Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

3

av desamma torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende.

Över omförmälda beslut har utlåtande den 10 november 1926 avgivits av

socialstyrelsen, som över ett inom styrelsen utarbetat förslag till utlåtande

i ämnet begärt och erhållit kommerskollegii yttrande. Därjämte hava

Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening samt svenska sjö-

mansunionen och svenska eldareunionen inkommit till Kungl. Maj:t med

yttranden i ärendet.

Innan jag ingår på behandling av de särskilda besluten, vill jag erinra,

att internationella arbetsbyrån före konferensens sammanträde utsände ett

frågeformulär till de olika regeringarna rörande de ämnen, som upptagits på

konferensens dagordning, för att med ledning av inkomna svar kunna ut­

arbeta förberedande förslag att läggas till grund för konferensförhandlingarna.

Nämnda cirkulär besvarades av svenska regeringen i skrivelse den 28 febru­

ari 1926. Häri gjordes först vissa uttalanden i ämnet av mera principiell

natur, varefter beträffande de särskilda frågepunkterna hänvisades till eu

vid skrivelsen fogad sammanställning av uttalanden från kommerskollegium,

socialstyrelsen och landssekretariatet ävensom till därvid bilagda yttranden

av vissa representativa sammanslutningar bland redare och sjöfolk. I vissa

avseenden representerade de uttalanden, till vilka i skrivelsen hänvisades,

divergerande synpunkter. Regeringen hade emellertid ansett sig genom att

framlägga handlingarna i ärendet bereda största rättvisa åt olika intressen.

I regeringens allmänna uttalande, vilket avsåg bägge de på dagordningen

uppförda frågorna, anfördes i huvudsak:

Regeringen ville först och främst giva uttryck för sitt uppriktiga erkän­

nande åt det initiativ, som från byråns sida tagits i riktning mot åstad­

kommande av en såvitt möjligt tillfredsställande och likformig lagstiftning

rörande sjöfarten, vilken ju vore mera internationell till sin karaktär än

någon annan näring. Regeringen hölle före, att berörda fråga vore av påtag­

lig och synnerlig vikt. Och såsom ett oförtydbart tecken på Sveriges liv­

liga och djupa intresse för en effektiv förbättring av sjöfolkets villkor ville

svenska regeringen åberopa, att Sverige — måhända tidigast av de i Ctenua-

konferensen 1920 deltagande staterna — sökt att i sin mån tillmötesgå det

vid nämnda konferens framhållna önskemålet om en internationell sjömans-

lag genom intimt samarbete på området i fråga med de länder, med vilka på

grund av likartade förutsättningar ett dylikt samarbete närmast ansetts kunna

bära mera omedelbar och påtaglig frukt, nämligen de övriga skandinaviska

länderna och Finland. Den nya svenska sjömanslagen av år 1922 — som

kunde anses i princip motsvara vad som kommit till uttryck i det av ar­

betsbyrån på sin tid preliminärt utarbetade förslaget till internationell sjö­

manslag — hade självfallet tagit sikte på de i de skandinaviska länderna i

skilda avseenden rådande förhållandena, såsom befolkningens bildningsnivå,

klimatet, de geografiska förhållandena etc. Eu del andra författningar av

social natur såsom spisordning, sjöarbetstidslag m. fl. hängde på det inti­

maste samman med klimat, levnadsvanor o. s. v. inom landet. Därjämte

ägde Sverige i andra hänseenden, exempelvis i fråga om tillsyn å fartyg

och å besättningens arbetsförhållanden ombord, en synnerligen modern lag­

stiftning. Det finge därför anses förklarligt, att Sverige icke kunde undgå

att hysa viss tvekan inför eu omgestaltning av lagstiftningen inom ifråga-

sålunda påbörjade internationella lagstiftningsarbetet inom sjöfarten en

mycket allvarlig innebörd.

Jag övergår härefter till att behandla de särskilda konventionsförslagen

och rekommendationerna.

1 fråga om innehållet av de särskilda besluten tillåter jag mig härvid att

hänvisa till omförmälda bilaga till statsrådsprotokollet.1)

ko)

Förslag till konvention angående sjömäns anställningsavtal (sid. 18).

Till en början må framhållas, att kommerskollegium vid avgivande av yttrande

över omförmälda frågeformulär rörande spörsmålet om internationell kodifika-

tion av reglerna för sjöfolkets anställningsvillkor anförde bland annat:

Sjöfartens mer än andra näringsgrenar internationella karaktär medförde,

att en internationell reglering av bland annat sjöfolkets anställningsvillkor

framstode såsom i och för sig ganska naturlig. Kommerskollegium hade

emellertid för sin del icke erfarenhet av något större behov därav. På grund

av särskild intressegemenskap hade visserligen de nordiska länderna etablerat

samarbete på dithörande område. Berörda samarbete hade dock åtminstone

dittills icke lett till några konventioner men väl på en fundamental punkt

till en i huvudsak likartad inre lagstiftning, nämligen såvitt sjöfolkets an­

ställningsvillkor reglerades av sjömanslagen.

Givetvis innehölle emellertid den svenska inre lagstiftningen, jämväl vid

sidan av sjömanslagen, en ganska ingående reglering av sjöfolkets anställnings­

förhållanden.

En internationell kodifikation av regler därför kunde av naturliga skäl i

viss utsträckning medföra gagn, men såvitt kollegium kunnat finna förelåge

icke för Sveriges vidkommande någon särskild anledning att påyrka dylik

kodifikation. För den händelse emellertid utarbetandet av sådan kodifika­

tion skulle igångsättas, syntes kollegium, såvitt Sverige anginge, densamma

icke böra drivas längre än till att omfatta reglering av dithörande förhållanden

i huvudsakligen den omfattning och riktning, som den svenska inre lagstift­

ningen funnit vara av nöden.

Beträffande det sakliga innehållet av en sådan reglering, varom vore fråga,

syntes kollegium ej heller föreligga anledning att från svensk sida ansluta

sig till annan reglering än som i huvudsak överensstämde med den svenska

lagstiftningen i ämnet och, i den mån interskandinaviskt samråd tidigare ägt

rum, med motsvarande norska, danska och finska lagstiftning.

Beträffande konventionsförslaget har socialstyrelsen nu anfört följande:

Vid utarbetande inom arbetsbyrån av det för konferensen avsedda för­

slaget angående sjömäns anställningsavtal och under förslagets behandling

av konferensen hade den ifrågasatta regleringen modifierats på sådant sätt,

att det förevarande konventionsförslaget — som enligt § 1 st. 1 syntes äga

tillämpning allenast å fartyg i utländsk fart, d. v. s. mönstringspliktiga enligt

vår lagstiftning — på det hela taget måste anses betydligt mindre strängt

än den svenska lagstiftningen på området. På vissa punkter motsvarade

emellertid vår lagstiftning icke konventionsförslagets bestämmelser.

I konventionsförslaget § 3 st. 1 senare punkten föreskreves, att tillfälle

att granska avtalet skulle, innan det undertecknades, beredas sjömannen och

eventuellt hans rådgivare. Sjömannen syntes visserligen i regel kunna för­

1 En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i

nr 10 och 11 av Sociala meddelanden för år 1926.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

5

Social­

styrelsen.

§ ö st. 1.

6

i 3 st. 4.

§ 5.

§ 9 st. 1.

väntas vid mönstringstillfället finna möjlighet att granska avtalets vanligen

ganska enkla bestämmelser, men något direkt stadgande därom funnes ej,

och ännu mindre kunde tillfälle därtill anses vara tillförsäkrat sjömannens

eventuelle rådgivare. Berörda brist i den svenska lagstiftningen syntes dock

ej behöva lägga hinder i vägen för ratifikation, då paragrafens tredje stycke,

vars iakttagande förklarades kunna ersätta efterkommandet av förstnämnda

föreskrift, motsvarades av svensk lag. Berörda tredje stycke hänförde sig

emellertid till särskilda förhållanden och riktigast syntes vara att, om Sverige

skulle biträda konventionen, i § 36 förordningen angående sjömanshusen i

riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m. (mönstringsförordningen) in­

taga eu bestämmelse av samma innehåll som förevarande passus i konven-

tionsförslaget.

Bestämmelsen i § 3 st. 4, att landets lag skulle meddela föreskrifter till

tryggande, att sjömannen förstode betydelsen av avtalets bestämmelser, syntes

utgöra reminiscensen av ett krav på att avtalet skulle avfattas på ett språk,

som sjömannen förstode. Att bestämmelsen förnämligast måste syfta till att

skydda sjömannen mot missförstånd på grund av språksvårigheter, därför

syntes för övrigt tala, att man redan i § 3 st. 1 senare punkten tillförsäkrat

sjömannen rådrum att sätta sig in i avtalet och att detsamma endast undan­

tagsvis upptoge mer komplicerade villkor. Ett påbud att avtalet skulle av­

fattas på språk, som sjömannen förstode, skulle onekligen stundom, såsom

vid anställandet av mer eller mindre exotiskt sjöfolk, kunna medföra avse­

värda olägenheter. Syftet med konventionsförslagets förevarande bestäm­

melse syntes emellertid kunna tillgodoses genom eu föreskrift av det innehåll,

att i fall, där sjömannen ej förstode det språk, varpå avtalet vore skrivet, det

skulle åligga befälhavaren sörja för att dess bestämmelser såvitt möjligt tyd­

liggjordes för sjömannen. Jämväl en dylik föreskrift syntes kunna infogas

i § 36 mönstringsförordningen.

Föreskrifterna i konventionsförslagets § 5 tillfredsställdes i huvudsak av

vad mönstringsförordningen stadgade rörande sjöfartsbok. Emellertid läm­

nade formuläret till dylik bok plats för fakultativ anteckning av vitsord om

uppförande och tjänstbarhet — »därest sjöman så önskar», såsom i eu not

till formuläret angåves. Berörda anordning i formuläret till sjöfartsbok syntes

dock kunna utan avsevärd olägenhet avskaffas, då enligt förordningen den

30 september 1921 angående tjänstgöringsbetyg för sjöfolk särskilt dylikt

betyg skulle utfärdas för påmönstrad sjöman. Även förbudet mot uppgift

om hyra, intaget i samma stycke av konventionen, syntes påkalla beaktande

i omförmälda sammanhang. I formuläret till sjöfartsbok förutsattes nämligen

anteckning om erlagcl hyresavgift till sjömanshuset, och då nämnda avgift

utginge med en procent av hyran, kunde av berörda anteckning hyresbeloppet

utläsas. Något egentligt behov av sådan anteckning i sjöfartsboken syntes

emellertid ej förefinnas, och skulle man alltså kunna utesluta jämväl åsyftade

anteckning.

§ 9 st. 1 medgåve vid avtal på obestämd tid avtalets upplösning i last­

nings- eller lossningshamn genom uppsägning från någondera partens sida.

Enligt 13 § sjömanslagen kunde ifråga om svensk sjöman, som vore antagen

här i riket, avtalet icke uppsägas till upphörande annat än i svensk dylik

hamn; hade sjömannen varit i tjänst å fartyget ett år eller å segelfartyg ett

och ett halvt år, gällde dock enligt 15 § icke nämnda inskränkning. Berörda

skiljaktighet kunde avhjälpas genom uteslutning av orden »är sjömannen

svensk ......................... lossnings- eller lastningshamn» i 13 § första stycket,

och borde i sådant fall jämväl orden »eller av bestämmelsen i 13 §..............

i svensk hamn» i 15 § utelämnas. Emellertid ansåge styrelsen sig icke kunna

underlåta påpeka, att en dylik lagstiftningsåtgärd skulle innebära en ganska

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

bestämmelse med nämnda innebörd skulle möta motstånd från sjöfolkets sida.

Men alldeles oavsett huru därmed förliölle sig syntes omvårdnaden av sjö­

folkets intressen motivera, att en dylik bestämmelse icke från svensk sida

godtoges. Kollegium beaktade därvid jämväl det förhållandet, att kollegium

vid skilda tillfällen från vår representation i utlandet mottagit anmälningar

om att befälhavare å svenska fartyg, trots gällande, i viss män restriktiva

bestämmelser i ämnet, avmönstrat sina besättningar helt eller till större

delen för att ersätta desamma med utländskt sjöfolk. Givetvis vore ett dylikt

förfarande i flertalet fall icke lyckligt och detta av åtskilliga skäl. Kollegium

åsyftade därutinnan till en början de hänsyn av social natur, vilka föranlett

bestämmelsen om att svenskt fartygs besättning, befälhavare däri inräknad,

i regel skulle bestå till minst två tredjedelar av svenska undersåtar (§ 35

mom. 1 b) i mönstringsförordningen). Men även andra det allmännas in­

tressen, ej minst de rent budgetära, ökade de betänkligheter, som måste

hysas mot införande av en bestämmelse, som skulle i avsevärd grad under­

lätta angivna förfarande. Det vore nämligen att märka, att sjömän, vilka

under antydda omständigheter avmönstrades, givetvis i ej oväsentlig utsträck­

ning folie de svenska konsulaten och därigenom även statsverket till last

till följd av konsulatens skyldigheter beträffande understöd åt och hemför-

skaffning av nödställt sjöfolk.

Vidare skulle avsedda ändring av gällande bestämmelser utan tvivel kunna

verka till nackdel för svensk sjöfartsnäring så tillvida, att därigenom skulle

i åtskilliga fall för svenska fartyg i utrikes hamnar vållas svårigheter be­

träffande fartygens behöriga bemanning. På sätt i socialstyrelsens förslag

till utlåtande anfördes skulle också av konventionens ratificering föranledd

lagstiftningsåtgärd på förevarande punkt sannolikt möta bestämt motstånd

från sjöfartsnäringens målsmän.

Kollegii granskning av förslaget föranledde det uttalandet, att kollegium

för sin del funne den svenska sjöfartens och de i densamma anställdas in­

tressen avgjort tala mot Sveriges anslutning till)konventionen.

Sveriges redareförening har, såsom redan berörts, bestämt avstyrkt ratifika­

tion av konventionen.

Sveriges fartygsbefälsföreniug har i sitt yttrande erinrat, att föreningen vid

avgivande av yttrande rörande omförmälda frågeformulär tillstyrkt eu inter­

nationell kodifikation av regler för sjöfolkets anställningsvillkor i den ut­

sträckning, som gällande lagar och författningar i vårt land redan fastställt.

Vidare har föreningen framhållit, att när föreningen sålunda tillstyrkt en

kodifikation av regler för sjöfolkets anställningsvillkor, detta naturligtvis

ej innebure, att icke en formell avvikelse kunde göras från nämnda lagar

och författningar. Vad som emellertid i det föreliggande förslaget framstode

som en principiell avvikelse från sjömanslagen vore bestämmelsen i §§ 3

och 13, där befälhavaren ersatts med redaren. En sådan bestämmelse kunde

leda till ett för fartygets säkerhet rent av farligt förhållande. Befälhavarens

rätt att antaga och bestämma besättningen å ett fartyg finge ej under några

förhållanden rubbas, så länge denne vore ansvarig för fartygets säkerhet.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava beträffande denna

konvention anfört i huvudsak:

Visserligen kunde man säga, att de principer, som fastställdes i konven­

tionen, knappast hade någon betydelse för de svenska sjömännen, då det

där gällde endast vissa elementära krav, som redan vore allmänt erkända i

Sveriges

redare­

förening.

Sveriges

fartyg sbefäl s-

förening.

Svenska

sjömans-

unionen orh

svenska

c/dar e-

unionen.

Kungl. Maj tis proposition nr 152.

11

länder intager till förevarande konventionsförslag. Därvid har från Norge

och Finland meddelats, att frågan där är under utredning och att man för

närvarande icke kan lämna något svar, huruvida biträdande av konventionen

kommer att äga rum. Från Danmark har däremot erhållits meddelande, att

den danska regeringen icke för närvarande avser att ratificera konventionen.

Vid nu angivna förhållanden anser jag, att icke heller Sverige för när­

varande bör ratificera ifrågavarande konvention.

2:o)

Förslag till konvention angående liemförskaffning av sjömän (sid. 22)

samt 3:o)

rekommendation angående liemförskaffning av befälhavare och

lärlingar (sid. 24).

Vid avgivande av yttrande över förenämnda frågeformulär anmärkte social­

styrelsen, att även om det i allmänhet kunde anses önskvärt, att tillfälle till

hemresa bereddes sjöman, som avmönstrats i främmande hamn, någon för­

pliktelse i sådant hänseende knappast syntes böra fastställas annat än i

vissa angivna fall, såsom vid olagligt avskedande, väsentlig förändring av

resan, fartygets övergång till annan nationalitet m. m. Såväl styrelsen som

kommerskollegium ansågo, att i de fall, då skyldighet att föranstalta om hem-

förskaffande förelåge, berörda skyldighet borde åligga myndighet i fartygets

hemland. Kostnaderna borde i sådant fall icke bestridas av sjömannen.

Beträffande förslaget till konvention angående liemförskaffning av sjömän har

socialstyrelsen nu anfört följande:

Även det ifrågavarande konventionsförslaget hade i flera avseenden blivit

föremål för modifierande omarbetning. Likväl hade man å de svenska re-

geringsombudens sida funnit sig föranlåten att vid konventionsförslagets

plenarbehandling å konferensen uttala betänkligheter mot de långtgående,

från den svenska lagstiftningen avvikande förpliktelser förslaget ålade myn­

digheterna i fartygets hemland.

I § 3 st. 1 av konventionsförslaget stadgades en helt generell rätt för

sjöman att, utan hänsyn till anledningen till eller omständigheterna vid an­

ställningens upphörande, bliva återförd till sitt hemland, anställningshamnen

eller utgångshamnen för fartygets resa — allt efter bestämmelserna i den

nationella lagstiftningen. Endast för utländsk sjöman, som förhyrts i annat

land än hans hemland, syntes enligt st. 4 i samma paragraf nämnda rätt ej

gälla. Varje lands lagstiftning skulle angiva, vem som skulle bära kostna­

den för sjömans hemsändande; dock fritoges sjömannen i vissa angivna fall

från dylikt ansvar.

Enligt svensk lag vore sjöman berättigad till fri hemresa i vissa fall, där

avtalets upplösning icke kunde läggas honom till last. Konventionsförslagets

och den svenska sjömanslagens bestämmelser i förevarande avseende vore

visserligen icke direkt jämförbara — de förra avsåge hemsändandet i och

för sig och de senare väsentligen, vem kostnaderna för hemresan skulle

drabba — men då enligt förslaget myndigheterna i fartygets hemland hade

att sörja för hemförskaffningen och deras därför gjorda utlägg, i fall där

dessa skulle gäldas av sjömannen, sannolikt i stor utsträckning icke skulle

kunna indrivas, komme staten att genom anslutning av vårt land till kon­

ventionen utan bärande skäl åsamkas ej blott avsevärt vidgade förpliktelser

i avseende å sjömäns hemsändande utan även betydligt ökade kostnader

därför.

Social

-

styl'ds en.

slaget, gåve anledning att hoppas, att konventionen komme att ratificeras av

de i konferensen deltagande staterna.

Beträffande rekommendationen hänvisade unionerna till vad sålunda anförts

rörande konventionsförslaget.

Såsom socialstyrelsen anfört, innehåller den gällande sjömanslagen vissa

Departements-

bestämmelser rörande sjömäns hemförskaffning. Därest svensk sjöman, som chefen-

är sjuk eller skadad, i utlandet skiljes från tjänsten vid tjänstetidens slut

eller dessförinnan avskedas utan att skäl för avskedandet förelegat, är han

enligt 28 § berättigad till fri resa med underhåll till sin hemort här i riket.

Vad sålunda stadgas äger dock ej tillämpning, då sjömannen genom grovt

vållande ådragit sig sjukdomen eller skadan, eller där han vid tjänstens

antagande förtegat den. Avskedas sjöman utan att därför kan åberopas

sådant skäl, som angives i lagen, äger han enligt 34 § rätt till ersättning

för den förlust han därigenom lider. Om utredning angående förlusten ej

förebringas, är han berättigad att erhålla — förutom hyra för viss tid —

fri resa med underhåll till den i avtalet bestämda orten för tjänstens från­

trädande eller, där fråga är om svensk sjöman, som här i riket antagits för

obestämd tid och som avskedas i utlandet, till närmaste svenska hamn.

Samma rätt till ersättning tillkommer sjömannen enligt 38 §, om han från-

träder avtalet därför att fartyget icke är i sj ovärdigt skick eller är brist­

fälligt utrustat eller illa bemannat eller hårt eller olämpligt lastat eller att

besättningens bostäder vid resans början äro uppenbart hälsofarliga eller

befälhavaren i visst fall underlåter att efterkomma framställning om syn å

fartyget. Enligt 39 § äger sjöman enahanda rätt till ersättning, då han er­

hållit begärt entledigande på grund av misshandel eller otillräcklig kost. Det­

samma gäller enligt 40 §, då han frånträtt avtalet på grund av att fartyget

försålts till utländsk man eller annorledes upphört att vara svenskt. Enligt

stadgande i 37 § äger sjöman, som avgår på grund av resans förändring,

rätt till viss ersättning. Däri skall inräknas bland annat fri resa med under­

håll till förhyrningsorten, om tjänsten frånträdes före resans början, men

eljest till avmönstringsorten. I nu angivna fall skall kostnaden för sjö­

mannens resa och underhåll gäldas av redaren. I 41 § stadgas, att om svensk

sjömans anställning upphör i utlandet på grund av fartygets förolyckande,

han äger rätt att erhålla fri resa till sin hemort här i riket jämte under­

håll under resan. Kostnaden härför skall gäldas av statsmedel. Under

förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att förmån, som en­

ligt 28 och 41 §§ tillförsäkrats svensk sjöman, skall tillkomma jämväl ut­

ländsk sjöman.

Under det att sjömanslagen sålunda meddelar bestämmelser om sjömans

hemsändande allenast i vissa angivna fall, innehåller förevarande konven-

tionsförslag såsom allmän regel, att sjöman, som under avtalstiden eller vid

dess utgång lämnar fartyget, alltid har rätt att bliva återförskaffad till sitt

hemland eller till anställnings- eller utgångshamnen enligt föreskrift i den

nationella lagstiftningen. Allenast för utländsk sjöman, som anställts å far­

tyget i annat land än sitt hemland, skall berörda regel icke gälla. På den

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

13

lighet givetvis måste framstå såsom särskilt eftersträvansvärd ifråga om

kontrollen å en verksamhet av så internationell karaktär som sjöfarten.

Den ifrågasatta rekommendationen kunde emellertid från svensk sida

förordas ej blott ur allmän socialpolitisk synpunkt utan även med hänsyn

därtill, att den sannolikt skulle få ett innehåll, som väl motsvarades av de

svenska förhållandena i förevarande avseende. Beträffande omfattningen av

den ifrågasatta rekommendationen vore styrelsen tveksam, huruvida ej fråge-

cirkuläret utvisade benägenhet att gripa över alltför olikartade verksamhets­

områden. Möjligen skulle det vara lämpligt, att rekommendationen begrän­

sades till att väsentligen avse tillsynen å säkerhet och sundhet i avseende

å sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden samt den praktiskt taget därmed

måhända oundvikligt förbundna kontrollen å sjösäkerheten, d. v. s. till vad

som utgjorde fartygsinspektionens huvudsakliga uppgifter.

Kommerskollegium anförde i sitt yttrande över frågeformuläret bland annat:

Sverige, som redan hade en i de flesta avseenden genomförd lagstiftning

på området, hade intet att erinra mot en hemställan, att vid en förebådad

internationell konferens frågor dryftades rörande principer och metoder vid

övervakandet av tillämpningen av den lagstiftning, som hade avseende å

sjöfolkets arbetsförhållanden, dock endast i den mån därvid framkomna

förslag gällde förhållanden, som redan vore reglerade genom lagstiftning

eller överensstämde med principerna för denna eller ock avsåge andra för­

hållanden än sådana, som betingade en särlagstiftning på grund av specifikt

svenska förhållanden. Vidare förutsattes, att den ifrågasatta konferensen

icke toge befattning med själva föreskrifterna om vad i ena eller andra av­

seendet skulle gälla utan inskränkte sig till frågan, huru kontrollen över

föreskrifternas behöriga iakttagande skulle utövas.

Beträffande ifrågavarande rekommendation har socialstyrelsen nu anfört:

De krav, som i berörda rekommendation framställdes, syntes i stort sett

kunna sägas vara ganska väl tillgodosedda i vad ankomme på vårt lands

lagstiftning och offentliga förvaltning. I ett antal särskilda avseenden mot­

svarade visserligen våra förhållanden icke rekommendationens fordringar,

men i åsyftade fall syntes knappast förefinnas tillfyllestgörande sakliga skäl

för påkallande för närvarande av förändringar. I den mån dylika i samband

med revision i annat syfte av lagar eller författningar eller andra reformer

lämpligen läte sig genomföra, borde emellertid vederbörande givetvis låta

sig angeläget vara att söka undanröja antydda skiljaktigheter.

Enligt styrelsens mening borde sålunda förevarande rekommendation icke

för närvarande giva anledning till någon särskild åtgärd.

Även på denna punkt har kommerskollegium biträtt vad av socialstyrelsen

anförts.

Sveriges redareförening har på sätt redan berörts ansett, att denna rekom­

mendation ej borde föranleda någon åtgärd.

Sveriges fartygsbefälsförening har i sitt yttrande framhållit, att det i re­

kommendationen endast talades om redare och sjömän. Befälhavaren om­

nämndes dock i ett fall. Man kunde således utgå ifrån, att befälhavaren ej

medräknades i »sjömän». Han skulle därför vara utesluten t. ex. när det

gällde den samverkan mellan redare och sjömän samt inspektionsmyndig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

15

Social-

styrelsen.

Kommers­

kollegium.

Sveriges

redare­

förening.

Sveriges

fartygsbefäls­

förening.

Svenska

sjömans-

unionen och

svenska

eldare-

unionen.

Departements­

chefen.

lieter, varom talades i punkt D. Föreningen ville emellertid framhålla, att

i allt vad som omtalades i rekommendationen, befälhavaren intoge en mera

framskjuten ställning än både redare och sjömän och särskilt när det gällde

att »genom samverkan vid tillsynen över genomförandet av lagar och förord­

ningar rörande sjömäns arbetsförhållanden» vore befälhavarens medverkan i

högsta grad nödvändig.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava anfört följande:

Rekommendationen hade antagits av konferensen så gott som enhälligt.

Icke endast alla regeringsrepresentanter hade röstat därför, utan också re­

darna från flertalet länder: England, Frankrike, Italien, Belgien, Spanien,

Indien, Polen, Japan, Holland, Grekland och Lettland. Unionerna utginge

därför från att intet motstånd komme att resas mot statsmakternas anslut­

ning till rekommendationen, som visst icke tillfredsställde sjöfolkets krav

men som dock måste anses vara ett betydelsefullt steg framåt på den väg,

där även sjömännen skulle bliva delaktiga av den allmänna yrkesinspektionens

fördelar i stället för att såsom nu deras sociala intressen bevakades av en

myndighet, vars främsta uppgift vore att tänka på sjöfartsnäringens omedel­

bara ekonomiska fördelar eller svårigheter och som självfallet icke kunde

samtidigt sörja för de anställdas välfärd. Rekommendationen framhölle på

ett mycket försiktigt — enligt unionernas mening alltför försiktigt — sätt

men dock fullt tydligt önskvärdheten av intimt samarbete mellan yrkes­

inspektionens alla grenar. Det gällde ju här för övrigt ingenting annat än

ett förverkligande av den princip, som inskrivits såsom särskild artikel i

själva fredsfördraget och som fredsfördragets författare tillmätt en sådan

avgörande betydelse för den moderna sociala lagstiftningen.

Unionerna fäste stora förväntningar vid berörda rekommendation och

hoppades, att den skulle bliva utgångsprxnkten för en genomgripande om­

gestaltning av den så ytterst bristfälliga yrkesinspektionen för vårt lands

sjömän.

Bestämmelser rörande inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden givas i

vårt land huvudsakligen i lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å

fartyg och förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare före­

skrifter angående tillsyn å fartyg ävensom förordningen den 13 juli 1926

(nr 399) med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om arbets­

tiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen). Det inspektionssystem, som i

enlighet med berörda författningar och åtskilliga i samband därmed stående

föreskrifter tillämpas i vårt land, torde i huvudsak tillgodose de krav, som

uttalas i förevarande rekommendation. I vissa hänseenden förefinnas visser­

ligen olikheter mellan det svenska kontrollsystemet och rekommendationens

regler, men att med hänsyn till rekommendationens innehåll nu företaga

ändring i de gällande svenska bestämmelserna lärer icke vara lämpligt. Något

behov av dylik ändring synes för närvarande icke föreligga. Däremot torde,

så framt av annan anledning förändringar komma att påkallas i gällande

regler rörande inspektionen, de i rekommendationen angivna principerna, i den

mån så finnes lämpligt med hänsyn till de i vårt land rådande förhållandena,

böra vinna beaktande.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

utgift för redaren i sitt ställe sätter annan duglig ocli pålitlig man, som god­

kännes av redaren eller hans representant.

I fall, som nu nämnts, äger sjömannen utfå hyra för den tid han varit

i tjänst.

§ 14.

Oavsett anledningen till avtalets utlöpande eller hävande skall i den hand­

ling, som utlämnats till sjömannen enligt § 5, och i sjömansrullan anteck­

nas, att han är fri från anställningen, och skall sådan anteckning, om en­

dera parten så yrkar, bestyrkas av vederbörande myndighet.

Sjömannen äger alltid att, utöver handling, som avses i § 5, från befäl­

havaren erhålla särskilt intyg rörande beskaffenheten av hans arbete eller

åtminstone, huruvida han fullgjort sina åligganden enligt avtalet.

§ 15.

Det tillkommer landets lagstiftning att föreskriva åtgärder, som äro ägnade

att trygga efterlevnaden av stadgandena i denna konvention.

§ 16.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekrete­

rare och av honom inregistreras.

§ 17.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två med­

lemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av general­

sekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregi­

strerats hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 18-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbets­

organisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella ar­

betsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organi­

sationen.

§ In­

under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 17 förbinder sig

vane medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 och 15 senast den 1 januari

1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

^§ 20

.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av för­

draget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

^§ 21

.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

21

24

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två med­

lemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekre­

teraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inre­

gistrerats hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9'

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsor­

ganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds ge­

neralsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbets­

organisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av rati­

fikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisa­

tionen.

§

10

.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmel­

serna i §§ 1, 2, 3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 1L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421

av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga freds­

fördragen, tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och

protektorat.

§

12

.

Värjo medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år för­

flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga den­

samma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekrete­

rare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart ti­

onde år förelägga generalkonferensen en redgörelse för denna konventions

tillämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på

konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller

modifierande.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord. 3 * * * * *

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

3.

Rekommendation angående hemförskaffning av befälhavare och lärlingar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorga­

nisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

25

samt beslutit antaga vissa förslag angående liemförskatfning av be­

fälhavare och lärlingar, vilken fråga innefattas i första punkten på dag­

ordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommen­

dation,

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugu-

sex efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsor­

ganisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jäm­

likt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

Konferensen hemställer, att regeringarna måtte vidtaga åtgärder för att

trygga hemförskaffning av befälhavare och genom lärlingsavtal anställda lär­

lingar, vilka icke omfattas av bestämmelserna i det av generalkonferensen

vid dess nionde sammanträde antagna förslaget till konvention angående

hemförskaffning av sjömän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

4.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för inspektionen av

sjöfolkets arbetsförhållanden.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorga­

nisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående de allmänna grunderna

för inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden, vilken fråga utgör

den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekom­

mendation,

antager denna den tjuguandra dagen i juni år ettusen niohundra och tjugu-

sex efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsor­

ganisationens medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jäm­

likt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att, bland metoder och grundsatser av särskild och

trängande vikt för arbetarnas fysiska, moraliska och intellektuella välfärd,

fördraget i Versailles och de övriga fredsfördragen förplikta internationella

arbetsorganisationen att ägna särskild uppmärksamhet åt inspektionen av

arbetsförhållandena för att trygga verkställigheten av lagar och förordningar

till skydd för arbetarna;

i betraktande av att internationella arbetskonferensen å sitt femte sam­

manträde (oktober 1923) antog en »rekommendation angående de allmänna

grunddragen för yrkesinspektionen för att trygga verkställigheten av lagar

och förordningar till skydd för arbetarna»;

i betraktande av att nämnda rekommendation är grundad huvudsakligen

på den erfarenhet, som vunnits vid inspektion av industriella företag, och

att det skulle bliva synnerligen svårt att tillämpa rekommendationen eller

ens anpassa den efter sjöfolkets arbete, vilket till sin beskaffenhet och de

villkor, under vilka det utföres, i grund skiljer sig från fabriksarbete;

26

Kung!. Maj:ts proposition nr 152.

i betraktande av att betydelsen av inspektionen av sjöfolkets arbetsför­

hållanden kommer att ökas i den mån lagstiftningen för sjöfolkets skydd

utvecklas i olika länder och nya konventioner angående sjöfolkets arbetsför­

hållanden antagas av konferensen; samt

i betraktande av att det av ovannämnda skäl och för att ställa vunnen

erfarenhet till medlemmarnas förfogande till hjälp vid upprättande eller om­

organisation av deras system för inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden,

är önskvärt att fastställa de allmänna grundsatser, som i praktiken visat

sig vara mest ägnade att trygga genomförandet av åtgärder till sjöfolkets

skydd;

hemställer generalkonferensen, att varje medlem av organisationen måtte

taga följande grundsatser under övervägande:

I. Inspektionens omfattning.

1) Den eller de myndigheter, vilka i varje land hava att svara för tillsyn å

sjöfolkets arbetsförhållanden, böra hava som förnämsta uppgift att trygga verk­

ställigheten av alla lagar och förordningar, vilka beröra sådana förhållanden

och skyddandet av sjöfolket under utövningen av dess yrke.

2) I den mån det kan finnas lämpligt och möjligt, må åt inspektionsmyn-

digheterna, på grund av den erfarenhet de vinna under fullgörandet av sina

huvuduppgifter, även kunna anförtros andra, sekundära uppgifter av social

natur, växlande med hänsyn till uppfattning, seder och traditioner i olika

länder, under villkor likväl:

a) att dessa uppgifter icke på något sätt kunna göra intrång på fullgöran­

det av inspektörernas huvuduppgifter;

b) att de icke på något sätt kunna skada den auktoritet och den opartisk­

het, som äro nödvändiga för inspektörerna i deras förhållande till redare

och sjöfolk.

II. Inspektionens organisation.

Konferensen hemställer:

3) att överallt, där det är förenligt med administrativ praxis, till tryggande

av största möjliga enhetlighet vid tillämpningen av lagar och förordningar

rörande sjöfolks arbetsförhållanden de olika tjänsteorgan, som svara för till­

synen över dylika lagars och förordningars tillämpning, måtte underställas

en och samma centrala myndighet;

4) att, där vedertagen administrativ praxis icke medgiver dylik centralisa­

tion av tillsynen, de olika myndigheter, vilkas verksamhet helt eller delvis

avse sjöfolkets skyddande, måtte sättas i tillfälle att draga nytta av varandras

erfarenheter och att reglera sina arbetsmetoder enligt de gemensamma grund­

satser, som kunna anses mest effektiva;

5) att för nämnda ändamål nära förbindelse och ständigt samarbete måtte

upprättas mellan dessa olika myndigheter, i den mån det är förenligt med

administrativ praxis och på sätt som i varje land anses lämpligast (utbyte

av rapporter och upplysningar, periodiska konferenser m. m.); och

6) att regelbunden förbindelse i frågor av ömsesidigt intresse måtte upp­

rätthållas mellan myndigheterna för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden och

myndigheterna för tillsyn å industriellt arbete.

III. Inspektionsmyndigheternas rapporter.

Konferensen hemställer:

7) att en årlig allmän rapport över tillsynen å sjöfolkets arbetsförhållan­

den måtte utgivas av trycket av centralmyndigheten eller genom samverkan

mellan de olika myndigheter, som svara för utövandet av denna tillsyn;

27

8) att denna årliga rapport måtte innehålla en förteckning över gällande

nationella lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden och

tillsynen däröver jämte de ändringar däri, som trätt i kraft under året;

9) att densamma även måtte innehålla statistiska tabeller med nödiga

kommentarer rörande inspektionens organisation och verksamhet, meddelande

så vitt möjligt och så långt som är förenligt med landets administrativa

praxis, upplysning beträffande följande punkter:

a) antalet i sjöfart använda fartyg, underställda olika former av inspektion,

varvid dessa fartyg böra indelas efter typ (mekaniskt framdrivna fartyg och

segelfartyg) och varje kategori ytterligare uppdelas efter det ändamål, för

vilket fartygen nyttjas;

b) antalet sjömän, verkligt anställda å varje kategori av fartyg;

c) antalet fartyg, som besökts av inspektörerna, med uppgift om besätt­

ningarnas storlek;

cl) antalet och arten av förseelser, som iakttagits av inspektörerna, och de

ålagda straffen;

e) antalet olycksfall i arbete, som drabbat sjöfolk, samt dessa olycksfalls

beskaffenhet och orsaker;

f) de åtgärder, som vidtagits för genomförande av bestämmelserna i inter­

nationella arbetskonventioner rörande sjöfolks arbetsförhållanden, samt den

utsträckning, i vilken dessa bestämmelser kommit i tillämpning, antingen

i form av sådan årsrapport, som ingives till internationella arbetsbyrån en­

ligt § 408 av fredsfördraget, eller i annan lämplig form.

IV. Inspektörens befogenheter och åligganden.

A. klätt att inspektera.

Konferensen hemställer:

10) att inspektionsmyndigheterna, efter att hava styrkt sin identitet, måtte

äga att enligt landets lag:

a) utan föregående tillkännagivande när som helst, dag eller natt, inspek­

tera fartyg, förande landets flagga, i egna eller främmande territorialvatten,

ävensom i undantagsfall, fastställda i landets lag, samt efter inhämtat till­

stånd av vederbörande sjöfartsmyndighet i öppen sjö, börande dock tiden

och sättet för inspektions utförande avpassas så, att därigenom såvitt möj­

ligt undvikes allvarlig olägenhet för fartygets utnyttjande;

b) utan vittnen utfråga besättningen och andra, vilkas uttalanden kunna

anses önskvärda, företaga alla efterforskningar, som kunna anses nödvändiga,

samt påfordra framläggandet av alla skeppspapper eller dokument, som en­

ligt författningarna skola föras och som hänföra sig till inspektionens före­

mål;

11) att landets lag måtte stadga, att inspektörerna medelst ed eller på

annat med landets administrativa praxis eller sedvänja överensstämmande

sätt skola förbinda sig att vid äventyr av straff eller lämplig disciplinär åt­

gärd, icke yppa affärshemligheter, varom de kunna erhålla kännedom under

utövningen av sina åligganden.

B. Rätt till tvångsåtgärder.

Konferensen hemställer:

12) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i allvarliga

fall, då fara föreligger för besättningens hälsa eller säkerhet, efter inhämtat

tillstånd av vederbörande sjöfartsmyndighet förbjuda fartyg att lämna hamn,

innan nödiga åtgärder vidtagits ombord å fartyget till efterkommande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

28

gällande lagbestämmelser, dock med rätt för vederbörande att fullfölja talan

till högre administrativ myndighet eller till domstol i överensstämmelse

med lagstiftningen i de olika länderna;

13) att förbud för fartyg att lämna hamn måtte betraktas som en åtgärd

av utomordentligt allvarlig beskaffenhet, •sniken får tillgripas endast såsom

en sista utväg, då alla andra inspektionsmyndigheten till buds stående lag­

liga medel att skaffa respekt för lagen använts utan verkan;

14) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i särskilda

fall föreskriva omedelbara åtgärder till tryggande av tillämpningen av lagar

och förordningar rörande sjöfolks arbetsförhållanden, dock med rätt för

vederbörande att fullfölja talan till högre administrativ myndighet eller till

domstol i överensstämmelse med lagstiftningen i varje land;

15) att den centrala myndigheten måtte erhålla befogenhet att i särskilda

fall medgiva undantag från visst bestämt stadgande i lag eller förordning

rörande sjöfolks arbetsförhållanden, då myndigheten gjort sig förvissad om

att stadgandet praktiskt taget efterkommits eller att dess iakttagande icke är

nödvändigt med hänsyn till omständigheterna i det förevarande fallet, förut­

satt likväl att de åtgärder, som vidtagits, eller de bestämmelser, som träffats

för syftet ifråga, äro minst lika effektiva som ett strängt iakttagande av stad­

gandet.

C. Rätt att påkalla inspektion.

Konferensen hemställer:

16) att landets lag måtte stadga rätt för befälhavaren att påkalla inspek­

tion i alla fall, där han finner nödigt;

17) att landets lag måtte stadga rätt för medlemmarna av besättningen

att under de villkor, som kunna uppställas, påkalla inspektion i alla fall där

fråga är om de hygieniska förhållandena ombord, fartygets säkerhet eller

reglerna om sjöfolkets arbetsförhållanden.

D. Redares och sjömäns samverkan med inspektions­

myndigheterna.

Konferensen hemställer:

18) att, i den mån det är förenligt med administrativ praxis i varje land

och på sätt som anses lämpligast, redare och sjömän måtte anmodas att

samverka vid tillsynen över genomförandet av lagar och förordningar rörande

sjöfolks arbetsförhållanden.

Särskilt vill konferensen fästa de olika ländernas uppmärksamhet på föl­

jande metoder för samverkan:

a) det är av väsentlig betydelse, att alla möjligheter beredas sjöfolket att

direkt eller genom vederbörligen bemyndigade representanter hos inspek­

tionsmyndigheterna fritt anmäla varje lagöverträdelse ombord på det fartyg,

å vilket sjöfolket är anställt, samt att inspektionsmyndigheten snarast möj­

ligt undersöker den fråga, som klagomålet avser, ävensom att klagomålen

av inspektionsmyndigheten behandlas som absolut konfidentiella;

b) för att åvägabringa fullständig samverkan mellan å ena sidan redare

och sjöfolk samt deras organisationer och å andra sidan inspektionsmyndig­

heterna samt för att förbättra de förhållanden, som äro av betydelse för sjö­

folkets hälsa och säkerhet, är det önskvärt, att inspektionsmyndigheterna

tid efter annan med representanter för redarnas och sjöfolkets organisa­

tioner rådgöra om bästa sättet att uppnå nämnda syften. Det är även önsk­

värt, att blandade kommissioner av redare och sjöfolk upprättas och att till­

fälle beredes dem att samverka med de olika myndigheter, som övervaka

tillämpningen av lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

29

E. Garantier beträffande inspektionsorganen.

Konferensen hemställer:

19) att inspektörerna måtte utses på sådant sätt, att de åtnjuta såväl

redarnas som sjöfolkets fulla förtroende och att av dem för sådant ändamål

bör krävas:

a) egenskaper, som borga för absolut opartiskhet vid fullgörandet av deras

uppgifter;

b) erforderlig teknisk sakkunskap för fullgörandet av nämnda uppgifter.

Det är önskvärt, att personer, som tjänstgjort till sjöss, erhålla anställ­

ning inom inspektionen, antingen fast eller tillfällig, allt efter de administra­

tiva myndigheternas beprövande;

.20) att, där så befinnes nödvändigt, inspektörerna måtte biträdas i sina

åligganden av kompetenta experter, som äga redarnas och sjöfolkets fulla

förtroende;

21) att inspektörerna måtte hava offentlig tjänstebefattning med en ställ­

ning, som gör dem oberoende av regeringsskiften;

22) att förbud måtte meddelas för dem att hava något som helst ekono­

miskt intresse i de företag, som äro underställda deras tillsyn.

E. Andra uppgifter.

Konferensen hemställer:

.23) att inspektörerna, som på grund av arten av sina uppgifter hava sär­

skilt goda tillfällen att iakttaga de praktiska verkningarna av tillämpningen

utav lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden, måtte, så­

vitt det låter sig förena med de administrativa metoderna i varje land, an­

modas att biträda vid förbättrande av lagstiftningen till sjöfolkets skydd och

att så effektivt som möjligt medverka till förebyggande av olycksfall;

24) att de, såvitt det låter sig förena med administrativ praxis i varje

land, måtte kallas att deltaga i undersökningar beträffande skeppsbrott och

olycksfall ombord på fartyg och att de måtte erhålla befogenhet att, där så

finnes nödigt, ingiva rapporter över resultaten av dylika undersökningar;

25) att de, såvitt det låter sig förena med de administrativa metoderna i

varje land, måtte kallas att medverka vid förberedandet av förslag till lagar

och förordningar om skydd för sjöfolk.

B. Originaltexterna.

Projet de convention concernant le

oontrat d’engagement des marins.

La Conférence générale de 1’Orga­

nisation internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée å Geneve par le Con­

seil d administration du Bureau

international du Travail, et s’y

ötant réunie le 7 juin 1926, en sa

neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives au

contrat d engagement des marins,

Draft convention concerning seamens

artides of agreeinent.

The Genera] Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Ge-

neva by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Ninth Ses­

sion on 7 June 1926, and

Having decided upon the adop­

tion of certain proposals with

regard to seamen’s artides of

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) le terme »marin» comprend toute

personne employée ou engagée ä bord,

a quelque titre que ce soit, et figurant

au rote d’équipage, a 1’exception des

capitaines, des pilotes, des éléves des

navires-écoles, des apprentis lorsqu’ils

sont liés par un contrat spécial d’ap-

prentissage; il exclut les équipages

de la flotte de guerre et les autres

personnes au service permanent de

1’Etat;

c) le terme »capitaine» comprend

toute personne ayant le commande-

ment et la charge d’un navire, ä l’ex-

ception des pilotes;

d) le terme »navires affectés au

home trade» s’applique aux navires

affectés au commerce entre les ports

d’un pays donné et les ports d’un

pays voisin dans les limites géogra-

phiques fixées par la législation na-

tionale.

Artide 3.

Le contrat d’engagement est signé

par 1'armateur ou son représentant et

par le marin. Des facilités doivent

étre données au marin, et, éventuelle-

ment, ä son conseiller pour examiner

le contrat d’engagement avant que

celui-ci soit signé.

Les conditions dans lesquelles le

marin signe le contrat doivent étre

fixées par la législation nationale de

maniére a assurer le contröle de 1’auto-

rité publique compétente.

Les dispositions qui précédent,

concernant la signature du contrat,

sont considérées comme observées s’il

est établi par un acte de 1’autorité com­

pétente que les clauses du contrat ont

été présentées par écrit a cette auto-

rité et qu elles ont été confirmées ä

la fois par 1’armateur ou son repré­

sentant et par le marin.

La législation nationale doit pré-

voir des dispositions pour garantir

que le marin comprend le sens des

clauses du contrat.

Le contrat ne doit contenir aucune

disposition qui soit contraire ii la lé­

gislation nationale ou å la présente

convention.

La législation nationale doit pré-

(b) The term »seaman» includes

every person employed or engaged in

any capacity on board any vessel and

entered on the sliip’s artides. It ex-

cludes masters, pilots, cadets and

pupils on training ships and duly in-

dentured apprentices, naval ratings,

and other persons in the permanent

service of a Government.

(c) The term »master» includes

every person having command and

charge of a vessel except pilots.

(d) The term »home trade vessel»

means a vessel engaged in trade be-

tween a country and the ports of a

neighbouring country witlnn geogra-

phical limits determined by the na­

tional law.

Artide 3.

Artides of agreement shall be sig­

ned both by the shipowner or his

representative and by the seaman.

Eeasonable facilities to examine the

artides of agreement before they are

signed shall be given to the seaman

and also to his adviser.

The seaman shall sign the agree­

ment under conditions which shall be

prescribed by national law in order

to ensure adequate supervision by

the competent public authority.

The foregoing provisions shall be

deemed to have been fulfilled if the

competent authority certifies that the

provisions of the agreement have been

laid before it in writing and have

been confirmed both by the shipowner

or his representative and by tlie sea­

man.

National law shall make adequate

revision to ensure that the seaman

as understöd the agreement.

The agreement shall not contain

anything which is contrary to the

provisions of national law or of this

Convention.

National law shall prescribe such

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

voir toutes autres formalités et garan-

ties concernant la conclusion du con­

tra! jugées nécessaires pour protéger

les intéréts de 1’armateur et du marin.

Article 4.

Des mesures appropriées doivent

étre prises, en conformité de la légis-

lation nationale, pour garantir que le

contrat d’engagement ne contienne

aucune clause par laquelle les parties

conviendraient a 1’avance de déroger

aux régles normales de compétence

des juridictions.

Cette disposition ne doit pas étre

interprétée

Gömme

excluant le recours

a 1’ arbitrage.

Artide 5.

Tout marin doit recevoir un docu-

ment contenant la mention de ees

services ä bord du navire. La légis-

lation nationale doit déterminer la

forme de ce document, les mentions

qui doivent y figurer et les conditions

dans lesquelles il doit étre établi.

Ce document ne peut contenir aucu­

ne appréciation de la qualité du tra­

vail du marin et aucune indication

sur ses salaires.

Artide 6.

Le contrat d’engagement peut étre

conclu soit ä durée déterminée, soit

au voyage, ou, si la législation natio­

nale le permet, pour une durée indé-

terminée.

Le contrat d’engagement doit in-

diquer clairement les droits et obliga­

tions respectifs de chacune des par­

ties.

Il doit comporter obligatoirement

les mentions suivantes:

1° Les nom et prénoms du marin,

la date de sa naissance ou son åge,

ainsi que le lieu de sa naissance;

2° Le lieu et la date de la conclu­

sion du contrat;

3° La désignation du ou des navi-

res ä bord duquel ou desquels le

marin s’engage ä servir;

further formalities and safeguards in

respect of the completion of the agree-

ment as may be considered necessary

for the protection of the interests of

the sliipowner and of the seaman.

Artide 4.

Adequate measures shall be taken

in accordance with national law for

ensuring that the agreement shall not

contain any stipulation by which the

parties purport to contract in advance

to depart from the ordinary rules as

to jurisdiction over the agreement.

This Article shall not be interpre­

ted as exeluding a reference to arbi-

tration.

Artide 5.

Every seaman shall be given a do­

cument containing a record of his

employment on board the vessel. The

form of the document, the partieulars

to be recorded and the manner in

which such partieulars are to be en-

tered in it shall be determined by

national law.

The document shall not contain

any statement as to the quality of

the seamans work or as to his wages.

Artide 6.

The agreement may be made either

for a definite period or for a voyage

or, if permitted by national law, for

an indefinite period.

The agreement shall state clearly

the respective rights and obligations

of each of the parties.

It shall in all cases contain the

following partieulars:

(1) The surname and other names

of the seaman, the date of his birth

or his age, and his birthplace;

(2) The place åt which and date on

which the agreement was completed;

(3) The name of the vessel or ves-

sels on board which the seaman under-

takes to serve;

Kungl. Maj tis proposition nr 152.

33

4° Leffeetif de 1’équipage du na-

vire, si la législation nationale pre­

sent cette mention;

5° Le voyage ou les voyages ä en-

treprendre, s’ils peuvent étre déter-

minés au moment de 1’engagement;

6° Le service auquel le marin doit

étre affeeté;

7° Si possible le lieu et la date

auxquels le marin sera tenu de se

presenter ä bord pour le commence-

ment de son service;

8° Les vivres ä allouer au marin,

sauf le cas ou la législation nationale

prévoit un régime différent;

9° Le montant des salaires;

10° Le terme du contrat, soitr

a) si le contrat a été conclu pour

une durée déterminée, la date fixée

pour 1’expiration du contrat;

b) si le contrat a été conclu au

voyage, la destination convenue pour

la fin du contrat et 1’indication du

délai ä 1’expiration duquel le marin

sera libéré apres arrivée a cette desti­

nation ;

c) si le contrat a été conclu pour

une durée indéterminée, les conditions

dans lesquelles chaque partie pourra

dénoncer le contrat ainsi que le délai

de préavis, ce délai ne devant pas

étre plus court pour 1’armateur que

pour le marin;

11° Le congé payé annuel, accordé

au marin apres une année passée au

service du méme armement, si la

législation nationale prévoit un tel

congé;

12° Toutes autres mentions que la

législation nationale pourrait imposer.

Article 7.

Lorsque la législation nationale

prévoit qu il y aura it bord un röle

d’équipage elle doit indiquer que le

contrat (^engagement sera transcrit

sur le röle dequipage ovt annexé it ce

röle.

(4) The number of the erew of the

vessel, if required by national law;

(5) The voyage or voyages to be

undertaken, if this can be determined

åt the time of making the agreement;

(6) The capacity in which the sea-

man is to be employed;

(7) If possible, the place and date

åt which the seaman is required to

report op board for service;

(8) The scale of provisions to be

supplied to the seaman, unless some

alternative system is provided for by

national law;

(9) The amount of his wages;

(10) The termination of the agree­

ment and the conditions thereof, that

is to say:

(a) if the agreement has been made

for a definite period, the date fixed

for its expiry;

(b) if the agreement has been made

for a voyage, the port of destination

and the time which has to expire after

arrival before the seaman shall be

discharged;

(c) if the agreement has been made

for an indefinite period, the condi­

tions which shall entitle either party

to rescind it, as well as the required

period of notice for rescission; provi­

ded that such period shall not be less

for the shipowner than for the seaman;

(11) The annual leave with pay

granted to the seaman after one year’s

service with the same shipping com-

pany, if such leave is provided for

by national law;

(12) Any other partieulars which

national law may require.

Artide 7.

If national law provides that a list

of erew shall be carried on board it

sliall specify that the agreement sliall

either be recorded in or annexed to

the list of erew.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 131 höft. (Nr 152.) sos

27

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Artide 8.

En vue de permettre au marin de

sassurer de la nature et de 1 étendue

de ses droits et obligations, la législa-

tion nationale doit prévoir des dispo­

sitions fixant les mesures nécessaires

pour que le marin puisse se renseigner

•i bord de fagon précise sur les con-

ditions de son emploi, soit par 1 affi-

cbage des clauses du contrat denga-

gement dans un endroit facilement

accessible ä lequipage, soit par toute

autre mesure appropriée.

Artide 9.

Le contrat d’engagement h durée

indéterminée prend fin par la dénon-

ciation du contrat par l’une ou l’autre

des parties dans un port de charge-

ment ou de déchargement du navire,

sous condition que le délai de préavis

convenu ä cet effet, et qui doit étre

au minimum de vingt-quatre beures,

soit observé.

Le préavis doit étre donné par

écrit; la législation nationale doit

déterminer les conditions dans lesqu-

elles le préavis doit étre donné, de

maniére a éviter toute contestation

ultérieure entre les parties.

La législation nationale doit déter­

miner les circonstances exceptionnelles

dans lesquelles le délai de préavis,

méme réguliérement donné, n aura pas

pour effet dopérer la résiliation du

contrat.

Artide 10.

Le contrat d’engagement, qu’il soit

conclu au vojage, ä durée déterminée

ou ä durée indéterminée, sera résolu

de plein droit dans les cas ci-aprés:

a) consentement mutuel des par­

ties ;

b) décés du marin;

c) perte ou innavigabilité absolue

du navire;

d) toute autre cause stipulée par

la législation nationale ou la présente

Convention.

Artide 11.

La législation nationale doit fixer

les circonstances dans lesquelles l’ar-

Artide 8.

In order tliat the seaman may sa-

tisfy liimself as to tlie nature and

extent of bis rights and obligations,

national law sball lay down tbe measu-

res to be taken to enable clear infor­

mation to be obtained on board as

to tbe conditions of employment,

eitlier by posting tbe conditions of

tbe agreement in a place easily acces­

sible from tbe crew’s quarters, or by

some other appropriate means.

Artide 9.

An agreement for an indefinit^ pe­

riod may be terminated by eitlier

party in any port where tbe vessel

loads or unloads, provided tbat tbe

notice specified in tbe agreement sball

bave been given, which sball not be

less tban twenty-four bours.

Notice sball be given in writing;

national law sball provide sucb manner

of giving notice as is best calculated

to preclude any subsequent dispute

between tbe parties on tbis point.

National law sball determine tbe

exceptional circumstances in whicb

notice even wben duly given sball

not terminate tbe agreement.

Artide 10.

An agreement entered into for a

voyage, för a definite period, or för

an indefinite period sball be duly

terminated by:

(a) mutual consent of tbe parties;

(b) deatb of the seaman;

(c) loss or total unseawortbiness of

the vessel;

(d) any otber cause tbat may be

provided in national law or in tbis

Convention.

Artide 11.

National law sball determine tbe

circumstances in whicb the owner or

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

35

matenr ou le capitaine a la faculté de

congédier immédiatement le marin.

Article 12.

La législation nationale doit égale-

ment déterminer les circonstances

dans lesquelles le marin a la faculté

de demander son débarquement imme­

diat.

Artide 13.

Si le marin prouve ä 1’armateur

ou ä son representant, soit qu’il a la

possibilité dobtenir le commandement

d’un navire ou un emploi d’officier

ou cTofficier mécanicien ou tout au tre

emploi plus élevé que celui qu’il

occupe, soit que par suite de circon­

stances intervenues depuis son enga­

gement, son départ présente pour lui

un intérét capital, il peut demander

son congédiement ä condition qu’il

assure, sans frais nouveaux pour l’ar-

mateur, son remplacement par nne

personne compétente, agréée par 1’ar-

mateur ou son representant.

Dans ce cas, le marin a droit aux

salaires correspondant ä la durée de

son service.

Artide 14.

Quelle que soit la cause de 1’expi-

ration ou de la résiliation du contrat,

la libération de tout engagement doit

étre constatée sur le document déli-

vré au marin conformément ä ! article

5 et sur le röle d’équipage, par une

mention spéciale qui doit étre, h la

requéte de l’une ou de 1’autre des

parties, revétue du visa de 1’autorité

publique compétente.

Le marin a, dans tous les cas, le

droit de se faire délivrer par le capi­

taine un certificat établi séparément

et appréciant la qualité de son tra­

vail, ou indiquant tout au moins s’il

a entiérement satisfait aux obliga­

tions de son contrat.

Artide 15.

Il appartient ä la législation natio­

nale de prévoir les mesures propres

master may immediately decharge a

seaman,

Artide 12.

National law sball also determine

the circumstances in wliicli tke sea-

man may demand his immediate

decharge.

Artide 13.

If a seaman shows to the satis-

faction of the shipowner or his agent

that he can obtain command of a

vessel or an appointment as mate or

engineer or to any other post of a

higher grade than se actually liolds,

or that any other circumstance has

arisen since his engagement which

renders it essential to his interests

that he should be permitted to take

his discharge, he may claim his

discharge, provided that without in-

creased expense to the shipowner and

to the satisfaction of the shipowner

or his agent he furnishes a competent

and reliable man in his place.

In such case, the seaman shall be

entitled to his wages up to the time

of his leaving his employment.

Artide 14.

Whatever the reason for the ter-

mination. or rescission of the agree-

ment, an entry shall be made in the

document issued to the seaman in

accordance with Article 5 and in the

list of crew showing that he lias been

discharged, and such entry shall, åt

the request of either party, be endor-

sed by the competent public autliority

The seaman skall åt all times have

the right, in addition to the record

mentioned in Article 5, to obtain from

the master a separate certificate as to

the quality of his work or, failing

that, a certificate indicating whether

he has fully discharged his obliga­

tions under the agreement.

Artide 15.

National law shall provide the

measures to ensure compliance with

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

a assurer 1'observatiou des disposi­

tions de la présente Convention.

Article 16.

Les ratifications officiells de la pré­

sente Convention dans les conditions

prévues a la Partie XIII du Traité

de Versailles et aux Parties corres-

pondantes des autres Traités de Paix

seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistrées.

Artide 17.

La présente Convention entrera en

vigueur des que les ratifications de

deux Membres de 1'Organisation inter-

nationale du Travail auront été en­

registrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite cette Convention en­

trera en vigueur pour chaque Membre

ä la date ou sa ratification aura été

enregistrée au Secrétariat.

Artide 18.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de I Organisation inter-

nationale du Travail auront été en­

registrées au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations

notifiera ce fait å tous les Membres

de 1’Organisation internationale du

Travail. Il leur notifiera également

1’enregistrement des ratifications qui

lui seront ultérieurement communi­

quées par tous les autres Membres

de l’Organisation.

Artide 19.

Sous réserve des dispositions de

1’article 17, tout Membre qui ratifie

la présente Convention s’engage ä

appliquer les dispositions des artides

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13,

14 et 15 au plus tard le ler janvier

1928, et a prendre telles mesures qui

seront nécessaires pour rendre effec-

tives ees dispositions.

the terms of the present Convention.

Artide 16.

Tlie formal ratifications of tliis Con­

vention under the conditions set fortli

in Part XIII of the Treaty of Ver­

sailles and in the corresponding Parts

of the other Treaties of Peace shall be

communicated to the Secretary-Gene-

ral of the League of Nations for re-

gistration.

Artide 17.

This Convention shall come into

force åt the date on which the rati-

fications of two Members of the Inter­

national Labour Organisation have

been registered by the Secretary-

General.

It shall be binding only upon

those Members whose ratifications

have been registered with the Secre-

tariat.

Thereafter, the Convention shall

come into force for any Member åt

the date on which its ratification has

been registered with the Secrétariat.

Artide 18.

As soon as the ratification of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary-General

of the League of Nations shall so

notify all the Members of the Inter­

national Labour Organisation. He

sliall likewise notify them of the regi-

stration of ratifications which may be

communicated subsequently by other

Members of the Organisation.

Artide 19.

Subject to the provisions of Ar­

ticle 17, each Member which ratifies

this Convention agrees to bring the

provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6,

7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 and 15 into

operation not later than 1 January

1928, and to take such action as may

be necessary to make these provisions

effeetive.

Kuiigl. Maj;ts proposition nr 152.

37

Artide 20.

Tout Membre de 1’Organisation in-

ternationale du Travail qui ratifie la

présente Convention s’engage ä l’appli-

quer ä ses colonies, possession ou

protectorats, conformément aux dispo­

sitions de 1’article 421 du Traité de

Versailles et des artides correspon-

dants des autres Traités de Paix.

Artide 21.

Tout Membre ayant ratifié la pré­

sente Convention peut la dénoncer, ä

1’expiration d’une période de dix an-

nées apres la date de la mise en vi-

gueur initiale de la Convention, par

un acte communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 22.

Le Conseil d’administration du

Bureau international du Travail devra,

au moms une fois tous les dix ans,

presenter å la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la pré­

sente Convention et décidera s’il y a

lieu d’inscrire ä 1’ordre du jour de la

Conférence la question de la revision

ou de la modification de la dite Con­

vention.

Artide 23.

Les textes frangais et anglais de la

présente Convention feront foi l'un et

1’ au tre.

Projet de convention concernant. le

rapatriement de marins.

La Conférence générale de 1’Organi-

sation internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Con­

seil d’administration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 7 juin 1926, en sa

neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives au

rapatriement des marins, question

comprise dans le premier point de

1’ordre du jour de la session, et

Artide 20.

Eacli Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention engages to apply it

to its colonies, possessions and pro-

tectorates, in accordance with the pro­

visions of Article 421 of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Artides of the other Treaties of Peace.

Artide 21.

A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

into force, by an act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Such de-

nunciation shall not take effect until

one year after the date on which it

is registered with the Secretariat.

Artide 22.

Åt least once in ten years, the Go

verning Body of the International

Labour Office shall present to the

General Conference a report on the

working of this Convention and shall

consider the desirability of placing

on the Agenda of the Conference the

question of its revision or modifica­

tion.

Artide 23.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Draft convention concerning the

reparation of seamen.

The general Conference of the In­

ternational Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Ge-

neva by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Ninth Ses­

sion on 7 June 1926, and

Having decided npon the adop­

tion of certain proposals with re-

gard to the reparation of seamen,

which is included in the first item

of the agenda of the Session, and

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Apres avoir décidé que ees pro­

positions prendraient la forme

d’un projet de convention inter-

nationale,

adopte, ce vingt-troisiéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, le Projet de

Convention ci-aprés, k ratifier par les

Membres de 1’Organisation internatio-

nale du Travail conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Article 1.

La présente Convention sapplique

h tous les navires de mer immatri-

culés dans le pays de l’un des Mem­

bres ayant ratifié la présente Conven­

tion et aux armateurs, capitaines et

marins de ees navires.

Elle ne sapplique pas:

aux navires de guerre,

aux navires d’Etat n ayant pas une

affeetation commerciale,

aux navires affeetés au cabotage

national,

aux yachts de plaisance,

aux båtiments compris sous la dé-

nomination de »Indian country craft»,

aux bateaux de péclie,

aux båtiments d'une jauge brute

inférieure å 100 tonneaux ou 300 mét-

res cubes, et, s’il sagit de navires

affeetés au »home trade», d’une jauge

inférieure å la limite fixée pour le

régime partioulier de ees navires par

la législation national en vigueur au

moment de 1’adoption de la présente

Convention.

Artide 2.

En vue de 1’application de la pré­

sente Convention, les termes suivants

doivent étre entendus comme suit:

a) le terme »navire» comprend tout

navire ou båtiment de quelque nature

qu il soit, de propriété publique ou

privée, effeetuant liabituellement une

navigation maritime;

b) le terme »marin» comprend toute

personne employée ou engagée å bord,

ä quelque titre que ce soit, et figu-

Having determined tliat these

proposals shall take tlie form of

a draft International convention,

adopts, this twenty-third day of June

of the year one thousand nine hund­

red and twenty-six, the following

Draft Convention for ratification by

the Members of the International

Labour Organisation, in accordance

with the provisions of Part XIII of

the Treaty of Versailles and of the

corresponding Parts of the other Trea-

ties of Peace:

Artide 1.

This Convention shall apply to all

seagoing ve-ssels registered in the

country of any Member ratifying this

Convention, and to the owners, mas­

ters and seamen of such vessels.

It shall not apply to:

ships of war,

Government vessels not engaged

in trade,

vessels engaged in the coasting

trade,

J

leasure yachts,

ndian country craft,

fishing vessels,

vessels of less than 100 tons gross

registered tonnage or 300 cubic metres,

nor to vessels engaged in the home

trade below tonnage limit prescribed

by national law for the special regu-

lation of this trade åt the date of the

passing of this Convention.

Artide 2.

För the purpose of this Convention

the following expressions have the

meanings hereby assigned to them, viz.:

(a) The term »vessel» ineludes any

slup or boat of any nature whatsoever,

whether publicly or privately owned,

ordinarie engaged in maritime navi­

gation.

(b) The term »seaman» ineludes

every person employed or engaged in

any capacity on board any vessel and

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

applicables au marin embarqué dans

son propre pays.

Artide 4.

Les frais de rapatriement ne peu-

vent étre mis ä la charge du marin

s il a été délaissé en raison:

a) d’un accident survenu au ser­

vice du navire;

i) d’un naufrage;

c) d’une maladie qui n’est due ni

a son fait volontaire ni ä une faute

de sa part;

d) de congédiement pour toutes

causes qui ne lui sont pas imputables.

Artide 5.

Les frais de rapatriement doivent

comprendre toutes dépenses relatives

au transport, au logement et ä la

nourriture du marin pendant le voyage.

Ils comprennent également les frais

d’entretien du marin jusqu’au moment

fixé pour son départ.

Lorsque le marin est rapatrié

Göm­

me membre d’un équipage, il a droit

a la rémunération des services accom-

plis pendant le voyage.

Artide 6.

L’autorité publique du pays dans

lequel le navire est immatriculé est

tenue de veiller au rapatriement de

tous les marins dans les cas ou la

présente convention leur est appli-

cable, sans distinction de nationalité;

s’il est nécessaire, elle fera 1’avance

des frais de rapatriement.

Artide 7.

Les ratifications officielles de la

présente Convention dans les con-

ditions prévues ä la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix seront communiquées au Se-

crétaire général de la Société des Na­

tions et par lui enregistrées.

Artide 8.

La présente Convention entrera en

vigueur des que les ratifications de

apply to a seaman engaged in a port

of his own country.

Artide 4.

The expenses of repatriation shall

not be a charge on the seaman if he

lias been left behind by reason of:

(a) injury sustained in the service

of the vessel, or

(b) sliipwreck, or

(c) illness not due to his own wil-

ful act or default, or

(d) discharge for any cause för

which he cannot be held responsible.

Artide 5.

The expenses of repatriation shall

include the transportation charges,

the accommodation and the food of

the seaman during the journey. They

shall also include the maintenance of

the seaman up to the time fixed for his

departure.

When a seaman is repatriated as

member of a crew, he shall be en-

titled to rémunération for work done

during the voyage.

Artide 6.

The public authority of the coun­

try in which the vessel is registered

shall be responsible for supervising

the repatriation of any member of

the crew in cases where this Conven­

tion applies, whatever may be his

nationality, and where necessary för

giving him his expenses in advance.

Artide 7.

The formal ratifications of this Con-

vention under the conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Ver­

sailles and in the corresponding Parts

of the other Treaties of Peace shall

be communicated to the Secretary-

General of the League of Nations för

registration.

Artide 8.

This Convention shall come into

force åt the date on which the rati-

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

deux Membres de 1’Organisation in-

ternationale du Travail auront été en-

registrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite cette Convention en-

trera en vigueur pour chaque Mem-

bre ä la date ou sa ratification aura

été enregistrée au Secrétariat.

Artide 9.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation in-

ternationale du Travail auront été en-

registrées au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations no-

tifiera ce fait ä tous les Membres de

1’Organisation internationale du Tra­

vail. Il leur notifiera également l’en-

registrement des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées

par tous les autres Membres de l’Or-

ganisation.

Artide 10.

Sous réserve des dispositions de

1’article 8, tout Membre qui ratifie la

présente Convention s’engage ä appli-

quer les dispositions des artides 1,

2, 3, 4, 5 et 6 au plus tard le ler

janvier 1928, et ä prendre telles me-

sures qui seront nécessaires pour

rendre effectives ees dispositions.

Artide 11.

Tout Membre de 1’Organisation in­

ternationale du Travail qui ratifie la

présente Convention s’engage ä 1’appli-

quer ä ses colonies, possessions ou

protectorats, conformément aux dis­

positions de 1’article 421 du Traité de

Versailles et des artides correspon-

dants des autres Traités de Paix.

Artide 12.

Tout Membre ayant ratifie la pré­

sente Convention peut la dénoncer, ä

1’expiration d’une période de dix an-

nées aprés la date de la mise en vi-

fications of two Members of the In­

ternational Labour Organisation have

been registered by the Secretary-

General.

It shall be binding only upon those

Members whose ratifications have been

registered with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall

come into force for any Member åt

the date on whicli its ratification

has been registered with the Secre-

tariat.

Artide 9.

As soon as the ratification of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered

with the Secrétariat, the Secretary-

General of the League of Nations

shall so notify all the Members of

the International Labour Organisa­

tion. He shall likewise notify them

of the registration of ratifications

which may be communicated subse-

quently by other Members of the Or­

ganisation.

Artide 10.

Subject to the provisions of Artide

8, each Member which ratifies this

Convention agrees to bring the pro­

visions of Artides 1, 2, 3, 4, 5 and 6

into operation not later than 1 Janu-

ary 1928, and to take suck action as

may be necessary to make these pro­

visions effeetive.

Artide 11.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention engages to apply it

to its colonies, possessions and pro-

tectorates, in accordance with the pro­

visions of Artide 421 of the Treaty

of Versailles and of the correspon-

ding Artides of the other Treaties of

Peace.

Artide 12.

A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

42

Kung!. Maj:ts proposition nr lo2.

gueur initiale de la Convention, par

un acta communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 13.

Le Conseil dadministration du Bu-

reau international du Travail devra,

au moins une fois tous les dix ans,

presenter ä la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la pré-

sente Convention et décidera s’il y a

lieu d’inscrire ä l’ordre du jour de la

Conférence la question de la revision

ou de la modification de la dite Con­

vention.

Artide 14.

Les textes frangais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

l’autre.

Recommandation concernant le ra-

patriement des capitaines et des

apprentis.

La Conférence générale de 1’Orga­

nisation internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le

Conseil d’administration du Bu-

reau international du Travail, et

s y étant réunie le 7 juin 1926,

en sa neuviéme session,

Apres avoir décidé d’adopter

diverses propositions concernant

le rapatriement des capitaines et

des apprentis, question comprise

dans le premier point de l’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees pro­

positions prendraient la forme

d’une recommandation,

adopte, ce vingt-troisiéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, la Recom-

mandation ci-aprés ä soumettre ä l'exa-

men des Membres de 1’Organisation

internationale du Travail, en vue de

lui faire porter effet sous forme de

loi nationale ou autrement, conformé-

ment aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des

into force, by an act communicated

to tke Secretary-General of the Lea-

gue of Nations for registration. Suck

denunciation skall not take effeet un-

til one year after tke date on wkick

it is registered witk tke Secretariat.

Artide 13.

Åt least once in ten years tke Go-

verning Body of tke International La-

bour Office skall present to tke Ge­

neral Conference a report on tke work-

ing of tkis Convention and skall con-

sider tke desirability of placing on

tke Agenda of tke Conference tke

question of its revision or modifica­

tion.

Artide 14.

Tke Frencli and Englisli texts of

tkis Convention skall botk be au-

tkentic.

Recommendation conceming the re-

patriation of masters and appren-

tiees.

The General Conference of tke In­

ternational Labour Organisation of

tke League of Nations,

Having been convened åt Ge-

neva by tke Governing Body of

the International Labour Office,

and kaving met in its Ninth Ses­

sion on 7 June 1926, and

Having decided upon the adop­

tion of certain proposals witk re-

gard to tke repatriation of mas­

ters and apprentices, wkick is in-

cluded in tke first item of tke

agenda of the Session, and

Having determined that tkese

proposals skall take tke form of

a Recommendation,

adopts, tkis twenty-tkird day of June

of the year one tkousand nine hund­

red and twenty-six, tke following Re­

commendation, to be submitted to tke

Members of tke International Labour

Organisation for consideration witk a

vievv to effeet being given to it by

national legislation or otherwise in

accordance witk tke provisions of Part

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

43

Parties correspondantes des autres

Traités de Paix:

La Conférence recommande que les

Gouvernements prennent des mesures

en vue dassurer le rapatriement des

capitaines et le rapatriement des app-

rentis engagés par contrat spécial, qui

ne bénéficient pas des dispositions du

projet de convention concernant le ra­

patriement des marins adopté par la

Conférence générale ä sa neuviéme

session.

Reeommandation concernant les prin-

cipes généraux de 1’inspectlon du

travail des gens de mer.

La Conférence générale de 1' Orga­

nisation internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Con­

seil ^administration du Bureau

international du Travail, et s'y

étant réunie le 7 juin 1926, eu sa

neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions concernant

la détermination de principes

généraux pour 1’inspection du

travail des gens de mer, deuxiéme

question inscrite h 1’ordre du jour

de la session, et

Apres avoir décidé que ees pro­

positions prendraient la forme

d’une reeommandation,

adopte, ce vingt-deuxiéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, la Reconi-

mandation ci-aprés å soumettre ii

1’examen des Membres de 1’Organisa-

tion internationale du Travail, eu vue

de lui faire porter effet snus forme

de loi nationale ou autrement, con-

formément aux dispositions de la Par-

tie XIII du Traité de Versailles et

des Parties correspondantes des autres

Traités de Paix:

Considérant que, parad les métlio-

des et les principes d une importance

particuliére et urgente pour le bien-

étre pliysique, moral et intellectuel

des travailleurs, le Traité de Versailles

XIII of the Treaty of Versailles and

of the corresponding Parts of the other

Treaties of Peace:

The Conference recommends that

the national Governments shall take

steps to provide for the reparation

of masters and duly indentured app-

rentices, who are not covered by the

terms of the Draft Convention on the

reparation of seamen adopted by the

General Conference åt its Ninth Ses­

sion.

Reeommendation concerning tlie ge­

neral principles for the inspection

of the eonditions of work of

seamen.

The General Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Ge-

neva by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Ninth Ses­

sion on 7 June 1926, and

Having decided upon the adop­

tion of certain proposals with

regard to the general principles

for the inspection of the eonditions

of work of seamen, the question

forming the second item on the

agenda of the Session, and

Having determined that these

proposals should take the form

of a reeommendation,

adopts, tliis twenty-second day of June

of the year one tliousand inne hund­

red and twenty-six, the following Re-

commendation, to be submitted to

the Members of the International

Labour Organisation for consideration

with a view to effeet benig given to

it by national legislation or otherwise,

in accordance with the provisions of

Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

Wliereas among the metliods and

principles of special and urgent im­

portance for tlie pliysical, moral and

intellectual welfare of the workers,

the Treaty of Versailles and the other

44

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 152.

et les autres Traités de Paix ont fait

un devoir a 1’Organisation internatio-

nale du Travail dattacher une atten­

tion spéciale aux problémes de l’ins-

pection des conditions du travail, afin

cTassurer 1’application des lois et

réglements pour la protection des

travailleurs;

Considérant que la Conférence in-

ternationale du Travail a adopté, au

cours de sa cinquiéme session (octo-

bre 1923), une »Recommandation con-

cernant les principes généraux pour

1’organisation de services d inspection

destinés ä assurer 1’application des

lois et réglements pour la protection

des travailleurs»;

Que cette Recommandation s'in-

spire essentiellement de 1’expérience

acquise dans 1’inspection des etablis-

sements industriels et quil serait

d’ailleurs particuliérement difficile de

l appliquer ou méme de 1’adapter au

travail des gens de mer qui, par sa

nature et ses conditions, différe essen­

tiellement du travail industriel;

Considérant que 1’inspection des

conditions dans lesquelles s’effectue

le travail des gens de mer acquerra

un intérét de plus en plus grand k

mesure que la législation pour la pro­

tection des gens de mer se développera

dans les différents pays et que de

nouvelles conventions concernant les

conditions de travail des gens de mer

seront adoptées par la Conférence;

Considérant, pour ees raisons,

qu’afin de permettre aux Membres de

profiter de l expérience acquise eu vue

d’instituer ou de réorganiser leur ser­

vice d’inspection des conditions dans

lesquelles s’effectue le travail des gens

de mer, il y a intérét a déterminer

les principes généraux qui se dégagent

de la pratique comme les plus propres

a assurer 1’application des mesures de

protection des gens de mer;

La Conférence générale recom-

mande a chaque Membre de 1’Organi-

sation internationale du Travail de

prendre en considération les principes

suivants:

Treaties of Peace make it a duty of

tlie International Labour Organisation

to devote special attention to tlie in-

spection of conditions of work in order

to ensure tlie enforcement of the

laws and regulations for tlie protection

of the workers;

"Wliereas tlie International Labour

Conference åt its Fifth Session (Octo-

ber 1923) adopteda »Recommendation

concerning the general principles for

the organisation of systems ofinspec-

tion to secure the enforcement of the

laws and regulations for the protection

of the workers»;

Wliereas that Recommendation is

based essentially on the experience

gained in the inspection of industrial

establishments and it would be parti-

cularly diffieult to apply or even to

adapt it to the work of seamen, the

nature and conditions of wliich are

essentially different from tliose of work

in a faetory;

Whereas the inspection of the con­

ditions under which seamen work will

inerease in importance in proportion

as législation for the protection of

seamen is developed in the different

countries and as further conventions

concerning the working conditions of

seamen are adopted by the Conference;

Whereas for the foregoing reasons

it is desirable, in order to place the

experience already gained åt the dis-

posal of the Members with a wiew to

assisting them in the institution or

re-organisation of their systems of

inspection of the conditions under

which seamen work, to indicate the

general principles which practice

shows to be best calculated to ensure

the enforcement of measures for the

protection of seamen;

The General Conference therefore

recommends that each Member of the

Organisation should take the following

principles into considération:

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

I.

O

bjet

de

e

’

inspection

.

1. Lautorité ou les autorités

cliargées, dans chaque pays, de l’in-

spection des conditions danslesquelles

s’effectue le travail des gens de mer

doivent avoir pour tåche essentielle

dassurer 1’application de toutes les

lois et réglements concernant ees

conditions et la protection des gens

de mer dans 1’exercice de leur pro­

fession ;

2. Dans la mesure ou il apparaitrait

utile et possible de confier aux auto-

rités de contröle, en raison de l’expé-

rience que leur donne leur fonetion

essentielle, des tåches accessoires de

caractére social variant suivant les

préoccupations, les coutumes ou les

traditions des divers pays, ees tåches

pourront leur åtra assignées, ä titre

complémentaire, ä condition:

a) qu’elles ne puissent en rien porter

atteinte ä 1’accomplissement de leur

fonetion essentielle;

b) qu’elles ne puissent en rien com-

promettre lautorité et 1’impartialité

dont les agents de contröle ont besoin

auprés des armateurs et des gens

■de mer.

II.

O

rganisation

de

l

inspection

.

La Conférence recommande:

3. Que, partout ou cela sera compa-

tible avec les pratiques administratives,

et afin d’assurer la plus grande uni-

formité possible dans 1’application des

lois et réglements relatifs aux condi­

tions dans lesquelles s’effectue le

travail des gens de mer, les divers

services ou autorités ckargés d’assurer

le contröle de ees lois et réglements

dépendent d une méme administration

centrale;

4. Que, lorsque les pratiques admi­

nistratives adoptées en cette matiére

ne permettront pas une telle centrali­

sation du contröle, les divers services

ou administrations dont 1’activité est

consacrée, en tout ou en partie, å la

protection des gens de mer soient

I. ScOPE

OF INSPECTION.

1. That tlie principal du ty of the

autkority or autliorities responsible

in eack country for tke inspection of

the conditions under wliich seamen

work should be to secure tke enforce-

ment of all laws and regulations dea-

ling witk suck conditions and tke pro­

tection of seamen in tke exercise of

tlieir profession;

2. Tkat, in so far as it may be

considered desirable and possible, by

reason of tke experience tkey gain in

carrying out their principal duties, to

entrust tke inspecting autkorities witk

other secondary duties of a social na­

tura wkich may vary according to tke

conceptions, customs, or traditions

prevailing in tke different countries,

suck duties may be assigned to them

in addition to their principal duties

on condition tkat:

(a) tkey do not in any way inter-

fere with the performance of tke in-

spectors’ principal duties;

(b) tkey do not in any way preju-

dice the autkority and impartiality

wkich are necessary to inspectors in

their relations witk shipowners and

seamen.

II.

O

rganisation

of

inspection

.

Tke Conference recommends:

3. Tkat, wkerever it is compatible

witk administrative practice and in

order to secure tke greatest possible

uniformity in tke enforcement of the

laws and regulations relating to tke

conditions under wkich seamen work,

tke different services or bodies res­

ponsible for supervising tke enforce­

ment of suck laws and regulations

should be centralised under a single

autkority;

4. Tkat, if existing administrative

practice will not admit of suck cen­

tralisation of supervision, the different

services or autkorities whose funetions

are wliolly or partly concerned witk

tke protection of seamen should be

enabled to benefit by one another’s

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

mis en mesure de profiter de leurs

expériences réciproques et de regler

leurs méthodes selon les prineipes

communs qui auront para les plus

efficaces;

5. Qu a cet effet, une liaison étroite

et une collaboration constante soient

établies entre ees divers services ou

administrations dans toute la mesure

compatible avec les pratiques admini-

stratives de ckaque pays et suivant

les modalités jugées les plus opportun es

(échanges de rapports, d’informations,

réunions périodiques, etc.);

6. Qu’en outre des relations régu-

liéres soient institutées entre les divers

services ou administrations chargés

du contröle de la réglementation des

conditions dans lesquelles s’effectue

le travail des gens de mer et les

autorités chargées de 1’inspection du

travail industriel, dans les domaines

qui leur sont communs.

III.

R

apfoets

des

seevices

d

’

inspection

.

La Conférence recommande:

7. Qu’un rapport annuel d’ensemble

sur le contröle des conditions dans

lesquelles s’effectue le travail des gens

de mer soit établi par 1’autorité cen­

tral ou avec la collaboration des

diverses autorités chargées de ce

contröle;

8. Que ce rapport annuel contienne

une liste des lois et réglements natio-

naux concernant les conditions dans

lesquelles s’effectue le travail des gens

de mer et le contröle de la réglemen­

tation du travail maritime, ainsi que

de toutes les modifications de ees lois

et réglements, entrés en vigueur dans

l’année;

9. Qu’il contienne également des

tableaux statistiques accompagnés de

tous commentaires utiles sur 1’organi­

sation et 1’activité de 1’inspection

et portant notamment autant que

possible, et dans la mesure compatible

avec la pratique administrative natio-

nale, sur les points suivants:

a) le nombre des navires armés

assuj ettis aux divers contröles, ees

experience and to regulate tlieir me-

tliods of work according to suck com-

mon principles as may be considered

the most effeetive;

5. Tkat for this purpose close

liaison and constant collaboration

skould be establisked between tkese

different services or autkorities, so fäl­

as is compatible with administrative

practice and by tke means considered

the most suitable in eack country

(exekange of reports and information,

periodical conferences, etc.); and

6. That the different services or

autkorities responsible for supervising

tke conditions under whick seamen

work skould keep in touck witk the

autkorities responsible for faetory

inspection, in matters of mutual con-

cern.

III.

R

e

POETS OF THE INSPECTION

AUTHOKITIES.

The Conference recommends:

7. That an annual general report

on tke supervision of tke conditions

under whick seamen work skould be

publisked by tke central authority or

by tke collaboration of the different

autkorities responsible for carrying

out suck supervision;

8. Tkat tkis annual report skould

contain a list of the national laws and

regulations affeeting tke conditions

under whick seamen work and their

supervision togetker wkitk any amend-

ments tkereto, whick kave come inte

operation during the year;

9. Tkat it skould also contain

statistical tables wkitk tke necessary

comments on tke organisation and

work of inspection and giving infor­

mation, as far as may be possible and

compatible wkitk national administra­

tive practice, on tke following points:

(a) the number of vessels in com-

mission subject to tke various forms

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

navires étant classés suivant leur type

nautique (båtiments å propulsion

mécanique et voiliers) et chaque caté-

gorie étant elle-méme divisée selon

1’affectation;

b) le nombre des gens de mer ef-

fectivement embarqués ä bord des

diverses classes de navires;

c) le nombre des navires ä bord

desquels les agents de controle sont

intervenus et 1’indication de 1’effectif

de 1’équipage de ees navires;

d) le nombre et la nature des in-

fraetions constatées par les agents de

controle et des sanetions infligées;

e) le nombre, la nature et la cause

des accidents du travail dont les gens

de mer sont victimes;

f) les mesures prises pour 1’applica-

tion des dispositions des conventions

internationales du travail relatives aux

conditions de travail des gens de mer

et l’effet donné a ees dispositions,

soit par le moyen du rapport annuel

adressé au Bureau international du

Travail, conformément ä 1’article 408

du Traité de Paix, soit dans toute

autre forme.

IY.

POUVOIRS ET FONCTIONS

DES INSPECTEUKS.

a) Pouvoirs de surveillance.

La Conférence recommande:

10. Que les autorités de controle,

justifiant de leur identité, aient le

droit, d’aprés la législation nationale:

a) de visiter ä 1’improviste, ä toute

hellre du jour ou de la nuit, dans les

eaux territoriales nationales ou étran-

géres, et, dans des cas exceptionnels

établis par la législation nationale et

moyennant autorisation de 1’autorité

maritime, eu mer, tout navire battant

le pavillon national; étant entendu

dailleurs que, dans la pratique, le

moment et les conditions de cette

visite devront étre fixés de maniére

ä éviter, autant que possible, d’ap-

porter une géne sérieuse ii 1’utilisa-

tion du navire;

of inspection, these vessels being clas-

sified according to type (mechanically

propelled vessels and sailing vessels)

and eacli category being sub-divided

according to tlie purpose for which

these vessels are used;

(b) the number of seamen aetually

engaged on board the vessels of each

class;

(c) the number of vessels visited by

the inspectors, with an indication of

the strength of the erews;

(d) the number and nature of breaches

of the law or regulations ascertained

by the inspectors and of the penalties

imposed;

(e) the number, nature, and causes

of accidents occurring to seamen during

their work;

(f) the means adopted for the en-

forcement of the provisions of Inter­

national Labour Conventions which

reläte to the conditions under which

seamen work, and the extent of the

compliance with such provisions,

either in the form of the annual report

transmitted to the International Labour

Office under Article 408 of the Treaty

of Peace or in some other appropriate

form.

IV.

B

ights

,

powees

and

duties

OF INSPECTORS.

(a) Bights of inspection.

The Conference recommends:

10. That the inspection authorities,

on proof of their identity, should be

empowered by national law:

(a) to visit witliout previous notice

any vessel flying the national flag by

day or by night, in national or foreign

territorial waters, and, in exceptional

cases fixed by national law and by

autliorisation of the maritime autlio-

rity, åt sea, provided, however, that

the time and manner of such visits

should in practice be fixed so as to

avoid as far as possible any serious

inconvenience to the working of the

vessel;

48

Aungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) dmterroger sans témoins le per-

sonnel du navire ainsi cpie toutes

autres personnes dont le témoignage

pourrait leur paraitre utile, de pro-

céder ä toutes enquétes qu’elles juge-

raient nécessaires et de demander com-

munication de tous les papiers ou

documents de bord dont la tenue est

prescrite par les lois ou réglements

et qui se référent ä 1'objet de l’in-

spection;

It. Que les législations nationales

contiennent des dispositions stipulant

que les agents de controle seront

tenus, soit par serment, soit par toute

autre méthode conforme aux prati-

ques administratives ou aux moeurs

de chaque pays, et, sous peine de

sanctions pénales ou de mesures

disciplinaires appropriées, de ne point

révéler le secret des affaires commer-

ciales dont ils pourraient avoir con-

naissance dans 1’exercice de leurs

fonctions.

b) Pouvoirs de contrainte.

La Conférence recommande:

12. Que les autorités de controle

aient le droit dans les cas graves,

lorsque la santé ou la sécurité de

1’équipage sont menacées, dmterdire,

moyennant autorisation formelle de

1’autorité maritime, la sortie d im

navire jusqua ce que les mesures

nécessaires aient été prises a bord

pour 1’observation des dispositions

légales, sous réserve de recours de-

vant 1’autorité administrative supéri-

eure ou 1’autorité judiciaire, suivant

la législation des divers pays;

13. Que 1’interdiction de la sortie

d’un navire soit considérée comme

une mesure d une gravité exception-

nelle, qui ne doit étre employée qu’en

dernier ressort, lorsque les autres

moyens légaux dont dispose l’au-

torité de controle dans chaque pays

pour faire respecter la loi auront été

employés sans succés;

14. Que les autorités de controle

aient le pouvoir de prescrire dans des

cas particuliers des mesures immé-

diates pour assurer 1’application des

(b) to question without witnesses

the crew and any other persons whose

evidence may be considered desirable,

to make any enquiries which may be

judged necessary, and to require pro-

duction of any of the ship’s papers

or documents which the laws or re-

gulations require to be kept in so fäl­

as suck papers or documents reläte

to the matters subject to inspection;

11. That national law sliould pro­

vide that the inspectors should be

bound by oath, or by any other me­

thod which conforms with the admi­

nistrative practice or customs in each

country, not to disclose commercial

secrets which may come to their

knowledge in the course of their

duties, under pain of criminal penal-

ties or appropriate disciplinary mea-

sures.

(b) Convpulsory powers.

The Conference recommends:

12. That the inspection authorities

should be empowered, in serious cases

where the health or safety of the crew

is endangered, to prohibit by proper

authorisation of the maritime autho-

rity a vessel from leaving port until

the necessary measures have been

taken on board to comply with the

law, subject to appeal to higher ad­

ministrative authonty or to the court

of competent jurisdiction, according

to the law in the different countries;

13. That prohibiting a vessel from

leaving port should be considered a

measure of exceptional gravity, which

should only be employed as a last

resort when the other legal means åt

the disposal of the inspection autlio-

rity to ensure respect for the law

have been used without effect;

14. That the inspection authorities

should be empowered in special cases

to issue orders for securing obser-

vance of the laws and regulations

Kunffl. Maj-.ts proposition nr 152.

49

lois et réglements concernant les con-

ditions dans lesquelles s’effectue le

travail des gens de mer, sous réserve

de recours devant 1’autorité admini­

strative supérieure ou 1’autorité judi-

ciaire, suivant la législation de cliaque

pays;

15. Que 1’autorité centrale ait le

pouvoir d’accorder pour des cas par-

ticuliers des dérogations ä certaines

dispositions déterminées des lois ou

réglements concernant les conditions

dans lesquelles s’effectue le travail

des gens de mer, lorsque cette auto-

rité estime que lesdites dispositions

ont été pratiquement respectées, ou

que leur observation n’est pas néces-

saire en raison des circonstances par-

ticuliéres du cas envisagé, ä la con­

dition toutefois que les mesures pri-

ses ou les Solutions adoptées pour

atteindre le but visé soient d’une

efficacité au moms égale ä celle qui

aurait résulté de 1’observation stricte

des dispositions legales ou réglemen-

taires.

c) Droit de requérir le contröle.

La Conférence recommande:

16. Que les législations nationales

contiennent des dispositions assurant

au capitaine d’un navire le droit de

requérir le contröle dans tous les cas

ou il le jugera nécessaire;

17. Que les législations nationales

contiennent des dispositions assurant

;iui membres de 1’équipage d un na­

vire, dans les conditions déterminées

par elles, le droit de requérir le con­

tröle pour toutes les matiéres relatives

ä l’hygiéne, ä la sécurité du navire

et ä la réglementation des conditions

dans lesquelles s’effectue le travail

des gens de mer.

d) Cooperation des armateurs et des

gens de mer au service d’inspection.

La Conférence recommande:

18. Que, dans la mesure compa-

tible avec les pratiques administrati-

ves de cliaque pays, et selon les

modalités qui paraitront les plus

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

goveming the conditions under which

seamen vork, subject to appeal to

liigher administrative authority or to

the court of competent jurisdiction,

according to the law in each country;

15. That the central authority

sliould be empowered in special cases

to grant exemption from any speci-

fied requirement of any law or regu-

lation governing the conditions under

which seamen work, if such authority

is satisfied that that requirement has

been substantially complied witli, or

that compliance with the requirement

is unnecessary in the circumstances

of the case, and that the action taken,

or provision made, as regards the

subject matter of the requirement is

as effective as, or more effective than,

actual compliance with the require­

ment.

(c) Right to call för an inspection.

The Conference reeommends:

16. That national law should pro­

vide that the master of a vessel should

be entitled to call for an inspection

in all cases where he considers it

necessary;

17. That national law should pro­

vide that the members of the crew

of a vessel should also be entitled,

subject to such conditions as may be

prescribed, to call for an inspection

on any matters relating to health,

the safety of the vessel, or the rules

affecting the conditions under which

seamen work.

(d) Co-operation of shipowners and sea­

men ivith the inspection authorities.

The Conference reeommends:

18. That, so far as is compatible

with administrative practice in each

country, and by such methods as may

be considered most appropriate, sliip-

1 sand. Bil höft. (Nr 152.)

20» 27

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

appropriées, les armateurs et les gens

de mer soient appelés ä coopérer au

contröle de 1’application des lois et

réglements relatifs aux conditions

dans lesquelles s’effectue le travail

des gens de mer.

La Conférence apelle notamment

1’attention des divers pays sur les

méthodes de coopération suivantes:

a) il est essentiel que toutes facili-

tés soient accordées aux gens de mer

pour signaler librement aux autorités

de contröle, soit directement, soit par

1’intermédiaire de leurs mandataires

dument autorisés, toute infraction ä

la loi commise sur le navire ä bord

duquel ees gens de mer sont em-

ployés; il est essentiel, eu outre, que,

dans la mesure du possible, il soit

procédé promptement, par 1’autorité

de contröle, ä une enquéte au sujet

de telles plaintes et que ees plaintes

soient considérées par 1’autorité de

contröle comme absolument confiden-

tielles;

b) en vue d’assurer une coopération

entiére des armateurs et des gens de

mer et de leurs organisations respec-

tives au service d’inspection, et afin

daméliorer les conditions touchant la

santé et la sécurité des gens de mer,

il est désirable que les autorités de

contröle consultent de temps a autre

les représentants des organisations

darmateurs et de gens de mer sur

les meilleures dispositions ä prendre

ä cet effet. Il est désirable égale-

ment que des commissions mixtes,

composées d’armateurs et de gens de

mer, soient instituées et qu’elles aient

les moyens de coopérer avec les dif-

ferents services de contröle ä l’appli-

cation des lois et réglements concer-

nant les conditions dans lesquelles

s’effectue le travail des gens de mer.

e) Garanties ä exiger des agents de

contröle.

La Conférence recommande:

19. Que les agents de contröle

soient choisis de maniére a inspirer

une pleine confiance tant aux arma-

owners and seamen should be called

upon to co-operate in tlie supervision

of tlie enforcement of the laws and

regulations relating to the conditions

under which seamen work.

In partieular, the Conference draws

the attention of the different countries

to the following methods of co-ope-

ration:

(a) it is essential that every facility

should be afforded to seamen freely

to bring to the notice of the inspec-

tion authorities either directly or

through their duly authorised repre­

sentatives any infringement of the

law on board the vessel on which

sucli seamen are employed, that the

inspection autliority should as far

as possible promptly make an enquiry

into the subject matter of any such

complaint, that such complaints should

be treated by the inspection autliority

as absolutely confidential;

(b) with a view to eu smulig com-

plete co-operation by shipowners and

seamen and their respective organisa­

tions with the inspection authorities,

and in order to improve conditions

affeeting the health and safety of sea­

men, it is desirable that the inspec­

tion authorities should from time to

time consult the representatives of

shipowners’ and seamen’s organisa­

tions as to the best means of attai-

ning these ends. It is also desirable

that joint committees of shipowners

and seamen should be set up, and

that they should be enabled to co-

operate with the different services

responsible for supervising the en­

forcement of the laws and regulations

goveming the conditions under which

seamen work.

(e) Sa/eguards

The Conference recommends:

19. That only such persons should

be appointed inspectors as command

the full confidence both of the slup-

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

5

]

teurs quaux gens de mer et que, dans

ce but, on exige d’eux:

a) les qualités garantissant une im-

partialité absolue dans 1’exercice de

leurs fonctions;

b) les connaissances teckniques qui

sont nécessaires pour 1’accomplisse-

ment de leurs fonctions;

Il est désirable que les services

d’inspection comprennant, soit ä titre

permanent, soit ä titre temporaire, au

gré des autorités administratives, des

personnes ayant etfectué des services

en mer;

20. Que, lorsque cela est nécessaire,

ils soient assistés dans leurs fonctions

par des experts compétents ayant la

pleine confiance tant des armateurs

que des gens de mer;

21. Que les agents du contröle

aient la qualité de fonctionnaires pu-

blics et soient dotés d un statut orga-

nique les rendant indépendants des

changements de gouvernement;

22. Qu’il leur soit interdit davoir

un intérét financier quelconque dans

les centreprises placées sous leur

contröle.

f) Interventions diverses.

La Conférence recommande:

23. Que les agents du contröle,

particuliérement bien placés par la

nature méme de leurs fonctions pour

observer les résultats pratiques de

1 application des lois et réglements

relatifs aux conditions dans lesquelles

s effectue le travail des gens de mer,

soient appelés, dans la mesure com­

patible avec les méthodes administra­

tives de chaque pays, ä contribuer ä

1’amélioration de la législation pro-

tectrice des gens de mer et h parti­

ciper en outre d’une maniére aussi

effective que possible å la prevention

des accidents;

24. Qu’ils soient appelés, dans la

mesure compatible avec les pratiques

administratives de cliaque pays, a

participer aux enquétes sur les nau-

frages et accidents a bord et qu ils

aient le droit, éventuellement, de pré-

owners and of the seamen, and that

suck persons skould tkerefore be re-

quired to possess:

(a) tke qualities necessary to ensure

absolute impartiality in the perfor-

mance of their duties;

(b) tke tecknical qualifications ne­

cessary for tke performance of their

duties;

It is desirable that tke inspection

service skould include men who kave

served åt sea wkose appointment

whetker in a permanent or temporary

capacity skould be åt tke discretion

of the administrative authority;

20. That, when, necessary, inspec-

tors skould be assisted in their duties

by competent experts who command

tke full confidence of tke shipowners

and seamen;

21. That inspectors should be pu­

blic servants wkose status renders

them independent of ckanges af Go­

vernment;

22. That they skould be prokibi-

ted from having any financial interest

whatsoever in tke undertakings subject

to their inspection.

(f) Other duties.

The Conference recommends:

23. That as, by reason of tke na­

ture of their duties, inspectors kave

special opportunities of observing the

practical results of the operation of

tke laws and regulations governing

the conditions under which seamen

work, they skould be called upon, so

far as it is compatible with tke ad­

ministrative metkods in eack country,

to assist in improving législation för

the protection of seamen and to give

the most effectual kelp possible in

promoting tke prevention of accidents;

24. That, so far as is compatible

witli administrative practice in eack

country, tliey skould be called upon to

take part in enquiries into shipwrecks

and accidents on board slup, and that

they skould be empowered, wliere

52

Kungl. May.ls proposition nr 152.

senter des rapports sur les résultats

de ees enquétes;

25. Que, dans la mesure compatible

avec les méthodes administratives de

chaque pays, ils soient appelés ä

collaborer a la préparation des pro-

iets de lois et réglements relatifs a

la protection des gens de mer.

necessär, to submit reports on the

results of such enquiries;

25. That, so far as is compatible

witli the administrative metbods in

each country, they should be called

upon to collaborate in supplying in­

formation preparatory to the drafting

of laws and regulations for the pro­

tection of seamen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.