Prop. 1928:107

('angående provisorisk för\xad längning av förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående utförselbevis för råg och vete m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

1

tf r 107.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående provisorisk för­

längning av förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående utförselbevis för råg och vete m. m.; given Stockholms slott den 10 februari 1928.

Kungl. Maj .t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern

E^kman,

ministern för utrikes ärendena

L^öfgren,

statsråden

R^ibbing, M^eurling, G^ärde, P^ettersson, R^osen, H^amrin, A^lmkvist. L^yberg, ^von S^tockenström.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdeparte­ menten anmäler departementschefen, statsrådet von Stockenström ärende angående provisorisk förlängning av förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående utförselbevis för råg och vete samt anför därvid följande.

Jämlikt gällande bestämmelser upphöra nämnda förordning med däri genom kungörelsen den 8 april 1927 (nr 121) gjorda ändringar ävensom kungörelsen den 26 juli 1926 (nr 383) med tillämpningsföreskrifter till samma förordning att gälla med utgången av juli 1928.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. J saml. 89 höft. (Nr 107.)

1

2

Den 27 juni 1927 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium, general­ tullstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt inkomma med yttrande angående de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av nämnda be­ stämmelser angående utförselbevis för råg och vete, ävensom angående de ändringar av samma bestämmelser, som, därest åt bestämmelserna skulle förlänas förlängd giltighet efter den 31 juli 1928, kunde anses påkallade.

Därjämte bar den 1 juli 1927 av tillförordnade chefen för finans­ departementet, för att tagas i övervägande vid avgivande av förberörda ut­ låtande, till ämbetsverken överlämnats en av verkställande direktören för aktiebolaget Malmö stora valskvarn och aktiebolaget Falkenbergs elektriska valskvarn Kuno Möller till chefen för jordbruksdepartementet ingiven fram­ ställning om åtgärders vidtagande för att möjliggöra utlämnandet av ut­ förselbevis jämväl vid utförsel av malen råg och malet vete jämte av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen den 20 januari 1927 efter remiss avgivet utlåtande över sagda framställning.

Kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i skrivelse den 30 september 1927 inkommit med den sålunda infordrade ut­ redningen och därvid tillika överlämnat ej mindre införskaffade yttranden från handelskamrarna i Stockolm, Göteborg och Malmö, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska lantmännens riksförbund, föreningen Sveriges spannmålsintressenter, svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas för­ ening och svenska kvarnföreningen än även av generaltullstyrelsen inhäm­ tade uttalanden från tulldirektörerna i Göteborg och Malmö samt från tull­ kamrarna i Norrköping, Kalmar, Åhus, Ystad, Simrishamn, Trälleborg, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Varberg, Falkenberg, Uddevalla och Lidköping. Från övriga tullmyndigheter, hos vilka tillämpning av författ­ ningarna angående utförselbevis förekommit, hava yttranden icke infordrats, enär sådan tillämpning där ansetts hava skett i så ringa omfattning, att den icke kunnat lämna erfarenhet, tillräcklig för ett slutgiltigt omdöme.

Till följd av Kungl. Maj:ts särskilda remiss har statskontoret den 4 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, så vitt detsamma angår uppkommen fråga rörande beräkningen av städernas tolagsersättning med avseende å vissa för importerad spannmål belöpande tullavgifter.

Tillkomsten

av Innan jag närmare ingår på nu föreliggande fråga, vill jag inledningsvis

nuvarande nt- n4got erinra om tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna rörande ut-

förselbevisbe-

. „ .

»tämmelser

förselbevis för rag och vete.

Sedan under hösten 1922 ett stort antal framställningar ingivits berörande den inhemska brödspannmålsproduktionen, bemyndigade Kungl. Maj:t den 3 november 1922 chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga personer att undersöka den svenska spannmålsmarknadens dåvarande läge och, därest så funnes påkallat, avgiva förslag till åtgärder för ernående av ökad avsättning av svensk brödsäd. De sålunda tillkallade sakkunniga, benämnda spannmålsmarknadssakkunniga, avgåvo den 16 januari 1923 sitt i anledning av uppdraget utarbetade betänkande (statens offentliga utred-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

3

ningar , 1923: 3). Detta betänkande innefattade bland annat förslag om in­ förande av utförselbevis å vete, råg och korn; bétänkandet var dock i denna del icke enhälligt. Förslaget avstyrktes av kommerskollegium, som därvid stödde sig på, bland annat, uttalanden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Jönköping. Däremot förordades förslaget av lantbruksstyrelsen. Generaltullstyrelsen inskränkte sig till att yttra sig om de tek­ niska detaljerna för anordnande av ett utförselbevissystem.

Sedan frågan om utförselbevis på grundval av spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande bragts inför 1923 års riksdag genom enskilda motioner, fann riksdagen i enlighet med bevillningsutskottets hemställan (betänkande 1923: 27) de framställda förslagen icke föranleda någon riksdagens åtgärd. För 1924 års riksdag framlades proposition i ämnet (nr 56). Denna, som avsåg utförselbevis för allenast vete och råg men i övrigt var i huvudsak byggd på spannmålsmarknadssakkunnigas förslag, vann ej heller riksdagens bifall (bevilln. utsk. 1924:23; R. skr. 1924:80). Efter det sedermera, på grundval av väckta motioner, frågan varit föremål jämväl för 1925 års riksdags prövning, dock utan att föranleda någon riksdagens åtgärd (jfr bevilln. utsk. 1925: 7), antog 1926 års riksdag ett motionsvis framlagt och av vissa reservanter inom bevillningsutskottet tillstyrkt förslag till förordning angående utförselbevis för råg och vete, att gälla för tiden till och med den 31 juli 1928 (bevilln. utsk. 1926:39; R. skr. 1926:197).

I nämnda förordning har vid 1927 års riksdag vidtagits ändring, avseende rätt till utförselbevis erhållande vid utförsel till svensk frihamn

sam t

skyl­

dighet att vid återinförsel av spannmål, varå utförselbevis meddelats, åter­ ställa beviset eller kontant inbetala det i beviset angivna beloppet (1927: prop. 150; R, skr. 89).

Med iakttagande av nämnda ändring är förordningen angående utförsel­ bevis av följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

»$ 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget minst 500 kilo­ gram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis om utförseln, med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet.

§

2

.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller

omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tull­ taxan skolat dära belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tull­ beloppet,

eller, i den mån för varor, som nu sagts, inom förenämnda tid av sex

månader influtna tullavgifter, efter avdrag av två procent, därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag av två procent.

5

36,049 eller ungefär en åttondel av hela antalet brukningsdelar i södra och mellerst^, Sverige. Vidare skulle utförselbevisen medföra vissa mindre gynn­ samma statsfinansiella verkningar i sådant avseende att, därest ingen skillnad gjordes mellan råg och vete, otvivelaktigt avsevärda anspråk skulle komma att ställas på statskassan på grund av den stora export av råg, som skulle bliva följden.

Förespråkarna för utförselbevisen hava bland annat uttalat följande.

Fn för landets jordbrukare ogynnsam prisbildning å vete och råg, både. frånsett missväxtåret 1924, kännetecknat efterkrigsåren. Då gällande tullskyddssystem på sin tid infördes, hade det betraktats som eu given sak, att tullskyddet för brödspannmål skulle, så långt den inhemska spannmålens kva­ litet berättigade därtill, komma jordbruket tillgodo. Så hade emellertid icke blivit fallet, utan hade för jordbrukarna tullskyddet till större delen eller helt och hållet mist sitt värde.

Anordningen med utförselbevis finge icke någon prisförhöjande verkan på mjölet eller i allt fall icke någon nämnvärd sådan verkan. Mjölpriserna inom landet reglerades väsentligen av konkurrensen med det importerade utländska mjölet.

Till stöd för påståendet att utförselbevisen skulle komma endast ett mindre antal av vårt lands jordbrukare till godo både anförts sifl'ror, som hämtats ur eu av byråchefen E. Höi jer på sin tid verkställd utredning. Dessa kunde icke anses fullt tillförlitliga och för detta spörsmåls bedömande tillräckligt vägledande. Men även om man skulle lägga ifrågavarande siffror till grund för sin uppfattning, så visade dessa likväl, att över 100,000 brukningsdelar skulle finnas inom riket, som hade brödsäd till avsalu. Även om vidare ett stort antal av dessa brukningsdelar både mindre spannmålsöverskott, sä kvarstode dock det faktum, att brukarna av 30,000 å 40,000 jordbruk inom landet, enligt nämnda och andra beräkningar, skulle få gagn av utförsel­ bevisens införande. Detta antal vore ingalunda så litet, som man till även­ tyrs föi-menade, vartill komme, att praktiskt taget alla lantarbetare av olika slag inom landet vore anställda vid dessa jordbruk, vilkas ekonomiska bärighet vore avgörande även för lantarbetarnas levnadsvillkor.

Den minskning i statsverkets inkomst av spannmålstullen, som kunde tänkas bli en följd av utförselbevisens införande, måste bliva mycket be­ gränsad och finge icke vid förevarande frågas bedömande tillmätas utslags­ givande betydelse. Visserligen vore ovisst, huruvida införandet av systemet med utförselbevis kunde förväntas få några stora verkningar till gagn för den svenska brödsädesodlingen. Därom vore på förband svårt att fälla något bestämt omdöme, särskilt som marknadsförhållandena inom oss närliggande och andra europeiska länder vore ovissa och fluktuerande. Det vore emeller­ tid att förmoda, att den ifrågavarande anordningen skulle kunna skapa vissa möjligheter för export av svensk spannmål under de tider på höstarna, då prisläget för odlarna vore som mest tryckt. Andra mera effektiva ut­ vägar för återställande av spannmålstullens effektivitet hade icke kunnat anvisas.

Då marknadsförhållandena för närvarande ur de synpunkter, som bär närmast komme i fråga, torde vara mest otillfredsställande i fråga om vete och råg, syntes försöket med utförelbevis böra avse allenast dessa båda slag av spannmål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

6

Ämbetsrer- I sitt nu avgivna utlåtande erinra kommerskollegium, generaltullstyrel­

sen “tu sen och lantbruksstyrelsen om de skiljaktiga meningar, som tidigare fram­

tand!^ ro. m. förts. Att det nya institutet förlänats en giltighet av allenast två år visade

ock, framhålla ämbetsverken, att statsmakterna fattat dess införande som ett försök, vars utfall borde avvaktas, innan en lagstiftning i ämnet av mera permanent beskaffenhet kunde påtänkas.

Vidare hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande:

Innan ämbetsverken inginge på ett besvarande av de i remissen fram­ ställda spörsmålen, ansåge de sig böra konstatera, att läget på våren är 1926, då beslut angående införandet av utförselbevis fattats, så till vida varit ett annat än i början av år 1923, då yttranden av Kungl. Maj:t in­ fordrats i ämnet, att vid sistnämnda tidpunkt omständigheter förelegat, vilka synts kunna giva vid handen, att den under ett par föregående år förefint­ liga undervärderingen av den svenska brödsäden i jämförelse med den ut­ ländska vore på väg att försvinna, en omständighet, på vilken kommers­ kollegium delvis grundat sitt avstyrkande av förslaget om utförselbevis. Under år 1926 hade däremot klarare framstått, att berörda ogynnsamma pris­ relation, vilken framträtt mer eller mindre utpräglat, särskilt under höstmåna­ derna, jämväl under åren 1923—1925, näppeligen kunde vara att hänföra blott till tillfälliga omständigheter. Den viktigaste faktor, som medverkat till den svenska spannmålstullens ineffektivitet, framför allt under år, då skördeutfallet varit rikligare, torde väl snarare vara den, att Sverige i av­ seende på såväl vete som råg närmat sig stadiet av självförsörjning, då hänsyn beträffande vete toges till behovet av inblandning av flammande hårt vete för erhållande av bakningsdugligt mjöl. I ett sådant läge både en skyddstull, såsom erfarenheten från andra länder visat, svårt att erhålla full effektivitet.

Beträffande de erfarenheter, som hittills vunnits angående verkningarna av utförselbevisen, hade ämbetsverken först enligt månadsstatistiken över handeln velat anföra siffror rörande utförseln av omalen råg och omalet vete under de senaste skördeåren, räknade från augusti till och med juli, allt­ sedan utförseln av brödsäd efter kriget lösgavs (den 27 december 1920).

Kungl. May.ts proposition Nr 107.

Kåg

Vett*

ton

ton

Januari

1921—

juli

1921...................................... ................................. 32,295

6,650

Augusti ^1921— juli

1922 ...................................... ................................. 37,018

579

» 1922— »

1923 ......................................

.......................... 1,354

348

» 1923— »

1924 ......................................

90

250

» 1924— »

1925 ...................................... ................................. 72

194

» 1925— »

1926 ......................................

...................... 52

360

» 1926— »

1927 ...................................... ................................. 38,720

59,594.

Det visade sig alltså, att utförseln av råg under skördeåren 1922/23— 1925/26 och av vete under skördeåren 1921/22—1925/26 varit mycket obe­ tydlig men under skördeåret 1926/27, d. v. s. under den tid då utförselbe­ visen varit i användning, svällt ut högst betydligt, så att utförseln av de båda sädesslagen sammanlagt uppgått till nära 100,000 ton. Ginge man längre tillbaka i tiden, funne man, att av intetdera sädesslaget i omalen form utförseln något år efter 1887 överstigit 1,000 ton, undantagandes för vete år 1921 och för råg åren 1920, 1921 och 1922. Den då ganska stora

utförseln, i synnerhet av råg, vilken till större delen skett dels till Tysk­ land, dels till Sovjetunionen och Polen, hade dock mest berott på säregna förhållanden utomlands, varför densamma torde få anses hava haft en helt och hållet tillfällig karaktär. Givetvis hade särskilt 1921 års tämligen stora utförsel haft till förutsättning den ovanligt rika skörden samma år, men 1925 års ännu större skörd framkallade ingen motsvarande export. En i det följande återgiven sammanställning visade, att med skördarnas växlande storlek väl följt ett i omvänt förhållande växlande införselöverskott av brödsäd, men däremot ej en motsvarande ökning eller minskning i utförseln. 1926 års skörd hade till kvantiteten varit avsevärt mindre än det föregående årets, om än kanske till kvaliteten bättre. Att, trots detta, utförseln under skördeåret 1926/27 blivit så betydande som fallet varit, kunde näppeligen hava berott på annat än den stimulans, som givits däråt genom utförsel­ bevisen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107. 7

Skörd, ton

Utförsel, ton Införsel (+) eller utförsel (—i

överskott', ton

Råg Vete

Omalen

råg

Omalet ,, 5

vete KäS

Vete

Summa

införsel-

överskott j

1921/22 ......................

674,616 335,717 37,018

579 — 46,473 + 107,876 -61,403

1922/23 .....................

562,192 258,893 1,354

348 + 13,343 + 243,152 j 256,495

1923/24 .....................

593,527

299,501 90 250 : + 129,502

+ 339,382 468,884

1924/25 ......................

276,432 185,081

72 194 : + 109,104

+ 288,222 397,326 |

1925/26 ......................

676,054

363,588 52

360 + 31,517 -f 167,503

199,020 i

1926/27 ......................

592,488 336,468

38,720

59,594

i

— 20,706

+

Ö l

O *

0⁰

ut 144,479

Utav hela utförseln av omalen råg och omalet vete under tiden 1 augusti 1926 31 juli 1927, respektive 38,720 och 59,594 ton, hade i det närmaste allt utförts mot erhållande av utförselbevis

Emellertid vore att märka, att förhållandena under skördeåret 1926 27 varit i olika hänseenden exceptionellt gynnsamma för uppkomsten av en svensk exporthandel med brödsäd. Såsom av svenska kvarnföreningen i dess yttrande framhållits skördade såväl Tyskland som Frankrike sin bröd­ säd i mindre god kvalitet, under det Sveriges skörd utföll god. Polen åter hade erhållit en till kvantiteten liten skörd av råg och exporterade därför endast mindre kvantiteter. Detta utgjorde enligt kvarnföreningens mening en förklaring till att den svenska brödsäden under nämnda skördeår varit sä begärlig såväl i ovannämnda som övriga närliggande länder. Sedan flera månader tillbaka, anfördes vidare av kvarnföreningen, hade till och med det säregna inträffat, att de svenska kvarnarna kunnat importera amerikansk råg, förtullad, till billigare pris än det, som den svenska rågen betingat.

Att utförselbevisen under skördeåret 1926/1927 visat sig i stånd att fram­ driva en rätt avsevärd spannmålsutförsel Ange med hänsyn till det sagda icke anses bevisande för att så även under mindre gynnsamma förhållanden skulle bliva fallet.

1 Inbegriper jämväl malen spannmål, reducerad till omalen, lör åren 1921/22—1925/26 enligt statistisk årsbok. Enligt av jordbruksdepartementet införskaffad uppgift har exporten från Sverige mot utförselbevis av omalen råg, respektive omalet vete undertiden augusti—december 1927 upp­ gått till 6,117, respektive 13,225 ton.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Fördelningen på olika månader av den mot utförselbevis skeende utförseln hade varit följande:

Råg Vete

ton ton

1926 augusti

.......................... 2,276 569

september ............ .......................... 5,771

8,924

oktober ................ .......................... 2,654

6,876

november ............ .......................... 4,055

11,712

december ............ .......................... 5,037

11,962

1927 januari

.......................... 3,721 6,002

februari................ .......................... 3,927

2,997

mars .................... .......................... 2,656

6,642

april .................... .......................... 3,118

1,835

maj

.......................... 4,219 1,338

juni........................ .......................... 842

535

juli........................ .......................... 423

180

Summa 38,699

59,572.

Beträffande vete hade, som syntes av tabellen, den vida övervägande utförseln skett under höstmånaderna, således under den årstid, då behovet av en lättnad på marknaden för producenterna gjorde sig starkast gällande. För rågens vidkommande hade utförseln fördelat sig mera jämt under skördeåret till och med maj.

Destinationsländerna för den med utförselbevis understödda exporten an­ gå ves här nedan:

Råg

Y e t e

ton ton

Danmark ............................................... 37,353 8,101 Finland ......................... ......................... 310 112 Tyskland ..................... ......................... 279

16,151

Storbritannien ....................................... 1 159 Frankrike

.......................... 592 25,880

Italien ............................ .......................... ... 915 Tjeckoslovakien....................................... 0

—

Estland ................................................... 100

150

Polen ....................................................... 1

2,379

Lettland ....................................................

—

443

Danzig............................ .......................... 63

5,176

Malmö frihamn............ .......................... —

106

Summa 38,699 59,572.

Veteutförseln hade således skett huvudsakligen till Frankrike och Tysk­ land, rågutförseln nästan helt och hållet till Danmark.

Beträffande utförselns fördelning på olika tullkammardistrikt framginge av uppgjorda tabeller, att av vete de största partierna försänts från skånehamnarna, av råg däremot största delen från Göteborg och andra västkust­ hamnar. Anmärkningsvärt vore dock huru många distrikt, som deltagit i exporten, och att sådan ägt rum ej blott från kustorterna utan även från distrikt långt inne i landet, såsom Lidköpings, Jönköpings, Linköpings, Motala och Västerås tullkammardistrikt.

Införseln av råg och vete, dels i omalet tillstånd, dels i form av mjöl,

hade under de fem senaste skördeåren gestaltat sig på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

9

Båg, ton

Veto. ton

Augusti—juli

Omalen Malen

Omalet ilalet

1922/23 ....................... 22,320 893 229,686 20,309 1923/24 ....................... 127,415 3,353 302,720 29,304 1924/25 ....................... 106,011 1,912 269,685 3 5,125 1925/26 ....................... 32,985 515 168,613 11,215 1926/27 ....................... 21,065 61 215,074 13.925.

Det framginge vid en jämförelse mellan ifrågavarande siffror och de förut meddelade exportsiffrorna, att införseln av råg under skördeåret 1926—1927 ej nått upp till samma kvantitet som utförseln av samma sädesslag, medan däremot i fråga om vete införseln långt överstigit utförseln. I vad mån utförselbevis använts för import av malen spannmål hade ämbetsverken ej varit i tillfälle att utröna. Sådana bevis, uppgående, med stadgat avdrag av två procent, i värde till 1,299,578 kronor 52 öre och representerande eu utförd kvantitet av omkring 35,840 ton vete och råg tillsammans, hade jämlikt förordningens 2 § tredje stycket under tiden 1 augusti 1926— 31 augusti 1927 ingivits till generaltullstyrelsen för inlösning. Vid import hade under samma tid, för vinnande av befrielse från erläggande av tull­ avgift, använts bevis om sammanlagt 2,320,103 kronor 15 öre, varför, med hänsyn till värdet, endast något över en tredjedel av samtliga utfärdade bevis blivit på angivet sätt direkt inlösta. Nyssnämnda belopp utgjorde tillhopa 3,619,681 kronor 67 öre, vartill således statsverkets gottgörelse till bevisinnehavarna uppgått under ifrågavarande tidsperiod.

Vid uppköp av utförselbevis från kvarnars och andra spannmålsimportörers eller speditörers sida hade, enligt meddelande från kvarnhåll, i allmän­ het avdragits en rabatt av 1 å 1 '/■>, understundom upp till 2 procent.

Förut anförda siffror rörande totala importöverskottet under de senare åren gåve vid handen, att, trots den lägre skörden år 1926 i jämförelse med 1925, importöverskottet av brödsäd skördeåret 1926—1927 varit rätt mycket mindre än importöverskottet under skördeåret näst förut och natur­ ligtvis ännu mycket mindre än hela den tullpliktiga brödsädesimporten under sistnämnda år. Härav skulle möjligen kunna dragas den slutsatsen, överensstämmande med vad under de tidigare diskussionerna rörande utförseibevisen anförts som skäl mot deras införande, att de, såsom tenderande att nedbringa nettoimporten av brödsäd, vore ägnade att verka i riktning av en förminskning av statens tullintäkter. Sammanhanget härvid skulle då närmast vara det, att i avseende på råg, vilket sädesslag ju delvis an­ vändes för andra ändamål än som brödsäd, den genom utförselbevisen framkallade utförseln ej skulle ersättas genom en motsvarande kvantitet importerad tullpliktig spannmål. En sådan verkan av utförselbevisen torde på grund av det gångna årets erfarenhet ej kunna avvisas såsom omöjlig eller helt osannolik, särskilt i betraktande av den ganska starkt ökade majsinförseln. I och för sig synes detta dock icke behöva betraktas såsom något egentligt fel, då rågens ersättande i konsumtionen med billigare fodersäd snarast finge anses innebära en nationalekonomisk fördel.

I fråga om utförselbevisens inverkan på prisbildningen inom landet å omalen spannmål hade, framhålla ämbetsverken, Sveriges allmänna lant­ brukssällskap i sitt yttrande till kommerskollegium framlagt ett ganska om­ fattande siffermaterial, varav med full tydlighet syntes framgå, att under den tid utförselbevisen varit i kraft — och med största sannolikhet åtmin-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

11

hemsk råg och inhemsk rågsikt visade, att priserna på mjölet vanligen ganska väl följt priserna å råvaran, vadan man finge antaga, att de senare varit väsentligen bestämmande för de förra. Halvårsvis från och med augusti 1923 ställde sig ifrågavarande priser genomsnittligt till varandra på följande sätt:

Råg

kr. per

Rågsikt 100 kg.

Skillnad

augusti 1923

—

januari 1924 ................... 15.34 27.5 3 12.19

februari 1924—juli 1924 ....................... ................... 15.54

27

37

11.83

augusti 1924—januari 1925 ................... ................... 24.36 36.31 11.95 februari 1925—juli 1925 ....................... ................... 26.87 37.24

10.37

augusti 1925

—

januari 1926 ................... ................... 17.12 28.25 11.13

februari 1926

—

juli 1926 ....................... ................... 18.28

28.5 9

10.31

augusti 1926

—

januari 1927 ................... ................... 19.73

31.68 11.95

februari 1927

—

juli 1927 ....................... ................... 23.06 34.44 11.38

Då det med ganska stor visshet kunde antagas, att de inhemska rågprisen genom utförselbevisen hållits uppe på en högre nivå än eljest skulle varit fallet, vore tydligt, att jämväl rågmjölsprisen därigenom stegrats, enär marginalen dem emellan sedan tiden före augusti 1926 i varje fall icke minskats. Hur stor denna höjning av rågmjöljspriset varit, vore omöjligt att avgöra. Den kunde dock icke anses hava varit mycket betydande, då, såsom förut nämnts, rågtullen redan föregående skördeår var tämligen väl utnyttjad.

Till belysning av vetemjölsprisens utveckling meddelades i en särskild bilaga en sammanställning på grundval av uppgifter lämnade av svenska kvarnför­ eningen, vilken utvisade noteringar månadsvis från och med augusti 1923 dels å bästa svenska vetemjöl (»Extra patent»), dels å därmed jämförbart amerikanskt vetemjöl, eif svensk hamn plus tull. Tyvärr hade det icke varit möjligt, framhålla ämbetsverken, att för importerat amerikanskt mjöl erhålla prisnoteringar, avseende ett och samma märke för hela den ifråga­ varande perioden. Priserna för augusti 1923—februari 1926 avsåge sålunda »Pilsbury Best Patent», för mars 1926—augusti 1927 »Canadian Spring Patent». Enligt meddelande under hand av svenska kvamföreningens verk­ ställande direktör kunde man dock anse, att ungefär fram till mitten av 1925 noteringarna å det förstnämnda märket avsåge ett fabrikat, till kvali­ teten praktiskt taget likvärdigt med det som noteringarna å det sistnämnda märket från och med mars 1926 representerade. Däremot skulle noterin­ garna å Pilsbury Best Patent för tiden från mitten av 1925 och framåt ligga på en i jämförelse härmed något högre nivå, varför de vid jämförelsen med de svenska noteringarna borde uteslutas.

I det följande hade ämbetsverken lämnat en sammanfattande översikt halvårsvis av de i förutnämnda bilaga anförda prisnoteringarna.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Priser å svenskt och amerikanskt vetemjöl, bästa kvalitet.

Amerikanskt mjöl eif

Svenskt

Göteborg + tull

extra patent

Pilsbury 1 Canadian Best Patent [Spring Patent

.

Kronor per 100 kilogram

Augusti 1923—januari 1924 .....................

36.98 37.80

— 0.82

Februari 1924—juli 1924 .................

. . . . . . . . . . . . . . . .

34.19 38.80

j

—

— 4.6 7

Augusti 1924—januari 1925 ......................

43.0 7 45.04

—

— 1.97

Februari 1925—juli 1925 ..........................

44.3 8 47.14

^— 2.76

Augusti 1925—januari 1926

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

41.68

46.81

^(— 5.18)

Mars 1926^—juli 1926

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

42.81

— j

42.38 -j- 0.48

Augusti 1926^—januari 1927

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

42.06

41.19 + 1.46

Februari

1927^—juli 1927

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

43.0 7

—

| 40.8 9^-(- 2.18

Augusti 1927...................................................... 43.68

40.66 + 2.92

Under antagande att de amerikanska prisnoteringarna för hela perioden i fråga med ovannämnda undantag avsåge en med svenskt extra patentmjöl i huvudsak likvärdig kvalitet, utvisade tabellen, att redan under förra hälften av 1926 en viss stegring av det svenska mjölpriset i jämförelse med det amerikanska ägt rum samt att denna sedermera, d. v. s. under tiden efter utförselbevisens införande, blivit alltmera markerad. Troligt vore, att man icke finge anse prismarginalerna för tiden augusti 1923—juli 1925 och för tiden mars 1926 —augusti 1927 fullt jämförbara. Att ett med det ifråga­ varande svenska mjölet fullt jämställt utländskt mjöl skulle kunna på här­ varande marknad konstant säljas till ett i förhållande till priset å det svenska mjölet så mycket lägre pris som tabellen här ovan angåve, syntes knappast sannolikt, då de inhemska producenterna icke så helt behärskade marknaden, att ett sådant under längre tid fortsatt förhållande vore möjligt. Men den successiva ökning, som förmärktes i det belopp, varmed den svenska noteringen sedan förra hälften av 1926 överstigit den amerikanska, syntes dock otvivelaktigt giva vid handen, att det svenska prima vetemjölet under tiden från utförsel bevisens införande verkligen företett tendens till en rela­ tiv höjning. Storleken av denna relativa prishöjning torde icke med någon säkerhet kunna konstateras. Den icke obetydliga införsel av vetemjöl, som ägt rum såväl före som efter augusti 1926, tydde emellertid på, att vetemjölstullen som regel varit ganska väl utnyttjad, och under sådana förhållan­ den kunde något utrymme för en mera avsevärd relativ prisstegring å det svenska vetemjölet icke gärna hava förekommit. Då marginalerna mellan noteringarna å olika mjölmärken av svenska kvarnföreningen sedan länge hållits oförändrade, torde vad här anförts om det finare mjölet kunna i det stora hela tillämpas även beträffande det grövre.

Som en sammanfattning av vad sålunda anförts rörande hittillsvarande erfarenheter av utförselbevissystemet hava ämbetsverken framhållit följande.

En ganska ansenlig utförsel av såväl råg som vete hade under skörde­ året 1926/27 ägt rum, vilken med all sannolikhet till väsentlig del fram­ kallats genom de därvid erhållna utförselbevisen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

13

Denna utförsel hade beträffande vete till större delen försiggått under höstmånaderna, medan den i fråga om råg fördelats mera jämnt över skörde­ året.

Då utförseln av råg överstigit införseln av samma spannmålsslag, hade utförselbevisen sannolikt bidragit till att i någon mån befordra den all­ männa tendensen till övergång från råg- till vetekonsumtion. Möjligen hade en del av den utförda rågen, vilken eljest skulle konsumerats inom landet, i förbrukningen ersatts med importerad tullfri spannmål, och hade härigenom en viss minskning i statens eljest påräkneliga inkomst av spann­ målstull uppstått utöver den minskning, som finge anses ligga dels däri, att utförselbevis meddelats även för den spannmålskvantitet, som skulle expor­ terats, även om utförselbevis icke funnes — en kvantitet, som, enligt vad förut gjorts gällande, sannolikt icke varit betydande — dels däri att ut­ förselbevisen möjligen hade kunnat utöva ett stimulerande inflytande på brödsädesodlingen, något varom det ännu torde vara för tidigt att yttra sig.

Tack vare den lättnad, som den uppkomna utförseln medfört å den in­ hemska spannmålsmarknaden, hade en fullt märkbar höjning av priset å såväl svensk råg som svenskt vete i förhållande till världsmarknadspriset å motsvarande varor ägt rum, i synnerhet under höst- och vintermånaderna. Beträffande vete torde den uppnådda prisförbättringen enligt Sveriges all­ männa lantbrukssällskaps beräkningar kunna skattas till 1 krona 50 öre å 2 kronor per 100 kilogram.

Denna prisförbättring hade ej varit inskränkt till blott områdena närmast exporthamnarna utan mer eller mindre berört även de inuti landet belägna produktionsområdena.

I samband med den prisstegring, som den svenska brödsäden erfarit genom det bättre utnyttjandet av tullskyddet, torde jämväl en viss, om än ej synner­ ligen betydande höjning av mjölpriserna hava ägt rum.

I stort sett torde det kunna sägas, att utförselbevissystemet under den tid det varit i tillämpning fullt infriat de förhoppningar, som ställts på detsamma från dess förespråkares sida, utan att några mera avsevärda olägen­ heter därav försports. Denna uppfattning delades ock av samtliga de sam­ manslutningar, som i yttranden till kommerskollegium uttalat sig i ämnet.

Emellertid hänförde sig anförda iakttagelser angående utförselbevisens verkningar till ett år, som i olika hänseenden erbjudit särskilt goda möjlig­ heter för uppnående av de med ifrågavarande anordning avsedda syftemålen. På grund av de ovanliga förhållanden, som under nämnda år varit rådande, kunde de därvid gjorda erfarenheterna uppenbarligen icke anses tillfyllest för bedömande av huru utförselbevissystemet kunde antagas komma att verka under mera normala tider. Ämbetsverken ansåge därför, att det vore av stor betydelse, om möjlighet bereddes att under längre tid än den nu gällande provisoriska förordningen avsåge fullfölja iakttagelserna angående verk­ ningarna av ifrågavarande för vårt land nya system. Ehuru den till äm­ betsverken ställda remisskrivelsen icke innefattade någon anmodan för dem att uttala sig för eller emot systemets fortsatta giltighet, kunde ämbets­ verken dock, med hänsyn till vad nyss anförts, icke underlåta att uttala, att en förlängning därav exempelvis under ytterligare fem år vore att anse som i hög grad önskvärd, enär först därigenom en säkrare erfarenhet kunde vinnas angående systemets verkningar i olika hänseenden och under olikartade årsväxts- och marknadsförhållanden.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Av de näringskorporationer, som till kommerskollegium avgivit ytt­ randen i den föreliggande frågan, hava, såsom ämbetsverken framhållit, några önskemål angående ändring av hittillsvarande bestämmelser i ämnet icke framställts utom av svenska lantmännens riksförbund, som ansett kon­ sekvensen fordra, att även utförsel av korn skall berättiga till erhållande av utförselbevis. Som stöd härför har riksförbundet huvudsakligen anfört, att korn till skillnad från råg och vete kan odlas i nära nog hela landet, ävensom att kom odlas även av de mindre jordbrukarna, under det att höstsädesodlingen till avsalu huvudsakligen bedrives av de större och medel­ stora jordbruken. Att undandraga kornodlingen skyddet av utförselbevisen syntes därför vara en orättvisa mot det mindre jordbruket. I anledning härav hava ämbetsverken i det av dem avgivna utlåtandet anfört följande.

Kornets huvudsakliga användning — frånsett vissa delar av Norrland, där dock någon nämnvärd produktion därav till avsalu näppeligen förekomme — vore dels som fodersäd, dels som råvara för malttillverkning. Skulle bevis över utfört korn få användas för vinnande av befrielse från erläggande av tullavgift vid införsel jämväl av vete eller råg, komme detta att medföra en tullfri införsel av varor för helt annan användning än de utförda, vilket vore att avlägsna sig allt för långt från det ursprungliga syftet med utförselbevisen. I den mån det utförda kornet i den inhemska förbrukningen komme att ersättas med importerad tullfri spannmål, skulle den statsfinansiella förlust, som av samma skäl möjligen i någon mån redan uppkomme genom att bevis över utförd råg finge användas även vid införsel av vete, ytterligare skärpas. Skulle utförselbevis komma att medgivas för korn, borde deras användning därför enligt ämbetsverkens åsikt inskränkas till att ersätta betalning av tull för infört korn eller malt. Denna åsikt hade uttalats även av spannmålsmarknadssakkunniga. Men då införselbehovet av korn och malt i allmänhet vore mycket ringa, skulle, med en sådan be­ gränsning i användningen, utförselbevis för korn bliva av mycket ringa värde för producenterna. Ämbetsverken finge därför på anförda skäl av­ styrka, att utförselbevissystemet utsträckes att jämväl gälla korn.

I avseende å de nuvarande författningsbestämmelsernas innehåll hava ämbetsverken erinrat, hurusom enligt § 2 i förordningen angående utförsel­ bevis för råg och vete innehavaren av utförselbevis är berättigad att, inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets åter­ ställande, i den mån för omalen eller malen råg eller omalet eller malet vete inom nämnda tid av sex månader influtna tullavgifter efter avdrag av två procent därtill lämna tillgång, utbekomma sagda belopp med avdrag av två procent. Den tidsperiod, som skulle läggas till grund för tullverkets kontroll att utbetalningarna icke komme att överstiga influtna tullavgifter, skulle sålunda räknas framåt i tiden från angivningsdagen. För att denna bestämmelses iakttagande skulle kunna säkerställas hade _ de olika lokala tullkassorna ålagts att tre gånger varje månad lämna uppgift över influtna tullavgifter för varor av hithörande slag till generaltullstyrelsens revisions­ byrå, där uppgifterna sammanfördes. Förutom att berörda av gällande före­ skrifter föranledda kontrollbestämmelser medförde ett ganska avsevärt sta-

Kungi. Maj ds proposition Nr 107.

15

tistiskt arbete, kunde nämnda föreskrifter, åtminstone teoretiskt sett, tänkas verka hinderligt för utbetalning på önskad tid, nämligen om — såsom under viss tid på hösten lätt kunde ske — en mångfald utförselbevis ungefär samtidigt utfärdades och för dessa genast begärdes kontant likvid, men mot­ svarande import under tiden icke ägt rum. I anledning härav hade nu ämbetsverken, även om icke hittills genom de nuvarande bestämmelserna kunde sägas hava uppstått någon svårighet i praktiken, föreslagit, att kon­ trollen över, att utbetalningarna icke överstege influtna tullavgifter, skulle grundas på jämförelse med importsiffrorna enligt den tillgängliga officiella statistiken under en föregående sexmånadsperiod, eller närmare bestämt under de sex månader, som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt rum.

Av en i ämbetsverkens skrivelse intagen tablå framgår, att enligt där gjord beräkning tullavgifterna å importerade varor av råg och vete vore störst under månaderna maj—juli.

I anledning av förut omförmälda av direktören Kuno Möller gjorda fram­ ställning angående åtgärder för utförselbevissystemets utsträckning även

till malen råg och malet vete hava ämbetsverken anfört bland annat följande.

I intet av de i ärendet avgivna yttrandena hade tillstyrkts en dylik åt­ gärd. Däremot hade såväl Stockholms och Skånes handelskamrar som Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening och svenska kvarnföreningen förordat, att rätten till tullrestitution för idkare av kvarnrörelse vid utförsel av rågmjöl, vetemjöl eller vetegryn enligt tulltaxeförordningen § 13 mom. 3 måtte utvidgas därhän, att införsel av råg eller vete finge berättiga till restitution av tull vid utförsel av nämnda slag av förmalningsprodukter, oberoende av om råvaran därvid ut­ gjordes av råg eller vete. Därjämte hade av Skånes handelskammare och svenska kvarnföreningen hemställts, att vid en eventuell omarbetning av bestämmelserna om tullrestitution för kvarnprodukter jämväl den ändringen måtte vidtagas, att restitution medgåves även för spannmål, som införts från nederlag. Så vore nämligen nu icke förhållandet, beroende på ordalydelsen av hithörande stadgande i tulltaxeförordningen, som utsade, att restitution medgåves allenast för tull som erlagts för direkt från utlandet införd omalen spannmål.

En utsträckning av utförselbevissystemet till att omfatta även malen spannmål skulle för kvarnidkarna tydligen innefatta den fördelen, att de bleve i stånd att exportera förmalningsprodukter på grundval av tullfri eller därmed i prishänseende jämställd inhemsk råvara utan föregående import av omalen spannmål, under det att de enligt det gällande restitutionssystemet först måste importera spannmål till kvantitet, som motsvarade den i förmalningsprodukten ingående råvaran, och därför erlägga tull och sam­ tidigt tillkännagiva sin avsikt att av den införda spannmålen förmala mjöl eller gryn för export för att erhålla möjlighet till restitution av den erlagda tullen. Visserligen fordrades ej, att den utförda förmalningsprodukten skulle hava framställts av just den importerade spannmål, för vilken restitution av erlagd tull ifrågasattes, icke ens att den över huvud taget framställts av utländsk spannmål. Men vid utförsel av rågmjöl kunde restitution erhållas endast av tull för införd råg och vid utförsel av vetemjöl eller vetegryn

It!

Kung!. Maj:Is proposition Nr U>7.

endast av tull för infört vete. Importen måste vidare hava företagits av kvarnidkaren själv och som regel hava skett vid samma tullplats som den. vid vilken utförseln ägde rum. Dessa bestämmelser begränsade tydligen i viktiga hänseenden kvarnindustriens möjligheter att begagna sig av restitutionsförfarandet, dels på sådant sätt, att kvarnar, som icke själva importerade spannmål, vilket huvudsakligen torde vara de smärre företagen, vore av­ skurna därifrån, dels så att restitution vid export av rågmjöl i allmänhet endast i jämförelsevis ringa omfattning kunde ifrågakomma, då som regel importbehovet av råg vore ganska litet.

Att döma av siffrorna för utförsel av rågmjöl ocli vetemjöl under tiden 1 augusti 1924—31 juli 1927 kunde knappast någon sådan tendens till ned­ gång i mjölexporten skönjas, som kunde ge stöd för påståendet, att utförsel­ bevisen skulle inverka avsevärt försvarande på denna export. Siffrorna rörande vetemjölsexporten vore för tiden augusti 1926—juli 1927 visserligen för de flesta månader lägre än för motsvarande månader 1925/26, men där­ emot nästan genomgående betydligt högre än för 1924/25.

Emellertid funne ämbetsverken det obetingat vara förenat med rättvisa och billighet, att vid utförseln av förädlad spannmål medgåves minst samma tullförmåner som vid utförseln av den härför använda råvaran. En sålunda utvidgad förmån för kvarnindustrien vid exporten av dess produkter kunde icke heller lända jordbruket till men. Särskilt borde en ökad möjlighet till export av rågmjöl kunna medföra en för jordbruket gynnsam verkan, då härigenom avsättningsmöjligheterna för inhemsk råg förbättrades.

Full jämställdhet i förevarande hänseende skulle tydligen vinnas, därest bestämmelserna om utförselbevis utsträcktes att gälla även den i förmalningsprodukter av råg och vete ingående råvaran. Något principiellt hinder för en sådan anordning ansåge ämbetsverken icke föreligga. Anmärkas borde, att i gällande tyska förordning angående utförselbevis för spannmål (Einfulirscheine) stadgades rätt att erhålla sådana bevis jämväl vid utförsel av kvarnprodukter och malt. Såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen framhållit i sitt utlåtande i förevarande ämne den 20 januari 1927, komme det dock att medföra praktiska olägenheter, om två till ändamålet så likartade institut som utförselbevis och tullrestitution i avseende på ut­ försel av förmalningsprodukter av spannmål samtidigt förekomme i tillämp­ ning. En utväg vore då att upphäva bestämmelserna angående tullrestitu­ tion i tulltaxeförordningen §, 13 mom. 3 och i förordningen om utförselbevis införa bestämmelser angående utförselbevis för mjöl och gryn samt angående de grunder, som därvid borde tillämpas för beräkning av utbytesförhållan­ dena jämte nödiga kontrollföreskrifter. En sådan lösning av frågan kunde ämbetsverken dock icke förorda med hänsyn till att, enligt deras åsikt, för­ ordningen om utförselbevis fortfarande borde givas allenast provisorisk giltighet, under det att tulltaxeförordningens bestämmelser om tullrestitution vore och borde vara beräknade för större varaktighet.

Det återstode då att pröva, huruvida, med bibehållande av nuvarande system för tullrestitution, bestämmelserna i tulltaxeförordningen § 13 mom. 3 lämpligen kunde ändras så att de framställda önskemålen kunde bliva till­ godosedda.

Ämbetsverken ifrågasätta i berörda hänseende vissa lättnader, avseende att införsel av råg och vete finge berättiga till restitution av tull vid ut­ försel av förmalningsprodukter därav oberoende av om råvaran utgöres av råg eller vete och utan hinder av att införseln skett över tullnederlag.

18

Kungl. May.ts proposition Nr 107.

erläggas kontant, men från vilka nu befrielse erhållits, därigenom att utförsel­ bevis till motsvarande belopp avlämnades.

Från flera tullförvaltningar hade nu i de till generaltullstyrelsen avgivna yttrandena anmärkts, att genom nyssnämnda förfaringssätt en orättvisa skett mot de till tolagsersättning berättigade städerna, i det att deras eljest påräkneliga inkomst av sådan ersättning minskats med belopp, svarande emot den genom avlämnade utförselbevis uppkomna minskningen i tulluppbörden för införd spannmål. Samma påpekande hade gjorts av Skånes handels­ kammare i dess yttrande. Vidare hade till kommerskollegium inkommit en skrivelse från Svenska hamnförbundet, vari hemställdes, att ämbetsverken i sitt utlåtande i förevarande ämne måtte beakta bär omförmälda förhållande och däri söka åstadkomma rättelse.

Enligt bestämmelserna om ersättning till stapelstäderna för tolagsavgiften (kungl. brevet till generaltullstyrelsen den 18 december 1857), skulle tolagsersättningen utgå antingen med ett fixt belopp plus 5 procent å don tull­ uppbörd, som i vederbörande stad överstege visst angivet belopp, men med minskning för vad stadens tulluppbörd understege samma belopp efter viss angiven procent, eller ock (för de städer, som efter år 1857 tillerkänts rätt till tolagsersättning) med ett belopp, som motsvarade 5 procent av veder­ börande stads årliga tulluppbörd. Då nu enligt ordalydelsen av förordningen angående utförselbevis för råg och vete § 2 någon verklig tulluppbörd icke förekomme för spannmål, som infördes mot avlämnande av utförselbevis, utan denna införsel vore att betrakta som tullfri, följde härav, att de tolagsersiittningsberättigade städerna genom det av generaltullstyrelsen föreskrivna redovisningssättet för de inlevererade utförselbevisen icke kunde sägas gå förlustiga någon dem tillförsäkrad rätt.

I stort sett bordo den mot erhållande av utförselbevis skeende exporten av brödsäd med vissa förut angivna begränsningar motsvaras av senare skeende import av sådan spannmål, därest konsumtionen inom landet skulle upprätthållas på samma nivå som tidigare. Under sådana förhållanden kunde för hela landets vidkommande den verkliga minskning i kontant erlagd spannmålstull, som utförselbevisen förde med sig, knappast uppgå till något större belopp. Däremot vore det tydligt, att med avseende å särskilda orter förhållandet mellan den importerade spanninålskvantiteten och den kontant erlagda spannmålstullens belopp kunde bliva mycket växlande, be­ roende på i vilken omfattning utförselbevis kommit till användning vid importen. Lämpligaste utvägen att undgå den av sådana tillfälligheter här­ rörande ojämnheten i tolagsersättningen för olika städer syntes ämbets­ verken vara, att vid tolagsersättningens bestämmande en utjämning verk­ ställdes städerna emellan, så att för var och eu av de till tolagsersättning berättigade städerna nämnda ersättning bestämdes — i den mån den skulle utgå i förhållande till influten tull av omalen och malen råg samt omalet och malet vete — efter den proportion, vari för hela rikets vidkommande under respektive år den på införseln av nyssnämnda spannmålsslag belöpande tullen erlagts kontant, d. v. s. utan användande av utförselbevis.

Ämbetsverken funne, på grund av vad sålunda anförts, någon ändring i det i generaltullstyrelsens cirkulär den 30 juli 1926, § 6, föreskrivna sättet för redovisning av inlevererade utförselbevis icke påkallad vare sig av sakliga skäl eller med hänsyn till ordalydelsen av förordningen angående utförselbevis för råg och vete, men hemställde, att vid uträknande av de uppbördsbelopp, å vilka resp. städer tillkommande tolagsersättning skulle grundas, den debiterade uppbörden av tull för omalen och malen råg samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

19

omalet och malet vete, vilken normalt skulle inräknas i sådant belopp, måtte minskas i samma förhållande som företeende av utförselbevis minskat den för hela riket uppdehiterade tullen för samma slags varor.

Statskontoret, som den 4 januari 1928 avgivit infordrat utlåtande i detta

ämne, har däri anfört att, då det av kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen framlagda förslaget till fördelning å samtliga till tolagsersättning berättigade städer av de tullavgifter, som gått i kvittning mot utförselbevis, syntes ägnat att medverka till eu rättvisare beräkning av tolagsersättningen än det nu tillämpade förfarandet, statskontoret ansåge sig böra biträda sagda förslag.

Svenska stadsförbundets styrelse, som jämväl beretts tillfälle att yttra

sig rörande ifrågavarande spörsmål, har i sitt den 9 februari 1928 avgivna utlåtande ställt sig på den ståndpunkten, att vid beräkningen av tolags­ ersättning över huvud taget avdrag icke, såsom för närvarande är fallet, borde ske för den spannmålsimport, som äger rum mot företeende av utförsel­ bevis. För den händelse förslag komme att föreläggas årets riksdag om fortsatt tillämpning av förordningen om utförselbevis, ville styrelsen därför för sin del, i likhet med hamnförbundet, hemställa, att i detta sammanhang åtgärder företoges, som omöjliggjorde fortsättande av nu påtalade praxis och för framtiden skyddade städerna för förluster till följd av utförsel­ bevisen.

Vad angår det föreliggande förslaget om ändrad fördelning av tolags­ ersättningen, har styrelsen bestämt avstyrkt detsamma, då det syntes med­ föra synnerligen betänkliga konsekvenser. Härom bär styrelsen i huvudsak anfört följande:

Förslaget innebure, att städerna även i framtiden skulle få bära förluster av tolagsersättningen, men att dessa skulle fördelas jämnare i relation till minskningen överhuvud i landet av tulluppbörden på grund av utförsel­ bevisen. Om man fasthölle vid tanken på, att städerna alltjämt skulle bära förlusterna, kunde det väl teoretiskt sett synas bestickande att låta dem dela bördan. Men i praktiken syntes saken ställa sig något annorlunda. Detta framginge redan av ett flyktigt studium av föreliggande faktiska för­ hållanden. Under budgetåret 1926—1927 hade 13 till tolagsersättning be­ rättigade städer fått sin ersättning minskad tack vare utförselbevisen. Men de övriga 24 ersättningsberättigade städerna däremot hade icke alls fått vid­ kännas någon dylik minskning.

Förlusterna vore också skäligen lokalt avgränsade. Samtliga Norrlands­ städer både av naturliga skäl icke haft någon olägenhet av utförselbevisen, som i övrigt, med undantag för Stockholm samt Göteborg och ett par andra västkuststäder, främst hade ifrågakommit i Skåne.

Redan av dessa skäl syntes det knappast kunna ifrågasättas att nu tilllämpa ett utjämningsförfarande. Men därtill komme, att den av ämbets­ verken föreslagna metoden för detta förfarande till sina konsekvenser vore rätt överraskande. Med stöd av det material, som från förbundets byrå anskaffats, hade vissa beräkningar utförts rörande verkningarna av för­ slaget. Efter vad dessa beräkningar gå ve vid handen, skulle systemet i stort sett verka därhän, att den förlust, som det gångna budgetåret drabbat Stockholm, skulle för framtiden reduceras så väsentligt som till ungefär en

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Departements­

chefen.

tiondel, medan till följd därav andra städer skulle få vidkännas betydande ökningar av sina förluster. Så skulle t. ex. Göteborg och Norrköping se sina förluster mer än fördubblade. De omnämnda städerna på Västkusten och i Skåne skulle få sina förluster väsentligt ökade, i enstaka fall betydligt mer än 10-dubblade. De hittills oherörda tolagsberättigade städerna skulle dessutom få vidkännas förluster med belopp, varierande från några kronor ända upp till över 2,000 kronor. Det syntes styrelsen uppenbart, att den form för »utjämning», ämbetsverken föresloge, icke kunde ifrågakomma.

Att en faktisk underbetalning av den svenska brödsädesspannmälen i stor utsträckning förekommit torde vara så allmänt känt, att jag saknar anled­ ning att här närmare ingå på denna fråga. I detta avseende vill jag endast erinra om den ingående belysning, som ägnats hithörande spörsmål i den av professorn N. R. Wohlin under 1926 utförda utredningen rörande svenska kvarnföreningen in. fl. företag. Dä vid 1926 års riksdag utförselbevisen för råg och vete infördes, skedde detta för prövande av, huruvida genom en dylik åtgärd ett medel kunde vinnas för undanröjande eller minskande av herörda missförhållande, vilket framträtt bland annat däri, att spann­ målstullen, vilken införts till skydd för jordbruket, i stället i mer eller mindre mån kommit andra intressegrupper, enkannerligen kvarnindustrien, till godo.

Av 1926 års riksdag angavs också uttryckligen anordningen med utförsel­ bevis vara att betrakta allenast som ett försök. I sådant syfte erhöllo stadgandena i ämnet en giltighetstid av allenast två år, varunder erfarenheter skulle kunna vinnas om systemets verkningar samt lämpligheten av de ut­ färdade bestämmelsernas framtida förlängning.

Av kommerskollegium, liksom ock av vissa andra institutioner vilka tidi­ gare avstyrkt en anordning med utförselbevis, har nu vitsordats, att utförselbevissystemet under sin hittillsvarande tillämpningstid kunde sägas liava infriat de tidigare av systemets förespråkare hysta förhoppningarna om dess möjligheter att förskaffa producenterna skäligare spannmålspris och bereda ett skydd — erforderligt icke minst med hänsyn till antalet ekonomiskt svagt ställda jordbrukare — mot den faktiska undervärdering av svenska brödsäden, som förut i all synnerhet på höstarna förekommit. Det torde jämväl kunna sägas, att de olägenheter, som befarats skola uppkomma genom utförselbe­ visen, uteblivit eller framträtt i väsentligt mindre grad än som väntats.

Emellertid har, såsom av den lämnade utredningen framgår, den gångna tiden icke varit tillräcklig för möjliggörande av ett mera säkert bedömande av, huru det nya systemet för vårt lands del i längden kan komma att verka. Skördeåret 1926—1927 — eller det enda år för vilket iakttagelser med avseende å export och import, spannmålspris m. in. fullständigt kunnat göras — är, såsom av de i ärendet hörda ämbetsverken närmare belysts, knappast att betrakta som ett normalår. Särskilt goda förutsättningar för en gynnsam tillämpning av ett utförselbevissystem synas nämligen under nämnda skördeår hava förelegat. Sålunda har på grund av de kvalitativt