5

I skrivelse den 20 februari 1924 hemställde domkapitlet i Uppsala, att

Kungl. Maj:t — särskilt med hänsyn till nödvändigheten av att domkapit­

lens extra ordinarie personal, vilken utförde ett maktpåliggande och ansvars­

fullt arbete och som beträffande tjänsteskyldigheter vore fullt jämställd med

ordinarie, bereddes ordinarie anställning i statens tjänst — måtte till 1925

års riksdag framlägga förslag i ämnet. Över denna framställning avgåvos

yttranden av samtliga övriga domkapitel och Stockholms stads konsistorium

samt den 20 oktober 1924 av statskontoret.

Vaktmästarna vid domkapitlen och Stockholms stads konsistorium anhöllo i

en den 2 augusti 1924 till Kungl. Maj:t ingiven skrift, att Kungl. Maj:t

måtte bereda dem lönereglering och i samband därmed ordinarie anställning

samt till 1925 års riksdag framlägga förslag i ärendet. Jämväl i detta

ärende inhämtades yttranden av samtliga domkapitel och Stockholms stads

konsistorium samt den 20 oktober 1924 dagtecknat utlåtande av statskontoret.

I sistnämnda utlåtande framhöll statskontoret, att det icke kunde anses

rimligt, att frågan om en lönereglering för den vid domkapitlen anställda

extra personalen allt fortfarande uppskötes i avvaktan på en möjligen bli­

vande omorganisation av domkapitlen, varjämte statskontoret uttalade, att

förslag till provisorisk lönereglering för domkapitlens extra personal borde

utarbetas för att föreläggas 1926 års riksdag.

Vid anmälan den 12 december 1924 av kyrkomötets omförmälda skrivelse

samt förberörda, av domkapitlet i Uppsala och konsistorievaktmästarna gjorda

framställningar uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret att utarbeta förslag

till provisorisk lönereglering beträffande biträdes- och vaktmästarpersonalen vid

domkapitlen och Stockholms stads konsistorium samt i samband därmed

taga under omprövning frågan om den lämpligaste anställningsformen och

tjänstgöringsförhållandena för dessa personalgrupper. Statskontoret avgav

den 2 juni 1925 sådant förslag, varöver yttranden inhämtades av domka­

pitlen och Stockholms stads konsistorium.

I juni 1925 inkom härefter flertalet konsistorienotarier och amanuenser med

den av mig förut omförmälda framställningen, däri hemställes om vidta­

gande av åtgärder för framläggande till 1926 års riksdag av förslag till ny

definitiv lönereglering för nämnda befattningshavare med placering i löne-

hänseende efter de grunder, som tillämpats i avseende på motsvarande be­

fattningshavare vid länsstyrelserna. Sedan domkapitlen och Stockholms stads

konsistorium yttrat sig över denna framställning, remitterades ärendet den

18 augusti 1925 till statskontoret. För att tagas i övervägande vid besva­

rande av denna remiss överlämnades sedermera till statskontoret förberörda,

av domkapitlen och Stockholms stads konsistorium avgivna yttranden över

det av statskontoret utarbetade förslaget till provisorisk lönereglering för

biträdes- och vaktmästarpersonalen.

I skrivelse den 26 oktober 1925, nr 16, hemställde härefter kyrkomötet,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för framläggande till 1926 års riks­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

6

dag eller så snart ske kunde av förslag till ny definitiv lönereglering för

konsistorienotarier och amanuenser med placering i lönehänseende efter de

grunder, som domkapitelsexpeditionernas synnerligen omfattande och krä­

vande arbetsuppgifter kunde giva vid handen. Kyrkomötets skrivelse över­

lämnades sedermera till statskontoret för att tagas i övervägande vid besva­

randet av förut omförmälda remiss den 18 augusti 1925 å konsistorienota­

riernas och amanuensernas i juni 1925 inkomna framställning.

Efter att hava erinrat, dels hurusom fråga uppkommit om reglering av

avlöningen för biträdes- och vaktmästarpersonalen vid konsistorierna, dels

om de av konsistorienotarier och amanuenser samt av kyrkomötet under år

1925 gjorda framställningarna om ny definitiv lönereglering för notarier

och amanuenser, dels ock om den utredning, som i dessa ärenden anbefallts,

framhöll chefen för ecklesiastikdepartementet, på sätt framgår av punkt 54

av 1926 års andra huvudtitel, att frågan om ett definitivt ordnande av löne­

förhållandena för samtliga befattningshavare vid konsistorierna sålunda gjorts

till föremål för prövning i ett sammanhang men att utredningen emellertid

icke antoges hinna slutföras å sådan tid, att framställning om dylik löne­

reglering kunde föreläggas 1926 års riksdag.

På grund av vad sålunda förekommit har statskontoret — enligt vad stats­

kontoret i utlåtande den 23 augusti 1926 uttalat — ansett sig böra till be­

handling upptaga frågan om definitiv lönereglering icke blott för notarier och

amanuenser utan jämväl för biträdes- och vaktmästarpersonalen vid konsisto­

rierna; och har statskontoret i nämnda utlåtande framlagt av statskontoret

utarbetat förslag till dylik lönereglering. Över detta förslag hava yttranden

avgivits av domkapitlen och Stockholms stads konsistorium.

Under erinran att frågan om lönereglering för de ecklesiastika konsisto­

riernas befattningshavare befunne sig i utrett skick, hemställde biskopsmötet

i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 14 oktober 1926 om

åtgärders vidtagande för ärendets omedelbara framläggande för riksdagen.

Någon framställning om ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid

de ecklesiastika konsistorierna gjordes emellertid icke av Kungl. Maj:t till

1927 års riksdag. Motionsvis blev dock denna löneregleringsfråga under­

ställd sagda års riksdag. I två likalydande motioner, I: 28 och II: 30,

väcktes nämligen förslag om ny lönereglering för tjänstemännen i fråga.

Detta förslag anslöt sig till det av statskontoret framlagda lönereglerings-

förslaget, dock med avvikelse i avseende på de lönegrader, vari vissa tjänste­

män borde placeras.

Beträffande den sålunda framkomna frågan anförde riksdagen i skrivelse

den 27 april 1927, nr 8 A, i anledning av dels vissa utav Kungl. Maj:t i

statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar,

dels ock åtskilliga beträffande samma huvudtitel väckta motioner, punkten 38:

Vad beträffar det motionsvis väckta förslaget om en definitiv lönereglering

för de ecklesiastika konsistoriernas befattningshavare, vill riksdagen erinra,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

8

efter annan framförts utan att leda till annat resultat än att tillfällig löne­

förbättring och sedermera provisoriska avlöningstillägg tillerkänts notarier

och amanuenser, varjämte tillfällig löneförbättring och tillfälliga lönetillägg

tilldelats extra biträden och vaktmästare.

De erinringar mot de nuvarande avlöningsförhållandena vid konsistorier­

nas expeditioner, som i de gjorda framställningarna eller däröver avgivna

utlåtanden framförts, äro — förutom vad som anförts beträffande de

utgående avlöningsbeloppens knapphet och otillräcklighet — i huvudsak

följande:

Vad först angår konsistorienotarierna framhålles, att den år 1902 fast­

ställda avlöningen var synnerligen knappt tillmätt och ännu mer be­

skurits genom de enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänst­

innehavares rätt till pension utgående pensionsavgifterna, att det provisoriska

avlöningstillägget, som tillerkänts notarierna, blir i viss mån illusoriskt ge­

nom föreskriften att vid dess bestämmande hänsyn skall tagas till beloppet

av vederbörande tillkommande sportler, vilka sportler huvudsakligen utgöra

ersättning för notariens arbete med och ansvar för förvaltning av vissa

prästerskapet enskilt tillhöriga kassor och fonder, att pensionsunderlaget,

om det beräknas efter den enligt 1902 års stat utgående avlöningen, blir

synnerligen lågt, att notarien äger uppbära allenast två ålderstillägg, att nå­

gon kompensation för dyrort och »fjärrort» icke förekommer, samt att no­

taries semester är inskränkt till en månad mot 45 dagar för andra tjänstemän

i jämförlig grad. — Beträffande amanuenserna har påpekats, att dessa be­

fattningshavare, såsom varande endast tillförordnade, kunna undandragas

värjo avlöning under tjänstledighet på grund av sjukdom, att något som

helst anslag till ersättande av sjukvikarier för dem icke finnes, samt att de

icke hava någon rätt vare sig till semester eller till pension. — I fråga om

biträdes- och vaJctmästarpersonalen har särskilt framhållits denna personals

synnerligen knappt tillmätta avlöning samt den i hög grad ovissa ställning

densamma intager, därigenom att den icke har ordinarie anställning och

därför är i avsaknad av de förmåner, som i allmänhet tillkomma ordinarie

befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter.

Att befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna äro i avlönings-

hänseende ogynnsamt ställda torde vara obestridligt. Detta gäller icke minst

biträdes- och vaktmästarpersonalen. Anledningen till att denna tjänste­

mannagrupp alltjämt fått vänta på en lönereglering, som allmänt erkännes

vara berättigad och av behovet påkallad, torde främst vara att söka i den

omständigheten, att löneregleringsfrågan ansetts alltför intimt sammanhänga

med frågan om konsistoriernas omorganisation för att kunna lösas fristående.

Omorganisationen av domkapitlen är emellertid en utomordentligt svårlöst

fråga, som kan anses ha stått på dagordningen alltsedan förra delen av

1800-talet, i det att sagda spörsmål sedan nämnda tid vid ett flertal till­

fällen varit föremål för ingående uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Skilda förslag till frågans lösning hava därvid framkommit, bland annat i olika

kommittébetänkanden. Senast har ett dylikt omorganisationsförslag framlagts

i det förut omnämnda av domkapitelskommittén år 1918 avgivna betän­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

9

kandet. Detta förslag, som utgick ifrån att domkapitlens verksamhets­

områden skulle i stort sett bliva orubbade och domkapitlen sålunda fort­

farande bibehållas vid sin befattning med folkskoleärendena, avstyrktes av

de centrala ämbetsverk, som hördes över ärendet i dess helhet. Anledningen

till detta ämbetsverkens ståndpunkttagande torde hava varit den oklarhet

rörande lämpligaste sättet för lösning av frågan om skolväsendets ledning

och inrättandet av mellaninstanser, som alltjämt är rådande. Då vid sådant

förhållande utsikten att nå fram till en lösning av frågan om domkapitlens

omorganisation synes, åtminstone vad den närmaste tiden angår, vara mycket

liten, uppkommer spörsmålet, huruvida den omständigheten, att en sådan

omorganisation först i en framtid kan komma till stånd, bör anses utgöra

ett hinder för att redan nu genomföra en definitiv lönereglering för per­

sonalen vid domkapitlens expeditioner. I sitt förut omförmälda utlåtande

den 23 augusti 1926 med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänste­

männen vid de ecklesiastika konsistorierna upptager statslcontoret detta

spörsmål till besvarande och uttalar därvid, att i omorganisationsfrågans

nuvarande läge denna fråga icke längre rimligen kan åberopas som skäl

för att ytterligare uppskjuta en lönereglering, varigenom ordinarie anställ­

ning skulle kunna beredas åt en del av den extra personalen vid konsisto­

rierna och såväl denna som de nuvarande ordinarie tjänstemännen, kon­

sistorienotarierna, erhålla de löneförmåner, som genom successiva lönereg­

leringar tillerkänts det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst. Till

stöd för denna uppfattning anför statskontoret bland annat:

Med hänsyn till folkskoleärendenas jämförelsevis ringa antal i förhållande

till övriga ärenden, som handläggas av domkapitlen, torde deras avskiljande

icke mera avsevärt kunna påverka personalbehovet vid domkapitlens expe­

ditioner. Det syntes statskontoret ej heller kunna antagas, att en omorga­

nisation skulle föra med sig eu sådau ändring i befattningshavarnas arbets­

uppgifter, att den skäligen borde påkalla en sänkt lönenivå. Vad särskilt

konsistorienotarierna anginge, syntes, om en ändring i deras tjänsteställning

komme till stånd, denna i stället kunna förväntas bliva ansvarsfullare.

Skulle vid eu eventuell förändring i stiftsindelningen transport av befatt­

ningshavare till annan ort vara erforderlig eller skulle, om vissa ärende­

grupper övertoges av annan myndighet — t. ex. folkskoleärendena av sär­

skilda distriktsstyrelser — eu samtidig överflyttning av personal böra ifråga­

komma, torde det icke möta någon svårighet att hålla möjligheten härtill

öppen genom fastställande av lämpliga avlöningsvillkor.

Såsom framgår av vad förut anförts torde numera allmän enighet råda

därom, att frågan om definitiv lönereglering för befattningshavarna vid

domkapitelsexpeditionerna bör upptagas till avgörande oberoende av spörs­

målet om ändring av domkapitlens arbetsuppgifter och omorganisation av sagda

myndigheter. Jag har därför ansett mig böra hemställa om framläggande

för årets riksdag av förslag till dylik lönereglering.

Med hänsyn till möjligheten att vissa ärenden kunna komma att över­

Kling1. Maj:ts proposition Nr 102.

Departe-

mentschefen.

10

flyttas från domkapitlen till annan eller andra myndigheters handläggning

och att såsom en följd härav en minskning i behovet av personal vid dom­

kapitlens expeditioner kan uppkomma, finner jag emellertid försiktigheten

bjuda, att man, då det gäller inrättandet av nya ordinarie tjänster i stället

för de nuvarande amanuensbefattningarna, framgår med stor var­

samhet. Det finnes nämligen, utom folkskoleärendena, även en annan grupp

av ärenden — från arbetsbördans synpunkt i de flesta stift av större be­

tydelse än skolärendena —- rörande vilkas handläggning det ifrågasatts

sådana ändringar, att domkapitlens arbete kan komma att röna inver­

kan därav. Vad jag här syftar på äro de förslag rörande ändrade bestäm­

melser i avseende på de ecklesiastika löneboställenas förvaltning, som fram­

ställts i vissa av de utlåtanden, som avgivits i anledning av kyrkofonds-

kommitténs den 31 maj 1923 avgivna betänkande och förslag angående för­

valtningen av kyrkofonden och övriga till prästerskapets avlöning anslagna

medel. Under det att kommittén utgår ifrån att en centralisering av för­

valtningen av nämnda löneboställen bör ifrågakomma endast i ringa om­

fattning, samt att den omedelbara förvaltningeh fortfarande bör omhänder-

havas av länsstyrelser och domkapitel, hava några länsstyrelser framhållit

önskvärdheten av att förvaltningen av löneboställena centraliseras till domän­

styrelsen och att dessa boställen sålunda måtte förvaltas på samma sätt

som kronans domäner. I samma riktning hava jämväl domänstyrelsen och

statskontoret uttalat sig. A andra sidan hava domkapitlen i allmänhet gått

in för en viss decentralisering av förvaltningen av den ecklesiastika jord­

bruksegendomen, i syfte att församlingarna måtte i väsentligt större utsträck­

ning än nu är fallet göras intresserade av löneboställenas avkastning, för

vilket ändamål utarrenderingen borde anförtros åt domkapitlen under med­

verkan av församlingarna samt med anlitande av sakkunnigt biträde.

Rörande utsikterna till lösning av frågan om löneboställenas förvaltning

i riktning antingen mot centralisering eller mot en ytterligare decentralise­

ring är det givetvis icke möjligt att nu hysa någon säker uppfattning. Hela

förvaltningsproblemet är för övrigt för närvarande under utredning hos de

s. k. 1927 års prästlöneregleringssakkunniga. Jag vill dock i detta samman­

hang erinra om att, sedan kyrkofondskommitténs förslag framkommit,

Kungl. Maj:t och riksdagen år 1925 gått in för att icke allenast bibe­

hålla länsstyrelsernas och domkapitlens hittillsvarande befogenhet i av­

seende på boställenas förvaltning utan till och med utsträcka sagda befo­

genhet samt genom vissa ändringar i den ecklesiastika boställsordningen även­

som genom antagande av ny arrendeförordning sökt avhjälpa de mera vä­

sentliga brister, som vidlåda det nuvarande förvaltningssystemet. Skulle

emellertid en gång i framtiden grunderna för boställsförvaltningen komma

att ändras i riktning mot en centralisering eller en fullständigare decen­

tralisering, torde visserligen härigenom domkapitlens arbetsbörda på detta

speciella område komma att minskas, men domkapitlens befattning med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

boställsväsendet blir dock helt säkert under alla förhållanden jämförelsevis

tidskrävande.

Jag övergår härefter till de olika detaljerna i frågan om lönereglering för

befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna. Det förslag jag här­

vid har för avsikt att framlägga ansluter sig, ehuru med vissa avvikelser,

till det förslag i ämnet, som statskontoret avgivit i sitt förut omförmälda

utlåtande den 23 augusti 1926. Då ifrågavarande utlåtande, vilket jämte förslag

till lönereglering innehåller utförlig utredning i ämnet, torde få såsom bilaga

fogas vid detta statsrådsprotokoll, inskränker jag mig här till att, där ej

särskilda skäl annat föranleda, endast redogöra för huvudpunkterna i stats­

kontorets utlåtande, till vilket jag i övrigt hänvisar, och de förslag, vari

detsamma utmynnar, ävensom att i samband därmed även något beröra

domkapitelskommitténs av mig i det föregående omförmälda och i stats­

kontorets utlåtande jämväl i vissa delar intagna statförslag i vad detsamma

avser tjänstemännen vid domkapitelsexpeditionerna.

I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna att i domkapitlens

yttranden över statskontorets löneregleringsförslag förekomma vissa yrkan­

den, som ej äro av natur att inverka på löneregleringen och vilka jag där­

för saknar anledning att nu upptaga till behandling.

I likhet med statskontoret anser jag, att det för den civila statsförvalt­

ningen gällande avlöningsreglementet och därmed samhörande avlöningsbe-

stämmelser böra bliva tillämpliga även å befattningshavarna vid domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium, varav följden blir, att dyrtidstillägg

kommer att utgå efter de mindre förmånliga grunder, som gälla för befatt­

ningshavare vid reglerade verk, ävensom att den dagliga arbetstiden å tjänste­

rummet för ordinarie befattningshavare bör fastställas till minst sju timmar.

Härefter upptager jag till behandling de olika grupperna av befattnings­

havare vid domkapitlen, nämligen konsistorienotarier, amanuenser, extra

biträden och vaktmästare i nu angiven ordning.

Konsistorienotariens ställning och tjänståligganden hava icke blivit genom

författning närmare reglerade. I förordningen den 11 februari 1687 huru

med rättegång uti domkapitlen skall förhållas ävensom i åtskilliga till kom­

plettering av denna författning under 1700-talet och början av 1800-talet

utfärdade kungl. brev och förordningar lämnas vissa speciella föreskrifter

om hans tjänståligganden: han skall t. ex. mottaga handlingar, föra diarier,

ansvara för uppburna medel och underskriva protokollet vid domkapitlens

sessioner d. v. s. fullgöra funktioner, som till största delen för närvarande

tillkomma registratorer, alctuarier, notarier och andra tjänstemän i den för­

utvarande första normalgraden. Vidare torde förtjäna framhållas, att 1687

års förordning utgår ifrån att en av domkapitlets ledamöter skall såsom

»decanus consistorii» hjälpa notarien med den mera maktpåliggande proto­

kollföringen samt med författandet av viktiga expeditioner m. m. (§ 10),

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

11

Konsistorie­

notarierna.

Tjänst^

åligganden.

12

ävensom att samma förordning förutsätter, att preses själv »andrager» ären­

dena i konsistoriet (§ 9). I praxis, som dock synes hava utvecklat sig något

olika i skilda stift, har konsistorienotariens ställning sedan lång tid tillbaka

varit en helt annan, i det att han dels vid sin sida fått biträden av olika

slag, som övertagit huvudparten av det mindre kvalificerade arbetet, dels ock

kommit att svara för beredningen av flertalet ärenden och formuleringen

av de flesta besluten. Med andra ord kan saken uttryckas så, att han prak­

tiskt taget ensam bär ansvaret för den så att säga kanslimässiga delen av

handläggningen av de ärenden, som avgöras av domkapitlen. De naturliga

konsekvenserna av denna utveckling —- skyldighet för notarien att föredraga

ärendena vid domkapitlens sammanträden och framlägga förslag till beslut,

yttranderätt vid sessionerna samt rätt att få sin mening antecknad till proto­

kollet — har man dock ännu ej dragit. Det kan därför befaras, att nota­

riens juridiska sakkunskap och författningskunskap samt den speciella

kännedom om förhållandena i stiftet, han kan hava förvärvat, icke komma

så till sin rätt som önskligt vore.

^Departe- För egen del hyser jag den uppfattningen, att det kommer att lända till

^mentschefen. båtnad för domkapitlens arbete, om konsistorienotarien dels blir skyldig

föredraga ärendena med undantag av dem, vilka biskopen prövar lämpligt

att själv föredraga eller för föredragning överlämna till någon av domka­

pitlets ledamöter, dels ock erhåller yttrande- och reservationsrätt vid behand­

ling av samtliga ärenden. Bestämmelser i sagda syfte — för vilka enligt

min mening hinder icke möta genom förutberörda i § 9 av 1687 års för­

ordning intagna stadgande — synas kunna inflyta i den instruktion för be­

fattningshavarna vid domkapitelsexpeditionerna, som efter löneregleringens

genomförande torde böra utfärdas. Jag vill redan i detta sammanhang

understryka, att jag vid behandlingen av frågan om konsistorienotariernas

placering i lönegrad kommer att utgå från att dessa befattningshavare er­

hålla ovan antydda ställning vid ärendenas avgörande.

De sålunda föreslagna bestämmelserna i avseende på tjänståligganden

torde böra äga motsvarande tillämpning på notarien vid Stockholms stads

konsistorium.

Tjänstetitel.

Redan i 1893 års proposition, nr 21, med förslag till lag om stifts­

styrelse föreslogs ändrad benämning på innehavarna av konsistorienotarie­

tjänsterna, nämligen stiftssekreterare för innehavare av tjänst vid domka­

pitlen och konsistoriesekreterare för innehavare av tjänsten vid Stockholms

stads konsistorium. De sålunda ändrade benämningarna, som jämväl av

domkapitelskommittén tillstyrkts, har statskontoret funnit bättre motsvara

de med befattningarna förenade arbetsuppgifterna, varför statskontoret för­

ordat desamma.

Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium hava tillstyrkt eller icke

haft något att erinra mot de föreslagna benämningarna.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

13

Genom borttagande av benämningen konsistorienotarie skulle komma att

försvinna en ämbetstitel, som i sekler haft hemortsrätt inom den svenska

förvaltningen. Notarietiteln tillkommer emellertid numera befattningshavare

med annan tjänsteställning än den ifrågavarande tjänstemän vid domkapitlen

intaga. På grund härav anser jag mig böra biträda förslaget, att notarierna

vid domkapitlen benämnas stiftssekreterare. Jag tillåter mig i detta sam­

manhang hänvisa till att den ene av avdelningscheferna vid länsstyrelserna

benämnes landssekreterare. Vad åter angår notarietjänsten vid Stockholms

stads konsistorium synes mig lämpligast att benämna innehavaren av denna

tjänst sekreterare vid Stockholms stads konsistorium.

För innehavarna av konsistorienotarietjänsterna, vilka tidigare nästan

undantagslöst voro präster, funnos ursprungligen icke föreskrivna andra be­

hörighetsvillkor än att »till notarieämbetet skall ingen tagas, som icke är

därtill tjänlig och duglig». I samband med 1902 års lönereglering upp­

ställdes som kompetensfordran för erhållande av notarietjänst avlagd exa­

men, berättigande till inträde i rikets rättegångsverk, samt dessutom för­

farenhet i domarevärv. För amanuenserna åter linnes ej någon föreskrift

om kompetensfordringar, ehuru dessa tjänstemän äro avsedda att vid förfall

vikariera för notarierna. Under erinran om nämnda förhållanden har stats-

kommissarien Ouchterlony i sin förberörda skrivelse anfört:

Bortser man från två amanuensbefattningar, vilka innehavas som bisysslor

av befattningshavare vid rådhusrätter, som således icke kunna tänkas aspi­

rera på uotarietjänst, hava för närvarande endast två amanuenser notarie­

kompetens, medan en erhållit dispens. Det måste väl dock anses som ett

missförhållande, om flertalet inom den tjänstemannagrupp, från vilken enligt

vanliga befordringsregler och även ur lämplighetssynpunkt notarietjänsterna

förnämligast borde rekryteras, icke kunna ifrågakomma till befordran på

grund av bristande formell kompetens, och det synes föga troligt, att även

med de genom en lönereglering förbättrade avlöningsförhållandena befatt­

ningarna skola mera allmänt komma att besättas med personer med de för

notariebefattning uppställda höga kompetensfordringarna. Vad vidare angår

behövligheten för notarietjänsterna av förfarenhet i domarevärv, torde kunna

erinras, att sådan fordran icke är uppställd för landssekreterare och ej heller

gäller eller är till finnandes för kammarrättsråd med revisionsrotel, vilka äro

föredragande i ärenden, vilka kammarrätten avgör såsom sista instans. Be­

träffande omfattningen av domkapitlens egentliga dömande verksamhet upp­

lyser härefter Ouchterlony, att för femårsperioden 1922—1926 antalet ärenden

i medeltal per domkapitel och år icke uppgått till ett samt anför vidare: Den

uppfattningen torde också delas av flera av de nuvarande tjänstinnehavarna,

att man vid övergången från saknaden av alla föreskrifter om kompetens

gick till motsatt överdrift, då förfarenhet i domarevärv uppställdes som

kompetensvillkor, och att tjänstgöring inom förvaltningen och särskilt just

vid domkapitlen skulle utgöra en minst lika tillfyllestgörande kvalifikation.

Det synes därför med ganska starka skäl kunna ifrågasättas om icke för­

farenhet i domarevärv borde i samband med löneregleringen uteslutas som

behörighetsvillkor. Då utnämningen av konsistorienotarier väl fortfarande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Departe­

mentschefen.

Kompetens-

fordringar.

Den sakkun­

nige.

14

skulle komma att tillhöra Kungl. Maj:t, synes någon särskild föreskrift om

viss tids tjänstgöring inom förvaltningen knappast vara behövlig. Det kan

erinras, att domkapitelskommitténs förslag i kompetensfrågan innebar, att

som alternativa behörighetsvillkor uppställdes, utöver avlagd juridisk exa­

men, antingen förfarenhet i domarevärv eller ock genom tjänstgöring vid

förvaltande myndighet eller ämbetsverk vunnen förfarenhet i förvaltnings-

göromål.

ent^ehT Hos domkapitlen föreligga ofta till behandling frågor, för vilkas riktiga

bedömande och avgörande kräves juridisk sakkunskap och erfarenhet. Detta

är fallet icke blott i avseende på domkapitlens dömande verksamhet utan

även beträffande de talrikt förekommande besvärsmålen. Vidare ha dom­

kapitlen enligt gällande bestämmelser i avseende på de ecklesiastika bostäl­

lena en del uppgifter, som äro av rent juridisk innebörd. Domkapitlen äga

sålunda att tala och svara för ifrågavarande boställen.

Även inom andra delar av domkapitlens förvaltningsområde är ofta —

särskilt då det gäller att tolka och tillämpa hithörande ej sällan ganska

invecklade författningsbestämmelser — juridisk kunskap önskvärd för ären­

denas behöriga handläggning. Då såsom regel ingen av domkapitlets leda­

möter har juridisk utbildning, måste det därför anses nödvändigt, att kon­

sistorienotarien, på vilken, såsom praxis utvecklat sig, ansvaret för så gott

som alla ärendens beredning vilar, är i besittning av erforderlig juridisk insikt

och rutin. Såsom oundgängligt kompetensvillkor för stiftssekreterare synes såle­

des böra uppställas, att vederbörande avlagt sådana kunskapsprov, som äro före­

skrivna för utövande av domarämbete. Att äga förfarenhet i domarevärv är givet­

vis en god merit för en blivande stiftssekreterare, men det synes ej nödigt

att uppställa domartjänstgöring såsom villkor för behörighet. Även genom

tjänstgöring i administrativa verk torde den nödiga praktisk-juridiska erfa­

renheten och författningskännedomen kunna förvärvas.

Ifrågavarande kompetensfordringar böra även gälla sekreteraren vid Stock­

holms stads konsistorium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Nuvarande

avlöningsför­

måner.

För konsistorienotarierna upptager nu gällande ordinarie stat följande av-

löningsbelopp:

Tjänst-

Lön.

görings-

Summa

Kronor

penningar.

Kronor

Kronor

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund,

Göteborg, Härnösand och Luleå.............. 3,000

vid domkapitlen i Linköping, Skara, Sträng­

näs, Västerås och Karlstad..................... 2,500

vid domkapitlet i Visby.............................. 2,000

vid Stockholms stads konsistorium............ 1,200

1,500

4,500

1,300

3,800

1,000

3,000

800

2,000

Samtliga notarier äro berättigade till två ålderstillägg, ett vart å 500

kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Härtill

15

komma vissa sportler, som bibehöllos vid 1902 års lönereglering, nämligen

viss expeditionslösen, arvode för förvaltning av donationsfonder och präster­

skapets enskilda kassor samt arvode för utdelning av fosterlöner. Enligt

den av 1919 års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen, vars gil­

tighet år för år förlängts, utgår vidare provisoriskt avlöningstillägg till

notarie vid domkapitel med 2,500 kronor, varvid dock är fästat det villkoret,

att avlöningstillägget icke må utgå med högre belopp, än att det tillsam­

mans med föregående räkenskapsårs sportelinkomst belöper sig till: för

notarien vid domkapitlet i Visby 2,500 kronor och för notarie vid annat

domkapitel 2,700 kronor. Till notarien vid Stockholms stads konsistorium

utgår provisoriskt avlöningstillägg med 1,800 kronor. Av avlöningstillägget

utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar. Fri bostad

åtnjutes av konsistorienotarien i Linköping på grund av donation enligt

testamente den 28 juli 1827, i vilket föreskrives, att förmånen »icke må vid

något tillfälle hindra och varken som något inre eller öppet skäl verka och

anföras till nekande av förbättring uti lagliga löneinkomster, med vilken

konsistorienotarien möjligen må ihågkommas».

För att finna grunderna för nu gällande klassindelning för konsistorienotarie-

tjänsterna får man återgå till 1893 års förut omförmälda proposition med

förslag till lag om stiftsstyrelse. Efter att hava uttalat, att stiftssekreterarna,

såsom konsistorienotarierna efter omorganisationen skulle benämnas, i avseende

å avlöningsförmåner borde hänvisas till olika grupper allt efter de av dem

innehavande tjänsternas större eller mindre besvärlighet, anförde departements­

chefen bland annat:

Det kunde icke nekas, att en gruppering av befattningarna enligt angiven

grund måste bliva i viss mån godtycklig. Men om också någon fullt till­

förlitlig grund ej kunde utfinnas för tjänsternas klassifikation, gåves dock

å det område, som utgjorde föremål för varje stiftsstyrelses administrerande

verksamhet, faktiska förhållanden, från vilka med ganska hög grad av

sannolikhet slutsatser kunde dragas beträffande mera betydande skiljaktig­

heter i göromålens mängd inom de särskilda stiftsstyrelserna. Sådana för­

hållanden vore stiftens folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kon­

trakt, pastorat, skoldistrikt, folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk,

vartill komme för Härnösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka

och skola, som berodde på språk och andra egendomliga förhållanden inom

lappmarken och den finsktalande bygden. Det sistnämnda kunde ej på

något sätt i siffror uttryckas, men för övriga ovanberörda förhållanden inom

de särskilda stiften kunde eu i propositionen intagen tabell lämna en ganska

upplysande redogörelse. Härvid hade Stockholms stad utelämnats, vars

konsistorium i flera hänseenden intoge en annan ställning än de egentliga

stiftsstyrelserna.

Det med stöd av det anförda uppgjorda förslaget upptog i l:a klassen

Uppsala, Lunds, Göteborgs och Härnösands stift, i 2:dra klassen Linköpings,

Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Karlstads stift samt i 3:dje klassen

Kalmar och Visby stift. Omorganisationsförslaget vann emellertid icke riks­

dagens gillande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Indelning i

olika klasser.

16

Till grund för den vid 1902 års riksdag genomförda löneregleringen låg

ett av statskontoret utarbetat förslag. Under hänvisning till infordrade en­

hetligt uppställda uppgifter för senaste femårsperioden å de vid konsistorierna

handlagda viktigare mål och ärenden samt till en tabell, utvisande stiftens

folkmängd samt antalet av de inom de olika stiften befintliga kontrakt,

pastorat, församlingar, skoldistrikt, folkskolanstalter och allmänna läroverk,

hade statskontoret anfört, att ämbetsverket icke funnit skäl hemställa

om ändring i klassindelningen enligt 1893 års nyss omnämnda förslag.

Propositionen blev även avfattad i enlighet härmed och i denna del jämväl

av riksdagen bifallen.

I samband med beslutet om delning av Härnösands stift samt samman­

slagning av Växjö stift och Kalmar stift bestämdes vid 1903 års riksdag,

att den nyinrättade konsistorienotariebefattningen i Luleå skulle tillhöra l:a

klassen, varjämte konsistorienotarietjänsten i Växjö uppflyttades från 2:dra till

l:a klassen.

Vid den provisoriska lönereglering' för konsistorienotarierna, som beslöts

vid 1919 års riksdag genom beviljandet av provisoriska avlöningstillägg,

blev i enlighet med domkapitelskommitténs förslag, med undantag för Stock­

holms stads konsistorium, någon hänsyn icke tagen till klassindelningen, dock

med viss modifikation beträffande Visby domkapitel i fråga om maximibe­

loppet för summan av provisoriskt avlöningstillägg och sportelinkomster.

Den omständigheten, att det provisoriska avlöningstillägget satts till samma

belopp för samtliga befattningar, 2,500 kronor, med undantag beträffande

Stockholms stads konsistorium, där det bestämts till 1,800 kronor, och att

ålderstilläggen, två å 500 kronor, även äro lika, verkar givetvis i riktning

mot en utjämning mellan avlöningsklasserna.

När det gäller genomförandet av en ny lönereglering för konsistorie­

notarierna uppställer sig frågan, huruvida befattningarna fortfarande böra

vara indelade uti olika klasser, en indelning, som vid fastställandet av 1902

års stat motiverades med göromålens olika omfattning vid de särskilda dom­

kapitlen.

Domkapitelskommittén — som ville ändra befattningarnas benämning till

stiftssekreterare — uttalade sig mot bibehållandet av klassindelningen. Rörande

kommitténs motivering för sin ståndpunkt tillåter jag mig hänvisa till kom­

mitténs betänkande angående stifsstyrelsernas organisation, första bandet s.

212 f. samt det i statskontorets bilagda utlåtande å s. 6 lämnade referatet.

I avseende på frågan om notariernas indelning i avlöningshänseende i

olika klasser intar statskontoret samma ståndpunkt som domkapitelskommittén.

Statskontoret erinrar, att frågan, huruvida till lokalförvaltning hörande be­

fattningshavare med till arten identiska arbetsuppgifter böra på grund av

olika arbetsbörda placeras i skilda lönegrader, vid vissa löneregleringar en­

ligt det nya avlöningssystemet varit föremål för övervägande. Efter att hava

(å s. 7) redogjort för de principer, som i nämnda avseenden tillämpats

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

IT

vid 1925 års lönereglering för länsstyrelsernas personal ävensom vid de år

1926 genomförda löneregleringarna för lantmäterikontoren samt för läns­

veterinärer och provinsialläkare, anför statskontoret vidare:

Otvivelaktigt är, att avsevärda skiljaktigheter föreligga i fråga om arbets­

bördan vid olika domkapitel. Göromålen äro dock till arten desamma och

torde i allt fall giva samtliga konsistorienotarier full sysselsättning under

stadgad arbetstid. I överensstämmelse med den i allmänhet inom statsför­

valtningen rådande praxis beträffande administrativa tjänster av närmast

jämförliga slag — särskilt torde härvid böra fästas avseende vid avdelnings­

cheferna vid länsstj^relserna — anser statskontoret, lika med domkapitels-

kommittén, att tillräckliga skäl icke äro för handen att fortfarande uppdela

konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen uti skilda lönegrader. Den

större arbetsmängden vid vissa domkapitel lärer, såsom eljest är fallet inom

förvaltningen, böra motvägas genom att biträdande personal i större ut­

sträckning ställes till dessa domkapitels förfogande till lättande av konsistorie­

notariernas arbete.

Ett borttagande av nuvarande klassindelning, samtidigt som ortsgrup-

peringen genom det nya avlöningsreglementet vinner tillämpning, kommer

givetvis att medföra omkastningar i löneförhållandena domkapitlen emellan.

Detta är dock en given konsekvens av befattningarnas ställande på samma

reallönenivå och det nya lönesystemets hänsyntagande till levnadskostnaderna

å olika orter.

I fråga om konsistorienotariebefattningen vid domkapitlet i Visby, där

göromålens omfattning ovedersägligen är minst, skulle möjligen tvekan

kunna råda rörande dess likställighet med motsvarande befattningar vid

övriga domkapitel. Vid Visby domkapitel finnes dock icke anställd någon

amanuens och biträdesanslaget är, om hänsyn tages härtill, jämförelsevis

knappt tillmätt. Utgår man ifrån att förhållandena bli desamma efter löne­

regleringen, anser statskontoret för sin del, att även denne konsistorienotarie, då

han dock har full sysselsättning, bör inrangeras i samma lönegrad som de övriga.

Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium intager

däremot uppenbarligen en särställning genom göromålens, i förhållande till

domkapitlens arbetsbörda, ringa mängd och torde därför tydligtvis i av-

löningshänseende allt fortfarande böra sättas lägre än de övriga.

Förslaget att icke vidare uppdela notariebefattningarna vid domkapitlen

uti skilda löneklasser har mött gensaga särskilt av domkapitlet i Uppsala,

som beträffande denna fråga anfört bland annat:

De skäl statskontoret anfört för inrangerande av konsistorienotarierna i

samma löneklass finner domkapitlet icke fullt övertygande och domkapitlet,

som torde vara det mest arbetstyngda i riket, kan ej lämna oanmärkt, att

konsistorienotarien i ett stift som ärkestiftet skulle i avlöningshänseende

likställas med samma befattningshavare i de mindre stiften. Domkapitlet

anser för sin del, att det härutinnan bör göras åtskillnad mellan de större

stiften, såsom Uppsala, Lund och Luleå, och övriga stift.

Den för utredning av frågan angående lönereglering för tjänstemännen

vid de ecklesiastika konsistorierna tillkallade sakkunnige, statskommissarien

Ouchterlony, som enligt vad förut nämnts företagit resor till samtliga dom­

kapitel, har efter undersökning av förhållandena på ort och ställe i sin

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.)

2

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

Yttranden.

Den

sakkunnige.

18

Kung!. Maj.is proposition Nr 102.

förutberörda till chefen för ecklesiastikdepartementet ingivna skrivelse utta­

lat sig rörande frågan huru, vid bibehållande av det nu gällande systemet

med konsistorienotariebefattningarnas indelning i olika avlöningsklasser, en

sådan klassificering med hänsyn till den växlande arbetsbördan vid de olika

domkapitlen lämpligen borde genomföras i samband med ny lönereglering.

Ouchterlony yttrar rörande denna fråga, bland annat, följande:

Då konsistorienotariernas åligganden i tjänsten, bortsett från notariens vid

Stockholms stads konsistorium, i stort sett äro ensartade, om än tyngdpunk­

ten av arbetet i de skilda stiften kan falla på olika grenar av tjänsten,

lärer en gradering av tjänsterna i avlöningshänseende icke kunna basera

sig på annan grund än arbetets olika omfattning. Aven om man kan finna

ett mått för respektive domkapitels samlade ämbetsuppgifter, beror emeller­

tid den arbetsbörda, som för närvarande faktiskt åvilar de olika notariebe­

fattningarna, icke blott härpå utan även på flera förhållanden av mera

tillfällig och personlig art. Efter att ha redogjort för hurusom graden av

arbetsbelastning sålunda kan sammanhänga med arbetsmetodernas större

eller mindre omständlighet — t. ex. vid domkapitlen praktiserad vidlyftig pro­

tokollskrivning och dylikt, sättet för avfattande av utlåtanden, överlåtande

i större eller mindre grad på kontraktsprostarna av vissa domkapitels åliggan­

den ifråga om boställsväsendet samt, beträffande fondförvaltningen, sättet för

medelsplaceringen — yttrar Ouchterlony vidare: Då det är på notarien an­

svaret vilar för att expeditionen vederbörligen fullgör vad den åligger, blir

den arbetsbörda, som kommer att falla på honom personligen likväl mest

beroende av storleken och beskaffenheten av den personal han har till sitt

biträde. Sålunda kan ju på notarien protokollsföringen och uppsättningarna

härigenom falla i större eller mindre grad; han kan, såsom förekommer,

vara nödsakad att själv föra diarium och upprätta räkenskaper, vilken senare

uppgift innebär en ganska tidskrävande och för hans egentliga verksamhet

främmande och därför besvärlig uppgift. Till här omnämnda förhållanden

lärer det emellertid icke vara möjligt att taga hänsyn vid en klassificering-

av tjänsterna. Avgörande för frågan om klassificeringen av konsistorieno­

tariebefattningarna lärer endast kunna vara det kvalificerade arbete, som vid

tillgång till tillräcklig biträdeshjälp och vid en rationell arbetsfördelning

kan anses höra åvila befattningen eller, som saken uttrycktes i 1893 års

proposition, till tjänsternas större eller mindre besvärlighet. Denna torde i

sin ordning — då man, som nyss framhållits, måste bortse från personliga

eller tillfälliga omständigheter — få anses stå i direkt förhållande till den

samlade arbetsbörda, som åvilar respektive domkapitel. Då det emellertid

icke nu är fråga om att verkställa någon jämförelse mellan domkapitlen å

ena sidan och andra statsinstitutioner å den andra, utan endast att jämföra

domkapitlen inbördes, är det icke nödvändigt att erhålla något absolut mått

å arbetsbelastningen i dess helhet. Man behöver därför icke söka några upp-

skattningstal för samtliga grenar av domkapitlens mångskiftande verksam­

het, utan det torde räcka att välja några representativa uppgifter för de

huvudsakliga verksamhetsområdena, som sammanställda kunna anses utgöra

eu så vitt möjligt rättvis värdemätare. Vid denna jämförelse torde mot­

svarande uppgifter som de, vilka legat till grund för nu gällande klassin­

delning, i huvudsak kunna användas. Stockholms stads konsistorium har

vid föreliggande undersökning helt uteslutits, då någon jämförelse med dom­

kapitlen icke kan ifrågakomma och notariebefattningen enligt statskontorets

av konsistoriet biträdda förslag skulle upphöra att vara en ordinarie tjänst.

19

Stiftens folkmängd och areal, som åberopats vid föregående utredning,

inverka knappast i och för sig nämnvärt på domkapitelsexpeditionernas ar­

bete och hava därför nedan icke medtagits. Antalet enheter i den kyrk­

liga indelningen — kontrakt, pastorat och församlingar — äro däremot

givetvis lämpliga statistiska data. Kontraktens antal är visserligen icke av

så stor betydelse, men inverkar dock så till vida, att då domkapitlen sär­

skilt för boställsväsendet stå i livlig förbindelse med prostarna, expeditionens

arbete blir besvärligare, då kontrakten äro många. Antalet församlingar

är tydligen viktigast. Hänsyn torde vidare böra tagas till antalet präster­

liga befattningshavare, dels ordinarie, dels extra ordinarie. Vad de senare

beträffar kan dock framhållas, att prästbrist kan föranleda mera besvär för

ett domkapitel genom svårigheterna att ordna med vikariat m. in. än då

de extra ordinarie prästernas antal är större. Ovanberörda statistiska siffror

torde få anses utgöra lämpliga relationstal i fråga om domkapitlens befatt­

ning med de rent kyrkliga ärendena, vad som sammanhänger med tillsät­

tande av prästerliga tjänster, förordnanden av olika slag, uträkning och re­

kvisition av avlöning m. m. för prästerskapet o. s. v.

Efter fastställandet av nu gällande stat med dess klassindelning har för

domkapitlen tillkommit eu i huvudsak ny ärendegrupp, nämligen befatt­

ningen med det ecklesiastika boställsväsendet, som i allmänhet torde utgöra

den mest omfattande av domkapitlens arbetsuppgifter. Såsom jämförelse­

tal torde härvid kunna tjäna dels antalet löneboställen, dels antalet arrende­

kontrakt. Den senare siffran bör medtagas därför, att boställena kunna

vara uppdelade i lotter, som utarrenderas var för sig. Framhållas bör dock.

att ärenden rörande utarrendering och syner på de oftast obebyggda lotterna

icke på långt när vållar domkapitlet samma besvär som de, vilka avse be­

byggda boställen. Särskilt torde detta gälla, då lotterna bestå av tomter

eller såsom fallet vanligen är i övre Norrland, den odlade jorden på lotterna

endast är gräsbevuxen. Ur antalet arrendekontrakt torde böra utbrytas så­

dana, som endast avse jakt och fiske, vilka äro av enklare beskaffenhet.

Då vid lämnandet av uppgifterna å antalet löneboställen måhända olika

uppfattning gjort sig gällande om vad som är att betrakta som ett särskilt

boställe, har nedan tillika angivits kyrkofondskommitténs uppgifter härom

i tablå X i kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923 (statens

offentliga utredningar nr 71) sid. 59, vilken tablå utvisar antalet prästbo­

ställen enligt jordeboken i de olika stiften.

Vidkommande domkapitlens befattning med folkskoleärenden, i huvudsak

fastställande av reglementen samt avgörande av besvär i utnämningsfrågor,

synes antalet skoldistrikt, skolor och lärarbefattningar utgöra sägande siffror.

Omfattningen av respektive domkapitels medelsförvaltning framgår ome­

delbart av en uppgift å respektive fonders antal och kapital. Antalet är

av betydelse därför, att en fördelning av det förvaltade kapitalet på flera

fonder vållar ökat arbete med räkenskaperna och måhända även med själva

förvaltningen.

Antalet handlagda ärenden utgör slutligen eu viss mätare av arbetet i

sin helhet vid respektive domkapitel, och torde uppgifterna härom lämpli­

gen böra omfatta varje år under sista femårsperioden, 1922—1926. För

att utröna, huruvida och i vilken grad arbetet vid domkapitlen fortfarande

tenderar att öka, torde vara av intresse att även uppvisa antalet ärenden

för januari—september år 1927, jämförda med 1926 års siffror för mot­

svarande tid. Den företagna undersökningen av domkapitlens diarier har

emellertid givit vid handen, att de lämnade uppgifterna å i diarierna för

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102.

20

respektive år införda ärenden icke äro utan vidare jämförbara på grund av

de mycket olika principer, som tillämpats vid diarieföringen. Efter att ha

antytt en del skiljaktigheter i avseende på diarieföringen vid olika dom­

kapitel anför Ouchterlony, att nämnda skiljaktigheter nödvändiggöra en viss

justering av uppgifterna å antalet diarienummer för att jämförelsen må

bliva rättvisande. Denna justering har dock måst inskränka sig till 1926

års siffror, enär beträffande de övriga åren något material härför icke före­

ligger och en omräkning skulle bliva alltför arbetskrävande. De korrige­

rade siffrorna angivas även i den nedan intagna tabellen. Härvid har hän­

syn endast tagits till mera betydande skiljaktigheter eller sådana, beträffande

vilka material varit tillgängligt.

Anmärkas må, att förutom de ärenden, i vilka domkapitlet fattat beslut,

förekomma vid konsistorieexpeditionerna i regel icke diarieförda ärenden,

på sina håll till ett ganska stort antal, i vilka svarsskrivelser avlåtas av

konsistorienotarien. Rörande dessa torde emellertid vanligen icke föras så­

dana anteckningar, att uppgift å deras antal kan lämnas.

Vid sidan av en räkning av de av domkapitlen handlagda ärendena

skulle varit önskvärt, att ärendena skulle kunnat så att säga vägas, d. v. s.

uppdelas med hänsyn till sin mer eller mindre krävande beskaffenhet. För

så vitt man icke vill inlåta sig på en långt driven specifikation, lärer dock

en sådan uppdelning bliva ganska godtycklig. Eu efter en bestämd regel

gjord utsovring av vissa lindrigare ärenden, t. ex. av sådana, som endast

föranleda ett läggande till handlingarna, kan dock ske genom att utbryta

dem, som föranlett någon domkapitlets utgående expedition, sådan expedi­

tion dock undantagen, som bestått endast av avskrift av den inkomna hand­

lingen eller ock enbart av penningremiss, sålunda expedition genom utslag,

aktpåskrift, skrivelse, protokollsutdrag eller cirkulär. En grupp av särskilt

krävande ärenden, varå uppgift lätteligen stått att få, nämligen utslag i

besvärsmål, torde dessutom böra medtagas. För att giva ett begrepp om

omfattningen av domkapitlens dömande verksamhet kunna antalet utslag

enligt domboken även vara av intresse. Antalet expeditioner skulle onek­

ligen kunna vara av värde, men metoderna i fråga om förandet av expedi-

tionsböckerna (registraturen) äro så olika, att enhetliga uppgifter härå icke

stått att erhålla.

De ovan föreslagna statistiska data torde utgöra ett ganska tillfyllestgö­

rande underlag för en jämförelse av arbetsbelastningen vid de olika dom­

kapitlen, om man därjämte tar hänsyn till vissa förhållanden, som —- för­

utom till viss grad i antalet diarieförda ärenden — icke komma till rätt­

vist uttryck i bemälda statistik. Jag syftar här på de särskilda uppgifter,

som åvila ärkebiskopen och vilka beröra domkapitlet i Uppsala, domkapit­

lets i Lund befattning med biskopshemman och kyrkojordar och de speci­

ella förhållandena i övre Norrland, såsom befolkningens trespråkighet, no-

madskoleväsendet, statsskolorna i finnbygden, kontraktsadjunkterna m. m.

I viss grad göra sig sådana särskilda norrländska förhållanden gällande även

beträffande domkapitlet i Härnösand.

De statistiska uppgifterna äro intagna i nedanstående tabeller. Uppgifterna

å kontrakt, pastorat och församlingar samt ordinarie prästerliga tjänster

äro hämtade från statskalendern. Uppgifterna rörande skolväsendet hava

erhållits från skolöverstyrelsen samt övriga uppgifter lämnats av konsistorie­

notarierna. Justeringen av uppgifterna rörande 1926 års ärenden har verk­

ställts dels efter egna iakttagelser, dels efter från expeditionerna införskaffade

upplysningar.

Kungl, Maj.is proposition Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

21

Domkapitel

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Kon­

trakt

Pasto­

rat

För­

samlin­

gar

Präster­

liga be­

fatt­

ningar

Extra

ordi­

narie

präster

Skol­

distrikt

Skolor Lärare

Uppsala..........................

28

151

255

261

15

250

1,207

4,412

Linköping.......................

21

139

213

220

9

208

762

1,994

Skara................................

16

118

376

212

16

330

658

1,684

Strängnäs.......................

16

108

172

171

8

163

613

1,843

Västerås..........................

16

103

133

178

12

125

933

2,496

Växjö................................

19

145

256

256

4

253

1,008

2,254

Lund................................

25

236

440

319

25

434

1,247

3,151

Göteborg..........................

14

124

277

236

23

264

1,043

3,092

Karlstad..........................

12

72

143

152

6

141

862

1,872

Härnösand.......................

12

87

130

156

9

128

1,172

2,257

Luleå................................

7

55

64

138

13

61

1,398

2,560

Visby................................

3

36

93

39

2

90

105

280

Anm.: Kolumn 4 avser sådana prästerliga befattningar, som äro upptagna i statska­

lendern. Kolumn 5 avser extra ordinarie präster, som den 1 maj 1927 uppburo adjunkts-

arvode från kyrkofonden.

Domkapitel

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Löneboställen

Arrendekontrakt

Av domkapitlet förval­

tade fonder och kassor

enligt

kyrko-

fonds-

komm.

enligt

uppgift

från

domkap.

enbart

rörande

jakt och

fiske

Övriga

Antal

Kapital

Uppsala..........................

379

330

91

562

28

636,000

Linköping.......................

396

433

2

394

61

1,018,600

Skara................................

418

389

20

451

60

238,200

Strängnäs.......................

286

247

94

280

65

551,600

Västerås..........................

222

206

38

329

74

597,700

Växjö.................................

415

415

5

454

49

694,400

Lund................................

652

680

40

713

90

500,800

Göteborg..........................

350

351

65

433

36

579,400

Karlstad..........................

197

168

29

426

48

527,200

Härnösand.......................

156

139

19

239

44

460,300

Luleå.................................

85

85

14

666

27

219,800

Visby................................

106

110

4

250

10

72,800

Anm.: Kolumn 1 utvisar antalet löneboställen enligt jordeboken efter tablå X sid. 59

i kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923 (st. off. utredn. nr 71). Kolumnerna

5 och 6 ange ställningen den s% 1927, resp. den l/i 1927 i fråga om fonder, för vilka

kalenderåret är räkenskapsår. Härvid har dock bortsetts från de fonder, som jämlikt

nådiga beslut skola den

'/^b

1928 överlämnas till vederbörande kyrkoråd, men däremot till­

lagts de, som tillkommit efter den 30/e 1927.

22

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitel

1.

2-

1 3.

1

4.

1

5-

i 6-

i ⁷.

8.

9.

D i a r i e n u in mer

År 1926 in­

komna ären­

den, som

föranlett

utgående

expedition

1922

1923

1924

1925

1926

1926

omräk­

nade

järn—

sept.

1926

järn—

sept.

1927

Uppsala................

3,006

3,717

3,101

3,250

3,853

2,850

2,900

2,913

2,266

Linköping.............

1,361

1,249

1,339

1,253

1,302

1,230

898

1,044

912

Skara.......................

1,203

1,219

1,186

1,210

1,285

1,285

936

1,038

970

Strängnäs.............

1,019

1,046

1,002

939

943

920

710

900

784

Västerås................

1,196

1,110

1,027

896

994

965

758

930

701

Växjö.......................

1,777

1,969

1,896

2,056

1,949

1,750

1,431

1,688

1,427

Lund.......................

2,306

2,483

2,303

2,314

2,384

2,300

1,645

2,452

1,976

Göteborg................

868

873

861

813

851

1,350

584

647

846

Karlstad................

1,265

1,321

1,272

1,192

1,329

1,280

885

1,113

973

Härnösand.............

1,616

1,794

1,741

1,863

1,814

1,390

1,324

1,429

1,201

Luleå.......................

1,359

1,436

1,495

1,627

1,672

1,570

1,243

1,372

1,222

Visby.......................

387

381

354

315

433

433

257

364

299

Anm,.: Kolumn 6 angiver det antal, vartill de diarieförda ärendena för år 192G upp­

skattats vid en diarieföring enligt enhetliga grunder. Övriga uppgifter i tabellen hava

icke kunnat underkastas en motsvarande justering. Med utgående expedition i kolumn It

avses annan utgående expedition än avskrift av den inkomna handlingen, enbart penning­

remiss eller skrivelse från konsistorienotarien.

Domkapitel

1-

2-

3.

4.

6.

6.

7.

8-

9.

10.

it.

12.

Utslag i besvärsmål

S u

m

m

a

Utslag enligt domboken

S

u

m

m

a

1922 1923

1924 1925 1926

1922 1923 1924 1925 1926

Uppsala.............

19

25

15

20

25

104

_

_

1

1

1

3

Linköping ....

9

3

6

12

7

37

2

1

1

—

1

5

Skara...................

15

20

11

9

11

66

—

—

1

—

1

2

Strängnäs ....

3

11

10

10

11

45

—

1

—

1

—

2

Västerås.............

17

19

17

18

16

87

—

—

—

—

—

—

Växjö...................

8

13

13

13

15

62

i

1

1

—

3

6

Lund...................

30

31

23

44

37

165

—

1

3

4

1

9

Göteborg.............

11

28

24

29

21

113

—

4

—

—

—

4

Karlstad.............

20

23

16

17

23

99

i

—

—

3

1

5

Härnösand ....

19

16

12

19

16

82

i

3

3

2

2

11

Luleå...................

9

19

11

16

24

79

i

—

1

—

—

2

Visby...................

2

—

4

2

2

10

—

1

—

3

—

4

23

På grund av det sålunda framlagda siffermaterialet och de erfarenheter,

som gjorts vid besöken å domkapitelsexpeditionerna, har jag kommit till

följande uppfattning i klassificeringsfrågan. Av ovanstående uppgifter fram­

går till en början otvetydbart, att domkapitlet i Visby i fråga om arbets­

kvantiteten i alla avseenden står betydligt efter övriga domkapitel. Nota­

riebefattningen därstädes torde därför, om eu klassificering skall genomfö­

ras, böra sättas i en särskild lägsta avlöningsklass. A andra sidan stå

domkapitlen i Uppsala och Lund i en så markerad särställning i förhållande

till de andra domkapitlen i fråga om arbetsmängden, att en utbrytning av

konsistorienotariebefattningarna vid dessa konsistorier och deras hänförande

till en högre avlöningsklass måste anses motiverad. Notariebefattningarna

vid de övriga domkapitlen äro nu uppdelade i två avlöningsklasser, till den

högre höra notariebefattningarna vid domkapitlen i Växjö, Göteborg, Härnö­

sand och Luleå, till den lägre notariebefattningarna vid domkapitlen i Lin­

köping, Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad. Utgår man till en början

ifrån att notariebefattningarna vid dessa domkapitel fortfarande skola upp­

delas i två klasser — och en ännu mer detaljerad uppdelning torde väl

knappast kunna ifrågasättas ■—- synes beträffande vissa befattningar deras

placering tämligen given. Till den högre mellanklassen lärer utan tvekan

böra hänföras notariebefattningen vid domkapitlet i A^äxjö. Även notarie­

befattningarna vid domkapitlen i Härnösand och Luleå torde böra höra till

denna klass, därvid dels antalet redovisade ärenden, dels och framförallt

de ovanberörda speciella norrländska förhållandena bliva utslagsgivande.

Likaledes synes det klart, att till den lägre mellanklassen böra hänföras

notariebefattningarna i Strängnäs och A7ästerås. Domkapitlet i Karlstad re­

dovisar visserligen jämförelsevis många diarieförda ärenden, men siffrorna

för församlingar, prästerliga tjänster och löneboställen äro förhållandevis

låga. Notariebefattningen vid detta domkapitel synes därför jämväl böra

hänföras till samma klass. Placeringen av de återstående notariebefattnin­

garna, nämligen i Göteborg, Skara och Linköping lämnar däremot rum för

tvekan. Vad först angår notariebefattningen vid domkapitlet i Göteborg,

som för närvarande hör till första avlöningsklassen, redovisas från detta

domkapitel ett relativt lågt antal handlagda ärenden. De uppgivna siff­

rorna måste emellertid på grund av metoderna för diarieföringen, såsom

framgår av den justerade uppgiften för år 1926 i tabellen, avsevärt höjas

för att jämförelsen skall bliva rättvisande. Det oaktat är ärendeantalet ej

obetydligt lägre än för domkapitlet i Växjö. I fråga om församlingar, präs­

terliga tjänster, löneboställen samt skolförhållanden visar domkapitlet dock

rätt höga siffror. För en lägre placering skulle ju den omständigheten

kunna tala, att befattningen för närvarande kan uppehållas med allenast

obetydlig amanuenstjänstgöring och knapp biträdeshjälp. Emellertid bedri-

ves arbetet på expeditionen, mycket på grund av arbetsbördans tryck, under

mera förenklade former än vid domkapitlen i allmänhet, och befattningen

synes, så vitt jag kunnat döma, hårt arbetsbelastad. Jag kominer därför

till den slutsatsen, att tillräckliga skäl saknas att nu sätta befattningen lägre

än notariebefattningarna vid domkapitlen i Växjö, Luleå och Härnösand,

med vilka den för närvarande är jämställd. Notariebefattningen vid dom­

kapitlet i Skara hör nu till andra avlöningsklassen. Även vid detta dom­

kapitel är antalet diarieförda ärenden rätt avsevärt lägre än vid domkapit­

let i Växjö. Notarien har visserligen till sitt förfogande en heltidsamanuens

men obetydlig biträdeshjälp; arbetsformerna äro tunga och hela räkenskaps-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Departe­

mentschefen.

föringen vilar på notarien. Man skulle således hava anledning antaga, att

vid förenklade arbetsmetoder och rationell arbetsfördelning befattningen ej

skulle bli så svårskött. Emellertid äro stiftets siffror i fråga om församlin­

gar, prästerliga tjänster, skoldistrikt och särskilt löneboställen rätt höga, och

arbetsbördan i dess helhet förefaller ungefär jämförlig med domkapitlets i

Göteborg. Det synes därför riktigast, att notariebefattningarna vid dessa

domkapitel jämställas i avlöningshänseende, vilket för notarien i Skara skulle

innebära en uppflyttning. Om notariebefattningarna vid dessa domkapitel

hänföras till den högre avlöningsklassen torde vid ett studium av siffrorna

för domkapitlet i Linköping framgå, att även notariebefattningen vid detta

domkapitel bör inpassas i samma avlöningsgrad, något som jämväl för

denna skulle innefatta en uppflyttning. Beträffande sistnämnda befattning

kan särskilt anföras, att domkapitlets medelsförvaltning är av relativt stor

omfattning. I enlighet med förestående skulle alltså för klassificering av

notarietjänsterna domkapitlen få följande gruppindelning: 1. Uppsala och

Lund, 2. Linköping, Skara, Växjö, Göteborg, Härnösand och Luleå, 3. Sträng­

näs, Västerås och Karlstad, 4. Visby.

Det kan emellertid starkt ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligga

att vid en klassificering hava två mellangrupper. Visserligen kan, om jäm­

förelse göres mellan ytterligheterna, d. v. s. de mest och det minst arbets-

belastade domkapitlet, skillnaden i arbetsbördan vara rätt avsevärd, men

svårigheten är att uppdraga en gräns, som verkligen kan erkännas som

rättvis. I gränsfallen kommer säkerligen den befattningshavare, som hän­

förts till en lägre avlöningsklass på grund av en relativt ringa skillnad i

domkapitlens uppskattade arbetsbörda — vilken ju för övrigt kan under­

kastas förskjutningar och måhända dessutom icke inverkar på honom per­

sonligen — att känna den lägre löneställningen som en orättvisa. Avskiljer

man de två domkapitel, i Uppsala och Lund, som ostridigt stå väsenligt

framför de övriga i fråga om arbetets omfattning, ett förhållande, som sä­

kerligen också blir en konstant företeelse, samt å andra sidan domkapitlet

i Visby, beträffande vilket motsatsen är förhållandet, synas skiljaktigheterna

i arbetsbördan vid de övriga domkapitlen, såsom av de ovan lämnade sta­

tistiska data torde framgå, icke vara så stora, att de tillräckligt motivera

konsistorienotariebefattningarnas uppdelning i olika avlöningsklasser, särskilt

som givetvis dessa skiljaktigheter bliva utslagsgivande vid bestämmande av

anslagen till övrig personal vid expeditionerna. Framhållas må ock, att

samtliga de befattningar, varom nu är fråga, måste anses vara arbetstyngda

tjänster. För min del tvekar jag icke att förorda, att konsistorienotariebe­

fattningarna vid de olika domkapitlen uppdelas i allenast tre grupper, om­

fattande i första gruppen domkapitlen i LTppsala och Lund, i andra gruppen

alla de övriga domkapitlen utom det i Visby och i tredje gruppen sist­

nämnda domkapitel.

Såsom förut nämnts hava domkapitelskommittén och statskontoret ansett,

att vid reglering av avlöningsförmånerna för konsistorienotarierna någon

indelning av deras befattningar i olika klasser icke bör förekomma. Stats­

kontoret har motiverat sin ståndpunkt till denna fråga dels med att göro-

målen vid domkapitlen äro till arten desamma, dels ock därmed att den

större arbetsmängden vid ett domkapitel bör motvägas genom att biträdande

personal i större utsträckning ställes till förfogande för lättande av nota-

24

Kungl. Mqj.is proposition Nr 102.

25

riens arbetsbörda, varjämte statskontoret åberopar den i allmänhet inom

statsförvaltningen tillämpade praxis i förevarande avseende.

Den av statskommissarien Ouchterlony verkställda utredningen giver vid

handen, att betydande skiljaktigheter förefinnas i avseende på arbetsbelast­

ningen vid de olika domkapitelsexpeditionerna. Och i direkt förhållande

till arbetsmängden torde — såsom Ouchterlony framhållit — om man bort­

ser från personliga och tillfälliga omständigheter, få anses stå det kvalifice­

rade arbete, som vid tillgång till tillräcklig biträdeshjälp och vid rationell

arbetsfördelning åvilar konsistorienotarien. Vid de mest arbetstyngda dom­

kapitelsexpeditionerna, där arbetet måste fördelas mellan ett flertal befatt­

ningshavare, kommer således konsistorienotarien att så gott som uteslutande

syssla med högt kvalificerat arbete, som ställer stora krav på vederbörandes

skicklighet och omdömesförmåga, under det att notarien vid en expedition

med mindre sammanlagd arbetsbörda får själv utföra även en större eller

mindre del av sådant arbete, som i förra fallet utföres av den biträdande

personalen under notariens uppsikt.

Den nu antydda så att säga kvalitativa skiljaktigheten i den konsistorie­

notarierna i de olika stiften åvilande arbetsbördan är givetvis ägnad att

göra arbetet vid en större domkapitelsexpedition för notarien mera betun­

gande än vid en mindre. Skälig hänsyn härtill synes mig tala för att icke

helt övergiva principen om ifrågavarande tjänsters indelning i olika löne-

klasser utan, om ock i modifierad form, bibehålla en dylik klassificering.

Därest man utgår från att notarierna fortfarande böra i avlöningshänse-

ende hänföras till olika klasser, uppkommer frågan, huru en sådan uppdel­

ning skall kunna genomföras så rättvist som möjligt. För bedömande härav

torde tillräcklig ledning få anses förefinnas i de statistiska uppgifter rörande

göromålens omfattning vid de olika domkapitlen, som av statskommissarien

Ouchterlony förebragts. Vid prövning av det föreliggande jämförelsemate­

rialet har jag funnit övervägande skäl tala för den uppfattning i indelnings­

frågan, som Ouchterlony framlagt i händelse en klassindelning ansåges

önskvärd. I anslutning till vad han härutinnan anfört, får jag därför —

med bortseende från förhållandena vid Stockholms stads konsistorium, som

i detta avseende intar en särställning — förorda att å ena sidan notarie­

tjänsterna vid domkapitlen i Uppsala och Lund hänföras till en högsta löne-

klass och å andra sidan notarietjänsten vid domkapitlet i Visby till en sär­

skild lägsta klass. Oaktat notarietjänsterna vid de övriga domkapitlen förete

icke oväsentliga skiljaktigheter ur arbetssjmpunkt, finner jag dock icke till­

räckliga skäl föreligga för deras uppdelning i olika klasser utan anser, att

dessa tjänster böra placeras i en och samma klass, vilken av skäl, för vilka

jag i det följande kommer att redogöra, torde böra nära ansluta sig till

den klass, som bestämmes för notarietjänsterna vid domkapitlen i Uppsala

och Lund.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Löncgrads-

placering.

Yttranden.

Jag övergår härefter till att behandla den löneställning konsistorienota­

rierna vid löneregleringen böra erhålla.

Beträffande detta spörsmål ansåg domkapitelskommittén landssekreterar-

tjänsterna vara de befattningar inom den civila statsförvaltningen, med vilka

stiftssekreterartjänsterna närmast vore att jämföra, och föreslog i anslutning

härtill, att den fasta avlöningen för stiftssekreterarna, vilka skulle äga bibe­

hålla vissa sportler, bleve densamma som för befattningshavare i den dåva­

rande tredje normalgraden. I sitt utlåtande över domkapitelskommitténs

betänkande förordade statskontoret, att åt sekreteraren gavs plats som leda­

mot i domkapitlet, i vilket fall intet syntes vara att erinra mot de föreslagna

löneförmånerna. Med den mera underordnade ställning kommittén anvisat

stiftssekreteraren ansåg statskontoret däremot en byrådirektörslön bättre av­

passad. Aven kammarkollegiet uttalade sig till förmån för sekreterarens

ledamotskap och fann endast under denna förutsättning likställigheten i löne-

hänseende med byråchef vara försvarbar.

I sitt förslag till lönereglering har statskontoret — som enligt vad förut

nämnts ansett, att samtliga stiftssekreterare böra erhålla samma löneställ­

ning — uttalat sig för att ifrågavarande befattningshavare borde placeras i

lönegrad B 28. Till stöd härför anför statskontoret bland annat:

Om löneregleringen nu icke förknippas med en omorganisation, som gör

konsistorienotarierna (sekreterarna) till bisittare i domkapitlen, lärer det enligt

statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma att i avlöningsbänseende

jämställa dessa befattningshavare med ledamöter av centrala ämbetsverk eller

länsstyrelser. Den uppfattning, åt vilken statskontoret gav uttryck i sitt

utlåtande över domkapitelskommitténs betänkande, i vilket utlåtande stats­

kontoret uttalade sig för byrådirektörs lön, hyser ämbetsverket allt fortfa­

rande. De tjänster, statskontoret härvid syftade på, voro de, som tillhörde

den s. k. byrådirektörsgraden inom den civila statsförvaltningen, vilken intog

en mellanställning mellan andra och tredje normalgraderna, och icke sådana

tjänstemän vid centrala verk, vilka visserligen benämndes byrådirektörer,

men vilkas avlöning utginge med andra belopp. Nyssnämnda byrådirek-

törsgrad motsvaras i det nya avlöningsreglementet av lönegraden B 28, och

torde sekreterarnas vid domkapitlen placering i denna lönegrad innebära en

för dessa befattningar skälig och lämplig lönenivå, även om, som ämbets­

verket anser riktigt, samtliga sportler indragas. En lägre lönegrad anser

statskontoret å andra sidan icke böra ifrågasättas för dessa befattningshavare,

av vilkas kunnighet och arbetsförmåga domkapitlens fullgörande av sina

uppgifter i väsentlig grad är beroende.

Domkapitlen hava i sina yttranden över statskontorets löneregleringsförslag

framställt vissa yrkanden i avseende på stiftssekreterarnas lönegradsplacering.

Domkapitlet i Uppsala, som enligt vad förut nämnts förordat viss klassifi­

cering av ifrågavarande tjänster, hemställer, att sekreterarna vid domkapitlen

i Uppsala, Lund och Luleå måtte sättas i lönegrad B 30 och sekreterarna

vid de övriga domkapitlen i lönegrad B 29, vilka båda lönegrader motsva-

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

rade den tredje normalgraden. Bomkapitlen i Lund, Karlstad och Luleå

förorda lönegraden B 30 för tjänsterna i fråga, därvid domkapitlet i Lund

tillfogar att, därest konsistorienotarierna icke generellt skulle komma att

placeras i lönegraden B 30, domkapitlet måste fasthålla vid att åt konsisto­

rienotarien i Lund beredes sagda lönegrad. Bomkapitlet i Växjö har utta­

lat att, i avbidan på domkapitelsinstitutionens omorganisering, tjänstemännen

vid konsistorierna synas kunna bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner.

Därest ny lönereglering emellertid kommer att fastställas, finner domkapitlet

lönegrad B 28 lämplig för stiftssekreteraren. Eu minoritet i domkapitlet

förordar dock lönegraden B 30. Bomkapitlet i Vishy föreslå)' lönegraden

B 29 såsom lämplig för samtliga ifrågavarande befattningshavare. Bomkapit­

let i Linköping har utan att närmare precisera sin ståndpunkt anfört, att

de allmänna grunderna för eu ny lönereglering för konsistorietjänstemännen

böra ansluta sig till grunderna för den lönereglering, som gäller för mot­

svarande befattningshavare vid länsstyrelserna.

Ur den delvis vidlyftiga motivering domkapitlen anfört för notariernas

placering i omförmälda lönegrader torde här böra återgivas endast det

huvudsakligaste.

Bomkapitlet i Uppsala anför sålunda bland annat:

Den, som bestämmer sig för att taga anställning som domkapitel'änste-

man, torde praktiskt taget vara avskuren från möjlighet till högre befordran

än den, som kan vinnas vid domkapitel, ett förhållande som enligt dom­

kapitlets mening bör inverka vid avgörandet av de ifrågavarande befatt­

ningshavarnas löneförhållanden. Domkapitlet är ock av den uppfattningen,

att det ligger stor vikt uppå, att till så krävande och för domkapitlens verk­

samhet så utomordentligt betydelsefulla tjänster som stiftssekreterarbefatt-

ningarna förvärva insiktsfulla och skickliga personer, vilkas erfarenhet dom-

kapitelsförvaltningarna under en längre tid kunna tillgodogöra sig, och att

avlöningen så bestämmes, att befattningarna såsom sluttjänster bliva till­

räckligt lockande.

Såsom stöd för att stiftssekreterarna böra komma i åtnjutande av högre

löneförmåner än de av statskontoret föreslagna åberopar domkapitlet vidare,

att statskontorets förslag innebär indragning av notariernas sportler samt att

stiftssekreterarna hava en omfattande medelsförvaltning, medförande för dem

personligt ansvar.

Den omständigheten, att konsistorienotarierna icke äro bisittare i domka­

pitlen, finner domkapitlet icke böra tillmätas någon vikt. Vare sig bisittare

eller icke, äro deras arbetsuppgifter till beskaffenhet och omfattning de­

samma.

Domkapitlet i Lund yttrar bland annat:

Särskilt vill domkapitlet understryka den av domkapitelskommittén häv­

dade meningen, att konsistorienotarien är att likställa med tjänsteman i

tredje avlöningsgraden. Domkapitlets författningskunnige rådgivare och

expeditionshavande måste tillförsäkras en ställning, som berättigar domkapit­

let att på honom ställa de stora krav, som förhållandena inom Lunds stift

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

27

Departe­

mentschefen.

nödvändiggöra. Domkapitlet finner notariens tjänståligganden förete nära

likhet med en landssekreterares. Den mera formella skillnaden i tjänste-

ansvar är för landssekreteraren kompenserad med den till landssekreteraren

utgående avlöningsförstärkningen. Domkapitlet finner det sålunda med rätt­

visa och billighet överensstämmande, att jämväl stiftssekreteraren placeras i

samma lönegrad som landssekreteraren eller B 30.

Domkapitlet anställer tillika en jämförelse mellan konsistorienotarien och

akademisekreteraren, vilken senare placerats i lönegraden B 28, samt uttalar

att akademisekreterarens arbete icke torde vare sig till omfattning, ansvar

eller svårighetsgrad kunna mäta sig med det av konsistorienotarien utförda.

Domkapitlet i Luleå har anfört bland annat följande:

Konsistorienotarietjänsterna äro till antalet så få, att ledighet å sådan

tjänst endast rätt sällan uppkommer, på grund varav befordran till konsi­

storienotariebefattning kan nås, först när amanuens nått rätt framskriden ålder.

Den tjänste- och löneställning han då erhåller blir också slutmålet för hans

strävanden i statens tjänst. Någon befordran kan nämligen icke annat än

möjligen i något undantagsfall tänkas.

Aven om de av domkapitelskommittén föreslagna förändringarna i dom­

kapitlens organisation, i vad dessa förändringar avsågo stiftssekreterarna,

icke blivit genomförda, står det lika fullt fast, att de krav, som måste ställas

på konsistorienotariernas tjänsteduglighet, därför icke blivit mindre. Arbets-

uppgifternas omfattning och beskaffenhet äro nämligen realiter desamma,

och det lär väl icke böra antagas, att den formella tjänsteställningen såsom

ledamot eller icke ledamot av stiftsstyrelse skulle inverka på vederbörandes

ansvarskänsla vid ärendenas handläggning.

Domkapitlet i Karlstad anför följande:

Statskontoret har föreslagit konsistorienotariernas eller de blivande stifts-

sekreterarnas placering i lönegrad B 28. Domkapitlet vill dock yrka på

att de bliva jämställda med avdelningscheferna vid länsstyrelserna, lands­

sekreterare och landskamrerare, och sålunda placeras i lönegrad B 30. Även

om de ej äro bisittare i domkapitlen, är deras arbetes art och omfattning

jämförbar med avdelningschefernas vid länsstyrelserna, om man tager i

betraktande den stora arbetshjälp, som dessa senare ha till sitt förfogande.

Och även om konsistorienotarierna ej äga beslutanderätt i domkapitlet, är

dock domkapitlet i väsentlig grad beroende av deras kunnighet och arbets­

förmåga och den utredning, som av dem presteras i de särskilda ärendena.

Domkapitlet vill därjämte framhålla att, även om konsistorienotarierna pla­

ceras i B 30, komma de dock i avlöningshänseende betydligt under lands­

sekreterare och landskamrerare, vilka tillerkänts avlöningsförstärkning och

personliga lönetillägg.

Vid bestämmande av lönegrad för viss tjänst toi’de i första hand de krav,

som ställas på innehavaren med hänsyn till de honom åliggande arbets-

uppgifternas art och omfattning vara av avgörande betydelse.

Då det nu gäller att fatta ståndpunkt till frågan om konsistorienotariernas

eller, för att använda den av mig föreslagna benämningen, stiftssekreterarnas

lönegradsplacering, må det villigt erkännas, att på innehavarna av dessa

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

29

tjänster måste, såsom framgår av det förut sagda, ställas jämförelsevis höga

fordringar. Konsistorierna äro nämligen, på grund av sin egendomliga

sammansättning och sina säregna arbetsformer, för sin verksamhet och arbets­

resultatet i hög grad beroende av att stiftssekreterarna innehava icke blott erfor­

derliga kvalifikationer i avseende på juridisk sakkunskap och förfarenhet på det

administrativa området utan även besitta stor duglighet och arbetsförmåga.

Ehuru de krav, som sålunda på grund av förhållandena måste ställas på dessa

tjänstemän, tala för att placera dem i en jämförelsevis hög lönegrad, kan jag

likväl icke, så länge de ej äro bisittare i konsistorierna, för någon av dem

förorda ett överskridande av den av statskontoret föreslagna lönegraden B 28.

Med hänsyn till den av mig i det föregående förordade klassificeringen, synes

lämpligt att de tjänster, som i lönehänseende skulle sättas högst, nämligen

stiftssekreterartjänsterna vid domkapitlen i Uppsala och Lund, placeras i

nämnda lönegrad B 28. Beträffande sekreterartjänsterna vid övriga dom­

kapitel utom det i Visby, vilka tjänster, såsom framgår av det förut an­

förda, samtliga synas böra i lönehänseende jämställas, måste beaktas, att

vissa av dem i avseende å arbetsbördan komma jämförelsevis nära befatt­

ningarna i Uppsala och Lund. Övervägande skäl synas mig tala för att

dessa tjänster — i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborg,

Karlstad, Härnösand och Luleå — sättas i lönegraden B 27, vilken grad

liksom den närmast högre intar en mellanställning mellan förutvarande

andra och tredje normalgraderna. För stiftssekreteraren i Växjö skulle en

dylik placering innebära, att avlöningen i lägsta löneklass jämte därå be­

löpande dyrtidstillägg komme att något understiga nuvarande begynnelseavlö­

ning jämte därå utgående dyrtidstillägg. Sagda förhållande torde dock ej böra

tillmätas någon vidare betydelse, enär notarietjänsten för närvarande är va­

kant och icke kommer att tillträdas av ny innehavare förrän den 1 maj

1929. Sekreterare’än sten vid domkapitlet i Visby, där göromålens mängd är

avsevärt mindre än vid de övriga domkapitlen, synes mig lämpligen böra

placeras i lönegraden B 25.

Till belysande av de löneförmåner innehavarna av ifrågavarande tjänster

enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta, inberäknat dyrtidstillägg efter de

grunder, som gälla för tjänstemän vid icke nyreglerade verk, och den av­

löning, inklusive dyrtidstillägg efter reducerade grunder, som efter lönere­

glering skulle tillkomma dem vid placering i såväl den av statskontoret

föreslagna som den av mig förordade lönegraden, får jag hänvisa till

omstående tablå. Vid uträkning av dyrtidstillägget har ett indextal av

172 lagts till grund.

30

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 102.

Konsistorienotariernas (stiftssekreterarnas) avlöning enligt nu gällande be­

stämmelser och efter ny lönereglering vid olika lönegradsplacering.

Domkapitel

Summa

nuvarande

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Avlöning etter löne­

reglering

Ökning ( + ),

resp. minsk­

ning (—)

Löne­

grad

Orts-

grupp

Summa

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Uppsala................................................

9,708

28

E

10,680

+

972

(avlöning utan

(lägsta löne-

ålderstillägg)

klass)

11,008

12,228

+ 1,220

(avlöning med

(högsta löne-

2 ålderstillägg)

klass)

V äxjö...................................................

9,708

28

C

10,116

+

408

11,008

11,748

+

740

27

9,552

— 156

11,256

+ 248

Lund....................................................

9,708

28

D

10,404

+ 696

11,008

11,988

+

980

Göteborg.............................................

9,708

28

F

10,968

+ 1,260

11,008

12,468

+ 1,460

27

10,404

+ 696

11,988

+ 980

Härnösand..........................................

9,708

28

F

10,968

+ 1,260

11,008

12,468

+ 1,460

27

10,404

+ 696

11,988

+

980

Luleå....................................................

9,708

28

G

11,256 ')

+ 1,548

11,008

12,708 *)

+ 1,700

27

10,680 *)

+ 972

12,228')

+ 1,220

| lånköping..........................................

8,768

28

E

10,680

+ 1,912

10,116

12,228

+ 2,112

27

10,116

+ 1,348

11,748

+ 1,632

Skara...................................................

8,768

28

0

10,116

+ 1,348

10,116

11,748

+ 1,632

27

9,552

+

784

11,256

+ 1,140

) Härtill kommer kallortstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

31

Domkapitel

Summa

nuvarande

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Avlöning efter löne­

reglering

Ökning ( + ),

resp. minsk­

ning (■—)

Löne­

grad

Orts-

grupp

Summa

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Strängnäs.............................................

8,768

28

D

10,404

+ 1,636

10,116

11,988

+ 1,872

27

9,840

+ 1,072

11,508

+ 1,392

Västerås.............................................

8,768

28

F

10,968

+ 2,200

10,116

12,468

+ 2,352

27

10,404

+ 1,636

11,988

+ 1,872

Karlstad.............................................

8,768

28

F

10,968

+ 2,200

10,116

12,468

+ 2,352

27

10,404

+ 1,636

11,988

+ 1,872

Visbv....................................................

7,468

28

C

10,116

+ 2,648

8,828

11,748

+ 2,920

25

8,472

+ 1,004

10,116

+ 1,288 |

Konsistorienotariebefattniugen vid Stockholms stads konsistorium är för

närvarande en ordinarie syssla, ehuru förenad med väsentligt lägre av­

löning än motsvarande befattningar vid domkapitlen. Befattningen är

emellertid alltsedan år 1918 tillsatt allenast på förordnande, detta i enlighet

med Kungl. Maj:ts i brev den 25 januari samma år på konsistoriets egen

hemställan meddelade beslut.

Rörande denna befattning uttalade domkapitelskommittén, att, om den kyrk­

liga organisationen i Stockholm bibehölles oförändrad, tjänsten fortfarande,

liksom dittills, kunde skötas såsom bisyssla till annan befattning, en an­

ordning, för vilken i huvudstaden med dess rikliga tillgång på admini­

strativt utbildade arbetskrafter förutsättningarna givetvis voro större än

annorstädes.

Statskontoret anser lämpligheten av att såsom ordinarie tjänst vidare bi­

behålla ifrågavarande befattning, som icke ger sin innehavare full syssel­

sättning, starkt kunna ifrågasättas och finner tidpunkten vara inne att i

samband med löneregleringen förändra densamma från ordinarie syssla till

arvodestjänst. Visserligen skulle, yttrar statskontoret vidare, den svävande

frågan om konsistoriets organisation kunna anses böra föranleda, att någon

ändring av tjänsten icke tillsvidare vidtages, men då de övervägande sak­

liga skälen tala för tjänstens förändring till icke-ordinarie och en sådan åt­

Notariebefatt-

ningen vid

Stockholms

stads konsi­

storium.

32

gärd icke lärer komma att bereda några som helst svårigheter för befatt­

ningens återuppförande som ordinarie och dess placering å löneskalan, för

den händelse detta verkligen skulle påkallas av en eventuell omorganisa­

tion av konsistoriet, torde något uppskov med förändringen av tjänsten av

berörda anledning icke böra äga rum. Med utgångspunkt från nu utgående

löneförmåner — lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, provisoriskt av-

löningstillägg och sportelinkomst (sportelinkomsten uppgick för budgetåret

1924—1925 till 187: ⁵⁰ kronor) — och med hänsyn till att de oförmånligare

dyrtidstilläggsgrunderna varda gällande, föreslår statskontoret begynnelsear­

vodet för tjänsten till 5,700 kronor, med förhöjning efter 3 år med 360

kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor och efter 9 år med ytterligare

360 kronor. De bestämmelser i övrigt, som kunna erfordras rörande denne

befattningshavares avlöningsförhållanden, t. ex. beträffande indragning av

sportler, villkoren för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet

ävensom rörande ersättning till vikarie, skulle, enligt vad statskontoret före­

slår, i anslutning till stadgandet i § 1 i kungörelsen med avlöniugsbestäm-

melser för icke ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen med­

delas av Kungl. Maj:t.

Rörande den ytterligare motiveringen för statskontorets förslag hänvisas

till s. 10 f. i statskontorets bilagda utlåtande.

Från statskontorets beslut i denna del var statskommissarien, friherre

Leijonhuvud skiljaktig. Han yttrade:

Då konsistoriets verksamhetsområde i icke oväsentlig grad vidgats under

senaste tiden och all anledning finnes att antaga, att en ytterligare ut­

vidgning kommer att äga rum, synes det enligt min mening kunna med

fog ifrågasättas, huruvida frågan om en förändring av tjänstens karaktär i

den av statskontoret föreslagna riktning bör upptagas till avgörande, innan

man kan bilda sig en säker uppfattning om konsistoriets blivande organisa­

tion och verksamhetsområde. För min del skulle jag vilja förorda, att

tjänsten bibehålies såsom ordinarie samt hänföres till lönegraden B 21. Utan

hinder av eu sådan anordning lärer tjänsten kunna fortfarande i avvaktan

på resultatet av nu pågående utveckling tillsättas medelst förordnande tills­

vidare.

Stockholms stads konsistorium har i avgivet yttrande anfört bland annat:

Ehuru konsistoriet måste hysa en viss tveksamhet mot notarietjänstens

förändring till en icke ordinarie befattning, ansåge sig konsistoriet likväl

på skäl statskontoret i denna del anfört böra ansluta sig till statskontorets

förslag. Konsistoriet förutsatte därvid, att arvodesbefattning av ifrågava­

rande slag finge förenas med annan befattning eller tjänst.

Konsistoriet tillstyrkte de föreslagna avlöningsförmånerna under förutsätt­

ning, att särskild ersättning för bestyret med två år 1926 under konsisto­

riets förvaltning ställda donationsfonder med ett sammanlagt kapitalbelopp

av omkring 540,000 kronor och eventuellt ytterligare tillkommande fonder

alltjämt måtte få utgå till vederbörande tjänsteman. Skulle emellertid de

av nyssnämnda fonder utgående arvoden — i enlighet med statskontorets

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

33

förslag — indragas till statsverket, måste konsistoriet, då statskontorets för­

slag vore upprättat utan hänsyn tagen till dessa arvoden, bestämt påyrka,

att begynnelselönen bestämdes till minst 6,000 kronor med tre förhöjningar,

vardera å 360 kronor.

Statskontorets förslag att i samband med löneregleringen förändra notarie­

tjänsten eller, som jag förut föreslagit att tjänsten skulle benämnas, sekre-

terartjänsten vid Stockholms stads konsistorium till en icke ordinarie befatt­

ning med arvode enligt stat finner jag lämpligt med hänsyn därtill att för

tjänstens bestridande för närvarande ej erfordras full tjänstgöring.

Skulle med hänsyn till blivande omorganisation av konsistoriet eller en

utvidgning av dess arbetsområde ett återuppförande av ifrågavarande tjänst

såsom ordinarie anses behövligt, torde detta då kunna äga rum. Jag vill i

detta sammanhang framhålla, att den ändring i konsistoriets sammansätt­

ning, som genomfördes år 1927 (se lagen den 4 mars 1927, nr 27) icke

haft något nämnvärt inflytande på notariens arbetsbörda.

Med hänsyn till frågan om pensionsrätt för tjänstens blivande innehavare

skulle möjligen någon anledning till tveksamhet rörande lämpligheten av

tjänstens avförande såsom ordinarie kunna föreligga. Då emellertid utsikt

torde finnas att snart nå fram till eu lösning av spörsmålet om pensions­

rätt för icke ordinarie befattningshavare, synes pensionsfrågan ej böra ut­

göra hinder för tjänstens förvandling till icke-ordinarie.

Den av statskontoret föreslagna avlöningen, 5,700 kronor jämte tre ålders-

tillägg, ett vart å 360 kronor, synes mig vara lämpligt avvägd. Till jämförelse

mellan sagda avlöning och de nuvarande avlöningsförmånerna torde föl­

jande uppgifter böra lämnas. Den föreslagna avlöningen jämte dyrtids-

tillägg efter reducerade grunder belöper sig till: begynnelseavlöning 6,726

kronor och slutavlöning 7,992 kronor, under det att de nuvarande avlönings­

förmånerna, inräknat sportler och dyrtidstillägg såsom för tjänstemän vid

oreglerade verk, utgöra: begynnelseavlöning 5,773 kronor 50 öre och slut­

avlöning 7,145 kronor 50 öre. I sistnämnda båda belopp ingå jämväl

förvaltningsarvoden för de i konsistoriets utlåtande omnämnda två fonderna

med 400 kronor.

I fråga om grunderna för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjuk­

ledighet samt ersättning till vikarie m. m. torde bestämmelser böra med­

delas av Kungl. Maj:t efter lönenämndens hörande.

Vid 1902 års lönereglering upphörde eller indrogos konsistorienotarierna

tillkommande sportler, med undantag för följande:

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran

erhåller och som han icke författningsenligt är pliktig lösa,

arvode för förvaltning av prästerskapet enskilt tillhöriga fonder och kassor

samt av sådana fonder, som på grund av enskildas förordnanden blivit

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 84 käft. (Nr 102.)

3

Kungi. Maj:ts proposition Nr 102.

Departe­

mentschefen.

Sportler.

34

ställda under konsistoriets förvaltning, för så vitt arvodet av prästerskapet

eller i de enskildas förordnanden blivit medgivet, samt

tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades, arvode för utdelning

av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till underhåll

av barn utom barnhuset.

Storleken av sportelinkomsterna vid respektive konsistorienotariebefattnin­

gar för budgetåret 1924—1925 framgår av en å sid. 12 i statskontorets

bilagda utlåtande intagen sammanställning av uppgifter, som statskontoret

införskaffat från vederbörande befattningshavare.

Statskontoret anser, att i överensstämmelse med den princip, som allmänt

tillämpats vid löneregleringar under de senare åren, de sportler, som kon­

sistorienotarierna fingo bibehålla vid fastställandet av 1902 års stat, nu böra

indragas eller upphöra. Beträffande denna fråga yttrar statskontoret vidare

bland annat:

Något särskilt stadgande, att tillträdet av de nya avlöningsförmånerna

medför skyldighet för konsistorienotarie att underkasta sig upphörande av

sportelinkomsterna, behöver icke i samband med löneregleringen meddelas,

enär detta framgår av bestämmelserna i § 36 i avlöningsreglementet för

civilförvaltningen. Däremot lärer i anslutning till nyssnämnda bestämmelser

Kungl. Maj:ts föreskrift erfordras rörande sportlernas indragning till stats­

verket eller upphörande, i den mån sådan föreskrift icke redan finnes.

Beträffande expeditionslösen är detta fallet, i det att genom kungörelsen

den 6 juni 1925 (nr 274) förordnats, att för befattningshavare, å vilka det

nya avlöningsreglementet kommer att äga tillämpning den 1 juli 1925 eller

framdeles, rätten till expeditionslösen skall upphöra och sådan lösen redo­

visas till statsverket på sätt därom särskilt är stadgat, d. v. s. genom stämpel.

Rörande de enligt hittills varande bestämmelser konsistorienotarierna till­

kommande förvaltningsarvoden torde bestämmelse böra meddelas, att de­

samma, i den mån de fortfarande skola av vederbörande gäldas, skola till

statsverket indragas.

Under erinran att domkapitelskommittén berört frågan angående möjlig­

heten att i större utsträckning uttaga förvaltningsarvoden, därvid framhål­

lande, att för ett slutgiltigt omdöme erfordrades ingående undersökningar

men att enligt kommitténs mening starka skäl talade mot att ytterligare

belasta de under domkapitlens vård ställda fonder och kassor med förvalt­

ningskostnader, yttrar statskontoret, som något närmare ingår på frågan,

bland annat att, därest förvaltningsarvodena nu övergå till att bliva direkta

statsinkomster, det synes statskontoret föreligga anledning att till övervägande

upptaga frågan, i vilken omfattning ersättning för förvaltningskostnader bör

utgå av fondernas och kassornas medel. Det här behandlade spörsmålet

äger likväl, enligt statskontorets mening, icke något nödvändigt samband

med löneregleringen, som därför icke behöver göras härav beroende.

Vidkommande slutligen arvodena för utdelning av fosterlöner vill det

synas statskontoret, som om barnhusdirektionen borde befrias från erläg­

gande av dylik ersättning — därest det över huvud taget anses, att utdel­

ningen fortfarande bör förmedlas av domkapitlen. Det torde härvid kunna

erinras, att redan 1902 års riksdag uttalade den meningen, att samma skäl,

vilka föranlett att flera av de dittills konsistorienotarierna tillkommande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

35

sportler i och med den nya lönestatens trädande i tillämpning skulle upp­

höra, syntes böra föranleda, att även berörda provision snarast möjligt upp­

hörde att utgå.

I anledning av statskontorets förslag att konsistorienotarierna nu tillkom­

mande sportler skola i samband med blivande lönereglering indragas eller

upphöra, anför domkapitlet i Linköping, att rättvisa och billighet kräver, att

stiftssekreteraren berättigas att, i likhet med vad som gäller för landssekrete­

rare och landskamrerare, uppbära viss årlig avlöningsförstärkning i anled­

ning av sportlernas borttagande.

jDomkapitlet i Skara yttrar, att det icke synes domkapitlet riktigt, att i

testamenten och donationsbrev kassans förvaltare tillförsäkrade arvoden in­

dragas till staten, utan böra dessa fortfarande till kassaförvaltaren utgå oav­

sett den nya löneregleringen.

Domkapitlet i Karlstad anför:

Beträffande statskontorets förslag om indragning av konsistorienotarierna

tillkommande sportler har domkapitlet intet att erinra mot att expeditions­

lösen och arvode för utdelning av fosterlöner indragas. Vidkommande åter

arvode för förvaltning av kassor och fonder vill domkapitlet framhålla, att,

där arvodet grundar sig på enskildas donationer, det aldrig kan tänkas

hava varit donatorernas mening, att arvodet skulle kunna indragas till

statsverket. Där arvodet åter grundar sig på ett prästmötes beslut, såsom

t. ex. där prästmöte beviljat konsistorienotarie arvode för redovisning och

förvaltning av vissa prästerskapets uppbördsmedel, torde intet hinder före­

finnas för ett nytt prästmöte att besluta, att arvodet skall upphöra att utgå.

Och det torde vara att förmoda, att därest arvodet indrages till statsverket,

ett kommande prästmöte snarast möjligt fattar ett sådant beslut. Domka­

pitlet vill därför hemställa, att arvodena fortfarande måtte få utgå eller,

om detta ej kan medgivas, att stiftssekreterarna i likhet med landssekrete­

rare och landskamrerare, måtte beviljas personliga lönetillägg såsom gott-

görelse för mistade sportler.

Vidare yttrar Stockholms stads konsistorium:

Statskontorets förslag förutsätter, att bland annat arvoden för förvaltning

av vissa fonder skola till statsverket indragas. Denna bestämmelse har hos

konsistoriet framkallat vissa betänkligheter. Sedan till grund för statskon­

torets förslag liggande uppgifter om nu utgående avlöningsförmåner vid

notarietjänsten lämnats, hava innevarande år under konsistoriets förvaltning

ställts två större donationer med ett sammanlagt kapitalbelopp av omkring

540,000 kronor. Dessa donationer, som emottagits endast under förutsätt­

ning att alla för deras förvaltning erforderliga kostnader skulle bestridas av

fonderna själva, medföra givetvis för konsistoriets personal ökat arbete, ett

arbete som måste anses helt och hållet falla utanför personalens tjänstålig­

ganden. Konsistoriet finner det obilligt och ledande till orimliga konse­

kvenser, om vederbörande tjänsteman skulle vara skyldig att utan särskild

ersättning omhänderhava det många gånger tidsödande och maktpåliggande

arbete, som förvaltningen av här avsedda donationer medför. Konsistoriet

hemställer därför, att särskild ersättning för bestyret med ovannämnda dona­

Kung!. May. Is proposition Nr 102.

Yttranden.

Departe­

mentschefen.

Fri bostad.

Resekostnads-

och trakta-

mcntsersätt-

ning.

tionsfonder och eventuellt ytterligare tillkommande fonder av enahanda art

alltjämt måtte få utgå till vederbörande tjänsteman.

Beträffande arvodena för utdelning av de fosterlöner, som utgå från

allmänna barnhuset i Stockholm, har jag intet att erinra mot att, därest

lönereglering för konsistorietjänstemännen kommer till stånd, barnhusdirek­

tionen befrias från erläggande av dylik ersättning.

I anslutning till den praxis, som torde hava tillämpats vid andra under

senare tid genomförda löneregleringar, finner även jag, att i den mån er­

sättning prövas fortfarande böra utgå för förvaltning av de fonder och

kassor, som omhänderhas av konsistorienotarierna, denna ersättning bör

komma statsverket till godo, samt att för sådant ändamål de sportler, som

för närvarande tillkomma konsistorienotarierna i form av förvaltningsarvoden,

böra indragas till statsverket.

Frågan i vilken omfattning ersättning för kostnader för förvaltning av de

av konsistorienotarierna omhänderhavda fonderna och kassorna bör utgå av

samma fonders och kassors medel, torde, i enlighet med statskontorets för­

slag, efter löneregleringens genomförande böra upptagas till övervägande.

Såsom i det föregående omnämnts åtnjuter konsistorienotarien i Linköping

fri bostad. I fråga härom erinrar statskontoret, att i det löneregleringsför-

slag, som låg till grund för propositionen i ämnet till 1902 års riksdag av

statskontoret framhölls, att till följd av innehållet i den donationsurkund,

varigenom åt nämnde konsistorienotarie beretts fri bostad, denna förmån ej

kunde inräknas i den avlöning, som eljest prövades böra tillkomma honom.

Denna statskontorets uppfattning delades även av Kungl. Maj:t och riks­

dagen. Statskontoret uttalar härefter, att nämnda förmån icke heller nu

lärer böra föranleda minskning av avlöningen.

Jag delar statskontorets uppfattning härutinnan.

Jag övergår härefter till frågan om resekostnads- och tralctamentsersättning

åt stiftssekreterare.

DomkapitelsJcommittén yttrade beträffande denna fråga:

Enligt kyrkolagens kap. 24: 6 skall biskopen vid de årliga visitationerna

domkapitlets notarie »sig till hjälp taga». Denna föreskrift om notariens

medverkan vid visitationerna, givetvis för att ombesörja protokollföringen,

har alltmera kommit ur tillämpning, och blott i tre stift förekommer under­

stundom, att notarien medföljer på visitationsresor. Uppenbarligen har, i

mån som domkapitlens arbete tillväxt, tiden för notarierna visat sig otill­

räcklig för resor inom stiften. Men helt visst har här även kostnadsfrågan

spelat in. Då på grund av kyrkolagens nyssnämnda föreskrift deltagandet

i visitationsresorna ansetts ingå i notariens tjänsteplikt, för vars fullgörande

resekostnads- och traktamentsersättning icke utgår — prejudicierande utslag

i sådan riktning föreligger — har biskopen helt naturligt dragit sig för att

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

37

påfordra notariens medverkan, då därigenom en stundom ganska avsevärd

kostnad skulle tillskyndas denne.

Kommittén finner detta förhållande beklagligt. Aven om det icke kan

ifrågakomma, att stiftssekreteraren regelmässigt skulle medfölja vid visita-

tionsresorna, vore det tvivelsutan ur flera synpunkter önskvärt, att så emel­

lanåt skedde. Den personliga och mera levande kännedom om förhållandena

inom stiftet, han därigenom kunde förvärva, skulle helt visst bliva av stort

värde för fullgörandet av hans arbete, och i särskilda fall, där frågor före­

ligga, vilka sedermera skola bliva föremål för domkapitlets handläggning,

skulle sekreterarens medverkan därvid väsentligen underlättas, om han på

ort och ställe fått taga kännedom om förhållandena.

Enligt kommitténs mening bör därför det nu förefintliga ekonomiska

hindret i berörda hänseende •undanröjas, därigenom att stiftssekreteraren

tillerkännes resekostnads- och traktamentsersättning, då han enligt biskopens

uppdrag deltager i visitationsförrättning. I § 19 av förslaget till instruktion

för stiftsstyrelse har kommittén intagit föreskrift därom, att stiftssekreteraren

skall på anmodan av biskopen vara pliktig att, mot åtnjutande av resekost­

nads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente, närvara vid

visitationsförrättning och därvid föra protokoll.

Statskontoret erinrar nu, att ämbetsverket i sitt utlåtande över domkapitels-

kommitténs betänkande föreslog, att skyldigheten att närvara vid visitations­

förrättning och därför åtnjuta ersättning borde göras beroende av att dom­

kapitlet därom i varje särskilt fall fattat beslut med angivande i protokollet

av skälen till att hans deltagande ansetts nödvändigt, varjämte ämbetsverket

ifrågasatte, om icke ersättningen, i överensstämmelse med vad som gällde

för vissa landsstatstjänstemän, skulle kunna inskränkas till gottgörelse för

resekostnader utan rätt till dagtraktamente.

Vad statskontoret sålunda uttalat har givit anledning till erinringar från

en del domkapitel. Domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Göteborg, Luleå

och Visby ha sålunda gjort gällande, att såväl resekostnads- som trakta­

mentsersättning bör utgå till stiftssekreteraren vid dennes tjänsteresor. Såsom

en obillighet framhålles att utesluta honom från rätt till dagtraktamente.

— I avseende på frågan om vem, som skall bestämma, huruvida sekrete­

raren skall företaga tjänsteresa, äro domkapitlen av olika mening. Dom­

kapitlen i Skara och Luleå hålla före, att det bör anförtros åt biskopen att

avgöra, när stiftssekreterarens biträdande erfordras vid visitationer eller andra

förrättningar. Såsom stöd härför åberopar domkapitlet i Skara bestämmelsen

i kyrkolagen kap. 24: 6. Domkapitlet i Göteborg anser, att biskopen bör av­

göra, när stiftssekreterarens biträde erfordras vid visitationer, och dom­

kapitlet, när sådant biträde är behövligt vid andra förrättningar. Domkapitlet

i Lund uttalar, att det bör ankomma på biskop och domkapitel att förordna

stiftssekreteraren att närvara vid kyrkliga förrättningar eller som konsistorie-

ombud in. m. Domkapitlen i Uppsala och Visby anse, att resekostnads- och

traktamentsersättning bör utgå vare sig resa företages på uppdrag av biskop

eller domkapitel.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

38

Departe­

mentschefen.

Tjänstår och

nådår.

Stockholms stads konsistorium föreslår, att konsistoriets sekreterare i fråga om

rätt till resekostnads- och traktamentsersättning jämställes med stiftssekreterare.

Givetvis kan det ur flera synpunkter vara av betydelse, att åt stiftssekre-

teraren beredes möjlighet att utan ekonomisk uppoffring biträda biskopen

vid visitationer och andra förrättningar i orterna eller att mottaga förord­

nande såsom konsistorieombud. På grund av de kostnader, som skulle för­

orsakas av ofta förekommande resor, och med hänsyn jämväl till arbetet

på domkapitlets expedition torde dock sekreteraren böra tagas i anspråk för

dylika uppdrag endast i sådana enstaka fall, då hans närvaro anses nöd­

vändig på grund av särskilda omständigheter. Såsom exempel på förrätt­

ningar av dylik karaktär kunna nämnas sådana, där det gäller att undersöka

prästs tjänstutövning i vissa hänseenden eller att utreda större kyrkliga

indelnings- och organisationsfrågor jämte därmed i sammanhang stående

ekonomiska uppgörelser. Såsom statskontoret föreslagit, torde sekreterarens

rätt till ersättning böra göras beroende av att domkapitlet i varje särskilt

fall meddelat beslut i ämnet .med angivande i protokollet av skälen till att

hans närvaro ansetts nödvändig. Beträffande ersättningens storlek synes

mig billigheten fordra, att ersättningen icke inskränkes till att endast avse

resekostnaden, utan torde även traktamentsersättning böra utgå. Därest nå­

gon erinran från riksdagens sida icke göres mot vad jag nu anfört, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut i löne-

regleringsfrågan, meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Vad sålunda föreslagits i fråga om resekostnads- och traktamentsersättning

torde endast böra gälla stiftssekreterare. Att tillerkänna sekreteraren vid

Stockholms stads konsistorium ersättning i förevarande avseende finner jag

icke av behovet påkallat.

På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1915 års kyrkomöte, att den rätt till

tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie,

finge upphöra; dock att rubbning ej skulle ske i den tjänstårs- och nådårs-

rätt, som kunde tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, vilken tillträtt

befattningen, innan blivande lönereglering, i samband varmed tjänstårs- och

och nådårsrätten upphävdes, trätt i kraft, och icke funnes villig att övergå

på den nya avlöningsstaten med därvid fästade villkor.

Domkapitelskommittén uttalade sig för att berörda rätt måtte upphöra i

samband med genomförandet av ny lönereglering för stiftsstyrelsernas tjänste­

män. Bland de villkor och bestämmelser, som skulle gälla för de nya avlö­

ningsförmånernas åtnjutande, borde därför intagas en bestämmelse om skyldig­

het för konsistorienotarie, som vid den nya avlöningsstatens ikraftträdande

tillträdde stiftssekreterarbefattning och inginge på samma avlöningsstat, att

frånsåga sig den rätt till tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus

efter konsistorienotarie. För de konsistorienotarier, som icke överginge på

den nya avlöningsstaten, skulle givetvis rätten till tjänstår och nådår kvarstå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

39

Statskontoret framhåller nu att i samband med löneregleringen bör till

slutgiltigt avgörande upptagas frågan om upphörande av tjänstårs- och nåd-

årsrätten för efterlevande till konsistorienotarie. Ämbetsverket uttalar, att

en blivande lönereglering bör förknippas med det av domkapitelskommittén

föreslagna villkoret.

Vad statskontoret på denna punkt anfört har ej föranlett erinran från

något domkapitel.

Jag delar statskontorets uppfattning i denna fråga. Spörsmålet om de

ytterligare åtgärder, som för berörda rätts avskaffande böra vidtagas, torde

lämpligen behandlas i samband med frågan om familjepensioneringens

ordnande.

Jag övergår härefter till den personal, som biträder konsistorienotarierna å dom-

kapitelsexpeditionerna: amanuenser, skriv- och räknebiträden samt vaktmästare.

Såsom framgår av det förut anförda (sid. 18—25), är den arbetsbörda,

som åvilar domkapitelsexpeditionerna, mycket olika. På grund härav är

behovet av biträdande personal i samma mån växlande. I en tabell, vilken

torde få såsom bilaga fogas vid detta statsrådsprotokoll, finnas införda upplys­

ningar såväl angående antalet och arten av de fast anställda biträdena som röran­

de anslagen till biträdeshjälp av mera tillfällig karaktär1. Med ledning av det

material, som stått till mitt förfogande, har jag sökt bilda mig en uppfattning i

frågan, huruvida domkapitelsexpeditionerna för närvarande kunna anses in­

bördes någorlunda rättvist tillgodosedda i förevarande hänseende. Det har där­

vid visat sig att en jämförelse stöter på stora vanskligheter, icke blott på grund

av svårigheten att uppskatta arbetsbördan vid de olika expeditionerna utan i

nästan lika hög grad till följd av svårigheten att från arbetsprestationssvnpunkt

med varandra på ett rättvist sätt jämföra befattningshavare med så olika kvali­

fikationer, sysselsättning och tjänstgöringstider som den här ifrågavarande

personalen. Jag har dock icke kunnat undgå att få ett ganska bestämt

intryck av att vissa expeditioner äro proportionsvis bättre utrustade med

arbetskrafter än andra. Så t. ex. synes skillnaden i arbetskrafter mellan

domkapitelsexpeditionen i Lund med två amanuenser och tre skrivbiträden,

samtliga enligt uppgift med full tjänstgöring, och expeditionen i \ äxjö med

en amanuens och ett skrivbiträde vara större än som kan motiveras av

olikheten i arbetsbörda. Då det nu gäller att fastställa ny lönereglering för

hela domkapitelspersonalen och i samband därmed skaffa denna personal i

så stor utsträckning, som förhållandena medgiva, en tryggare anställning,

vore det givetvis önskvärt att kunna i möjligaste mån utjämna förutberörda

olikhet expeditionerna emellan. Detta är dock möjligt endast i viss utsträck.

ning. Dels kan man icke, innan arbetsformerna — i fråga om diarieföring,

protokollsskrivning m. in. — vid de olika expeditionerna blivit ordnade på

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

1 Jämför även tablå s. 48.

Konsistorie-

amanuenser.

ett någolunda ensartat, rationellt sätt, med full säkerhet bedöma personal­

behovet, och dels nödgas man av hänsyn till den för närvarande anställda

personalen att i viss omfattning avstå från omläggningar, som från arbets-

effektens synpunkt annars synas lämpliga. Under sådana omständigheter

torde vara väl motiverat att hålla möjlighet öppen för Kungl. Maj:t att så

småningom vidtaga av behovet påkallade åtgärder dels i utjämnande syfte

mellan olika expeditioner, dels ock i syfte att åstadkomma ett rationellare

utnyttjande av arbetskrafterna inom varje särskild expedition.

För att visa den riktning, vari utvecklingen enligt min mening bör ledas,

torde följande antydningar vara tillräckliga: Utom stiftssekreteraren böra på

varje domkapitelsexpedition — jag bortser dock här från domkapitlet i Visby —

vara anställda såsom ordinarie befattningshavare dels ett kvalificerat skriv­

biträde (kanslibiträde) med uppgift, bland annat, att föra diarier, liggare av

olika slag och räkenskaper, att uppsätta enklare expeditioner samt att, i

mån av tid, verkställa förekommande renskrivning, dels och en vaktmästare

(expeditionsvakt), kunnig i maskinskrivning. Härtill kommer i vart och ett av

de största stiften en ordinarie tjänsteman i den förutvarande första normalgraden

såsom stiftssekreterarens biträde vid de egentliga sekreterargöromålen, möj­

ligen ock ett skrivbiträde av lägre grad. Vidare anställes i mån av behov

icke-ordinarie personal: amanuenser och skrivbiträden, med den dagliga

tjänstgöringstid, som förhållandena påkalla. Enär räkenskaperna böra, åt­

minstone som regel, kunna föras av ordinarie kanslibiträdet, torde särskilda

räkenskapsförare icke behöva anställas.

Efter dessa inledande anmärkningar ber jag att få övergå till de särskilda

personalgrupperna.

Såsom förut nämnts finnas amanuensbefattningar, försedda med arvode

enligt stat, inrättade vid samtliga ecklesiastika konsistorier utom de i Visby

och Stockholm. Jämlikt 1902 års lönereglering med däri i anledning av

Kalmar stifts indragning och Luleå stifts inrättande vidtagen ändring utgå

amanuensarvodena med 1,800 kronor vid domkapitlen i Uppsala, Växjö,

Lund, Göteborg, Härnösand och Luleå och med 1,600 kronor vid dom­

kapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad. Enligt med­

givande av 1910 års riksdag uppbär därjämte amanuensen vid domkapitlet

i Lund ett avlöningsbidrag av 300 kronor från den under domkapitlets vård

stående äldre pastoraliefonden. Amanuenserna uppbära dessutom från och

med år 1920 jämlikt riksdagens beslut varje år provisoriska avlöningstillägg,

som utgå vid domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1,700 kronor, vid dom­

kapitlen i Växjö, Lund, Linköping, Skara och Strängnäs med 1,500 kronor

och vid domkapitlen i Göteborg, Härnösand, Västerås och Karlstad med

1,000 kronor.

Förutom förenämnda å den ordinarie staten uppförda amanuensbefatt­

ningar finnes vid ett vart av domkapitlen i Lund och Uppsala från och

40

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

med år 1920 respektive 1922 inrättad ytterligare en amanuensbefattning,

till vilken avlöning anvisats från anslaget å extra stat till ökade arbets­

krafter vid domkapitlens expeditioner. Arvodet är bestämt till 3,700 kronor

per år.

Nedan lämnas en sammanställning av amanuensernas avlöningsförmåner

med undantag av dyrtidstillägg.

Domkapitel

Arvode

Uppsala................ 1,800

»

3,700

Växjö................... 1,800

Lund..................... 1,800

»

3,700

Göteborg.............. 1,800

Härnösand............ 1,800

Luleå ................... 1,800

Linköping............ 1,600

Skara..................... 1,600

Strängnäs.............. 1,600

Västerås................ 1,600

Karlstad................ 1,600

Fond­

medel

Provisoriskt

avlönings-

tillägg

Summa

—

1,700

3,500

—

—

3,700

—

1,500

3,300

300

1,500

3,600

—

—

3,700

—

1,000

2,800

—

1,000

2,800

—

1,700

3,500

—

1,500

3,100

—

1,500

3,100

—

1,500

3,100

—

1,000

2,600

—

1,000

2,600

En amanuensbefattning, i Uppsala, innehaves av en kvinna. Av de övriga

äro fyra, i Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand, tydligen att betrakta

som bisysslor, då deras innehavare tillika innehava ordinarie statlig eller

kommunal tjänst. Vid den provisoriska löneregleringen vid 1919 års riks­

dag utgick man ifrån att amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö, Lund och Luleå gåvo sina innehavare

full sysselsättning, medan amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Västerås,

Göteborg, Karlstad och Härnösand ansågos innehavas såsom bisysslor.

DomJcapitelskommittén uttalade sig för att amanuensbefattningarna skulle

ombildas till ordinarie tjänster, för vilkas innehavare kommittén föreslog

benämningen stiftsnotarie. Enligt kommitténs förslag skulle sålunda vid

vart och ett av konsistorierna utom de i Visby och Stockholm inrättas en

förste stiftsnotariebefattning med samma avlöning som länsnotariebefattning

av första graden. Därjämte skulle vid vartdera av domkapitlen i Uppsala

och Lund inrättas en andre stiftsnotarietjänst i avlöningshänseende jämställd

med länsnotarietjänst av andra graden. Vidare skulle vid domkapitlet i

Visby och vid Stockholms stads konsistorium, därest nuvarande stiftsorga-

nisation bibehölles, anställas en amanuens med arvode av 1,800 kronor. En

reservant inom kommittén förordade, att i stället för stiftsnotariebefattningar

42

av andra graden vid domkapitlen i Uppsala och Lund måtte inrättas stifts-

assessorsbefattningar med avlöning motsvarande länsassessors.

Efter att ha erinrat om domkapitelskommitténs ifrågavarande förslag samt

redogjort dels för de av domkapitlen i anledning av konsistorienotariernas

och amanuensernas lönepetition avgivna yttranden i vad rörer amanuenserna,

dels ock för viss av statskontoret införskaffad utredning, påvisar statskontoret,

hurusom i fråga om såväl arten som omfattningen av det arbete, som ut-

föres av amanuenserna, väsentliga olikheter förefinnas vid de skilda dom­

kapitlen (Bil. sid. IG f.), samt anför vidare:

Att arbetsförhållandena beträffande amanuenserna gestalta sig olika, torde

givetvis, frånsett rent personliga omständigheter, i främsta rummet bero på

den väsentligt olika arbetsbörda, som påvilar de skilda domkapitlen, men

även på den relativt ringa avlöningen och de jämförelsevis knappa biträdes-

anslagen. Om lönevillkoren förbättras och biträdesanslagen ökas, kan visser­

ligen förmodas, att arbetet vid vissa domkapitels expeditioner efter hand

kommer att omläggas. Vid löneregleringen lär man likväl böra i stort sett

utgå från de nuvarande förhållandena och till en framtid uppskjuta de åt­

gärder, som kunna motiveras av en dylik omläggning av arbetet.

Till följd av de förut påvisade olikheterna vid de skilda domkapitlen

kan en lönereglering för amanuenserna icke genomföras efter enhetliga

grunder. Ordinarie anställning torde sålunda icke kunna ifrågakomma

för samtliga amanuenser. Vid domkapitel, där heltidstjänst icke behöves,

är sådan anställning givetvis utesluten. Men även beträffande amanuens­

befattningar, som äro förenade med full tjänstgöring eller för vilka en

sådan utsträckning av arbetstiden anses behövlig, lärer försiktigheten bjuda,

att åtminstone tillsvidare endast vissa förändras till ordinarie tjänster. I

främsta rummet torde härvid ifrågakomma en amanuensbefattning vid dom­

kapitlet i Lund och en vid domkapitlet i Uppsala. Vid vartdera domkapitlet

finnes ju dessutom ytterligare en amanuensbefattning, men anser sig stats­

kontoret icke kunna tillstyrka, att jämväl dessa befattningar, som tillkommit

först från och med år 1920 respektive 1922, nu omändras till ordinarie,

varigenom två ordinarie sådana tjänster skulle finnas vid samma domkapitel.

Vid domkapitlen i Växjö och Luleå, som tillhöra de mera arbetsbetungade

och där det högre amanuensarvodet, 1,800 kronor, utgår, synes finnas fog

för att ordinarie anställning beredes åt amanuenserna. Sju timmars tjänst­

göring åvilar enligt uppgift amanuensen vid domkapitlet i Linköping, men

på grund av vad som upplysts angående göromålen vid denna befattning

— nämligen att allt renskrivningsarbete å expeditionen utföres av amanuensen

— torde dess förändring till ordinarie i varje fall böra tillsvidare anstå. Ej

heller i fråga om amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara, som upp­

gives vara förenad med en daglig tjänstgöring av 6 timmar, anser sig stats­

kontoret för närvarande kunna förorda dess utbyte mot en ordinarie tjänst.

Av domkapitlen i Göteborg och Härnösand, där amanuensernas tjänstgöring

uppgivits belöpa sig till i medeltal 21/a respektive 3

1/2

timmar per dag,

har påyrkats befattningarnas ersättande med heltidstjänster, varigenom

deras karaktär av bisysslor skulle upphöra. Aven om en utsträckning av

tjänstgöringen i dessa fall förefaller vara av behovet påkallad, lärer likväl

med befattningarnas förändring till ordinarie böra anstå i avvaktan på vidare

erfarenhet. Vid domkapitlet i Strängnäs har amanuensen icke full tjänst­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

43

göring, och synes behov av utsträckt arbetstid icke föreligga. Vid dom­

kapitlen i Västerås och Karlstad hava amanuenserna likaledes kortare arbets­

tid, och befattningarna innehavas som bisysslor. Någon förändring i dessa

förhållanden hava icke av domkapitlen påyrkats. Vid de tre sistnämnda

domkapitlen synes alltså ordinarie anställning för amanuenserna icke kunna

ifrågakomma.

Samtliga amanuensbefattningar äro nu förenade med arvoden, utan rätt

till ålderstillägg. Denna avlöningsform torde böra bibehållas, när befatt­

ningarna iunehavas och äro avsedda att innehavas såsom bisysslor, alltså

vid domkapitlen i Västerås och Karlstad. I fråga om övriga amanuens­

befattningar, som icke förändras till ordinarie tjänster, torde det däremot

få anses skäligt, att innehavarna berättigas till åldersförhöjningar och övriga

förmåner, som numera i allmänhet tillkomma fastare anställd icke ordinarie

personal, och torde ifrågavarande amanuenser i detta syfte böra hänföras

till extra ordinarie befattningshavare.

Vad vidare angår den löneställning, amanuenserna böra intaga, anser

statskontoret, att de ordinarie befattningshavarna skäligen borde placeras i

lönegraden B 21, vilken bland annat innefattade revisorer och notarier vid

de centrala ämbetsverken. En sådan placering kunde också anses närmast

motsvara den lönenivå, som domkapitelskommittén på sin tid föreslog. Inne­

havarna av de nya ordinarie tjänster, som skulle ersätta vissa amanuens­

befattningar, finner statskontoret, i överensstämmelse med domkapitelskom-

mitténs förslag, lämpligen böra benämnas stiftsnotarier.

För amanuenserna vid domkapitlen, som i regel vore närmaste biträden

till och avsedda att vid behov vara vikarier för stiftssekreterareu, syntes

enligt statskontorets uppfattning i allmänhet en placering i 18 lönegraden

kunna anses lämpligt avvägd. Då förhållandena kunde vara rätt olikartade

vid de skilda domkapitlen, syntes likväl en enhetlig lönegradsplacering tills­

vidare icke böra fastställas. Det lämpligaste torde vara, att beslut medde­

lades av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, sedan vederbörande domkapitel

avgivit förslag jämte redogörelse för de med amanuensbefattningen förenade

göromålen. I de fall där behovet icke krävde, att amanuensen hade full

tjänstgöring, borde avlöningen självfallet utgå med ett i förhållande till

den kortare arbetstiden reducerat belopp, och syntes Kungl. Maj:ts beslut

böra innefatta jämväl, huruvida avlöningen i lönegraden skulle utgå oav­

kortad eller beräknas efter en reducerad arbetstid.

Såsom grund för bestämmande av avlöningen till de amanuenser, som

fortfarande skulle uppbära avlöning i form av arvode, skulle, yttrar stats­

kontoret, kunna läggas lönen efter två åldersförhöjningar för en extra ordi­

narie amanuens i den lönegrad, som ansåges som den normala, beloppet

givetvis reducerat i förhållande till den kortare arbetstiden. En sådan be­

räkning skulle likväl, om man utginge från 18 lönegraden som den nor­

mala, särskilt för amanuensen i Karlstad, vars dagliga arbetstid uppgivits i

medeltal utgöra allenast 2 timmar, resultera i eu löneminskning. Arvo­

dena torde därför böra bestämmas till sådana belopp, att desamma trots

de ändrade grunderna för dyrtidstillägget icke gåve lägre inkomst än för

närvarande. Med hänsyn härtill föresloge statskontoret, att arvodet för ama­

nuenserna vid dessa domkapitel bestämdes till 3,000 kronor för en var.

Vid nuvarande konsistorieamanuensens i Karlstad avgång ur tjänst syntes

likväl böra övervägas, huruvida icke arvodet kunde nedsättas.

Om amanuenserna vid domkapitlet i Lund erhölle full avlöning av stats­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Yttranden.

medel, borde det belopp av 300 kronor, som den ene av dem jämlikt 1910

års riksdags beslut ägde uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden, givet­

vis upphöra att utgå. Som fondens avkastning jämlikt cirkulär den 13

juni 1902 användes till bestridande av vissa domkapitlets expenser, torde

någon åtgärd för indragning till statsverket av denna förutvarande avlö-

ningstillgång icke vara erforderlig.

Från statskontorets förslag, att amanuensbefattningen vid domkapitlet i

Skara icke skulle förändras till ordinarie befattning, voro statskommissarierna

friherre Leijonhuvud och Thorstenson av skiljaktig mening, i det de ansågo

en dylik förändring av befattningen böra vidtagas (Bil. sid. 50 f.).

Statskontorets förslag i avseende på lönereglering för amanuenserna bar

givit anledning till en del framställningar från domkapitlen.

Domkapitlet i Uppsala hemställer sålunda, att vid domkapitlet måtte in­

rättas två stiftsnotariebefattningar, den ena med placering i lönegrad B 24

och den andra i lönegrad B 21. Domkapitlet i Linköping har, i anledning

av vad statskontoret uttalat rörande renskrivningsarbetet vid expeditionen,

meddelat, att renskrivningsarbetet endast vore en mindre del av amanuen­

sens många och krävande tjänståligganden, samt påyrkat, att amanuensbe­

fattningen ersättes med en ordinarie tjänst i minst lönegrad B 21. Dom­

kapitlet i Skara hemställer, att ordinarie stiftsnotarietjänst måtte inrättas

vid domkapitlet, samt anför beträffande amanuensens dagliga tjänstgörings­

tid av sex timmar, som statskontoret åberopat till stöd för att icke för när­

varande förändra tjänsten till ordinarie, att domkapitlet icke ansett längre

arbetstid kunna åläggas amanuensen med det ringa arvode han åtnjuter.

Domkapitlet i Strängnäs har, med bifogande av eu till domkapitlet ställd

skrift från amanuensen vid domkapitlet, anfört, att domkapitlet funne det

önskvärt, att konsistorieamanuensen, av vilken efter den nya lönereglerin­

gens genomförande måste fordras full tjänstgöring, uppfördes på ordinarie

stat; om detta icke kunde ske, yrkar domkapitlet, att amanuensen med av­

seende på lön ej måtte bliva sämre ställd än övriga »e. o. stiftsnotarier».

Domkapitlets i Västerås hemställan går ut på att det av statskontoret före­

slagna arvodesbeloppet för amanuensen vid domkapitlet, 3,000 kronor, måtte

i enlighet med ett av amanuensen i skrivelse till domkapitlet framställt

förslag undergå viss förhöjning. De förut omförmälda reservanterna i av­

seende på domkapitlets i Växjö utlåtande ifrågasätta lönegraden B 24 för

stiftsnotarien i Växjö. Domkapitlet i Lund föreslår, att vid domkapitlet

måtte inrättas två stiftsnotarietjänster, den ena med placering i lönegraden

B 24 och den andra i B 21. Skulle sistnämnda tjänst ej inrättas, föror­

das i stället två amanuensbefattningar med avlöning enligt lönegrad 19.

Domkapitlet i Karlstad anför:

Till följd av att den nuvarande amanuensen har sin huvudsakliga befatt­

ning förlagd till läroverket och ej har så mycken tid övrig att ägna åt

44

Kung1. Maj:ts proposition Nr 102.

45

domkapitlet, har av honom endast fordrats en daglig arbetstid av omkring

två timmar, och ha i stället göromålen måst ordnas så, att extra biträdet

och vaktmästaren fått full tjänstgöringstid. Dessa sysselsättas även båda

med, förutom det egentliga renskrivningsarbetet, mera kvalificerade göromål.

Givet är dock, att vid nuvarande amanuensens avgång ur tjänst eu längre

tjänstgöringstid kommer att fordras av hans efterträdare. Under förutsätt­

ning således att såväl extra biträdet som vaktmästaren uppföras på ordina­

rie stat, anser domkapitlet för närvarande ej behövligt, att amanuensbefatt­

ningen vid domkapitlet utbytes mot ordinarie tjänst.

Domkapitlet i Härnösand anför:

Ehuru det är oundgängligen nödvändigt att amanuenstjänsten vid dom­

kapitlet förändras till en heltidstjänst, samt permanent behov av en sådan

tjänst för framtiden föreligger, anser sig domkapitlet likväl icke böra för

närvarande bestämt påyrka eu ombildning av amanuenstjänsten till stifts-

notarietjänst. Beträffande löneställning anser domkapitlet denna böra bliva

för eventuellt vid domkapitlet anställd stiftsnotarie lönegrad B 21 och för

heltidstjänstgörande amanuens lönegrad 18.

I avseende på domkapitlets uppfattning rörande löneställningen voro två

ledamöter av avvikande mening, i det de ansågo, att stiftsnotarien respek­

tive amanuensen borde i lönegradsbänseende placeras något gynnsammare

än vad domkapitlet föreslagit.

Domkapitlet i Luleå hemställer, att vid domkapitel, där stiftsnotarie med

kompetens att befordras till stiftssekreterare kommer att bliva anställd så­

som ordinarie tjänsteman med full tjänstgöring, lön måtte tillerkännas honom

i lönegrad B 24.

Såväl omfattningen som arten av arbetet vid domkapitlens expeditioner

gör det nödvändigt, att stiftssekreterarens närmaste man äger förutsättnin­

gar för att kunna verksamt biträda stiftssekreteraren vid handläggning av de

löpande göromålen, så att sekreteraren kan användas för mera kvalificerade

uppgifter. Vidare måste han kunna vid behov vikariera för sekreteraren.

Nämnda förhållande samt jämväl hänsyn till rekryteringen av sekreterargra-

den tala i och för sig för att amanuensbefattning, som ger sin innehavare

full sysselsättning under den normala dagliga tjänstgöringstiden, förändras

till ordinarie tjänst. Statskontoret anser emellertid försiktigheten bjuda att

endast förvandla fyra amanuensbefattningar, nämligen de vid domkapitlen

i Uppsala, Lund, Växjö och Luleå, till ordinarie tjänster. Med hänsyn till

den av mig i det föregående antydda möjligheten att, förutom folkskoleärendena,

jämväl en annan grupp ärenden, nämligen ärenden rörande förvaltning av

de ecklesiastika boställena, kan komma att i viss utsträckning avskiljas från

domkapitlens handläggning, anser jag mig böra förorda att man går ännu

försiktigare till väga än statskontoret tänkt sig vid förvandling av amanu­

enstjänster till ordinarie tjänster, och vill därför föreslå, att endast två

amanuensbefattningar omändras till ordinarie tjänster. Nämnda antal an­

ser jag emellertid med hänsyn bland annat till stiftssekreterarkårens rekrytering

Kungi. Maj:ts proposition Nr 102.

Departe­

mentschefen.

46

vara ett minimum, under vilket man ej kan gå. Vid val av domkapitel,

där amanuensbefattning bör bli ordinarie tjänst, synes mig företräde böra

tillerkännas domkapitlen i Uppsala och Lund, vilka äro de mest arbets­

tyngda, något som ock föranlett inrättande vid vartdera av dessa domkapi­

tel av ytterligare en amanuensbefattning.

Mot benämningen stiftsnoiarie för innehavare av tjänst, som inrättas i

stället för nu befintlig amanuensbefattning, bar jag intet att erinra.

Samma kompetensvillkor torde böra uppställas för stiftsnotarie och ama­

nuens som för stiftssekreterare. De nuvarande amanuenserna synas därest

de eljest befinnas lämpliga, böra i dispensväg förklaras behöriga att såsom

amanuenser övergå på den nya staten.

I fråga om löneställning för stiftsnotarierna kan jag icke biträda de bland

annat av domkapitlen i Uppsala och Lund gjorda framställningarna om

deras placerande i en högre lönegrad än den av statskontoret föreslagna

eller B 21, utan anser mig böra förorda att stiftsnotarierna i Uppsala

och Lund hänföras till sagda lönegrad B 21.

Beträffande amanuensbefattningarna finner jag den av statskontoret före­

slagna lönegradsplaceringen — i 18:de lönegraden av löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän — vara lämplig för normala fall. Dock torde, såsom

statskontoret ifrågasatt, någon enhetlig placering tills vidare ej böra fast­

ställas, utan bör det, så länge förhållandena ej kunna anses stabiliserade,

ankomma på Kungl. Maj:t att efter införskaffande av erforderlig utredning

på förslag av vederbörande domkapitel meddela beslut i nämnda avseende och

därvid tillika föreskriva, huruvida avlöningen skall utgå oavkortad eller be­

räknas efter reducerad arbetstid.

Vid domkapitelsexpeditionerna i Västerås och Karlstad innehavas ama­

nuensbefattningarna för närvarande såsom bisysslor av två läroverksadjunkter.

Den dagliga tjänstgöringstiden, som delvis fullgöres utom tjänsterum­

met, synes vara synnerligen växlande men uppgives i medeltal per dag ut­

göra högst 4 timmar i Västerås och omkring 2 timmar i Karlstad. Statskontoret,

som utgått ifrån att de nuvarande förhållandena skulle tillsvidare vara oför­

ändrade, har, såsom framgår av det förut anförda, föreslagit att dessa ama­

nuenser fortfarande skulle uppbära fixt arvode, bestämt till 3,000 kronor för

vardera. Då ett arvode av denna storlek till amanuensen i Karlstad förefaller

med hänsyn till den korta dagliga tjänstgöringstiden vara alltför högt, anser

jag mig icke kunna tillstyrka statskontorets förslag i denna del. Det synes

mig för övrigt kunna starkt ifrågasättas, huruvida man icke, efter det den

nya löneregleringen börjat tillämpas, bör även av amanuenserna vid dessa

domkapitelsexpeditioner fordra en bestämd, efter expeditionens behov av­

passad tjänstgöringstid varje dag. Någon anledning att av hänsyn till de

nuvarande amanuenserna, vilka ju för sin utkomst icke äro beroende av bi­

sysslan, avstå från den organisation av arbetet å respektive expeditioner, som

befinnes mest rationell, kan enligt min mening icke anses föreligga. Under

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

47

sådana förhållanden synes det lämpligt, att även dessa amanuenser bliva

extra ordinarie tjänstemän, placerade i viss lönegrad och med vederbörligen

reducerad tjänstgöringstid.

Vad slutligen beträffar det belopp av 300 kronor, som den ene amanu­

ensen vid domkapitlet i Lund äger uppbära från den s. k. äldre pastoralie-

fonden, anser jag i likhet med statskontoret, att detta avlöningsbidrag bör

upphöra att utgå.

Från det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner och det extra

anslaget till ökade arbetskrafter vid sagda expeditioner utgå för budgetåret

1927—1928 till avlönande av extra biträden vid nedan angivna domkapitel

och Stockholms stads konsistorium följande belopp:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

för domkapitlet i Uppsala................ . . . kronor

3,000 —

» »

i Linköping..............

»

1,800 —

» »

i Skara.....................

»

600 —

» »

i Strängnäs..............

»

500 —

» »

i Västerås................

»

1,200

—

» »

i Växjö...................

»

1,400 —

» »

i Lund .....................

»

6,000

—

» »

i Göteborg..............

»

2,500 —

» »

i Karlstad................

»

1,800

—

» »

i Härnösand............

3,100

—

» »

i Luleå.....................

»

3,750

—

» »

i Visby.....................

»

900 —

» Stockholms stads konsistorium . . .

»

750

—

Summa kronor 27,300: —

Dessutom ingå i det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner

anslag till »vikariatsersättning, extra biträde, renskrivning m. in.» å 500

kronor för domkapitlet i Visby och å samma belopp för Stockholms stads

konsistorium. Beträffande avlöningen till extra biträden gäller, att den­

samma icke må utan medgivande av riksdagen överstiga 1,400 kronor.

Högre avlöning åtnjutes enligt särskilda medgivanden av manliga extra

biträdet i Lund F. Malmström, som tillerkänts ett arvode av 3,000 kronor,

samt av kvinnliga biträdena Maria Örner i Uppsala, Ruth Palm i Lund, Anna

Norlund i Göteborg, Berta Hallström i Karlstad samt Rut Carlsson i Luleå,

av vilka en var uppbär ett arvode av 1,800 kronor. Några biträden uppbära

sedan flera år tillbaka tillfällig löneförbättring, uppgående för budgetåret

1927—1928 till sammanlagt 1,505 kronor, varjämte vissa biträden på grund

av medgivande av 1927 års riksdag för sagda budgetår åtnjuta tillfälliga

lönetillägg med tillhopa 4,130 kronor. Av anslaget till extra biträden vid

domkapitlet i Växjö utgår jämlikt särskilt beslut ett belopp av 50 kronor till

bibliotekarien vid högre allmänna läroverket i Kalmar såsom ersättning för

vården av förutvarande domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

Biträdes-

personalen.

48

Kungl. Maj:ts proposition JSlr 102.

Av följande tablå framgå tjänstgörings- och avlöningsförhållandena m. in.

för de extra biträdena vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret

1927—1928:

Konsistorium och

bef.-havare

Daglig

arbetstid, Arvode

timmar

Tillf, löne- Tillf, löne­

förbättring tillägg

Annan

Summa anställning

m. m.

Uppsala.

Ett biträde. .

7

1,800

—

310

Ett dito....................

7

1,200

—

310

Linköping

Ett biträde

3 å 4

1,200

250

—

Tillfällig skrivhjälp

600

—

—

Skara.

Ett biträde . . .

2 å 3

600

150

115

Strängnäs.

Ett biträde

3 å 4

500

100

120

Västerås.

Ett biträde

c:a 5

1,200

—

250

Växjö.

Ett biträde . . .

V

ård av domkapit­

lets i Kalmar äldre

7 å 8

1,350

170

arkivalier.................

50

—

—

Lund.

Ett biträde (F.

Malmström)..............

c:a 7

3,000

500

—

Ett dito....................

c:a 7

1,800

—

240

Ett dito....................

c:a 6

1,200

—

200

Göteborg.

Ett biträde

c:a 7

1,800

—

380

Tillfällig skrivhjälp

700

—

—

Karlstad.

Ett biträde

6

1,800

—

380

Härnösand.

Ett biträde

6

1,400

—

380

Ett dito....................

e:a 5 Vs

1,200

—

300

Räkenskapsförare . .

ej

best.

500

—

—

Luleå.

Ett biträde . . .

6 å 7

1,800

—

450

Ett dito....................

6 å 7

1,200

—

375

Räkenskapsförare . .

350

—

—

Tillfällig arbetshjälp

400

—

Visby.

Ett biträde . .

1

800

100

—

Ett dito....................

2

600

100

—

Stockholm.

Ett biträde

c:a 1

500

125

—

Ett dito....................

3 V

2

å 4

750

180

150

2,110

1,510

' Kamrer vid

Kinda kanal-

a.-b., överför­

myndare.

Handarbets-

lärarinna

720

1,450

1,520

1,450

600 (

865 {

50

3.500

2,040

1,400

2,180

700

2,180

1,780

1.500

500

Lektor vid lä

roverket i IT.

uppbär 150 kr.

av prästerska­

pets fonder

enligt präst­

mötesbeslut.

Utför skrivgö-

romål för Norr­

bottens arbets­

stugor.

350

400

2,250

1,575

900

Landsfogde.

700

625

1,080

Am. i eckl.-

dep. Extra

bef.-havare i

riksarkivet.

Såsom förut omnämnts avgav statskontoret den 2 juni 1925 förslag till

provisorisk lönereglering för domkapitlens biträdes- och vaktmästarpersonal.

I sitt detta protokoll bilagda utlåtande redogör statskontoret för huvudpunk­

49

terna i nämnda förslag och däröver av domkapitlen avgivna yttranden (s.

22 f.) samt anför vidare:

Vid den nu ifrågasatta definitiva löneregleringen och den i samband där­

med ändrade anslagsberäkningen syntes statskontorets ovannämnda förslag

till provisorisk lönereglering, över vilket yttranden föreligga från domka­

pitlen, kunna tjäna till vägledning. Vid de domkapitel — Uppsala, Lund,

Göteborg, Karlstad, Härnösand1 och Luleå — där de kvinnliga biträdena hade

full tjänstgöring och med riksdagens tillstånd åtnjöte högre avlöning än

den eljest medgivna och vilka i provisorieförslaget jämställdes med befatt­

ningshavare i lönegraden B 7, torde ordinarie kanslibiträdesbefattningar,

alltså i nyssnämnda lönegrad, höra inrättas. Med anledning av att domka­

pitlet i Växjö upplyst att manliga biträdet vid domkapitlets expedition J. Elm-

dahl, ehuru han även hade annan anställning, likväl hade full tjänstgöring

vid domkapitlet, ville statskontoret icke motsätta sig att jämväl denna biträ-

desbefattning förändrades till en ordinarie kanslibiträdestjänst.

För det lägre avlönade biträdet i Uppsala, som även hade full tjänstgöring,

ansåge statskontoret, i anslutning till provisorieförslaget, att ordinarie an­

ställning tillsvidare icke borde ifrågasättas. Däremot syntes det rimligt, att

biträdet i fråga, som varit anställt sedan år 1921, erhölle extra ordinarie

anställning och därmed rätt till avlöningsförhöjningar enligt allmänna regler.

Avlöningen till detta biträde torde böra beräknas efter lönegraden B 4 (kon-

torsbiträde). Även vid domkapitlet i Luleå vore numera anställt ett andra

biträde med full tjänstgöring, men då anställningen tillträtts så nyligen som

i mars 1925, torde biträdet tillsvidare böra anses som extra befattningsha­

vare och avlönas av särskilda åt domkapitlet härtill anvisade medel. Man­

liga biträdet Malmström i Lund, som likaledes hade full tjänstgöring, intoge

i avlöningshänseende en särställning, som domkapitlet ville bibehålla, jäm­

väl om befattningen uppfördes på ordinarie stat. Att på grund av person­

liga förhållanden inrätta en ordinarie tjänst av högre grad än vad eljest

ansåges behövligt vid motsvarande institutioner, torde dock icke böra ifråga­

komma, liksom ej heller en sådan oformlighet, som att inrätta en ordinarie

befattning och omedelbart uppföra den på övergångsstat. Om Malmström

utnämndes till ordinarie kanslibiträde, skulle detta emellertid medföra en

löneminskning, och torde för den skull befattningens omändring till ordinarie

böra anstå så länge Malmström kvarstode i tjänst. I stället torde i över­

ensstämmelse med vad statskontoret i provisorieförslaget förordat, ett lämp­

ligt avvägt belopp till Malmströms avlönande böra anvisas domkapitlet.

Detta uteslöte icke, att Malmström kunde genom särskilt beslut av Kungl.

Maj:t förklaras berättigad till semester, sjukavlöning m. m. i deu utsträck­

ning, som exempelvis tillkomme extra ordinarie personal. Den biträdesper-

sonal, som i övrigt förekomme vid domkapitlen, hade icke full tjänstgöring

och borde betraktas som extra befattningshavare.

I fråga om de belopp, som borde anvisas de olika domkapitlen till avlö­

nande av extra personal, torde statskontorets provisorieförslag kunna följas

med vissa jämkningar. Vid jämförelse mellan utgående anslag och de be­

lopp, statskontoret föresloge, borde ihågkommas, att tillfällig löneförbättring,

som brukat tillerkännas vissa av dessa befattningshavare, nu skulle upphöra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

1 Sedan förutvarande första biträdet vid domkapitlet i Härnösand erhållit pension, ut­

går arvodet med 1,400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 84 höft. (Nr 102.)

4

50

Yttranden.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102.

ävensom att dyrtidstillägg i förekommande fall komme att utgå efter den

för reglerade verk gällande mindre fördelaktiga beräkningsgrunden.

Efter närmare motivering (s. 25) föreslår statskontoret, att för avlönande

av extra biträdespersonal följande anslag ställas till respektive konsistoriers

förfogande:

domkapitlet i Linköping....................... . kronor 3,000 —

»

i Strängnäs.......................

3

>

750

—

»

i Växjö............................

»

50

____

1

>

i Skara..............................

»

1,050 •—

»

i Lund ..............................

»

4,200 _2

»

i Göteborg.......................

»

500 —

»

i Västerås..........................

»

1,500 —

»

i Härnösand.....................

1,950 —

»

i Luleå..............................

»

1,950 —

»

i Visby..............................

2,500 —

Stockholms stads konsistorium............

»

1,950

—

eller tillsammans kronor 19,400 —

Härutöver lärer, yttrar statskontoret vidare, ett mindre belopp böra beräknas

till Kungl. Maj:ts disposition, då erfarenheten visat behövligheten av en

sådan anordning. De för extra biträden vid domkapitlen avsedda medlen

torde därför lämpligen kunna avrundas till 21,000 kronor. Fördelningen

mellan de olika domkapitlen av det belopp, som riksdagen anvisar till extra

befattningshavare skulle, enligt vad statskontoret föreslår, liksom fallet vore

vid länsstyrelserna, för varje år bestämmas av Kungl. Maj:t.

I fråga om den av Malmström innehavda biträdesbefattningen uttalade

statskommissarien, friherre Leijonhuvud följande från statskontorets förut

angivna ståndpunkt avvikande mening:

Denna befattning, som vore förenad med full tjänstgöring, måste anses

vara för överskådlig framtid av behovet påkallad och borde därför nu för­

ändras till ordinarie biträdesbefattning med den placering i avlöningshänse-

ende, som föreslagits för övriga biträdesbefattningar, beträffande vilka en

dylik förändring förordats av statskontoret. Den avlöning, som enligt äm­

betsverkets förslag borde tillkomma Malmström, syntes skälig; och torde

skillnaden mellan sålunda föreslaget belopp och vad Malmström erhölle så­

som innehavare av en ordinarie kanslibiträdesbefattning böra anvisas såsom

personligt avlöningstillägg åt Malmström att utgå från det under riksstatens

elfte huvudtitel uppförda anslaget till allmänna indragningsstaten.

I fråga om statskontorets förslag om inrättande av ordinarie kanslibiträ-

desbefattningar vid de i det föregående angivna domkapitel har erinran

gjorts av domkapitlet i Lund. 1 2

1 Arkivariearvode.

2 Anslaget utgår med detta belopp, under förutsättning att biträdet Malmström kvar­

står i tjänst.

51

Domkapitlet föreslår, att jämväl Malmströms biträdesbefattning måtte för­

vandlas till ordinarie kanslibiträdesbefattning samt att, så länge Malmström

därå kvarstode, till de vid denna befattning ingående löneförmåner måtte

läggas såsom ett personligt lönetillägg för Malmström skillnaden mellan

högsta . löneklassen för landskanslist (B 15) och högsta löneklassen för

kanslibiträde (B 7), varigenom Malmström komme att beredas de löneför­

måner, han skäligen borde besitta och som han gjort sig förtjänt av under

sin långa och nitiska tjänstgöring hos domkapitlet.

Beträffande det förut omförmälda, vid domkapitlets i Växjö expedition an­

ställda biträdet Elmdahl har domkapitlet i skrivelse den 23 december 1927

upplyst, att Elmdahl numera vore avliden, samt vidare anfört bland annat:

I Elmdahls ställe hade såsom biträde anställts J. A. Petersson, som avlagt

kansliexamen och vilken hade en arbetstid vid expeditionen av i regel 7 ä 8

timmar dagligen, vilken tid ofta väsentligt överskredes. Med den ringa per­

sonalen vid domkapitlets expedition och med hänsyn till stiftets omfattning

och den ständigt rådande tendensen till ökning av domkapitelsgöromålen

vore den av statskontoret för biträdet föreslagna lönegraden B 7 den allra

lägsta, som kunde ifrågakomma.

I utlåtande i anledning av statskontorets löneregleringsförslag har dom­

kapitlet i Strängnäs, beträffande anslag till extra biträden, hemställt, att

löneförmånerna för extra biträdet vid domkapitlets expedition måtte så be­

stämmas, att de — dyrtidstillägget inberäknat — icke understege 1,000 kro­

nor samt att biträdet måtte tillerkännas rätt till ålderstillägg. Vidare

har domkapitlet i Västerås i avgivet yttrande uttalat, att en höjning av det

av statskontoret för biträdet vid domkapitlets expedition beräknade beloppet,

1,500 kronor, vore behövlig.

Yrkanden om högre anslagsbelopp till extra biträden än som enligt vad

förut nämnts av statskontoret föreslagits, förekomma vidare i en del av de

framställningar om anslag till biträden för budgetåret 1928—1929, som, i

likhet med vad för innevarande och föregående budgetår brukat ske, gjorts

av konsistorierna. De sålunda föreliggande yrkandena äro följande:

Domkapitlet i Uppsala hemställer om inrättande från och med den 1 juli

1928 av ytterligare en biträdesbefattning vid domkapitlet med avlöning i en­

lighet med bestämmelserna beträffande lönegrad 2. Till stöd härför anföres:

Genom lagändringarna rörande den ecklesiastika löningsjorden m. fl. nya

författningar har domkapitlets arbetsbörda tillväxt i sådan grad, att de lö­

pande göromålen omöjligen kunnat medhinnas, om icke domkapitlet i början

av år 1927 anställt ett extra biträde, obetydligt avlönat med tillfälligtvis

tillgängliga medel. Då arbetet vid expeditionen år efter år hastigt ökas,

ligger det i öppen dag, att domkapitlet ej kan sörja för göromålens behö­

riga gång, om icke motsvarande ökning i arbetskrafter erhålles.

Domkapitlet i Växjö har anhållit om ett anslag å 150 kronor till renskriv­

ning och tillfälliga tjänstebiträden, enär erfarenheten visat, att det vissa

tider, då så stor anhopning av arbete å domkapitlets expedition sker, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Departe­

mentschefen.

arbetskrafterna, icke räcka till, är alldeles nödvändigt att tillfälligt anställa

extra hjälp.

Domkapitlet i Luleå, som för innevarande budgetår åtnjuter ett anslag å

3,750 kronor till extra biträden, därav 350 kronor disponeras till räkenskaps­

förare och 400 kronor till tillfällig arbetshjälp, har, under förutsättning att

ny lönereglering träder i kraft den 1 juli 1928, ansett domkapitlets fram­

ställning om anslag till avlönande av extra biträden under budgetåret 1928

-—1929 allenast behöva avse anslagsbehovet för räkenskapsförare och till­

fällig arbetshjälp samt för sagda ändamål begärt ett anslag av 850 kronor,

därav 500 kronor avsedda till tillfällig arbetshjälp, enär de nu för sist­

nämnda ändamål tillgängliga medlen, 400 kronor, visat sig icke vara fullt

tillräckliga.

Stockholms stads konsistorium, till vars förfogande för avlönande av extra

biträdespersonal enligt statskontorets löneregleringsförslag skulle ställas ett

belopp av 1,950 kronor, har anfört:

Därest detta förslag genomfördes, skulle konsistoriet — med hänsyn tagen

till dyrtid stilläggets utgående efter den för reglerade verk gällande beräk­

ningsgrund — för ifrågavarande ändamål icke erhålla högre belopp än som

för närvarande utginge; och har konsistoriet, under framhållande hurusom

det visat sig omöjligt att med nuvarande biträdeshjälp medhinna göromålen

å konsistoriets expedition, anhållit, att Kungl. Maj:t vid framläggande för

riksdagen av förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid

konsistorierna måtte utverka ett anslag å 2,500 kronor till extra biträden

vid konsistoriet.

Vidare har domkapitlet i Göteborg i en den 28 december 1927 dagtecknad

skrivelse anfört, att — därest statskontorets i löneregleringsärendet fram­

ställda förslag om anställande hos domkapitlet av en amanuens med full

tjänstgöring och ett kanslibiträde bifölles — ett årligt anslag å 1,000 kronor

till skrivbiträde vid domkapitlets expedition erfordrades för att arbetet å

expeditionen skulle kunna utföras på ett tillfredsställande sätt.

Statskontorets förslag att vissa extra biträdesbefattningar vid domkapitlen,

skola förvandlas till ordinarie tjänster, finner jag välgrundat. Med avseende

på den löneställning, som bör tillerkännas dessa befattningshavare, synas

mig de arbetsuppgifter, som enligt inhämtade upplysningar nu åvila dem,

fullt motivera, att befattningshavarna i fråga i enlighet med statskontorets

förslag placeras i den lönegrad, vartill kanslibiträden hänföras, eller löne­

grad B 7. Jag biträder sålunda statskontorets förslag, att en ordinarie

kanslibiträdesbefältning inrättas vid ett vart av domkapitlen i Uppsala,

Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå. Såsom kompe­

tensvillkor för kanslibiträdena torde böra fordras, bland annat, god all­

mänbildning, framstående skicklighet i maskinskrivning och någon färdig­

het i bokföring.

Vidare torde tillräckliga skäl få anses föreligga för statskontorets förslag,

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

53

att anslag lämnas till en extra ordinarie kontorsbiträdesbefältning vid dom­

kapitlet i Uppsala med grundlön av 1,908 kronor.

I fråga om extra biträdet Malmström vid domkapitlets i Lund expedition

ansluter jag mig till statskontorets förslag att icke förändra befattningen till

ordinarie utan i stället anvisa visst belopp för Malmströms avlönande. För

närvarande åtnjuter Malmström ett arvode av 3,000 kronor jämte tillfällig

löneförbättring av 500 kronor. Med hänsyn till de olika grunderna för dyr-

tidstilläggets beräkning torde det av statskontoret föreslagna beloppet, 4,200

kronor, kunna anses tillräckligt. Bestämmelser om semester, sjukavlöning

m. m. för Malmström torde böra meddelas av Kungl. Maj:t efter lönenämn-

dens hörande.

I avseende på anslag till extra befattningshavare vid domkapitlens expedi­

tioner har statskontoret föreslagit, att till vederbörande konsistoriers förfo­

gande skulle ställas vissa närmare angivna belopp om tillhopa 19,400 kro­

nor, vilken summa borde höjas till 21,000 kronor, för att uågot belopp

skulle stå till Kungl. Maj ds disposition för tillgodoseende av kommande

behov. Nämnda av statskontoret beräknade anslagssumma lärer dock icke

vara tillfyllest. Vissa omständigheter, för vilka jag strax vill redogöra,

synas nämligen göra det nödvändigt att ett större anslag ställes till för­

fogande.

Sedan statskontoret avgav förslag i förevarande avseende, har 1927 års

riksdag på Kungl. Maj ds förslag anvisat medel dels till avlönande med

1,200 kronor av ytterligare ett extra biträde vid domkapitlets i Lund expe­

dition, dels till ökade anslag till extra biträden vid domkapitlen i Linköping

och Göteborg. Enligt medgivande av sagda års riksdag hava ock tillfälliga

lönetillägg tillerkänts vissa av de befattningshavare, varom här är fråga.

Ytterligare föreligga, såsom redan omnämnts, yrkanden av flera domkapitel

om högre anslag till extra biträden än som föreslagits av statskontoret, och

dessa yrkanden synas mig böra i viss mån tillmötesgås. Vidare torde här böra

räknas med att ett belopp av 1,200 kronor för passning och städning vid

Stockholms stads konsistorium, vilken anslagspost, enligt vad jag har för avsikt

att föreslå i det följande, synes böra utgå i stället för anslag till en extra ordi­

narie expeditionsvakt vid konsistoriet. På grund av nämnda omständigheter

och med hänsyn därtill, att dyrtidstillägg kommer att utgå efter de mindre

förmånliga grunderna, torde det närmaste behovet av anslag till extra be­

fattningshavare, renskrivning m. m., såsom anslaget lämpligen synes kunna

benämnas, böra beräknas, till cirka 26,500 kronor. För att kunna möta ytter­

ligare behov utan att behöva göra framställning till riksdagen, bör emellertid

något högre belopp än 26,500 kronor ställas till Kungl. Maj ds disposition.

Med hänsyn till att flertalet domkapitel varit synnerligen knappt tillgodosedda

i avseende på anslag till extra biträden, vilket ock — såsom framgår av

handlingarna i ärendet och även i övrigt kommit till min kännedom — för­

anlett, att arbetet vid vissa domkapitelsexpeditioner blivit lidande, i det att

Kungl. Maj-'ts proposition Nr 102.

54

en del liggare och register i brist på arbetskraft ej kunnat föras, anser jag,

att utöver nyssnämnda 26,500 kronor ytterligare 2,200 kronor böra ställas

till Kungl. Maj:ts förfogande, vadan hela anslaget skulle utgöra 28,700

kronor.

I enlighet med vad statskontoret föreslagit skulle medel från ifrågava­

rande anslag efter framställning från domkapitlen anvisas av Kungl. Maj:t,

och torde detta åtminstone till en början böra äga rum årligen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Vakt-

betj aning.

Från det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner samt det extra

anslaget till ökade arbetskrafter vid sagda expeditioner utgå för innevarande

budgetår till vaktbetjäning vid domkapitlen sammanlagt 15,005 kronor. Be­

loppet fördelar sig mellan konsistorierna på följande sätt:

Uppsala. .

Linköping

Skara . . .

Strängnäs

Västerås .

Växjö . . .

Lund ...

Göteborg .

Karlstad .

Härnösand

Luleå . . .

Visby . . .

Stockholm

..............kronor

1,350: —

............ »

1,200: —

............

»

1,350: —

............

»

1,115: —

............ »

1,000: —

............

»

1,350: —

............

»

1,350: —

............

»

1,350: —

............

»

1,175: —

............ »

1,100: —

............

»

1,065: —

............ »

800: —

............ >

800: -

Summa kronor 15,005: —

De till respektiva konsistorier anvisade beloppen utgå i sin helhet såsom

avlöning till den vid varje konsistorium anställde vaktmästaren. Vissa av

vaktmästarna hava plägat erhålla tillfällig löneförbättring; för budgetåret

1927—1928 belöper sig denna till sammanlagt 1,370 kronor. Därjämte åt­

njuta några vaktmästare på grund av medgivande av 1927 års riksdag för

sagda budgetår tillfälliga lönetillägg med tillhopa 3,030 kronor. Vaktmästa­

ren i Visby uppbär på grund av kungl. brev den 28 juni 1913 av stats­

medel 400 kronor såsom ersättning för mistad förmån av bostad, bränsle

och lyse. Beloppet ingår i förstärkningsanslaget och ligger i det belopp av

800 kronor, som anvisats domkapitlet till »ökad hyresersättning för dom­

kapitlet samt ersättning för bostad m. m. åt vaktmästaren». Förutom av

statsmedel erhålla vissa vaktmästare kontant avlöningsbidrag av domkyrkor,

fonder och kassor samt av församlingar och stiftets prästerskap, varjämte

några vaktmästare åtnjuta förmån av fri bostad, värme och lyse.

Vaktmästarnas avlöningsförhållanden m. in. under budgetåret 1927—1928

framgå av vidstående tablå:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

55

Vaktbetjäning vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret 1927—1928.

Vaktmästaren vid

Daglig

Tillfäl-

Tillfäl­

ligt lö-

netill-

lägg

Annan ersättning

nedan angivna

konsistorier

arbetstid

timmar

Arvode

förbätt­

ring

Summa

(frånsett dyrtids-

tillägg)

Naturaförmåner

Uppsala ....

8

1,350

100

310

1,760

Fri bostad i bygg-

[ »sä gott |

nadskassans hus.

Linköping . . . J

som hela [

1,200

100

310

1,610

Vedbrand å expe-

| dagen* |

ditionskassans be­

kostnad.

Skara1)...........

6

1,350

100

170

1,620

Strängnäs . . .

4 å 5

1,115

70

100

1,285

(235 kr. av domkyr-

[ kan.

|2 famnar ved av

| domkyrkan.

Fri bostad i dom-

*

[50 kr. gratifikation

kyrkans hus,

Västerås ....

8

1,000

250

380

1,630

av diverse eckle-

värme och lyse på

l siastika medel.

domkyrkans be­

kostnad.

Växjö............

c:a 7

1,350

100

170

1,620

Lund2)............

7

1,350

100

—

1,450

Göteborg . . .

7

1,350

—

380

1,730

|l50 kr. av biskops-

| huskassan.

315 kr. 14 öre (för

Karlstad ....

6 ä 7

1,175

380

1,555

år 1927) av dom­

kyrkan.4)

Fri bostad i domka-

(257 kr. 03 öre avstif-

| tets präster.5)

pitlets hus. Ved-

Härnösand . .

7—9

1,100

380

1,480

brand och lyse på

expeditionskas-

sans bekostnad.

Fri bostad med fri

värme och fri be-

Luleå8)............

7

1,065

150

450

1,665

°)

lysning i av sta­

ten förhyrd lägen­

heti biskopshuset.

400 kr. ersättning

för bostad, bränsle

Visby............

4

800

200

—

1,000

och lyse, av stats­

medel, 117 kr. er-

sättning av stiftets

präster.7)

Stockholm . . .

3 å 5

800

200

_

1,000

I

26

I kr. frän vissa

{ församlingar.

*) Vaktmästaren tillika eldare vid domkyrkan.

2)

»

>

vaktmästare hos domkyrkorådet.

s)

»

»

klockare vid domkyrkan.

4) Ersättning för eldning, skurning och städning av domkapitlets i Karlstad lokaler utgår

till vaktmästaren från expensanslaget med 360 kronor.

6) Ersättning för städning av domkapitlets i Härnösand lokaler utgår till vaktmästarens

hustru med 400 kronor; vaktmästaren har till åliggande att sköta värmeledningen, såga,

hugga och bära upp ved samt ombesörja snöskottning.

6) Ersättning för städning av domkapitlets i Luleå lokaler utgår till vaktmästaren från

expensanslaget med 600 kronor; städningen ombesörjes dock till största delen genom av

vaktmästaren lejd arbetskraft.

7) Ersättning för städning och skurning av domkapitlets i Visby lokaler utgår till vakt­

mästaren från expensanslaget med 300 kronor.

56

Domkapitelskommittén föreslog, att samtliga vaktmästarbefattningar vid dom­

kapitlen, alltså en vid varje domkapitel, förändrades till ordinarie tjänster,

i fråga om avlöningen likställda med vaktmästarna vid länsstyrelserna. Un­

der förutsättning, att verksamhetsområdet för Stockholms stads konsistorium

bleve oförändrat, ansåg kommittén, att vaktmästargöromålen där kunde bliva

behörigen ombesörjda av ett biträde, för vilket ett arvode av 1,000 kronor

syntes skäligt. Då skyldighet att ombesörja uppvärmning och renhållning

icke i allmänhet inginge i de vid statens institutioner anställda vaktmästarnas

tjänståligganden och länsstyrelsernas vaktmästare befriats fråii dessa syss­

lor, syntes det kommittén rimligt, att jämväl domkapitlens vaktmästare fri-

toges från skyldigheten att utan särskild ersättning ombesörja ifrågavarande

göromål.

I sitt utlåtande över kommittébetänkandet anförde statskontoret, att intet

syntes vara att erinra mot likställigheten i avlöningshänseende med läns­

styrelsernas vaktmästare, men då domkapitlens vaktmästare, efter vad stats­

kontoret toge för givet, vore mindre upptagna av rena tjänstegöromål (pass­

ning å ämbetslokalen, handlingars kringbärande o. s. v.) ansåge statskon­

toret, att domkapitelvaktmästarna borde i regel, liksom dittills vid de flesta

domkapitel varit fallet, utan särskild ersättning ombesörja ämbetslokalernas

städning och uppvärmning samt renhållning av gård och gata.

Statskontoret, som i sitt detta protokoll bilagda utlåtande redogör för dom-

kapitelskommitténs omförmälda förslag beträffande vaktmästarna och stats­

kontorets däröver avgivna utlåtande, erinrar vidare om det av statskontoret

uPPg.iordä förslaget till provisorisk lönereglering för vaktmästarpersonalen

samt domkapitlens yttranden över sagda förslag (Bil. s. 27 f.). Härefter

anför ämbetsverket:

Om en definitiv lönereglering skall genomföras för personalen vid dom­

kapitlens expeditioner, synes det icke kunna råda någon tvekan om lämp­

ligheten och rimligheten därav, att sådana vaktmästarbefattningar, som redan

nu äro förenade med full tjänstgöring, förvandlas till ordinarie tjänster.

Detta är enligt de lämnade uppgifterna fallet vid domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Västerås, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå.

Befattningshavarna torde liksom i allmänhet är fallet med innehavarna av

motsvarande reglerade tjänster böra benämnas expeditionsvakter och hänföras

till den för dessa avsedda lönegraden B 5.

Vaktmästarna vid domkapitlen i Växjö, Strängnäs och Visby samt vid

konsistoriet i Stockholm uppgivas hava kortare tjänstgöring, i Växjö 5 tim­

mar, i Strängnäs 4 ä 5 timmar, i Visby 4 timmar och i Stockholm 3 å 5

timmar (olika skilda dagar). För dessa kan ordinarie anställning icke ifråga­

sättas, så länge icke full tjänstgöring åligger dem och sådan även är av

behovet påkallad. Det bör då tagas under övervägande, vilken anställnings-

och avlöningsform för deras vidkommande bör komma till användning. Dom­

kapitlet i Strängnäs har uttalat sig för att avlöningen icke uppdelades i lön

och ålderstillägg, utan att den lön, som motsvarade arbetet, utginge redan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

från början. Det må även erinras, att enligt de allmänna avlöningsbestäm-

melserna för icke ordinarie befattningshavare vid den reglerade civilförvalt­

ningen extra ordinarie anställning — med undantag beträffande amanuens

— endast må innehavas av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring

i ungefär samma omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie be­

fattningshavare. De befattningar, varom nu är fråga, synas emellertid stats­

kontoret vara av den art, att det får anses lämpligt, att innehavarna erhålla

den fastare anställning och de förmåner i fråga om semester, sjukavlöning,

läkarvård o. s. v., som tillkommer extra ordinarie personal. Visserligen skulle

detta kunna ske även genom meddelande av särskilda bestämmelser, men

torde det vara enklast att genom att för dem medgiva extra ordinarie an­

ställning låta de för sådan personal gällande generella bestämmelserna bliva

å dem tillämpliga. Att härigenom ett avsteg sker från det av Kungl. Maj:t

för erhållande av extra ordinarie anställning föreskrivna, nyss återgivna all­

männa villkoret, synes statskontoret knappast böra inge några starkare betänklig­

heter. Såsom extra ordinarie befattningshavare lära dessa expeditionsvakter

— såsom jämväl de torde böra benämnas — enligt de allmänna reglerna

för lönegradsplaceringen komma att hänföras till 5 lönegraden i löneplanen

för extra ordinarie personal. En undersökning ger emellertid vid handen,

att då hänsyn tages till reduceringen i avlöningen på grund av den kortare

tjänstgöringstiden och de ändrade dyrtidstilläggsgrunderna, vissa av dessa

skulle även med de löneförhöjningar, vartill de torde bliva berättigade på

grund av sin tidigare tjänstgöring, efter löneregleringen erhålla avlönings-

minskning, åtminstone innan flera avlöningsförhöjningar intjänats. Att till

undvikande av detta medgiva deras placering uti en högre lönegrad, torde

icke vara lämpligt men däremot synes det statskontoret rimligt, att expedi-

tionsvakt i dylikt fall tillerkännes personligt lönetillägg. Vid beräkningen

av detta torde hänsyn jämväl böra tagas till de ersättningar och förmåner

i tjänsten, som för närvarande utgå av andra medel än statsmedel, även­

som till vaktmästare i förekommande fall utgående ersättning för städning,

om detta arbete kommer att åläggas expeditionsvakten i tjänsten. Därest

avlöningen höjes på grund av arbetstidens utsträckning, torde kravet på

lönetillägg böra i motsvarande mån förfalla.

Om expeditionsvakten i Visby sålunda erhåller avlöning såsom extra or­

dinarie befattningshavare med rätt till personligt lönetillägg, saknas anled­

ning att för honom som avlöningsform längre bibehålla ersättning för mistad

bostad med värme och lyse.

För fördelningen av de till avlönande av extra ordinarie vaktbetjäning

anslagna medlen torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag

av vederbörande domkapitel bestämma den avlöning, som bör utgå till extra

ordinarie expeditionsvakter med hänsyn till längden av den dagliga arbets­

tid, som vid vederbörande domkapitel prövas behövlig för dylik befattnings­

havare. I

I anslutning till de förut återgivna uttalandena av domkapitelskommittén

rörande vaktmästarnas befrielse från skyldigheten att utan särskild ersätt­

ning ombesörja städning och renhållning samt statskontorets i denna del

avstyrkande utlåtande, meddelar statskontoret de redogörelser rörande vakt­

mästarnas göromål, som lämnats i de till statskontoret av domkapitlet av­

givna uppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

57

58

Yttranden.

Härefter erinrar statskontoret, hurusom frågan rörande utnyttjande av

vaktmästarnas arbetstid varit föremål för uttalanden vid vissa kommittéut­

redningar ävensom att Kungl. Maj:t genom cirkulär den 31 december 1920

(svensk författningssamling nr 915) anbefallt vederbörande myndigheter att

tillse, att vaktmästarkårens rekrytering och tjänstgöringsförhållanden bleve

så ordnade, att vaktmästarnas arbetstid i all den mån ske kunde behörigen

utnyttjades för andra göromål än rena vaktbestyr.

Då domkapitlens vaktmästare, yttrar statskontoret vidare, genom den nu

föreslagna löneregleringen skulle erhålla en väsentligt förbättrad löneställ-

ning — åtminstone gällde detta dem, som vunne ordinarie anställning —

syntes det icke böra ifrågakomma att i sammanhang härmed, såsom dom-

kapitelskommittén föreslagit, bevilja en generell befrielse från vissa dem

hittills åliggande göromål, och statskontoret ansåge sig böra framhålla att

då här vore fråga om mindre verk, där enligt sakens natur de egentliga

vaktmästargöromålen icke kunde vara så omfattande, skäl syntes föreligga

för domkapitlen att i anslutning till bestämmelserna i förberörda kungö­

relse tillse, huruvida icke genom användande av vaktmästarna för maskin­

skrivning och andra enklare expeditionsgöromål behovet av särskild biträ-

deshjälp kunde nedbringas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Statskontorets förslag beträffande vaktmästarpersonalen har föranlett erin­

ringar från domkapitlen i Växjö, Lund och Visby.

Domkapitlet i Växjö anför:

Domkapitlet kan icke biträda statskontorets mening, att vaktmästaren

härstädes icke bör erhålla ordinarie anställning. Såsom stöd för sin åsikt

har statskontoret anfört, att vaktmästaren uppgivits hava endast 5 timmars

daglig tjänstgöring. I anledning härav får domkapitlet upplysa, att dom­

kapitlets föregående vaktmästare, avliden i maj 1926, i flera avseenden

visade sig olämplig för vaktmästarsysslan och icke kunde användas till ut­

förande av åtskilligt arbete, som borde hava tillkommit honom. Detta för­

klarar, att han icke kunde sägas hava full tjänstgöring. Sedan annan vakt­

mästare anställts, är förhållandet annorlunda. Då jämväl eldning, städning

och renhållning vid domkapitlet, som numera icke utföres av vaktmästaren,

bör åläggas denne, kommer vid sådant förhållande vaktmästarens tjänst­

göring att omfatta mer än 7 timmar dagligen. Domkapitlet hemställer

därför, att härstädes måtte anställas en expeditionsvakt med full tjänst­

göringsskyldighet och avlöning i lönegraden B 5.

I en sedermera ingiven skrift har domkapitlet framhållit, att vaktmästa­

rens dagliga tjänstgöring kommer att uppgå till och säkerligen överskrida

7 timmar, även om eldning, städning och renhållning icke åläggas honom.

Domkapitlet i Lund yttrar:

Den hos domkapitlet sedan den 1 juli 1926 anställde vaktmästaren G.

Lundberg är tillika vaktmästare hos domkyrkorådet i Lund med en årlig

lön av 1,200 kronor jämte tre ålderstillägg å 150 kronor. Då såväl dom­

kapitlet som domkyrkorådet framdeles, när det beslutade nya kapitelhuset

59

bliver färdigt, skola ha lokaler i samma hus, och då vidare domkapitlets

bemälde vaktmästare, som flera år under den förutvarande vaktmästarens

sjukdom vikarierat å befattningen, förvärvat sig en god kännedom om de

å domkapitelsvaktmästaren fallande göromålen, fann domkapitlet det vara

till förmån för det allmänna, att dessa båda befattningar förenades å denne

samme innehavare. Härvid vill domkapitlet meddela, att Lundbergs anställ­

ning hos domkyrkorådet utan någon inskränkning medgiver hans tagande

i anspråk för domkapitlets räkning i full utsträckning jämlikt avlönings-

reglementet. Med hänsyn till innehavet av dessa båda tjänster torde han

emellertid ej böra erhålla oavkortad avlöning som domkapitelsvaktmästare

efter lönegraden B 5. I anslutning härtill finner domkapitlet en minskning

i avlöningen enligt lönegraden B 5 åt vaktmästaren eller expeditionsvakten

böra äga rum med skäligt ansedda 500 kronor, så länge vaktmästare'än -

sterna vid domkapitlet och domkyrkorådet uppehållas av samme innehavare

och denne uppbär ovannämnda lön hos domkyrkorådet. Enligt domkapit­

lets förmenande skulle härigenom åt vaktmästaren hos domkapitlet vinnas

en efter göromålens antal och omfattning avpassad avlöning, jämte det i

blivande staten utväg lämnas öppen att, i den händelse dessa göromål skulle

bliva så omfattande, att annan befattning icke vidare kan därmed förenas,

medel finnas anvisade till full avlöning enligt lönegraden B 5 åt domkapit­

lets vaktmästare eller expeditionsvakt. Vidkommande pensionsavgifternas

bestämmande synas desamma böra beräknas enligt lönegraden B 5 och

expeditionsvakten sålunda erhålla oavkortad pension i denna lönegrad. Att

låta expeditionsvakten gå miste om denna förmån torde icke böra ifråga­

sättas, särskilt som han väl endast lärer erhålla pension å den hos dom­

kapitlet innehavda befattningen.

Domkapitlet i Visby anför:

Vaktmästarens dagliga arbetstid har hitintills kunnat beräknas till 4 timmar.

Detta är genomsnittstid. Vaktmästaren härstädes har nämligen ej haft

annan bestämd tjänstgöringstid än den tid, domkapitlets expedition hållits

öppen för allmänheten, d. v. s. 2 timmar varje helgfri dag. Därutöver har

han emellertid varit skyldig att ägna sin tid åt domkapitlets tjänst i den

utsträckning och närhelst på dagen sådant varit av behovet påkallat. Där­

igenom har hans arbetstid ibland kunnat inskränka sig till ‘6 timmar —

sällan mindre — men understundom åter kunnat uppgå till 7 timmar och

mera om dagen. När det nu är meningen, att även konsistorienotarien

skall erhålla ny definitiv lönereglering och i samband därmed påläggas ut­

sträckt tjänstgöringstid, lärer därav med största sannolikhet följa, icke blott

att den tid, expeditionen hålles öppen för allmänheten, och vaktmästaren

samtidigt måste vara skyldig till passning å tjänsterummet, kommer att

ökas med eu timme eller kanske mera om dagen, utan även att konsistorie­

notariens vidgade tjänstgöring kommer att medföra ökat arbete för vakt­

mästaren även utom expeditionstiden. Jämväl är att märka, att i vakt­

mästarens genomsnittliga arbetstid av 4 timmar om dagen ej ingår

den tid, som åtgår till städning, skurning och annan rengöring in. m.

dylikt av domkapitlets sessionssal och expeditionslokal, varför han åtnjuter

särskild ersättning. Sistnämnda tids omfattning torde ej kunna beräknas

lägre än till D/s timma om dagen i genomsnitt. Att, därest nyssberörda

arbeten, med frångående av vad för närvarande gäller i detta avseende,

inberäknas bland vaktmästarens tjänståligganden, dennes dagliga arbetstid

Kung!. Maj ds proposition Nr 102.

60

kommer efter ikraftträdandet av ny lönereglering för domkapitlets samtliga

befattningshavare att uppgå till minst 7 timmar, synes alldeles visst. Under

sådana omständigheter torde det vara både rättvist och lämpligt, att vakt­

mästaren även vid Visby domkapitel vid ny lönereglering erhåller ordinarie

anställning, dock med skyldighet att utan särskild ersättning ombesörja

städning in. m. dylikt av domkapitlets sessions- och expeditionslokal. I

varje fall bör det ej komma i fråga, att hans avlöning beräknas reducerad

på grund av mindre än »full» tjänstgöring.

Domkapitlen i Karlstad och Luleå hava utan att dock vilja göra något

bestämt yrkande framhållit, att goda skäl föreligga för vaktmästarnas vid

dessa domkapitelsexpeditioner placering i samma lönegrad som förste ex-

peditionsvakt vid länsstyrelse.

^Departe- Förutom de av statskontoret föreslagna konsistorievaktmästarna torde, på

^mentechefen. grun(j av vad domkapitlet i Växjö upplyst rörande den vid domkapitlets

expedition nyanställde vaktmästarens tjänstgöringsförhållanden jämväl denne

vaktmästare böra erhålla ordinarie anställning.

Däremot anser jag icke tillräckliga skäl nu föreligga att förändra vakt-

mästarbefattningen vid domkapitlet i Visby till ordinarie tjänst. Då intet

synes vara att erinra mot den benämning och lönegrad, som av statskon­

toret föreslagits för de vaktmästare, som skulle bliva ordinarie befattnings­

havare, anser jag, att vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås,

Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå böra inrättas ordi­

narie expeditionsvaktbefattningar med placering i lönegrad B 5.

Vad domkapitlet i Lund föreslagit rörande minskning av avlöningen

m. m. åt expeditionsvakten vid domkapitlets expedition, så länge han till­

lika är vaktmästare hos domkyrkorådet, synes icke böra föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd, utan torde rätten att med expeditionsvaktbefattningen

förena anställning som vaktmästare hos domkyrkorådet böra prövas i den

i 3 § 2 mom. avlöningsreglementet angivna ordning.

Beträffande vaktmästarna vid domkapitlen i Strängnäs och Visby samt

Stockholms stads konsistorium, vilka på grund av kortare daglig tjänst­

göringstid icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning, kan tveksamhet

råda rörande det befogade i att såsom statskontoret ifrågasatt tillerkänna

dem anställning såsom extra ordinarie befattningshavare. Särskilt gäller

detta vaktmästaren vid Stockholms stads konsistorium. På grund av vad

jag inhämtat rörande denne vaktmästares göromål finner jag det riktigare

att i stället för anslag till vaktmästare utgår visst belopp till »passning och

städning», vilket belopp med hänsyn till de nuvarande avlöningsförmånerna

torde tills vidare kunna beräknas till 1,200 kronor för år att utgå från det

av mig i det föregående omförmälda anslaget till extra befattningshavare,

renskrivning m. in. För vaktmästarna vid domkapitlen i Strängnäs och

Visby anser jag mig däremot kunna förorda ett undantag från bestämmel­

sen, att extra ordinarie anställning endast må, med undantag beträffande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

61

amanuens, innehavas av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring

av ungefär samma omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie be­

fattningshavare. Lämpligt synes vara, att jämväl dessa vaktmästare benäm­

nas expeditionsvakter ävensom att de hänföras till lönegraden 5 i löneplanen

för extra ordinarie personal.

Skulle med tillämpning av de nya avlöningsbestämmelserna expeditions-

vakt vid domkapitlen i Strängnäs och Visby erhålla mindre inkomst än

han haft som vaktmästare, torde i enlighet med vad statskontoret föreslagit

expeditionsvakt i dylikt fall böra tillerkännas personligt lönetillägg, vid vars

beräkning hänsyn eventuellt bör tagas till de ersättningar och förmåner i

tjänsten, som för närvarande utgå av andra medel än statsmedel, ävensom

till vaktmästare utgående ersättning för städning, för så vitt detta arbete

kommer att åläggas expeditionsvakt i tjänsten. Därest avlöningen höjes på

grund av arbetstidens utsträckning eller till följd av att vederbörande

expeditionsvakt erhåller intjänad avlöningsförliöjning, torde det personliga

lönetillägget böra i motsvarande grad minskas eller upphöra utgå.

På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att efter förslag av vederbörande

domkapitel bestämma den avlöning, som bör utgå till extra ordinarie expe­

ditionsvakt med hänsyn till längden av den dagliga arbetstiden.

Beträffande expeditionsvakternas göromål anser jag i likhet med stats­

kontoret att, där ej särskilda förhållanden anses böra föranleda annat, det

bör åligga expeditionsvakt att utan särskild ersättning ombesörja expedi­

tionslokalernas städning och eldning, skötsel av- värmeledning samt renhåll­

ning av gård och gata.

Vid nyanställning av expeditionsvakt torde vederbörande konsistorium

särskilt beakta att sådan person antages, som är fullt van vid maskinskriv­

ning och även i övrigt äger förutsättningar för fullgörande av expeditions-

göromål så att behovet av särskild biträdeshjälp kan nedbringas.

Vid 1902 års lönereglering bestämdes, att till minskande av statsverkets

Särskilda

er­

utgifter för konsistorierna vissa domkyrkor, fonder och kassor åliggande s.ällmng,Jr

ö

och förmåner

bidrag, kontanta och in natura, fortfarande skulle utgå. En del av dessa

för vakt-

hava efter hand blivit avlösta och statsanslagen höjda. Enligt vad av den mästarna.

föregående redogörelsen framgår åtnjuta emellertid alltjämt derå vaktmästare,

utöver avlöningen av statsmedel, särskilda kontanta ersättningar och natura­

förmåner. Statskontoret, som anser att de kontanta ersättningarna till vakt­

mästarna böra upphöra i samband med löneregleringen, anför:

Frågan om upphörande av det bidrag till konsistorievaktmästarens av­

löning, som av gammalt utgår från den så kallade biskopshuskassan i Göte­

borg, fr. o. m. år 1922 med 150 kronor, var föremål för övervägande i

sammanhang med anslagsäskandena till 1926 års riksdag beträffande dom­

kapitlens expeditioner, och uttalade departementschefen att vid genomförandet

av den väntade löneregleringen berörda utgift borde avlyftas från biskops-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

62

huskassan. Bestämmelse härom lärer i samband med den nu föreslagna

löneregleringen böra meddelas.

Domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad hava att erlägga vissa bidrag till

konsistorievaktmästarnas avlöning, den förra domkyrkan, i enlighet med

dess stat av den 26 september 1919, 235 kronor kontant samt två famnar

ved, den senare lösen för viss spannmål, enligt senaste uppgift uppgående

till 315 kronor 14 öre. Domkapitlet i Strängnäs har i sitt utlåtande hem­

ställt om domkyrkans befrielse från berörda förpliktelser. Statskontoret

finner ej heller tillräckliga skäl för bibehållande av dessa för statsverket

relativt ringa avlöningsbidrag, vilka dock för domkyrkorna med hänsyn till

dem åvilande skyldigheter äro i viss mån betungande. Statskontoret hem­

ställer därför, att föreskrift i samband med löneregleringen meddelas om

bidragens upphörande.

Beträffande de ersättningar, som fortfarande utgå till vissa vaktmästare

(Härnösand och Visby1) från vederbörande stifts prästerskap samt till en

vaktmästare (Stockholm) från vissa församlingar, anför statskontoret, att om

vaktmästarna nu av statsmedel erhålla avlöning efter statsförvaltningens

allmänna normer, torde vara att antaga, att nu ifrågavarande ersättningar

komma att upphöra.

I fråga om de naturaförmåner, som tillkomma några av vaktmästarna,

yttrar statskontoret:

Vaktmästarna vid domkapitlen i Härnösand och Luleå åtnjuta fri bostad

i av staten tillhandahållna lägenheter, i Härnösand i domkapitlets hus och

i Luleå i de av statsverket förhyrda lokalerna i biskopshuset. Dessa lägen­

heter bliva efter löneregleringen att betrakta som tjänstebostäder, för vilka

befattningshavarna enligt bestämmelserna i 22 § i avlöningsreglementet hava

att till statsverket erlägga ersättning, däri inbegripen eventuell gottgörelse

för centraluppvärmning. Vaktmästaren i Linköping har fri bostad i stiftets

bygguadskassas hus jämte fri vedbrand å expeditionskassans bekostnad.

Vaktmästaren i Västerås erhåller av domkyrkan såväl fri bostad som fri

värme och fritt lyse. Någon anledning torde icke föreligga att befria bygg-

nadskassan och domkyrkan från att tillhandahålla bostad åt domkapitel­

vaktmästarna, förpliktelser, som grunda sig på föreskrift senast i cirkuläret

den 13 juni 1902. Ifrågavarande bostäder torde under dessa förhållanden

vara att anse som lägenheter, »som disponeras av statsverket», och alltså

att betrakta som tjänstebostäder, för vilka innehavarna jämlikt ovannämnda

paragraf i avlöningsreglementet hava att till statsverket erlägga ersättning

genom avdrag å avlöningen. Reellt sett innebär detta icke någon ändring

för byggnadskassan och domkyrkan, och det torde därför icke vara något

att erinra mot att hyresersättningen för dessa lägenheter ingår till stats­

verket, som till vaktmästarna lämnar full avlöning. På ett formellt annat

sätt skulle visserligen saken kunna ordnas genom att avlöningen av stats­

medel minskades med bostadsförmånens uppskattade värde; härvid skulle

dock erfordras särskilda bestämmelser, antingen rörande hyresuppskatt-

ningen eller beträffande dyrtidstillägget. Det synes statskontoret lämpligast,

att det förfares på det i fråga om tjänstebostäder vanliga sättet. Förtnå-

1 Det i statskontorets utlåtande omnämnda bidraget till vaktmästaren i Linköping har

upphört att utgå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

nerna av fri vedbrand och fri belysning böra i samband med löneregleringen

upphöra.

I anledning av vad statskontoret anfört rörande den av vaktmästaren vid

domkapitlet i Härnösand disponerade lägenheten har nämnda domkapitel

anfört:

Vaktmästaren har visserligen fri bostad i domkapitelshuset men detta hus

äges ej av staten. Domkapitlet — ej Kungl. Maj:t och kronan — har lag­

fart å fastigheten. Beträffande detta hus hänvisas i övrigt till en domkapit­

lets utlåtande bilagd, av rektorn G. Bucht upprättad promemoria rörande

detsamma. Domkapitlet vill tillägga, att, då denna byggnad år 1925 under­

gick en genomgripande restaurering och nyinredning, så anlitades för detta

ändamål ej statsmedel. Till bestridande av kostnaderna, som uppgingo till

i avrundat tal 40,400 kronor, upptog nämligen domkapitlet med Kungl. Maj:ts

den 19 december 1924 lämnade tillstånd, för sin synodalkassas räkning ur

de av domkapitlet förvaltade fonderna ett amorteringslån å nämnda belopp.

Avsett är att avbetala berörda skuld med hyresinkomsterna från domkapi­

telshuset samt med synodalkassan tillkommande lösen för kronotionde-

spannmål. Domkapitlet kan vid nu angivna förhållande ej dela statskonto­

rets uttalade mening, att den av vaktmästaren disponerade lägenheten är

att betrakta som tjänstebostad, för vilken befattningshavaren enligt bestäm­

melserna i 22 § avlöningsreglementet har att till statsverket erlägga ersätt­

ning. Givetvis bör vaktmästaren efter ny lönereglerings genomförande be­

tala hyra för lägenheten men denna hyra bör ej betalas till statsverket utan

till domkapitlet för att användas såsom ett välbehövligt tillskott till förränt­

ning och amortering av restaureringsskulden.

Jag biträder statskontorets förslag att dels bidraget å 150 kronor från den

s. k. biskopshuskassan i Göteborg till konsistorievaktmästarens därstädes av­

löning, dels ock de bidrag, som domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad

erlägga till respektive konsistorievaktmästares avlöning, böra vid ny löne­

reglerings ikraftträdande upphöra att utgå. Därest vad sålunda föreslagits

icke föranleder erinran från riksdagens sida, torde i samband med löne­

regleringen böra meddelas föreskrift om bidragens upphörande.

Vad statskontoret föreslagit rörande ersättning till statsverket för de lägen­

heter vaktmästarna i Härnösand, Luleå, Linköping och Västerås för när­

varande disponera ävensom upphörande av förmånen av fri värme och fri

belysning synes icke giva anledning till annan erinran än att på grund av

vad domkapitlet i Härnösand upplyst rörande domkapitelshuset därstädes,

ersättning för den av expeditionsvakten i nämnda hus disponerade lägen­

heten bör tills vidare erläggas till domkapitlet för att användas till förränt­

ning och amortering av den genom domkapitelshusets restaurering upp­

komna skulden.

Den nu gällande avlöningsstaten för tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna innehåller bestämmelse därom, att med konsistorienotariebefatt-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

63

Yttranden.

Departe­

mentschefen.

Avlönings-

vlllkor.

64

ning, förutom vid Stockholms stads konsistorium, icke må förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen

å konsistorieexpeditionen.

Numera är i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdeparte­

ment och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagen

en generell föreskrift, att med ordinarie befattning icke må förenas annan

tjänst å rikets eller riksdagens stat, och ej heller, utan att sådant medgivits

genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.

I fråga om förening av tjänster hade domkapitelskommittén förordat, att

förbud för innehavande av tjänst å kommuns stat borde gälla endast för

stiftssekreterarna. Statskontoret yttrar nu, att, om stiftssekreterarna undan­

tagas, torde av befattningshavarna vid domkapitlen väl egentligen stifts-

notarierna kunna ifrågakomma till erhållande av dylik befattning. Stats­

kontoret måste emellertid ställa sig tveksamt rörande lämpligheten av att

för dessa tjänstemän, som hade att vikariera för stiftssekreterarna, lämna

medgivande till innehav av dylik tjänst. Tillräcklig anledning att i detta

fall stadga ett undantag från de allmänna bestämmelserna i avlöningsreg­

lementet syntes statskontoret i varje fall ej föreligga.

Statskontoret erinrar vidare, att vid löneregleringar enligt det nya löne­

systemet plägat medgivas, att avlöningsreglementet skall omedelbart efter

dess ikraftträdande med visst undantag varda gällande för samtliga ordi­

narie tjänstemän, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars

och ens hela tjänstetid vid något av de verk, beträffande vilka reglementet

skall lända till efterrättelse, och statskontoret uttalar, att motsvarande be­

stämmelser lära komma att meddelas vid genomförandet av löneregleringen

för domkapitlens befattningshavare. Beträffande den härvid uppkommande

frågan, huruvida en konsistorienotarie, som övergår till stiftssekreterarbefatt-

ning, skall anses hava erhållit befordran till högre tjänst eller om han fort­

farande skall anses inneha samma befattning, som allenast ändrat benäm­

ning, anför statskontoret, att det icke torde vara något att erinra emot att

konsistorienotarie- och stiftssekreterarbefattningarna vid bestämmande av

placering i löneklass anses som samma tjänster. Uttrycklig bestämmelse

härom syntes emellertid till undvikande av tvekan böra meddelas och det

sålunda föreskrivas, att i fråga om placering i löneklass å den nya löne-

staten konsistorienotariebefattning skulle anses motsvara stiftssekreterar-

befattning.

För befattningshavare, som från icke ordinarie befattning vunne befordran

till ordinarie tjänst vid domkapitelsexpeditionerna, borde däremot, enligt

statskontorets mening, vid bestämmande av begynnelselön och sedermera

uppflyttning till högre löneklass rätt att tillgodoräkna föregående tjänst­

göring i vederbörlig ordning prövas enligt bestämmelserna i 11 § avlönings­

reglementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

65

Beträffande avlöningsreglementets 13 § 3 mom., som innehåller vissa be­

stämmelser rörande tjänstgörings- och förflyttningsskyldighet m. m. för

tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, anser statskon­

toret, att en förtydligande föreskrift bör meddelas därom, att vid tillämp­

ning i fråga om befattningshavare vid domkapitelsexpeditionerna av de i

första punkten i nyssnämnda moment givna bestämmelserna om tjänste­

mans förflyttningsskyldighet skall med uttrycket »det verk han tillhör eller

varunder han lyder» förstås samtliga ecklesiastika konsistorier. De ifråga­

varande bestämmelserna i avlöningsreglementet, kompletterade med en före­

skrift av nyss antydd innebörd, syntes giva statsverket tillbörlig frihet att,

om en omorganisation av domkapitlen i ena eller andra riktningen komme

till stånd, göra de omflyttningar bland domkapitlens personal, som av änd­

rade förhållanden kunde påkallas.

I detta samband erinrar statskontoret om en annan bestämmelse i avlö-

ningsreglementet, där innebörden av uttrycket »verket» bleve av betydelse,

nämligen stadgandet i § 15 rörande tjänstemans rätt att uppbära oavkortad

avlöning för den tid, han tjänstgjort å annan befattning inom verket. Om

en tjänsteman vid ett av de ecklesiastika konsistorierna förordnades att

uppehålla befattning vid annat sådant konsistorium, torde det vara mera

ändamålsenligt att betrakta tjänstgöringen såsom fullgjord vid eget verk,

som sålunda i detta avseende borde anses innefatta samtliga konsistorier.

En sådan tolkning av ifrågavarande stadgande syntes emellertid statskon­

toret kunna godtagas utan att någon särskild förtydligande bestämmelse

meddelades.

Vad sålunda uttalats och föreslagits i fråga om avlönings villkor för be­

fattningshavarna vid domkapitelsexpeditionerna har icke mötts av gensaga

från något av domkapitlen.

Vad angår frågan om förening med ordinarie tjänst av tjänst å kom­

muns stat anser jag icke skäl föreligga att vare sig för stiftssekreterare eller

stiftsnotarie utverka undantag från bestämmelsen i avlöningsreglementet om

förbud mot dylik tjänsteförening.

I anledning av statskontorets uttalande att i fråga om löneklassplacering

å den nya lönestaten konsistorienotariebefattning är att anse som samma

befattning som stiftssekreterarbefattning vill jag erinra, att, enligt vad jag

beträffande stiftssekreterarnas tjänståligganden föreslagit, dessa skola vid

domkapitlens sessioner dels i viss utsträckning föredraga ärenden, dels ock

erhålla yttrande- och reservationsrätt vid behandling av samtliga ärenden.

Ifrågavarande bestämmelser synas mig dock endast innebära en sådan na­

turlig utveckling av konsistorienotariernas nuvarande ämbetsställning och

arbetsuppgifter, att den icke bör utgöra hinder för att då det gäller frågan

om placering i löneklass stiftssekreterartjänst anses motsvara konsistorie­

notariebefattning. Den stiftssekreterare i enlighet härmed tillkommande rätt

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.)

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Departe­

mentschefen.

66

att för placering i löneklass tillgodoräkna föregående tjänstgöring såsom

konsistorienotarie torde dock endast böra avse själva övergången till den

nya staten, då notarie övertar stiftssekreterarbefattning vid den domkapitels-

expedition han i egenskap av notarie tillhört.

Beträffande rätten för befattningshavare, som från icke ordinarie befatt­

ning vinner befordran till ordinarie tjänst vid domkapitelsexpedition, att i

fråga om löneklassplacering tillgodoräkna föregående tjänstgöring bör, såsom

statskontoret uttalat, prövning av dylik rätt äga rum i vanlig ordning. I detta

sammanhang vill jag särskilt framhålla, att förutsättningarna för ett dylikt

tillgodoräknande kunna tänkas föreligga, då en amanuens befordras till stifts-

notarie vid den domkapitelsexpedition, där han förut tjänstgjort och även

efter sin befordran fullgör i huvudsak samma arbetsuppgifter som han förut

fullgjort i egenskap av amanuens.

Statskontorets förslag om meddelande av en förtydligande föreskrift i av­

seende på tillämpningen av bestämmelserna i 13 § 3 mom. avlöningsregle-

mentet finner jag lämplig. Likaledes ansluter jag mig till statskontorets

uppfattning rörande tolkningen av bestämmelserna i 15 § avlöningsregle-

mentet.

För det fall, att konsistorienotarie skulle vilja kvarstå å nu gällande stat,

torde i anledning av sportlernas indragning till statsverket föreskrift böra

meddelas, att sådan konsistorienotarie skall erhålla gottgörelse för mistade

sportler med årligt belopp, motsvarande årsmedeltalet av den inkomst han

må hava åtnjutit av sportler under budgetåren 1923—1928.

I detta sammanhang torde böra upptagas frågan om de inkomster vid kon-

sistorienotarietjänsten i Växjö, vilken för tiden den 1 juli 1928—den 30 april

1929 böra tillkomma avlidne konsistorienotarien därstädes K. A. F. Hjelm-

qwists stärbhusdelägare. Med tillämpning av den rätt till tjänst- och nådår,

som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, åtnjuta Hjelmkwists

stärbhusdelägare förmånen av tjänst- och nådår vid konsistorienotarietjän­

sten till den 1 maj 1929. Till vikariens avlönande användas enligt vad i

ärendet inhämtats de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna och

en tredjedel av det provisoriska avlöningstillägget ävensom sportelinkomsten.

Då någon rätt för stärbhuset att komma i åtnjutande av avlöningsför­

måner enligt den nya avlöningsstat för domkapitelsexpeditionerna, som är

avsedd att tillämpas från och med den 1 juli 1928, icke lärer kunna ifråga­

sättas, skulle stärbhuset, med analog tillämpning av bestämmelserna i 36 §

avlöningsreglementet, under tiden 1 juli 1928—den 30 april 1929 äga upp­

bära endast de med tjänsten enligt nu gällande ordinarie stat förenade av­

löningsförmåner, dock med skyldighet att avstå vad som behöves för tjänstens

förrättande. Billigheten synes emellertid kräva, att stärbhuset får under ifråga­

varande tid åtnjuta jämväl nu utgående provisoriskt avlöningstillägg till den

del det icke erfordras för avlöning av vikarie. Då sportlerna nu uppbäras

av vikarien och denne från och med den 1 juli 1928 lärer komma att av-

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

67

lönas enligt de nya avlöningsbestämmelserna, torde någon gottgörelse för

mistade sportler icke i detta fall böra ifrågakomma.

För den händelse annan konsistorienotarie skulle avlida före den 1 juli

1928, torde vara lämpligast att meddela generell bestämmelse om rätt för

stärbhusdelägare efter konsistorienotarie, som avlidit före nyssnämnda tid­

punkt, att under den tid de, räknat från och med den 1 juli 1928, åtnjuta

förmånen av tjänst- eller nådår vid konsistorienotarietjänsten, uppbära nu

utgående provisoriskt avlöningstillägg till den del det icke erfordras för

vikaries avlöning.

Såsom statskontoret uttalat, lära några särskilda bestämmelser angående

den egna pensioneringen för de ordinarie befattningshavarna vid domkapitlens

expeditioner icke erfordras, om det civila avlöningsreglementet blir å dem

tillämpligt. Utan särskild föreskrift bliva de nämligen underkastade de

pensionsbestämmelser, som gälla eller komma att gälla för de efter detta

reglemente reglerade befattningar.

I § 1 av reglementet den 6 november 1874 för prästerskapets änke- och

pupillkassa finnas intagna bestämmelser bland annat därom, att alla efter

sagda dag blivande konsistorienotarier och konsistorieamanuenser skulle vara

förpliktade att ingå i nämnda kassa. Förnyat reglemente för prästerskapets

änke- och pupillkassa utfärdades av Kungl. Maj:t den 17 december 1926

(nr 529). På grund av bestämmelserna i sistnämnda reglemente och enligt

en av Kungl. Maj:t i cirkulär sistnämnda dag till statskontoret m. fl. myn­

digheter avgiven förklaring äro konsistorienotarier och konsistorieamanuenser,

som före utgången av april 1927 inträtt såsom delägare i kassan, skyldiga

att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet för civilstatens änke-

och pupillkassa följer, att de äro uteslutna från delaktighet i sistnämnda

kassa. Den åter, som efter utgången av april 1927 anställts såsom kon­

sistorienotarie eller amanuens, är på grund av stadgande i § 2 mom. 1 av

det förnyade reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa utesluten

från delaktighet i sagda kassa. Härav följer enligt reglementet för civil­

statens änke- och pupillkassa skyldighet för konsistorienotarie såsom ordinarie

tjänsteman att vara delaktig i denna senare kassa.

Omförmälda förnyade reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa

var ej utfärdat, då statskontoret avgav sitt vid detta statsrådsprotokoll fo­

gade utlåtande med förslag till förevarande lönereglering, men i utlåtandet

erinrar statskontoret om den förberedande behandlingen av frågan om för­

nyat reglemente för nämnda kassa och de därvid föreslagna ändrade prin­

ciperna för familjepensionering av konsistorienotarier och amanuenser, vilka

principer sedermera fastställts och för vilka nyss redogjorts. I anslutning härtill

upptar statskontoret till behandling frågan, huruvida stiftssekreterar- och stifts-

notarietjänsterna böra i pensionsavseende anses som samma befattningar som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Tjänste­

pensioner.

Familje-

pensioner.

Stiftssekrete­

rare. Stifts-

notaricr

och

amanuenser.

Departe­

mentschefen.

konsistorienotarie- respektive amanuenstjänsterna eller som nya befattningar. I

enlighet med vad statskontoret redan i fråga om avlöningsvillkoren uttalat, anser

statskontoret, att stiftssekreterarbefattningarna icke gärna kunna anses annat

än som samma befattningar som konsistorienotarietjänsterna. Av konsistorie-

amanuensbefattningarna åter skulle enligt föreliggande förslag några utbytas

mot ordinarie tjänster, stiftsnotariebefattningar, med heltidstjänstgöring och

väsentligt förhöjd avlöning. Att dessa befattningar måste betraktas som helt

nya tjänster anser statskontoret uppenbart. Det syntes därför icke kunna

ifrågakomma att låta konsistorieamanuenser, som befordrades till stiftsnotarier,

kvarstå som delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa och utesluta

dem från delaktighet i civilstatens. De skulle därför vid en sådan befordran

i och för familjepensioneringen övergå från den förra till den senare kassan.

Redan i frågan om stiftssekreterarnas rätt att för placering i löneklass

tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom konsistorienotarie vid samma

domkapitelsexpedition har jag anslutit mig till statskontorets uppfattning,

att stiftssekreterarbefattning bör anses motsvara konsistorienotarietjänst. Om

en konsistorienotarie, som är delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa,

i samband med den nya löneregleringen tillträder befattning såsom stifts­

sekreterare, skulle han alltså kvarstå såsom delägare i sagda kassa. Härvid

är emellertid att märka, att han på grund av bestämmelserna i det förnyade

reglementet för kassan (§ 66) skall bibehållas vid det delaktighetsbelopp

oförändrat, som var för honom gällande omedelbart före den 1 maj 1927.

Följaktligen skulle den löneförhöjning för stiftssekreteraren, som den nya

löneregleringen innebär, icke medföra någon förbättring i avseende på pen­

sionsförmånerna för hans efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en

synnerligen oförmånlig ställning i förhållande till efterlevande efter jämn-

ställda statens befattningshavare. Någon möjlighet att råda bot härpå genom

en ändring av reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa därhän,

att stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kas­

san, finge tillgodoräknas ett i förhållande till den förhöjda lönen bestämt

högre delaktighetsbelopp, torde med hänsyn till de konsekvenser, som därav

skulle föranledas, enligt min uppfattning icke förefinnas. A andra sidan

kan det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares frånfälle ömmande

omständigheter föreligga — icke anses försvarligt att pensionerna för de

efterlevande få förbliva på samma nivå som före löneregleringen. Någon

annan utväg till förbättrande av pensionerna torde emellertid icke förefinnaB

än att det i sådant fall får tagas under övervägande, huruvida icke tilläggs­

pensioner av statsmedel till lämpligt avvägda belopp må kunna beviljas.

Vad åter angår stiftsnotarietjänsterna lära de, såsom statskontoret fram­

hållit, böra anses såsom nya tjänster i förhållande till amanuenstjänsterna.

I enlighet härmed skulle alltså amanuens, som befordras till stiftsnotarie,

innan han uppnått en levnadsålder av 60 år, vara skyldig att inträda såsom

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

69

delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Emot fortsatt erläggande av

avgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa torde det emellertid stå

honom öppet att i denna kassa kvarstå såsom delägare i en av kassans

fonder, nämligen tillskottsfonden.

Om tjänst- och nådårsrätten upphäves för konsistorienotaries stärbhus,

kommer den prästerskapets änke- och pupillkassa åliggande pensionerings-

skyldigheten att inträda tidigare. För den förlust, som härigenom åsamkas

kassan, anser statskontoret, att gottgörelse bör beredas kassan. Statskontoret

föreslår i sådant avseende, att gottgörelsen må utgå av det under elfte

huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, uppförda förslagsanslaget: diverse

föremål. Till detta förslag vill jag ansluta mig, då det synes mig ofrån­

komligt att gottgörelse i förevarande avseende beredes prästerskapets änke-

och pupillkassa. Beträffande grunderna för gottgörelsens bestämmande torde

denna böra utgå med belopp, som i varje särskilt fall motsvarar den faktiska

utgiftsökning, som förorsakas kassan genom att pension utbetalas tidigare. De

ersättningsbelopp, om vilka här kan bli fråga, äro jämförelsevis obetydliga. I

medeltal beräknas de för varje befattning uppgå till 1,500 eller 1,600 kronor.

Jag övergår härefter till frågan om familjepensionering för de extra

biträden och vaktmästare, som skulle erhålla ordinarie anställning såsom

kauslibiträden, respektive expeditionsvakter. För så vitt dessa befattnings­

havare äro män och icke uppnått 60 års ålder bliva de skyldiga att inträda

såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och därmed även att

erlägga i reglementet för kassan stadgade befordringsavgifter.

Statskontoret, som i sitt utlåtande räknar med att obligatorisk delaktighet

i nämnda kassa skulle ifrågakomma endast för expeditionsvakterna, erinrar

om att bidrag till befordringsavgifter lämnats olika grupper befattnings­

havare i samband med deras uppförande å ordinarie stat, däribland sjuk­

vårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler. Under åbe­

ropande härav föreslår statskontoret, att bidrag till befordringsavgifterna för

expeditionsvakterna vid domkapitelsexpeditionerna måtte lämnas av stats­

medel i likhet med vad som skett vid uppförande å ordinarie stat vid

ingången av år 1919 av nämnda personal vid statens hospital och asyler.

I fråga härom anför statskontoret:

Bestämmelserna om bidrag för sistnämnda personal funnes meddelade i

kungörelsen den 31 december 1918, nr 1062. Enligt denna utgick sådant

bidrag endast till befattningshavare, som vid 1919 års ingång fvllt 32 år,

och utgjorde för den, som vunnit anställning i motsvarande eller jämförlig

befattning före 32 års ålder viss procent å skillnadsbeloppet mellan den för

hans ålder den 1 januari 1919 och den för 32 års ålder gällande befordrings-

avgiften, samt för den, som vunnit sådan anställning efter 32 års ålder,

samma procenttal å skillnadsbeloppet mellan den för hans ålder den 1

januari 1919 och den för hans ålder vid anställningen gällande befordrings-

avgiften. Då det nu gällde uppförande å ordinarie stat av en kår, som

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

Kanelt-

biträden och

expeditions­

vakter.

Departe­

mentschefen.

förut endast haft extra anställning, syntes samma skäl som i fråga om

ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler tala för att staten träder

hjälpande emellan. Med hänsyn till den levnadsålder, vid vilken motsva­

rande befattningshavare vid civilförvaltningen plägade uppnå ordinarie an­

ställning, torde samma grunder, som gällt för nyssnämnda ekonomipersonal,

kunna tillämpas i fråga om ett eventuellt bidrag från statsverket till vakt­

mästarnas vid domkapitlen befordringsavgifter. En överslagsberäkning gåve

vid handen, att statens utgift i så fall icke torde komma att överstiga ett

belopp av 2,400 kronor. Försiktigheten torde bjuda att som villkor för

erhållande av bidrag till befordringsavgift jämväl uppställa, att befattnings­

havaren skulle hava tillträtt anställning vid domkapitel före den 1 juli 1926.

Rörande spörsmålet om familjepensionering för kanslibiträdena anför stats­

kontoret:

På grund av bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279)

angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare

i statens tjänst bliva de kvinnliga biträdena vid domkapitlen, som vid löne­

regleringen erhålla ordinarie kanslibiträdestjänster, förpliktade att för ifråga­

varande pensionering till civila pensionsfonden erlägga samma avgifter som

i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa äro stadgade för manlig

innehavare av samma befattning, alltså även eventuellt befordringsavgifter.

Om i enlighet med statskontorets nyss framlagda förslag vaktmästarna vid

domkapitlen erhålla viss lindring i dem åliggande befordringsavgifter, torde

konsekvensen därför kräva, att även ifrågavarande biträden få motsvarande

nedsättning i sina avgifter till civila pensionsfonden i och för familjepen-

sioneringen. För detta ändamål torde dock icke erfordras anvisandet av

några medel utan allenast ett medgivande till nedsättning av avgifterna i

fråga.

Särskilt för eu del av de extra biträden och vaktmästare vid domkapitels-

expeditionerna, som skulle erhålla ordinarie anställning, torde med hänsyn

till deras ålder befordringsavgifterna för familjepensionering bliva ganska

betungande. Jag anser därför billigheten kräva att, i likhet med vad som

skett då ett flertal andra personalgrupper erhållit ordinarie anställning,

jämväl biträdes- och vaktmästarpersonalen vid domkapitlen, vilken personal

i avlöningshänseende varit mycket ogynnsamt ställd, genom bidrag av stats­

medel beredes lindring vid erläggandet av ifrågavarande befordringsavgifter.

Emot de av statskontoret föreslagna grunderna för bidragets utgående har

jag intet att erinra.

I fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för bidragen till beford-

ringsavgifterna föreslår statskontoret för kanslibiträdenas vidkommande alle­

nast eu nedsättning av deras avgifter till civila pensionsfonden. Därest

detta förslag icke möter invändning från riksdagens sida, torde närmare

föreskrifter i förevarande avseende böra meddelas av Kungl. Maj:t. Vad

åter angår bidragen till befordringsavgifter till expeditionsvakterna torde

särskilda medel för deras bestridande vara erforderliga. Till sättet för deras

utgörande återkommer jag i det följande.

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

71

Beträffande det av statskontoret för erhållande av bidrag till befordrings-

avgifter uppställda villkoret, att befattningshavaren skall hava tillträtt an­

ställning vid domkapitel före den 1 juli 1926, har domkapitlet i Lund

hemställt, att nämnda datum måtte bestämmas till den 1 januari 1927,

varigenom den hos domkapitlet nyanställde vaktmästaren, som tillträtt sin

befattning den 1 juli 1926, komme att erhålla rätt till bidrag till beford-

ringsavgifterna. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då statskontorets

förslag i nu förevarande avseende torde vara avgivet under förutsättning att

löneregleringsfrågan komme att föreläggas 1927 års riksdag tillstyrker jag,

att såsom villkor i förevarande avseende föreskrives, att vederbörande till­

trätt anställning hos domkapitel före den 1 juli 1927.

Slutligen vill jag i anledning av att statskontoret räknat med att obliga­

torisk delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa endast skulle ifråga­

komma för expeditionsvakterna framhålla, att jämväl för manliga kansli­

biträden vid löneregleringens ikraftträdande dylik skyldighet torde uppstå.

Med hänsyn till vederbörandes ålder och tidpunkt för anställning torde

emellertid nämnda omständighet sakna betydelse för den förevarande frågan

om bidrag till pensionsavgifterna.

^I likhet med vad/Jsom skett, då det nya avlöningsreglementet kommit

övergångs-

att tillämpas å andra grupper av statens befattningshavare, torde jämväl

beträffande stiftssekreterarna, de enda befattningshavare vid domkapitels-

expeditionerna som förut innehaft ordinarie anställning, riksdagens med­

givande böra inhämtas för att ordna övergången från den förutvarande

förskottsutbetalningen av lönen till den blivande efterskottsutbetalningen.

De särskilda övergångsbestämmelser, som kunna erfordras i anledning av bestämmen

löneregleringen, lära i anslutning till riksdagens medgivande i sådant avse- ser-

ende i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet för

civilförvaltningen böra meddelas av Kungl. Maj:t. Dessa torde bland annat

böra innefatta det i det föregående föreslagna stadgandet rörande stifts­

sekreterares rätt att för uppflyttning i lönegrad tillgodoräkna tjänstetid som

konsistorienotarie.

Såsom förut erinrats utgå för närvarande avlöningarna till befattnings- An'^t och

havarna vid domkapitlens expeditioner — frånsett dyrtidstillägg — från

följande anslag under åttonde huvudtiteln: ordinarie obetecknade anslaget

till domkapitlens expeditioner, extra obetecknade anslaget till ökade arbets­

krafter vid domkapitlens expeditioner, extra förslagsanslaget till provisorisk

lönereglering för notarier och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna

samt tillfälliga lönetillägg åt därstädes anställda extra biträden och vakt­

mästare, ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg samt extra förslagsanslaget

till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvalt­

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

72

Ordinarie

tjänstemän.

Departe­

mentschefen,

Om avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skall vinna till-

lämpning å ifrågavarande befattningshavare, påkallar detta ändrade anord­

ningar i fråga om såväl anslag som stater i överensstämmelse med vad

som tillämpas för reglerade verk.

Vad då först beträffar frågan om avlöningsanslaget till ordinarie tjänste­

män anför statskontoret härom följande:

Avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna höra utgå från en såsom

förslagsanslag betecknad anslagspost, från vilken jämväl skall bestridas de

avlöningsförhöjningar, som motsvara nuvarande ålderstillägg. Avlöningen

bör beräknas efter näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. För

befattningar, som antagits i regel komma att innehavas av kvinnor, har vid

senare löneregleringar räknats med avlöning efter en löneklass lägre, enär

kvinnlig innehavare av befattning icke får uppflyttas i högsta löneklassen

i lönegraden. Med hänsyn därtill, att kvinnorna i regel erhålla ordinarie

anställning väsentligt tidigare än männen, torde emellertid denna beräkning

genomsnittligt bliva för låg, och då de personer, som torde komma att

erhålla de befattningar, varom nu är fråga, eller kanslibiträdestjänsterna vid

domkapitlen, lära kunna för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna en relativt

lång tjänstetid, har statskontoret i detta fall ansett sig för alla befattningar

böra räkna med avlöning i näst högsta löneklassen i lönegraden. Avlönings-

beräkningen påverkas jämväl av de orter, å vilka befattningshavarna äro

placerade. Vid löneregleringar för verk med befattningshavare å skilda

orter hava olika beräkningsgrunder använts, dels har man utgått från respek­

tive befattningshavares verkliga eller antagna placering, dels från samtliga

befattningshavares placering å en medeldyr ort, vid hospitalen exempelvis

E-ort. För konsistoriernas vidkommande kan sistnämnda beräkningsgrund

med hänsyn till den faktiska ortsgrupperingen anses ge ett riktigt medel­

värde och torde därför kunna komma till användning.

För egen del anser jag det vara riktigare att vid anslagets beräkning

utgå från den faktiska ortsgrupperingen än från en för alla befattningsha­

vare gemensam medeldyr ort. Med den verkliga ortsgrupperingen som ut­

gångspunkt och efter de i övrigt av statskontoret föreslagna beräknings­

grunderna, mot vilka jag intet har att erinra, uppgå avlöningarna till de be­

fattningshavare, som enligt vad jag i det föregående förordat skulle erhålla

ordinarie anställning, till sammanlagt 176,802 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän vid domkapi-

telsexpeditionerna skulle, enligt vad statskontoret föreslår, bestridas ■— för­

utom kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i §§ 25, 28 och 32 av­

löningsreglementet: läkarvård m. m., felräkningspenningar och begravnings­

hjälp — jämväl vissa andra kostnader.

Statskontoret föreslår sålunda, att i enlighet med det i avseende på stats-

departementen tillämpade systemet för bestridande av vikariatsersättning, då

icke ordinarie befattningshavare förordnats uppehålla ordinarie tjänst, mot­

svarande vikariatskostnader vid domkapitelsexpeditionerna skulle utgå av

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 102.

den till avlöningar till ordinarie befattningshavare upptagna anslagsposten,

vilken dock icke med anledning härav skulle behöva höjas.

Vidare föreslår statskontoret, att kostnaderna för övergångslön för stifts-

sekreterarna, vilka kostnader ämbetsverket beräknat icke komma att uppgå

till mera än cirka 5,000 kronor, skulle i enlighet med den praxis, som i all­

mänhet tillämpats vid löneregleringar efter det nya lönesystemet, utgå från

avlöningsanslaget till ordinarie tjänstemän. Någon höjning av anslaget på

grund härav anser statskontoret icke erforderlig.

Om expeditionsvakterna erhålla bidrag till gäldande av befor äring savgifter

till civilstatens änke- och pupillkassa, anser statskontoret slutligen jämväl

denna utgift med hänsyn till det ringa belopp för varje år, varom det rör

sig, lämpligen kunna bestridas från anslagsposten till ordinarie befattnings­

havare, vilken anslagspost icke heller på denna grund syntes behöva höjas.

Emot statskontorets förslag att kostnaderna för vikariatsersättning och s. k.

övergångslön bestridas av anslagsposten till avlöningar till ordinarie befatt­

ningshavare har jag intet att invända.

Vad slutligen angår sättet för bestridande av kostnaderna för bidrag till

expeditionsvakternas befordringsavgifter synes det knappast behövligt att för

dessa jämförelsevis obetydliga kostnader upptaga eu särskild anslagspost i

domkapitlens stat, utan anser jag mig även i denna del kunna biträda stats­

kontorets förslag.

Förutom de kostnader, som i det föregående angivits, torde från här ifråga­

varande anslagspost få bestridas jämväl kostnaderna för det i § 14 avlönings-

reglementet omnämnda kallortstillägg, vilket bör utgå till befattningsha­

vare vid domkapitlet i Luleå. Särskild föreskrift torde böra av Kungl. Maj:t

meddelas rörande kallortstillägg åt befattningshavare vid nämnda domkapitel.

Med hänsyn till de kostnader anslaget till avlöningar till ordinarie tjänste­

män vid domkapitelsexpeditionerna skulle ha att svara för, torde anslaget,

som bör hava förslagsanslags natur, sättas till 179,000 kronor.

Beträffande avlöningen till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium

anför statskontoret:

Arvodet till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium synes stats­

kontoret lämpligen böra uppföras för sig i staten. Då det föreslagna arvo­

det, 5,700 kronor, skulle vara förenat med tre ålderstillägg å 360 kronor,

torde anslagsposten i anslutning till grunderna för beräkning av anslaget

till avlöningar åt ordinarie tjänstemän böra uppföras såsom förslagsanslag

med i avrundat tal 6,400 kronor. Från denna torde jämväl få utgå kost­

naderna för vikariat för konsistoriesekreteraren, vilket skulle överensstämma

med vad redan föreslagits beträffande vikariat för ordinarie tjänstemän och

vad statskontoret har för avsikt föreslå beträffande vikariat för extra ordi­

narie befattningshavare.

Stockholms stads konsistorium har i sitt yttrande i ärendet hemställt, att,

då jämväl notarien vid konsistoriet uppbure lön och provisoriskt lönetillägg

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

73

Departe­

mentschefen.

Sekreteraren

vid Stock­

holms stads

konsistorium.

74

i förskott, medgivande till utbetalning av s. k. övergångslön måtte lämnas

jämväl i fråga om t. f. innehavaren av notarietjänsten vid konsistoriet.

Kungl. Maj ds proposition Nr 102.

Departe­

mentschefen.

Jag biträder statskontorets förslag rörande sättet för ifrågavarande avlö­

nings upptagande i staten, vilket överensstämmer med vad i liknande fall

brukat ske.

Från anslaget torde böra bestridas kostnad för läkarvård in. m. och be­

gravningshjälp samt vikariatsersättning.

Däremot anser jag mig ej kunna tillstyrka konsistoriets hemställan om

utbetalning av s. k. övergångslön till vikarien å notariebefattningen vid

konsistoriet.

Icke ordinarie

Frågan om anslag till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare upp-

beJ'havare

* ^as härefter till behandling av statskontoret, som yttrar bland annat:

Vid 1926 års riksdag har för departementen vidtagits en principiell änd­

ring beträffande anslagsmedlen till avlöning åt icke ordinarie personal. An­

slagen anvisas å departementens stater såsom en enda anslagspost av för­

slagsanslags natur men sönderfalla i tre underavdelningar: grundlöner till

extra ordinarie tjänstemän, bestämt belopp, avlöningsförhöjningar till extra

ordinarie tjänstemän, förslagsvis anvisat belopp, extra befattningshavare,

renskrivning m. m., bestämt belopp. Från den andra posten få jämväl be­

stridas vissa enligt givna författningsbestämmelser automatiskt utgående ut­

gifter, såsom läkarvård, begravningshjälp in. m. Vid uppställande av den

nya staten för domkapitlen, torde samma principer böra tillämpas. Vid be­

räkning av avlöningarna till den extra ordinarie personalen torde det vara

nödvändigt eller åtminstone lämpligt att utgå från den faktiska ortsgruppe-

ringen. Beträffande lönegradsplaceringen synes man böra räkna med 18

lönegraden för amanuens, 4 lönegraden för kontorsbiträde och 5 lönegraden

för vaktmästare. Såsom förut nämnts skulle det dock ankomma på Kungl.

Maj:t att besluta såväl beträffande den lönegrad, till vilken de olika befatt­

ningarna skola hänföras, som huruvida avlöningen i lönegraden skall utgå

oavkortad eller reduceras till följd av kortare arbetstid. Om det i något fall

skulle befinnas lämpligare att i stället för en extra ordinarie tjänsteman an­

ställa en extra befattningshavare, lärer hinder dock icke böra möta att för

dennes avlönande disponera ett för grundlön till en extra ordinarie tjänste­

man avsett belopp. Att vid beräkningen av nu ifrågavarande post avse

något särskilt belopp till Kungl. Maj:ts förfogande torde icke vara erforder­

ligt, enär besparing kommer att uppstå, då extra ordinarie tjänstemän vika­

riera å ordinarie befattning.

^{Departe- I} enlighet med det förslag, som av mig i det föregående (sid. 45 f., 52 f.

^mentschefen. QCji ^ggj framlagts, skulle från posten grundlöner till extra ordinarie tjänste­

män utgå grundlön till en amanuens vid ett vart av domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad,

Härnösand och Luleå, till ett extra ordinarie kontorsbiträde i Uppsala samt

till en vaktmästare vid ett vart av konsistorierna i Strängnäs och Visby.

Avlöningen till amanuenserna i Västerås och Karlstad samt till vaktmästarna

75

bör räknas till ett med hänsyn till den lägre tjänstetiden nedsatt belopp.

För amanuenserna i Strängnäs, Göteborg och Härnösand torde för möjlig­

görande av ett tillmötesgående av framförda krav på full tjänstgöring för

dessa tjänstemän, därest detta vid prövning befinnes befogat, böra räknas

med full avlöning. Såsom statskontoret framhållit, lärer Kungl. Maj:t äga

befogenhet att, om så finnes lämpligare, för avlönande av en extra befatt­

ningshavare använda ett för grundlön till en extra ordinarie tjänsteman

avsett belopp.

Med tillämpning av de grunder, som av statskontoret angivits, kunna

grundlönerna till extra ordinarie tjänstemän vid domkapitelsexpeditionerna

beräknas till ett belopp av högst 47,500 kronor. Från detta anslag torde

även få bestridas kostnaderna för det kallortstillägg, som bör utgå till extra

ordinarie befattningshavare vid domkapitelsexpeditionen i Luleå.

Beträffande den andra underavdelningen, avlöning sförhöj ning ar till extra

ordinarie tjänstemän, yttrar statskontoret bland annat:

Posten avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsanslag,

lärer även böra beräknas med hänsyn tagen till den faktiska ortsgruppe-

ringen ävensom till reduceringen av avlöningen vid kortare tjänstgöring.

För departementens del räknades med kostnaden för endast en avlönings-

förhöjning. Med hänsyn till de mindre utsikterna för de extra ordinarie

tjänstemännen vid domkapitlen att vinna ordinarie anställning torde man

här böra räkna med tre avlöningsförhöjningar. Från denna post böra jäm­

väl bestridas författningsenligt utgående kostnader för läkarvård m. m. och

begravningshjälp, och torde detta jämväl böra gälla beträffande eventuella

sådana utgifter för biträdet Malmström, om Kungl. Maj:t tillerkänner honom

rätt till dylika förmåner. Vidare bör anslagsposten få anlitas för de per­

sonliga lönetillägg, som efter statskontorets förslag skulle i händelse av in­

komstminskning utgå till de extra ordinarie expeditionsvakterna. Statskon­

toret föreslår slutligen, att från denna anslagspost måtte få utgå kostna­

derna dels för vikariat å extra ordinarie befattningar oberoende av anled­

ningen till vikariatet, dels ock för vikariat för biträdet i Lund Malmström

under dennes semester eller sjukdom. I motiveringen (Bil. s. 44 f.) anföres

bland annat, att den ersättning, som skall utgå vid uppehållande av extra

ordinarie befattning, är reglerad genom allmänna författningsbestämmelser

ävensom att det därför knappast torde behöva möta några betänkligheter

att låta vikariatskostnaderna utgå från ett förslagsanslag, när såsom be­

träffande domkapitlen skulle bliva fallet, såväl antalet befattningar som

lönegrader skulle bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vid beräkning av kostnaderna för avlöningsförhöjningarna åt extra ordi- Departe-

narie tjänstemän torde man för att vara på säkra sidan böra, såsom stats- mentschefe

kontoret föreslagit, utgå från tre avlöningsförhöjningar.

Intet synes vara att invända mot att ifrågavarande anslag anlitas för be­

stridande av kostnaderna för dels författningsenligt utgående läkarvård m. m.

och begravningshjälp åt extra ordinarie tjänstemän ävensom åt biträdet Malm­

ström, dels ock personliga lönetillägg till extra ordinarie expeditions vakter,

därest sådana tillägg finnas böra utgå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

76

Yad angår vikariat å extra ordinarie befattningar vid domkapitelsexpedi-

tionerna böra sådana i möjligaste mån undvikas. Där det emellertid med

hänsyn till arbetets å vederbörande domkapitelsexpedition behöriga bestridande

finnes oundgängligen nödvändigt att förordna vikarie å extra ordinarie befatt­

ning eller vid något tillfälle för biträdet Malmström, synas jämväl kostna­

derna härför, i enlighet med statskontorets förslag, kunna bestridas från

anslaget till avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie tjänstemän.

Med utgångspunkt från de i det föregående angivna beräkningsgrunderna

och med hänsyn till de kostnader, som skulle bestridas från här ifrågava­

rande anslagsmedel, torde anslaget till avlöningsförhöjningar m. m. till extra

ordinarie tjänstemän, vilket anslag bör ha karaktär av förslagsanslag, kunna

sättas till 12,000 kronor.

Den till beloppet begränsade posten extra befattningshavare, renskrivning

m. m., vilken skall av Kungl. Maj:t fördelas mellan konsistorierna torde, i

enlighet med vad av mig i det föregående (sid. 53 f.) föreslagits, böra

upptagas till 28,700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m.

skulle alltså enligt det förestående beräknas sålunda:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst. . . kronor 47,500: —

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m.

förslagsvis........................................................................... *

12,000:

Extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst.........

»

28,700: —

Förslagsanslag kronor 88,200: —

Från anslagen till domkapitlens expeditioner äro medel anvisade till hyror

för domkapitlen i Luleå och Visby. Till förstnämnda domkapitel utgå till

hyra för sessions- och expeditionslokal samt för bostad till vaktmästare sam­

manlagt 4,400 kronor. Domkapitlet i Visby uppbär till hyra för sessions-

och expeditionslokal 2,000 kronor, därav 1,000 kronor bestridas från

nämnda anslag och 1,000 kronor från åttonde huvudtitelns förslagsanslag

till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Till bestridande av ifrågavarande hyreskostnader torde ett särskilt anslag

böra upptagas i staten för domkapitelsexpeditionerna. Vid bestämmande av

anslagets storlek bör erinras om att, enligt vad i det föregående föreslagits,

expeditionsvakten vid domkapitlet i Luleå skall för den av honom dispone­

rade tjänstebostaden — liksom även expeditionsvakterna vid domkapitlen i

Linköping och Västerås för de av dem innehavda bostäderna — erlägga

hyra till statsverket.

Då emellertid hyrorna för ifrågavarande tjänstebostäder, vilka hyror böra

gottskrivas anslaget till domkapitelsexpeditionerna, skola jämlikt härom gäl­

lande föreskrifter av domkapitlen bestämmas med hänsyn till i orten gäl­

lande hyrespriser och sålunda icke kunna i förväg för längre tid fixeras,

torde hyresutgifterna för domkapitlen böra upptagas utan avdrag för hyres-

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

77

inkomsterna. Då hyresutgif terna för domkapitlen i Luleå och Visby enligt

vad av den lämnade redogörelsen framgår uppgå till sammanlagt 6,400

kronor, skulle alltså i staten för domkapitelsexpeditionerna behöva för ifrå­

gavarande ändamål upptagas en anslagspost å nyssnämnda belopp.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle staten för domkapitlens ex­

peditioner få följande utseende:

Kung1. Maj:ts proposition Nr 102.

Stat för domkapitlens expeditioner.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 179,000: —

Arvode till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium,

förslagsanslag....................................................................... »

6,400: —

Anm.: Arvodet utgör 5,700 kronor samt kan efter 3 år höjas med

360 kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor samt efter 9 år

med än ytterligare 360 kronor.

Avlöningar till icke ordinarie befattningshavare, förslags­

anslag ................................................................................... »

88,200: —

Hyror..................................................................... »_6,400: —

Summa förslagsanslag kronor 280,000: —

Ifrågavarande belopp torde under titeln domkapitlens expeditioner böra

uppföras såsom ett ordinarie förslagsanslag.

Sammanläggas följande å innevarande budgetårs riksstat uppförda an­

slag: domkapitlens expeditioner, 91,350 kronor, öxade arbetskrafter vid dom­

kapitlens expeditioner, 36,400 kronor, och provisorisk lönereglering m. m.

vid de ecklesiastika konsistorierna, 49,000 kronor, erhålles ett belopp av

176,750 kronor. Då den föreslagna staten slutar å 280,000 kronor, skulle

alltså kostnadsökningen enligt stat i anledning av den nya löneregleringen

utgöra 103,250 kronor.

Härvid torde emellertid böra erinras, att Kungl. Maj:t, enligt vad som

framgår av innevarande års åttonde huvudtitel, punkten 267, föreslagit riks­

dagen att i avbidan på den proposition angående lönereglering för befattnings­

havarna vid de ecklesiastika konsistorierna, som kunde varda riksdagen före­

lagd, beräkna en nedsättning med 10,000 kronor av det under åttonde huvud­

titeln uppförda ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg. Anledningen till den

sålunda i utsikt ställda anslagsminskningen är att, i händelse nyssnämnda

lönereglering genomföres, medel från anslaget ej vidare behöva tagas i an­

språk för ålderstillägg åt befattningshavarna vid konsistorierna. Nyssnämnda

belopp av 10,000 kronor, varmed jag har för avsikt i detta sammanhang

föreslå att åttonde huvudtitelns anslag till ålderstillägg må nedsättas, bör

tagas i betraktande vid beräkning av den med förevarande lönereglering

förbundna kostnadsökningen enligt stat, som alltså skulle inskränka sig till

93,250 kronor.

Den verkliga utgiftsökningen uppgår emellertid till ett icke obetydligt

Utgifts­

ökning.

Hemställan.

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

lägre belopp än det nyss angivna, enär dels löneregleringen kommer att

medföra nedsättning i dyrtidstilläggen och minskad belastning å åttonde

huvudtitelns extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring för viss per­

sonal inom den civila statsförvaltningen, dels det nya förslagsanslaget till

domkapitlens expeditioner kommer att tillföras hyror för tjänstebostäder,

dels ock statsverket, ehuru under annan titel, kommer att uppbära konsisto­

rienotariernas indragna sportler, i den mån desamma prövas fortfarande

böra utgå. Med hänsyn härtill torde den av löneregleringen föranledda

faktiska merkostnaden kunna approximativt beräknas till 70,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört, får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, jämte därmed samhörande avlö-

ningsbestämmelser skall från och med den 1 juli 1928 äga

tillämpning å befattningshavare vid de ecklesiastika konsi­

storiernas expeditioner samt att i samband därmed de

sportler, som nu tillkomma konsistorienotarierna i form av

expeditionslösen samt arvoden för förvaltning av vissa fonder

och kassor och för utdelning av fosterlöner, skola — arvo­

dena dock endast i den mån desamma prövas fortfarande

böra utgå — indragas till statsverket;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare

kapitlens expeditioner på följande sätt:

. .

Stifts-

Kansli-

Stiftssekreterare.

. .

... u.

notarie.

biträde.

Domkapitel

Lönegrad

Lönegrad Lönegrad

B 28

B 27

B 25

B 21

B 7

vid dom-

Expedi-

tionsvakt.

Lönegrad

B 5

Uppsala...........

1 — —

1

1

i

Linköping . . .

— 1 —

—

—

i

Skara .............. . — 1 —

—

—

i

Strängnäs.... . — 1 —

—

—

—

Västerås........... . — 1 —

—

—

i

Växjö.................. — 1 —

—

1

i

Lund.................

1 — —

1

1

l

Göteborg........... . — 1 —

—

1

i

Karlstad .... . — 1 —

—

1

i

Härnösand . . .

— 1 —

—

1

i

Luleå....................

— 1 —

—

1

i

Visby .............. . — — 1

—

—

—

dels godkänna det av mig förordade förslaget till stat för

domkapitlens expeditioner att tillämpas från och med bud­

getåret 1928—1929;

79

dels föreskriva, att vid tillämpningen i fråga om befatt­

ningshavare vid de ecklesiastika konsistoriernas expeditioner

av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda avlönings-

reglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förfly tt-

ningsskyldighet skall med uttrycket »det verk han tillhör

eller varunder han lyder» förstås samtliga domkapitel och

Stockholms stads konsistorium;

dels föreskriva, att beträffande konsistorienotarie, som vid

den nya avlöningsstatens ikraftträdande tillträder stiftssekre-

terarbefattning, den rätt till tjänstår och nådår, som må

tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, skall upphöra;

dels medgiva, att den ökade utgift för pensioner, som i

anledning av nyssnämnda föreskrift kommer att drabba

prästerskapets änke- och pupillkassa, må ersättas kassan av stats­

medel att utgå från det under elfte huvudtiteln, allmänna in-

dragningsstaten, uppförda förslagsanslaget till diverse föremål;

dels förordna, att konsistorienotarie, som kvarstår å nu

gällande avlöningsstat, skall erhålla gottgörelse för mistade

sportler med årligt belopp, motsvarande årsmedeltalet av

sportelinkomsterna vid tjänsten under de fem budgetåren

den 1 juli 1923—den 30 juni 1928, ävensom medgiva, att

stärbhusdelägare efter konsistorienotarie, som avlidit före

den 1 juli 1928, må under den tid de, räknat från och med

sagda dag åtnjuta förmån av tjänst- eller nådår vid konsi­

storienotarietjänsten, uppbära avlöningen vid tjänsten enligt

nu gällande stat jämte provisoriskt avlöningstillägg och

eventuellt utgående dyrtidstillägg till den del nämnda avlö­

ningsförmåner icke erfordras till vikaries avlöning;

dels medgiva, att för vaktmästare vid domkapitel, som den

1 juli 1928 erhåller ordinarie expeditionsvaktbefattning vid

domkapitel, må, under förutsättning att han tillträtt anställ­

ning vid domkapitlet före den 1 juli 1927, av statsmedel

utgå bidrag till de befordringsavgifter, han kan hava att

erlägga till civilstatens änke- och pupillkassa, i överensstäm­

melse med de grunder, som varit fastställda för motsva­

rande bidrag beträffande vissa befattningshavare, tillhörande

sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och

asyler;

dels medgiva, att statens ovannämnda bidrag till expedi-

tionsvakternas vid domkapitlen befordringsavgifter må be­

stridas av den i staten för domkapitlens expeditioner upp­

tagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels medgiva, att kvinnligt biträde vid domkapitel, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

den 1 juli 1928 erhåller ordinarie kanslibiträdesbefattning

vid domkapitel, må under enahanda förutsättning som före­

skrivits i fråga om expeditionsvakt erhålla motsvarande ned­

sättning i de avgifter, hon har att till civila pensionsfonden

erlägga för pensionering av efterlevande barn;

dels besluta, att, där ordinarie tjänsteman vid domkapitel,

å vilken ovannämnda avlöningsreglemente kommer att från

och med den 1 juli 1928 äga tillämpning, enligt hittills

gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen

— såväl i stat upptagen avlöning som provisoriskt avlönings-

tillägg — i förskott, skall vid ingången av juli månad 1928

till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befatt­

ning, han vid utgången av juni månad 1928 innehade, i

förskott uppburit för juli månad 1928, om de dittills varande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande (över-

gångslön);

dels medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande övergångs-

anordning må bestridas av den i staten för domkapitlens

expeditioner upptagna anslagsposten till avlöningar till ordi­

narie tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den

definitiva löneregleringen för befattningshavare vid stats­

departement m. fl. verk lämnade medgivanden må i till­

lämpliga delar gälla även beträffande befattningshavare vid

domkapitlens expeditioner;

dels under åttonde huvudtiteln — med uteslutande av det

ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner — under

samma rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag

av............................................................... kronor 280,000: —

dels ock nedsätta det under åttonde huvudtiteln uppförda

ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg

nu.

med

till.

kronor 135,000: —

»

10

,

000

: —

125,000: —

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bi­

laga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

I

Bilaga

Domkapitelsexpeditionernas organisation samt kostnaden för befattnings­

havarnas avlöning m. m.

(inberäknat provisoriskt avlöningstillägg, tillfällig löneförbättring

och tillfälligt lönetillägg).

Nuvarande organisation

Av statskontoret

föreslagen organisation

Av Kungl. Maj:t före­

slagen organisation

Uppsala

(ortsgrnpp E).

Notarie .... . 7,200-8,200 Stiftssekreterare B. 28 9,060-10,500

Stiftssekreterare B. 28

Amanuens . . ............. 3,500

Stiftsnotarie . . .B. 21 6,000—7,212

Stiftsnotarie ... B. 21

>

.............3,700

Amanuens . ev. lgr. 18 4,284—6,000

Amanuens

Extra biträde ............. 2,110

Kanslibiträde . . B. 7 2,628—3,060

Kanslibiträde . . B. 7

1) »

............. 1,510

E. o. kontorsbitr. lgr. 4 1,908—2,484

E. o. kontorsbiträde

*)

Expeditionsvakt. B. 5

Vaktmästare . .............1,760

Expeditionsvakt. B. 5 2.340—2,916

Linköping

(ortsgrupp E).

Notarie ....

6,500-7,500 Stiftssekreterare

B.

28 9,060-10,500

+ fri bostad.

Stiftssekreterare B. 27

(fri bostad).

Amanuens . . ............. 3,100

Amanuens . ev. lgr. 18 4,284—6,000

Amanuens

Extra biträde ............. 1,450

Extra biträde..........................3,000

')

Renskrivning ............. 600

Vaktmästare................ 1,610

-t- tjänstebostad och ved.

Expeditionsvakt. B. 5 2,340—2,916

(tjänstebostad).

Expeditionsvakt . B. 5

(tjänstebostad).

Skara

(ortsgrupp C).

Notarie ....

6,500—7,500 Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens . . ............. 3,100

Amanuens . ev. lgr. 18 3,972—5,580

Amanuens

Extra biträde ............. 865 Extra biträde..........................1,050

n

Vaktmästare .

.... 1,620 Expeditionsvakt .

B. 5

2,160—2,688

Expeditionsvakt . B. 5

Strängnäs

(ortsgrupp D).

Notarie ....

6,500—7,500 Stiftssekreterare B. 28 8,820-10,260

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens . .

.... 3,100 Amanuens med redu­

cerad lön ev. lgr. 18 4,128—5,790

Amanuens, ev. med re­

ducerad tjänstgöring

Extra biträde

....

720 Extra biträde............................. 750

IN

Vaktmästare................ 1,285

+ av domkyrkan 235 kr.

och 2 famnar ved.

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön

lgr. 5 ....................... 1,974—2,664

-1- personligt lönetillägg.

E.

o. expeditionsvakt

med reducerad tjänst­

göring o. lön + ev.

personligt lönetillägg

') Erforderligt belopp enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från anslaget till extra befattningshavare, ren-

skrivning m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 84 höft. (Nr 102.)

6

II

Nuvarande organisation

Av statskontoret

föreslagen organisation

Av Kungl. Maj:t före­

slagen organisation

Västerås

(ortsgrupp F).

Notarie............. 6,500—7,500

Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens................... 2,600

Amanuens, arvode................ 3,000

Amanuens med redu­

cerad tjänstgöring

Extra biträde............. 1,450

Extra biträde.......................... 1,500

*)

Vaktmästare ............. 1,630

+ tjänstebostad, värme och

lyse; 50 kr. gratifikation.

Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030

(tjänstebostad).

Expeditionsvakt . B. 5

(tjänstebostad).

Växjö

(ortsgrupp 0).

Notarie............. 7,200-8,200

Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens................... 3,300

Stiftsnotarie . . . B. 21 5,580—6,756

Amanuens

Extra biträde .... 1,5702) Kanslibiträde . . B. 7 2,424—2,820

Kanslibiträde . . B. 7

Vård av arkivalier i Kalmar 50

*)

Vaktmästare................ 1,620

Lund

(ortsgrupp D).

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön

lgr. 5 ....................... 1,896—2,556

Expeditionsvakt B. 5

Notarie............. 7,200-8,200 Stiftssekreterare B. 28 8,820-10,260

Stiftssekreterare B. 28

Amanuens................... 3,600

(därav 300 kr. från äldre

pastoraliefond).

Amanuens................... 3,700

Stiftsnotarie. . .B. 21 5,790—6,984

Amanuens, ev. lgr. 18 4,128—5,790

Stiftsnotarie... B. 21

Amanuens

Extra bitr. Malmström 3,500

Kanslibiträde . . B. 7

Extra biträde.............2,040

Kanslibiträde . . . B. 7 2,526—2,940

Extra bitr. Malmström

,

,

............. 1,400

Extra biträdet Malmström . 4,200

‘)

Vaktmästare................ 1,450

Expeditionsvakt.

B.

5 2,250—2,802

Expeditionsvakt B. 5

Göteborg

(ortsgrupp F).

Notarie............. 7,200—8,200 Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens................... 2,800

Amanuens med redu­

cerad lön, ev. lgr. 18 4,440—6,210

Amanuens

Extra biträde............. 2,180

Kanslibiträde . .

. B.

7 2,730—3,180

Kanslibiträde . . B. 7

*

»

700

*)

Vaktmästare................ 1,730

+ 150 kr. av biskopshus-

kassan.

Expeditionsvakt .

B.

5 2,430—3,030

Expeditionsvakt B. 5

Karlstad

(ortsgrupp F).

Notarie............. 6,500—7,500 Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens................... 2,600

Amanuens, arvode................ 3,000

Amanuens med redu­

cerad tjänstgöring

1) Erforderligt belopp enligt Kung!. Maj:ts bestämmande från anslaget till extra befattningshavare, ren­

skrivning m. m.

2) Därav 50 kr. för vård av domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

III

Nuvarande organisation

Av statskontoret

föreslagen organisation

Av Kung!. Maj:t före­

slagen organisation

Extra biträde........... 2,180

Vaktmästare.................1,555

+ 315 kr. av domkyrkan

(för år 1927).

Härnösand,

(ortsgrupp F).

Notarie........... 7,200—8,200

Amanuens................... 2,800

Extra biträde........... 1,780

»

>

1,500

Räkenskapsförare . . .

500

Vaktmästare.................1,480

+ tjänstebostad med ved

och lyse + c:a 257 kr. av

stiftets präster.

Luleå

(ortsgrupp G).

Notarie........... 7,200—8,200

Amanuens................... 3,500

Extra biträde........... 2,250

»

>

1,575

»

»

750

(därav räkenskapsförare

350 kr.)

Vaktmästare.................1,665

+ tjänstebostad, värme och

lyse.

Visby

(ortsgrupp G).

Notarie............5,500—6,500

Extra biträde (mani.) 900

»

»

700

Vaktmästare.................1,400

+ 117kr.avstiftets präster.

Stockholm

(ortsgrupp G).

Notarie........... 4,000—5,000

Extra biträde........... 1,080

»

'

(mani.).

625

Vaktmästare.................1,000

+ 261 kr. från vissa för­

samlingar.

Kanslibiträde ... B. 7 2,730—3,180

Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030

Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Amanuens med redu­

cerad lön, ev. lgr. 18 4,440—6,210

Kanslibiträde . . . B. 7 2,730—3,180

Extra biträde............................. 1,950

Expeditionsvakt. B. 5 2,430—3,030

(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 28 9,540-10,980

Stiftsnotarie . . B. 21 6,420—7,668

Kanslibiträde . . B. 7 2,832—3,300

Extra biträde..........................1,950

Expeditionsvakt B. 5 2,520—3,144

(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020

Extra biträde..........................2,500

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön,

lönegr. 5 ................ 1,896—2,556

+ ev. personligt lönetillägg.

Konsistoriesekre terare,

icke ordin, arvode 5,700—6,780

Extra biträde............................ 1,950

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön,

lgr. 5 ....................... 2,208—2,832

+ ev. personligt lönetillägg.

Kanslibiträde . . B. 7

Expeditionsvakt B. 5

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens

Kanslibiträde . . B. 7

Expeditionsvakt B. 5

(tjänstebostad!

Stiftssekreterare B. 272'

Amanuens

2

Kanslibiträde . . B. 72)

*) Erforderligt belopp enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från anslaget till

skrivning m. in.

") Dessutom kallortstillägg.

’)

Expeditionsvakt B. 5S)

(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 25

E. o. expeditionsvakt

med reducerad tjänst­

göring o. lön + ev.

personligtlönetill-

lägg.

Sekreterare

’)

»Passning o. städning»,

erforderligt belopp

enligt Kungl. Maj:ts

bestämmelse från an­

slaget till extra be­

fattningshavare, ren­

skrivning m. m.

extra befattningshavare, ren-

TILL KONUNGEN.

i

Genom nådig remiss den 18 augusti 1925 har Eders Kungl. Maj:t an­

befallt statskontoret att avgiva utlåtande över en av flertalet konsistorie­

notarier och konsistorieamanuenser gjord underdånig framställning om

åtgärder för framläggande för riksdagen av förslag till ny definitiv löne­

reglering för dessa befattningshavare, över vilken framställning samtliga

konsistorier sig utlåtit. För att tagas i övervägande vid besvarande av

denna remiss har Eders Kungl. Maj:t sedermera till statskontoret över­

lämnat, dels den 2 september 1925 konsistoriernas underdåniga utlåtan­

den över ett av statskontoret på nådigt uppdrag utarbetat förslag till pro­

visorisk lönereglering för biträden och vaktmästare vid konsistorierna,

dels den 6 november 1925 kyrkomötets underdåniga skrivelse den 26 okto­

ber samma år med hemställan om ny definitiv lönereglering för konsisto­

rienotarier och konsistorieamanuenser. Med återställande av de remitte­

rade handlingarna får statskontoret i detta ärende anföra följande.

Statskontoret med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänste­

männen vid de ecklesiastika konsistorierna.

*2

Nu gällande ordinarie stat för domkapitlens expeditioner förskriver sig

i huvudsak från år 1902. Sedan ett i proposition till 1893 års riksdag

framlagt förslag rörande omorganisation av stiftsstyrelserna med liärav

föranledda anslagsäskanden icke vunnit riksdagens gillande, hade till

1895 års riksdag avlåtits en proposition, som avsåg att med undanskju­

tande av omorganisationsfrågan genomföra en lönereglering. Denna pro­

position hade likväl vid gemensam votering blivit av riksdagen avslagen.

Kungl. Maj:ts till 1902 års riksdag i ämnet avlåtna proposition, som lika

ledes åsyftade att utan samtidig omorganisation få till stånd en lönereg

lering, blev däremot med A7issa ändringar av riksdagen bifallen. Den ordi­

narie stat för domkapitlens expeditioner, som i samband härmed fastställ­

des, har sedermera endast undergått vissa smärre förändringar i anled­

ning av dels tillkomsten av Luleå stift samt föreningen av Växjö och

Kalmar stift, dels någon ökning av anslagen till extra biträden och vakt­

mästare, dels ock upphörande av vissa bidrag från domkyrkorna i Upp­

sala och Strängnäs. Nu utgående ordinarie anslag till domkapitlens expe­

ditioner fastställdes av 1912 års riksdag. Staten upptager såsom ordinarie

tjänstemän allenast notarierna vid domkapitlen och Stockholms stads

konsistorium samt dessutom amanuensbefattningar, förenade med arvode,

ävensom anslag till extra biträden och vaktbetjäning. Därjämte hava år­

ligen utgått särskilda anslag å extra stat till förstärkning av det ordina­

rie anslaget till domkapitlens expeditioner, huvudsakligast för beredande

av ytterligare medel till amanuenser, extra biträden och vaktbetjäning.

Ett förslag till definitiv lönereglering i samband med omorganisation

av domkapitlen framlades utav domkapitelkommittén i betänkande den

18 december 1918. Häröver hava utlåtanden avgivits av samtliga ecklesia­

stika konsistorier samt en del andra myndigheter, däribland även av stats­

kontoret den 8 maj 1920. Förslagen haA7a emellertid icke föranlett någon

proposition till riksdagen.

Däremot har för konsistorienotarier och amanuenser eu provisorisk löne­

reglering gällt från och med år 1920 enligt riksdagens för varje år läm­

nade medgivande. Medel härtill haA7a utgått från särskilt anslag å

extra stat.

Beträffande biträdes- och vaktmästarpersonalen föreligger ett av stats­

kontoret enligt nådigt uppdrag utarbetat förslag till provisorisk lönereg­

lering. I ett underdånigt utlåtande den 20 oktober 1924 hade statskontoret

beträffande frågan om en lönereglering för den extra personalen fram­

hållit, att det icke kunde anses rimligt, att denna fråga allt fortfarande

uppskötes i avvaktan på eu möjligen blivande omorganisation av dom­

kapitlen. Enligt statskontorets mening borde förslag till provisorisk löne­

reglering för domkapitlens etxra personal utarbetas för att föreläggas

1926 års riksdag, och hemställde statskontoret, att Eders Kungl. Maj:t

måtte uppdraga åt ämbetsverket att uppgöra förslag till provisorisk löne­

reglering för domkapitlens biträdes- och vaktmästarpersonal. Den 12 de­

cember 1924 erhöll ämbetsverket det ifrågasatta uppdraget, och förslag i

ämnet avgavs av statskontoret den 2 juni 1925. Såsom ovan omnämnts,

hava de över förslaget infordrade yttrandena från domkapitlen och Stock­

holms stads konsistorium överlämnats till statskontoret för att tagas i

ÖA7ervägande vid avgivande ^uat

underdånigt utlåtande över konsistorie­

notariernas och amanuensernas föreliggande lönepetition, och har i samma

*3

syfte till ämbetsverket även remitterats kyrkomötets underdåniga skri­

velse den 26 oktober 1925 angående lönereglering för konsistorienotarier

och amanuenser.

Något förslag till provisorisk lönereglering för biträdes- och vaktmästar-

personalen har emellertid icke framlagts för innevarande års riksdag. I

det till årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, andra

huvudtiteln, punkt 54, erinrade departementschefen om förenämnda till

statskontoret remitterade ärenden samt framhöll, att frågan om ett defi­

nitivt ordnande av löneförhållandena för samtliga befattningshavare vid

konsistorierna sålunda gjorts till föremål för prövning i ett sammanhang.

Då utredningen emellertid icke antoges hinna slutföras å sådan tid, att

framställning om dylik lönereglering kunde föreläggas 1926 års riksdag,

syntes det vara nödvändigt, att avlöningsförhållandena för personalen

vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret 1926—1927 lör bleve

ordnade efter enahanda grunder som för närvarande vore gällande. An­

slagen till domkapitlens expeditioner hava även beräknats med hänsyn

härtill.

På grund av vad sålunda förekommit, har statskontoret ansett sig böra

till behandling upptaga frågan om definitiv lönereglering icke blott för

de personalgrupper vid de ecklesiastika konsistorierna, som i den remit­

terade petitionen avses, notarier och amanuenser, utan jämväl för biträ­

des- och vaktmästarpersonalen. Härvid måste givetvis domkapitelkom­

mitténs omfattande utredning bliva i viss mån vägledande.

Domkapitelkommittén, som erhållit i uppdrag icke blott att utreda frå­

gan om de kyrkliga konsistoriernas omorganisation, utan jämväl om och

på vad sätt en jämkning i stiftsindelningen borde äga rum, framlade

samtidigt förslag i båda dessa frågor. Som emellertid vissa med ändrad

stiftsindelning sammanhörande spörsmål icke kunnat upptagas till ut­

redning, var organisationsförslaget med tillhörande kostnadsberäkningar

byggt på en stiftsindelning, i vilken allenast ett stift, omfattande Stock­

holms stad med angränsande områden, tillkommit utöver de nuvarande

stilten. Kommittén uttalade sig likväl alternativt rörande organisation

och kostnader för den händelse något särskilt Stoekholmsstift tillsvidare

icke inrättades. Organisationsförslaget utgick ifrån att biskopens och

domkapitlens verksamhetsområden i stort sett skulle bliva orubbade och

dessa sålunda bl. a. fortfarande bibehållas vid sin befattning med folk-

skoleärendena. Förslaget blev av de centrala ämbetsverk, som hördes över

ärendet i dess helhet, avstyrkt. Statskontoret aberopade härvid den me­

ningsskiljaktighet, som tydligtvis rådde rörande lämpligheten av att bi­

behålla domkapitlen som distriktsstyrelser för folkskoleväsendet, och fann

det oklokt att genomföra en ny och dyrbar organisation, innan klarhet

härutinnan vunnits. Statskontoret ingick dock i detaljprövning av för­

slaget, och återkommer ämbetsverket i det följande till sina da gjorda

uttalanden. Skolöverstyrelsen hemställde, att förslaget icke måtte god­

kännas, utan att frågan om skolväsendets ledning och förvaltning å mel­

lanstadiet gjordes till föremål för ny utredning. Kammarkollegiet utta

lade, att en omorganisation av domkapitlen i varje fall icke borde komma

till utförande, innan spörsmålet om deras framtida uppgifter vunnit sin

slutliga lösning. Kollegiet hänvisade härvid även till frågan om folk­

skoleväsendets ledning på mellanstadiet samt därjämte till pågående ut-

Motivering

för en ny.

definitiv löne­

reglering.

*4

redningar rörande kyrkofondens förvaltning och revision av den eckle­

siastika arrendeförordningen. Även flertalet domkapitel ställde sig avvi­

sande mot organisationsförslaget i väsentliga punkter. Vad kommittén

föreslagit i fråga om personalen på expeditionerna och dess avlönings­

förhållanden föranledde däremot endast till smärre erinringar av ett par

konsistorier.

Någon proposition till riksdagen i anledning av kommittéförslaget har

emellertid hittills icke blivit framlagd, och ej heller har, så vitt statskon­

toret känner, någon förnyad utredning blivit igångsatt, utan torde av allt

att döma frågan om domkapitlens omorganisation för närvarande vara

på obestämd tid undanskjuten. Under sådana förhållanden uppställer sig

frågan, huruvida den omständigheten, att en omorganisation av domkapit­

len framdeles kan komma till stånd, kan anses utgöra ett hinder för

genomförandet av en definitiv lönereglering för personalen vid domkapit­

lens expeditioner. Hindret skulle då bestå däri, att den personal, som nu

skulle ifrågakomma till uppförande på ordinarie stat, icke skulle i sin

helhet bliva behövlig efter en omorganisation, eller att denna personal

eller de befattningshavare, som redan nu äro ordinarie, konsistorienota­

rierna, skulle efter en omorganisation erhålla mindre kvalificerade upp­

gifter, som borde betinga en lägre löneställning, eller ock att löneregle­

ringen skulle hindra en i samband med en omorganisation önskvärd om­

placering av befattningshavarna. Beträffande de i nyssnämnda utlåtanden

berörda frågor, vilkas lösning skulle kunna tänkas mera avsevärt inverka

på domkapitlens organisation, må erinras, att en revision av den ecklesia­

stika arrendeförordningen genom beslut vid sistlidet års riksdag genom­

förts, och i avseende å kyrkofondens förvaltning bär numera förslag av­

givits till inrättande av en särskild styrelse för kyrkofonden. Varken den

sålunda genomförda reformen eller den, som föreslagits, torde emellertid

för domkapitlens del innebära sådan ändring i arbetsuppgifterna, att

därigenom skulle möjliggöras en minskning i personaluppsättningen på

expeditionerna, i varje fall ej av den personal, som nu kan tänkas böra

bliva ordinarie. Vad angår ett eventuellt framtida avskiljande av folk-

skoleärendena frän domkapitlens ämbetsområde, har ett av domkapitlen,

nämligen det i Härnösand, i sitt utlåtande över den remitterade lönepeti-

tionen särskilt uttalat sig rörande en dylik eventualitet. Domkapitlet på­

visar, vilket relativt ringa antal folkskoleärendena utgöra av samtliga till

domkapitlets handläggning hörande ärenden — något som även bekräftas

av inkomna uppgifter rörande domkapitlet i Göteborg — samt uttala]',

att om den genom folkskoleärendenas överflyttning till annan myndighet

föranledda minskningen i arbetsbördan mot förmodan skulle möjliggöra

indragning av personal, detta givetvis kommer att enbart gälla de extra

biträdena. Även enligt statskontorets uppfattning torde folkskoleärende­

nas avskiljande icke mera avsevärt kunna påverka personalbehovet vid

domkapitlens expeditioner. Det måste härvid även beaktas, att, enligt

vad i vissa domkapitels utlåtanden över lönepetitionen genom uppgifter

å diarieförda ärenden påvisats, arbetet vid expeditionerna i allmänhet

torde hava undergått en ej ringa stegring, sedan det till grund för dom­

kapitelkommitténs betänkande liggande materialet insamlades, något, som

jämväl bör ihågkommas vid bedömandet av det nuvarande personalbeho­

vet. Det synes statskontoret ej heller kunna antagas, att en omorganisa­

tion skulle föranleda en sådan ändring i befattningshavarnas arbetsupp-

gifter, att den skäligen borde påkalla en sänkt lönenivå. Vad särskilt

konsistorienotarierna angår, lärer, om en ändring i deras tjänsteställning

kommer till stånd, denna i stället kunna förväntas bliva ansvarsfullare.

Skulle vid en eventuell förändring i stiftsindelningen transport av be­

fattningshavare till annan ort vara erforderlig eller skulle, om vissa

ärendegrupper övertoges av annan myndighet — t. ex. folkskoleärendena

av särskilda distriktsstyrelser — en samtidig överflyttning av personal

böra ifrågakomma, lärer det icke möta någon svårighet att hålla möjlig­

heten härtill öppen genom fastställande av lämpliga avlöningsvillkor.

På grund av vad sålunda anförts, anser statskontoret, att i omorganisa­

tionsfrågans nuvarande läge denna fråga icke längre rimligen kan åbe­

ropas som skäl för att ytterligare uppskjuta en lönereglering, varigenom

ordinarie anställning skulle kunna beredas åt en del av den fasta extra

personalen och såväl denna som de nuvarande ordinarie tjänstemännen,

konsistorienotarierna, erhålla de löneförmåner, som genom successiva löne­

regleringar — senast vid innevarande års riksdag för ett antal institu­

tioner — tillerkänts det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst.

Statskontoret får därför för sin del tillstyrka, att en ny definitiv löne­

reglering beslutas för personalen vid domkapitlens expeditioner, och läm­

nar ämbetsverket i det följande detaljerade förslag beträffande de olika

befattningshavarna.

En sådan lönereglering torde givetvis böra ansluta sig till de numera

allmänt vedertagna löneprinciperna, och det för civilförvaltningen gäl­

lande avlöningsreglementet därför bliva även å denna personal tillämp­

ligt. Såsom en följd härav skulle dyrtidstillägg komma att utgå efter de

mindre förmånliga grunder, som äro fastställda för befattningshavare

vid reglerade verk, och gäller detta såväl ordinarie som extra personal,

vilket bör beaktas vid tillmätandet av avlöningen. En förutsättning för

löneregleringen lärer likaledes vara, att den dagliga tjänstgöringstiden

fastställes till minst sju timmar.

*5

För konsistorienotarierna upptager nu gällande ordinarie stat följande

Konsistens

avlöningsbelopp:

notarierna.

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund,

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Nuvarande

Summa, förhållanden

Göteborg. Härnösand och Luleå .

vid domkapitlen i Linköping,

Skara,

3.000

1.500

4.500

Strängnäs, Västerås och Karlstad

2.500

1.300

3.800

vid domkapitlet i Visby ...................

2.000

1.000

3.000

vid Stockholms stads konsistorium .

1.200

800

2.000

Samtliga notarier äro berättigade till två ålderstillägg ä 500 kronor

efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Härtill komma

vissa sportler, som bibehöllos vid 1902 års lönereglering, nämligen viss

expeditionslösen, arvode för förvaltning av donationsfonder och präster­

skapets enskilda kassor samt arvode för utdelning av fosterlöner. Enligt

den av 1919 års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen, vars gil­

tighet år för år förlängts, utgår vidare provisoriskt avlöningstillägg till

notarie vid domkapitel med 2.500 kronor, varvid dock är fästat det vill­

koret, att detsamma icke må utgå med högre belopp, än att det tillsam-

*6

mans med föregående räkenskapsårs sportelinkomst belöper sig: för nota­

rie vid domkapitlet i Visby till 2.500 kronor och beträffande notarie vid

annat domkapitel till 2.700 kronor. Till notarien vid Stockholms stads

konsistorium utgår provisoriskt avlöningstillägg med 1.800 kronor. Av

avlöningstillägget utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgö-

ringspenningar. Fri bostad åtnjutes av konsistorienotarien i Linköping

på grund av donation enligt testamente den 28 juli 1827, i vilket löreskri-

ves, att förmånen »icke må vid något tillfälle hindra och varken som

något inre eller Öppet skäl verka och anföras till nekande av förbättring

uti lagliga löneinkomster, med vilken konsistorienotarien möjligen må

ihågkomma^».

Klassindel- När det gäller genomförandet av en ny lönereglering för konsistorie-

ninp- notarierna uppställer sig frågan, huruvida befattningarna fortfarande

böra vara indelade uti olika klasser, eu indelning, som vid fastställandet

av 1902 års stat motiverats med göromålens olika omfattning vid de sär­

skilda domkapitlen. Domkapitelkommittén — som ville ändra befatt­

ningarnas benämning till stiftssekreterare — uttalade sig mot bibehål­

landet av klassindelningen. Kommittén anförde, att enahanda olikheter

i fråga om arbetsmängden otvivelaktigt på andra arbetsområden i örefun­

nes mellan till graden likställda befattningar, utan att detta i allmänhet

ansetts böra betinga en skillnad i avlöningsförmåner. Kraven på arbe­

tets kvalitet och på grund härav fordringarna på tjänstemännens kompe­

tens och duglighet vore överallt desamma. Vissa ärendegrupper, fram­

förallt kungl. remisser i större frågor, vore allestädes ungefärligen lika

omfattande. Vad arbetsmängden i övrigt anginge, vore det riktigast, att

olikheten härutinnan kompenserades genom lämplig avvägning av an­

talet arbetskrafter i övrigt, som ställdes till stiftsstyrelsernas lör fogande.

Ett stöd för sin uppfattning fann kommittén däri, att den motsvarande

indelning av landssekreterare- och landskamreraretjänster, som dittills

varit gällande, från och med år 1918 upphävts med undantag allenast för

de båda största länen, där särskilda förhållanden otvivelaktigt voro rå­

dande. I fråga om domkapitlet i Visby, som i fråga om arbetsmängden

intoge en särställning, kunde visserligen ifrågasättas ett undantag från

regeln, men fann kommittén detta olämpligt ur rekryteringssynpunkt.

Även här finge arbetets omfattning öva inflytande vid bestämmandet av

domkapitlets övriga arbetskrafter. För konsistorienotarien (sekreteraren)

vid Stockholms städs konsistorium föreslog dock kommittén en lägre

löneställning, för den händelse att någon ändring i stiftsstyrelsen för

Stockholm icke bleve genomförd.

Mot kommitténs förslag att, med nyssnämnda undantag, upphäva kon­

sistorienotariebefattningarnas indelning uti skilda avlöningsklasser hade

statskontoret icke något att erinra uti sitt över betänkandet avgivna

utlåtande.

Sedan kommitténs förslag avgavs, har inom statsförvaltningen införts

det nya avlöningssystemet, som gör lönebeloppens storlek beroende, för­

utom av den lönegrad, till vilken eu befattning hänförts, även av den

ortsgrupp, till vilken befattningshavarens placeringsort hör. En dylik

differentiering av avlöningen efter levnadskostnadernas storlek å respek­

tive placeringsorter kommer sålunda automatiskt till stånd beträffande

konsistorienotarierna, om avlöningsreglementet för civilförvaltningen blir

gällande för befattningshavare vid domkapitlens expeditioner. Denna

lönedifferentiering åsyftar emellertid att giva lika reallön i samma löne­

grad. Vill man vid löneregleringen bibehålla den nuvarande, på arbets­

mängdens olika storlek vid respektive domkapitel baserade klassindel­

ningen, böra befattningarna tydligtvis hänföras till olika lönegrader. Frå­

gan, huruvida till lokalförvaltning hörande befattningshavare med till

arten identiska arbetsuppgifter böra på grund av olika arbetsbörda pla­

ceras i skilda lönegrader, har vid vissa löneregleringar enligt det nya av­

löningssystemet varit föremål för övervägande.

Närmast till hands ligger härvid en jämförelse med avdelningscheferna

vid länsstyrelserna, landssekreterare och landskamrerare, med vilka tjän­

ster konsistorienotariebelattningarna förete åtskilliga likheter. Vid den

för länsstyrelsernas personal år 1925 genomförda löneregleringen blevo

dessa avdelningschefer, ehuru göromålen vid de särskilda länsstyrelserna

otvivelaktigt äro av betydligt olika omfattning, samtliga hänförda till

samma lönegrad — något annat var över huvud taget aldrig ifrågasatt.

Fn viss olikhet i avlöningshänseende uppstod dock därigenom, att den

avlöningsiörstärkning, som i samband med en indragning av sportlerna

tillerkändes alla avdelningscheferna, bestämdes till ett högre belopp i de

tre största länen och till ett lägre belopp i Gotlands län än det, som till­

kom avdelningscheferna i övriga län.

Vid innevarande års riksdag har beslutats lönereglering för lantmäteri-

kontoren. I fråga om överlantmätarebefattningarna hade Eders Kungl.

Maj:t föreslagit, att alla skulle placeras uti samma lönegrad, B 30, samt

nio erhålla särskild avlöningsiörstärkning, varav en med högre belopp

än de övriga. Riksdagen vidtog emellertid den ändringen i Eders Kungl.

Maj:ts förslag, att förenämnda nio befattningar hänfördes till lönegraden

B 30, varav eu tillika med avlöningsiörstärkning, samt de övriga till

lönegraden B 29 med undantag av överlantmätarebefattningen i Gotlands

län, som av särskild anledning uppfördes å övergångsstat. Riksdagen ut­

gick härvid likväl ifrån att samtliga befattningar, utom den i Gotlands

län, borde placeras uti lönegrad, motsvarande den tidigare tredje normal­

graden, samt att bägge förenämnda lönegrader i det nya avlöningsregle-

mentet voro avsedda att motsvara sistnämnda grad.

Lönereglering har vidare innevarande år genomförts för länsveterinä­

rer och provinsialläkare. Uti Eders Kungl. Maj:ts proposition hade samt­

liga länsveterinärer föreslagits till placering i lönegraden B 20, men riks­

dagen beslöt, att länsveterinärerna i de fyra nordligaste länen skulle med

hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och de ringa inkomsterna av en­

skild praktik in. m. hänföras till lönegraden B 21. För provinsialläkarna

har fastställts ett särskilt avlöningsreglemente. enligt vilket en gradering

i avlöningshänseende av befattningarna genomförts genom deras fördel­

ning på skilda lönegrupper. Vid befattnings hänförande till den ena eller

andra gruppen, vilket skall ankomma på Kungl. Maj:t, är avsett, att i

främsta rummet hänsyn skall tagas till i vad mån distrikt kan anses svår

skött eller ej samt storleken av de inkomster av enskild praktik, som

kunna påräknas, och endast i mindre grad till levnadskostnadernas stor­

lek och kallortstörhållanden. Då det sålunda beträffande såväl länsvete­

rinärer som provinsialläkare väsentligen varit olikheten i extra inkom­

ster, som föranlett den ovannämnda graderingen i avlöningen, lära dessa

löneregleringar likväl sakna egentlig betydelse vid bedömande av kon­

sistorienotariernas lönefråga.

*8

Otvivelaktigt är, att avsevärda skiljaktigheter föreligga i fråga om

arbetsbördan vid olika domkapitel. Göromålen äro dock till arten de­

samma och torde i allt fall giva samtliga konsistorienotarier full syssel­

sättning under stadgad arbetstid. I överensstämmelse med den i allmän­

het inom statsförvaltningen rådande praxis beträffande administrativa

tjänster av närmast jämförliga slag — särskilt torde härvid böra fästas

avseende vid avdelningscheferna vid länsstyrelserna — anser statskon­

toret, lika med domkapitelkommittén, att tillräckliga skäl icke äro för

handen att fortfarande uppdela konsistorienotariebefattningarna vid dom­

kapitlen uti skilda lönegrader. Den större arbetsmängden vid vissa dom­

kapitel lärer, såsom eljest är fallet inom förvaltningen, böra motviigas

genom att biträdande personal i större utsträckning ställes till dessa dom­

kapitels förfogande till lättande av konsistorienotariernas arbete.

Ett borttagande av nuvarande klassindelning, samtidigt som ortsgrup-

peringen genom det nya avlöningsreglementet vinner tillämpning, kom­

mer givetvis att medföra omkastningar i löneförhållandena domkapitlen

emellan. Detta är dock en given konsekvens av befattningarnas ställande

på samma reallönnivå och det nya lönesystemets hänsyntagande till lev­

nadskostnaderna å olika orter.

I fråga om konsistorienotariebefattningen vid domkapitlet i Visby, där

göromålens omfattning ovedersägligen är minst, skulle möjligen tvekan

kunna råda rörande dess likställighet med motsvarande befattningar vid

övriga domkapitel. Vid Visby domkapitel finnes dock icke anställd någon

amanuens och biträdesanslaget är, om hänsyn tages härtill, jämförelsevis

knappt tillmätt. Utgår man ifrån att förhållandena bli desamma efter

löneregleringen, anser statskontoret för sin del, att även denne konsisto­

rienotarie, då han dock har full sysselsättning, bör inrangeras i samma

lönegrad som de övriga.

Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium in­

tager däremot uppenbarligen en särställning genom göromålens, i förhål­

lande till domkapitlens arbetsbörda, ringa mängd och torde därför tyd-

ligtvis i avlöningshänseende allt fortfarande böra sättas lägre än de

övriga.

^Löneställ- Då statskontoret nu övergår till att behandla den löneställning, konsi-

^ninp. storienotarierna vid löneregleringen böra erhålla, torde till en början

böra ånyo erinras, att domkapitelkommittén föreslagit en ändrad benäm­

ning på befattningarna, nämligen stiftssekreterare för tjänst vid dom­

kapitlen och konsistoriesekreterare för tjänst vid Stockholms stads kon­

sistorium, därest detta komme att bibehållas oförändrat. Statskontoret

vill redan här framhålla, att ämbetsverket finner dessa benämningar

bättre motsvara de med befattningarna förenade arbetsuppgifterna och

därför vara att förorda. De befattningar inom den civila statsförvaltnin­

gen, med vilka stiftssekreteraretjänsterna närmast vore att jämföra, an­

såg domkapitelkommittén vara landssekreterarebefattningarna, och före­

slog i anslutning härtill, att den fasta avlöningen för stiltssekreterarna,

vilka skulle äga bibehålla vissa sportler, blev densamma som för befatt­

ningshavare i tredje normalgraden. Det är härvid likväl att märka, att

enligt kommitténs organisationsförslag sekreterarna skulle erhålla cn i

viss mån förstärkt tjänsteställning och ett ökat ansvar. Någon väsent­

ligare ändring i sak i fråga om de dem påvilande arbetsuppgifterna torde

förslaget emellertid icke hava inneburit. I sitt utlåtande över betänkan­

det förordade statskontoret, att åt sekreteraren gavs plats som ledamot i

domkapitlet, i vilket fall intet syntes vara att erinra mot de föreslagna

löneförmånerna. Med den mera underordnade ställning kommittén an­

visat stiftssekreteraren ansåg statskontoret däremot eu byrådirektörslön

bättre avpassad. Även kammarkollegiet uttalade sig till förmån för sek­

reterarens ledamotskap och fann endast under denna förutsättning lik­

ställigheten med byråchefer vara försvarsbar.

Den remitterade petitionen, vars direkta hemställan är mera allmänt

hållen, synes åsyfta konsistorienotariernas (sekreterarnas) vid domkapit­

len likställighet i avlöningshänseende med landssekreterarna. Det fram­

går dock icke, huruvida härmed avses endast lönegradsplaceringen eller

jämväl den landssekreterare tillkommande avlöningsförstärkningen. I de

utlåtanden, som av domkapitlen avgivits över petitionen, hava följande

uttalanden gjorts beträffande konsistorienotariernas löneställning. Tre

domkapitel, i Växjö, Göteborg och Karlstad, tillstyrka bifall till petitio

närernas hemställan. Två domkapitel, i Linköping och Härnösand, hän­

visa till domkapitelkommitténs utredning. Ett domkapitel, i Lund, på­

yrkar likställighet med landssekreterare. Två. i Uppsala och Luleå, hem­

ställa om placering i lönegraden B 30, varvid likväl domkapitlet i hopsala

endast uttalar sig rörande befattningen vid detta domkapitel. Konsisto­

rienotaries jämställande med landssekreterare har mött gensaga av två

domkapitel, i Västerås och i Visby, som framhålla, det förra, att kom­

mitténs förslag i lönefrågan utgick från en omorganisation med andra

arbetsförhållanden och annat tjänsteansvar för domkapitlets tjänstemän,

och det senare, att det förelåge en skillnad mellan landssekreterarnas och

konsistorienotariernas tjänsteställning och juridiska ansvar för vederbö­

rande myndigheters beslut.

Om löneregleringen nu icke förknippas med eu omorganisation, som gör

konsistorienotarierna (sekreterarna) till bisittare i domkapitlen, lärer det

enligt statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma att i avlö­

ningshänseende jämställa dessa befattningshavare med ledamöter av cen­

trala ämbetsverk eller länsstyrelser. Den uppfattning, åt vilken statskon­

toret gav uttryck i utlåtandet den 8 maj 1920, vari statskontoret uttalade

sig för byrådirektörs lön, hyser ämbetsverket allt fortfarande. De tjänster,

statskontoret härvid syftade på, voro de, som tillhörde den s. k. byrå-

direktörsgraden inom den civila statsförvaltningen, vilken intog en mel­

lanställning mellan andra och tredje normalgraderna, och icke sådana

tjänstemän vid centrala Wrk, vilka visserligen benämndes byrådirektö­

rer, men vilkas avlöning utginge med andra belopp. Nyssnämnda byrå-

direktörsgrad motsvaras i det nya avlöningsreglementet av lönegraden

B 28, och torde sekreterarnas vid domkapitlen placering i denna lönegrad

innebära eu för dessa befattningar skälig och lämplig lönenivå, även om,

som ämbetsverket nedan föreslår, samtliga sportler indragas. Pin lägre

lönegrad anser statskontoret å andra sidan icke böra ifrågasättas för

dessa befattningshavare, av vilkas kunnighet och arbetsförmåga dom­

kapitlens fullgörande av sina uppgifter i väsentlig grad är beroende. Hän­

syn lärer även i viss grad höra tagas till lör befattningarna uppställda

kompetenskrav, juridisk examen samt förfarenhet i domarevärv. I sam­

band med löneregleringen torde, såsom statskontoret förut tillstyrkt, be-

*9

Statskonto-

rets

förslag

beträffande

notarierna

vid dom

kapitlen.

*10

nämn ingen på konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen böra

utbytas mot stiftssekreterare.

^Notarie- Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium är

PefaUnmgeii för närvarande en ordinarie syssla, ehuru förenad med väsentligt lägre

[''lins stads avlöning än motsvarande befattningar vid domkapitlen. Befattningen är

^konsisto- emellertid alltsedan år 1918 tillsatt allenast på förordnande, detta i cnlig-

^rium. het med Eders Kungl. Maj:ts i brev den 25 januari samma år på konsi­

storiets egen hemställan meddelade beslut. Rörande denna befattning ut­

talade domkapitelkommittén, att, om den kyrkliga organisationen i Stock­

holm bibehölles oförändrad, tjänsten fortfarande, liksom dittills, kunde

skötas såsom bisyssla till annan befattning, en anordning, för vilken i

huvudstaden med dess rikliga tillgång på administrativt utbildade arbets­

krafter förutsättningarna givetvis voro större än annorstädes. Avlönings­

formen kunde då också bibehållas, dock med skälig förhöjning av avlönin­

gens belopp. Kommitténs förslag upptog en avlöningsförhöjning av 1,000

kronor beträffande lönen och 500 kronor beträffande tjänstgöringspen-

ningarna.

Lämpligheten av att såsom ordinarie tjänst vidare bibehålla ifrågava­

rande befattning, som icke ger sin innehavare full sysselsättning, anser

statskontoret starkt kunna ifrågasättas. Vid den innevarande år beslu­

tade löneregleringen för musikaliska akademien med musikkonservatoriet

blevo ett antal förut ordinarie befattningar, beträffande vilka förhållan­

dena voro likartade, omändrade till icke ordinarie befattningar förenade

med arvode, och anfördes det därvid av departementschefen bl. a., att det

skäl, som tidigare föranlett, att dessa tjänster blivit ordinarie statsbeställ­

ningar, eller hänsynen att kunna bereda vederbörande tjänsteinnehavare

pension, icke numera kunde tillmätas samma betydelse, då frågan om

icke ordinarie befattningshavares pensionsrätt snart torde komma att

lösas. Särskilt som å notariebefattningen vid Stockholms stads konsisto­

rium nu icke finnes någon ordinarie innehavare, torde tidpunkten vara

lämplig att i samband med löneregleringen förändra densamma från ordi­

narie syssla till arvodestjänst. Visserligen skulle den svävande frågan

om konsistoriets organisation kunna anses böra föranleda, att någon

ändring av tjänsten icke tillsvidare vidtages, men då de övervägande

sakliga skälen tala för tjänstens förändring till icke ordinarie och en

sådan åtgärd icke lärer komma att bereda några som helst svårigheter

för befattningens återupplörande som ordinarie och dess placering å löne­

skalan, för den händelse detta verkligen skulle påkallas av en eventuell

omorganisation av konsistoriet, torde något uppskov med förändringen

av tjänsten av berörda anledning icke böra äga rum. Vid bestämmande

av arvodets storlek har man att välja mellan att sätta del.samma till ett

fixt och då relativt högre belopp eller att medgiva förhöjningar efter

viss tjänstetid. Vid nyssnämnda lönereglering för musikaliska akade­

mien hava bägge sätten vunnit tillämpning, och anser sig statskontoret

i föreliggande fall böra förorda systemet med åldersförhöjningar. Då

även för denna befattning någon löneförbättring lärer vara motiverad,

torde med utgångspunkt från nu utgående löneförmåner — lön, tjänst-

göringspenningar, ålderstillägg, provisoriskt avlöningstillägg och sportel

inkomst (sportelinkomsten uppgick för budgetåret 1924—1925 till 187:50

kronor) — och med hänsyn till att de oförmånligare dyrtidstilläggsgrun-

*11

derna varda gällande, begynnelsearvodet skäligen kunna bestämmas till

5.700 kronor, med förhöjning efter 3 år med 360 kronor, efter 6 år med

ytterligare 360 kronor och efter 9 år med ytterligare 360 kronor. De be­

stämmelser i övrigt, som kunna erfordras rörande denna befattningsha­

vares avlöningsförhållanden, t. ex. beträffande indragning av sportler,

villkoren för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet även­

som rörande ersättning till vikare, lära i anslutning till stadgandet i § 1

i kungörelsen med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie befattnings­

havare vid civilförvaltningen böra meddelas av Kung]. Maj:t. Benäm­

ningen å befattningen torde, om ändring sker beträffande konsistorie­

notariebefattningarna vid domkapitlen, böra ändras till konsistoriesek-

reterare.

Vid 1902 års lönereglering upphörde eller indrogos de konsistorienota­

rierna tillkommande sportler, med undantag för följande:

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran

erhåller och som lian icke författningsenligt är pliktig lösa,

arvode för förvaltning av prästerskapet enskilt tillhöriga fonder och

kassor samt av sådana fonder, som på grund av enskildas förordnanden

blivit ställda under konsistoriets förvaltning, för så vitt arvodet av prä­

sterskapet eller i de enskildas förordnanden blivit medgivet, samt

tillsvidare och intill dess annorlunda blev förordnat, arvode för utdel­

ning av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till

underhåll av barn utom barnhuset.

Domkapitelkommittén iörordade, att expeditionslösen skulle indragas

och ersätta s med stämpelavgifter samt att även förvaltningsarvodena

skulle frångå konsistorienotarierna och i stället användas för bestri­

dande av särskilda omkostnader för ordnande av domkapitlens medels­

förvaltning. Arvodena för utdelning av fosterlöner vore enligt kommit­

téns mening snarast att betrakta såsom ersättning för frivilligt åtagande,

som näppeligen kunde anses falla inom ramen för stiftssekreterarnas

tjänsteåligganden, ocli då därtill komme, att det vore ovisst, om sagda

arvoden komme att i framtiden utgå, ansåg kommittén anledning ej före­

finnas att i fråga om denna post vidtaga särskild åtgärd i sammanhang

med löneregleringen.

Vad angår kommitténs uttalande, att arvodena för utdelning av foster­

löner vore att betrakta såsom ersättning för ett frivilligt åtagande, torde

detta icke vara riktigt. I reglementet för barnhuset den 28 december 1850

var stadgat, att till besparande av tidsspillan och omkostnader för foster­

föräldrar fosterlönerna borde dem tillställas genom prästerskapet eller

på annat sätt, en föreskrift, som även återfinnes i nu gällande reglemente

den 25 november 1910. Under hänvisning till berörda stadgande i regle­

mentet förklarade Kungl. Maj:t i nådigt brev den 11 augusti 1852 direk­

tionen för barnhuset berättigad att mot erläggande av vanligt arvode

till konsistorienotarien genom domkapitlen fördela ifrågavarande barn­

husmedel. I förbigående må omniimnas, att arvodet jämlikt direktionens

beslut den 28 februari 1813 fastställts till 16 skillingar banco, eller 50 öre

för varje uttingat barn. Utdelningen av fosterlöner lärer sålunda vara

att betrakta som ett konsistorienotariernas åliggande i tjänsten.

Vid 1919 års provisoriska lönereglering, som sedermera år för år erhål­

lit förlängd giltighet, hava genom bestämmelserna om hänsynstagandet

Sportler.

*12

till sportelinkomsten vid utbetalningen av det provisoriska avlöningstill-

lägget till konsistorienotarierna en begränsning av sportlerna till 200 kro­

nor per år och beträffande notariebefattningen vid domkapitlet i Visby

en indragning av sportlerna i realiteten ägt rum. Detta gäller dock icke

notariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium, där provisoriska

avlöningstillägget vid konsistorienotariebefattningen icke gjorts beroende

av sportlerna.

Storleken av sportelinkomsterna vid respektive konsistorienotariebefatt­

ningar för budgetåret 1924—1925 framgår av nedanstående sammanställ­

ning av de uppgifter, som statskontoret införskaffat från vederbörande

befattningshavare.

Sportelinkomster vid konsistorienotariebefattningarna budgetåret 1924

—1925:

Expedi-

Förvalt-

Arvode för

nings-

utdelning av

Summa.

arvoden.

fosterlöner.

Domkapitlet i Uppsala ........... . 23:50

804: —1

2

77:50

905: —

»

» Linköping ....... . 14: —

1.097: 85

51: 75

1.163: 60

»

» Skara .............. . 34: —

287: 75

34:50

356: 25

» Strängnäs ....... . 33:25

1.334: 06

103: 75

1.471:06

»

» Västerås ........... . 13: —

261: 46

38:25

312: 71

»

» Växjö .............. . 68:25

407: —3

136: 75

612: —

»

» Lund ............... . 88:25

73: 78

112: 50

274: 53

»

» Göteborg ......... . 15:—1

693: 53

40: 75

749: 28

»

» Karlstad ........... . 16:25

280: 72

39: —

335: 97

»

» Härnösand ....... . 25:—1

749:19

39: 25

813: 44

»

» Luleå .............. . 25: —

89:09

106: 50

220: 59

»

» Visby .............. .

8:50

—

36:50

45: —

Stockholms stads konsistorium . . 30: —

187: 50

—

217: 50

Summa 394: —

6.265: 93

817: —

7.476: 93

I överensstämmelse med den princip, som allmänt tillämpats vid löne­

regleringar under de senare åren, lära de sportler, som konsistorienotari­

erna fingo bibehålla vid fastställandet av 1902 års stat, nu böra indragas

eller upphöra. Något särskilt stadgande, att tillträdet av de nya avlönings­

förmånerna medför skyldighet för konsistorienotarie att underkasta sig

upphörande av sportelinkomsterna, behöver icke i samband med lönereg­

leringen meddelas, enär detta framgår av bestämmelserna i § 36 i avlö-

ningsreglementet för civilförvaltningen. Däremot lärer i anslutning till

nyssnämnda bestämmelser Eders Kungl. Maj:ts föreskrift erfordras röran­

de sportlernas indragning till statsverket eller upphörande, i den mån

sådan föreskrift icke redan finnes.

Beträffande expeditionslösen är detta fallet, i det att genom nådiga

kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 274) förordnats, att för befattningshavare,

å vilka det nya avlöningsreglementet kommer att äga tillämpning, den

1 juli 1925 eller framdeles rätten till expeditionslösen skall upphöra och

1 Approximativ uppgift.

2 Enligt uppgift dessutom i förvaltningsarvode 410 kronor såsom bidrag i anseende till

svag avlöning.

3 Er. o. m. budgetåret 1925—1926 utgå enligt domkapitlets beslut icke längre några

förvaltningsarvoden.

*13

sådan lösen redovisas till statsverket på sätt därom särskilt är stadgat,

d. v. s. genom stämpel.

Rörande de enligt hittills varande bestämmelser konsistorienotarierna

tillkommande förvaltningsarvoden torde bestämmelse böra meddelas, att

desamma, i den mån de fortfarande skola av vederbörande gäldas, skola

till statsverket indragas. Domkapitelkommittén föreslog, att förenämnda

arvoden — med tillskott av visst anslag av statsmedel — skulle direkt an­

vändas för bestridande av kostnaderna för domkapitlens medelsförvalt­

ning. Arvodena torde för sådan händelse böra såsom särskilda uppbörds­

medel gottskrivas anslaget till domkapitlens expeditioner samt beräknas

som tillgång vid anslagets bestämmande. Ur såväl budgetteknisk syn­

punkt som för anslagsberäkningen lärer det emellertid vara lämpligare

att, på sätt numera förfares vid länsstyrelserna, sportelinkomsterna tillgo-

doföras riksstatens inkomsttitel »diverse inkomster» och utgifterna för

medelsförvaltningen i sin helhet utgå från avlöningsanslaget.

Kommittén har även berört frågan angående möjligheten att i större

utsträckning uttaga förvaltningsarvoden, därvid framhållande, att för ett

slutgiltigt omdöme erfordrades ingående undersökningar; enligt kommit­

téns mening talade starka skäl mot att ytterligare belasta de under dom­

kapitlens vård ställda fonder och kassor med förvaltningskostnader. Därest

förvaltningsarvodena nu övergå till att bliva direkta statsinkomster, synes

det statskontoret föreligga anledning att till övervägande upptaga frågan,

i vilken omfattning ersättning för förvaltningskostnader bör utgå av fon­

dernas och kassornas medel. Beträffande exempelvis sådana av domka­

pitlet förvaltade fonder, som utgöra lokala avlöningstillgångar, kan det

med fog göras gällande, att statsverket bör erhålla full ersättning för

förvaltningskostnaderna efter skälig uppskattning. Emellertid må erin­

ras, att kyrkofondskommittén den 4 april 1922 avgivit ett utlåtande med

förslag angående den framtida förvaltningen av vissa ecklesiastika fon­

der, som nu förvaltas av domkapitlen, och bär kommittén hemställt, att

vissa av dessa fonder till förvaltning övertoges av statskontoret eller veder­

börande kyrkoråd. I underdånigt utlåtande över betänkandet i fråga hava

kammarkollegiet och statskontoret dock föreslagit vidtagande av viss

ändring i lagen om prästerskapets avlöning i syfte att möjliggöra uteslu­

tandet av större fonder från förvaltningen av kyrkoråden. Sedan avgö­

rande blivit träffat rörande förvaltningen av de av kyrkofondskommittén

behandlade fonderna, böra enligt statskontorets mening domkapitlen anbe­

fallas att inkomma med utredning och förslag rörande den ersättning för

förvaltningen, som anses böra utgå av de fonders och kassors medel, som

stå under domkapitlens vård. Avgörandet i dessa frågor synes lämpligen

böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Det bär behandlade spörsmålet

äger likväl icke något nödvändigt samband med löneregleringen, som där­

för icke behöver göras härav beroende.

Vidkommande slutligen arvodena för utdelning av fosterlöner vill det

synas statskontoret, som om barnhusdirektionen borde befrias från erläg­

gande av dylik ersättning — därest det över huvud taget anses, att utdel­

ningen fortfarande bör förmedlas av domkapitlen. Det torde härvid kunna

erinras, att redan 1902 års riksdag uttalade den meningen, att samma skäl,

vilka föranlett att flera av de dittills konsistorienotarierna tillkommande

sportler i och med den nya lönestatens trädande i tillämpning skulle upp­

höra, syntes böra föranleda, att även berörda provision snarast möjligt

upphörde att utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 84 käft. (Nr 102.)

7

*14

Konsistorie­

notariens i

Linköping

bostads­

förmån.

Reseersätt­

ning.

Rätten till

tjänstår och

nådår.

I detta sammanhang kan vara av intresse att erinra om den provision,

som från prästerskapets änke- och pupillkassa hittills utbetalts såsom er­

sättning för bestyret med upphörd och redovisning av vissa kassan till­

kommande medel och som, efter att tidigare hava tillfallit konsistorieno­

tarierna, vid 1902 års lönereglering indrogs till statsverket och sedan så­

som särskilda uppbördsmedel gottskrivits anslaget till domkapitlens expe­

ditioner. Innevarande års riksdag har på förslag av Eders Kungl. Maj:t

medgivit, att nämnda provision efter ikraftträdande av nytt reglemente

för kassan må upphöra att utgå.

Såsom i det föregående omnämnts åtnjuter konsistorienotarien i Linkö­

ping fri hostad. I det löneregleringsförslag, som låg till grund för den

nådiga propositionen i ämnet till 1902 års riksdag framhöll statskontoret,

att till följd av innehållet i den donationsurkund, varigenom åt nämnda

konsistorienotarie beretts fri bostad, denna förmån ej kunde inräknas i

den avlöning, som eljest prövades böra tillkomma honom. Denna stats­

kontorets uppfattning delades även av Kungl. Maj:t och riksdagen. Ej

heller nu lärer denna förmån höra föranleda minskning av avlöningen.

I samband med föreliggande löneregleringsförslag torde höra erinras

därom, att i avseende å stiftssekreterarnas rätt till ersättning vid tjänste­

resor viss utsträckning föreslogs av domkapitelkommittén. I förslaget

till instruktion för stiftsstyrelse hade kommittén intagit bestämmelse där­

om, att stiftssekreterare skulle efter anmodan av biskop vara pliktig när­

vara vid visitationsförrättning och därvid föra protokoll, och borde han

enligt kommitténs mening i dylika fall åtnjuta resekostnads- och trakta-

mentsersättning enligt resereglementet. Statskontoret föreslog i sitt utlå­

tande, att skyldigheten att närvara vid visitationsförrättning och därför

åtnjuta ersättning borde göras beroende av att domkapitlet därom i varje

särskilt fall fattat beslut med angivande i protokollet av skälen till att

hans deltagande ansetts nödvändigt. Ämbetsverket ifrågasatte tillika, om

icke ersättningen, i överensstämmelse med vad som gällde för vissa lands-

statstjänstemän, skulle kunna inskränkas till gottgörelse för resekostna­

der utan rätt till dagtraktamente.

I samband med löneregleringen lärer till slutgiltigt avgörande höra upp­

tagas frågan om upphörande av tjänstårs- och nådårsrätten för efterle­

vande till konsistorienotarie. På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1915

års kyrkomöte, att den rätt till tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma

stärbhus efter konsistorienotarier, finge upphöra; dock att rubbning ej

skedde i den tjänstårs- och nådårsrätt, som kunde tillkomma stärbhus

efter konsistorienotarie, vilken tillträtt befattningen, innan blivande löne­

reglering, i samband varmed tjänstårs- och nådårsrätten upphävdes, trätt

i kraft, och icke funnes villig att övergå på den nya avlöningsstaten med

därvid fästade villkor. Domkapitelkommittén uttalade sig för att berörda

rätt måtte upphöra i samband med genomförandet av ny lönereglering för

stiftsstyrelsernas tjänstemän. Bland de villkor ocli bestämmelser, som

skulle gälla för de nya avlöningsförmånernas åtnjutande, borde därför

intagas en bestämmelse om skyldighet för konsistorienotarie, som vid den

nya avlöningsstatens ikraftträdande tillträdde stiftssekreterarebefattning

och inginge på samma avlöningsstat, att frånsåga sig den rätt till tjänst­

år och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie. För

de konsistorienotarier, som icke överginge på den nya avlöningsstaten,

skulle givetvis rätten till tjänstår och nådår kvarstå.

Om en lönereglering nu beslutas, lärer densamma böra förknippas med

det av kommittén föreslagna villkoret; till de ytterligare åtgärder, som

för berörda rätts avskaffande torde böra vidtagas, återkommer statskon­

toret i samband med frågan om familjepensioneringens ordnande. Denna

fråga behandlas dock lämpligast samtidigt beträffande såväl konsistorie­

notarier som amanuenser, varför statskontoret nu tillsvidare lämnar den

åsido.

Amanuensbefattningar, försedda med arvode, finnas inrättade vid samt­

liga ecklesiastika konsistorier utom de i Visby och Stockholm. En befatt­

ning vid varje konsistorium är uppförd å den ordinarie staten. Jämlikt

1902 års lönereglering och däri i anledning av Kalmar stifts indragning

och Luleå stifts inrättande vidtagen ändring utgå amanuensarvodena med

1.800 kronor vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg, Härnö­

sand och Luleå och med 1.600 kronor vid domkapitlen i Linköping, Skara,

Strängnäs, Västerås och Karlstad. Enligt medgivande av 1910 års riksdag

uppbär därjämte amanuensen vid domkapitlet i Lund ett avlöningsbidrag

av 300 kronor från den under domkapitlets vård stående äldre pastoralie-

fonden. Amanuenserna uppbära dessutom från och med år 1920 jämlikt

riksdagens beslut varje år provisoriska avlöningstillägg, som utgå vid

domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1.700 kronor, vid domkapitlen i

Växjö, Lund, Linköping, Skara och Strängnäs med 1.500 kronor och vid

domkapitlen i Göteborg, Västerås, Härnösand och Karlstad med 1.000

kronor.

Förutom förenämnda å den ordinarie staten uppförda amanuensbefatt­

ningar finnes vid ett vart av domkapitlen i Lund och Uppsala från och

med år 1920, respektive 1922 inrättad ytterligare en amanuensbefattning,

till vilken avlöning anvisats från anslaget å extra stat till ökade arbets­

krafter vid domkapitlens expeditioner. Arvodet är bestämt till 3.700 kro­

nor per år. Provisoriskt avlöningstillägg utgår icke till dessa amanuen­

ser, ehuru formuleringen av riksdagens beslut och nådiga kungörelsen i

ämnet icke framgår, att de skulle vara härifrån undantagna. Av anslags­

beräkningen synes emellertid, att detta varit avsett.

Nedan lämnas en sammanställning av amanuensernas avlöningsförmå-

*15

ner med undantag av dyrtidstillägg.

Domkapitel.

Arvode.

Fond-

Provisoriskt

avlönings-

Summa.

Uppsala ........... .. 1.800

tillägg.

1.700

3.500

» ............ ... 3.700

—

—

3.700

Växjö .................. 1.800

—

1.500

3.300

Lund ................... 1.800

300

1.500

3.600

» ^{................. .}.. 3.700

—

—

3.700

Göteborg .......... .. 1.800

—

1.000

2.800

Härnösand ......... 1.800

—

1.000

2.800

Luleå ................ .. 1.800

—

1.700

3.500

Linköping ......... ,. 1.600

—

1.500

3.100

Skara ................ ,. 1.600

—

1.500

3.100

Strängnäs ......... . 1.600

—

1.500

3.100

Västerås .......... . 1.600

—

1.000

2.600

Karlstad .......... . 1.600

—

1.000

2.600

Konsistorie-

amanuenser.

Nuvarande

förhållanden.

*16

Amanuenserna åtnjuta icke någon sportelinkomst i denna sin egenskap,

om härtill icke räknas den ersättning, som amanuens må uppbära för den

händelse han är kommissionär. En amanuensbefattning, i Uppsala, inne-

haves av en kvinna. Av de övriga äro fyra, i Västerås, Göteborg, Karlstad

och Härnösand, tydligen att betrakta som bisysslor, då deras innehavare

tillika innehava ordinarie statlig eller kommunal tjänst. Vid den proviso­

riska löneregleringen vid 1919 års riksdag utgick man ifrån att amanuens-

befattningarna vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,

Växjö, Lund och Luleå gåvo sina innehavare full sysselsättning, medan

amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad

och Härnösand ansågos innehavas såsom bisysslor.

^Domkapitel- Domkapitelkommittén ansåg nödvändigt, att amanuensbefattningarna

^kommitténs omreglerades till »verkliga tjänster». Det syntes kommittén självklart,

förslag.

ai.|oetet vid domkapitlen både vore av den omfattning och hade den

beskaffenhet, att vid sidan av stiftssekreteraren behövdes en tjänsteman,

som helt ägnade sig däråt. Om sekreteraren skulle kunna befrias från en

mängd av löpande göromål, som till förfång för de mera krävande arbets­

uppgifterna upptoge hans tid, erfordrades inom stiftsstyrelsen en arbets­

kraft med tillräcklig utbildning och erfarenhet för att kunna övertaga upp­

gifter, som icke direkt krävde handläggning av stiftssekreteraren. Vid

sekreterarens tjänstledighet vore av vikt att hava tillgång till vikarie med

kännedom om göromålen. Även för rekryteringen av sekreteraretjän­

sterna bleve dessa befattningar av betydelse. För dessa tjänstemän, som

skulle ersätta amanuenserna, föreslog kommittén benämningen stiftsno-

tarie. I lönehänseende ansågos tjänsterna böra ungefärligen likställas med

befattningar i första normalgraden och närmast jämföras med länsnotarie-

tjänsterna. Kommittén föreslog, att avlöningsförmånerna för stiftsnotarie

bestämdes till samma belopp som för länsnotarie av l:a lönegraden och

för de stiftsnotarier av andra graden, som kommittén ansett erfordras vid

domkapitlen i Uppsala och Lund, till samma belopp som för länsnotarie av

andra lönegraden. För amanuenserna i Visby och Stockholm, som icke

skulle hava full tjänstgöring, föreslog kommittén arvoden av 1.800 kro­

nor. En reservant inom kommittén förordade, att i stället för stiftsnotarie-

befattningar av andra graden vid domkapitlen i Uppsala och Lund in­

rättades stiftsassessorsbefattningar, i lönehänseende jämställda med läns-

assessorer.

^Statskonto- i utlåtande den 8 maj 1920 hade statskontoret icke något att erinra

^{tände 'l920} beträffande kommitténs förslag i fråga om stiftsnotariebefattningarna

an 6

' för den händelse en omorganisation genomfördes.

^Lönepeti- Den föreliggande lönepetitionen utmynnar i en allmänt hållen hem-

^{tionen och} Sällan om konsistorienotariernas och konsistorieamanuensernas placering

^yttranden118 i lönehänseende efter de grunder, som tillämpas i avseende på motsvaran­

de befattningshavare vid länsstyrelserna. Då i petitionen tidigare åter-

givits domkapitelkommitténs uttalande om att avlöningsförmånerna för

stiftsnotarie böra bestämmas till samma belopp som för länsnotarie av

första lönegraden, vill det synas, som om petitionärerna åsyftat stifts-

notaries likställighet med dessa tjänstemän. Det må då härvid erinras,

att vid 1925 års lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna

*17

länsnotarie av första lönegraden hänförts till lönegraden B 24 i avlönings-

reglementet för civilförvaltningen och länsnotarie av andra lönegraden

till lönegraden B 21.

Beträffande sökandenas löneställning vid en lönereglering innehålla vissa

domkapitels yttranden endast en hänvisning till domkapitelkommitténs

betänkande eller ett tillstyrkande av petitionärernas hemställan. Andra

åter uttala sig mera bestämt. Domkapitlet i Uppsala, som dock yttrar sig

allenast beträffande den egna expeditionen, påyrkar, att stiftsnotarierna,

som skulle ersätta amanuenserna, placeras, den ena i lönegraden B 24 och

den andra i lönegraden B 21 samt upplyser tillika, att bägge amanuen­

serna redan nu uteslutande ägna sig åt domkapitlet. Domkapitlet i Lund

föreslår de två amanuensernas ersättande med en stiftsassessor, med av­

löning motsvarande länsassessors, sålunda i lönegraden B 27, och en stifts-

notarie i lönegraden B 21 samt uppgiver, att bägge amanuenserna ägna

sin huvudsakliga tid åt domkapitlet. Domkapitlet i Luleå föreslår, att

stiftsnotarie placeras i lönegraden B 24. Enligt av konsistorienotarien

lämnad uppgift är amanuensen av denna sin befattning regelmässigt upp­

tagen under sex timmar av dagen. Domkapitlet i Härnösand uttalar sig

för att amanuensbefattningen förändras till heltidstjänst; i en till yttrandet

fogad p. m. från konsistorienotarien upplyses, att amanuensens vid dom­

kapitlet tjänstgöring i medeltal uppgår till 3 L timmar per dag. Dom­

kapitlet i Linköping meddelar, att amanuensen ägnar hela sin arbetstid

åt domkapitlet.

Till utredningens fullständigande anmodade statskontoret domkapitlen

i Skara, Växjö, Göteborg, Strängnäs, Västerås och Karlstad att inkomma

med uppgift å den dagliga arbetstiden för innehavaren av respektive ama­

nuensbefattning ävensom med yttrande, huruvida enligt domkapitlets

åsikt göromålens vid domkapitlet art och omfattning krävde befattningens

ersättande med en med full tjänstgöring, 7 timmar, förenad ordinarie

tjänst i 21 lönegraden enligt avlöningsreglementet för den civila statsför­

valtningen. Domkapitlens svar härå innehålla i huvudsak följande.

Amanuensen vid domkapitlet i Skara har omkring 6 timmars daglig

tjänstgöring, det mesta, som kunnat åläggas honom med den ringa avlö­

ning han uppbär. Tjänsten anses böra förändras till en ordinarie befatt­

ning med full tjänstgöring, sju timmar dagligen, i minst 21 lönegraden.

För amanuensen vid domkapitlet i Växjö uppgives den dagliga arbets­

tiden vara omkring 7 timmar. Domkapitlet förordar på det livligaste be­

fattningens ersättande med en ordinarie t jänst i 21 lönegraden.

Domkapitlet i Göteborg, som hänvisar till en åtföljande skrivelse från

konsistorienotarien, upplyser, att den dagliga arbetstiden för amanuensen

är omkring 2’A timmar. Göromålen vid domkapitlet äro emellertid nu­

mera av den art och omfattning, att de kräva amanuensbefattningens er­

sättande med en ordinarie befattning med full tjänstgöring. I konsistorie­

notariens promemoria framhålles, att göromålens ökning nödvändiggör

en utökning av arbetskrafterna, antingen genom att ytterligare en amanu­

ensbefattning inrättas eller ock därigenom att den nuvarande amanuens­

befattningen utbytes mot en ordinarie tjänst. Amanuensen har för när­

varande ingen bestämd daglig arbetstid å tjänsterummet, men beräknas

det arbete han utför för domkapitlet kräva i medeltal 2K> timmar om

dagen. Särskilt om viss daglig arbetstid föreskrives eller utökning sker

av det arbete, som nu kräves av amanuensen, torde det bliva svårt eller

*18

omöjligt att få vid statens eller stadens verk i Göteborg anställda tjänste­

män att åtaga sig tjänstgöring som amanuens bos domkapitlet. Då den

ytterligare arbetshjälp åt konsistorienotarien, som erfordras, kan beräk­

nas kräva en tjänstgöringstid av i medeltal omkring 4 timmar om dagen,

synes den enda, i varje fall den bästa lösningen vara den, att en notarie­

tjänst i 21 lönegraden inrättas vid domkapitlet i stället för amanuens­

befattningen.

Domkapitlet i Strängnäs beräknar amanuensens dagliga tjänstgöring

till 4 å 7 timmar och hemställer, att befattningen må bliva ordinarie »med

de löneförmåner, som kunna bestämmas med hänsyn till arbetet och ar­

betstiden».

Amanuensen vid domkapitlet i Västerås, som tillika är läroverksadjunkt,

har till sitt huvudsakliga arbete räkenskapsväsendet som bokförare samt

registreringen och protokollföringen var fjärde vecka. Arbetet utföres

till stor del i hemmet om eftermiddagarna och växlar från under sommar -

och höstmånaderna, då arbetet på grund av boksluten är betydligt, 7 tim­

mar och därutöver, till under de första vintermånaderna en ganska ringa

tjänstetid. I medeltal anses tjänstgöringen utgöra högst 4 timmar dagligen.

Arten av amanuensens göromål synes icke domkapitlet kräva befattnin­

gens ersättande med en med full tjänstgöring förenad ordinarie tjänst,

åtminstone icke en tjänst i så hög lönegrad som 21.

Amanuensen vid domkapitlet i Karlstad, som även är läroverksadjunkt,

beräknas hava eu arbetstid av i medeltal två timmar per dag. Under för­

utsättning att avlöningarna för extra biträdet och vaktmästaren bli till­

mätta så, att av dem kan krävas full tjänstgöring, sju timmar, anser dom­

kapitlet ej för närvarande behövligt, att amanuensbefattningen vid dom­

kapitlet utbytes mot eu ordinarie tjänst.

^Statskonto- Av det föregående torde framgå, att i fråga om såväl arten som omfatt-

^{rets förslag,} ningen av det arbete, som utföres av amanuenserna, väsentliga olikheter

förefinnas vid de skilda domkapitlen. Några domkapitel anse hos dem

anställda amanuensers arbete så kvalificerat, att de påyrka befattningar­

nas placering i 27 eller 24 lönegraden. Vidare föreligga yrkanden på

amanuensernas placering i 21 lönegraden. Domkapitlet i Linköping upp­

lyser, att amanuensen bland annat har till åliggande att utföra allt ren-

skrivningsarbete å expeditionen, något som domkapitlet dock anser vara

ett missförhållande, som bör avhjälpas genom ökat anslag till biträden.

Av domkapitlets i Strängnäs allmänt hållna uttalande torde framgå, att

domkapitlet icke anser sig kunna tillstyrka så hög placering som i 21 löne­

graden eller avlöning beräknad efter full tjänstgöring. Domkapitlen i

Karlstad och Västerås framhålla, att ordinarie heltidstjänster icke äro

behövliga, det senare domkapitlet dessutom, att så hög placering som i

21 lönegraden icke är motiverad. Kortare arbetstid än den normala före­

kommer vid domkapitlen i Karlstad, Västerås, Strängnäs, Göteborg och

Härnösand. Från de två sistnämnda domkapitlen hemställes dock om be­

fattningarnas ändring till heltidstjänster. Vid övriga domkapitel torde

amanuenserna hava full eller i det närmaste full tjänstgöring. Amanuens-

befattningarna vid domkapitlen i Västerås, Karlstad, Göteborg och Här­

nösand torde för närvarande vara att betrakta såsom bisysslor, då de två

förra innehavas av adjunkter vid allmänna läroverk och de senare av en

assessor i rådhusrätten, respektive av en förste rådman. Av amanuen-

*19

serna i Växjö och Luleå är den förre tillika domkyrkosyssloman och den

senare vice auditör, av vilka befattningar åtminstone den senare torde

vara att anse som bisyssla till amanuenstjänsten.

Att arbetsförhållandena beträffande amanuenserna gestalta sig olika,

torde givetvis, frånsett rent personliga omständigheter, i främsta rum­

mel bero på den väsentligt olika arbetsbörda, som påvilar de skilda dom­

kapitlen, men även på den relativt ringa avlöningen och de jämförelsevis

knappa biträdesanslagen. Om lönevillkoren förbättras och biträdesan-

slagen ökas, kan visserligen förmodas, att arbetet vid vissa domkapitels

expeditioner efter hand kommer att omläggas. Vid löneregleringen lär

man likväl böra i stort sett utgå från de nuvarande förhållandena och till

en framtid uppskjuta de åtgärder, som kunna motiveras av eu dylik om­

läggning av arbetet.

Till följd av de ovan påvisade olikheterna vid de skilda domkapitlen

kan en lönereglering för amanuenserna icke genomföras efter enhetliga

grunder. Ordinarie anställning torde sålunda icke kunna ifrågakomma

för samtliga amanuenser. Vid domkapitel, där heltidstjänst icke beliöves,

är sådan anställning givetvis utesluten. Men även beträffande amanuens­

befattningar, som äro förenade med full tjänstgöring eller för vilka en

sådan utsträckning av arbetstiden anses behövlig, lärer försiktigheten

bjuda, att åtminstone tillsvidare endast vissa förändras till ordinarie tjän­

ster. I främsta rummet torde härvid ifrågakomma eu amanuensbefatt­

ning vid domkapitlet i Lund och eu vid domkapitlet i Uppsala. Vid vart­

dera domkapitlet finnes ju dessutom ytterligare en amanuensbefattning,

men anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att jämväl dessa be­

fattningar, som tillkommit först från och med år 1920 respektive 1922, nu

omändras till ordinarie, varigenom två ordinarie sådana tjänster skulle

finnas vid samma domkapitel. Vid domkapitlen i Växjö och Luleå, som

tillhöra de mera arbetsbetungade och där det högre amanuensarvodet,

1.800 kronor, utgår, synes finnas fog för att ordinarie anställning bere-

des åt amanuenserna. Sju timmars tjänstgöring åvilar enligt uppgift

amanuensen vid domkapitlet i Linköping, men på grund av vad förut

upplysts angående göromålen vid denna befattning torde dess förändring

till ordinarie i varje fall böra tillsvidare anstå. Ej heller i fråga om

amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara, som uppgives vara för­

enad med en daglig tjänstgöring av 6 timmar, anser sig statskontoret för

närvarande kunna förorda dess utbyte mot en ordinarie tjänst. Av dom­

kapitlen i Göteborg och Härnösand, där amanuensernas tjänstgöring upp-

givits belöpa sig till i medeltal 2 E respektive 3 V timmar per dag, har

påyrkats befattningshavarnas ersättande med heltidstjänster, varigenom

deras karaktär av bisysslor skulle upphöra. Även om en utsträckning av

tjänstgöringen i dessa fall förefaller vara av behovet påkallad, lärer lik­

väl med befattningarnas förändring till ordinarie böra anstå i avvaktan

på vidare erfarenhet. Vid domkapitlet i Strängnäs har amanuensen icke

full tjänstgöring, och synes behov av utsträckt arbetstid icke föreligga.

Vid domkapitlen i Västerås och Karlstad hava amanuenserna likaledes

kortare arbetstid, och befattningarna innehavas som bisysslor. Någon för­

ändring i dessa förhållanden hava icke av domkapitlen påyrkats. Vid de

tre sistnämnda domkapitlen synes alltså ordinarie anställning för ama­

nuenserna icke kunna ifrågakomma.

Samtliga amanuensbefattningar äro nu förenade med arvoden, utan rätt

*20

till ålderstillägg. Denna avlöningsform torde böra bibehållas, när befatt­

ningarna innehavas och äro avsedda att innehavas såsom bisysslor, alltså

vid domkapitlen i Västerås och Karlstad. I fråga om övriga amanuens-

befattningar, som icke förändrats till ordinarie tjänster, torde det däremot

få anses skäligt, att innehavarna berättigas till åldersförhöjningar och

övriga förmåner, som numera i allmänhet tillkomma fastare anställd icke

ordinarie personal, och torde ifrågavarande amanuenser i detta syfte böra

hänföras till extra ordinarie befattningshavare.

Vad sedan angår den löneställning, amanuenserna böra intaga, så torde

de ordinarie befattningshavarna skäligen höra placeras i lönegraden B 21,

vilken bland annat innefattar revisorer och notarier vid de centrala äm

hetsverken. En sådan placering kan också anses närmast motsvara den

lönenivå, som domkapitelkommittén på sin tid föreslog. Med avseende på

de yrkanden på väsentligt högre lönegradsplacering, som framförts av

domkapitlen i Uppsala, Lund och Luleå, kan framhållas, att nämnda dom­

kapitel utgått från stiftssekreterarnas hänförande till 30 lönegraden, me­

dan statskontoret i föreliggande förslag ansett dessa befattningshavare

böra placeras i 28 lönegraden, vilket icke kan undgå att jämväl i någon

mån inverka på de närmast underställda befattningshavarnas ställning,

dels ock att domkapitelkommittén icke biträdde ett inom kommittén väckt

och sedermera reservationsvis framfört förslag om inrättande vid dom­

kapitlen i Lund och Uppsala av stiftsassessorsbefattningar med avlöning

motsvarande länsassessorers. De nya ordinarie tjänster, som skulle er­

sätta vissa amanuensbefattningar, torde lämpligen i överensstämmelse

med domkapitelkommitténs förslag böra benämnas stiftsnotarier.

I fråga om de extra ordinarie amanuensernas lönegradsplacering må.

erinras, att jämlikt de för den reglerade civilförvaltningen gällande av-

löningsbestämmelserna (k. kung. nr 356 år 1925) lön till andre amanuens

må utgå högst enligt 16 lönegraden och för förste amanuens högst enligt

18 lönegraden i den i kungörelsen intagna löneplanen, samt att jämlikt

nådiga cirkuläret den 20 juli 1925 extra ordinarie tjänsteman vid läns­

styrelse med arbetsuppgift, motsvarande vad som ålegat extra länsnotarie

eller extra länsbokhållare, må placeras i högst 19 lönegraden i nämnda

löneplan. För amanuenserna vid domkapitlen, som i regel äro närmaste

biträden till och avsedda att vid behov vara vikarier för stiftssekretera-

ren, synes i allmänhet en placering i 18 lönegraden kunna anses lämpligt

avvägd. Då såsom i viss mån torde framgå av vad förut anförts, förhål­

landena kunna vara rätt olikartade vid de skilda domkapitlen, synes lik­

väl en enhetlig lönegradsplacering tillsvidare icke böra fastställas. Det

lämpligaste torde vara, att beslut meddelas av Eders Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall, sedan vederbörande domkapitel avgivit förslag jämte redo­

görelse för de med amanuensbefattningen förenade göromålen. I de fall

där behovet icke kräver, att amanuensen har full tjänstgöring, bör avlö­

ningen självfallet utgå med ett i förhållande till den kortare arbetstiden

reducerat belopp, och lärer Eders Kungl. Maj:ts beslut böra innefatta

jämväl, huruvida avlöningen i lönegraden skall utgå oavkortad eller be­

räknas efter en reducerad arbetstid.

Såsom grund för bestämmande av avlöningen till de amanuenser, som

fortfarande skulle uppbära avlöning i form av arvode, skulle kunna läg­

gas lönen efter två åldersförhöjningar för en extra ordinarie amanuens i

den lönegrad, som anses som den normala, beloppet givetvis reducerat i

förhållande till den kortare arbetstiden. En sådan beräkning skulle lik­

väl, om man utgår från 18 lönegraden som den normala, särskilt för ama­

nuensen i Karlstad, vars dagliga arbetstid uppgivits i medeltal utgöra

allenast 2 timmar, resultera i en löneminskning. Arvodena torde där­

för böra bestämmas till sådana belopp, att desamma trots de ändrade

grunderna för dyrtidstillägget icke giva lägre inkomst än för närvarande.

Med hänsyn härtill föreslår statskontoret, att arvoden för amanuenserna

vid dessa domkapitel bestämmas till 8.000 kronor för en var. Vid nuva­

rande konsistorieamanuensens i Karlstad avgång ur tjänst synes likväl

böra övervägas, huruvida icke arvodet kan nedsättas.

Om amanuenserna vid domkapitlet i Lund erhålla full avlöning av stats­

medel, bör det belopp av 300 kronor, som den ene av dem jämlikt 1910 års

riksdags beslut äger uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden givet­

vis upphöra att utgå. Som fondens avkastning jämlikt nådiga cirkuläret

den 13 juni 1902 användes till bestridande av vissa domkapitlets expen­

ser, torde någon åtgärd för indragning till statsverket av denna förutva­

rande avlöningstillgång icke vara erforderlig.

I det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner ingår ett belopp

av 7.000 kronor, till avlönande av extra biträden vid domkapitlen. Ytter­

ligare medel för ändamålet hava beräknats från det under en följd av år

anvisade förstärkningsanslaget å extra stat. De belopp, som från före-

nämnda två anslag under rubriken extra biträden stå till de olika dom­

kapitlens, respektive Stockholms stads konsistorii förfogande för budget­

året 1926—1927, utgöra, efter av innevarande års riksdag beslutad höjning:

för domkapitlet i Dppsala.................................... 3.000

»

»

i Linköping ............................... 1.200

»

»

i Skara ...................................... 600

»

»

i Strängnäs ............................... 500

»

»

i Västerås ................................... 1.200

»

»

i Växjö ...................................... 1.400

»

»

i Lund ...................................... 4.800

»

»

i Göteborg ............................... 2.300

»

»

i Karlstad ................................. 1.800

»

»

i Härnösand ............................ 3.100

»

»

i Luleå ...................................... 3.750

»

»

i Visby ...................................... 900

» Stockholms stads konsistorium ................... 750

Summa 25.300

Dessutom ingå i det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner

anslag till »vikariatsersättning, extra biträden, renskrivning m. m.» å 500

kronor för domkapitlet i Visby och å samma belopp för Stockholms stads

konsistorium. Beträffande avlöningen till extra biträden gäller, att den­

samma icke må utan medgivande av riksdagen överstiga 1.400 kronor.

Högre avlöning åtnjutes enligt särskilda medgivanden av manliga extra

biträdet i Lund F. Malmström, som erhåller arvode av 3.000 kronor, samt

av kvinnliga biträdena Maria Örner i Uppsala, Ruth Palm i Lund, Anna

Norlund i Göteborg, Berta Hallström i Karlstad samt Rut Carlsson i Luleå,

vilka en var uppbära arvode av 1.800 kronor. Samma avlöning både även

Biträdes-

personaltn.

Nuvarande

förhållanden.