2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om dödande av förkommen handling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Löpande skuldebrev, växel, konnossement eller annan handling, vars före­

teende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av

annan förpliktelse, må, där antagas kan att handlingen förstörts eller eljest

förkommit, dödas på begäran av den, som handlingen förlorat. Lag samma

vare i fråga om aktiebrev, så ock beträffande intecknad förskrivning, som är

ställd till viss man.

„

Denna lag äge ej tillämpning å banksedlar, ej heller a obligationer uttar-

dade av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa.

Angående dödande av förkommen sparkassebok eller motbok med sparbank

eller postsparbanken gälle vad särskilt är stadgat.

2

§.

Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är

nämnd i handlingen, till den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara i

tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Har på grund av handlingen inteck­

ning meddelats i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,

skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol.

Ansökan om dödande av konnossement skall ingivas till rätten i godsets

bestämmelseort.

0

....

Äro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, ma ansökningen göras

vid vilken som' helst av dem.

3 §.

Vid ansökningen skall fogas avskrift av handlingen eller sådan uppgift om

dess innehåll, som är nödig för dess säkra igenkännande.

4 §.

Sökanden åligger att, så vitt ske kan. om ansökningen underrätta en var

vilken såsom gäldenär, löftesman eller eljest är på grund av handlingen för­

pliktad. Avser ansökningen handling, på grund varav inteckning är meddelad,

skall den intecknade egendomens ägare, där så ske kan, underrättas, ända att

han ej är personligen ansvarig för inteckningen.

Kungl. Maj :ts proposition nr 9.

3

5 §•

Ratten äge, innan beslut i saken meddelas, förelägga sökanden att förebringa

utredning om viss omständighet, som finnes kunna på saken inverka. Där

sa prövas lämpligt, må rätten ock förelägga sökanden att med ed bekräfta

riktigheten av lämnad uppgift.

6

§.

Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts eller

eljest förkommit, förelägge rätten honom att å viss rättegångsdag fullfölja

ansökningen; och utfärde rätten offentlig stämning, som anslås å rättens dörr

och genom sökandens försorg införes i allmänna tidningarna ävensom, där

rätten prövar lämpligt, i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidnin­

garna skall äga rum i första numret för januari, april, juli eller oktober månad,

efter ty rätten bestämmer; och skall vid utsättande av dag för ansökningens

fullföljande iakttagas, att minst ett och högst två år komma att förflyta

mellan dagen för införandet och den dag, som utsattes för ärendets full­

följande.

Stämningen skall innehålla, jämte beskrivning av handlingen, att sannolika

skäl visats för sökandens uppgift att den för honom förkommit, ävensom

tillkännagivande att, om någon innehar handlingen eller vet att den finnes i

behåll, han bör därom hos rätten eller domaren göra anmälan sist å den för

ärendets fullföljande utsatta dag.

7 §•

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

Lag samma vare, där sökanden ej gitter visa, att kungörelsen blivit i före­

skriven ordning införd i tidningarna.

8 §■

Innan ansökningen företages till avgörande, äge rätten förelägga sökanden

att förebringa utredning, huruvida efter den offentliga stämningens utfär­

dande inträffat omständighet, som kan tjäna till upplysning i saken, såsom att

ränta eller vinstutdelning uppburits eller krav eller påminnelse skett hos gäl-

denären.

Finner rätten någon omständighet ej hava förekommit, som utvisar att hand­

lingen finnes i behåll eller giver skälig anledning till antagande att så är

fallet, varde handlingen genom beslut av rätten dödad.

9 §•

Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan företes

icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på handlingen

kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen

blivit utfäst eller vars egendom på grund av inteckning eller eljest häftar för

utfästelsen, att utfärda ny handling, som mot den dödade svarar.

Var handlingen intecknad,_ har rättens ordförande att på begäran förse

den nya handlingen med bevis att den medför den inteckningsrätt som till­

kommit den dödade.

I fråga om växel, check och konnossement gälle tillika vad därom är sär­

skilt stadgat.

10

§.

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom,

tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, har rätten att om ansökningen

samt om rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göra anteckning i

inteckningsprotokollet och inteckningsboken, så ock, där handlingen är in­

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

tecknad jämväl i egendom som lyder under annan rätt, giva den rätt medde­

lande för anteckning i dess inteckningsprotokoll och inteckningsbok.

11

§.

Vad här förut är stadgat om den förpliktade skall, när fråga är om dödande

av aktiebrev, tillämpas å aktiebolaget.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Genom lagen upphäves § 3 i förordningen den 7 maj 1880 (nr 15 s. 26) om

nya växellagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Är, då lagen träder i kraft, ärende anhängigt angående dödande av för­

kommen växel, check eller konnossement, skall det behandlas enligt äldre lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 167 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 167 § sjölagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har i den ordning, som är särskilt stadgad, ansökan gjorts om’ dödande

av konnossement, äge, sedan offentlig stämning utfärdats, sökanden utbekom­

ma godset, därest han hos rättens ordförande ställer säkerhet för de anspråk å

godset, vilka lagligen må tillkomma innehavare av konnossementet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) an­

gående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 20 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom, sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 11

oktober 1912 (nr 213), i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade

lydelse:

20

§.

Vill någon----------- blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och

vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit

slutligen behandlad, ingive han till rätten stämningen i avskrift före utgången

av den i 19 § stadgade tid. Varder inteckningshandlingen sedermera dödad

och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfunnen och

av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall rätten på anmälan för­

klara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämning-en ingavs.

Kommer fastighetens ägare eller annan, vars rätt kan vara beroende av att

förnyelse ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande för­

fallit utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas,

att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklara

rätten frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden-----------utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

7

Förs lag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31) om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 9 § i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomt­

rätt och vattenfallsrätt, sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 11 oktober

1912 (nr 215), i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

1 mom. Inteckning i------------------ stycket sägs.

Har rätten — -—• — ------ ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon---------- - ------- blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och

vill lian låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit

slutligen behandlad, ingive han till rätten stämningen i avskrift före utgången

av den i 1 mom. stadgade tid. Varder inteckningshandlingen sedermera dödad

och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfunnen och

av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall rätten på anmälan

förklara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs.

Kommer tomträttshavaren eller annan, vars rätt kan vara beroende av att för­

nyelse ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande för­

fallit utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas, att

ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare

rätten frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden — — ■— utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) om inteckning i

fartyg.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 10 maj 1901 om inteckning i

fartyg i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

Vill någon —- — -----------blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och

vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit

slutligen behandlad, ingive han till inteckningsdomstolen stämningen i avskrift

före utgången av den i 16 § stadgade tid. Varder inteckningshandlingen seder­

mera dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfun­

nen och av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall inteckningsdomsto­

len på anmälan förklara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stäm­

ningen ingavs. Kommer fartygets ägare eller annan, vars rätt kan vara bero­

ende av att förnyelse ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens

dödande förfallit utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller

visas, att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen,

förklare inteckningsdomstolen frågan om förnyelse hava förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

9

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angå­

ende förlagsinteckning.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 13 april 1883 angående för­

lagsinteckning i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse:

.

8 §■

Vill någon — •—- -—- ■— -— blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och

vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit

slutligen behandlad, ingive han till rätten stämningen i avskrift före utgången

av den i 7 § stadgade tid. Varder inteckningshandlingen sedermera dödad och

vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfunnen och

av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall rätten på anmälan för­

klara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs.

Kommer förlagstagaren eller annan, vars rätt kan vara beroende av att för­

nyelse ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit

utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas, att ansök­

ningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare rätter,

frågan om förnyelse hava förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård

av omyndigs värdehandlingar.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 27 juni 1924 om vård av omyn­

digs värdehandlingar i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade ly­

delse:

2

§.

I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig

1) att, om —------- vidmakthållande, samt

9) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna offentlig stämning ut­

färdats angående dödande av värdehandling, så ock då banken genom meddelan­

de från överexekutor erhållit underrättelse, att exekutiv auktion å intecknad

fast egendom blivit utlyst, därom underrätta förmyndaren.

Beträffande-------— förvaring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

11

Utdrag av protokollet över jusiitiedepartemcntsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 maj 1926.

Närvarande:

Statsministern

S^{andler ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

O^lsson, N^othin, S^vensson, H^ansson, L^inders, S^chlyter, L^arsson, W

igforss

M^öller, L^{e vinson}.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler, att sedan Kungl.

Maj:t genom beslut den 23 januari 1925 uppdragit åt försäkringslagstiftnings-

kommittén att på grundval av ett utav särskilda kommitterade den 31 decem­

ber 1907 avgivet, till kommittén överlämnat förslag till lag om dödande av

bortkomna handlingar utarbeta nytt förslag i ämnet, kommittén med under­

dånig skrivelse den 17 juni 1925 överlämnat av motiv åtföljda förslag till

1) lag om dödande av förkommen handling;

2) lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteck­

ning i tomträtt och vattenfallsrätt;

5) lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om in­

teckning i fartyg; samt

6) lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883

angående förlagsinteckning.

Föredraganden anför:

»I den speciallagstiftning, som gäller om växlar, checkar och konnossement,

har man, såsom i kommitténs betänkande framhålles, genom införande av ett

särskilt rättsinstitut berett den, som förlorat en dylik handling, möjlighet att

under vissa förutsättninger kunna, åtminstone i någon mån, undanröja de men­

liga följderna av handlingens förlust. Detta rättsinstitut innebär, att handlin­

gen, sedan inför domstol förebragts utredning om att den förstörts eller eljest

förkommit samt ett särskilt kungörelseförfarande iakttagits, kan genom beslut

av domstolen förklaras rättsligen kraftlös eller, såsom det i allmänhet heter,

dödas. Bortsett från växel, check och konnossement, är det enligt gällande

svensk rätt icke möjligt att erhålla myndighets medverkan för dödande av en

handling, vars innehav är av rättslig betydelse för utövande av en fordrings-

rätt. Däremot finnas i gällande lagstiftning särskilda föreskrifter, enligt vil­

ka förkommen sparkassebok och motbok med sparbank eller med postsparban­

ken utan medverkan av offentlig myndighet kunna sättas ur kraft genom ett

särskilt kungörelseförfarande.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Frågan om genomförande av en allmän lagstiftning på detta område har

emellertid, på sätt kommittén framhåller, sedan länge stått på dagordningen i

vårt land. Redan i skrivelse den 2 maj 1906 hemställde riksdagen om fram­

läggande av förslag till lag om dödande av bortkomna handlingar. Sedan

Kungl. Maj:t med anledning härav uppdragit åt särskilda kommitterade att,

efter överläggning med lagberedningen, utarbeta förslag till lagstiftning i

ämnet, blev sådant förslag den 31 december 1907 av kommitterade avlämnat.

Detta förslag utgår från samma grundsatser, som kommit till tillämpning i

gällande bestämmelser om dödande av växel och konnossement samt ordnar

själva mortifikationsförfarandet på huvudsakligen enahanda sätt. Yad angår

förskrivningar, för vilka meddelats inteckning i fast egendom, är emellertid

förslaget byggt på den förutsättningen att, på sätt föreslagits i ett av lagbe­

redningen samtidigt framlagt förslag till lag om inskrivning av rätt till fast

egendom, nu gällande förnyelsetvång i avseende å penningeinteckningar skulle

avskaffas. Även i övrigt har i 1907 års förslag tagits hänsyn till de av lag­

beredningen föreslagna ändringarna i inteckningsväsendet. Att detta förslag

hittills icke lett till någon lagstiftningsåtgärd, har i främsta rummet sin orsak

i att den ifrågasatta revisionen av fastighetsrätten jämte inskrivningsväsendet

ännu icke kunnat bliva föremål för slutlig behandling.

Det av kommittén framlagda förslaget till lag om dödande av förkommen

handling kan sägas innebära en överarbetning av 1907 års förslag i ämnet. I

vad det äldre förslaget sammanhänger med de av lagberedningen föreslagna

ändringarna i inteckningsväsendet har det självfallet ej kunnat tagas till ut­

gångspunkt vid kommitténs arbete. Även i övrigt innehåller det förslag, som

nu framlagts, väsentliga avvikelser från det tidigare.

Över kommitténs betänkande hava fullmäktige i riksgäldskontoret och i

riksbanken ävensom Svenska Bankföreningens styrelse och styrelsen för Sve­

riges Advokatsamfund avgivit utlåtanden. Dessutom har till Kungl. Maj:t

inkommit en skrivelse från styrelsen för Sveriges Fastighetsägareförbund.

Körande omfattningen av den ifrågasatta lagstiftningen hava fullmäktige i

riksgäldskontoret anfört följande:

Fullmäktige, som tillfullo inse behovet av en modern lagstiftning rörande

dödning av vissa slag av förkomua handlingar, hava till en början upptagit till

prövning frågan, huruvida en dylik lagstiftning lämpligen bör omfatta jämväl

statsobligationer. Man har därvid främst att taga i betraktande den omständig­

heten, att statens obligationer antingen direkt emitteras i utlandet eller i alla

händelser hava en tendens att under vissa förutsättningar gå utom landets

gränser. Före världskriget var den vida övervägande delen av svenska statens

obligationsskuld placerad i utlandet. Därutinnan har visserligen sedermera

en betydande ändring intTätt, i det att flertalet av de senaste elva årens låne-

emissioner upptagits av den inhemska marknaden och därjämte stora poster i

utlandet placerade obligationer av äldre lån förvärvats av svenska ägare. Fort­

farande finnas emellertid i andra länder betydande mängder svenska stats­

obligationer, och i samma mån det inhemska näringslivet behöver, taga i an­

språk större del av det inländska kapitalet, kan det bliva nödvändigt att åter

gå till utlandet med svenska statslån i större omfattning än under de senare

åren skett. Obligationer, tillhörande äldre statslån, kunna även under vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

13

förhållanden komma att i större omfattning’ övergå från Sverige till utlandet,

vartill för övrigt en viss tendens gjort sig gällande under de senaste åren.

För utländska innehavare av svenska statsobligationer skulle införande i

svenska tidningar av offentlig stämning enligt 6 § i lagförslaget i många fall

bliva betydelselöst. Av de utländska banker och penningeinstitut, som förmedla

försäljning av svenska obligationer och tjänstgöra såsom inlösningsställen för

förfallna obligationer och kuponger, kan visserligen förväntas, att de skulle

hålla sig underrättade rörande eventuella dödningsåtgärder, men de utländska

bankerna i allmänhet kunna knappast vara i tillfälle därtill och än mindre en­

skilda utländska obligationsinnehavare. Kommitterade hava även beaktat de

olägenheter, som skulle förorsakas av ett dödningsförfarandes tillämplighet på

i utlandet placerade obligationslån, och med anledning därav föreslagit den be­

stämmelsen i 12 §, att obligationer, som prövas vara ägnade att i större om­

fattning ^vinna avsättning utom riket, genom Konungens beslut kunna undan­

tagas från dödningsförfarandet.

Vad _ nu anförts kan anses vara tillämpligt även å svenska statens premie­

obligationer, vilka, ehuru avsedda för emission uteslutande inom landet, dock i

viss omfattning förvärvats av personer i utlandet. Beträffande dessa obligatio­

ner kunna även i övrigt starka skäl anföras för deras undantagande från ett

dödningsförfarande, nämligen obligationernas låga valör och därav följande

stora antal — 2,000,000 st. av 1921 års lån och 2,400,000 av 1923 års lån —

Eämt deras placering i småposter hos den stora allmänheten, som knappast kan

förväntas följa kungörelserna om dödning. Då en stor del av premieobligatio­

nerna ofta byter ägare, skulle därigenom på premieobligationsmarknaden ska­

pas ett osäkerhetstillstånd, som ej vore till fördel vare sig för riksgäldskontoret

eller allmänheten.

Med hänsyn till vad ovan anförts kan enligt fullmäktiges mening den i 12 §

2:a stycket av lagförslaget intagna föreskriften ej anses vara tillräcklig, utan

böra statsobligationer helt och hållet undantagas från lagens tillämpning. Full­

mäktige skulle antagligen, om lagen komme att gälla även för statens obliga­

tioner, nödgas att i fråga om samtliga obligationslån av nu bruklig typ, inklu­

sive premieobligationslånen, hos Konungen anhålla om befrielse frän lagens,

tillämpning. Vid sådant förhållande synes det även vara lämpligast, att ett

generellt undantag göres.

Vid denna frågas bedömande böra ytterligare ett par synpunkter framhållas.

För närvarande tillkommer det fullmäktige att å svenska stateus vägnar un­

derhandla och uppgöra om villkoren vid statens upplåning. Konungen skall

visserligen enligt gällande bestämmelser lämna sin garanti å lånen och äger att

utse ett ombud, med vilket fullmäktige hava att i lånefrågoT rådföra sig. Men

enligt långvarig praxis fattar Konungen beslut om garanti först sedan lånen

redan blivit emitterade. Dispens från dödningsförfarandet skulle däremot med

nödvändighet behöva lämnas före en låneemission och på ett tidigt stadium av

låneförhandlingarna. Därest vid något tillfälle Kungl. Maj:t ej omfattade

fullmäktiges mening beträffande fritagande från dödningsförfarandet och full­

mäktiges anhållan sålunda bleve avslagen, skulle detta innebära en inskränk­

ning i fullmäktiges nuvarande befogenhet att å svenska statens vägnar i detalj

fastställa lånevillkoren, vilket icke kan anses stå i god överensstämmelse med

fullmäktiges i grundlag och det av riksdagen utfärdade reglementet för riks-

gäldskontoret fastställda bestämmanderätt.

Att beakta är vidare, att Tiksgäldskontoret genom inrättande av statsskuld­

boken berett möjlighet för alla innehavare av svenska statsobligationer att få

dessa avgiftsfritt förvarade i riksgäldskontoret, varigenom största möjliga

trygghet mot förlust erhålles.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava fullmäktige funnit sig böra be­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

stämt tillstyrka ett generellt undantag för statsobligationer från tillämpning av

en eventuell dödningslag.

Vad här framhållits, synes fullmäktige vara tillämpligt även på Sveriges

allmänna hypoteksbanks och Konungariket Sveriges stad.shypotekskassas obli­

gationslån. Staten emitterar visserligen icke ifrågavarande institutioners obli­

gationer; men staten är, särskilt till följd av att till båda institutionerna över­

lämnats grundfonder bestående av statsobligationer, så intresserad av att inga

svårigheter läggas i vägen för deras upplåning, att ett likställande med stats­

obligationer, på sätt redan skett i ett flertal fall, såsom i fråga om stämpelbe­

läggning, förmyndareförvaltning, belåning etc., i här förevarande fall S57nes

vara att förorda.

Fullmäktige i riksbanken hava i sitt yttrande förklarat, att fullmäktige

på de skäl som anförts av fullmäktige i riksgäldskontoret anse, att statsobli­

gationer och med dem likställda obligationer ävensom kuponger böra helt undan­

tagas från den föreslagna lagens tillämpning,

På grund av vad fullmäktige i riksgäldskontoret och riksbanken sålunda an­

fört har jag ansett mig böra i förslaget upptaga en bestämmelse, enligt vilken

från det föreslagna dödningsförfarandet undantagas obligationer, utfärdade av

svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa. Denna undantagsbestämmelse, som självfallet innebär, att

icke heller kuponger till dylika obligationer kunna bliva föremål för dödande,

torde lämpligen kunna införas i 1 §. Till samma paragraf synas i samband

därmed böra överflyttas det i 12 § av kommitténs förslag upptagna undan­

taget för banksedlar samt den hänvisning, som där gjorts till gällande före­

skrifter angående dödande av förkommen sparbanksbok eller motbok med spar­

bank eller postsparbanken.

Det syfte, kommittén avsett att vinna genom den i 12 § upptagna bestäm­

melsen om rätt för Konungen att beträffande vissa handlingar förordna att

dödande enligt den föreslagna lagen ej finge äga rum, torde i huvudsak bliva

tillgodosett därest, på sätt av mig ifrågasatts, från lagens tillämplighets­

område uteslutas statsobligationer och med dem likställda obligationer. Skulle

det mot förmodan framdeles visa sig önskvärt att låta andra handlingar undan­

tagas från lagbestämmelsen om dödande, torde det vara lämpligare att i lagen

vidtaga ändring i sådant syfte än att låta frågan avgöras i administrativ ord­

ning. På grund av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra låta ifråga­

varande bestämmelse utgå ur förslaget.

Sveriges Advokatsamfunds styrelse har i sitt yttrande anfört bland annat

följande:

Behovet av föreskrifter, som möjliggöra dödande av förkomma^ handlingar

även i andra fall än där sådan möjlighet redan för närvarande star till buds,

torde vara obestridligt. Emellertid går det föreliggande förslaget enligt, sty­

relsens mening för långt, då det beträffande handling, som gäller i inne­

havarens hand, medgiver dödning ej blott då handlingen förstörts utan även

då den annorledes förkommit. Redan den omständigheten, att förslaget här­

utinnan skiljer sig från vad som gäller enligt norsk och dansk rätt, är väTd

beaktande och detta så mycket mera, som förslaget tillkommit i samband med

det för de skandinaviska länderna gemensamma försäkringslagstiftningsarbe-

tet. Även inre skäl tala emellertid emot den i förslaget intagna ståndpunkten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

15

Om en löpande handling kan dödas utan att det gjorts sannolikt, att den bli­

vit förstörd, är den härav uppkommande faran för rättsförlust för godtroende

förvärvare av handlingen i och för sig ägnad att väcka betänkligheter, och

dessa vinna ökad styrka därigenom, att dödningsförfarandet, huru detta än

anordnas, torde bereda möjlighet för manipulationer av bedräglig natur. I

synnerhet gäller detta kanske obligationer och andra liknande handlingar, som

i särskild grad äro ägnade att gå från hand till hand, och rörande vilka gäl-

denären sällan känner till, i vems hand de befinna sig, och ofta icke ens

huruvida de finnas i behåll. Beträffande vissa andra löpande handlingar gäl­

ler åter, att de ofta ligga som hypotek för annan förbindelse och därför kanske

under loppet av flera år icke företes för uppbärande av ränta eller avbetal­

ning, varvid faran för att även utan bedrägligt syfte dödning obehörigen kan

komma till stånd är väsentlig.

Härtill kommer ytterligare ett mera speciellt skäl emot förslagets innehåll

i förevarande avseende. Kommitterade hava med sin ståndpunkt måst föreslå

ett stadgande (12 § 2 stycket) om rätt för Konungen att i fråga om aktier

eller obligationer, som prövas vara ägnade att i större omfattning vinna avsätt­

ning utom riket, förordna, att dödande enligt den föreslagna lagen ej må äga

rum. Ett sådant stadgande är, såsom från annat håll anmärkts, icke lyck­

ligt. Det kan ej skapa något generellt förtroende i utlandet för den svenska

obligationsmarknaden, och å andra sidan uteslutes genom ett av Konungen

beträffande vissa ^ obligationer meddelat förordnande av antytt innehåll även

möjligheten att få. dessa obligationer dödade i sådana fall, där en eventuell

utländsk köpare själv har ett beTättigat intresse av att dödning kan komma

till stånd, nämligen när handling förstörts. Inskränkes lagens tillämplighet

å innehavarehandlingar till sådana fall, då de förstörts, torde icke något behov

föreligga av det i förslagets 12 § 2 stycket upptagna stadgandet.

På här anförda skäl får styrelsen i underdånighet hemställa om sådan

ändring i förslaget, att handling av löpande beskaffenhet i regel må kunna dö­

das allenast såvida sannolika skal visas, att densamma blivit förstörd. Denna

inskränkning torde dock icke böra gälla växel, check och konnossement, vilka

enligt redan gällande rätt kunna dödas, även om de på annat sätt förkom­

mit. Ej heller torde inskränkningen böra gälla handling, för vilken meddelats

inteckning av sådan beskaffenhet, att densamma för sin fortsatta giltighet

måste inom viss tid förnyas (d. v. s. fordringsinteckning utom i det fall, som

avses i 13 § Kungl. förordn. 15 okt. 1880 ang. lagfart m. m. av järnväg). Be­

träffande sådan handling föreligger nämligen ett vägande praktiskt behov av

att kunna få densamma dödad även då den förkommit utan att hava förstörts.

Här skulle nämligen handlingens ägare, genom att nödgas avvakta fordrings-

rättens preskription gentemot eventuell annan innehavare, gå förlustig sin

panträtt resp. förmånsrätt i den intecknade egendomen. I fråga om sådan

handling,. som nu sagts, synas emellertid de härovan gentemot dödande av för­

kommen innehavarehandling anförda synpunkterna i huvudsak kunna tillgodo­

ses på annat sätt, nämligen genom ett stadgande i 6 §, att då dödningsansök-

nmgen avser intecknad handling, som är ställd till innehavaren eller till viss

man eller order, samt sökanden icke visat sannolika skäl att densamma för­

störts, dagen för ansökningens fullföljande skall sålunda bestämmas, att den

faller efter utgången av den tid, inom vilken inteckningen bör senast för­

nyas. Under stämningstiden har då sökanden möjlighet att bevara sin inteck-

ningsrätt genom sådan åtgärd, som omförmäles i förslagen till ändringar i in-

teckningsförfattningarna, men slutligt utslag om mortifikation kan icke komma

till stånd, förrän den bortkomna handlingens eventuella innehavare redan ge­

nom underlåtenhet att i vanlig ordning förnya inteckningen gått förlustig sin

rätt i den intecknade egendomen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Fullmäktige i xiksgäldskontoret framhålla däremot i sitt utlåtande, att full­

mäktige, i likhet med kommittén, anse det vara för strängt att såsom villkor

för dödande av innehavarepapper kräva sannolikhetsbevis om handlingars för­

störande. Då en dylik bevisning endast i ganska sällsynta undantagsfall torde

kunna förebringas, även om man nöjer sig med krav på sannolika skäl, skulle,

yttra fullmäktige, en lagstiftning om dödande genom ett dylikt stadgande

praktiskt taget bliva tämligen betydelselös. Enligt fullmäktiges mening måste

även genom det föreslagna kungörelseförfarandet och övriga formaliteter vid

dödande av förkommen handling vederbörlig hänsyn anses vara tagen till even­

tuell godtroende tredje man, vars intressen givetvis måste skyddas.

Fullmäktige i riksbanken och Svenska Bankföreningens styrelse hava på den

punkt, varom här är fråga, icke funnit anledning till erinran mot förslaget.

För min del anser jag det visserligen vara av synnerlig vikt, att den ifråga­

satta lagstiftningen om dödande av förkomna handlingar så anordnas, att den,

som i god tro förvärvat rätt på grund av en handling, blir i möjligaste mån

skyddad. För att nå detta resultat torde det emellertid icke vara erforderligt att

vidtaga så långt gående inskränkningar i det föreslagna förfarandets använd­

barhet som dem, vilka förordats av styrelsen för Sveriges Advokatsamfund.

Härutinnan må till en början erinras om att den moderna lagstiftning, som på

detta område kommit till stånd i Finland, Tyskland och Schweiz, medgiver dö­

dande av handlingar, vilka äro gällande i innehavarens hand, icke blott när

handlingen kan antagas vara förstörd utan även när den antages vara förkom­

men. Det bör vidare framhållas, att kommittén till skydd för godtroende för-

värvare föreslagit iakttagande av särskilda försiktighetsmått, vilka sakna mot­

svarighet i den utländska lagstiftningen. Under det att exempelvis enligt tysk

och schweizisk rätt — i likhet med vad hos oss för närvarande gäller i fråga

om växel och konnossement — dödande av en handling, sedan offentlig stäm­

ning blivit utfärdad, icke hindras annorledes än genom själva handlingens upp­

visande för rätten, avbrytes däremot enligt förslaget ett inlett mortifikations-

förfarande även när en omständighet föreligger, som utan att innebära fullt

bevis att handlingen finnes i behåll, dock ger skälig anledning till sådant an­

tagande. Vad särskilt obligationer angår har i motiven till 8 § såsom exempel

på en dylik omständighet nämnts, att en till den förkomna obligationen hörande

kupong blivit under uppbudstiden, vilken skall sättas till minst ett år, inlöst

utan att det blivit utrett vem som uppburit beloppet. Detta uttalande i moti­

ven har föranlett Sveriges Advokatsamfunds styrelse att i sitt yttrande fram­

hålla, att de föreslagna bestämmelserna icke innebära någon säkerhet för att,

därest under stämningstiden handlingen eller någon därtill hörande kupong

blivit, hos gäldenären företedd för lyftande av ränta eller avbetalning, detta

skall komma till rättens kännedom. En viss garanti härutinnan synes

mig emellertid kunna vinnas genom att i 8 § upptaga en uttrycklig föreskrift,

enligt vilken det skall ankomma på rätten att, innan en ansökning om dödande

företages till slutligt avgörande, förelägga sökanden att förebringa utredning,

huruvida efter den offentliga stämningens utfärdande inträffat omständighet,

som kan tjäna till upplysning i saken, såsom att ränta eller vinstutdelning upp-

Eungl. Maj:ts proposition nr 9.

17

burits eller på grund av handlingen krav eller påminnelse skett hos gäldenären.

Avser ansökningen handling, som är intecknad vid annan rätt än den, där

fråga om dödande handlägges, är det givetvis lämpligt att, på sätt Sveriges

Advokatsamfunds styrelse framhållit, förelägga sökanden att vid fullföljden

förete bevis om att icke under stämningstiden inteckningen blivit i vanlig

ordning förnyad. Under förutsättning att, på sätt jag ämnar föreslå, i 8 §

upptages en uttrycklig erinran om domstolens befogenhet att av sökanden krä­

va utredning rörande förhållanden, som kunna tjäna till upplysning om en

eventuell godtroende förvärvares rätt, synes dennes intresse vara tillräckligt

skyddat.

I den från styrelsen för Sveriges Fastighetsägareförbund inkomna skrivelsen

har styrelsen hemställt, att det föreliggande förslaget till lag om dödande av

förkommen handling måtte fullständigas med bestämmelser, som innebure större

trygghet för inteckningsinnehavare att inteckning ej utan innehavarens med­

givande kunde dödas. Styrelsen föreslår för sådant ändamål upptagande av en

föreskrift om rätt för inteckningshavare att hos vederbörande domstol anmäla

sig såsom ägare till viss inteckning, därvid betingande sig rätt att genom dom­

stolens försorg erhålla underrättelse, därest fråga uppkommer om inteckningens

dödande.

Med anledning av vad sålunda anförts anser jag mig böra framhålla, att i

annat sammanhang fråga blivit väckt om vidtagande av en liknande anordning

i syfte att skydda innehavare av inteckning mot det äventyr, som är förenat

därmed att den intecknade egendomen kan komma att honom ovetande för­

säljas å exekutiv auktion. För att så mycket som möjligt nedbringa detta även­

tyr har föreslagits en anordning, enligt vilken innehavare av inteckning skulle

äga att mot avgift få sitt namn och sin adress upptagna i ett av överexekutor

eller annan myndighet fört register och därigenom vinna säkerhet för att bliva

underrättad om möjligen förekommande exekutiva åtgärder. Denna fråga torde

komma att göras till föremål för närmare övervägande inom departementet och

kommer därvid givetvis även att uppmärksammas den betydelse upprättandet

av ett dylikt register kan äga på det område, varom nu är fråga.

Styrelsen för Sveriges Fastighetsägareförbund har vidare påyrkat, att i sam­

band med införande av möjlighet att få förkommen inteckningshandling dödad

måtte meddelas bestämmelser, varigenom nu gällande föreskrifter om inteck-

ningsförnyelse upphävas. Frågan om avskaffande av förnyelsetvånget i av­

seende å penninginteckningar synes mig emellertid innefatta ett ämne, som icke

lämpligen kan i detta sammanhang upptagas till behandling.

Avfattningen av 2 § har efter hemställan från styrelsen för Sveriges Advo­

katsamfund undergått jämkning åsyftande att tydligt utmärka, att ansökan

om dödande av inteckning i fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt skall gö­

ras hos den domstol, som vid tiden för ansökningens ingivande är behörig

att upptaga ärenden rörande inteckning i fastigheten, tomträtten eller vatten-

fallsrätten.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 9 käft. (Nr 9.)

2

18

Kungl. Maj:is proposition nr 0.

Enligt 4 § i kommitténs förslag åligger det den som söker dödande av

handling att, så vitt ske kan, underrätta den förpliktade om ansökningen. Sven­

ska Bankföreningens styrelse har i sitt yttrande anfört, att styrelsen utginge

från att med uttrycket den förpliktade avsåges samtliga de personer, vilka på

grund av handlingen vore förpliktade, således i fråga om skuldebrev ej blott

huvudgäldenär, respektive huvudgäldenärer utan även eventuella löftesmän,

samt i fråga om växel alla de personer, vilka enligt växeln vore förpliktade.

Under hänvisning härtill har styrelsen hemställt, huruvida icke åt lagbudet

kunde givas en sådan avfattning, att dess sålunda angivna innebörd fullt tyd­

ligt komme att framgå av lagtexten. Denna hemställan har jag ansett böra

vinna beaktande.

Kommittén har vidare i 4 § föreslagit, att därest ansökning om dödande av­

ser handling på grund varav inteckning är meddelad, den intecknade egendomens

ägare skall underrättas, ändå att han ej är personligen ansvarig för inteck­

ningen. Med anledning av anmärkningar, som framställts av Svenska Bank­

föreningens styrelse och Sveriges Advokatsamfunds styrelse, har jämkning av

paragrafens lydelse vidtagits i syfte att tydligt utmärka, att den sålunda före­

skrivna underrättelsen, i likhet med underrättelsen till den förpliktade, skall

äga rum allenast där så ske kan.

Av de i 4 och 11 §§ föreslagna bestämmelserna följer, att när ansökan gjorts

om dödande av aktiebrev, underrättelse, så vitt ske kan, skall lämnas aktie­

bolaget. Sveriges Advokatsamfunds styrelse gör gällande, att därjämte bör

stadgas, att om ansökningen avser aktiebrev, som är ställt till viss man och

sökanden icke är i bolagets aktiebok registrerad såsom ägare till den eller de

aktier vara brevet lyder, den registrerade aktieägaren skall så vitt ske kan

underrättas om ansökningen. Den, som förvärvat aktier i ett bolag och låtit

registrera sig såsom ägare till desamma samt hos bolaget uppgivit sin adress,

kan då, enligt vad styrelsen framhåller, icke riskera, att på grund av oriktiga

uppgifter aktierna bliva honom ovetande dödade, och behöver alltså icke till

skydd häremot följa med de i allmänna tidningarna kungjorda mortifikations-

stämningarna.

Enligt min mening låter det sig icke göra att i lagen uttömmande angiva

alla de omständigheter, om vilka sökanden, för att vinna bifall till sin ansökning,

har att förebringa utredning. På sätt kommittén i 5 § föreslagit, måste det

överlämnas åt domstolarna att efter prövning av förhållandena i varje särskilt

fall tillse, att erforderlig utredning förebringas, vid äventyr att ansökningen

blir avslagen. Vad angår det specialfall, som styrelsen för Sveriges Advokat­

samfund omnämnt, anser jag mig kunna utgå från att ett aktiebrev ställt

till viss man icke kommer att bliva dödat, med mindre sökanden visat vem som

är i bolagets aktiebok registrerad såsom aktieägare samt, därest registreringen

icke avser sökanden, företett utredning om att den, som registrerats såsom aktie­

ägare, blivit underrättad om ansökningen.

I 13 § av 1907 års förslag till lag om dödande av bortkomna handlingar

hade i fråga om rånte- och vinstkuponger upptagits en bestämmelse av inne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

19

! håll, att den, som inom preskriptionstiden hos utställaren gjort anmälan om

; förlust av en sådan kupong, skulle vara berättigad att, därest ej kupongen före-

I teddes till inlösen före nämnda tids utgång, inom viss tid därefter lyfta betal­

ning för kupongen. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ansett skäl tala för

i att i den blivande lagstiftningen införa en motsvarande regel. Då emellertid,

^j såsom fullmäktige påpekat, ett sådant förfarande redan tillämpas i praxis,

1 synes mig något behov av den föreslagna bestämmelsen knappast föreligga.

Med hänsyn härtill och då en dylik föreskrift icke står i något organiskt sam-

! manhang med en lagstiftning om dödande av förkommen handling, har jag icke

| funnit skäl att härutinnan vidtaga någon ändring i kommitténs förslag.

Enär det kan inträffa, att den, som förlorat en inteckningshandling, icke hin­

ner få handlingen dödad, innan tiden för förnyelse av inteckningen utgår, har

kommittén föreslagit vissa ändringar i gällande författningar om inteckning i

syfte att låta den, som sökt dödande av förkommen inteckningshandling, genom

ingivande av den offentliga stämningen i avskrift bevara sin rätt att, om hand­

lingen sedermera dödas, få inteckningen förnyad. I det yttrande, som avgivits

av styrelsen för Sveriges Advokatsamfund, anmärkes, att de sålunda föreslagna

bestämmelserna kunna leda till den oformligheten att, om dödningssökanden

efter utgången av den tid, inom vilken förnyelse bort ske, och efter det han inom

behörig tid i förnyelsesyfte ingivit avskrift av den offentliga stämningen, men

före dödningsärendets slutliga behandling återfinner den bortkomna handlingen,

han blir nödsakad att söka hemlighålla detta och fullfölja dödningsansöknin-

gen, enär eljest frågan om förnyelse kommer att anses förfallen. För att undgå

ett sådant resultat har jag ansett mig böra vidtaga jämkning i bestämmelsernas

avfattning. Däremot har jag icke funnit anledning föreligga att, på sätt i

samma yttrande påyrkas, tillerkänna den, vars ansökan om dödande av inteck­

ningshandling blivit bifallen, rätt att, efter dödningsbeslutet men innan ny

handling utfärdats i stället för den dödade, vinna inteckningsförnyelse genom

företeende av dödningsutslaget.

Sveriges Advokatsamfunds styrelse föreslår i sitt yttrande, att i 2 § av lagen

den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar måtte införas ett stad­

gande av innehåll att om i allmänna tidningarna införts offentlig stämning i

ärende angående dödande av handling, som bank har i förvar enligt nämnda lag,

banken skall därom underrätta förmyndaren. Mod anledning härav må erinras

om att i det förslag till lag om vård om omyndigs värdehandlingar, som fram­

lades för 1924 års riksdag, fanns intagen en föreskrift, enligt vilken det skulle

åligga banken att, om exekutiv auktion å intecknad fast egendom blivit utlyst,

därom underrätta förmyndaren. Den sålunda föreslagna skyldigheten för ban­

ken att granska i tidningarna införda kungörelser om exekutiva auktioner blev

emellertid borttagen under förslagets behandling i riksdagen. Vid sådant för­

hållande anser jag tillräcklig anledning knappast föreligga att nu föreslå infö­

rande av en likartad granskningsskyldighet med avseende å publicerade stäm­

ningar i mortifikationsärenden.»

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om dödande av förkommen

handling, lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen, lag om ändrad lydelse av 17

och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

lag om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt, lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den

10 maj 1901 om inteckning i fartyg samt lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§

i förordningen den 13 april 1883 angående förlag sinteckning, av den lydelse bi­

lagor vid detta protokoll utvisa, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över

förslagen måtte, för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål, inhämtas ge­

nom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

21

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om (lödande av förkommen handling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Löpande skuldebrev, växel, konnossement eller annan handling, vars före­

teende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av

annan förpliktelse, må, där antagas kan att handlingen förstörts eller eljest

förkommit, dödas på begäran av den som förlorat handlingen. Lag samma

vare i fråga om aktiebrev, så ock beträffande intecknad förskrivning, som är

ställd till viss man.

Denna lag äge ej tillämpning å banksedlar, ej heller å obligationer utfär­

dade av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa.

Angående dödande av förkommen sparkassebok eller motbok med sparbank

eller postsparbanken galle vad särskilt är stadgat.

2 §•

Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen avfattad, ingivas till

rätten i den ort, där förpliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är

nämnd i handlingen, till den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara i

tvistemål som angå gäld i allmänhet. Har på grund av handlingen inteck­

ning meddelats i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,

skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol.

Ansökan om dödande av konnossement skall ingivas till rätten i godsets

bestämmelseort.

Åro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må ansökningen göras

vid vilken som helst av dem.

3 §.

Vid ansökning som i 2 § sägs skall fogas avskrift av handlingen eller sådan

uppgift om dess innehåll, som är nödig för dess säkra igenkännande.

4

§.

Sökanden åligger att, så vitt ske kan, om ansökningen underrätta den som på

grund av handlingen är förpliktad vare sig såsom gäldenär eller löftesman eller

i annan egenskap. Avser ansökningen handling, på grand varav inteckning

är

meddelad, skall den intecknade egendomens ägare, där så ske kan, under­

rättas, ändå att han ej är personligen ansvarig för inteckningen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

5 §•

Eätten äge, innan beslut i saken meddelas, förelägga sökanden att förebringa

utredning omi viss omständighet, som finnes kunna på saken inverka. Där

så prövas lämpligt, må rätten ock förelägga sökanden att med ed bekräfta

riktigheten av lämnad uppgift.

6

§■

Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts eller

eljest förkommit, förelägge rätten honom att a viss rättegångsdag fullfölja

ansökningen; och utfärde rätten offentlig stämning, som anslås å rättens dörr

och genom sökandens försorg införes i allmänna tidningarna ävensom, där

rätten prövar lämpligt, i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidnin­

garna skall äga rum i första numret för januari, april, juli eller oktober månad,

efter ty rätten bestämmer; och skall vid utsättande av dag för ansökningens

fullföljande iakttagas, att minst ett och högst två år komma att förflyta

mellan dagen för införandet och den dag som utsattes för ärendets full­

följande.

I stämningen skall lämnas beskrivning av handlingen och angivas, att sanno­

lika skäl visats för sökandens uppgift att den för honom förkommit, ävensom

givas tillkänna, att om någon innehar handlingen eller har kännedom om att

den finnes i behåll, han bör därom hos rätten eller domaren göra anmälan sist

å den för ärendets fullföljande utsatta dag.

7 §■

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

Lag samma vare, där sökanden ej gitter visa, att kungörelsen blivit i före­

skriven ordning införd i tidningarna.

8 §•

Innan fullföljd ansökning företages till avgörande, äge rätten förelägga

sökanden att förebringa utredning, huruvida efter den offentliga stämningens

utfärdande inträffat omständighet som kan tjäna till upplysning i saken, så­

som att ränta eller vinstutdelning uppburits eller på grund av handlingen, krav

eller påminnelse skett hos gäldenären. _

o

Finner rätten, vid prövning av ansökningen, någon omständighet ej hava

förekommit, som utvisar, att handlingen finnes i behåll, eller giver skälig an

ledning till antagande att så är fallet, varde handlingen genom beslut av

rätten dödad.

9 §•

Varder handling dödad efter ty här förut är sagt, må den omständigheten

att handlingen ej kan företes icke utgöra hinder för sökanden att göra gäl­

lande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är för­

pliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på grund

av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att utfärda ny handling som

mot den dödade svarar.

Var den dödade handlingen intecknad, har rättens ordförande att på be­

gäran av den nya handlingens innehavare å handlingen teckna bevis att den

medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade handlingen.

I fråga om växel, check och konnossement galle utöver vad nu sagts vad

därom i växellagen och sjölagen är särskilt stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom,

tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, har rätten att om ansökningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

23

samt om rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göra anteckning i

inteckningsprotokollet och inteckningsboken, så ock, där handlingen är in­

tecknad jämväl i egendom som lyder under annan rätt, giva den rätt medde­

lande för anteckning i dess inteckningsprotokoll och inteckningsbok.

11

§•

Yad här förut är stadgat om den förpliktade skall, när fråga är om dödande

av aktiebrev, tillämpas å aktiebolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928.

Genom lagen upphäves § 3 i förordningen den 7 maj 1880 (nr 15 s. 26) om

nya växellagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Är, då lagen träder i kraft, ärende anhängigt angående dödande av för­

kommen växel, check eller konnossement, skall det behandlas enligt äldre lag.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr

9.

Förslag­

till

Lag

om ändrad lydelse av 167 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 167 § sjölagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har i den ordning, som är särskilt stadgad, ansökan gjorts om dödande

av konnossement, äge, sedan offentlig stämning utfärdats, sökanden utbekom­

ma godset, därest han hos rättens ordförande ställer säkerhet för de anspråk å

godset, vilka lagligen må tillkomma innehavare av konnossementet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj :ts proposition nr 9.

25

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875

(nr 4:2 s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom, sistnämnda paragraf i dess lydelse enligt

lagen den 11 oktober 1912 (nr 213), i nedan angivna delar skola erhålla

följande ändrade lydelse:

17 §,

Då inteckning -— -— •— är grundad.

Huru inteckningshandling som förkommit må dödas, därom galle vad

särskilt är stadgat.

20

§.

Vill någon — ■—- — blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och

vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit

slutligen behandlad, ingive han före utgången av den i 19 § stadgade tid till

Tätten den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteckningshandlingen

sedermera dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlin­

gen av sökanden återfunnen och, innan ärendet om dess dödande företagits

till avgörande, företedd i det ärende, skall rätten på anmälan förklara

inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs. Kommer

fastighetens ägare eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse

ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit utan

att i samband därmed handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas

att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare

rätten frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden -— -— — utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av

2

och 9 §§ i Ingen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31)

om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt, av vilka paragrafer 2 § ändrats genom lag den

11 juni 1920 (nr 429) och 9 § genom lag den 11 oktober 1912 (nr 215), i

nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Inteckning i —• — —---------tomträttsprotokollet införas.

Finnes ej-------------------genast avslagen.

Inteckning må ------------------ är förfallen.

Då inteckningen — — ----------- å fordringshandlingen.

Huru inteckningshandling, som förkommit, må dödas, därom gälle vad sär­

skilt är stadgat.

9 §.

1 mom. Inteckning i--------------- -— stycket sägs.

Har rätten — —------- — ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon —- •— -----------blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och vill

han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit slut­

ligen behandlad, ingive han före utgången av den i 1 mom. stadgade tid till

rätten den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteckningshandlingen

sedermera dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen

av sökanden återfunnen och, innan ärendet om dess dödande företagits till

avgörande, företedd i det ärende, skall rätten på anmälan förklara inteckningen

vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs. Kommer tomträtts-

havaren eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse ej ägt rum,

och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit utan att. i sam­

band därmed handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas att

ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare rät­

ten frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden---------- — — utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

liungl. Maj:ts proposition

nr 9.

27

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteck­

ning i fartyg i nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse:

12

§.

Då inteckning----------------- å fordringshandlingen.

Huru inteckningshandling, som förkommit, må dödas, därom galle vad sär­

skilt är stadgat.

17 §.

Vill någon — — —- •— -— blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommeu

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och

vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit

slutligen behandlad, ingive han före utgången av den i 16 § stadgade tid till

inteckningsdomstolen den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteck-

ningshandlingen sedermera dödad, och vinner beslutet därom laga kraft, eller

varder handlingen av sökanden återfunnen och innan ärendet om dess dö­

dande företagits till avgörande, företedd i det ärende, skall inteckningsdom­

stolen på anmälan förklara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga

stämningen ingavs. Kommer fartygets ägare eller annan, vars rätt kan vara

beroende av att förnyelse ej ägt rum, och visar att ansökningen om handlingens

dödande förfallit utan att i samband därmed handlingen blivit på sätt nyss

är sagt företedd, eller visas, att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit

laga kraft, avslagen, förklare inteckningsdomstolen frågan om förnyelse hava

förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag-

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883

(nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.

Härigenom förordnas, att 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883 an­

gående förlagsinteckning i nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade

lydelse:

6

§.

Då förlagsinteckning — — —-------är grundad.

Huru inteckningshandling, som förkommit, må dödas, därom galle vad sär­

skilt är stadgat.

8

§.

Vill någon--------------- — blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen

inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och

■vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit

slutligen behandlad, ingive han före utgången av den i 7 § stadgade tid till

rätten den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteckningshandlingen

sedermera dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen

av sökanden återfunnen innan ärendet av dess dödande företagits till avgö­

rande, och företedd i det ärende, skall rätten på anmälan förklara inteckningen

vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs. Kommer förlagstaga-

ren eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse ej ägt rum, och

visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit utan att i samband

därmed handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas, att ansök­

ningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare rätten

frågan om förnyelse hava förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 25 oktober

1926.

N är varande:

justitierådet ^von S^eth,

justitierådet W^edberg,

regeringsrådet P^lanting-G^yllenbåga,

j ustitierådt t A^lexanderson.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte-

mentsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14 maj 1926,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 rege­

ringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om dödande av förkommen handling;

2) lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteck­

ning i tomträtt och vattenfallsrätt;

5) lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om in­

teckning i fartyg; samt

6) lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883

angående förlagsinteckning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av revisionssekreteraren Rudolf Eklund.

Lagrådet yttrade:

Mot de två första förslagen har lagrådet icke något att erinra. Vad angår

de övriga synes det lagrådet, att ändring bör ske i allenast den paragraf av de

ifrågavarande författningarna, som handlar om inteckningsförnyelse.

Styrelsen för Sveriges Advokatsamfund har föreslagit, att när offentlig

stämning utfärdats angående dödning av sådan handling, som bank har i förvar

enligt lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar, banken

skall vara pliktig att därom underrätta förmyndaren. Att detta förslag icke

godtagits har, såsom remissprotokollet utvisar, berott därav att riksdagen vid

behandlingen år 1924 av förslaget till nämnda lag ansåg en tilltänkt under­

rättelseplikt beträffande utlysta exekutiva auktioner icke böra åläggas ban­

kerna. Det får emellertid icke förbises, att den underrättelseplikt, varom nu

väckts förslag, ställer långt mindre anspråk å bankerna än den, som år 1924

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

var i fråga, och knappast kan för dem bliva nämnvärt betungande. Mortifika-

tionsärendena kunna ej förväntas bliva särdeles många; de skola förekomma

endast i fyra nummer om året av posttidningen; och den i stämningen intagna

beskrivningen å handlingen skall göra det lätt att konstatera, om den ligger

hos banken, medan däremot vid exekutiv auktion ofta, såsom inom riksdagen

framhölls, måste förekomma stor svårighet att av auktion skungörelsen bedöma,

huruvida den avser fastighet, som beröres av någon i bankens förvar lämnad

inteckning. Med hänsyn till det nu anförda finner lagrådet sig böra hem­

ställa, att i 2 § av omförmälda lag införes en bestämmelse om sådan underrät­

telseplikt, som föreslagits av advokatsamfundets styrelse.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

31

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 december 1926.

Närvarande:

Statsministern

E^{kman , ministern} för utrikes ärendena

L^{öfgren ,} statsråden

T^hyrén, R^ibbing, M^eurling, G^ärde, P^ettersson, H^ellström, R^osen,

H^amrxn, A^lmkvist, L^yberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler lagrådets den

25 oktober 1926 avgivna utlåtande över de den 14 maj 1926 till lagrådet remit­

terade förslagen till

1) lag om dödande av förkommen handling:

2) lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

_ 4) om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteck­

ning i tomträtt och vattenfallsrätt;

5) lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om in­

teckning i fartyg; samt

6) lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883

angående förlagsinteckning.

Härefter anför föredraganden:

»I fråga om önskvärdheten av en lagstiftning, som möjliggör dödande av

förkomna handlingar, må det tillatas mig att hänvisa till vad mm företrädares

i ämbetet anförande till statsrådsprotokollet den 14 sistlidne maj innehåller.

Vid granskningen av förevarande lagförslag har jag kommit till den uppfatt­

ningen att de föreslagna bestämmelserna äro välgrundade och innebära en än­

damålsenlig lösning av den föreliggande frågan.

Sedan genom remiss i juli 1925 tillfälle lämnats Svenska sparbanksförenin­

gen att avgiva yttrande i ärendet, har föreningens styrelse i ett den 22 novem­

ber 1926 till Kungl. Maj:t inkommet utlåtande hemställt, att den ifrågasatta

lagstiftningen, i vad den angår dödande av förkommen inteckningshandling,

icke matte genomföras annat än i samband med upphävande eller ändring av

nu gällande föreskrifter om inteckningsförnyelse. I överensstämmelse med

vad min företrädare härutinnan uttalat anser jag frågan om en förändrad lag­

stiftning rörande förnyelse av penninginteckningar innefatta ett ämne, som icke

lämpligen kan i detta sammanhang upptagas till behandling. Å andra sidan

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

synes mig anledning icke förefinnas att låta frågan om dödande av förkomna

inteckningshandlingar vila i avvaktan pa en revision av mteckningsväsendet.

Lagrådet, som icke haft något att erinra mot förslagen till lag om dödande

av förkommen handling och lag om ändrad lydelse av 1G7 § sjölagen, har an­

gående de övriga förslagen uttalat, att ändring bör ske i allenast den para­

graf av de ifrågavarande författningarna, som handlar om inteckningsför-

nyelse. Med iakttagande härav har erforderlig omarbetning av förslagen ägt

rum.

I anslutning till vad styrelsen för Sveriges Advokatsamfund föreslagit har

lagrådet hemställt, att i lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värde­

handlingar måtte införas en bestämmelse om skyldighet för bank att när of­

fentlig stämning utfärdats angående dödande av handling, som banken enligt

nämnda lag har i förvar, därom underrätta förmyndaren. Mot införande av en

sådan underrättelseplikt har, så vitt jag inhämtat, varken från riksbankens

eller privatbankernas sida något varit att invända. Vid sådant förhål­

lande har jag ansett, att lagrådets hemställan i denna del bör vinna beaktande.

Jag framlägger därför förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den

27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar.

Utöver vad jag förut anfört hava några smärre redaktionella jämkningar

företagits i vissa av de remitterade förslagen.»

Föredraganden uppläser härefter omförmälda lagförslag samt hemställer,

att desamma måtte genom proposition föreläggas nästkommande ars riksdag

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

II. Stefenson.

Stockholm 1926.

Kungl. Boktryckeriet,

P. A. Norstedt & Söner.

281612