2

folkskolor m. fl. till folkundervisningen hörande läroanstalter upprepade

gånger varit föremål för statsmakternas prövning utan att dock hava lett

till något positivt resultat. Saken har år från år av statsfinansiella skäl

blivit undanskjuten. Även nu föreligga framställningar i ämnet från skol­

överstyrelsen och vissa lärarföreningar, varjämte 1928 års riksdag gjort ut­

talande i dylik riktning. De skäl, som åberopas för en provisorisk avlö-

ningsförbättring åt här avsedda lärargrupper, hava synts mig i hög grad

behj ärtans värda och jag har därför sökt finna en utväg att i viss utsträck­

ning tillmötesgå de framställda önskemålen. Det har därvid befunnits möj­

ligt att ställa medel till disposition för ändamålet, dock endast vad angår

folk- och småskollärarkåren samt lärarpersonalen vid de högre folkskolorna.

Saken tarvar emellertid ytterligare beredning, varför jag icke nu är i stånd

att göra någon definitiv hemställan i ämnet. För närvarande får jag in­

skränka mig till att begära, att anslag för ändamålet beräknas i riksstaten.

En approximativ uppskattning av det belopp, som enligt preliminärt upp­

gjorda grunder skulle erfordras, har givit till resultat, att ett förslagsanslag

av 5,935,000 kronor är behövligt för budgetåret 1929/1930, såvitt gäller

lärarpersonalen vid folk- och småskolor. I fråga om lärarna vid de högre

folkskolorna torde för ändamålet böra beräknas ett förslagsanslag av 100,000

kronor.

Jag anser mig böra uttryckligen betona, att det icke är avsett, att dyr-

tidstillägg skall utgå å den provisoriska avlöningsförbättringen.

Min hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan

på proposition angående provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk­

skolor, för ändamålet beräkna i riksstaten för budgetåret 1929/1930 ett extra

förslagsanslag av 5,935,000 kronor, blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Vidare hemställde jag under punkt 208, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att, i avbidan på proposition angående provisorisk avlöningsför­

bättring åt lärare vid högre folkskolor, för ändamålet beräkna i riksstaten

för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor. Även

denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Sedan ärendet nu undergått erforderlig förberedande behandling, anhåller

jag få ånyo framlägga detsamma till Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Under de senare åren hava ofta uttalanden försports, som givit uttryck

åt den meningen, att lärarna vid de till den allmänna folkundervis­

ningen hörande skolorna även efter genomförande av 1918 års löneregle­

ring i avlöningshänseende äro tillbakasatta, särskilt då hänsyn tages till

de löner, som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort

sett motsvarande utbildning. Det torde ej heller kunna bestridas, att bakom

de krav på ökade löneförmåner, som allt oftare och kraftigare framställts

från lärarhåll, ligga synnerligen kännbara behov. Då nu en väntad ny

lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal icke ännu på någon tid kan

komma till stånd, synes det mig därför angeläget, att staten i den mån

den statsekonomiska situationen och förhållandena i övrigt det medgiva ge­

Dyrtids­

tillägg.

landena sådant föranleda, bevilja högre avlöning. Det torde också vara

allmänt känt, att särskilt de större städerna, men även en del andra skol­

distrikt lämna sina folkskollärare löner, som överstiga de fastställda minimi­

lönerna.

För den ovan angivna avlöningen är lärare skyldig att årligen tjänstgöra

åtta månader, beräknade utgöra 34 V* veckor. Pågår undervisningen vid

skolan mera än åtta månader om året, skall läraren för övertidsläsningen

erhålla särskild gottgörelse.

För lärarpersonalen vid sådana högre folkskolor, vilka hava en mera all­

män läggning av sin praktiska undervisning, bestämdes 1918 i huvudsak

följande avlöningsförmåner:

rektor ett särskilt arvode av 300 kronor vid tvåklassig, 600 kronor vid

treklassig och 800 kronor vid fyrklassig högre folkskola;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller mot­

svarande ersättning, icke understigande 500 kronor, 2,800 kronor, vartill

skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor, att utgå

efter respektive 5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller mot­

svarande ersättning, icke understigande 350 kronor, 2,400 kronor, vartill

skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå

efter respektive 5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgö­

ring arvode av 2,500 kronor, extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig äm­

neslärare med full tjänstgöring arvode av 2,300 kronor.

För lärare vid de s. k. yrkesbestämda högre folkskolorna utgår avlöningen

med något högre belopp än åt lärare vid de allmänna högre folkskolorna.

Så t. ex. har en ordinarie manlig ämneslärare vid de förra 300 kronor mera

i grundlön än motsvarande lärare vid de senare.

Närmare bestämmelser angående sagda avlöningsförmåner och deras åt­

njutande finnas i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt

lärare vid högre folkskola samt statsbidrag till sådan skola.

Alltsedan nu gällande kungörelser rörande avlöning åt lärare vid folk- och

småskolor samt vid högre folkskolor den 1 januari 1919 trätt i tillämpning,

hava jämväl dyrtidstillägg utgått till befattningshavarna i fråga. Nu gäl­

lande grunder för beräkning härav äro meddelade i en kungörelse av den

22 juni 1923.

Enligt densamma skall dyrtidstillägg i allmänhet utgå till lärare vid folk-

och småskolor å ett belopp, motsvarande till avlöning åt lärare av ifråga­

varande slag stadgade bidrag av statsmedel, samt till lärare vid högie folk­

skolor å ett belopp, motsvarande nio tiondelar av begynnelseavlöningen för

kvinnlig lärare, ökat med det till avlöning åt lärare av ifrågavarande slag

stadgade statsbidraget med inräknande av ålderstillägg, där sådant förekom­

mer. Storleken av det belopp, varmed dyrtidstillägget skall utgå, skall som

regel beräknas efter ett procenttal, motsvarande hälften av det utav Kungl.

Maj:t för beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

6

tionsverken och att utredning verkställts om nämnda lönesystems införande

även inom andra grenar av den civila statsförvaltningen. I samband med

denna utredning upptogs frågan, huruvida ej en ny definitiv lönereglering

med utgångspunkt från det för kommunikationsverken fastställda avlönings-

reglementet med däri upptagna lönebelopp borde komma till stånd även för

lärarpersonalerna vid olika läroanstalter. Från olika lärarkorporationer hade

också till Kungl. Maj:t inkommit framställningar med önskemål i antydda

riktning.

Genom beslut den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Maj:t åt eu

kommitté, den s. k. lärarlönekommittén, att i anslutning till vad föredra­

gande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet över ecklesiastik­

ärenden samma dag verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny

definitiv lönereglering för bland annat lärarpersonalerna vid folk- och små­

skolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor och de s. k. landstings-

seminarierna. Utredning och förslag i frågan avgavs av nämnda kommitté

den 15 augusti 1923.

Enligt förenämnda förslag skulle manlig ordinarie lärare vid folkskola

hänföras till lönegraden A 8 i det av kommittén framlagda förslaget till

löneplan, avseende manliga befattningshavare. Denna lönegrad motsvarar

B 15, d. v. s. I5:e lönegraden i avdelning B av den löneplan, som jämlikt

kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 270) gäller för befattningshavare vid de

nyreglerade verken. Kvinnlig ordinarie lärare vid folkskola skulle hänföras

till B 9 och ordinarie lärare vid småskola till B 4 a i kommitténs löneplan

för kvinnliga befattningshavare, vilka lönegrader närmast motsvara B 13,

respektive B 4 i de nyreglerade verkens lönesystem.

Beträffande ordinarie lärare vid allmän högre folkskola föreslog lärarlöne­

kommittén, att manlig lärare skulle hänföras till lönegraden A 10 och kvinn­

lig till B 10, motsvarande för manlig lärare B 17 och för kvinnlig närmast

B 14 i de reglerade verkens lönesystem. Lärarna vid de yrkesbestämda

högre folkskolorna skulle placeras i närmast högre lönegrader.

Enligt kommitténs mening borde å de sålunda föreslagna lönerna be­

räknas utgå dyrtidstillägg efter samma grunder som åt befattningshavare

vid de reglerade verken.

För samtliga här omförmälda kommunalt anställda lärare skulle komma

fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.

Vid kommitténs utlåtande voro fogade flera särskilda yttranden. I detta

sammanhang anser jag mig böra omnämna endast ett par av dessa. Leda­

moten av kommittén, herr N. Helger ansåg, att lärarna vid högre folksko­

lor borde placeras en lönegrad högre och lärare vid småskola två lönegrader

högre än vad kommittén föreslagit.

Ledamoten av kommittén, herr F. Kaijser anförde bland annat, att en­

ligt hans förmenande borde manlig folkskollärare placeras i lönegruppen

A 6 a, kvinnlig sådan i B 6 a, småskollärarinna i B 2 och lärare vid allmän

Kungl. Maj:ts propositon Nr 180.

8

beloppen för dessa lärare måtte bestämmas i relation till den reglerade lönen

efter samma grunder, som kunde bliva bestämda för övriga befattnings­

havare, samt att Kungl. Maj:t måtte för 1921 års riksdag framlägga förslag

om tillfällig löneförbättring till lärare vid högre folkskolor med motsvarande

belopp som för lärare vid kommunala mellanskolor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 angående anslag å tilläggsstat för år

1922 till folkundervisningen m. m. hemställde överstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte efter verkställd utredning framlägga förslag om tillfällig löne­

förbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor att utgå

enligt de grunder, som i sådant hänseende kunde varda bestämda åt befatt­

ningshavare i statens tjänst.

Vidare hemställde överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1922, att Kungl.

Maj:t måtte efter verkställd utredning för 1923 års riksdag framlägga för­

slag om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkskolor och högre folkskolor

samt på extra stat för budgetåret 1923/1924 äska härför erforderligt anslag.

Liknande framställningar gjordes av överstyrelsen i skrivelser den 31

augusti 1923 och den 30 augusti 1924.

I skrivelse den 31 augusti 1925 angående anslag till folkundervisningen

för budgetåret 1926/1927 hemställde vidare överstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte för 1926 års riksdag framlägga förslag om ny lönereglering för folk­

skolans och högre folkskolans lärare eller, om så icke kunde ske, förslag

om tillfällig löneförbättring åt dessa lärare samt äska härför för budgetåret

1926/1927 erforderligt anslag.

I skrivelser till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1926 och samma dag år

1927 gjorde överstyrelsen liknande framställningar.

Slutligen hemställde överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1928, att

Kungl. Maj:t måtte i avbidan på att den kommitté, som tillsatts för att

utreda frågan om ny lönereglering för bland andra folkskolans lärarpersonal,

bleve färdig med sitt förslag, för riksdagen framlägga förslag om tillfällig

löneförbättring åt folkskolans och högre folkskolans lärare samt äska härför

för budgetåret 1929/1930 erforderliga anslag.

Härjämte hava från åtskilliga korporationer och sammanslutningar bland

lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor till Kungl. Maj:t in­

kommit framställningar av innebörd, att åtgärder snarast måtte vidtagas till

förbättrande av nu ifrågavarande befattningshavares löner.

I detta sammanhang anser jag mig också böra erinra om, att vid föredrag­

ning den 11 mars 1921 av frågan angående tillfällig löneförbättring under

år 1921 för viss personal inom den civila statsförvaltningen (proposition nr

236) dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet förklarade, att

beviljande av tillfällig löneförbättring åt befattningshavare i allmänhet vid

läroanstalter av kommunal natur skulle kunna visa sig hinderligt vid fattande

av definitiv ståndpunkt till de frågor, den då arbetande lärarnas lönekom-

Kungl. May.ts proposition Nr 180.

Motioner om

tillfällig löne­

förbättring.

Då förhållandena synas mig hava kunnat möjliggöra beredande åtminstone

i någon mån av en dylik kompensation för den uteblivna löneregleringen,

har jag ansett, att proposition om tillfällig löneförbättring med lämpligt

avvägda belopp till lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor bort avlåtas

till 1928 års riksdag.

I två vid 1925 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 261 och II:

396) anfördes, att, då det berättigade i kravet på en lönereglering för bland

andra folk- och småskolans samt högre folkskolans lärare måste anses ådaga­

lagt, det måste förefalla skäligt och rimligt, att förenämnda lärare icke

längre skulle gå miste om den tillfälliga löneförbättring, som redan en följd

av år utgått till andra motsvarande lärarkårer.

Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte medgiva, att tillfällig löne­

förbättring måtte för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 utgå till lärare vid

folk- och småskolor samt högre folkskolor med följande belopp: till ordi­

narie manlig folkskollärare 500 kronor, till ordinarie kvinnlig folkskol­

lärare 425 kronor, till ordinarie lärare vid småskola 300 kronor, till extra

ordinarie och vikarierande manlig folkskollärare 375 kronor, till extra ordi­

narie och vikarierande kvinnlig folkskollärare 325 kronor, till extra ordi­

narie och vikarierande lärare vid småskola 225 kronor, till ordinarie manlig

ämneslärare vid högre folkskola 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämnes-

lärare vid högre folkskola 500 kronor, till extra ordinarie och vikarierande

manlig ämneslärare med full tjänstgöring vid högre folkskola 500 kronor,

till extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänst­

göring vid högre folkskola 450 kronor och för timlärare vid högre folk­

skola 15 procent av nu utgående avlöning med ett maximum av 470 kro­

nor för manlig och 420 kronor för kvinnlig lärare.

I utlåtande nr 116 över sagda motioner anförde statsutskottet vid 1925

års riksdag, att utskottet visserligen behjärtade de synpunkter, som av motio­

närerna anförts.

Då emellertid förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida icke framlagts, hade

utskottet icke ansett sig kunna på grundval av enskilda motioner tillstyrka

åtgärder, vilka med hänsyn till sina statsfinansiella konsekvenser ägde eu

sådan räckvidd som de nu motionsvis ifrågasatta. Dessutom erinrades därom,

att det förelåge ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, över vilket

yttranden avgivits av vederbörande myndigheter, vilket förslag åsyftade

genomförandet av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt an­

ställda lärare, och Kungl. Maj:t torde, när den statsekonomiska situationen

och förhållandena i övrigt det medgåve, icke underlåta att för riksdagen

framlägga ett förslag i ämnet, som kunde anses vara av omständigheterna

påkallat.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte vinna riksdagens bifall,

och utföll riksdagens beslut i enlighet härmed.

I två vid 1926 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 109 och II:

215) framlades förslag av enahanda innebörd som vid 1925 års riksdag.

1 utlåtande nr 155 över dessa motioner anförde statsutskottet bland

annat följande:

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

På grund av att kamrarna fattade olika beslut i frågan, förföll densamma

vid 1926 års riksdag.

I två vid 1927 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 92 och II:

206) framlades ånyo förslag av enahanda innebörd som vid 1925 och 1926

års riksdagar, varjämte hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t begära framläggande för 1928 års riksdag av förslag om defi­

nitiv lönereglering för i motionerna berörda lärargrupper.

Över dessa motioner avgav statsutskottet vid 1927 års riksdag utlåtande,

nr 127, i vilket utskottet till en början erinrade om frågans behandling vid

1926 års riksdag samt därefter yttrade:

Sedan utlåtande avgavs av 1926 års riksdags statsutskott, hava enligt

utskottets mening inga omständigheter tillkommit, som kunna föranleda

utskottet att frångå vad då uttalades beträffande såväl kravet på en snar

lönereglering för dessa lärare som i fråga om, såsom ett provisorium, till­

fällig löneförbättring för samma lärare. Fastmer synes det utskottet, att

det av nu ifrågavarande lärare, vilka -—- under det att den ena gruppen

av statstjänstemän efter den andra under tiden efter år 1918 kommit i åt­

njutande av definitiv lönereglering — alltjämt bibehållits vid den nämnda

år för dem genomförda löneregleringen, för varje år med allt starkare skäl

kunna göras gällande berättigade krav på att de i likhet med flertalet be­

fattningshavare i statens tjänst skola komma i åtnjutande av definitiv löne­

reglering. Motionärernas krav på tillfällig löneförbättring för budgetåret

1927/1928 torde emellertid icke nu vara finansiellt genomförbart.

Enligt den mening, som kommit till uttryck i ovanberörda uttalande av

1926 års statsutskott, synes hinder icke böra möta för framläggande inom

den närmaste tiden av ett definitivt löneregleringsförslag för här ifråga­

varande lärarpersonal. Utan att nu taga ställning till de spörsmål, som

1926 års statsutskott i sitt ovannämnda yttrande berörde beträffande om­

fattningen av en blivande definitiv lönereglering ävensom övriga därmed

sammanhängande frågor, får utskottet, i förvissning om att vid utarbetande

av förslag i ärendet grundlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt alla på

löneregleringsfrågan inverkande förhållanden, uttala sin förväntan, att intet

underlåtes för att om möjligt denna fråga må vinna sin lösning vid 1928

års riksdag. Skulle dylikt förslag icke kunna vid sagda tidpunkt fram­

läggas, torde, enligt merberörda uttalande, frågan om beredande av tillfällig

löneförbättring åt nämnda lärare böra tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde statsutskottet, att

riksdagen måtte i anledning av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag

till definitiv lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt högre

folkskolor måtte kunna framläggas för 1928 års riksdag.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades emellertid, att

ifrågavarande motioner ej måtte av riksdagen bifallas och anfördes i reser­

vationen till stöd härför:

Med motionärernas framställning avses dels att bereda här ifrågavarande

lärarpersonal tillfällig löneförbättring för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928,

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

Departe­

mentschefen.

Den proviso­

riska avlö­

ning sförbätt­

ringens stor­

lek.

I detta sammanhang vill jag vidare omnämna, att framställningar om

framläggande av förslag till 1929 års riksdag om tillfällig löneförbättring

för folkskolans och högre folkskolans lärarkårer till Kungl. Maj:t ingivits

dels av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor, dels ock av sty­

relsen för högre folkskolornas lärarförening.

Sedan jag i det föregående redogjort för vad som i huvudsak förekommit

beträffande folkskollärarpersonalens lönefråga, alltsedan sagda personal fick

sin senaste lönereglering vid 1918 års lagtima riksdag, skall jag nu övergå

till att angiva min egen ståndpunkt i föreliggande fråga.

Även om man ej bör alldeles bortse från att här ifrågavarande lärare

genom förmånen av fri bostad med bränsle eller ersättning därför enligt

ortens pris i ett avseende fått full ersättning för den allmänna prisstegringen

sedan år 1914 samt att en del av dessa lärare, särskilt i städer och stads-

liknande samhällen, genom vederbörande kommuns ingripande erhålla en

avlöning, som i vissa fall ej oväsentligt överstiger den fastställda minimi­

lönen, torde det dock ej kunna bestridas, att de lagstadgade avlöningsför­

månerna till lärare vid folk- och småskolor äro för knappt tillmätta i för­

hållande till vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och

med i stort sett motsvarande utbildning. Jag anser mig därför också i

huvudsak kunna instämma i vad statsutskottet vid 1926 års riksdag i sådant

avseende anfört. Av den föregående redogörelsen för här berörda lönefrågas

behandling framgår, att det i främsta rummet varit hänsyn till det stats-

finansiella läget, som lagt hinder i vägen för en vare sig definitiv eller pro­

visorisk lösning av denna fråga. Riksdagens statsutskott har upprepade

gånger framhållit önskvärdheten av lönefrågans snara lösning, och 1928 års

riksdag har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden

för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor kunde snarast fram­

läggas för riksdagen.

Då nu, såsom i det föregående omnämnts, förslag om definitiv löneregle­

ring för lärarpersonalen vid olika läroanstalter icke kunnat föreläggas inne­

varande års riksdag och det är ovisst, när ett förslag i denna riktning

kan hinna framläggas, har jag ansett det vara angeläget att tillse, huruvida

icke åtgärder böra vidtagas för att, i avvaktan på den definitiva löneregle­

ringen, bereda lärarna en förbättring i deras ekonomiska ställning. Jag har

därvid funnit starka skäl tala för att ifrågavarande lärare redan nu må

komma i åtnjutande av en provisorisk avlöningsförbättring att utgå helt av

statsanslag.

Vad beträffar frågan om storleken av den provisoriska avlöningsför-

bättringen, har jag givetvis att, förutom hänsynen till att en kommande

lönereglering ej föregripes, taga i betraktande, i vilken utsträckning den

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

16

än som skulle utgå enligt den lägsta placering i lönehänseende, varom kom­

mitténs förenämnda sektion kan komma att framlägga förslag.

Den ifrågasatta provisoriska avlöningsförbättringen åt kommunalt anställda

lärare torde visserligen icke komma att på det sätt, som berörts i fråga om

de statsanställda lärarna, föregripa en definitiv lönereglering, även om för

de manliga folkskollärarnas del någon tvekan härutinnan skulle kunna råda

för billigaste ort, med hänsyn till förekommande naturaförmåner och dessas

behandling vid en blivande lönereglering. Det förtjänar därför i detta sam­

manhang framhållas, att en provisorisk avlöningsförbättring av föreslagen

storlek för dessa lärare, lika för alla orter, kan tänkas medföra, att på de

billigaste orterna i någon löneklass ytterligare löneförbättring uteblir vid en

blivande definitiv lönereglering.

Vid kommitténs utlåtande voro fogade två särskilda yttranden. Ledamö­

terna av kommittén, herrar O. Carlström och L. Tjällgren hava anfört följande:

Det torde ej gärna kunna undvikas, att en tillfällig löneförbättring av i

promemoriorna skisserad natur i viss mån kan komma att föregripa pröv­

ningen av de lönebelopp, som kommittén har att föreslå för den definitiva

löneregleringens genomförande för här ifrågavarande befattningshavare.

Kommitténs yttrande ger ju också i någon mån belägg för detta. Om vi

emellertid, i vad det gäller de kommunalanställda läraregrupperna — om

än med tvekan ■—- kunna instämma i kommitténs uttalande, måste vi där­

emot i fråga om de statsanställda befattningshavarna avstå ifrån att yttra

oss om förslaget, i det hänseende kommitténs majoritet gjort. För dessa

grupper föreligga nämligen enligt vår mening inga sådana ekonomiska om­

ständigheter, att en ytterligare tillfällig löneförbättring är påkallad under

den tid, lönekommitténs arbete med definitiv lönereglering för dem pågår.

Vidare har ledamoten av kommittén herr N. A. Nilsson, efter en kritik

rörande ifrågasatt provisorisk avlöningsförbättring för lektorer och adjunkter,

anfört följande:

Mitt omdöme om den för lektorer och adjunkter avsedda löneförbättringen,

att den anteciperar den nära föregående definitiva regleringen, torde drabba

jämväl den provisoriska avlöningsförbättring, som avsetts för folkskollärarna,

om än ur andra synpunkter. Inom den senaste lärarelöneregleringskom-

mittén har reservationsvis framkommit ett yrkande, att folkskollärarna måtte,

vad den kontanta delen av deras avlöning beträffar, placeras i 12:e löne­

graden. Genom den föreslagna provisoriska avlöningsförbättringen omöjlig-

göres en sådan placering. Vidare bör det observeras, att genom provisoriet

skulle avståndet mellan folkskollärarens lön och folkskollärarinnans ytterligare

ökas. För de direkt statsanställda nyreglerade befattningshavarnas del hava

statsmakterna faktiskt accepterat principen lika lön för man och kvinna i

samma befattning. Då det är staten, som bestämmer även de kommunal­

anställda lärarnas löner och bekostar dem till nio tiondelar, torde det vara

angeläget att hålla möjligheten för en tillämpning av likalönsprincipen öppen

även här och att icke genom otjänligt provisorium försvåra eller resa hin­

der — och dubbla hinder — i vägen för en lönereglering i överensstäm­

melse med statens egna grundsatser, och detta torde vara så mycket ange­

lägnare, som särskilt med hänsyn till arbetsprestationen det näppeligen gives

något offentligt tjänsteområde, där principen om lika lön för manlig och

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

kvinnlig befattningshavare är så berättigad som just på skolundervisningens

och uppfostrans.

Vidare bar skolöverstyrelsen den 20 februari 1929 yttrat sig i den före­

liggande frågan och därvid anfört:

Under en följd av år har överstyrelsen i framställningar och utlåtanden

framhållit angelägenheten av att en lönereglering snarast måtte komma

till stånd för lärarpersonalen vid under överstyrelsens inseende stående

statliga och kommunala läroanstalter. Såsom motiv7 härför har kunnat an­

föras icke blott det starka behov av eu löneförbättring, som på grund av

levnadskostnadernas stegring och den väntade löneregleringens ständiga

undanskjutande, kommit att förefinnas hos de grupper av' befattningsha­

vare i det allmännas tjänst, som det här gäller, utan även billigheten av7

och rättvisan uti att jämväl lärarna finge sina löner reglerade i huvud­

saklig enlighet med de principer, som lagts till grund för redan genom­

förda löneregleringar för det stora flertalet iimbets- och tjänstemanna­

kårer på statsförvaltningens skilda områden. Djupare sett torde beviljan­

det av erforderlig löneförbättring för lärarna kunna sägas vara en verk­

lig livsfråga för läroanstalterna och framgången av deras verksamhet.

Emellertid hava överstyrelsens ovan berörda framställningar angående

lärarnas lönefråga även innefattat alternativa yrkanden, att Kungl. Maj:t

täcktes, så länge av någon anledning frågan om en mera definitiv löne­

reglering icke kunde bringas till lösning, hos riksdagen söka utverka en

mera tillfällig avlöningsförbättring till sådan omfattning, som kunde mot­

svara skäliga krav i fråga om tillgodoseende av syftet med ett dylikt pro­

visorium. Det är därför med tillfredsställelse överstyrelsen funnit, att

Kungl. Maj:t med behjärtande av det förefintliga behovet och det rätt­

mätiga i de från såväl överstyrelsen som åtskilliga lärarorganisationer

framställda yrkandena i nu berörda avseende ämnar för innevarande riks­

dag framlägga proposition om tillfällig avlöningsförbättring åt de lärar­

grupper, som i de remitterade promemoriorna närmare angivas.

Vad att börja med beträffar de grupper av lärare, som sålunda skulle

bliva delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som nu föreslås, har

överstyrelsen uppmärksammat, att i förslaget saknas en del lärargrupper,

som enligt överstyrelsens mening även bort erhålla sådan löneförbättring.

Med hänsyn emellertid därtill, att Kungl. Maj:ts förslag i ärendet måste

hållas inom den i statsverkspropositionen angivna finansiella ramen, fin­

ner sig överstyrelsen icke kunna i detta sammanhang påyrka eu utvidg­

ning av den provisoriska löneförbättringens omfattning. Överstyrelsen in­

skränker sig därför till ett par påpekanden, som närmast äro föranledda

av mera formella synpunkter. I promemoriorna finnas upptagna lärare

vid statens småskoleseminarier men däremot ej med dem i lönehänseende

eljest i huvudsak likställda lärare vid landstingens småskoleseminarier.

Till dessa utgår för närvarande tillfällig löneförbättring med % av det

belopp, som i sådant hänseende å ifrågakommande ortsgrupper utgår till

lärare vid statens småskoleseminarier. Det vore därför enligt överstyrel­

sens mening riktigt, att landstingsseminariernas lärare komme i åtnju­

tande även av provisorisk avlöningsförbättring efter enahanda grunder,

alltså med % av vad som kan bliva beviljat åt lärarna vid statens små­

skoleseminarier. Sedan seminariet i Lycksele numera är uppfört på ordi­

narie stat, synes skolköksföreståndarinnan vid seminariet i Lycksele böra

vara likställd med skolköksföreståndarinnan vid seminariet i Murjek. En

Biltant/ till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 150 häft. (Nr 180.)

Kumjl. Maj .in proposition Nr ISO.

17

o

jämkning i nu nämnda hänseenden komme att medföra endast ringa mer­

kostnad.

Vad därefter beträffar storleken av de belopp, som i promemoriorna äro

förslagsvis upptagna såsom provisorisk avlöningsförbättring, måste över­

styrelsen givetvis ävenledes finna önskvärt, att dessa för att i vederbörlig

mån kunna motsvara sitt ändamål kunnat ställas något högre. Emellertid

gäller även i detta fall, att de föreslagna beloppen i stort sett äro betinga­

de av de anslag, vilka, enligt vad som framgår av vederbörande departe­

mentschefs meddelande i statsverkspropositionen, kunnat av Kungl. Maj:t

för ändamålet disponeras, vadan förslag om ökning i kostnaderna för den

provisoriska avlöningsförbättringen sålunda icke kan i den särskilda pro­

positionen förväntas.

Vid sådant förhållande gäller det nu närmast frågan om beloppens lämp­

liga fördelning på de olika befattningshavarna. Härvidlag kunna givetvis

olika principer göra sig gällande. Överstyrelsen är emellertid icke nu i

tillfälle att i sådant hänseende göra några grundligare undersökningar.

Såvitt överstyrelsen kunnat finna, utgöra de föreslagna detaljbeloppen i

stort sett resultatet av en procentuell beskärning nedåt av de belopp, vilka

blivit föreslagna i vid fjolårets riksdag framlagda motioner angående till­

fällig löneförbättring för lärare. Överstyrelsen har intet att erinra mot

den inbördes avvägning i beloppen, som sålunda kommit till stånd. Däri­

genom uppehälles i stort sett den relation mellan de för olika kategorier

befattningshavare avsedda tilläggsbeloppen, varpå fjolårets förslag grun­

dade sig, och som då, såvitt överstyrelsen känner, vann de därav berörda

lärargruppernas anslutning.

I utlåtande den SO september 1924 över lärarlönekommitténs den 15

augusti 1923 avgivna förslag till lönereglering för befattningshavare vid

rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter

uttalade överstyrelsen sin anslutning till den av sagda kommitté angivna

löneställningen för de lärargrupper, varom nu är fråga, i förhållande till

andra tjänstemannakårers löneställning. Då hänsyn tages till gällande

grunder för dyrtidstillägg, överstiga i de flesta fall de av kommittén före­

slagna lönesatserna rätt avsevärt de avlöningsbelopp, som enligt de inom

ecklesiastikdepartementet utarbetade promemoriorna skulle tillkomma där

angivna grupper av lärare.

När nu 1928 års lönekommitté haft att taga ställning till de i sagda pro­

memorior föreslagna beloppen, har kommittén, såsom den själv framhål­

ler, närmast tagit hänsyn till, huruvida en provisorisk avlöningsförbätt­

ring av den storlek, som de remitterade förslagen innehålla, kunde an­

tagas komma att i ena eller andra avseendet föregripa en definitiv löne­

reglering av det innehåll, som av kommittén komme att föreslås. Av löne-

kommitténs den 8 februari avgivna utlåtande framgår, att vid ett genom­

förande av det nu ifrågasatta löneförbättringsförslaget någon risk för ett

föregripande på någon punkt av den blivande löneregleringen icke torde

föreligga beträffande de kommunalt anställda lärarna, samt att i fråga

om de statligt anställda lärarna sådan risk från kommitténs synpunkt

kan befaras endast i vissa starkt begränsade fall. Det är uppenbart att

kommittén vid bedömandet av detta spörsmål på utredningsarbetets nu­

varande mera preliminära stadium räknat med mycket stor försiktighet.

Då resultatet likväl blivit så gynnsamt, som det nu anförda, synes det

icke möta någon avsevärd svårighet att på de enstaka punkter, beträffande

vilka betänkligheter i nämnda hänseende kunna råda, göra de justeringar,

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Nuvarande och föreslagna löneförmåner för vissa kommunalt anställda lärare.

(Bostad och bränsle eller ersättning därför ej medräknade.)

Nu va-

A-orter

Övriga orter

Befattningshavare

rande av­

löning

+ dyrtids-

tillägg

Föresla­

gen pro­

visorisk

avlönings

förbätt­

ring

Summa

avlönings­

förmåner

Föresla­

gen pro­

visorisk

avlönings-

förbätt-

ring

Summa

avlönings­

förmåner

Folk- och småskolor.

Ordinarie manlig folkskollärare:

Begynnelselön.......................................

2,768: 50

258: —

3,026: 50

288: —

3,056: 50

Slutlön...................................................

3,983: 50

258: —

4,241: 50

288: —

4,271: 50

Ordinarie kvinnlig folkskollärare:

Begynnelselön.......................................

2,498: 50

216: —

2,714: 50

240: —

2,738: 50

Slutlön....................................................

3,308: 50

216: -

3,524: 50

240: —

3,548: 50

Ordinarie lärare vid småskola:

Begynnelselön.......................................

1,578: -

150: —

1,728: —

168: —

1,746: —

Slutlön...................................................

2,185: 50

150: —

2,335: 50

168: —

. 2,353: 50

E. o. och vik. manlig folkskollärare . .

2,242: 50

184: —

2,426: 50

204: —

2,446: 50

»

»

» kvinnlig

»

. .

1,972: 50

160: —

2,132: 50

180: —

2,152: 50

»

»

» lärare vid småskola . .

|

1,315: —

110: —

1,425: —

120: —

1,435: —

Allmänna högre folkskolor.

Ordinarie manlig ämneslärare:

Begynnelselön.......................................

3,696: —

360: —

4,056: —

360: —

4,056: —

Slutlön...................................................

5,316: —

360: —

5,676: —

360: —

5,616: —

Ordinarie kvinnlig ämneslärare:

Begynnelselön.......................................

3,156: —

300: —

3,456: —

300: -

3,456: —

Slutlön....................................................

4,371: -

300: —

4,671: —

300: —

4,671: —

E. o. och vik. manlig ämneslärare . . .

3,287: 50

300:-

3,587: 50

300: —

3,587: 50

i

>

> kvinnlig

»

...

3,024: 50

250: —

3,274: 50

250: -

3,274: 50

Timlärare....................................................

98: 63

å 124: 50

10

%

—

10%

—

lägre löneplacering än den av lärarlönekommittén föreslagna skulle vinna

tillämpning, synes en avlöningsförbättring i nu angiven omfattning icke

vara av beskaffenhet att annat än möjligen för vissa enstaka fall föregripa

en dylik lönereglering.'

Vad lärarpersonalen vid rikets nomadskolor beträffar, vill jag erinra om

att enligt § 21 i stadgan angående nomadundervisningen i riket den 31

december 1925 (nr 511) denna lärarkår åtnjuter avlöning enligt i huvudsak

samma grunder som lärarna vid det allmänna folkskoleväsendet. Avlöningen

till dem utgår från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbild-

ningsändamål. Berörda lärarkår bör komma i åtnjutande av här ifråga­

varande provisoriska avlöningsförbättring med motsvarande belopp och enligt

samma grunder som lärarna vid det allmänna folkskoleväsendet. Detsamma

•21

bör även gälla beträffande föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, däri inbegripet även rikets nordligaste gränsorter, ävensom motsvarande

befattningshavare vid Skytteanska skolan i Tärna.

För timlärare vid högre folkskola bör enligt min mening avlöningsför-

bättringen utgå med 10 procent å nuvarande avlöningsbelopp, dock med

högst 270 kronor för manlig och 240 kronor för kvinnlig lärare. Avlönings-

förbättring synes mig ej böra utgå åt sådan timlärare, som i egenskap av

ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring

uppbär provisorisk avlöningsförbättring eller tillfällig löneförbättring.

Då avlöningsförbättringen är avsedd att för ordinarie lärare ävensom för

lärare med anställning tills vidare utgå efter kalenderår och utbetalas må­

nadsvis, äro beloppen valda så, att de i regel äro jämnt delbara med 12.

Även om vissa skäl kunna tala för att lärarna vid de yrkesbestämda

högre folkskolorna skulle tillerkännas något högre avlöningsförbättring än

lärarna vid de allmänna högre folkskolorna, har jag ej ansett mig i före­

liggande förslag böra göra någon skillnad mellan nämnda lärargrupper.

För jämförelse vill jag här erinra om att jämlikt riksdagens beslut från

och med budgetåret 1925/1926 tillfällig löneförbättring utgått till lärare vid

kommunala mellanskolor med 600 kronor till ordinarie manlig ämneslärare

och med 500 kronor till ordinarie kvinnlig ämneslärare.

Vidare anser jag mig här böra nämna, att den av mig föreslagna pro­

visoriska avlöningsförbättringen uppgår för folk- och småskolans lärare å andra

orter än A-orter till omkring 56 procent och för högre folkskolans lärare till

omkring 60 procent av de belopp, som oavsett dyrtidstillägg enligt de vid 1928

års riksdag väckta motionerna borde tillerkännas motsvarande lärare såsom

tillfällig löneförbättring.

Vad beträffar lärarpersonalen vid de s. k. landstingsseminarierna, har

överstyrelsen ifrågasatt, att jämväl denna personal må komma i åtnju­

tande av provisorisk löneförbättring. Jag vill emellertid erinra om att

dessa lärare i likhet med lärarpersonalen vid de kommunala mellansko-

lorna äro de enda kommunalt anställda lärare, vilka hittills erhållit till­

fällig löneförbättring av statsmedel, och jag har icke ansett skäl föreligga,

att i detta sammanhang någondera av nämnda kategorier medtages.

Som jag redan förut anfört, är det icke avsett, att dyrtidstillägg skall

utgå å den provisoriska avlöningsförbättringen. Likaså anser jag, att veder­

börande skoldistrikt icke bör äga skyldighet att för övertidsläsning lämna

särskild gottgörelse motsvarande den provisoriska avlöningsförbättringen.

Den provisoriska avlöningsförbättringen synes mig böra utgå efter i

huvudsak samma bestämmelser som den kontanta avlöningen. Jag anser

mig i detta sammanhang böra särskilt framhålla, att av samma skäl, som av

chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition nr 209 till 1923 års riks-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Den proviso­

riska avlö-

ningsförbätt-

ringens

karaktär och

närmare före­

skrifter rö­

rande den­

samma.

Kostnads­

beräkning.

dag sid. 4 anfördes ifråga om dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och små­

skolor m. fl. läroanstalter, det jämväl beträffande den provisoriska avlönings-

förbättringen bör gälla att, om skoldistrikt eller styrelse för högre folkskola

av en eller annan orsak, varöver läraren ej kunnat råda, icke kan författ­

ningsenligt utfå statsbidrag, helt eller delvis, till lärarens avlöning, denna

omständighet icke bör utgöra hinder för den provisoriska avlöningsförbätt-

ringens utgående.

Jag har i det föregående förordat, att avlöningsförbättringen för lärare

vid folk- och småskolor skall utgå med i viss mån olika belopp å olika

dyrorter. Jag vill då i detta sammanhang erinra om kungörelsen den 16

oktober 1925 (nr 4-26) angående fördelningen av orterna i riket å de i av-

löningsreglementena för nyreglerade verk samt för armén och marinen upp­

tagna ortsgrupper. I denna kungörelse angivas dels särskilda orter, dels

samtliga kommuner i riket. Ort, som icke finnes för sig upptagen, skall

tillhöra ortsgruppen för den kommun, inom vilken orten är belägen. Det

kan alltså inträffa och inträffar ej sällan, att inom samma kommun olika

orter tillhöra olika ortsgrupper. I anslutning härtill synes mig vederbörande

lärares provisoriska avlöningsförbättring böra bestämmas med hänsyn till

hans verkliga bostadsort. Han bör alltså uppbära provisorisk avlönings-

förbättring med det belopp, som är fastställt för den ortsgrupp, till vilken

den ort, inom vilken han har sin bostad, enligt bestämmelse i ovannämnda

kungörelse är att hänföra.

Såsom ovan nämnts, bör den provisoriska avlöningsförbättringen utgå i

samma ordning som den kontanta lönen, d. v. s. för ordinarie lärare även­

som för lärare med anställning tillsvidare efter kalenderår, förskottsvis

med en tolftedel vid början av varje kalendermånad, samt för lärare, som

anställts på viss tid, efter läsår.

Beträffande kostnaden för den här föreslagna provisoriska avlöningsför­

bättringen tillåter jag mig först hänvisa till den å sid. 23 intagna tablå,

utvisande kostnaderna för avlöningsförbättringen åt folkskolans och små­

skolans lärare.

Då den officiella folkskolestatistiken för läsåret 1927/1928 ännu icke före­

ligger i bearbetat skick, har jag varit nödsakad att vid beräkningen av

antalet lärare utgå från förhållandena vid slutet av läsåret 1926/1927.

Fördelningen av dessa lärare på olika ortsgrupper skulle vara förenat med

ett mycket omfattande och tidsödande arbete. En dylik fördelning har

emellertid gjorts av 'skolöverstyrelsens statistiska avdelning för vårterminen

1924. Det befanns då, att av manliga ordinarie folkskollärare 40 procent,

av kvinnliga sådana 25 procent och av ordinarie lärare vid småskola 38

procent voro placerade å A-orter. Av extra ordinarie lärare voro 13 procent

folkskollärare och 29 procent lärare vid småskola samma termin placerade

å A-orter. I följande tablå har jag räknat med att förhållandet mellan

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

23

Knugl. Maj.ts ‘proposition Nr 180.

antalet lärare å A-orter och hela antalet lärare inom de olika grupperna var

detsamma vid slutet av läsåret 1927/1928 som under vårterminen 1924.

Folk- och småskolor

Antal lärare

vid slutet a\

vårterminen

1927

Föreslagen

provisorisk

avlöningsför-

bättring pr

lärare

Kostnad

Kronor

Ordinarie lärare:

a) tjänstgörande eller tjänstlediga av an­

nan orsak än sjukdom:

folkskollärare, manliga, å A-orter . . .

2,880

258

743,040

»

»

å övriga orter

4,319

288

1,243,872

»

kvinnliga, å A-orter . . .

1,281

216

276,696

»

»

å övriga orter

3,842

240

922,080

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å A-orter................

4,547

150

682,050

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å övriga orter..............

7,419

168

1,246,392

b) tjänstlediga på grund av sjukdom:

folkskollärare, mauliga, å A-orter . . .

72

172

12,384

»

»

å övriga orter

107

192

20,544

»

kvinnliga, å A-orter . . .

70

144

10,080

»

»

å övriga orter

208

160

33,280

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å A-orter..........................

261

100

26,100

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å övriga orter................

427

112

47,824

Extra ordinarie och vikarierande lärare:

(vakans vikarier och sjuk vikarier)

folkskollärare, manliga, å A-orter.........

80

184

14,720

»

»

å övriga orter. .

535

204

109,140

»

kvinnliga, å A-orter ....

101

160

16,160

»

»

å övriga orter.

679

180

122,220

lärare vid småskola och därmed likställda,

å

A-orter..............................

338

no

37,180

lärare vid småskola och därmed likställda,

å övriga orter...................

828

120

99,360

Summa

27,994

—

5,663,122

För läsåret 1929/1930 torde man emellertid böra räkna med någon ökning i

antalet folkskollärare, men däremot med minskning i antalet lärare inom små-

skollärarkåren. Räknar man för de två åren närmast efter läsåret 1926/1927

med en ökning av tillsammans 200 manliga och 200 kvinnliga folkskollärare

samt med en minskning av 300 småskollärare, skulle, om hänsyn ej tages

till ortsgrupperingen, den nyss beräknade kostnaden för budgetåret 1929/

24

1930 behöva ökas med 200x288 + 200x240 — 300x168 = 55,200 kronor.

Den sammanlagda kostnaden för provisorisk avlöningsförbättring åt lärare

vid folk- och småskolor skulle alltså belöpa sig till 5,663,122 + 55,200 =

= 5,718,322 kronor eller avrundat till 5,720,000 kronor. I detta belopp

är icke inräknad kostnaden för den provisoriska avlöningsförbättringen till

nomadlärarna. Avlöningen till dessa utgår, såsom jag förut nämnt, av sär­

skilt anslag, förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildnings-

ändamål. Från detta anslag bestridas samtliga kostnader för nomadskole-

väsendet. Med hänsyn härtill synes det mig ur redovisningssynpunkt

lämpligast, att jämväl utgifterna för den provisoriska avlöningsförbätt­

ringen till nomadlärarna utgå av samma anslag, i vilket avseende Kungl.

Maj:t torde äga att utan riksdagens hörande fatta beslut. Kostnaden

för berörda ändamål kan uppskattas till i runt tal 5,000 kronor. Ej heller

är i nämnda belopp å 5,720,000 kronor inräknad kostnaden för provisorisk

avlöningsförbättring åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid

skolhem och arbetsstugor. Vad angår skolhem och arbetsstugor i de nord­

ligaste gränsorterna, för vilka nämnda kostnad kan beräknas till 3,000 kronor,

torde densamma böra bestridas av förslagsanslaget till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, i vilket fall Kungl. Maj:t jäm­

väl torde äga att utan riksdagens medgivande fatta beslut. I fråga om övriga

skolhem och arbetsstugor i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, för

vilka berörda kostnad kan uppskattas till 2,400 kronor, liksom i fråga om

Skytteanska skolan i Tärna, där kostnaden kan beräknas till 288 kronor, sy­

nes det lämpligt, att utgifterna få bestridas i förra fallet av det särskilda

ordinarie förslagsanslag, som för avlönande av föreståndarinna och biträ­

dande föreståndarinna vid dessa anstalter är uppfört i riksstaten, och i se­

nare fallet från det ordinarie förslagsanslaget till Skytteanska skolan i Tärna.

Härtill torde emellertid riksdagens medgivande böra utverkas.

För lärarpersonalen vid de högre folkskolorna kan kostnaden för den ifråga­

satta provisoriska avlöningsförbättringen beräknas enligt följande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Högre folkskolor

Antal lärare

vid slutet av

vårterminen

1928

Föreslagen

provisorisk

avlöningsför­

bättring pr

lärare

Kostnad

Kronor

Ordinarie ämneslärare, manliga..............

126

360

45,360

»

»

kvinnliga .........

67

300

20,100

Extra ordinarie och vikarierande ämnes-

lärare med full tjänstgöring:

manliga.................................................

40

300

12,000

kvinnliga...............................................

37

250

9,250

Timlärare (approximativt).......................

—

—

13,000

Summa

270

—

99,710

25

Antalet lärare vid högre folkskolor torde för läsåret 1929/1930 kunna

beräknas till ungefär detsamma som under vårterminen 1928, vadan den

sammanlagda kostnaden för provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid

högre folkskolor kan beräknas till 99,710 kronor eller avrundat till 100,000

kronor.

I avseende å de utgiftsbelopj), varom här är fråga, vill jag slutligen

erinra om vad statsrådet och chefen för finansdepartementet den 4 januari

1929 yttrade i fråga om den till grund för statsregleringen för budgetåret

1929/1930 liggande finansplanen. Nämnde departementschef påpekade, huru­

som hänsyn till kommande statsregleringar och till önskvärdheten av kon­

tinuitet i statsregleringsarbetet föranlett, att vissa utgiftsbehov, vilka i allt

fall inom en nära framtid torde få tillgodoses, icke synts böra undanskju­

tas. Det hade befunnits möjligt och lämpligt att i viss utsträckning till­

mötesgå önskemålen om en löneförbättring för vissa lärarkategorier, och då

medel för ändamålet nu kunde ställas till förfogande inom den förefintliga

inkomstramen, hade det befunnits vara med klok förtänksamhet förenligt att

bereda plats härför inom budgetens normala omslutning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj.t måtte föreslå riksdagen

dels besluta,

att under budgetåret 1929/1930 provisorisk avlöningsför­

bättring må utgå till lärare vid folk- och småskolor med föl­

jande belopp, nämligen

för ordinarie lärare vid folkskola: 258 kronor för manlig

lärare å A-ort och 288 kronor för manlig lärare å annan

ort samt 216 kronor för kvinnlig lärare å A-ort och 240

kronor för kvinnlig lärare å annan ort;

för extra ordinarie och vikarierande folkskollärare: 184

kronor för manlig lärare å A-ort och 204 kronor för manlig

lärare å annan ort samt 160 kronor för kvinnlig lärare å

A-ort och 180 kronor för kvinnlig lärare å annan ort;

för ordinarie lärare vid småskola ävensom för lärare vid

mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken

blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra

månaders uppsägning: 150 kronor för lärare å A-ort och

168 kronor för lärare å annan ort;

för extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola

samt för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare

vid folkskola, vilken blivit anställd på viss tid eller såsom

vikarie, ävensom för sådan ordinarie lärare vid småskola

eller tillsvidare anställd lärare, vilken ej äger komma i åt-

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 150 häft. (Nr 180.)

3

Kungl. Maj:ts proposition AV 180.

Hemställan.

#

26

njutande av det i föregående punkt omnämnda beloppet:

110 kronor för lärare å A-ort och 120 kronor för lärare å

annan ort; samt

till lärare vid högre folkslcolor med följande belopp, näm­

ligen

för ordinarie ämneslärare: 360 kronor för manlig och 300

kronor för kvinnlig lärare;

för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med

full tjänstgöring: 300 kronor för manlig och 250 kronor för

kvinnlig lärare;

för timlärare: 10 procent av de i kungörelsen den 16

september 1918 angående avlöning åt lärare vid högre folk­

skola samt statsbidrag till sådan skola stadgade belopp,

dock med högst 270 kronor för manlig och 240 kronor för

kvinnlig lärare samt med föreskrift att dylik avlöningsför-

bättring ej må utgå åt sådan timlärare, som i egenskap av

ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med

full tjänstgöring uppbär provisorisk avlöningsförbättring

eller tillfällig löneförbättring;

att dyrtidstillägg ej må utgå å ovan omförmälda provi­

soriska avlöningsförbättring; samt

att Kungl. Maj :t må äga utfärda de närmare villkor och

bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag i statsrådsprotokollet angivit, torde för sagda avlö-

ningsförbättrings åtnjutande böra stadgas;

dels, vid bifall till ovan framlagda förslag, anvisa för

budgetåret 1929/1930

till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och

småskolor ett extra förslagsanslag å. . kronor 5,720,000:

;

samt till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid

högre folkskolor ett extra förslagsanslag

å.............................................................kronor

100,000: —;

dels och medgiva, att till föreståndarinna och biträdande

föreståndarinna vid skolhem eller arbetsstuga inom Jämt­

lands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets

nordligaste gränsorter, ävensom till föreståndarinna och bi­

trädande föreståndarinna vid Skytteanska skolan i Tärna

provisorisk avlöningsförbättring må under budgetåret 1929/

1930 enligt de av mig ovan i fråga om sådan avlönings­

förbättring åt lärare vid småskola förordade grunder och

bestämmelser utgå av det ordinarie förslagsanslaget till av­

lönande av föreståndarinna och biträdande föreståndarinna

för skolhem eller arbetsstuga inom Jämtlands, Västerbottens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

*

27

och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter,

respektive det ordinarie förslagsanslaget till Skytteanska

skolan i Tärna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­

ställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Kungl. May.ts proposition Nr 180.