Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

&

stämmas eller fullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen anledning förordna

om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp av skattskyldiga

icke, på sätt i 12 § 1 mom. sägs, blivit tillbörligen företrädd, har länsstyrel­

sen att meddela föreskrift, huru många ledamöter för varje grupp skola

väljas. Varder det därefter företagna valet överklagat och befinnes detsamma

icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

3 mom. Vid det tillfälle, då val av ledamöter och suppleanter i bered-

ningsnämnden verkställes, må bland de sålunda utsedda ledamöterna väljas

eu för varje kommun eller, där kommun omfattar flera beredningsdistrikt,

en för varje distrikt att på kommunens bekostnad deltaga i det i 59 § om-

förmälda sammanträdet.

6 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt på landet

sex och i stad fyra ledamöter.

Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i

fastighetstaxeringsdistrikt.

Av ledamöterna förordnas en av länsstyrelsen och i övrigt inträda i

nämnden:

på landet:

a) två av länets landsting valda ledamöter;

b) vederbörande beredningsnämndsordförande eller, där denne förordnats

att vara ordförande i fastighetstaxeringsnämnden, annan, som av länsstyrelsen

utses i hans ställe; ävensom

c) två kommunvis av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa valda ledamöter, av vilka minst en skall hava tjänstgjort

i beredningsnämud inom vederbörande kommun;

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landsting valda i hela taxe-

ringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden eller den i hans ställe utsedda

ledamoten, då fråga är om taxering av fastighet inom ordförandens bered­

ningsdistrikt, samt de av kommun valda, då fråga är om taxering av fastig­

het inom kommun, för vilken de valts; samt

i stad:

tre av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän

rådstuga valda ledamöter.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för

varje ledamot, förrättas av landsting å lagtima möte, av kommunalstämma

eller kommunalfullmäktige i december månad och av stadsfullmiiktige eller

allmän rådstuga i september månad året näst före taxeringsåret.

Om utgången av val, som förrättats av landsting, underrättas såväl de

valda som länsstyrelsen. Om övriga i denna paragraf omförmälda val har

den som därvid fört ordet att underrätta ej mindre de valda än även ord­

föranden i fastighetstaxeringsnämnden och länsstyrelsen.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

länsstyrelsen bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd

inom prövningsdistriktet. Minst halva antalet skall utses bland dem som

jämlikt 89 § därtill föreslås.

Enligt samma grunder utser länsstyrelsen suppleanter till antal, motsva­

rande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden.

2 mom. Vid sammankomst med länsprövningsnämnd skall landshövdingen

och vid sammankomst med Stockholms stads prövningsnämnd överståt­

hållaren eller, om han icke är tillstädes, underståthållaren vara ordfö­

rande med rättighet att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Vid

förfall för landshövdingen eller för över- och underståthållaren skall efter

nämndens val en av dess ledamöter tjänstgöra såsom ordförande. Därest

vid sådant val särskild ordförande erfordras, skall ordet föras av landskam-

reraren.

10

§.

Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju

ledamöter, vilka årligen utses av Kungl. Maj:t. En av ledamöterna skall

förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans

ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant.

Varje länsstyrelse skall årligen i skrivelse, som senast den 31 maj insändes

till finansdepartementet, nämna två personer, lämpliga att deltaga i den

mellankommunala prövningsnämndens arbete. Bland de sålunda nämnda

utser Kungl. Maj:t minst fyra av ledamöterna samt deras suppleanter.

11

$.

1 mom. De särskilda prövningsnämnderna i prövningsdistrikten bestå av

tre ledamöter, vilka den ordinarie prövningsnämnden utser inom sig. I ena­

handa ordning utses två suppleanter.

Å dessa prövningsnämnder skola bestämmelserna i 9 § 2 mom. hava mot­

svarande tillämpning, i

2 mom. Den särskilda mellankommunala prövningsnämnden utgöres av

dels ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden eller vid

förfall för honom vice ordföranden, dels två ledamöter, vilka den ordinarie

nämnden utser inom sig. För ledamöterna utses i enahanda ordning två

suppleanter.

För beskattningsnämnderna gemensamma bestämmelser.

12

%.

1 mom. Till medlemmar i beskattningsnämnd böra utses redliga och all­

mänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig insikt och erfarenhet

för taxeringens verkställande. Vid kommuns' val av ledamöter i dylik

nämnd skall tillses, att, såvitt möjligt är, såväl ägare eller brukare av

fastighet som rörelseidkare, arbetare och andra inkomsttagare komma att

9

äga säte och stämma i nämnden samt att kännedom om vederbörande distrikts

olika delar kommer att företinnas inom densamma.

2 mom. Magistratsperson, häradsskrivare eller landsfiskal må ej utan

laga förfall avsäga sig länsstyrelses förordnande att vara ordförande eller

ledamot i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd.

Envar annan är skyldig att, såvida han är inom vederbörande nämnds

distrikt boende och icke under minst fem år deltagit i taxerings-

arbetet inom distriktet eller är av laga förfall hindrad, mottaga uppdrag

att vara ordförande eller ledamot i beredningsnämnd, fastighetstaxerings­

nämnd eller taxeringsnämnd.

3 mom. Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd,

fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är

inom kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller

suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven

i kommun inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än

den, som tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra all­

män kommunalskatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna,

erlagt desamma.

4 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare.

Ej må dylikt uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i

konkurstillstånd, ej heller av den, som är förklarad ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas eller som eljest på grund av honom ådömd straff­

påföljd icke må utöva allmän befattning eller som genom utslag, vilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till dylik straffpåföljd eller som bi­

stånd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som är förklarad ovärdig att föra annans talan inför rätta.

13 §.

Beredningsnämnds, fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds vid

utlyst sammanträde närvarande medlemmar äga att, om det för taxerings-

förrättningens fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke finnes

att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen del­

taga, dock icke såsom ersättare för av länsstyrelse förordnad medlem i nämn­

den, för kommunombud eller för skogsvårdsombud.

14

§.

1 mom. Beskattningsnämnd så ock ordförande i taxeringsnämnd äger att

för utförande av sitt uppdrag i mån av behov åtnjuta biträde av sakkunnig,

som, då fråga är om biträde åt annan beskattningsnämnd än prövnings-

nämnd eller om biträde åt ordförande i taxeringsnämnd, tillkallas av veder­

börande ordförande efter samråd med landskamreraren, då fråga är om

biträde åt fastighetsprövningsnämnd, länsprövningsnämnd eller Stockholms

stads prövningsnämnd, förordnas av länsstyrelsen samt, då fråga är om

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

11

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens areal

av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,

den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed jämförlig

avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande särskilda förmåner

ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjordens dränering, kreaturs­

besättningen och skogen.

År jordbruksfastighet upplåten på arrende, skall nu föreskriven de-

klarationsplikt i fråga om åkerjordens användning och dess dränering samt

om kreatursbesättningen åvila arrendatorn i stället för ägaren eller inne­

havaren.

Kungl. Maj:t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighetsdeklara­

tion utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för statistiskt

ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration skall avgivas å blankett enligt formulär, som

i enlighet med vad nu sagts fastställes av Kungl. Maj:t.

2 mom. Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före

taxeringsårets ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller

därmed likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren

eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan

till vederbörande beredningsnämnds ordförande på landet eller fastighets-

taxeringsnämnds ordförande i stad eller till länsstyrelsen; och bör i fall,

då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i huvud­

skrift eller bestyrkt avskrift företes.

3 mom. Efter anmaning av ordföranden i beredningsnämnden eller i fastig-

hetstaxeringsnämnden eller av landskamreraren vare ägare eller därmed

likställd innehavare av fastighet skyldig att till ledning vid fastighetens

taxering avgiva uppgift jämväl angående andra förhållanden, än dem som

finnas angivna i deklarationsformuläret.

17 §.

Till ledning vid allmän fastighetstaxering skola följande handlingar

avlämnas:

a) av häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i annan stad än Stock­

holm :

de till honom, enligt vad därom är särskilt stadgat, från domaren på

landet och rätten i stad överlämnade lagfartsförteckningarna för tiden från

och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast

ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas;

b) av hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning an­

mäld fastighet blivit uppskattad vid värdering, som blivit för dylikt låns

erhållande anställd och godkänd under tiden från och med den 1 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med

den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas;

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

c) av brandförsäkringsanstalt:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de till annan fastighet än .jordbruks­

fastighet hänförliga byggnader, som blivit hos anstalten försäkrade mot

brandskada eller vilkas försäkring till beloppet förändrats under tiden från

och med ingången av det år, då uppgiften skall avlämnas, till och med ut­

gången av augusti månad samma år; och bör dylik uppgift meddelas sär­

skilt för varje fastighet samt, då uppgift ej avser hela byggnadsbeståndet å

en fastighet, redogörelse även lämnas för gällande, av anstalten meddelade

brandförsäkringar å övriga på samma fastighet uppförda byggnader.

18 §.

Länsstyrelsen har att i den omfattning, sådant kan anses nödigt eller

lämpligt, i fråga om enskilda skogar med inskränkt dispositionsrätt, för vilka

nyare hushållningsplaner finnas upprättade, från vederbörande revirförvaltare,

i god tid innan de i 58 § 1 mom. andra stycket omförmälda längderna

skola upprättas, infordra för taxeringen erforderliga uppgifter ur hushåll-

ningsplanerna.

19 §.

1 mom. Allmän fastighet sdeklaration samt uppgift enligt 17 § skola av­

lämnas senast den 15 september året näst före det, då allmän fastighets­

taxering skall äga rum, och ingivas:

när fråga är om deklaration eller om uppgift enligt 17 § c),

beträffande fastighet på landet: till ordföranden i beredningsnämnden för

det beredningsdistrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller länsstyrelsen

i det län, där fastigheten är belägen;

beträffande fastighet i Stockholm: till överståthållarämbetet; och

beträffande fastighet i annan stad: till ordföranden i fastighetstaxerings-

nämnden för det distrikt, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller

länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen; samt

när fråga är om uppgift enligt 17 § a) eller b),

beträffande fastighet i Stockholm: till överståthållarämbetet; och

beträffande fastighet annorstädes: till länsstyrelsen.

2 mom. Uppgift eller upplysning till ledning vid allmän fastighetstaxe­

ring, som skall avgivas på grund av anmaning, avlämnas inom den i an-

maningen angivna tid till den, som utfärdat anmaningen.

3 mom. Uppgifter enligt 17 § skola vid avlämnandet vara ordnade kom­

mun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annor­

ledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp

av uppgifter avser.

20

§.

Underlåter någon, som är skyldig avgiva allmän fastighetsdeklaration eller

i 17 § c) omförmäld uppgift, att inom föreskriven tid avgiva dylik deklara­

tion eller uppgift, och efterkommer han icke heller anmaning att fullgöra

Kungl. Maj.ts proposition Nr 210.

15

2) fysisk person, som

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; eller

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldig­

het därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt för­

mögenhet, för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, därest

den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten i någon kommun eller

den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten jämte en

sextionde! av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här

i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600

kronor och, i fråga om annan person, till minst 100 kronor.

Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsplikt skall, om han är gift,

hänsyn tagas, förutom till hans egen inkomst och förmögenhet, även till

sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, däröver förvalt­

ningen rättsligen tillkommit honom. Har skattskyldig barn, skall hänsyn

tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras därför.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 2) b) är stadgat skall i

fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk

makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets be­

tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, så ock i

fråga om sådan persons hustru samt barn under 16 år, därest de äro svenska

medborgare och bo hos honom, så anses, som om den skattskyldige varit

bosatt här i riket. Person, som tillhör främmande makts härvarande be­

skickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjä­

ning och som icke är svensk medborgare, så ock sådan persons hustru samt

barn under 16 år, vilka bo hos honom och icke äro svenska medborgare,

anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket under 2) b) är stadgat

icke vara här i riket bosatta.

Avlider skattskyldig, skall i fråga om deklarationsplikt för oskift dödsbo

efter honom, försåvitt angår det beskattningsår, under vilket dödsfallet in­

träffade, tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

2 mom. Efter anmaning, av ordföranden i taxeringsnämnden eller av lands-

kamreraren vare jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna i 1 mom.

har deklarationsplikt, skyldig att avgiva självdeklaration.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning

av bestämmelsen i 1 mom. första stycket under 2) b) så anses, som om

dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning, önskar

lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må upp­

gift härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning,

eller ock särskild uppgift angående renskötsel avgivas på sätt i 41 § stadgas.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

26 %.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blan­

kett enligt formulär, som av Kungl. Maj:t fastställes i anslutning till här

nedan meddelade bestämmelser. Dock må, där deklaration infordrats av

ordförande i taxeringsnämnd jämlikt 25 § 2 mom., de erforderliga upplys­

ningarna meddelas muntligen inför ordföranden, som inför desamma å

deklarationsblankett och därå tager den deklarationspliktiges underskrift.

27 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild själv­

deklaration.

Deklarationspliktig skall i den kommun, där han skall taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, avgiva allmän självdeklaration till ledning

vid sådan taxering och vid taxering till kommunal inkomstskatt i samma

kommun samt i annan kommun, där han skall taxeras till kommunal

inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till dylik

skatt. Deklarationspliktig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild självdeklaration i varje kommun,

där han skall taxeras till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, och skall deklarationspliktig taxeras för inkomst

eller förmögenhet såväl inom sådant område som inom annan del av kom­

munen, skall, därest de delar av kommunen, varom sålunda är fråga, tillhöra

olika taxeringsdistrikt, med avseende å självdeklarations avgivande så anses,

som om varje sådant distrikt utgjorde särskild kommun.

28 §.

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist

därstädes, beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk

person det land, där styrelsen har sitt säte, samt beträffande skattskyldig,

som allenast under del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om

den tid, han sålunda haft bostad härstädes;

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattnings­

året åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i

vilken fastighet, underkastad fastighetsskatt, blivit använd, särskilt angivas

dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastig­

hetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde

det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxerings­

årets ingång, dels ock, därest fastigheten icke använts i förvärvskällan under

hela beskattningsåret eller fastigheten där använts endast till viss del, huru

lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda använts;

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvs­

källa;

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid

taxeringen;

5) de särskilda kommuner och de särskilda administrativa områden inom

kommun, där inkomsten bör beskattas, med uppgift om den ort, där huvud­

kontor funnits, och om huru stor del av inkomsten enligt den skattskyldiges

åsikt belöper å varje kommun eller område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings­

året, i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.

Är skattskyldig gift, skola beträffande sådan boets eller andra makens in­

komst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommer honom,

lämnas uppgifter av den beskaffenhet, som under 2)—6) omförmäles. Då

skattskyldig skall taxeras för barns förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl

om barnets tillgångar och skulder.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkrings­

rörelse, skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift i de av­

seenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Därjämte skall av svenskt försäkringsaktiebolag meddelas uppgift om vad

som av bolagets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings­

bara inkomst belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och vad som

belöper å försäkringstagarna.

Svenskt aktiebolag sa ock svenskt solidariskt bankbolag skall tillika i all­

män självdeklaration lämna uppgift om bolagets kapital samt svenskt komman­

ditbolag uppgift om den å kommanditdelägarna belöpande andelen av bolagets

kapital. Har nu nämnt bolag haft intäkt genom utdelning, för vilken jäm­

likt 7 § g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatte­

plikt icke föreligger, skall bolaget lämna uppgift jämväl om utdelningens

belopp.

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse, skall

i allmän självdeklaration i stället för uppgifter enligt första stycket punk­

terna 3) och 5) lämna uppgift å premieinkomsten här i riket, fördelad å dels

livförsäkring, dels sjöförsäkring och dels annan försäkring, uppgift å den

eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, samt, då

flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna premieinkomsterna,

fördelade på nämnda olika slag av försäkring.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

17

29 §.

Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som avses i

27 § tredje stycket, det distrikt, deklarationen avser, innefatta de uppgifter,

Bihang till riksdagens protokoll

1927. 1

samt. ISO höft. (Nr 210.)

2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

som erfordras för taxeringen inom kommunen eller distriktet; och skall om

sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän självdeklaration är

stadgat.

30 §.

Självdeklaration av den som inom mer än en kommun drivit rörelse av

nedan angiven beskaffenhet skall till ledning vid inkomstens fördelning på

olika kommuner innehålla följande uppgifter, nämligen:

i fråga om bankrörelse:

uppgift genom utdrag av de särskilda kontorens månadsrapporter an­

gående balansen på in- och utlåningsräkningarna vid varje månads slut,

utelöpande postremissväxlar oberäknade;

i fråga om annan penningrörelse, emissionsrörelse och handel med

värdepapper:

summan av alla intäkter i rörelsen ävensom de vid varje kontor influtna

bruttointäkterna:

i fråga om försäkringsrörelse, som drivits av inländsk försäkringsanstalt:

summan av alla intäkter i rörelsen ävensom premieinkomstens fördelning

på de olika kontoren;

i fråga om jordstyckningsföretag:

sammanlagda beloppet av köpeskillingarna för alla under beskattningsåret

försålda fastigheter och köpeskillingarnas fördelning å fastigheterna inom

varje kommun;

i fråga om företag, vilket avser att medelst ledning tillhandahålla vatten,

gas eller elektrisk kraft:

den eller de kommuner, där vatten-, gas- eller kraftverk funnits och där

vatten, gas eller elektrisk kraft förbrukats, bruttointäkterna inom varje sär­

skild kommun ävensom, därest av annan till honom levererats vatten, gas

eller elektrisk kraft, mängden såväl av denna leverans som av vad från

företaget distribuerats;

i fråga om järnvägsdrift:

beloppet av den skattskyldiges utgifter för avlöningsförmåner samt dessa

utgifters fördelning på de kommuner, genom vilka järnvägen framgår, och

den kommun, där järnvägen haft huvudkontor, ävensom, i det fall att den

skattskyldige, förutom järnvägsdrift å egen bana, tillika för egen räkning

omhänderhaft trafiken å främmande bana eller den skattskyldige idkat järn­

vägsdrift å flera främmande banor, varje stations trafik värde; samt

i fråga om spårvägsdrift eller linjetrafik med omnibus:

sammanlagda antalet tillryggalagda vagnkilometer och vagnkilometertalet

inom varje kommun,, där spårvägen framdragits eller linjetrafik ägt rum.

Vad här är sagt om kommun skall gälla jämväl i fråga om inom kom­

mun beläget administrativt område, där menighet äger utöva beskatt­

ningsrätt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

19

31 %.

Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig

kontroll, så ock vid självdeklaration för annan deklarationspliktig, som näst­

föregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som

deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balans­

räkning samt av vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

För verk eller bolag, som nyss nämnts, så ock för ekonomisk förening

skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,

som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande förvaltnings­

berättelse, som det åligger styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkrings­

bolag eller ekonomisk förening att avgiva.

För inländsk försäkringsanstalt skall utan anmaning därjämte avlämnas

bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst-

och förlusträkningen samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt

fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats.

32 §.

1 mom. Det är envar obetaget att, utöver vad deklarationsformuläret

föranleder, meddela upplysningar till ledning för hans taxering för inkomst

eller förmögenhet.

2 mom. Efter anmaning av ordföranden i taxeringsnämnden eller lands-

kamreraren är envar pliktig att i den omfattning, som i anmaningen an­

givits, meddela för hans taxering för inkomst eller förmögenhet erforderliga

upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika

upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxe­

ringsnämndens ordförande, meddelas muntligen inför ordföranden. I sist­

nämnda händelse skola upplysningarna skriftligen avfattas av ordföranden

samt undertecknas av den, som meddelat dem.

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyl­

dig föra handelsböcker, är pliktig att efter anmaning av landskamrerare, i

den utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin bokföring och där­

till hörande handlingar för granskning, varom förmäles i 79 och 93 §§.

Vad nu stadgats skall beträffande skattskyldig, som varit delägare i vanligt

handelsbolag eller rederi eller personligen ansvarig delägare i kommandit­

bolag, tillämpas jämväl å bolagets eller rederiets bokföring och handlingar.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Uppgitter till ledning för annans taxering.

33 %.

Till ledning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet skola varje år

utan anmaning följande uppgifter meddelas, nämligen

a) av statsdepartement och annan statlig eller kommunal myndighet även­

som av allmän inrättning eller stiftelse, beträffande tjänsteman eller annan,

som där ägt utbekomma avlöning eller pension:

uppgift för envar angående hans förmåner i avlöning eller pension under

nästföregående år, med särskild upplysning i förekommande fall att med

tjänstebefattning följt rätt till fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller

inkomst av sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra

liknande ej till beloppet bestämda inkomster;

b) av verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller

blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, av

annat bolag] eller rederi och av envar annan arbetsgivare beträffande dem

som varit anställda i rörelse eller därifrån uppburit pension:

uppgift för envar angående hans förmåner, därvid stadgandet under a)

skall hava motsvarande tillämpning;

c) av försäkringsanstalt:

uppgift för envar, som under nästföregående år åtnjutit livränta från

anstalten, angående livräntans belopp; i fråga om livränta, som utgått på

grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter erlagts på grund av tjänst

eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie, dock allenast om liv­

räntans belopp överstigit 600 kronor;

d) av den, som utbetalt royalty eller avgift för utnyttjande av patent,

mönster eller dylikt:

uppgift för den, till vilken under nästföregående år royaltyn eller avgiften

utbetalts, angående det utbetalda beloppet;

e) av svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som under

nästföregående år lämnat utdelning till delägarna, ävensom av svensk

ekonomisk förening, som under nämnda år lämnat utdelning å insatser i

föreningen:

1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant aktie­

bolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning icke

får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt

till aktien:

uppgift för envar delägare eller medlem, som uppburit eller ägt uppbära

utdelning, uppgående till sammanlagt minst tio kronor, angående utdel­

ningens belopp;

2) i fråga om annat aktiebolag:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

21

enahanda uppgift, som under 1) omförmäles, i den mån ägare av aktie

eller i fall, varom förmäles i 38 § 3 mom. kommunalskattelagen, annan,

som uppburit eller ägt uppbära utdelning, är känd;

f) av kommanditbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning

till kommanditdelägare:

uppgift för envar delägare, som uppburit eller ägt uppbära utdelning,

uppgående till sammanlagt minst tio kronor, angående utdelningens belopp.

Beträffande pension, livränta eller gratifikation, som ej uppgått till 200

kronor, äger uppgiftsskyldighet icke rum, då för den, som åtnjutit dylik

pension, livränta eller gratifikation, icke tillika skall uppgivas annan inkomst.

I övrigt må icke vid avgivande av uppgift uteslutas någon förmån.

I uppgift angående utdelning, varom nu nämnts, skall angivas den tid­

punkt, då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning. Beträffande uppgifter

rörande annan inkomst skall, i de fall då inkomsten avser kortare tid än

helt år, upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken samma inkomst

åtnjutits.

Vid fullgörande av vad i denna paragraf är stadgat skall uppgiftspliktig

upprätta särskild uppgiftsbandling för varje person, varom fråga är. Där

så kan ske, bör uppgift fullständigt angiva personens namn, hemvist, bo­

stadsadress och födelseår samt för den, som ej är svensk undersåte, hans

nationalitet.

34 §.

Vanligt handelsbolag så ock rederi för registreringspliktigt fartyg skall

varje år till ledning för delägares taxering avlämna följande uppgifter an­

gående bolaget eller rederiet, nämligen

a) för varje kommun, där delägare skall taxeras till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt: uppgift, avfattad enligt reglerna för allmän själv­

deklaration, med upplysning tillika om den' delägaren tillkommande andelen

av bolagets eller rederiets inkomst och’ värdet av hans andel eller lott i

bolaget eller rederiet, samt

b) för varje kommun eller, i fall som avses i 27 § tredje stycket, för

varje taxeringsdistrikt, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd för­

värvskälla är att hänföra: uppgift avfattad enligt reglerna för särskild själv­

deklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som å

varje delägare belöper.

Uppgift, som under b) avses, skall dock icke lämnas, därest bolagets eller1

rederiets samtliga delägare skola i kommunen eller distriktet taxeras till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall för den tid uppgiften av­

ser fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt av vinst­

ock förlusträkning, där sådan föres.

Enahanda uppgiftsskyldighet åligger kommanditbolag beträffande solida­

risk delägare i bolaget.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

35 %.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning av ordförande i taxerings­

nämnd eller landskamrerare följande uppgifter avlämnas, nämligen

a) av arbetsgivare:

uppgift angående avlöningsförmåner, som hos honom åtnjutits av andra

personer än de i 33 § första stycket b) nämnda, med upplysning, i fall då

avlöningsförmånerna icke utgått för helt år eller de utgått med olika belopp

under olika delar av året, om den tid, för vilken de åtnjutits;

b) av den, som för arbetslag eller liknande grupp av arbetare i en summa

uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsöverskott eller dylikt för att

fördelas inom laget eller gruppen:

uppgift angående beloppets fördelning; samt

c) av styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning:

uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från den penningför­

valtande inrättningen ävensom beloppet av den skattskyldiges innestående

medel vid viss angiven tidpunkt.

2 mom. Efter anmaning av landskamrerare är idkare av jordbruk, skogs­

bruk eller rörelse skyldig avlämna uppgift om belopp, som han utbetalt till

namngiven annan näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att

i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Tid och plats för avlämnandet av deklarationer och andra uppgifter.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som jämlikt 25 § 1 mom. skall avgivas utan

anmaning, skall, försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara

avlämnad senast den 15 februari under taxeringsåret.

Staten, landsting, kommun och annan dylik menighet må åtnjuta anstånd

med självdeklarations avlämnande till den 31 mars.

Verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock annan,

som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, må till­

godonjuta liknande anstånd, försåvitt dess räkenskapsår gått till ända senare

än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.

På ansökan av deklarationspliktig, som visar, att i följd av hans för­

värvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande om­

fattning hinder möter att avlämna självdeklaration inom ovan stadgad tid,

må landskamreraren i län, där taxeringen skall äga rum, utsätta särskild

tid för avlämnandet.

23

Vad i tredje och fjärde styckena är sagt skall hava motsvarande tillämp­

ning å delägare i vanligt handelsbolag eller rederi samt å solidarisk del­

ägare i kommanditbolag.

2 mom. I 31 § andra och tredje styckena omförmälda handlingar skola

avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som

den deklarationspliktige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna

avlämnas så fort ske kan.

3 mom. Uppgifter enligt 33 och 34 §§ skola vara avlämnade senast den

15 februari under taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommandit­

bolag och rederi för registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som

i 1 mom. tredje och fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd

med avlämnande av uppgift enligt 34 §.

4 mom. Självdeklaration efter anmaning enligt 25 § 2 mom. så ock annan

uppgift eller upplysning till ledning vid taxering för inkomst eller förmögen­

het, som på grund av anmaning skall avgivas, skall avlämnas inom den tid,

som i anmaningen förelägges; dock må den, som jämlikt 1 mom. av denna

paragraf äger njuta anstånd med avlämnande av självdeklaration, tillgodo­

njuta enahanda anstånd med efterkommande av anmaning att avgiva

sådan deklaration eller annan uppgift eller upplysning för egen taxering,

även om i anmaningen förelagts kortare tid för avlämnandet.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga om tillhanda­

hållande av bokföring och andra handlingar enligt 32 § 3 mom.

37 %.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift

enligt 33 eller 34; § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den

taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen

eller uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, om taxeringen skall

äga rum i Stockholm, till överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen

i det län, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller landsfiskalen i

det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum.

Motsvarande gäller i fråga om avlämnande av handlingar, som omför-

mälas i 31 § andra och tredje styckena.

Uppgifter enligt 33 eller 34 § skola vid avlämnandet vara ordnade kom­

mun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annor­

ledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av

uppgifter avser.

2 mom. Självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning till ledning

vid taxering för inkomst eller förmögenhet, som efter anmaning skall av­

givas, avlämnas till den som infordrat densamma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Föreskrifter rörande anmaning.

38 $.

1 mom. Har självdeklaration, som jämlikt 25 § 1 mom. skall avgivas

utan anmaning, icke avlämnats inom föreskriven tid, eller betinnes avgiven

sådan deklaration ofullständig, bör taxeringsnämndens ordförande eller lands-

kamreraren anmana den deklarationsskyldige att avgiva deklaration eller att

fullständiga den avgivna deklarationen. Avser anmaningen fullständigande

av deklarationen, skall anmaningen innehålla underrättelse, i vilket avseende

deklarationen befunnits ofullständig.

Vad nu sagts gäller ock för det fall, att den som först efter anmaning

är skyldig avgiva deklaration underlåtit ställa sig verkställd anmaning

till efterrättelse eller ock avgivit ofullständig deklaration.

2 mom. Varder uppgift enligt 33 eller 34 § icke avlämnad inom före­

skriven tid, må taxeringsnämndens ordförande eller landskamreraren an­

mana den uppgiftsskyldige att inkomma med densamma.

3 mom. Vid anmanings meddelande skall iakttagas, att densamma

skall innehålla föreläggande för den anmanade att, därest han avgiver

självdeklaration, annan uppgift eller upplysning skriftligen, avlämna den­

samma till den som utfärdat anmaningen inom viss efter omständigheterna

lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet. Därjämte skall anmaning,

som utfärdas av ordförande i taxeringsnämnd, innehålla meddelande till den

anmanade att, därest han vill begagna sig av medgiven rätt att muntligen

avgiva uppgift eller upplysning, för sådant ändamål inställa sig inför ord­

föranden å tid och ort, som i anmaningen angivas. Härutöver skall an­

maning innehålla underrättelse om postadressen för den som utfärdat an­

maningen ävensom om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma an­

maningen medför enligt 39 eller 40 § eller 143 § 1 mom.

Om påföljd vid underlåtenhet att avlämna deklaration eller annan uppgift.

39 $.

1 mom. Varder självdeklaration, som skall avgivas jämlikt 25 § 1 mom.

utan anmaning eller jämlikt 25 § 2 mom. efter anmaning, ej avlämnad

inom föreskriven tid, vare den skattskyldige, där ej nedan annorlunda

stadgas, förlustig rätten att hos kammarrätten och Kungl. Maj:t över­

klaga taxering, för vilken deklarationen Skolat ligga till grund. Under­

låter den som jämlikt 31 § är pliktig avlämna där angivna handlingar att

hörsamma anmaning att avlämna sådan handling, eller underlåter den som

erhållit anmaning att fullständiga självdeklaration, som varit ofullstän­

dig, att efterkomma sådan anmaning, vare den skattskyldige likaledes för-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

25

lustig rätten att’ hos kammarrätten och Kungl. Maj:t överklaga taxering*

för vilken handlingen eller deklarationen skolat ligga till grund.

2 mom. Vad i 1 mom. är sagt om förlust av rätt att hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t överklaga taxering har icke avseende å staten, landsting,

kommun eller annan dylik menighet.

Underlåter någon, som är pliktig avgiva självdeklaration för staten, lands­

ting, kommun eller annan dylik menighet, att inom föreskriven tid avgiva

sådan deklaration, och efterkommer han icke heller anmaning om deklara­

tionens insändande, må för deklarationens införskaffande biträde anlitas av

länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offent­

lig tjänsteman, lämpligt vite. Detsamma gäller även för det fall, att an­

maning att fullständiga självdeklaration, som befunnits ofullständig, icke

hörsammats.

3 mom. Kan det skäligen antagas, att den som underlåtit avgiva själv­

deklaration därtill haft giltig anledning, eller förmår skattskyldig visa giltig

ursäkt för underlåtenhet i annat hänseende, äge här ovan stadgad påföljd

ej rum.

4 mom. Om ansvar för underlåtenhet att efterkomma anmaning att av­

giva självdeklaration, som jämlikt 25 § 1 mom. skall avgivas utan anma­

ning, eller att efterkomma förnyad anmaning att avgiva självdeklaration,

då skyldighet att avgiva deklaration inträder först efter anmaning, stadgas

i 143 § 1 mom.

5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna

paragraf omförmäles, eller underlåter någon, som mottagit anmaning att av­

lämna upplysningar enligt 32 § 2 mom. eller att tillhandahålla bokföring

och därtill hörande handlingar enligt 32 § 3 mom., att efterkomma dylik

anmaning, skall anteckning därom verkställas i inkomstlängden.

40 §.

1 mom. Om ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna

i 33 och 34 §§ stadgas i 144 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33, 34

eller 35 §, må för uppgiftens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen,

som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänste­

man, lämpligt vite. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning

av dylikt föreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse

med fem kronor för varje förrättning.

Särskild uppgift angående renskötsel.

41 §.

1 mom. Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 25 § 3 mom.,

skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t i

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

anslutning till de i 28 § meddelade föreskrifter. Sådan uppgift bör senast

den 31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs,

eller ock till ordningsmannen i den lappby uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade upp­

gifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötes­

renar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,

än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av omständig­

heterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen senast

den 10 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter av­

lämnandet översändas antingen direkt till vederbörande lappfogde eller ock

till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum,

med åliggande för denne att ofördröjligen vidarebefordra dem till lappfogden.

2 mom. Sedan uppgifter angående renskötsel enligt 1 mom. inkommit

till lappfogden, har denne att granska och senast den 10 mars till ordföran­

den i vederbörande taxeringsnämnd överlämna uppgifterna jämte de upp­

lysningar och erinringar han finner omständigheterna påkalla.

Särskild uppgift angående lotterivinst.

42 §.

1 mom. Envar som i svenskt penninglotteri eller vid vinstdragning av

här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, uppgående till mer

än etthundra kronor, är skyldig att till ledning för egen taxering för in­

komst eller förmögenhet avgiva särskild uppgift om vinsten. Sådan upp­

gift skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl.

Maj:t, och avlämnas vid vinstmedlens lyftande till lotteriets anordnare eller

obligationernas utfärdare; och har denne att tillse, att vinst icke utlämnas,

utan att uppgiftsskyldigheten behörigen fullgöres.

2 mom. Enligt 1 mom. avgivna uppgifter skola för varje år senast den

15 februari nästföljande år av lotteriets anordnare eller obligationernas ut­

färdare avlämnas i enahanda ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven

för där omförmälda uppgifter. Om ansvar för underlåtenhet att fullgöra

vad nu föreskrivits stadgas i 144 §.

IV. Deklarationer och andra uppgifter vid virkestaxering.

43 %.

1 mom. Avverkare av virke, vilket är att anse såsom avverkat under be­

skattningsåret, är pliktig att till ledning för egen taxering till skogsaccis

utan anmaning avgiva deklaration angående virkets rotvärde (virkesdekla-

ration) för varje kommun, där det avverkade virkets värde, så beräknat som

i lagen om skogsaccis stadgas, för hela beskattningsåret överstigit 100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

27

Finnes inom kommun, som nu nämnts, administrativt område, varom för-

mäles i 6 § nämnda lag, och har deklarationspliktig avverkat virke såväl

inom sådant område som inom annan del av kommunen, skall, därest de

delar av kommunen, varom sålunda är fråga, tillhöra olika taxeringsdistrikt,

virkesdeklaration avgivas för varje sådant distrikt i vad angår inom di­

striktet avverkat virke.

2 mom. Efter anmaning av ordföranden i taxeringsnämnden eller lands-

kamreraren vare jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna i 1 mom.

har deklarationsplikt, skyldig att avgiva virkesdeklaration över av honom

avverkat virke.

44 §.

Virkesdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å

blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t i anslutning till

här nedan meddelade bestämmelser. Dock må, där deklaration infordrats

av ordförande i taxeringsnämnd jämlikt 43 § 2 mom., de erforderliga upp­

lysningarna meddelas muntligen inför ordföranden, som inför desamma å

deklarationsblankett och därå tager den deklarationspliktiges underskrift.

45 $.

1 mom. Virkesdeklaration skall innehålla uppgift om skogens (avverk-

ningstraktens) beteckning och läge i förhållande till viss transportled eller

avsättningsort, om de virkesslag, som utfallit vid avverkningen, samt, vad

angår timmer, om stycketal, dimensioner och kubikmassa i fast mått och,

beträffande övriga virkesslag, med de undantag, som i 2, 3 och 4 mom.

angivas, om 4tubikmassa i fast eller löst mått; dock skall, vad angår flottgods,

stycketal tillika alltid uppgivas.

Deklarationspliktig är skyldig att föreslå det belopp, vartill han anser

rotvärdet för varje särskilt virkesslag böra uppskattas.

1 övrigt är det envar obetaget att meddela de upplysningar, som kunna

tjäna till ledning för hans taxering till skogsaccis.

2 mom. Möter i särskilt fall svårighet att beträffande annat virkes­

slag än timmer uppgiva kubikmassa, må uppgift därom utelämnas; dock

vare sådant ej medgivet för den, som yrkesmässigt driver trävarurörelse.

mom. Den som kolat under beskattningsåret avverkat virke må, om

han hellre vill, i virkesdeklarationen angiva, i stället för kubikmassan kol­

virke, mängden av de kol, som vid kolningen erhållits.

Vad nu sagts gäller ej beträffande kolvirke, som förts från skogen för

att annorstädes kolas.

4 mom. I fråga om husbehovsbränsle må virkesmängden angivas an­

tingen specificerat eller ock endast genom uppgift om antalet hushåll samt

antalet rum och kök, därför bränslet använts, och därjämte om avverkningen

avsett full eller endast partiell bränsleförsörjning.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

5 mom. Uträkningen av kubikmassa, där sådan uppgives, bör ske

för timmer: efter toppmått eller mått på mitten i enlighet med den metod,

som använts för timrets intumning;

för sparrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på mitten; samt

för gruvstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast eller

löst, som blivit använt vid mätningen.

Deklarationen skall innehålla uppgift, efter vilka grunder uträkningen i

varje särskilt fall skett.

46 §.

Efter anmaning av taxeringsnämndens ordförande eller landskamreraren

är envar pliktig att till ledning för egen taxering till skogsaccis avlämna

avverkningsjournaler, tumlistor eller andra handlingar, som prövas vara av

betydelse för taxeringen. Dessa handlingar skola, så snart ske kan, efter

användandet återställas till vederbörande.

Efter anmaning som nyss nämnts är vidare envar pliktig att i den om­

fattning, som i anmaningen angives, meddela för hans taxering till skogs­

accis erforderliga upplysningar utöver dem som föranledas av deklarations-

formuläret. Dylika upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de

infordrats av taxeringsnämndens ordförande, meddelas muntligen inför ord­

föranden. I sådan händelse skola upplysningarna skriftligen avfattas av ord­

föranden samt undertecknas av den, som meddelat dem.

47 §.

*

Har å fastighet avverkats virke, beträffande vilket annan än fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare skall anses såsom avverkare, är

ägaren eller innehavaren skyldig att, efter anmaning av taxeringsnämndens

ordförande eller landskamreraren, avlämna uppgift om avverkarens namn

och adress, den till avverkning upplåtna skogen samt köpeskillingen.

48 §.

Stadgandena i 36 § 1 och 4 mom., 37 § samt 38 § 1 och 3 mom. om tid

och plats för självdeklarations avlämnande samt om anmaning att avgiva

eller fullständiga självdeklaration eller att avgiva annan uppgift eller upp­

lysning skola hava motsvarande tillämpning vid virkestaxering.

49 $.

1 mom. Varder virkesdeklaration, som skall avgivas jämlikt 43 § 1 mom.

utan anmaning eller jämlikt 43 § 2 mom. efter anmaning, ej avlämnad inom

föreskriven tid, vare den skattskyldige, där ej nedan annorlunda stadgas,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

29

förlustig rätten att hos kammarrätten och Kungl. Maj:t överklaga taxering,

för vilken deklarationen skolat ligga till grund. Samma påföljd inträder,

om den skattskyldige ej hörsammar anmaning att fullständiga deklaration,

som befunnits ofullständig.

2 mom. Vad i 1 mom. är sagt om förlust av rätt att hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t överklaga taxering har icke avseende å staten, landsting,

kommun eller annan dylik menighet.

Har virkesdeklaration för staten, landsting, kommun eller annan dylik

menighet icke avgivits eller har anmaning att fullständiga dylik deklaration,

som varit ofullständig, icke hörsammats, skall vad i 39 § 2 mom. andra

stycket, är sagt hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Kan det skäligen antagas, att den som underlåtit avgiva virkes­

deklaration därtill haft giltig anledning, eller förmår skattskyldig visa giltig

ursäkt för underlåtenhet i annat hänseende, äge här ovan stadgad påföljd

ej rum.

4 mom. Om ansvar för underlåtenhet att hörsamma anmaning att in­

komma med virkesdeklaration, som bort avgivas utan anmaning, eller att

hörsamma förnyad anmaning att inkomma med virkesdeklaration, som skolat

avgivas först efter anmaning, stadgas i 143 § 2 mom.

5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna

paragraf] omförmäles, eller underlåter någon hörsamma anmaning enligt

46 §, skall anteckning därom verkställas i skogsaccislängden.

50 $.

Hörsammas ej anmaning att avgiva uppgift enligt 47 §, skola stadgandena

i 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.

V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra

uppgifter.

51 §.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna för­

ordning sägs, skall fullgöras

för omyndig av förmyndaren eller god man, som förordnats enligt 11 kap.

1 § lagen om förmynderskap,

för sådan person, för vilken god man förordnats enligt] 11 kap. 3 eller 4 §

nämnda lag, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,

samt

för avliden person och hans dödsbo av den som sitter i boet, evad han är

delägare eller syssloman, eller, om dödsboet skiftats, av den som vid tiden

för skiftet suttit i boet.

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

För annan än enskild person och oskift dödsbo skall deklarations- eller

uppgiftsskyldigheten fullgöras av vederbörande styrelse, förvaltning, sysslo­

man eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller dylik

menighet Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

Om deklarations- eller uppgiftsskyldighet ifrågakommer för bolag, som

upplösts, skall sådan skyldighet fullgöras av den som, då bolaget upplöstes,

var uppgiftspliktig för bolaget. Vad sålunda stadgats skall hava mot­

svarande tillämpning i fråga om andra juridiska personer.

52 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld upp­

gift skall, då ordförande i beredningsnämnd, i fastighetstaxeringsnämnd eller

i taxeringsnämnd eller landskamrerare framställer begäran därom, lämnas av

statens förvaltande verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

53 $.

Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stockholm hos

överståthållarämbetet, i övriga städer hos magistraten eller stadsstyrelsen

och på landet hos ordförande i kommunalnämnd samt därjämte, i fråga om

allmän fastighetstaxering, hos ordförande i beredningsnämnd och, i fråga

om årlig taxering, hos ordförande i taxeringsnämnd. Vad nu sagts om

deklarationsblanketter för årlig taxering skall gälla även i fråga om blan­

ketter till uppgifter enligt 41 och 42 §§, och skall därjämte blanketter till

uppgift enligt 42 § kostnadsfritt tillhandahållas hos den, som äger att ut­

betala vinst.

54 §.

Samtliga i denna förordning omförmälda deklarationer samt andra upp­

gifter och upplysningar, som avgivas skriftligen, må jämväl kunna på den

uppgiftspliktiges eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas.

55 %.

Anmaning att avgiva deklaration eller annan för taxering avsedd upp­

gift eller upplysning tillsändes den uppgiftspliktige i rekommenderat brev

med allmänna posten; dock må, där så finnes nödigt, för anmaningens del­

givande anlitas i Stockholm överståthållarämbetet, i övriga städer magistra­

ten eller stadsstyrelsen och å landet landsfiskalen i orten, vilka myndigheter

det åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa vederbörande anmaningen.

56 §.

1 mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av ord­

förande, kronoombud och kommunombud i vederbörande taxeringsnämnd, i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

31

särskilda fall med biträde av den kommunvalda ledamot taxeringsnämnden

därtill utser, vidare av ordförande och övriga medlemmar i vederbörande

prövningsnämnd samt av landskamrerare och vid hans gransknings-

arbete biträdande personer. Därjämte äger sakkunnig, som biträder vid

taxeringsarbetet, verkställa granskning av självdeklaration, för vars behand­

ling hans biträde påkallas, samt ordningsman i lappby och lappfogde verk­

ställa granskning av självdeklaration, som lapp inom vederbörande lappby

eller lappfogdedistrikt avgivit. Skrivbiträde, som av ordförande i taxerings­

nämnd tillkallats, äger att i den omfattning, ordföranden bestämmer, taga

del av hos ordföranden befintliga självdeklarationer.

För innehållet i självdeklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas

vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges

skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds

protokoll intagas i vidare mån än som påkallas av stadgandena i 83, 87,

98, 103, 105 och 114 %.

Självdeklaration skall tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, vilka

i och för sin befattning böra erhålla del därav, ävensom i erforderliga fall

ordföranden i annan taxeringsnämnd än den, som har att verkställa taxe­

ringen. Den, som utför talan för kommun, församling, skoldistrikt, muni-

eipalsamhälle, vägstyrelse eller landsting i fråga om viss skattskyldigs taxe­

ring till kommunal inkomstskatt eller som utför talan för landsting eller i

landsting icke deltagande stad i fråga om viss skattskyldigs taxering till

kommunal progressivskatt, äger likaledes taga del av självdeklaration, som

avlämnats för den skattskyldige.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen

i fråga, biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet

sådant anses icke vara för målets utredning behövligt. Handlingarna skola

vid förekommande delgivningar alltid inneslutas i förseglat konvolut, vilket

skall förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den

förklaringsskyldige eller annan vederbörande.

I övrigt må självdeklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att

den, som avgivit deklarationen, skriftligen medgivit dess offentliggörande;

dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk be­

arbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken

Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets utgång skola självdeklarationer, som jämlikt bestäm­

melserna i denna förordning överlämnats till den mellankommunala pröv-

ningsnämnden, förvaras hos nämnden och övriga självdeklarationer

förvaras hos länsstyrelsen, där ej annat föranledes av stadgandena här­

ovan (iller i 76 §. Sedan fem år förflutit, skola deklarationerna förstöras,

där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration gäller i tillämpliga delar även be­

träffande uppgift angående renskötsel enligt 41 §, uppgift angående lotteri­

vinst enligt 42 §, annan i denna förordning omförmäld, av skattskyldig till

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet lämnad uppgift

eller upplysning ävensom uppgift, varom i 35 § 1 mom. c) förmäles; dock

må uppgift angående lotterivinst vara tillgänglig även för vederbörande

lotterianordnare eller obligationsutfärdare samt av denne anlitade med­

hjälpare.

2 mom. I fråga om virkesdeklarationer och andra för virkestaxering av­

lämnade handlingar skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämp­

ning; dock må samtliga medlemmar av vederbörande taxeringsnämnd del­

taga i granskningen. Skall kronoombudet i taxeringsnämnden icke deltaga

i virkestaxeringen, vare han likväl oförhindrad taga del av virkesdeklara-

tionerna och andra för virkestaxeringen avlämnade handlingar.

57 §.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, landskamrerare eller annan

som tager del i taxeringsarhetet, får icke yppa innehållet av de i 56 § an­

givna deklarationer, uppgifter och handlingar utom vid vederbörande nämnds

sammanträde och jämväl då endast med iakttagande av föreskrifterna i 56 §

1 mom. beträffande där avsedda deklarationer, uppgifter och handlingar.

Under överläggningarna inom nämnd lämnade upplysningar och yttrade

åsikter rörande enskildas ekonomiska ställning må icke på något sätt ut­

spridas.

Ej heller må annan, som, utan att deltaga i taxeringsarhetet, jämlikt 56

§ erhållit del av i samma paragraf omförmälda deklarationer, uppgifter och

handlingar, till obehörig yppa något av deras innehåll.

Om ansvar och ersättningsskyldighet vid överträdelse av vad i denna

paragraf är sagt stadgas i 142 §. 4

4 KAP.

Om beskatlningsnämndernas verksamhet.

I. Allmän fastighetstaxering.

Förberedande åtgärder för beredningsnämndernas och fastighetstaxerings-

nämndernas verksamhet.

58 §.

1 mom. När allmän fastighetstaxering förestår, har domänstyrelsen att

för samtliga kronans och andra allmänna skogar, särskilt för varje kom­

mun, på grundval av för domänstyrelsen tillgängliga handlingar eller eljest

i mån av behov infordrade upplysningar låta upprätta längder, som för

varje skog skola upptaga areal produktiv skogsmark, rotvärde per kubik­

meter å den normala årsavkastningen, medelbonitet och relativ skogstillgång

33

ävensom uträknat värde å skogsmarken och den växande skogen såväl per

hektar som å skogen i dess helhet. Längderna skola avlämnas till läns­

styrelsen före utgången av augusti månad året näst före taxeringsåret.

Länsstyrelsen har att i den omfattning, sådant anses nödigt, genom sak­

kunnig person kommunvis före utgången av augusti månad näst före taxe­

ringsåret låta uppgöra dylika längder för sådana enskilda skogar inom länet,

för vilka tillfredsställande hushållningsplaner finnas tillgängliga eller av

ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.

2 mom. I god tid före sammanträde enligt 59’§ har landskamreraren

att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 17 § a) och b) avlämnats, och de

upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastig­

heternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger inkalla

lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena att

därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

59 §.

Senast den 25 oktober året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i berednings-

nämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna på länets landsbygd ävensom de

beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt 5 § 3 mom., samt de

fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 § 1 mom., utsetts av länets

landsting, sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren å en eller

flera lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande tillämpningen

av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen;

och äger länsstyrelsen till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer,

vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap

rörande fastighetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt

rörande värdering av skogsmark och skog.

Vid sammanträdet redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet eller den del av detsamma, sammanträdet avser,

under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser

beträffande fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening

kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga av honom kända förhållan­

den av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall genom läns­

styrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de genom­

snittliga rotvärden, de medelboniteter samt den relativa skogstillgång, som

linnas upptagna i de genom domänstyrelsen och länsstyrelsen uppgjorda

längderna över allmänna och enskilda skogar i länet, dels framläggas förslag

till en efter länets förhållanden avpassad tabell för utfinnande av skogs­

markens och den växande skogens värde per hektar vid olika avkastnings­

förmåga och virkespris (hjälptabell) ävensom till de särskilda anvisningar

för verkställande av taxering av skogsmark och växande skog, som kunna

finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxerings-

Bihanrj till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. ISO käft. (Sr 210.)

3

grunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika utdriv-

ningsförhållanden, olika flottnings- och andra transportkostnader, olika grov­

lek och därav betingat olika värde å det virke, som kan regelmässigt ut­

vinnas å en viss bonitet, med mera dylikt. Avser sammanträdet överläggning

angående taxeringen inom allenast viss del av länet, skola redogörelserna

och förslagen till tabell och särskilda anvisningar därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,

böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den redogörelse,

landskamreraren, enligt vad nyss är sagt, har att avgiva, föreslå vissa värden

för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna

till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga om

annan fastighet bör, i den mån så anses erforderligt, överenskommas om em

hetliga grunder för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av den redogörelse och de förslag, som genom länsstyrelsens för­

sorg avgivas, fastställas hjälptabell av nyss angivet slag ävensom de sär­

skilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga.

Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering i stad läns­

styrelsen Unna lämpligt att hålla sammanträden med ordförande och leda­

möter av stadens fastighetstaxeringsnämnder, må jämväl sådana samman­

träden äga rum före taxeringsarbetets påbörjande, vid vilka sammanträden

särskilda sakkunniga må tillkallas.

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

60 §.

1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständi-

gade med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit i jord­

registret, dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som upp­

lagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen senast den 15 september aret

näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande beredningsnämnd över­

sända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade fastighets-

deklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom berednmgs-

distriktet.

1 den ordning Kungl. Maj:t bestämmer skall beredningsnämndens ord­

förande därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt beredningsdistriktet

angår.

2 mom. Efter det sammanträden enligt 59 § hållits, har länsstyrelsen

att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd på landet eller fastig-

hetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända dels

35

de i 17 § a) och b) omförmälda uppgifterna, dels de i 58 § 1 mom. omför-

mälda längder, som kunna vara uppgjorda för kommuner, tillhörande bered-

ningsdistriktet eller fastighetstaxeringsdistriktet, dels ock underrättelse om

vad vid sammanträdet förekommit.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Beredningsnämndernas verksamhet.

61 §.

Beredningsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den, som därom

framställer begäran, erforderliga upplysningar om honom åliggande deklara­

tionsskyldighet och sättet för dess fullgörande;

b) att ordna och granska avlämnade deklarationer, uppgifter och andra

handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers införskaffande, tillse,

att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å äganderättsförhållan­

dena varda iakttagna, samt införskaffa nödiga upplysningar till ledning för

en noggrann och tillförlitlig taxering;

c) att kalla beredningsnämndens ledamöter till sammanträde, leda nämn­

dens arbete och vid sammanträdena vara föredragande; samt

d) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

62 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats,

som ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädes-

komma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom under­

rätta ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras inför nämnden, och justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknat

intyg av två ledamöter.

2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde och innan taxerings-

arbetet tager sin början, åligger det ordföranden att avgiva noggrann redo­

görelse ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 §

omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta

sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande samt­

liga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som under de senaste fem

åren förekommit, samt de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna salu­

värde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av de vid dessa

köp tillämpade priser. Pinnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i

redogörelsen tillika lämnas upplysning om de anvisningar, som i fråga om

värdesättning av skogsmark och växande skog lämnats vid det ovan om­

förmälda sammanträdet. Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening

härom böra protokollföras.

36

Härefter åligger det nämnden att föreslå det eller de värden, nämnden

anser böra åsättas varje fastighet i distriktet.

3 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i sär­

skilda taxeringslängder (fastighetslängder) över dels fastigheter, för vilka

fastighetsskatt erlägges, och dels sådana staten samt kommuner, menigheter,

allmänna undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar med flera till­

höriga fastigheter, för vilka dylik skatt icke erlägges. Närmare föreskrifter

angående längdernas förande meddelas av Kungl. Maj:t. Fastighetslängderna

underskrivas av beredningsnämndens ordförande och ledamöter.

4 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen, såvitt

angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i en särskild

längd enligt fastställt formulär. Denna längd, som, därest berednings-

distriktet består av mer än en kommun, upplägges särskilt för varje kom­

mun, skall med lämpliga mellanrum under beredningsarbetet framläggas för

nämnden, som, i händelse av ojämnhet i taxeringen, har att verkställa

erforderlig jämkning. Då nämndens förslag till taxering föreligger fär­

digt, skall längden i justerat skick fogas vid protokollet. Senast den 20

december skall ordföranden översända sammandrag av längden till lands-

kamreraren i länet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

63 §.

Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, med mindre närvarande äro

ordföranden och minst två ledamöter, av vilka, i händelse nämndens distrikt

omfattar två eller flera kommuner, minst en skall vara vald från den

kommun, där fastigheten är belägen.

Ordföranden åligger att i alla de fall rörande värdesättning, då hans

mening icke blivit följd, i fastighetslängderna upptaga det värde, han

anser böra föreslås; och är det var och en av de övriga medlemmarna i

beredningsnämnden obetaget att få sin särskilda mening till protokollet

antecknad, om densamma skriftligen avfattad senast vid protokolljusteringen

avlämnas till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda mening till

protokollet antecknad tillkommer tillkallad sakkunnig beträffande taxering,

för vilken hans biträde anlitats.

64 §.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 15 december

året näst före taxeringsåret; och åligger det ordföranden att genom kungörelse

i distriktets kyrkor giva tillkänna, att förslaget under tio dagar viss angiven

tid på dagen hålles tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ord­

förande eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom distriktet att senast den 5 påföljande januari

till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget.

37

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att i fastighets-

längden uppförd fastighet före årsskiftet uppdelats, skall ordföranden senast

den 15 januari hålla sammanträde med beredningsnämnden, som har att

yttra sig över inkommen erinran samt i förekommande fall avgiva nytt

förslag till taxering. Dylika yttranden och förslag upptagas i protokollet.

Senast den 20 januari skall beredningsnämndens ordförande till ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna,

behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklarationer och

andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid

taxeringen, samt de enligt 60 § beredningsnämndens ordförande tillhanda-

komna handlingarna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet.

65 $.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd på landet åligger huvudsakligen:

a) att före nämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas

ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga handlingar och därvid

särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de enhetsvärden, som

föreslagits vid det i 59 § omförmälda sammanträdet, samt de värderings-

grunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra komma till använd­

ning inom vederbörande beredningsdistrikt;

b) att vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,

som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen;

c) att kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden, leda

nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet; samt

d) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden,

som i 61 § stadgats för ordförande i beredningsnämnd.

66

$.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd på landet hållas

å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie ledamot

hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom ut­

sedd suppleant och tillika härom underrätta ordföranden. Föredragande i

nämnden är vederbörande beredningsnämnds ordförande beträffande de fastig­

heter, som tillhöra hans beredningsdistrikt.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras inför nämnden och justeringen bestyrkes genom å protokollet

tecknat intyg av två ledamöter.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnden på landet börjar det egentliga

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

arbetet, skall ordföranden, efter samråd med landskamreraren angående

tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda leda­

möterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till fastig-

hetstaxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten till ett förberedande

sammanträde. Vid detta har ordföranden, med erforderligt biträde av bered­

ningsnämndernas ordförande, att avgiva noggrann redogörelse för de värde-

ringsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag, även­

som för sin egen mening, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder

kunna anses överensstämma med resultatet av överläggningarna vid det i

59 § omförmälda sammanträdet inför länsstyrelsen eller landskamreraren

eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar i orten. På

grundval av dessa redogörelser skola de vid sammanträdet närvarande taga

under övervägande och för anteckning till protokollet uttala sin mening,

vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas förslag finnas erforder­

liga för en jämn och likformig taxering i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ord­

föranden översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen

del, till finansdepartementet insända de inkomna protokollsavskrifterna även­

som de i 62 § 4 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda samman­

träde beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fortgår

kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredraganden

har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin

egen mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar,

som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar därefter,

dels med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet och dels,

beträffande varje fastighet, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som

för året skall upptagas såsom skattskyldig för fastigheten.

Nämndens sålunda fattade beslut skola antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängderna underskrivas av nämndens ordförande och ledamöter.

67 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd i stad hållas inom

staden å tid och ställe, som ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie

ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom

utsedd suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.

Om protokoll vid nämndens sammanträden gäller vad i 66 § 1 mom. är

sagt om protokoll vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd på landet.

2 mom. Är stad indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt och

har sådant sammanträde, som i 59 § sista stycket omförmäles, icke funnits

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

39

erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastighets-

taxeringsnämnderna att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga ord­

förande och ledamöter till sammanträde för förberedande överläggningar

rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i till-

lämpning vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av den

sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta sammanträde

»

kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest

kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom staden.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen i

den ordning, som tinnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformig­

het mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar, dels

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet och dels, be­

träffande varje fastighet för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som

för året skall upptagas såsom skattskyldig för fastigheten. Nämndens sålunda

fattade beslut skola antecknas i fastighetslängder, och skola i fråga om dessa

längder stadgandena i 62 § 3 mom. hava motsvarande tillämpning.

68 $.

Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd på landet, med mindre

ordföranden jämte föredraganden eller, där ordföranden själv såsom bered-

ningsnämndsordförande är föredragande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot,

ävensom en landstingsvald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, ej

heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mindre ordföranden samt

minst två ledamöter äro tillstädes.

Envar ledamot har rätt samt ordföranden och, i fastighetstaxeringsnämnd

på landet, föredraganden skyldighet att i händelse av avvikande mening låta

densamma antecknas till protokollet.

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början på landet

senast den 1 februari under taxeringsåret och i stad senast den 15 december

året dessförinnan. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 15 mars

och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Senast den 31 mars skall fastighetstaxeringsnämndens ordfö­

rande till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna och övriga hand­

lingar ävensom berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll.

Fastighetslängderna skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t

föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren och fastighetsprövningsnämnden samt

i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver dels tillhandahållas dem, som hava

att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

40

dels ock offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst

fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

4 mom. Stadgandena i 2 och 3 mom. hava icke tillämpning beträffande

Stockholm.

Förberedande åtgärder för fastighetsprövningsnämndernas verksamhet.

70 $.

1 mom. Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar blivit till­

gängliga för landskamreraren, skall denne ingående granska längderna ävensom

de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna förda protokollen samt

därefter hos fastighetsprövningsnämnden framställa yrkande om de åtgärder,,

som erfordras för åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxe­

ring. Landskamreraren har jämväl att sörja för införskaffandet av erforderliga

yttranden över de hos nämnden anförda besvären samt att åvägabringa

för besvärens prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må landskamreraren åtnjuta nödigt biträde av,

förutom vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen, jämväl andra personer,

som av honom tillkallas. Då i visst taxeringsärende utredning genom sär­

skild sakkunnig anses erforderlig, bör landskamreraren föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighets­

värdering kunniga och erfarna personer att under landskamrerarens gransk-

ningsarbete eller vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden

infinna

sig för upplysningars meddelande. För enahanda ändamål må länsstyrelsen

inkalla jämväl ledamot av fastighetsprövningsnämnden före nämndens

sammanträde.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

71 §.

Med ledning av de i 66 § 2 mom. andra stycket omförmälda hand­

lingarna verkställes i den ordning, Kungl. Maj:t förordnar, undersökning

för utrönande, huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbyg­

den jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Resul­

tatet av undersökningen meddelas landskamrerarna senast den 30 april.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahållas kammarrätten senast den

30 april året näst efter taxeringsåret.

Fastighetsprövningsnämndernas verksamhet.

72 $.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar fastighetstaxeringarna inom

sitt distrikt samt beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar

i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

41

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på länsstyrelsens

kallelse i residensstaden eller, i anseende till inträffade utomordentliga

händelser, å annan samlingsort å tid, som länsstyrelsen bestämmer sålunda,

att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 20 juni. Möter för

ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras

hos länsstyrelsen, som inkallar suppleant i hans ställe.

Landskamreraren har att övervara nämndens sammanträde med skyldig­

het att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att

deltaga i besluten.

3 mom. Om tid och ställe för sammanträden med Stockholms stads pröv-

ningsnämnd, om villkor för nämndens beslutförhet samt om åliggande för

kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden att

övervara nämndens sammanträden och därvid yttra sig stadgas i 102 §.

73 §.

Alla beslut av fastighetsprövningsnämnden skola upptagas i nämndens pro­

tokoll. Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden bestämt, skall anteck­

nas i vederbörande fastighetslängd och jämväl upptagas i särskild längd

(ändringslängd). Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av

Kungl. Maj:t.

Fastighetsprövningsnämndens protokoll föres och de av nämndens beslut

föranledda] anteckningarna i fastighetslängderna och ändringslängden verk­

ställas av den eller de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant

förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara

tillstädes hos nämnden.

Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller senast inom

fjorton dagar inför nämndens ordförande jämte landskamreraren och minst

två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola inställa sig på ordfö­

randens kallelse. Justeringen bestyrkes i båda fallen genom ett av nämn­

dens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å såväl fastig­

hetslängderna som ändringslängden vitsorda enligt fastighetsprövningsnämn­

dens beslut införda ändringar eller gjorda tillägg.

74 §.

Fastighetsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller be­

styrkt avskrift, skola, utom vad angår Stockholm, i den ordning Kungl.

Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem som verkställa debitering av de

på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock så snart ske kan

offentligen framläggas inom vederbörande kommun.

II. Årlig taxering.

Förberedande åtgärder för taxeringsnämndernas verksamhet.

75 $.

Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, att innan taxeringsarbetet för

året tager sin början från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del

därav kalla ordföranden och högst två andra medlemmar att å lämplig ort

sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för överläggningar

rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda

sakkunniga kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av en likformig och rätt­

vis taxering samt åt spörsmål, som befunnits vara föremål för oriktiga

avgöranden av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det

förestående arbetet vålla taxeringsnämnderna svårigheter.

76 §.

Senast den 15 februari skola, i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver,

till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas av­

skrifter av fastighetslängderna, inkomstlängden, skogsaccislängden och

länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt taxe-

ringsdistriktet angår.

Inom samma tid skall länsstyrelsen, utom vad angår Stockholm, till ord­

föranden i taxeringsnämnden översända de vid nästföregående års taxering

avgivna, hos länsstyrelsen förvarade självdeklarationer och andra till led­

ning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet avlämnade uppgifter för

taxeringsdistriktet.

Efter anmälan hos länsstyrelsen äger ordförande i taxeringsnämnd få till­

gång jämväl till andra för taxering avgivna, hos länsstyrelsen förvarade

deklarationer och handlingar än nu nämnts, i den mån han finnes därav

hava behov.

Erfordras för taxeringsarbetet tillgång till viss självdeklaration eller

annan för taxering avlämnad skriftlig uppgift eller upplysning, som för­

varas hos den mellankommunala prövningsnämnden, äger ordförande

i taxeringsnämnd efter anmälan hos allmänna ombudet hos omförmälda

prövningsnämnd utbekomma densamma. Efter begagnandet skall deklara­

tionen, uppgiften eller upplysningen skyndsamt återställas till den mellan­

kommunala prövningsnämnden.

Taxeringsnämndernas verksamhet.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnd har att, med de i 85 och 113 §§ angivna un­

dantag, verkställa taxering av dem som äro skattskyldiga inom nämndens

taxeringsdistrikt.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

43

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av skattskyldiga,

som, i saknad av hemortskommun i riket, skola taxeras i Stockholm jämlikt

22 § 1 mom. förordningen angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller som omförmälas i 26 § samma förordning, dels ock taxering till

kommunal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för

gemensamt kommunalt ändamål jämlikt bestämmelserna i 59 § 3 mom.

eller 69 § kommunalskattelagen.

78 $.

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter och blanketter till uppgifter

enligt 41 och 42 §§ samt att meddela den som därom framställer begäran

erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och

sättet för dess fullgörande;

b) att, då deklarationspliktig begagnar honom medgiven rätt att munt­

ligen avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa

de meddelade upplysningarna och därå taga uppgiftslämnarens underskrift;

c) att på begäran av den som avlämnat deklaration, annan uppgift eller

upplysning utan lösen meddela bevis om avlämnandet;

d) att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, upp­

gifter och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers och

andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar

till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering;

e) att, då inkommen deklaration eller annan uppgift avser skattskyldig,

som ej skall taxeras inom distriktet, avsända uppgiften till vederbörande

taxeringsnämnds ordförande ävensom att, då deklaration eller annan upp­

gift för skattskyldig, som skall för inkomst eller förmögenhet taxeras inom

distriktet, utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft eller bru­

kat fastighet eller drivit rörelse eller bör taxeras till kommunal inkomst­

skatt för gemensamt kommunalt ändamål, lämna vederbörande taxerings­

nämnds ordförande meddelande om förhållandet;

f) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och om utsatt

tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga

inom taxeringsdistriktet underrättelse;

g) att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;

samt

h) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

79 $.

Finner taxeringsnämndens ordförande för en behörig taxering av skatt­

skyldig, som i 32 § 3 mom. första stycket omförmäles, vara nödigt att

granskning av den skattskyldiges bokföring verkställes, har han att till

landskamreraren framställa begäran om dylik granskning. Därvid skola skälen

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

för framställningen angivas och den skattskyldiges deklaration med till­

hörande handlingar bifogas.

På landskamreraren ankommer att bestämma, huruvida granskning skall

äga rum, samt att antingen själv verkställa granskningen, därvid i händelse

av behov biträde av sakkunnig må anlitas, eller låta granskningen verk­

ställas av taxeringsnämndens ordförande eller av annan person, som därtill

av landskamreraren för varje särskilt fall utses. Så snart handläggningen av

ärendet slutförts, skall, där så erfordras, underrättelse om utgången med­

delas taxeringsnämndens ordförande, därvid den översända deklarationen

återställes. De handlingar, som varit föremål för granskning, skola så fort

ske kan återställas till den som avlämnat desamma.

Vad i denna paragraf sägs om skattskyldigs bokföring skall, då den skatt­

skyldige varit delägare i vanligt handelsbolag eller rederi eller solidarisk

delägare i kommanditbolag, hava * motsvarande tillämpning å bolagets eller

rederiets bokföring.

80 $.

Kronoombudet har med avseende å taxering för inkomst eller förmögenhet

till åliggande särskilt

a) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkomna självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar;

b) att därvid tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt varder behörigen iakttaget; samt

c) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden på­

kallas, biträda honom under taxeringsarbetet och verkställa den längdföring,

som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende å särskild fastighetstaxering åligger det kronoombudet att,

i den mån ordföranden det påkallar, granska inkomna fastighetsdeklarationer

och andra för dylik taxering avlämnade uppgifter och upplysningar samt

verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens samman­

träden.

Har kommunombud eller skogsvårdsombud icke utsetts, ankommer det på

kronoombudet att jämväl fullgöra kommunombudets eller skogsvårdsombudets

särskilda åligganden med avseende å virkestaxeringen.

81 §.

Det åligger kommunombudet att under taxeringsarbetet bevaka de kom­

munala intressena och att därvid i synnerhet tillse, dels att i kommunen

icke mantalsskrivna men där till kommunal inkomstskatt eller till skogs-

aceis skattskyldiga varda behörigen taxerade, dels att nya taxeringsvärden

å fastighet under löpande taxeringsperiod varda bestämda i alla de fall, då

anledning därtill föreligger.

Med avseende å virkestaxering åligger det kommunombudet därjämte

särskilt

45

a) att biträda ordföranden vid ordnandet av för taxeringen avlämnade

virkesdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar;

b) att granska nyssnämnda deklarationer och handlingar; samt

c) att, i den mån sådant av ordföranden påkallas, även i övrigt biträda

honom under taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekom­

mer vid taxeringsnämndens sammanträden.

Kommunombudet har rätt och, om ordföranden det påkallar, jämväl

skyldighet att deltaga i granskning av deklarationer, andra uppgifter och

upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxering för inkomst eller

förmögenhet eller till ledning vid särskild fastighetstaxering, samt äger där­

vid göra erinringar och framställningar.

82 §.

Skogsvårdsombudet har till åliggande särskilt att bevaka det allmännas

rätt till skogsvårdsavgift för avverkat virke. Ombudet har rätt och, om

ordföranden sådant påkallar, jämväl skyldighet att, där så ske kan, deltaga

i granskningen av inkomna virkesdeklarationer och andra för virkes-

taxeringen avlämnade uppgifter och upplysningar samt äger därvid göra

erinringar och framställningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

83 §.

1 mom. Taxeringsnämndens sammanträden hållas' å tid och plats, som

ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädes-

komma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant samt tillika

härom underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras inför nämnden och justeringen bestyrkes genom å protokollet teck­

nat intyg av två ledamöter.

Ordföranden är föredragande i taxeringsnämnden. Vid föredragningen

har han att, i den omfattning stadgandena i 56 § 1 mom. medgiva, till­

handahålla ledamöterna alla för taxeringen erhållna deklarationer, andra

uppgifter och upplysningar samt att efter sorgfällig beredning göra de

anmärkningar och framställningar, vartill han för en behörig taxering finner

sig äga anledning.

2 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av lappar för inkomst

av renskötsel ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik

taxering hållas i god tid före den 15 april; och åligger det ordföranden att

om tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde.

Lappfogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola sär­

skilt kallas till dylikt sammanträde. För kallelsens delgivning med ordnings­

man skall, där så erfordras, biträde lämnas av kronobetjäningen.

Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara när­

varande, då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överlägg­

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

ningar men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde

medföra det hos honom förvarade exemplaret, av senast upprättade renlängd.

Där så ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant samman­

träde med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

84 §.

1 mom. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum,

har taxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämn­

den har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket

belopp det nya värdet skall upptagas. För övriga fastigheter skola de

taxeringsvärden, som under nästföregående år varit gällande, oförändrade

upptagas. Samtidigt skall för varje fastighet, för vilken fastighetsskatt skall

utgöras, beslut fattas om vem som för året skall upptagas såsom skattskyldig

för fastigheten.

Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställ­

ningar om sådant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet

ingående fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 § sista stycket

kommunalskattelagen förmäles.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i

85 § stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxe­

ring till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt skall honom åsättas.

Så snart ske kan skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomst­

skatt beträffande de skattskyldiga, som haft förvärvskälla helt eller delvis

hänförlig till taxeringsdistriktet, men som skola taxeras till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt annorstädes. För envar, som därvid taxerats, skall

underrättelse, huru taxeringen utfallit, med uppgift jämväl om netto­

intäkt och uppskattad inkomst för varje förvärvskälla ofördröjligen avlåtas

till den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxeringen till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt.

3 mom. Taxeringsnämnden beslutar likaledes varje år för envar, som

är skyldig att utgöra skogsaccis, till vilket belopp det avverkade virkets

taxerade rotvärde skall upptagas.

85 $.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kom­

munalskattelagen må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan

nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda

stadgande, skall nämndens ordförande härom göra skriftlig anmälan hos

landskamreraren i länet, som, därest granskningen av den skattskyldiges,

taxering ankommer på prövningsnämnden i länet, förfar enligt 93 §. År

däremot fråga om skattskyldig, vilkens taxering på grund av den ifrågasatta

åtgärden eller av annan orsak skall bliva föremål för granskning av den

47

mellankommunala prövningsnämnden, skall landskamreraren skyndsamt

med eget yttrande överlämna ordförandens anmälan till allmänna ombudet

hos denna nämnd för den åtgärd, som enligt 93 § ankommer på ombudet,

och samtidigt härom underrätta landskamreraren i annat län, där den skatt­

skyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxerad till kommunal inkomstskatt.

⁸⁶

$.

För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun,

för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen en längd

över taxeringen av fastigheter, för vilka fastighetsskatt erlägges, och en

längd över taxeringen av sådana staten samt kommuner och menigheter, all­

männa undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar med flera tillhöriga

fastigheter, för vilka skatteplikt ej förefinnes (fastighetslängder), en längd

över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt (inkomstlängd)

ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos

den gemensamma taxeringsnämnden skall föras särskild inkomstlängd över

taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som i 77 § 2 mom.

omförmälas.

De beslutade taxeringarna skola införas i taxeringslängderna med an­

givande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å kommunal inkomstskatt uppskattad inkomst, medgivna

allmänna avdrag, taxerad inkomst, beloppet av medgivna ortsavdrag samt

beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

såvitt angår annan skattskyldig än svenskt aktiebolag, svenskt solida­

riskt bankbolag och svenskt kommanditbolag, taxerat belopp, beloppet av

medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp, samt

såvitt angår svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag bolagets

kapital och i fråga om svenskt kommanditbolag beloppet av den del av

bolagets kapital, som belöper å kommanditdelägarna, samt i fråga om samt­

liga nu nämnda bolag beskattningsbart belopp, skatteprocent därå och

skattens grundbelopp;

dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattnings­

bart belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt beskattningsbara beloppet, ävensom för svenskt aktiebolag, svenskt

solidariskt bankbolag och svenskt kommanditbolag skatteprocent, efter

vilken skatten skall utgå, samt för samtliga skattskyldiga skattens uträk­

nade belopp;

dels i avseende å utjämningsskatt denna skatts grundbelopp;

dels ock för envar jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring avgifts-

pliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be­

räknat taxerat belopp, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Mr ovan, ävensom det avgiftsbelopp, som enligt 15 §. samma lag skall i

taxeringslängden införas.

Närmare föreskrifter om taxeringslängdernas förande meddelas av Kungl.

Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och

ledamöter.

87 §.

Beslut må icke fattas av taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar

blott en kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden,

kronoombudet, kommunombudet, där sådant ombud finnes, samt ytterligare

en ledamot, ej heller, där taxeringsdistriktet omfattar två eller flera kom­

muner, med mindre ordföranden, kronoombudet och vederbörande kommun­

ombud, där sådant ombud finnes, samt därjämte en ledamot från varje

kommun äro tillstädes.

Vad nu sagts om kronoombudets närvaro har ifråga om virkestaxering

tillämpning endast för det fall, att ombudet jämlikt stadgandet i 8 § 2 mom.

skall deltaga vid denna taxering.

Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke blivit följd, i

vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn särskilt upptaga den taxe­

ring, han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga medlemmarna

av taxeringsnämnden är det obetaget att få sin särskilda mening till proto­

kollet antecknad, om densamma skriftligen avfattad senast vid protokoll­

justeringen avlämnas till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda

mening till protokollet antecknad tillkommer jämväl tillkallad sakkunnig

beträffande taxering, för vilken hans biträde anlitats, samt lappfogde be­

träffande taxering av lapp för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse

nedlagd förmögenhet.

88

§.

Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten i länen, såvitt

angår annan taxering än virkestaxering, senast den 15 maj och beträffande

virkestaxering senast den 31 maj samt i Stockholm senast den 15 juni.

89 §.

Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar

föreslå två personer till ledamöter i länsprövningsnämnden eller, beträffande

Stockholm, till ledamöter i prövningsnämnden för staden. Förslaget skall

intagas i taxeringsnämndens protokoll och bestyrkt avskrift av protokollet

i denna del ofördröjligen insändas till länsstyrelsen.

90 §.

1 mom. Har taxeringsnämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller

jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen fördelat sådant värde å olika

i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller har

49

taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu omförmäld

taxeringsåtgärd, åligger det taxeringsnämndens ordförande att ofördröjligen

i rekommenderat brev med allmänna posten översända underrättelse om

taxeringsnämndens beslut till fastighetens ägare eller därmed likställd inne­

havare ävensom, därest annan än ägaren eller innehavaren är skattskyldig

för fastigheten, till denne.

2 mom. Har självdeklaration eller virkesdeklaration icke blivit följd vid

taxeringen, åligger det taxeringsnämndens ordförande att å deklarationen

verkställa anteckning om avvikelsen och skälen därför samt att ofördröjligen i

rekommenderat brev med allmänna posten tillsända den skattskyldige underrät­

telse om avvikelsen och om skälen därför. Detsamma gäller beträffande annan

av skattskyldig till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögen­

het eller till ledning för egen taxering till skogsaccis lämnad uppgift eller

upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst

eller förmögenhet eller om påförd taxering till skogsaccis meddelas sådan

juridisk person och sådan inom distriktet icke mantalsskriven fysisk person,

som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och

som icke heller därtill anmanats.

3 mom. Underrättelse, som i 1 eller 2 mom. omförmäles, skall inne­

fatta upplysning om vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens

beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

91 §.

1 mom. Senast den 5 juni skall taxeringsnämndens ordförande till läns­

styrelsen insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplys­

ningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen, ävensom de enligt 76 §

första, andra och tredje styckena taxeringsnämndens ordförande tillhanda­

komma längdavskrifterna och övriga handlingar. De upprättade taxerings-

längderna skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t före­

skriver.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara

att tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt, i den ordning

Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem som hava att verkställa

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock

offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton

dagar före den 15 juli under taxeringsåret.

3 mom. Stadgandena i 1 och 2 mom. hava icke tillämpning beträffande

Stockholm.

Förberedande åtgärder för prövningsnärnndernas verksamhet.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunal­

skattelagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. ISO höft. (Nr

² in.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

4

50

prövningsdistrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så

snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med tillhörande handlingar

inkommit till länsstyrelsen, till den mellankommunala prövningsnämnden

översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som till ledning vid

den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i

kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels i hemorts­

kommunen eller, om hemortskommun saknas, i Stockholm. Är den skatt­

skyldige gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden jämväl

översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits till led­

ning vid den andre makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda

kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. för­

ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas

taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av inkomstlängderna

och taxeringsnämndernas protokoll, så vitt angår ifrågavarande taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande annan skattskyldig än i 1 mom. nämnts

fråga, i vilket prövningsdistrikt han skall taxeras till kommunal inkomstskatt

för viss inkomst eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola hand­

lingarna rörande dylik skattskyldigs taxering för inkomst eller förmögen­

het på enahanda sätt avskiljas, fullständigas och översändas till den mellan­

kommunala prövningsnämnden.

93 §.

Landskamreraren har att i fråga om de taxeringar, som enligt 96 § skola

handläggas av den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, noggrant

undersöka, huruvida dessa taxeringar äro med skatteförfattningarna över­

ensstämmande, och för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar

rörande samma taxeringar. Härvid skall särskilt uppmärksammas, huruvida

beträffande skattskyldig, som blivit för inkomst taxerad i mera än ett taxe-

ringsdistrikt, ojämnhet förefinnes mellan de olika taxeringarna eller huru­

vida beträffande viss skattskyldig anledning föreligger att tillämpa 57 § 3

mom. kommunalskattelagen.

Finner landskamreraren för en behörig taxering av skattskyldig, som i

32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt att granskning verkställes av den

skattskyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt

handelsbolag eller rederi eller varit solidarisk delägare i kommanditbolag^

av bolagets eller rederiets bokföring, bör landskamreraren föranstalta om

sådan granskning, därvid biträde av sakkunnig må anlitas. De handlingar,

som varit föremål för granskning, skola så fort ske kan återställas till den

som avlämnat desamma.

Jämväl i andra fall, då utredning genom särskild sakkunnig befinnes er­

forderlig, skall landskamreraren föranstalta därom.

Finner landskamreraren anledning till erinran mot viss taxering eller anser

han 57 § 3 mom. kommunalskattelagen böra tillämpas beträffande viss skatt­

skyldig, skall, efter det den skattskyldige, där så ske kan och fråga icke;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

51

är allenast om uppenbar felräkning, misskrivning eller annat därmed jäm­

förligt förbiseende, erhållit tillfälle att yttra sig, landskamreraren hos pröv-

ningsnämnden framställa yrkande om de åtgärder, som erfordras för åväga­

bringande av en riktig taxering. Där så finnes lämpligt, skall framställ­

ningen delgivas taxeringsnämndens ordförande och vederbörande kommun­

ombud.

Landskamreraren har jämväl att sörja för införskaffandet av erforderliga

yttranden över de hos prövningsnämnden anförda besvären samt att åväga­

bringa för besvärens prövning eljest erforderlig utredning.

I fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och därjämte till kom­

munal inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt, utan att dock sådant fall

föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra landskamrerarna i de olika di­

strikten samråda för åvägabringande av likformig taxering.

94 §.

1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 § stadgats må landskamrerare åt­

njuta nödigt biträde av, förutom till hans förfogande stående tjänstemän,

jämväl andra personer, som av honom tillkallas.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande

eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att under lands-

kamrerarens granskningsarbete eller vid sammanträde med prövningsnämnden

infinna sig för meddelande av upplysningar i distriktet vidkommande taxe-

ringsfrågor. För enahanda ändamål må länsstyrelsen inkalla jämväl ledamot

av prövningsnämnden före nämndens sammanträde.

I fråga om den mellankommunala prövningsnämnden äger ordföranden i

nämnden sådan befogenhet, som enligt första stycket tillkommer länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Prövningsnämndernas verksamhet.

95 %.

Prövningsnämnd beslutar över de hos densamma anförda besvär eller gjorda

framställningar, varjämte ordinarie prövningsnämnd under taxeringsåret

granskar taxeringarna i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels ock,

såvitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan befrielse

från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunal­

skattelagen samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt. Vad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd skall

hava motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd.

Om rätt för prövningsnämnd att vidtaga vissa andra taxeringsåtgärder

än nu sagts stadgas i 128 § 2 mom. och 129 §.

52

96 %.

1 mom. Länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd

hava, envar för sitt prövningsdistrikt, att taga befattning med taxeringarna

därstädes, med undantag av dem som jämlikt 2 mom. falla under den mel-

lankommunala prövningsnämndens handläggning.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­

lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings­

distrikt, skall den mellankommunala prövningsnämnden taga befattning med

den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i de kommuner, till

vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt i hemortskommunen eller, om

hemortskommun saknas, i Stockholm. Är den skattskyldige gift, skall den

mellankommunala prövningsnämnden taga befattning jämväl med den andra

makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest

52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt skatt­

skyldig skall taxeras till kommunal inkomstskatt för viss inkomst eller till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, tillkommer det likaledes den mellankom­

munala prövningsnämnden att taga befattning med de taxeringar tvisten avser.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på länsstyrelsens kallelse i residens­

staden eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser, å annan

samlingsort å tid, som länsstyrelsen bestämmer sålunda, att nämndens samman­

träden må vara avslutade senast den 10 oktober. Möter för ledamot hinder

att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos länsstyrelsen,

som inkallar suppleant i hans ställe.

Nämnden är beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes.

Landskamreraren har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet

att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att del­

taga i besluten.

98 §.

Alla beslut av länsprövningsnämnd skola, med angivande i förekommande

fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämn­

dens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva

honom av landskamreraren avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning

om sådan försummelse bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det

exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgäng­

ligt, och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upp­

lägges i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet och dels för virkestaxering. Närmare

föreskrifter om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

53

Nämndens protokoll föres och de av nämndens beslut föranledda anteck­

ningarna i taxeringslängderna och ändringslängden verkställas av den eller

de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant förordnande får icke

meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara tillstädes hos nämnden.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller inom fjorton dagar efter sam­

manträdets avslutande, dock senast den 18 oktober, inför nämndens ordförande

jämte landskamreraren och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter,

vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom

ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift såväl å det för

nämnden tillgängliga exemplaret av taxeringslängden som å ändringsläng­

den vitsorda enligt nämndens beslut införda ändringar eller gjorda tillägg.

Vad i denna paragraf föreskrives om anteckningar i taxeringslängd och

i ändringslängd gäller icke beslut, som i anledning av besvär enligt 123 §

fattats av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång eller av

särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i buvudskrift eller bestyrkt av­

skrift, skola, i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels ock så snart ske kan offentligen framläggas inom vederbörande kommun

under minst fjorton dagar.

100

§.

1 mom. Det åligger protokollföraren bos länsprövningsnämnden att senast

den 10 november i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända dels

ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens

taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade be­

slut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller för­

mögenhet eller för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild

prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av

nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslutet inne­

fattat allenast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av

annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen

eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i fråga om taxering av fastighet annan än ägaren eller innehavaren

av fastigheten eller i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet eller

för avverkat virke annan än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag

av nämndens protokoll rörande nämndens beslut inom samma tid och i

samma ordning tillsändas klaganden.

2 mom. Stadgandena i 1 mom. skola icke gälla i fråga om beslut i an­

ledning av besvär enligt 123 §. Utdrag av protokollet rörande dylikt

beslut skall mot bevis tillställas i fråga om särskild fastighetstaxering

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

ägaren eller innehavaren av den fastighet, hesvären avse, samt i fråga om

taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke den skatt­

skyldige. Har i fall som nn nämnts annan än vederbörande fastighets ägare

eller innehavare eller, beträffande taxering för inkomst eller förmögenhet

eller för avverkat virke, annan än den skattskyldige besvärat sig, skall ut­

drag av protokollet mot bevis tillställas jämväl klaganden.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt om ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet skall hava avseende jämväl å annan, som i stället för

ägaren eller innehavaren är skattskyldig för den fastighet, varom fråga är.

4 mom. Å protokollsutdrag, som i 1 och 2 mom. omförmäles, skall vid

utlämnandet finnas tecknad underrättelse om vad den har att iakttaga, som

vill anföra besvär över beslutet.

¹⁰¹

§.

Innefattar länsprövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt 123 §,

att taxering höjts eller överflyttats å annan, skall länsstyrelsen till dem som

hava att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående ut-

skylder, för verkställighet översända utdrag av prövningsnämndens protokoll.

102

§.

Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder på överståthållarämbetets

kallelse i Stockholm eller, i anseende till inträffade utomordentliga händel­

ser, å annan samlingsort å tid, som överståthållarämbetet bestämmer så­

lunda, att nämndens sammanträden må vara avslutade senast den 31 okto­

ber. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, hör anmälan därom

ofördröjligen göras hos överståthållarämbetet, som inkallar suppleant i hans

ställe.

Nämnden är beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes.

Kamreraren hos överståthållarämbetets avdelning för upphördsärenden har

att övervara nämndens sammanträden med skyldighet att i varje särskilt

fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att deltaga i besluten.

103 $.

Stadgandena i 98 och 100 §§ skola hava motsvarande tillämpning beträf­

fande Stockholms stads prövningsnämnd, dock med iakttagande, att justering

av nämndens protokoll jämlikt 98 § fjärde stycket skall ske senast den

8 november samt att avsändandet av utdrag av nämndens protokoll jämlikt

100 § 1 och 3 mom. skall ske senast den 20 november.

104 $.

Den mellankommunala prövningsnämnden sammanträder på ordförandens

kallelse i Stockholm å sådan tid, att nämndens arbeten må vara avslutade

senast den 5 oktober; dock må, i anseende till inträffade utomordentliga

händelser, Kungl. Maj:t kunna förordna om annan samlingsort. Möter för

55

ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras

hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe. Vid förfall för ord­

föranden skall vice ordföranden underrättas samt dennes suppleant inkallas.

Nämnden är beslutför, då fem medlemmar äro tillstädes.

Allmänna ombudet hos nämnden har att övervara nämndens samman­

träden med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning,

dock utan rätt att deltaga i besluten.

105 §.

Alla beslut av den mellankommunala prövningsnämnden skola, med an­

givande i förekommande fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklara­

tion, upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig under­

låtit att avgiva honom av allmänna ombudet hos nämnden avfordrad upp­

gift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län. Vad i detta

stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som fattats i anledning

av besvär enligt 123 §.

Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller inom åtta

dagar, dock senast den 10 oktober, inför nämndens ordförande jämte all­

männa ombudet och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka

skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett

av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å de hos

nämnden förda längderna vitsorda deras riktighet.

106 §.

1 mom. Den mellankommunala prövningsnämndens ändringslängder

skola inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, översändas till vederbörande

länsstyrelse. Det åligger längd förarna hos länsprövningsnämnderna och

Stockholms stads prövningsnämnd att om den mellankommunala prövnings­

nämndens beslut verkställa enahanda anteckningar, som i 98 och 103 §§

äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd och Stockholms

stads prövningsnämnd.

2 mom. Utdrag av den mellankommunala prövningsnämndens protokoll

skola av protokollföraren hos nämnden utsändas i överensstämmelse med

stadgandena i 100 §.

3 mom. Innefattar den mellankommunala prövningsnämndens beslut i

anledning av besvär enligt 123 §, att taxering höjts eller överflyttats å

annan, skall protokollföraren översända utdrag av prövningsnämndens pro­

tokoll till vederbörande länsstyrelse, som har att vidtaga i 101 § omförmäld

åtgärd för beslutets bringande till verkställighet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

III. Gemensamma bestämmelser rörande beskattningsnämndernas

verksamhet.

107 %.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och be-

drives ändamålsenligt. Landskam reraren äger närvara vid sammanträde

med beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd inom

länet och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

108 §.

Beskattningsnämnderna skola vid fullgörandet av sina uppdrag ställa sig

till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter skatte- och taxeringsförfattningarna

innehålla samt, efter samvetsgrann prövning av meddelade uppgifter och

för övrigt kända förhållanden, efter bästa förstånd åsätta taxering, så att

densamma varder i möjligaste måtto likformig och rättvis.

109 §.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar;

dock är skattskyldig berättigad att företräda inför nämnden för att med­

dela upplysningar rörande taxeringen, i vad honom angår. Såvitt utan

hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, hör taxerings­

nämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om honom påförd

taxering.

no §.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd skall avträda, såväl då fråga

förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru, föräld­

rar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del, som ock då

fråga är om taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvaltning

han tillhör, eller fråga är om taxering av någon, för vilken han är för­

myndare, god man enligt 11 kap. lagen om förmynderskap eller ombud.

in §.

Uppstå skiljaktiga meningar inom beskattningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skatteskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas,

galle den mening, som biträdes av ordföranden, även där denne eljest ej

må deltaga i besluten.

112

§.

Anser ordförande i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxe­

ringsnämnd, att nämnden i ett eller annat hänseende icke iakttager de före­

skrifter, som gälla för taxeringen, eller icke verkställer taxeringen i överens­

stämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden, åligger det honom att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

57

sådant genast anmärka. Dylik anmärkning ävensom nämndens i anledning

därav meddelade yttrande skola i protokollet intagas.

Kan av någon anledning taxeringsförrättning icke företagas eller fortgå,

bör anmälan därom av vederbörande nämnds ordförande göras hos länssty­

relsen för vidtagande av den åtgärd, förhållandet anses påkalla.

113 §.

Taxering till kommunal progressivskatt och till utjämningsskatt verk­

ställes av den taxeringsnämnd och den prövningsnämnd, som förrätta

skattskyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i samband

med taxeringen till dylik skatt.

Fördelning av kommunal progressivskatt enligt bestämmelserna i 5 § andra

stycket förordningen om kommunal progressivskatt verkställes av prövnings-

nämnden.

Om prövningsnämndens beslut rörande fördelning av kommunal progres­

sivskatt skall underrättelse medelst utdrag av nämndens protokoll översändas

dels, i den ordning som gäller för underrättelse om prövningsnämndens

beslut i andra fall, förutom till den skattskyldige, jämväl till vederbörande

landsting eller i landsting icke deltagande stad,

dels, i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, till dem som hava att

verkställa debitering av utskylderna i fråga; dock skall sådan underrättelse

om beslut av Stockholms stads prövningsnämnd icke avlåtas till debiterings-

förrättare i Stockholm.

114 §.

Eftertaxering enligt vad därom i skatteförfattningarna är stadgat verk­

ställes av taxeringsnämnder och ordinarie prövningsnämnder. Om de vid dylik

taxering följda grunderna skall fullständig redogörelse intagas i nämndernas

protokoll, varjämte till den skattskyldige skall avlåtas meddelande om efter-

taxeringen i samma ordning, som gäller för meddelande till skattskyldig

om avvikelse från deklaration.

115 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter angående ordnandet

av beskattningsnämndernas arbete, som må erfordras utöver vad denna

förordning innehåller. Kungl. Maj:t fastställer jämväl formulär till an-

maningar, underrättelse om avvikelse från deklaration eller annan till

ledning för egen taxering lämnad uppgift, andra föreskrivna underrättelser

med mera dylikt ävensom formulär till i denna förordning föreskrivna längder.

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

5 KAP.

Om fullföljd av talan.

Besvär över fastighetstaxeringsnämnds och taxeringsnämnds beslut.

116 §.

Över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos fastig-

hetsprövningsnämnden

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och

landsting.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i länen till länsstyrelsen

före klockan tolv på dagen den 15 maj eller, om då är helgdag, före klockan

tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm, till överståthållaräm-

hetet före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag,

före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

117 §.

över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras

a) i fråga om taxering av fastighet:

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och

landsting;

b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting,

såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt;

så ock av vederbörande landsting eller i landsting icke deltagande stad,

såvitt angår taxering till kommunal progressivskatt;

c) i fråga om taxering för avverkat virke:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting;

så ock av vederbörande skogsvårdsstyrelse eller, såvitt angår virke, för

vilket skogsvårdsavgift enligt vad därom är särskilt stadgat skall ingå till

domänstyrelsen, vederbörande överjägmästare.

118

1 mom. Besvär enligt 117 § skola, skriftligen avfattade och ställda till

den prövningsnämnd, som enligt 96 § har att pröva taxeringen i fråga,

ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden

företagits, därest ej sådant fall föreligger, som i 2 mom. här nedan avses.

59

Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli

eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag

och i Stockholm före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är

helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­

lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera

prövningsdistrikt, och avse besvär enligt 117 § sådan skattskyldigs taxering

för inkomst eller förmögenhet i kommun, dit förvärvskällan är att hänföra,

eller i kommun, där taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt

eller skolat äga rum, skola besvären, skriftligen avfattade, ingivas till läns­

styrelsen i län, där någon av dessa kommuner är belägen.!

Besvär, varom i första stycket förmäles, skola ingivas, därest Stockholm

är en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga rum, före klockan

tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag, före klockan tolv

på dagen nästföljande söckendag, och eljest före klockan tolv på dagen den

15 juli eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande

söckendag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

119 §.

Angå besvär enligt 117 § skattskyldig, vilkens taxering enligt 96 § 2 mom.

skall prövas av den mellankommunala prövningsnämnden, skall den myn­

dighet, som mottagit besvären, omedelbart efter besvärstidens utgång över­

sända besvären jämte förteckning å desamma till den mellankommunala

prövningsnämnden.

120

$.

Om rätt till besvär ävensom om ordningen för besvärs anförande i fråga

om taxeringsnämnds beslut enligt 14 och 15 §§ i lagen om allmän pensions­

försäkring stadgas i nämnda lag.

Besvär över fastighetsprövningsnämnds och prövningsnämnds beslut.

121

$.

över beslut, som fastighetsprövningsnämnd eller ordinarie prövningsnämnd

meddelat under taxeringsåret, må besvär anföras hos kammarrätten av

landskamreraren. Enahanda rätt att anföra besvär tillkommer vederbörande

kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting, skogsvårdsstyrelse och

överjägmästare, i den mån de jämlikt 116 eller 117 § äga föra talan mot

fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxe­

ring av fastigheten, så ock av skattskyldig, såvitt angår egen taxering för

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke, där han ej enligt 39

eller 49. § förlorat talan, i följande fall:

a) om han hos fastighetsprövningsnämnden eller prövningsnämnden inom

föreskriven tid överklagat fastighetstaxeringsnämndens eller taxeringsnämn­

dens beslut och hans talan därstädes icke bifallits; samt

b) om fastighetsprövningsnämnden eller prövningsnämnden ändrat den av

fastighetstaxeringsnämnden eller taxeringsnämnden verkställda taxeringen,

utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast full­

följande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos den

överordnade nämnden.

I det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med den underordnade

nämndens beslut.

122

§.

1 mom. Besvär enligt 121 § skola, skriftligen avfattade, före klockan

tolv å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret ingivas

till den länsstyrelse, som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 118 § vederbör. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären

icke upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären

i stället för till vederbörande länsstyrelse ingivits eller insänts direkt till

kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, därest

besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant

fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande

länsstyrelse för vidare behandling enligt 2 mom.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen att till

kammarrätten insända förteckning å besvär, som anförts enligt 121 §. I

denna förteckning skola besvär över taxering av fastighet upptagas för sig

utan sammanblandning med övriga besvär.

Besvär över beslut av den mellankommunala prövningsnämnden skola

av länsstyrelsen omedelbart översändas till allmänna ombudet hos denna

nämnd; och har allmänna ombudet att, sedan vid besvären fogats de taxe­

ringen vidkommande handlingarna ävensom utdrag av prövningsnämndens

protokoll samt förklaringar infordrats från vederbörande, skyndsamligen till

kammarrätten överlämna samtliga handlingarna med de upplysningar och

erinringar, besvären anses påkalla.

Vid övriga besvär har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxe­

ringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade

taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna hand­

lingarna. Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar från veder­

börande samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten med

erforderliga upplysningar och erinringar. Angå besvären taxering av fastig­

het, böra handlingarna vara till kammarrätten inkomna före utgången av

april månad året näst efter taxeringsåret.

Kungl. May.ts proposition Nr 210.

61

Besvär i vissa fall att anföras i särskild ordning.

123 §.

1 mom. Har fastighet uppförts såsom skattepliktig i fall, där den är

undantagen från skatteplikt, eller

har såsom skattskyldig för fastighet uppförts annan än den som veder­

bort, eller

har fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest i fall, där taxering av

fastigheten icke bort äga rum, eller

har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastighet

eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde fördelats

å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller

framställning om vidtagande av sådan taxer in gsåtgärd avslagits, men

ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten icke erhållit före­

skriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslut fattats av

taxeringsnämnd i något av länen, eller före den 1 augusti, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, eller före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd, eller

har fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat därmed

jämförligt förbiseende blivit felaktigt taxerad,

må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 §

angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller Stock­

holms stads prövningsnämnd, eller, därest taxeringen redan varit föremål för

beslut, som efter särskild prövning meddelats av fastighetsprövningsnämnd,

länsprövningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd, hos kammar­

rätten.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt i fall, där kom­

munal skattskyldighet icke föreligger för vid taxeringen avsett slag av inkomst,

den som taxerats till kommunal inkomstskatt å mer än en ort för samma

inkomst,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst,

ehuru han är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt för all inkomst

eller för vid taxeringen avsett slag av inkomst, eller som taxerats till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för förmögenhet, ehuru han är frikallad från

skattskyldighet för förmögenhet,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till kom­

munal progressivskatt eller till utjämningsskatt å ort, där han icke är skatt­

skyldig för dylik skatt,

den som taxerats till kommunal progressivskatt eller till utjämningsskatt

i strid mot de i förordningarna om nämnda skatter givna stadganden om

frihet, helt eller i viss omfattning, från dylik skatt,

den som taxerats för inkomst eller förmögenhet å ort, där han icke

enligt stadgandena i 25 och 27 §4 varit pliktig att avgiva självdeklaration,

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och icke

till följd av bestämmelserna i 39 § 1 mom. förlorat rätt till talan, men

blivit taxerad för inkomst eller förmögenhet med avvikelse från deklara­

tionen och icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni,

därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, eller före den 1

augusti, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, eller före den

1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som eftertaxerats för inkomst eller förmögenhet men om efter-

taxeringen icke erhållit föreskriven underrättelse inom tid som nyss nämnts,

så ock den, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet på grund

av felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit

felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos prövnings­

nämnd eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämnds

efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

3 mom. Den som taxerats till skogsaccis i kommun, där han icke varit

skyldig avgiva virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration, men

blivit taxerad till skogsaccis med avvikelse från deklarationen och icke erhållit

föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av

taxeringsnämnd i något av länen, eller före den 1 augusti, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, eller före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd,

så ock den, vilkens taxering till skogsaccis på grund av felräkning, miss­

skrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos pröv-

ningsnämnden eller därest taxeringen redan varit föremål för prövnings­

nämnds efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till besvär enligt 1, 2, och 3 mom. i anledning av förelupen

felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende tillkom­

mer jämväl landskamreraren så ock vederbörande kommun, municipalsam-

hälle, vägstyrelse, landsting, skogsvårdsstyrelse och överjägmästare, i den

mån de jämlikt 116 eller 117 § äga föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds

eller taxeringsnämnds beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till

den länsstyrelse, som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i

118 § vederbör, när det gäller besvär av skattskyldig, inom natt och år efter

det utskylder avfordrats vederbörande och, när det gäller besvär av annan,

före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret. Försummas något.

av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning; dock

må icke den omständigheten, att besvär som anföras hos kammarrätten i

stället för till vederbörande länsstyrelse ingivits eller insänts direkt till

63

kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, om

besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant

fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande

länsstyrelse för vidare behandling enligt 2 mom.

Avse besvären det fall, att taxeringsvärde åsatts fastighet å mer än en ort

eller att skattskyldig blivit å mer än en ort taxerad för samma inkomst eller

förmögenhet eller för samma virke, och hava utskylder därför avfordrats

vederbörande å olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

2 mom. Anföras besvär enligt 123 § 2 mom. beträffande taxering för

inkomst eller förmögenhet i fall, då taxeringen enligt 96 § 2 mom. skall

prövas av den mellankommunala prövningsnämnden, har den länsstyrelse,

som mottagit besvären, att skyndsamt överlämna desamma till allmänna

ombudet hos omförmälda nämnd. Före överlämnandet skall länsstyrelsen

vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd och taxeringsnämnds

protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock de till taxe­

ringsnämnden i frågan ingivna handlingarna, därest icke berörda utdrag

och handlingar på grund av stadgandet i 92 § tidigare blivit överlämnade,

i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos den mellankommunala

prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågavarande handlingar. Sedan

besvärsakten blivit fullständigad enligt vad nu sagts, har allmänna om­

budet att infordra förklaringar från vederbörande samt att därefter med

eget yttrande överlämna målet till den ordinarie prövningsnämnden eller

till den särskilda prövningsnämnden eller, därest taxeringen redan varit

föremål för prövningsnämndens efter särskild prövning meddelade beslut,

till kammarrätten, i vilket sistnämnda fall vid besvären skola fogas jämväl

utdrag av nämndens protokoll och övriga hos nämnden befintliga handlingar

i ärendet.

Anföras besvär enligt 123 § i andra fall än i nästföregående stycke avses,

har den länsstyrelse, som mottagit besvären, att vid desamma foga såväl

utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämnds protokoll, såvitt den över­

klagade taxeringen angår, som ock övriga till ärendet hörande handlingar.

Sedan därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande och

yttrande avgivits av landskamreraren, överlämnas handlingarna till den

ordinarie prövningsnämnden eller den särskilda prövningsnämnden i pröv-

ningsdistriktet eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövnings­

nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, till kammarrätten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

125 §.

I fråga om klagan över prövningsniimnds beslut i anledning av besvär en­

ligt 123 § skola stadgandena i 121 §, 122 § 1 mom. samt 122 § 2 mom. andra

och tredje styckena hava motsvarande tillämpning; dock skola besvären ingivas

före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då klaganden av beslutet er­

hållit del, eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande

64

söckendag. Angå besvären taxering av fastighet, böra handlingarna till

kammarrätten insändas inom fyra månader efter det besvären inkommit

till länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition

.Vr

210.

Om särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av

mål angående taxering av fastighet.

126 §.

1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående taxering av

fastighet skola deltaga tre av rättens ordinarie ledamöter, av vilka en efter

Kungl. Maj:ts förordnande skall föra ordet, samt två av de särskilda leda­

möter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock må utevaro av en av de särskilda

ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest av övriga ledamöter tre

äro om slutet ense.

2 mom. Kungl. Maj:t har att första gången för tiden intill utgången av år

1933 och därefter för fem år i sänder förordna sex i fastighetsvärdering kun­

niga män med god kännedom om fastighetsförhållandena i allmänhet

att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handlägg­

ning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola två äga sär­

skild sakkunskap i avseende å värdering av skogsmark och växande skog,

två i avseende å värdering av jordbruksfastighet i övrigt och två i av­

seende å värdering av annan fastighet. Avgår sådan person under perioden,

förordnar Kungl. Maj:t annan person i hans ställe för återstående tiden.

Vad i 12 § 4 mom. är stadgat skall hava motsvarande tillämpning be­

träffande här avsedda ledamöter i kammarrätten.

3 mom. Kungl. Maj:t äger meddela närmare föreskrifter angående in­

kallande av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätten

samt angående ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning av

mål angående taxering av fastighet och därmed sammanhängande frågor.

Besvär över utslag av kammarrätten.

127 $.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål äger att,

utom i fall som i andra stycket här nedan stadgas, däri hos Kungl. Maj:t söka

ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda upp­

tagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då

klaganden av utslaget erhållit del, eller, om då är helgdag, före klockan tolv

på dagen nästföljande söckendag ingivas till finansdepartementet tillika med

bevis om dagen för utslagets delfående.

Över utslag av kammarrätten i mål rörande tillämpning av 6, 7, 8, 9, 10,

11 och 12 §§ kommunalskattelagen må klagan icke föras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

65

Om särskilda taxcringsåtgärder i samband med prövning av besvär.

128 $.

1 mom. Om kammarrätten eller Kungl. Maj:t vid prövning av anförda

besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller å rätt

ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger kammarrätten eller

Kungl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i

taxeringen å ort som vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering i sådant

fall icke höjas utöver vad beskattningsnämnderna bestämt, därest besvären

icke innefatta yrkande om sådan höjning. Jämväl må, om någon av kam­

marrätten eller Kungl. Maj:t befrias från taxering på den grund, att annan

person bort i stället taxeras, kammarrätten eller Kungl. Maj:t överflytta

taxeringen å denne.

Äro makar var för sig taxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t,

där ändring göres i den enes taxering, även att i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt angår tillämpning av 52 § kommunal­

skattelagen eller 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär enligt 123 § skola bestäm­

melserna i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å prövningsnämnden; dock

skall, därest under länsprövningsnämnds eller Stockholms stads prövnings­

nämnds handläggning av besvär enligt 123 § fråga uppkommer om vid­

tagande av härovan omförmäld åtgärd beträffande taxering inom annat

prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela dess vidd över­

lämnas till avgörande av den mellankommunala prövningsnämnden.

129 §.

Därest efter anförda besvär fastighets taxeringsvärde blivit ändrat eller

taxeringsvärde åsatts fastighet, som icke blivit taxerad, bär prövningsnämn­

den i det prövningsdistrikt, där fastigheten är belägen, att efter anmälan av

landskamreraren vidtaga däremot svarande åtgärd för efterföljande år under

taxeringsperioden, där ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleder åsättande av nytt

taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnämnden må ock göras av fastighetens ägare

eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan än

ägaren eller innehavaren, av denne.

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till kommunal inkomst­

skatt eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver

någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till kommunal

progressivskatt eller till utjämningsskatt, som därav må föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 samt. 180 höft. (Nr 210)

5

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Allmänna föreskrifter rörande fullföljd av talan.

131

1 mom. Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet tillkommer jämväl annan, som uppförts eller bort uppföras så­

som skattskyldig för fastighet, så ock arrendator, vilken jämlikt avtal, in­

gånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren eller

innehavaren har att ansvara för fastighetsskatt, som belöper å den arren­

derade fastigheten.

2 mom. Finnas i stad två eller flera territoriella församlingar, vilka var

för sig äga enligt kyrkostämmas beslut av sina medlemmar uttaga allmän

kommunalskatt, tillkommer sådan församling samma besvärsrätt som kom­

mun. Detsamma gäller församling på landet eller skoldistrikt, där försam­

lingens eller skoldistriktets område ieke sammanfaller med kommunens om­

råde.

132 $.

Har kommun ieke annorlunda förordnat, äger kommunombudet i taxerings­

nämnden utöva besvärsrätt, som enligt denna förordning tillkommer kom­

munen.

v

133 §.

Den som vill anföra besvär över beskattningsnämnds beslut är berättigad

att, då han i sådant avseende anmäler sig hos vederbörande myndighet eller

tjänsteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts överklagande erforderligt

utdrag av taxeringslängd samt av nämndens protokoll; och må ej heller

lösen fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som till följd av

vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

134 §.

Besvär, varom i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande hand­

lingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens

eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas till vederbörande

myndighet.

135

Beredningsnämnds, fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds ord­

förande är skyldig att, då sådant av vederbörande myndighet påfordras, avgiva

förklaring över besvär angående taxering. Vid förfall för ordföranden må

förklaringsskyldigheten åläggas någon av nämndens ledamöter. Beskattnings-

nämnd må icke åläggas förklaringsskyldighet, och må ej heller av beskatt-

ningsnämnd behandlad taxeringsfråga till nämnden återförvisas till förnyad

behandling.

136 $.

Då i taxeringsmål delgivning med kommun ifrågakommer, må delgivnin-

gen med laga verkan verkställas med vederbörande kommunombud i taxe­

ringsnämnden, där sådant ombud finnes. Åligger förklaringsskyldighet kom­

munen och har kommunen icke särskilt förordnat om utförande av dess

talan, äger kommunombudet företräda kommunen.

137 %.

Har genom utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t taxering böjts

eller överflyttats å annan, åligger det vederbörande länsstyrelse, sedan läns­

styrelsen av utslaget erhållit del, att skyndsamt till dem, som hava att verk­

ställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, över­

sända avskrift av utslaget för verkställighet.

6 KAP.

Särskilda föreskrifter.

138 §.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med

avseende å verkställd taxering anmärkning framställas allenast i fråga om

uträknande enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

av skatteprocent och skattens grundbelopp för svenskt aktiebolag, svenskt

solidariskt bankbolag och svenskt kommanditbolag eller uträknande enligt

förordningen om utjämningsskatt av skattens grundbelopp.

139 $.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som finnas erforderliga

för tillämpning [av överenskommelser och förordnanden, varom sägs i 72 §

kommunalskattelagen och 29 § förordningen om statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

67

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

140 §.

Där beredningsnämnds, fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds

ordförande, utan att vara hindrad av laga förfall, underlåter att vidtaga

erforderliga åtgärder för nämndens sammanträde eller att inom föreskriven

tid avlämna nämndens längder och övriga handlingar, vare straffet böter

femtio kronor. Infinner han sig icke å den av honom för nämndens samman­

träde utsatta ort och tid och kan han ej visa laga förfall, höte tjugufem

kronor. Ledamot i nämnden eller tillkallad suppleant, som utan laga för­

fall från sammanträde utebliver, böte tio kronor.

68

141 §.

Den som blivit utsedd till medlem i prövningsnämnd eller blivit inkallad

1 stället för ordinarie ledamot och utan vederbörligen anmält laga förfall

utebliver från nämndens sammanträde, skall, därest nämnden till följd av

hans utevaro icke varder beslutför, bota tjugufem kronor.

142 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat vare, där han ej svarar för

tjänstefel, straffad med böter från och med tjugufem till och med femhundra

kronor och vare därjämte skyldig till fullo gottgöra skada, som genom sådan

förseelse uppkommit.

143 §.

1 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med självdeklaration, som

bort avgivas på grund av 25 § 1 mom., vare den försumlige förfallen till

böter, motsvarande, då fråga är om allmän självdeklaration, en tiondel av

den inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres den skattskyldige, dock minst

tio kronor, och, då fråga är om särskild självdeklaration, femtio öre för varje

full skattekrona, som påföres den skattskyldige på grund av den taxering,

varom fråga är, dock minst tio kronor.

Har den, som först efter anmaning enligt 25 § 2 mom. är pliktig avgiva

självdeklaration, underlåtit att hörsamma sådan anmaning, och underlåter

han jämväl att hörsamma förnyad anmaning, vare han förfallen till ena­

handa bötesstraff.

2 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med virkesdeklaration,

som bort avgivas på grund av 43 § 1 mom., vare den försumlige förfallen

till böter, motsvarande tjugu öre för varje etthundra kronor av det rotvärde,

som åsättes det avverkade virket, dock minst tio kronor.

Har den, som först efter anmaning enligt 43 §. 2 mom., är pliktig avgiva

virkesdeklaration, underlåtit att hörsamma sådan anmaning och underlåter

han jämväl att hörsamma förnyad anmaning, vare han förfallen till ena­

handa bötesstraff.

3 mom. Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke,

där den försumlige visar giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

4 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgas äger icke tillämpning, då den för­

sumlige för sin underlåtenhet är underkastad ansvar för tjänstefel.

144 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 17, 22, 33, 34 och 35 §§, 42 §

2 mom. samt 47 § är stadgat skall den försumlige, där han ej för under­

låtenheten är underkastad ansvar för tjänstefel, bota tjugufem kronor,

145 §.

1 mom. Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning,

som av honom avgivits till ledning vid taxering för inkomst eller förmögen­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kunpl. May.ts proposition Nr 210.

69

het, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda

till frihet från taxering eller till för låg taxering, böte, om det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och

förmögenhetsskatt, som därigenom undandragits, och i annat fall högst fem

gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skulle hava undandragits,

i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, dock minst

tjugufem kronor. Därest det oriktiga meddelandet avsett förhållande, som

utövat eller kunnat utöva inverkan allenast å taxering till kommunal in­

komstskatt, vare straffet böter, om det oriktiga meddelandet blivit vid taxe­

ringen följt, högst tjugufem öre för varje skatteöre, som därigenom kommit

att icke påföras den skattskyldige, och i annat fall högst tjugufem öre för

varje skatteöre, som icke skulle påförts den skattskyldige, därest det oriktiga

meddelandet blivit följt vid taxeringen, dock minst tjugufem kronor.

Har någon till ledning vid virkestaxering lämnat sådant oriktigt medde­

lande, som i första stycket sägs, böte högst en krona för varje däremot sva­

rande tiotal kronor taxerat rotvärde, dock minst tjugufem kronor.

2 mom. Har oriktigt meddelande, varom i 1 mom. förmäles, icke lämnats

mot bättre vetande, men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgi­

vande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, skall vad i 1 mom. stadgas

hava motsvarande tillämpning; dock må böterna bestämmas till högst hälften

av vad i nämnda mom. sägs, men likväl ej lägre än tjugufem kronor.

3 mom. Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke,

därest den skyldige, innan vederbörande taxeringsnämnd avslutat sitt arbete,

av egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

4 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgas äger icke tillämpning, då den som

lämnat det oriktiga meddelandet för sin förseelse är underkastad ansvar för

tjänstefel.

146 §.

1 mom. Förseelse, som i 142, 143 eller 145 § omförmäles, åtalas vid

allmän domstol.

Åtal jämlikt 143 eller 145 § skall, då den deklarations- eller uppgifts-

skyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna

underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belägen, och eljest vid

allmänna underrätten i den ort, där den taxering skall äga rum, för vilken

deklarationen, uppgiften eller upplysningen skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 143 eller 145 § sägs, är föremål för allmänt åtal, men

förseelse, som i 142 § omförmäles, må, där den ej innefattar tjänstefel, av

allmän åklagare åtalas endast där målsägande angivit densamma till åtal.

2 mom. Där, i andra fall än i 1 mom. avses, till följd av uraktlåtet full­

görande av de i denna förordning meddelade föreskrifter eller av annan orsak

fråga uppstår om tillämpning av stadgat bötesansvar eller förelagt vite, skall

av vederbörande landskamrerare, ordförande eller ledamot i beredningsnämnd,

fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd eller annan behörig person

70

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 210.

anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid

förekommande förhållanden, förordna om uttagandet av de böter eller viten,

vartill någon finnes hava gjort sig förfallen, samt vidtaga de åtgärder, som

anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i denna förordning

stadgas för övrigt kan påkalla. Vad nu är sagt om länsstyrelsen har i fråga

om den mellankommunala prövningsnämnden avseende å överståthållar-

ämbetet.

3 mom. Den som icke åtnöjes med av länsstyrelse givet beslut, var­

igenom han på grund av ovan meddelade stadganden blivit fälld till böter

eller utgivande av vite, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är

stadgat angående dylika besluts överklagande, över beslutet anföra besvär

hos kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter

den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, om då är helgdag, före

klockan tolv på dagen nästföljande söckendag ingivas till länsstyrelsen vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning;

dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda

myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras

upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av

den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären omedelbart över­

lämnas till länsstyrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, förfares med ärendet på sätt i

122 § 2 mom. tredje stycket andra punkten stadgas.

Om klagan över kammarrättens utslag på besvär, som i detta mom. avses,

gäller v^id i 127 § första stycket är sagt.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huru­

vida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

4 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kro­

nan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag. 8

8 KAP.

Om kostnader för taxeringsarbetet.

147 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i beredningsnämnderna, fastighetstaxerings-

nämnderna och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade

ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna samt åt kronoombuden i taxe­

ringsnämnderna ;

2) ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för upp-

bördsärenden för hans befattning med taxeringen i Stockholm;

3) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna lämnade

biträde av städernas tjänstemän;

4) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter

för det årliga taxeringsarbetet, därest dessa anstalter befunnits ändamåls­

enliga; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 samt 7—12 mom. här

nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl. Maj:t

inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyss­

nämnda taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka

enligt bestämmelserna i 1 mom. 1) och 3) äro därtill berättigade, och skola

därvid angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas be­

räknande.

Motsvarande yttrande beträffande årlig taxering skall av länsstyrelsen av­

givas senast den 20 juli under taxeringsåret.

I yttrande, som överståthållarämbetet avgiver, bör jämväl upptagas för­

slag till ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för

uppbördsärenden.

Yttrande enligt detta mom. skall tillika innehålla uppgift, då det gäller

allmän fastighetstaxering, om taxeringsvärdet å all fastighet i länet enligt

fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt eljest om länets hela inkomst- och

förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. Kommun, som enligt 1 mom. 4) vill framställa anspråk på särskild

ersättning, äger att senast den 1 juli under taxeringsåret till länsstyrelsen

inkomma med framställning därom med angivande av grunderna för ersätt­

ningsbeloppets beräknande.

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande över framställningen överlämna

densamma till Kungl. Maj:t vid avgivande av yttrande enligt 2 mom. andra

stycket.

4 mom. Efter prövning av de yttranden och framställningar, som in­

kommit jämlikt 2 och 3 mom., bestämmer Kungl. Maj:t huru mycket skall

ställas till förfogande för varje fastighetsprövningsnämnd och länsprövnings-

nämnd samt för Stockholms stads prövningsnämnd och huru mycket skall

till kommun utanordnas.

Därvid må vad som ställes till fastighetsprövningsnämndernas och, såvitt

angår allmän fastighetstaxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfo­

gande för ersättning åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxerings-

nämnderna samt åt de av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastig-

hetstaxeringsnämnderna, för ersättning åt kamreraren vid överståthållaräm­

betets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med allmän

fastighetstaxering i övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän utgöra

sammanlagt högst ett belopp, motsvarande två hundradels procent av taxerings­

värdet å all fastighet i riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighets­

taxeringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsprövningsnämndernas och, såvitt angår årlig taxe­

ring, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande för ersättning åt ord­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

71

72

förandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning åt kam­

reraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för

det i samband med taxeringsarbetet i övrigt lämnade biträde av städernas

tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt utgöra

högst ett belopp, motsvarande fyra procent av summan av inkomst- och för­

mögenhetsskattens grundbelopp för hela riket, sådan denna summa beräknats

enligt taxeringsnämndernas beslut.

Till prövningsnämnd sålunda anvisat belopp äger nämnden efter förslag

av länsstyrelsen fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid ersätt­

ningarnas fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda uppdragens

utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete, och bör

i förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan hava

blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel

gottgjord.

5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds, länspröv-

ningsnämnds eller Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda

utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 15 § 2 mom. förord­

nats att för vissa fall fullgöra landskamrerarens åligganden, ersättning för

biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål, arvode för protokoll-

och längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppass­

ning hos nämnden, må vederbörande nämnd efter förslag av länsstyrelsen

använda erforderligt belopp, såvitt ej nedan annorlunda stadgas.

6 mom. Angående de av fastighetsprövningsnämnd eller av prövnings­

nämnd enligt 4 och 5 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör

särskilt utdrag av nämndens protokoll avlåtas till länsstyrelsen, varefter

beloppen i vanlig ordning utbetalas.

7 mom. Sakkunnig, varom förmäles i 14 § 2 mom. första punkten, åt­

njuter arvode, som efter Kungl. Maj:ts närmare föreskrift bestämmes av

länsstyrelsen.

Annan sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller under­

sökning gottgörelse, som bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige

biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet hos

samma nämnd, av Kungl. Maj:t.

8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. och 75 § inkallats av

länsstyrelsen för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande

taxeringsarbetet,

de personer, som till sammanträde enligt 59 § särskilt inkallats av läns­

styrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats efter sådan

myndighets medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd på landet,

som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som om-

förmäles i 59 §,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

Kungi. Maj:ts proposition Nr 210.

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles

i 59 § sista stycket,

de ordförande eller ledamöter i fastiglietstaxeringsnämnd eller i taxerings­

nämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighets-

prövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av

upplysningar, ävensom

de medlemmar i fastighetsprövningsnämnd eller i prövningsnämnd, som

efter vederbörlig kallelse inställt sig före vederbörande nämnds sammanträde

för meddelande av upplysningar eller som deltagit i sammanträde med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta, om de äro bosatta å annan ort än samman­

trädesorten, traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar

med sexton kronor om dagen och övrig ersättning för resekostnaderna enligt

vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman samt,

om de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning med tolv

kronor om dagen.

Ersättning efter enahanda grunder tillkommer jämväl medlem i prövnings­

nämnd för närvaro vid protokolljustering så ock sakkunnig, som biträtt

i taxeringsfrågor.

9 mom. Ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde med

taxeringsnämnd enligt 83 § 2 mom. utgår enligt allmänna resereglementet.

10 mom. Ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden och

allmänna ombudet hos nämnden åtnjuta arvode med belopp, som bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Ersättning åt de till allmänna ombudets förfogande ställda biträden, åt

protokoll- och längdförare hos nämnden samt åt övrig hos nämnden anställd

kanslipersonal bestämmes likaledes av Kungl. Maj:t.

Till bestridande av övriga av nämndens verksamhet föranledda utgifter

anvisar Kungl. Maj:t, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.

11 mom. I 126 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten åtnjuter

för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, arvode med tjugufyra

kronor om dagen, om han är bosatt i Stockholm, och eljest med trettiotvå

kronor om dagen ävensom, i förekommande fall, för resedagar rese- och

traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

12 mom. Angående gottgörelse för verkställande av undersökning, varom

i 71 § förmäles, förordnar Kungl. Maj:t.

148 §.

1 mom. Kommunombud i taxeringsnämnd äger av kommunens medel

åtnjuta ersättning, som efter förslag av kommunen bestämmes av länsstyrelsen.

Skogsvårdsombud åtnjuter ersättning, som vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller, då skogsvårdsombud utsetts av överjägmästare, domänstyrelsen anvisar

av omhänderhavda skogsvårdsmedel.

2 mom. Av kommun valda ledamöter i beredningsnämnd och i fastighets-

taxeringsnämnd ävensom av kommun jämlikt 8 § 4 mom. valda ledamöter

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

73

74

i taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommun,

att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl

sammanträdes- som resedagar med högst tio kronor om dagen, dels ock, då

de icke äro bosatta å den ort, där nämnden sammanträder, övrig ersättning

för resekostnaderna med högst vad som på grund av allmänna resereglemente!

utgår till nämndeman. Ersättning efter enahanda grunder må av kom­

munens medel utgå jämväl till ordningsman i lappby för inställelse vid

sammanträde enligt 83 § 2 mom.

De av landsting utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd äga för

sin inställelse vid nämndens sammanträden och vid sådant sammanträde,

som omförmäles i 59 §, åtnjuta ersättning av landstingets medel efter de i

föregående stycke angivna grunder, dock att traktamentsersättningen, om

landstinget så beslutar, må utgå med högst femton kronor om dagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928; dock skola förord­

ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av taxering skola

enligt denna förordning företagas följe taxeringsårets ingång, träda i kraft

dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket

utkommit i svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, sådan den lyder efter de

ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare därom ut­

färdade författningar.

Efter det den nya förordningen trätt i kraft, skall iakttagas:

1. Stadgandena i 25 § 1 mom. om deklarationsplikt för den, som näst­

föregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt, skola år 1928 gälla

den, som år 1927 varit taxerad till bevillning för inkomst.

2. I fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år

1928, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall denna i stället

tillämpas.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 210.

75

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 4 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern

E

kman

,

ministern för utrikes ärendena

L

öfgren

,

statsråden

T

hyrén

, R

ibbing

, M

eurling

, G

ärde

, P

ettersson

, H

ellström

, R

osen

,

H

amrin

, A

lmkvist

, L

yberg

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Lyberg:

När jag den 22 sistlidne februari för Kungl. Maj:t anmälde frågan om

en reformerad kommunalskattelagstiftning och andra spörsmål, som därmed

äga samband, tillkännagav jag min avsikt att särskilt anmäla frågan om

en förändrad taxeringsorganisation. För Kungl. Maj:ts prövning vill jag nu

framlägga denna fråga.

Jag får till en början bringa i erinran, att jämlikt Kungl. Maj:ts den 23

juli 1923 åt dåvarande chefen för finansdepartementet givna bemyndigande

borgmästaren P. E. Gamstorp och länsassessorn F. A. I. Lundevall (1923

års taxeringssakkunniga) blivit tillkallade för att verkställa utredning röran­

de omorganisation av taxeringsväsendet. Deras betänkande med förslag

avgavs den 30 juni 1925 (Stat. off. utredn. 1925: 27).

över betänkandet hava i anledning av remiss yttranden avgivits av över-

ståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, ämbetsverk, universitet, lands­

tingens förvaltningsutskott, ett stort antal kommunala representationer

och taxeringsnämndsordförande, hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska

landstingsförbundet, handelskamrarna samt representanter för korporationer

•och enskilda. Samtliga yttranden hava överlämnats till kammarrätten, som

den 11 februari 1926 inkom med sitt den 9 januari samma år dagtecknade

utlåtande.

Såsom jag vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag redan med­

delat, har det av taxeringssakkunniga framlagda författningsförslaget varit

föremål för överarbetning av 1924 års skatteberedning, i vars arbeten i

örevarande avseende deltagit länsassessorn Lundevall.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 26 november 1926 mig givna bemyndigande har

jag tillkallat kammarrättsrådet S. Norrman att såsom sakkunnig jämte

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Enhetligt

taxerings-

förfarande

för samtliga

skatteformer.

skatteberedningen biträda med utredning av fråga om en särskild ordning

för fullföljd av talan i fastighetstaxeringsmål. Kammarrättsrådet Norrman

har den 19 januari 1927 avlämnat en promemoria i denna fråga, över vilken

promemoria kammarrätten avgivit utlåtande samt regeringsrättens ledamöter

på min hemställan yttrat sig.

Vid beredningen av frågan om en förändrad taxeringsorganisation har

därjämte biträtt kammarrättsrådet O. J. Ekenberg, såvitt angår frågan om

taxering av utländska personer m. fl.

Slutligen må nämnas, att tre ledamöter av kammarrätten verkställt

teknisk granskning av föreliggande författningsförslag.

Vid redogörelsen för det förslag till taxeringsförordning, som jag nu går

att förelägga Kungl. Maj:t, förutsätter jag, att tillgång finnes till taxerings-

sakkunnigas nyss omförmälda betänkande. Någon mera utförlig framställ­

ning rörande de sakkunnigas förslag och motiveringen för detsamma kommer

därför icke att givas, utan hänvisas i detta avseende till betänkandet.

Emellertid skola meddelas sidhänvisningar till betänkandet, varjämte på

enstaka punkter kortfattade sammandrag av betänkandets innehåll kommer

att lämnas.

Principerna för taxeringsförfarandet.

Förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och för­

farandet vid taxering, sådan denna förordning nu lyder efter ändringar

i eller tillägg till densamma enligt senare därom utfärdade författning­

ar, innehåller bestämmelser om beskattningsmyndigheter och förfarandet

vid taxering till bevillning av fast egendom och av inkomst samt till

inkomst- och förmögenhetsskatt. De i förordningen omförmälda beskatt-

ningsmyndigheterna skola jämväl verkställa taxering till kommunal pro­

gressivskatt ävensom påföring av avgifter enligt lagen om allmän pensions­

försäkring. Den allmänna fastighetstaxeringen år 1922 verkställdes icke

efter de i 1910 års taxeringsförordning meddelade föreskrifterna, utan till-

lämpades därvid en för samma taxering särskilt tillkommen förordning den

7 juli 1921. Särskilda taxeringsföreskrifter gälla för taxeringen till skogs-

accis, meddelade i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkes-

taxering med däri sedermera gjorda ändringar. Därjämte äro i vissa för*

fattningar föreskrifter meddelade rörande en del med taxeringsförfarandet

sammanhängande frågor.

Tvekan kan icke råda därom, att taxeringarna till kommunal inkomstskatt

samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt böra ske i ett sammanhang och

verkställas av samma beskattningsmyndigheter. Lika självfallet är, att taxe­

ringar till kommunal progressivskatt och till utjämningsskatt, i de fall där

dylik taxering skall ifrågakomma, böra verkställas i samband med taxe-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

77

ringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Såväl taxeringssakkun-

nigas förslag till ny taxeringsförordning som det överarbetade förslag, jag

nn framlägger, grundas på denna uppfattning.

Lika självfallet är emellertid icke, huru bör förfaras med fastighetstaxe­

ringen och med virkestaxeringen. Jag skall först uppehålla mig vid den

vart femte år återkommande allmänna fastighetstaxeringen.

Såsom nyss berörts föreskriver gällande taxeringsförordning, att allmän

fastighetstaxering skall verkställas av samma taxeringsmyndigheter, taxerings­

nämnder och prövningsnämnder, som verkställa taxeringen för inkomst och

förmögenhet. När riksdagen år 1920 anmälde sitt beslut i anledning av

Kungl. Maj:ts förslag till ny kommunalskattelagstiftning, anförde riksdagen,

bland annat, att de brister, som vidlådde taxeringsförfarandet, i all synner­

het utgjorde ett vägande skäl mot att då skrida till en definitiv ny sådan

lagstiftning. Riksdagen erinrade särskilt om de starka växlingar vid upp­

skattningen av fast egendom, som förefunnes ej blott mellan olika lands­

delar utan även mellan olika kommuner inom samma län. Riksdagen hem­

ställde därför om skyndsam utredning angående, bland annat, ändrade

grunder för beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet

att lända till efterrättelse vid allmän fastighetstaxering, som enligt riks­

dagens mening borde verkställas under år 1922.

I enlighet med berörda hemställan förelädes 1921 års riksdag genom pro­

position nr 215 förslag till förordning om taxeringsmyndigheter och förfa­

randet vid allmän fastighetstaxering år 1922. Propositionen blev i huvudsak

antagen av riksdagen och förordning i ämnet utfärdades den 7 juli 1921,

nr 382. Rörande innebörden av förordningens bestämmelser hänvisas till

sid. 108 o. ff. i taxeringssakkunnigas betänkande.

Enligt vad taxeringssakkunniga genom förfrågningar hos landskamrerarna

inhämtat, har den nya organisationen i det stora hela motsvarat de på den­

samma ställda förväntningarna. Det har allmänt uttalats, att säkrare och

bättre taxeringsresultat erhållits.

Taxeringssakkunniga uttala för egen del, att det uppnådda goda resultatet

av 1922 års allmänna fastighetstaxering i hög grad är att tillskriva den

särskilda organisationen, framförallt anordningen med förslagsställande be-

redningsnämnder och beslutande taxeringsnämnder. Genom den prövning,

som taxeringsnämnderna åstadkommit, hade redan före prövningsnämndsstadiet

åvägabragts en utjämning olika kommuner emellan,. Hade prövningsnämn-

derna skolat fatta beslut omedelbart på grundval av beredningsnämndernas

arbetsresultat, skulle de otvivelaktigt hava stått inför en alltför omfattande

arbetsuppgift. De sakkunniga hava därför förordat bibehållande av 1922 års

särskilda organisation, men föreslagit vissa jämkningar för tillgodogörande

av vunn a erfarenheter. Till dessa jämkningar skall jag återkomma vid redo

görelsen för detaljerna i det nu föreliggande förslaget.

Allmän

fastighets­

taxering.

Taxerings­

sakkunniga.

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Yttranden.

Bland myndigheter och enskilda, vilka yttrat sig över de sakkunnigas för­

slag, har i stort sett rått full enighet rörande fördelen av bibehållandet av

särskilda organ för den allmänna fastighetstaxeringen. Sålunda hava samt­

liga länsstyrelser med undantag av länsstyrelsen i Hallands län endera be­

stämt uttalat sig för ett bibehållande av den självständiga fastighetstaxerings-

organisationen eller också i huvudsak lämnat de sakkunnigas förslag här­

utinnan utan erinran.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar däremot: Inkomsttaxeringsnämnderna

hava en sådan sammansättning, att de synnerligen väl lämpa sig för att

handhava bestyret jämväl med fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen funne sig

därför böra lämna sin anslutning till ett av landskamreraren i länet i skri­

velse till taxeringssakkunniga den 6 december 1923 framställt förslag. Enligt

detta skulle det icke vara förenat med några som helst olägenheter att återgå

till det före år 1922 brukliga förfaringssättet och att således avskaffa bered-

ningsnämnderna samt låta samma taxeringsnämnd verkställa ej blott inkomst­

taxeringen utan även fastighetstaxeringen de år, sådan taxering skulle ske,

därvid emellertid fastighetstaxeringen borde förrättas före inkomsttaxeringen.

Av övriga ämbetsverk och myndigheter, vilka yttrat sig över de sakkun­

nigas förslag, hava endast riksräkenskapsverket och lantbruksstyrelsen till­

kännagivit en från de sakkunniga skiljaktig mening beträffande den allmänna

fastighetstaxeringens organisation.

Riksräkenskapsverket yttrar: Om taxeringsmyndigheterna, såsom förslaget

avsåge, utrustades med all den sakkunskap, som stode att vinna, syntes det

riksräkenskapsverket lämpligast att låta samma taxeringsmyndigheter verk­

ställa allmän fastighetstaxering och taxering till inkomst- och förmögenhets­

skatt av såväl statlig som kommunal art. De sakkunnigas förslag verkade

splittrande på taxeringsarbetet. Hela den stora apparat, som utseendet av

olika nämnder för skilda slag av taxeringar innebure, skulle undvikas, om

taxeringsorganen bleve gemensamma. Gemensamma taxeringsman, samman­

satta med all möjlig omsorg i fråga om sakkunskap och förfarenhet på

taxeringsområdet, finge en erfarenhet och rutin, som helt säkert skulle lända

taxeringsarbetet till fromma.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att några hushållningssällskap antingen

avstyrkt det särskilda förfarandet vid allmän fastighetstaxering eller ock

inskränkt sig till att påyrka en starkare och mera bestämd representation

av fastighetsägareintressena i de olika taxeringsinstanserna. Därefter an-

föres:

»Även lantbruksstyrelsen måste ställa sig tveksam mot det föreslagna sär­

skilda förfarandet vid den allmänna fastighetstaxeringen. Redan om­

ständigheten, att fastighetstaxeringen och taxeringen till inkomst- och för­

mögenhetsskatt samt till kommunal repartitionsskatt för inkomst och för

näring tjäna samma syfte giver en viss presumtion för att taxeringen skall

ske genom samma organ. —-------

Fastighetstaxeringen och övrig taxering för beskattningsändamål samman­

hänga otvivelaktigt mycket intimt med varandra, och lantbruksstyrelsen

79

skulle vilja gorå gällande, att den ingående kännedom, som vinnes om

fastighets årliga avkastning och produktionsförmåga vid taxering för in­

komst m. m., är en nödvändig förutsättning för bedömande av fastighets­

värdet. I viss mån betecknande för taxeringssakkunnigas förslag i denna

del är att de sakkunniga sett sig nödsakade att lägga den särskilda fastig­

hetstaxeringen mellan de allmänna fastighetstaxeringarna på de vanliga

taxeringsorganen. Otvivelaktigt innebär taxeringssakkunnigas förslag om

särskilt förfarande vid fastighetstaxering en betänklig dualism.»

Åven Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ut­

talat sig för ett överflyttande av arbetet för den allmänna fastighetstaxe­

ringen å de vanliga taxeringsnämnderna.

Kammarrätten yttrar:

»Kammarrätten finner väl för egen del, att en förenkling på ena

eller andra sättet av taxeringsorganisationen vore önskvärd, därest den

läte sig genomföra utan eftersättande av taxeringens effektivitet och utan

att man riskerade ett återfall i de föga tillfredsställande förhållan­

den, som voro rådande före 1922 års fastighetstaxering. Garanti häremot

skulle dock knappast förefinnas, om man utan vidare överflyttade fastighets-

taxeringsbestyret på de vanliga nämnderna. I saknad av utredning om

lämpliga anordningar för att dessa nämnder skulle bliva fullt skickade att

verkställa även fastighetstaxeringen och då den år 1922 tillämpade organi­

sationsformen även enligt kammarrättens erfarenhet bidragit till ett gott

taxeringsresultat, vill kammarrätten för sin del ej tillstyrka ett övergivande

av denna organisation.

Såsom ytterligare skäl för denna ståndpunkt torde kunna åberopas den

omständigheten, att den från och med 1922 löpande femårsperioden går till­

ända med 1926. Då efter allt att döma de vilande stora skattefrågorna icke

komma att föreläggas 1926 års riksdag, lärer denna riksdag bliva nödsakad

fatta beslut, huruvida allmän fastighetstaxering ändock skall, såsom avsett

varit, företagas 1927. För detta fall kan med visshet antagas, att 1922 års

taxeringsorganisation med eller utan jämkningar ånyo kommer i tillämp­

ning, varigenom ökade erfarenheter komma att vinnas angående dess lämp­

lighet. Därest så 1927 års eventuella fastighetstaxering Ange giltighet föl­

en ny femårsperiod, kunde, i avvaktan på de nya erfarenheternas tillgodo­

görande, frågan om fastighetstaxeringens definitiva ordnande anstå någon

tid, varvid, om taxeringsväsendet i övrigt funnes böra utan uppskov nyre-

gleras, bestämmelserna om allmän fastighetstaxering tillsvidare Ange ute­

lämnas i den blivande taxeringsförordningen.

Blir förloppet det nu antydda, skulle vid ett senare tillfälle rikare material

föreligga för bedömandet av frågan, om fastighetstaxeringen för framtiden

kräver en särskild organisation eller icke.»

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 210.

Vid det förhållande att allmän fastighetstaxering icke, såsom kammar­

rätten i sitt utlåtande förmodat, kommit till stånd innevarande år, torde

det särskilda skäl, kammarrätten åberopat till stöd för sitt förslag att låta

förfarandet vid härnäst inträffande allmänna fastighetstaxering regleras ge­

nom en för blott denna taxering avsedd förordning, icke längre äga gil­

tighet. Jag håller före, att frågan om taxeringsmyndigheter och för-

Departements­

chefen.

Särskild

fastighets­

taxering.

Virkes-

taxering.

Gällande be­

stämmelser.

1921 års

kommunal-

skatte-

kommitté.

farandet vid allmän fastighetstaxering nu bör ordnas i samband med om­

gestaltningen av taxeringsorganisationen i övrigt på ett sätt, som i sina

huvuddrag kan tänkas bliva bestående.

Härtill anser jag mig hava så mycket större anledning, som de allra

flesta, vilka haft tillfälle att förvärva mera direkt erfarenhet rörande 1922

års förfarande, beteckna detta såsom ett påtagligt framsteg framför det förut

tillämpade. En återgång till det äldre systemet kan jag icke förorda. Beak­

tas bör nämligen, att de särskilda detaljerade uppskattningsgrunder, som före­

slagits skola gälla för fastighetstaxeringsarbetet, lägga på beskattningsnämn-

derna ett synnerligen omfattande arbete, vilket tager flera månader i anspråk.

Men även inkomsttaxeringen är mycket tidskrävande. Ett sammanförande

av dessa arbeten hos samma nämnder anser jag praktiskt taget omöjligt.

Därtill kommer, att en återgång till det gamla systemet säkerligen skulle

medföra förlust av det värdefulla arbete för en

likformig

taxering,

som

fastighetstaxeringsnämnderna i regel utfört.

Jag tillstyrker således bibehållande av 1922 års särskilda organisation i

huvudsak. I vissa detaljer kommer jag dock att förorda jämkningar.

Jag biträder även i huvudsak taxeringssakkunnigas förslag, att, så­

som hittills, fastighetstaxeringen under åren mellan de allmänna fastig­

hetstaxeringarna omhänderhaves av de för inkomsttaxeringen verksamma

nämnderna. Mot detta förslag har erinran ej framkommit i de inkomna

yttrandena.

Enligt gällande lag om skogsaccis och om virkestaxering skall virkes-

taxeringen förrättas av vederbörande kommunalnämnd. De vanliga taxe­

ringsmyndigheterna taga icke befattning med taxeringen i annan mån, än

som följer därav, att besvär över kommunalnämnds beslut anföras hos pröv-

ningsnämnden i länet. Denna äger icke befogenhet att gå utöver yrkande i

besvär, ej heller att, såsom i fråga om inkomsttaxering, av egen drift ändra

taxering till skogsaccis.

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

1921 års kommunalskattekommitté yttrar å sid. 239 i sitt betänkande

följande:

»Kommitténs förslag utgår ifrån, att taxeringen av virke för skogsskatt

skall verkställas icke såsom hittills av kommunal myndighet utan av vanlig

taxeringsmyndighet. Redan det nära sammanhang, vari enligt kommitténs

förslag virkesbeskattningen kommer att stå till den övriga kommunala be­

skattningen, gör en sådan överflyttning av taxeringsarbetet önskvärd och

befogad. Men även andra skäl tala därför. Så kan det icke vara riktigt,

att taxeringen till denna skatt är anförtrodd åt den förvaltande myndig­

heten i kommunen, då det är kommunen själv, som äger tillgodogöra sig

skatten och således är intresserad part i beskattningen. Likaså kan det

förvisso antagas, att de vanliga taxeringsmyndigheterna med hänsyn till sin

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 210.

81

sammansättning och sin vana vid taxeringsarbete äro bättre lämpade att

åstadkomma en rättvis och jämn taxering än kommunalnämnderna.

Med denna uppfattning angående den myndighet, åt vilken virkestaxeringen

bör anförtros, har kommittén funnit sig icke böra i sitt förslag till kom­

munalskattelag upptaga vad som angår taxeringens tekniska utförande och

förty därur uteslutit bestämmelser om deklaration och andra uppgifter till

ledning för taxeringen, om taxeringsmyndigheter, deras sammansättning,

befogenheter och arbetsordning, om bevakande av det allmännas rätt, om

fullföljd av talan m. m. Hithörande ämnen böra enligt kommitténs mening

behandlas i den allmänna förordningen om taxeringsmyndigheter och för­

farandet vid taxering, i vilken förordning alltså myndigheter och enskilda

skulle hava att söka och finna allt, som angår det formella förfarandet vid

taxering i och för beskattning till stat eller

kommun.»

1923 års taxeringssakkunniga hava, i anslutning till vad kommunalskatte-

kommittén sålunda anfört, föreslagit, att virkestaxeringen skall handhavas

av de för inkomsttaxeringen avsedda beskattningsnämnderna. Därvid hava

de sakkunniga uttalat, att en sådan anordning medför jämväl den särdeles

stora fördelen, att upplysningar, som angående skogsinkomsten lämnas i de

för inkomsttaxeringen avlämnade deklarationerna, kunna tjäna till ledning

jämväl för virkestaxeringen och tvärt om. Denna fördel är särskilt värde­

full, då jämväl husbehovsvirket förutsättes bliva föremål för skogsbeskatt-

ning.

De sakkunnigas förslag innebär vidare, att vid virkestaxeringen taxerings­

nämnden skall hava något avvikande sammansättning mot eljest. I stället

för den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i nämnden — i förslaget benämnd

kronoombudet — skall inträda en av vederbörande skogsvårdsstyrelse utsedd

ledamot. Utseende av dylik ledamot har dock ansetts icke kunna göras

obligatoriskt, då ju virkestaxering mångenstädes antingen icke förekommer

eller ock är av föga betydelse. Enligt förslaget är fördenskull skogsvårds­

styrelse icke pliktig att utse ombud. För bevarande av önskvärd konti­

nuitet med nuvarande förfarande och för underlättande av taxeringsnämnds-

ordförandens arbetsbörda föreslås, att virkestaxeringen skall beredas i

första hand av den ledamot i taxeringsnämnden, som enligt förslaget skall

utses av vederbörande kommunalnämnd eller drätselkammare — i förslaget

benämnd kommunalombud; och skall det åligga denna ledamot att vara

föredragande i nämnden beträffande dylik taxering och föra virkestaxeringens

längder, skogsskattelängden och skogsvårdsavgiftslängden. Enligt förslaget

skola de på grund av taxeringen utgående avgifterna icke såsom hittills

påföras i samband med taxeringen utan senare, skogsskatten av kommunal

myndighet och skogsvårdsavgiften av vederbörande debiteringsförrättare

samtidigt med debiteringen av kronoutskylderna. Till skillnad mot vad nu

gäller föreslås, att prövningsnämnd skall äga att såsom beträffande övrig

taxering fatta beslut rörande virkestaxering, även utan att besvär anförts,

liksom det även förutsättes skola tillkomma landskamreraren att framställa

anmärkningar mot virkestaxeringen.

Bihang till riksdagens protokoll 192

7.

1 sand. ISO höft.

(AV

210.)

(j

Taxeringä-

sakkunniga.

Inkomna

yttranden.

Förslaget om virkestaxeringens överflyttande till taxeringsnämnderna har

icke föranlett erinran från överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Upp­

sala, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Gävle­

borgs, Västernorrlands och Västerbottens län.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län förorda

uttryckligen de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Alvsborgs och Väst­

manlands län åter avstyrka detsamma.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar:

»Förslaget om virkestaxeringens överflyttande från kommunalnämnderna

till taxeringsnämnderna kan länsstyrelsen icke finna tillräckligt motiverat.

Såvitt länsstyrelsen har sig bekant, hava kommunalnämnderna i det hela

taget fullgjort dessa taxeringar lika tillfredsställande, som man kan vänta

sig av taxeringsnämnderna. Inkomsttaxeringen och virkestaxeringen äga ej

heller det samband sins emellan, att deras handhavande av samma nämnder

på grund därav kan anses särskilt önskvärt. Väl är det sant, att för in­

komsttaxeringen understundom kan vara av värde att äga kännedom om

virkesdeklarationernas innehåll, men möjlighet till sådan kännedom kan ju

beredas, även om kommunalnämnden verkställer virkestaxeringen. Däremot

måste det vara en betydande olägenhet att tynga taxeringsnämndernas redan

svåra och omfattande arbete med en annan taxering av så helt annan art

som virkestaxeringen, och, såsom redan antytt, lärer någon säkerhet inga­

lunda finnas för att taxeringen genom den föreslagna ändringen bliver bättre

utförd. Den särskilda ställning kommunalombudet skulle komma att intaga

i taxeringsnämnden vid handläggning av virkestaxeringen, synes också ägnad

att försvåra och tilltrassla arbetet på sätt, som alldeles icke ifrågakommer

med nuvarande anordning.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

»De sakkunniga hava föreslagit, att virkestaxeringen i första hand, som

för närvarande verkställes av de kommunala myndigheterna, skall överflyttas

på taxeringsnämnderna. De skäl, som enligt de sakkunnigas uttalanden å

sid. 224 ff. tala för en sådan överflyttning, äro icke alltför tungt vägande.

Erfarenheten har ådagalagt, att de kommunala myndigheterna inom länet

i övervägande antal fall på ett gott sätt fullgjort sin uppgift att verkställa

virkestaxeringen enligt nu gällande regler för densamma, och de föreslagna

nya reglerna äro enligt länsstyrelsens mening icke så invecklade, att med

hänsyn till dem den föreslagna överflyttningen får anses nödvändig.»

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar:

»I det föreslagna förfarandet vid virkestaxering återfinnas i huvudsak

nuvarande bestämmelser rörande taxering till skogsaccis. En förändring

av principiell art är emellertid att här anteckna, nämligen virkestaxeringens

överflyttande från kommunalnämnderna till taxeringsnämnderna. Motivet

härtill är uppenbarligen att söka uti den föreslagna kommunala skogsskat-

tens ställning i det kommunala skattesystemet. Det nära sambandet mellan

taxeringen för inkomst och taxeringen för avverkat virke talar för den

organisation av taxeringsförfarandet i sistberörda hänseende, som i författ-

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2JO.

83

ningen kommit till uttryck. Trots detta är länsstyrelsen likväl icke alldeles

övertygad om behovet och gagnet av den ifrågasatta förändringen. Erfaren­

heten här i länet visar på, att kommunalnämnderna i allmänhet fullgjort

detta rätt ömtåliga uppdrag med både hovsamhet och samvetsgrannhet och

väl motsvarat det förtroende, som visats genom att de själva fått verkställa

detta taxeringsarbete. Och säkerligen är kännedomen om mängden och

värdet av avverkat virke bättre tillgodosedd hos kommunalnämnden än i

ett större av flera kommuner sammansatt taxeringsdistrikt.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar: Den föreslagna överflyttningen

av virkestaxeringen å taxeringsnämnderna skulle visserligen medföra vissa

fördelar, men det måste dock vara synnerligen tvingande skäl, som skulle

kunna motivera ett överlämnande av detta arbete till de redan nu så arbets­

tyngda taxeringsnämnderna. Enligt länsstyrelsens erfarenhet hade också

kommunalnämnderna på ett fullt tillfredsställande sätt skött sina åligganden

med denna taxering. Länsstyrelsen ansåge det därför böra allvarligen över­

vägas, huruvida icke hittills gällande bestämmelser borde i förevarande av­

seende bibehållas.

Länsstyrelsen i Blekinge län ställer sig något tveksam till frågan, om

virkestaxeringen bör överlämnas till taxeringsnämnderna, då dessas arbete

därförutan vore fullt tillräckligt, samt kommunalnämnder och drätselkam­

mare helt säkert däråt kunde ägna mera tid och intresse än taxerings­

nämnderna. Det närmare sammanhang med den övriga taxeringen, som

virkestaxeringen enligt förslaget till kommunalskattelag skulle erhålla, talade

dock onekligen för en dylik sammanslagning.

Jämväl länsstyrelsen i Örebro län förklarar sig vara tveksam, om behov

förelåge att överflytta bestyret med virkestaxeringen från kommunalnämn­

derna, som syntes hava på ett förtjänstfullt sätt handhaft denna taxering,

till taxeringsnämnderna vilkas arbetsbörda redan förut vore tillräckligt stor.

Länsstyrelsen ville emellertid icke direkt motsätta sig de sakkunnigas för­

slag i denna del.

De ämbetsverk och övriga myndigheter, vilka yttrat sig över de sakkun­

nigas förslag i denna del, hava icke haft något att invända mot virkes-

taxeringens överflyttande till inkomsttaxeringsnämnderna.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava antingen icke haft något

att erinra mot förslaget i denna del eller bestämt tillstyrkt detsamma. Så­

lunda anser Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

vägande skäl tala för omläggningen. Sex reservanter hava dock avvikande

mening. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Jönköpings och Krono­

bergs län förmäla sig anse förslaget innebära en avgjord förbättring och

vara väl motiverat.

Sveriges skog sägare förbund yttrar, att virkestaxeringens överflyttande från

kommunalnämnden till taxeringsnämnden enligt förbundets mening vore en

synnerligen lämplig förändring, då taxeringsnämnden kunde förväntas besitta

avsevärt större kompetens än kommunalnämnden för virkestaxeringens ut­

84

görande. Kommunalnämnden vore därjämte part i saken och borde därför

icke taga befattning med taxeringsarbetet.

Jämväl styrelsen för svenska landskommunernas förbund anser virkes-

taxeringens överflyttande till taxeringsnämnderna vara motiverat.

Skogsvårdsstyr elsen i Gävleborgs län anför: Då styrelsen icke hade något

att anmärka mot den virkestaxering, som verkställts av kommunalnämn­

derna, vilka med den för dem gällande längre mandattiden av 4 år blivit

erfarna och dugliga i sin uppgift, syntes detta taxeringsarbetes överflyttning

till taxeringsnämnderna knappast vara av behovet påkallat. Denna över­

flyttning kunde, i den mån ombyte ofta skedde av ledamöter i taxerings­

nämnden, vara ägnad att giva ett sämre och ojämnare taxeringsresultat.

Skog svår dsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Krono­

bergs län, i Kalmar läns norra landstingsområde, i Blekinge, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Jämtlands län hava

i mer eller mindre bestämda ordalag tillstyrkt det föreslagna överflyttandet,

under det att övriga skogsvårdsstyrelser, från vilka yttranden inkommit,

lämnat förslaget i denna del utan erinran.

Landstingens förvaltningsutskott hava, i den mån yttranden över försla­

get avgivits, icke till diskussion upptagit frågan om virkestaxeringens över­

flyttande till taxeringsnämnderna.

Kammarrätten anför i denna fråga följande:

»Såsom huvudmotiv hava de sakkunniga (sid. 224) åberopat, att kommunal-

skattekommittén avvägt reglerna för skogsskatten med hänsyn till, att virkes-

taxeringen skulle verkställas av taxeringsnämnderna. Då kammarrätten i

huvudsak godkänt berörda regler, har kammarrätten i viss mån redan bun­

dit sig i fråga om taxeringsorgan. Emellertid lärer det, även frånsett be­

rörda sammanhang mellan reglerna om skattskyldigheten och bestämmelserna

om taxeringsmyndigheten, icke kunna bestridas, att goda skäl finnas för den

föreslagna överflyttningen. Sådana skäl äro, bland andra, att det ju icke

är fullt egentligt, att kommunalnämnden, som är kommunens verkställande

myndighet, tillika såsom taxeringsorgan skall vara i tillfälle påverka av­

kastningen av en av kommunens skattekällor, ävensom att det från taxe-

ringssynpunkt måste medföra vissa fördelar, att inkomsttaxering för skogs­

bruk och virkestaxering förrättas av en och samma myndighet.»

De flesta kommuner, som yttrat sig, antingen förklara sig lämna för­

slaget utan erinran eller tillstyrka uttryckligen förslagets antagande.

Några kommuner uttala därvid, att de visserligen icke funnit någon olägen­

het vara förknippad med virkestaxeringens anförtroende åt kommunalnämn­

den, men att, då sambandet med inkomsttaxeringen syntes tala för virkes­

taxeringens överlämnande till taxeringsnämnden, de icke hade anledning

motsätta sig en dylik anordning, eftersom avsikten vore att kommunalnämn­

dens ordförande skulle såsom kommunalombud deltaga i taxeringsnämndens

arbete med särskild uppgift att bereda virkestaxeringen. Enstaka kommu­

ner motsätta sig förslaget i denna del under anförande, att anledning saknas

Kungl. Maj ds proposition Nr 210.

85

att ändra det nuvarande, såsom lämpligt befunna systemet. I några fall

åberopas såsom skäl mot förslaget, att i kommun, som delats i flera taxe-

ringsdistrikt, endast eu av taxeringsnämnderna skall omhänderhava virkes-

taxeringen; härigenom förmenas taxeringsnämnden komma att sakna nödig

kännedom om kommunens olika delar.

Endast ett fåtal taxeringsnämndsordförande hava yttrat sig på denna punkt.

I regel lämna de förslaget utan erinran. En taxeringsnämndsordförande

i Västmanlands län anför:

»De sakkunniga synas hava anfört tämligen tungt vägande skäl för att

virkestaxeringen verkställes av de vanliga taxeringsnämnderna. En sådan

anordning skulle, på sätt de sakkunniga framhålla, medföra jämväl den för­

delen, att upplysningar, som angående skogsinkomsten lämnats i de för in­

komsttaxeringen avlämnade deklarationerna, kunna tjäna till ledning jäm­

väl för virkestaxeringen och tvärtom.»

Ur principiell synpunkt torde det obestridligen vara riktigt, att virkes-

Departement

taxeringen handlägges av beskattningsnämnder, som själva icke intaga parts- chefen,

ställning gentemot den skattskyldige. Den nuvarande anordningen med

kommunalnämnden på landet och motsvarande kommunala styrelse i stad

såsom första taxeringsinstans kan därför icke försvaras ur ett principiellt

betraktelsesätt. Att anordningen likväl kommit till stånd torde förklaras

därav, att det med hänsyn till inkomsttaxeringsnämndernas stora arbetsbörda

tidigare ansetts möta hinder för virkestaxeringens överlämnande till dessa

nämnder. I stort sett torde visserligen några menliga verkningar icke hava

inträffat genom anordningen i fråga. Dock föreligger exempel på motsatsen.

Sålunda uppgives, att på vissa håll förefunnits en tendens att, särskilt i

fråga om skattskyldiga från annan kommun, förfara otillbörligt strängt

vid virkestaxeringen. Utan att vilja närmare ingå på frågan, i vad mån

denna uppgift verkligen haft fog för sig, anser jag redan anledningen till

misstanke om dylikt partiskt förfarande visa angelägenheten av en an­

nan ordning för virkestaxeringen än den nuvarande. Vid övervägande av

möjligheten att anförtro arbetet åt de för inkomsttaxeringen avsedda beskatt-

ningsnämnderna, har jag funnit det obestridligen såväl för virkestaxeringen

som för inkomsttaxeringen innebära en fördel, att materialet för båda

dessa taxeringar samlas på en hand. Den oundgängligen nödvändiga för­

stärkningen av arbetskrafterna inom inkomsttaxeringsnämnden synes bliva väl

tillgodosedd genom att, såsom de sakkunniga föreslagit, vid virkestaxeringen

skola på verksamt sätt deltaga två ledamöter med särskilda åligganden,

nämligen kommunombud och skogsvårdsombud. Det har visserligen — så­

som jag i det följande kommer att närmare utveckla — mot en sådan an­

ordning invänts, att två ledamöter i taxeringsnämnden komma att företräda

mot den skattskyldige stridande intressen. Jag vill ingalunda förneka rik­

tigheten av denna invändning, men anser densamma icke vara vägande.

Det är nämligen nödvändigt, att taxeringsnämnden i sig inrymmer repre­

sentanter för de fiskaliska intressena, varförutan det allmännas rätt måhända

Kungl.Maj:ts proposition Nr 210.

Grunderna för

beskattnings-

myndigheter­

nas samman­

sättning.

Allmänna

principer.

Direktiven till

taxeringssak-

kunniga.

Taxe ringssak­

kunniga.

Yttranden.

icke tillräckligt tillgodoses. Men då dessa representanter icke ensamma

fatta besluten, utan vid sin sida hava personer, som intaga en oberoende

ställning, ställer det sig helt annorlunda, än då samtliga medlemmar före­

träda ett och samma intresse. Jag har således funnit, dels att taxerings­

nämnden med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen är väl

skickad att övertaga jämväl virkestaxeringen och dels att principiella hinder

för en sådan anordning icke föreligga. I det nu föreliggande förslaget till

taxeringsförordning upptagas därför bestämmelser om virkestaxeringens hand-

havande av de beskattningsnämnder, som föreslås för taxeringen för inkomst

eller förmögenhet.

I fråga om grunderna för beskattningsmyndigheternas sammansättning

anförde föredragande departementschefen vid meddelandet av direktiv för taxe-

ringssakkunnigas utredningsarbete (sid. 99 i betänkandet), att han ansåge

de grundläggande principerna för den nuvarande organisationen icke böra

övergivas. Ett sådant steg skulle väl närmast innebära, att taxeringen över­

lämnades åt för ändamålet särskilt utbildade tjänstemän i stället för såsom

nu åt folkvalda nämnder under ledning av personer, utsedda av länsstyrel­

serna utan hänsyn till vederbörandes egenskap att vara tjänsteman eller icke.

Det nuvarande systemet vore otvivelaktigt i det stora hela uppburet av all­

mänhetens förtroende och rymde, enligt departementschefens mening, större

möjlighet att för taxeringsarbetet erhålla tillgång till personer med en ingå­

ende kännedom om de skattskyldigas förhållanden, än som skulle förefinnas,

därest taxeringen verkställdes av tjänstemän. Departementschefen förmälde sig

anse, att reformen i stället borde inriktas på att för taxeringsarbetet i veder­

börande nämnder förvärva de för ändamålet mest skickade personer, som

kunde finnas att tillgå. Han antydde även vissa utvägar för vinnande av

en lycklig rekrytering av nämnderna och ett förbättrat taxeringsresultat,

därvid han särskilt berörde möjligheten av att landskamreraren i större ut­

sträckning än hittills toge aktiv del i taxeringsarbetet.

Taxeringssakkunniga hava något ingått på frågan om överflyttande av

taxeringsarbetet i första instansen från folkvalda nämnder till tjänstemän

(sid. 126 i betänkandet) och därvid konstaterat, att medverkan av personer

ur de skattskyldigas egen krets vore en nödvändig förutsättning för ernående

av tillräcklig kompetens hos beskattningsmyndigheten. I händelse taxerings-

förfarandet skulle överlämnas åt tjänstemän, vore det sannolikt icke möjligt

att bereda samtliga därför erforderliga tjänstemän arbete året runt. De sak­

kunniga hava därför byggt sitt förslag på den bestående grunden och genom

partiella ändringar och påbyggnader sökt åstadkomma en lämplig taxerings-

organisation. I

I denna principfråga hava endast en del av de hörda myndigheterna och

representanterna för de skattskyldiga särskilt yttrat sig.

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

87

Länsstyrelserna hava i allmänhet antingen positivt förordat den gamla

organisationens huvudsakliga bibehållande eller också icke haft något att

erinra däremot.

Sju länsstyrelser, nämligen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Öster­

götlands, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens län, göra sär­

skilda uttalanden av något avvikande innehåll.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar sålunda, att, ehuru länsstyrelsen

icke helt delade de sakkunnigas uppfattning i frågan, den likväl i det nu­

varande läget icke ansåge sig böra göra densamma till föremål för bedömande.

Erfarenheten torde bäst visa, huruvida det avsevärt ökade arbete, som komme

att bliva en följd av det föreslagna skattesystemets genomförande, kunde ut­

föras av det nuvarande systemets organ.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar: Någon väsentlig omläggning av

taxeringsorganisationen, ägnad att uppväga det särskilt för taxeringsnämn­

derna både kvantitativt och kvalitativt ökade arbete hade icke föreslagits.

De bristfälligheter, som för närvarande vidlådde taxeringsförfarandet och

som ytterst berodde därpå, att endast i undantagsfall fullt kvalificerad ord­

förande funnes att tillgå, kvarstode fortfarande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar: Redan den första taxeringsinstan-

sen borde ordnas på sådant sätt, att dess arbete endast mera sällan gåve an­

ledning till ingående eftergranskning. En än så stor granskningsapparat,

arbetande under högtryck en kort tid, kunde icke gottgöra de brister, som

i regel vore oundgängligen förbundna med ett arbete uteslutande utfört av

förtroendemän. Ett tjänstemannamoment måste ovillkorligen tillkomma redan

i första instansen, en för ändamålet utbildad, fast anställd tjänsteman måste

finnas till förfogande för varje nämnd. De sakkunniga hade icke heller

helt kunnat undgå införandet i taxeringsarbetet av ett element av antydd

art. Enligt länsstyrelsens mening vore det fördelaktigare, att det tekniskt

kunniga elementet, som skulle tillföras taxeringsarbetet, utgjordes av en

fast, med orts- och personförhållandena i sina distrikt förtrogen, ansvarig

tjänstemannakår. Därvid borde häradsskrivarna komma till användning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län hänvisar beträffande frågan om grun­

derna för taxeringsväsendets organisation till en av landskamreraren i länet

Otto V. Landén i april 1921 till statsrådet och chefen för finansdeparte­

mentet avlåten promemoria angående diskuterade åtgärder för taxerings­

väsendets omorganisation. I denna promemoria framhålles, bland annat, att

taxeringsmyndigheternas lämpliga organisation vore en väsentlig förut­

sättning för en riktig beskattning. Den nuvarande organisationsformen kunde

icke anses tillfredsställande. Taxeringsmännen saknade i allmänhet all skolning

och alla kunskaper och övriga förutsättningar för sin uppgift. Det lämp­

ligaste sättet att råda bot för de rådande missförhållandena torde i första

hand vara att inrätta ett centralt taxeringsverk. Denna myndighet skulle

hava till ändamål att verka för en ändamålsenlig organisation av taxerings-

Kung!. Maj:ts proposition Nr 210.

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

förfarandet och i detta avseende särskilt sörja för utbildning och rekrytering

av för sitt uppdrag ägnade taxeringsman, att leda och kontrollera taxerings-

arbetet, att befrämja en riktig och enhetlig tillämpning av skatteförfatt*

ningarna, att tillhandagå taxeringsmännen med råd och upplysningar, samt

att hos Kungl. Maj;t göra de framställningar, som föranleddes av de gjorda

iakttagelserna. Riktlinjerna för denna myndighets organisation och arbete

borde bliva föremål för närmare utredning. Frånvaron av ett centralt

taxeringsverk vore en av de väsentligaste orsakerna till att taxeringsväsen-

det icke kunde fungera på ett tillfredsställande sätt. Varje försök att av­

hjälpa de förefintliga bristerna, innan ett sådant centralt verk organiserats,

måste bliva utan större praktisk betydelse. Så snart som möjligt borde emeller­

tid en fullständig omorganisation av taxeringsväsendet genomföras, då den

första förutsättningen för taxeringsarbetets riktiga gång och för ett tillfreds­

ställande iakttagande av såväl det allmänna som de skattskyldigas intresse

enligt Landéns mening vore förefintligheten av för sin uppgift utbildade

och för sina åtgärder ansvariga taxeringsmiin i orterna och en enhetlig

ledning av taxeringsarbetet. En revision av taxeringsväsendet borde emel­

lertid icke stanna därvid. Även åtskilliga andra frågor, såsom om besvärs-

instanserna, om avstängandet av uppskattningsfrågor från fullföljd m. in.

borde bliva föremål för undersökning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar följande: De sakkunniga

hade efter framhållande av skäl för och emot tjänstemannasystemet ansett över­

vägande skäl tala för den bestående organisationens bibehållande. Länsstyrelsen

kunde visserligen icke i alla avseenden dela de sakkunnigas uppfattning

därutinnan men ansåge likväl, att frågan borde stå öppen, till dess erfaren­

het vunnits angående det kommunala skattesystemets inverkan på taxerings­

arbetet, och därigenom möjlighet vunnits att bedöma, huruvida det trots

det ökade arbetet kunde låta sig göra att bibehålla systemet med folkvalda

nämnder.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar: Ett tillfredsställande taxeringsförfa-

rande liksom en god organisation av uppbördsväsendet vore ett oundgängligt

komplement till en god beskattningslagstiftning. De svåraste bristerna i

nuvarande organisation av taxeringsarbetet läge i den första taxeringsorga-

nisationens svaghet. Det hade ingalunda blivit lättare att under senare år

finna sakkunniga och i övrigt lämpliga personer, som vore villiga att tjänst­

göra som ordförande i taxeringsnämnderna. På arbetet inom denna instans

berodde framförallt hela resultatet av taxeringen, då det vore omöjligt att

genom än så goda påbyggnader vid det efterföljande förfarandet nöjaktigt

bota luckor och ojämnheter i förstahandstaxeringen. Icke heller uppbörds-

organisationen fungerade tillfredsställande. Det vore enligt länsstyrelsens

mening att beklaga, att dessa båda frågor icke upptagits till lösning i ett

sammanhang. Då så icke skett, vore det önskvärt, att någon definitiv orga­

nisation av taxeringsväsendet icke fastställdes, förrän den pågående utred­

ningen angående uppbördsväsendets organisation förelåge avslutad. Dessa

89

frågor stode i ett sådant intimt samband, att det vore skada, om tillfället

till en genomgripande undersökning försuttes. Det för det nuvarande taxe-

ringsväsendet karaktäristiska draget, att de två första instanserna utgjordes

av nämnder, till största delen sammansatta av personer, valda på grund av

menighetens förtroende, borde visserligen icke förloras, men taxeringsnämn­

derna måste nödvändigtvis utrustas med i taxeringsarbetet skolade arbets­

krafter. Att erhålla dylika vore för närvarande av många orsaker förenat

med de största svårigheter, ocli dessa svårigheter skulle icke minskas med

genomförande av den nya kommunalskattelagstiftningen, som komme att

ställa större anspråk än hittills på taxeringsmännen. Dessa omständigheter

ledde oundgängligen till att taxeringsnämnderna måste utrustas med ut­

bildade tjänstemän i ordförandes eller annan ställning, för att taxeringen

skulle bliva effektiv och rättvis. I detta avseende fyllde de sakkunnigas

förslag icke måttet. De sakkunnigas förslag med biträden eller sakkunniga

vid landskamrerarens arbete vore icke tillräckliga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har gjort följande uttalande: Det hade

varit synnerligen önskvärt, att frågan om en omläggning av de grundläg­

gande principerna för den nuvarande organisationen därhän, att taxerings­

arbetet överflyttades å för ändamålet särskilt utbildade tjänstemän blivit före­

mål för utredning. En sådan utredning hade varit så mycket mera av

behovet påkallad, som en lösning av kommunalskattefrågan enligt fram­

lagda riktlinjer tydligen komme att ställa ökade krav på taxeringsmyndig­

heternas skicklighet och erfarenhet.

Från de övriga myndigheter, som inkommit med yttranden över de sak­

kunnigas förslag, har icke någon erinran gjorts mot det huvudsakliga bibe­

hållandet av den nuvarande organisationen av taxeringsväsendet.

Domänstyrelsen uttalar såsom allmänt omdöme, att de sakkunnigas förslag

synes vara i stort sett tillfredsställande.

Av de hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som inkommit med ytt­

randen över de sakkunnigas förslag, har endast ett, Östergötlands läns hus­

hållningssällskaps förvaltningsutskott, närmare ingått på frågan om taxe-

ringsväsendets organisation. Detta förvaltningsutskott har härutinnan anfört,

att alltför litet sörjts för att taxeringsnämnden erhölle en sådan samman­

sättning, att kompetens och sakkunskap där städse vore till finnandes.

Av representanter för skattskyldiga, som yttrat sig över sakkunnigas förslag,

har endast handelskammaren i Gävle haft något att invända mot den nuvarande

organisationens huvudsakliga bibehållande. Handelskammaren i Gävle ifråga­

sätter — efter att hava framhållit det nuvarande taxeringsarbetets svårigheter

— om icke en utväg vore att lägga taxerings-, debiterings- och uppbörds-

arbetet inom vissa lämpligt bestämda distrikt under en gemensam tjänste­

mannaledning.

Föreningen Sveriges [städers kronouppbördstjänstemän anmäler sin tvek­

samhet om lämpligheten av att även efter kommunalskatteförslagets genom­

förande för inkomstbeskattningen bibehålla de folkvalda, tungt arbetande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Departements­

chefen.

taxeringsnämnderna. Det kunde däremot väl försvaras att bibehålla den

gamla organisationen för fastighetstaxeringen särskilt på landsbygden.

Kammarrätten åtnöjer sig med att konstatera, att de sakkunniga icke

föreslagit någon verklig omgestaltning av formerna för taxeringens utförande,

utan stannat vid partiella reformer på enstaka punkter och i vissa syften.

Däremot yttrar sig kammarrätten kritiskt mot vissa av de föreslagna ny­

heterna. Jag får anledning återkomma härtill i fortsättningen.

För egen del ansluter jag mig i denna grundläggande fråga till den mening,

föredragande departementschefen anfört vid meddelandet av direktiv för

taxeringssakkunnigas utredningsarbete. Erfarenheten torde hava visat, att

taxeringsnämndsordförandens lämplighet för sitt kall icke är beroende av

hans egenskap av att vara tjänsteman eller ej. De praktiska yrkenas män

och andra, vilka utan att vara tjänstemän mottagit taxering suppdrag, hava

i regel lika väl som tjänstemännen fullgjort uppdraget. Det torde hava visat

sig, att tjänstemannen-ordföranden emellanåt alltför mycket skattat åt det

rent formella och, i saknad av tillräcklig kännedom om de skattskyl­

digas förhållanden, åstadkommit taxeringsresultat, som icke varit till­

fredsställande ur saklig synpunkt. Å andra sidan hava många till ord­

förande förordnade tjänstemän till taxeringsarbetet medfört en rutin och

erfarenhet, som icke kan skattas nog högt. Lyckligast synes vara, att

länsstyrelsen alltjämt får hava fria händer vid utseendet av ordföran­

de i beskattningsnämnderna Att länsstyrelsen därvid kommer att bemöda

sig om att i varje fall söka förmå den för uppdraget bäst lämpade att

åtaga sig detsamma, torde utan vidare få anses klart. Svårigheterna

härför äro icke små. Det synes mig dock knappast vara möjligt att

enbart genom lagstiftningsåtgärder trygga tillgången till taxeringsman.

Vad man under nuvarande förhållanden kan göra torde inskränka sig till

att dels i görligaste mån underlätta ordförandens arbete och bereda honom

verksamt stöd i hans strävan att hävda det allmännas intresse och dels

ställa tillräckliga medel till förfogande för ersättning åt ordföranden för

hans arbete. Båda dessa synpunkter hava varit ledande för mig vid

utarbetandet av förslaget till taxeringsförordning. Jag vill dock redan

här på tal om ersättningsfrågan framhålla, att man vid ersättningarnas

bestämmande icke bör bortse från uppdragets karaktär av förtroendeuppdrag*

Självbeskattningens princip, av ålder omfattad i vårt land, kräver för sin

tillämpning den enskilde medborgarens medverkan, vare sig det gäller att

uppgiva sin egen eller annans inkomst eller fråga är om att själv träda till

för att verkställa den taxering, som är nödvändig för utövandet av beskattnings­

rätten. Intresse för kallet och en god medborgaranda äro nödvändiga för­

utsättningar för en taxeringsman; stimuleras kunna de visserligen men

icke skapas genom ett mer eller mindre rikligt arvode. Det är möjligt, att

i en framtid beskattningsreglerna för sin riktiga tillämpning kräva ett högre

mått av fackmässig utbildning, än hittills varit fallet. Men ännu torde vi

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

91

icke hava kommit därhän, utan jag håller före, att den nuvarande kåren av

taxeringsman har förutsättningar att komma till rätta med taxeringen. I de sär­

skilda fall, då fackmässigt biträde erfordras, bör tillgång härtill beredas. Vad

därutöver erfordras synes mig närmast böra gå ut på en noggrann och om

fattande eftergranskning av taxeringarna på prövningsnämndsstadiet, vid

vilken granskning det högre mått av insikt och mångsidig erfarenhet på'

beskattningsväsendets område, som bör förefinnas hos landskamreraren och

till hans förfogande stående tjänstemän, skall tillgodogöras. Ett intim t

samarbete mellan landskamreraren och de underordnade taxeringsorganen

torde ock utan vidare medföra allt bättre taxeringsresultat redan i första

instansen.

Då förslaget till taxeringsorganisation gestaltats enligt nu anförda grund­

satser, har jag visserligen icke vågat hoppas, att den nya organisationen

skall omedelbart eller ens under de närmaste åren skapa den effektivitet

och den jämnhet i taxeringen, som eftersträvas. Men framför en alldeles

ny och oprövad organisation har synts mig vara att föredraga en förstärk­

ning av den gamla på de punkter, där enligt vunnen erfarenhet orsakerna

till nu förefintliga brister äro att finna. Till detaljerna skall jag åter.

komma vid redogörelsen för förslagets olika paragrafer, i den mån motiven

icke utan vidare framgå av författningstexten. Jag vill dock redan i detta

sammanhang behandla några mera betydelsefulla frågor om taxeringsmyndig­

heternas sammansättning och om medhjälpare i taxeringsarbetet.

Taxeringssakkunniga hava i sitt förslag för de vid allmän fastighets­

taxering verksamma beskattningsnämnderna använt benämningar, som skulle

tydligt skilja dem från beskattningsnämnderna vid taxeringen för inkomst

eller förmögenhet. Härom anföra de sakkunniga:

»De år 1922 använda beteckningarna taxeringsnämnd och prövnings-

nämnd äro i viss mån villsamma, i det att samma namn användas be­

träffande taxeringsmyndigheterna för inkomsttaxering. Det ansågs till och

med nödigt att på vissa ställen i den för 1922 års fastighetstaxering gäl­

lande författningen, som ju dock både enligt sin överskrift och genom

innehållet av 1 § gällde endast fastighetstaxeringen år 1922, i förtydligande

syfte använda beteckningarna ’fastighetstaxeringsnämnd’ och 'prövnings-

nämnd för fastighetstaxering’. Dylika benämningar skulle visserligen allt­

jämt kunna användas, men om så sker, har det till följd, att någon sär­

skiljande beteckning bör fogas till namnen å motsvarande nämnder för in­

komsttaxeringen, vilket ju icke behövdes år 1922. De sakkunniga hava

därför sökt finna nya namn å taxeringsnämnderna och prövningsnämnderna

för allmän fastighetstaxering och hava därvid stannat för namnen upp-

skattningsnämnd och länsuppskattningsnämnd. Vidare hava de år, då all­

män fastighetstaxering äger rum, i förslaget benämnts uppskattningsår.»

Mot dessa benämningar har i vissa yttranden anmärkts, att de icke vore

fullt betecknande och dessutom lätt kunde leda till förväxling med nämnder,

som icke hade befattning med taxering. Då denna anmärkning synes be-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Benämningar

å de olika

b eskattnings-

nämnderna

m. m.

Departements­

chefen.

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Beskattnings-

nämnder för

allmän fastig­

hetstaxering.

Beskattning s-

nämnder för

årlig taxering.

aktansvärd, bär jag i det nu föreliggande förslaget icke upptagit benämnin­

garna »uppskattningsnämnd» och »länsuppskattningsnämnd», utan i stället

nyttjat beteckningarna »fastighetstaxeringsnämnd» och »fastighetsprövnings-

nämnd», mot vilka invändning icke synes kunna göras. Att därav bör

följa ändring av beteckningarna å de vid taxeringen för inkomst eller för­

mögenhet verksamma nämnderna, kan jag icke finna. Deras namn äro

redan invanda och förväxling torde icke vara att befara. Jag har vidare

ansett behov av beteckningen »uppskattningsår» icke föreligga, utan håller

före, att även vid den allmänna fastighetstaxeringen det i kommunalskatte­

lagen nyttjade uttrycket »taxeringsår» bör begagnas. Den av taxeringssak-

kunniga föreslagna benämningen »den interkommunala prövningsnämnden»

å den prövningsnämnd, som enligt förslaget har att taga befattning med

vissa taxeringsfrågor, berörande mer än ett prövningsdistrikt, har jag utbytt

mot »den mellankommunala prövningsnämnden». I fråga om övriga beteck­

ningar hänvisar jag till författningstexten.

Med avseende å sammansättningen av beskattningsnämnderna för allmän

fastighetstaxering överensstämmer såväl taxeringssakkunnigas förslag som det

nu föreliggande förslaget i allt väsentligt med 1921 års förordning. På

landet skola finnas beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering,

och fastighetstaxeringsnämnder, som besluta om taxeringen. I städerna

skola fastighetstaxeringsnämnder omedelbart verkställa taxeringen utan

föregående förslag av beredningsnämnder. Över fastighetstaxeringsnämn-

derna skola finnas fastighetsprövningsnämnder, en i varje län. I Stockholm

skall den för inkomsttaxeringen avsedda prövningsnämnden tjänstgöra jäm­

väl som fastighetsprövningsnämnd. Ordförande och ledamöter i dessa nämn­

der skola utses på enahanda sätt som vid senaste allmänna fastighets­

taxering. Om viss ändring i fastighetsprövningsnämndens sammansättning

skall jag yttra mig vid motiveringen för 7 §.

Taxeringssakkunniga hava föreslagit, att en särskild högsta beskattnings-

nämnd, »riksuppskattningsnämnden», skall övertaga kammarrättens och

regeringsrättens nuvarande befattning med besvärsmål rörande allmän fastig­

hetstaxering. Denna fråga skall jag senare behandla.

Med avseende å beskattningsnämnderna för den årligen återkommande

taxeringen — i författningsförslaget betecknad »årlig taxering» — behålla

taxeringssakkunniga de nuvarande nämnderna, taxeringsnämnder i första

instans och prövningsnämnder i andra instans. De sakkunniga föreslå därjämte

inrättande av en för hela riket gemensam prövningsnämnd, den nyss omför-*

mälda interkommunala prövningsnämnden. Om denna skall jag vidare yttra mig

vid behandling av frågan om åstadkommande av enhetlig behandling av

sådana taxeringsfall, som angå olika beskattningsorter. I de sakkunnigas

förslag bibehållas även de särskilda prövningsnämnder, som omtalas i 48

gällande taxeringsförordning.

Kungl. May.ts proposition Nr 210.

93

Med avseende å taxeringsnämndens sammansättning föreslå taxeringssak-

kunniga att nuvarande anordning bibehålies med ordförande och en leda­

mot, förordnade av länsstyrelsen, och andra ledamöter, valda av veder­

börande kommunalrepresentation, men att ytterligare en ledamot skall

inträda, därtill för en tid av fyra år vald av vederbörande kommuns verk­

ställande organ. Denna ledamot, benämnd kommunalombud, skall en­

ligt förslaget dels taga befattning med allenast de taxeringar, som avse

skattskyldiga inom hans kommun, och därvid vara skyldig granska alla dit­

hörande deklarationer, dels ock med uteslutande av vederbörande kommuns,

municipalsamhälles, församlings och skoldistrikts eljest beslutande organ

förfoga över menighetens klagorätt i taxeringsmål och utföra sådan talan å

menighetens vägnar. Befrielse från skyldighet att utse kommunalombud

har föreslagits kunna erhållas efter ansökan hos Kungl. Maj:t. Såsom vill­

kor för bifall har dock uppställts, att kommunen vidtagit andra ändamåls­

enliga anstalter för taxeringsarbetets befrämjande.

Såsom redan nämnts innehåller därjämte de sakkunnigas förslag, att vid

virkestaxering må i taxeringsnämnden inträda ytterligare en ledamot, därtill

förordnad av skogsvårdsstyrelsen i länet.

Rörande motiveringen för dessa förslag hänvisas till sid. 130 samt sid.

225 i betänkandet.

Förslaget om särskilt kommunalombud har livligt uppmärksammats i de

inkomna yttrandena.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län hava avstyrkt förslaget, under

anförande att ombudet vore obehövligt. Även Sveriges köpmannaförbund

samt Smålands och Blekinge handelskammare avstyrka förslaget. Samma

ståndpunkt iakttaga förvaltningsutskotten hos två hushållningssällskap. Läns­

styrelsen i Malmöhus län har likaledes betecknat nämnda ledamot såsom

tämligen onödig, men likväl ej velat motsätta sig förslaget. I övrigt har

såsom skäl mot förslaget anförts, bland annat, att införandet av omedelbar

taxering till kommunalskatt i och för sig icke nödvändiggjorde någon sär­

skild representation för kommunernas fiskaliska intressen, vilka vore till­

räckligt tillgodosedda genom de kommun valda ledamöterna i taxeringsnämnden.

att den föreslagna skyldigheten för kommunalombudet att granska alla

deklarationer och övriga för taxeringen avlämnade uppgifter skulle betunga

och försena taxeringsarbetet utan motsvarande nytta, att det icke vore

lämpligt att lägga kommunalrepresentationernas besvärsrätt i händerna på

eu enda person, allra minst för så lång tid som fyra år, samt att kostna­

derna för arvode åt kommunalombudet kunde bliva icke obetydliga.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands,

Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län hava mer eller mindre be-

Kommun-

ombud

stämt yttrat sig till förmån för förslaget om tillsättande av ett kommunal­

ombud.

Ur de avgivna yttrandena må såsom belysande anföras följande:

Länsstyrelsen i Kalmar län: Om till kommunalombud utsåges en rätt­

rådig, intresserad och självständig person, torde denna otvivelaktigt komma

att bliva taxeringsnämndsordföranden till stor nytta samt fördelaktigt in­

verka på taxeringsresultatet, men motsatsen kunde inträffa, om till uppdra­

get valdes en person, som icke hade de därför erforderliga egenskaperna.

Länsstyrelsen funne emellertid de sakkunnigas ifrågavarande förslag böra

genomföras, oavsett att nämnda risk därmed vore förenad.

Länsstyrelsen i Blekinge län: Då man torde få antaga, att för uppdraget

som kommunalombud komme att anlitas den väljande myndighetens ord­

förande eller annan i kommunens angelägenheter mera intresserad person,

måste man anse förslaget synnerligen gott, och borde därigenom objektivi­

teten och sakkunskapen i taxeringsnämnden ofta få en önskvärd förstärkning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Det syntes länsstyrelsen synnerligen

lämpligt, att kommunens ekonomiska intressen genom kommunalombudet

bleve mera direkt tillgodosedda, än hittills varit fallet inom taxeringsnämn­

den, varför länsstyrelsen till alla delar biträdde förslaget om särskilt kom­

munalombud i taxeringsnämnden.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Anordningen med ett särskilt kommunal­

ombud betingades av taxeringsnämndens nya uppgift att jämväl verkställa

taxering till kommunalskatt ävensom virkestaxering och måste således be­

traktas som gagnelig.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget om införande av särskilda kom­

munalombud i taxeringsnämnderna syntes väl befogat med hänsyn till taxe­

ringens betydelse för kommunerna. Valperioderna innebure en viss garanti

för kontinuitet i ombudets arbete.

Länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och

Västerbottens län hava icke framställt någon erinran mot förslaget om

kommunalombud.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar en sådan anordning, att kom­

munens rätt att utse kommunalombud göres fakultativ. I åtskilliga mindre

kommuner vore det kommunalfiskaliska intresset redan nu tillräckligt till­

godosett och särskild kostnad för kommunalombudet borde i många fall

kunna besparas genom att dylikt ombud icke utsåges.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Örebro län ifrågasätta, om icke den av

länsstyrelsen förordnade ledamoten kunde undvaras, därest kommunalombud

skulle utses.

Förvaltningsutskotten i sex hushållningssällskap tillstyrka förslaget om

kommunalombud. Liknande ståndpunkt intaga handelskammaren i Gävle,

styrelserna för svenska landskommunernas förbund och svenska stadsför­

bundet. Även de flesta kommunala myndigheter hava tillstyrkt förslaget.

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

95

Åtskilliga kommuner intaga dock motsatt ståndpunkt. Även bland de faxe-

ringsnämndsordförande, som yttrat sig, äro meningarna delade.

I ett stort antal yttranden, där förslaget i princip tillstyrkes, göras in­

vändningar mot kommunalombudets rätt att ensam förfoga över de kom­

munala menigheternas besvärsrätt. Svenska stadsförbundet, som icke

motsätter sig denna befogenhet i vad angår den borgerliga primärkom­

munen, framhåller, att en dylik befogenhet beträffande de administrativa

områdena inom kommunen icke vore principiellt riktig, särskilt som om­

budet kunde komma att sakna förståelse för områdenas speciella intressen.

Genomgående yrkas därför, att vederbörande kommunala organ må äga att

själva förordna om besvärsrättens utövande och att kommunalombudet må

därom besluta, endast när kommunen underlåtit taga ställning till frågan.

Jämväl statskontoret, som icke särskilt uttalat sig om behövligheten av ett

kommunalombud, har avstyrkt dennes rätt att själv avgöra om kommunens

besvärsrätt skall utövas, och förordat, att beslutanderätten lägges i kommu­

nalnämndens hand.

Kammarrätten yttrar:

»På sätt länsstyrelsen i Stockholms län erinrat, synes redan de sakkun­

nigas utgångspunkt vid argumenteringen för kommunalombud (sid. 130) i så

måtto oriktig, att de sakkunniga överdrivit betydelsen av den kommunala

beskattningens framtida grundande på en självständig taxering i stället för

dess nuvarande anknytning till den statliga bevillningstaxeringen. Från

synpunkten av kommunens fiskaliska intresse är skillnaden övervägande

formell. I realiteten är bevillningstaxeringen numera en kommunal taxe-

ringsform, i det att dess kvarstående syfte i själva verket endast är att

skapa taxeringsunderlag för den kommunala debiteringen. Kommunen hav

därför samma anledning att vid denna taxering bevaka sitt skatteintresse

som den komme att få vid taxering enligt en blivande kommunalskattelag,

och för möjligheten att bevaka detta intresse anser även kammarrätten det

vara tillräckligt sörjt genom kommunens inflytande i övrigt på taxerings­

nämndens sammansättning enligt såväl förslaget som gällande ordning.

Härvid förutsätter dock kammarrätten, att, om anordningen med särskilt

kommunalombud ej kommer till stånd, det nuvarande förfaringssättet med

granskning av deklarationsmaterialet genom i varje särskilt fall anmodad

ledamot av nämnden jämte ordföranden och den av länsstyrelsen förordnade

ledamoten (i förslaget kallad 'kronoombud’) bibehålies. Enligt sakens natur

komme helt visst dylikt uppdrag, liksom hittills, att lämnas åt just den

ledamot, som i det särskilda fallet vore bäst insatt i förhållandena och så­

ledes också mest skickad att tillvarataga kommunens rätt.»

Kammarrätten ville på dessa och vissa andra angivna skäl redan i princip

avstyrka ifrågavarande förslag. Kammarrätten fortsätter därefter:

»Skulle anordningen med kommunalombud ändock komma att beslutas,

lärer emellertid få anses uteslutet, att de sakkunnigas förslag skulle tagas

oförändrat. Åtminstone i två avseenden synes kommunalombudets tilltänkta

befogenhet böra beskäras, nämligen vad angår dess rätt och skyldighet att

granska deklarationsmaterialet samt dess befattning med kommunens klago-

rätt i taxeringsmål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Den förstnämnda frågan har redan berörts, och må här endast tilläggas,

att förslaget därutinnan innebär å ena sidan en utvidgning av tillträdet till

deklarationernas innehåll, som synes åsidosätta behörig hänsyn till deklaran­

ternas intresse av materialets konfidentiella behandling, och å andra sidan

en begränsning, som i många fall skulle omöjliggöra granskning genom den

ledamot, som på grund av speciell sak- och personkännedom i det särskilda

fallet kunde utföra den mest effektiva granskningen.

Yad så beträffar kommunalombudets klagorätt för kommunen, har ovan

nämnts om det så gott som enhälliga underkännande de avgivna yttrandena

innehålla. Det har därvid framhållits, bland annat, att kommunen själv

borde besluta i dessa angelägenheter, både huruvida klagan skulle ske och

genom vem den skulle utföras, att det icke vore lämpligt, att kommunen

för så lång tid som 4 år avhände sig ifrågavarande rätt, att det kunde be­

faras, att stundom tämligen omdömeslösa personer kunde bliva utsedda och

på grund därav onödiga besvär bliva anförda, samt att kommunalombudets

åtgöranden kunde påverkas därav, att han kände sig som representant för

viss kategori av skattskyldiga.»

Kammarrätten säger sig emellertid sätta i fråga, om institutionen i ett

sålunda stympat skick skulle få något verkligt existensberättigande.

En ledamot i kammarrätten yttrar, med instämmande av en annan leda­

mot, följande:

»För den av de sakkunniga föreslagna anordningen med särskilda kom­

munalombud i taxeringsnämnderna synas bärande skäl av såväl teoretisk

som praktisk art kunna åberopas.

Det är obestridligt, att den av Konungens befallningshavande utsedda

ledamoten i taxeringsnämnden, vilken enligt 31 § 2 mom. gällande taxerings-

förordning har att vid taxeringen bevaka 'kronans intresse’, innehar parts-

ställning även med avseende å taxeringen till statlig bevillning och således

har att, låt vara indirekt, bevaka även kommunens intresse. Om nu skatte­

systemet omlägges, så att utskylderna till primärkommunen icke längre

grundas på bevillningen utan på direkt taxering till kommunal repartitions-

skatt, kommer den av Konungens befallningshavande förordnade ledamotens

uppgift att inskränkas till att gälla enbart taxeringen till inkomst- och för­

mögenhetsskatt. I 64 § av det föreliggande förslaget angives även, att denne

ledamot förordnas 'såsom kronoombud’. Under sådana omständigheter är

det både konsekvent och rättvist att kommunen, vars intressen vid taxe­

ringen äro likvärdiga med kronans, därvid erhåller en egen representant.

Nu invändes häremot, att de sakkunniga överdrivit betydelsen av den

kommunala beskattningens framtida grundande på en självständig taxering

i stället för dess nuvarande anknytning till den statliga bevillningstaxerin-

gen och att denna skillnad från synpunkten av kommunens fiskaliska in­

tresse vore av övervägande formell natur och därför icke i och för sig på­

kallade, att kommunens fiskaliska intresse bevakades kraftigare än hittills

i taxeringsnämnden. Gent emot detta må erinras, att tillämpningen av den

föreslagna kommunalskattelagen nödvändiggör, att en mängd frågor, som

icke äro av betydelse för statsbeskattningen men för kommunen kunna vara

av stor vikt, måste lösas av taxeringsnämnderna. Därest, såsom de sak­

kunniga föreslagit, virkestaxeringen överflyttas till taxeringsnämnderna,

tillkommer även ytterligare ett område, som är alldeles avskilt från stats­

beskattningen.

I alla dessa beskattningsfrågor föreligger ett kommunens särskilda in-

tresse, som icke kan anses bevakat genom kronans ombud hos taxerings­

nämnden.

Det har vidare invänts, att samtliga av kommunen valda ledamöter i

taxeringsnämnden vore att betrakta som ’kommunalombud’ med både vilja

och förmåga att iakttaga kommunens intressen och att kommunen därför

redan med nuvarande ordning vore fullt tillräckligt representerad vid taxe-

ringen. Det kan måhända påvisas, att kommunvalda ledamöter i enskilda

fall förfäktat kommunens fiskaliska intressen, men sådant är i nuvarande

Öl fattning ej avsett, utan dessa ledamöter böra liksom ordföranden intaga

en opartisk ställning under det att partsställuing tillkommer allenast den av

.Konungens befallningshavande utsedda ledamoten. Dår kommunen däremot

ombud med uttrycklig partsställning, är det att förvänta, att övriga kom-

munvalda ledamöters opartiska ställning klarare inses och iakttages.

För att övergå till de praktiska synpunkterna så synes det böra lända

till gagn för ett riktigt taxeringsresultat, att viss ledamot får till uppgift

att bevaka kommunens intressen och att därvid särskilt tillse att i kom-

skattskyldiga men där icke mantalsskrivna varda behörigen taxerade

9d). Erfarenheten ger vid handen, att just i sistnämnda hänseende för­

summelser ofta inträffa. Det är därvid av vikt, att samma ledamot även

före sammanträdena äger tillgång till deklarationsmaterialet. Emellertid

torde det varken vara behövligt eller ens lämpligt att ålägga honom att

.granska hela sagda material. En dylik föreskrift komme helt säkert ofta

nog att stanna på papperet och skulle, om den verkligen iakttoges, kunna

verka hindrande på Övriga granskande ledamöters arbete. Däremot kunde

det möjligen vara befogat att ålägga kommunalombudet en allmän skyldig­

het att biträda ordföranden med införskaffandet av upplysningar om för­

hållanden inom kommunen, vilka kunna vara av betydelse för taxerings-

arbetet. Ett dylikt åliggande har ombudet enligt förslaget blott vid den

särskilda fastighetstaxeringen. Vid denna taxering skall han dessutom sär-

skilt agna uppmärksamhet åt att nya taxeringsvärden varda bestämda i alla

de fall, da anledning därtill föreligger (§ 157, andra stycket). Emot om­

budets föreslagna funktion såsom föredragande vid virkestaxeringen synes

intet vara att erinra.

Då jag på anförda skäl funnit mig böra förorda de sakkunnigas förslag

om kommunaiombud med nu angivna uppgifter, har jag dock ej kunnat

biträda förslaget, att ombudet skulle förfoga över kommunens besvärsrätt utan

ansluter mig i denna del till kammarrättens majoritet. Det vore dock önsk­

värt att den person, som kommunen utser att föra besvärstalan, eller om

liera utses eu av dem, kunde beredas tillgång till deklaration, avgiven av

uen skattskyldige, om vars taxering talan skall föras.»

Med erkännande, att de invändningar, som anförts mot förslaget om

[Departcmonts-

insättande i taxeringsnämnden av en särskild representant för de kommu- chefe,‘1

nala intressena, från vissa synpunkter äro berättigade, anser jag dock, att

fördelarna av förslaget äro övervägande. Blir till ombud utsedd eu för

sin kommuns bästa ansvarskännande och omdömesgill person — och detta

torde man hava anledning förvänta — bör hans medverkan vara till

nytta för taxeringen, särskilt om han under eu följd av år kommer att

innehava dylikt uppdrag. Det framstår ock för mig såsom tydligt, att en

dylik förstärkning av taxeringsnämnden är en nödvändig förutsättning för

att virkestaxeringen skall kunna uppdragas åt densamma. Om på lan-

Bihanrj till riksdagens protokoll 1927.

1 sand. ISO höft.

t

Nr 210 )

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

97

7

Skogsvårds-

ombud.

det, såsom taxeringssakkunniga åsyftat, ordföranden i kommunalnämnden

utses till uppdraget i fråga, kan taxeringsnämnden vid virkestaxeringen

omedelbart tillgodogöra sig hans redan vunna erfarenhet på detta område.

Emellertid föranleda de anförda invändningarna mot förslaget mig att

förorda vissa icke oväsentliga ändringar i taxeringssakkunnigas förslag. I

8 § 3 mom. lämnas sålunda åt länsstyrelsen att på ansökan av kommun,

när särskilda skäl därtill äro, medgiva, att dylik ledamot i taxeringsnämn­

den ej skall väljas för kommunen. Såsom dylika skäl torde man kunna

godtaga, att till följd av ringa eller ingen virkestaxering inom kommunen

eller av annan orsak, exempelvis att ordföranden eller den av länsstyrelsen

förordnade ledamoten äro hemmahörande i kommunen och väl förtrogna

med dess förhållanden, förstärkning av det taxeringssakkunniga elementet

inom taxeringsnämnden icke erfordras eller att nyttan av en dylik ledamots

medverkan icke står i skäligt förhållande till kommunens kostnad för leda­

moten. Det har vidare ansetts böra stadgas, att ledamoten skall hava skyl­

dighet att deltaga i granskning av självdeklarationerna och andra till led­

ning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet avlämnade uppgifter

endast då ordföranden det påkallar, dock med rätt för ledamoten att, när

han själv så önskar, deltaga i dylik granskning. Slutligen har någon in­

skränkning icke meddelats i vederbörande kommunala menigheters rätt

att själva förordna om begagnande av dem tillkommande talerätt i taxe-

ringsärenden. Ledamoten skall dock hava befogenhet att, om kommunen

icke annorlunda förordnat, företräda kommunen i dylika ärenden även utan

uttryckligt bemyndigande därtill av kommunen. Någon rätt att utan ut­

tryckligt bemyndigande föra talan för annan menighet anser jag icke lämp­

ligen böra inrymmas åt ledamoten.

I detta samband må nämnas, att den av taxeringssakkunniga före­

slagna benämningen »kommunalombud» utbytts mot »kommunombud».

Förslaget att i taxeringsnämnden insätta en särskild, av skogsvårdsstyrel-

sen utsedd ledamot att deltaga, då fråga är om virkestaxering, har i de flesta

yttranden antingen icke berörts eller ock lämnats utan erinran. Länsstyrel­

sen i Östergötlands län har visserligen avstyrkt virkestaxeringens överläm­

nande till taxeringsnämnderna, men förklarar, att den, om dylik överflytt­

ning kommer till stånd, icke har något att erinra mot innehållet i de be­

stämmelser, som i dylikt hänseende föreslagits av de sakkunniga. Jämväl

länsstyrelsen i Örebro län, som yppat tveksamhet rörande det lämpliga i

virkestaxeringens överflyttande till taxeringsnämnderna, förklarar, att de

för taxeringens förrättande på dylikt sätt föreslagna bestämmelserna i det

stora hela synas tillfredsställande. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

län samt i Jämtlands län biträda uttryckligen förslaget om insättande av

en representant för skogsvårdsstyrelsen såsom ledamot av taxeringsnämnden

vid virkestaxeringen, därvid länsstyrelsen i sistnämnda län anför, att en

sådan anordning betingas av behovet av särskild erfarenhet och sakkunskap

98

Kungl. May.ts proposition Nr 210.

vid denna taxering. Samtliga skogsvårdsstyrelser med undantag av skogs-

vårdsstyrelsen i Södermanlands län lämna förslaget i denna del utan er­

inran.

Skog svår dsstyr elsen i Södermanlands län förordar bibehållandet av nu­

varande anordning, enligt vilken ett av styrelsen utsett ombud äger närvara

vid virkestaxeringen och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, och

anser denna anordning vara både principiellt riktigare och i tillämpningen

smidigare än den föreslagna.

Sveriges skogsägareförbund anför:

»Hittills hava skogs vårdsstyrelserna haft rätt att hava ett ombud när­

varande vid uppskattningen till skogsaccis. Detta ombud har emellertid ej

agt deltaga

1

besluten. Erfarenheten har givit vid handen, att skogsvårds-

styrelserepresentanterna ensidigt och energiskt inriktat sig på att pressa upp

rotvärdena vid taxeringen till så höga belopp som möjligt. Redan det nu­

varande systemet får därför anses mindre tillfredsställande. Än mindre

lämpligt är då givetvis att giva styrelsernas ombud ledamotskap och röst­

rätt

1

taxeringsnämnderna.

Det är anmärkningsvärt, att de sakkunnige motivera virkestaxeringens

överflyttande från kommunalnämnderna till taxeringsnämnderna med att de

förra hava eget intresse av det sätt, på vilket taxeringen utfaller. Samti­

digt förläna emellertid de sakkunniga skogsvårdsstyrelserna ökat inflytan­

de på taxeringen. Ett sådant förfaringssätt är ej konsekvent. Skogsvårds­

styrelserna böra hänvisas att såsom Övriga parter i skatteärendena göra sina

önskemål gällande klagovägen, därest de finna, att deras berättigade intres­

sen blivit tillbakasätta.»

Förbundet avstyrker därför rätt för skogsvårdsstyrelserna att vara repre­

senterade vid taxeringen och förordar i stället, att särskilda sakkunniga

personer tillkallas att utan ledamotskap biträda vid taxeringen till skogs­

accis.

I liknande riktning uttala sig förvaltningsutskotten hos Södermanlands

och Jönköpings läns hushållningssällskap, varemot från övriga hushåll­

ningssällskap ingen erinran i denna del framställts.

Domänstyrelsen yttrar:

»I sitt underdåniga utlåtande den 22 maj 1925 rörande 1921 års komrnu-

nalskattekommittés betänkande och förslag angående den kommunala be­

skattningen framhöll domänstyrelsen önskvärdheten av att i blivande för­

ordningar om taxering intoges föreskrifter därom, att hos varje taxerings­

myndighet måtte såsom röstberättigad ledamot finnas en i skogshushållning

erfaren och kunnig person. I de sakkunnigas förslag till förordning om

virkestaxering äro ock förevarande synpunkter beaktade.

Domänstyrelsen finner det för sin del jämväl lämpligt att förutom för

taxeringsnämnden i förslaget införes sådan bestämmelse, att skogssakkunnig

även skall deltaga i prövningsnämnds handläggning av virkestaxeringsmål.

I anförda underdåniga utlåtande uttalade emellertid domänstyrelsen även

den uppfattningen, att det jämväl vore av vikt, att dylik sakkunnig leda­

mot vore person, som icke kunde anses hava eget ekonomiskt intresse av

de åsätta taxeringsvärdena. Ej heller bör dylik ledamot få anses hava

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

99

[Departements­

chefen.]

uppgift att bevaka annan parts särskilda ekonomiska intresse. Det kan då

ifrågasättas, om skogsvårdsstyrelserna, vilka beträffande dem tillfallande

skogsvårdsavgifter äro beroende av virkestaxeringen, i princip kunna anses

lämpliga att utse ombud på sätt de sakkunniga föreslagit.

Domänstyrelsen vill visserligen medgiva de organisatoriska fördelar, som

ligga i dels den kontinuitet beträffande ifrågavarande sakkunskap, som kan

uppnås därigenom, att denna alltid representerades av skogsvårdsstyrelsen i

ett län, dels ock däri, att skogsvårdsstyrelserna av flera samverkande skäl

kunna utföra ifrågavarande taxeringsuppdrag utan att härför fordra särskild

ersättning, men anser det oaktat en ändring påkallad. Domänstyrelsen vill

således föreslå, dels att vid virkestaxering jämväl prövningsnämnd må för­

stärkas med i skogshushållning sakkunnig ledamot, dels ock att dylik leda­

mot såväl i taxeringsnämnd som i prövningsnämnd skall för uppdraget i

fråga utses av vederbörande länsstyrelse.»

Domänstyrelsen yttrar vidare, att vid en sådan anordning ersättningen

åt den sakkunnige ledamoten åtminstone till viss del borde läggas på staten

och icke helt på vederbörande kommuner, oaktat fastställandet av virkes­

värdet vore en kommunal intressesak. Därjämte erinrar domänstyrelsen om

att skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län fungera inom

kustområdena men icke inom lappmarkerna, där betydande skogsområden

äro belägna.

Enighet synes råda därom, att särskild sakkunskap i fråga om skogshus­

hållning bör tillförsäkras taxeringsnämnderna för taxeringen till skogsaccis.

Meningarna dela sig i fråga om sättet för detta önskemåls tillgodoseende.

Givetvis bör det stå öppet för såväl ordföranden som nämnden att få till­

gång till sakkunnigt biträde, då behov därav yppas. Till denna fråga

återkommer jag senare. Frågan avser nu, om skäl finnas för anordningen

med en dylik sakkunnig såsom beslutande ledamot. På denna punkt gäller

i viss mån detsamma, som nyss av mig anförts rörande kommunombud i

taxeringsnämnden. Jag anser det för virkestaxeringens anförtroende åt

taxeringsnämnderna vara väl behövligt, att nämnderna förstärkas. Likaså

anser jag det lämpligt, att sambandet med nuvarande organisation för virkes­

taxeringen uppehälles, där så kan ske. Det förefaller mig även vara i sin

ordning, att de fiskaliska intressena få sina särskilda representanter inom

den första taxeringsinstansen. De principiella invändningar, som fram­

kommit mot kommunalnämndens handhavande av virkestaxeringen, äga

enligt min mening icke giltighet i fråga om en anordning, där represen­

tanterna för de fiskaliska intressena icke ensamma verkställa taxeringen

utan vid sin sida hava representanter för de skattskyldiga. Och, såvitt jag

kunnat finna, har ingen ansett det oriktigt, att staten tillgodoser sina fiska­

liska intressen vid sammansättningen av taxeringsnämnden. Tvärtom torde

det anses vara en självklar sak, att så sker. En annan sak är, att garantier

skapas mot ett ensidigt hävdande av dessa intressen på bekostnad av rättvisa

och billighet. Den nuvarande anordningen med kommunens förvaltande

organ såsom första taxeringsinstans brister på den punkten, att ingen dylik

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

101

garanti finnes. Jag kan således icke finna, att förslaget att låta skogsvårds-

styrelsen insätta en ledamot i taxeringsnämnden, då fråga är om virkestaxe-

ring, innebär en inkonsekvens, utan förmenar, att förslaget står i god sam­

klang med eljest tillämpade principer för taxeringsnämndens sammansättning.

Annorlunda ställer sig saken beträffande prövningsnämnden. De fiskaliska

intressena böra icke hava representanter inom denna överinstans. De få be­

vakas genom yrkanden från utanför nämnden stående. Det är ock i väsentlig

mån av denna anledning jag icke kan biträda ett i vissa yttranden framställt

förslag, att landskamreraren skall vara självskriven ledamot av prövnings­

nämnden.

Då jag således menar, att taxeringsnämnden, när fråga är om virkes-

taxering, bör inrymma såväl representanter för de fiskaliska intressena som

ock sakkunskap beträffande skogshushållningsfrågor, följer därav, att jag

anser förslaget om insättande av en särskild, av skogsvårdsstyrelsen utsedd

ledamot innebära en tillfredsställande lösning. Jag föredrager ock denna

framför hittillsvarande anordning med ett ombud från styrelsen utan rösträtt.

Helt visst medför ledamotskapet en starkare känsla av ansvar för beslutets

sakliga riktighet, än om vederbörande får överlämna avgörandet åt andra.

Jag tror ock, att de anmärkningar om ensidigt hävdande av fiskaliska

synpunkter, som framställts av skogsägareförbundet, skola visa sig sakna

berättigande, därest representanten för skogsvårdsstyrelsen kommer att intaga

ställningen såsom beslutande ledamot.

Mot förslaget att länsstyrelsen skall utse den skogssakkunnige ledamoten

vill jag erinra, att i sådant fall statsverket torde få bestrida kostnaderna för

samme ledamot. Emellertid torde det ligga i sakens natur, att hans ersätt­

ning bör utgå av skogsvårdsmedel. Därtill kommer, att skogsvårdsstyrelsen

torde lättare än länsstyrelsen vara i tillfälle att bedöma, när med hänsyn

till inträffade avverkningar av skog behov av dylik sakkunnig förstärkning

av taxeringsnämnden föreligger. Om länsstyrelsen skulle hava att utse om­

bud, komme länsstyrelsen otvivelaktigt att känna sig väsentligen beroende av

jämväl beträffande personfrågan, vad skogsvårdsstyrelsen komme att föreslå.

Till det anförda kan även läggas, att, om skogsvårdsstyrelsen av omhänder-

havda skogsvårdsmedel skall bestrida ledamotens ersättning, sparsamhets-

synpunkterna helt visst komma att tillräckligt beaktas vid avgörandet, huru­

vida ombud skall utses eller ej.

I detta sammanhang vill jag erinra därom, att enligt särskilt förslag, som

i dag anmäles av chefen för jordbruksdepartementet, skogsvårdsavgift för

virke från skogar, som avses i den föreslagna lagen om vård av vissa skogar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden,

ävensom från skyddsskogarna skall ingå till domänstyrelsen i stället för

till skogsvårdsstyrelsen i länet. Domänstyrelsen intager gentemot taxeringen

av dylikt virke samma ställning som skogsvårdsstyrelserna i andra fall. Det

har emellertid ansetts lämpligt, att vederbörande överjägmästare i stället för

domänstyrelsen utövar den rätt att utse ombud i taxeringsnämnden vid

102

Sakkunniga

medhjälpare

vid taxerings-

arbetet.

Sakkunniga

hos nämnder

och läns­

styrelser.

taxeringen av dylikt virke, som enligt förslaget i andra fall skulle till­

komma skogsvårdsstyrelsen.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har i 8 § 5 mom. av det nu före­

liggande förslaget till taxeringsförordning intagits föreskrift därom, att

vid virkestaxering skall såsom ledamot i taxeringsnämnden deltaga en av

skogsvårdsstyrelsen i länet, eller, då fråga är om taxering av virke från

nyss omförmälda skogar, en av vederbörande överjägmästare utsedd ledamot.

Denne ledamot benämnes i förslaget skogsvårdsombud. Då emellertid i vissa

fall tillräcklig anledning att utse dylik ledamot torde saknas, skall det stå

öppet för vederbörande att icke utse sådant ombud. Härvid åsyftas icke

blott det fall, att ingen eller blott obetydlig virkestaxering förväntas äga

rum, utan även det förhållande, att tillräcklig sakkunskap ledamoten förutan

anses vara förefintlig inom nämnden. Det bar ock, på sätt taxeringssak-

kunniga föreslagit, lämnats möjlighet för skogsvårdsstyrelsen eller överjäg­

mästaren att till skogsvårdsombud utse någon av de enligt 4 mom. i samma

paragraf omförmälda ledamöterna. Enligt förevarande moment skall det

ankomma på skogsvårdsstyrelsen och över jägmästaren att varje år taga

ställning till frågan, om skogsvårdsombud skall utses eller icke, samt att om

sitt beslut alltid underrätta, förutom dem, som utsetts, jämväl ordföranden

i taxeringsnämnden och länsstyrelsen. Det är angeläget, att så sker, på det

att ovisshet icke må råda om taxeringsnämndens sammansättning. Har

skogsvårdsombud icke utsetts, tillkommer det enligt författningsförslaget

kronoombudet i taxeringsnämnden att fullgöra de åligganden, som eljest

ankomma på skogsvårdsombudet.

Härefter övergår jag till frågan om sådana sakkunniga medhjälpare vid

taxeringsarbetet, som icke intaga ställning av medlemmar i beskattnings-

nämnd.

Härvid vill jag till en början erinra om de utlåtanden, som, enligt vad

jag redan tidigare anmält för Kungl. Maj:t (sid. 487 i propositionen nr

102), avgivits den 22 december 1926 av dels domänstyrelsen och statis­

tiska centralbyrån angående utfallet av 1922 års allmänna taxering av jord­

bruksfastigheter i riket, i vad denna taxering avsett värdet av skogsmark

och växande skog, och dels domänstyrelsen angående instruktion för värde­

sättning av skogsmark och växande skog, avsedd att tillämpas vid allmän

fastighetstaxering år 1928. I dessa utlåtanden framhålles vikten av att i

skogshushållning kunniga personer tillhandagå beskattningsmyndigheterna,

då fråga är om taxering av fastigheter med skog.

Taxeringssakkunniga hava i sitt förslag till taxeringsförordning upptagit

stadgande om rätt för taxeringsnämnd att anlita biträde av sakkunnig, men

överlåtit åt taxeringsnämndens ordförande att efter samråd med land skarn -

reraren utse den sakkunnige, under det att för närvarande utseendet av

den sakkunnige ankommer på nämnden. Jämväl åt landskamreraren har

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 210.

103

inrymts rätt att vid behov av särskild utredning i taxeringsfrågor tillkalla

sakkunnig medhjälpare. Däremot stadgas i taxeringssakkunnigas förslag

intet om rätt för prövningsnämnd att tillkalla sakkunnig, utan har det an­

setts tillräckligt med landskamrerarens befogenhet härutinnan.

Även med avseende å allmän fastighetstaxering meddelas stadganden om

befogenhet för beskattningsnämnderna att åtnjuta biträde av skogssakkun-

niga. Utseendet av dessa har lämnats i länsstyrelsens hand.

Taxeringssakkunnigas förslag innehåller därjämte i 4 § föreskrift om an­

ställande hos länsstyrelserna av erforderligt antal personer med sakkunskap

i fråga om bokföring och förfarenhet i taxering att enligt närmare före­

skrifter av landskamreraren biträda vid taxeringsarbetet.

Rörande motiveringen hänvisar jag till sid. 142 samt sid. 165 i betänkandet.

Sistnämnda förslag har tillstyrkts av fyra länsstyrelser och av riksräken-

skapsverket. Länsstyrelserna i Uppsala och Jämtlands län meddela, utan

att närmare uttala sig om förslaget, att de sakna tillfälle anskaffa dylika

sakkunniga. Länsstyrelsen i Malmöhus län vitsordar behovet av dylika sak­

kunniga, men anför, under hänvisning till redan använt tillvägagångssätt

inom länet, att det ifrågasatta stadgandet om tvång för länsstyrelsen att

anställa dylika sakkunniga icke är behövligt och möjligen kan vara ägnat

att binda länsstyrelsen vid utseendet av sakkunnig. Svårigheter förelåge

ock enligt länsstyrelsens mening att i förväg bedöma behovets omfattning.

Länsstyrelsen föredroge därför, att dylika uppdrag även i fortsättningen

finge lämnas såsom bisyssla. Överståthållarämbetet anser det föreslagna

stadgandet obehövligt och anför betänkligheter mot detsamma av kostnads­

skäl. Övriga länsstyrelser hava icke särskilt yttrat sig i denna fråga eller

ock uttalat tveksamhet inför det föreslagna stadgandet.

Handelskammaren i Gävle har förklarat sig intet hava att erinra mot

förslaget, varemot Smålands och Blekinge handelskammare gör erinringar

i anledning av de beräknade kostnaderna för tillkallandet av bokförings­

sakkunniga. Övriga handelskammare yttra sig icke på denna punkt av

taxeringssakkunnigas förslag.

Vad först angår frågan om rätt för taxeringsmyndigheterna att anlita sakkun­

niga medhjälpare, kan tvekan icke råda om det lämpliga häri. I 14 § 1 mom.

av det nu föreliggande författningsförslaget har jag låtit införa en allmän

föreskrift härom. Sådan sakkunnig må av landskamrerare anlitas icke blott

vid själva taxeringsarbetet utan jämväl eljest, t. ex. vid avgivande av för­

klaring över besvär.

Vidkommande åter frågan om tryggande av tillgång till dylika sakkun­

niga, ställa sig möjligheterna härav något olika.

Gäller det i skogshushållning kunniga personer, torde skogsstatens och

skogsvårdsstyrelsernas personal vara närmast till hands. Då emellertid vid

den tid arbetet med allmän fastighetstaxering pågår i beredningsnämnderna

.efterfrågan på dylika medhjälpare, åtminstone inom de mera skogrika länen,

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 210.

Departements­

chefen.

104

torde bliva rätt stor, har det ansetts lämpligt att låta länsstyrelsen i tid sörja

för att dylika sakkunniga verkligen äro att tillgå, när de behövas. Där­

jämte underlättas härigenom ett planmässigt utnyttjande av befintliga arbets­

krafter. Men även vid de årliga taxeringarna kan det vara en fördel att

äga tryggad tillgång till dylik sakkunnig hjälp; särskilt gäller detta pröv-

ningsnämndsgranskningen av virkestaxeringen. I 14 § 2 mom. har där­

för intagits föreskrift om skyldighet för länsstyrelsen att i god tid träffa

avtal med erforderligt antal dylika sakkunniga att på kallelse biträda vid

taxeringsarbetet. Den i förordningen den 7 juli 1921 (nr 382) intagna an­

visningen, att länsstyrelsen må från domänstyrelsen och vederbörande skogs-

vårdsstyrelse eller skogsvårdsnämnd inhämta förslag å lämpliga sakkunniga,

har uteslutits såsom obehövlig. Givetvis kommer dylikt samarbete att äga

rum i mån av behov utan uttrycklig anvisning därom.

Om således några svårigheter att erhålla skogssakkunniga medhjälpare

icke äro att befara, ställer sig förhållandet annorlunda i fråga om bok­

föringssakkunniga. Från vissa länsstyrelser har framhållits, att tillgång till

verkligt kvalificerade dylika sakkunniga icke förefinnes inom vederbörande

län. Det torde nog ock, såsom taxeringssakkunniga framhållit, förhålla sig

så, att tilläventyrs förefintliga sakkunniga, som icke äro auktoriserade revi­

sorer, antingen draga sig för att mottaga uppdrag från taxeringsmyndigheter

av fruktan att mista sitt klientel bland affärsmännen eller ock sakna den

oberoende ställning, som man gärna vill finna hos en i det allmännas tjänst

verkande revisor. Till att avhjälpa denna olägenhet syftar de sakkunnigas

förslag, att länsstyrelserna skola, efter närmare föreskrift av Kungl. Maj:t,

anställa erforderligt antal dylika personer för att biträda vid taxerings­

arbetet.

Vid redogörelsen för innehållet i 35, 79 och 93 §§ i det nu föreliggande

förslaget till taxeringsförordning kommer jag att särskilt yttra mig rörande

ifrågasatt granskning av skattskyldigs räkenskaper. Redan nu vill jag

nämna, att jag anser en sådan granskning vara av stor betydelse för åstad­

kommandet av en riktig taxering, och att jag kommer att förorda åtgärder

för åstadkommande av dylik granskning. För genomförandet härav fordras

tillgång till kvalificerade medhjälpare. De sakkunnigas förslag om anstäl­

lande hos länsstyrelsen av dylika personer synes mig lämpligt. Vid Kungl.

Maj:ts meddelande av föreskrifter för länsstyrelserna härutinnan kommer

givetvis att tagas tillbörlig hänsyn till förhållandena i de olika länen under

aktgivande därpå, att kostnaderna begränsas till det skäliga. Att med någon

säkerhet uttala sig om kostnadernas storlek är för närvarande icke möjligt,

men av gjorda beräkningar synes framgå, att det av taxeringssakkunniga

angivna beloppet 200,000 kronor åtminstone för närmaste tiden icke på långt

när kommer att uppnås. Att i penningar uppskatta nyttan av de bokförings­

sakkunnigas arbete är än vanskligare. Betydelsen av deras verksamhet

torde dock vara så påtaglig, att de med anordningen förbundna kostnaderna

icke böra verka avskräckande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

105

Taxeringssakkunniga hava ytterligare föreslagit, att Kungl. Maj:t skall

Högsta sak-

bemyndigas att årligen förordna en person att stå till landskamrerarnas kunm9-

förfogande för råd och upplysningar i taxeringsfrågor och att verka för en

riktig och enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna. Rörande motive­

ringen härför hänvisar jag till betänkandet sid. 167.

Detta förslag har i de flesta yttranden blivit avstyrkt, men i andra ytt­

randen tillstyrkts såsom varande ändamålsenligt.

Jag har icke upptagit samma förslag, emedan jag icke känt mig fullt

övertygad om behovet av en dylik högsta sakkunnig. Till detta stånd­

punkttagande har även medverkat, att jag funnit det lämpligt att avvakta

någon tids erfarenhet från tillämpningen av de nya beskattnings lagar, som

kunna komma att framgå ur riksdagens prövning av de till riksdagen

hänskjutna förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

För åstadkommande av en rättvis och med skatteförfattningarna överens­

stämmande taxering måste taxeringsmyndigheterna äga tillgång till nog­

granna och utförliga upplysningar om de sakförhållanden, som äro grund­

läggande för taxeringen. Utan medverkan av de skattskyldiga kunna till­

räckliga dylika upplysningar i de flesta fall icke erhållas. Men även från

andra kräves sådan medverkan i form av upplysningar om av dem kända

förhållanden av betydelse för taxeringen. Föreliggande förslag innehåller

därför, i likhet med gällande taxeringsförordning, stadganden härom. Med den

närmare redogörelsen härför må anstå till specialmotiveringen för förslaget.

Här skall jag endast behandla några spörsmål av större vikt.

Deklarationer

och

uppgifter

till ledning

vid taxe­

ringen.

Taxeringsförordningen den 28 oktober 1910 stadgar icke allmän och ovill-

Uppgifter vid

korlig uppgiftsplikt för fastighetsägare med avseende å allmän fastig-

allmän

hetstaxering. Endast efter anmaning är ägare av fastighet skyldig lämna ftaxling'.

uppgift om fastighetens areal jämte andra förhållanden av betydelse för

taxeringen i fråga. Förordningen den 7 juli 1921 (nr 382) införde sådan

uppgiftsplikt för 1922 års allmänna fastighetstaxering. Det i stort sett lyck­

liga utfallet av sistnämnda taxering lärer i väsentlig grad vara att till­

skriva den ökade kännedom om fastigheternas areal och beskaffenhet, som

genom de avlämnade uppgifterna bereddes taxeringsmyndigheterna. Även

om det då samlade primärmaterialet kan äga värde jämväl för nästkommande

allmänna fastighetstaxering, torde taxeringsmyndigheterna i många fall be­

höva tillgång till nya dylika uppgifter. Det synes därför vara nödvändigt

att ålägga vederbörande att alltfort avlämna dylika uppgifter. Stadgande

härom har därför intagits i föreliggande författningsförslag. Även för

hypoteksföreningar och brandförsäkringsanstalter bibehålies hittillsvarande

uppgiftsskyldighet för allmän fastighetstaxering.

Fråga har uppkommit om anordnande av en allmän jordbruksräkning

Uppgifter för

under år 1927 och om inhämtande av diirför erforderliga uppgifter i sam-

allmän jord-

band med de förberedande åtgärder för 1928 års allmänna fastighetstaxering, bruksräkmng-

106

som äro avsedda att vidtagas under innevarande år. Härom vill jag nöja

mig med att hänvisa till det förslag, som i dag framlägges av chefen för

jordbruksdepartementet. I enlighet med vad därvid föreslås förordar jag,

att i de deklarationer, som äro avsedda att innevarande år avlämnas till

ledning för nu förestående allmänna fastighetstaxering, skola avlämnas upp­

gifter jämväl till ledning vid den ifrågasatta jordbruksräkningen. Det synes

även vara nödvändigt att ålägga arrendator av jordbruksfastighet att jämte

jordägaren avlämna vissa uppgifter för jordbruksräkningen. Lämpligt synes

vara, att härför erforderliga föreskrifter inarbetas i taxeringsförordningen.

Den närmare regleringen av ägares och arrendator uppgiftsplikt torde få

bero på Kungl. Maj:ts beslut i samband med fastställandet av formulär för

ifrågavarande deklarationer.

Uppgifter för

Enligt nu gällande stadganden föreligger icke skyldighet för ägare av sådan

särskild

fastighet, som skall bliva föremål för omtaxering under löpande taxerings-

ftaxering' period, att avlämna uppgift till ledning för dylik omtaxering annorledes

än efter anmaning. Taxeringssakkunniga hava (sid. 122 i betänkandet)

anfört, att det för en behörig taxering är av betydelse, att uppgifter

lämnas även i dylika fall. Uti inkomna yttranden har i regel icke fram­

ställts erinran mot detta förslag. Två taxeringsnämndsordförande, den ene

i Stockholms län och den andre i Västerbottens län, förklara förslaget i

denna del innebära en uppenbar förbättring gentemot vad nu gäller. Sve­

riges skogsägareförbund anser dylik uppgiftsskyldighet onödigt betungande

och avstyrker densamma.

^{Departements-} Jag anser det vara i sin ordning, att vederbörande ägare eller med ägare

^chefen. likställd innehavare lämnar vederbörande taxeringsnämnd meddelande om

inträffade förhållanden, som böra föranleda’ åsättande av nytt taxerings­

värde å hans fastighet, och därvid förebringar material för omtaxeringen.

Att en dylik skyldighet skulle för honom vara onödigt betungande kan jag

icke finna. Det torde därjämte ligga i hans eget intresse, att sådan uppgift

lämnas. Jag biträder alltså de sakkunnigas förslag härutinnan och påpekar

därvid, att försummelse att avlämna dylik uppgift icke medför förlust av

talan i fråga om taxeringsvärdet, utan endast vitespåföljd, därest anmaning

att avlämna uppgift icke efterkommes. Härom hänvisas till författnings­

texten (21 och 24 §§). U

Uppgifter för

I fråga om uppgifter till ledning vid taxering till kommunal inkomst-

taxering för

skatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt

'förmögenhet

samt utjämningsskatt skall jag närmare yttra mig vid 25 42 §§> i för-

fattningsförslaget. Här vill jag beröra ett prineipspörsmål om skyldighet

för annan än skattskyldig att avlämna uppgift till ledning vid dylik taxe­

ring.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Enligt gällande taxeringsförordning är skattskyldig pliktig att avlämna

— förutom i författningen särskilt angivna uppgifter — alla de upplys­

ningar för egen taxering, som taxeringsnämndens ordförande eller lands-

kamreraren avfordrar honom, utan annan begränsning än att uppgifterna

skola vara av betydelse för hans taxering. Däremot är skyldigheten för

annan än den skattskyldige att avlämna uppgifter till ledning vid taxe­

ringen begränsad till i författningen angivna fall.

Det har stundom ifrågasatts att göra denna skyldighet obegränsad, därest

uppgift kräves av ordförande i taxeringsnämnd eller av landskamrerare.

Sålunda har bevillningsutskottet vid 1924 års riksdag i sitt betänkande nr 15

gjort det uttalandet, att vissa skäl talade för att utvidga skyldigheten att efter

anmaning lämna uppgift till ledning för annans taxering att omfatta över

huvud taget varje till annan person utbetalat belopp, som för mottagaren

är att hänföra till inkomst.

Taxeringssakkunniga hava i denna fråga anfört följande:

»En sådan utsträckning av uppgiftsskyldigheten kan i och för sig icke

anses utesluten. De sakkunniga hålla emellertid före, att en viss försiktig­

het bör i detta avseende iakttagas, och förmena, att med ett dylikt stad­

gande taxeringsmyndigheterna skulle, i många fall rent oavsiktligt, kunna

komma att på privatlivets område göra obehörigt intrång. Det synes nöd­

vändigt att, även om principen rent teoretiskt måste anses riktig, göra vissa

begränsningar, varigenom taxeringsmyndigheternas rättighet i förevarande

avseende inskränkes till vissa i författningen särskilt angivna fall, där be­

hovet av en dylik rätt visat sig särskilt utpräglat.»

Taxeringssakkunniga hava därför förordat, att dylik uppgiftsskyldighet

efter anmaning skall inträda endast i vissa angivna fall. Härom hänvisar jag

till 78, 82, 84 och 85 §§ i taxeringssakkunnigas förslag till taxeringsförord­

ning. Med redogörelse för innebörden av detta förslag må anstå till moti­

veringen för 35 § i det nu föreliggande författningsförslaget.

Tre taxering snämndsor Oför ande i Stockholm hava uttalat sig för att

envar, som till annan verkställt utbetalning eller dylikt av medel, som för

mottagaren är att anse såsom intäkt i skattehänseende, skall på anfordran

vara skyldig att uppgiva storleken av vad som utbetalats.

Jag finner det visserligen vara av stor betydelse för vinnande av effektiv

[Departements-

taxering, att förefintliga möjligheter till kontroll å deklaranternas uppgifter

chefen.]

bliva utnyttjade, men att ålägga envar att på anmaning lämna uppgift till

taxeringsmyndighet om verkställda utbetalningar, snart sagt av vad slag

de vara må, synes mig vara att gå för långt. Otvivelaktigt riskerar man

därvid att göra obehörigt intrång å privatlivets område eller att oskäligt

betunga tredje man. Man bör ej heller förbise svårigheterna för mången

att, särskilt om anteckningar saknas, lång tid efter en utbetalning redo­

göra för densamma. På grund härav är jag icke benägen att förorda in-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

107

108

förande av en efter anmaning inträdande obegränsad uppgiftsplikt till led­

ning för annans taxering. Däremot synes mig nu förefintlig uppgiftsplikt

i sådant avseende utan olägenhet kunna utsträckas i vissa fall. Till frågan

härom skall lag återkomma vid redogörelse för innehållet i 38 och 35 §§ i

författningsförslaget.

Uppgifter för

Även med avseende å virkestaxering erfordras uppgifter i första hand

virkes

t

axe-

fr^n

vederbörande skattskyldiga men i vissa fall även från tredje man.

Stadganden härom återfinnas i 43—47 §§ av det nu föreliggande förslaget

till taxeringsförordning.

Formulär till

Taxeringssakkunniga föreslå i 227 ^§ i förslaget till taxeringsförordning,

deklarations-

^

j^ull

<_r]_ Maj:t skall äga fastställa formulär till, bland annat, deklara-

tionsblanketter. Till stöd härför anföra de sakkunniga följande:

»Såsom redan nämnts, innebär beteckningen deklaration en till ledning för

egen taxering meddelad uppgift enligt fastställt formulär. De för detta

ändamål hittills begagnade formulären äro intagna i gällande taxeringsför­

ordning och hava alltså fastställts av riksdagen. Detta har haft till följd att,

då formulären behövt undergå justering, även om denna varit av mycket

obetydlig art, riksdagens beslut måst avvaktas, ehuru det kunnat vara särdeles

önskligt att få ändringen genomförd, innan riksdagen sammanträtt och alltså

tillämpad vid deklarering och taxering redan det år, då riksdagen blir i till­

fälle att fatta sitt beslut. Bestämda olägenheter härutinnan hava förekommit

och det måste anses angeläget, att sådana icke vidare kunna uppkomma.

I följd härav och då deklarationsformulären endast äro ett utförande i

blankettform av skatteförfattningarnas bestämmelser, synes det, som om

deras fastställande kunde förbehållas Kungl. Maj:t, och förslaget utgår från

sådan anordning. De sakkunniga hava härvid förutsatt, att formulärens

innehåll skall i de huvudsakligaste delarna omnämnas i själva taxerings-

förordningen, vilket iakttagits i 71 §, men att detaljuppställningarna skola

ankomma på Kungl. Maj:t.»

Liknande ståndpunkt har intagits av 1921 års kommunalskattekommitté,

som anfört:

»Kommittén vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten därav,

att deklarationsformulären kunna skyndsammare än nu är förhållandet

erhålla nödiga rättelser och tillägg. Detta önskemål lärer dock icke kunna

vinnas med mindre det förbehålles åt Kungl. Maj:t att besluta om formu­

lärens avfattning. Ett förslag i dylik riktning, vilket det emellertid icke

tillkommer kommittén att framlägga, skulle kunna av kommittén förordas.»

Detta taxeringssakkunnigas förslag har icke mött gensaga i något av de

inkomna yttrandena och har uttryckligen biträtts av överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län, domänstyrelsen, Stock­

holms handelskammare, svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund,

järnkontoret, Sveriges allmänna exportförening, handelskammaren för

Örebro och Västmanlands län ävensom kammarrätten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

109

På grund av de uppenbara praktiska fördelar, som äro förenade med

taxeringssakkunnigas ifrågavarande förslag, biträder jag detsamma och liar

förty i författningstexten inarbetat stadgande om befogenhet för Kungl.

Maj:t att fastställa deklarationsformulär.

Inom departementet pågår för närvarande överarbetning av de av 1923

års taxeringssakkunniga utarbetade förslagen till deklarationsformulär för

iakttagande av de förändringar, som kunna bliva en följd av de riksdagen

förelagda förslagen till beskattningslagar. Det är min avsikt att framdeles,

sedan arbetet härmed avslutats, tillstyrka Kungl. Maj:t att inhämta riks­

dagens yttrande över formulärförslagen.

Jag skall nu redogöra för huvudgrunderna för beskattningsnämndernas

verksamhet.

Enligt nuvarande taxeringsorganisation verkställes taxeringen av de under­

ordnade beskattningsnämnderna. Deras beslut granskas av den överordnade

prövningsnämnden. Landskamreraren i länet genomgår taxeringshandlin-

garna före prövningsnämndens sammanträde och anmäler till nämnden de

felaktigheter av såväl saklig som formell natur, vilka uppmärksammats vid

genomseendet av handlingarna. I Stockholm fullgör kamreraren vid över-

ståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden vad i länen i dylikt hän­

seende åligger landskamreraren. Vid denna förberedande granskning åt­

njuta nämnda tjänstemän biträde av dem underlydande personal ävensom

av andra personer, som för ändamålet tillkallas. Skattskyldig, som icke

åtnöjes med taxeringsnämndens beslut i vad honom angår och som icke

förlorat rätt till talan, så ock kommun och annan menighet med beskatt­

ningsrätt — dock icke landsting och tingslag — vilken är missnöjd med

den verkställda taxeringen, såvitt denna är av intresse för menigheten, äger

genom besvär påkalla prövningsnämndens omprövning av taxeringen. Så­

dana besvär skola, för att komma under bedömande, ingivas inom viss tid.

Hava dylika besvär ingivits av skattskyldig, som förlorat rätt till talan,

eller ingivits efter besvärstidens utgång, bör dock prövningsnämnden, utan

att formellt pröva besvären, beakta deras innehåll vid den granskning av

taxeringen i fråga, som det åligger prövningsnämnden att verkställa, vare

sig besvär anförts eller icke. Denna prövningsnämndens skyldighet att fästa

avseende även vid deserta besvär finnes visserligen icke uttryckligen framhållen

i taxeringsförfattningarna men följer av nämndens åliggande att granska taxe­

ringarna, vilket åliggande icke i något avseende är begränsat. Efter av­

slutandet av prövningsnämndens arbete bringas taxeringarna till verkställig­

het i det skick, de av prövningsnämnden fastställts. Ändring i sålunda

fastställd taxering må före utgången av det år taxeringen skett, sökas ge­

nom besvär hos kammarrätten. Mot kammarrättens utslag föres talan hos

Kungl. Maj:t i regeringsrätten. I de fall, då vid taxeringen fel av viss be­

skaffenhet förelupit, kan ändring sökas genom besvär i särskild ordning.

Är därvid fråga om taxering, som utan särskild prövning fastställts av

Departements­

chefen.

Beskattnings­

nämndernas

verksamhet.

Allmän fastig­

hetstaxering.

prövningsnämnd, sökes ändring hos prövningsnämnden. Dylika besvär, som

föreligga till avgörande under tid, då den ordinarie prövningsnämnden icke

är i verksamhet, behandlas av en delegation av nämnden, vilken delegation

i 48 § gällande taxeringsförordning benämnes särskild prövningsnämnd.

Har felet förelupit vid prövningsnämndens prövning av taxeringen eller är

fråga om taxering i mer än ett län, skall ändringssökandet ske omedelbart

hos kammarrätten. Enligt stadgande i uppbördsförfattningarna uppehälles

verkställigheten av beslutad taxering icke genom anförande av besvär, utan

i stället äger den skattskyldige, i händelse taxeringen varder nedsatt eller

undanröjd, erhålla restitution av för mycket inbetald skatt tillika med ränta

därå. Höjes taxering eller påföres ny taxering efter anförda besvär, bringas

dylikt beslut till verkställighet i särskild ordning.

Verkställd taxering kan jämväl bliva föremål för revision inom riks-

räkenskapsverket, nämligen då fråga är om tillämpning av vissa bestäm­

melser i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt med avseende å

»frihet från eller lindring i skatt». Varder därvid framställd anmärkning

icke godkänd av den skattskyldige, hänskjutes densamma till kammarrättens

prövning.

Taxeringssakkunniga föreslå icke någon mera väsentlig ändring i den

sålunda angivna gången av taxeringsförfarandet. De förbättringar i för­

farandet, som de sakkunniga anse eftersträvansvärda, söka de åstadkomma —

förutom genom den utvidgade och mera preciserade uppgiftsplikt, som av

dem föreslagits för de skattskyldiga och för vissa utomstående -— genom

vissa detaljföreskrifter för beskattningsnämndernas verksamhet. De förorda

därjämte en kraftigare ledning av taxeringsarbetet, förnämligast genom

landskamreraren i länet (3 § i deras författningsförslag) men även genom

särskild, av Kungl. Maj:t förordnad person (5 § i författningsförslaget).

Stor vikt lägges vid landskamrerarens och prövningsnämndens gransknings-

arbete. Å sid. 148 i betänkandet framhålla de sakkunniga vissa allmänna

synpunkter å detta spörsmål.

I tvenne avseenden föreslå de sakkunniga ändringar av betydande vikt,

nämligen dels i fråga om behandlingen av taxeringsfall, som angå mer än

ett taxeringsdistrikt, och dels i fråga om prövningen av besvär över taxe­

ring av fastighet det år, då allmän fastighetstaxering ägt rum. Dessa två

frågor skall jag senare upptaga till behandling. Jag vill nu något dröja

vid förfarandet i beskattningsnämnderna, och skall först yttra mig om den

allmänna fastighetstaxeringen.

Taxeringssakkunniga reglera i sitt förslag, såvitt angår allmän fastighets­

taxering, förfarandet i nämnderna i nära anslutning till vad som gällde vid 1922

års allmänna fastighetstaxering. De ändringar och kompletteringar, som

av dem föreslagits, gå i huvudsak ut på en noggrannare bearbetning av

föreliggande primärmaterial och större likformighet i taxeringen. I sistnämnda

hänseende föreslås vissa åtgärder för åvägabringande av jämnhet mellan

110

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

111

taxeringsvärdena inom olika län. Det föreslås (18 och 23 §§ i författnings-

förslaget och sid. 114 i betänkandet), att landskamreraren skall dels före det

allmänna möte," som enligt 23 § i förslaget är avsett att, i likhet med vad

fallet var vid senaste allmänna fastighetstaxering, hållas före taxeringsar-

betets påbörjande, verkställa undersökning av fastigheternas allmänna salu­

värde å länets landsbygd och dels å nämnda allmänna möte framlägga

resultatet av denna undersökning. Vidare föreslås (26 § 4 mom. i förslaget

och sid. 115 o. f. i betänkandet), att de av beredningsnämnden vid taxering

av jordbruksfastigheter följda grunderna för taxeringen skola för varje

fastighet upptagas i särskild längd, så upprättad att värderingsgrunderna

kunna lätt överskådas. Denna längd avses skola med lämpliga mellanrum

föreläggas nämnden, som i händelse av yppad ojämnhet i taxeringen har

att på nytt ompröva värdena och verkställa erforderlig jämkning. Samman­

drag av denna längd skall insändas senast den 20 december till landskam­

reraren, vilken alltså på ett tidigt stadium blir i tillfälle bedöma taxerin­

gens utfall och vid behov kan redan hos fastighetstaxeringsnämnden på­

kalla åtgärder för en jämnare taxering. Det har även beretts möjlighet att

låta fastighetstaxeringsnämnderna inom flera distrikt sammanträda gemen­

samt för överläggningar rörande enhetliga uppskattningsgrunder. Slutligen

har i förslaget upptagits det år 1922 praktiserade förfarandet att inom

finansdepartementet göra en sammanställning av de av fastighetstaxerings­

nämnderna följda grunderna vid taxeringen. Denna sammanställning skulle

upprättas av person, som därtill av Kungl. Maj:t särskilt förordnas, samt

före april månads utgång, således före fastighetsprövningsnämndens sam­

manträde, tillställas landskamrerarna i de olika länen för beaktande vid

det förberedande granskningsarbetet före fastighetsprövningsnämndens sam­

manträde.

I fråga om förfarandet vid uppskattning av skogsmark och växande skog

innehåller taxeringssakkunnigas förslag allenast hänvisning (24 §) till sär­

skild instruktion, som det förutsatts, att Kungl. Maj:t skulle utfärda. Denna

de sakkunnigas ståndpunkt har, såsom framgår av deras uttalande å sid.

114 i betänkandet, föranletts därav, att förslag till detaljerade beskattnings-

grunder i fråga om skogsmark och växande skog icke blivit utarbetade,

innan de sakkunniga avslutat sitt arbete.

Såsom jag tidigare erinrat, uppdrog Kungl. Maj:t den 9 juli 1926 åt do­

mänstyrelsen och statistiska centralbyrån att inkomma med utlåtande angå­

ende utfallet av 1922 års allmänna taxering av jordbruksfastigheter i riket,

i vad denna taxering avsåge värdet av skogsmark och växande skog. Till­

lika uppdrog Kungl. Maj:t samma dag åt domänstyrelsen att inkomma med

förslag till instruktion för värdesättning av skogsmark och växande skog,

avsedd att tillämpas vid allmän fastighetstaxering år 1928. I särskilda den

22 december 1926 dagtecknade utlåtanden hava ämbetsverken avgivit svar

å remisserna. Det i förstnämnda avseende avgivna utlåtandet torde få så­

som bilaga fogas till detta protokoll. Det senare utlåtandet har bilagts

Departements­

chefen.

Särskild

fastighets­

taxering.

statsrådsprotokollet rörande propositionen nr 102 till årets riksdag. Jämväl

kammarrättens den 24 januari 1927 dagtecknade utlåtande över förslaget

till instruktion för värdesättning av skogsmark och växande skog har hi­

lagts statsrådsprotokollet rörande nyssnämnda proposition.

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Några väsentliga erinringar mot de huvudgrunder för förfarandet vid

allmän fastighetstaxering, som sålunda framgått ur de verkställda utred­

ningarna, hava icke framställts. Jag har ock ansett desamma kunna i allt

väsentligt följas vid utarbetandet av författningsförslaget, men har i vissa

detaljer gjort ändringar, till vilka jag skall återkomma vid den speciella

motiveringen för det nu föreliggande författningsförslaget. I samband med

redogörelsen för 62 § 4 mom. skall jag särskilt uppehålla mig vid uppkom­

met förslag att bygga arealstatistiken för de allmänna jordbruksräkningarna

å den förut berörda särskilda längden (26 § 4 mom. i taxeringssakkunnigas

förslag). Jag vill dock redan nu förutskicka, att jag kommer att förorda

en uppdelning av taxeringsföreskrifterna i två författningar, av vilka den

ena, innehållande de grundläggande bestämmelserna, avses skola antagas av

Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt — förslaget härtill betecknar jag i

detta mitt anförande såsom det föreliggande författningsförslaget — och den

andra, innehållande verkställighetsföreskrifter, är avsedd att fastställas av

Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Åtskilliga av de av domänstyrelsen

ifrågasatta bestämmelserna äro av den natur, att de närmast hänföra sig

till det senare slaget av föreskrifter. De hava därför icke medtagits i det

nu föreliggande författningsförslaget.

Taxeringssakkunniga hava föreslagit, att besvärsmål rörande taxering av

fastighet de år, då allmän fastighetstaxering förrättas, skola behandlas, icke

såsom nu av kammarrätten och regeringsrätten, utan av en särskild beskatt-

ningsnämnd, riksuppskattningsnämnden, över vilkens beslut klagan ej finge

föras. I vissa förut omförmälda yttranden har föreslagits, att kammarrätten

skulle i stället för omförmälda nämnd pröva dylika besvär och att över

kammarrättens utslag i dessa mål talan antingen icke alls Unge föras eller

ock föras allenast i vissa fall. Om denna betydelsefulla fråga skall jag i

det följande yttra mig utförligare.

I fråga om taxering av fastighet under löpande taxeringsperiod anför

1921 års kommunalskattekommitté i motiveringen till 13 § i förslaget till

kommunalskattelag följande:

»Av bestämmelsen i förevarande paragraf, att de vid allmän fastighets­

taxering fastställda värdena skola — med undantag för de särskilt angivna

fallen — oförändrade gälla till nästa allmänna fastighetstaxering, följer,

att i regel icke ens någon formell fastställelse av taxeringsvärdena, såsom

nu är förhållandet, behöver äga rum de år, då allmän fastighetstaxering

icke förekommer; och antager kommittén vid sådant förhållande, att i stället

för de nuvarande årliga fastighetslängderna allenast en sådan längd, om-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

113

fattande hela taxeringsperioden, behöver uppläggas, därest i densamma ut­

rymme lämnas för anteckningar om de förändringar i avseende å taxerings­

enheter och taxeringsvärden, som kunna under perioden inträffa. Skulle

för vissa orter svårigheter uppstå genom avsaknad av årliga fastighets-

längder, kunna sådana längder för dessa orter tillsvidare bibehållas.

Kommittén anser vidare, att, i den mån sådant förhållande, som bör för­

anleda omtaxering under löpande taxeringsperiod, kommer till beskattnings-

nämndernas kännedom, nämnderna böra äga befogenhet att verkställa om­

taxeringen, även om yrkande i sådant avseende icke framställts, men att

å andra sidan taxeringsnämnderna böra vara skyldiga att pröva fråga om

omtaxering, då yrkande därom göres av vederbörande ägare eller kommun.

Regleringen av dessa frågor tillkommer emellertid icke kommittén utan

lärer böra ske i samband med taxeringsförordningens revision.»

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört hava taxeringssakkunniga

i 5 kap. av sitt förslag till taxeringsförordning angående taxering av fastig­

het under löpande taxeringsperiod upptagit allenast sådana bestämmelser,

som hava avseende å de fall, då verklig omtaxering eller ock uppdelning av

taxeringsvärde å olika i taxeringsenhet ingående kamerala fastigheter skall

äga rum. Däremot meddelas icke några föreskrifter om fastställande under

löpande taxeringsperiod av de värden, vilka icke skola ändras. Vidare före­

slå de sakkunniga, att den vid allmän fastighetstaxering upprättade fastighets-

längden skall äga giltighet under hela perioden, kompletterad med längder

över de under periodens senare år verkställda omtaxeringarna. Undantags­

vis skulle dock, efter beslut av länsstyrelsen, fullständiga fastighetslängder

föras, upptagande samtliga fastigheter och deras värden. I överensstämmelse

med kommunalskattekommitténs uttalande har i taxeringssakkunnigas för­

slag icke heller upptagits någon föreskrift om prövning av den subjektiva

skattskyldigheten, enär denna _ prövning ansetts vara en debiteringsange-

lägenhet.

Såsom jag förut meddelat, föreslå de sakkunniga deklarationsplikt för

ägare eller därmed likställd innehavare av sådan fastighet, som skall bliva

föremål för omtaxering.

De sakkunniga använda beteckningen »särskild fastighetstaxering» för den

taxering av fastighet, som enligt deras förslag skall företagas under år, då

allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag har jag anfört de skäl,

som enligt min mening påkalla årligt prövande av den objektiva skatte­

plikten för fastighet (5 och 15 §§. i förslaget till kommunalskattelag) och

fastställande i taxeringsväg av den subjektiva skattskyldigheten (sid. 328 i

propositionen nr 102). Taxeringsförordningen bör alltså reglera även dessa

frågor. I det nu föreliggande författningsförslaget har så skett, och även

dessa taxeringsåtgärder inbegripas därför under den av mig upptagna be­

teckningen »särskild fastighetstaxering».

Med denna ståndpunkt finner jag övervägande skäl tala för att fullständiga

^{Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. ISO höft. (Nr} ilo.)

H

Departements­

chefen.

Tiden för av­

slutande av

särskild

fastighets­

taxering.

Ändring i

vissa fall av

taxerings­

värde efter

anmälan.

fastighetslängder upprättas vid taxeringen varje år, av vilka alltså skall

framgå allt som har betydelse för debiteringen.

Taxeringssakkunniga hava föreslagit, att taxeringsnämndernas arbete med

särskild fastighetstaxering i länen skall vara avslutat den 25 april. Enär,

såsom länsstyrelsen i Kalmar län framhållit, härav skulle betingas särskilt

sammanträde för fastighetstaxeringens avslutande, medförande tidsutdräkt

och särskild kostnad, och då det, på sätt vissa andra myndigheter påpekat,

måste anses vara angeläget, att taxeringsnämnden äger tillgång till taxe-

ringslängden under hela den tid taxeringen för inkomst eller förmögenhet

pågår, har jag icke upptagit de sakkunnigas berörda förslag utan låtit

samma tidsbestämmelse gälla för båda dessa slag av taxering.

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

I de fall, då ändring icke göres i fastighets taxeringsvärde, har taxerings­

nämndens beslut beträffande värdet allenast formell innebörd och är när­

mast att beteckna såsom ett registrerande av värdet. Länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län har till behandling upptagit spörsmålet, huru i de

fall, då kammarrätten eller regeringsrätten efter anförda besvär ändrat

fastighets taxeringsvärde för visst år, bör förfaras under efterföljande år av

taxeringsperioden. Länsstyrelsen anför:

»I detta sammanhang har länsstyrelsen ansett sig böra fästa uppmärksam­

het å en fråga, som varit föremål för tveksamhet och olika tillämpning,

nämligen huruvida ett ändringsbeslut av kammarrätten eller regeringsrätten

rörande en fastighets taxeringsvärde, åsatt eu fastighet vid allmän fastig­

hetstaxering, skall anses gälla för hela femårsperioden eller blott det år

taxeringen avser, i 'fall klaganden ej uttryckligen yrkat ändring för hela

perioden eller i utslaget ej uttryckligen uttalats, att ändringen gäller visst

eller vissa år. —■ Om exempelvis kammarrättens utslag, innefattande en ned­

sättning av taxeringsvärdet, faller under tredje året av taxeringsperioden,

har vid restitution av fastighetsbevillning tvekan rått om på grund av ut­

slaget blott skulle restitueras erlagd skatt för det år, besvären avsett, eller

även det eller de efterföljande år den skattskyldige fått erlägga skatt efter

det högre värdet. Formellt sett borde ju skatt restitueras endast för det år,

kammarrättens utslag avser, men därigenom nödgas den skattskyldige klaga

hos kammarrätten särskilt för varje år, till dess kammarrättens utslag vun­

nit laga kraft och kommit till beskattningsnämnds kännedom. — Ifrågasättas

kan därför, huruvida icke det skulle vara lämpligt, att i taxeringsförord-

ningen infördes en bestämmelse, enligt vilken ett dylikt utslag förklaras

skola gälla för hela fastighetstaxeringsperioden, såvida ej beskattningsnämnd

under taxeringsperiod av särskild anledning vidtager ändring i årets taxe­

ringsvärde.»

Enligt taxeringssakkunnigas förslag erfordrades icke något dylikt särskilt

förklarande, enär i detsamma förutsattes, att det ändrade taxeringsvärdet

utan vidare skulle äga tillämpning för återstoden av taxeringsperioden,

där ej omtaxering skett. Vad som erfordrades var allenast att ändrings­

beslutet antecknades i fastighetslängden. Stadgande härom finnes upptaget

i 172 § i taxeringssakkunnigas förslag.

115

Bifalles mitt förslag att värdena skola årligen formellt fastställas, synes

ett sådant särskilt förklarande, som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

ifrågasatt, vara behövligt för att ett beslut om ändring av taxeringsvärdet

skall äga tillämpning jämväl under de senare år, då det upphävda värdet

blivit upptaget i taxeringslängden. Stadgande härom har upptagits i 129 §

i det nu föreliggande författningsförslaget. Detta stadgande innebär, att

prövningsnämnd har att, efter anmälan av landskamreraren eller sakägare

om inträffad ändring av taxeringsvärde å fastighet, vidtaga mot ändringen

svarande åtgärd beträffande fastigheten under efterföljande år av taxerings-

perioden, där ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat, som

jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleder åsättande av nytt

taxeringsvärde. Självfallet är, att ett dylikt beslut skall föregås av under­

sökning, huruvida omtaxering; något efterföljande år företagits, och, då en

dylik undersökning icke lämpligen bör tynga behandlingen av det primära

taxeringsmålet, har frågan ansetts böra överlämnas åt prövningsnämnden,

som utan omgång är i tillfälle företaga undersökningen.

I författningsförslaget sammanfattas under beteckningen > taxering för in­

komst eller förmögenhet» taxering till kommunal inkomstskatt, statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämnings-

skatt. Själva taxeringsförfarandet beträffande dessa skatteformer överens­

stämmer i allt väsentligt med vad nu gäller för taxeringen till bevillning

för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt. Med avseende å taxe­

ring till kommunal progressivskatt föreslås i 113 §, att fördelning av sådan

skatt enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket förordningen härom skall

verkställas av vederbörande prövningsnämnd. Lika med taxeringssakkunniga

anser jag, att något förslag till fördelning icke behöver uppgöras av taxe­

ringsnämnden.

I stort sett kan förfarandet vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet,

sådant detsamma utformats i det nu föreliggande författningsförslaget, karak­

täriseras därav, att i första instansen stark vikt lägges vid taxeringsmate-

rialets förberedande granskning av taxeringsnämndens ordförande och de

ledamöter, som företräda särskilt statens och kommunernas intressen. Genom

infordrande av upplysningar, vidtagande av särskilda undersökningar och

på annat dylikt sätt bör sakläget klarläggas, innan taxeringsnämnden sam­

manträder. Såsom taxeringssakkunniga framhållit bör vid denna förbere­

dande granskning intimt samarbete råda mellan de granskande medlemmarna.

I taxeringsnämnden verkställes därefter taxeringen under utnyttjande jäm­

väl av de kommunvalda ledamöternas kännedom om de skattskyldigas för­

hållanden.

I prövningsnämnden förfares på ungefär enahanda siitt med den skillnad,

att det förberedande granskningsarbetet där vilar på landskamreraren och

hans biträden. Det bör enligt min mening läggas stor vikt därpå, att

granskningen kommer att omfatta, såvitt möjligt, hela taxeringsmaterialet

Kungl. Mccy.ts proposition Nr 210.

Departements­

chefen.

Taxering föf

inkomst eller

förmögenhet.

Taxering av

lapp allmogen

för inkomst

av renskötsel.

Taxeringssak-

kunniga.

F. d. lands­

hövdingen

Widén.

och att de sakliga i lika mån som de formella bristerna i de verkställda

taxeringarna bliva rättade. Det är av vikt, att den formella granskningen

av taxeringslängderna icke undan sk ju tes, därest, såsom jag föreslår, riks-

räkenskapsverkets granskning av taxeringslängderna kommer att väsentligt

begränsas.

I syfte att klarare än hittills framhäva, att prövningsnämnden har att

beakta allt vad den skattskyldige förebringar till upplysning rörande sin

taxering, även om han saknar rätt föra talan mot taxeringen, har vid för-

fattningsförslagets utarbetande påföljden av talans förlust vid deklarations-

försummelse icke knutits vid talan hos prövningsnämnden samt vidare bort-

tagits nuvarande stadgande att besvär, som inkommit till prövnings­

nämnden efter besvärstidens utgång, icke må upptagas till prövning. Dessa

påföljder skola enligt förslaget inträda endast då fråga är om talans förande

hos kammarrätten och regeringsrätten.

Enligt gällande bevillningsförordning samt förordning om inkomst- och

förmögenhetsskatt är lappallmogen befriad från skattskyldighet för inkomst

av renskötsel. Denna undantagsbestämmelse har icke medtagits i det för

riksdagen i år framlagda förslaget till kommunalskattelag och ej heller i

förslaget till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Jag får

erinra om vad jag härom anförde vid anmälan av förslaget till kommunal­

skattelag (sid. 456 o. ff. i propositionen nr 102). Då således lappallmogen

avses skola beskattas jämväl för inkomst av renskötsel, har övervägts,

om särskilda taxeringsbestämmelser i detta avseende erfordras.

Taxering ssakkunniga, som utgått från 1921 års kommunalskattekommittés

förslag, att lappallmogen fortfarande skall äga frihet från skattskyldighet

för inkomst av renskötsel, hava icke behandlat denna fråga.

Före detta landshövdingen Johan Widén, vilken efter uppdrag av chefen

för socialdepartementet verkställt utredning och avgivit förslag angående

fattigvården bland lapparna och om lapparnas beskattning (Stat. off. utredn.

1924 : 58 och 59) och därvid väckt förslaget om upphävande av lappallmo­

gens skattefrihet för inkomst av renskötsel, anför i fråga om taxeringsför-

farandet i huvudsak följande:

»Taxeringsförfarandet vid uppskattningen av lapparnas inkomst av ren­

skötsel och renegendom bör bliva detsamma som för annan inkomst och

egendom. En fråga, som därvid emellertid framställer sig, är i vad mån

deklarationsskyldighet lämpligen kan föreskrivas med avseende på föreva­

rande slag av skattdragande och inkomst. Det borde visserligen icke möta

hinder för en renskötande lapp att kunna i en deklaration angiva den in­

komst han haft under det nästföregående året. Men det är ett par om­

ständigheter, som härvid måste tagas i betraktande. Den ena är, att de

nomadiserande lapparna till följd av sitt kringströvande liv hava en större

svårighet än andra för uppsättande av en deklaration. Den andra och vik­

tigare är, att underlåtenhet att avgiva deklaration inom föreskriven tid är

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

117

förbunden med förlust av rätten att överklaga taxeringen; och det synes

obilligt, att en dylik underlåtenhet skulle för de renskötande lapparna med­

föra sagda påföljd. Detta skulle, i all synnerhet i början, kunna förorsaka

orättvisa och av lapparna kännas som en hårdhet. Därest frihet från de-

klarationsplikt i förevarande fall stadgas, synes denna frikallelse böra om­

fatta även den i 2 § 2 mom. av taxeringsförordningen föreskrivna skyldig­

heten att efter anmaning avgiva deklaration, varmed torde följa frihet jäm­

väl från den i 8 § 1 mom. sagda förordning omnämnda uppgiftsskyldigheten.

Tör kännedom om de förhållanden, som i förevarande fall äro av betydelse

för taxeringen, torde ock självdeklarationen och uppgiftsskyldigheten kunna

undvaras. Uti de renlängder, som enligt rénbeteslagen årligen skola upp­

rättas inför lappfogden, finnes en officiell lista på renar som envar lapp

äger; och för övrigt kunna genom lappfogden erhållas de mest tillförlitliga

upplysningar om alla förhållanden beträffande de olika renägarnas rensköt­

sel, som för taxeringsarbetet må erfordras utan att man i detta hänseende

behöver vända sig till lapparna själva. För att underlätta taxeringsarbetet

torde bland de handlingar, som enligt 11 § i taxeringsförordningen skola

avlämnas, även höra upptagas avskrifter av de ovan omförmälta renläng­

derna, vilka lappfogdarna efter avslutande av sammanträdena med lapparna

skola hava att avlämna.

Givet är, att det bör stå lapp som sådant önskar fritt att avlämna dekla­

ration, liksom att i annan form lämna de upplysningar till taxeringsmyn­

digheten, som han kan finna lämpligt, en rätt som torde kunna förutsättas

i åtskilliga fall komma att begagnas.

Vad angår taxeringsmyndigheternas sammansättning torde några särskilda

föreskrifter i förevarande sammanhang icke erfordras. Av lydelsen utav 25 §

i taxeringsförordningen torde utan vidare följa, att, åtminstone i kommuner

där renskötsel i något större omfattning bedrives, renskötande eller ren-

ägande lappar böra få plats i taxeringsnämnderna, något som i varje fall

måste anses lämpligt».

Av de myndigheter och andra, som yttrat sig över den sakkunniges för-

Yttranden,

slag, hava endast några särskilt berört taxeringsförfarandet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

»Själva taxeringen av inkomsten av renskötsel kommer att medföra åt­

skilliga svårigheter. Den i betänkandet framförda tanken att någon lapp

i regel skulle få plats i taxeringsnämnden för att tillhandagå med sin sak­

kunskap i fråga om renskötseln torde icke i verkligheten kunna genomföras

eller i varje fall icke lämna något egentligt resultat. Lapparna äro under­

tiden för taxeringsnämndernas sammanträden sysselsatta med sina vårflytt­

ningar och vid dessa behövs det väl, att de dugligaste lapparna hjälpa till.

Dessutom är det som bekant en vanlig egenskap hos lapparna, även de mest

insiktsfulla bland dem, att de ha svårt att lägga fram sina synpunkter, så

att de vinna tillbörligt beaktande, åtminstone inför personer, som äro dem

mera främmande eller icke hava deras särskilda förtroende.

För att taxeringsnämnderna skola erhålla nödiga upplysningar angående

icke blott renantalet, utan även omkostnader och mera regelbundna förluster

på renskötseln samt för att därjämte material till jämförelse mellan de olika

renlapparna inbördes skall stå till taxeringsnämndernas förfogande, kan det

därför ifrågasättas att, i motsats till vad betänkandet innehåller, låta lap­

parna liksom andra vara deklarationspliktiga för all inkomst, således även

Kungl. MaJ:ts proposition Nr 210.

inkomst av renskötsel. Den största betänkligheten häremot är, att man, åt­

minstone under åtskilliga år framåt, måste räkna med, att lapparna i stor

utsträckning komma att försumma deklarationsplikten på grund av ovana

och oförmåga. Därmed skulle de utestängas från klagorätt, även om deras

taxering råkar bliva felaktig, något som med hänsyn till nyss antydda svå­

righeter för de fastboende medlemmarna av taxeringsnämnden att bedöma

inkomsten av renskötseln lätt torde kunna inträffa. Det kan i detta sam­

manhang påpekas, att en renskötande lapp, som över huvud är skattskyldig,

redan nu har att deklarera sitt reninnehav såsom förmögenhet, men att

denna plikt sällan torde iakttagas.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har därför ansett sig böra förorda, att

inkomsten av renskötseln undantages från deklarationsplikt. För att det

oaktat taxeringsmyndigheterna skola få erforderligt material till sitt förfo­

gande och i övrigt taxeringen av inkomsten av renskötseln underlättas, vill

Kungl. Maj:ts befallningshavande i stället framlägga följande förslag.

Beskattningsåret för inkomst av renskötsel bör räknas från den 1 oktober

till den 1 oktober. Mellan dessa tider ligger en relativt sluten period, som

innefattar inkomst genom renslaktning och försäljning samt utfallet av

kalvningstiden. Inom varje lappby skall det åligga ordningsmannen att

före den 1 november varje år till lappfogden enligt fastställt formulär

insända uppgift angående renskötselns resultat under det senaste avslutade

beskattningsåret, särskilt för varje renlapp inom byn. Dessa uppgifter

granskas av lappfogden, eventuellt vid överläggning med lapparna, varefter

lappfogden å formuläret gör de anmärkningar, vilka han anser påkallade.

Det granskade formuläret skall av lappfogden insändas till taxeringsnämn­

dens ordförande inom den för deklarations avgivande stadgade tiden. Be­

träffande undantag från offentlighet likställes formuläret med deklaration.»

Länsstyrelsen i Västerbottens län har icke haft något att erinra mot den

sakkunniges förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar, i huvudsaklig anslutning till

vad lappfogden i länets södra distrikt anfört, att taxering av lappar för

inkomst av renskötsel anförtros åt en inom varje lappmarkskommun bildad

särskild taxeringsnämnd, sammansatt av ordföranden i den vanliga taxerings­

nämnden, två av ledamöterna i samma nämnd, två renskötande lappar, ut­

sedda av lapparna själva, samt lappfogden i distriktet. Denna nämnds

sammanträde borde äga rum i februari eller mars, medan lapparna ännu

vore kvar på vinterbetesmarkerna nere i skogslandet.

Lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt framhåller det angelägna

uti, att lapparna själva få medverka vid taxeringen, enär utan sådan med­

verkan riktig taxering svårligen kan åstadkommas. Även om någon lapp­

man bleve insatt i den vanliga taxeringsnämnden, kunde denne icke förmå

mycket mot nämndens övriga medlemmar. Ej heller kände en eller två

lappmän förhållandena hos lapparna inom hela taxeringsdistriktet, utan

måste de i taxeringsarbetet deltagande lapparna vara flera och allra minst

en, möjligen två, från varje lappby. Mot förslaget att lägga renlängderna

till grund för taxeringen erinrar lappfogden, att renlängdens siffror redan

nu ofta äro mycket svåra att få fram vid sammanträdena för upprättande

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

119

av nämnda längder. Än värre bleve förhållandet, om uppgivandet av renan­

talet komme att uppfattas såsom avgivande av deklaration för beskattning.

Det vore likväl av * andra orsaker alldeles nödvändigt, att renlängdernas

uppgifter om renantalet bleve så riktiga som möjligt. Lappfogden förordar

därför, att taxeringen överlämnas åt en särskild, uteslutande av lappar be­

stående taxeringsnämnd i närvaro av den vanliga taxeringsnämndens ord­

förande och kronoombudet i samma nämnd ävensom, där så ske kan, i när­

varo av lappfogden.

Kammarrätten anför:

»Taxeringen av lapparnas inkomst synes, i enlighet med vad den sakkun­

nige därom anfört, böra överlämnas till de vanliga taxeringsmyndigheterna.

Likaså bör såsom föreslagits nomadiserande lapp fritagas från deklarations-

plikt för inkomst av renskötsel. Den av länsstyrelsen i Jämtlands län i

detta sammanhang föreslagna anordningen torde kunna godtagas såsom en prak­

tisk lösning av frågan om uppgiftsskyldigheten. Den uppgift, som enligt

länsstyrelsens förslag skulle ersätta den vanliga deklarationen, upptager

emellertid även annan inkomst och andra avdrag än sådana, som hava

samband med renskötseln, samt är därjämte avsedd att tjäna till ledning

vid förmögenhetsbeskattningen, därvid jämväl annan förmögenhet än sådan,

som är nedlagd i renar, skulle medtagas. Avlämnandet av dylik uppgift

skulle väl vara frivilligt. Lapp, som uraktläte att lämna vederbörliga upp­

gifter till ordningsmannen, skulle därigenom utsätta sig för risken av en

oriktig taxering; medvetandet därom skulle således framtvinga lappens egen

medverkan till ett riktigt resultat. Dock bör det naturligen stå honom fritt

avgiva vanlig deklaration. Dör att erhålla den avsedda medverkan från

ordningsmännen och lappfogdarna synas särskilda föreskrifter vara erforder­

liga».

Lika med den sakkunnige och de hörda myndigheterna finner jag, att

Departements-

lapp böra vara befriad från skyldighet att avgiva deklaration rörande in-

chefen,

komst av renskötsel. Enahanda torde böra gälla i fråga om förmögenhet,

som nedlagts i sådan rörelse. Det är ock självfallet, att sådan lapp må

avgiva självdeklaration även för inkomst eller förmögenhet av nu angivet

slag, om han så önskar. Stadgande härom har intagits i 25 § 3 mom.

av nu föreliggande författningsförslag. Av detta undantag från deklara-

tionsplikten följer, att vid bedömandet av renskötande lapps deklarations-

plikt för inkomst eller förmögenhet av annat slag än nu nämnts hänsyn

icke skall tagas till inkomst av renskötsel och i dylik rörelse nedlagd för­

mögenhet. I nämnda stadgande har detta uttryckligen angivits.

På grund av vad lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt anfört om

befarade svårigheter att erhålla tillförlitliga uppgifter om antalet renar, som

skola införas i renlängden, därest denna längd kommer att för lapparna

framstå som en för taxeringen betydelsefull urkund, har jag icke upptagit

den sakkunniges förslag, att avskrift av renlängden skall avlämnas till

taxeringsnämndens ordförande. På annat sätt måste därför sörjas för att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

120

nödiga upplysningar om lapparnas renar bringas till taxeringsmyndighetens

kännedom. Länsstyrelsens i Jämtlands län förslag att lapparna skola äga

avlämna särskild uppgift till ledning för taxeringen synes lämpligt och har

inarbetats i författningens 41 §. Enligt denna paragraf äger lapp avlämna

dylik uppgift senast den 31 januari antingen i den för avlämnande av

självdeklaration gällande ordning eller ock till ordningsmannen i veder­

börande lappby. Avlämnas uppgift till ordningsmannen, skall denne granska

uppgiften och å densamma anteckna ej mindre det antal egna renar och

skötesrenar, som för lappmannen finnes antecknat i senast upprättade ren­

längd, än även de övriga upplysningar, ordningsmannen finner anledning

lämna. Sålunda inkomna och behandlade uppgifter skola av ordnings­

mannen senast den 10 februari översändas till lappfogden, som efter verk­

ställd granskning senast den 10 mars vidarebefordrar uppgifterna till taxe­

ringsnämndens ordförande. Har lapp avlämnat dylik uppgift, efter det övriga

uppgifter av ordningsmannen översänts till lappfogden, skall ordningsman­

nen inom en vecka efter avlämnandet översända uppgiften till lappfogden.

Att, på sätt i några av de återgivna yttrandena ifrågasatts, överlämna

taxeringen av lappallmogens inkomst av renskötsel och i denna rörelse

nedlagda förmögenhet åt särskilt sammansatta taxeringsnämnder finner jag

icke lämpligt, särskilt på grund av svårigheten att finna betryggande

form för lapparnas val av ledamöter i dessa nämnder. Jag förordar därför,

att de vanliga taxeringsnämnderna handhava dessa taxeringar. Dock är

det nödvändigt, att sammanträde för lapparnas taxering hålles före vår­

flyttningarna. Det torde vara lämpligt att angiva den tid, inom vilken

taxeringen bör vara avslutad, till den 15 april. Erforderlig kännedom

om lapparnas förhållanden synes kunna beredas nämnderna, därest ordnings­

mannen i vederbörande lappby ålägges närvara vid sammanträdena, då

fråga är om taxering av lappar inom ordningsmannens lappby, med rätt

för honom att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Enligt 10 §

renbeteslagen åligger det ordningsman i lappby, bland annat, att närvara vid

mantalsskrivningar, uppbördsstämmor och andra allmänna sammanträden,

som hållas med lapparna, och därvid, när så erfordras, förete renlängden

för lappbyn. Det nu föreslagna åliggandet innebär en ganska naturlig ut­

vidgning av vad sålunda gäller och torde icke innebära ett obehörigt be­

tungande av ordningsmannen. Vad angår lappfogden, vilkens medverkan

vid lapparnas taxering är av stor betydelse, har föreskrivits, att han, där

så ske kan, skall vid de ifrågavarande sammanträdena inom sitt distrikt när­

vara med enahanda rätt att deltaga i överläggningarna som ordningsmannen.

I enlighet med vad nu anförts har 83 § 2 mom. i författningsförslaget av­

fattats. Det har därjämte i 87 § tillagts lappfogden rätt att till taxerings­

nämndens protokoll anteckna mot nämndens beslut avvikande mening.

Däremot har jag ansett dylik reservationsrätt icke böra tillkomma ordnings­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

mannen.

121

Ytterligare må nämnas, att i 56 § 1 mom. intagits stadgande om rätt för

lappfogde och ordningsman i lappby att taga del av självdeklaration och

särskild uppgift angående renskötsel, beträffande vars taxering biträde, på

sätt nyss angivits, skall lämnas av lappfogden och ordningsmannen. Där­

jämte stadgas i 147 § 9 mom. och 148 § 2 mom. om ersättning till lapp­

fogde och ordningsman för inställelse vid sammanträde med taxerings­

nämnd. Någon närmare redogörelse för dessa stadganden torde icke er­

fordras, vadan jag nöjer mig med att åberopa författningstexten.

De bestämmelser, för vilka jag nu redogjort, hava närmast tagit sikte på

de lappar, som tillhöra lappbyar. Emellertid finnas på vissa trakter i de

två nordligaste länen nedanför lappmarksgränsen renskötande lappar, som ej

äro indelade i lappbyar. Stadgandena äro tillämpliga även å dessa, ehuru

givetvis varken ordningsman i lappby eller lappfogde kunna närvara vid

taxeringen av dylika lappar. Behov av särskilda åtgärder i anledning av

denna olikhet förefinnes icke.

Det har övervägts, om de säregna förhållanden, under vilka lapparna be­

driva renskötsel, betinga några särskilda regler med avseende å lapparnas

besvärsrätt över taxeringen. Därvid har befunnits, att dylika särbestäm­

melser icke behövas. Föreligger icke deklarationsplikt för dylik skattskyl­

dig — i regel torde detta vara förhållandet — äger han nämligen enligt

123 § 2 mom. i författningsförslaget att anföra besvär över verkställd taxe­

ring inom natt och år efter det utskylder på grund av taxeringen avford­

rats honom; har han deklarationsplikt, bör icke förefintligheten av inkomst

av renskötsel eller förmögenhet i sådan näring föranleda, att han sättes

i annan och bättre ställning i besvärshänseende än den bofasta befolkningen

i orten.

Förfarandet vid virkestaxering har i författningsförslaget anordnats

i huvudsaklig anslutning till förfarandet vid taxeringen för inkomst eller

förmögenhet. Vid virkestaxeringen skall det åligga kommunombudet

att biträda taxeringsnämndens ordförande i det förberedande taxeringsar-

betet och verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämn­

dens sammanträden. Med anledning av erinringar i några avgivna ytt­

randen har jag i motsats till taxeringssakkunniga ansett föredragningen

i nämnden i fråga om virkestaxering icke böra uppdragas åt kommun­

ombudet utan tillagt ordföranden densamma liksom i fråga om övrig

taxering. Givetvis skall ordföranden därvid äga åtnjuta erforderligt bi­

träde av kommunombudet.

Såsom jag tidigare berört föreslå taxeringssakkunniga, att det skall

tillkomma landskamreraren att mot verkställd taxering till skogsaccis

framställa erinringar på samma sätt som i fråga om övrig taxering och

att vid prövning av taxering prövningsnämnd icke skall vara bunden inom

ramen för framställda yrkanden. Mot dessa förslag, som innebära ändring

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Virkes­

taxering.

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

I vad nu gäller, har uti de inkomna yttrandena icke framställts annan

erinran, än att landskamreraren svårligen kan bliva i tillfälle att i någon

mera avsevärd utsträckning ingå i granskning av dylik taxering, enär

varken hans tid sådant medgiver eller hans sakkunskap är tillräcklig för

ett bedömande av uppskattningsfrågorna. Vad sålunda erinrats föran­

leder icke annat uttalande, än att landskamreraren, såsom de sakkunniga

ock framhållit, vid denna granskning givetvis hör anlita biträde av

någon oväldig och erfaren skogssakkunnig person. För åstadkommande

av en jämn och likformig behandling av dessa taxeringsfrågor bör, enligt

min mening, landskamreraren tillmäta denna granskning lika stor be­

tydelse som övrig taxeringsgranskning.

I nu föreliggande förslag upptagas icke några särskilda bestämmelser

rörande förfarandet vid påföring av skogsvårdsavgift. Jag har tänkt mig

påföringen av denna avgift anförtrodd vederbörande debiteringsförrättare.

I den instruktion för bekattningsnämnderna, som, enligt vad jag senare

skall beröra, förutsättes skola utfärdas av Kungl. Maj:t, böra bestämmelser

om längdföring inflyta. Därvid torde sörjas för att erforderligt material

för påföring av skogsvårdsavgift ställes till debiteringsförrättarens för­

fogande.

Åtskilliga länsstyrelser hava framhållit, att de göromål, som enligt taxe-

ringssakkunnigas förslag skulle åvila landskamreraren med avseende å

taxeringsarbetet, i synnerhet granskningen av taxeringarna före prövnings-

nämndens sammanträde, komme att i hög grad upptaga deras tid till förfång

för övriga tjänsteåligganden. Särskilt betänkligt vore, att landskamreraren

därigenom tvingades under långa tider taga partiell ledighet och alltså icke

kunde på sätt ålåge honom utöva chefskapet å landskontoret. Vissa läns­

styrelser hava tillika uttalat sig för uppdelning av landskamrersgöromålen

å två befattningshavare.

De sålunda framförda betänkligheterna synas mig icke vara av den art,

att de böra utgöra hinder för genomförandet av den av mig förordade taxe-

ringsorganisationen. Genom tillkallande av erforderligt antal medhjälpare

och lämplig planläggning av arbetet skola landskamrerama helt visst kunna

ordna taxeringsgöromålen på sådant sätt, att övriga göromål icke bliva över

hövan åsidosatta. Jag vill ock erinra om redan förefintlig och i författ-

ningsförslaget bibehållen möjlighet att uppdraga behandlingen av vissa mål

eller grupper av mål åt biträdande landskamrerare. Skulle därutöver åt­

gärder finnas behövliga, vilka icke enligt gällande bestämmelser kunna vid­

tagas av länsstyrelsen utan särskilt bemyndigande, torde få bero på särskild

framställning om och i vad mån sådana åtgärder skola vidtagas. Såsom kam­

marrätten anmärkt, torde frågan härom icke i detta sammanhang böra

komma under bedömande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

123

Taxeringssakkunniga hava ägnat särskild uppmärksamhet åt spörsmålet

att vinna enhetlighet i olika beskattningsnämnders bedömande av samma

eller med varandra sammanhängande taxeringsfall. Deras uttalande härom

återfinnes å sid. 196 IT. i betänkandet. Efter att hava redogjort för nu­

varande bestämmelser i ämnet, hava de sakkunniga föreslagit, dels att den

uppskattning av inkomsten, som göres för taxeringen till kommunal in­

komstskatt, skall vara normerande för taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, dels att i de fall, då likformig behandling av taxering

till kommunal inkomstskatt å flera orter icke kan vinnas hos första in­

stansen, sådan enhetlighet i avgörandet skall åstadkommas hos prövnings-

nämnd. De sakkunnigas tankegång kan sammanfattas sålunda:

Vid denna frågas bedömande har man att skilja mellan två olika fall.

Det ena, som benämnes det enkla fallet, föreligger, då inkomsten skall

kommunalt beskattas i en enda annan kommun. Såsom exempel väljes, att

skattskyldig, som i Malmö skall taxeras till inkomst- och förmögenhets­

skatt, äger hus i Kristianstad. I sådan händelse bestämmer taxerings­

nämnden i Kristianstad, till vilket belopp inkomsten av huset skall beräknas

för taxering till kommunalskatt i Kristianstad, och underrättar därom taxe­

ringsnämnden i Malmö. Uppskattningen följes vid den statliga taxeringen

i Malmö. Om skedd avvikelse från deklaration underrättas den skattskyl­

dige av taxeringsnämnderna såväl i Kristianstad som i Malmö, å sistnämnda

ort dock allenast genom hänvisning till beslutet i Kristianstad. Besvär över

taxeringarna ingivas till länsstyrelsen i Malmö, som sänder utdrag eller av­

skrift därav till Kristianstads läns prövningsnämnd. Om dess beslut, såvitt

angår taxeringen i Kristianstad, underrättas prövningsnämnden i Malmöhus

län för iakttagande vid den slutliga prövningen av besvären. I det andra fallet

åter, det komplicerade fallet, som föreligger, då förvärvskällans inkomst skall

fördelas till kommunal beskattning mellan två eller flera kommuner (exempel­

vis i Malmö hemmahörande person driver rörelse med fast driftställe i två eller

flera andra kommuner), skall såsom i det enkla fallet uppskattningen av

förvärvskällans inkomst i dess helhet, sådan denna verkställts av nämn­

derna i de främmande kommunerna, lända till efterrättelse vid den stat­

liga taxeringen. I händelse nämnderna stannat i olika beslut, skall vid

sistnämnda taxering den mening gälla, som närmast överensstämmer med

den skattskyldiges deklaration. Den skattskyldige underrättas om skedd

avvikelse från deklaration på samma sätt som i det enkla fallet. I fråga

om prövningsnämnderna gälla för det komplicerade fallet olika regler

allteftersom de kommunala beskattningsorterna ligga i ett eller liera län.

Ligga de i ett och samma län, förfares såsom i det enkla fallet. I annan

händelse skola besvären i hela dess vidd, även beträffande den statliga

taxeringen, överlämnas till avgörande av en särskild för hela riket gemen­

sam prövningsnämnd. Enligt de sakkunnigas förslag skall denna pröv­

ningsnämnd, den interkommunala prövningsnämnden, hava att taga befatt­

ning med taxering av dels skattskyldiga, som haft förvärvskälla, hänförlig

Åtgärder för

vinnande av

enhetlighet i

olika nämn.

ders bedö­

mande av

samhönga

taxeringsfall.

124

Kung}. Maj:ts proposition Nr 210.

till två eller flera taxeringsdistrikt, dels ock, även om dylikt förhållande

icke föreligger, sådana svenska medborgare och utlänningar, som icke hörn

vara i riket mantalsskrivna, samt utländska juridiska personer.

Uppskatt- Förslaget om den statliga taxeringens beroende av taxeringen till kom-

"kolist för' ^numal inkomstskatt har i de flesta yttranden lämnats utan erinran. Två

^{taxering till} taxeringsnämndsordförande beteckna detsamma såsom tillfredsställande. En

inkomstskatt

taxerinOsnhmndsord

förande i Västmanlands län gör mot förslaget i denna

normgivande

del följande invändning. Om taxeringsnämnderna i två skilda kommuner,

f"tiu “statlig

0

me^an vilka inkomsten av en förvärvskälla skall fördelas, var för sig upp-

inkomst- och

taga större del av inkomsten, än den skattskyldige ansett böra hänföras till

1°rmskatthetS~ kommunen i fråga, men nämnderna därvid icke angiva huru stor kvotdel

av den samlade inkomsten som tages till beskattning utan endast uppgiva

visst belopp såsom taxerat, blir taxeringsnämnden i hemortskommunen

nödsakad sammanlägga dessa belopp vid uppskattningen av den samlade

förvärvskällans inkomst för taxeringen till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt. Inkomsten kommer därvid att upptagas högre än den rätteligen

varit, ehuru enighet om inkomstens totala belopp rått mellan nämnderna.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser de sakkunnigas tankegång principiellt

riktig, men anser, att avgörandet vid uppskattningen av inkomstens totala

belopp bör ankomma på den taxeringsnämnd, som verkställer taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Taxeringen till kommunal in­

komstskatt i annan eller andra kommuner skulle därefter ske med iaktta­

gande av det sålunda träffade avgörandet. Kommunernas intresse vid kom-

munalskattetaxeringen Ange bevakas genom framställningar till den taxe­

ringsnämnd, som verkställer taxeringen till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings

och Blekinge län avstyrka taxeringssakkunnigas förslag i denna del och för­

orda bibehållande av taxeringsnämndens befogenhet att oberoende av annan

nämnds beslut företaga taxeringen inom eget distrikt samt införande av

åliggande för nämnderna att genom korrespondens sinsemellan skola söka

komma till samma resultat vid inkomstens uppskattande. Kan därvid enighet

icke vinnas, får vederbörande prövningsnämnd åstadkomma överensstäm­

melse mellan de olika taxeringarna.

Kammarrätten gör följande uttalande:

»Förslaget är, efter kammarrättens mening, mera invecklat än med hän­

syn till ändamålet kan anses försvarligt. Det är också förenat med prak­

tiska olägenheter. Vinsten av förslaget, om detta läte sig genomföra, skulle

i själva verket bliva mera teoretisk än praktisk. Vad för den skattskyl­

dige är av intresse är att slippa erlägga mera i skatt än en riktig taxering

betingar. Då den debitering, som skall ligga till grund för uppbörden, äger rum

först efter det prövningsnämnden haft tillfälle justera taxeringen, samt en­

ligt 113 § det skall åligga landskamreraren att, även om besvär ej före-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

125

ligga, uppmärksamma just fall av ifrågavarande art för att i prövnings-

nämnden påkalla erforderlig rättelse, synes det vara sörjt för tillvaratagandet

av berörda intresse. Den egentliga vinsten av förslaget kunde således på

sin höjd bliva någon minskning i landskamrerarens och prövningsnämndens

arbete, men den vinsten uppväger icke de med förfarandet förenade olägen­

heterna.

I detta avseende må erinras, att taxeringsnämnden i den skattskyldiges

hemort givetvis har större kännedom om den skattskyldiges förhållanden i

allmänhet, vilket särskilt beträffande fysiska personer kan vara av betydelse

för bedömandet av en viss förvärvskällas avkastning, bland annat genom

möjligheten av jämförelse med de personliga behov dess avkastning kunnat

tillfredsställa. I dylika fall ävensom då taxeringen i orten för förvärvs­

källan företer mera godtycklig uppskattning eller rena fel och misstag,

skulle enligt förslaget taxeringsnämnden i hemorten vara avskuren från

möjlighet att verkställa en riktig taxering, och särskilt stötande konsekvenser

skulle uppstå i sådana fall, då fråga är om förvärvskälla, hänförlig till

liera kommuner, samt uppskattningen av källans avkastning i dess helhet

skulle komma att bestämmas av nämnden i ett distrikt, där kanske en

mycket ringa del av inkomsten skall beskattas, och detta blott därför, att

just där inkomstberäkningen närmast följt den skattskyldiges deklaration.

Uppskattningen hos en taxeringsnämnd, som kanske icke närmare undersökt

det föreliggande fallet, skulle alltså kunna bliva bindande för taxeringen

till statsskatt.

Vidare skulle den skattskyldige, om förslaget i denna del genomfördes, i

avseende å förmånen att på ett tidigt stadium kunna bemöta de uppslag

till ändringar i hans deklaration, som taxeringsnämnden i hemorten kunde

finna sig föranlåten göra, bliva sämre ställd än med nuvarande system.

Oklart är än vidare, huru det i hithörande fall skulle komma att ställa

sig med prövningen av förlustavdrag samt med beräkning av skuldränte­

avdrag. Överhuvudtaget kan sägas, att tillämpningen av förslaget i sär­

skild grad skulle förutsätta, att deklarationsformulären bleve strikt följda.

Från rent taxeringsteknisk synpunkt bör påpekas, att det föreslagna under­

rättelseförfarandet skulle, med hänsyn till de olika tidpunkterna för taxe-

ringsarbetets fortgång, lätteligen bliva illusoriskt i sådana fall, där förvärvs­

källan vore hänförlig till Stockholms stad. Från samma synpunkt må ock

erinras, att, om kommunalskattefrågan löses efter C-linjen, någon verklig

inkomstuppskattning icke torde komma att göras i exempelvis sådana fall,

då det är uppenbart, att inkomsten av en jordbruksfastighet understiger

procentavdraget.

Av antydda skäl och under hänvisning till särskilt de yttranden, som

avgivits av länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings och Blekinge län, har

kammarrätten funnit sig icke kunna förorda vad de sakkunniga föreslagit

för vinnande av enhetlighet på taxeringsnämndsstadiet.

Ett flertal av de invändningar, som kunna göras mot förslaget därutinnan,

träffa jämväl det i 121 § andra stycket upptagna förslaget att på prövnings-

nämndsstadiet i ty fall åstadkomma enhetlighet, varför kammarrätten anser

sig böra avstyrka förslaget jämväl härutinnan.»

De sakkunnigas förslag, att den av taxeringsnämnden i kommun, där pepartements-

förvärvskällan finnes, verkställda uppskattningen av inkomsten skall vara chefen'

normgivande för taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,