förslagen angående

antalet lärare med fast lön å högskolans stat ävensom beträffande antalet

undervisningstimmar för militära läroämnen samt för levande språk finner

jag mig böra tillstyrka, enär dessa förslag torde vara ägnade att i vä­

sentlig mån befrämja erhållande av bästa möjliga utbildningsresultat inom

den tvååriga ramen.

Beställningen för förste expeditionsvakten synes utan alltför stora olägen-

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

135

heter kunna indragas. Som inspektören för militärläroverken framhållit,

torde emellertid särskilda kostnader för skrivlijälp förväntas härigenom

komma att uppstå. Därest förste expeditionsvakten icke önskar frivilligt

övergå till övergångsstat, torde det vid sådant förhållande vara fördel­

aktigast för staten — liksom även för högskolan — om ifrågavarande be-

ställningshavare efter överföring på övergångsstat bibehålies vid krigshög­

skolan med full tjänstgöringsskyldighet.

Med hänsyn till den av mig föreslagna härorganisationen bör antalet

ordinarie elever i varje lärokurs beräknas till 25.

I fråga om revisionens förslag rörande adjutant och biträdande adjutant

har jag icke någon erinran att framställa.

Krigshögskolans personal bör alltså utgöras av:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, kapten,

1 biträdande adjutant, tillika redogörare, pensionerad officer,

2 majorer | j;irare • mi]plira ämnen,

2 kaptener)

förslagsvis 10 övriga lärare i militära ämnen,

förslagsvis 4 lärare i levande språk,

repetitörer till erforderligt antal,

1 expeditionsvakt,

1 maskinist.

I enlighet med vad jag i det föregående (sid. 132) anfört i fråga om

de officerare, vilka av revisionen föreslagits att uppföras å militärläro­

verkens stater, böra för ovan angivna kaptener å krigshögskolans stat upp­

föras arvoden såsom kaptener.

I detta sammanhang synes böra omnämnas eu av chefen for krigshög­

skolan gjord framställning angående kommendering av officerare för id­

kande av studier för vinnande av inträde vid krigshögskolan. Högskole-

chefen har däri framhållit bland annat, att de officerare, som förberedde

sig för vinnande av inträde vid krigshögskolan, plägade genomgå privata

kurser. Dessa anordnades vanligen i Stockholm, och de inträdessökande

måste fördenskull i regel under hösten och vintern närmast före pröv­

ningen begära tjänstledighet. Sådan ledighet utöver 25 dagar per ka­

lenderår vore enligt nuvarande bestämmelser för subalternofficer förenad

med visst avdrag å lön. Till följd härav komme de inträdessökandes löne­

förmåner under förberedelsetiden att i allmänhet undergå en icke o\ ä-

sentlig minskning. För studier, vistelse i Stockholm m. m. måste de in­

trädessökande i regel underkasta sig jämförelsevis betydande kostnader.

En följd härav vore, att många officerare icke ansåge sig hava råd att

förbereda sig för inträde till krigshögskolan. En förbättring av detta miss­

förhållande skulle kunna åstadkommas, därest de inträdessökande under

förberedelsetiden kunde komma i åtnjutande av oavkortade löneförmåner.

Kumjl. Maj:ts proposition nr JO.

Nuvarande

organisation.

Så syntes komma att ske, därest officer, som önskade förbereda sig för

inträde \id krigshögskolan, på ansökan kunde kommenderas till idkande

av härför erforderliga förstudier. Då vederbörliga myndigheter finge till­

fälle att yttra sig angående ansökningar om dylika kommenderingar, torde

säkerhet erhållas för att endast lämpliga officerare komme i fråga. Ytter­

ligare en garanti för missbruk kunde erhållas, därest kommenderingarna i

fråga komme att medföra skyldighet för vederbörande officer att undergå

inträdesprövning.

Inspektören för militärläroverken har tillstyrkt denna framställning under

framhållande av att det synts honom synnerligen angeläget, att åtgärder

omedelbart vidtoges för att minska de särskilt i avlöningshänseende be­

tydande olägenheter, som vore förenade med förstudier till krieshöe-

skolan.

b S

Ifrågavarande framställning synes mig vara belij ärtan svärd.

Åtgärder i

framställningens syfte torde därför böra vidtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

3. Artilleri- ocli ingenjörhögskolaii.

Undervisningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan är fördelad på två

linjer, nämligen artillerilinjen och fortifikationslinjen. Vardera linjen be­

star av en allmän kurs och en högre kurs. De allmänna kurserna äro

ettåriga, och ny kurs börjar varje år. De högre kurserna äro däremot

tvååriga, och ny sådan kurs påbörjas varje jämnt år. Högskolans elever

äro dels ordinarie och dels extra. Antalet ordinarie elever är icke bestämt.

Det normala antalet beräknas vara omkring 20 officerare av artilleriet och

10 officerare ur fortifikationen i de allmänna kurserna samt 15 artilleri­

officerare och 8 fortifikationsofficerare i de högre kurserna.

Artilleri- och ingenjörhögskolans ständiga personal utgöres av:

1 chef,

1 adjutant, tillika bibliotekarie,

1 redogörare,

1 lärare i artilleri och tillämpad mekanik vid högre artillerikursen,

1

lärare

i

artilleri

vid

allmänna artillerikursen med

undervisningsskyldig-

het jämväl vid högre fortifikationskursen,

1 lärare i befästningskonst vid högre och allmänna fortifikationskur-

serna,

1 lärare i förbindelselära och tillämpad mekanik vid högre fortifikations­

kursen med undervisningsskyldighet jämväl i befästningskonst med för­

bindelselära vid allmänna artillerikursen,

1 lärare i krigskonst vid högre artilleri- och fortifikationskurserna,

1 lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och fortifikationskurserna,

1 lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri,

1 lärare i matematik,

1 lärare i fysik,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

137

1 lärare i kemi,

biträdande lärare,

repetitörer till erforderligt antal,

1 förste expeditionsvakt,

1 expeditionsvakt ocli

1 maskinist.

Av förenämnda personal åtnjuta blott chefen — major — och de båda

expeditionsvakterna ävensom maskinisten fulla avlöningsförmåner från hög­

skolans stat, den sistnämnde dock endast i form av arvode. Samtliga

övriga befattningshavare, med undantag av redogöraren, som är en pen­

sionerad officer, och lärarna i matematik, fysik och kemi, vilka äro civila

personer, beordras bland aktiva officerare vid artilleriet, fortifikationen och

generalstaben och åtnjuta från högskolans stat endast för de särskilda

uppdragen beräknade arvoden.

Försvarare visionen har med avseende å artilleri- och ingenjörhögskolans

uppgift och allmänna organisation icke haft någon ändring att föreslå.

Visserligen skulle beträffande de allmänna kurserna en återgång till den

före år 1904 gällande organisationen, enligt vilken dessa kurser varit två­

åriga, medföra avsevärda fördelar för undervisningen, men i betraktande

av de ökade kostnader, som därav skulle bliva en följd, hade revisionen

icke ansett sig böra föreslå en dylik anordning.

Med hänsyn till den av revisionen föreslagna minskningen av antalet

officersbeställningar vid såväl artilleriet som fortifikationen komme elev­

antalet i såväl de allmänna som de högre kurserna att understiga det för

närvarande normala. Någon inverkan på den för skolan erforderliga lärar­

personalen syntes denna minskning dock icke komma att utöva.

Vad högskolans befäls- och betjäningspersonal beträffade, funne däremot

revisionen vissa ändringar böra vidtagas. Då ifrågavarande skola intoge

en med krigshögskolan fullt jämförlig ställning, och någon större skillnad

med avseende å elevantalet mellan de båda skolorna icke förelåge, syntes

det sålunda vara med rättvisa och billighet förenat, att chefen för artilleri-

och ingenjörhögskolan i avlöningshänseende likställdes med chefen för

krigshögskolan och följaktligen å staten uppfördes med överstelöjtnants

avlöningsförmåner. Vidare borde, i överensstämmelse med vad som före­

slagits i fråga om adjutanterna vid krigsskolan och krigshögskolan, jämväl

adjutanten vid artilleri- och ingenjörhögskolan med kaptens lön uppföras

å högskolans stat. Slutligen syntes, i likhet med vad som föreslagits be­

träffande krigshögskolan, den nuvarande förste expeditionsvaktbeställningen

kunna indragas. Då lärarna i de större och viktigare ämnena, nämligen

de båda lärarna i artilleri samt lärarna i befästningskonst och i förbindelse­

lära, borde beredas tillfälle att helt och odelat ägna sig åt sin lärarupp-

gift, funne revisionen sig böra föreslå, att för dessa ämnen uppfördes

sammanlagt 4 lärare, kaptener, med lön å högskolans stat.

Den övriga militära lärarpersonalen borde däremot fortfarande såsom

Försvars-

revisionen.

138

Kungl. Maj it s 'proposition nr 20.

Gener als -

kommissionen

,

Inspektören

för militär­

läroverken.

hittills fullgöra läraruppdraget vid sidan av den ordinarie tjänsten. Enligt

revisionens uppfattning borde denna personal utgöras av 2 lärare i krigs­

konst, den ene officer ur generalstaben och den andre officer ur artilleriet,

1 lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri, officer ur fortifika­

tionen, 1 biträdande lärare i krigskonst, officer ur generalstaben, 1 bi­

trädande lärare i förbindelselära, avsedd för undervisning i telegraftjänst,

officer ur fortifikationen, och 4 repetitörer, därav 2 officerare ur artilleriet

och 2 officerare ur fortifikationen.

Beträffande högskolans övriga personal ifrågasatte revisionen icke någon

ändring.

Enligt generalskommissionens mening hava erfarenheterna länge tillfullo

ådagalagt, att tiden icke medgåve att bibringa eleverna vid artilleri- och

ingenjörhögskolans allmänna kurser de kunskaper, som erfordrades för

dessa officerare. Särskilt på senare år hade denna brist gjort sig allt­

mera gällande på grund av den utökning av undervisningen, som erfaren­

heterna från världskriget i vissa avseenden medfört. För att råda bot

häremot måste enligt kommissionens mening tvååriga kurser återinföras.

Inspektören för militärläroverken har framhållit, att anledningen till att

revisionen icke föreslagit tvååriga kurser av revisionen angivits vara, att

eu ökning av kursernas längd skulle medföra en betydande kaderökning.

Inspektören ansåge emellertid, att om läsårets längd avpassades så, att

truppförbanden finge förfoga över samtliga subalternofficerare under den

tid, då övningar i större förband påginge, ifrågavarande förlängning skulle

medföra så ringa kaderökning, att därigenom förorsakade merkostnader

skulle bliva oväsentliga.

Erfarenheterna från tidigare organisationsformer för högskolan, jämförda

med resultaten från gällande organisation, visade, att nuvarande lärotid

för de allmänna kurserna vore för kort; då med hänsyn till erfarenheterna

från senaste krig kursernas omfattning icke kunde minskas, syntes eu ök­

ning av lärotidens längd ofrånkomlig. I och med införandet av tvåårig

allmän artillerikurs skulle det även vara möjligt att i kursen inrymma

artilleritillämpningsövningar av kortare varaktighet. Om kurserna började

endast vartannat år och alltså omfattade dubbelt så många elever, som

nu vore fallet, syntes den genom övergång till tvååriga kurser förorsakade

kostnadsökningen belöpa sig till:

lärararvoden ................................................................ omkring kronor 1,000: —

artilleri tillämpningsövningar för allmännaartilleri-

kursen (ammunition häruti icke inräknad) ..

»

»

6,000: —

tillhopa omkring kronor 7,000: —

Beträffande revisionens förslag om indragning av den nuvarande förste

expeditionsvakten ville inspektören för militärläroverken framhålla, att det

expeditionsvakternu påvilande arbetet vore så omfattande, att det under

alla förhållanden krävde tvenne personer. Minskades antalet expeditions-

Kunijl. Maj:ta proposition nr 20.

K59

vaktel- med eu, måste denne ersättas med på annat sätt anställd person.

Om härför avsåges värnpliktig, kunde ej förutsättas, att denne besutte

erforderlig vana, vadan lejd arbetskraft maste anlitas i sådan omfattning,

att någon besparing icke skulle erhållas. Efter högskolans flyttning (sanno­

likt hösten 1925) till de nya lokalerna, vilka voro belägna i fyra olika

våningar med var sin ingång från trapphuset, bleve det i allt fall nöd­

vändigt att besätta platsen.

Chefen för generalstaben har såsom ytterligare motiv till införandet av

tvååriga allmänna kurser beträffande artillerilinjen anfört följande.

Vid artilleriets — liksom även vid övriga vapenslags — ledning måste

hänsyn tagas till vapnets tekniska egenskaper. Artilleriledaren borde veta

icke blott, vad som ur taktisk synpunkt vore önskvärt, utan även vad

som vore tekniskt möjligt samt huru levande och döda stridsmedel skulle

ändamålsenligast användas för att nå största möjliga verkan.

Artilleriets skjutning med därtill hörande mätningar och beräkningar vore

numera en vetenskap, som icke kunde inhämtas utan eu jämförelsevis

grundlig matematisk naturvetenskaplig förberedelse. Särskilt gällde detta

i fråga om tjänsten vid det tyngre artilleriet och luftvärnsartilleriet samt

beträffande mättjänsten. De nya skjutmetoderna hade visserligen utformats

under ställningskrig, men vore tillämpliga icke endast under ett sådant

utan även under rörligt krig, ehuru de i senare fallet måste användas

under så prövande förhållanden, att eu särskilt grundlig utbildning erford­

rades, för att de med säkerhet skulle fylla avsett ändamål.

Eu allmän kännedom om artilleriets tekniska egenskaper och taktiska

användning måste förvärvas av alla artilleriofficerare. En ettårig kurs vid

artilleri- och ingenjörhögskolan vore emellertid icke tillräcklig för med­

delande av denna kännedom. De utbildningskurser av olika slag, som

kunde anordnas vid truppförbanden, vore icke heller i stånd att fylla

bristerna i utbildningen vid högskolan. Vid truppförbanden funnes näm­

ligen icke alltid fullt kompetenta lärarkrafter; truppofficerns tid och in­

tressen vore i första hand upptagna av arbetet på truppens utbildning.

För att, efter eu ettårig högskolekurs, en tillfredsställande teknisk-taktisk

officersutbildning skulle kunna säkerställas vid truppförbanden, erfordrades

anställande vid varje sådant av kompetenta lärarkrafter. Härigenom skulle

erfordras en icke obetydlig kaderökning, motsvarande dels lärarna och dels

i viss mån även eleverna vid nämnda utbildning.

Det viktigaste skäl, som anförts mot en tvåårig obligatorisk kurs, vore,

att truppförbandens stater måste ökas med ett antal beställningar, motsva­

rande en årskull officerare, d. v. s. ungefär 20 beställningar. Den all­

männa kursen påginge nämligen under större delen av året eller från

mitten av oktober till senare hälften av augusti. Emellertid kunde, i sam­

band med att den allmänna kursen gjordes tvåårig, läsåret avslutas tidi­

gare, än vad nu vore fallet vid den ettåriga kursen. Vidtoges eu sådan

anordning, torde kadern vid artilleriförbanden knappast behöva ökas i an-

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

ledning av den allmänna kursens ökning till tvåårig, emedan behovet av

subalternofficerare vid artilleriet vore störst under sommarens tillämpnings­

övningar och skjutningar.

Inom fortifiTcationslinjen syntes den nuvarande anordningen med ettårig

allmän kurs, liksom ämnesfördelningen, icke motsvara de krav, som nu­

mera borde uppställas i avseende å teknisk utbildning. På de bro- och

vägarbeten, som skulle utföras av ingenjörtrupperna, måste numera på grund

av de tyngre motordrivna fordonen ställas högre tekniska fordringar, än

tidigare varit fallet, och erfordrades härför eu mera ingående utbildning.

De befästningsarbeten, som numera förekomme i fältkriget, krävde även

djupare kunskaper, som icke lämpligen kunde meddelas annat än å hög­

skolan. Signalmedlens — särskilt radiomaterielens — handha vande krävde

på grund av dess stora utveckling grundliga tekniska kunskaper. Även

för fortifikationen förelåge därför ett bestämt behov av en tvåårig allmän

kurs. Kursens läsår kunde dock förkortas, för att liksom vid artilleriet

officersbehovet skulle kunna tillgodoses under de perioder, då detta vore

störst.

En ökning av tiden för de båda allmänna kurserna till två år syntes

alltså vara av behovet påkallad. Då de årliga kostnaderna härför, under

förutsättning att lärokurserna ordnades så, att kaderökning icke erfordrades,

syntes, på sätt inspektören för militärläroverken angivit, kunna beräknas

till sammanlagt 7,000 kronor för båda kurserna, borde den ifrågasatta

ökningen komma till stånd.

Med de väsentligt ökade fordringar på kunskaper i signaltjänstens olika

grenar, som numera måste ställas på fälttelegraf officerare, förelåge stora

svårigheter att även vid en tvåårig allmän fortifikationskurs bibringa samtliga

elever tillräckliga kunskaper för såväl ingenjörtjänst som fälttelegraftjänst.

Det kunde därför visa sig erforderligt att vidtaga åtgärder för att i någon

mån specialisera utbildningen. Huruvida detta lämpligen borde äga rum

under den allmänna kursen eller uppskjutas till den högre, borde särskilt

utredas i samband med eu omläggning av utbildningen vid högskolan.

Mot revisionens förslag, att adjutanten ävensom de båda lärarna i artilleri

samt lärarna i befästningskonst och förbindelselära skulle uppföras med

kaptens lön å högskolans stat, hade chefen för generalstaben intet annat

att erinra, än att ifrågavarande avlöning, i överensstämmelse med vad

chefen för generalstaben anfört under krigsskolan, borde å högskolans stat

uppföras såsom arvoden.

De militära myndigheternas ovan återgivna yttranden synas mig tillfullo

ådagalägga, att, därest den allmänna kursen vid artilleri- och ingenjörhög­

skolan skall motsvara sitt ändamål, densamma bör vara tvåårig. Såsom

chefen för generalstaben framhållit, behöver en sådan anordning knappast

medföra någon ökning av kadern, enär läsåret torde kunna avslutas tidi­

gare, än vad fallet är vid den ettåriga kursen. Härigenom kunna eleverna

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kuwjl. Maj:ts proposition nr JO.

141

bliva disponibla vid truppförbanden under de perioder, då officersbeliovet

iir störst.

Inspektören för militärläroverken bär, som ovan nämnts, beräknat den

genom övergång till tvååriga kurser förorsakade kostnadsökningen till 7,000

kronor, därav 1,000 kronor till lärararvoden och 6,000 kronor till artilleri­

tillämpningsövningar (ammunitionskostnader icke inräknade). Därutöver torde

emellertid högskolans undervisningsanslag behöva ökas med 1,000 kronor

för skrivmaterialier, bränsle, lyse m. in. De ökade resekostnaderna kunna

beräknas uppgå till omkring 2,700 kronor.

Några särkilda kostnader för ammunition under allmänna kursens artilleri­

tillämpningsövningar torde icke behöva beräknas. Enligt vad jag inhämtat,

är nämligen avsikten att till dessa övningar uteslutande förlägga vissa tek­

niska skjutningar för artilleridepartementets räkning. Sådana skjutningar

måste under alla omständigheter företagas. Kostnaderna för desamma äro

medräknade i det nuvarande ammunitionsanslaget.

Införandet av tvååriga allmänna kurser skulle alltså medföra eu kost­

nadsökning av sammanlagt 10,700 kronor.

Med hänsyn till den stora militära betydelsen av att ifrågavarande or­

ganisationsförändring kommer till stånd, anser jag mig, trots de därmed

förenade ökade kostnaderna, böra förorda densamma.

På grund av vad inspektören för militärläroverken anfört beträffande

den av försvarsrevisionen föreslagna indragningen av förste expeditions-

vaktbefattningen, finner jag mig icke kunna biträda revisionens förslag

härutinnan. Om jag således anser, att berörda befattning icke kan in­

dragas, synes densamma dock av besparingsskäl böra nedflyttas till en

expeditionsvaktbef attning.

I övrigt bör personalstaten för högskolan i huvudsak beräknas, på sätt

revisionen föreslagit. Såsom jag i det föregående (sid. 132) framhållit, böra

dock adjutanten och de båda lärarna i artilleri samt lärarna i befästnings­

konst och förbindelselära å högskolans stat uppföras med arvoden.

Artilleri- och ingenjörhögskolans stat bör alltså bestå av:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, tillika bibliotekarie, kapten,

1 redogörare, pensionerad officer,

4 lärare i militära ämnen, kaptener,

övriga lärare och biträdande lärare i militära ämnen, förslagsvis sam­

manlagt 5,

förslagsvis 4 lärare i civila ämnen,

repetitörer till erforderligt antal,

2 expeditionsvakter samt

1 maskinist.

Av denna personal böra å artilleri- och ingenjörhögskolans stat adju­

tanten samt 4 lärare i militära ämnen uppföras med arvoden såsom kap­

tener.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

Inspektören

för kavalle­

riet.

Chefen för

generalstaben,

4.

Ridskolan.

Lärokurs vid ridskolan, som är förlagd till Strömsholms slott i Väst­

manland, börjar varje år på hösten och fortgår omkring 10 månader. För

fortsatt utbildning kunna därtill villiga och lämliga officerare ånyo kom­

menderas till skolan för att genomgå ytterligare en lärokurs.

Ridskolans ständiga personal utgöres av:

1 chef,

1 bataljonsveterinär, med skyldighet att även bestrida veterinärvården

vid Utnäslöts remontdepå,

1 redogörare,

1 förvaltare,

1 förste lärare i ridning,

2 andre lärare i ridning,

1 lärare i krigsvetenskap, tillika adjutant,

1 maskinist,

1 hovslagarunderbefäl samt

nödigt antal stallbetjänte.

Till chef förordnas en officer av kavalleriet, vilken avstår sina å veder­

börligt regementes stat uppförda avlöningsförmåner och i stället från rid­

skolans stat uppbär arvode, motsvarande majors avlöning. Av den övriga

personalen åtnjuta bataljonsveterinären, redogöraren, förvaltaren och maski­

nisten samtliga sina avlöningsförmåner från ridskolans stat. För den åter­

stående personalen äro i staten upptagna vissa arvoden (för hovslagar-

underbefälet dagtraktamente).

Försvarsrevisionen har räknat med ett årligt elevantal av 16, därav 11

från kavalleriet (för båda kurserna tillsammans), 3 från artilleriet samt 1

från vardera av fortifikationen och trängen.

Någon anledning att låta chefens avlöningsförmåner utgå i form av arvode

syntes revisionen icke förefinnas, utan borde chefen för ridskolan uppföras

med fast lön å skolans stat.

Likaså borde de fyra lärarna uppföras med fast lön å ridskolans stat,

därvid förutsattes, att förste läraren i ridning och den ene av andre

lärarna i samma ämne skulle vara ryttmästare samt den återstående andre

läraren i ridning och läraren i krigsvetenskap löjtnanter.

Beträffande ridskolans övriga personal hade revisionen icke någon ändring

att föreslå.

Inspektören för kavalleriet har framhållit, att det vid tillsättandet av

lärare vid ridskolan vore fördelaktigt att icke vara bunden vid val inom

blott en tjänstegrad. Ridskolans stat borde därför upptaga två ryttmästare-

och två löjtnantsbeställningar, vilka finge fritt disponeras för tillsättande

av samtliga nyssnämnda lärare.

Chefen för generalstaben har framhållit, att därest vissa år antalet elever

ur kavalleriet understege det beräknade, borde officerare ur infanteriet kunna

Kandi. Maj.ts proposition nr 20.

14:5

beordras såsom elever, emedan detta truppslag numera vore ganska rikligt

försett med liästmateriel.

I överensstämmelse med vad som anförts under krigsskolan, borde chef

och lärare uppföras å ridskolans stat med arvoden. Härvid borde inspek­

törens för kavalleriet ovan angivna förslag iakttagas.

Staten för ridskolan torde böra bestämmas i enlighet med försvarare^-

sionens förslag, dock med de jämkningar, som föranledas av de utav in­

spektören för kavalleriet och chefen för generalstaben framställda ennrin-

^Cix XXui •

#

För båda kurserna tillsammans beräknas det årliga elevantalet i regel

komma att uppgå till 18, därav från kavalleriet 12, från artilleriet 4 samt

från vardera fortifikationen och trängen 1. Därest antalet elever något åi

understiger det beräknade, torde officerare ur infanteriet böra kunna be­

ordras såsom elever.

Såsom hästskötare vid ridskolan böra för varje tjänstgöringsomgång avses

25 till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga.

Ridskolans stat bör alltså utgöras av:

1 chef, major,

1 förste lärare,

1 andre lärare,

1 lärare, tillika adjutant,

1 andre lärare,

1 bataljonsveterinär,

1 redogörare,

förvaltare, pensionerad sekund­

officer,

maskinist,

stallbetjänte till erforderligt antal

samt

1 liovslagarbeställningsman beor­

drad ur Livgardet till häst.

För de fyra lärarna uppföras å ridskolans stat arvoden för 2 ryttmästare

och 2 löjtnanter (sid. 132).

5. Infanteriofficer sskolan.

Generalskommissionen har uti sitt över försvarsrevisionens förslag av-

givna yttrande framhållit, att det icke minst vid en armé med jämförelse- °“40'

vis kort utbildningstid för de värnpliktiga vore av största vikt, att be­

fälets utbildning och särskilt officersutbildningen intoge en liog stånd­

punkt, samt att fördenskull icke några åtgärder försummades, som vore

ägnade att befordra officerns kompetens för sitt kall. Den utbildning och

de kunskaper, som meddelades vid krigsskolan, syntes emellertid numera

icke kunna anses tillräckliga för den blivande officern.

Redan före världskriget hade en påbyggnad av vissa delar av officers­

utbildningen visat sig erforderlig; efter detsamma hade detta behov än

mera gjort sig gällande. Då en förlängning av krigsskolekursen icke syntes

böra ifrågasättas på grund av dess sannolikt menliga inverkan på officern-

rekryteringen och med hänsyn till vikten av att officern, innan han bi-

bragtes erforderlig påbyggnad på sin första officersutbildning, vunne ökad

144

Inspektören

för militär­

läroverken.

praktisk erfarenhet och mognad, borde de sålunda uppkomna kraven på

ökad officersutbildning tillgodoses vid obligatoriska utbildningskurser eller

skolor för subalternofficerare.

För artilleiiets och fortifikationens samt kavalleriets officerare vore dessa

krav redan i huvudsak tillgodosedda vid artilleri- och ingenjörhögskolans

allmänna kurser respektive ridskolan.

För utbildningen av infanteriets officerare funnes däremot icke någon

härmed jämförlig obligatorisk skola. Generalskommissionen hade ansett sig

böra taga under omprövning, huruvida icke det avsedda syftet för kost­

nadernas nedbringande kunde vinnas därigenom, att ifrågavarande utbild-

ning anoidnades i anslutning till infanteriskjutskolan. Därest närmare

utredning \isade, att sa utan olägenhet kunde ske, ville kommissionen

föreslå:

att obligatorisk utbildning för infanteriets subalternofficerare, i syfte att

meddela dem ökade insikter i de ämnen och utbildningsgrenar, vari kun­

skap erfordrades för truppens handhavande och uppfostran samt infanteri­

förbandens ändamålsenliga utbildning och ledning, måtte anordnas i an­

slutning till infanteriskjutskolan;

att denna skola måtte benämnas »infanteriofficersskolan» och ställas

under befäl av chefen för infanteriskjutskolan; samt

att infanteriofficersskolan måtte uppdelas i en till vintermånaderna för-

lagd, huvudsakligen teoretisk kurs samt en huvudsakligen praktisk som­

markurs.

Till genomgående av infanteriofficersskolan eller del av densamma borde

i viss utsträckning även officerare ur andra truppslag än infanteriet kunna

beordras. Då någon motsvarande skola icke kunde anordnas för trängens

subalternofficerare, borde dessa såsom regel genomgå infanteriofficersskolan.

Inspektören för militärläroverken har framhållit bland annat, att utveck­

lingen inom krigstekniken ställde helt andra krav än förr på officerns,

särskilt infanteriofficerns, tekniska utbildning. På senare tiden hade vidare,

särskilt efter världskriget, intresset ökats för de psykologiska faktorer,

som övade inflytande på trupputbildning och ^uppföring. Detta hade

lett till krav på att officerspersonalen måtte erhålla en allsidig och för­

djupad förberedelse för sitt kall såsom ledare, uppfostrare och utbildare

av de underlydande. Det ämne, som på grund därav tillförts officersut­

bildningen, hade benämnts militärpedagogik. Den krigshistoriska under­

byggnad- som för närvarande kunde medhinnas vid krigsskolan, vore allt­

för otillräcklig. I ämnet taktik bibragtes krigsskoleeleverna jämförelsevis

goda teoretiska kunskaper. Däremot stode tillräcklig tid icke till för­

fogande för de applikatoriska övningarna. De ämnen, som företrädesvis

krävde ett fördjupat studium såsom påbyggnad till krigsskolekursen, vore

således militärteknik, militärpedagogik, krigshistoria och taktik.

I fråga om infanteriofficersskolans organisation syntes den lämpligaste

lösningen vara, att skolan i sin helhet underställdes chefen för infanteri-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

145

skjutskolan. Härmed vunnes bland annat större möjligheter att vid un-

visningen och utbildningen låta teori och praktik omväxla på lämpligt

sätt samt bättre förutsättningar för ett smidigare utnyttjande för under­

visningen av skjutskolans lärarkrafter.

Enligt inspektörens för militärläroverken uppfattning borde infanteri-

officersskolan uppdelas uti:

a) en huvudsakligen teoretisk, till Stockholm förlagd vinterkurs under

omkring fem månader;

b) en huvudsakligen praktisk, till llosersberg förlagd sommarkurs under

omkring 70 dagar; samt

c) eu förslagsvis till Järvafältet förlagd pionjärkurs (tillämpningskurs)

på omkring 10 dagar under sommaren.

Under vinterkursen borde meddelas undervisning i militärteknik, mili­

tärpedagogik, krigshistoria och taktik ävensom i ridning. Den till Ito­

sersberg förlagda kursen borde omfatta den nuvarande subalternofficers-

kursen vid infanteristutskolan, utökad med huvudsakligen tillämpad mili­

tärteknik.

Enligt verkställda beräkningar skulle merkostnaden — 61,300 kronor —

för den föreslagna infanteriofficersskolan kunna täckas med besparingar,

vilka i händelse av nämnda skolas inrättande möjliggjordes beträffande

andra av försvarsrevisionen föreslagna utbildningskurser.

Chefen för generalstaben har anfört, att en ökad utbildning av in- Chefen för

fanteriets subalternofficerare sedan länge vore av behovet påkallad. Detta

krav hade, som inspektören för militärläroverken framhållit, blivit än mera

trängande efter världskriget. Det hade emellertid för chefen för general­

staben icke varit möjligt att under den tid, som stått till förfogande,

grundligt utreda alla de frågor, som stode i samband med organisationen

av den föreslagna »infanteriofficersskolan» — särskilt frågan, huruvida det

i staterna upptagna antalet officerare medgåve inrättandet av en dylik

skola — och att verkställa härför erforderliga kostnadsberäkningar. Det

förefölle dock möjligt att inom ramen av de anslag, som föreslagits utgå

till särskilda utbildningskurser m. m., tillgodose det framställda kravet.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser även jag, att ett

Departements-

verkligt behov av en skola av ifrågavarande slag förefinnes. Som chefen

för generalstaben framhållit, kräves emellertid ytterligare utredning, innan

man kan tillfullo överblicka de med en dylik skolas inrättande i olika

hänseenden förenade konsekvenser och således bliva i stånd att taga be­

stämd ståndpunkt till denna angelägenhet. En given förutsättning synes

mig dock vara, att kostnaderna för skolan kunna kompenseras genom

indragning av vissa av de i förevarande förslag nu ingående »särskilda

kurser».

Jag finner mig således böra förorda, att frågan angående organiserandet

av en »infanteriofficersskola» göres till föremål för särskild utredning sna­

rast möjligt efter det beslut angående härordningen blivit av statsmakterna

fattat.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A höft. (Nr 20.)

212523

10

146

Kung!. Majits proposition nr 20.

Nuvarande

organisation,

Försvars

-

revisionen.

6. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Undervisningen vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet eller, som

den i allmänhet benämnes, infanterishjutslcolan, vilken är förlagd till Ilo-

sersbergs slott och kungsgård i Uppland, är fördelad på tre olika kurser,

nämligen en kurs för yngre subalternofficerare, en kurs för kompanichefer

och en kurs för majorer. Under de senaste åren hava jämväl i mer eller

mindre nära anslutning till infanteriskjutskolan anordnats vissa extra kur­

ser, nämligen kulsprutekurser, s. k. vinterkurser i övre Norrland samt

kurser för utbildning av underofficerare i skjutning och eldstrid.

Infanteriskjutskolan står under befäl och överinseende av inspektören

för infanteriet. Dess personal utgöres av:

1

1

3

5

5

1

chef,

adjutant,

förste lärare,

andre lärare,

repetitörer,

läkare,

1 redogörare,

1 förvaltare,

1 väbel,

1 gevärshantverkare och

1 köksföreståndare, tillika expeditions-

biträde.

Chefen uppbär från skjutskolans stat arvode, motsvarande överstelöjt­

nants lön. Förvaltaren och väbeln åtnjuta avlöning i form av arvoden

från skjutskolans stat. För den övriga personalen äro endast beräknade

vissa arvoden och dagtraktamenten för den tid, tjänstgöringen pågår.

Frågan om infanteristutskolans omorganisation och förläggning har

länge stått på dagordningen. Senast har denna fråga varit föremål för

behandling av särskilda inom lantförsvarsdepartementet år 1917 tillkallade

sakkunniga. Uti sitt den 9 februari 1918 i ämnet avgivna betänkande

föreslogo ifrågavarande sakkunniga dels inrättandet av vissa nya kurser och

dels en utökning av elevantalet. Vidare skulle eu förstärkning ske av

skolans såväl lärår- som förvaltningspersonal. Slutligen föreslogo de sak­

kunniga, att skjutskolan jämväl för framtiden borde vara förlagd till

Eosersberg.

Försvarsrevisionen har förklarat sig anse, att det för bibringande av en

riktig uppfattning angående samverkan i striden mellan infanteriets olika

vapen otvivelaktigt skulle vara en fördel, därest skolan även finge sig

anförtrodd officerspersonalens utbildning i handhavandet av infanteriets

särskilda stridsmedel, såsom granatkastare, infanterikanoner, handgranater,

gevärsgranater, rök- och lysmedel m. m. Intill dess förläggningsfrågan

blivit slutgiltigt ordnad, borde emellertid skjutskolan icke taga någon direkt

befattning med utbildningen i berörda särskilda stridsmedel. Jämväl fram­

deles borde skjutskolan utgöra en central undervisningsanstalt för arméns

befäl samt en till krigsstyrelsens förfogande stående försöksanstalt och

sakkunnig institution.

Enligt revisionens förslag skulle följande kurser anordnas vid skjutsko­

lan, nämligen kurs om 70 dagar för subalternofficerare i två omgångar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

147

kurs om 30 dagar för majorer (överstelöjtnanter) och kaptener (ryttmästare)

i två omgångar, kurs om 40 dagar för sergeanter samt kulsprutekurs om

40 dagar för kompaniofficerare. Samtliga kurser med undantag av kul-

sprutekursen borde förläggas till sommaren före repetitionsövningarnas

början. För sommarkurserna erforderlig övningstrupp av värnpliktiga kunde

enligt den av revisionen föreslagna organisationen endast disponeras under

senare delen av den andra kursen för subalternofficerare. För tillgodo­

seende av behovet av övningstrupp under första subalternofficerskursen

och förra delen av den andra stode därför ingen annan utväg öppen än

att för ändamålet taga i anspråk manskap ur de för volontärernas utbild­

ning mer eller mindre centralt anordnade rekrytskolorna.

För att regementscheferna vid infanteriet och kavalleriet skulle komma

i tillfälle att taga närmare kännedom om vid skjutskolan rådande utbild­

nings- och andra förhållanden, borde årligen sex regementschefer ur nämnda

truppslag beordras att under eu tid av högst 10 dagar följa utbildningen

vid skolan.

Chefen, adjutanten samt förste lärarna i skolskjutning, fältmässig skjut­

ning och teknik borde uppföras med fast lön å skjutskolans stat och

befattningarna såsom förvaltare, väbel och köksföreståndare besättas med

pensionerade underofficerare med arvoden å skolans stat.

Beträffande skjutskolans förläggning hade av de handlingar, som blivit

till revisionen överlämnade, framgått, att samtliga i ärendet hörda myn­

digheter givit ett bestämt företräde åt Bosersbergsalternativet såsom det

ur såväl militär som ekonomisk synpunkt fördelaktigaste. Jämväl revi­

sionen ville det förefalla, som om detta alternativ skulle vara det bästa

av de under utredningen framkomna. Då emellertid möjligheten av att

på annat sätt lösa förläggningsfrågan måhända icke vore utesluten —

något som revisionen dock icke varit i tillfälle ått närmare undersöka —

och då i varje fall en ytterligare ekonomisk utredning med anledning av

de under senaste åren inträdda förändrade prisförhållandena syntes erfor­

derlig, hade revisionen icke ansett sig böra göra något bestämt uttalande

rörande skjutskolans framtida förläggning, lievisionen ansåge sig endast

böra framhålla, att då den av revisionen föreslagna sergeantkursen icke

kunde utan vidtagande av vissa nybyggnads- och ändringsarbeten förläg­

gas till Bosersberg, densamma lämpligen borde, intill dess skjutskolans

förläggningsfråga erhållit sin lösning, avhållas i Stockholm, där erforderlig

inkvartering kunde beredas och Järvafältet erbjöde lämplig terräng för

skjutövningarnas bedrivande.

Inspektören för infanteriet har bland annat framställt förslag angående

anordnande av en teknisk kurs ävensom i fråga om ökade förmåner till

chef och lärare.

Chefen för generalstaben har anfört, att den av inspektören för infan­

teriet föreslagna tekniska kursen i och för sig vore önskvärd. Viktigare

syntes dock vara, att infanteriskjutskolan, i överensstämmelse med vad

Inspektören

för infan­

teriet.

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

försvarsrevisionen anfört, sattes i stånd att bibringa en riktig uppfattning

angående samverkan i striden mellan infanteriets olika vapen. En omläggning

av undervisningen i antydd riktning borde därför äga rum, så snart förlägg­

nings- och övningsplats gjorde detta möjligt. Av ekonomiska skäl syntes de

av inspektören för infanteriet ifrågasatta höjningarna av ersättningen till chef

och lärare icke böra tillstyrkas, synnerligast som de i flera fall syntes

gå utöver för personalen vid övriga skolor m. m. bestämda förmåner.

På grund av anförda förhållanden borde skjutskolans organisation under

den närmaste tiden bestämmas i enlighet med försvarsrevisionens förslag,

dock med iakttagande av vad chefen för generalstaben beträffande upp­

förande i staten av arvoden åt vissa lärare m. fl. anfört under krigsskolan.

I överensstämmelse med den av försvarsrevisionen uttalade uppfattningen

synes det även mig, som om Rosersberg ur såväl militär som ekonomisk

synpunkt vore den lämpligaste förläggningsplatsen för infanteristutskolan.

Då emellertid, som revisionen framhållit, möjligheten av att på annat sätt

lösa förläggningsfrågan måhända icke är utesluten, har jag icke ansett

mig böra nu framställa förslag i förevarande hänseende, utan synes för­

läggningsfrågan lämpligen böra upptagas till prövning, så snart statsmak­

terna fattat beslut angående ny härordning.

Infanteristutskolan torde tillsvidare böra organiseras, i enlighet med

vad försvarsrevisionen föreslagit. I samband med verkställandet av den

av mig (sid. 145) förordade utredningen angående »infanteriofficersskolan»

bör givetvis även undersökas, vilka ändringar anordnandet av en dylik

skola kan föranleda beträffande infanteristutskolans organisation.

Några större svårigheter att tillgodose behovet av övningstrupp vid in­

fanterist utskolan torde med den av mig föreslagna tjänstgöringsskyldig­

heten för de infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga icke komma

att möta.

Med avseende å beordrandet av elever till de olika kurserna synas de

av revisionen föreslagna grunderna böra följas.

I enlighet med vad jag i det föregående (sid. 132) anfört i fråga om

de officerare, vilka av revisionen föreslagits att uppföras å militärlärover­

kens stater, bör avlöningen åt adjutanten och förste lärarna uppföras å

inf an teriskj utskolans stat såsom arvoden till samma belopp som respektive

löner.

Skjutskolans för infanteriet och kavalleriet stat bör alltså bestå av:

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, tillika redogörare och bibliotekarie,

1 biträdande adjutant, subalternofficer, beordrad ur truppförbanden under

högst 160 dagar,

3 förste lärare,

10 andre lärare, kaptener, beordrade ur truppförbanden, därav 5 under

högst 160 dagar och 5 under högst 50 dagar,

12 repetitörer, subalternofficerare, beordrade ur truppförbanden, därav

7 under högst 160 dagar och 5 under högst 50 dagar,

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

149

samtliga pensionerade

sekundofficerare,

1 läkare, beordrad under högst 200 dagar,

1 förvaltare,

1 väbel,

1 köksföreståndare, tillika biträde åt väbeln,

1 vapenhantverkarfurir av 2. klassen, beordrad ur Svea livgarde under

högst 200 dagar.

Av denna personal böra å staten för skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet med arvocfen uppföras:

adjutanten: med arvode såsom löjtnant; samt

de tre förste lärarne: med arvoden såsom kaptener.

7. Artilleriskjutskolorna.

Artilleristutskolorna äro av två slag, nämligen fältartilleriets skjutskola

samt fästnings- och positionsartilleriets skjutskola.

I motsats till vad förhållandet är beträffande de övriga militära under­

visningsanstalterna, hava artilleriskjutskolorna icke någon fast bestående

organisation. Visserligen finnes för dem liksom för andra skolor en

stat fastställd, men denna har mera karaktären av en anslagsberäkning

än av en stat i egentlig bemärkelse. Skolorna sammandragas varje år, och

deras närmare organisation liksom ock antalet elever bestämmes genom

särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade generalorder. De beräknas i staten

pågå under en tid av 6 veckor. Fältartilleriets skjutskola sammandrages

å Skillingaryd. Fästnings- och positionsartilleriets skjutskola plägar sam­

mandragas å Marma skjutfält eller å Karlsborg. Största delen av skjut­

skolornas stabs- och elevpersonal plägar under vintern sammandragas under

14 dagar för bildande av den i artilleriets särskilda vinterutbildning in­

gående artilleriets vinterskjritskola. Denna skola är strängt taget en fort­

sättning av artilleriskjutskolorna, ehuru därmed förenade kostnader bestri­

das av vinterövningsanslaget.

Försvarsrevisionen har i fråga om artilleriskjutskolorna framhållit bland

annat, att den nuvarande organisationen med särskilda skjutskolor för

fältartilleriet samt för fästnings- och positionsartilleriet grundade sig på

den tidigare rådande uppfattningen, att ifrågavarande vapen icke blott

hade skilda uppgifter, utan även komme till användning vart för sig obe­

roende av varandra. Under världskriget hade emellertid skapats helt nya

och ändrade förfaringssätt för artilleriets användning, så att blandade

artillerigrupper samt när- och fjärrstridsgrupper, sammansatta av batterier

av olika pjässlag, införts. Under sådana förhållanden kunde den nuva­

rande anordningen med en särskild skjutskola för fältartilleriet samt en

särskild skjutskola för fästnings- och positionsartilleriet icke längre anses

ändamålsenlig. I stället borde dessa skolor sammanslås till en enda för

artilleriet i dess helhet gemensam skjutskola. En dylik organisation hade

också varit försöksvis tillämpad alltsedan år 1918, och hade de därvid

Nuvarande

organisation

.

Försvars­

revisionen.

150

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Departements­

chefen.

Försvars-

revisionen

.

vunna erfarenheterna tillfullo ådagalagt lämpligheten av den vidtagna an­

ordningen.

Då försvarsrevisionens ifrågavarande förslag av myndigheterna lämnats

utan erinran, finner jag, som jämväl i övrigt ansluter mig till vad revi­

sionen i detta sammanhang föreslagit, mig böra föreslå:

att de nuvarande särskilda skjutskolorna för fältartilleriet samt för fäst­

nings- och positionsartilleriet sammanslås till en för artilleriet i dess hel­

het gemensam skjutskola;

att den för skolan avsedda fast anställda personalen skall utgöras av

1 överste, chef, och 1 kapten, adjutant, båda inräknade i den för artilleri­

staben erforderliga personalen; samt

att skjutskolan, vilken förutsättes pågå under en tid av sju veckor,

fortfarande såsom hittills organiseras på stab, kurser och instruktions-

divisioner, allt på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer.

Luftvärnsartilleriregementets skarpskjutningar torde i regel böra anord­

nas vid förläggningsorten (sid. 103). Officerarna vid detta regemente böra

dock beordras till artilleriets skjutskola i samma ordning som artilleriets

övriga officerare.

8. Gymnastiska centralinstitutet.

Beträffande gymnastiska centralinstitutet har försvarsrevisionen fram­

hållit, att det icke tillhörde de militära undervisningsverken utan utgjorde

eu under ecklesiastikdepartementet lydande civil utbildningsanstalt. Då

emellertid bland institutets uppgifter inginge att utbilda för armén erfor­

derliga instruktörer i gymnastik och vapenföring, ansåge revisionen sig

böra angiva, huru enligt dess uppfattning detta militära syfte lämpligen

borde tillgodoses.

Yid institutet anordnades tre särskilda årskurser, nämligen en instruk­

törskurs, en gymnastiklärarkurs och en sjukgymnastikkurs. Av dessa

kurser hade den förstnämnda en varaktighet av omkring 7 månader och

påginge vardera av de båda senare omkring 8 månader. Genomgående av

instruktörskursen utgjorde förutsättning för deltagande i gymnastiklärar-

kursen och genomgående av båda dessa kurser villkor för deltagande i sjuk­

gymnastiska kursen.

För genomgående av instruktörs- och gymnastiklärarkurserna beordrades

årligen visst antal officerare från arméns truppförband. Dessa uppbure

under kommenderingen rese- och traktamentsersättning. Officer kunde efter

ansökan på egen bekostnad få genomgå den sjukgymnastiska kursen.

Dessa långvariga bortkommenderingar medförde tydligen avsevärda kost­

nader för statsverket samt stora olägenheter för tjänstens upprätthållande

vid truppförbanden. Det måste därför framstå såsom ett önskemål, att

kommenderingarna från armén inskränktes till vad som vore oundgängligen

erforderligt. Ett steg i sådan riktning syntes vara att begränsa ifråga­

varande kommenderingar till endast ett läroår. Det ville nämligen före-

151

falla, som om (let för instruktörskap i dessa ämnen erforderliga kunskaps-

måttet mycket väl skulle kunna inhämtas på en tid av omkring 10 må­

nader. Då emellertid en dylik anordning förutsatte eu omläggning av

undervisningen vid institutet, liade revisionen icke ansett sig kunna göra

något närmare uttalande härutinnan. Vid beräknandet av truppförbandens

stater hade revisionen emellertid utgått ifrån att kommenderingarna komme

att omfatta endast ett undervisningsår.

Generalskommissionen har såsom sin uppfattning uttalat, att eu ettårig

Gencrals-

kurs såsom regel kunde vara tillfyllest. Nödvändigt vore dock, att ett sloncn.

antal officerare bibragtes ett högre mått av utbildning på ifrågavarande om­

råde, än som under ett läroår kunde meddelas.

Den av försvarsrevisionen föreslagna anordningen förutsätter, såsom revi-

Departements-

sionen ock framhållit, en omläggning av undervisningen vid gymnastiska

chefen.

centralinstitutet. Då emellertid, enligt vad jag inhämtat, en sådan om­

läggning för närvarande icke synes vara att förvänta, torde officerare tills­

vidare fortfarande böra beordras till instruktörs- och gymnastiklärarkur-

serna. Med hänsyn till den av mig föreslagna härordningen torde antalet

elever vid den förra kursen böra vara högst 2 0 samt vid den senare

högst 8.

9. Särskilda utbildningskurser.

Jämte den undervisning, som meddelas vid de i det föregående omför-

mälda skolor — krigsskolan, krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhög­

skolan, ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, artilleiiskjut-

skolorna samt gymnastiska centralinstitutet — torde liksom hittills böra

anordnas vissa särskilda utbildningskurser för meddelande åt erforderligt

antal av arméns officerare och sekundofficerare av nödig specialutbildning

i vissa hänseenden.

Förutom nuvarande kurser har försvarsrevisionen i sitt förslag upptagit

Försvars-

revisionen.

bland andra följande:

en årlig kurs om 3 månader för utbildning av subalternofficerare eller

yngre kaptener (ryttmästare) i signal-(förbindelse-)t jånst;

en årlig kurs om 40 dagar för utbildning vid infanteriet av subaltern­

officerare eller yngre kaptener ävensom sergeanter i infanteriets särskilda

stridsmedel, vilken kurs, såsom i det föregående (sid. 146) nämnts, av revi­

sionen förutsattes framdeles bliva förlagd till infanteriskjutskolan,

en i regel årlig kurs om 70 dagar för utbildning av subalternofficerare

eller yngre kaptener (ryttmästare) vid infanteriet och kavalleriet ävensom

sergeanter vid infanteriet i pionjärtjänst;

en årlig kurs om 14 dagar för utbildning av subalternofficerare eller

yngre kaptener (ryttmästare) i gastjänst', samt

en kurs om 6 veckor vartannat år för utbildning av kasernofficerare.

Då den utbildning, som är avsedd att meddelas i ovannämnda, av re-

Departements

visionen föreslagna nytillkommande utbildningskurser, är nödvändig, sär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

152

skilt med hänsyn till nutida beväpning och utrustning m. m., finner jag

mig böra förorda, att dylika kurser anordnas, samt att de organiseras

enligt de av revisionen föreslagna grunderna.

Därest den i det föregående omförmälda infanteriofficersskolan framdeles

skall kunna komma till stånd, böra, såsom redan förut framhållits, sådana

inskränkningar vidtagas beträffande ifrågavarande utbildningskurser, att kost­

naderna för skolan därigenom kompenseras. Någon anledning att för när­

varande taga hänsyn härtill vid beräknandet av kostnaderna för kurserna

synes mig dock icke föreligga.

Utbildningen av flygare och flygspanare upptages till behandling i annat

sammanhang.1

Övriga utbildningskurser — t. ex. kurser för utbildning av vapen- och

besiktningsofficerare, ballongspanare, intendents- och förvaltaraspiranter —

synas böra anordnas efter de av revisionen angivna grunderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

10. Beordrande av sekundofficerare till utbildningskurser in. in.

underofficers-

1

“tt

ÖVer. f°rsvarsrevisionens betänkande avgivna yttrande har Svenska

förbundet.

underofficer sförbundet framliallit, att underofficerarna enligt revisionens för­

slag fortfarande komme att undanhållas specialutbildning — åtminstone i

fråga om kvalificerad tjänst även i de fall, då deras praktiska erfarenhet

och utbildning kunde göra dem fullt ägnade att tillgodogöra sig densamma.

Förbundet föresloge, att tillgång måtte beredas underofficerare till genom­

gående av särskilt anordnade skolor och kurser i större utsträckning, än

revisionen förutsatte (gymnastikinstruktörskurs vid gymnastiska centralinsti­

tutet, ridskolan, flygskola, kurs för eldledare vid artilleriets skjutskola,

vapenvårds- och kasernvårdskurser in. fl.).

CheJncra[-

Chefem för generalstaben har förklarat sig anse, att underofficerarnas

SI önskemål att i större utsträckning än hittills bliva kommenderade till ut­

bildningskurser borde beaktas, i den man det vore förenligt med statens

föidel. Kurser av detta slag avsage i regel att utbilda den personal, som

erfordrades för att leda utbildningen vid truppförbanden. Såsom elever

borde i främsta rummet beordras officerare. Då det gällde avgöra, huru­

vida och i vilken omfattning underofficerare (sergeanter) borde beordras

till en dylik kurs, måste hänsyn tagas därtill, att en sergeant, sedan han

befordrats till fanjunkare, i allmänhet icke vidare sysslade med utbildning

och sålunda icke längre hade någon egentlig användning för de kunskaper

och färdigheter, han fått inhämta under kursen i fråga. Redan av spar-

samhetsskäl kunde därför beordrandet av underofficerare till dessa kurser

endast ske i jämförelsevis ringa omfattning.

Yad beträffade kommendering till flygtjänst, syntes underofficersförbundet

hava förbisett, att enligt g. o. nr 28 den 12 januari 1923 intet hinder

mötte för underofficer, som i fråga om ålder och fysisk lämplighet upp­

fyllde där stadgade fordringar, att utbildas till flygplanförare.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 20.

153

Att sekundofficerarnas utbildning tillgodoses på bästa möjliga sätt är

givetvis i och för sig önskvärt. Då det gäller att bedöma, i vilken utsträck­

ning sekundofficerare böra beordras till genomgående av särskilda utbild-

ningskurser, måste emellertid de av cliefen för generalstaben framhållna

synpunkterna beaktas. Av kostnadsskäl har jag således icke ansett mig

kunna i förevarande hänseende gå längre, än vad försvarsrevisionen före­

slagit. Som under avdelningen »Flygvapnet» omförmäles, förutsattes dock,

att underbefäl och sekundofficerare i viss utsträckning årligen beordras

till utbildning såsom flygare.

F.

Lägre truppförband.

1. Allmänna synpunkter.

Vid beräknandet av staterna för regementen och kårer torde de av för­

svarsrevisionen (Del 1, sid. 367 — 371) angivna allmänna grundsatserna i

huvudsak böra följas.

För kostnadernas nedbringande måste sålunda eftersträvas att i möj­

ligaste mån begränsa den aktiva personalen. I staterna bör därför icke

uppföras sådan personal i större omfattning, än som anses oundgängligen

erforderlig, och bör härvid befälsbehovet beräknas med hänsyn till de ut-

bildningsförhållanden, vilka äro rådande, då (huvuddelen av) de till linje­

tjänst uttagna värnpliktiga äro inkallade till fullgörande av första tjänst­

göring. Det under repetitionsövningarna samt vid mobilisering inträdande

ökade behovet av befäl beräknas komma att fyllas med reservpersonal,

f. d. fast anställt och värnpliktigt befäl m. fl.

För besparingars vinnande har försvarsrevisionen föreslagit anställande

vid truppförbanden mot skäliga arvoden av pensionerad personal för tjänst­

göring i vissa befattningar, för vilka aktiv personal enligt nuvarande

organisation toges i anspråk, men vilka icke vore av den natur, att för

deras bestridande sådan personal oundgängligen erfordrades. Denna an­

ordning anser även jag mig böra förorda, dock med den skillnad, att — av

skäl, som i annat sammanhang (sid. 204) närmare angivas — till »rege-

mentskassörer» förordnade pensionerade sekundofficerare böra träda i stället

för de av revisionen föreslagna »förvaltningsofficerarna»

Vid beräknandet av befälsbehovet vid respektive truppförband (truppslag)

bör, såsom ock av revisionen förfarits, var för sig beräknas:

a) befälspersonat, som under (huvuddelen av) de till linjetjänst uttagna

värnpliktigas första tjänstgöring erfordras för den regemente eller kårvis

anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap;

b) erforderligt antal regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. samt

c) erforderligt tillägg för utom regemente eller kår beordrad personal.

Vid dessa beräkningar böra de av revisionen följda beräkningsgrunderna

i tillämpliga delar användas. Under »regementsofficerare, förvaltnings­

personal m, fl.» böra likväl även truppförbandens nuvarande förrådsförval-

Departements­

chefen.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

tare upptagas. Som i det följande (sid. 205) närmare omförmäles, förut­

sattes nämligen, att förrådsförvaltarna överföras från intendenturkårens stat

till respektive regementens och kårers stater.

För tjänstens behöriga upprätthållande under tjänstledighet, sjukdom,

bortkommendering på grund av tillfälliga uppdrag o. s. v. har revisionen

räknat med en personalreserv av 5 % för officerare och underofficerare

samt 2,5 % för underbefäl. I och för sig är det givetvis önskvärt att

hava tillgång på en dylik personalreserv. Emellertid torde man, som re­

visionen också framhållit, kunna förutsätta, att vid tjänstledighet, sjukdom

o. s. v. vederbörandes tjänst i allmänhet kan upprätthållas av närmast

underlydande. Där så icke kan ske, torde särskilda anordningar bliva

erforderliga för tillgodoseende av tjänstens behöriga gång under den tid,

förfallet varar. Dock synes icke med nödvändighet någon särskild perso­

nalreserv för ändamålet behöva beräknas, utan torde denna för kostna­

dernas nedbringande kunna uteslutas vid staternas beräknande.

Beträffande proportionen mellan officerare och sehundoffcerare (under­

officerare) har Svenska underofficersförbundet framhållit, att de yngre under­

officerarna borde i väsentligt högre grad än hittills tagas i användning för

plutonchefstjänst, i följd varav underofficersbeställningarnas antal borde

betydligt ökas utöver det av försvarsrevisionen föreslagna och officerarnas

antal i motsvarande grad minskas.

Med anledning härav har chefen för generalstaben bland annat fram­

hållit, att då den nuvarande medellönen för sergeant å D-ort vore 3,156

kronor, medan medellönen för en subalternofficer kunde beräknas till

3,844 kronor, samt ett utbyte under alla förhållanden vore tänkbart

endast i ringa omfattning, besparingarna skulle bliva mycket obetydliga.

En anordning av detta slag skulle å andra sidan vara förknippad med

allvarliga olägenheter. Så kunde antalet subalternofficerare med hänsyn

till lämpliga befordringsförhållanden icke sättas alltför lågt, då det särskilt

i fred vore önskvärt, att en viss mognad nåtts före inträdet i kaptens-

graden. En ökning av antalet sergeanter utan motsvarande ökning av

fanjunkarnas (styckjunkarnas) antal skulle även inverka på befordrings-

förkållandena inom under officerskåren, så att befordran till fanjunkare

(styckjunkare) komme att ske senare än med försvarsrevisionens stater.

För en allsidig utbildning, nödvändig för vidare befordran, måste såsom

adjutanter placerade subalternofficerare tid efter annan avlösas, varvid under­

officerare icke kunde komma i fråga. Även med hänsyn till den rena

trupptjänsten måste vissa betänkligheter resas. Tydligast framträdde detta

vid artilleriet och ingenjörtruppena, där genomgång av artilleri- och ingenjör­

högskolans allmänna kurs utgjorde kompetensvillkor för befordran till löjtnant.

Man torde nämligen få utgå ifrån att artilleri- och ingenjörhögskolan icke

inginge i de utbildningskurs er, till vilka underofficersförbundet ansåge, att

underofficerare borde beordras såsom elever. I ett betänkande, avgivet av

sakkunniga, tillkallade den 12 februari 1909, hade anförts, att en sänk-

155

ning av den teoretiska bildningsnivån, vare sig beträffande militär- eller

allmänbildning, bleve särskilt i våra dagar synnerligen betänklig, dels

emedan utvecklingen på det militära området nu för tiden ställde alltmera

stegrade krav just på teoretiska kunskaper och dels emedan handledningen

av den värnpliktiga ungdomen fordrade större allmänbildning av officeren

nu än tillförne. Det bleve nämligen icke till utbildningens fromma, om

ej officeren i regel även beträffande allmänbildning stode över sina under­

lydande i ledet. Att giva efter på dessa bildningskrav vore helt säkert

ett stort och ödesdigert steg bakåt. Dessa synpunkter hade icke förlorat

i betydelse, sedan betänkandet avgavs, utan snarare tvärtom. Någon för­

ändring av proportionen mellan antalet subalternofficerare och sergeanter

i den av underofficersförbundet ifrågasatta riktningen vore därför av militära

skäl icke lämplig. Att, såsom underofficersförbundet påvisat, antalet offi-

cianter (motsvarande sergeanter) i Danmark vore relativt större än i Sverige,

syntes bero på att officiantgraden i stor utsträckning avsåges för tjänst,

för vilken hos oss anlitades underbefäl.

I anslutning till vad chefen för generalstaben i förevarande hänseende

Departements

anfört, finner jag mig vid beräknandet av behovet av subalternofficer are och

sekundofficerare i huvudsak böra tillämpa samma beräkningsgrunder som

försvarsrevisionen. Då den för närvarande gällande uppdelningen av befälet

i övrigt å olika tjänstegrader i stort sett torde vara lämpligt avvägd,

anser jag, i likhet med revisionen, att den nuvarande proportionen bör

såvitt möjligt bibehållas.

I fråga om antalet meniga volontärer och beställningsmän torde i huvud­

sak böra tillämpas enahanda beräkningsgrunder som enligt revisionens

förslag.

I den följande redogörelsen för de olika truppslagens organisation be-

röres icke behovet av musikpersonal, läkare, veterinärer, regementspastorer

och reservpersonal samt icke heller behovet av hästar.

Då det sätt, varpå manskapsutbildningen ordnas, är av grundläggande be­

tydelse för fredsorganisationens utformande, har försvarsrevisionen vid be­

handlingen av de särskilda truppslagen ansett sig böra först redogöra för

huru denna utbildning förutsattes ordnad för de olika manskapskategori-

erna: till linjetjänst uttagna värnpliktiga, studenter och likställda, officers-

och reservofficersaspiranter, ersättningsreserv ävensom fast anställt man­

skap. Då de militära myndigheterna inom den givna ramen givetvis borde

äga full frihet i fråga om utbildningens ordnande på ändamålsenligaste

sätt, har revisionen emellertid icke ansett sig härvid böra ingå på några

närmare detaljer, utan begränsat sig till att i stora drag angiva, huru enligt

dess uppfattning utbildningen lämpligen borde anordnas. Revisionen har

vidare icke funnit sig böra ingå på frågan angående utbildningen av vissa

specialkategorier värnpliktiga och fast anställda, t. ex. kommissarier, visst sjuk­

vårdsmanskap, beställningsmän m. fl., enär detta skulle hava fört alltför

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

156

långt. Vid beräknandet av befälsbeliovet hade dock vederbörlig hänsyn

tagits jämväl till ifrågavarande kategoriers utbildning.

Vid behandlingen i det följande av de olika truppslagens organisation

synes redogörelsen för manskapsutbildningen lämpligen böra inskränkas till

att omfatta till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet, studenter och

likställda samt officers- och reservofficersaspiranter. Det fast anställda

manskapets utbildning torde däremot icke behöva i detta sammanhang be­

röras, utan detta spörsmål böra behandlas i samband med frågan angående

det fast anställda manskapets rekrytering. Redan här må likväl framhållas,

att de av försvarsrevisionen tänkta anordningarna för ifrågavarande man­

skaps utbildning i stort sett synas böra läggas till grund vid beräknandet

av respektive stater, dock med den skillnad, att i stället för den av revi­

sionen förutsatta ettåriga underofficersskolan föreslås en sekundofficersskola,

vilken — med uppehåll för repetition

sövd

ingarna — är avsedd pågå under

omkring 16 månader med början i mitten eller slutet av oktober månad.

Enligt nuvarande organisation erhåller den, som undfått avgångsbetyg

från krigsskolans officerskurs, konstitutorial såsom fänrik vid eller i rege­

mente. Efter två år erhåller sådan fänrik, därest han icke på grund av

olämplighet för tjänsten eller till följd av mindre gott uppförande anses

böra hos Kung], Maj:t föreslås till entledigande, i regel fullmakt såsom

underlöjtnant vid eller i regemente. För att kunna föreslås till löjtnant

fordras att hava varit officer i minst två år samt dessutom att hava genom­

gått vid kavalleriet ridskolan, vid artilleriet artilleri- och ingenjörhögskolans

allmänna artillerikurs samt vid fortifikationen artilleri- och ingenjörhög­

skolans allmänna fortifikationskurs.

Det antal år, som förflyter, innan underlöjtnant (fänrik) befordras till

löjtnant, är enligt nuvarande ordning uppenbarligen främst beroende av

vakansförhållandena. Då dessa kunna ställa sig väsentligt olika vid olika

truppförband, kommer befordran till löjnant ofta att äga rum mycket ojämnt

inom en och samma årskurs. Till följd av det nu tillämpade lönesy­

stemet uppstå härigenom orättvisor.

För att råda bot häremot har chefen för generalstaben föreslagit, att

den nuvarande underlöjtnantsgraden skulle avskaffas, samt att den, vilken

två år varit fänrik och därunder visat sig lämplig som officer på stat,

borde utnämnas direkt till löjtnant. För att denna anordning icke skulle

medföra ökade kostnader, har vidare förutsatts, att 2. löneklassen i under-

löjtnants-(fänriks-)graden skulle hänföras till löjtnantsgraden. Vid de trupp-

slag, där, enligt vad ovan nämnts, genomgåendet av vissa skolor utgör

villkor för befordran till löjtnant, skulle enligt generalstabschefens förslag

sådan befordran visserligen äga rum efter två års tjänst, men fullmakt å

beställningen erhållas först efter genomgången skola, och skulle officer,

vilken icke genomgått föreskriven skola senast tre år efter det han er­

hållit konstitutorial å löjtnantsbeställning, entledigas från innehavande be­

ställning. I staterna skulle de nuvarande löjtnants- och underlöjtnants-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

(fänriks-)beställningama uppföras under den gemensamma rubriken »löjt­

nanter och fänrikar».

Då eu önskvärd utjämning av befordrings- och löneförhållandena inom

subalternofficersgraderna genom ifrågavarande förslag otvivelaktigt skulle

ernås och anordningen i fråga torde kunna genomföras utan ökade kost­

nader för statsverket — snarare synes någon besparing härigenom komma

att uppstå — finner jag mig böra biträda vad chefen för generalstaben

i förevarande hänseende föreslagit.

2

.

Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning.

Uti en till försvarsrevisionen ingiven skrivelse av den 29 november 1922

har Svenska underofficersförbundet gjort framställning om förbättrande av

förbundet.

underofficerarnas tjänsteställning m. m.

I sådant syfte har förbundet bland annat föreslagit:

att underofficerarna skulle uppflyttas till en med vissa av de lägie

officersgraderna sidoordnad ställning;

att i samband härmed den nuvarande benämningen underofficerare

skulle borttagas och ifrågavarande befattningshavare i stället benämnas:

administrationsofficerare\ samt

att administrationsofficerarna skulle indelas i tre grader, nämligen assi­

stenter (sergeanter med fullmakt) med underlöjtnants tjänsteställning,

överassistenter (fanjunkare och likställda) med löjtnants tjänsteställning

och vid uppnådd pensionsålder eventuellt kaptens tjänsteställning samt

stabsassistenter (underofficerare, vilka redan nu på grund av väl meri­

terad militär tjänstgöring vunnit underlöjtnants tjänsteställning ellei fram­

deles komme att bestrida däremot svarande befattningar, ävensom förval­

tare vid intendenturkåren) med löjtnants tjänsteställning samt sedermera

vid 50 års ålder kaptens tjänsteställning.

Med hänsyn till den sena tidpunkt förenämnda förslag blivit för för-

svarsrevisionen framställt, har revisionen icke funnit det vara möjligt att

ägna detsamma en så ingående behandling, som skulle hava erfordiats

för att därom bilda sig någon bestämd uppfattning. Eevisionen har där­

för inskränkt sig till att hemställa, att förslaget måtte upptagas till när­

mare prövning i samband med den av revisionen förutsatta förnyade ut­

redningen angående möjlighet till officersbefordran för underofficerare och

fast anställt manskap, samt att därvid de av underofficersförbundet fram­

hållna synpunkterna måtte vinna det beaktande, varav de kunde finnas

vara förtjänta.

Generalskommissionen har av flera skäl ansett sig icke kunna biträda

G aur als-

underofficersförbundets förslag, att samtliga underofficerare vid armén skulle

sionen.

benämnas administrationsofficerare. Emellertid borde det tagas under över­

vägande, huruvida icke vissa av de mera ansvarsfulla och krävande be­

fattningar, vilka nu bestredes av underofficerare, för framtiden företrädesvis

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

157

158

Kiingl. Maj:ts proposition nr 20.

borde inneliavas av beställningshavare eller f. d. beställningsliavare med

officers tjänsteställning.

enelaistaben Cbefen för generalstaben bär beträffande underofficersförbundets ifråga­

varande förslag framhållit bland annat, att underofficerskåren sedan länge

med heder burit sitt namn, vilket därför ock i det allmänna medvetandet

både en god klang och ingalunda verkade nedsättande för medlemmarna

av nämnda kår utan tvärtom. Därest emellertid underofficerarna själva

önskade en annan benämning, syntes intet vara att erinra mot ett utbyte,

därest en lämplig benämning kunde finnas. Den föreslagna, »administra-

tionsofficer», syntes emellertid icke lämplig, enär en hel del underofficerare

toges i anspråk för ren trupptjänst och sålunda icke hade med »admi­

nistrationen» att skaffa. Ett utbyte av de nuvarande titlarna fanjunkare

och sergeant syntes olämpligt. Den av underofficersförbundet föreslagna

benämningen »assistent» syntes föga tilltalande, men kunde anses möjlig,

därest icke lämpligare stode att finna.

Förslaget angående underofficerarnas jämställande med de lägre officers-

graderna vore ägnat att skapa eu mindre lämplig dualism inom befäls-

hierarkien ävensom oreda och förvirring i befälsförhållandena. Så skulle

vid de tillfällen, då ordinarie kompanichef av en eller annan anledning

vore frånvarande, enligt underofficersförbundets förslag kompaniadjutant

komma att tjänstgöra såsom kompanibefälhavare och sålunda planlägga

och leda utbildningen även i kompaniförband. För en sådan tjänst sak­

nade eu kompaniadjutant i regel alla förutsättningar. Skulle äldste subaltern-

officern tjänstgöra såsom kompanibefälhavare, komme hans kompaniadjutant

likväl att stå över honom i tjänsteställning. Förrådsförvaltaren skulle

kunna hava högre tjänsteställning än regementsintendenten o. s. v.

Underofficersförbundet hade betecknat den danska organisationen såsom

efterföljansvärd. Som av en för denna organisation lämnad redogörelse

framginge, hade den grad, som motsvarade våra fanjunkare, tjänsteställning

efter den yngste aktiva officern. Över denne nådde t. ex. vid ett infan­

teriregemente endast tre officianter i högre expeditions- eller förvaltnings­

tjänst. Härtill komme, att den danska organisationen enligt hittills vunnen

erfarenhet långt ifrån vore ägnad att skapa ordning och reda i befälsför­

hållandena. Efter organisationens genomförande hade särskilda bestäm­

melser måst utfärdas för att förhindra, att i vissa fall eu officiant skulle

taga befäl över en officer. Ytterligare sådana bestämmelser vore enligt

uppgift att förvänta.

Underofficersförbundet ginge emellertid mycket längre än den danska

organisationen och avsåge att ställa till och med den lägsta underofficers-

graden över den lägsta aktiva officersgraden. Härigenom sköte förslaget

fullständigt över målet.

Redan nu kunde inom vår armé underofficerare i tjänst nå vissa be­

fattningar med officers tjänsteställning, såsom fortifikationskassörer, depar-

tementsskrivare samt tyg- och fabriksförvaltare.

159

Det syntes lämpligt att för kassatjänsten vid regementen och kårer an­

ställa särskilda regementskassörer, rekryterade ur underofficerarnas led.

Dessa regementskassörer borde erhålla grad över fänrik. Eörrådsförvaltärna

borde inordnas i samma grad som regementskassörerna. Detsamma syntes

även böra bliva förhållandet med nuvarande fortifikationskassörer, depar-

tementsskrivare in. fl.

Den av Svenska underofficer sförbundet i förevarande hänseende gjorda

Departements-

framställningen anser jag vara förtjänt av beaktande. Vad angår äldre

underofficerare, synes med hänsyn till dem åvilande tjänsteansvar samt

tjänsteåldern ett tilldelande av officers tjänsteställning åt dem i viss ut­

sträckning vara väl motiverat. Genom en sådan anordning skulle dess­

utom ett erkännande kunna lämnas åt förvärvad duglighet och i tjänsten

visat intresse.

Vid bedömande av, i vilken utsträckning officerstjänsteställning bör till­

delas de nuvarande underofficerarna, måste givetvis hänsyn tagas till be-

fälsföringens krav. Orediga eller eljest mindre lämpliga befälsförliallanden

måste undvikas. På grund härav torde det vara nödvändigt att iakttaga

en lämpligt avvägd begränsning.

En anuan utgångspunkt torde böra vara, att officers- och underofficers-

kårerna framgent bibehålla sin nuvarande karaktär av särskilda befälskaiei.

Underofficersförbundet har också härutinnan framhållit, att »för underoffice­

rarnas del skulle en sammanblandning med officerskåren, särskilt vid äldre

år, icke vara vare sig eftersträvansvärd eller ens möjlig att i praktiken

genomföra».

En bestämd förutsättning för ifrågavarande anordning måste vidare vara,

att tilldelandet av den högre tjänsteställningen icke skall vara förenad med

någon ökning av därav berörda underofficerares avlöningsförmåner. Med

hänsyn till det nuvarande förhållandet mellan subalternoffieerares och under­

officerares avlöning vore för övrigt en dylik ökning i och för sig icke

berättigad. En fanjunkare har sålunda för närvarande genomsnittligt

högre avlöning än löjtnanter i de lägre löneklasserna. Underofficersföi-

bundet har icke heller ifrågasatt, att de av förbundet föreslagna admini-

strationsofficerarna skulle erhålla andra löner än de för underofficerare nu

utgående.

I anslutning till vad chefen för generalstaben anfört, finner jag mig böra

föreslå, att vid truppförbanden ävensom vid de större centrala inten-

denturförråden tjänstgörande förrådsförvaltare erhålla grad.över fänrik, och

synes denna personal därvid lämpligen böra tilldelas löjtnants tjänstegrad

med tjänsteställning efter löjtnanter. Ifrågavarande befattningshavare torde

böra benämnas sekundlöjtnanter.

Fanjunkare ock styckjunkare synas med hänsyn till deras tjänstgörings

beskaffenhet samt tjänsteålder böra erhålla fänriks tjänstegrad. De böra

likväl bibehålla sina nuvarande titlar samt räkna tjänsteställning i för-

Kuntjl. Maj.ta proposition nr 20.

160

Nuvarande

organisation.

hållande till fänrikar efter datum för fullmakter respektive konstitutorial.

De utav intendenturkårens nuvarande förvaltare, vilka icke, i enlighet med

vad ovan föreslagits, förutsättas bliva tilldelade löjtnants tjänstegrad, böra

i avseende på tjänsteställning jämställas med fanjunkare, vilken titel de

aven lämpligen synas böra erhålla. Det nu föreslagna tilldelandet av

fänriks tjänstegrad åt fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) synes icke be­

höva medföra större svårigheter ur befälsföringssynpunkt, än att dessa utan

olägenheter kunna genom lämpliga reglerande bestämmelser övervinnas.

Någon förändring beträffande sergeanters nuvarande tjänsteställning torde

icke lämpligen böra göras. Hinder bör dock icke möta att till fanjunkare

(styckjunkare) »i regementet» befordra sergeanter, vilka på grund av

ogynnsamma befordringsförhållanden eljest skulle nå fanjunkares (styck-

junkares) grad senare, än som normalt ägde rum vid vederbörligt trupp­

slag.

Med hänsyn till den förändrade tjänsteställning, som de nuvarande

fanjunkarna (styckjunkare, förvaltarna) sålunda komma att erhålla, torde

benamningen underofficer icke längre böra bibehållas. Underofficerarna

synas i stället lämpligen böra benämnas sekundofficerare,

Jämlikt ovan framställda förslag kommer alltså sekundofficerskåren att

räkna trenne tjänstegrader nämligen:

sekundlöjtnanter,

fanjunkare (styckjunkare) samt

sergeanter.

I överensstämmelse med vad försvarsrevisionen föreslagit, förutsätter

aven jag, att vid staber, truppförband, inskrivningsväsendet m. m. inrättas

vissa arvodesbefattningar för pensionerade sekundofficerare (underofficerare).

Sådan pensionerad personal synes i regel böra tilldelas sekundlöjtnants

tjänsteställning.

Av den civilmilitära personalen böra departementsskrivare, fortifikations-

kassörer, tygförvaltare av 1. klass och fabriksförvaltare av 1. klass, vilka för

närval ande innehava underlöjtnants tjänsteställning tilldelas sekundlöjtnants

tjänsteställning.

Till följd av borttagandet av benämningen underofficer synas nedan an­

givna befattningshavare framdeles böra benämnas sålunda:

vapenunderofficer:

vapenförvaltare

kasernunderofficer:

kasernförvaltare

expeditionsunderofficer: expeditionsassistent

liovslagarunderofficer:

hovslagarsergeant.

3. Infanteriet.

Enligt nuvarande härordning är infanteriregementet i fred organiserat å

regementsstab, tre bataljoner om fyra kompanier samt ett kulsprutekompani.

Erån denna normalorganisation avviker Gotlands infanteriregemente i

Katigt. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

161

så måtto, att eu av de tre bataljonerna är organiserad å bataljonsstab, två

infanterikompanier, ett trängkompani och eu velocipedavdelning.

Under repetitionsövningarna organiseras vid de särskilda regementena

jämväl en signal- och belysningsavdelning.

För utbildnings- och försöksändamål hava de senare åren under de

värnpliktigas första tjänstgöring tillfälligt organiserats vissa förband, såsom

pionjär- (tekniska) kompanier, signalkompanier, kompanier med lätta kul­

sprutor, kompanier med särskilda stridsmedel (granatkastare m. m.).

Enligt normalorganisationen utgöres infanteriregementets fast anställda

personal — läkar-, ecklesiastik- och musikpersonal ej medräknad — av

följande olika personalkategorier, nämligen:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

15 kaptener,

23 löjtnanter och

10 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

13 fanjunkare och

26 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

14 furirer av 1. klassen,

29 furirer av 2. klassen,

44 korpraler,

44 vicekorpraler och

60 volontärer.

b) Beställningsmän:

2 sjukvårdsfurirer av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och

1 hovslagarvicekorpral.

Ciyilmilitär personal:

1 gevärshantverkare och

1 förrådsvaktmästare.

Från den sålunda fastställda normalorganisationen förekomma avvikelser:

vid Svea livgarde, som har dels 1 sergeant mindre med hänsyn till att

landsstormsförråd vid regementet saknas, och dels ytterligare 12 vicekorpraler

och 300 meniga volontärer i och för garnisonstjänstens i huvudstaden

upprätthållande,

vid Göta livgarde, som likaledes för nyssnämnda ändamål har ytterligare

12 vicekorpraler och 300 meniga volontärer,

vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, vilka likaledes av

skäl, som ovan nämnts, hava 1 sergeant mindre,

vid Norrbottens regemente, som med hänsyn till den vid regementet för­

lagda skidlöparkontingenten har ytterligare 4 kaptener, 1 löjtnant och 2

fanjunkare, samt

vid Gotlands infanteriregemente, som har dels 1 sergeant mindre med

hänsyn till att särskilt landstormsförråd vid regementet icke finnes, dels

ock ytterligare 110 meniga volontärer i och för säkerhetstjänstens å Got-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

11

Departements­

chefen.

land upprätthållande. Översten är uppförd å staten för militärbefälet på

Gotland; befälet över regementet föres i regel av överstelöjtnanten.

Som av den i det föregående lämnade redogörelsen för »Allmänna grunder

för lantförsvarets ordnande» framgår, har jag funnit mig böra föreslå indrag­

ning av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen. För Karlskrona

och Vaxholms fästningar avses vid mobilisering vissa av Svea och Göta

livgarden, Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet

uppsatta formationer, för vilket ändamål dessa regementen erhållit en något

större organisation än övriga regementen. Vidare har vid Svea livgarde

organiserats en särskild stridsvagnbataljon, benämnd Svea livgardes strids­

vagnbataljon.

Enligt vad i det föregående (sid. 47) vidare omförmälts, har årskontin-

genten till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet i dess

helhet beräknats till sammanlagt 18,000 man. Efter avdrag av de för garni­

sonstjänsten i Stockholm, för skidlöpartjänst vid Norrbottens regemente

samt för tjänstgöring vid Gotlands infanteriregemente avsedda värnpliktiga

återstå 16,350 man. Fördelas denna styrka lika på samtliga regementen

å fastlandet utom beträffande de fyra större regementena, Svea och Göta

livgarden, Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet,

vilka böra erhålla omkring Vs flera värnpliktiga än övriga regementen,

samt beräknas omkring 130 man för stridsvagnbataljonen vid Svea liv­

garde, blir den normala årskontingenten inskrivna värnpliktiga vid rege­

mentet i allmänhet omkring 614 man. Enligt vad i det föregående (sid.

59) anförts, ingå i detta antal underbefäl eller fackmän till 25 % eller

omkring 154 man. Antalet övriga värnpliktiga kommer sålunda vid ett

normalinfanteriregemente att uppgå till 460 man inskrivna. Av skäl, som

likaledes blivit i det föregående (sid. 61) angivna, medgiver befälstill-

gången icke, att hela årskontingenten värnpliktiga påbörjar sin första tjänst­

göring på våren under andra värnpliktsåret, ritan måste en del, omkring

Vs, inkallas till tjänstgöring redan på hösten första värnpliktsåret. Denna

höstkontingent har ansetts böra bestå av främst de till underbefäl eller

fackmän uttagna värnpliktiga (sid. 60) samt därutöver det antal värn­

pliktiga i övrigt, som kan befinnas oundgängligen erforderligt.

Vad beträffar utbildningens ordnande för här avsedda värnpliktiga, utgår

jag från i huvudsak samma grunder som försvarsrevisionen. Såväl under­

befäl eller fackmän som övriga värnpliktiga komma sålunda att uppdelas

på olika utbildningskategorier efter deras avsedda användning vid mobili­

sering vid gevärskompanier, kulsprute- och granatkastareförband, signal-

och pionjärformationer o. s. v. Likaså torde utbildningen av underbefäl

eller fackmän å ena sidan och övriga värnpliktiga å andra sidan böra i

allmänhet försiggå i skilda skolor samt i regel äga rum vid vederbörliga

regementen, därest icke för vissa kategorier ett sammanförande av nämnda

båda värnpliktsgrupper uti gemensamma skolor eller en centralisering av

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kumjl. Maj:ta proposition nr 20.

163

utbildningen för två eller flera regementen ur utbildningssynpunkt kan

vara att föredraga.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, förutsattes utbildningen av

de till linjetjänst uttagna värnpliktiga utom studenter och likställda under

sommarhalvåret bliva organiserad å sju utbildningsenheter, nämligen fyra

gevärskompanier, ett kompani värnpliktigt underbefäl, avsett för gevärs-

kompanier, samt två kompanier, till vilka utbildningen av kulsprute- och

granatkastarmanskap, signalister och pionjärer förlägges. Under vinter­

halvåret däremot torde värnpliktsutbildningen kunna begränsas till ett

kompani, förutom erforderliga utbildningsenheter för underbefäl eller fack­

män. Under repetitionsövningarna beräknas antalet tillstädeskomna av de

till linjetjänst uttagna värnpliktiga uppgå till omkring 1,300 man. Till

följd härav synes icke någon större svårighet förefinnas att organisera ut­

bildningen på ett med hänsyn till ändamålet med dessa övningar någor-

lunda tillfredsställande sätt. Sålunda bör regementet kunna organiseras å

tre bataljoner och särskilda för regementet gemensamma granatkastar-,

signal- och pionjärformationer uppsättas samt varje bataljon sammansättas

av fyra gevärskompanier och ett kulspruteförband.

Som förut nämnts, skola Svea och Göta livgarden, Kronobergs regemente

och Norra skånska infanteriregementet erhålla ett större antal värnpliktiga

än övriga regementen. Antalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga beräknas

vid vart och ett dessa regementen uppgå till omkring 830 man (för Svea

livgardes stridsvagnbataljon avsedda värnpliktiga icke medräknade). Den

med hänsyn härtill erforderliga ökningen av antalet utbildningsenheter torde

under sommarhalvåret böra vid vartdera av ifrågavarande regementen omfatta

två kompanier, vilka sålunda tillkomma utöver de utbildningsenheter, för

vilka i det föregående redogjorts.

Enligt vad i annat sammanhang anförts, skola i och för garnisonstjän­

stens i huvudstaden upprätthållande årligen vid inskrivningarna uttagas

tillhopa 400 man. I enlighet med försvarsrevisionens förslag äro dessa

värnpliktiga avsedda att jämnt fördelas å Svea och Göta livgarden samt

att vid vartdera regementet organiseras å två särskilda kompanier, vilka

alltså tillkomma utöver de övriga utbildningsenheterna.

Till skidlöpartjänst vid Norrbottens regemente uttagna värnpliktiga, vilka,

enligt vad förut nämnts, beräknats till sammanlagt 600 man, förutsättas

i enlighet med revisionens förslag organiserade å fyra särskilda kompanier,

vilka alltså tillkomma utöver de övriga utbildningsenheterna.

Den årligen inskrivna, Gotlands infanteriregemente tilldelade kontingenten

till linjetjänst uttagna värnpliktiga har beräknats uppgå till högst 250

man. Enligt vad i det föregående anförts, komma därjämte vid inskriv­

ningarna å fastlandet i och för tjänstgöring vid detta regemente att uttagas

400 man. Hela antalet för tjänstgöring vid Gotlands infanteriregemente

avsedda värnpliktiga kommer sålunda att uppgå till 650 man inskrivna.

164

Utbildningen av dessa värnpliktiga förutsattes bliva organiserad efter samma

grunder som å fastlandet.

Vad slutligen Svea livgardes stridsvagnbataljon beträffar, bar årskon-

tingenten till linjetjänst uttagna värnpliktiga beräknats till omkring 130

man. Under sommarhalvåret tänkes utbildningen organiserad å tre strids­

vagnkompanier samt under vinterhalvåret å endast ett sådant kompani.

Utbildningen av studenter och likställda samt officers- och reservofficers-

aspiranter torde böra ordnas efter i huvudsak enahanda grunder som enligt

revisionens förslag.

Vad slutligen angår det fast anställda manskapets utbildning, har denna,

såsom i det föregående (sid. 156) omförmälts — utom beträffande sekund-

officersskolan — i huvudsak förutsatts bliva anordnad enligt de av revi­

sionen angivna grunderna.

Vid beräknandet av regementenas fredsstater har jag, såsom förut

nämnts, utgått från det under sommarhalvåret för flertalet värnpliktiga

föreliggande behovet av befäl m. in. Under nämnda tid organiseras vid

varje infanteriregemente sju kompanier för de till linjetjänst uttagna värn­

pliktiga i allmänhet. För utbildningen vid dessa kompanier beräknas efter

samma grunder, som tillämpats av försvarsrevisionen, den befälspersonal,

som är särskilt angiven i nedanstående tablå (sid. 166) över befälsbehovet

och föreslagna stater vid infanteriet under rubriken normalinfanterirege­

mente.

Utöver nämnda personal erfordras vid vissa regementen jämväl befäl

för i det föregående omnämnda särskilt organiserade kompanier, näm­

ligen :

vid Svea och Göta livgarden dels för de vid vartdera av dessa båda

regementen i och för garnisonstjänstens i Stockholm upprätthållande orga­

niserade två kompanierna och dels för de till följd av den större årliga

värnpliktskontingenten likaledes vid vartdera av regementena i fråga erfor­

derliga två kompanierna;

vid Kronobergs regemente och Norra skånska infanteriregementet för de

till följd av den större årliga kontingenten vid vartdera av dessa båda

regementen organiserade två kompanierna;

vid Norrbottens regemente för de fyra vid regementet organiserade skid-

löparkompanierna; samt

vid Gotlands infanteriregemente för utbildning av vid detta regemente

anställda volontärer.

Slutligen har befäl måst beräknas för utbildningen av Svea livgardes

stridsvagnbataljon.

Befälsbehovet för ovan angivna regementen ävensom för stridsvagn­

bataljonen är beräknat efter samma grunder, som tillämpats uti försvars-

revisionens förslag. Dock har befälsbehovet för volontärernas utbildning

vid Gotlands infanteriregemente, som av revisionen beräknats för två kom-

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Kumjl. Majds proposition nr 'JO.

165

panier, ansetts böra begränsas att avse endast ett kompani. Det sam­

manlagda befälsbeliovet framgår närmare av den i det föregående om­

nämnda tablån (sid 166).

Vad beträffar behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl.,

hava endast vissa mindre jämkningar uti revisionens förslag ansetts erfor­

derliga. I enlighet med vad chefen för generalstaben föreslagit, har

sålunda t. f. regementschefen för Gotlands infanteriregemente, vilken för

närvarande skall vara överstelöjtnant, ansetts, till undvikande av alltför

ofta återkommande ombyten, ej längre böra tillsättas på förordnande. För

detta ändamål har regementsofficerskadern vid detta regemente erhållit

enahanda sammansättning som vid regementena å fastlandet. Med hänsyn

till den utökning av Svea och Göta livgarden, Kronobergs regemente och

Norra skånska infanteriregementet, som betingats av den föreslagna indrag­

ningen av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, har det vidare

synts nödvändigt att vid vartdera av förstnämnda fyra regementen beräkna

ytterligare en major och en löjtnant (regementsadjutant).

Enligt revisionens förslag hava dessutom vid vartdera av Göta livgarde

och Kronobergs regemente beräknats 1 löjtnant som adjutant hos kommen­

danten i Vaxholms fästning respektive befälliavande amiralen i Karlskrona.

Dessa adjutanter synas mig emellertid böra innehava kaptens grad. För

Svea livgardes stridsvagnbataljon hava tillkommit en major och en löjt­

nant (regementsadjutant) samt en sergeant och eu furir (båda för förråds-

tjänst). Vidare hava, i enlighet med vad i det föregående omförmälts

(sid. 153), i stället för de av revisionen föreslagna förvaltningsoflicerarna i

staterna upptagits regementskassörer (pensionerade sekundofficerare). Aven

vid Norrbottens regemente och Gotlands infanteriregemente hava dylika

regementskassörer uppförts, enär förvaltningen vid dessa regementen, enligt

vad i det följande (sid. 208—9) kommer att omförmälas, synes böra organiseras

efter samma grunder som vid övriga regementen. Som förut nämnts, hava

därjämte de hittillsvarande förrådsförvaltarna uppförts i staterna såsom

sekundlöjtnanter.

På grund av Norrlands ingenjörkårs förläggning till Jämtlands fält-

jägarregemente har ytterligare en pensionerad sekundofficer ansetts böra

beräknas för detta regemente såsom biträde åt regementsintendenten. Lika­

ledes har tillkommit en pensionerad sekundofficer vid Södra skånska in­

fanteriregementet för att bestrida förvaltareänst å Itevinge hed.

Slutligen hava de för handräcknings tjänsten av revisionen avsedda två

korpralerna icke upptagits, enär deras tjänst beräknats bliva utförd av

underbefäl från kompanierna.

En sammanfattning av vad ovan anförts rörande regementenas befäls-

behov lämnas uti nedanstående tablå över befälsbehovet etc. Denna tablå

angiver även det tillägg för utom regemente beordrad personal, som, enligt

vad i det föregående (sid. 153) framhållits, måste göras.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Tabl& över befälsbelioyet och föreslagna stater vid infanteriet.

Sekund-

Under-

—

officerare.

befäl.

Normalinfanteriregemente.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

lö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

lö

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r

F

u

rir

er

.

K

o

rp

ra

le

r.

C CD

3 0

P

j

ce

° o*

3g

o g

2 S

ps P->1

- CD

CD

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet .......................

—

—

—

7

16

—

rr

9

23

27

__

Regementsofficerare m. fl........................

1

1

2

1

3

*)1

i

7

2

2)4

Utom regementet beordrad personal6) —

—

-

3

9

l

3

15

1

— 1

Föreslagen stat .. ..................... Summa

1

1

2

11

28

1

9

19

40

28

4

Av revisionen föreslagen stat..................

1

1

2

12

30

__

10

20

42

30

3)4

Nuvarande stat...............................................

1

1

3

15

33

—

13

26

43

44

Svea livgarde.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet ..................

—

—

—

11

24

__

11

13

47

43

Regementsofficerare m. fl.

1

1

3

1

4

*)1

1

1

7

2

4)3

—

Utom regementet beordrad personal

3

10

3

15

1

Föreslagen stat ......................... Summa

1

1

3

15

38

1

13

23

04

44

3

Svea livgarde.

Stridsvagnbataljonen.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom bataljonen....................

_

__

3

4

3

2

1

11

1

12

Regementsofficerare m. fl. ...

—

—

1

1

__

Utom bataljonen beordrad personal..

—

—

—

—

2

—

—

1

—

----- j

Föreslagen stat........................... Summa

_

6)1

3

7

—

3

3

13

12

—

Norrbottens regemente.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet.....................

—

—

—

11

16

—

9

11

23

31

_

Regementsofficerare m. fl.

1

1

3

1

5

*)1

1

7

2

2)4

Utom regementet beordrad personal

—

—

3

10

1

3

15

1

Föreslagen stat ......................... Summa

Norra skånska infanteriregementet.

Personal, tjänstgörande vid kompani

1

1

3

15

31

1

11

21

40

32

4

inom regementet................................

—

—

—

9

20

—

9

11

35

35

Regementsofficerare m. fl.

1

1

3

1

4

')!

1

7

2

2)4

Utom regementet beordrad personal

_

3

9

1

3

15

1

Föreslagen stat ......................... Summa

1

1

3

13

33

1

11

21

52

36

4

Gotlands infanteriregemente.

Personal, tjänstgörande vid kompani

inom regementet...........

8

1

18

4

8

1

11

7

31

2

29

Regementsofficerare m. fl. ..

1

1

2

>)1

2)4

Utom regementet beordrad personal

—

—

—

2

8

-

2

9

—

Föreslagen stat ......................... Summa

1

11

2 |

11 1

30

1 |

9

20

42

29

4

*) Förrådsförvaltare.

2) 1 regementskassör, 2 expeditionsassistenter och 1 vapenförvaltare. (Forts,

å sid. 167.)

107

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

а) Därav L förvaltningsofficer.

4) 1 regementskassör, 1 expeditionsassistent och 1 vapenförvaltare.

б) Kan vara överstelöjtnant.

,

, , ,

«) Den utom truppförband beordrade personalen angives bär och i det följande medelst

lida tal.

Bråkdelar hava således utelämnats.

Anm.

Befälsbehovet är:

,

,

vid Göta livgarde

detsamma som vid Svea livgarde (utom stridsvagnbataljonen) dock

med tillägg av en kapten samt en pensionerad officer och en pensionerad sekundolhcer.

(De båda sistnämnda för inskrivningsväsendet),

. „

,

.

vid Kronobergs regemente

detsamma som vid Norra skånska infanteriregementet med

tillägg av en kapten,

.

. , _ .

...

vid Jämtlands fältjägarregemente

och Södra skånska infanteriregementet

detsamma som vid

normalregementet med tillägg för vartdera regementet av en pensionerad sekundolhcer.

Vad beträffar de för de olika regementena beräknade furirerna, böra dessa

hänföras till 1. eller 2. klassen i huvudsak enligt revisionens förslag.

Vad antalet vicekorpraler, meniga volontärer samt beställningsmän be­

träffar, har deras antal ansetts böra beräknas i huvudsak efter de av re­

visionen angivna beräkningsgrunderna. I stället för benämningen »gevärs-

hantverkarmanskap» har här och i det följande införts namnet »vapen-

liantverkarmanskap».

Den civilmilitära personalen liar likaledes beräknats efter nämnda grundei.

I stället för benämningen gevärsliantverkare har här och i det följande in­

förts namnet vapenhantverkare.

För stridsvagnbataljonen har tillkommit en verkmästare av 2. klassen.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande infanteriets organisation,

hava nedanstående förslag till personalstater för de olika regementena upp­

rättats.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

Infant

Officerare.

Sekund-

M

officerare.

ä 11 -

O:

r

©:

ce-’

1

<

P

®

Underbefäl.

C*

<

to

H

h

B

ce­

rt)

g

«5.

w

p

►ö

0

ce­

rt)

•1

0

0

CL

P

O.

0

CG

®

•-i

(JQ

<1

0^

cT

P

ce-"

3

c

*

tD

o

®

O

C

0

p

0

Furirer.

>1

et-

P:

0

to

p:

ö

0

®

r

to

►O

o

•3 ,1*

CD

*

pr

E

>r

P_

3,8

H

CD

ÖB

09

CD

^4

*4

Livregementets grenad-

järer ........................

1

1

2

ii

28

1

9

14

26

28

28

40

17 regementen = Livré-

gementets grenadjärer

Svea livgarde:

17

17

34

187 476

17

153 323 238 442

476

476

680

. regementet................

1

1

3

15

38

1

13

23

22

42

44

44

58

stridsvagnbatalj onen..

—

—

1

3

7

—

3

3

4

9

12

15

21

Göta livgarde .

1

1

3

16

38

1

13

23

22

42

44

44

58

Kronobergs regemente

1

1

3

14

33

1

11

21

18

34

36

36

46

Norrbottens regemente

J äm tian ds fftltj ägarrege-

1

1

3

15

31l

1

11

21

14

26

32

32

46

mente .........................

1

1

2

11

28!

l

q

19

26

28

28

40

Norra skånska infanteri-

regementet.....................

Södra skånska infanteri-

1

1

3

13

33]

1

n

21

18

34

36

36

46

regementet.....................

Gotlands infanterirege-

1

1

2

11

t©

ce

1

9

19

14

26

28

28

40

mente......................

1

H

2

llj

30j|

1

9|

20

141

28

29

29

120

Summa personal

'

26

26

58 807 770

26 251 512 392 735

793

796 1,195

') Därav 1 avsedd för krigsskolan å Karlberg.

2) Därav 1 avsedd för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

3) Verkmästare 2. klass.

4. Kavalleriet.

Enligt nuvarande organisation är vart och ett av de sex fördelnings-

kavalleriregementena, nämligen Livgardet till häst, Livregementets dragoner,

Livregementets husarer, Smålands husarregemente, Krön prinsens husar­

regemente och Norrlands dragonregemente, i fred organiserat å regements-

stab samt fem skvadroner. Under vissa tider av året hava genom ut­

brytning från skvadronerna bildats dels en särskild kulsprutetropp om två

kulsprutor dels ock en särskild signalavdelning.

Vartdera av Skånska husar- och dragonregementena åter är avsett att

organiseras å regementsstab samt två bataljoner om fyra skvadroner. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

161

»

teriet.

s k

a

P (utom m u s i k m a n s k a p).

Clvll-

mllltär

personal.

Arvoden

åt pensio­

nerade.

B o s t a, 11 n i a g

m d n.

en-

erkar-

skap.

<3

P

*Ö

®

a

tf

p

P

•-1

tf

p

►1

F

ö

rr

åd

s

v

ak

tm

äs

ta

re

.

Ö

v

rig

a.

1

O

ff

ic

er

ar

e.

S

ek

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Sjukvårdsmanskap.

Hovslagar-

manskap.

Var

li an tv

man

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

­

k

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

F

u

rirer2.k

l.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

­

k

o

rp

ra

le

r.

K

rt>

ö

(*?'

P

1

F

u

rirer2.k

l.

iK

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

­

k

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

i

i

2

2

2

_

_

i

_

i

i

i

i

1

i

_

_

4

17

17

34

34

34

—

—

17

—

17

17

17

17

17

17

—

—

68

1

1

2

2

■)3

-

—

1

—

s)2

1

1

1

1

1

—

3

1

1

2

2

2

_

_

1

_

1

1

1

1

1

1

J1

i

4

1

1

2

2

2

—

—

1

—

1

1

1

1

1

1

—

—

4

1

1

2

2

2

—

1

—

1

1

1

1

1

1

—

—

4

1

1

2

2

2

~

1

—

1

1

1

1

1

1

—

—

5

1

1

2

2

2

1

—

1

1

1

1

1

1

—

-

4

1

1

2

2

2

—

—

1

—

1

1

1

1

1

1

—

—

5

1

1

2

2

2

—

—

1

—

1

1

1

1

1

1

—

—

4

26

26

52

52

53

—

—

26

—

27

26

26

26

26

26

i

i

105

avvaktan på uppsättande av Norrbottens kavallerikår, vilken skall bestå

av kårstab och två skvadroner, har emellertid tillsvidare varje bataljon

varit organiserad å fem skvadroner. Jämväl vid dessa båda regementen

hava genom utbrytning från skvadronerna under vissa tider av året bildats

en särskild kulsprutetropp och två särskilda signalavdelningar.

Den fast anställda personalen — läkar-, veterinär-, ecklesiastik- och

musikpersonal ej medräknad — 'skall enligt organisationen utgöras av:

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

vid vart och ett av de sex

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant eller major,

7 ryttmästare,

13 löjtnanter och

5 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

6 fanjunkare och

10 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

5 furirer av 1. klassen,

20 furirer av 2. klassen,

30 korpraler och

228 volontärer.

vid vartdera av Skånska

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

11 ryttmästare,

21 löjtnanter och

9 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

9 fanjunkare och

16 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

8 furirer av 1. klassen,

32 furirer av 2. klassen,

48 korpraler och

414 volontärer.

fördelningskavalleriregementena:

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

1 hovslagarfurir av 1. klassen,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

4 hovslagarkorpraler,

5 hovslagarryttare och

1 hantverkskorpral.

Civilmilitär personal:

1 gevärshantverkare.

husar- och dragonregementena:

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 1. klassen,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

3 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsryttare,

1 hovslagarfurir av 1. klassen,

2 hovslagarfurirer av 2. klassen,

6 hovslagarkorpraler,

7 hovslagarryttare och

1 hantverkskorpral.

Civilmilitär personal:

2 gevärshantverkare.

vid Norrbottens kavallerikär:

Officerare:

1 överstelöjtnant och chef,

2 ryttmästare,

6 löjtnanter och

3 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

3 fanjunkare och

4 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

3 furirer av 1. klassen,

8 furirer av 2. klassen,

12 korpraler och

92 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 sjukvårdskorpral,

1 sjukvårdsryttare,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

1 hovslagarkorpral,

2 hovslagarryttare och

1 gevärshantverkarkorpral.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

171

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för »Härens

Departement■»-

organisation i fred på högre och lägre truppförband», är kavalleriet avsett c*>c

att utgöras av Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Livregementets

husarer, Smålands husarregemente, Skånska kavalleriregementet (Hälsingborg)

och Norrlands dragonregemente. De fem förstnämnda regementena föreslås

bliva organiserade vartdera å tre vanliga skvadroner och en teknisk skvadron.

För Norrlands dragonregemente tillkommer därjämte en till Boden förlagd

skvadron.

Enligt vad i det föregående (sid. 47) omförmälts, har årskontingenten

till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet vid kavalleriet beräknats

till sammanlagt 875 man, vilket motsvarar 35 man per skvadron. Enligt

revisionens förslag beräknas endast 20 man per skvadron. För upp­

bringande av numerären under repetitionsövningarna vid kavalleriet, så att

övningar i någorlunda starka förband kunna äga rum, ävensom för under­

lättande av hästvårdsarbetet under övriga tider av året, anser jag emel­

lertid det nödvändigt att beräkna antalet per skvadron till 35 man.

För varje skvadron böra ifrågavarande värnpliktiga lämpligen i regel sam­

manföras till eu särskild övningsavdelning eller tropp.

Studenter och likställda samt officers- och reservofficersaspiranter förut­

sättas under första tjänstgöringen för studenter och likställda i enlighet

med revisionens förslag komma att organiseras på en för hela kavalleriet

gemensam avdelning. Efter nämnda tjänstgöring återgå officers- och reserv-

officersaspiranter till respektive regementen.

Vidkommande slutligen det fast anställda manskapets utbildning, för-

utsättes denna, såsom i det föregående (sid. 156) omförmälts — utom be­

träffande sekundofficersskolan — i huvudsak bliva anordnad enligt de av

revisionen angivna grunderna.

Under repetitionsövningarna böra de vanliga skvadronerna organiseras

på två eller tre troppar. Dessutom organiseras erforderliga signal-, kul-

sprute- och pansarbilförband samt staber och trängformationer.

B efälsper sonalen för den regementsvis anordnade utbildningen av värn­

pliktiga och fast anställt manskap beräknas i överensstämmelse med för-

svarsrevisionens förslag. Så är även fallet med behovet av regementsoffi­

cerare, förvaltningspersonal m. fl. med de undantag, att — i enlighet med

vad i det föregående (sid. 153—4) omförmälts — dels de av revisionen

föreslagna förvaltningsofficerarna böra ersättas med regementskassörer (pen­

sionerade sekundofficerare), dels ock de hittillsvarande förrådsförvaltarna

i staterna upptagas såsom sekundlöjtnanter.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

Å denna angivas även de tillägg för utom regemente beordrad personal,

vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1. Samtliga regementen, utom Norrlands

dragonregemente.

Personal, tjänstgörande vid skvadron (skola

inom regementet..............................................

Regementsofficerare m. fl................................

Utom regementet beordrad personal ......

Föreslagen stat

Av revisionen föreslagen stat.

Nuvarande stat .........................

2

. Norrlands dragonregemente.

Bland personal, tjänstgörande vid skvadron

(skola) inom regementet, tillkommer ...

Föreslagen stat

Av revisionen föreslagen stat...

\ Nuvarande stat.............................

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r

el

lerm

aj

o

re

r.

R

y

ttm

äs

ta

re

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

lö

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

rp

ra

le

r.

4

10

4

6

18

20

i

i

1

i

‘)i

1

2

3

3

*)4

—

—

—

6 : —

—

1

4

i

i

6

16

i

5

9

25

23

4

i

i

7

18

__

5

10

25

23

3)4

1

i

7

18

6

10

25

30

i

3

1

1

5

6 1

i

i

7

19 Ii

i

(t

10

30

29

4

1

i

8

21

_ I

6

11

30

30

3)4

11

i1

7

18 1 __ 1

6

10 1 30

30

—

1) Förrådsförvaltare.

2) 1 regementskassör, 1 expeditionsassistent, 1 vapenförvaltare och 1 furageförvaltare.

3) Därav 1 förval tningsofficer.

Kaval-

Livgardet till häst ..............................

Livregementets dragoner ................

Livregementets husarer.....................

Smålands husarregemente................

Skånska kavalleriregementet............

Norrlands dragonregemente............

Summa personal

Officerare.

Sekundofficerare.

Ö v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

R

y

ttm

äs

ta

re

.

L

ö

jtn

an

terochfä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

lö

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

ce

CD

►1

0Q

(D

9

0

rf-

®

i

6

16

i

5

9

i

i

6

16

i

5

9

i

6

16

i

5

9

i

i

6

16

i

5

9

i

i

6

16

i

5

9

i

i

7

19

i

6

10

6

3

3

37

99

6

31

OO

l) Därav 1 avsedd för ridskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

173

I och för erhållande av eu nöjaktig proportion mellan antalet rytt­

mästare och löjtnanter, har, som av tabellen framgår, viss jämkning mellan

beställningarna i dessa grader föreslagits.

De för de olika regementena beräknade furirerna torde böra hänföras

till 1. eller 2. klassen i enlighet med försvarsrevisionens förslag.

Antalet meniga volontärer beräknas i överensstämmelse med revisionens

förslag till 180 per regemente (225 vid Norrlands dragonregemente).

Även beställning smän och civilmiiitär personal beräknas enligt revisionens

förslag.

S a in in u u f a 11 n i n

g.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande kavalleriets organisation,

hava nedanstående förslag till personalstater för de olika kavallerirege­

mentena upprättats.

leriet.

i

M a n s

k a p

(utom musikmanskap).

Clvll-

milltär

personal.

Arvoden

j

åt pensio­

nerade.

Underbefäl.

V

o

lo

n

tä

re

r.

Bes

Sjukvårds­

manskap.

täl Iningsmän

Hovslagar-

manskap.

V apen-

hantv.-

manskap.

Förråds-

ocli

hantv.-

staten.

O

ff

ic

er

ar

e.

S

ek

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

F

u

rirer2.k

l.

K

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

K

o

rp

ra

le

r.

So

g- <

< s®

CD V

►1 CD

9 i

CD

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss,i

5

20

23

180

i

i

2

>)2

4

4

i

1

_

4

5

20

23

180

—

i

i

2

1

4

4

i

1

—

4

5

20

23

180

—

i

i

2

1

4

4

i

1

—

4

5

20

23

180

—

i

i

2

1

4

4

i

1

—

4

5

20

23

180

—

i

i

2

1

4

4

i

1

—

4

6

24

29

225

—

i

i

3

1

5

5

i

1

1

—

4

i

31

124

144

1.125

c

6

13

7

o*;

25

6

6

I

—

24

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

Fördelnings-

artilleriet.

5. Artilleriet.

Fördelningsartilleriregementena äro — med vissa undantag för Wendes

och Norrlands artilleriregementen — för närvarande organiserade å

regementsstab,

tre fältkanondivisioner, bestående av divisionsstab och tre (vid den ena

divisionen endast tva) batterier om fyra 7,5 cm. kanoner, samt

eu fälthaubitsdivision, bestående av divisionsstab och tre batterier om

fyra 10,5 cm. haubitser.

Antalet batterier per regemente utgör således i regel 11 och pjäsantalet

44, därav 32 kanoner och 12 haubitser.

Vid Wendes artilleriregemente tillkommer en ridande division om två

fältkanonbatterier, avsedd att vid mobilisering ingå i kavallerifördelningen.

Av Norrlands artilleriregemente är en division förlagd till Boden. Denna

division, vilken icke ingår i Bodens trupper utan är avsedd för det tidiga

giänsförs\ aret, bestar av tva fältkanonbatterier och ett fältliaubitsbatteri.

Av de tre övriga till Östersund förlagda divisionerna bestå de två av var­

dera tre fältkanonbatterier och den återstående av ett fältkanon-, ett fält-

haubits- och ett bergsbatteri. För sistnämnda batteri erforderliga bergs-

haubitser äro under tillverkning och förväntas bliva färdiga under år

1924. I avvaktan härpå sker utbildningen vid batteriet med vanliga fält-

haubitser.

Den fast anställda personalen — läkar-, veterinär-, ecklesiastik- och

musikpersonal ej medräknad — utgöres enligt normalorganisationen av:

44 konstaplar och

176 volontärer.

b) Beställning smän:

2 sjukvårdsfurirer av 2. klassen,

3 sjukvårdskonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

2 hantverkskonstaplar,

3 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

5 hovslagarkonstaplar och

5 hovslagarartillerister.

14 *

• aiwooou,

37 furirer av 2. klassen,

Officerare:

1 överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

3 majorer,

18 kaptener,

20 löjtnanter och

10 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

15 styckjunkare och

30 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

175

Utöver förenämnda personal

vid Wendes artilleriregemente:

1 major,

2 kaptener,

3 löjtnanter,

1 underlöjtnant,

2 styckjunkare,

6 sergeanter,

3 furirer av 1. klassen,

7 furirer av 2. klassen,

8 konstaplar,

32 volontärer,

1 sjukvårdsartillerist,

1 hantverksartillerist,

1 hovslagarfurir av 2. klassen och

1 hovslagarartillerist.

tillkomma:

vid Norrlands artilleriregemente

2 kaptener,

1 löjtnant,

1 underlöjtnant,

1 styckjunkare,

2 sergeanter,

2 furirer av 1. klassen,

3 furirer av 2. klassen,

4 konstaplar,

16 volontärer,

1 sjukvårdsartillerist,

1 hantverksartillerist och

1 hovslagarartillerist.

Gotlands artillerikår är för närvarande organiserad å kårstab samt två

fältkanonbatterier, ett fälthaubitsbatteri och ett tungt 15 om. haubitsbatteri.

Den fast anställda personalen — musikpersonalen ej medräknad —

utgöres av:

Officerare:

1 överstelöjtnant och chef,

6 kaptener,

10 löjtnanter och

4 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

4 styckjunkare och

9 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

7 furirer av 1. klassen,

15 furirer av 2. klassen,

22 konstaplar och

88 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sj ukvårdskonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 hantverkskonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

1 hovslagarkonstapel och

1 hovslagarartillerist.

Enligt nuvarande organisation är Positionsartilleriregementet organiserat

å regementsstab och tre divisioner. Varje division består av divisionsstab

och två batterier om fyra 15 cm. haubitser. Antalet batterier utgör så­

ledes 6 och pjäsantalet 24. Vid mobilisering uppsätter regementet ytter­

ligare visst antal batterier.

Regementets fast anställda personal — läkar-, veterinär- och musik­

personal frånräknad — utgöres av:

Gotlands

artillerikår.

Positions­

artilleri­

regementet.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

10 kaptener,

12 löjtnanter och

6 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

12 styckjunkare och

24 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

10 furirer av 1. klassen,

20 furirer av 2. klassen,

24 konstaplar och

96 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 hantverkskonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

2 hovslagarkonstaplar och

3 hovslagarartillerister.

artilleri

Boclens artilleriregemente organiseras för närvarande å regementsstab

regemente. och

två bataljoner. Varje bataljon består av bataljonsstab och fyra fäst-

ningsartillerikompanier. Förutom f ortpjäser finnas jämväl vissa rörliga

formationer av 8 cm. äldre kanoner, 15 om. haubitser m. fi. pjäser.

Regementets fast anställda personal — musikpersonalen icke medräknad —

utgöres av:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

16 kaptener,

17 löjnanter och

8 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

16 styckjunkare och

32 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

14 furirer av 1. klassen,

26 furirer av 2. klassen,

32 konstaplar,

136 volontärer.

b) Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

2 hantverkskonstaplar,

3 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir av 2. klassen,

1 hovslagarkonstapel och

1 hovslagarartillerist.

Karlsborgs

Karlsborgs artillerikår organiserades enligt 1914 års härordning å kårstab

Mtill

enkår.

samt fyra fästningsartillerikompanier. Sedan det emellertid under krigs­

åren befunnits nödigt att utöka det tunga fältartilleriet, har i samband

med en ombeväpning en omorganisation av kåren skett, och består den­

samma för närvarande av kårstab samt två batterier om fyra 10 cm.

kanoner och två batterier om två 21 cm. haubitser. Dessutom finnas vissa

fortpjäser.

Kårens fast anställda personal — musikpersonalen icke medräknad —-

utgöres av:

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

177

Ofllcerare:

1 överstelöjtnant och chef,

7 kaptener,

8 löjtnanter,

7 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

7 styckjunkare,

14 sergeanter.

Manskap:

a) Underbefäl och meniga:

6 furirer av 1. klass,

14 furirer av 2. klass,

16 konstaplar,

68 volontärer.

b) Hest ältning smän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 sjukvårdskonstapel,

1 sjukvårdsartillerist,

1 hovslagarkonstapel,

1 hovslagarartillerist,

1 hantverksfurir av 2. klassen,

1 hantverkskonstapel,

1 hantverksartillerist.

Allmän organisation.

Av vad jag i det föregående anfört framgå de grunder, enligt vilka ar­

tilleriet avses att organiseras. Sålunda skulle artilleriet utgöras av fält-

xirtilleri och fästningsartilleri. Till det förstnämnda räknas de sex fördel-

ningsartilleriregementena jämte de för försvaret av Gotland och Norrbotten

särskilt avsedda artillerikårerna samt Arméartilleriregementet och Luftvärns-

artilleriregementet. Till fästningsartilleriet liänföres endast Bodens artilleri­

regemente.

Fältartilleriet.

Vad först fördelningsartilleriregementena angår, böra samtliga dessa

hava samma styrka, sammansättning och beväpning. Såsom i annat sam­

manhang (sid. 29) nämnts, bör beväpningen, som för närvarande utgöres

av 7,5 cm. kanoner och 10,5 cm. liaubitser, kompletteras med 15 cm.

haubitsmateriel, vilket emellertid icke utövar något omedelbart inflytande

på fredsorganisationen.

På grund av den årligen inskrivna värnpliktiga linjekontingentens stor­

lek är det nödvändigt att under tiden för den första tjänstgöringen orga­

nisera fördelningsartilleriregementena på 7 batterier. Aven under vinter­

halvåret, då endast en del av årsklassen är inkallad, torde detta antal

batterier i allmänhet böra bibehållas. Denna organisationens omfattning

är önskvärd även med hänsyn till mobiliseringsförhållandena. Fördel­

ningen av batterierna på olika pjästyper synes icke böra fastslås i här­

ordningen, utan bestämmas av Kungl. Maj:t med hänsyn till mobiliserings­

förhållandena.

Vid Norrlands artilleriregemente förutsättas de under tillverkning varande

bergshaubitserna komma att ingå i de ovan beräknade sju batterierna.

Under repetitionsövningarna vore det givetvis ett önskemål att orga­

nisera flera batterier än under den första tjänstgöringen. Emellertid synes

det icke vara lämpligt att öka antalet batterier på bekostnad av batteriernas

organisation. Batteriets taktiska och eldtekniska enhet utgöres av de fyra

pjäserna. En minskning av dessas antal skulle avsevärt förrycka utbild-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212528

12

Departe­

ments­

chefen.

Fördelnings-

artillerirege-

mentena.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ningen. Med hänsyn härtill synas de anspända batterierna under repeti-

tionsövningarna böra organiseras på fyra pjäser. Under sådana förhållan­

den måste antalet dylika batterier under repetitionsövningarna begränsas

till sju. Övriga batterier enligt krigsindelningen erhålla endast en kader,

bestående av beriden batteristab samt servismanskap. Regementets orga­

nisation förutsättes sålunda bliva en division om tre anspända batterier,

två divisioner om två anspända batterier och en batterikader samt en

division om tre batterikadrar. En sådan organisation tillgodoser artilleriets

viktigaste utbildningsgren, skjutning med pjäser, och gör det möjligt att

ordna taktiska övningar i regementsförband med fulltaliga staber.

Enligt vad i det föregående (sid. 47) omförmälts, beräknas årskontin-

genten inskrivna, artilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga — 200

studenter och likställda icke inräknade — till sammanlagt 3,600 man.

Denna styrka beräknas bliva fördelad på de olika truppförbanden sålunda:

Svea artilleriregemente ...»................................................................................. 400

Fem regementen = Svea artilleriregemente ............................................. 2,000

Gotlands artillerikår ........................................................................................ 1) 110

Norrbottens artillerikår.................................................................................... 135

Arméartilleriregementet..................................................................................... 340

Luftvärnsartilleriregem entet ........................................................................... 315

Bodens artilleriregemente .............................................................................. 300

Summa 3,600

Uti den för varje fördelningsartilleriregemente beräknade årskontingenten,

400 man, ingå, som i det föregående (sid. 60) anförts, 25 % under­

befäl eller fackmän, vilka inrycka till första tjänstgöring under hösten

första året, under det att återstoden först på våren andra året påbörjar

nämnda tjänstgöring. Detta manskap fördelas på de sju batterierna samt

på regementsvis anordnade signal- och andra skolor.

Yad utbildningen av studenter och likställda ävensom officers- och reserv-

officersaspiranter beträffar, synes försvarsrevisionens förslag (Del 1, sid.

411) böra följas.

Beträffande det fast anställda manskapets utbildning hänvisas till vad i

det föregående (sid. 156) anförts.

Befälspersonalen för den regementsvis anordnade utbildningen av värn­

pliktiga och fast anställt manskap beräknas efter samma grunder, som av

försvarsrevisionen tillämpats.

Detsamma gäller behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl.,

dock att — i enlighet med vad i det föregående (sid. 153—4) omförmälts

— dels de av revisionen föreslagna förvaltningsofficerarna böra ersättas

med regementskassörer (pensionerade sekundofficerare), dels ock de hittills­

varande förrådsförvaltarna i staterna upptagas såsom sekundlöjtnanter. Ett

') DHrav 60 från Gotlands i. o. och 60 från fastlandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

IT!)

från militärt håll framställt önskemål att tilldela fördelningsartillerirege-

mentena en förrådsvaktmästare liar jag icke ansett mig böra här tillmötesgå,

enär denna fråga synes böra upptagas till behandling i samband med den

i annat sammanhang (sid. 56) föreslagna utredningen rörande förvaltningens

organisation.

Det sålunda för ett fördelningsartilleriregemente beräknade befälsbeliovet

framgår av nedanstående tabell. Å denna angivas även de tillägg för utom

regemente beordrad personal, vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153)

framhållits — måste göras.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom rege­

mentet ..................................

Regementsofficerare m. fl.

Utom regementet beordrad

personal..................................

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

lö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

lö

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

P

3.

h

CD

K

o

n

st

ap

la

r.

1

1

3

7

2

3

16

1

9

J)1

7

2

13

s) 3

2

34

’)2

6

39

2

s)4

Föreslagen stat

Summa

1

i

3

12

26

1

9

18

42

41

4

Av revisionen föreslagen stat

1

i

3

11

27

—

8

17

38

37

*)4

Nuvarande stat........................

1

2

3

18

30

—

15

30

55

44

—

*) Förrådsförvaltare.

2) Vid Wendes artilleriregemente tillkomma 1 sergeant och. 2 furirer.

8) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare, 1 expeditionsassistent och 1 furageförvaltare.

4) Därav 1 förvaltningsofficer.

Av det beräknade antalet furirer — enligt normalorganisationen 42 och

vid Wendes artilleriregemente 44 — böra 15 upptagas i staterna såsom

furirer av 1. klassen och 27, vid Wendes artilleriregemente 29, såsom

furirer av 2. klassen.

Yad antalet meniga volontärer beträffar, synes detta, oaktat den före­

slagna ökningen av antalet batterier från 6 till 7, kunna begränsas till

110 mot av försvarsrevisionen föreslagna 105.

Antalet beställning smän bär beräknats efter samma grunder som enligt

revisionens förslag, dock med tillägg vid Svea artilleriregemente av en

liovslagarfurir av 2. klassen för bestridande av tjänsten vid generalstabens

stall.*) i)

i) Denna beställning är i försvarsrevisionens förslag upptagen & staten för Livrege­

mentet till häst.

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Gotlands

artillerikår.

I likhet med vad försvarsrevisionen föreslagit (Del 1, sid. 417), förut­

sattes Gotlands artillerikår komma att under tiden för första tjänstgöringen

organiseras på två batterier. Under repetitionsövningarna böra, i överens­

stämmelse med vad ovan (sid. 178) sagts om fördelningsartilleriregementena,

dessa båda batterier organiseras på fyra pjäser, varjämte kadrar till ytter­

ligare två batterier böra uppsättas.

Såsom av tabellen sid. 178 framgår, beräknas den inskrivna årskontin-

genten värnpliktiga i linjetjänst till 110 man, nämligen 60 från Gotlands

inskrivningsområde och 50 från fastlandet.

Med avseende på sättet för utbildningens organiserande gäller i till­

lämpliga delar vad därom anförts i fråga om fördelningsartilleriregementena.

I överensstämmelse härmed bör ävenledes b efälsp er sonalen för den vid

kåren anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap be­

räknas.

Beträffande antalet regementsofficerare och förvaltningspersonal m. fl. synes

försvarsrevisionens förslag (Del 1, sid. 418) böra följas, dock att för-

rådsförvaltaren bör i kårens stat upptagas såsom sekundlöjtnant.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

A denna angivas även de tillägg för utom regemente beordrad personal,

vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Sekund-

Under-

officerare.

befäl.

CD

pr b-j

CE

K

o

n

st

ap

la

r

0 0

Ö

v

er

st

ar

,

Ö

v

er

st

e

­

lö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

te

r

>chfä

n

rik

a

S

ek

u

n

d

­

lö

jtn

an

te

r.

ct-

d

0

0

pr

p

►i

S

er

g

ea

n

te

r

F

u

rir

er

.

p_, in

S,°

»g

CD 2

H g

P Pj

*-i CD

CD

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom kåren

—

—

—

2

5

—

2

4

11

13

_

Regementsofficerare m. fl.

Utom kåren beordrad per-

—

1

—

2

2

Öl

1

3

2

1

a) 2

sonal.....................................

2

4

9

Föreslagen stat ... Summa

—

1

—

6

n

1

3

7

15

14

2

Av revisionen föreslagen stat

-

1

—

6

13

—

4

7

15

14

2

Nuvarande stat ... .

—

1

—

6

14

—

4

9

22

22

—

*) Förrådsförvaltare.

2) 1 vapenförvaltare, 1 expeditionsassistent.

Av de 15 furirerna torde i enlighet med försvarsrevisionens förslag å

staten 5 böra uppföras såsom furirer av 1. klassen och 10 såsom furirer

av 2. klassen.

Antalet meniga volontärer upptages liksom i försvarsrevisionens förslag

till 71.

Ävenledes beräknas antalet b est ältning smän enligt revisionens förslag.

Med ayseende å såväl den allmänna organisationen av Norrbottens

artillerikår som utbildningens organiserande vid denna kår gäller vad som

sagts om Gotlands artillerikår. Dock beräknas på grund av det mindre

antalet meniga volontärer den inskrivna årskontingenten värnpliktiga i linje­

tjänst till 135 man.

, Beträffande befälsstaten för kåren synes försvarsrevisionens förslag (Del 1,

sid. 425) böra i huvudsak följas, dock att antalet löjtnanter och fänrikar,

tjänstgörande vid batteri (skola) inom kåren, bör ökas från 4 till 5 samt

att förrådsförvaltaren bör i kårens stat upptagas såsom sekundlöjtnant.

Den sålunda beräknade staten framgår av nedanstående tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

181

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

CB

<T>

pr hd

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

lö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

1.___________

L

ö

jtn

an

te

r

ochfä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

lö

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

n

st

ap

la

r.

en

si

o

n

er

ad

e

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom kåren

Regementsofficerare m. fl.

Utom kåren beordrad per­

sonal .....................................

—

—

1

2

1

1

5

3

Öl

2

4

1

1

10

2

2

10

a) 2

Föreslagen stat ... Summa

—

—

1

4

8

1

2

6

14

10

2

Av revisionen föreslagen stat

—

—

1

4

7

—

2

6

14

10

2

*) Förrådsfförvaltare.

2) 1 expeditionsassistent, tillika vapenförvaltare; 1 kasernförvaltare, tillika väbel m. m

Av de 14 furirerna torde i enlighet med försvarsrevisionens förslag å

staten 5 böra uppföras såsom furirer av 1. klassen och 9 såsom furirer

av 2. klassen.

Antalet meniga volontärer upptages liksom i revisionens förslag till 20.

Ävenledes beräknas antalet beställningsmän på samma sätt som i revi­

sionens förslag.

Såsom i det föregående (sid. 103) anförts, har jag ansett mig böra förorda,

att allt för markstrid avsett tungt artilleri — utom de till fördelningsartilleri-

regementena överförda 15 om. haubitsbatterierna — sammanföres till Armé­

artilleriregementet. Detta kommer sålunda att bestå av en division om tre

15 cm. haubitsbatterier samt två från nuvarande Karlsborgs artillerikår

överförda divisioner, nämligen en om två 10 cm. kanonbatterier och en

om två 21 cm. haubitsbatterier. Det från ingenjörtrupperna överförda

ballongkompaniet, här benämnt ballongbatteri, ställes direkt under rege­

mentschefen. Den sålunda erhållna sammansättningen av Arméartillerirege­

mentet betecknar dess organisation under tiden för den första tjänstgö­

ringen. Denna organisition bör bibehållas oförändrad under repetitions-

övningarna.

Norrbottens

artillerikår.

Arméartilleri­

regementet.

182

Arméartilleriregementet förutsattes, såsom i det följande (sid. 343)

nämnts, i sin helhet vara motoriserat.

Såsom framgår av tabellen sid. 178, beräknas den inskrivna år skontin­

genten värnpliktiga i linjetjänst till 340 man. Beträffande utbildningens

ordnande för detta manskap ävensom för studenter och likställda, för offi­

cers- och reservofficersaspiranter samt för fast anställt manskap gäller i

huvudsak vad därom anförts rörande fördelningsartilleriet.

I överensstämmelse härmed bör även befälspersonalen för den vid rege­

mentet anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap

beräknas.

Vad antalet regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. beträffar, bör

detta beräknas efter samma grunder som vid fördelningsartilleriregemen-

tena. Dock synes antalet majorer i enlighet med revisionens förslag böra

minskas från 3 till 2, varjämte tre arvoden åt pensionerade sekund­

officerare beräknas. Någon särskild uppbördsman torde icke behövas för

motorfordonens driv- och smörjmedel, utan kunna dessa tagas på uppbörd

av vapenförvaltaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

„ I)et sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

A denna angivas även de tillägg för utom regemente beordrad personal,

vilka enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

lö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

lö

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

n

st

ap

la

r.

Personal, tjänstgörande vid

batteri (skola) inom rege­

mentet .........................

CO (MC

M

19

1

1

6

1

8

2

15

2

2

33

2

6

33

2

Regementsofficerare m. fl.

Utom regementet beordrad

personal..................................

1

1

2

*)1

s)3

Föreslagen stat .... Summa

1

1

2

12

26 |

1

10

19

41

35

3

Anm. På grund av att den här föreslagna organisationen icke överensstämmer vare

sig med försvarsrevisionens förslag eller med 1914 års härordning, kan jämförelse med

dessas stater icke göras.

') Pörrådsförvaltare.

) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare och 1 expeditionsassistent.

Av de 41 furir erna torde å staten 14 böra uppföras såsom furirer av

1. klassen och 27 såsom furirer av 2. klassen.

Antalet meniga volontär er bör upptagas till 113.

\ad slutligen beställningsmännen angår, torde i förhållande till ett för-

delningsartilleriregemente eu minskning av sjukvårdsmanskapet med en

menig kunna vidtagas på grund av Arméartilleriregementets mindre års-

kontingent värnpliktigt linjemanskap. Hovslagarmanskap behöver givetvis

icke finnas. Hantverksmanskapet bör ökas med erforderligt antal motor-

hantverkare.

Antalet beställningsmän framgår av tabellen sid. 187.

Såsom i det föregående nämnts, har jag ansett luftvärnsartilleriet böla

sammanföras till ett självständigt truppförband, nuvarande Karlsborgs ar­

tillerikår, vilket namn samtidigt bör förändras till Luftvärnsartilleriregementet.

Luftvärnsartilleriregementet torde i fredstid tillsvidare lämpligen höra

organiseras på fyra luftvärnskanonbatterier och ett stralkastaibatteri, det

sistnämnda motsvarande ingenjörtruppernas hittillsvarande fältbelysnings-

formationer. Fredsorganisationen synes emellertid icke böra närmare an­

givas förrän erfarenhet vunnits beträffande luftvärnsmaterielens beskaffen-

het och utbildningens bedrivande.

Den ovan förordade organisationen synes böra bibehållas ät en under

repetitionsövningarna. Den för det fasta luftförsvaret avsedda personalen

bör dock, sedan skarpskjutningar med pjäser avslutats, erhålla sin ut­

bildning på respektive orter under lämplig tid, förslagsvis de två sista

veckorna av repetitionsövningarna.

Såsom av tabell sid. 178 framgår, föreslås den inskrivna årskontingenten

värnpliktigt linjemanskap till 315 man.

Då tjänsten vid luftvärnsartilleriet är av annan art än vid det övriga

artilleriet, skulle befälspersonalen vid Luftvärnsartilleriregementet, om den

anställdes efter samma grunder som personalen vid övriga artilleritrupp-

förband, icke kunna ifrågakomma till befordran vid dessa. Det är emeller­

tid önskvärt att göra även de andra artilleritruppförbandens befäl förtroget

med luftvärnsartilleritjänsten. Tjänsten vid luftvärnsartilleriet är även av

så speciell natur, att det sannolikt skulle bliva omöjligt att på ett till­

fredsställande sätt ordna regementets rekrytering, om detta organiserades

såsom en fast kår i vanlig mening. Med hänsyn härtill synes i fråga om

Luftvärnsartilleriregementets kompani- och sekundofficerare motsvarande

anordning böra vidtagas, som den jag i det föregående (sid. 132) föreslagit

beträffande vissa för kompaniofficerare avsedda befattningar vid militär­

läroverken.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts, torde befälspersonalen för

den vid regementet anordnade utbildningen böra beräknas, på sätt som fram­

går av nedanstående tabell. Härvid är att märka, att antalet löjtnanter

och fänrikar samt sergeanter är beräknat med hänsyn såväl till utbild­

ningen av manskapet vid Luftvärnsartilleriregementet som ock till nödvän­

digheten av att i luftvärnstjänst utbilda viss befälspersonal för ortsförsvaret

m. m.

Vad härefter angår behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal

m. fl., bör detta, på sätt framgår av nedanstående tabell, beräknas efter

samma grunder som vid Arméartilleriregementet. Dock synes antalet rege­

mentsofficerare böra begränsas till — utom regementschefen en major.

Kitngl. Maj-.ta proposition nr 20.

lH.i

Luftvärns-

artilleri-

regementet.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena vid Luftvärnsartillerirege-

mentet torde behovet av utom regementet beordrad personal kunna inskränkas

till furirer. *)

Officerare.

Sekund-

officerare.

Underbefäl.

\

P

en

si

o

n

er

ad

e

§se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

sta

r.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

ajo

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

teroc

h

F

än

ri

k

ar.

S

ek

u

n

d

lö

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

P

3

►i

K

o

n

st

ap

la

r.

5

20

5

13

18

22

i

—

1

2

1

Öl

2

2

2

2

s)3

—

—

—

—

—

—

—

—

3

—

—

i

—

1

7

21

i

7

15

23

24

3

Personal, tjänstgörande

vid batteri (skola) inom

regementet ......................

Regementsofficerare m. fl.

Utom regementet be­

ordrad personal ............

Föreslagen stat....

Summa

Anm. På grund av att den bär föreslagna organisationen icke överensstämmer vare sig med

försvarsrevisionens förslag eUer med 1914 års härordning, kan jämförelse med dessas

stater icke göras.

*) Förrådsförvaltare.

) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare, 1 expeditionsassistent.

Av de 23 furirerna torde å staten 8 böra uppföras såsom furirer av 1.

klassen och 15 såsom furirer av 2. klassen.

Antalet meniga volontärer upptages till 74.

"Vad slutligen angår beställning smännen, synes dessas antal kunna in­

skränkas i mots\ arande man som vid det ävenledes motoriserade Armé­

artilleriregementet. Liksom vid nämnda regemente bör hantverksmanskapet

ökas med erforderligt antal motorhantverkare. Beställningsmännens antal

framgår av tabellen sid. 187.

Fästningsartilleriet.

Såsom förut (sid. 17 7) nämnts, kommer fästningsartilleriet att bestå av

endast Bodens artilleriregemente.

I likhet med vad försvarsrevisionen föreslagit (De! 1, sid. 427), är

nämnda artilleriregemente avsett att under tiden för den första tjänst­

göringen organiseras på tre bataljoner om vardera två fästningsartilleri-

kompanier. Två bataljoner avses för den fasta och en för den rörliga

bestyckningen. Såsom i annat sammanhang (sid. 343) anföres, förutsättes,

att fästningens rörliga bestyckning motoriseras.

Ben sålunda föreslagna organisationen förutsättes komma att bibehållas

även under repetitionsövningarna, därvid dock jämväl forten och vissa

permanenta batterier erhålla bemanning, något som ock tidvis kan finnas

lämpligt under första tjänstgöringen.

Som av tabellen å sid. 178 framgår, beräknas den inskrivna årskon-

tingenten av värnpliktigt linjemanskap till 300 man. Med hänsyn till nöd-

Kung!. MajHs proposition nr 20.

185

vändiglieten av att ständigt hava viss artilleribesättning i fästningen böra,

såsom i annat sammanhang (sid. 61) anförts, icke endast underbefäl eller

fackmän utan även hälften av den återstående årskontingenten inrycka till

första tjänstgöring på hösten under första värnpliktsåret, medan den åter­

stående hälften inrycker på våren under andra året, allt på tider, som

närmare framgå av diagram å sid. 77—8. Utbildningen av dessa värn­

pliktiga torde i övrigt böra ordnas efter samma grunder som vid fördel-

ningsartilleriet.

Med avseende på utbildningen av studenter och likställda samt av offi­

cers- och reserv officersaspiranter synes försvarsrevisionens förslag (Del 1,

sid. 428) böra följas.

Beträffande utbildningen av det fast anställda manskapet hänvisas till

vad i det föregående (sid. 156) anförts.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, bör hefälspersonalen för

den vid regementet anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt

manskap beräknas.

Yad antalet regementsofficerare och förvaltningspersonal m. fl. beträffar,

torde detta böra beräknas efter samma grunder som vid fördelningsartilleri-

regementena, dock med iakttagande av

att ytterligare 1 löjtnant, avsedd att tjänstgöra såsom adjutant hos

kommendanten i fästningen, bör tillkomma, samt

att arvode åt en pensionerad sekundofficer såsom furageförvaltare bort­

faller på grund av regementets motorisering.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

A denna angivas även de tillägg för utom regementet beordrad personal,

vilka — enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Personal,tjänstgörande vid

kompani (skola) inom

regementet.........................

Begementsofficerare m. fl.

Utom regementet beordrad

personal ..............................

Officerare. •

Sekund-

officerare.

Under­

befäl.

P

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

lö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

­

lö

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

n

st

ap

la

r.

1

1

Q

6

2

2

15

2

11

') 1

6

2

12

3

2

31

2

4

28

2

!) 3

Föreslagen stat ... Summa

1

1

3

10

28

1

8

17

37

30

3

Av revisionen föreslagen stat

1

1

3

10

31

—

8

18

38

31

3

Nuvarande stat ................. ...

1

1

3

16

25

—

16

32

40

32

—

*) Förrådsförvaltare.

8) 1 regementskassör, 1 vapenförvaltare, 1 oxpeditionsassistent.

Nuvarande

organisation.

Av de 37 furir erna torde i staten 13 böra upptagas såsom furirer av

1. klassen och 24 såsom furirer av 2. klassen.

I enlighet med försvarsrevisionens förslag föreslås antalet meniga volon­

tär er till 105.

Yad slutligen beställning smännen angår, torde även deras antal böra be­

räknas enligt revisionens förslag, varvid dock hovslagarmanskapet på grund

Artille-

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Svea artilleriregemente .....................

Fyra regementen = Svea artilleri­

regemente ...........................................

Wendes artilleriregemente................

Gotlands artillerikår ...........................

Norrbottens artillerikår......................

Arméartilleriregementet.....................

Luftvärns artilleriregementet............

Bodens artilleriregemente................

Summa personal2)

j) Därav 1 för bestridande av tjänsten vid generalstabens stall, vilken beställning icke finnes

) Av denna personal äro följande beställningar överförda från fortifikationens (ingenjör-

1 kapten, 2 löjtnanter och fänrikar, 1 fanjunkare (styckjunkare), 2 sergeanter, 3 furirer,

1

* ’ 2

*»

>

' 1

»»,3

>

,1 furir,

Summa 2 kaptener, 4 löjtnanter och fänrikar, 2 fanjunkare (styckjunkare), 5 sergeanter, 4 furirer,

6. Ingenjörtrupperna och fortifikationen.

Till ingenjörvapnet, sådant detsamma blivit genom 1914 års härordning

sammansatt, räknas dels fortifikationen, omfattande officerare och under­

officerare samt erforderlig civilmilitär och civil personal under chefskap av

en officer av generalitetet, och dels ingenjörtrupperna, omfattande personalen

av manskapsgrad, likaledes stående under fortifikationsgeneralens chefskap.

Fortifikationen.

Med bortseende från läkar-, veterinär-, ecklesiastik- och musikpersonalen,

ingår i fortifikationen följande å en gemensam stat uppförda personal,

nämligen:

Officerare.

Sekundofficerare.

ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

u

aao

^ch

rg

;

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

lö

jtn

an

te

r.

S

ty

ck

ju

n

k

ar

e.

1

S

er

g

ea

n

te

r.

i

i

3

12

26

i

9

18

4

4

12

48

104

4

36

72

1

1

3

12

26

1

9

19

1

—

6

11

1

3

7

—

—

1

4

8

1

2

6

1

1

2

12

26

1

10

19

1

—

1

7

21

1

7

15

1

1

3

10

28 |

1

8

17

9

9

25 |

in

250 |j

11

84

173

av regementets motorisering bör överföras till liantverksmanskap såsom

motorhantverkare.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande artilleriets organisation,

hava nedanstående förslag till personalstater för de olika artilleritruppför-

banden upprättats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

187

riet.

Arvoden

Man ska p (utom musikmanskap).

åt penslo-

nerade.

B

e s t ä 1 '

n i

n g s m ä n.

Underbefäl.

<<

Sjukvårds-

Hovslagar-

Hantverks-

®

tf

O

o

manskap.

manskap.

manskap.

£>

o

p

o-

o

Furirer.

W

et-

85S

p

W

S5

P

w

a

P

K

p►1

p»

o

©

P

p

2-

P

►t

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

00

p

►ö

*

►i

to

tf

►—1

09

et-

P

P

2.

•T

P

►1

to

tf

et-

P

V

p1

H

2.

TO*

p

o

to

tf

P

>P

P*

►1

2.

b5*

p

®

15

27

41

no

1

2

3

b 2

3

4

1

2

2

—

4

60

108

164

440

4

8

12

4

12

16

4

8

8

—

16

15

29

41

no

1

2

3

1

3

4

1

2

2

—

4

5

10

14

71

1

1

1

1

1

1

1

1

1

—

2

5

9

10

20

—

1

1

—

1

1

—

—

—

—

2

14

27

35

113

1

2

2

—

—

—

2

4

3

—

3

8

15

24

74

1

1

1

—

—

—

2

3

2

—

3

13

24

30

105

1

2

3

—

—

—

2

3

3

—

3

135

249

359

1,043

10

19

26

8

20

26

13

23

21

—

37

vid Övriga fördelningsartilleriregementen.

truppernas) stat, nämligen

5 korpraler (konstaplar) och 17 meniga volontärer för ballongformationerna samt

4>

»

»15»

» _

» belysningsformationerna________ ______

9 korpraler (konstaplar) och 32 meniga volontärer för ballong- och belysningsformationerna.

Officerare:

3 överstar,

4 överstelöjtnanter,

10 majorer,

58 kaptener,

66 löjtnanter och

32 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare:

49 fanjunkare och

98 sergeanter.

Civilmilitär personal:

11 fortifikationskassörer,

5 departementsskrivare,

5 gevärshantverkare,

6 tygverkmästare,

27 tyghantverkare och

5 förråd svaktmästare.

Civil personal:

1 expeditionsvakt.

188

Ifrågavarande personal placeras till tjänstgöring dels vid ingenjörtrup­

perna och dels vid fortifikationens huvudstation samt vissa staber.

Ingenjörtrupperna.

Enligt 1914 års härordning skola ingenjörtrupperna organiseras å fem

särskilda kårer, nämligen Svea och Göta ingenjörkårer, Fälttelegrafkåren

samt Bodens och Norrlands ingenjörkårer.

Vardera av Svea och Göta ingenjörkårer skall enligt härordningen organi­

seras a karstab samt fyra fältingenjörkompanier, ett fästningsingenjör-

kompani (avsett för Vaxholms respektive Karlskrona kustfästning), ett

park- (brokolonn-)kompani och ett tyg-(belysnings- och minör-)kompani.

Enligt härordningen skola ifrågavarande två kårer hava följande man-

skapspersonal, nämligen:

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Svea ingenjörkår:

6 furirer av 1. klassen,

11 furirer av 2. klassen,

18 korpraler,

18 vicekorpraler,

95 volontärer,

1 hantverksfurir av 1. klassen,

2 hantverksfurirer av 2. klassen,

6 hantverkskorpraler,

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

2 gevärshantverkarvicekorpraler,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 hovslagarvicekorpral och

1 hovslagarsoldat.

Göta ingenjörkår:

6 furirer av 1. klassen,

10 furirer av 2. klassen,

17 korpraler,

17 vicekorpraler,

85 volontärer,

1 hantverksfurir av 1. klassen,

2 hantverksfurirer av 2. klassen,

6 hantverkskorpraler,

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

2 gevärshantverkarsoldater,

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 hovslagarvicekorpral och

1 hovslagarsoldat.

På grund av lokala förhållanden ävensom talrika vakanser hava vid var­

dera av Svea och Göta ingenjörkårer hittills uppsatts endast tre fältingenjör­

kompanier.

På grund därav att kasernetablissement för Norrlands ingenjörkår ännu

icke uppförts, har denna kår icke kunnat organiseras, utan är det för

kåren avsedda manskapet tillsvidare uppdelat på Svea och Göta ingenjör­

kårer. I och för handhavande av kårens till Östersund redan förflyttade

materiel de större förrådsbyggnaderna hava nämligen kommit till ut­

förande — har dock en mindre kontingent sedan år 1920 varit förlagd

till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissement i Östersund.

Fälttelegrafkåren, vilken är avsedd för armén i dess helhet, är organiserad

å kårstab samt två fälttelegrafkompanier, ett radiokompani, ett ballong­

kompani, ett flygkompani, ett parkkompani och ett tvgkompani. Därjämte

tillkommer ett detachement i Boden.

Kunt/l. Maj:ts proposition ur 20.

189

Kårens fast anställda manskapspersonal utgöres av:

10

furirer av 1. klassen,

18 furirer av 2. klassen,

24 korpraler,

25 vicekorpraler,

125 volontärer,

2

hantverksfurirer av 1. klassen,

2

hantverksfurirer av 2. klassen,

11

hantverkskorpraler,

16 hantverksvicekorpraler,

1

gevärshantverkarkorpral,

1

gevärshantverkarvicekorpral,

1

gevärshantverkarsoldat,

1

sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1

sjuk vårdskorpral,

2

sjukvårdsvicekorpraler,

1

sjukvårdssoldat,

1

hovslagarkorpral,

1

hovslagarvicekorpral och

1

hovslagarsoldat.

Bodens ingenjörkår, vilken är avsedd för Bodens fästning, skall enligt

härordningen organiseras å kårstab samt fyra fästningsingenjörkompanier

och ett tyg-(minör-, belysnings- och park-)kompani.

Kårens fast anställda manskapspersonal utgöres av:

3 furirer av 1. klassen,

6

furirer av 2. klassen,

10

korpraler,

9 vicekorpraler,

60 volontärer,

1

hantverksfurir av 1. klassen,

2

hantverksfurirer av 2. klassen,

5 hantverkskorpraler,

6

hantverksvicekorpraler,

1

gevärshantverkarkorpral,

1

gevärshantverkarsoldat,

1

sjukvårdskorpral,

1

sjukvårdsvicekorpral,

1

sjukvårdssoldat och

1

hovslagarvicekorpral.

Organisationen är ännu icke helt genomförd. Av samma skäl, som

anförts i fråga om Svea och Göta ingenjörkårer, hava sålunda hittills

endast två fästningsingenjörkompanier kunnat organiseras.

Norrlands ingenjörkår skall enligt härordningen organiseras på kompanier

på enahanda sätt som Svea och Göta ingenjörkårer, dock att något fäst-

ningsingenjörkompani icke uppsättes.

Kårens fast anställda manskapspersonal är bestämd sålunda:

5 furirer av 1. klassen,

10

furirer av 2. klassen,

16 korpraler,

16 vicekorpraler,

75 volontärer,

1

hantverksfurir av 1. klassen,

1

hantverksfurir av 2. klassen,

4 hantverkskorpraler,

5 hantverksvicekorpraler,

1

gevärshantverkarkorpral,

1

gevärshantverkarvicekorpral,

1

gevärshantverkarsoldat,

1

sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1

sjukvårdskorpral,

2

sjukvårdsvicekorpraler,

1

sjukvårdssoldat,

1

hovslagarkorpral,

1

hovslagarvicekorpral och

2

hovslagarsoldater.

Ingenjörtrupperna.

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen, anser jag,

att samtliga enligt 1914 års härordning beslutade kårer böra bibehållas,

dock med den skillnad, att Fälttelegrafkåren utvidgas till ett regemente,

Fälttelegrafregementet. Däremot torde på grund av de ifrågasatta inskränk-

Departements-

chefen.

190

ningarna i försvarsorganisationen i allmänhet m. fl. skäl vissa ändringar

böra vidtagas i de särskilda kårernas organisation.

\id Svea ingenjörlcår bör sålunda antalet fältingenjörkompanier minskas

från fyra till tre. Därest, såsom jag i det föregående föreslagit, belysnings-

formationerna överflyttas till artilleriet, erfordras icke heller något be-

lysningskompani vid kåren. I annat sammanhang (sid. 106) har fram­

hållits, att fästningsingenjörkompaniet bör förläggas tillsammans med

övriga kompanier i kårens kasernetablissement å Järvafältet.

Vid Göta ingenjörlcår bör antalet fältingenjörkompanier, i enlighet med

vad försvarsrevisionen föreslagit, minskas från fyra till ett. Fästnings-

ingenjörkompaniet förutsättes (sid. 106) bibehålla sin nuvarande förläggning

i Karlskrona.

På grund av signal tjänstens starkt ökade betydelse böra vid Fälttelegrafrege­

mentet uppsättas ytterligare ett telegraf- och ett radiokompani, varjämte för

tillgodoseende av utbildningen regementet bör organiseras på en telegraf-

och eu radiobataljon. Den senare förutsättes (sid. 106) tillsvidare förlagd till

Västmanlands regementes etablissement i Västerås. Som i det föregående

(sid. 103) blivit omförmält, är ballongkompaniet avsett att överföras till

artilleriet och flygkompaniet att uppgå i ett särskilt flygvapen. I enlighet

med vad försvarsrevisionen föreslagit, bör detachementet i Boden överflyttas

till Bodens ingenjörkår.

Ehuru det varit önskvärt att tilldela vardera bataljonen ett parkkompani,

finner jag mig på grund av de därmed förenade kostnaderna icke kunna

tillstyrka eu sådan åtgärd. Något parkkompani kan således icke organiseras,

utan böra hästar och parkmanskap uppdelas å de olika kompanierna.

Tygkompaniet bör av flera skäl lyda direkt under kårchefen samt för­

läggas till nuvarande Fälttelegrafkårens etablissement; erforderlig del av

detsamma bör dock avses för radiobataljonen.

Vid Bodens ingenjörlcår torde antalet fästningsingenjörkompanier böra

minskas till två samt nyuppsättas ett telegraf- och radiokompani i stället

för Fälttelegrafkårens till indragning föreslagna detachement i Boden.

Någon utbildning i belysningstjänst skulle, i överensstämmelse med

vad ovan framhållits, icke heller vid denna kår vidare äga rum.

Vid Norrlands ingenjörlcår torde antalet fältingenjörkompanier böra

minskas till två.

Den hittillsvarande benämningen parkkompani synes vid Svea, Göta

och Norrlands ingenjörkårer böra utbytas mot krigsbro- och parkkompani.

I enlighet med vad här ovan anförts, böra de olika ingenjörkårerna

organiseras sålunda:

Svea ingenjörlcår å kårstab samt tre fältingenjör-, ett krigsbro- och

parkkompani, ett tyg-(minör-)kompani och ett fästningsingenjörkompani;

Göta ingenjörlcår å kårstab samt ett fältingenjörkompani, ett krigsbro-

oeh parkkompani, ett tyg-(minör-)kompani och ett fästningsingenjör­

kompani ;

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Majds proposition nr 20.

191

Fälttelegrafregementet å regementsstab samt eu telegrafbataljon, en radio­

bataljon och étt tygkompani; telegraf bataljonen om tre fälttelegrafkompanier

samt radiobataljonen om två radiokompanier;

Bodens ingenjörhår å kårstab samt två fästningsingenjörkompanier, ett

telegraf- och radiokompani samt ett tyg-(minör- och park-)kompani, samt

Norrlands ingenjörkår å kårstab samt två fältingenjörkompanier, ett

krigsbro- och parkkompani och ett tyg-(minör-)kompani.

Enligt den föreslagna organisationen komma alltså ingenjörtrupperna

att räkna tillhopa 24 kompanier, d. v. s. lika många kompanier, som

försvarsrevisionen föreslagit, eller 9 mindre än enligt 1914 års här­

ordning. Härvid är dock att märka, att ballong- och belysningsforma-

tioner förutsättas icke bliva av ingenjör trupperna uppsatta.

Den vid ingenjörtrupperna inskrivna årskontingenten till linjetjänst ut­

tagna värnpliktiga i allmänhet kommer att uppgå till sammanlagt 1,345

man, vilken styrka beräknas bliva fördelad, på sätt nedanstående tabell

utvisar.

Svea ingenjörkår...................... .............

Göta ingenjörkår...................................

Fälttelegrafregementet............. .........

Bodens ingenjörkår.............................

1 Norrlands ingenjörkår ......................

Inskrivna värnpliktiga.

Fältingen-

jörtjänst.

Fästnings-

ingenjör-

tjänst.

Fält­

telegraf-

tjänst.

Radio­

tjänst.

Summa.

348

183

14

264

30

30

120

221

21

104

10

378

213

325

165

264

Summa

809

180

242

114

1,345

Enligt vad i det föregående (sid. 60) anförts, äro av denna styrka 25 %

eller omkring 336 man avsedda till underbefäl eller fackmän. Av skäl,

som likaledes i det föregående (sid. 60) anförts, förutsättes, ätt under­

befäl eller fackmän inrycka till första tjänstgöring på hösten första året

samt övriga här avsedda värnpliktiga på våren andra året.

För ifrågavarande manskap bör utbildningen i allmänhet ordnas kårvis;

för underbefäl eller fackmän kan utbildningen lämpligen delvis försiggå

gemensamt med utbildningen av det fast anställda manskapet.

Utbildningen av studenter och likställda samt officers- och reservofficers-

aspiranter ävensom av det fast anställda manskapet förutsättes huvudsakligen

bliva organiserad efter samma grunder, som av försvarsrevisionen före­

slagits, med den skillnad, att det fast anställda manskapets rekrytutbildning

synes böra ske i kårvis anordnade skolor.

I enlighet med vad ovan anförts rörande truppförbandens allmänna or­

ganisation och utbildningens ordnande, beräknas befälspersonalen för den

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

vid kårerna och Fälttelegraf regementet anordnade utbildningen av värnplik­

tiga och fast anställt manskap, på sätt nedanstående tabell utvisar.

Officerare.

Sekundofficerare.

Underbefäl.

Kaptener.

Löjtnanter

o- fänrikar.

Fanjun­

kare.

Serge­

anter.

Furirer.

Korpraler.

Vice­

korpraler.

Svea ingenjörkår...

6

n

6

10

16

12

12

Göta ingenjörkår...

Fälttelegrafrege-

5

8

4

8

12

9

8

mentet.....................

6

12

6

12

20

18

18

Bodens ingenjörkår

Norrlands ingenjör-

4

7

4

6

9

9

8

kår............................

4

8

4

7

11

9

8

Summa

25

46

24

43

68

57

54

Beliovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. torde böra be­

räknas enligt de av försvarsrevisionen (Del 1, sid. 439) angivna grunderna.

Av truppförbandens nu förutsatta organisation och förläggning betingas dock

vissa skiljaktigheter. Därjämte är att märka, att — som i det föregående

(sid. 153—4) omförmälts — dels de av revisionen föreslagna förvaltnings-

officerarna böra ersättas med regementskassörer (pensionerade sekundoffi­

cerare) och dels de hittillsvarande förrådsförvaltarna böra uppföras i staterna

såsom sekundlöjtnanter. Vid Norrlands ingenjörkår, som är avsedd att

förläggas till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissement, erfordras

emellertid icke någon regementskassör (sid. 165).

Såsom uppbördsman för å Laxön förvarad ingenjör- och intendentur-

materiel samt såsom tillsyningsman över byggnaderna därstädes synes

vidare böra beräknas eu pensionerad sekundofficer. Den hittillsvarande

tillsyningsmannen å Laxön blir på grund härav överflödig.

Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av det ovan beräknade

befälsbeliovet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

193

Officerare.

Sekund-

offioerare.

Underbefäl.

Pensio­

nerad^.

0

<?

g5!

w

p

►ö

O

tr o;

P= B

Q.

ce

rf- CX>

P

pr

P

&

CO

CD

N

crq

*1

H

0

►i

pr

Ig

O

B

0

O

a» ep

p} CD

O

VT

(c

tf

ct>

CD

P

5 p

P. P

hrr* r*

« »

h

^

p

P

g.

tf

|

p

tf

B*

P

»i 2

p CD

CD

>1

P

H C

p e

Cfc w

N

CD

CD

J-J

T

CD

CD '

Svea ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor .....................

—

6

11

—

6

10

16

12

12

—

—

2.

Regementsofficerare m. fl.................

2

1

l

bi

1

3

1

a

2

—

b 2

Tillhopa

2

7

12

1

7

13

17

14

14

—

2

Göta Ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor ...................

—

5

8

—

4

8

12

9

8

—

—

2.

Regementsofficerare m. fl

.....................................

1

1

2

•)i

—

4

1

2

2

—

S)1

Tillhopa

1

6

10

1

4

12

13

11

10

—

1

Fälttelegrafregementet.

1.

_

6

12

_

6

12

20

18

18

—

_ _ _ _

2.

Regementsofficerare m.

fl.....................................

3

1

1

bi

1

4

1

2

2

—

*)1

Tillhopa

3

7

13

1

7

16

21

20

20

—

1

Bodens Ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor

..............................................

—

4

7

—

4

6

9

9

8

—

8)1

2.

Regementsofficerare m.

fl....................................

1

1

2

bi

—

4

1

2

2

—

Tillhopa

1

5

9

1

4

10

10

11

10

—

1

Norrlands ingenjörkår.

1.

Kompanier och skolor .....................

—

4

8

—

4

7

11

9

8

—

—

2.

Regementsofficerare m.

fl....................................

2

1

1

bi

1

2

—

1

2

—

_

Tillhopa

2

5

9

1

5

9

11

10

10

—

—

Summa

9

30

53

5

27

CO

72

66

64

—

5

Revisionens förslag.

Summa

8

32

54

—

27

64

78

72

71

3

—

*) Förrådsförvaltare.

8) 1 regementskassör, 1 tillsyningsman å Laxön.

3) 1 regementska8sör.

Liksom för närvarande är fallet, böra officerare och sekundofficerare

uppföras å en för fortifikationen i dess helhet gemensam stat samt under­

befäl å särskilda stater för de olika truppförbanden.

Antalet meniga volontärer torde böra beräknas så, att proportionen

mellan dessa och underbefälet blir ungefär densamma som i försvarsrevi-

sionens förslag.

Beträffande beställningsmän synes behovet av sjukvårds-, hovslagar- och

vapenhantverkarmanskap böra beräknas i enlighet med revisionens förslag.

I det beräknade behovet av hantverksmanskap ingår även erforderligt

underbefäl för tygkompanierna.

Det för de olika kårerna och Fälttelegrafregementet sålunda beräknade

manskapet framgår av nedanstående tabell. I denna angives även, huru

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 17 A käft. (Nr 20.)

212528

13

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

det för truppförbanden beräknade antalet furirer lämpligen bör uppdelas

på löneklasser.

Under­

befäl.

V

o

lo

n

tä

re

r.

Sjukvårds­

manskap.

Hov-

slagar-

manskap.

V apen-

bantv.-

manskap.

Hantverks-

manskap.

Furi­

rer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

F

u

rirer av2.k

la

ss

.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

Furi­

rer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

ek

o

rp

ra

le

r.

M

en

ig

a.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

Svea ingenjörkår

6

11

14

14

80

1

1

1

2

1

1

1

1

1

1

2

3

3

8

Göta ingenjörkår

4

9

11

10 58

1

1

1

1

—

1

1

1

1

1

1

2

3

2

6

Fälttelefjrafrege-

mentet ............

7

14 20 20

no

1

1

1

2

1

1

1

1

1

1

1

3

6

5

12

Bodens ingenjör-

kår.....................

3

7

11

10 56

—

1

2

1

—

1

—

1

1

1

1

2

3

2

6

N orrlands ingen-

jörkår ...............

4

7

10

10

60

1

1

1

1

—

1

1

1

1

1

1

2

3

3

8

Summa

24 48 ce 64 364

4

5

6

7

1

5

4

5

5

5

5 11 18 15 40

Den vid kårerna och Fälttelegrafregementet erforderliga civilmilitära

personalen beräknas, i överensstämmelse med vad försvarsrevisionen före­

slagit, till 5 fortifikationskassörer, 5 vapenhantverkare, 7 tygverkmästare,

24 tyghantverkare och 5 förrådsvaktmästare.

Som teknisk expert vid radiolaboratorium (montering, undersökning och

underhåll av samt försök med radiomateriel) bör vid Fälttelegrafregementet

anställas en å fortifikationens gemensamma stat uppförd radioingenjör.

Fortifikationen.

Förutom den för ingen] örtrupperna erforderliga personalen kräves viss

personal dels för fortifikationens huvudstation och arméförvaltningens forti-

fikationsdepartement dels för ingenjörstaberna i fästningarna dels för armé-

fördelningsstaberna och dels för militärbefälhavarens å Gotland stab.

För behovet av officerare vid fortifikationens huvudstation och armé­

förvaltningens fortifikationsdepartement har redogörelse lämnats i det före­

gående (sid. 125).

I övrigt bör det här avsedda personalbehovet beräknas efter av försvars­

revisionen angivna grunder.

Till det i det föregående beräknade behov av officers- och kompani-

officerspersonal bör liksom vid övriga truppslag göras erforderligt tillägg

för utom fortifikationen beordrad personal. Detta tillägg bör enligt verk­

ställda beräkningar utgöras av 1 kapten, 21 subalternofficerare samt 2

sergeanter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

195

8 a m m a n f a 11 n i n g-.

I enlighet med vad i det föregående anförts rörande behovet av offi­

cerare och sekundofficerare samt civilmilitär personal vid ingenjörtrup­

perna samt fortifikationen i övrigt, skulle alltså å den för fortifikationen

gemensamma staten uppföras den personal, som nedanstående tabell närmare

angiver.

Fortifikationen.

Officerare.

Sekund-

officerare.

Civilmilitär personal.

Civil

per­

so­

nal.

Arvo­

den åt

pensio­

nerade.

R

eg

em

en

ts

o

ff

ic

er

ar

e.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

teroch»

än

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

lö

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

S

P

P-

O

5'

<ra

tx>

O

O:

fl

*4

0

et-

P>

Tf

P

et-

O*

P

CD

**

P

CD

O:

►1

CD

71

D ep

ar

te

m

en

ts

sk

ri

v

ar

e.

Y

ap

en

h

an

tv

er

k

ar

e.

T

y

g

v

er

k

m

äs

ta

re

.

T

y

g

h

an

tv

er

k

ar

e.

F

ö

rr

åd

s

v

ak

tm

äs

ta

re

.

E

x

p

ed

iti

o

n

sv

ak

te

r.

O

ff

ic

er

ar

e.

S

ek

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Ingenj örtrupperna ................

9 30

53

5 27 60

1

5

5

7

24

5

5

Fortifikationens huvudsfcn

3

8

5

—

—

—

—

1

1

—

—

—

—

1

2

2

Arméförvaltn:s fort.-dep. ...

1

2

2

Ingenjörstaber i fästningar

3

2

2

—

2

8

—

3 —

—

— — —

—

—

3

Arméfördelningsstaber

—

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

T

—

—

Utom fort:nkommenderade

—

1

21

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

| —

—

Summa

16

49

81

5 29 70

1

9

1

5

7

24

5

1

2

12

Föreslagen stat........................

16 49 81

5 33

66

1

9

1

O

7

24

5

1

2

12

I och för erhållande av en nöjaktig proportion mellan antalet fanjunkare

och sergeanter, har, som av tabellen framgår, viss jämkning mellan beställ­

ningarna i dessa grader ansetts böra vidtagas.

Av de 16 regementsofficerarna böra i staten 3 upptagas såsom överstar,

4 såsom överstelöjtnanter och 9 såsom majorer.

I enlighet med vad sålunda anförts, har upprättats nedanstående

Förslag

till

Personalstat

för officerare och sekundofflcerare med vederlikar vid fortifikationen.

Officerare:

3 överstar,

4 överstelöjtnanter,

9 majorer,

49 kaptener,

81 löjtnanter och fänrikar.

Sekundofficerare:

5 sekundlöjtnanter,

33 fanjunkare och

66 sergeanter.

196

Nuvarande

organisation.

Departements-

ehefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Civilmilitär personal:

1 radioingenjör,

9 fortiflkationskassörer,

1 departement sskrivare,

5 vapenhantverkare,

7 tygverkmästare,

24 tyghantverkare och

5 förrådsvaktmästare.

Civil personal:

1 expeditionsvakt.

Pensionerad personal:

1 bibliotekarie,

1 expeditionsofficer,

4 regementskassörer,

1 uppbördsman m. m. å Laxön samt

7 expeditionsassistenter.

Personalstaterna för de särskilda ingenjörkårerna samt Fälttelegraf rege

mentet äro angivna å sid. 194.

7. Trängtrupperna.

Enligt 1914 års härordning består trängen av sex särskilda kårer, en

för varje arméfördelning, nämligen Svea, Göta och Norrlands trängkårer,

Skånska trängkåren samt Västmanlands och Östgöta trängkårer. Varje

trängkår är i fred organiserad å kårstab samt två trängkompanier och ett

sjukvårdskompani.

Den fast anställda personalen vid

ecklesiastik- och musikpersonal —

förda organisationen utgöras av:

dels följande å en för vapnet

personal, nämligen:

Officerare:

1 överste och inspektör,

3 överstelöjtnanter,

3 majorer,

26 kaptener,

36 löjtnanter och

12 underlöjtnanter och fänrikar.

trängen — frånsett läkar-, veterinär-,

skall enligt den ännu icke fullt genom-

i dess helhet gemensam stat uppförd

Underofficerare:

25 fanjunkare och

61 sergeanter.

Civilmilitär personal:

18 hantverkare och

6 förrådsvaktmästare.

dels ock vid var och en av de sex kårerna följande personal, nämligen:

Underbefäl och meniga:

Beställningsmän:

4 furirer av 1. klassen,

1 hovslagarkorpral och

8 furirer av 2. klassen,

1 hovslagarvicekorpral.

14 korpraler,

13 vicekorpraler och

21 volontärer.

Såsom i det föregående (sid. 126 och 109) föreslagits, bör tränginspek-

tionen bibehållas, och böra trängtrupperna fortfarande organiseras på sex

trängkårer med nuvarande förläggningsplatser.

Ovan (sid. 80) har också föreslagits, att trängtruppernas värnpliktiga,

som nu inskrivas i egentlig trängtjänst, egentlig sjukvårdstjänst och sjuk-

bärartjänst, för framtiden skola, i vad beträffar linjetjänsten, inskrivas i

trängtjänst, biltjänst och sjukvårdstjänst. Innan jag ingår på en närmare

redogörelse för utbildningsorganisationen, torde jag böra upptaga frågan om

197

vid vilka olika underavdelningar inom eu triingkår utbildningen i de sär­

skilda tjänsterna bör försiggå.

Försvarsrevisionen bär (Del 1, sid. 448) anfört, att av såväl krigserfaren­

heterna som vår egen erfarenhet angående utbildningen av bilförare vid

trängen hade framgått, att, därest ifrågavarande utbildning skulle giva ett

fullt tillfredsställande resultat, de till biltjänst uttagna värnpliktiga icke

borde såsom för närvarande ingå i trängkompanierna utan i stället utbildas

vid särskilda bilkompanier. På grund av det begränsade antalet värnpliktiga

kunde givetvis dylika kompanier icke uppsättas vid varje trängkår, utan

linge man begränsa sig till endast två för trängen i dess helhet avsedda

bilkompanier, vilket antal åtminstone tillsvidare jämväl finge anses vara

tillfyllest. Med hänsyn till förläggningsutrymme och möjligheten att under

utbildningen kunna ekonomiskt utnyttja bilmaterielen ävensom för erhållande

av lämplig terräng för tillämpningsövningarna syntes av dessa båda kompa­

nier det ena böra förläggas till Svea trängkår i Örebro och det andra till

Norrlands trängkår i Sollefteå.

Då den av mig föreslagna ökade linjekontingenten i biltjänst icke är

större, än att den kan utbildas vid två kompanier, synes man för när­

varande böra begränsa sig till organiserandet av två bilkompanier, nämligen

ett vid Svea trängkår i Örebro och ett vid Norrlands trängkår i Sollefteå.

De i trängtjänst inskrivna böra, såsom nu är fallet med de i egentlig

trängtjänst inskrivna, utbildas vid trängkompani. På grund av den före­

slagna utbrytningen av bilmanskapet från trängmanskapet samt inkallandet

av underbefäl eller fackmän till första tjänstgöring på hösten inskrivnings­

året m. fl. åtgärder, kan antalet trängkompani er vid varje trängkår minskas

från två till ett.

Liksom för närvarande erfordras alltjämt vid varje trängkår ett sjukvårds-

kompani, vid vilket utbildningen av de i sjukvårdstjänst inskrivna värn­

pliktiga äger rum.

I likhet med försvarsrevisionen föreslår jag alltså, att var och en av

de sex trängkårerna organiseras — förutom på kårstab på ett träng­

kompani och ett sjukvårdskompani, vartill kommer ett bilkompani vid var­

dera av Svea och Norrlands trängkårer.

Såsom förut (sid. 47) nämnts, beräknas årskontingenten vid träng-

trupperna inskrivna och till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till

1,400. Av dessa skola 20 % i samband med inskrivningen uttagas för

utbildning till underbefäl eller fackmän med inryckning inskrivningsåret på

hösten. Återstoden, d. v. s. flertalet värnpliktiga, borde, i vad angår trängtjänst

och sjukvårdstjänst, ur utbildningssynpunkt om möjligt inrycka på våren andra

året. För att begränsa befälsbeliovet till det av försvarsrevisionen beräknade,

torde det dock sannolikt bliva nödvändigt inkalla någon mindre del av

dessa värnpliktiga redan på hösten första året. Styrkan av denna del

torde böra bestämmas efter vunnen erfarenhet; här nedan upptages den

till omkring en fjärdedel. Flertalet värnpliktiga i biltjänst torde böra in­

rycka med omkring en tredjedel på hösten och två tredjedelar på våren.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

198

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

För vart och ett av de olika kompanierna beräknas antalet till linje­

tjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet i enlighet med nedanstående tabell.

Kategori värnpliktiga

Inryckning

Antal

i allmänhet.

vårellerhöst.

inskrivna.

1

Flertalet värnpliktiga.....................

höst

20

Trängkompani (sex st.)............<[

» »

vår

60

1

Underbefäl eller fackmän............

höst

20

, 1

Flertalet värnpliktiga.....................

höst

20

Sjukvårdskompani (sex st.)...<

»> ))

vår

60

1

Underbefäl eller fackmän............

höst

20

i

Flertalet värnpliktiga......

höst

20

Bilkompani (två st.) ............... {

» »

vår

60

1

Underbefäl eller fackmän............

höst

20

Utbildningen av flertalet av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga för-

utsättes i stort sett ordnas sålunda.

De till trängtjänst uttagna utbildas under hela utbildningstiden vid veder­

börligt trängkompani.

Vad de till sjukvårdstjänst uttagna värnpliktiga beträffar, förutsättas

alla till eu början komma att erhålla minst 30 dagars militärutbildning

vid vederbörande kår. Därefter avses omkring en tredjedel för sjukhus­

utbildning ävensom för fortsatt militärutbildning tjänstgöra vid trupp­

förband utom trängtrupperna. Återstående två tredjedelar erhålla vid den

egna kåren antingen enahanda utbildning eller, i den mån de ej äro

lämpliga därför, utbildning såsom sjukbärare. Under repetitionsövningarna

sammandrages åter allt manskap till vederbörligt kompani.

De till biltjänst uttagna värnpliktiga förutsättas komma att till en början

erhålla minst tre månaders utbildning vid vederbörande bilkompanier. Den

fortsatta utbildningen äger därefter rum dels vid dessa kompanier dels

ock för visst antal vid andra truppförband, där behov av bilförare före­

finnes. Under repetitionsövningarna utbildas allt manskap vid vederbörligt

bilkompani.

Vad beträffar de till underbefäl eller fackmän uttagna, vilka, såsom i

det föregående (sid. 58) angivits, förutsättas samtliga inrycka på hösten,

böra de för utbildning till underbefäl eller ställföreträdare avsedda samt

till trängtjänst och biltjänst uttagna fullgöra såväl rekryt- som underbefäls­

utbildning vid respektive träng- och bilkompanier, medan motsvarande

kategori av de till sjukvårdstjänst uttagna bör fullgöra viss tjänstgöring

å sjukhus o. s. v., men för övrigt tjänstgöra vid respektive sjukvårds-

kompanier.

Vad ovan sagts om tjänstgöring kompanivis utgör givetvis icke hinder

för att i vissa ämnen och övningsgrenar utbildningen ordnas kårvis, liksom

icke heller för att, om så skulle visa sig ändamålsenligt, vissa kategorier

värnpliktiga under lämpliga perioder sammanföras till för vissa eller samt­

liga kårer gemensamma övningsavdelningar.

199

KungI. Maj:ts proposition nr 20.

Vad studenter och likställda ävensom officers- cell reservofficcrsaspiranter

beträffar, bör utbildningen i stort sett äga ruin, pa sätt föi'svarsrevisionen

(Del 1, sid. 450) angivit.

Beträffande det fast anställda manskapets utbildning hänvisas till vad

i det föregående (sid. 156) anförts.

Under repetitionsövningarna torde den ovan föreslagna organisationen på

kompanier inom kårerna böra bibeliallas. I och för övningarnas bedrivande

förutsättas kompanierna komma att i största möjliga utsträckning organisera

fältmässigt indelade formationer, såsom förplägnadskolonner, sjukvårds-

kompanier, fältsjukhus, bilkolonner o. s. v.

Befälsbehovet för den kårvis anordnade utbildningen av värnpliktiga och

fast anställt manskap beräknas i enlighet med försvarsrevisionens förslag,

på sätt nedanstående tabell utvisar.

vid varje trängkompani.......

»

» sjukvårdskompani

» vartdera bilkompaniet.

Kaptener.

Subaltern-

officerare.

Fanjun­

kare.

Serge­

anter.

Furirer.

Korpraler.

1

3

1

3

4

4

1

2

1

2

3

4

1

1

1

1

2

3

Behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. beräknas i

överensstämmelse med av revisionen angivna grunder, dock att i enlig­

het med vad i det föregående (sid. 153—4) omförmälts de av revisionen

föreslagna förvaltningsofficerarna böra ersättas med regementskassörer (pen­

sionerade sekundofficerare) samt de hittillsvarande förrådsförvaltarna i

staterna upptagas såsom sekundlöjtnanter.

Det sålunda beräknade befälsbehovet framgår av nedanstående tabell.

Å denna angivas även de tillägg för utom kårerna beordrad personal, vilka

— enligt vad i det föregående (sid. 153) framhållits — måste göras.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Under­

befäl.

ro

Sr |-d

ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r

ochm

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

lö

jt

­

n

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

F

u

rir

er

.

K

o

rp

ra

le

r.

'e

n

si

o

n

er

ad

e

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

i

2

_

_

*)1

6

6

6

s)6

6

18

6

—

s)18

Personal, tjänstgörande vid kom­

pani (skola) inom kårerna.......

Utom kårerna beordrad personal

—

14

2

32

6

—

14

1

32

4

46

24

54

—

Summa

i

6

24

44

6

21

54

76

54

19

Föreslagen stat ..............................

i

6

24

44

6

25

50

76

54

19

*) Expeditionsassistent.

2) Förrådsförvaltare.

3) 6 regementskassörer, 6 furageförvaltare m. m., 6 vapenförvaltare.

200

A.v kårcheferna torde 3 böra vara överstelöjtnanter och 3 majorer.

Som av tabellen framgår, skulle egentligen beräknas 21 fanjunkare och

54 sergeanter. Då proportionen mellan fanjunkare och sergeanter vid

trängtrupperna bör vara ungefär densamma som vid övriga truppslag, böra

de 75 sekundofficersbeställningarna i staten uppdelas i 25 fanjunkar- och

50 sergeantsbeställningar. Motsvarande jämkningar hava även av försvars-

revisionen föreslagits.

Av furirerna torde vid samtliga kårer 4 böra uppföras såsom furirer

av 1. klassen och de övriga såsom furirer av 2. klassen.

Antalet vicekorpraler, meniga volontärer och beställningsmän bör beräknas

enligt av försvarsrevisionen angivna grunder.

Av hantverks och förrådspersonal har revisionen för varje kår beräknat

3 hantverkare och 1 förrådsvaktmästare. I dessa beräkningsgrunder torde

endast böra göras den ändringen, att ytterligare 1 hantverkare bör till­

komma vid var och en av de båda kårer, vid vilka bilkompanier organi­

seras. Behovet liärav har gjort sig starkt gällande, i den mån bilutbild­

ningen vid trängtrupperna under senare år utvecklats.

Liksom för närvarande är fallet, böra officerare och sekundofficerare

med vederlikar uppföras å eu för trängen i dess helhet gemensam stat,

under det att manskap upptages å de särskilda kårernas stater.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande trängtruppernas organisation,

hava upprättats nedanstående förslag till personalstater dels för officerare

och sekundofficerare med vederlikar vid trängen och dels för de särskilda

trängkårerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Trängtrupperna.

Officerare.

Sekund­

officerare.

Manskap.

civn-

mllitär

personal.

•IIA

rv

o

den åtp

en

si

o

n

er

ad

e

se

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

O

<®

H

T

rf-

SB

Ö

v

er

st

el

ö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

tero

ch

fä

n

rik

ar

.

S

ek

u

n

d

lö

jtn

an

te

r.

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

Underbefäl.

V

o

lo

n

tä

re

r.

Beställ-

nings-

män.

Förråds- o.

hantverks-

staten.

Furirer.

K

o

rp

ra

le

r.

V

icek

o

rp

ra

le

r.

Hovsla

garman-

skap.

H

an

tv

er

k

ar

e.

F

ö

rr

åd

sv

ak

t

­

m

äs

ta

re

.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

-

K

o

rp

ra

le

r.

V

ic

e

k

o

rp

ra

le

r

Trängens gemen-

samma stat ...

1

3

3

24

44

6 25 50

___

___

_ _ _

20

6

19

Svea trängkår...

4

10 n

n

17

i

i

Göta trängkår...

—

—

—

—

—

—

—

—

4

8

8

9

13

i

i

Norrlands träng-

kår ...................

—

—

—

—

—

—

—

—

4

10

11

11

17

i

i

Skånska träng-

kåren ...............

—

—

—

—

—

—

___

___

4

8

8

9

13

i

1

___

Västmanlands

trängkår .........

—

—

—

—

—

—

—

___

4

8

8

9

13

i

i

Ostgöta trängkår

—

—

-

—

—

—

—

—

4

8

8

9

13

i

i

— —I

—

Summa personal! 1 3, 3, 24 44j fij 25; 50] 241 52 54| 58j 8G, öj

6j

20,

6|| 19|

Kung!. Maj-.ts proposition nr 20.

201

8. Intendenturtrupperna och intendenturkåren.

Enligt nuvarande organisation utgöres intendenturkårens fast anställda

personal — frånsett den å staten för generalitetet uppförde generalinten­

denten — av följande kategorier, nämligen:

Officerare:

3 överstar,

5 överstelöjtnanter,

8 majorer,

88 kaptener och

12 löjtnanter.

Underofficerare:

79 förvaltare,

16 sergeanter.

Manskap:

10 furirer av 1. klassen och

15 furirer av 2. klassen.

Cmlmilitär personal:

2 departementsskrivare.

Civil personal:

1 expeditionsvakt.

Ifrågavarande personal är placerad till tjänstgöring dels vid intendentur-

trupperna och dels vid arméns centralstyrelse, staber, regementen och kårer,

intendenturförråd, förplägnadsanstalter o. s. v.

Intendenturtrupperna.

Före antagandet av 1914 års härordning funnos icke några särskilda

intendenturtrupper. De värnpliktiga, vilka enligt gällande planer voro av­

sedda att vid mobilisering ingå i intendenturformationer, inskrevos vid

trängen i förvaltningstjänst och utbildades dels vid de till de centrala

intendenturförråden i Stockholm, Karlsborg och Boden förlagda fasta inten-

denturskolorna och dels vid en till Västernorrlands regemente tillfälligt sam­

mandragen intendenturskola.

Genom 1914 års härordning blevo emellertid självständiga intendentur­

trupper om tillhopa fyra kompanier organiserade. Härordningsbeslutet

innebar sålunda, att de förutvarande intendentur skolorna skulle förändras

till fast organiserade kompanier, att den för dessa avsedda aktiva perso­

nalen i dess helhet skulle uppföras å intendenturkårens stat, samt att de

värnpliktiga skulle direkt inskrivas vid intendenturtrupperna. Med av­

seende å kompaniernas förläggning vidtogs ingen annan ändring, än att

kompaniet i Sollefteå skulle förläggas till Östersund, sedan den tillämnade

förplägnadsanstalten därstädes blivit färdigställd.

I enlighet härmed utgöras intendenturtrupperna för närvarande av fyra

kompanier, nämligen:

Första

kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet i Stockholm,

Andra

kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet å Karlsborg,

Tredje

kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet i Boden och

Fjärde

kompaniet, för närvarande förlagt å Sollefteå läger, men avsett

att förläggas till förplägnadsanstalten i Östersund.

Nuvarande

organisation.

Departements

chefen.

Nuvarande

organisation.

Den för intendenturkompanierna avsedda, å intendenturkårens stat upp­

förda personalen är enligt liärordningsbeslutet beräknad till:

4 kaptener, kompanichefer,

4 sergeanter och

3 löjtnanter,

25 furirer.

4 förvaltare,

Som förut nämnts, böra intendenturtrupperna fortfarande organiseras

å fyra kompanier, varvid första kompaniet förflyttas till Örebro och där

förlägges i Livregementets grenadjärers etablissement samt fjärde kompa-

niet intill dess förplägnadsanstalten i Östersund kan bliva utbyggd

enligt plan förlägges i Västernorrlands regementes kasern i Sollefteå.

I det föregående (sid. 47) har angivits, att årskontingenten till linje­

tjänst uttagna, intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga i allmänhet be­

räknas till sammanlagt 400 man. Denna styrka bör fördelas på de olika

kompanierna efter ungefärligen samma grunder, som av försvarsrevisionen

föreslagits. Utbildningen bör likaledes i stort sett anordnas, på sätt revi­

sionen förutsatt, med undantag av att de värnpliktiga, liksom vid infante­

riet och trängen, inkallas till fullgörande av första tjänstgöring med en

mindre del på hösten första året samt med huvuddelen på våren andra

året. För tjänsten vid förplägnadsanstalterna böra till ersättningsreserven

uttagna värnpliktiga, i enlighet med vad revisionen förutsatt, året om be­

finna sig i tjänstgöring vid nämnda anstalter.

Utbildningen av studenter och likställda ävensom reservoffccrsaspiranter

några officersaspiranter finnas icke vid intendenturtrupperna -— bör,

såsom revisionen föreslagit (Del 1, sid. 457), ordnas enligt samma grunder

som för närvarande.

Det fast anställda manskapet rekryteras endast av sådant underbefäl,

som redan erhållit furirs- eller högre utbildning. Detta manskaps in-

tendentur- och sekundofficersutbildning synes böra äga rum, på sätt revi­

sionen föreslagit.

Befälsheliovet vid intendenturtrupperna bör beräknas enligt de av revi­

sionen angivna grunderna, med den skillnad, att de för intendenturtrupperna

avsedda förrådsförvaltarna böra utbytas mot fanjunkare.

För intendenturtrupperna bör alltså beräknas följande befälspersonal,

nämligen:

4 kaptener,

8 sergeanter och

5 löjtnanter,

27 furirer.

4 fanjunkare,

Denna personal bör såsom hittills uppföras på intendenturkårens stat.

Intendenturkåren.

Enligt gällande instruktion är intendenturkårens uppgift att förse armén

med utbildad personal för upprätthållande i såväl fred som krig av de

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

olika intendenturbefattningarna samt att tillgodose intendenturtrupperna

med erforderligt befäl.

De intendenturbefattningar, som personal av intendenturkåren för när­

varande bär att upprätthålla, utgöras av — förutom befälsposterna vid

intendenturtrupperna, för vilka i det föregående redan redogjorts — dels

vissa befattningar i centralstyrelsen (arméförvaltningen och intendentur-

staben), i arméfördelnings- och motsvarande staber samt i arméns centrala

intendenturförråd m. fl., dels ock regementsintendents- och förrådsförvaltar-

befattningarna vid arméns truppförband m. fl.

Försvarsrevisionen har (Del 1, sid. 459) — efter en undersökning av

Försyars-

å ena sidan arbetets art och omfattning för olika befattningshavare samt ’evmonen-

å andra sidan befattningarnas vikt och betydelse vid mobilisering —

kommit till den uppfattningen, att vissa intendenturbefattningar vore av

den art, att de borde mot skäligt arvode kunna bestridas av pensionerad

personal. Vidare har revisionen undersökt möjligheten av att förenkla för­

valtningsapparaten, utan att förvaltningsarbetet i fred och förhållandena vid

mobilisering och i krig därav bleve lidande. Eevisionen har därvid funnit,

att någon inskränkning av förvaltningspersonalen icke kunde göras inom

centralstyrelsen, vid arméfördelningsstaber eller vid de truppförband,

som vid mobilisering inginge i arméfördelningsförband. Däremot syntes en

minskning av denna personal kunna företagas inom Bodens fästning samt

å Gotland, under förutsättning att förvaltningen därstädes centraliserades.

I likhet med försvarsrevisionen är även jag av den uppfattningen, att

Departements-

vissa, i det följande närmare angivna intendenturbefattningar böra för vin-

chefen.

ilande av nödiga besparingar upprätthållas av pensionerad personal mot

skäligt arvode. Däremot torde, av skäl som jag längre fram (sid. 208 — 9)

skall närmare angiva, någon centralisering av intendenturförvaltningen i

Boden och på Gotland åtminstone för närvarande icke böra komma till stånd. I

Kunyl. Maj:ts proposition nr 20.

203

I fråga om det arbete, som för närvarande påvilar arméns regera entsinten-

denter, har försvarsrevisionen (Del 1, sid. 385) anfört, att vederbörande myn­

digheter vid upprepade tillfällen framhållit nödvändigheten av att lätta ifråga­

varande befattningshavares arbetsbörda. Bland de utvägar, som därvid

ifrågasatts, hade den mest uppmärksammade varit anställandet av särskilda

regementskassörer. Genom en dylik anordning skulle regementsintendenterna

befrias från de göromål, som för närvarande toge deras mesta tid i anspråk,

och i stället kunna helt och odelat ägna sig åt sin egentliga uppgift, näm­

ligen intendentur- och förplägnadstjänsten vid truppförbanden. Då revisionen

funne en lättnad av regementsintendenternas arbetsbörda ofrånkomlig men

icke ansåge sig kunna ifrågasätta inrättandet av särskilda regementskassörs-

beställningar å stat med hänsyn till därmed förenade kostnader, inskränkte

sig revisionen till att föreslå, att vid varje regemente skulle mot skäligt

arvode anställas en pensionerad officer (förvaltningsofficer) såsom biträde

åt regementsintendenten.

Tillsättande

av regements-

kassörsbe-

fattningar.

Försvars­

revisionen.

204

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

Chefen för

Chefen för generalstaben har uttalat, att den av försvarsrevisionen före-

generalstaben.

siagna förvaltningsofficeren borde ersättas med en pensionerad underofficer,

vilken skulle mot skäligt arvode anställas som regementskassör. Det syntes

nämligen vara mindre lämpligt att placera eu pensionerad officer såsom

biträde åt en yngre officer av samma eller lägre grad, vilket enligt för-

svarsrevisionens förslag i regel bleve fallet. Genom att begränsa de göro­

mål, som ålåge regementsintendentens biträde, till enbart kassaärenden,

kunde en pensionerad underofficer med fördel avses för befattningen i fråga.

I staten borde alltså upptagas arvode åt en pensionerad underofficer, av­

sedd såsom regementskassör.

Departements-

Anställandet av pensionerade sekundofficerare såsom biträden åt regements-

chefen.

intendenterna synes mig ur tjänstesynpunkt vara en lämpligare anordning än

den av försvarsrevisionen förutsatta och är jämväl ur kostnadssynpunkt att

föredraga. Huruvida regementsintendenterna till följd härav böra helt fri­

tagas från handläggandet av kassaärenden, torde böra göras till föremål

för särskild prövning, i samband varmed även synes böra utredas, i vilken

utsträckning det möjligen kan vara lämpligt att åt nämnda biträden även

uppdraga handläggandet av andra ärenden än kassaärenden. För ifråga­

varande biträden har jag ansett mig böra använda benämningen regements­

kassör er. Skulle emellertid en blivande utredning giva vid handen, att de­

samma icke böra på eget ansvar handlägga kassaärendena, torde de lämp­

ligen i stället böra benämnas intendentsassistenter. Begementskassörs ar­

vode torde böra så avvägas, att detsamma jämte pension kommer att mot­

svara förvaltares löneförmåner. Som i det föregående (sid. 159) omförmälts,

förutsättes, att regementskassör erhåller sekundlöjtnants tjänstegrad.

Vid vissa förband, där kassarörelsen är av jämförelsevis mindre omfatt­

ning — Gotlands och Norrbottens artillerikårer samt intendenturförrådet i

Boden synes särskild kassörsbefattning icke erforderlig, utan torde kassa-

göromålen därstädes kunna ombesörjas av vederbörande regements- respek­

tive förrådsintendent.

Vid arméfördelningsstaber, kommendantskapet i Boden samt intendentur-

förråden i Stockholm och Karlsborg böra liknande befattningar inrättas.

Dessas innehavare benämnas stabskassörer respektive förrådskassörer, vilka

benämningar dock under ovan angiven förutsättning torde böra utbytas

mot benämningen intendentsassistenter.

Överförande Enligt nuvarande organisation bestridas förrådsförvaltarbefattningarna vid

vaitare till arrtiens truppförband och mtendenturforråd m. fl. av de å intendenturkårens

den^stat**1" llPpförda förvaltarna. Förvaltargraden rekryteras dels från intenden-

v d furkårens sergeantsgrad, dels ock till övervägande del av underofficerare,

organisation,

företrädesvis sergeanter ur arméns truppförband. Förvaltarna åtnjuta lön

enligt 4:e lönegraden (Uo) i gällande avlöningsreglemente, under det att

underofficerare i allmänhet stanna i 3:e lönegraden (Uo).

Kungl. Maj:t» proposition nr 20.

205

För att på de olika truppförbanden jämnare fördela möjligheterna för

Chefen för

underofficerare att vinna officersbefordran har chefen för generalstaben för- aene>

ordat överflyttande av de nu på intendenturkårens stat uppförda förrådsför-

valtarna till respektive regementens (kårers) stater. Urvalet av lämplig person

kunde visserligen härigenom försvåras, men torde dock kunna ske på ett

fullt betryggande sätt, varför ur denna synpunkt hinder icke borde anses

möta mot den föreslagna överflyttningen.

Med hänsyn till förrådsförvaltarnas ansvarsfulla åligganden ävensom till

Departements

den för dem i det föregående (sid. 159) föreslagna tjänsteställningen synes

förvaltargradens rekrytering böra ske ur fanjunkargraden, företrädesvis bland

sådana fanjunkare, som ett antal år tjänstgjort i kompaniadjutantsbefaktning

Liksom nu torde därjämte viss praktisk och teoretisk utbildning böra fordras

för att kunna nå förvaltargraden. Då det visat sig, att intendenturkarens

förvaltarbeställningar, trots därmed förenade högre avlöningsförmåner, icke

äro eftersökta av fanjunkare — detta sannolikt beroende på ovissheten

om blivande placeringsort samt skyldigheten att vara underkastad transport

till vilket truppförband som än kan påfordras — torde de för truppför­

banden avsedda förvaltarbeställningarna böra överflyttas till truppförbandens

stater. Härigenom synes även den säkraste garanti kunna vinnas för att

endast de mest förtjänta sekundofficerarna vinna befordran till de ur

ekonomisk synpunkt viktiga förvaltarbeställningarna.

I betraktande av den krävande tjänst, nämnda beställningshavare hava

att bestrida, torde de allt fortfarande böra åtnjuta avlöning av samma stor­

lek, som för närvarande tillkommer dem. Då det emellertid ur tjänste-

synpunkt är önskvärt att även efter den föreslagna överflyttningen till

truppförbandens stater av de för förr åd stör valtartjänst därstädes avsedda

förvaltarbeställningarna kunna i erforderligt fall verkställa ombyte av för-

rådsförvaltare, som av en eller annan anledning icke längre befinnes lämplig

för denna tjänst, synes eu dylik beställningsliavares avlöningsförhållanden

lämpligen böra ordnas på så sätt, att han erhåller lön enligt 3. lönegraden

(Uo) men därjämte såsom arvode fyllnad till lön enligt 4. lönegraden (Uo).

Efter eu överflyttning till truppförbandens stater av ovannämnda för­

valtarbeställningar skulle på intendenturkarens stat kvarstå endast det an­

tal dylika beställningar, som är erforderligt för tjänsten vid intendentur­

trupperna och de centrala intendenturförråden m. fl.

Då nu förvaltarbeställningarna vid truppförbanden, enligt vad ovan sagts,

böra rekryteras ur fanjunkargraden, torde det knappast kunna anses riktigt,

att intendenturkårens återstående förvaltare skulle rekryteras direkt ur

kårens sergeantsgrad. Eu ny grad — fanjunkargraden — synes därför

böra införas vid intendenturkåren, till vilken grad i första hand böra hänföras

de fyra för kompaniadjutantstjänst vid intenden turkompanierna avsedda för­

valtarna. Därjämte torde ytterligare två förvaltarbeställningar utan större

olägenhet kunna utbytas mot fanjunkarbeställningar. Antalet dylika beställ­

ningar skulle därigenom komma i ett lämpligt förhållande till antalet ser­

geantsbeställningar vid kåren.

Central­

styrelsen.

Försvars-

revisionen.

Armé­

förvaltningen

och general­

intendenten.

Chefen

för general­

staben.

Departements­

chefen.

Efter att i det föregående hava angivit de allmänna principer, som hora

tjäna till ledning vid bedömandet av den för olika befattningar erforderliga

intendenturpersonalen m. m., övergår jag nu till att närmare redogöra för

de olika intendenturbefattningar, som äro erforderliga enligt den föreslagna

organisationen.

Inom centralstyrelsen tjänstgör för närvarande intendenturpersonal dels i

intendenturstaben dels i arméförvaltningens intendentsdepartement dels ock

i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

På grund av omfattningen av de arbeten, som påvila intendentsdeparte-

mentets utrustnings- och underhållsbyråer, bär revisionen icke ansett sig

kunna föreslå någon personalminskning därstädes, särskilt med hänsyn till

de nytillkomna uppgifterna rörande industriens krigsberedskap och mobili­

sering. Däremot syntes det revisionen icke vara med nödvändighet på­

kallat att på båda byråerna avse regementsofficerare såsom byråchefernas

närmaste män, utan funne revisionen tillfyllest, om för utrustningsbyrån,

där de nyssnämnda ärendena rörande industriens krigsberedskap m. m.

handlades, utöver byråchefen beräknades eu regementsofficer. Den för

underhållsbyrån nu avsedda andre regementsofficeren borde därför i per­

sonalberäkningarna upptagas som kapten, varjämte två löjtnantsbeställningar

beräknades kunna utbytas mot två för pensionerade officerare avsedda ar­

vodestjänster.

För tjänstgöring å intendentsdepartementet har revisionen sålunda be­

räknat 3 regementsofficerare, 5 kaptener, 2 löjtnanter, 2 departements-

skrivare, 2 pensionerade officerare och 4 pensionerade underofficerare.

Arméförvaltningen har för sin del avstyrkt den föreslagna nedflyttningen

av en regementsofficersbeställning till kaptensbeställning. Därjämte har

generalintendenten i sina till generalskommissionens yttrande fogade »sär­

skilda iakttagelser rörande intendenturkåren och intendenturtrupperna» bland

annat påyrkat, att för handläggande av frågor rörande industrimobilise­

ringen två officersbeställningar måtte uppföras å intendenturkårens stat.

Chefen för generalstaben har ansett, att arméförvaltningens och general­

intendentens nyssnämnda erinringar med hänsyn till de ökade kostnader,

som eljest skulle uppstå, icke borde vinna beaktande i annan mån, än

att någon nedflyttning av regementsofficersbeställning till kaptensbeställ­

ning icke beräknades, samt att endast eu kaptensbeställning avsåges för

industrimobiliseringen.

För beräkning av personalbehovet i centralstyrelsen ansluter jag mig

till myndigheternas yrkande endast i så måtto, att jag anser, att 1 kap­

tensbeställning bör — utöver de av försvarsrevisionen föreslagna — avses

för industrimobiliseringen. För tjänstgöring å intendentsdepartementet böra

således avses 3 regementsofficerare, 6 kaptener, 2 löjtnanter, 2 departe-

mentsskrivare, 2 pensionerade officerare och 4 pensionerade sekundoffi­

cerare.

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

207

Personalbehovet vid intendenturstaben har i det föregående (sid. 125)

beräknats till 1 regementsofficer, 4 kaptener, 2 löjtnanter, 1 expeditions-

vakt och 1 pensionerad sekundofficer.

Som i det föregående (sid. 101) ävenledes omförmälts, avses för sjuk­

vårdsstyrelsen icke någon in ten den turpersonal.

För centralstyrelsen i dess helhet bör alltså följande personal beräknas.

4 regementsofficerare,

2 departementsskrivare,

10 kaptener,

1 expeditionsvakt.

4 löjtnanter,

Dessutom böra å intendenturkårens stat upptagas skäliga arvoden åt 2

pensionerade officerare och 5 pensionerade sekundofficerare.

I fråga om fördelningsintendenturerna har försvarsrevisionen icke förut­

satt annan förändring, än att de som expeditionsbiträden avsedda under­

officerarna på stat skulle utbytas mot pensionerade underofficerare med

arvoden. Fördelningsintendenturerna skulle sålunda enligt revisionens för­

slag bestå av 1 regementsofficer (fördelningsintendent), 1 kapten (expedi-

tionsintendent) och 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.

Med hänvisning till vad förut sagts rörande kassörsorganisationen bör

expeditionsunderofficeren utbytas mot en stabskassör, pensionerad sekund­

officer, och varje fördelningsintendentur således bestå av:

1 regementsofficer (fördelningsintendent) och

1 kapten (expeditionsintendent).

A staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner bör

härjämte för varje fördelningsintendentur ett skäligt arvode uppföras åt en

pensionerad sekundofficer såsom stabskassör.

Intendenturpersonalen vid kommendantskapet i Boden utgöres enligt nu­

varande organisation av 1 regementsofficer som fästningsintendent, 1 löjt­

nant som adjutant, 1 förvaltare som uppbördsman vid fästningsmagasinet

‘och 1 sergeant som expeditionsbiträde.

För vart och ett av de truppförband, som äro förlagda eller avsedda

att förläggas till fästningen, nämligen Norrbottens regemente, Norrbottens

kavallerikår, Norrlands artilleriregementes detachement, Bodens artilleri­

regemente och Bodens ingenjörkår, äro beräknade 1 kapten som regements-

intendent och en förvaltare som förrådsförvaltare.

Ovan angiven personal uppgår således till 1 regementsofficer, 5 kaptener,

1 löjtnant, 6 förvaltare och 1 sergeant.

Såsom redan förut (sid. 112) omnämnts, har försvarsrevisionen före­

slagit, att en för hela fästningens garnison gemensam fästningsintendentur

skulle upprättas. Denna skulle bestå av:

1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren,

1 adjutant, löjtnant ur intendenturkåren,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Fördelnings­

intenden­

turerna.

Fästnings-

intenden-

turen

1 Boden.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

Generalskom-

missionen.

Arméförvalt­

ningen.

Departements­

chefen.

3 kaptener ur intendenturkåren såsom chefer för underhålls-, utrust­

nings- och kassaavdelningarna samt

2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare.

Fästningsintendenturen skulle ersätta såväl ovannämnda i kommendants­

staben ingående intendenturpersonal som ock regementsintendenterna vid

de truppförband, vilka vore förlagda i fästningen. Organiserandet av en

dylik fästningsintendentur, som hade att svara för förvaltningen även vid

truppförbanden, innebure visserligen ett avsteg från nu gällande förvalt-

ningsprinciper, enligt vilka regementsintendenten vore föredragande och

regementschefen beslutande i samtliga egentliga intendenturärenden och båda

tillsammans ansvariga för det fattade beslutet, men å andra sidan gjorde

sig också helt andra synpunkter gällande vid en fästnings truppförband

än vid truppförband, som vid mobilisering inginge i fältliären. Inom en

fästning måste nämligen de lägre befälhavarnas förvaltningsbefogenhet väsent­

ligen inskränkas.

Generalskommissionen har framhållit, att den av försvarsrevisionen före­

slagna anordningen, som skulle medföra obetydliga besparingar och icke

åstadkomma den åsyftade överensstämmelsen mellan freds- och krigsorgani­

sationen, skulle inom därav berörda delar av armén bryta mot nu gällande

principer och därför verka desorganiserande på förvaltningstjänsten. Den

föreslagna inskränkningen i självhushållningen skulle medföra ett försämrat

ekonomiskt residtat. Slutligen skulle enligt generalskommissionens förme­

nande kommendanten genom den föreslagna ändringen bliva så betungad

av förvaltningsgöromål, att hans viktigaste uppgifter, övervakandet av

truppernas utbildning och fästningens försvarsberedskap m. in., därav skulle

bliva lidande.

Av nu anförda skäl har generalskommissionen avstyrkt den föreslagna

ändringen.

Arméförvaltningen liar på liknande grunder som generalskommissionen

avstyrkt förvaltningens centraliserande och framhållit, att olika grupper av

förvaltningsärenden vid truppförbanden skulle komma att avgöras av olika

myndigheter. Även om ifrågavarande av revisionen väckta organisations­

fråga efter ytterligare utredning överhuvudtaget skulle befinnas kunna

genomföras, syntes en sådan åtgärd icke kunna bliva ändamålsenlig.

Pa grund av vad myndigheterna sålunda anfört och med hänsyn jämväl

till den utredning rörande förvaltningens allmänna organisation, som, i

enlighet med vad förut (sid. 56) sagts, torde böra företagas, så snart

beslut i fråga om härorganisationen föreligger, anser även jag, att, åtminstone

för närvarande, någon förändring av den nuvarande förvaltningsorganisa­

tionen inom fästningen icke bör företagas.

I överensstämmelse härmed torde fästningsintendenturen, såsom redan

(sid. 112) angivits, böra bestå av:

1 regementsofficer (fästningsintendent),

208

Kungl. Maj ds proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 20.

209

1 löjtnant (adjutant) och

1 sekundlöjtnant (uppbördsman vid fästningsmagasinet).

I detta sammanhang torde böra erinras, att försvarsrevisionen föreslagit,

att den hos fästningsintendenten nu tjänstgörande underofficeren ur inten-

denturkåren skulle utbytas mot 1 pensionerad underofficer med skäligt

arvode.

Såsom jag förut (sid. 112) framhållit, bör för ifrågavarande befattning

en pensionerad sekundofficer — stabskassör — avses. Skäligt arvode

bör för honom uppföras å kommendantskapets stat.

Enligt nuvarande organisation utgöres den å Gotland placerade inten-

inten-

..

, b

&

1

denturen på

denturpersonaien av:

Gotland.

1 regementsofficer som stabsintendent vid militärbefälet,

Nuvarande

2 kaptener som regementsintendenter vid Gotlands infanteriregemente

organisation.

och Gotlands artillerikår samt

3 förvaltare, därav två såsom förrådsförvaltare vid truppförbanden och

en som förrådsförvaltare vid intendenturförrådet å Tingstäde.

Såsom biträden åt stabsintendenten och de båda regementsintendenterna

tjänstgöra tre underofficerare vid truppförbanden.

Enligt försvarsrevisionens uppfattning borde även å Gotland en central

Försyars-

intendenturförvaltning kunna med fördel organiseras. Denna syntes böra

erhålla följande sammansättning:

1 regementsofficer såsom stabsintendent,

1 kapten såsom biträdande intendent samt

2 förvaltare såsom förrådsförvaltare, den ene vid truppförbanden och

den andre vid intendenturförrådet å Tingstäde.

Utöver denna personal borde å staten för militärbefälet beräknas 1

pensionerad officer för biträde i intendenturens kassaförvaltning (motsva­

rande den vid flertalet truppförband såsom biträde åt regementsintendenten

föreslagne förvaltningsofficeren).

Av skäl, som förut anförts rörande Boden, anser jag, att någon central

Dc-partements-

förvaltning på Gotland, åtminstone för närvarande, icke bör komma till

^An­

stånd. Däremot synes den för intendenturförrådet å Tingstäde avsedde

förrådsförvaltaren utan större olägenhet kunna utbytas mot 1 pensionerad

sekundofficer med skäligt arvode. Nämnde befattningshavare torde lämp­

ligen böra uppföras å staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och in­

spektioner. Å denna stat bör även upptagas 1 expeditionsassistent, pen­

sionerad sekundofficer, såsom biträde åt stabsintendenten.

För närvarande finnas större centrala intendenturförråd i Stockholm,

Arméns

Karlsborg och Boden, varjämte mindre förplägnadsanstalter äro uppförda i

lntendentur-

Östersund och Hässleholm. Till de centrala anstalterna kan även hän-

förråd m. m.

föras arméns i Stockholm belägna centrala beklädnadsverkstad. Beträf-

Nuvarande

°

>#

o

organisation.

laude dessa anstalters omfattning är att märka, att ett av 1914 års senare

Bihang till riksdagens protokoll 1924. I samt. 17 A käft. (Nr 20.)

2125 ss 14

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

Arméförvalt­

ningen.

Departements­

chefen.

riksdag beslutat havremagasin i Stockholm ännu icke kommit till utförande,

att i Östersund återstå att enligt den av 1916 års riksdag godkända bygg-

nadsplanen uppföra bageri och kasernbyggnad, samt att anstalten i Hässle­

holm ävenledes ännu saknar bageri.

Enligt försvarsrevisionens uppfattning borde samtliga nuvarande centrala

anstalter allt fortfarande bibehållas. Däremot syntes med hänsyn till det

statsfinansiella läget med anstalternas utvidgande böra tillsvidare anstå.

Personalbehovet för här ifrågavarande anstalter hade revisionen beräknat

sålunda:

Arméns mtendenturfö rrå d

centrala

-

Stock-

Karls-

Öster-

Hässle-

nads-

Summa

holm.

borg.

sund.

holm.

verk-

stad.

Regementsofficerare.............

1

1

1

3

Kaptener.................. ...............

1

1

l')

—

—

i

3

Förvaltare .................................

3

3

2

1

1

i

11

Sergeanter ...............................

1

1

1

___

____

3

Pensionerade officerare.......

1

1

—

—

i

3

') Revisionen har förutsatt, att kassaväsendet vid intendenturförrådet skulle ombesörjas

genom den centrala fästningsintendenturen.

Emot den av revisionen föreslagna personalstyrkan har arméförvaltningen

erinrat, att för handhavandet av vid arméns centrala beklädnadsverkstad

förekommande ärenden, vilka avsåge icke blott den synnerligen omfattande

verkstadsdriften utan även utförande för intendentsdepartementets räkning

av utredningar och försök beträffande arméns utrustning, erfordrades grundlig

sakkunskap i hithörande frågor jämte erfarenhet från trupptjänsten. Det

av revisionen ifrågasatta utbytet av den för verkstadsintendenten avsedda

beställningen mot en arvodesbefattning avstyrktes därför bestämt, och detta

så mycket mer som redan kravet på en kompetent ställföreträdare för verk-

stadschefen icke efter ett dylikt utbyte kunde med säkerhet tillgodo­

ses. Likaledes avstyrktes indragning av den för förrådsintendentstjänsten

vid intendenturförrådet i Boden avsedda kaptensbeställningen. Emot vad

revisionen i övrigt föreslagit hade arméförvaltningen icke något att erinra,

under förutsättning dock att i mån av förplägnadsanstalternas utbyggande

däremot svarande personalökning komme till stånd.

På grund av vad arméförvaltningen anfört torde liksom nu 2 kaptener

höra beräknas för arméns centrala beklädnadsverkstad, samt 1 kapten för

intendenturförrådet i Boden. De för intendenturförråden i Stockholm och

Karlsborg föreslagna pensionerade officerarna böra utbytas mot förråds-

kassörer, pensionerade sekundofficerare.

Personalbehovet för arméns centrala intendenturförråd m. fi. bör så­

lunda beräknas:

211

3 regementsofficerare,

11 sekundlöjtnanter (förvaltare) och

5 kaptener,

3 sergeanter.

2 förrådskassörer, pensionerade

sekundofficerare,

Med bortseende från de i Boden och på Gotland förlagda truppför-

Regements-

banden, beträffande vilka försvararevisionen föreslagit en centralisering av

lntenden-

förvaltningen, har revisionen icke ifrågasatt några nämnvärda ändringar i

turerna,

fråga om intendenturförvaltningen vid truppförbanden. För varje trupp- tFesu™0Zen.

förband med nyssnämnda undantag har revisionen sålunda beräknat 1

kapten som regementsintendent och 1 förvaltare som förrådsförvaltare.

Vid Norrlands ingenjörkår, vilken avsetts att förläggas till Jämtlands fält-

jägarregementes kasernetablissement, har revisionen dock icke beräknat

någon regementsintendent.

För upprätthållande av redogörarbefattningarna vid generalstaben, krigs­

skolan och garnisonssjukhuset i Stockholm har revisionen i stället för

aktiv personal beräknat pensionerade officerare med skäliga arvoden.

Såsom förut (sid. 205) omförmälts, anser jag, att samtliga för truppför-

Departements-

banden avsedda förvaltarbeställningar böra utbrytas ur intendenturkåren

och uppföras å respektive truppförbands stater.

I övrigt bör personalbehovet beräknas enligt de av revisionen angivna

grunderna, dock med den skillnad, att regementsintendenter upptagas även

för de i Boden och på Gotland förlagda truppförbanden.

Den för arméns truppförband erforderliga personalen ur intendentur­

kåren torde alltså böra beräknas sålunda:

Kunrjl,' Ma,j:ts proposition nr 20.

för samtliga infanteriregementen ..................................................... 26 kaptener

»

»

kavalleriregementen 6

»

»

artiller itrupp förhand........................................................ 11

*

» ingenjörtrupperna med undantag av Norrlands ingenjörkår 4

»

samtliga tr ängkår er ............................................... 3____ *

eller tillhopa 53 kaptener.

Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts, har uppgjorts det förslag till per­

sonalstat för intendenturkåren, som nedanstående tablå utvisar.

Nuvarande

organisation-

212

Klingl. Maj:ts proposition4nr 20.

Intendenturkåren.

Man­

skap,

furirer.

Civil-

Arvoden

Officerare.

Sekund­

officerare.

militär

och civil

personal.

åt pen­

sione­

rade.

S" t»

t?

Ö

v

er

st

ar

.

Ö

v

er

st

e

­

lö

jtn

an

te

r.

M

aj

o

re

r.

K

ap

te

n

er

.

L

ö

jtn

an

te

r.

B

k

u

n

d

lö

jtn

an

-

r(f

ö

rv

al

ta

re

).

F

an

ju

n

k

ar

e.

S

er

g

ea

n

te

r.

1.k

la

ss

.

2.k

la

ss

.

CD

co

ET §

t—'• ct-

<J CD

p g

>-S £

® g

Ct-

00

E

x

p

ed

iti

o

n

s-

v

ak

te

r.

O

ff

ic

er

ar

e.

S

ek

u

n

d

­

o

ff

ic

er

ar

e.

Intendenturtrupperna ...

—

4

5

_

4

8

14

13

Centralstyrelsen ............

Fördelningsintendentu-

4

10

4

—

—

—

—

2

i

2

5

Terna1)..............................

Fästningsintendenturen

G

6

—

—

—

—

i Boden2).........................

Stabsintendenturen på

1

—

1

i

—

—

—

—

—

—

—

1

Gotland8).........................

Arméns centrala inten-

1

—

—

-

i

denturförråd m. m. ...

Begements- och kårin-

3

5

—

ii

—

3

—

—

—

—

—

2 1

tendenturerna .............

—

53

—

Summa

15

78

10

12

4

11

14

13

2

i

2

7

Föreslagen stat ................

2

5

|

9

73

14

10

6

11

14

13

2

i

2

7 1

*) Därjämte arvode åt 6 stabskassörer, pensionerade sekund officerare, å staten för för-

delningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

2) Därjämte arvode åt 1 stabskassör, pensionerad sekundofficer, å kommendantska-

pets stat.

s) Därjämte arvode åt 1 expeditionsassistent och 1 förrådsförvaltare, båda pensionerade

sekundofficerare, å staten för fördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

Såsom av tablan framgar, bär — för vinnande av något gynnsammare

proportion emellan antalet regementsofficerare och kaptener — 1 kaptens­

beställning ansetts böra utbytas mot regementsofficersbeställning. Även

med ett dylikt utbyte kommer intendenturkåren att i befordringshänseende

intaga en något ogynnsammare ställning än övriga truppslag. För vin­

nande av likhet med andra truppslag beträffande proportionen mellan de

olika regementsofficersgraderna har vidare förutsatts, att de 16 regements-

officerarna skola utgöras av 2 överstar, 5 överstelöjtnanter och 9 majorer.

Slutligen torde med hänsyn till den därigenom uppstående besparingen

4 kaptensbeställningar böra nedflyttas till löjtnantsbeställningar och 2 sekund-

löjtnants-(förvaltar-)beställningar till fanjunkarbeställningar.

G. Armémusiken.

Enligt den av 1905 års riksdag antagna, ännu gällande organisationen

av armémusiken skola vid de olika truppförbanden finnas särskilda be­

ställningar för musikpersonal till det antal, nedan intagna tablå utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

213

Musik-

fanjun­

kare

eller

musik-

styck-

j anka­

re.

Trumslagare eller horn­

blåsare (trumpetare).

Sum­

ma

musik-

perso­

nal.

Truppslag.

Itege-

ments-

trum-

slaga-

re.

Mu­

sik-

serge­

anter.

Furi-

rer

av 2.

klass.

Korpra­

ler

(kon­

stap­

lar).

Vice­

korpra­

ler

(vice-

kon-

stap-

lar).

Meni­

ga.

Infanteriet.

Vid vartdera av Svea och Göta

livgarden...........................................

1

i

10

4

4

4

12

36

| Vid vartdera av Karlskrona och

Vaxholms grenadjärregemen-

ten.........................................................

1

i

5

2

2

3

7

21

Vid vart och ett av de 24 övriga

infanteriregementena ................

1

i

9

4

4

4

10

33

Kavalleriet.

1 Vid vart och ett av de (i fördel-

ningskavalleriregementena.......

1

4

1

2

1

3

12

1 Vid vartdera av Skånska husar-

och dragonregementena............

1

—

6

3

3

3

9

25

Artilleriet.

ij Vid vart och ett av Svea, Göta,

Norrlands, Upplands och Små­

lands artilleriregementen .......

1

8

2

2

2

3

18

Vid Wendes artilleriregemente

1

—

10

2

2

2

4

21

Vid Boden-Karlsborgs artilleri­

regemente .......................................

2

—

4

2

2

2

4

16

Vid Positionsartilleriregementet

1

—

4

1

1

2

2

11

Vid Gotlands artillerikår .............

—

—

1

1

1

1

2

6

Ingenjörtrupperna.

Vid vardera av Svea och Göta

j

ingenjörkårer..................................

1

4

1

2

2

3

13

Vid Bodens ingenjörkår................

1

—

2

1

2

2

2

10

1 Vid Fälttelegrafkåren .....................

—

—

1

—

i

1

2

5

Trängen.

1 Vid var och en av de

6

träng-

kårerna................................................

_

2

1

i

2

2

8

Sammanlagda antalet musikbeställningar vid armén skall alltså utgöra

1,261. Organisationen är emellertid icke ännu fullt genomförd vid Skånska

husarregementet samt vid Svea och Smålands artilleriregementen.

Med avseende å avlöningsförmåner äro musikfanjunkare (musikstyckjun-

kare) likställda med fanjunkare (styckjunkare) — i vissa fall med förval­

tare — samt regementstrumslagare och musiksergeanter med sergeanter.

Musikpersonalen av manskaps grad åtnjuter, jämte underhåll in natura,

samma avlöningsförmåner, som tillkomma fast anställt manskap av mot­

svarande grader.

Till gratifikationer åt musikelever äro anslagna vid vartdera av Svea

och Göta livgarden 600 kronor samt vid vart och ett av de övriga in­

fanteriregementena 300 kronor.

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

För sv ar srevi­

sionen.

Musikaliska

akademien.

Den årliga kostnaden för armémusiken enligt 1905 års organisation be­

räknades år 1914 komma att uppgå till kr. 1,406,491: 83.

Försvar srevisionen kar såsom sin uppfattning framhållit, att militärmu­

sikens huvuduppgift vore signalgivning, under det att harmonimusiken

komme i andra planet. För tillgodoseende av kravet på signalgivning i

fält vore enbart värnpliktiga spel ingalunda tillfyllest, utan borde varje

truppförband förfoga över erforderligt antal fast eller f. d. fast anställda

spel. Med hänsyn till den särställning, Svea och Göta livgarden intoge,

vore det dock önskvärt, att musikkårerna vid dessa regementen bleve så

stora, att god harmonimusik kunde utföras av dem. Vid övriga infanteri­

regementen liksom vid kavalleri- och artilleriregementena ävensom vid samtliga

kårer (utom Norrbottens artillerikår och Flygkåren) vore mindre musik­

kårer tillfyllest.

I överensstämmelse härmed har revisionen föreslagit musikens organise­

rande, på sätt nedanstående tabell utvisar.

Beställning

Typ

I‘)

Typ

II»)

Typ

III3)

Anteckningar

Musiklöjtnanter ........

1

l) Avsedd för Svea och Göta livgarden.

Musikfanjunkare...........................

1

1

1

För Svea livgarde tillkommer 1 mu-

Musiksergeanter.....................

4

3

—

sikvolontär avsedd för K. K. S.

Musikfurirer av

1.

klass ..

1

1

1

2) Avsedd för Övriga infanteriregementen

Musikfurirer av

2.

klass............

2

2

1

samt för kavalleri- och artillerirege-

Musikkorpraler...............

3

2

2

menten.

Musikvicekorpraler ..

........

4

—

—

3) Avsedd för Gotlands artillerikår samt

Musikvolontärer ...................

6

3

2

ingenjör- och trängkårer.

Summa

22

12

7

För erhållande av en god rekrytering av musikkårerna borde enligt revi­

sionens mening dels elevanslagen höjas i jämförelse med de år 1905 fast­

ställda och dels dylika anslag utgå jämväl till specialtruppslagen.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 30 maj 1923 har musi­

kaliska akademien framhållit harmonimusikens stora betydelse under såväl

freds- som fältförhållanden. Musikkårer av den storlek, revisionen före­

slagit, vore i regel ingalunda mäktiga att utföra harmonimusik; en musik­

kår av typ II vore användbar endast för enklaste slag av konsertmusik

och alldeles oduglig i fråga om utförande av marschmusik. Sedan länge

hade armémusiken genom offentlig musikutövning gjort en stor insats i

landets musikliv; de militära musikkårerna kunde betraktas som grund­

läggande musikskolor av stor betydelse för landets musikkultur, och det

syntes angeläget, att möjligheten för dessa kårer att utföra god harmoni­

musik i framtiden i möjligaste mån bevarades. För detta ändamål vore

det lämpligare att göra inskränkningarna i så mån olikformiga, att musik­

kårerna vid vissa truppförband bibeliölles vid sådan numerär, att åtminstone

någorlunda god harmonimusik där allt fortfarande kunde utföras, under

215

<let att å andra sidan inskränkningarna vid andra truppförband gjordes

•in mera vittgående, än vad revisionen föreslagit. I enlighet med dessa

synpunkter framlade akademien ett förslag till musikkårernas sammansätt­

ning och storlek, vid vars uppgörande hänsyn till olika garnisonsorters

tillgodoseende av harmonimusik varit eu avgörande faktor. Kårernas stor­

lek borde vid ensamt förlagt infanteriregemente uppgå till 24 man -

vid fotgardesregementena till 32 man — samt vid infanteriregemente, föi-

lagt i samma ort som annat truppförband, till 21 man. Vid specialtrupp-

slagen skulle i allmänhet finnas kårer om 1 2 man för ensamt förlagt trupp­

förband och 7 man för övriga.

Svenska musikunderofficerarnas riksförbund har uti eu till Kungl. Maj:t m^™a*£er_

ingiven skrift den 22 maj 1923 föreslagit en viss ökning a\ musikkårernas

officerarnas

styrka utöver revisionens förslag, dock efter något andra principer än

riksförbund.

musikaliska akademien. Ett särskilt önskemål vore, att varje musikunder-

officer erliölle möjlighet att före avskedstagandet i likhet med det stora

flertalet truppunderofficerare nå fanjunkares grad och därigenom komma i

åtnjutande av med ifrågavarande grad förenade pensionsförmåner.

Chefen för generalstaben har framhållit, att det vid bestämmande av

musikkårernas storlek borde hallas i ögonsikte, att även om dessa karei

i och för sig icke representerade något egentligt stridsvärde, musikens be­

tydelse för upprätthållande av truppens moral och därmed även av dess

stridsduglighet dock ingalunda finge underskattas. Med full rätt hade

musikaliska akademien framhållit, att »harmonimusikens militära nödvän­

dighet blivit alltmera erkänd och under världskriget ytterligare bestyrkt.

'Vilken vikt militärmusiken därvid tillmättes, framginge av att de krigfö­

rande gjort allt för att nyupprätta musikkårer, även vid sådana truppför­

band, vilka förut ej haft dylika». Musikpersonalen toges dessutom även

i fält i anspråk för en del rent militära befattningar, såsom för signal­

tjänst, rapporttjänst in. m. Det syntes emellertid icke möjligt att i detta

sammanhang för armémusiken beräkna högre anslag, än vad med tillämp­

ning av de utav försvarsrevisionen angivna grunder erfordrades. Då så­

väl ^musikaliska akademien som Svenska musikunderofficerarnas riksförbund

räknat med högre kostnader än sålunda sagts, kunde dessa förslag således

icke oförändrade tillämpas.

Önskemålet att, på grund av ovan framhållna skäl, göra vissa musik­

kårer något större borde dock om möjligt tillgodoses. Dessa större karer

borde därvid främst förekomma vid infanteriet, där pa grund av tjänst­

göringens art musikens betydelse vore störst. Önskvärt vore naturligtvis,

om dessa kårer kunde erhålla en för utförande av så\äl harmoni- som

marschmusik fullt tillfredsställande storlek. Enligt musikaliska akademiens

förslag erfordrades därför en kår om 24 man. Karer av sådan storlek

rymdes dock icke till avsett antal inom ovan angiven kostnadsram. Det vore

därför nödvändigt att i stället räkna med den av musikaliska akade­

mien för infanteriregemente föreslagna mindre typen, bestående av 21 man.

Kungl. Muj:ts proposition nr 20.

216

Icke keller denna kunde emellertid oförändrad upptagas, utan måste av

kostnadsskäl de av akademien föreslagna 4 volontärerna av 2. klass er­

sättas av elever och således på stat uppföras endast 17 man. Flertalet

infanteriregementen borde erhålla en sådan kår. Detta vore emellertid

inom omförmälda kostnadsram möjligt endast, därest flertalet övriga rege­

menten och kårer tilldelades musikkårer om endast 7 man enligt den av

försvarsrevisionen föreslagna typ III.

Emellertid borde en del avvikelser göras från dessa allmänna grunder.

Så syntes de till Stockholm förlagda regementena med hänsyn till garni­

sonstjänsten därstädes böra erhålla något starkare musikkårer än 7 man, och

syntes den av försvarsrevisionen föreslagna typ II om 12 man vara lämplig.

I Boden och å Karlsborg kunde med fördel musikkårerna underställas-

kommendanterna och organiseras med hänsyn till hela garnisonens behov

samt musikpersonalens tjänstgöring vid de olika truppförbanden regleras

av vederbörande kommendant. I anslutning härtill föresloges för Bodens

garnison eu musikkår om 24 man, medan för Karlsborgs garnison en kår

av typ II syntes tillräcklig.

Den i Jämtlands fältjägarregementes kasern förlagda Norrlands ingen­

jörkårs behov av musikpersonal borde kunna fyllas från nämnda regemente.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, borde armémusiken erhålla

följande organisation:

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Personal.

Typ I.

Typ II.

•Typ III.

Typ IV.

Ant.

Vid samtliga

infanterire­

gementen

utom I. 7,

I. 19 och

I. 26.

Vid I. 7,

I. 26, K. 1,

K. 2, kav.

brig., A. 1,

A. 9, Karls­

borgs garni­

son.

Vid K. 3—

K. 5, K. 8,

A. 2—A. 7,

Ing. I, Ing. 3,

T. 1—T. 6.

Vid Bodens

garnison.

Musikfanj unk are

1

1

i

Musiksergeanter ............

4

3

1

5

Musikfurirer 1. klass ....

2

1

1

3

Musikfurirer 2. klass ...

2

2

1

2

Musikkorpraler ...

1

1

1

2

Musikvicekorpraler __

2

1

1

2

Musikvolontärer . .

5

3

2

9

Summa

17

12

7

24

Musikelever ....

........

5

4

3

6

Av tabellen framginge, att befordringsförhållandena för musikpersonal

ställde sig något ofördelaktigare än enligt försvarsrevisionens förslag, i det

att musiklöjtnantsbeställning icke förekomme vid någon typ, icke heller

musikfanjunkarbeställning vid typ III.

Den av Svenska musikunderofficerarnas riksförbund väckta frågan om bere­

dande av möjlighet åt varje musikunderofficer att före avskedandet i likhet

med det stora flertalet truppunderofficerare nå fanjunkares grad och så-

Kungl. Maja* proposition nr 2<).

217

lunda komma i åtnjutande av med ifrågavarande grad förenade pensions­

förmåner syntes värd beaktande. Det skulle sålunda utan tvivel vara

önskvärt, att musikunderofficerarna vid avgång med pension kunde beredas

en tryggad existens. Det kunde emellertid icke förnekas, att truppunder­

officerarna i egenskap av kompani- (skvadrons- och batteri ) adjutanter hade

avsevärt större arbetsbörda och ansvar, varför en jämförelse icke utan vi­

dare kunde ske. Vidare hade musikunderofficeren på grund av i tjänsten

förvärvad färdighet möjlighet till biförtjänster och därmed förbättrade lev­

nadsförhållanden. Efter avskedstagandet kunde vidare musikunderofficeren

vinna civilanställning såsom musiker och således utan förändring av yrke.

Sedan musikunderofficeren uppnått en sådan ålder, att ett aktivt utövande

av musik för honom icke längre vore möjligt, vore han däremot i större

behov av förbättrad pension. På grund härav borde musikunderofficer,

som vid uppnådd pensionsålder avginge med allenast musiksergeants pen­

sionsförmåner, vid uppnådda 60 levnadsår tilldelas pensionsförbättring av

sådan storlek, att sammanlagda pensionsbeloppet motsvarade musikfan­

junkares. Eventuellt kunde sådan förbättring göras beroende av viss tjänst­

göring efter avskedet.

Det av chefen för generalstaben framställda förslaget angående armé­

musikens organisation tillgodoser signalgivningens krav, samtidigt som det

ur harmonimusikens synpunkt torde vara att föredraga framför revisionens

förslag. Dessutom ställer det sig relativt billigare än det sistnämnda.

Givet är emellertid, att de av generalstabschefen föreslagna musikkårerna

av typ II och i all synnerhet av typ III ur nyssnämnda synpunkt äro

svaga. Jag har därför tagit under övervägande, huruvida icke en lämp­

ligare organisation skulle kunna erhållas utan kostnadsökning genom att

för harmonimusikens tillgodoseende öka musikkårerna vid infanterirege­

mentena och i samband därmed för specialtruppförbanden såsom regel icke

räkna med någon musikpersonal alls. Enligt vad jag inhämtat, kunna

emellertid starka militära skäl anföras mot en dylik anordning. Vid

kavalleriet förefinnes sålunda under tjänstgöring ett bestämt behov av

beridna signalgivare. Det torde icke vara möjligt att med de av mig

föreslagna utbildningstiderna erhålla sådana bland de värnpliktiga. Vid

övriga specialtruppslag föreligger visserligen icke för tjänsten ett sådant

behov av musikpersonal, att dylik i och för sig kan anses oundgängligen

nödvändig. Såväl ur tjänstens synpunkt som av psykologiska skäl torde

det emellertid, även vad ifrågavarande truppslag beträffar, vara synnerligen

värdefullt att äga tillgång till egen musikpersonal. Det synes ock böra

framhållas, att musikpersonalen vid specialtruppslagen — liksom vid in­

fanteriet — finner användning i vissa rent militära tjänsteuppdrag, t. ex.

i signaltjänst, såsom rapportryttare, vid remontdressyr o. s. v. Med

hänsyn härtill skulle ett indragande av musikpersonalen komma att med­

föra olägenheter.

Departements­

chefers.

218

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Den ifrågasatta anordningen är således ur militär synpunkt förenad

med betydande nackdelar. Dessa synas mig icke kunna uppvägas genom

den åsyftade förstärkningen av harmonimusiken vid infanteriregementena.

En dylik anordning kan därför av mig icke förordas, utan bör enligt min

åsikt armémusiken organiseras enligt de av chefen för generalstaben före­

slagna grunderna. Endast de avvikelser böra vidtagas, som betingas av

olikheter i fråga om antal truppförband och dylikt.

I enlighet med vad sålunda anförts, bör armémusiken organiseras så­

lunda :

1. Bodens garnison.

1 musikfanjunkare,

2 musikkorpraler,

5 musiksergeanter,

2 musikvicekorpraler,

3 musikfurirer 1. klass,

9 musikvolontärer samt dessutom

2 musikfurirer 2. klass,

6 musikelever.

Denna musikpersonal uppföres å kommendantskapets stat.

2. Karlsborgs garnison.

1 musikfanjunkare,

3 musiksergeanter,

1 musikfurir 1. klass,

2 musikfurirer 2. klass,

1 musikkorpral,

1 musikvieekorpral,

3 musikvolontärer samt dessutom

4 musikelever.

Denna musikpersonal torde — enär kommendantskapet å Karlsborg föreslås

till indragning -— böra uppföras å Luftvärnsartilleriregementets stat.

3. Infanteriet.

Vid samtliga regementen

1 musikfanjunkare,

4 musiksergeanter,

2 musikfurirer 1. klass,

2 musikfurirer 2. klass,

utom Norrbottens regemente:

1 musikkorpral,

2 musikvicekorpraler,

5 musikvolontärer1) samt

5 musikelever.

4. Kavalleriet.

a) vid vartdera av Livgardet till

1 musikfanjunkare,

3 musiksergeanter,

1 musikfurir 1. klass,

2 musikfurirer 2. klass,

häst och Livregementets dragoner:

1 musikkorpral,

1 musikvieekorpral,

3 musikvolontärer samt dessutom

4 musikelever.

b) Vid vart och ett av övriga fyra kavalleriregementen:

1 musiksergeant,

1 musikvicekorpral,

1 musikfurir 1. klass,

2 musikvolontärer samt dessutom

1 musikfurir 2. klass,

3 musikelever.

1 musikkorpral,

1) För tjänstgöring å krigsskolan å Karlberg beräknas vid behov bliva beordrad en

musikvolontär ur regemente tillhörande Stockholms garnison.

Kung! Maj:ts proposition nr 20.

5. Artilleriet.

219

a) vid vartdera av Svea artilleriregemente och Arméartillerirege­

mentet:

1

musikstyckjunkare,

3

musiksergeanter,

1

musikfurir 1. klass,

2

musikfurirer 2. klass,

1

musikkonstapel,

1

musikvicekonstapel,

3

musikvolontärer samt dessutom

4 musikelever.

b) vid vartdera av Göta, Wendes, Norrlands, Upplands och Smålands

artilleriregementen ävensom vid Gotlands art illerilcår:

1

musiksergeant,

1 musikvicekonstapel,

1

musikfurir 1. klass,

2 musikvolontärer samt dessutom

1 musikfurir 2. klass,

3 musikelever.

1

musikkonstapel,

c) på Luftvärnsartilleriregementets stat uppföres, enligt vad ovan anförts,

den för Karlsborgs garnison gemensamma musikkåren.

6. Ingenjörtrupperna.

a) vid vardera av Svea ingenjörkår och Fälttelegraf regementet:

1

musiksergeant,

1 musikvicekorpral,

1

musikfurir

1. klass,

2 musikvolontärer samt dessutom

1 musikfurir

2. klass,

3 musikelever.

1

musikkorpral,

b) vid Norrlands ingenjörkår beräknas icke någon musikpersonal; musik­

behovet tillgodoses av Jämtlands fältjägarregementes musikkår.

7.

Trängtrupperna.

Vid var och en av de sex trängkårerna:

1

musiksergeant,

1 musikvicekorpral,

1

musikfurir 1. klass,

2 musikvolontärer samt dessutom

1 musikfurir

2. klass,

3 musikelever.

1

musikkorpral,

Med den sålunda föreslagna organisationen skulle vid armén komma att

finnas sammanlagt 635 musikbeställningar, fördelade på olika tjänstegrader,

på sätt nedanstående sammanställning utvisar.

Musik-

fanjun­

kare.

Musik-

serge­

anter.

Manskap.

Summa

musik -

perso­

nal.

Musik­

elever.

Furi-

rer av

1

. kl.

Furi.

rer av

2

. kl.

Korp­

raler.

Vice­

korp­

raler.

Volon-

tärer.

Föreliggande för­

slag .........................

31

138

76

SO

so

75

1S5

635

205

Det av chefen för generalstaben framställda förslaget att tilldela pensio­

nerad musiksergeant vid uppnådda 60 levnadsår pensionsförbättring av

Nuvarande

organisa­

tio n.

sådan storlek, att sammanlagda pensionsbeloppet komme att motsvara

musikfanjunkares pension, synes mig värt beaktande. Förslaget torde

lämpligen böra tagas under omprövning i samband med den reglering av

den militära personalens avlönings- och pensionsförhållanden i allmänhet,

vilken efter den nya försvarsorganisationens genomförande måste äga rum.

Givetvis bör härvid även tagas under övervägande, huruvida en dylik för­

mån bör göras beroende av viss tjänstgöring efter avskedstagandet.

Då benämningen »underofficer» icke längre avses för de hittillsvarande

till musiken icke hänförbara underofficerarna, synes denna benämning icke

heller böra förekomma för musikpersonal. Musikfanjunkare (musikstyck-

junkare) bör liksom övriga fanjunkare (styckjunkare) erhålla fänriks tjänste-

grad. I enlighet med vad för närvarande är fallet, bör musikledare kunna

tilldelas löjtnants eller kaptens tjänstegrad.

H. Civilmilitära samt civila kårer och stater.

1. Fältläkarkåren.

Fältläkarkåren utgöres enligt gällande organisation av på aktiv stat

anställd personal samt av personal anställd på reservstat och i kårens

reserv.

Den på aktiv stat anställda personalen utgöres av:

1 generalfältläkare,

49 regementsläkare,

1 överfältläkare,

55 bataljonsläkare samt

6 fältläkare,

44 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Av ifrågavarande personal är generalfältläkaren, vilken innehar general­

majors tjänsteställning, chef för fältläkarkåren med dess reservpersonal,

samt tillika chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Över fältläkaren, vilken har överstelöjtnants tjänsteställning, är general-

fältläkarens närmaste man och chef för sjukvårdsstyrelsens fältläkarbyrå.

Han förestår därjämte avdelningen för sjukvårdsärenden i generalfältläka­

rens expedition.

Fältläkarna, vilka jämväl hava överstelöjtnants tjänsteställning, tjänst­

göra såsom fördelningsläkare i vederbörande arméfördelningsstaber. Deras

uppgift är att utöva inseende över arméfördelningsområdets militära sjuk-

vårdsväsende med dess personal och materiel.

Av regementsläkarna, vilka hava majors tjänsteställning, och bataljons-

läkarna, vilka hava kaptens tjänsteställning, tjänstgör det stora flertalet

vid vederbörande regementen och kårer, där de hava att ombesörja den

ordinarie sjukvården.

Vid infanteriet äro sålunda placerade tillhopa 26 regementsläkare

och 26 bataljonsläkare, nämligen 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare

vid varje regemente med undantag av Norrbottens regemente och Gotlands

infanteriregemente. Vid dessa båda regementen finnas icke några läkare

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. May.ts proposition nr 20.

22!

anställda, utan ombesörj es sjukvården vid det förra av de vid kommen -

dantskapet i Boden anställda läkarna och vid det senare av läkarna vid

militärbefälet på Gotland.

Vid kavalleriet äro anställda tillhopa 2 regementsläkare och 8 batal­

jonsläkare, nämligen vid vart och ett av de sex fördelningskavallerirege-

mentena 1 bataljonsläkare och vid vartdera av Skånska husar- och dragon­

regementena 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare. Sjukvården vid

Norrbottens kavallerikår är avsedd att upprätthållas av läkarna vid kom-

mendantskapet i Boden.

För artilleriet äro avsedda tillhopa 7 regementsläkare och 6 batal­

jonsläkare, nämligen 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare vid vart och

ett av de sex fältartilleriregementena och 1 regementsläkare för Positions-

artilleriregementet. Vid Gotlands artillerikår ombesörjes sjukvården av

läkarna vid militärbefälet på Gotland, vid Bodens artilleriregemente av

läkarna vid kommendantskapet i Boden och vid Karlsborgs artillerikår av

läkarna vid kommendantskapet å Karlsborg.

Vid fortifikationen skola enligt organisationen finnas 2 regements­

läkare och 1 bataljonsläkare. Av dessa äro den ene regementsläkaren

och bataljonsläkaren avsedda för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren

gemensamt och den andre regementsläkaren avsedd för Norrlands ingen­

jörkår. Vid Göta ingenjörkår ombesörjes sjukvården av läkarna vid kom­

mendantskapet å Karlsborg och vid Bodens ingenjörkår av läkarna vid

kommendantskapet i Boden.

Vid trängen äro anställda 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare

vid varje trängkår, alltså tillhopa 6 regementsläkare och 6 bataljonsläkare.

Av de återstående regements- och bataljonsläkarna äro anställda:

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 1 regementsläkare såsom

byråassistent och 1 bataljonsläkare såsom assistent,

vid militärbefälet på Gotland 1 regementsläkare och 2 bataljons­

läkare,

vid kommendantskapet i Boden 2 regementsläkare för Bodens

garnisonssjukhus och för bestridande av tjänsten såsom fästningsläkare

vid kommendantskapet samt 2 bataljonsläkare för Bodens garnison och

garnisonssjukhus,

vid kommendantskapet å Karlsborg 1 regements- och 1 bataljons­

läkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus,

vid garnisonssjukhuset i Stockholm 1 regementsläkare såsom över­

läkare, tillika chefläkare, och 1 bataljonsläkare såsom överläkare samt

vid krigsskolan 1 bataljonsläkare.

Bataljonsläkarna vid fältläkarkåren utgöra en reserv för truppförbandens

ordinarie läkare. I motsats till dessa hava de icke någon ständig tjänst­

göring, utan äro avsedda att tjänstgöra under regementsövningar vid fler­

talet truppförband, vid särskilda utbildningskurser och skolor o. d., under­

tiden för de årliga inskrivningsförrättningarna, såsom vikarier i vissa fall

222

Kungi. Maj;ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen

för ordinarie läkare m. m. samt under vakanser i ordinarie läkarbeställ-

ningar. Tjänstgöringsskyldigheten är bestämd till högst 75 dagar om

året. Ifrågavarande bataljonsläkare åtnjuta, förutom eu mindre lön jämte

två ålder stillägg, visst dagarvode, utgående med olika belopp under tjänst­

göring å egen bostadsort och under tjänstgöring utom bostadsorten.

Enligt den år 1911 beslutade omorganisationen av fältläkarkåren skulle

den då befintliga fältläkarstipendiatinstitutionen efterhand avvecklas. På

grund av det vid armén förefintliga stora behovet av läkare har emellertid

en sådan avveckling ännu icke kunnat helt genomföras. Ännu kvarstå å

ordinarie stat 24 fältläkarstipendiatbeställningar. Innehavarna av dessa

åtnjuta ett visst mindre arvode ävensom visst dagarvode under den till

90 dagar om året beräknade tjänstgöringen.

För fältläkarkårens personal på reservstat och i kårens reserv redogöres

i annat sammanhang (sid. 271 och 294).

Försvarsrevisionen har (Del 1, sid. 499) framhållit, att den av den­

samma föreslagna minskningen av antalet truppförband m. m. givetvis

medförde en motsvarande minskning av antalet läkare. Beträffande be­

hovet av läkare vid de kvarstående truppförbanden o. s. v. torde visser­

ligen till följd av den föreslagna omläggningen av värnpliktstjänstgöringen

den egentliga sjukvården icke komma att taga läkarnas tid i anspråk i

samma utsträckning som enligt nuvarande organisation, men å andra sidan

vore att märka, att läkarpersonalens övriga rätt så omfattande göromål,

såsom expeditionstjänsten och allt vad därmed sammanhängde, undervis-

ningsskyldighet, tjänstgöring vid skolor och särskilda utbildningskurser

ävensom vid de årliga inskrivningsförrättningarna, i stort sett komme att

bliva desamma som hittills. På grund härav och med hänsyn till nöd­

vändigheten av att i görligaste mån säkerställa det vid inträffande mobili­

sering förefintliga stora behovet av fullt kompetenta militärläkare hade

revisionen icke funnit sig böra föreslå indragning av läkarbeställningar i

andra fall, än där detta betingades av den föreslagna indragningen av

truppförband eller eljest ansåges kunna ske utan någon som helst olä­

genhet för såväl sjukvårdens som tjänstens i övrigt behöriga upprätthål­

lande.

Beträffande försvarsrevisionens förslag torde följande böra särskilt fram­

hållas.

Vid den ny organiserade Norrbottens artillerihår förutsattes sjukvården

komma att omhänderhavas av de vid kommendantskapet i Boden anställda

läkarna.

Vid Norrlands ingenjörhår, som enligt revisionens förslag skulle förläggas

till Jämtlands fältjägarregemente, syntes läkarvården kunna ombesörjas av

de vid nämnda regemente anställda båda läkarne. För den händelse göro-

målens omfattning skulle så betinga, borde nödigt biträde kunna erhållas

av någon av de båda läkarna vid Norrlands artilleriregemente.

2-2:5

Vid Gotlands trupper vore de med läkarvårdens upprätthållande förenade

"öromålen enligt revisionens mening icke av större omfattning, än att de

utan någon som helst svårighet kunde ombesörjas av 1 regementsläkare

och 1 bataljonsläkare. Revisionen funne sig därför böra föreslå, att den

ena av de nuvarande båda batalj onsläkarbeställningama indroges.

I fråga om den regementsläkare och den bataljonsläkare, som vore an­

ställda vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, hade från sjukvårdsstyrelsens

sida framhållits, att en hel del av de göromål, som ombesörjdes av ifråga­

varande båda. läkare, vore av den beskaffenhet, att de med väsentligt större

fördel skulle kunna handläggas av eu för ändamålet lämplig officer. Vid

sådant förhållande och då det jämväl för styrelsens arbete i övrigt vore

synnerligen önskvärt att hava ständig tillgång till den rent militära sak­

kunskapen, hade styrelsen föreslagit, att den nuvarande bataljonsläkaren

skulle utbytas mot en högskoleutbildad officer. Då den sålunda ifråga­

satta anordningen icke vore ägnad att medföra några ökade kostnader för

statsverket, hade revisionen icke något att erinra mot densamma. Med

hänsyn till de kvalifikationer, som borde ställas på ifrågavarande officer,

borde lian lämpligen uppföras såsom kapten å generalstabens stat. I den

mån tjänstgöringsförhållandena i sjukvårdsstyrelsen det medgåve, syntes

han ock böra beordras till tjänstgöring vid generalstabens huvudstation.

Av de båda vid garnisonssjukhuset i Stockholm anställda läkarna vore

regementsläkaren (chefläkaren) överläkare vid sjukhusets kirurgiska avdel­

ning och batalj onsläkaren överläkare vid sjukhusets medicinska avdelning.

Till båda utginge, förutom ordinarie lön, jämväl arvoden om 1,170 kronor.

Vid upprepade tillfällen hade emellertid av arméförvaltningens sjukvårds­

styrelse framhållits önskvärdheten av en sådan organisationsändring, att

möjlighet bereddes att, liksom fallet vore vid de på mer än eu avdelning

uppdelade civila sjukvårdsinrättningarna, såsom chefläkare förordna den

överläkare, som ansåges för uppdraget lämpligast. Sjukvårdsstyrelsen hade

därför föreslagit, att båda överläkarna, vilka i fråga om arbetsuppgifter

och ansvar vore fullt likställda, måtte å staten upptagas såsom regements­

läkare, och att ett särskilt arvode å staten skulle beräknas för den, som

förordnades såsom chefläkare. Då revisionen funne den sålunda föreslagna

anordningen ur organisatorisk synpunkt riktig, ansåge revisionen sig böra

tillstyrka densamma. Den nuvarande bataljonsläkarbeställningen borde alltså

utbytas mot 1 regementsläkarbeställning. I samband härmed borde de nu­

varande arvodena bortfalla och i stället å staten beräknas särskilt arvode

åt den av de båda överläkarna, som förordnades såsom chefläkare.

Vad bataljonsläkarna vid fältläkarkåren beträffade, skulle det visserligen

enligt revisionens mening kunna ifrågasättas, huruvida icke deras antal

skulle på grund av den föreslagna minskade arméorganisationen kunna

något reduceras. Med hänsyn till det förefintliga stora behovet av läkare

i och för fullgörande av tillfälliga kommenderingar, särskilt till inskrivnings-

förrättningar in. m. — ett behov som med nuvarande organisation visat

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

224

Departements­

chef'en.

Garnisons­

sjukhusen.

Nuvarande

organisation.

sig synnerligen svårt att tillgodose — liade emellertid revisionen icke

ansett sig böra framställa något förslag i förevarande hänseende.

Fältläkar stipendiatinstitutionen borde i överensstämmelse med 1911 års

riksdagsbeslut helt och hållet avvecklas.

Enligt revisionens förslag skulle fältläkarkårens aktiva personal ut­

göras av:

1 generalfältläkare,

36 regementsläkare,

1 överfältläkare,

40 bataljonsläkare och

4 fältläkare,

44 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Behovet av aktiv läkarpersonal anser jag böra beräknas enligt de av

försvarsrevisionen angivna grunderna. Endast sådana ändringar böra vid­

tagas, som äro eu följd av olikheter beträffande organisationen i högre och

lägre truppförband. I överensstämmelse härmed bör den aktiva läkar-

personalen beräknas sålunda:

För arméförv ältning ens sjukvårdsstyrelse erfordras 1 generalfältläkare, 1

överfältläkare och 1 regementsläkare. Den hittills vid styrelsen anställde

bataljonsläkaren utbytes i överensstämmelse med revisionens förslag mot

1 kapten å generalstabens stat.

För var och eu av de sex arméfördelningarna erfordras 1 fältläkare.

För varje infanteriregemente utom Norrbottens regemente och Gotlands

infanteriregemente erfordras 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.

För varje kavalleriregemente erfordras 1 bataljonsläkare.

För varje fördelningsartilleriregemente erfordras 1 regementsläkare och

1 bataljonsläkare samt för Arméartilleriregementet 1 regementsläkare.

Gemensamt för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf regementet uppföras 1

regements- och 1 bataljonsläkare.

För varje trängkår erfordras 1 regements- och 1 bataljonsläkare.

I övrigt erfordras:

vid militärbefälet på Gotland 1 regements- och 1 bataljonsläkare,

vid kommendantskapet i Boden 2 regementsläkare och 2 bataljonsläkare,

vid garnisonssjukhuset å Karlsborg 1 regementsläkare och 1 bataljons­

läkare,

vid garnisonssjukhuset i Stockholm 2 regementsläkare,

vid krigsskolan 1 bataljonsläkare samt

44 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Den sålunda föreslagna aktiva läkarpersonalen utgör sammanlagt:

1 generalfältläkare,

45 regementsläkare,

1 överfältläkare,

48 bataljonsläkare samt

6 fältläkare,

44 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

2. Garnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår.

Förutom de vid truppförbanden befintliga sjukvårdsinrättningarna finnas

för närvarande vid armén tre särskilda garnisonssjukhus, nämligen:

Kungl. Majds proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

225

garnisonssjulchuset i Stockholm, med uppgift dels att mottaga och vårda

sådana sjuka från de i Stockholm eller dess närhet förlagda eller dit

kommenderade truppförband, militära skolor eller utbildningskurser, till­

hörande armén, ävensom i mån av utrymmen från marinen, vilka ej lämp­

ligen kunna behandlas vid eget truppförband, och dels att vara en utbild-

ningsanstalt för militärläkare och annan sjukvårdspersonal vid armén;

garnisonssjukhuset å Karlshor g, avsett för sjuka bland den militära och

civila personal, som i kronans tjänst eller arbete är förlagd på fästningens

område, samt

garnisonssjukhuset i Boden, med uppgift att från de i Boden förlagda

eller dit kommenderade truppförband, militära skolor och utbildnings­

kurser ävensom från de till Bodens fästning hörande formationer, an­

stalter, verk och inrättningar mottaga och vårda personal, som är i behov

av sjukhusvård.

För vart och ett av garnisonssjukhusen finnes en särskild stat fastställd,

upptagande den för sjukhusets drift erforderliga förvaltnings- och sjuk­

vårdspersonalen. Mellan staten för garnisonssjukhuset i Stockholm och

staterna för de båda andra sjukhusen föreligger dock den skillnaden, att

medan den förra upptager samtliga vid sjukhuset tjänstgörande läkare, de

senare icke upptaga någon som helst läkarpersonal, utan är denna uppförd

å staten för kommendantskapen.

Med avseende å garnisonssjukhusens uppgifter och allmänna organisation

har revisionen icke föreslagit någon ändring.

Yad den vid garnisonssjukhusen anställda förvaltnings- och sjukvårds­

personalen beträffade, vore denna givetvis beräknad med hänsyn till den

omfattning, vari sjukhusen enligt nuvarande arméorganisation plägade vara

belagda. I den mån den av revisionen föreslagna organisationen komme

att medföra en minskad beläggning inom garnisonssjukhusen, borde alltså

vissa indragningar och besparingar i sjukhusens nuvarande stater kunna

göras. Då det emellertid icke på förhand kunde med någon som helst

säkerhet avgöras, huruvida eller i vad mån en sådan minskning komme

att inträda, hade revisionen ansett sig icke kunna ingå i någon prövning

av garnisonssjukhusens personalbehov, utan i sina beräkningar av kostna­

derna för den av revisionen föreslagna härordningen för garnisonssjuk­

husen upptagit samma förvaltnings- och sjukvårdspersonal som för när­

varande.

Dock borde vid garnisonssjukhuset i Stockholm den ändringen vidtagas,

att den för den ene överläkaren avsedda bataljonsläkarbeställningen för­

ändrades till en regementsläkarbeställning, ävensom att såsom sjukhus­

intendent anställdes 1 pensionerad officer i stället för såsom nu en inten-

denturofficer å aktiv stat. Vidare borde å staten för garnisonssjukhuset

i Karlsborg uppföras 1 regements- och 1 bataljonsläkarbeställning i stället

för å staten för det hittillsvarande kommendantskapet därstädes.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A höft. (Nr 20.)

2125

23

15

Försvars-

revisionen.

226

Kivngl. Maj:ts proposition nr 20.

Chefen

för general­

staben.

Departements­

chefen.

Arméns sjuk­

sköterskekår.

Nuvarande

organisation.

Mot vad försvarsrevisionen anfört liar chefen för generalstaben förklarat

sig i och för sig icke hava något att erinra.

Beträffande garnisonssjukhuset i Stockholm har dock framhållits, att

kostnaderna för detsamma vore alltför stora i förhållande till den perso­

nal, för vilken sjukhuset efter nu föreslagen omorganisation av försvars-

väsendet avsåges. Innan en dylik omorganisation vore beslutad, syntes

emellertid icke lämpligt att upptaga denna fråga till behandling, men efter

ett sådant beslut borde den snarast möjligt göras till föremål för särskild

utredning.

Chefen för generalstaben har vidare anfört, att marinens utgifter för

garnisonssjukhuset vore väsentligt mindre, än vad som i verkligheten be­

löpte på den åt marinens personal lämnade sjukvården. Sålunda hade

under år 1922 antalet sjukdagar för personal från armén och marinen

varit respektive 31,198 och 19,782. Med eu proportionell fördelning

skulle arméns och marinens kostnader hava uppgått till respektive kr.

290,702: 88 och kr. 184,328: 62. Marinens utgifter för garnisonssjuk­

huset hade emellertid utgjort allenast kr. 41,682:62 eller således 142,646

kronor mindre än de verkliga kostnaderna.

Jag ansluter mig i fråga om garnisonssjukhusen till vad försvarsrevi­

sionen anfört. Huruvida möjlighet finnes att enligt den av mig föreslagna

organisationen minska kostnaderna för garnisonssjukhuset i Stockholm,

anser jag emellertid böra göras till föremål för särskild utredning. I sam­

band härmed torde även böra undersökas möjligheten att inskränka läkar -

personalen icke blott vid i Stockholm förlagda truppförband utan även vid

flottans station därstädes.

Med hänsyn till vad chefen för generalstaben anfört rörande fördelningen

av utgifterna för garnisonssjukhuset mellan armén och marinen, skulle det

kunna ifrågasättas att från lantförsvarets till sjöförsvarets anslag överföra

viss i förhållande till antalet sjukdagar beräknad procent av ifrågavarande

utgifter. Då emellertid dessa i sin helhet skola bestridas av medel under

en och samma huvudtitel i riksstaten, anser jag mig icke böra föreslå

någon åtgärd i angivna riktning.

För främjande av ett gott samarbete redan i fredstid mellan arméns

sjukvårds väsende och de frivilliga sjuk värd sföreningarna samt för åstad­

kommande av bättre sjukvård bland värnpliktiga och fast anställda beslöts

redan år 1907 att vid vissa truppförband anställa sjuksköterskor från

svenska Röda Korset. Med anledning av de goda resultat för sjukvården,

som därigenom vunnos, ökades efterhand antalet sjuksköterskor, och från

och med år 1917 erhöll denna gren av den militära sjukvården en fastare

organisation, i det att sjuksköterskornas anställning och tjänstgöring ord­

nades efter mera stadigvarande former genom upprättande av eu för armén

avsedd särskild sjuksköterskekår.

Katigt. Maj:ts proposition nr 20.

227

Den för arméns sjuksköterskekår fastställda staten upptager 44 ordinarie

sjuksköterskor. Nämnda antal är beräknat efter principen, att varje infan­

teriregemente i regel erhåller en sköterska — vissa av dem, speciellt de

norrländska, två — samt varje artilleriregemente och en del trängkårer lika­

ledes eu sköterska. För kavalleriregementena har däremot i allmänhet någon

sköterska icke ansetts nödvändig. För anställande vid behov av extra

sjuksköterskor är å staten uppfört visst belopp.

Beträffande de ordinarie sjuksköterskornas anställning och tjänstgöring

gäller, att arméfördelningschef (likställd chef) skall årligen till arméförvalt­

ningens sjukvårdsstyrelse avgiva förslag till anställande av sjuksköterskor

vid truppförbanden (militärsjukhusen) för påföljande år. Sedan styrelsen

meddelat, till vilket antal och enligt vilken fördelning sköterskor må för

året anställas, sker anställandet av arméfördelningschefen efter samråd med

svenska Röda Korset eller, där detta undantagsvis ej kan ställa sköterskor

till förfogande, med annan likställd sjukvårdsorganisation. Beträffande

sjuksköterskor, tjänstgörande vid truppförband inom samma förläggningsort,

äger arméfördelningschefen vidtaga de tillfälliga jämkningar rörande deras

placering m. in., vilka kunna finnas lämpliga med hänsyn till olika behov

vid truppförbanden, föranledda av större sjuklighet, semester, tjänstledig­

het m. in.

Det i staten uppförda beloppet för anställande av extra sjuksköterskor

disponeras av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i och för anställande

av extra sköterskor dels såsom vikarier för de ordinarie sköterskorna under

semester och sjukdom dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen,

då sjukligheten kräver ökad sjukvårdspersonal, eller vid större förläggning

av trupp till ett annat truppförbands etablissement m. m.

Med avseende å arméns sjuksköterskekårs allmänna organisation har

försvarsrevisionen icke föreslagit någon ändring.

Icke heller jag ifrågasätter någon ändring i den allmänna organisationen

av omförmälda kår.

Med hänsyn till de av mig förordade inskränkningarna i försvarsorga­

nisationen bör emellertid det nuvarande antalet ordinarie sjuksköterskor

minskas från 44 till 41.

3. Fältveterinärkåren.

Enligt gällande organisation utgöres fältveterinärkåren liksom fältläkar­

kåren av dels på aktiv stat anställd personal och dels personal, anställd på

reservstat och i kårens reserv.

Den på aktiv stat anställda personalen, vilken liksom reservpersonalen

lyder under generalfältläkaren, utgöres av:

1 överfältveterinär,

11 regementsveterinärer och

6 fältveterinärer,

27 bataljonsveterinärer.

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Av ifrågavarande personal är överfältveterinären, vilken innehar överste­

löjtnants tjänsteställning, chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses fält-

veterinärbyrå samt förestår avdelningen för fältveterinärärenden i generalfält­

läkarens expedition. Överfältveterinären åligger dessutom att genom inspek­

tioner övervaka veterinärvården inom armén ävensom att utöva överbefälet

vid militärveterinära utbildningskurser.

Fältveterinärerna, vilka hava majors tjänsteställning, tjänstgöra såsom

fördelningsveterinärer i vederbörande arméfördelningsstaber och hava såsom

sådana att under arméfördelningscheferna utöva inseendet över veterinär­

vården vid arméfördelningens truppförband. Därjämte hava fältveterinärerna

att bestrida veterinärvården vid de till samma plats som arméfördelnings-

staberna förlagda truppförbanden, nämligen:

fältveterinären vid första arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Skånska husarregementet,

fältveterinären vid andra arméfördelningen veterinärvården vid Östgöta

trängkår ävensom vid Första och Andra livgrenadjärregementena,

fältveterinären vid tredje arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livregementets husarer,

fältveterinären vid fjärde arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livgardet till häst,

fältveterinären vid femte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livregementets dragoner samt

fältveterinären vid sjätte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Norrlands artilleriregemente.

Begementsveterinärerna, vilka hava kaptens tjänsteställning, och bataljons-

v eter inär erna, av vilka de äldre hava kaptens och de yngre löjtnants tjänste­

ställning, äro enligt organisationen placerade sålunda:

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses fältveterinärbyrå:

1 regementsveterinär såsom byråassistent;

vid kavalleriet:

1 bataljonsveterinär vid Livgardet till häst, med skyldighet att jämte

egen tjänst bestrida veterinärvården vid Svea livgarde,

1 bataljonsveterinär vid Livregementets dragoner,

1 bataljonsveterinär vid Livregementets husarer,

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Smålands husarrege­

mente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst be­

strida veterinärvården vid Kalmar regemente,

2 bataljonsveterinärer vid Skånska husarregementet,

1 regementsveterinär och 2 batalj onsveterinärer vid Skånska dragon­

regementet,

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Kronprinsens husar­

regemente samt

Kungl. Maj:ta proposition nr 20.

229

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Norrlands dragon­

regemente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst

bestrida veterinärvården vid Västerbottens regemente;

vid artilleriet:

1 regementsveterinär och 1 batalj onsveterinär vid Svea artilleriregemente,

med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Göta livgarde,

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Göta artilleriregemente,

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Wendes artillerirege­

mente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst be­

strida veterinärvården vid Norra skånska infanteriregementet,

1 bataljonsveterinär vid Norrlands artilleriregemente,

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Upplands artilleri­

regemente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst

bestrida veterinärvården vid Upplands infanteriregemente,

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Smålands artilleri­

regemente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst

bestrida veterinärvården vid Jönköpings regemente, samt

1 bataljonsveterinär vid Positionsartilleriregementet, med skyldighet att

jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid krigsskolan å Karlberg;

vid fortifikationen:

1 bataljonsveterinär för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren samt

1 bataljonsveterinär för Norrlands ingenjörkår, med skyldighet att jämte

egen tjänst bestrida veterinärvården vid Jämtlands fältjägarregemente;

vid trängen:

1 bataljonsveterinär för Svea trängkår, med skyldighet att jämte egen

tjänst bestrida veterinärvården vid Livregementets grenadjärer,

1 bataljonsveterinär för Göta trängkår, med skyldighet att jämte egen

tjänst bestrida veterinärvården vid Skaraborgs regemente,

1 bataljonsveterinär för Norrlands trängkår, med skyldighet att jämte

egen tjänst bestrida veterinärvården vid Västernorrlands regemente,

1 bataljonsveterinär för Skånska trängkåren samt

1 bataljonsveterinär för Västmanlands trängkår;

för Gotlands trupper:

1 bataljonsveterinär, nppförd å staten för militärbefälet å Gotland;

för garnisonen å Karlsborg:

1 bataljonsveterinär, uppförd å staten för kommendantskapet;

för Bodens trupper:

1 regementsveterinär för Bodens garnison samt för bestridande av tjänsten

såsom fästningsveterinär vid kommendantskapet därstädes, uppförd å staten

för kommendantskapet; samt

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

För sv ar s-

revisionen.

vid ridskolan å Strömsholm:

t bataljonsveterinär, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinär­

vården vid Utnäslöts remontdepå.

Såsom av det anförda framgår, äro ordinarie veterinärer vid truppförband,

stab o. s. v. skyldiga att jämte egen befattning bestrida veterinärvården

vid till samma ort förlagt infanteri truppförband. Av arméns 28 infanteri­

regementen äro emellertid 13 regementen förlagda till platser, där beridet

truppförband icke finnes. Vid dessa regementen, nämligen Yästgöta rege­

mente, Karlskrona grenadjärregemente, Södermanlands och Kronobergs

regementen, Dalregementet, Hälsinge, Älvsborgs, Hallands, Bohusläns,

Västmanlands och Värmlands regementen, Södra skånska infanteriregementet

samt Vaxholms grenadjärregemente, ombesörjes veterinärvården av civil

veterinär mot åtnjutande av visst arvode. För ändamålet är under avlönings-

anslaget beräknat ett belopp av 5,000 kronor.

För fältveterinärkårens personal på reservstat och i kårens reserv redo-

göres i annat sammanhang (sid. 271 och 294).

Försvarsrevisionen har framhållit, att liksom i fråga om läkarpersonalen

den av revisionen föreslagna indragningen av vissa truppförband medförde

en motsvarande minskning av antalet militärveterinärer. Beträffande be­

hovet av veterinärer i övrigt komme visserligen minskningen av antalet

såväl stamhästar som lejda hästar (ackordhästar) att medföra eu minskning

av veterinärernas arbete med hästsjukvården, men å andra sidan gällde

här, liksom i fråga om läkarpersonalen, dels att veterinärernas åligganden

beträffande veterinärvården i övrigt komme att i stort sett kräva samma

tid som hittills, dels ock att mobiliseringsbehovet av fullt kompetenta

militärveterinärer måste i görligaste män säkerställas. Liksom då fråga

vore om fältläkarkåren, hade revisionen därför icke funnit sig böra föreslå

indragning av veterinärbeställningar i andra fall, än där detta betingades

av den föreslagna indragningen av truppförband eller eljest ansåges kunna

ske utan någon som helst olägenhet för såväl hästsjukvårdens som tjänstens

i övrigt behöriga upprätthållande.

Beträffande revisionens förslag torde följande böra särskilt framhållas.

Enligt revisionens uppfattning finge veterinärgöromålen vid de olika

kavalleriregementena icke större omfattning, än att de i regel borde kunna

handhavas av en veterinär.

Bataljonsveterinärbeställningen vid den enligt revisionens förslag vid

Jämtlands fältjägarregemente förlagda Norrlands ingenjörkår syntes revisionen

kunna indragas och veterinärvården vid nämnda två truppförband om­

besörjas av den Hd Norrlands artilleriregemente anställde bataljons-

veterinären.

Enligt revisionens förslag skulle fältveterinärkårens aktiva personal ut

göras av:

1 överfältveterinär,

9 regementsveterinärer och

4 fältveterinärer,

16 bataljonsveterinärer.

Kungi, Maj:ts proposition nr 20.

231

Behovet av aktiv veterinärpersonal synes böra beräknas enligt de av

Departements-

försvarsrevisionen angivna grunderna. Endast sådana ändringar böra vid- clie^e

tagas, som äro en följd av olikheter beträffande organisationen i högre

och lägre truppförband. I överensstämmelse härmed bör ifrågavarande

personalbehov beräknas sålunda:

För arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse erfordras 1 överfältveterinär och

1 regementsveterinär.

För var och en av de sex arméfördelningarna erfordras 1 fältveterinär.

Sådan veterinär förutsättes komma att, på sätt för närvarande är förhållan­

det, jämte sin tjänst som fördelningsveterinär, bestrida veterinärvården vid

till samma plats som arméfördelningsstaben förlagt truppförband.

Vid kavalleriet erfordras för Livgardet till häst, Livregementets dragoner,

Livregementets husarer och Skånska kavalleriregementet 1 bataljonsveterinär

samt för Smålands husarregemente och Norrlands dragonregemente 1

regementsveterinär, allt per regemente.

Yid artilleriet erfordras för Norrlands artilleriregemente 1 bataljons­

veterinär samt för vart och ett av de övriga fördelningsartilleriregementena

1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär. Bataljonsveterinären vid

Svea artilleriregemente bör tillika ombesörja hästvården vid krigsskolan.

Yid ingenjörtrupperna uppföres, i anslutning till vad chefen för general­

staben föreslagit, gemensamt för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafregementet

1 bataljonsveterinär. Ben i staten för kommendantskapet å Karlsborg för

närvarande uppförda bataljonsveterinärbeställningen förutsättes med anled­

ning av den föreslagna indragningen av nämnda kommendantskap bliva

överförd till staten för fortifikationen.

För t rang trupp erna, Gotlands trupper, Bodens trupper och ridskolan be­

räknas samma beställningar som för närvarande.

Ben sålunda föreslagna veterinärpersonalen utgör sammanlagt:

1 överfältveterinär,

9 regementsveterinärer och

6 fältveterinärer,

19 batalj onsveterinärer.

4. Artilleriets fabriker och tyganstalter.

Artilleriets fabriker och tyganstalter utgöras av:

ammunitionsfabriken, vilkens verksamhet är fördelad pa tva avdelningar,

förlagda den ena till Marieberg i Stockholm och den andra till Karlsborg,

Karl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna och Åkers krutbruk i Söder­

manland ;

tygstationerna i Stockholm, Karlsborg och Boden; samt

tygverkstäderna vid Göta, Wendes, Norrlands, Upplands och Smalands

artilleriregementen samt vid Gotlands artillerikår.

I organisatoriskt hänseende intaga fabrikerna och tygstationerna en fri­

stående ställning, under det att däremot tygverkstäderna äro direkt anslutna

till vederbörliga artilleritruppförband.

Nuvarande

organisation.

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Den för fabrikerna och tyganstalterna avsedda fast anställda personalen

är uppförd å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter och skall efter

genomförd härordning utgöras av:

1 fälttygmästare,

3 styresmän,

1 tygmästare av 1. klassen,

2 tygmästare av 2. klassen,

4 tyg- eller fabriksingenjörer,

7 departementsskrivare,

It tyg- eller fabriksförvaltare av 1.

klassen,

1 öververkmästare,

7 tygförvaltare av 2. klassen,

18 besiktningsrustmästare och tygverk­

mästare,

6 verkmästare av 1. klassen,

2 verkmästare av 2. klassen,

9 tyg- eller fabriksskrivare,

44 tyghantverkare och

7 fortmaskinister.

Ifrågavarande personal placeras till tjänstgöring dels vid artilleriets över­

styrelse och dels vid de särskilda fabrikerna och tyganstalterna,

Vid artilleriets överstyrelse tjänstgöra fälttygmästaren och de 7 departe-

mentsskrivarna.

Av departementsskrivarna tjänstgöra 1 å hrtilleridepartementets civilbyrå

och 6 å samma departements militärbyrå, därav 2 å konstruktionsavdel-

ningen, 1 a vardera av de två expeditionsavdelningarna samt 2 å tekniska

revisionen.

För ammunitions fabriken äro avsedda 1 styresman, 1 fabriksingenjör,

2 fabriksförvaltare av 1. klassen, 1 öververkmästare, 5 verkmästare av

1. klassen och 2 fabriksskrivare.

För Karl Gustafs stads gevärsfaktori äro avsedda 1 styresman, 1 fabriks­

ingenjör, 2 fabriksförvaltare av 1. klassen, 4 besiktningsrustmästare och 2

tabriks skri vare.

För Åkers krutbruk äro avsedda 1 styresman, 1 fabriksingenjör, 1 fabriks-

forvaltare av 1. klassen, 1 verkmästare av 1. klassen och 2 verkmästare

av 2. klassen.

För tygstationen i Stockholm äro avsedda 1 tygmästare av 2. klassen,

1 tygforvaltare av 1. klassen, 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 besiktnings­

rustmästare, 1 tygverkmästare, 1 tygskrivare och 9 tyghantverkare.

För ty g stationen å Karlsborg, vilken tillika utgör centralförråd för hela

artilleriet, äro avsedda 1 tygmästare av 1. klassen, 1 tygingenjör, 4 tyg­

förvaltare av 1. klassen, 1 besiktningsrustmästare, 3 tygverkmästare, 3 tyg­

skrivare och 4 tyghantverkare.

För tygstationen i Boden äro avsedda 1 tygmästare av 2. klassen, 1

tygförvaltare av 1. klassen, 1 besiktningsrustmästare, 1 tygverkmästare,

1 tygskrivare, 6 tyghantverkare och 6 fortmaskinister.

Personalen vid tygverkstäderna är avsedd att utgöras av:

vid vartdera av Göta och Upplands artilleriregementen 1 tygförvaltare

av 2. klassen, 1 tygverkmästare och 4 tyghantverkare;

vid vartdera av Wendes och Norrlands artilleriregementen 1 tygförvaltare

av 2. klassen, 1 besiktningsrustmästare och 4 tyghantverkare;

233

vid Smålands artilleriregemente 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 tyg­

verkmästare och 5 tyghantverkare; samt

vid Gotlands artillerikår 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 besiktnings-

rustmästare, 4 tyghantverkare och 1 fortmaskinist.

Enligt gällande bestämmelser äger generalfälttygmästaren rätt att vid

behov vidtaga erforderliga omplaceringar av personalen.

Förutom ovan angivna personal tjänstgör vid fabrikerna och tyganstal­

terna ett visst antal ur truppförbanden beordrade officerare och under­

officerare.

Med avseende på fabrikernas, tygstationernas, ammunitionsfabrikens och

tygverkstädernas allmänna organisation har försvarsrevisionen icke ifrågasatt

några ändringar.

I fråga om den å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda

personalen har revisionen (Del 1, sid. 518—520) däremot föreslagit föl­

jande ändringar, nämligen:

att samtliga departementsskrivare utom den ene av de båda å artilleri-

departementets tekniska revision placerade samt den ene av de å militär­

byråns konstruktionsavdelning placerade skulle utbytas mot pensionerade

underofficerare;

att, utöver de nuvarande, ytterligare 2 tyg- eller fabriksförvaltare, en

av 1. och en av 2. klassen, skulle uppföras å staten;

att sammanlagt 7 pensionerade underofficerare skulle anställas såsom

expeditionsunderofficerare vid tygverkstäderna och Stockholms tygstation;

samt

att antalet tyghantverkare skulle ökas med 5.

Beträffande den för tjänstgöring vid fabriker och tyganstalter ur trupp­

förbanden beordrade personalen har revisionen föreslagit, att 3 av de hittills

beordrade underofficerarna skulle ersättas med pensionerade underofficerare,

därav två för kontroll- och besiktningsgöromål och en för skottställning vid

Karl Gustaf stads gevärsfaktori.

Ledningen av arbetet å artilleridepartementets tekniska revision skulle

enligt revisionens förslag uppdragas åt en pensionerad officer.

Försvarsrevisionen har i enlighet härmed föreslagit, att följande personal

skulle uppföras å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter, nämligen:

Kungl. Hoj ta proposition nr 20.

Ordinarie befattningshavare:

1 fälttygmästare,

3 styresmän,

1 tygmästare av 1. klassen,

2 tygmästare av 2. klassen,

4 tyg- eller fabriksingenjörer,

2 departementsskrivare,

12 tyg- eller fabriksförvaltare av 1.

klassen,

1 öververkmästare,

8 tygförvaltare av 2. klassen,

18 besiktningsrustmästare eller tygverk­

mästare,

6 verkmästare av 1. klassen,

2 verkmästare av 2. klassen,

9 tyg- eller fabriksskrivare,

49 tyghantverkare och

7 fortmaskinister.

Försvars­

revisionen.

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Arméförvalt­

ningen.

Personal på pensionsstat:

1 officer såsom ledare

för artilleridepartementets tekniska revision,

1 expeditionsunderofiicer

»

»

»

»

1 expeditionsunderofficer

»

»

civilbyrå,

3 expeditionsunderofficerare »

»

militärbyrå,

7 expeditionsunderofficerare vid artilleriets tygverkstäder och Stockholms tyg­

station,

2 kontroll- och besiktningsunderofficerare samt

1 skottställningsunderofficer vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori.

Med avseende å vad revisionen sålunda föreslagit angående artilleriets

fabriker och tyganstalter liar arméförvaltningen framhållit bland annat, att

för ammunitionsfabriken nu vore avsedda bland andra 1 fabriksingenjör

och 1 öververkmästare. Fabriksingenjören vore placerad å fabrikens av­

delning å Marieberg och öververkmästaren vid Karlsborgsavdelningen.

Fabriksingenjören hade dock även till åliggande att övervaka ledningen

av verkstaden vid Karlsborgsavdelningen. Detta sätt för verkstadsledningens

ordnande vid de båda verkstadsavdelningarna hade, särskilt då teknikens

utveckling ställt allt högre krav på verkstadsdriftens rationella skötsel,

visat sig medföra stora olägenheter. Fabriksingenjörens åligganden vid

Mariebergsavdelningen vore av den vikt och omfattning, att de fullt syssel­

satte honom, vilket omöjliggjorde erforderligt övervakande av verkstads-

avdelningen vid Karlsborg. Avdelningen å Karlsborg hade vidare nått den

utveckling, att i drift- och tekniskt hänseende berättigade krav på verkstads-

ledningen icke kunde fyllas med en öververkmästare som ledare, utan er­

fordrades även för Karlsborgsavdelningen ständig tillgång till eu person

med fabriksingenjörs kvalifikationer. Arméförvaltningen föresloge därför,

att en fabriksingenjör måtte anställas för ammunitionsfabrikens Karlsborgs-

avdelning, och att i samband därmed den därstädes befintliga öververk-

mästarbefattningen indroges.

Den å civilbyrån tjänstgörande departementsskrivaren upprätthölle bok-

hållartjänsten å artilleridepartementet. Motsvarande tjänst inom andra de­

partement i arméförvaltningen och även i allmänhet inom statens övriga

förvaltande verk sköttes av civila tjänstemän i 13. lönegraden. Med hänsyn

till de stora anslagsbelopp, som stode under departementets förvaltning,

och då på bokhållarens arbete grundades bland annat departementets bok­

slut, uppgift å anslagsställning, anslagsberäkningar in. m., läge i öppen

dag, att på denne befattningshavares kapacitet ställdes sådana fordringar,

att desamma icke kunde anses bliva fyllda av en pensionerad underofficer.

I fråga om skyldighet att vara underkastad transport borde liknande

bestämmelser, som revisionen föreslagit för artilleristabens officerare, in­

tagas för de å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter upptagna

officerarna.

De fordringar, som måste ställas å skottställningsunderofficerns syn-

skärpa, ävensom de påfrestningar för hörselorgan och nervsystem, som

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

vore förenade med denne underofficers arbete, gjorde det enligt arméför­

valtningens mening olämpligt att utbyta den hittillsvarande skottställnings-

underofficern mot en pensionerad dylik.

På grund av driftens utveckling vid gevärsfaktoriet borde den ene av

de därstädes beordrade besiktningsofficerarna utbytas mot eu arbetsofficer.

Jag anser mig böra biträda arméförvaltningens förslag, såvitt avser över-

Departements

verkmästarbefattningens vid ammunitionsfabrikens Karlsborgsavdelning er­

sättande med eu fabriksingenjörsbefattning ävensom de å staten för artille­

riets fabriker och tyganstalter upptagna officerarnas skyldighet att under­

kasta sig transport. För skottställningen vid Karl Gustafs stads gevärs­

faktori torde framdeles såsom hittills kunna från truppförband beordras

lämplig sekundofficer.

Yad angår de av arméförvaltningen i övrigt framställda erinringarna mot

försvarsrevisionens förslag, synas desamma icke böra föranleda frångående

av detta förslag.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter bör sålunda uppföras

följande personal:

1 fälttygmästare,

3 styresmän,

1 tygmästare av 1. klassen,

2 tygmästare av 2. klassen,

5 tyg- eller fabriksingenjörer,

2 departementsskrivare,

12 tyg- eller fabriksförvaltare av 1.

klassen,

Ordinarie befattningshavare:

8 tygförvaltare av 2. klassen,

18 besiktningsrustmästare eller

verkmästare,

6 verkmästare av 1. klassen,

2 verkmästare av 2. klassen,

9 tyg- eller fabriksskrivare,

49 tyghantverkare och

7 fortmaskinister.

tyg-

De å staten uppförda officerarna skola vara underkastade transport till

andra beställningar i innehavande grad.

Personal på pensions stat:

1 officer såsom ledare för artilleridepartementets tekniska revision,

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer, för artilleridepartemen­

tets tekniska revision,

1 expeditionsassistent, pensionerad sekundofficer, för artilleridepartemen­

tets civilbyrå,

3 expeditionsassistenter, pensionerade sekundofficerare, för artilleride­

partementets militärbyrå,

7 expeditionsassistenter, pensionerade sekundofficerare, vid artilleriets

tygverkstäder och Stockholms tygstation samt

2 kontroll- och besiktningssekundofficerare.

Vidare bör i förteckning över i stat icke uppförda arvoden den ene av

de båda besiktningsofficerarna vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori ersättas

med en arbetsofficer.

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

5. Ecklesiastikstaten.

orZZaäon. .

de“ andUga VÄ?iens ombesö^nde skola enligt 1914 års härordning

vid armén finnas anställda 46 regementspastorer, 2 garnisonspastorer och

1 slottspastor.

Av regementspastorerna äro 26 avsedda för infanteriet, nämligen 1 rege­

mentspastor vid varje infanteriregemente med undantag av Norrbottens

regemente samt Gotlands infanteriregemente. Vid det förra ombesörjes

själavården av garnisonspastorn i Boden och vid det senare av regements­

pastorn vid militärbefälet på Gotland.

Vid kavalleriet äro anställda 8 regementspastorer, nämligen en vid vart

och ett av de sex fördelningskavalleriregementena och en vid vartdera av

Skånska busar- och dragonregementena. För Norrbottens kavallerikår,

vilken skall förläggas till Boden, är någon särskild regemenspastor ej

avsedd.

Vid artilleriet finnas 6 regementspastorer, nämligen en vid vart och ett av

Svea, Göta, Wendes, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen.

Vid Gotlands artillerikår ombesörjes själavården av regementspastorn vid

militärbefälet på Gotland samt vid Bodens artillerigemente och Karlsborgs

artillerikår av vederbörande garnisonspastor. Positionsartilleriregementet

har icke heller någon särskild regementspastor. För ombesörjande av rege-

mentspastorsgöromålen vid detta regemente bar Kungl. Maj:t plägat för

varje år utanordna ett mindre arvodesbelopp.

Vid fortifikationen skola finnas 3 regementspastorer, nämligen en för

Svea ingenjörkår, en för Fälttelegrafkåren och en för Norrlands ingenjör­

kår. Vid Göta och Bodens ingenjörkårer ombesörjes själavården av veder­

börande garnisonspastor.

\ id trängen skola enligt organisationen finnas endast 2 regementspasto-

ier, den ene avsedd för Skånska trängkåren och den andre för Västman­

lands trängkår. Vid Svea, Göta, Norrlands och Östgöta trängkårer skall

den andliga vården ombesörjas av regementspastorerna vid de infanteri­

regementen, som äro förlagda i respektive Örebro, Skövde, Östersund och

Linköping. Denna nya organisation är emellertid ännu icke helt genom­

förd.

Vid militärbefälet å Gotland är anställd 1 regementspastor, avsedd för

Gotlands trupper.

Av de båda garnisonspastorerna är den ene avsedd för Karlsborgs gar­

nison och den andre för Bodens garnison.

Slutligen är slottspastorn avsedd för krigsskolan å Karlberg.

De prästerliga befattningshavarna åtnjuta icke fasta avlöningsförmåner

vid armén utan endast vissa mindre arvoden. Att märka är, att garnisons­

pastorn å Karlsborg i denna sin egenskap jämväl är kyrkoherde i Karls­

borgs församling.

Kung!. Maj:ts proposition nr 20.

Kostnaderna för regementspastorsinstitutionen enligt 1914 års härordning

belöpa sig till följande belopp, nämligen:

237

4ö regementspastorer ä 1,170 kronor.

1 garnisonspastor å Karlsborg ...........

1 garnisonspastor i Boden .................

1 slottspastor å Karlberg.....................

.............. 53,820 kronor

.............

3,000

............. 4,200

»

.............. 1,170

»

Summa 62,190 kronor.

chefen.

Härtill böra emellertid läggas av Kungl. Maj:t beslutade arvoden åt

prästerliga biträden vid Skånska husarregementets avdelning i Landskrona,

Positionsartilleriregementet, Göta och Östgöta trängkårer samt intendentur-

kompaniet i Stockholm, utgörande tillhopa 1,850 kronor. Hela kostnaden

för pastoralvården inom armén utgör således 64,040 kronor.

Liksom försvarsrevisionen (Del 1, sid. 524) anser även jag, att den

Departements

nuvarande regementspastorsinstitutionen bör tillsvidare bibehållas. För Svea

ingenjörkår och Fälttelegrafregementet gemensamt torde en regementspastor

böra beräknas. Till följd härav samt med anledning av föreslagna indragningar

av truppförband kommer det hittillsvarande antalet regementspastorer att

minskas med 6. Då kommendantskapet å Karlsborg föreslås till indrag­

ning, bör garnisonspastorsbeställningen därstädes lämpligen uppföras å

staten för det till Karlsborg förlagda Luftvärnsartilleriregementet. Eckle­

siastikstaten för armén kommer sålunda att bestå av 40 regementspastorer,

2 gamisonspastorer och 1 slottspastor.

Den militära själavården är för närvarande helt decentraliserad på trupp-

förbanden. Då någon för densamma gemensam målsman i fred icke före­

finnes, har ifrågasatts att förordna en av regementspastorerna att utan sär­

skild kostnad i fred utöva uppsikt över den andliga vården vid krigs­

makten. Något förslag i denna riktning anser jag mig dock icke böra fram­

ställa.

6. Polispersonalen.

Vid såväl Bodens som Karlsborgs fästning finnes särskild fästningspolis

anställd. Dess huvudsakliga åligganden äro att hindra främlingar och

andra obehöriga personer att erhålla kännedom om fästningsanläggningar

och försvarsanordningar samt att biträda den civila ordningsmakten vid

tillsynen över att utlänning icke i strid mot givna föreskrifter uppehåller

sig inom fästningarnas skyddsområden. Polispersonalen i Boden åligger

därjämte att i allt, som har samband med befästningarna och övriga för­

svarsanstalter i Boden, övervaka ordningen och säkerheten inom dess

skyddsområde ävensom att söka förhindra skadegörelse och åverkan å kro­

nans därinom befintliga egendom.

Nuvarande

organisation.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

Departements­

chefen.

Fästningspolisen utgöres enligt den för polispersonalen i Boden och

Karlsborg gemensamma staten av följande personal, nämligen:

i Boden:

å Karlsborg:

1 poliskommissarie,

1 överkonstapel och

5 överkonstaplar,

2 konstaplar.

18 konstaplar och

6 extra konstaplar.

Med avseende å tjänsteställningen är poliskommissarien underlöjtnants

vederlike samt de övriga sergeants vederlikar. Polispersonalen lyder under

vederbörande kommendant och står under närmaste befäl av vederbörande

kommendantsadj utant.

Beträffande den för Bodens fästning avsedda polispersonalen har för-

svarsrevisionen icke ifrågasatt någon förändring.

Enligt revisionens förslag skulle Karlsborg icke vidare bibehållas såsom

fästning, utan inskränkas till att vara en för armén i dess helhet avsedd

central förrådsplats ävensom förläggningsort för vissa truppförband. I den

mån förråd och verkstäder vore belägna inom den gamla

kärn fästningens

område, borde dessa kunna skyddas och bevakas av de därstädes förlagda

truppförbanden, men för bevakningen av utanför kärnfästningens område

belägna förråd och anstalter syntes allt fortfarande en särskild polisper­

sonal vara erforderlig. En sådan torde även alltjämt vara behövlig såsom

biträde åt den civila ordningsmakten vid upprätthållande av allmän ord­

ning och säkerhet. Revisionen ansåge därför, att en särskild polisper­

sonal för Karlsborg, även efter fästningens nedläggande som sådan, borde

finnas. Med hänsyn därtill att någon särskild bevakning av de hittills­

varande befästningsanläggningarna å Yaberget icke vidare erfordrades, kunde

dock den ena av de båda konstapelsbeställningarna indragas.

Mot vad revisionen i förevarande hänseende föreslagit har jag icke någon

erinran att framställa.

I. Sammandrag över föreslagna personalstater.

Till belysande av behovet av fast anställd aktiv personal m. fl. enligt

den av mig föreslagna organisationen har jag funnit mig böra upprätta

efterföljande »Sammandrag över föreslagna personalstater». Av detta sam­

mandrag framgår även motsvarande personalbehov enligt 1914 års här­

ordning samt försvarsrevisionens förslag.

SAMMANDRAG ÖVER FÖRESLAGNA PERSONAL­

STATER.

240

Klingl. Maj:ts proposition nr 20.

Sammandrag' över

Officerare.

Sekundofficerare

(underofficerare).

H

&

P

! «>

3

O

O

et-

3

W

U1

3

m

mase

k

u

n

d

o

ff

ic

er

ar

e.

Underbefäl.

sn

er

al

sp

er

so

n

er

.

|

ö

v

er

st

ar

.

CD

►2QD

et-

CD

s

3

P

3

CD

M

aj

o

re

r.

3

CD

R

rt-

et-

3

p:

03

p►4

CD

p

3et-

CD

►4

O

CD

SO?

3

►4

tf

P

^4

im

mao

ff

ic

er

ar

e.

jk

u

n

d

lö

jtn

an

te

r.

tf

a

►i

cd

<<

CD

tf

3

P

S

er

g

ea

n

te

r.

Fu

tf

pX

CO

rirer.

ro

tf

p

K

o

rp

ra

le

r

(K

o

n

st

ap

la

r)

.

V

icek

o

rp

ra

le

r

Högre staber m. m.

Föreslagen organisation.

Lantförsvarets kommandoexpe-

dition ................................................

i

—

—

—

_

__

_

Arméförvaltningen.........................

—

—

Generalitet.....................................

Arméfördelningsstaber, militär-

15 — — — —

—

i

—

—

—

—

—

—

—

befäl och inspektioner............

Kommendantskapet i Boden ...

Generalstaben jämte militär-

—

—

—

attachéer .......................................

Fältläkarkåren; garnisonssjuk-

—

i

5

16 34

—

—

—

—

—

—

—

husen i Stockholm och å

Karlsborg .....................................

— —

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

Summa personal 15 2

5 16 34

—

Revisionens förslag..................... 13 2

5

14 33

—

6

—

—

—

—

—

__

__

_

1914 års härordning ................ 15 2

4

13 34

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Undervisningsverk.

Föreslagen organisation............

— —

4

3 20

9

—

—

—

_

_

_

_

Revisionens förslag.....................

— —

4

1

22

8

—

—

—

_

_

_

_

1914 års härordning ................

— —

3

2

__

—

—

2

—

—

—

—

—

Infanteriet.

Föreslagen organisation............

-

26 26 58 307

770 1,18

26 251

512

7

735

793

796

Revisionens förslag.....................

—

20 21

44 260

646

991

—

216

426

64

604

649

649

1914 års härordning ................

—

27

28 84 424

925 1,

—

366

724 1,

92

812 1,232 1,256

Kavalleriet.

Föreslagen organisation............

—

6

3

3 37

99

1

6

31

55

31

124

14#

Revisionens förslag.....................

—

5

3

2 37

95

14

—

27

52

7

27

107

129

_

1914 års härordning ................ — 8

6

7

66

177

2

—

57

96

1

49

192

288

—

Artilleriet.

Föreslagen organisation.

Artilleristaben.................................

1

2

9

3

1

Fabriker och tyganstalter .......

— —

J)1 J)1 ä)5

—

Truppförband .................................. — 9

9 25 in

250

40

11

84

173

2-

135

249

359

—

Summa personal — 10 10 28 125

253

11

84

173

35

249

359

_

Revisionens förslag......................... — 8

9

24 97

212

35

—

61

132

19

00

191

267

_

1914 års härordning ................ — 8 17 26 156

255

46

—

132

267

3

150

307

370

—

’) Fälttygmästare. — s) Tygmästare 1. klass. — s) 3 styresmän, 2 tygmästare 2. klass.

2,71

2 ,

3,6

26

25

74

7

u

n

d

er

b

ef

äl

,

Kvnql. Majits proposition nr 20

241

Infila person a Inta tor.

Manskap

(u t o in

H e s t ii 1 1 n i n

s m ä n.

Vapnnlinnt-

verkarmanskap.

Hovslaga i*-

manskap.

H a n t. v e rk sm a n sk ap.

Sjukv å rdsm an skap.

21 21

46 102

1,043

13 23

73: 61 134

24 51

114 94 208

38 84

10

17 —

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. IT A höft. (Nr 20.) sist 23

16

242

Kung1. Ma,j:ts proposition nr ‘JO.

Officerare.

Sekundofficerare

(underofficerare).

Q

®

O:

<

w

p

►öet-

®

f

P

P

ce

P

B

B

p

w

®

P

0.

p'

P

CO

0

B

Underbefäl.

®-s

p

_

O

<

►i

CD

et-

®

g

£.

®

►1

et-

®

p

B

Pi

P

>-1®

ce

®

tf;

p

CD

®

w*

Furirer.

<-

•d

®>-t

?

et­

sa

C:

P

O

1-1®

^1

Ed

VI

et

er

3

O

O

p-

o

ds

O

®

C:

P

co

et-

vi

O

£

®

p

p

et

®

0

0L

©

M

te

/R„

o 7\

P o

O

®

7T

P

®

►i

®

p:

CD

et-

89

fiK

D

2.

K

ti

p

3

et

®

0

K

O

®ti

E

p"

Tf

p"

et- V

P ti

►O P,

p" ®

P i

®

P

J1

►1

®

3

CD

CD

®

Ingenjörtrupperna och

fortifikationen.

Föreslagen organisation.........

.. —

3

4

9 49

81

1

5

33

1

24

48

66

64

Revisionens förslag

.......................... .. —

3

4

8

49

88

15

—

36

7

1

27

51

72

71

1914

års härordning ...........

..

—

3

4

10

58

98

17

—

49

14

31

55

85

851

Trängtrupperna.

Föreslagen organisation......... ..

—

1

3

3 24

44

7

6

25

8

24

52

54

581

Revisionens förslag

........................... .. —

1

2

2 20

35

—

19

37

16

36

38

40

1914

års härordning

............. .. — 1

3

3 26

48

81

—

25

61

24

48

84

78

Intendenturtrupperna och

lntendenturkåren.

Föreslagen organisation......... .. —

2

5

9 73

14

1

10

6

11

2

14

13

—

—

Revisionens förslag

.................. .. — 2

5

7

64

10

—

61

1

7

14

13

—

—

1914

års härordning

............. .

—

3

5

8 88

12

11

—

79

1

10

15

—

—

Summa summarum personal:

Föreslagen organisation......... . 15 50 60 129 669 1,270 2,1

64 430

867 1,361

1,221 1,416

918

Revisionens förslag

.................. . 13 41

53; 1021582 1,094

1,

—

420

73

1,15

1,002 1,155

760

1914 års härordning ...........

. 15 52 70; 153 852 1,515 2,65

—

710 1,26

1.97

1,429 2,059 1,419

u

n

d

er

b

ef

äl

.

Kung!. Maj:1s proposition nr 20.

24;$

Manskap

u t, om m u s i k m a n s k a p).

Y

o

lo

n

tä

re

r.

S

u

m

mau

n

d

er

b

ef

äl

ochv

o

lo

n

tä

re

r.

B

o

Ställll

11

g k m ä n

!>•

Summa

beställ-

ningsmän.

Sjukvårdsmanskap.

Hovs lagar­

manskap.

1 ^.

!*^|

n

1^'

5*

5' g

$

: * 1

Z

II «

%

S

-t

TV

I

tf ii £

rf

^3 O

C

ö

te , ss

h

5

•

! ►© * i ■c

1 ^

3

E

1 v « '

3 ! • |l 50

®

! v"

g 1

DO

.* 1

Vapenhant-

verkarmanskap.

Hantverk sm ans k a

Furirer.

i— , te

S E

Ss P .

® ce |

ce »

ce

K

o

rp

ra

le

r

(K

o

n

st

ap

la

r)

.

V

icek

o

rp

ra

le

r.

g !

<K

1

ps

S

u

m

m

a.

:F

u

rirer2.k

la

ss

.

!V

icek

o

rp

ra

le

r.

K

o

rp

ra

le

r

(K

o

n

st

ap

la

r)

.

M

en

ig

a.

S

u

m

m

a-

V

icek

o

rp

ra

le

r.

K

o

rp

ra

le

r

(K

o

n

st

ap

lar.

S

2.k

la

ss

.

u

‘ u

p

1.k

la

ss

.

g i

<X> |

in’ I

? !

S

u

m

m

a.

o

5

■—

j

g

TC* j

S

u

m

m

a.

364

566

—I 4

5

(>

7

22

15

4 10

5 5

5

15

i !

5 11

18 15

40

89

80

56

136

382

603

-

4

5

6

7

22

— |

15 4 10

—

5 5

5 15

5 6

1511 36 73 68 52 120

440

696

—j 4

_

i

9

7

27

— j

2 5 5 12

—

5 5

6 16

6 10 32 41

—

89 126 18 144

86

274

__

__

J

6 6 — 12

__

_!___

—

-

—:

— j~

__1

—

12

—

12

60

190

—! __

— —

—

—

—

4 4

-

8

8

8

126

360

---1

----

— —

—

—

6, 6. — j 12

—

—

| _

;

'

!

l

"

12

12

27

—

27

I

--1

—

25

i

3,813

7,988

26 46

82 58 99

311

15

52 37 5öjil59

27

37 31

31126

5 24

41 15

61 146 496 246

742i

3,226

6,629 21 38

67 48 84 i 258 14

46 30, 50 140 22

3126 : 26105

5 14 3011 51

in

403211 614

6,736 12,299

2 85 ■ 107 65

no 1 369 30

80,39 89 238 28

34133 1 34129

6^ 20 57 41 ! 28 152 627:261 888

244

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 20,

Sammandrag över

Musikpersonal.

? 3

g. cCB

* 7?

'< »

O

h

GG

H P

B B |!

Underbefäl.

M I

t

-

so jjj

o

o c

a *-

Furirer.

Högre staber m. m.

Föreslagen organisation.

Lantförsvarets kommandoexpedition................

Arméförvaltningen ....................................................

Generalitetet .................................................................

Arméfördelningsstaber, militärbefäl och in­

spektioner ..................................................................

Kommendantskapet i Boden ...............................

Generalstaben jämte militärattachéer ............

Fältläkarkåren; garnisonssjukhusen i Stock­

holm och å Karlsborg .......................................

o |

2. 3

2

.

'er?

Summa personal

Revisionens förslag ..........................................

1914 drs härordning..........................................

Undervisningsverken.

Föreslagen organisation

Revisionens förslag......

1914 drs härordning ...

Infanteriet.

Föreslagen organisation ..............

Revisionens förslag ......................

1914 drs härordning......................

Kavalleriet.

Föreslagen organisation ..............

Revisionens förslag ......................

1914 drs härordning ..................

Artilleriet.

Föreslagen organisation.

Artilleristaben ......................

Fabriker och tyganstalter.

Truppförband...........................

Summa personal

Revisionens förslag ..........................................

1914 drs härordning..........................................

IngenjörtruppernalKöreste^ew

organisation

och

fortifikationen.

Trängtrupperna.

1 11

—

—

1 11

—

=

1 11

1 1i _

—

—

—

i

__5

_

6

3

2

2

2

9

9

18

—

l

___

5

-

6

_

.

__

3

2

___

0

1

*

1

1

9

9

18

—

25 100

125

50

50

25

so 175 125

300

2

21

65

86

21

42

44

8

115

70

185

—

28 274

302

—

108 108

no1 326 278

604

—

2 10

12

6

8

6

6

20

14

40

—

5 15

20

5

10

10

—

25

15

40

8 36

44;

12

18

12

42

36

78

—

3

15

18,

9

_

12

9

_j

_

9

39

—

21

—

60

—

3 15

18

9

12

9

9

39

21

_

8 21

29

8

15

16

39

23

62

—

9

52:

68

—

16

16

17

49

27:

76

—:

—

2

2

2

2

2

2

8

4

12

2

3!

5

5

5

10

— 1

20

10;

30

—

3

ii

14

—

3

7

X

17

10

27

—

—

6

(i

6

6

6

24

12

30

—

2

2:

4

4

4.

8

___1

16

8!

24

_

—

12:

_|

12

—

6

6

12!

24

12

36

31 138

—Il

169

70

SO

50

75

281

185

460

2:

38 i 106

144

43.

76;

88

8 215| 126

341

_1

48 392,

440:1

---1 145, 155 158; 458, 363,

821

ap

2

6

,

5,37

9,9

1

.

1,611

3,51

2,7

2,7

2.1

3,53

1,01

1.201

34

58

15

18

•I Revisionens förslag

\1914 drs härordning ..........

Föreslagen organisation......

Revisionens förslag..............

1914 drs härordning ..........

Intendenturtrupperna j

Föreslagen organisation

och

< Revisionens förslag......

lntendenturkaren.

[1914 drs härordning ...

Summa summarum personal:

Föreslagen organisation ..................................

Revisionens förslag ..........................................

1914 drs härordning..........................................

*) Civila tjänstemän i försvarsdepartementet och arméförvaltningen äro icke här medtagna; icke heller viss

konstaplar, 19 konstaplar, 6 extra konstaplar, Karlsborgs polispersonal är här medräknad. — 3) 1 professor, 1

2 departementsskrivare, 12 tyg- eller fabriksförvaltare 1. klass, 8 tygförvaltare 2. klass, 18 besiktningsrustmästare

7 fortmaskinister. — 6) 1 radioingenjör. 9 fortifikatiönskassörer, 1 departementsskrivare, 7 tygverkmästare och 24 tyg-

10,767

Kling!. Majits proposition nr JO.

245

tågna person a lstater

(forts..

C 1 v 1 1 m 1 1 1 t ä r

P e r S 0 n a 1.

Civil personal. ‘)

Arvoden

åt pen-

ep

slone-

F flit1 äk ark å ren.

Fältveterinärkåren.

Övriga personal.

w

2

rade

P

•1

E

x

p

ed

iti

o

n

s

v

ak

t.

B

G

eu

er

al

fä

ltl

äk

ar

e.

O:

<

cd

>i

ZT!

rf-

E

»

F

äl

tlä

k

ar

e.

R

eg

em

en

ts

lä

k

ar

e.

B

at

al

jo

n

sl

äk

ar

e.

B

at

al

jo

n

sl

äk

arev

id

fä

ltl

äk

ar

k

år

en

.

S

u

m

m

a.

Ö

v

er

fä

ltv

et

er

in

är

er

.

5

rf-

<

CD

O

►1

p*

►5’

<

d

R

eg

em

en

ts

v

et

er

i

­

n

är

er

.

B

at

al

jo

n

s

v

et

er

in

är

er

.

S

u

m

m

a.

<1

p

o

p,

p

rf-

<3

CD

»-<

•1

?

F

ö

rr

åd

sv

ak

tm

äs

ta

re

.

Ö

v

rig

a.

S

u

m

m

a

ö

vrigp

er

so

n

al

.

m

inaci

v

ilm

ili

tä

r

p

er

so

n

al

.

- 3

0 5

£ B

fn

rf-

1 09

T3 '

P

^

fn

er,

ST p

O

i

2 P

CD —

*1

fn

• O

B

fn

CD

CD

X

►B

CD

Bt

O

p

fn

<

P

X-

Ö v

rig

a.

B

o

CD

73

O

Of

fic

er

ar

e.

Sekundof

fic

er

ar

e

(und

er

of

fic

er

ar

e)

.

-

i

1

7

2

i

i

—

i

—

—

3

—

i

—

2 —

i

—

i

6

l

6

—

7

1

1

6

i

i

8

_

6

i

7

15

1

1

2

24

—

—

—

2

2

—

4

—

i

—

1

—

—

8;32

32

37

l

—

—

—

1

—

2

3

1

44

48

48

l

3

8) 2

6

5

-

2

i

i

C

7

4

44

63

1

6

2

i

Ilo —

i

32

as

106

2

2

10

2 16

15

31

i

i

4

7

4

44

61

1

4

2

i

8

—

i

32

33

102

2

2

10

2

16

12

25

i

i

6

6

7

44

65

1

6

2

2

11

—

i

33

34

no

3

O

O

10

2

18

—

—

___

___

_

___

1

__

1

—

___

___

1

1

—

__

—

—

2

1

—

3

—

4

3

9

—

—

—

—

1

—

1

—

—

—

1

1

—

—

—

—

2

1

—

2

—

3

3

9

—

—

—

—

1

—

1

—

—

1

1

—

—

—

—

2

1

2

2

—

5

—

—

___

_ _

24 24

_

48

—

___

___

___

___

26 26

1

53

101

24

—

—

—

24

1

105

—

—

___

19

19

—

38

—

—

—

—

—

21

21

—

42

80

19

—

—

—

19

20

62

—

—

—

26

26

—

52

—

—

—

—

—

28 28

—

56

108

26

—

—

—

26

—

—

_ _ _ _

(i

_

6

_ _

2

4

0

6

___

—

6

18

6

—

—

—

6

—

24

___

—

—

—

5

—

5

—

—

3

2

5

5

—

—

5

15

5

—

—

—

5

5

15

—

—

—

2

8

—

10 — —

4

10

14

10 —

10

34

8

8

1

_

1

1

1

5)118

118

118

—

—

—

—

—

1

14

—

—

-

7

6

—

13

—

—

5

6!

11

—

-

—

—

24

7

—

—

—

7

—

37

—

—

7

(i

—

13

—

5

6

11

_

—

118

118

142

7

1

—

8

2

52

_ _ _

6

5

-

11

___

4

5

9

—

—

118

118

138

5

—

1

—

6

8

41

—

_

—

7

6

13 -

—

5

7

12

—

—

116

116

141

6

—

1

7

—

—

_

_ _

1

1

_

2

_

___

2

2

5

5 6,42

52

56

1

1

—

2

2

12

___

__

_

___

1

1

—

—

—

3

3

5

5

41

51

55

2

1

3

5

7

—

—

—

2

1

_

3

—

—

—

2

2

5

5

49

59

64

3

-

1

—

4

—

_ _ _

e

(i

___

12

___

__

___

5

o

—

6

7 20

26

43

2

—

2

—

19

___

___

—

4

4

—

8

—

—

—

4

4

—

4

12

16 j 28

1

-

—

i

4

9

—

—

—

6

6

—

12

—

—

—

5

5

t

6

18

24

41

2

—

—

2

—

—

8,2

2 2

—

1

—

1

2

7

—

2

2

2

—I

-----

1

—

1

4

5

-

-

-

2

2|| 2

— | —

1

-

1

—

—

i

i

(i 45 48

44

145

1

6

!)

19

35 37 38 215

470

43

2

16

2 63

25 259

i

i

4

36 39

44

125

1

4

9

16

30 31

31

40

205

267

422

35

2

15 ! 2

54

61

173

i

i

6

49 55

44

1561 1

6

11

27 | 45 43

i 218

301

502

49|

5

151 2

71

—

—

vil personal i arvodesbefattningar vid undervisningsverk och truppförband m. fl. — *) 1 poliskommissarie, 6 över-

igsarkivarie. — 4) Verkmästare 2. klass vid Svea livgardes stridsvagnbataljon. — 5) 5 tyg- och fabriksingenjörer,

er tygverkmästare, 6 verkmästare 1. klass, 2 verkmästare 2. klass, 9 tyg- eller fabriksskrivare, 4 9 tyghantverkare,

antverkare. — 7) Hantverkare. — 8) Departementsskrivare.

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

För svar s-

revisionen.

Departements­

chefen.

J. Härens hästar och remonteringsväsende t.

1. Härens hästar.

Egna tjänstehästar.

Enligt 1915 års riksdagsbeslut angående liästhållningen för officerare

vid armén skola vissa officerare vara beridna å två hästar, andra åter

endast å en bäst. Såsom allmän regel gäller, att om officer är beriden

å två hästar, den ene skall vara egen tjänstehäst och den andre stam­

häst samt, om vederbörande är beriden endast å en häst, denne skall

vara stamliäst. Från denna regel göras dock vissa undantag.

I överensstämmelse härmed åligger det nedan angivna personal att hålla

en egen tjänstehäst, nämligen:

chefen för generalstaben, inspektörerna för infanteriet och militärlärover­

ken, de sex arméfördelningscheferna, generalfälttygmästaren och inspek­

tören för artilleriet, chefen för fortifikationen, inspektören för kavalle­

riet och inspektören för trängen.................................. tillhopa 13 hästar

samtliga officerare vid generalstaben................................ »

53

»

kommendanterna i Stockholm, Boden och Karlsborg ...

»

3

>

cheferna för krigshögskolan, krigsskolan och ridskolan

3

»

chefen för remonteringsstyrelsen ...................................... »

1

»

samtliga regementschefer vid infanteriet (militärbefäl­

havaren på Gotland inberäknad)................................... »

28

»

samtliga officerare vid kavalleriet utom fänrikar ........... »

243

»

samtliga regemente- och kårchefer vid artilleriet utom

chefen för Karlsborgs artillerikår ................................ »

9

»

fälttygmästare!) ............................................................................... »

1

»

eller tillhopa 354 hästar

Anskaffningen av egna tjänstehästar, vilka skola godkännas av vissa

myndigheter, åligger vederbörande officerare själva. Såsom ersättning härför

äga dessa åtnjuta ett årligt lönetillägg av 250 kronor. Staten anskaffar

och underhåller den för tjänstehästarna erforderliga munderingen samt till­

handahåller in natura stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård och sko­

ning för dylika hästar samt ombesörjer deras skötsel. Egen tjänstehäst

får icke av ägaren avyttras, med mindre vederbörande myndighet, som

har att godkänna densamma, lämnat sitt medgivande till försäljningen.

Förenämnda organisation är ännu icke helt genomförd.

Med avseende å de för närvarande gällande allmänna grunderna för

officerares beridenhet har revisionen icke föreslagit någon ändring. An­

talet egna tjänstehästar har av revisionen beräknats till inalles 224 hästar.

Icke heller jag har någon erinran att framställa mot de nu gällande

grunderna för officerarnas beridenhet. Antalet egna tjänstehästar torde

alltså böra beräknas sålunda:

Katigt. Maj-.ts proposition nr 20.

247

chefen för generalstaben, inspektören för infanteriet, inspektören för militär­

läroverken, de sex arméfördelningsclieferna, generalfälttygmästare!! och

inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, militärbefälhavaren

på Gotland, kommendanten i Boden, inspektören för kavalleriet och

inspektören för trängen ................................................... tillhopa 15 hästar

chefen för lantförsvarets kommandoexpedition ............ »

1

>

samtliga officerare vid generalstaben, utom militär­

attachéerna ..........................................................................

chefen för artilleristaben.......................................................

chefen för krigshögskolan ...................................................

chefen för krigsskolan och kadettofficeren ur kavalle­

riet vid samma skola .......................................................

chefen för ridskolan ävensom de fyra därstädes an­

ställda lärarna ....................................................................

samtliga regementschefer vid infanteriet.........................

samtliga kavalleriofficerare utom fänrikar ......................

samtliga regementschefer vid artilleriet ...... ..................

52

»

1

»

1

2

»

5

»

26

130

»

9

»

eller tillhopa 242 hästar

eller

(354

— 242 =)

112

egna tjänstehästar mindre än enligt nuvarande

härordning.

Stamhästar.

Enligt 1914 års härordning samt 1915 års riksdagsbeslut angående

hästhållningen för officerare vid armén skall vid armén efter genomförd

härordning finnas det antal stamhästar, som nedan angives.

För generalitetet och arméfördelningsstaberna äro avsedda:

1

häst för var och en av chefen för generalstaben, inspektörerna för in­

fanteriet och militärläroverken, de sex arméfördelningschefema, general-

fälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen

och inspektören för kavalleriet ...................................... tillhopa

12

hästar

1

häst för var och en av fjorton adjutanter, nämligen

en hos vardera av inspektörerna för infanteriet och

militärläroverken och två i varje arméfördelningsstab »

14

»

eu reservgrupp om 5 hästar för var och en av de sex

arméfördelningsstaberna, avsedda för därstädes tjänst­

görande fältläkare, fortifikationsofficer, fördelnings-

intendent och expeditionsintendent ävensom för till­

godoseende av tillfälligt behov av två hästar för

adjutanter i staben .............................................................

8

____ 30

»

eller tillhopa 56 hästar.

För generalstaben, vars officerare, enligt vad förut nämnts, äro beridna

på var sin egen tjänstehäst, är avsedd eu gemensam grupp av 41 stam­

hästar. Av dessa äro 17 ständigt fördelade på arméfördelnings- m. fl.

Nuvarande

organisatioyi.

248

staber för att göra där placerade generalstabsofficerare beridna å två hästar

Återstående 24 hästar tillhöra huvudstationen i Stockholm.

Vid artilleristaben skall finnas 1 stamhäst avsedd för chefen för staben.

För kommendantskapen äro avsedda 4 stamhästar, därav eu häst för

kommendanten i Boden och eu häst för var och eu av adjutanterna hos

kommendanterna i Stockholm, Karlsborg och Boden.

Vid und er visning sv er Ji en skola finnas

6

stamhästar, nämligen eu häst för

\ai och eu a\ cheferna för krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan,

ridskolan, infanteriskjutskolan och krigsskolan samt eu häst för adjutanten

vid krigsskolan.

\ad härefter arméns särskilda truppslag angår, skola vid infanteriet

finnas 28 stamhästar vid varje regemente. Härav avses eu häst för var

och eu av översten, överstelöjtnanten, de tre majorerna, regera eu tskvarter-

mästaren och fyra regementsadjutanter. Dessa It) hästar bilda den s. k.

stabsgruppen. A\ återstående 18 hästar, den s. k. konrpanichefsgruppen,

aro

12

hästar avsedda för kompanicheferna och

6

hästar för kulsprute-

kompaniet. Då infanteriet räknar 28 regementen, utgör stamhästantalet

vid infanteriet i dess helhet 784. därav 280 för stabsgruppen och 504

för kompanicliefsgruppen.

Vid kavalleriet skola enligt härordningen finnas:

vid vart och ett av de sex fördelningskavalleriregementena 651 stam­

hästar, därav 620 för truppen och 31 för officerare och vederlikar, näm­

ligen eu häst för varje officer utom fänrik, vilken skall hava två hästar,

samt en häst för vardera av regements- och bataljonsveterinärerna; alltså

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

(6

X 651 =) .................................................................... tillhopa 3,906 hästar

vid vartdera av Skånska husar- och dragonregemen­

tena 1,152 stamliästar, därav

1,100

för truppen

och 52 för officerare och vederlikar; alltså

(2 X 1,152 =) ................................................................. »

2,304

»

vid Norrbottens kavallerikår 13 stamhästar för offi­

cerarna och 240 för truppen; alltså ..................... »

253

»

eller tillhopa 6,463 hästar.

Vid artilleriet skola finnas följande antal stamhästar, nämligen:

vid vart och ett av Svea, Göta, Upplands och

Smålands artilleriregementen 446 hästar, därav

1

för chefen, 5 för regementsofficerarna och 440 för

batterierna; alltså (4 x 446 =)................................... tillhopa 1,784 hästar

vid Wendes artilleriregemente

1

häst för chefen,

6

för regementsofficerarna och 536 för batterierna;

alltså................................................................ ................... »

543

vid Norrlands artilleriregemente

1

häst för chefen,

5 för regementsofficerarna och 480 för batterierna;

alltså

486

Kuni/l. Maj tis proposition nr 'JO.

•241)

vid Gotlands artillerikår 1 häst för cliefen och 85

för batterierna; alltså .................................................... tillhopa

vid Bodens artilleriregemente 4 hästar för överste­

löjtnanter och majorer,

6

för fortbefälliavare och

(it) för kompanierna; alltså..........................................

vid Positionsartilleriregementet

1

häst för chefen,

3

för regementsofficerarna och 180 för batterierna;

alltså....................................................................................

vid Karlsborgs artillerikår 1 häst för chefen och Öl

för kompanierna; alltså ................................................ *

eller tillhopa

8

6

hästar

70

184

62 »

3,215 hästar.

Vid fortifikationen och ingenjörtrupperna skola finnas sammanlagt 231

stamhästar. Av dessa äro avsedda:

1 häst för var och eu av fortifikationens 17 rege­

mentsofficerare samt 19 hästar för sådan stabs-

personal av kaptens grad, som anses böra göras

beriden; alltså ................................................................. tillhopa

för Svea ingenjörkår ......................................................... .

» Göta »

.......................................................... *

» Fälttelegrafkåren ..........................................................

» Bodens ingenjörkår.......................................................

» Norrlands ingenjörkår ................................................

2

eller tillhopa 231 hästar.

36 hästar

40

»

40

»

60 »

15

»

40

»

Slutligen skola vid trängen finnas sammanlagt 331 stamhästar, därav

1 häst för inspektören för trängen och 55 hästar för var och en av de

sex trängkårerna.

Eu sammanfattning av vad sålunda anförts giver vid handen, att vid

armén skall efter genomförd härordning finnas följande antal stamhästar,

nämligen:

vid generalitetet, generalstaben in. fl. staber:

generalitetet och arméfördelningsstaber......... ..... 56

generalstaben .......................................................

41

artilleristaben ....................................................... .....

1

kommendantskapen ............................................. .....

4

undervisningsverken............................................. •

® tillhopa

108 hästar

vid infanteriet .......................................................

»

784

» kavalleriet.......................................................

»

6,463

»

» artilleriet.........................................................

»

3,215

» fortifikationen och ingenjörtrupperna....

»

231

» trängen............................................................ ............. »

331

eller tillhopa 11,132 hästar.

Organisationen är ännu icke helt genomförd.

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

Behovet av stamhästar vid generalitetet, arméfördelning sstaber. general­

staben m. in. har av revisionen beräknats sålunda:

vid lantförsvarets kommandoexpedition.............................................

1

häst

» generalitetet, arméfördelningsstaberna och tränginspektionen

45

hästar

»

generalstaben ...................................................................................

3

g

»

»

artilleristaben...................................................................................

15

»

» kommendanskapet i Boden ..........................................................

1

»

för

fälttjgmästaren ...............................................................................

1

»

vid undervisningsverken ......................................................................

11

»

Summa 110 hästar.

Vid infanteriet har revisionen beräknat antalet stamhästar vid normal­

regementet enligt nedanstående tabell.

Stabs-

Kompani­

chefs-

gruppen.

gruppen.!

Regementschef och 3 regementsofficerare....................................

4

Regementskvartermästare och 3 regementsadjutanter

4

Signalofficer............

1

Kompanichefer ...................................................

_

Kulsprutekompaniet ..........

—

6

Tillhopa

8

14

För vissa regementen hava smärre avvikelser gjorts. För studentkom­

panier hava beräknats 30 och för volontärskolorna 10 stamhästar.

Det av revisionen beräknade sammanlagda antalet stamhästar vid infan­

teriet är 512, varav 343 tillhörande kompanichefsgruppen.

Vid kavalleriet har revisionen avsett 130 stamhästar för varje skvadron,

och har sammanlagda antalet stamhästar således beräknats till 2,860.

Vid artilleriet har revisionen ansett sig böra räkna med 50 hästar för varje

batteri vid fördelningsartilleriregementena. I övrigt har revisionen beräknat

för Gotlands artillerikår 95, för Bodens artilleriregemente 70, för Stock­

holms artilleriregemente 96, för Smålands artilleriregemente 232 samt för

Norrbottens artillerikår 80 hästar. Sammanlagda antalet stamhästar vid

artilleriet skulle alltså utgöra

1

,

773

.

Vid fortifikationen och ingenjörtrupperna har revisionen beräknat för

Svea ingenjörkår 59, för Göta ingenjörkår 50. för Fälttelegrafkåren 50,

för Bodens ingenjörkår 23 och för Norrlands ingenjörkår 36 hästar eller

alltså sammanlagt 218 hästar.

Vid trängtrupperna uppgår det av revisionen beräknade antalet stam-

hästar för de fyra kårerna till sammanlagt 180.

Vad intendenturtrupjperna beträffar, har revisionen föreslagit, att 1 häst

skulle beräknas för var och eu av cheferna för de fyra intendentur-

kompauierna.

Kanyl. Majts proposition nr 'JO.

251

Vid flygtrupperna har revisionen beräknat ett stamhästantal av

8

.

Det av revisionen för samtliga truppslag in. in. beräknade antalet stam-

hästar uppgår således till 5,Odö.

Chefen för generalstaben har ansett stamliästantalet böra i stort sett

chefen foi

beräknas enligt samma grunder, som försvarare visionen tillämpat, dock med

nedan angivna avvikelser.

Vad lantfarsvarets kommandoexpedition, generaliietet, generalstaben tn. fl.

staber samt undervisningsverken beträffade, borde dels upptagas

2

stamhästar

för kommendantskapet i Boden, eu för vardera adjutanten, dels ock räknas

med 2 stamhästar för militärbefälet på Gotland, eu för vardera adjutanten.

Vad infanteriet vidkomme, vore det önskvärt, att vid varje regemente

signalofficeren och chefen för kulsprutekompaniet bleve beridna ä hästar,

tillhörande stabsgrnppeu; av kostnadsskäl syntes emellertid dessa krav ej

kunna tillgodoses. Den enda förändring, som ifrågasattes, bestode däri.

att antalet stamhästar vid Gotlands infanteriregemente beräknades till samma

antal som vid normalregementet med tillägg av

1

häst för ytterligare en

kompanichef.

Vad kavalleriet beträffade, borde av kostnadsskäl en minskning av an­

talet stamhästar ske, så att varje fördelningskavalleriregemente erliölle 500

stamhästar i stället för av revisionen föreslagna 520 (Norrlands dragonregemente

630 i stället för av revisionen föreslagna 650). Angivna antal stamhästar

vore emellertid i fredstid behövligt endast under repetitionsövningarna, då

dels personalstyrkan vore störst och dels vissa staber och trängformationer

vore organiserade. Under övriga tider av aret vore hästbehovet avsevärt

mindre, och hästvården vore under sistnämnda tider mycket betungande

och inkräktande på personalens egentliga utbildningstid. Det vore därför

önskvärt att under tiden mellan repetitionsövningarna nedbringa antalet

hästar vid kavalleriets truppförband till det för utbildningsarbetet behövliga

antalet, vilket ansåges kunna beräknas till omkring

1

00

hästar vid beriden

skvadron och 90 hästar vid fjärde skvadronen. I stort sett syntes tvenne

utvägar finnas för nående av detta önskemål, nämligen antingen att under

denna tid uppställa ett visst antal av kavalleriets stamliästar vid andra

truppslag, vissa undervisningsverk m. in. för att fylla dessas behov av

hästar eller att utackordera ett visst antal stamhästar.

Vid såväl artilleriet som ingenjörtrupperna och trängen förefunnes ett ej

obetydligt behov av ridhästar under tiden mellan repetitionsövningarna.

I stort sett kunde utackordering av stamhästar ske på tvenne olika sätt,

nämligen antingen av stamhästar, vilka redan som remonter tillhört armén

och vilka således erhållit fullständig dressyr, eller också av under eu

senare tidpunkt inköpta hästar, vilka icke såsom remonter varit i kro­

nans ägo.

Vad den förra metoden beträffade, hade den i vissa fall varit använd

vid kavalleriet, då det visat sig nödvändigt att minska liästvårdsarbetet.

Metoden ansåges emellertid lida av ilen svagheten, att risk förefunnes

252

för att de väl ridna, med största omsorg vårdade stamhästarna under ut-

ackorderingstiden bleve mer eller mindre förstörda, och syntes metoden i

allmänhet böra tillämpas med försiktighet.

Utackordering av hästar enligt den senare metoden hade redan till-

lämpats vid vissa truppslag. Systemet hade visserligen endast blivit an­

vänt för att fylla ett behov av draghästar, men det syntes icke uteslutet,

att ett mindre antal ridhästar, avsedda för mindre krävande platser vid

kavalleriets trängformationer och dylikt, skulle kunna anskaffas på liknande

sätt, d. v. s. genom att inköpa ett antal hästar, vilka, utan att undergå

remontutbildning, användes för viss tjänst under repetitionsövningarna,

men under övriga tider av året vore utlämnade till enskilda. Givetvis

skulle frågan ställa sig betydligt lättare i hästrika provinser. Så syntes

man t. ex. i Skåne med fördel kunna tillämpa ifrågavarande metod. I

andra trakter återigen bleve det svårt att erhålla lämpliga ridhästar, i

Norrland sannolikt omöjligt. Emellertid syntes det liimpligt att pröva

systemet för att erhålla en säker uppfattning, huruvida det lämpade sig

för kavalleriet eller icke. Förutom att utackorderingen kunde ordnas på

ett tillfredsställande sätt, medförde ett sådant system även icke obetydliga

besparingar genom att en »ackordhäst» representerade mindre kostnader

än en ■vanlig stamhäst, varjämte den med mycket arbete förenade remont-

dressyren bortfölle för »ackordhästen».

Vare sig det ena eller andra sättet komme till användning, borde ett i

nedanstående tabell angivet antal hästar kunna utackorderas mellan repeti­

tionsövningarna .

Kumjl. Maj;ts proposition nr 20.

Regemente

Livgardet till häst..................

Livregementets dragoner.....

Livregementets husarer ....

I Smålands .husarregemente ..

Skånska husarregementet .

I Norrlands dragonregemente

Skånska kavalleribrigaden

Enligt tidigare härordningar hade det, fortsätter chefen för generalstaben,

förekommit, att mellan regementsövningarna ett antal hästar uppställts

i depå.

Vi 18J2 hade beräknats, att vid Skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente endast en del av stamhästarna vore i

ständig tjänstgöring, under det att av Övriga hästar mellan repetitionsöv­

ningarna halva antalet vore uppställt i depåer och andra hälften utackor­

derad till enskilda personer. Förstnämnda anordning, vilken föranledde

till högre utgifter än utackordering, hade beräknats vara av fördel i fråga

om hästarnas ändamålsenliga skötsel samt därav följande större tjäiistbarliet.

.Stam-

hästar.

Därav

ackord­

hästar.

500

35

500

35

500

35

500

20

500

50

030

---- ;

840

120

Kung!. Maj:tu proposition nr 20.

Enligt 1901 års härordning skulle under större delen av året ett visst

antal hästar beräknat vid varje sqvadron till 24 — - komma att icke

hållas uti tjänstgöring. Eu viktig fråga hade varit, huru dessa hästar

skulle omhändertagas, om de borde uppställas i depå vid regementet eller

i dess omedelbara närhet med eu till 80 % förminskad ration eller om de

borde utackorderas. Av dessa båda utvägar hade uppställandet i depå

ansetts vara att föredraga ur militär synpunkt, emedan befälet därigenom

bleve i tillfälle att bestämma hästarnas arbete och sysselsättning samt att

dagligen övervaka deras skötsel och vård. Med tillämpning av depåsystemet

bleve de årliga underhållskostnaderna i och för sig drygare än med till-

liimpning av utackorderingssystemet. Men å andra sidan kunde avsevärd

besparing göras å remonteringsanslaget därigenom, att kavallerihästarna

genom den bättre omvårdnad, som de erhölle uti depåerna, komme att

längre stanna i tjänst samt följaktligen eu minskad omsättning av desamma

vore att förvänta. För vissa regementen kunde utackorderingssystemet

knappast förordas. På grund härav hade man funnit sig böra utgå ifrån

att kavalleriets icke uti ordinarie tjänstgöring mellan de årliga repetitions-

(regements-) övningarna varande hästar uppställdes i depå vid vederbörliga

regementen. Möjligheten att vid de i Skåne förlagda kavalleriregementena

tillämpa utackorderingssystemet funnes alltid kvar och kunde således i

händelse av behov tagas i anspråk.

Uti 1914 års härordning hade denna fråga icke särskilt berörts.

Depåsystemet komme emellertid, framhåller chefen för generalstaben, huru

det än ordnades, att medföra avsevärt högre kostnader än utackorderings­

systemet. En avsevärd minskning i arbetet med hästvården kunde endast

vinnas genom att eftersätta hästarnas vård. Även om den för depåhästarnas

vård avsedda personalen inskränktes till den minsta möjliga, komme depå-

tjänsten i alla fall att inkräkta på utbildningsarbetet. Depåsystemet syntes

därför vid en organisation, där man i särskilt hög grad måste taga hänsyn

till kostnaderna, endast böra komma till användning, för den händelse

utackorderingen skulle visa sig inverka särskilt ogynnsamt på hästmaterialet.

Vad beträffade artilleriet, vore det av försvarsrevisionen beräknade

antalet stamhästar vid fördelningsartilleriregementena såväl med hänsyn

till eu ökad värnpliktskontingent för utbildningen otillräckligt som ock ur

mobiliseringssynpunkt otillfredsställande. Emellertid kunde för utbild­

ningen ett visst antal stamhästar ur kavalleriet under tiden mellan repe-

titionsövningarna disponeras vid nämnda artilleriregementen, och mötte i

övrigt ur kostnadssynpunkt hinder att överskrida det av revisionen före­

slagna antalet stamhästar.

Stamhästantalet vid Gotlands artillerikår borde beräknas till 95. A ad Norr­

lands artillerikår beträffade, beräknades stamhästantalet till

100

, då näm­

ligen kårens båda batterier förutsattes erhålla större manskapsstyrka än

enligt revisionens förslag.

253

Kunf/l. Maj ds proposition nr 20.

Departements­

chefen.

Yad beträffade de artilleriregementen, som vore avsedda att motoriseras,

vore att märka, att, även om dessa regementen icke vore i behov av

stamhästar, likväl de vid dem placerade officerarna borde bibehålla sin

färdighet i ridning för att kunna transporteras till hästanspända artilleri-

truppförband. De stamhästar, som med hänsyn härtill borde finnas vid

de motoriserade regementena utom under repetitionsövningarna, kunde

ställas till förfogande ur kavalleriet.

Beträffande fortifikationen och ingenjörtrupperna syntes det (enligt nu­

varande organisation) beräknade stamhästantalet vara vill lågt, oaktat år­

ligen stamhästar från kavalleriet i stor utsträckning disponerats. Av

kostnadshänsyn syntes emellertid stamhästantalet icke böra ökas. För att

tillgodose behovet av ridhästar för utbildningen under tiden mellan repeti­

tionsövningarna borde stamhästar ur kavalleriet, i större omfattning än vad

nu vore fallet, beordras till de olika kårerna.

Beträffande trängtrupperna vore det av revisionen föreslagna antalet

stamhästar med hänsyn till ridutbilduingen väl lågt. Med hänsyn till

kostnaderna syntes dock nämnda antal stamhästar böra bibehållas och

behovet av hästar vid de olika trängkårerna tillgodoses därigenom, att

från kavalleriet ett antal stamhästar ställdes till förfogande under tiden

från slutet av oktober till början av augusti.

Yad slutligen intendenturtrupperna vidkomme, borde, såsom ock revisionen

föreslagit, 4 stamhästar förefinnas därstädes.

Beträffande antalet stamhästar anser jag mig böra i stort sett följa de

av försvarsrevisionen tillämpade beräkningsgrunderna. Yissa av chefens

för generalstaben yttrande betingade ändringar torde dock böra vidtagas.

Stamhästantalet synes böra beräknas sålunda:

För chefen för lånt för svarets kommandoexpedition bör avses 1 häst.

För generalitetet, arméfördelningsstaherna och tränginspéktionen avses:

1

häst för var och en av eliefen för generalstaben, inspektören för in­

fanteriet, inspektören för militärläroverken, de sex arméfördelningscliefema,

generalfälttygmästare!! och inspektören för artilleriet, chefen för fortifika­

tionen, militärbefälhavaren på Gotland, kommendanten i Boden, inspektören

254

för kavalleriet och inspektören för trängen...................... tillhopa 15 hästar

1

häst för var och eu av sexton adjutanter, näm­

ligen två hos inspektören för infanteriet, två i varje armé-

fördelningsstab samt två i tränginspéktionen........ »

16

»

1

häst för var och en av de sex fältveterinärerna ...

»

6

»

en reservgrupp om 4 hästar vid var och eu av de

sex arméfördelningsstaherna......................................... »

24

»

eller tillhopa 61 hästar.

För generalstaben bör avses eu gemensam grupp av 39 stamhästar,

nämligen 17 för stabscheferna vid infanteriinspektionen, militärläroverks-

inspektionen, kavalleriinspektionen, de sex arméfördelningsstaherna, kommen-

Kung!,. Maj:tx proposition nr 20.

dantskapet i Boden och militärbefälet på Gotland samt generalstabsoffice-

narna vid de sex arméfördelningsstaberna ävensom

22

hästar för liuvud-

stationens officerare.

För artilleristaben bör beräknas 1 häst för chefen och 1 häst för var

och en av de fjorton artilleristabsofficerarna eller tillhopa 15 hästar.

För kommendant skåpet i Boden böra beräknas 2 hästar för de båda

adjutanterna.

För militärbefälet på (rofland böra beräknas 2 .hästar för de båda

adjutanterna.

För fälttyg mästaren bör avses 1 häst.

För undervisningsverken bör beräknas 1 häst för var och en av chefen

för krigshögskolan, chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, chefen och

de fyra lärarna vid ridskolan, chefen för infanteriskjutskolan, chefen för

krigsskolan, adjutanten vid krigsskolan och kadettofficeren ur kavalleriet

vid sistnämnda skola, alltså tillhopa

11

stamhästar.

Vad infanteriet beträffar, synes antalet stamliästar böra beräknas, på

sätt nedanstående tabell utvisar.

2f>f>

Stabs-

gruppen.

Kompani-

chefs-

gruppen.

Livregementets grenadjärer

:

Begementschef och 3 regementsofficerare .......................................................

Regementskvartermästare och 3 regementsadj utanför ...................... .—

Signalofficer................................................................................... .................................

Tf* ||

1

7

Kulsprutekompaniet .....................................................................................................

—

6

Tillhopa

8

14

19 regementen lika med Livregementets grenadjärer .....................

152

266

Svea livgarde:

Samma antal hästar som vid Livregementets grenadjärer samt där­

utöver hästar för ytterligare X regementsofficer, 1 regementsadj ti­

tan t och 4 kompanichefer ....................................................................................

10

18

Göta livgarde

= Svea livgarde ..................................................................

10

18

Norrbottens regemente

— Svea livgarde ................................................

10

18

Kronobergs regemente:

Samma antal hästar som vid Livregementets grenadjärer samt där­

utöver hästar för ytterligare 1 regementsofficer, 1 regementsadju­

tant och 2 kompanichefer ....................................................................................

10

16

Norra skånska Infanteriregementet

= Kronobergs regemente ...

10

16

Gotlands Infanteriregemente

:

Samma antal hästar som vid Livregementets grenadjärer samt där­

utöver häst för ytterligare 1 kompanichef .................................................

8

15

Studentkompanierna

(officers- och reservofficersaspiranter) .........

—

36

Volontärskolorna

..................................................................................................

—

13

Summa

218

430

648

Vid infanteriet komma således att finnas (i48 stamhästar eller (784—

(548 =) 136 hästar mindre än enligt nuvarande organisation.

256

Kung!. Maj:ts proposition nr 20.

Ehuru starka betänkligheter med hänsyn till mobiliseringsbehovet kunna

resas mot eu minskning av stamhästantalet vid kavalleriet, synes det dock

av kostnadsskäl vara nödvändigt att, i överensstämmelse med vad chefen

för generalstaben föreslagit, nedbringa det av revisionen beräknade antalet

till de av honom angivna siffror. Chefens för generalstaben förslag be­

träffande disponerande under tiden mellan repetitionsövningarna av stam­

hästar ur kavalleriet vid andra truppslag m. m. anser jag mig ock böra

biträda.

Det antal hästar, som sålunda årligen bör lämnas från kavalleriet, synes

icke lämpligen böra fastställas en gång för alla, utan torde antalet och

fördelningen av dessa hästar böra årligen bestämmas. Vad vidkommer

inackordering av stamhästar, synes även chefens för generalstaben förslag

böra följas. Skulle emellertid utackorderingssystemet visa sig ofördelaktigt

för hästmaterielen eller överhuvudtaget icke vara möjligt att tillämpa,

synes metoden att under tiden mellan repetitionsövningarna uppställa

övertaliga stamhästar i depåer, ordnade regemente- eller skvadronsvis,

böra tillgripas.

I överensstämmelse med vad ovan är anfört, bör stamhästantalet vid

kavalleriet beräknas enligt nedanstående tabell:

Regemente.

Livgardet till häst.....................

Livregementets dragoner.......

Livregementets husarer .......

Smålands husarregemente ...

Skånska kavalleriregementet

Norrlands dragonregemente

Antal

,mhästar.

Därav

ackord-

hästar.

500

85

500

35

500

35

500

20

500

50

630

—

tillhopa 3,130

175

eller (6,463 — 3,130 =) 3,333 hästar mindre än enligt nuvarande orga­

nisation.

Vad beträffar artilleriet, torde ett visst antal stamhästar ur kavalleriet

årligen böra under tiden mellan repetitionsövningarna beordras till för-

delningsartilleriregementena. Med hänsyn härtill synes antalet stamhästar

vid varje fördelningsartilleriregemente kunna nedbringas från av revisio­

nen beräknade 50 till 47 per batteri eller tillhopa för varje regemente

(7 X 47 =) 329 hästar.

Stamhästantalet vid Gotlands artillerikår bör i enlighet med revisionens

förslag beräknas till 95.

Då ett antal stamhästar under tiden mellan repetitionsövningarna torde

kunna beordras ur Norrlands dragonregemente till Norrbottens artillerikår,

synes antalet stamhästar vid denna kår, i enlighet med vad försvarsrevi-

sionen föreslagit, kunna begränsas till 80.

Kung}. Maj:ts proposition nr 20.

257

Till de motoriserade artilleriregementena — Bodens artilleriregemente,

Arméartilleriregementet och Luftvärnsartilleriregementet — bör för vid­

makthållande av officerarnas ridkunnighet under tiden mellan repetitions-

övningarna beordras stamhästar ur kavalleriet i viss utsträckning. För

dessa regementen behöva alltså inga stamliästar beräknas.

Antalet stamliästar vid artilleriet (utom särskilt ur kavalleriet beordrade

stamhästar) skulle således bliva (G X 329 + 95 + 80 =) 2,149 eller

(3,215 — 2,149 =) 1,066 hästar mindre än enligt nuvarande organisation.

Vad angår fortifikationen och ingenjörtrupperna, synes chefens för ge­

neralstaben förslag böra följas. Behovet av ridhästar för utbildningen

skulle således till en viss grad kunna fyllas genom årligen under tiden

mellan repetitionsövningarna till nämnda trupper beordrade stamliästar ur

kavalleriet.

Stamhästantalet beräknas till (förutom särskilt ur kavalleriet beordrade

stamhästar):

vid Svea ingenjörkår ........................ ............. 66 hästar

» Göta

»

......................... ............. 40

» Fälttelegrafregementet ............... ............ 55

»

» Bodens ingenjörkår...................... ............ 29

»

i> Norrlands

>

...................... ............ 31

»

tillhopa 221 hästar

eller (231 — 221 =) 10 hästar mindre än enligt nuvarande organisation.

Beträffande trängtrupperna torde behovet av ridhästar under tiden

mellan repetitionsövningarna till en viss grad kunna fyllas genom att för

detta ändamål ur kavalleriet beordra ett antal stamhästar.

Antalet stamhästar vid trängtrupperna (förutom särskilt ur kavalleriet

beordrade stamhästar) bör beräknas sålunda:

vid var och en av fyra trängkårer, organiserade å ett

träng- och ett sjukvårdskompani, 44 hästar eller tillsammans

4 X 44 = .................................................................................................. 1 7 6 hästar,

vid var och en av två trängkårer, organiserade å ett träng-,

ett bil- och ett sjukvårdskompani, 46 hästar eller samman­

lagt 2 X 46 = ........................................................................................ 92

tillhopa 268 hästar

eller (331 — 268 =) 63 hästar mindre än enligt nuvarande organisation.

Vid intendenturtrupperna böra i enlighet med försvarsrevisionens för­

slag finnas 4 stamhästar, en för vardera av cheferna för de fyra intenden-

turkompanierna.

En sammanfattning av vad ovan anförts giver vid handen, att nedan­

stående antal stamhästar bör finnas:

Vid lantförsvarets kommandoexpedition, generalitetet, generalstaben in. fl.

staber och undervisningsverken:

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

17

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Infanteriet.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

lantförsvarets kommandoexpedition.............................

generalitetet, arméfördelningsstaberna och träng-

inspektionen ...............................................

generalstaben ........................... :.....................

artilleristaben ..................................................

kommendantskapet i Boden........................

militärbefälet på Gotland ...........................

fälttygmästare»..................................................

undervisningsverken........................................

vid infanteriet.................................................

» kavalleriet .................................................

» artilleriet.....................................................

» fortifikationen och ingenjörtrupperna

» trängtrupperna ........................................

» intendenturtrupperna.............................

eller (11,132 — 6,552 =)

ordning.

4,580 hästar mindre

Lejda hästar.

61

39

15

2

2

1

11 tillhopa 132 hästar

................ 648

»

................. 3,130

»

................. 2,149

»

................................... 221

»

................. 268 »

................. 4

»

tillhopa 6,552 hästar

än enligt 1914 års här-

Det för truppförbanden avsedda antalet stamhästar är icke under alla

perioder av året tillräckligt för övningarnas bedrivande, utan måste tidvis

förstärkas med lejda eller på annat sätt anskaffade hästar. Enligt gällande

organisation är hästi ej ning avsedd att förekomma vid samtliga truppslag.

Vid infanteriet sker hästlejning för kulspruteformationerna. Enligt vad

förut nämnts, disponerar varje kulsprutekompani över 6 stamhästar. Uti

härordningen har emellertid beräknats, att därutöver erfordras under senare

delen av rekrytskolan och början av repetitionsövningarna 3 samt under

återstoden av nämnda övningar ytterligare 23 lejda hästar. I enlighet

härmed har för varje infanteriregemente beräknats följande antal häst-

lej ningsdagar, nämligen:

3 hästar i 120 dagar = 360 lej ningsdagar

23 »

»

23

»

= 529

eller tillhopa 889 lej ningsdagar.

För de 28 infanteriregementena uppgår alltså det beräknade antalet

hästlejningsdagar till (28 X 889 =) 24,892.

Försvar srevisionen har funnit hästlejning vid infanteriet fortfarande såsom

hittills erforderlig för kulsprutekompanierna under såväl första tjänst­

göringen som repetitionsövningarna. Därutöver tillkomme hästlejning för

de granatkastar- och pionjärformationer m. m., som enligt revisionens

förslag skulle organiseras vid de särskilda regementena. Slutligen måste,

med hänsyn därtill att stamhästar beräknats endast för 7 (vid Gotlands

infanteriregemente 8) kompanichefer, ridhästar lejas för cheferna för de

ytterligare kompanier, som organiserades under repetitionsövningarna.

Vid beräkningen av antalet liästlejningsdagar både hänsyn hittills icke

tagits till att eu hel del hästar under lejningstiden drabbades av bälta,

sjukdomar o. s. v. Eu följd härav vore, att övningarna icke alltid kunde

bedrivas i den omfattning, som avsåges. För undvikande av härmed för­

enade olägenheter syntes det vara nödvändigt att vid såväl infanteriet som

övriga truppslag räkna med en viss reserv liästlejningsdagar. Med ledning

av härutinnan inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse upprättad statistik

syntes denna reserv böra bestämmas till 10 % av det i övrigt beräknade

antalet liästlejningsdagar.

Med ovan angivna utgångspunkter hade revisionen beräknat, att behovet

av hästlejning vid ett fastlandsinfanteriregemente i medeltal komme att

utgöra vad nedanstående tabell utvisar.

Kung!. Majits proposition nr 20.

259

Övningsperioder.

Antal

hästar. ! dagar.

Summa j

hästlejnings-]

dagar.

Sommarrekrytskola (del därav, som icke till tiden samman-

faller med repetitionsövning) ..............

6

40

240

Vint err ekryts kol a............................................................................

6 10

60

Repetitionsövning .................................... ..............................

33

20

660

960

10 % reserv

96

Summa

1,056

För Gotlands infanteriregemente beräknade revisionen antalet hästlejnings-

dagar till 968 samt för studentkompanierna till 2,000.

Behovet av hästlejning vid ett normalinfanteriregemente enligt den nu

föreslagna organisationen har jag ansett böra beräknas, på sätt nedan­

stående tabell utvisar.

■

Övningsperioder.

Antal*)

hästar.

dagar.

Summa

hästlejnings-

dagar.

Sommarrekrytskola .... ............................................

6

50

300

Repetitionsövning ......................................................

38

20

760

1,060

10 % reserv, omkring

100

Summ a

1,160 3)

9 Det angivna antalet hästar och dagar utgör ett medeltal av det beräknade behovet. I

praktiken kommer givetvis med hänsyn till rådande utbildningsförliållanden m. m. uppdelningen

av hästlejningsdagarna på hästar och dagar att förete avvikelser såväl de olika regementena

emellan som för ett och samma regemente under olika år.

2) Därest under första tjänstgöringen viss utbildning icke äger rum regementsvis, utan i

stället ordnas mer eller mindre centraliserad (jfr sid. 162), erhålles den för sådan utbildning er­

forderliga hästlejningen genom att i motsvarande mån minska hästlejningeu vid regementena.

Departements­

chefen.

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kavalleriet.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

Chefen för

generalstaben

I huvudsak hava härvid tillämpats samma beräkningsgrunder som uti

försvarsrevisionens förslag. De avvikelser, som förekomma, äro en följd

därav, att å ena sidan någon särskild vinterrekrytskola, i den omfattning

revisionen föreslagit, icke nu ifrågasättes samt å andra sidan räknas med

en betydande ökning av den till linjetjänst uttagna värnpliktskontingenten.

Hästlejningsbehovet kommer att under repetitionsövningstiden minskas

vid Svea livgarde, Göta livgarde, Kronobergs regemente och Norra skånska

infanteriregementet med två hästar för kompanichefer samt vid Gotlands

infanteriregemente med en häst för kompanichef. I övrigt gälla för samt­

liga regementen ovan angivna beräkningsgrunder.

Slutligen har behovet av hästlejning för studentkompanierna ansetts

kunna begränsas till 1,500 hästlejningsdagar, erforderlig reserv däri in­

beräknad.

För infanteriet i dess helhet erfordras alltså följande antal hästlejnings­

dagar, nämligen:

för 21 normalregementen (21 X 1,160=) .................. 24,360 lejningsdagar

»

4 regementen (Svea livgarde m. fl.) (4 X 1,120 =)

4,480

>.

»

Gotlands infanteriregemente..................................... 1,140

»

»

studentkompanierna...................................................... 1,500

»

tillhopa 31,480 lejningsdagar

eller (31,480 — 24,892=) 6,588 lejningsdagar mer än enligt nuvarande

organisation.

Enligt nuvarande härorganisation hava vid kavalleriet beräknats 350

hästlejningsdagar för varje regemente och således för kavalleriet i dess

helhet (8 X 350=) 2,800 lejningsdagar. De lejda hästarna vid kavalleriet

äro avsedda för kulsprutetjänsten därstädes.

Enligt revisionens förslag skulle vid kavalleriet all kulsprutetjänst för­

läggas till de särskilda vid regementena organiserade tekniska skvadronerna.

Då dessa skvadroners stamhästar kunde erhålla för kulsprutetjänsten erfor­

derlig dressyr, har revisionen ansett, att någon hästlejning vid ifråga­

varande truppslag icke vidare erfordrades.

För att under repetitionsövningarna erhålla tillräckligt antal hästar, sär­

skilt för organiserande av vissa trängformationer, vore det enligt chefens

för generalstaben mening — med hänsyn därtill att antalet stamhästar

vid kavalleriregementena förutsattes bliva minskat i förhållande till det av

revisionen

föreslagna — nödvändigt, att vederbörande regementen förfo­

gade över

ett antal lejda hästar. Det syntes emellertid icke behövligt, att

dessa hästar stode till förfogande under hela repetitionsövningen, utan endast

under den period på omkring 20 dagar, då övningar i regementsförband,

längre marscher och fälttjänstövningar in. m. ägde rum. Behovet av lejda

hästar för

varje regemente beräknades av chefen för generalstaben till 10,

avsedda för regementsstabens packhästar och fordon under ifrågavarande

övningar.

Kumjl. Maj:ts proposition nr 'JO.

261

Vad cliefen för generalstaben i förevarande hänseende föreslagit synes

Departements-

•

chefen.

mig böra vinna beaktande.

För varje kavalleriregemente erfordras sålunda (10 x 20=) 200 häst-

lejningsdagar och för kavalleriet i dess helhet (6 X 200=) 1,200 lejnings-

dagar eller (2,800 —1,200=) 1,600 lejningsdagar mindre än enligt nu­

varande organisation.

Artilleriets behov av lejda hästar har enligt 1914 års härordning be­

räknats sålunda:

66 fältbatterier och 1 bergsbatteri å fastlandet ä 42 hästar i 42

dagar ............................................................................................................ ' 18,188

2 ridande fältbatterier å fastlandet ä 72 hästar i 42 dagar

6,048

Gotlands artillerikår ä 100 hästar i 42 dagar ............................... 4,200

6 positionsbatterier å fastlandet ä 52 hästar i 42 dagar ............ 13,104

Bodens artilleriregemente ä 40 hästar i 35 dagar ......................... 1,400

Karlsborgs artillerikår ä 40 hästar i 35 dagar

1,400

Summa lejningsdagar 144,340

Artilleriet.

Nuvarande

organisation.

Härtill komma för artilleri- och ingenjörhögskolan 444 dagar och för

övningsmarscher, fältartilleriets samt fästnings- och positionsartilleriets

skjut skolor tillhopa 3,968 dagar.

Hela antalet hästlejningsdagar vid artilleriet uppgår således till

(144,340 + 444 + 3,968)= 148,752.

Försvarsrevisionen har ansett det enligt 1914 års härordning för artille-

Försvars-

riet beräknade antalet hastlejmngsdagar pa grund av den av revisionen

föreslagna nya organisationen kunna väsentligt nedbringas. Med hänsyn

till de vid artilleriet rådande utbildningsförhållandena syntes hästlejning

enligt revisionens organisationsförslag böra beräknas på sätt nedanstående

tabell utvisar.

Antal hästlejningsdagar (inberäknat 10

%

reserv).

S

v

ea

ar

t.-

re

g

em

.

G

ö

ta

ar

t.-

re

g

em

.

W

en

d

e8

ar

t.-

re

g

em

.

N

o

rr

la

n

d

s

ar

t.-

re

g

em

.

S

m

ål

an

ds|

ar

t.-

re

g

em.'

G

o

tla

n

d

s

ar

t.-

k

år

.

B

o

d

en

s

ar

t.-

re

g

em

.

S

to

ck

h

o

lm

s

ar

t.-

re

g

em

.

P O

»1

H

rf- >-*

'i er

tf o

S* S

^ o

D

CD

S

tu

d

en

te

r,

o

ff

ic

ers-o

ch

re

se

rv

o

ff

ic

er

s-

as

p

ir

an

te

r.

U

n

d

er

b

ef

äl

s

­

sk

o

lo

r.

A

rt.-o.in

g

en

-

jö

rh

ö

g

sk

o

la

n

.

R

es

ervfö

r

fö

rs

ökm.m

.

S

u

m

m

a.

Första tjänstgör ing.

a) Skarpskjut-

ningsperiod på

sommaren.......

731

731

731

731

731

616

_

4,271

b) Vinterövnings-

period .............

1,536

1.536

1,536

624

1.488

768

480

960

480

3,000

—

—

—

12,408

Kepetitionsövning ...

11,661 11,661 11,661 11,661 12,519 2,706 1,260 6,342

03

>

—

*

•

O

ce

—

—

—

—

72,579

Vinterövningar

för

underbefälsskolor

_

_

—

—

—

—

—

— ‘

—

—

6,000

—

—

6,000

Artilleri- och ingen­

jörhögskolan

............

Reserv för försök

m. vi-

.........................

—

—

—

444

C

O

!S

444

1.498

Summa

13,92sll3,92813,928! 13,016 14,738 3,474 1,740 7,9183,588

3,000

6,000

444 1,498! 97,200

262

Departement»-

chefen.

Ingenjör­

trupperna.

Nuvarande

organisation

Kungl. Maj: ts proposition nr 20.

Behovet av liästlejning vid artilleriet enligt den nu föreslagna organi-

sationeii liar jag ansett böra beräknas, på sätt nedanstående tabell utvisar.

Antal hästlejningsdagar (inberäknat 10 % reserv).

Första tjänstgöring............

{ Bepetitionsövning................

I Vinterövningar för under-

befälsskolor .....................

Artilleri- och ingen] »rliög-

skolan ..................................

i Beserv för försök m. m....

Summa

I hm udsak bär härvid tillämpats samma beräkningsgrund som uti för-

svarsrevisionens förslag, med de förändringar, som betingats av dels den

bär föreslagna större organisationen av fördelningsartilleriregementena och

dels den förutsatta motoriseriugen av vissa förband.

Vad antalet hästlejningsdagar under tiden för den första tjänstgöringen

beträffar, upptages detta i stort sett oförändrat, trots den avsevärt ökade

värnpliktskontingenten. Under tiden för sagda tjänstgöring beräknas emel­

lertid det ökade behovet av liästlejning delvis bliva fyllt genom tillfällig

ö\eiflottning av hästar från kavalleriet. Vid Norrlands artilleriregemente

har antalet hästlejningsdagar ansetts böra upptagas till samma antal som vid

Övriga fördelningsartilleriregementen. Under repetitionsövningarna erfordras,

på grund av den föreslagna ökningen av antalet anspända batterier med

ett per regemente, vid vart och ett av nämnda regementen 990 hästlej­

ningsdagar mera än försvarsrevisionen beräknat.

Av kostnadsskäl har antalet hästlejningsdagar för försök in. m. minskats

till 986.

Föi artilleiiet i dess helhet böra alltså beräknas 107,000 liästlejnings-

dagar eller (148,752

107,000—) 41,752 lejningsdagar mindre än enligt

1914 års organisation.

Vid ingenjörtrupperna är behovet av liästlejning enligt 1914 års härord­

ning beräknat sålunda:

n

8 I

n

it

|f

ST"

i

tf

a»i* O-

£ 'h p _

o

3-0 ; x g

p

IljlU

fi r

o o

3 3

" §

S “c

1 P-

II

I'

3 »

3

7

2.2671 11,335

768

480 3,000

12,651163,255' 2,706! 3,1081 —

— i 6,000; — : —

—

—

— ! 444 | —

—

—

— i 986

17,850

81,720

6.000

444

986

14,918174,590; 3,474j 3,588' 3,000 : 6.000 1 444 ' 986 j! 107,000

vid Svea ingenjörkår ...

» Göta »

» Fälttelegrafkåren .

» Bodens ingenjörkår

» Norrlands »

7,959

7,959

16,284

3,806

11,655

lejningsdagar

»

»

7>

eller tillhopa 47,663 lejningsdagar.

Kuugl. M"j:ts proposition nr JO.

263

Därutöver tiar beräknats liästlejuing för övningsmarsclier och skolor

under 2,989 dagar.

Sammanlagda antalet hästlejningsdagar för ingenjörtrupperna utgör så­

ledes enligt nämnda härordning (47,6b3 + 2,989—) 50,6o2.

Försvarsrevisionen bär beräknat liästlejningen vid ingenjörtrupperna, pa

sätt nedanstående tabell utvisar.

Antal

Summa

hästlejnings-l

dagar.

Övningsperiotler.

hästar.

dagar.

Svea ingenjörkår.

Första tjänstgöring ................ ..............................................................

Repetitionsövning ...............................................................................

tillhopa

Göta ingenjörkår.

Första tjänstgöring ...............................................................................

Repetitionsövning ................................................................................

tillhopa

Fälttelegrafkåren.

Första tjänstgöring ..............................................................................

Repetitionsövning..................................................................................

tillhopa

Bodens ingenjörkår.

Första tjänstgöring ...............................................................................

Repetitionsövning...................................................................................

tillhopa

Norrlands ingenjörkår.

Första tjänstgöring ...............................................................................

Repetitionsövning................... ,..............................................................

tillhopa

Summa

iso

280

20

15

3,600

4,200

_

158

190

20

15

7,800

3,160 i

2,850

115

275

60

15

6,010 |

6,900

4,125

130

no

;

20

11,025

2,600

2,200

180

150

_

20

20

4,800

3,600

3,000

—

—

6,600

—

— 1

36,235

Till förenämnda för de särskilda kårerna beräknade hästlejningsdagar,

vari inginge erforderlig reserv, borde enligt revisionens mening läggas

3,000 lejningsdagar för övningsmarscher och skolor.

Såsom förut (sid. 103) nämnts, förutsättas ballong- och belysningsfoima-

tioner icke längre bliva organiserade av ingenjörtrupperna, vilket medför

någon minskning i behovet av hästlejningsdagar. A andra sidan föranleda

de ökade värnpliktskontingenterna och det ökade antalet fältingenjör- och

fälttelegrafkompanier ökade krav på liästlejning. Antalet hästlejningsdagar

för de olika truppförbanden torde med hänsyn till anförda omständigheter

böra utgöra:

vid Svea ingenjörkår...............

» Göta » .

.... ;.........

» Fälttelegrafregementet.....

» Bodens ingenjörkår .........

» Norrlands ingenjörkår.....

7,220 lejningsdagar

6,480

10,540

3,060

6,210

»____________

Försvars­

revisionen.

Departements

chefen.

tillhopa 33,510 lejningsdagar.

264

Trängen.

Nuvarande

organisation

Försvars­

revisionen.

Departements­

chefen.

Intendentur-

trupperna.

Samman­

fattning.

Härtill bör, i enlighet med vad försvarsrevisionen föreslagit, läggas 3,060

lejningsdagar för övningsmarscher och skolor. För ingenjörtrupperna böra

således beräknas (33,510 + 3,000=) 36,510 lejningsdagar eller (50,652

36,510=) 14,142 lejningsdagar mindre än enligt nuvarande organi­

sation.

\id trängen är antalet erforderliga hästlejningsdagar enligt 1914 års

härordning beräknat till 4,000 för var och en av de sex trängkårerna

• eller för trängen i dess helhet till (6 X 4,000=) 24,000 lejningsdagar.

Försvarsrevisionen har beräknat hästlejningen för var och eu av de fyra

trängkårerna, pa sätt nedanstående tabell utvisar.

Kumjl. Maj:ts proposition nr 20.

Övningsperiod.

Antal

Summa

hästlejnings-;

dagar.

hästar.

dagar.

Sommarrehnjtslcola (del därav, som icke till tiden samman­

faller med repetitionsövning)

Vinterrekrytskola ......

Repetitionsövnino ..........

i

32

45

18

14

85

19 j

1.440

252

1.615 |

Summa

— —

3,307

Till det för trängkårerna sålunda beräknade antalet hästlejningsdagar,

vari erforderlig reserv inginge, borde läggas 810 lejningsdagar för student-

kompaniernas övningar. För trängtrupperna i deras helhet erfordrades så­

ledes enligt revisionens beräkningar sammanlagt (4 X 3,307 + 810 =) 14,038

hästlejningsdagar.

Med hänsyn till den ökade värnpliktskontingenten bör det sålunda av

revisionen beräknade antalet hästlejningsdagar något ökas. Då därjämte,

såsom förut (sid. 257) nämnts, kravet på ökning av antalet stamhästar vid

tiängen icke ansetts kunna tillgodoses i önskvärd utsträckning, utan under

tiden mellan repetitionsövningarna är avsett att fyllas genom anlitande av

stamhästai frän kavalleriet, synes det nödvändigt, att trängtrupperna under

sistnämnda övningar erhålla ett ökat antal hästlejningsdagar.

Pa grund av vad sålunda anförts, torde det erforderliga behovet av

hästlejningsdagar vid var och eu av de sex trängkårerna böra beräknas till

3,582. Härtill böra läggas 810 dagar för studentkompaniet. För träng­

trupperna böra således beräknas (6x3,582 + 810=) 22,302 eller i runt

tal 22,300 hästlejningsdagar.

\id intendenturtrupperna synes antalet hästlejningsdagar böra, i enlighet

med vad försvarsrevisionen föreslagit, beräknas till 2,500.

Sammanfattas vad ovan anförts, erfordras enligt den nu föreslagna orga­

nisationen följande antal hästlejningsdagar vid armén, nämligen:

Kuiii/l. Mnj:t>; proposition ur JO.

vid infanteriet ................................................................... 31,480 lejningsdagar

» kavalleriet ................................................................... 1,200

» artilleriet...................................................................... 107,000

»

» ingenjörtrupperna ...................................................... 36,510

» trängtruppema............................................................. 22,300

»

» intendenturtrupperna ................................................ 2,500

tillhopa 200,990 lejningsdagar

eller (260,596 — 200,990 —) 59,606 lejningsdagar mindre än enligt nu­

varande organisation.

Hästlejningen sker enligt nu gällande bestämmelser medelst kontrakt

genom vederbörande truppförbands försorg.

Vid antagandet av den nuvarande härordningen beräknades kostnaderna

för hästlejningen till 2 ä 4 kronor för häst och dag. Under krisåren

steg emellertid kostnaden år från år och utgjorde år 1920 i medeltal kr.

16: 60 för häst och dag. Sedermera har visserligen en avsevärd nedgång

i lejningskostnaden inträtt, men, enligt vad försvarsrevisionen framhållit,

måste man allt fortfarande räkna med en väsentligt högre lejningskostnad

än år 1914.

I syfte att nedbringa kostnaderna för hästlejningen hava under de senare

åren pågått försök att utbyta lejda hästar mot inköpta sådana. Truppför­

banden hava sålunda bemyndigats att med anlitande av de för hästlejnin­

gen anslagna medel — i vissa fall särskilt anvisade medel — inköpa 6—-8-

åriga, för tjänsten vid truppslaget lämpliga hästar. Ifrågavarande s. k.

ackordhästar skola under den tid, då de icke behövas för fullgörande av

hästi ejningsdagar, utackorderas till fodervärdar. Häst, för vilkens utackor-

dering hinder möter, skall försäljas.

Då försvarsrevisionen ansåg det av vikt att söka i möjligaste mån ned­

bringa kostnaderna för hästlejningen, anhöll revisionen i skrivelse till chefen

för försvarsdepartementet den 15 mars 1921, att de jämlikt kungl. brev

den 19 december 1919 tillkallade sakkunniga för följande av försök med

utbyte av lejda hästar mot inköpta måtte verkställa utredning angående

i vilken utsträckning hästlejningen borde ersättas av ackordhästar. Med

anledning härav anförde nämnda sakkunniga i ett den 14 juni 1921 av­

givet yttrande, att av dittills anställda försök otvivelaktigt framgått, att

avsevärda besparingar stode att vinna genom en väl avvägd tillämpning av

systemet med utbyte av lejda hästar mot inköpta, men att försökstiden

dock varit alltför kort, för att de sakkunniga skulle kunna göra något

säkert uttalande om den utsträckning, systemet borde och kunde givas.

De sakkunniga hade därför ansett lämpligt att vid utredningen räkna med

följande tre olika alternativ:

Alternativ I. Utbyte av lejda hästar mot inköpta förutsattes endast

skola göras i den utsträckning, som kunde ske med användande av det

antal ackordhästar, som approximativt beräknades komma att —- om dis­

265

övergång

till ackord-

liästsystem.

Nuvarande

organisation.

Ackordhäst-

sakkunnigas

yttrande den

14 jun i 1921.

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Försvars-

revisionen.

Ackordhäst-

sakkunnigas

betänkande

den 31 maj

1923.

ponibla medel för ändamålet utnyttjades — tillhöra armén vid 1923 års

ingång, eller 2,176 hästar.

Alternativ II. Antalet ackordhästar vid armén förutsattes uppbringat

till 3,044 eller det högsta antal, som med hänsyn till rådande utackor-

deringsmöjliglieter och förhållandena i övrigt enligt dittills vunnen erfaren­

het syntes kunna ifrågasättas.

I

Alternativ III. I detta alternativ, som innebure en viss utvidgning av

det nästföregående, hade utan hänsyn till utackorderingsmöjlighetema an­

tagits, att verklig hästlejning skulle tillgripas endast under de perioder,

som på grund av det ringa dagantalet under inga förhållanden lämpade

sig för ackordsystemet, men att i övrigt samtliga hästlejningsdagar skulle

utgöras medelst ackordhästar. Dessas antal beräknades till 4,755.

Då en stor del av de nuvarande ackordhästarna vore relativt gamla

och av samma ålder, borde särskilda medel under de närmaste 4 ä 5

åren från och med år 1923 beräknas för häststammens förnyande till lämp­

lig ålder.

De sakkunniga, som förordade genomförandet av alternativ II, beräknade

— under förutsättning av att antalet hästlejningsdagar uppginge till 213,269,

vilket av revisionen preliminärt angivits, och lejningspriset till i medeltal

10 kronor för häst och dag — att en årlig besparing på 1,183,220 kro­

nor skulle uppstå vid tillämpning av ifrågavarande alternativ.

Även försvarsrevisionen har för sin del förordat utbyte av lejda hästar

mot inköpta samt anslutit sig till det av de sakkunniga förordade alter­

nativ II. I sina beräkningar har revisionen utgått från ett lejningspris

av 4 kronor för häst och dag. Då antalet lejningsdagar enligt den av

revisionen föreslagna organisationen uppginge till 177,061, beräknades be­

sparingen vid genomförandet av ackordhästsystemet i enlighet med ifråga­

varande alternativ till i runt tal 353,000 kronor.

I olikhet mot vad de sakkunniga ifrågasatt, hade revisionen icke ansett

sig behöva räkna med några engångskostnader för uppbringande av antalet

ackordhästar till det i berörda alternativ förutsatta samt för den nuvarande

ackordhäststammens förnyande till lämplig ålder.

I sitt den 31 maj 1923 avgivna betänkande och förslag hava ovan­

nämnda sakkunniga bland annat påvisat, att ackordhästsystemets tillämp­

ning under åren 1920—1922 medfört eu utgiftsminskning för kronan av

omkring 2,231,000 kronor, vartill komme, att ackordhäststammen under

tiden utökats med icke mindre än 1,248 hästar, på samma gång som den­

samma avsevärt föryngrats och förbättrats. Då så gott som alla militära

myndigheter, vilka haft med försöken att göra, enhälligt uttalat sig till

förmån för systemet, hade de sakkunniga ansett sig utan tvekan böra föreslå,

att försöken upphörde, och att ackordhästsystemet bleve definitivt infört

vid armén.

De sakkunniga, som beräknat, att antalet ackordhästar vid utgången av

budgetåret 1923—1924 komme att uppgå till omkring 3,200 hästar av

i stort sett fullgod kvalitet och något så när nöjaktigt fördelade ä olika

åldersklasser, ansåge, att man tillsvidare borde räkna med detta antal. I

vad män detsamma borde för framtiden bibehållas eller än ytterligare ut­

ökas, borde göras beroende av erfarenheterna under systemets fortsatta

tillämpning.

I likhet med försvarsrevisionen och ackordliästsakkunniga finner jag mig

böra förorda ett definitivt övergående till ackordhästsystemet vid armén.

Då ett stort antal stamhästar vid armén enligt den föreslagna organisa­

tionen kommer att bliva övertaligt, torde det nuvarande antalet ackord-

liästar böra ytterligare utökas med ett lämpligt antal dylika övertaliga

stamhästar. Sistnämnda antal torde emellertid, såsom ackordliästsakkunniga

framhållit, böra göras beroende av erfarenheterna under systemets fortsatta

tillämpning. Några särskilda kostnader bliva sålunda icke erforderliga för

ackordhäststammens ytterligare uppbringande eller förbättrande.

Såsom ovan angivits, har antalet hästlejningsdagar för armén beräknats

till sammanlagt 200,990. Då lejningspriset, på sätt försvarsrevisionen

anfört, torde böra beräknas till 4 kronor för häst och dag, skulle lejnings-

kostnaderna, under förutsättning att ackordsystemet icke tillämpades, uppgå

till 803,960 kronor. Därest åter ackordsystemet genomfördes enligt ovan

förutsatta grunder, skulle kostnaderna komma att stanna vid ett belopp

av i runt tal 366,400 kronor.

2. Kenionteriiigs väsendet.

t

Remonteringsgrunder.

Såsom förut nämnts, skola efter genomförande av 1914 års härordning

Knngl. Jfoj:ts proposition nr JO.

267

vid armén finnas följande antal stamhästar, nämligen:

vid generalitetet, generalstaben in. fl. staber......................... 108 hästar

» infanteriet 280 hästar för stabsgruppen och 504 hästar

för kompanicliefsgruppen, tillhopa .................................. 784

»

»

kavalleriet.................................................................................... 6,463

»

artilleriet .................................................................................... 3,215

»

»

fortifikationen och ingenjörtrupperna .................................. 231

»

»

trängen ....................................................................................... 331

»

eller tillhopa 11,132 hästar.

För erforderlig omsättning av stamhästmaterialet inköpes årligen visst

antal remonter. Detta beräknades tidigare till 9 % av det vid samtliga

truppslag befintliga stamhästantalet. Sedan genom 1914 års härordning

infanteriet erhållit visst antal stamhästar samt nya grunder angående häst-

liållningen för arméns officerare antagits av 1915 års riksdag, har emellertid

remonteringen verkställts efter nya, av 1917 års riksdag närmare bestämda

grunder. Enligt dessa skall remonteringen ske sålunda:

Departements­

chef eu.

Nuvarande

organisation.

För svar s-

revisionen.

Departements*

chefen.

1. Generalitets- och generalstabsgruppen ävensom infanteriets stabsgrupp

remonteras genom överflyttning varje år av 48 8-åriga stamhästar från

kavalleriet. I och för omsättning av kompanichefsgruppens hästar erhåller

infanteriet årligen från kavalleriet högst 168 för detta vapenslag icke vidare

användbara hästar.

2. Kavalleriet erhåller årligen 10 % remontering å [6,463 —(4x48)=]

6,271 stamhästar samt dessutom 48 remonter såsom ersättning för de 48

8-åriga stamhästar, som överföras till staber och infanteriet.

3. Artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna samt trängen beräkna

remontering efter en kassation av 9 % av det befintliga stamhästantalet.

4. Årligen beräknas 50 stamhästar komma att av officerare uttagas till

egna tjänstehästar. Då vederbörande truppförband förutsättas hava under

vissa år dragit nytta av dessa hästar, anses de medföra en årlig remonterings-

kontingent av endast 36 hästar.

I överensstämmelse med nu angivna grunder skall enligt 1914 års här­

ordning det årligen erforderliga remon tan talet beräknas sålunda:

kavalleriet: 10 % av 6,271 stamhästar = 627 remonter +

48 remonter =............................................................. 675

remonter

artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna samt

trängen: 9 % av (3,215 + 231 + 331 =) 3,777 stam­

hästar =.......................................................................... 340

»

ersättning för till egna tjänstehästar uttagna stamhästar

36

»

Summa 1,051 remonter.

På grund av den under kristiden inträdda avsevärda stegringen av häst-

priserna har emellertid remonteringen vid kavalleriet tillsvidare beräknats

efter en kassation av endast 9 %.

268

Kungl. Majits proposition nr 20.

Försvarare visionen har beräknat det årliga remontbehovet enligt nu

gällande remonteringsgrunder. Nämnda behov begränsas enligt revisionens

förslag till härorganisation till 526 remonter.

I enlighet med vad försvarsrevisionen förutsatt, böra de nuvarande re-

monteringsgrunderna fortfarande tillämpas.

Antalet stamhästar har, som i det föregående omförmälts, beräknats

sålunda:

vid lantförsvarets kommandoexpedition, generalitetet, general­

staben m. fl. staber.................................................................

» infanteriet, 218 hästar för stabsgruppen och 430 hästar

för kompanichef sgruppen, tillhopa......................................

» kavalleriet........................................................................................

» artilleriet...........................................................................................

» fortifikationen och ingenjörtrupperna ...................................

» trängtrupperna ..............................................................................

» intenden turtrupperna....................................................................

132 hästar

648

3,130

2,149

221

268 . »

4

»

eller tillhopa 6,552 hästar.

KungI. Maj:ts proposition nr JO.

269

Generalstabsgruppen och infanteriets stabsgrupp räkna tillsammans

(162 + 218)= 350 stamhästar. Den årliga överflyttningen av 8-åriga

stamhästar till infanteriet kommer således att utgöra (350 : 8 =) 44 hästar;

av dessa beräknas 36 hästar kunna lämnas av kavalleriet och 8 hästar

av övriga truppslag (artilleriet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna).

Vid kavalleriet beräknas 10 % remontering å [3,130 — (4 X 36)==]

2,986 stamhästar samt dessutom 36 remonter såsom ersättning för över­

flyttade hästar eller sammanlagt (299 + 36 ==) 335 remonter.

För artilleriet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna beräknas 9 % re­

montering å [2,149 + 221 + 268 — (4 x 8) =] 2,606 stamhästar samt

dessutom 8 remonter såsom ersättning för överflyttade hästar eller samman­

lagt (235 + 8 =) 243 remonter.

I enlighet med 1923 års riksdags beslut torde det antal stamhästar,

som årligen uttagas till egna tjänstehästar, böra beräknas till 10, för vilka

ersättning bör utgå med motsvarande antal eller 10 remonter.

Det antal remonter, som således årligen bör tillföras armén, är:

vid kavalleriet ..................................................................................... 335 remonter

» artilleriet, ingenjör- och trängtrupperna............................ 243

»

ersättning för till egna tjänstehästar uttagna stamhästar.....

10

»

588 remonter

eller (1,051 — 588 =) 463 remonter mindre än enligt 1914 års här­

ordning.

Remonteringsstyrelsen.

Anskaffande av de för armén erforderliga remonterna ombesörjes av den

under inspektören för kavalleriet stående remonteringsstyrelsen, vilken

dessutom har att förvalta statens, remontdepåer.

Remonteringsstyrelsen består av chef och två ledamöter, vilka jämte

fyra suppleanter på förslag av inspektören för kavalleriet förordnas av

Kungl. Maj:t för viss tid, ej överstigande fem år i sänder. För redovis­

ningen och handhavandet av styrelsens penningmedel samt såsom biträde

vid expeditionsföringen finnes eu särskild redogörare anställd.

Av remonteringsstyrelsens personal äro endast chefen och redogöraren

upptagna i den för styrelsen fastställda staten. Chefen åtnjuter arvode,

motsvarande majors avlöning, och redogöraren visst mindre arvode. Leda­

mot och till tjänstgöring inkallad suppleant uppbär endast dagarvode jämte

rese- och traktamentsersättning.

Remontuppköpen, vilka i allmänhet verkställas av chefen och ledamö­

terna gemensamt, äga rum på sätt, tid och plats, chefen, efter samråd

med ledamöterna, finner med statens fördel överensstämmande.

Med avseende å remonteringsstyrelsens uppgift och organisation hal­

före varsrevisionen icke haft någon ändring att föreslå. Revisionen ansåge

sig endast böra framhålla, att till chef och ledamöter icke borde förordnas

officerare å aktiv stat utan endast officerare å reservstat eller i reserven.

Nuvarande

organisation.

Försvars-

revisionen.

270

De/partements

chefen.

Nuvarande

organisation.

Förse ars -

revisionen.

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

Såsom suppleant syntes jämväl endast i undantagsfall officer å aktiv stat

böra förordnas. Av suppleanterna borde eu vara civil person och känd

såsom framstående hästkännare.

Mot "vad föis\arsre\isionen sålunda anfört angående remonteringsstyrel-

sens sammansättning in. m. har jag icke någon erinran att framställa.

Remontdepåema.

Uppköpta remonter överlämnas endast i undantagsfall direkt till veder­

börliga truppförband. I regel uppställas remonterna i särskilda remont-

depåer och tvärstanna därstädes: 4-åriga och äldre hästar till nästblivande

remontutdelning under året och 3-åriga omkring ett år eller till tiden för

påföljande års remontutdelning.

\ id armén finnas för närvarande fem olika remontdepåer, nämligen:

vid Herrevadskloster i Skåne,

» Björnö i Småland,

» Gudhem i Västergötland,

» Utnäslöt i Västmanland och

å Frösön i Jämtland.

Med anledning av den under provisorietiden vidtagna minskningen av

remontantalet har emellertid Kungl. Maj:t den 28 januari 1921 förordnat,

att Björnö remontdepå skall indragas från och med den 1 oktober 1924.

Varje remontdepå förestås av en chef, vartill i regel utses en officer

i beridet truppförbands reserv. Depåns övriga personal utgöres av veteri­

när samt erforderligt antal fodermarskar, hästskötare och körkarlar. För

bestridande av kostnaderna för remontdepåernas personal beräknas under

ordinarie avlöningsanslaget erforderligt belopp, för vars användande Kungl.

Maj.t varje år fastställer en stat, upptagande antalet funktionärer vid de

särskilda depåerna och till dem utgående ersättningsbelopp.

På grund av det enligt försvarsrevisionens förslag minskade antalet re­

monter har revisionen ansett endast 3 remontdepåer erforderliga, och syntes

dessa böra vara förlagda till Herrevadskloster, Utnäslöt och Frösön. För­

utom Björnö remontdepå borde alltså även remontdepån vid Gudhem in­

dragas.

Beträffande remontdepåernas organisation i övrigt har revisionen icke

funnit anledning föreslå någon ändring.

Chefen föi geneialstaben har framhållit, att med hänsyn till de avsevärda

förändringar inom försvarsväsendet, vilka beräknades komma att äga rum,

samt till — särskilt den varmblodiga — hästavelns alltmer försämrade

läge, det syntes önskvärt, att eu särskild utredning verkställdes beträffande

hästhållningen för armén och därmed sammanhängande frågor.

Med hänsyn till det i det föregående beräknade årliga remontbehovet

torde endast 3 remontdepåer vara erforderliga, Förutom Björnö bör alltså

ytterligare eu remontdepå indragas. Försvararevisionen har ansett, att

eu dylik indragning borde drabba remontdepån vid Gudhem. Chefen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

remonteringsstyrelsen, inspektören för kavalleriet och arméförvaltningens

intendentsdepartement äro däremot, enligt vad som framgar av eu utav be-

mälde inspektör i mars 1923 till Kung!. Maj:t ingiven framställning och

nämnda departements däröver avgivna yttrande, ense om att, därest någon

remontdepå utöver Björnö anses obehövlig, Frösö remontdepå bör i första

rummet ifrågakomma till indragning. 1 ill stöd härför åberopa myndig­

heterna Frösöns nordliga liige med därav följande korta betestid och andra

olägenheter, som stå hindrande i vägen för uppfödning av ädla hästar.

På grund av vad sålunda förekommit och då eu nordlig depå, i betrak­

tande därav att remonterna även vid eu sådan under större delen av aret

måste uppfödas i stall, icke heller synes vara av nämnvärd betydelse för

hästarnas acklimatisering, anser jag mig böra föreslå, att, förutom Björnö,

jämväl Frösö remontdepå indrages.

Den av chefen för generalstaben väckta frågan angående verkställande

av särskild utredning beträffande hästhållningen för armén och därmed

sammanhängande spörsmål torde, sedan beslut fattats om eu ny försvars­

organisation, böra tagas under närmare omprövning.

Kung1.

proposition nr 20%

1

K. Reservpersonal.

Försvarsrevisionen, som funnit sig böra begränsa det aktiva befälet till

vad som för fredstjänstens behöriga ombesörjande ansetts vara oundgäng-

ligen erforderligt, har framhållit, att det vid sådant förhållande måste vara

av största vikt, icke blott att den för mobiliseringsbeliovets fyllande er­

forderliga reservpersonalen kunde anskaffas, utan även att den i kvalitativt

hänseende komme att motsvara de fordringar, vilka måste ställas på den­

samma. För att fylla mobiliseringsbehovet av befäl har revisionen före­

slagit anlitande, liksom enligt nuvarande härordning, av personal å reserv­

stat, personalen i arméns reserver samt värnpliktigt befäl. Något annat

medel för tillgodoseende av mobiliseringsbehovet synes heller icke enligt

den av mig föreslagna organisationen vara att tillgripa. För det värn­

pliktiga befälet (studenter och likställda samt för underbefälsutbildning ut­

tagna värnpliktiga) har jag i det föregående redogjort. Här återstår så­

lunda att behandla reservstats- och reservbefälsinstitutionerna.

1. Personal å reservstat.

Beträffande antalet beställningar å reservstaten för officerare och under­

officerare beräknades i 1914 års härordningsförslag, att om ökningen av

officerare och underofficerare på aktiv stat inskränktes till det i förslaget

upptagna, reservstaten borde omfatta tillhopa 504 officerare och 370 under­

officerare, motsvarande omkring 19 % av antalet officerare respektive

underofficerare (musikunderofficerarne ej medräknade) å aktiv stat. Före-

nämnda siffror voro emellertid endast approximativa och angåvo ingalunda

hela det behov, som vid reservorganisationens fullständiga genomförande

uppstode. Att öka reservstaten utöver det angivna antalet officerare och

underofficerare ansågs dock icke möjligt med hänsyn till de sannolika

Nuvarande

organisation.

272

Kungl. May.ts proposition nr 20.

svårigheterna att rekrytera densamma, utan syntes det fastmera antagligt,

att det skulle visa sig allt annat än lätt att ernå det såsom erforderligt

betecknade antalet. På grund av svårigheten att bestämt angiva reserv­

statens storlek och i betraktande av den långa tid — minst

10

h

12

;ir som under alla förhållanden erfordrades för dess uppsättning, och

då dessutom erfarenheten rörande möjligheten att rekrytera en reservstat

av större omfattning vore ringa eller ingen, ansågs det därför ändamåls­

enligast att tillsvidare begränsa planen för reservstatens uppsättande till

eu riss kortare tidsperiod. I enlighet härmed föreslogs, att reservstatens

första uppsättande skulle ske under femårsperioden 1916 —1920 och

vid periodens slut omfatta sammanlagt 152 officersbeställningar och

120

underofficersbeställningar, motsvarande 5.7 respektive

6.1

% av samman­

lagda antalet officerare respektive underofficerare å aktiv stat. Detta för­

slag blev jämväl av riksdagen bifallet.

1 enlighet härmed omfattar reservstaten för officerare och underofficerare

för närvarande följande beställningar, nämligen:

2

generalsbeställningar,

1 överstebeställningar, därav

2

av högre och

5

av lägre löneklass,

29 majorsbeställningar,

114 kompaniofficersbeställningar, därav 24 av högsta, 42 av mellersta

och 48 av lägsta löneklass, samt

120 underofficersbeställningar, därav 55 av högre och 65 av lägre

löneklass.

Dessutom finnas en reservstat för fältläkarkåren och en reservstat för

fältveterinärkåren, omfattande följande beställningar, nämligen:

reservstaten för fältläkarkåren:

2

fältläkarbeställningar,

12

regementsläkarbeställningar och

6

bataljonsläkarbeställningar; samt

reservstaten för fältveterinärkåren:

1

fältveterinärbeställning,

4 regementsveterinärbeställningar och

2

bataljonsveterinärbeställningar.

Reservstaten för officerare och underofficerare ävensom reservstaten för

fältläkarkåren äro båda fullt uppsatta. Däremot har uppsättningen av

reservstaten för fältveterinärkåren ännu icke påbörjats.

För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:

för underofficerare

8

tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår,

för kompaniofficerare

10

tjänsteår såsom aktiv officer och 32 levnadsår,

för bataljonsläkare och bataljonsveterinärer

10

tjänsteår såsom militär­

läkare respektive militärveterinär och 43 levnadsår,

för regementsläkare och regementsveterinärer 15 tjänsteår såsom militär­

läkare respektive militärveterinär och 48 levnadsår samt

för överstar, överstelöjtnanter och kaptener vid övergång till närmast

högre tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.

A reservstat äger befordran icke rum i vidare mån, än att löjtnant kan

enligt vissa grunder befordras till kapten (ryttmästare) och sergeant till

fanjunkare (styckjunkare, förvaltare).

Personal å reservstat är tjänstgöringsslcyldig i krig och då värnpliktiga

eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrö­

nande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred:

generalmajor, överste och major i högst 45 dagar under varje tvåårs­

period av tjänstetiden;

kompaniofficer efter fyllda 43 och underofficer efter fyllda 42 år i högst

50 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden;

kompaniofficer efter fyllda 37 och intill fyllda 43 år, underofficer intill

42 år samt läkare och veterinär efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar

under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden; samt

kompaniofficer intill fyllda 37 år samt läkare och veterinär intill fyllda

48 år i högst 100 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden.

Personal å reservstat är skyldig att avgå från reservstat dels på grund

av otjänstbarhet efter samma grunder som personal på aktiv stat och dels

efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal på

aktiv stat till avgång med fyllnadspension. Efter övergången till pensions-

stat äro vederbörande skyldiga att kvarstå i arméns reserver under samma

tider, som gälla för motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med

pension från densamma.

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 20.

273

Beservstatspersonalen tillkommande avlönings- och pensionsförmåner fram­

gå av nedastående sammanställning.

B eställningshavare.

Lön

kronor.

Pension

kronor.

Generalsperson ...................................................................

5,400

4,500

Överste i högre löneklassen ........................

4,500

3,800

Överste i lägre löneklassen, fältläkare.....................

4.200

3.500

Major, regementsläkare, fältveterinär ...................................................

Kompaniofficer i högsta löneklassen (övergång efter fyllda

3,100

2,700

43 år), bataljonsläkare, regementsveterinär.....................................

Kompaniofficer i mellersta löneklassen (övergång efter fyllda

2,100

1,800

37 år1), bataljonsveterinär 2) ......................

1.650

1,300

Kompaniofficer i lägsta löneklassen3)...................................................

1,200

900

Underofficer i högre löneklassen (övergång efter fyllda 42 år)

1,000

850

Underofficer i lägre löneklassen4)... .

800

650

') Åtnjuter ett avlöningstillägg om 300 kronor vid uppnådd 43 års ålder.

2)

»

"

»

»

300

»

»

»

48 »

»

s)

°

»

»

»

300

»

»

»

37

»

»

och ytter­

ligare ett å 300 kronor vid uppnådd 43 års ålder.

*) Åtnjuter ett avlöningstillägg om 150 kronor vid uppnådd 42 års ålder.

Anm. 1. Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och annan till­

fällig avlöning, tillkommer personal å reservstat enligt för personalen å aktiv stat

gällande föreskrifter; likaså utgår rese- och traktamentsersättning för resor till

och från tjänstgöringsort.

Anm. 2. I avgift för egen pensionering erlägger personal å reservstat årligen 3 procent

av kassa- och fyllnadspensionernas sammanlagda belopp.

Anm. 3. Personal å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom delägare i arméns

änke- och pupillkassa med den änkepensionsrätt, den vid övergången till reserv­

stat innehar, och på de villkor, som reglementet för denna kassa stadgar; och

skall för sådan delägare utgå statsbidrag till samma belopp, som närmast före

övergången.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. IT A höft. (Nr 20.)

212523

18

Försvar s-

rc visionen.

Enligt försvarsrevisionens mening fordrades, för att truppförbanden vid

mobilisering skulle erhålla tillräcklig fasthet, att en viss, icke alltför liten

del av reservbefälet genom aktiv tjänst förvärvat fullständig befälsvana och.

tillförlitligt militärt omdöme. Särskilt gällde detta i fråga om kompani-

(skvadrons-, batteri- o. s. v.) och högre chefer. Då det förefintliga be­

hovet av ett dylikt kvalificerat och i övrigt fullt fältdugligt reservbefäl

endast i ringa utsträckning kunde fyllas med i arméns reserver kvarstående

pensionerad personal, måste detsamma fortfarande såsom hittills huvud­

sakligen tillgodoses genom en reservstat, till vilken officerare och under­

officerare efter viss tids aktiv tjänst erliölle tillfälle att övergå, och inom

vilken de genom viss tjänstgöringsskyldighet i fred vidmakthölle sin mili­

tära duglighet. För sjuk- och veterinärvårdstjänstens behöriga upprätt­

hållande i såväl fred som krig erfordrades jämväl allt fortfarande särskilda

reservstater för fältläkar- och fältveterinärkårerna.

Då det gällde att bestämma antalet officerare och underofficerare å reserv­

stat, hade man liksom år 1914 att utgå dels från det enligt revisionens

förslag förefintliga mobiliseringsbeliovet dels ock från möjligheten att re­

krytera reservstaten. Yad det förra beträffade, ansåge sig revisionen endast

böra framhålla, att i samma mån som det aktiva befälet inskränktes till

vad som för fredstjänstens upprätthållande vore oundgängligen erforderligt,

i samma mån ställdes ökade krav på reservbefälet. Med avseende å rekry-

teringsmöjligheterna hade man närmast att stödja sig på erfarenheterna,

rörande den nuvarande reservstatens uppsättande. Det hade sålunda visat

sig, att officersbeställningarna före den nu rådande depressionstidens in­

träde med lätthet kunnat besättas. Under de sista åren hade däremot

rekryteringen gått trögare. Sålunda hade antalet sökande minskats, och

det hade även inträffat, att reservstatsofficerarne sökt vinna återinträde

på aktiv stat. Orsakerna till den försvårade rekryteringen vore att söka.

dels i de under depressionstiden minskade utsikterna för reservstatsperso-

nalen att skaffa sig civil sysselsättning och dels i den proportionsvis för­

sämrade löneställning, vari reservstatsbefälet kommit efter de under de senare

åren vidtagna löneförbättringarna för den å aktiv stat uppförda befälsper-

sonalen. Bland kompaniofficerarna uppstående vakanser hade dock kunnat

besättas, däremot icke på senaste tiden uppkomna vakanser i regements-

officersgraden. Med stöd av vunnen erfarenhet kunde man alltså beträf­

fande officerare antaga, att under normala förhållanden ett avsevärt större

antal officersbeställningar än det nuvarande skulle kunna rekryteras. Under

förutsättning av samma proportion mellan löner för aktiva officerare och

reservstatsofficerare, som avsetts år 1914, syntes det, av erfarenheterna

hittills att döma, dock icke vara tillrådligt att beräkna ett så stort antal

reservstatsofficerare, som i 1914 års härordning förutsatts, eller omkring

19 % av antalet officerare å aktiv stat, utan bjöde försiktigheten, att man

liölle sig något därunder. I fråga om underofficersbeställningarna hade re-

kryteringsförhållandena ställt sig helt annorlunda. Redan före lågkonjunk-

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

turens inträde hade det visat sig i många fall icke möjligt att få dessa

beställningar besatta, och under de sista åren hade svårigheterna härut­

innan blivit ännu större. Det vore därför även här tillrådligast att för

framtiden räkna med ett något lägre procenttal än för närvarande.

Enligt nuvarande organisation vore reservstaten för officerare och under­

officerare gemensam för hela hären, och vore det överlämnat åt Kungl.

Maj:t att efter sig företeende behov och övriga inverkande omständigheter

fördela de för reservstaten avsedda lönerna på de olika truppslagen och

intendenturkåren, därvid dock med iakttagande av att minst tre femte­

delar av beställningarna i var och eu av grupperna regementsofficerare,

kompaniofficerare och underofficerare om möjligt skulle avses för infante­

riet. Denna anordning funne revisionen emellertid icke tillfredsställande,

enär densamma kunde medföra, dels att infanteriet erliölle för många be­

ställningar i förhållande till övriga truppslag, och dels att tilldelningen

dessa senare emellan icke alltid bleve den ur organisatorisk synpunkt lämp­

ligaste. Revisionen hölle därför före, att det, åtminstone vad officerare

beträffade, borde uttryckligen fastslås, huru många beställningar av varje

särskild grad, som borde avses för vart och ett av de olika truppslagen.

Med avseende å underofficerarna, vilkas antal av rekryteringsskäl måste

sättas jämförelsevis lågt, vore det tillräckligt att bestämma, huru många

som borde avses för infanteriet, vid vilket truppslag det största behovet

förelåge.

Med sålunda angivna utgångspunkter hade revisionen beräknat det enligt

dess organisationsförslag erforderliga antalet officerare och underofficerare

på reservstat till sammanlagt 312 officerare och 65 underofficerare, mot­

svarande 16,4 respektive 5,6 % av sammanlagda antalet officerare respektive

underofficerare å aktiv stat. Ur mobiliseringssynpunkt hade det visserligen

varit önskvärt, att antalet kunnat sättas något högre, men med hänsyn till

svårigheten att utan avsevärd kostnadsökning rekrytera en större reservstat

hade revisionen icke ansett sig kunna gå längre, än som sålunda föreslagits.

Yad antalet beställningar å fältläkarkårens och fältveterinärkårens reserv­

stater beträffade, måste jämväl detta bestämmas med hänsyn till mobilise-

ringsbehov och rekryteringsmöjligheter. Härtill komme jämväl en annan

synpunkt, nämligen behovet av läkare och veterinärer i och för freds-

tjänstens behöriga upprätthållande. Vid beräknandet av antalet läkare och

veterinärer å aktiv stat hade nämligen förutsatts, att vid de tillfällen, då

läkar- och veterinärvårdens behöriga upprätthållande sådant erfordrade,

såsom under repetitionsövningar och inskrivningsförrättningar, vid särskilt

sammandragna skolor och utbildningskurser o. s. v., erforderligt biträde

skulle kunna erhållas av läkare och veterinärer å reservstat eller i reserven.

Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden hade revisionen beräknat

det enligt dess organisationsförslag erforderliga antalet beställningar å fält­

läkarkårens och fältveterinärkårens reservstater sålunda:

275

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

fältläkarkårens reservstat:

2 fältläkare och

8 regementsläkare, samt

fältveterinärkårens reservstat:

1 fältveterinär och

1 regementsveterinär.

För övergång till reservstat fordrades för närvarande för kompaniofficerare

och underofficerare dels en levnadsålder av 32 år dels ock visst antal

tjänsteår, nämligen 10 år för kompaniofficerare och 8 år för underofficerare.

Ifrågavarande bestämmelser hade tillkommit såsom en garanti för att de,

som överginge till reservstaten, vore i besittning av erforderlig befälsvana

och tjänsterutin. Tydligt vore ock, att en dylik garanti för reservstatens

besättande med fullt kvalificerad personal allt fortfarande borde finnas.

Då det emellertid i många fall kunde vara en stor fördel för dem, som

ämnade inträda å reservstat, att få göra detta vid en så tidig ålder som

möjligt, borde i och för rekryteringens underlättande en något tidigare

övergång till reservstaten medgivas. I överensstämmelse härmed funne

revisionen sig böra föreslå, att den nuvarande bestämmelsen om viss minimi-

levnadsålder för kompaniofficerare och underofficerare för vinnande av in­

träde å reservstat skulle borttagas, samt att det för övergången erforderliga

antalet tjänsteår för båda kategorierna skulle nedsättas till 7 år. Visserligen

ägde i regel den, som överginge till reservstaten först efter 10 respektive

8 års tjänst, större och mera befäst rutin än den, som överginge redan

efter 7 tjänsteår, men å andra sidan syntes dock fordran på sistnämnda

antal tjänsteår innebära tillräcklig garanti för reservstatens besättande med

för sina uppgifter fullt kvalificerade personer. Vidare vore att märka, att

övergången till reservstat framgent såsom hittills förutsattes komma att

ske ungefärligen likformigt inom de åldersklasser, som därtill kunde ifråga­

komma.

Enligt nuvarande organisation vore reservstatens överste-, kompaniofficers-

och underofficersbeställningar uppdelade på olika löneklasser, beroende på

vederbörandes levnadsålder vid tiden för övergången från aktiv stat till

reservstat. Denna uppdelning på löneklasser, vilken tillkommit dels i och

för avlöningsbeloppens lämpliga avvägande och dels för befordrandet av en

likformig övergång till reservstaten inom de olika åldersklasserna, vore

gjord så, att av sammanlagda antalet beställningar i de olika graderna

hänförts:

av överstarna 28,6 % till den högre löneklassen (avsedd för äldre överstar)

och 71,4 % till den lägre löneklassen (avsedd för yngre överstar och till

överstar å reservstat befordrade överstelöjtnanter);

av kompaniofficerare

21,1

% till högsta löneklassen (övergång efter fyllda

43 år), 36,8 % till mellersta löneklassen (övergång efter fyllda 37 år) och

42,1 % till lägsta löneklassen (övergång efter fyllda 32 år); samt

Kanyl. Maj:ts proposition nr JO.

■211

av underofficerare 45,8 % till högre löneklassen (övergång efter fyllda

42 år) och 54,2 % till lägre löneklassen (övergång efter fyllda 32 år).

Revisionen hade icke ansett sig kunna ingå på frågan angående reserv-

statspersonalens löneförmåner, utan ansåge, att denna borde göras till föremål

för särskild utredning. Under förutsättning att det nuvarande lönesystemet

skulle komma att bibehållas, hade emellertid revisionen icke någon ändring

att föreslå med avseende å det nu fastställda antalet löneklasser inom

överste-, kompaniofficers- och underofficersgraderna. Däremot syntes i

sådant fall vissa andra jämkningar vara erforderliga. Sålunda borde på

grund av den utav revisionen föreslagna tidigare åldern för övergång till

reservstat den ändringen med avseende å löneklasserna för kompaniofficerare

vidtagas, att till lägsta löneklassen hänfördes de, som vid övergången icke

fyllt 35 år, till mellersta löneklassen de, som överginge efter fyllda 35 år,

men ännu icke fyllt 42 år, och till högsta löneklassen de, som överginge

efter fyllda 42 år. Den nuvarande proportionen mellan antalet beställ­

ningar i de olika löneklasserna för såväl kompaniofficerare som under­

officerare borde i huvudsak bibehållas.

Med avseende å nu gällande bestämmelser om befordran å reservstat

funne revisionen icke anledning föreslå annan ändring, än att jämväl kapten

(ryttmästare) å reservstat, vilken därtill funnes lämplig, borde kunna be­

fordras till major å reservstat. Möjligheten av att vinna dylik befordran

kunde nämligen mången gång verka som en lockelse att övergå till reserv­

staten och vore dessutom även ägnad att bidraga till att kompaniofficerarna

nedlade ökat arbete på upprätthållandet av sina militära kunskaper och

färdigheter.

Utan att därom framställa något uttryckligt förslag ville revisionen fram­

hålla, att det syntes, som om möjlighet till befordran till högre beställning

å fältläkarkårens och fältveterinärkårens reservstater även skulle vara ägnad

att verka i fördelaktig riktning.

Beträffande reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet i fred gällde för

närvarande, dels att tjänstgöringen icke vore bunden vid vissa övningar

eller bestämda år, och dels att tjänstgöringsskyldigheten för kompani­

officerare och underofficerare ävensom för läkare och veterinärer minskades

med tilltagande ålder. Mot den förra principen, vilken avsåge att bereda

reservstatspersonalen tillfälle till en allsidig utbildning och verkligt effektiv

tjänstgöring, kunde ingen befogad erinran göras, varför densamma allt fort­

farande borde bibehållas. Däremot syntes den senare grundsatsen icke

vidare böra tillämpas. Med avseende å dem, vilka vid en mera framskriden

ålder övergått till reservstat och som följaktligen besutte grundlig rutin

och erfarenhet, vore visserligen ur tjänstbarlietssynpunkt intet att erinra

mot en med åren inträdande minskning i tjänstgöringsskyldigheten, men

för dem, som tidigt lämnat den aktiva tjänsten, medförde ifrågavarande

anordning, att tillfällena till utbildning minskades just under de år, då

faran av att deras militära duglighet och tjänstevana avtoge vore som

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

störst. Ifrågavarande princip syntes jämväl ägnad att premiera eu sen

övergång till reservstaten, något som ur militär synpunkt icke vore önsk­

värt. Revisionen funne sig därför böra föreslå, att tjänstgöringsskyldig­

heten, oberoende av ålder, sattes lika för all såväl militär som civilmilitär

reservstatspersonal.

Vad tjänstgöringstidens längd beträffade, borde denna givetvis i första

hand bestämmas med hänsyn till de militära kraven. Å andra sidan måste

dock även tillses, att den icke gjordes så omfattande, att den lade några

större hinder i vägen för reservstatspersonalens civila verksamhet. Med

behörigt beaktande av dessa båda synpunkter hade revisionen kommit till

det resultat, att tjänstgöringsskyldigheten lämpligen borde bestämmas till

45 dagar under loppet av varje 2-årsperiod av tjänstetiden. Den sålunda

föreslagna tjänstgöringsskyldigheten kunde måhända förefalla väl kort. Med

hänsyn till möjligheten att kunna rekrytera en så stor reservstat som den

av revisionen föreslagna hade revisionen emellertid icke ansett sig böra

föreslå ett högre dagantal. För vidmakthållande av reservstatspersonalens

tjänstbarhet finge den angivna tiden anses vara tillräcklig, under förutsätt­

ning att tjänstgöringen ordnades på ett för personalens utbildning om­

tänksamt sätt.

Uti de för närvarande gällande bestämmelserna angående avgång från

reservstat hade revisionen icke någon ändring att föreslå.

Vad reservstatspersonalens avlönings- och pensionsförmåner anginge, vore

att märka, att då beslut år 1914 fattats om den nuvarande reservstatens

upprättande, hade personalens löner och pensioner satts i viss relation till

de åt personalen å aktiv stat utgående löner och pensioner. Sedermera

hade emellertid först en tillfällig löne- och pensionsförbättring och därefter

vid 1921 års riksdag en mera definitiv lönereglering genomförts för den

aktiva personalen, under det att reservstatspersonalen — med bortseende

från det till alla statstjänare utgående dyrtidstillägget — icke kommit i

åtnjutande av någon som helst förbättring av sina år 1914 bestämda löne-

och pensionsförmåner. Anledningen till att så icke skett hade varit den

uppkomna frågan om eu genomgripande revision av vårt försvarsväsende.

Då det vid en sådan revision kunde visa sig erforderligt att utöka icke

blott reservstatspersonalens antal utan även dess ordinarie tjänstgörings­

skyldighet, hade det nämligen synts vara av vikt att icke genom fastställandet

av viss löne- och pensionsförbättring för det nuvarande reservstatsbefälet

föregripa vad som framdeles kunde komma att i förevarande hänseende

stadgas.

Vid det förhållande att revisionen visserligen funnit sig böra föreslå eu

väsentlig utökning av antalet officerare å reservstat, men däremot ansett,

att den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten borde i huvudsak bliva den­

samma som för närvarande, kunde det förefalla, som om någon anledning

icke förefunnes att frångå den år 1 914 fastställda relationen mellan reserv-

statsbefälets och det aktiva befälets löne- och pensionsförmåner. Då denna

relation genom den vidtagna löneregleringen för den aktiva personalen

blivit ändrad till reservstatspersonalens nackdel, skulle det därför kunna

ifrågasättas, huruvida icke ett återställande av densamma nu borde ske

genom erforderlig omreglering av sistnämnda personals avlönings- och

pensionsförmåner. ' Enär emellertid revisionen liölle före, att frågan om

reservstatspersonalens avlöning och pensionering borde i sin helhet göras

till föremål för särskild utredning, hade revisionen icke ansett sig böra

framställa något förslag i förevarande hänseende. Revisionen ansåge sig

endast böra framhålla angelägenheten av att eu löne- och pensionsregleiing

för reservstatspersonalen snarast möjligt komme till stånd. Vikten härav

vore så mycket större, som en dylik reglering utgjorde en nödvändig förut­

sättning för att det skulle bliva möjligt att. rekrytera den av revisionen

föreslagna reservstaten. Revisionen förutsatte, att vid nämnda utledning

jämväl toges under övervägande, huruvida och i vad mån en lönereglering

borde komma till stånd även för den nuvarande reservstatspersonalen.

Generalskommissionen har anfört, att revisionens motivering för förslaget

att, åtminstone vad officerare beträffade, uttryckligen fastslå, huru många

beställningar av varje särskild grad, som hörde avses för vart och ett av de

■olika truppslagen, enligt kommissionens åsikt icke vore övertygande. Kommis­

sionen ansåge därför, att anledning att frångå här avsedda hittills följda

principer icke förefunnes.

I fråga om revisionens förslag angående befordran å reservstat av kap­

tener (ryttmästare) till majorer hade kommissionen icke något att erinra,

men ansåge sig dock böra framhålla betydelsen av att sådan befordran

endast ägde rum, därest erforderlig kompetens förefunnes. Med hänsyn

härtill borde befordran kunna vinnas endast av officer å reservstat, vilken

under en avsevärd tid varit anställd såsom officer å aktiv stat.

För fältskär- och fältveterinärkårernas reservstatspersonals befordran

till högre beställning å reservstat ansåge kommissionen liknande skäl tala

som för befordran å reservstat av kaptener till majorer.

En omreglering av reservstatspersonalens avlönings- och pensionsförmåner

i syfte att återställa den år 1914 fastställda relationen mellan reservstats­

personalens och det aktiva befälets avlönings- och pensionsförmåner vore

enligt kommissionens åsikt nödvändig, om man ville hava utsikt att rekry­

tera den reservstat, som av revisionen föreslagits.

Beträffande den av revisionen väckta frågan, att det vid en kommande

utredning om reservstatspersonalens avlöning och pensionering jämväl

borde tagas under övervägande, huruvida och i vad mån en lönereglering

borde komma till stånd även för den nuvarande reservstatspersonalen,

ville kommissionen uttala, att billigheten krävde, att för denna personal

ett återställande av ovan angivna relation mellan reservstatspersonalens

och det aktiva befälets avlönings- och pensionsförmåner snarast möjligt

komme till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

21,)

Generals-

kommis­

sionen.

280

underofficers- . Sv6Uska ™<ierofficersförbundet liar förklarat sig anse, att det största

förbundet.

hindret för rekrytering av underofficerarnas reservstat varit statsmakternas

obenägenhet att bringa reservstatspersonalens löneförmåner i den ursprung­

liga relationen till den aktiva personalens. En annan orsak vore att söka

i den rådande depressionstiden, som för underofficeren avsevärt försvårade

erhållandet av det till reservstatsanställning nödvändiga komplementet,

lämplig civil anställning.

De nuvarande bestämmelserna medförde för underofficeren en betydligt

högre levnadsålder vid övergången till reservstat än för officeren. För en

äldre person ökades svårigheterna att erhålla civil anställning. Som villkor

för ö\ergang till reservstat borde fastställas uppnådda 34 levnadsår, dock

med fordran på minst 4 tjänsteår som sergeant vid eller i regemente (kår).

Därest de av förbundet anförda synpunkterna vunne beaktande, kunde

reservstaten för underofficerare givas samma procentuella omfattning i för­

hållande till underofficerarna i aktiv tjänst, som av revisionen föreslagits

i fråga om officerare.

generalstaben.

Cliefen för generalstaben har funnit något behov icke föreligga att i

' enlighet med revisionens förslag uppdela reservstatens officersbeställningar

på olika truppslag. Nuvarande bestämmelser i fråga om beställningarnas

fördelning å truppslagen borde därför bibehållas.

Med hänsyn till nödvändigheten att underlätta övergång till reservstat

borde man följa det av revisionen framställda förslaget angående ned­

sättande av det för kompaniofficerares och underofficerares övergång till

leservstat erforderliga antalet tjänsteår ävensom de av revisionen föreslagna

jamkmngarna beträffande reservstatsbeställningarnas uppdelning på olika

löneklasser.

Mot revisionens förslag i fråga om reservstatspersonalens tjänstgörings-

skyldighet syntes intet vara att erinra.

För en tillfredsställande rekrytering av reservstatspersonalen vore det

eu nödvändig förutsättning, att en reglering av löne- och pensionsförhål-

landena för denna personal komme till stånd. Utredning härom borde

verkställas omedelbart. Billigheten syntes kräva, att den nuvarande re­

serv statspersonalen inbegrepes i en blivande löne- och pension sreglering

för reservstaten.

DePche7enntS'

1 likhet med försvarsrevisionen anser jag det vara nödvändigt, att sär­

skilda reserv stater allt fortfarande uppsättas för officerare och sekundofficerare

(underofficerare) ävensom för fältskär- och fältveterinärkårerna.

Antalet officerare å reservstat torde i huvudsak böra beräknas enligt av

revisionen tillämpade grunder. Med hänsyn till den av mig föreslagna

organisationen bör antalet bestämmas till 2 generalspersoner, 6 överstar,

56 majorer samt 319 kompaniofficerare.

Svenska underofficersförbundets uppfattning, att reservstaten för under­

officerare under vissa villkor skulle kunna erhålla förhållandevis samma

omfattning som reservstaten för officerare, kan jag icke dela. Hittills vunnen

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

erfarenhet giver nämligen oförtyclbart vid lianden, att detta icke är möjligt.

Å andra sidan torde dock den av revisionen föreslagna reservstaten för

underofficerare, vilken endast motsvarar 5,6 % av sammanlagda antalet

underofficerare å aktiv stat, vara väl knappt beräknad. Jag finner mig

därför böra föreslå, att antalet sekundofficerare på reservstat bestämmes

till sammanlagt 100, vilket motsvarar 7,4 % av sammanlagda antalet dylika

officerare å aktiv stat.

Då det visat sig vara förenat med stora svårigheter att rekrytera fält­

läkarkårens reservstat av regementsläkare, finner jag mig böra förorda, att

nämnda kårs reservstat begränsas till 2 fältläkare och 4 regementsläkare.

I överensstämmelse med revisionens förslag torde fältveterinärkårens

reservstat böra bestämmas till 1 fältveterinär och 1 regementsveterinär.

I likhet med generalskommissionen anser även jag, att möjlighet till

befordran till högre beställning å fältläkarkårens och fältveterinärkårens

reservstater bör finnas.

Med anledning av vad generalskommissionen och chefen för generalstaben

härutinnan anfört, torde de nuvarande föreskrifterna för reservstatsbeställ­

ningarnas fördelande på olika truppslag böra bibehållas.

Mot underofficersförbundets förslag rörande villkor för övergång till re­

servstaten för underofficerare (sekundofficerare) har jag icke något att erinra.

I övrigt har jag icke någon erinran att göra mot revisionens förslag.

Även jag håller före, att en löne- och pensionsreglering för reservstats-

personalen snarast möjligt bör komma till stånd. Därest ifrågavarande

personal skall kunna vederbörligen rekryteras — vilket för krigsorganisa­

tionens upprätthållande är av största vikt — torde det vara nödvändigt

att vid en sådan reglering ungefärligen återställa den ursprungliga rela­

tionen mellan den aktiva personalens och reservstatspersonalens löne- och

pensionsförmåner. Billigheten synes mig kräva, att nämnda relation åter-

ställes även för den nuvarande reservstatspersonalen.

I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla den stora betydelsen

av att reservstatspersonalens tjänstgöring och utbildning så ordnas, ledes

och övervakas, att denna personals tjänstbarhet i möjligaste mån vidmakt-

liålles och befrämjas. Med hänsyn härtill bör ifrågavarande personal under

tjänstgöringstiden i lämplig utsträckning beordras till skjutskolor och andra

utbildningskurser, varjämte särskilda för nämnda personal avsedda kurser

böra anordnas. För sådant ändamål har jag ansett mig böra i kostnads­

beräkningarna uppföra ett mindre belopp.

2. Personal i arméns reserver.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser utgöras arméns reserver

av befäl av:

generalitetets reservbefäl;

arméfördelningarnas, Bodens truppers samt Gotlands militärområdes

reservbefäl;

281

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Nuvarande

organisation.

Departements­

chefen.

Nuvarande

organisation.

Departements­

chefen.

Officerare.

Nuvarande

organisation.

regementenas och kårernas reservbefäl; samt

de civilmilitära kårernas — fältläkarkårens och fältveterinärkårens —

reservpersonal.

Generalitetets reservbefäl.

Generalitetets reservbefäl utgöres av officerare av generalitetet, vilka

avgått från beställning på stat med rätt till fyllnadspension. Till gene­

ralitetets reserv räknas även generalfältläkare efter erhållet avsked med

rätt till fyllnadspension.

Ifrågavarande officerare äro skyldiga att kvarstå i reserven intill fyllda

70 år, om de blivit pensionsberättigade vid 65 år, men i annat fall in­

till fyllda 65 år. De äro skyldiga att tjänstgöra i krig och då värn­

pliktiga eljest inkallas för rikets försvar ävensom vid sådan övning, som

till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens

andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld.

Mot den nuvarande anordningen hava icke några erinringar blivit fram­

ställda. Gällande bestämmelser torde därför böra bibehållas oförändrade.

Arméfördelningarnas, Bodens truppers samt Gotlands militär-

områdes reservbefäl.

Ifrågavarande reservbefäl utgöres av officerare, vilka avgått från be­

ställning å stat med rätt till fyllnadspension och som varit chefer för

regementen eller kårer eller som eljest inneliava samma eller högre tjänste-

grad än cheferna för vederbörande regementen eller kårer. De, som inne­

hava tjänstegrad såsom officerare ur generalitetet, medräknas dock icke.

Till förevarande reserver hörande officerare äro skyldiga att kvarstå in­

till fyllda 65 år och hava samma tjänstgöringsskyldighet som generalite­

tets reservbefäl.

Då mot den nuvarande anordningen några erinringar icke blivit fram­

ställda, saknar jag anledning föreslå någon ändring i härutinnan nu gäl­

lande bestämmelser.

Regementenas och kårernas reservbefäl1).

Den viktigaste gruppen av arméns reservbefäl utgöres av regementenas

och kårernas reservbefäl. Dessa bestå av officerare, underofficerare och

underbefäl av manskapet.

Officerspersonalen utgöres av tre särskilda kategorier, nämligen:

a) officerare, vilka med rätt till fyllnadspension avgått från beställning

på stat, såframt de icke, enligt vad förut nämnts, äro att räkna till armé­

fördelningarnas o. s. v. reservbefäl;

b) officerare, som vid eller efter avgång från beställning på stat utan

rätt till fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i regementes (kårs)

reserv; samt

b Yad i det följande sägs gäller i tillämpliga delar även generalstaben, fortifikationen,

trängen och intendenturkåren.

c) officerare, vilka inom regementes (kårs) reserv vunnit sin första

officersanställning.

För var och en av dessa olika kategorier galla särskilda bestämmelser

i fråga om tid för kvarstående i reserven, tjänstgöringsskyldighet och av­

löningsförmåner.

Beträffande de under a) omförmälda officerarna

de pensionsav­

gång na — gäller sålunda, att de, i likhet med arméfördelningarnas reserv-

befäl, äro skyldiga att kvarstå i reserven intill fyllda G 5 år samt att

tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvai

ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberodskap

eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan

bliva anbefalld.

De under b) omnämnda officerarna — de förtidsavgängna — hava

samma tjänstgöringsskyldighet som de pensionsavgångna samt äro dess­

utom skyldiga att fullgöra eu repetitionsövning minst vart tredje ai in­

till utgången av det kalenderår, då de uppnå 40 års ålder. Repetitions­

övning skall fullgöras första gången senast tredje aret efter det, da veder­

börande såsom på aktiv stat anställd sista gången deltog i regements-

övning.

Därest vederbörande fullgjort stadgad tjänstgöring, äger han efter upp­

nådda 55 år uppbära eu årlig pension av 300 kronor, med skyldighet

att kvarstå i reserven intill fyllda 65 år.

Yad slutligen angår de under c) omförmälda officerarna de i reser­

ven utnämnda — utgöra dessa den talrikaste och med hänsyn till mobi-

liseringsbehovets fyllande viktigaste gruppen. För officersutnämning fordras

att hava genomgått föreskriven reservofficersaspirantutbildning och avlagt

reservofficersexamen. Utbildningstiden uppgår till sammanlagt omkring

605 dagar eller 120 dagar mera än den för vapenföra studenter och lik­

ställda i gällande värnpliktslag stadgade utbildningstiden av 485 dagar.

I reserven utnämnd officer har samma tjänstgöringsskyldighet som för-

tidsavgången, dock med den skillnad, att den första repetitionsövningen

skall fullgöras redan året efter det, då vederbörande vunnit officersan­

ställning. Dylik officer erhåller vid sin första utnämning ekiperingslijälp.

Denna är i vederbörlig reservbefälsförordning angiven till 500 kronor.

Sedan ekiperingshjälpen emellertid under åren 1921 och 1922 ävensom

första halvåret 1923 utgått med ett till 1,000 kronor förhöjt belopp, har

förhöjningen av densamma utav 1923 års riksdag nedsatts till 250 kro­

nor, i samband med att reservofficer befriats från skyldigheten att hålla

sig med andra i den personliga fältutrustningen ingående utrednings- och

remtygspersedlar än sabel med balja och sabelliandrem. Efter uppnådda

55 år äger här avsedd officer uppbära eu årlig pension av 300 kronor

efter samma grunder, som ovan angivits för förtidsavgängna officerare.

Försvarsrevisionen har framhållit, att det erforderliga antalet i reserven

utnämnda officerare vore beroende av den tänkta krigsorganisationen. En-

Kungl. Maj:ta proposition nr 20

283

Försvars-

revisionen.

284

ligt 1914 års härordning beräknades årligen komma att från krigsskolan

utexamineras omkring 300 reservofficersaspiranter. Då revisionen icke­

ansett sig behöva räkna med att vid inträffande mobilisering lika stor

krigsstyrka som för närvarande skulle omedelbart kunna uppsättas, följde

därav, att för mobiliseringsbeliovets tillgodoseende enligt den av revisionen

förutsatta krigsorganisationen antalet från krigsskolan årligen utexamine­

rade reservofficersaspiranter kunde sättas icke oväsentligt lägre, än år 1914

beräknats. Revisionen hade kommit till det resultat, att för mobilise-

ringsbehovets säkerställande årligen minst 127 reservofficerare borde an­

ställas vid härens olika truppslag (flygtrupperna icke medräknade). Med

hänsyn till den avgång, som av skilda anledningar städse ägde rum un­

der aspiranttiden, ävensom för möjliggörande av en viss gallring före

kommenderingen till krigsskolan borde antalet årligen antagna reservoffi­

cersaspiranter vid de olika truppslagen beräknas till sammanlagt 157.

\ ad reservofficersaspiranternas utbildning beträffade, ansåge revisionen

denna för närvarande vara i stort sett väl avvägd och icke giva anled­

ning till någon erinran av principiell innebörd. Då emellertid erfaren­

heten givit vid handen, att fullgörandet av den efter utexaminerandet från

krigsskolan under tredje utbildningsåret infallande repetitionsövningen för

många medförde avsevärda olägenheter med hänsyn till ordnandet av stu­

dier och civil verksamhet, funne revisionen sig böra föreslå, att nämnda

repetitionsövning måtte av den, som så önskade, få utbytas mot annan

däremot svarande tjänstgöring under året.

Den för närvarande stadgade tjänstgöringsskyldigheten, vilken tillkom­

mit för att vidmakthålla reservofficerarnas kunskaper och tjänsterutin, vore

givetvis alltför ringa, för att dessa i regel skulle vara fullt vuxna de

krav, som i krig komme att ställas pa dem. Rör att öka deras använd­

barhet skulle det därför vara synnerligen önskvärt, om den föreskrivna

tjänstgöringsskyldigheten kunde ökas. Emellertid kunde man härvid icke

gå alltför långt, enär detta skulle medföra såväl svårigheter för re­

kryteringen som ökade kostnader för statsverket. Efter övervägande av

samtliga på frågan inverkande omständigheter hade revisionen kommit till

det resultatet, att tjänstgöringsskyldigheten borde, oberoende av truppslag,

bestämmas till 45 dagar under varje treårsperiod. Med hänsyn till den

av revisionen föreslagna avkortningen av repetitionsövningarnas längd inne-

bure detta för infanteriets in. fl. truppslags reservofficerare en ökning med

15 dagar och för kavalleriets m. fl. truppslags reservofficerare eu ökning

med 10 dagar. Någon ofördelaktig inverkan på rekryteringen syntes

denna ökning icke komma att utöva, liksom densamma icke heller vore

ägnad att ådraga statsverket några nämnvärda kostnader. Ur militär syn­

punkt måste den däremot tillmätas stort värde, enär därigenom ökad möj­

lighet bereddes att liksom i fråga om reservstatsbefälet dels utbyta repeti­

tionsövning mot annan övning, t. ex. vinterövning, skjutskolekurs m. in.,

och dels anordna särskild befälsutbildning för reservofficerarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj: t.‘t proposition nr 20.

Den nuvarande bestämmelsen om tjänstgöringsskyldighetens upphörande

med utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnådde 40 års

ålder, hänförde sig till de före år 1914 rådande förhållandena, då värn­

plikten upphörde med det 40:de levnadsåret. Sedan värnpliktstiden genom

1914 års värnpliktslag utsträckts till och med det 42:dra levnadsåret,

borde motsvarande ändring vidtagas med avseende å tiden för reservoffice­

rarnas tjänstgöringsskyldighet.

Eu synnerligen stark minskning av tillströmningen till reservofficers-

banan hade under de senare åren inträtt. Den förnämsta orsaken härtill

vore enligt revisionens uppfattning, att de med reservofficersanställningen

förenade förmånerna ansåges alltför ringa för att kompensera den därför

erforderliga längre utbildningstiden.

Då revisionen icke ansett sig kunna föreslå någon avkortning av den

för utnämning till reservofficer nu stadgade utbildningstiden, komrne denna

att fortfarande som hittills uppgå till omkring 605 dagar. Enligt den av

revisionen föreslagna organisationen komme emellertid utbildningstiden för

studenter och likställda, bland vilka rekryteringen av reservofficersaspiran-

terna fortfarande borde ske, att utgöra endast 365 dagar. Skillnaden

mellan de båda kategoriernas utbildningstider bleve alltså omkring 240

dagar i stället för hittillsvarande 120 dagar. Med hänsyn härtill hade

man att emotse betydligt större svårigheter att rekrytera reservofficerarna

än hittills. För upprätthållandet av den utav revisionen förutsatta krigs­

organisationen vore det emellertid av synnerlig vikt, att det beräknade an­

talet reservofficerare erhölles. Det vore därför oavvisligen nödvändigt att

Tidtaga för rekryteringens säkerställande erforderliga åtgärder. Såvitt revi­

sionen kunnat finna, måste dessa bestå i en förbättring av de med reserv­

officersanställningen förenade ekonomiska förmånerna. Det gällde då att

undersöka, i vad mån detta kunde vara möjligt att genomföra.

På grund av det under de senare åren starkt minskade tilloppet till

såväl officers- som reservofficersbanan hade vid upprepade tillfällen från

vederbörande myndigheters sida framhållits önskvärdheten av att officers-

och reservofficersaspiranter måtte åter erhålla samma avlöning som det

fast anställda manskapet, samt att fördenskull särskilda för dem avsedda

volontärbeställningar måtte ånyo upptagas i vederbörliga truppförbands

stater. En dylik anordning kunde emellertid revisionen, åtminstone såvitt

officersaspiranterna anginge, icke tillstyrka. För dessa utgjorde aspirant-

tjänstgöringen en utbildning för deras blivande levnadsyrke, och det måste

vid sådant förhållande anses principiellt oriktigt att bereda dem, som ut­

bildade sig för officersyrket, en särställning framför alla dem, som utbil­

dade sig för andra grenar av statstjänsten. Annorlunda ställde det sig

givetvis beträffande reservofficersaspiranterna. För dessa vore reservofficers­

anställningen avsedd endast såsom en bisyssla till deras ordinarie levnads­

kall. Det skulle därför enligt revisionens uppfattning icke möta något

principiellt hinder att för dem inrätta särskilda volontärbeställningar. Då

285

28(3

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

emellertid reservofficersaspiranterna vore avsedda att uttagas bland och ut­

bildas tillsammans med studenter och likställda, syntes det revisionen

följdriktigast, att de jämväl med avseende å ekonomiska förmåner likställ­

des med dessa. För den tid åter, varmed deras aspiranttjänstgöring över­

stege den för studenter och likställda stadgade utbildningstiden, eller om­

kring 240 dagar, borde däremot särskild ersättning, utöver den för värn­

pliktiga bestämda, utgå. Denna ersättning syntes revisionen lämpligen

böra bestämmas till skillnaden mellan menig volontärs kontanta avlönings­

förmåner och det dem såsom värnpliktiga enligt revisionens förslag till­

kommande penningbidraget. Ersättningen i fråga borde, därest ej i något

fall särskilda förhållanden sådant påkallade, icke utbetalas under pågående

tjänstgöring, utan först efter det all aspirantutbildning blivit i behörig

ordning avslutad.

Såsom bidrag till anskaffande av föreskrivna ekiperingspersedlar hade

alltsedan år 1898 till den nyutnämnde reservofficeren utbetalats ekiperings-

hjälp med 500 kronor. Även om man bortsåge från den under kristiden

inträffade starka prisstegringen, vore uppenbart, att detta för omkring 25

år sedan fastställda belopp numera måste anses alldeles otillräckligt. En­

ligt vad revisionen inhämtat, kunde kostnaderna för anskaffande av endast

de allra nödvändigaste till officersekipering hörande effekterna för närva­

rande beräknas uppgå till minst 1,150 ä 1,250 kronor. Då man emeller­

tid syntes hava att emotse en sänkning av gällande priser, hölle revisionen

före, att ekiperingshjälpen skäligen borde bestämmas till 1,000 kronor.

Yad pensionen beträffade, hade denna år 1898 bestämts till sitt nuva­

rande belopp eller 300 kronor om året efter uppnådd 55 års ålder. Med

hänsyn till penningvärdets sedan dess inträdda fall vore, oavsett förhållan­

dena under krisåren, en höjning av pensionsbeloppet erforderlig. Enligt

revisionens uppfattning syntes pensionen skäligen böra bestämmas till 500

kronor.

Även om pensionen höjdes till det angivna beloppet, vore densamma

dock alltför ringa för att utöva någon större inverkan på rekryteringen

av reservofficerskåren. För de ynglingar, vilka reflekterade på att taga

anställning såsom reservofficerare, spelade helt visst utsikten att vid 55

års ålder erhålla en pension av 500 kronor en mycket underordnad roll,

och detsamma syntes jämväl vara fallet med de reservofficerare, som i

mycket stor utsträckning toge avsked, innan de fullgjort den för pensions

erhållande stadgade tjänstgöringsskyldigheten. Helt annorlunda skulle

enligt revisionens uppfattning förhållandena härutinnan ställa sig, därest

pensioneringen ordnades på ett sådant sätt, att den ekonomiska fördelen

därav för vederbörande framstode mera påtaglig, än för närvarande vore

fallet. Detta syntes revisionen lämpligen kunna ske genom att låta dem,

som sådant önskade, omedelbart efter fullgörandet av den för pensions

erhållande stadgade tjänstgöringen utbekomma pensionens kapitaliserade

värde. Efter en räntefot av b % utgjorde detta värde för vederbörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

2«7

vid 42 års ålder 3,460 kronor. Enligt revisionens mening lede det icke

något tvivel om att utsikten att vid nyssnämnda ålder på en gång erhålla

ett så pass avsevärt belopp skulle i långt högre grad iin den vid 55 års

ålder utfallande pensionen befordra rekryteringen och verka avhållande på

reservofficerarna att i förtid avgå ur tjänsten. Ur statsfinansiell synpunkt

vore det uppenbarligen likgiltigt, huruvida vederbörande föredroge det ena

eller det andra sättet för pensionens utbetalande.

Ett ytterligare medel att stimulera rekryteringen och kvarliålla reserv­

officerarna i tjänsten syntes revisionen vara att låta pensionen verka såsom

ett slags livförsäkring under tiden före uppnåendet av 42 års ålder.

Sålunda torde, därest reservofficer, vilken i vederbörlig ordning fullgjort

honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, avlede, innan han uppnådde

nämnda ålder, till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare

böra utbetalas pensionens kapitaliserade värde. Beräknat efter 5 %

skulle det sålunda utfallande beloppet utgöra vid uppnådda 22 års ålder

895 kronor, vid 30 års ålder 1,535 kronor och vid 40 års ålder 2,735

kronor. ’ Visserligen komme statsverket att härigenom åsamkas något ökade

utgifter, men med hänsyn till den ringa dödligheten bland ifrågavarande

personal bleve dessa så obetydliga, att de ur statsekonomisk synpunkt

icke spelade någon roll.

Genom vidtagande av sålunda angivna förbättringar i reservofficerarnas,

avlönings- och pensionsförmåner kunde man förvänta, att den för när­

varande bland studenter och likställda rådande obenägenheten att taga

anställning såsom reservofficer skulle i någon mån komma att minskas.

Med den erfarenhet, man numera hade om de stora svårigheter, som

mötte för erhållande av tillräckligt antal reservofficerare, finge det emel­

lertid anses ovisst, om man enbart därigenom skulle kunna säkerställa

det av revisionen beräknade mobiliseringsbeliovet av sadana officerare.

Bevisionen hade därför ansett sig böra tillse, huruvida icke något ytter­

ligare borde åtgöras för rekryteringens säkerställande.

Som allmänt vore bekant, utgjordes den vid våra universitet, högskolor

och andra läroanstalter studerande ungdomen i mycket stor utsträckning

av mindre bemedlade eller obemedlade ynglingar, vilka för sina studiers

fullföljande vore delvis eller helt och hållet hänvisade till lånevägen. Av

helt naturliga skäl vore det för de flesta bland dessa ynglingar förenat

med stora svårigheter att erhålla nödiga studielån, och staten hade därför

helt nyligen funnit sig böra upplägga en särskild lånefond för obemedlade

studerande. Det stora antalet ansökningar om erhållande av lån ur

nämnda fond gåve tydligt vid handen, huru stort behovet av studielån

i verkligheten vore. Bevisionen hölle därför före, att ett beviljande av

studielån på gynnsamma villkor åt ynglingar, som toge anställning såsom

reservofficerare, skulle i hög grad öka tilloppet av reservofficersaspiranter.

Något utarbetat förslag i förevarande hänseende hade revisionen icke

ansett sig böra framlägga, utan borde frågan göras till föremål för när-

288

mare utredning i samband med den omarbetning av gällande reserv

befälsförordning, som med anledning av revisionens övriga förslag rörande

reservbefälets tjänstgörings-, avlönings- och pensionsförhållanden måste äga

rum. Revisionen ansåge sig endast böra i största korthet angiva, huru

•densamma tänkt sig saken ordnad. Till varje reservofficersaspirant, som

efter avlagd reservofficersexamen visade sig vara i behov av lån för idkande

av studier vid universitetet, högskola eller annan ^bildningsanstalt, skulle

staten utlämna mot billig ränta lån till belopp av förslagsvis högst 5,000

kronor. Under de första 4 ä 5 åren, då vederbörande ännu icke kunde

beräknas hava några inkomster, skulle lånet löpa räntefritt. Därefter skulle

förräntning och amortering vidtaga. Denna senare borde så ordnas, att

lånet vore tillfullo inbetalt, då vederbörande uppnådde 42 års ålder.

Såsom amortering borde låntagaren, därest han så önskade, få tillgodo­

räkna sig det vid nämnda tidpunkt utfallande kapitaliserade värdet av

den honom tillförsäkrade pensionen. Avlede låntagaren, innan lånet vore

tillfullo inbetalt, skulle staten äga innehålla det vid dödsfallet eljest ut­

fallande kapitaliserade värdet av pensionen eller så stor del därav, som

svarade mot skuldens belopp. Avginge vederbörande ur tjänsten före

uppnådda 42 år eller underläte lian att i behörig ordning fullgöra honom

åliggande tjänstgöringsskyldighet, skulle lånet förfalla till omedelbar in­

betalning.

Med hänsyn till de synnerligen stora fördelar, ett beviljande av studie­

lån enligt ovan angivna grunder innebure, syntes man vara berättigad

antaga, icke blott att rekryteringen av reservofficerarna skulle bliva fullt

säkerställd, utan även att dessa skulle i långt mindre utsträckning, än

för närvarande vore förhållandet, i förtid avgå från tjänsten. Osannolikt

vore icke, att tillströmningen av aspiranter komme att bliva större, än

som eifordrades för fyllandet av det arliga behovet av reservofficerare.

Skulle så bliva fallet, bereddes möjlighet till urval av dem, som ägde

den största fallenheten för militärtjänst. Den föreslagna anordningen

kunde således även komma att bidraga till ett höjande av reservofficerarnas

allmänna militära duglighet.

Beträffande de för pensionsår gångna officerare gällande bestämmelserna

hade revisionen icke någon ändring att föreslå.

Yad anginge kategorien förtidsavgångna officerare, hade denna hittills

varit rätt så fåtalig och därför icke spelat någon större roll för mobilise-

ringsbeliovets fyllande. Efter den utökning av reservstaten, revisionen

föreslagit, komme dess betydelse att ytterligare minskas, då de från aktiv

stat i förtid avgående officerarna i stället för att ingå i reserven väl i

regel komme att söka inträde å reservstat.

Enligt gällande bestämmelser vore de förtidsavgångna officerarna i fråga

om tjänstgöringsskyldighet, avlönings- och pensionsförmåner likställda med

de i reserv eu utnämnda, dock att ekiperingshjälp icke utginge. Härutinnan

ansåge revisionen icke någon ändring böra vidtagas. Tjänstgöringsskyldig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

heten borde alltså även för dessa officerare bestämmas till 45 dagar under

loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalender­

år, varunder vederbörande uppnådde 42 års ålder. Likaledes borde pen­

sionen höjas från nuvarande 300 kronor till 500 kronor. Någon anled­

ning att för denna kategoris vidkommande medgiva utbetalandet i förtid

av pensionens kapitaliserade värde ansåge revisionen icke föreligga.

Chefen för generalstaben har icke funnit något att erinra mot det av

revisionen framställda förslaget att öka reservofficerarnas tjänstgöringsskyl­

dighet. Tjänstgöringstidens längd borde dock lämpas efter repetitionsöv-

ningarnas längd och bestämmas olika för olika truppslag, för att icke

genom en större ökning vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna

än för övriga truppslag försvåra rekryteringen vid nämnda truppslag, där

behovet av reservofficerare redan förut vore svårast att fylla. Utöver

tiden för tjänstgöringen borde reservofficeren beredas tillfälle att under minst

1 0 dagar före repetitionsövningarnas början förnya sina militära kunskaper

och bibringas erforderlig kännedom rörande ändrade reglementen ävensom

utvecklingen på det taktiska området.

I regel borde reservofficerarnas tjänstgöring förläggas till repetitions-

övningarna och tiden närmast före dessa. Möjlighet borde dock förefinnas

att fullgöra tjänstgöringen även å annan lämplig tid, under tiden närmast

före repetitionsövningarna, under vinterövning, vid skjutskolor eller andra

utbildningskurser.

I fråga om ekiperingshjälpen syntes énligt chefens för generalstaben åsikt

de av 1923 års riksdag tillämpade grunderna böra följas och sålunda den

kontanta ekiperingshjälpen beräknas till ett sammanlagt belopp av 750

kronor.

Utöver pensionen utginge numera under vissa villkor till officerare och

underofficerare särskilda pensionstillägg med ett belopp av 180 kronor

per år, varigenom pensionsbeloppet för officerare uppginge till 480 kronor.

Då härigenom redan nu till officerare utgående pensioner vore oväsentligt

lägre, än vad de skulle utgöra med den av revisionen föreslagna höj­

ningen, kunde det för reservernas rekrytering, särskilt med hänsyn till

den föreslagna utsträckningen av tjänstgöringsskyldigheten, icke vara till­

räckligt att företaga en reglering av pensionerna i den av revisionen för­

utsatta begränsade utsträckningen, utan borde pensionsbeloppet ytterligare

höjas. På grund härav och då underofficerarnas pension syntes böra utgå

med dubbelt så stort belopp som det nuvarande grundbeloppet, borde

enligt chefens för generalstaben mening även officerspensiouen undergå

motsvarande höjning eller till 600 kronor. Det kapitaliserade värdet av

pensionen skulle i så fall för vederbörande vid 42 års ålder uppgå till

4,152 kronor.

Det av revisionen framställda förslaget angående studielån till reserv­

officerare syntes böra upptagas. För att det skulle medföra avsedd verkan,

fordrades dock, att studielånen, som borde beviljas av chefen för krigs-

Bihang till riksdagens protokoll 1924, 1 samt. 17 A käft. (Nr 20.)

212523

19

Kung!. Maj:ts proposition nr 20.

289

Chefen för

generalstaben.

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

skolan, vore avsevärt större och beviljades på fördelaktigare villkor än de

studielån, som redan nu, utan att staten erhölle någon prestation från

låntagarens sida, tilldelades vissa studerande enligt kungörelsen den 19

juni 1919.

Departements-

Med hänsyn till den av mig föreslagna organisationen böra årligen

hefm. minst 160 reservofficerare utnämnas. I överensstämmelse med av revisio­

nen (Del 1, sid. 573) angivna beräkningsgrunder beräknas antalet årligen

antagna reservofficersaspiranter uppgå till omkring 200. I fråga om de

utnämnda och förtidsavgångna reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet även­

som beträffande storleken av det till dem utgående pensionsbeloppet har jag-

funnit mig böra ansluta mig till vad chefen för generalstaben härutinnan

föreslagit. Ekiperingshjälpen för utnämnda reservofficerare synes, i likhet

med vad för närvarande är fallet, böra utgå med 750 kronor.

I övrigt har jag icke något att erinra mot vad revisionen föreslagit.

Yad jag i det föregående (sid. 281) framhållit angående ordnandet, le­

dandet och övervakandet av reservstatspersonalens tjänstgöring och utbild­

ning äger uppenbarligen även tillämplighet beträffande de förtidsavgångna

och i all synnerhet de utnämnda reservofficerarna. Även ifrågavarande

officerare böra således under den för dem stadgade tjänstgöringstiden i

lämplig utsträckning beordras till särskilda för dem anordnade kurser

ävensom till skjutskolor o. d. För sådant ändamål har jag ansett mig

böra i kostnadsberäkningarna uppföra ett mindre belopp.

Enligt nu gällande bestämmelser stadgas såsom villkor för befordran av

löjtnant till kapten (ryttmästare) i reserven fullgörande av minst 10 repe-

titionsövningar. Det torde vara uppenbart, att fullgörandet av denna

tjänstgöring i de flesta fall icke är tillfyllest för erhållande av den för

befordran till kapten i reserven önskvärda kompetensen. Förutom fullgö­

randet av visst antal repetitionsövningar synes därför såsom villkor för

här avsedd befordran böra uppställas genomgående av en särskilt för ända­

målet anordnad utbildningskurs. En sådan kurs bör erhålla en varaktig­

het av omkring 3 månader. Med hänsyn till ifrågavarande personals

civila verksamhet synes det likväl icke böra stadgas, att reservofficer skall

vara skyldig att genomgå densamma, utan torde kommenderingarna till

kursen böra grunda sig på frivillighet. I kostnadsberäkningarna har jag

uppfört ett belopp för ordnande av här berörda kurser. Därvid har för­

utsatts, att antalet reservofficerare, som årligen genomgå sådana kurser,

uppgår till eu fjärdedel av det årligen i reserven utnämnda antalet reserv­

officerare.

sekund- Liksom officerspersonaleu utgöras jämväl underofficerarna i reserven av

Nuvarande

^re kategorier, nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven

organisation

. utnämnda.

Yad de pensionsavgångna angår, gälla med avseende å tjänstgörings­

skyldighet, ersättning under tjänstgöring samt avgång enahanda bestäm­

melser som för motsvarande kategori officerare.

Kungl. Maj:t/f proposition nr 20.

"291

Detsamma är jämväl förhållandet beträffande de förtidsavgängna under­

officerarna, dock med den skillnad, att den efter 55 års ålder utgående

pensionen endast utgör 200 kronor.

Vad slutligen beträffar de i reserven utnämnda underofficerarna, utgöras

dessa av sådana furirer, som fullgjort för befordran till underofficer stad­

gade villkor och som vid avgång från beställning å stat göra framställning

om inträde i reserven såsom underofficerare. I fråga om tjänstgörings­

skyldighet, avlönings- och pensionsförmåner gälla enahanda bestämmelser

som för i reserven utnämnda officerare, dock med den skillnad, att eki-

peringshjälpen utgör endast 300 kronor, vilket belopp senaste åren höjts

till 600 kronor, samt pensionen 200 kronor.

I regementenas och kårernas reserver få årligen anställas högst 90 under­

officerare, vilka genom tjänstgöring därstädes kunna i sådan egenskap bliva

pensionsberättigade.

Försvarsrevisionen har framhållit, att av förenämnda tre olika grupper

underofficerare de i reserven utnämnda utgjorde den för mobiliseringsbehovets

fyllande viktigaste. Det vore därför angeläget, icke blott att rekryte­

ringen i möjligaste mån säkerställdes, utan även att vederbörande icke i

förtid avginge ur tjänsten. Vad revisionen anfört rörande de i reserven

utnämnda officerarna ägde i huvudsak tillämpning jämväl beträffande ifråga­

varande underofficerare.

Med hänsyn till penningvärdets fall borde ekiperingshjälpen höjas till

<>00 kronor och pensionen till 350 kronor. Vad som föreslagits för i

reserven utnämnda officerare i fråga om utbetalande av pensionens kapitali-

serade värde vid uppnådda 42 års ålder ävensom i händelse av dödsfall

borde gälla jämväl för ifrågavarande underofficerare. Efter en räntefot av

5 % skulle detta värde utgöra i jämnt krontal: vid uppnådda 25 års

ålder 752 kronor, vid 30 års ålder 1,074 kronor och vid 40 års ålder

1,914 kronor.

Revisionen hade haft under övervägande, huruvida icke jämväl i reserven

utnämnda underofficerare borde, i överensstämmelse med vad som före­

slagits för motsvarande kategori officerare, erhålla tilläventyrs erforderliga

lån för bedrivande av studier eller utbildning i någon viss yrkesgren.

Revisionen hade emellertid icke ansett sig böra framställa något förslag

härom. Det antal underofficerare, som årligen borde anställas i reserven,

vore avsevärt mindre än antalet officerare. För säkerställande av rekry­

teringen förelåge därför icke samma behov av en dylik anordning, som då

fråga vore om officerare. Vidare hade de flesta furirer, som sökte anställ­

ning såsom underofficerare i reserven, en så lång tjänstetid såsom fast an­

ställda, att de vore berättigade att uppbära avskedspremier till icke ovä­

sentligt belopp. Även borde framhållas, att möjlighet redan funnes för

därav förtjänta furirer av första klassen att för bedrivande av studier, som

avsåge förvärvande av kompetens för fortsatt militär utbildning eller vore

ägnade att bibringa ökade insikter i för det praktiska livet nyttiga kun-

Försvars­

revisionen.

skapsgrenar, erhålla stipendier från det å riksstaten uppförda anslaget till

studiestipendier.

Med avseende å de för pensionsavgångna underofficerare gällande be­

stämmelserna både revisionen icke någon ändring att föreslå.

Yad slutligen de förtidsavgångna underofficerarna anginge, utgjordes

dessa av två särskilda kategorier, nämligen dels sådana, som avgått från

underofficersbeställning på stat, och dels sådana, som avgått från furirs-

beställning å stat efter att hava blivit befordrade till sergeanter

i

rege­

mente eller kår. Den förra kategorien hade hittills icke varit av någon

vidare betydelse, och jämväl för framtiden syntes den komma att spela en

mycket ringa roll för mobiliseringsbehovets fyllande. Däremot hade den

andra kategorien varit av större vikt, varför man allt fortfarande syntes

böra räkna med densamma.

Uti de för ifrågavarande underofficerare gällande bestämmelser borde vid­

tagas ändringar, motsvarande dem, som av revisionen föreslagits beträffande

förtidsavgångna officerare. Med hänsyn till penningvärdets fall borde pen­

sionen höjas från 200 kronor till 350 kronor. Med den av revisionen

föreslagna avsevärda reduceringen av antalet underofficerare å såväl aktiv

stat som reservstat vore det icke möjligt att nedbringa det antal under­

officerare högst 90 — vilket för närvarande finge årligen anställas i

reserven. I motsats till vad för närvarande vore förhållandet, borde

emellertid varje särskilt truppslag av den angivna årskontingenten erhålla

ett visst bestämt antal.

Därest antalet i reserven anställda underofficerare något år icke skulle

uppgå till det såsom erforderligt beräknade antalet, borde eu motsvarande

ökning få vidtagas ett kommande år.

Några större svårigheter att rekrytera reservunderofficerarna hade hittills

icke visat sig. Möjligt vore, att förhållandena härutinnan komme att

ändra sig med hänsyn till den av revisionen föreslagna minskningen av

antalet furirs- och underofficersbeställningar å aktiv stat, Emellertid hölle

revisionen före, att de förbättrade avlönings- och pensionsförmånerna skulle

verka därhän, att det beräknade årliga antalet kunde erhållas. Att märka

vore ock, att utsikten för underbefäl att vid avskedstagandet vinna inträde

såsom underofficer i reserven bleve större enligt den av revisionen före­

slagna organisationen än enligt den nuvarande härordningen.

Svenska

Svenska underofficersförbundet har framhållit, att det icke vore lämp-

U1förb°indet.S

underofficerare i reserven uteslötes från studielån. Samma för­

delar, som av revisionen föreslagits för officerare i reserven, borde även

förutsättas för underofficerare i reserven. De möjligheter till erhållande

av studiestipendier, som förelåge för underofficer i reserven, vore, i be­

traktande av dessa stipendiers fåtal, utan all praktisk betydelse.

Chefen för

Chefen för generalstaben har uttalat, att vad han anfört angående i

tabell.

reserven utnämnda officerare i huvudsak ägde tillämpning på i reserven

utnämnda underofficerare.

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

293

Med avseende å vad revisionen anfört därom, att pensionen borde höjas

till 350 kronor, vore att märka, att till underofficerare i reserven under

vissa villkor utginge ett pensionstillägg av 180 kronor. Det nu gällande

pensionsbeloppet vore med detta tillägg 380 kronor. Eu minskning av

nu utgående belopp kunde knappast ifrågasättas. Lämpligt syntes då vara,

att pensionen för underofficerare fastställdes till 400 kronor. Det kapi-

taliserade värdet av pensionen vid 42 år skulle i så fall uppgå till 2,768

kronor.

Det antal underofficerare, varje truppslag skulle erhålla av den utav revi­

sionen angivna årskontingenten, syntes enligt chefens för generalstaben

mening, i likhet med vad nu vore förhållandet, böra bestämmas i kom-

mandoväg. Mot revisionens förslag, att brist under ett år skulle kunna

fyllas genom motsvarande ökning ett annat år, vore icke något att erinra.

Med hänsyn till den av mig föreslagna organisationen böra årligen Departements-

minst 96 sekundofficerare — i reserven utnämnda och förtidsavgångna — chefen.

anställas i reserven. Antalet torde för varje truppslag böra bestämmas i

kommandoväg. I fråga om nämnda sekundofficerares tjänstgöringsskyldighet

ävensom beträffande storleken av det till dem utgående pensionsbeloppet

anser jag mig böra ansluta mig till vad chefen för generalstaben före­

slagit. Ekiperingshjälpen för utnämnda sekundofficerare i reserven synes

på det av försvarsrevisionen anförda skäl böra utgå med 600 kronor.

Beträffande beviljandet av lån åt sekundofficerare i reserven för bedri­

vande av studier eller utbildning i någon viss yrkesgren, liksom i övriga

ovan ej särskilt berörda hänseenden, ansluter jag mig till vad revisionen

härutinnan uttalat.

Yad jag i det föregående (sid. 290) anfört rörande ordnandet av reserv-

officerares tjänstgöring, utbildning och befordran bör i tillämpliga delar även

gälla sekundofficerare i reserven. Såsom villkor för befordran av sergeant till

fanjunkare i reserven bör alltså — förutom fullgörande av visst antal repeti-

tionsövningar — fordras genomgång av en frivillig kurs om 3 månader.

För anordnande av dylika kurser ävensom för beordrande av reservsekund-

officerare under den för dem stadgade tjänstgöringstiden till särskilda

kurser och skolor har jag i kostnadsberäkningarna upptagit vissa belopp.

Underbefäl av manskapet i reserven utgöras av:

underbefäl,

underbefäl, vilka vid eller efter avgång från beställning på stat efter

Nuvarande

ansökan vunnit anställning i regementes (kårs) reserv; samt

värnpliktiga, vilka, efter att hava genomgått underbefäls- eller reserv-

underbefälsutbildning och i senare fallet därefter fullgjort minst en repeti-

tionsövning, på ansökan befordrats till underbefälsbeställning i regementes

(kårs) reserv.

Ifrågavarande personal är skyldig tjänstgöra i krig och då värnpliktiga

eljest inkallas till rikets försvar samt vid mobiliseringsövning. Den är

ock pliktig fullgöra de övningar, som enligt värnpliktslagen åligga densamma.

Försvars-

revisionen.

Chefen för

generalstaben.

Departements­

chefen.

Fältläkar­

kårens och

fältveterinär

kårens

reserv­

personal.

Nuvarande

organisation.

Förevarande personal må kvarstå i reserven intill utgången av det

.kalenderår, varunder en ålder av 32 år uppnås.

Med hänsyn till önskvärdheten av att vid mobilisering kunna disponera

över ett talrikt och väl kvalificerat underbefäl har försvarsrevisionen haft

under övervägande dels möjligheten av att förbättra rekryteringen av under­

befälet i reserven dels ock lämpligheten av att för detta befäl införa en

viss regelbundet återkommande tjänstgöringsskyldighet i fred. På grund

av de rätt avsevärda utgifter, som skulle medfölja åtgärder i dessa hän­

seenden, och då f. d. stamanställda likaväl som värnpliktiga vore dispo­

nibla vid mobilisering, hade revisionen emellertid funnit sig ej böra härut­

innan framlägga något förslag.

ftevisionen har sålunda icke föreslagit annan ändring i nuvarande be­

stämmelser, än att, då de värnpliktiga enligt dess förslag komma att tillhöra

beväringen till och med det år, varunder de uppnådde 35 års ålder,

skyldigheten att avgå ur reserven borde inträda vid denna ålder i stället

för såsom nu vid 32 års ålder.

Med hänsyn till det stora behovet av väl kvalificerat underbefäl under

repetitionsövningarna har chefen för generalstaben funnit det synnerligen

önskvärt, att äldre underbefäl, i större utsträckning än med de i revi­

sionens förslag upptagna staterna vore möjligt att ernå, funnes till förfo­

gande. För detta ändamål syntes kunna uppställas såsom villkor för er­

hållande av avskedspremie, att vederbörande skulle ingå som underbefäl i

reserven och inom 3 ar efter avskedstagandet fullgöra en repetitionsövning.

Mot åldersgränsens höjande från 32 till 35 år funnes icke något att erinra.

Då de värnpliktiga enligt det av mig framlagda förslaget liksom för

närvarande komma att tillhöra beväringen till och med det år, varunder

de uppnå 34 års ålder, bör skyldigheten att avgå ur reserven givetvis in­

träda först vid uppnådd 34 års ålder.

Med hänsyn till det stora behovet av väl kvalificerat underbefäl under

såväl repetitionsövningarna som vid mobilisering finner jag det lämpligt,

att, i enlighet med vad chefen för generalstaben ifrågasatt, för erhållande

av avskedspremie såsom villkor uppställes, att vederbörande skall ingå så­

som underbefäl i reserven samt inom 3 år efter avskedstagandet fullgöra

en repetitionsövning. Det sist angivna villkoret synes dock böra efter­

givas, därest vederbörande efter avgång från aktiv tjänst jämlikt föreskrift

i värnpliktslagen är skyldig att fullgöra dylik övning.

Beträffande främjandet av egnahemsbildning för ur aktiv tjänst avgå­

ende underbefäl, som inträder i reserven, kommer jag att i det följande

närmare uttala mig.

Liksom regementenas reserver omfatta jämväl fältläkarkårens och fält-

veterinärkårens reserver tre olika personalkategorier, nämligen pensions-

avgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda.

Yad sistnämnda kategori beträffar, sker anställning i reserven dels så­

som fältläkarstipendiat respektive fältveterinärstipendiat och dels såsom

bataljonsläkare respektive bataljonsveterinär.

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

För var och eu av de olika personalkategorierna gälla i fråga om tjänst­

göringsskyldighet samt avlönings- och pensionsförmåner i huvudsak ena­

handa bestämmelser som för motsvarande kategorier officerare i regementes

reserv.

Med hänsyn till det vid mobilisering uppstående stora behovet av läkare

och veterinärer måste man enligt försvarsrevisionens uppfattning allt fort­

farande räkna med en viss tillgång å dylik personal i reserven. Härvid

måste, liksom i fråga om officerare och underofficerare, huvudvikten läggas

på kategorien i reserven utnämnda läkare och veterinärer. Då i samband

med den år 1911 företagna omorganisationen av fältläkarkåren beslutits,

att samtliga fältläkarstipendiatbeställningar å aktiv stat skulle indragas,

och vid omorganisationen av fältveterinärkåren år 1918 enahanda beslut

fattats rörande fältveterinärstipendiatbeställningama å aktiv stat, syntes

någon anledning icke vidare föreligga att bibehålla fältläkarstipendiat- och

fältveterinärstipendiatbeställningar i reserven, och detta så mycket mindre

som de uppgifter, för vilka stipendiaterna i främsta rummet hade avsetts, nu­

mera fullgjordes av värnpliktiga läkare och veterinärer under deras fack-

tjänstgöring. Revisionen funne sig därför böra föreslå, att stipendiatbe­

fattningarna i reserven indroges, och att utnämning i reserven hädanefter

endast skulle ske till bataljonsläkare respektive bataljonsveterinär. För

utnämning borde fordras, att vederbörande vore legitimerad läkare respek­

tive veterinär samt fullgjort all den i § 27 mom. 1 värnpliktslagen före­

skrivna tjänstgöring och därunder ådagalagt lämplighet för anställning så­

som militärläkare respektive militärveterinär. Att bestämt angiva, huru

många läkare och veterinärer, som årligen borde utnämnas i reserven,

vore förenat med stora svårigheter. A ena sidan vore nämligen mobilise-

ringsbehovet mycket stort, och å andra sidan hade erfarenheten givit vid

handen, att benägenheten att taga anställning i reserven vore mycket ringa.

Vid uppgörandet av sina kostnadsberäkningar hade revisionen ansett sig

böra utgå från att årligen minst 4 läkare och 2 veterinärer sökte och

erhölle anställning i reserven.

Tjänstgöringsskvldiglieten syntes fortfarande såsom hittills böra ordnas

efter enahanda grunder som för officerare i regementes reserv. I enlighet

härmed borde den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten i fred för såväl i

reserven utnämnda som förtidsavgångna läkare och veterinärer för varje

treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det år, vederbörande upp­

nådde 42 års ålder, bestämmas till 45 dagar. Att binda läkarnas och

veterinärernas tjänstgöring vid repetitionsövningarna syntes revisionen icke

lämpligt, utan borde det få ankomma på generalfältläkaren att inkalla

vederbörande till tjänstgöring å de tider, då det för såväl deras egen ut­

bildning som för sjuk- och veterinärvårdens upprätthållande kunde finnas

vara lämpligast. Vad av revisionen föreslagits i fråga om avlönings- och

pensionsförmåner för officerare i reserven borde i tillämpliga delar gälla

även beträffande läkare och veterinärer.

Kung/. MajUs proposition nr 20.

295

Försvars-

revisionen.

DePchefTnntS' .Även med hänsyn

till den av mig föreslagna organisationen böra årligen

minst 4 läkare och 2 veterinärer anställas i reserven. I fråga om ekipe-

ringshjälp och pensionsförhållanden för ifrågavarande personal bör i till -

lämpliga delar gälla vad jag i det föregående anfört beträffande officerare

i reserven. I övrigt har jag icke något att erinra mot revisionens förslag.

3. Väg- och vattenbyggnadskåren.

ZZZZn ■ Försvarsrevisioneu bar f«nnit väg- och vattenbyggnadskåren, vilken i sig

inneslöte en stor fond av ingenjörteknisk sakkunskap och erfarenhet, vara

en synnerligen välbehövlig officersreserv till fortifikationen. Revisionen

hade också vid uppgörandet av sitt förslag till organisation av fortifika­

tionen räknat med den nuvarande tillgången av vid mobilisering disponibla

väg- och vattenbyggnadsofficerare. Ehuru revisionen ansåge, att väg- och

vattenbyggnadskårens militära utbildning och organisation icke tillfreds­

ställde de krav, som ur militär synpunkt måste ställas på densamma, hade

revisionen dock, på grund av frågans invecklade beskaffenhet, icke funnit

sig kunna framlägga något förslag till omorganisation.

DePchefTnntS' ..Ehuru en.

omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren i syfte att

höja dess krigsberedskap och militära användbarhet måste ur militär syn­

punkt anses synnerligen önskvärd, torde dock med vidtagande av åtgärder

i denna riktning tillsvidare böra anstå, intill dess ytterligare utredning

kan hinna verkställas.

-Öb

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

4. Anställandet av »jordavlönat» underbefäl i reserven.

brukarnes Uti en_ti11 Kun"L Maj:t ingiven, till försvarsrevisionen överlämnad skrift

riksförbunds

a' ^en ^ februari 1917 anhöll Jord brukarnes riksförbund, att — med

^febZatr beaktande av vissa’ av numera framlidne kaptenen C. R:son Ehrenborg

1917.

uii en skrivelsen bifogad promemoria angivna synpunkter — undersökning

måtte verkställas för utrönande av möjligheten att genom jordavlöning åt

soldater tillförsäkra armén och landstormen erforderligt antal fast anställt

underbefäl.

De av kaptenen Ehrenborg i nämnda promemoria framhållna synpunk­

terna kunna i korthet sammanfattas sålunda.

För armén erforderligt underbefäl av manskapet skulle anställas mot

kontrakt för en tid av 20 år och mot en tjänstgöringsskyldighet av om­

kring 100 dagar om året under de första tio åren samt under tiden där­

efter vid alla förekommande övningar med hemortens landstorm. Såsom

ersättning skulle vederbörande erhålla — förutom viss dagavlöning under

förekommande tjänstgöring — besittningsrätt till eu av staten upplåten,

val bebyggd jordbrukslägenhet. Såsom normaltyp för eu sådan lägenhet

förutsattes omkring 10

tunnland åker samt omkring 50 tunnland skogs-,

ängs- och betesmark. Efter kontraktstidens slut skulle torpet med full

äganderätt överlämnas till innehavaren. Den för ändamålet erforderliga

jorden skulle i främsta rummet anskaffas genom inköp av i enskild ägo

befintliga markområden. Med hänsyn till det behjärtansvärda syftet ut-

ginge förslagsställaren från att jordägare och större godsägare skulle i

stor utsträckning till billigt pris och ofta till skänks åt staten överlåta ä

utmarkerna till sina egendomar belägna jordområden, vilka saknade eko­

nomisk betydelse för ägarna. 1 andra hand skulle för ändamålet tagas i

anspråk den i statens och kyrkans ägo befintliga jorden. Först om dessa

nu angivna utvägar visade sig oframkomliga, skulle expropriationsförfa-

rande tillgripas, diet erforderliga antalet lägenheter beräknades till om­

kring 20,000, och då kostnaden för varje lägenhet kunde beräknas till

10,000 kronor, därav 4,300 kronor för marken och 5,700 kronor för de

erforderliga byggnaderna, skulle engångskostnaderna uppgå till omkring 200

miljoner kronor eller fördelade på 20 år till 10 miljoner kronor om året.

Med avseende å det sålunda framlagda förslaget har försvarsrevisionen

(Del 1, sid. 614) anfört i huvudsak följande. Då behovet av underbefäl

för de värnpliktigas utbildning enligt det av revisionen uppgjorda organi-

sationsförslaget vore avsevärt större under sommarhalvåret än under vinter­

halvåret, skulle underbefälets tjänstgöring komma att infalla just under

den tid av året, då vederbörandes hemmavaro krävdes för jordbrukets

skötsel. Till förebyggande av jordbrukets vanskötsel skulle staten därför

nödgas betala det inkommenderade underbefälet så hög kontant avlöning,

att det sattes i stånd att under bortovaron leja för jordbrukets skötsel er­

forderlig arbetskraft. Beträffande anskaffandet av den erforderliga jorden

måste man, då statens egna för styckning lämpade egendomar icke skulle

räcka synnerligen långt, utgå från att det stora flertalet erforderliga jord­

lägenheter måste av staten inköpas från enskilda, något som skulle åstad­

komma en betydande stegring av jordpriserna, alldenstund inköp och till­

handahållande av lägenheter ständigt måste fortgå år efter år. Då enligt

det av revisionen uppgjorda organisationsförslaget vid armén komme att

finnas sammanlagt 3,180 furirs- och korpralsbeställningar och då för varje

beställnings behöriga upprätthållande måste vid tillämpning av det ifrå­

gasatta jordavlöningssystemet beräknas minst 3 man, skulle hela erforder­

liga antalet jordavlönade underbefäl uppgå till vid varje tillfälle 9,540

man. Med hänsyn härtill och då inköpspriset för varje lägenhet icke

kunde beräknas lägre än till omkring 15,000 kronor, skulle alltså enbart

engångskostnaden för systemets genomförande uppgå till i runt tal 143,1

miljoner kronor. Om för systemets fullständiga genomförande beräknades

en tid av 20 år, skulle således statens årliga utgift enbart för lönebostäl-

lenas anskaffande uppgå till i runt tal 7,15 miljoner kronor. Då veder­

börande efter kontraktstidens slut skulle bliva ägare till boställena, skulle

för all framtid årligen behöva inköpas nya lägenheter för en sammanlagd

kostnad av minst sistnämnda belopp.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts, ansåge revisionen, att det

av kaptenen Ehrenborg framställda och av Jordbrukarnes riksförbund för­

ordade förslaget vore — frånsett dess militära olägenheter — ur såväl

praktisk som ekonomisk synpunkt fullständigt ogenomförbart.

Kanyl. Maj:ts proposition nr -0.

2! • ‘

Fura vars-

rcvisionen.

298

Fram­

ställning av

professor

Reuterskiöld

m. fl. i

mars

1923.

Departements­

chefen.

Under våren 1923 överlämnades till statsministern från professor Reuter-

skiöld m. fl. medlemmar av riksdagen eu i mars 1923 dagtecknad P. M.

angående försvarets omorganisation, vari, bland annat, ifrågasattes, att vid

landsbygdens fotfolksregementen skulle stamanställas manskap på en kon-

trakterad tjänstetid av förslagsvis 15 till 20 år, om möjligt med jordav­

löning, d. v. s. med löneboställen, som kunde övergå med full äganderätt

till den stamanställde under fortlöpande tjänstetid, eller ock avsättning av

visst penningbelopp, som skulle göras räntebärande för att sedermera be­

trygga soldatens egnahemsbildning. Det sålunda stamanställda manskapet

skulle vara tjänsteskyldigt dels vid regementsmöten dels ock mot särskild

ersättning, där så erfordrades, vid bevärings eller manskaps utbildning.

Eöneboställena skulle tillhandahållas soldaten efter genomgången militär-

skoleutbildning och efter av denne gjord framställning. Blivande utredning

borde, om möjligt, omfatta förslag om förfaringssätt vid olika eventuali­

teter, såsom då soldaten av sjukdom eller andra skäl avginge före den

kontrakterade tiden, då soldaten eller rekryteringsnämnden ansåge, att löne-

bostället vid tjänstetidens slut skulle avträdas av soldaten, vilken då be­

reddes annat eget hem, eller då fråga bleve om lösningsrätt å ömse sidor

samt andra förekommande omständigheter. På grund av engångskostna­

dernas betydande storlek vid ett sådant system med jordavlöning, kunde

eu dylik anordning naturligtvis icke av statsfinansiella skäl införas på eu

gång eller ens under ett kortare antal övergångsår, utan måste systemet

i fråga successivt genomföras under eu viss lämplig tidsperiod. En utred­

ning i frågan borde snarast möjligt verkställas, obunden av de förutsätt­

ningar, på vilka försvarsrevisionen byggt sina beräkningar. Denna nya

utredning borde taga sikte på att årskostnaderna, såvitt möjligt, icke över­

stege vad försvarsrevisionens huvudförslag angivit.

Vid överlämnandet av ifrågavarande P. M. framhölls bland annat, att

Sveriges framtid och försvar berodde först och sist av landsbygdens bo­

fasta folk. Flotta och luftvapen på yrkesgrund borde kunna bereda tid

även i farans ögonblick att samla folkkraften inom landet till den spänning,

som då behövdes. Önskligt vore, att detta kunde ske omkring eu fast

stamgrupp så infogad i bygden, att den där hade förtroende.

Allt sedan indelningsverkets avveckling genom 1901 års härordning har

tid efter annan i den allmänna diskussionen förslag framkommit att vid

ordnandet av vårt försvar i en eller annan form tillämpa indelningsverkets

principer och låta dess många goda egenskaper åter komma landet till­

godo. Förenämnda framställningar av Jordbrukarnas riksförbund och av

professor Reuterskiöld m. fl. hava uppenbarligen avgivits i sådant syfte.

Den av professor Reuterskiöld m. tl. gjorda framställningen synes avse,

att icke endast underbefälet utan även en menig stamtrupp skulle anställas

mot jordavlöning. Eu på dylikt sätt avlönad trupp skulle emellertid

ställa sig mycket dyrbar. Den skulle därför icke kunna erhålla någon

mera betydande styrka. Att vid mobilisering på denna väg i nämnvärd

mån tillgodose behovet av utbildad trupp är uteslutet. Vid sidan av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kuwjl. Maj:t* proposition nr 20.

jordavlönade stammen måste därför den allmänna värnplikten bibehållas

såsom härens förnämsta rekryteringsgrund. Med hänsyn härtill skulle

Hägra väsentliga inskränkningar av värnpliktsorganisationen icke kunna

vidtagas på grund av ifrågavarande anordning, varav i sin ordning följer,

att några inskränkningar i själva härordningen icke heller skulle kunna

göras. Redan av statstinansiella skiil torde det därför icke vara möjligt att

realisera tanken på uppsättande av en jordavlönad menig stamtrupp.

Då det gäller att bedöma, i vad mån det kan vara möjligt att beträf­

fande uyiderbefälet tillämpa den ifrågasatta anordningen, har man givetvis

att utgå från detta manskaps utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden.

För närvarande erfordras för volontärens rekryt-, korprals- och furirs-

utbildning i allmänhet eu tid av omkring tre år. I denna tid inbegripes

viss, för underbefälsutbildningen nödvändig tjänstgöring såsom underbefäl

(instruktör) vid trupp. Någon minskning av denna tid kan icke ske. Efter

genomgången underbefälsutbildning tjänstgör underbefälet vid skolor för­

utbildning av värnpliktigt och fast anställt manskap. Enligt den av mig

föreslagna härordningen blir behovet av underbefäl för sådan utbildning-

störst under sommarhalvåret, men även under vinterhalvåret kommer ett

jämförelsevis betydande behov av underbefäl att föreligga. Det torde jämväl

böra framhållas, att en del av underbefälet efter den första treåriga ut-

bildningsperioden för sin fortsatta utbildning måste beordras till vissa

kurser och skolor, främst sekundofficersskolan.

Därest en anordning med jordavlöning skall genomfaras för det aktiva

underbefälet, är det tydligt, att denna avlöningsform tidigast kan vinna till-

lämpning efter avslutandet av nyssnämnda treåriga utbildningsperiod. Ett

tillgodoseende av behovet av underbefäl vid trupputbildningen genom in-

kommendering av vederbörligen utbildat, jordavlönat underbefäl är visser­

ligen ur militär synpunkt eu i och för sig godtagbar anordning, men ur

de jordavlönades egen synpunkt skulle ett sådant system uppenbarligen

vara förenat med synnerligen stora olägenheter. För flertalet skulle dessa

kommenderingar nämligen komma att infalla under den tid på året, då

vederbörandes hemmavaro som bäst behövdes för skötande av jordbruket.

Till förebyggande av jordbrukets vanskötsel, måste, som försvarsrevisionen

framhållit, det inkommenderade underbefälet åtnjuta en så hög kontant

avlöning, att det sattes i stånd att under bortovaron leja för jordbrukets

skötsel erforderlig arbetskraft. En sådan anordning skulle givetvis med­

föra betydande kostnader. De under vinter- eller sommarhalvåret årligen

återkommande och stundom till hela utbildningsåret förlagda inkommen-

deringarna skulle dessutom för det här avsedda underbefälet av lätt in­

sedda skäl vara ytterst olägliga och ägnade att helt förrycka det med jord-

avlöningen avsedda syftet. En förbättring härutinnan skulle visserligen

inträda, därest inbeordrande till ovan berörd tjänstgöring icke behövde ske

årligen, utan exempelvis endast en gång vart tredje eller fjärde år. Eu

liknande anordning har också blivit förutsatt i ovan omförmälda, av kap-

299

300

Kungl. Majits proposition nr 20.

tenen Ehrenborg uppgjorda promemoria. Men detta förfaringssätt måste

tydligen leda till att flera jordavlönade underbefäl måste beräknas för varje

undeibefälstjänst. Härigenom skulle kostnaderna för systemets genom­

förande komma att än ytterligare ökas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner jag det vara uppenbart, att

ett anställande av jordavlönat aktivt underbefäl av statsfinansiella skäl

icke kan ifrågasättas. Icke heller ur mobiliseringssynpunkt kan ett sådant

system förordas. Eu följd därav skulle nämligen bliva, att den redan

enligt nuvarande förhallanden mycket knappa tillgängen vid mobilisering

på fast eller f. d. fast anställt underbefäl skulle komma att betydligt

minskas.

Det återstår då att undersöka, huruvida det lämpligen låter sig göra

att anställa jordavlönat underbefäl i reserven.

Som förut nämnts, kan från beställning frän stat avgående underbefäl

för närvarande på ansökan vinna inträde i regementes (kårs) reserv. In­

trädet i reserven är emellertid icke förenat med några förmåner av vare

sig ekonomisk eller annan natur. Benägenheten att taga dylik anställning

har därför icke varit synnerligen stor, och rekryteringen av underbefälet

i iesei\en har hittills i allmänhet givit ett klent resultat. Denna institu­

tions militära värde är således för närvarande ringa, och detta så mycket

mera som ifrågavarande personal icke har annan tjänstgöringsskyldighet i

fred än eventuellt fullgörande av repetitionsövning jämlikt bestämmelserna

i värnpliktslagen. •

Ett annat förhållande skulle givetvis inträda, därest man kunde tilldela

jordbrukslägenheter åt det avgående underbefälet i samband med inträdet

i reserven. Detta torde emellertid icke kunna ske enligt de av kaptenen

Ehrenborg angivna grunderna. Den av honom tänkta anordningen skulle

nämligen medföra alltför betydande kostnader, enär priset för eu jord-

brukslägenliet av den utav honom förutsatta storleken, enligt vad revi­

sionen anfört, icke skulle kunna sättas lägre än till omkring 15,000

kronor. Skall frågan kunna lösas, måste det därför ske på ett för staten ’

mindre dyrbart sätt. ^Närmast tillhands torde därvid ligga att bereda

verksam hjälp åt ifrågavarande underbefäl i och för erhållande av egna

hem. En sådan hjälp torde kunna erhållas genom att vid avgången från

aktiv tjänst för ifrågavarande ändamål i eu eller annan form tillhanda­

hålla underbefälet ett lämpligt avvägt kontant belopp samt genom att be­

reda sådant underbefäl viss företrädesrätt för erhållande av lån ur egna-

hemslånefonden och förvärvande av egnahemslägenheter frän kronoegen-

domar. För att kostnaderna för staten icke skola bliva alltför störa,

torde man emellertid även böra utgå ifrån att vederbörande själva dis­

ponera över vissa under den aktiva tjänstetiden hopsparade medel, vilka

tillsammans med ovannämnda belopp och det tilldelade egnahemslånet äro

tillfyllest för fastighetens förvärvande och bebyggande samt för anskaffande

av inventarier m. m.