Prop. 1927:234

('med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning',)

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning; given Stockholms slott den 11 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning.

Under Hans Majtts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 saml.

²⁰⁰ haft. (Nr

23/f.)

1

o

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är den valfrihet beträffande mantalsskrivningsort, som medgivits ägare av fastighet, begränsad bland annat i det hänseende, att, där han tillika är tjänstinnehavare och på grund därav vistas å annan ort än den, där fastigheten är belägen, han icke äger mantalsskriva sig å sistnämnda ort, även om han därstädes vistas under någon del av året. Därest fastighetsägaren har stora inkomster, är givetvis frågan om hans mantalsskrivningsort av väsentlig betydelse för den kommun, där fastigheten är belägen. Eu förändring i avseende å fastighetsägarens ställning i mantalsskrivningshänseende kan i sådant fall medföra eu avse­ värd ökning i skattebördan inom kommunen. Det har sålunda förekommit fall, där sedan ägare till fast egendom sedan lång tid tillbaka varit bosatta och mantalsskrivna i den kommun, varest fastigheten är belägen, ny ägare, tillhörande samma släkt som föregående ägare, och vars familj under väsentlig del av året vistas å fastigheten, det oaktat på grund av innehavd tjänst, av vilken inkomsten varit obetydlig i förhållande till fastighetens avkastning, nödgats låta mantalsskriva sig å tjänsteorten, med påföljd att den kommun, varest fastigheten är belägen, förlorat eu högst betydande del av sitt skatteunderlag.

Trots de betänkligheter, som vidlåda en utsträckning av rätten att välja mantalsskrivningsort därhän, att någon skulle kunna mantalsskrivas på annan ort än den, där han har eller bör anses hava sitt egentliga hemvist, synes förekomsten av sådana fall som det nu antydda dock böra leda till undersökning, huruvida icke åt valfrihetsbestämmelsen bör givas en av­ fattning, ägnad att i sådana fall bereda den mantalsskrivningspliktige möj­ lighet att till gagn för den kommun, där fastigheten är belägen, låta sig därstädes mantalsskrivas.

Enligt uttalanden från sakkunnigt håll, återgivna i 1S94 års proposi­ tion, hade med valfrihetsbestämmelsen i 1861 års förordning icke avsetts att stadga något undantag från den allmänna regeln, att en var skulle mantalsskrivas, där han hade eller i följd av sitt vistande borde anses hava sitt bo och hemvist, utan allenast att — under förutsättning att förhållandena vore sådana, att tvekan rådde, inom vilketdera av olika distrikt en person, som inom desamma innehade fastighet eller idkade rörelse, faktiskt borde anses hava sitt bo och hemvist — åt samma person överlämna att i mantalsskrivningsförrättarens ställe lösa denna fråga.

Med beaktande av denna uppfattning, vars giltighet i avseende å nu gällande bestämmelser svårligen kan bestridas, måste givetvis en sådan utsträckning av valfrihetsbestämmelsen, som nu ifrågasatts, vidtagas med stor varsamhet och utformas på sådant sätt, att icke därigenom missförhål­ landen, liknande dem, som yppat sig i tiden före tillkomsten av 1894 års mantalsskrivningsförordning, ånyo kunna uppkomma. Ett närmare över­ vägande av detta spörsmål lärer utvisa, att någon annan möjlighet att på ett tillfredsställande sätt lösa denna uppgift knappast finnes än att det i avsedda fall lägges i Kungl. Maj:ts hand att på ansökning av den man-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Över denna promemoria jämte därvid fogat, i överensstämmelse med pro­ memorians förslag upprättat utkast till ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen angående mantalsskrivning hava överståthållarämbetet, läns­ styrelserna i Uppsala, Östergötlands samt Malmöhus län ävensom kammar­ rätten avgivit infordrade yttranden, i vilka skilda meningar kommit till uttryck. Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län uttalat, att länsstyrelsen kunde på det kraftigaste vitsorda, att inom länet behov av lagändring i förevarande syfte hade framträtt på ett synnerligen behjärtansvärt sätt. Länsstyrelsen, som icke funnit något vara att erinra mot grunderna för sådan lagändring, förklarade sig förorda det remitterade utkastet. Läns­ styrelsen i Östergötlands län har förklarat sig icke hava annat att erinra mot utkastet, än att detsamma syntes lämpligen höra kompletteras med ett stadgande av innehåll, att ansökan, varom i utkastet förmäldes, skulle för att kunna beaktas vara gjord före viss tidpunkt, som syntes böra be­ stämmas med hänsyn till att beslut över ansökningen kunde meddelas före avslutandet av taxeringsförrättningarna det år, mantalsskrivningen avsåge. Ansökningstidens utgång kunde sålunda lämpligen fastställas till den 1 mars sagda år. Överståthållarämbetet har däremot ansett sig icke kunna för­ orda, att en kommun efter endast skäiighetsprövning och på en omväg bereddes en skatteförmån på en annan kommuns bekostnad. Hemvistkom­ munen hade anspråk på skatteinkomster från den, som droge fördel av dess anordningar för medlemmarnas bästa, och den kommun, där fastigheten vore belägen, finge ju alltid kommunalskatt med hänsyn till den ägaren efter fastighetsvärdet påförda bevillningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län har, beträffande § 3 mom. 1, förklarat sig icke kunna förorda intagande i mantalsskrivningsförordningen av det föreslagna tillägget och i sådant hän­ seende anfört huvudsakligen följande:"

Avsikten med de föreslagna ändringarna — att skydda kommuner från att berövas beskattningsobjekt, som rättvisligen borde tillkomma dem — vore förvisso mycket behjärtansvärd, men med hänsyn till gällande skatte­ lagars bestämmelser om beskattningsort kunde länsstyrelsen icke finna sig övertygad om att bärande skäl förelåge att intaga det åsyftade tillägget till § 3 mom. 1. Kommun hade nämligen under alla förhållanden sin be­ skattningsrätt till fastigheten och dess avkastning oförkränkt. Vad däremot kommun skulle förlora, därest fastighetsägaren bleve mantalsskriven å annan ort, vore beskattningsrätten till hans inkomst av kapital och tillfälliga in­ komster. Det samhälle, där den skattskyldige hade sin gärning och sitt verkliga hemvist, syntes emellertid vara närmast att erhålla beskattnings­ rätten till dessa icke till viss ort lokaliserade inkomster. Orimligt vore, om detta samhälle dessutom skulle nödgas avstå från beskattningsrätten till den löneinkomst, som den skattskyldige där förvärvade, vilket bleve för­ hållandet, om han mantalsskreves i annan kommun.

Vad däremot angår det föreslagna tillägget till § 3 mom. 2 har länssty­ relsen i Malmöhus län funnit övervägande skäl tala för detsammas införande i mantalsskrivningsförordningen.

Kammarrätten har i sitt yttrande understrukit — vad som redan fram-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

7

Yttranden över prome­

morian.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

hållits i promemorian — att den i § 3 mom. 1 mantalsskrivningsförord- ningen intagna så kallade valfrihetsbestämmelsen i själva verket ej utgjorde något undantag från den i förordningen gällande allmänna regeln, att en var skall mantalsskrivas, där lian är bosatt, utan gällde endast för det fall, att en person äger fast egendom eller idkar rörelse inom olika distrikt samt tvekan råder, inom vilket av dessa han är att anse såsom bosatt. I sådant fall hade man velat överlämna åt honom att genom att själv välja mantalsskrivningsort avgöra den tveksamma mantalsskrivningsfrågan. I nu föreliggande fall skulle däremot en person få möjlighet att, trots en klar vistelseort, välja en annan mantalsskrivningsort än vistelsekommunen. En bestämmelse av det innehåll, som angåves i mom. 1 tredje stycket i utkastet, skulle innebära ett betänkligt avsteg från den angivna allmänna regeln i mantalsskrivningsförordningen, från vilken regel man hittills gjort ytterst få och av särskilda omständigheter betingade undantag, såsom till exempel beträffande statsråd och kommittéledamöter. Kammarrätten har vidare i fråga om beskattningsorten för olika skattekällor enligt gällande bestämmel­ ser framfört i huvudsak samma synpunkter, som härutinnan andragits av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Beträffande den i § 3 mom.. 2 föreslagna ändringen syntes denna enligt kammarrättens mening vara beroende av den ståndpunkt, skatteförfattning- arna komme att intaga till frågan om beskattningsorten för de i detta mo­ ment avsedda personer.

Kammarrätten har alltså hemställt, att förslaget, i vad det avsåge mom. 2, icke måtte i detta sammanhang föranleda någon vidare Kungl. Maj:ts åtgärd samt att förslaget i övrigt finge förfalla.

Departements-

Innan jag angiver min ställning till förevarande spörsmål, tillåter jag mig

chefen.

erinra om vissa bestämmelser angående beskattningsort m. m. i det förslag till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t genom proposition den 22 februari 1927, nr 102, framlagt för riksdagen. Dessa bestämmelser äro, såvitt angår förevarande spörsmål, i allt väsentligt överensstämmande med nu gällande, i 14 § bevillningsförordningen upptagna regler. Sålunda skall såväl fastig­ hetsskatt som skatt för inkomst av jordbruksfastighet eller av annan fastig­ het utgöras till kommun, där fastigheten är belägen (16 och 56 §§). Skatt för inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet ävensom av kapital ut- göres i den skattskyldiges hemortskommun (59 § 1 mom.). Med hemorts­ kommun förstås därvid den kommun, där den skattskyldige författningsen­ ligt skall vara mantalsskriven för taxeringsåret eller det kalenderår, under vilket taxering verkställes (66 §, jfr 3 §). Dessa regler gälla här i riket bosatt person. Beträffande svensk medborgare, som tillhör svensk beskick­ ning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utom­ lands, skall enligt förslaget (69 §) tillämpas vad däri stadgas angående här i riket bosatt person; dock är han icke skattskyldig här i riket för sin in-

9

komst av berörda tjänst, och skall för annan hans inkomst, som enligt före­ skrifterna i förslaget och § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skolat beskattas i S:t Nikolai församling i Stockholm — d- v. s. inkomst av till­ fällig förvärvsverksamhet och av kapital — skatt i stället utgöras i Stock­ holm för gemensamt kommunalt ändamål. Vad sålunda sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 16 år, därest de äro svenska med­ borgare och bo hos honom.

Vad då först angår det föreslagna tillägget till § 3 mom. 2 mantalsskriv­ ningsförordningen, att i rikets tjänst å utländsk ort anställd person, som utom Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Kungl. Maj:ts med­ givande skall äga att tillika med familj och svensk betjäning mantalsskrivas inom det mantalsskrivningsdistrikt, där den fasta egendomen är belägen, framgår av vad som förut anförts, att detta tillägg icke innefattar något undantag från den allmänna regeln, att en var skall mantalsskrivas där han är bosatt. En sådan person saknar ju faktiskt hemvist inom riket men har på grund av stadgandet i detta moment i dess nuvarande lydelse rättsligt hemvist i S:t Nikolai församling i Stockholm. Därmed har ock enligt hittills gällande beskattningsregler följt kommunal skattskyldighet i Stockholm. Enligt förslaget till kommunalskattelag skall däremot sådan skattskyldig för de inkomster, som eljest skolat beskattas i S:t Nikolai för­ samling i Stockholm, i stället utgöra skatt i Stockholm för gemensamt kom­ munalt ändamål. Verkan i beskattningshänseende av det föreslagna tillägget till § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skulle alltså bliva den, att i utlandet bosatt svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman, i stället för att enligt anförda regler för vissa icke till bestämd ort lokaliserade inkomster skatta till gemensamt kommunalt ändamål, finge tillfälle att — under den garanti mot missbruk, som Kungl. Maj:ts prövning av frågan om mantals­ skrivningsorten innebär — i skattehänseende gagna kommun, varmed han såsom ägare eller innehavare av inom kommunen belägen fast egendom har samhörighet. Mot tillägget i fråga har i de avgivna yttrandena icke gjorts annan invändning, än att kammarrätten ansett, att detsamma syntes vara beroende av den ståndpunkt, skatteförfattningarna komma att intaga till frågan om beskattningsorten för de i detta moment avsedda personer. Med kommunalskatteförslagets ståndpunkt härutinnan står, såsom av det nyss anförda framgår, det föreslagna tillägget i god överensstämmelse, och da det- sammas innehåll jämväl eljest synes vara lämpligt avvägt, tillstyrker jag tilläggets införande i mantalsskrivningsförordningen.

Det föreslagna tillägget till § 3 mom. 1 innebär åter ett undantag från den allmänna regeln om det faktiska hemvistet såsom avgörande för frågan om mantalsskrivningsorten. Emellertid må påpekas, att de nuvarande bestäm­ melserna i detta moment i vissa fall kunna få i mantalsskrivnings- liksom i beskattningshänseende egendomliga konsekvenser. Om en person, som inne­ har tjänst inom en kommun A, under den tid han är i tjänst eller största delen av året är bosatt å honom tillhörig fast egendom inom annan, närbelägen

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt

200 häft■ (hr 2Sk.)

-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

11

dras emellertid ändring i mantalsskrivningsförordningen i fråga om man­ talsskrivning av lappar inom Jämtlands län.

Enligt § 16 mom. 1 i .mantalsskrivningsförordningen gäller vid tillämp­ ning av förordningen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, att länsstyrelsens kungörelse om förrättningen skall uppläsas i kyrkan tre gånger — mot eljest endast en gång — samt vid behov även å lappska eller finska språket eller å båda dessa språk, att till mantalsskrivningen skall uppgivas och i mantalslängden antecknas jämväl varje persons nationalitet och språk samt att den del av lappbefolkningen, som kringflyttar utan sta­ diga boningsplatser, skall mantalsskrivas stam- eller byvis.

Beträffande jämtlandslapparna saknas däremot särskilda bestämmelser i mantalsskrivningshänseende. I det vid propositionen nr 108 fogade stats­ rådsprotokollet, sid. 19 ff„ har framlagts utredning i förevarande hänseende, till vilken utredning jag tillåter mig hänvisa. Av protokollet framgår, att föredragande departementschefen efter samråd med mig funnit de ändringar böra vidtagas i mantalsskrivningsförordningen, som erfordrades för genom­ förande av ett av kammarrätten under utredningen framställt förslag, att i fråga om lapparnas mantalsskrivning samma regler komme att tillämpas i de tre förutnämnda länen. Detta innebär, att § 16 mom. 1 skulle göras tillämpligt jämväl för Jämtlands län. Då emellertid' i detta län icke finnes något såsom lappmark betecknat område och bestämmelserna i förevarande mo­ ment givetvis böra äga tillämpning allenast inom de delar av länet, i vilka lappar vistas, synes det vara lämpligt att åt länsstyrelsen, som sitter inne med kännedom om berörda förhållanden, uppdraga att bestämma, i vilka delar av länet ifrågavarande bestämmelser skola tillämpas.

Enligt kammarrättens omförmälda, av chefen för socialdepartementet biträdda förslag bör, där området för en lappby sträcker sig över två eller flera kommuner, varje lapp mantalsskrivas å den ort inom lappbyns område, där han kan anses hava sin huvudkåtplats, d. v. s. där de av hans till­ hörigheter finnas, som icke medföras på vandringarna, såsom fasta kåtor, visthus och dylikt. Till denna uppfattning har även jag givit min anslut­ ning. Då emellertid en sådan regel lärer överensstämma med de allmänna bestämmelserna i mantalsskrivningsförordningen, torde genomförandet därav icke kräva någon ändring i eller något tillägg till denna förordning.

De föreslagna nya bestämmelserna synas böra träda i kraft i god tid före början av mantalsskrivningsförrättningarna under år 1927, förslagsvis den 1 juli 1927.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansde­ partementet upprättat förslag om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilagan litt — till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.