4

45 $.

Genom fastighetsskatten-----------fastighetsskatt beskattats.

Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock

att medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som

med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i före­

ningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av av­

draget, som på lägenheten belöper.

Har fastighet —------ ägt fastigheten.

Avdraget skall —-------gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

52 §.

1 morn. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxe­

ras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade ma­

kens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens in­

komst i samma kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes med hänsyn till

båda makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattnings­

bar inkomst beräknas för makarna gemensamt; och skall den beskattnings­

bara inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas å makarna efter förhål­

landet mellan deras i kommunen taxerade inkomster.

57 $.

1 mom. Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där

rörelsen utövats från fast driftställe.

Har fast driftställe icke begagnats, skall skatt för inkomsten utgöras,

örn inkomsten förvärvats

a) av fysisk person

under tid, då han varit här i riket bosatt:

i hemortskommunen;

under tid, då han icke varit här i riket bosatt:

i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål;

b) av inländsk juridisk person:

i hemortskommunen;

c) av utländskt bolag:

i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

59 §.

3 mom. Har fysisk person under tid, då han ej varit här i riket bo­

satt, eller utländskt bolag åtnjutit sådan inkomst av tjänst eller, i annat

fall än i 2 mom. sägs, av sådan tillfällig förvärvsverksamhet, för vil­

ken skattskyldighet här i riket föreligger, beskattas inkomsten i Stock­

holm för gemensamt kommunalt ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

7

säkringsanstalt ävensom minskning av utjämningsfonderna skall anses

som intäkt. Utbetald premieåterbäring-----------före ändringen.

Avdrag må----------- till försäkringstagare.

5. Vid uppskattning av utländsk försäkringsanstalts här i riket skatte­

pliktiga nettointäkt avses med trafikförsäkring sådan trafikförsäkring,

som enligt gällande bestämmelser skall helt eller delvis medtagas vid

beräkningen av den för trafikförsäkringsrörelsen föreskrivna reglerings­

fonden, och med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspre­

mier, d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier.

till 36 §.

3. I punkt 6 av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande

icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande

i lotteri utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan

för realisationsförlust eller förlust å deltagande i lotteri får göras från

realisationsvinst eller lotterivinst, som uppkommit i samma förvärvskälla

som realisationsförlusten eller förlusten å deltagande i lotteri. Av 46 §

1 mom. framgår, att, örn härvid underskott uppstår, detta icke får av­

dragas från inkomst av annan förvärvskälla.

till 45 $.

2. För bestämmande av det avdrag, som enligt denna paragraf med­

lem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodo­

njuta, skall fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastig

heten efter förhållandet mellan deras värden. Fördelning, som sålunda

verkställts, bör i allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastig­

hetens taxeringsvärde.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

till 48 §.

2. Av bestämmelserna i 52 § 1 mom. framgår, att makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans, äga att gemensamt åtnjuta ett grund­

avdrag, ett avdrag för make och, i förekommande fall, ett avdrag för

varje barn. Taxeras i sådant fall endast hustrun men icke mannen, skall

hon ensam åtnjuta nämnda avdrag.

till 54 $.

1. Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke

driva bank- eller annan pennningrörelse och ej heller försäkringsrörelse,

äro befriade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag,

svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar, vare

sig utdelningen uppburits i förhållande till innehavda aktier, lotter och

andelar eller den uppburits efter annan grund. Beträffande utdelning,

som dylikt bolag eller dylik förening uppburit från bostadsaktiebolag eller

bostadsförening efter annan grund än i förhållande till aktie eller andel,

gäller befrielsen dock endast till den del det utdelade överstiger belop­

pet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som icke är att

anse såsom kapitaltillskott.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall densamma redan

dessförinnan lända till efterrättelse i avseende å 1930 års taxering, såvitt

angår 18 och 21 §§, 29 § 4 morn., 52 § 1 morn., 59 § 3 morn., punkt 6 av an­

visningarna till 18 §, punkt 5 av anvisningarna till 22 §, punkt 3 av an­

visningarna till 36 § samt punkt 2 av anvisningarna till 48 §.

19 i

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet samt mannen därjämte

för boets gemensamma inkomst och förmögenhet. Har vid dylik taxering

avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, eller skuld, som i 8 § avses, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens in­

komst eller förmögenhet, må bristen avräknas å den andra makens inkomst

eller förmögenhet. Skatteplikt enligt 17 § 4 mom. bedömes med hänsyn

till båda makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp. Ortsavdrag

ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemensamt, och

skall skatt beräknas efter det sålunda bestämda beskattningsbara beloppet

samt fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras taxerade belopp.

¹⁰

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall redan

dessförinnan 19 § 1 mom. lända till efterrättelse i avseende å 1930 års

taxering.

12

ningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som

deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balans­

räkning samt av vinst- och förlusträkning, där sådan förts. Vid själv­

deklaration för annan bostadsförening än bostadsrättsförening skola

fogas dels av styrelsen undertecknad uppgift örn föreningens ställning vid

beskattningsårets början och slut dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och

förlusträkning för samma år, örn sådan förts.

För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för ekonomisk förening

skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberät­

telse, som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande

förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för aktiebolag, solidariskt

bankbolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller ekonomisk förening att av­

giva.

För inländsk —----------år disponerats.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

40 a §.

1 mom. Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag

skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas uppgift, särskilt för varje

föreningen eller bolaget tillhörig, i deklarationen avsedd fastighet, angå­

ende

a) namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap

innehar lägenhet i fastigheten, och hemvist för medlem eller delägare,

som icke är mantalsskriven i fastigheten,

b) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och lägenhetens hyresvärde

enligt ortens pris,

c) beloppet av varje medlems eller delägares inbetalningar till förenin­

gen eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, samt

d) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från

föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare

i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror eller

andra avgifter för sådana lägenheter. Innehar medlem eller delägare

lägenhet med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall tillika upp­

givas, huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper å sådan lä­

genhet.

1 uppgift, som nu sagts, skall jämväl lämnas upplysning örn värdet av

varje medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av

Kungl. Majit.

2 mom. Är medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktie­

bolag, som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon föreningen eller

16

intagna redogörelsen. I samma promemoria har jämväl centralföreningens

framställning utförligt refererats.

Centralföreningen berör i sin framställning två frågor, beträffande vilha

1928 års skattelagstiftning innefattar ändring i tidigare rätt. Den ena av­

ser föreskrifterna örn skattskyldighet för bostadsföreningar eller bostads­

aktiebolag och örn avdragsrätt för deras medlemmar eller delägare för

inbetalningar från medlemmarna eller delägarna i denna deras egenskap

jämväl till den del inbetalningarna äro avsedda till avbetalningar av

föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats

(24 § kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar punkt 3 samt 25 §

samma lag med tillhörande anvisningar punkt 5). Den andra frågan gäller

stadgandena örn att procentavdraget för bostadsförening eller bostads­

aktiebolag tillhörig fastighet (5 procent av taxeringsvärdet å 'annan

fastighet’) skall fördelas mellan föreningen eller bolaget samt medlem­

marna eller delägarna sålunda, att medlem eller delägare tillgodonjuter

den del av avdraget, som belöper å av honom innehavd lägenhet, och för­

eningen eller bolaget återstoden (45 § kommunalskattelagen med tillhö­

rande anvisningar punkt 2). Under påvisande att stadgandena i fråga lett

till icke åsyftade resultat, medförande bland annat ökad skattebelast­

ning för vissa företag utan motsvarande lättnad för medlemmarna även­

som i vissa fall en olämplig överflyttning av skattebördan från några

medlemmar till andra, förordar centralföreningen återgång till den äldre

anordningen, enligt vilken av medlem verkställd inbetalning av beskaffen­

het att utgöra kapitaltillskott, vare sig för amortering av företagets skul­

der eller för annat ändamål, icke ansågs utgöra skattepliktig intäkt för

företaget eller avdragsgill utgift för medlemmen. Till ledning för be­

dömandet i vad mån av medlem verkställd inbetalning borde anses såsom

dylikt kapitaltillskott, i de fall då företagets räkenskaper icke omedel­

bart gåve upplysning härom, föreslår centralföreningen särskilda legala

regler. För den händelse centralföreningens framställning i nämnda hän­

seenden vunne bifall, vore enlig-t föreningens uppfattning lämpligt att bi­

behålla gällande regler örn procentavdragets fördelning mellan medlem­

marna och företaget. Centralföreningen gör däremot ingen erinran mot

principen örn beskattning direkt hos medlemmarna av de förmåner, som de

åtnjutit från företaget, genom vilken anordning förmånerna beskattas alle­

nast en gång, och ej heller mot den skattetekniska anordningen att hän­

föra dessa förmåner i medlemmarnas band till intäkt av annan fastighet.

Centralföreningen behandlar i sin framställning närmast sådana före­

tag, som åt sina medlemmar upplåta bostäder med besittningsrätt på obe­

stämd tid, d. v. s. sådana företag, där medlemmarna eller delägarna ’äga’

sina lägenheter. Däremot berör centralföreningen icke förhållandena inom

hyresföreningar, d. v. s. de föreningar', som upplåta lägenheter till med­

lemmarna genom hyreskontrakt för viss — mer eller mindre — bestämd

tid.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

vidare framgår av företagets räkenskaper eller andra handlingar, upp­

tager förslaget en särskild regel. Att närmare redogöra för förslagets de­

taljer torde icke erfordras; jag hänvisar härutinnan till promemorian.

Under åberopande av taxeringstekniska svårigheter att fördela avdrag

för värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga

byggnader, maskiner och andra inventarier mellan medlemmarna eller del­

ägarna och företaget, föreslår bolagsskatteberedningen vidare, att dylikt

avdrag skall tillkomma uteslutande företaget och att således medlem eller

delägare icke skall åtnjuta dylikt avdrag.

Beredningens förslag i dessa hänseenden innefattar ändring i 24 § och

25 § 1 mom. kommunalskattelagen samt i punkt 8 av anvisningarna till

24 § och punkt 5 av anvisningarna till 25 §. Eli följdändring föreslås

i punkt 1 av anvisningarna till 54 § i samma lag, innefattande, att den

skattefrihet för utdelning från svenska aktiebolag eller svenska ekonomi­

ska föreningar, som är medgiven svenska aktiebolag och svenska ekono­

miska föreningar, vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse och

ej heller försäkringsrörelse, skall beträffande utdelning från bostads­

aktiebolag eller bostadsförening, vilken utgått efter annan grand än i för­

hållande till aktie eller andel, gälla endast till den del det utdelade över­

stiger beloppet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som

icke utgör kapitaltillskott.

I fråga om avdrag för vad som genom fastighetsskatt blivit beskattat

(procentavdrag) föreslår bolagsskatteberedningen sådan ändring i gällan­

de bestämmelser, att medlem av bostadsförening eller delägare i bostads­

aktiebolag, som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft

lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta

den del av avdraget, som på lägenheten belöper, medan återstoden skall

tillkomma föreningen eller bolaget. Däremot skall enligt förslaget pro­

centavdraget för lägenheter, som upplåtits till medlemmar eller delägare

med hyresrätt, tillkomma föreningen eller bolaget. I syfte att underlätta

taxeringsarbetet föreslår beredningen vidare, att den uppdelning av taxe­

ringsvärdet på lägenheterna, som verkställes för fördelningen av procent­

avdraget, i allmänhet bör tillämpas oförändrad, till dess ändring göres

av taxeringsvärdet. Dessa stadganden äro avsedda att införas i 45 § kom­

munalskattelagen och punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf.

Enligt bolagsskatteberedningens mening innebure den föreslagna anord­

ningen med olika regler för besittningsrättsföreningar och hyresföreningar

i fråga örn inbetalningar för kapitalbildning och beträffande procentav­

draget icke något egentligt gynnande av den ena typen framför den andra,

i varje fall icke under företagens tidigare skede, d. v. s. så länge mera

avsevärda amorteringar pågå. När däremot amorteringarna nedgått till

en obetydlighet eller helt upphört och förty de årliga inbetalningarna

märkbart understege hyresvärdet å lägenheterna, komrne bestämmelsen

om procent-avdraget att ställa medlemmarna i hyresföreningarna i en

21

kunna avsevärt förenklas och med större konsekvens genomföras. En så­

dan anordning finge anses mest naturlig, särskilt beträffande företag av

hyresrättstyp.

Länsstyrelsen i Västmanlaiuls län framhåller till en början, att i prin­

cip intet torde vara att anmärka mot bolagsskatteberedningens förslag, vil­

ket syntes syfta till att på ett minutiöst sätt utskifta rättvisa åt allaparter.

Länsstyrelsen uttalar emellertid farhågor för att de detaljerade bestäm­

melserna skulle komma att föranleda vissa svårigheter och olägenheter vid

deklarationsskyldighetens fullgörande och ifrågasätter, huruvida icke

företagen ensamma borde göras skattskyldiga, därvid såsom intäkt skulle

upptagas såväl kontant influtna hyror som hyresvärdet å de av medlem­

marna disponerade lägenheterna, samt avdrag göras för alla en fastighets­

ägare påvilande utgifter men ej för utdelning till medlemmarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att det givetvis varit mest önsk­

värt för beredande av klarhet vid tillämpningen av skattelagstiftningen,

örn de ifrågasatta bestämmelserna avsett allenast bostadsrättsföreningar.

Länsstyrelsen insåge emellertid, att samma bestämmelser borde tillämpas

även å redan befintliga besittningsrättsföreningar, vilka icke läte regist­

rera sig såsom bostadsrättsföreningar. Däremot kunde länsstyrelsen icke

förstå, varför liyresföreningarna och deras medlemmar skulle vara under­

kastade de särskilda skattelagsbestämmelserna för bostadsföreningar, ty

någon egentlig skillnad förelåge icke mellan en hyresgäst, som hyrde av

en kooperativ förening, och en hyresgäst, som hyrde av en privat husägare.

Därest anledningen härtill vore, att medlemmen i den kooperativa för­

eningen redan betalt en del av hyran på en gång och alltså i fortsättningen

finge lägre hyra, kunde häremot genmälas, att föreningen i så fall väl

borde hava redovisat engångsavgiften såsom influten hyra. Vid första in­

förandet av särbestämmelserna rörande bostadsföreningarnas beskattning

hade lagstiftaren haft tanken riktad uteslutande på sådana föreningar,

där medlemmarna så att säga köpt sina lägenheter och därefter kunnat be­

bo dem hyresfritt. Örn inga andra föreningar än hyresföreningar före-

funnits, skulle berörda lagstiftning säkerligen aldrig kommit till stånd.

Avgränsningen mellan besittningsrättsföreningar och hyresföreningar

vore för det närvarande ofta vag, och däri läge en anledning att genom

den nya civillagstiftningen uppdraga en klar gräns mellan dem, vilken

gräns därefter bleve bestämmande för skattelagstiftningen. Länsstyrel­

sen funne de föreslagna bestämmelserna, i vad dessa anginge besittnings-

riittsföreningarna, klart avfattade och för sitt ändamål lämpliga och så­

väl do ifrågasatta bestämmelserna i taxeringsförordningen som do upp­

rättade förslagen till deklarationsblanketter skulle i hög grad underlätta

upprättandet av riktiga deklarationer ävensom taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har mot bolagsskattebered­

ningens förslag allenast den erinran att framställa, att även hos besitt-

ningsrättsföreningarna procentavdraget borde tillfalla föreningen. Vis-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

22

Lagstiftning

om bostads-

i

rättaftjr-j

eningar m. m.

“rugen talade principiella skäl för beredningens förslag att låta medlem,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehade lägenhet,

åtnjuta den del av procentavdraget, som belöpte på lägenheten, men

taxeringsarbetet skulle ej obetydligt underlättas, örn uppdelning av av­

draget icke behövde göras, utan att dock de intresserades rätt i någon

avsevärd mån komme att åsidosättas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker genomförandet av den ifråga­

satta lagstiftningen utom beträffande tillerkännandet av avdraget för

värdeminskning å byggnader, maskiner och andra inventarier åt före­

tagen. Principiella skäl syntes tala för att rätt till dylikt avdrag borde

tillerkännas medlemmarna eller delägarna, i vad på deras lägenheter be­

löpte, och de av bolagsskatteberedningen anförda skälen för avdragets till­

erkännande åt företagen vore enligt länsstyrelsens mening icke tillräckligt

vägande. I regel plägade samtliga medlemmar av en bostadsförening be­

skattas av en och samma taxeringsnämnd, och en jämförelse mellan de av

medlemmarna begärda avdragen kunde därför lätt åstadkommas.

Stockholms bostadsföreningars centralförening u.

p.

a. samt Hyresgäster­

nas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u.

p.

a. förorda vid­

tagande av de författningsändringar, som av bolagsskatteberedningen

föreslagits.

Jämväl kammarrätten biträder bolagsskatteberedningens förslag. Två

ledamöter hava uttalat skiljaktig mening beträffande förslaget att tiller­

känna bostadsföreningar och bostadsaktiebolag hela avdraget för värde­

minskning å byggnader, maskiner och andra inventarier och anslutit sig

till den av länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalade uppfattningen, att

medlemmarna och delägarna borde få åtnjuta dylikt avdrag i vad på de­

ras lägenheter belöpte.

I fråga örn tiden för ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna

rörande beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag samt av

deras medlemmar eller delägare biträdes bolagsskatteberedningens för­

slag av samtliga hörda myndigheter, varemot nämnda två sammanslut­

ningar av bostadsföreningar hemställa, att samma bestämmelser måtte

få tillämpas redan vid 1930 års taxering.

Genom proposition den 31 januari 1930, nr 65, bar Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att antaga, bland annat, ett vid propositionen fogat förslag

till lag örn bostadsrättsföreningar. Ur lagförslaget må anföras följande:

Lagen skall äga tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i för­

eningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter

under nyttjanderätt för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som

på grund av sådan upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt,

och föreningen benämnes bostadsrättsförening. Ej må annan än bostads­

rättsförening bedriva verksamhet med ändamål motsvarande det för så-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Med anledning av den av några länsstyrelser framförda tanken att göra

bostadsföretagen ensamma skattskyldiga för den inkomst, deras fastig­

heter lämna företagen eller deras medlemmar, vill jag hänvisa till den i

bolagsskatteberedningens promemoria intagna kortfattade redogörelsen

för skälen till den år 1923 införda och år 1928 mera följdriktigt utvecklade

anordningen att uppdela beskattningen i fråga mellan företagen och deras

medlemmar. Anledning att härutinnan göra skillnad mellan besittnings-

rättsföreningar och hyresföreningar förefinnes enligt min mening icke.

Aven i hyresföreningarna kan det nämligen inträffa, att medlems inbetal­

ningar till företaget understiga hyresvärdet, och den därvid uppkomman­

de skillnaden mellan hyresvärdet och inbetalningarna bör uppenbarligen

icke undgå beskattning. Då länsstyrelsen i Malmöhus län till förmån föl­

en sådan skattefrihet åberopar, att föreningen antagligen tidigare blivit

beskattad för de inbetalningar, som möjliggjort avbetalning å föreningens

skuld och alltså medverkat till de låga avgifterna, förbiser länsstyrelsen,

att de låga avgifterna även kunna hava åstadkommits genom att de ur­

sprungliga insatserna gjorts stora. Men dessa insatser kunna självfallet

icke tagas under beskattning hos föreningen. Det må även framhållas,

att, örn man lämnade skillnaden mellan hyresvärdet och inbetalningarna

skattefri, sådana skattskyldiga, vilka tillförsäkrat sig bostad genom med­

lemskap i en hyresförening, skulle komma i bättre ställning än å ena sidan

medlemmarna i en besittningsrättsförening och å andra sidan egnahems­

ägare. En dylik olikhet kan icke anses förenlig med principen örn likfor­

mig beskattning. Gjordes åter en hyresförening skattskyldig för berörda

skillnad mellan hyresvärdet och inbetalningarna, skulle föreningens

skattebörda ökas och liknande möjligheter att genom föreningen över­

vältra skatten från en medlem på andra medlemmar uppkomma, som,

enligt vad i bolagsskatteberedningens promemoria framhålles, blivit en

följd av de klandrade bestämmelserna örn bostadsföreningarnas skatt­

skyldighet för medlemmarnas kapitaltillskott. Dessutom skulle en så­

dan anordning betaga en medlem möjlighet att erhålla avdrag för av

honom verkställda reparationer inom lägenheten, varigenom medlemmen

bomme i sämre ställning än t. ex. en egnahemsägare. Icke heller denna

anordning kan därför anses innefatta en tillfredsställande reglering av

förevarande beskattningsfråga.

För bolagsskatteberedningens förslag att tillerkänna företaget men icke

medlemmarna avdraget för värdeminskning å företagets byggnader,

maskiner och andra inventarier synas mig så starka skäl av taxerings-

teknisk art vara anförda, att de invändningar av principiell natur, som

häremot framförts av en länsstyrelse och två reservanter i kammarrätten,

icke böra få hindra genomförandet av förslaget i denna del. Jag anser

mig hava så mycket större anledning till denna ståndpunkt, som från

samtliga övriga håll anordningen i fråga oreserverat förordats.

²⁴

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

25

Det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförda förslaget att

låta procentavdraget även i besittningsrättsföreningar tillfalla företaget

kan jag icke biträda. Med de föreslagna reglerna kan avdragets fördel­

ning mellan lägenheterna knappast vålla nämnvärda svårigheter för

taxeringsarbetet, och helt visst skulle i många fall avdragets tillerkän­

nande åt företagen innebära en orättvisa mot medlemmarna.

Länsstyrelsen i Blekinge län åberopar beträffande den av bolagsskatte-

beredningen föreslagna definitionen å bostadsförening och bostadsaktie­

bolag (punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen) ett utta­

lande från en taxeringsnämndsordfbrande i länet. I detta framhålles, att

även med sagda definition företag, som endast i begränsad omfattning

uppläte bostäder åt företagets medlemmar, syntes kunna behandlas så­

som bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Örn nämligen en förening

bestode av ett fåtal personer, huvudsakligen medlemmar av samma fa­

milj, och dessa erhölle bostäder i föreningens hus, syntes denna omstän­

dighet vara tillräcklig för att karakterisera föreningen såsom bostadsför­

ening, utan hinder av att ett betydligt större antal bostadslägenheter ut

hyrdes till utom föreningen stående. Det kunde ifrågasättas, örn icke,

till förebyggande härav, anvisningarna borde kompletteras med bestäm­

melse, att antalet bostäder i fastigheten, som skulle innehavas av med­

lemmar eller delägare i föreningen eller bolaget, måste uppgå till minst

5, för att företaget skulle anses såsom bostadsförening eller bostadsaktie­

bolag i kommunalskattelagens mening. En sådan bestämmelse skulle

förebygga, att lagstiftningen utnyttjades av skenföreningar, bestående

av endast en eller ett par verkliga medlemmar men med andelsbevis for­

mellt utställda på andra personer.

Den av bolagsskatteberedningen föreslagna nya definitionen å bostads­

förening och bostadsaktiebolag har motiverats därmed, att det ej borde

vara nog med att föreningen eller bolaget hade det uppgivna föremålet

för sin verksamhet, utan att det därjämte måste krävas, att verksamhe­

ten utövades i överensstämmelse med ändamålet. Utan att taga ställ­

ning till något konkret fall vill jag uttala, att en förening, som till utom­

stående uthyr ett i förhållande till antalet av medlemmar innehavda

bostadslägenheter betydande antal bostadslägenheter, svårligen torde

kunna sägas bedriva verksamhet, som uteslutande eller huvudsakligen

består i att bereda medlemmarna bostäder. Härtill kommer att, även

örn en bestämmelse rörande minimiantalet till medlemmar upplåtna bo­

städer i vissa fall skulle underlätta lagtillämpningen, det skulle kunna

befaras, att en sådan bestämmelse, helst om antalet sattes så lågt som

till 5, skulle beträffande stora företag kunna leda till icke åsyftat resul­

tat. Jag kan därför icke biträda detta ändringsförslag.

Kvngl. Maj:ts proposition Nr 142.

Särskilda

frågor.

Definitionen å

■bostadsför­

ening och bo­

stadsaktie­

bolag.

greppet för inkomst av jordbruksfastighet. Det är icke uteslutet, att

•dessa utredningar kunna leda till ändrade bestämmelser beträffande av­

drag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier inom för­

värvskällorna jordbruksfastighet och rörelse och att sådana bestämmel­

ser skulle återverka på förevarande fråga. Detta förhållande utgör ytter­

ligare ett skäl att icke nu tillstyrka den av Överståthållarämbetet före­

slagna åtgärden. Jag har därför icke upptagit något stadgande härom i

det författningsförslag, som jag framlägger.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

27

I fråga örn värdet å andel i bostadsförening anför länsstyrelsen i Upp­

sala län:

’Då en delägare i ett bostadsföretag, efter att hava upptagit värdet av

sin lägenhet såsom inkomst av fastighet, har att verkställa beräkning av

sin förmögenhet, i vad denna hänför sig till bostadsföretaget, plägar

det — åtminstone här i länet — tillgå på det sättet, att han såsom till­

gång upptar den på lägenheten belöpande delen av förenings- eller bo-

lagsfastighetens hela taxeringsvärde, varefter han avräknar den på lä­

genheten vilande skulden. Av den föreslagna, i 40 a § 1 mom. intagna

bestämmelsen, att uppgift skall av bostadsföretag lämnas örn värdet av

varje delägares andel i företagets behållna förmögenhet, framgår emel­

lertid, att detta förfaringssätt icke är riktigt, utan att vid denna beräk­

ning samma grunder skola tillämpas som ifråga om andelar och aktier i

allmänhet. Det kan knappast anses överflödigt, att uttryckliga bestäm­

melser härom intagas i 10 § statsskatteförordningen.’

Att andel i bostadsförening liksom andra föreningsandelar skall vid

förmögenlietsberäkningen upptagas till sitt saluvärde torde framgå av

10 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Den i 40 a

§ taxeringsförordningen omförmälda uppgiften örn varje delägares an­

del i företagets behållna förmögenhet är avsedd att tjäna till ledning vid

bedömandet av föreningsandelarnas saluvärde. Anledning att i nämnda

paragraf i statsskatteförordningen intaga någon specialregel för värde­

sättningen av föreningsandelar utöver vad redan är stadgat synes icke

förefinnas.

Kammarrätten yttrar beträffande det föreslagna stadgandet i 40 a §

3 mom. taxeringsförordningen följande:

’i 40 a $ 3 mom. har införts bestämmelsen örn skyldighet för bostads­

förening och bostadsaktiebolag att tillställa medlem eller delägare vissa

uppgifter. Visserligen bör bostadsförening eller bostadsaktiebolag del­

giva medlem eller delägare vad föreningen eller bolaget till taxerings­

myndigheterna för ledning vid medlems eller delägares taxering uppgi­

vit. Man torde också kunna förutsiitta, att så åtminstone i regel sker.

Kammarrätten ifrågasätter emellertid, huruvida det kan vara lämpligt

att föreskriva skyldighet för förening eller bolag att till medlem eller del­

ägare inom viss tid lämna uppgift samt att stadga bötesansvar för under-

Förmögem-

hetsberäk-

ningen.

Uppgift till

medlemmar i

bostadsför­

ening eller

delägare i

bostadsaktie­

bolag.

Lagstiftning

örn trafikför­

säkring.

utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å

själva försäkringsrörelsen.

I samma punkt av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen stadgas

vidare, att nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premie-

återbäringsreserv, säkerhetsfond och i det föregående omnämnd reserv­

fond för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt ävensom minskning av ut­

jämningsfonderna skall anses som intäkt.

Genom lag den 10 maj 1929 (nr 77) hava meddelats stadganden örn ob­

ligatorisk trafikförsäkring å motorfordon. Ur denna lag må anföras föl­

jande: Ägare av motorfordon, som brukas här i riket, är pliktig att å

fordonet taga och vidmakthålla trafikförsäkring. Innehar någon motor­

fordon på grund av avbetalningsköp, åligger försäkringsplikten honom,

ändå att äganderätten ännu icke å honom övergått (1 §). Med motor­

fordon förstås i lagen varje för färd på marken avsett, för person- eller

godsbefordran inrättat fordon, som för framdrivande är försett med

kraftmaskin (motor) och icke löper å skenor. Som motorfordon skall icke

anses traktortåg. Lagen äger dock ej tillämpning å vissa angivna motor­

fordon (2 §). Trafikförsäkring å motorfordon skall dels för den, som

på grund av skada i följd av trafik med fordonet här i riket enligt lag

är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare, med­

föra rätt att utbekomma skadestånd av försäkringsgivaren, dels ock, i

den mån försäkringsgivaren ej gjort annat förbehåll, för försäkrings­

tagaren gälla mot ansvarighet för skada, som kan för honom uppkomma

till följd av sådan trafik. Utan särskilt åtagande är dock försäkrings­

givaren icke ansvarig i anledning av skada å fordonet eller å egendom

som med fordonet befordras, ej heller i anledning av skada å person, som

färdas å fordonet, med mindre försäkringstagaren är för skadan ansva­

rig (3 §). Från försäkringsplikt undantagas vissa ägare av motorfordon,

bland andra staten (4 §). Motorfordon, varå försäkring är gällande hos

utländsk försäkringsgivare, må utan trafikförsäkring brukas i tillfällig

trafik här i riket, så framt försäkringsanstalt, som figer meddela trafik­

försäkring i överensstämmelse med de föreskrifter Konungen meddelar,

förbundit sig att mot en var, som i följd av trafiken är berättigad till

skadestånd, ansvara såsom vore trafikförsäkring meddelad (5 §). Trafik­

försäkring må, förutom av anstalt, som inrättats av staten, meddelas en­

dast av försäkringsanstalt, som därtill erhållit Konungens tillstånd.

Försäkringsanstalt, som erhållit sådant tillstånd, är pliktig att på begä­

ran meddela trafikförsäkring med vissa inskränkningar (6 §). Trafik-

försäkringsanstalt skall meddela försäkringsinspektionen uppgift å de

premiesatser, som den ämnar såsom regel tillämpa för trafikförsäkrin­

gen. Vidtager anstalt ändring i premiesatserna eller har anstalten för

försäkring beräknat högre premie än den till försäkringsinspektionen in­

givna premieuppgiften föranleder, skall åtgärden jämte anledningen där-

³⁰

Kungl. Majds proposition Nr 142.

Kungl. Maj:ts

proposition Nr

142.

33

för utländsk försäkringsanstalts trafikförsäkringsrörelse bör bestämmas

till sistnämnda belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts får försäkringsinspektionen

föreslå, att 30 § 3 mom. kommunalskattelagen och anvisningen till nämn­

da paragraf punkt 2 i nedan angivna delar givas följande ändrade lydelse:

30 §.

3 mom. För försäkringsrörelse------------upptagas 5 procent av anstal­

tens premieinkomst av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse, 6

procent----------- annan här bedriven försäkringsrörelse.

Anvisning

till 30 $.

2. Vid beräkning------------smittsamma husdjurssjukdomar, avsättning

till sådan regleringsfond, som av trafikförsäkringsanstalt bildas enligt

gällande villkor och föreskrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse

ävensom, med----------- d) utgående premiereserven för egen räkning (be­

lopp avsatt för på grund av försäkringsfall beviljade ersättningar, t. ex.

livräntor, undantaget).

Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbä-

ringsreserv, säkerhetsfond samt i första stycket omnämnd reservfond för

ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt och regleringsfond för trafikförsäk­

ringsanstalt ävensom minskning------- — till försäkringstagare.’

Uti infordrat utlåtande har kammarrätten, efter redogörelse för inne­

börden i försäkringsinspektionens framställning, gjort följande uttalande:

'Detta försäkringsinspektionens yttrande synes innesluta den enligt

kammarrättens förmenande riktiga tanken, att de till fonden avsatta be­

lopp, som vid rörelsens upphörande må komma att frånhändas anstalten,

böra undgå beskattning. Avståendet av fonden kan nämligen anses som

en kostnad för erhållandet av tillstånd att bedriva trafikförsäkringsrö­

relse och den årliga avsättningen som en avskrivning av denna kostnad.

Oavsett berörda förhållande synes man emellertid kunna betrakta till

regleringsfonden gjord avsättning som en nödig säkerhet för fullgörande

av anstaltens förbindelser enligt försäkringsavtalen samt på denna grund

— i likhet med vad fallet är beträffande avdragsrätten för avsättning till

utjämningsfond — anse skattefrihet i nu ifrågavarande avseende böra

medgivas. Jämväl torde böra anmärkas, att då avsättning till reglerings­

fond är obligatorisk samt fonden blott får användas för vissa begränsade

ändamål, det synes obilligt, att till fonden avsatt belopp skulle betraktas

som skattepliktig inkomst.

Av det sagda lärer följa att, i motsats till vad som gäller beträffande

avsättning till utjämningsfond, någon begränsning av avdragsrätten icke

i förevarande fall bör förekomma. Trafikförsäkringsanstalt synes för

övrigt snål ast hava intresse av att avsättningen blir knapphändig. De

åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits för begränsande av de

delar av bruttopremien, vilka avse skadeersättningar och skadereglerings-

kostnader, verka i samma riktning.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10.

1 sami. 112 hafi. (Nr lb2.)

Yttrande.

3

85

För att bringa stadgandena i 29 § 1 mom. taxeringsförordningen rö­

rande de uppgifter, utländsk försäkringsanstalt skall lämna i allmän

självdeklaration, i överensstämmelse med den sålunda förordade bestäm­

melsen örn vad som skall anses utgöra sådan anstalts nettointäkt av tra­

fikförsäkringsrörelse föreslår jag därav betingad ändring i nämnda för-

fattningsrum.

Genom remiss den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Majit kammarrätten

att avgiva utlåtande över de av 1928 års riksdag enligt dess skrivelse nr

344 antagna författningsförslag i den mån de innefattade ändring i

Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag, förordning örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt samt taxeringsförordning, ävensom att för

övrigt i avseende å författningsförslagen avgiva det yttrande, vartill

kammarrätten kunde finna anledning. I anledning härav framställde

kammarrätten uti skrivelse den 28 augusti 1928 vissa erinringar mot

samma författningsförslag. Denna skrivelse anmäldes för Kungl. Majit

den 28 september 1928 i samband med föredragning av riksdagens be­

rörda skrivelse, och Kungl. Majit beslöt utfärda de av riksdagen an­

tagna författningarna. De erinringar mot författningsförslagen, som

gingo ut på ändring av riksdagens beslut, föranledde emellertid för

det dåvarande icke någon Kungl. Majits åtgärd. Då nu fråga upp­

kommit örn vidtagande av vissa ändringar i nämnda författningar, torde

samtidigt därmed de av kammarrätten framställda ändringsförslagen

böra upptagas till förnyad behandling. I samband därmed har jag ansett

mig böra anmäla några andra likartade spörsmål.

De av kammarrätten uti utlåtandet av den 28 augusti 1928 framställda

erinringarna äro dels sådana, som innefatta tolkning av icke fullt klart

formulerade stadganden, dels sådana, som gå ut på ändring av författ­

ningstexten eller till kommunalskattelagen hörande anvisningar. Beträffan­

de erinringarna av det förstnämnda slaget torde någon Kungl. Maj :ts åtgärd

i förevarande sammanhang icke kunna ifrågakomma, vadan jag förbi­

går desamma. För erinringarna av det senare slaget skall jag nu redo­

göra.

Beträffande omfattningen av begreppet förvärvskälla vid icke yrkes­

mässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri

yttrar kammarrätten:

'Enligt 18 § e) 1. i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag skulle

icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom delta­

gande i lotteri utgöra särskild förvärvskälla. I samband med riksda­

gens beslut att realisationsvinst å fastighet skall beskattas i kommun,

där fastigheten är belägen, ändrades sagda bestämmelse därhän, att ifrå­

gavarande intäkter skola 'inom var kommun för sig’ utgöra särskild för­

värvskälla. Av denna text kan man föranledas till det i och för sig icke

orimliga antagandet att exempelvis intäkt av icke yrkesmässig avytt-

Kungl. Martts proposition Nr 142.

Av kammar­

rätten fram­

ställda erin­

ringar mot

1928 års

skatte- och

taxeringsför-

fattningar,

m m.

Inledning.

Begreppet

förvärvskälla

vid icke yrkes-

mässig av­

yttring av

fast eller lös

egendom även­

som deltagan­

de i lotteri.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Departements­

chefen.

Äktenskaps­

rätt bliga fång.

Departements­

chefen.

ring av en inom viss kommun belägen fastighet med tillhörande inven­

tarier städse skall räknas till samma förvärvskälla. Så är emellertid

icke avsett, vilket utvisas av tredje punkten av anvisningarna till 36

Därav framgår, att såsom särskild förvärvskälla rätteligen skall anses

dels icke yrkesmässig avyttring av fastighet i hemortskommunen och

av annan egendom än fastighet ävensom deltagande i lotteri, dels ock,

inom var kommun för sig, icke yrkesmässig avyttring av fastighet i an­

nan kommun än hemortskommunen. För att erhålla denna tolkning, vil­

ken för övrigt återfinnes i 55 punkten av anvisningarna till det till kam­

marrätten jämväl remitterade förslaget till deklarationsformulär, måste

man åt ordet 'kommun’ i 18 § e) 1. giva betydelsen 'kommun, där enligt

denna lag beskattning skall ske’. Kammarrätten anser sig därför böra

hemställa, att åtgärd för erforderlig omredigering av ifrågavarande lag­

rum måtte vidtagas.’

Jag förordar, att lagrummet i fråga omredigeras i enlighet med kam­

marrättens tolkning. I anslutning härtill bör punkt 3 av anvisningarna

till 36 § kommunalskattelagen undergå redaktionell omarbetning. För­

slag härtill framlägges.

Mot avfattningen av 19 § kommunalskattelagen i vad avser äktenskaps-

rättsliga fång andrager kammarrätten följande:

'Till skattepliktig inkomst skulle enligt 19 § av 1927 års kungl, förslag

till kommunalskattelag icke räknas bland annat 'andel i bo, som vid dess

delning tillfallit make, eller vad som förvärvats genom giftorätt, arv’

etc. Denna formulering överensstämmer i sak med vad som hittills gällt

och fritager således från skatteplikt icke blott vad som tillfallit make

på grund av giftorätt utan även vad som vid bodelning utgått till make

i form av skadestånd vid äktenskapsskillnad, underhållsbidrag en gång

för alla åt frånskild make, vederlag m. m. Enligt 19 § sådan den lyder

i 1928 års av riksdagen i denna del antagna proposition skall till skatte­

pliktig inkomst icke räknas Vad som vid bodelning eller eljest på grund

av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv’ etc. Änd­

ringen lärer hava föranletts av önskan att på denna punkt erhålla en

formulering i anslutning till det av Kungl. Majit för riksdagen inneva­

rande år framlagda förslag till lag örn arv m. m. (2 kap. 11 §). Då den

nya texten sålunda icke torde avse någon ändring i sak men möjligen

skulle kunna giva anledning till antagandet, att vad som tillfallit make

genom annat äktenskapsrättsligt fång än giftorätt skall utgöra skatte­

pliktig inkomst, har kammarrätten velat ifrågasätta, huruvida icke en

återgång till 1927 års lagtext vore att här föredraga. I varje fall vore

det önskvärt, att stadgandets innebörd bleve klarlagd genom en utförlig

exemplifiering i anvisningarna till deklarationsformuläret.’

Vid framställandet av denna erinran har kammarrätten icke varit

enig. Presidenten och en ledamot hava förklarat, att de icke hade någon

erinran att framställa beträffande avfattningen av förevarande para­

graf.

I propositionen nr 213 till 1928 års riksdag lämnades för det av kam­

marrätten berörda stadgandet följande motivering: 'Principen, att vad

37

make erhåller på grund av giftorätt eller annat dylikt äktenskapsrätts-

ligt fång ej skall utgöra inkomst, har ansetts böra erhålla ett i viss mån

annat uttryck än enligt 1927 års förslag i anslutning till en formulering,

som återfinnes i det av Kungl. Maj:t för riksdagen innevarande år fram­

lagda förslag till lag örn arv m. m. (2 kap. 11 §). Likaså hava vissa nu­

mera antagligen helt betydelselösa äktenskapliga fång enligt äldre lag,

nämligen hemföljd och morgongåva, ej ansetts behöva vidare omnämnas.

Skulle sådana fång undantagsvis förekomma, torde de — i likhet med

vissa enligt nya giftermålsbalken förekommande fång, som ej omnämnts

(se t. ex. nya giftermålsbalken 8 kap. 3 §) — kunna innefattas under

någon av de övriga kategorier, som finnas uppräknade i paragrafen.’

I likhet med reservanterna i kammarrätten anser jag, att tillräckliga

skäl till ändring av lagrummet i fråga icke blivit anförda.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Rörande undantag från den i 21 § c) kommunalskattelagen stadgade re­

geln, att intäkt genom avyttring av växande skog i samband med avytt­

ring av marken skall behandlas såsom intäkt av skogsbruk, gör kammar­

rätten följande uttalande:

'Enligt 21 § c) i dess av riksdagen antagna lydelse hänföres till intäkt

av skogsbruk bland annat intäkt genom avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fas­

tigheten i dess helhet skall enligt 35 § beskattas såsom realisationsvinst.

Förbehåll synes här hava bort ske jämväl för det fall, att vinsten skall

beskattas

såsom intäkt av handel med fastigheter. Samma erinran är

att göra vid femte punkten av anvisningarna till 22 §. Utan hinder här­

av lärer emellertid jämlikt grunderna för lagförslaget handel med fastig­

heter böra anses såsom yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet och

beskattas som inkomst av rörelse. Denna uppfattning bekräftas av mo­

tiven till ifrågavarande stadganden.’

Till förebyggande av oriktig tillämpning av ifrågavarande stadgan­

den, varför risk synes förefinnas på den grund, att hänvisningarna till

35 § lätteligen kunna uppfattas såsom ett uttömmande angivande av fö­

refintliga undantagsbestämmelser, föreslår jag, att i 21 § c) och punkt 5

av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen förbehåll göras jäm­

väl för det fall, att vinsten å skogens avyttring jämlikt 27 § skall be­

skattas såsom inkomst av handelsrörelse.

Beträffande 29 § 4 mom. kommunalskattelagen yttrar kammarrätten:

'Kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelse använd fastighet

eller annan anläggning eller för grundförbättring därå får enligt 29 §

4 mom. ej avdragas från bruttointäkten av rörelse. Här lärer avses fas­

tighet, som tillhör den skattskyldige, enär det torde överensstämma med

grunderna för den nya lagstiftningen att avdrag, som hittills i praxis

skett, i någon form medgives för kostnader av ifrågavarande slag, vilka

nedläggas å annan tillhörig fastighet, som förhyres av den skattskyldige

Intäkt genom

avyttring av

växande skog

i samband

med avyttring

av marken i

vissa fall icke

intäkt av

skogsbruk.

Departements­

chefen,

Icke medgivna

avdrag från

bruttoin­

täkt av rörelse.

Departements­

chefen.

Förmån av

fria resor.

Departements­

chefen.

Skattefrihet

förvissa aktie­

bolag och eko­

nomiska för­

eningar be­

träffande viss

utdelning från

kooperativ

förening.

och är avsedd för dennes rörelse. I punkt 35 av anvisningarna till det

nya deklarationsformuläret gives ock uttryck åt denna tanke. Kammar­

rätten anser det vara önskvärt, att bestämmelsen i kommunalskattelagen

måtte erhålla en motsvarande formulering.’

I enlighet med kammarrättens hemställan föreslår jag sådan ändring

av 29 § 4 mom. kommunalskattelagen, att däri meddelat förbud mot av­

drag för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelsen använd

fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå uttryck­

ligen angives gälla allenast rörelseidkaren tillhörig fastighet eller annan

anläggning.

Kammarrätten anför vid sin granskning av kommunalskattelagen vi­

dare:

'Stadgandet i andra stycket av sjunde punkten av anvisningarna till

32 §, vilket handlar örn förmån av fria resor och tillagts av riksdagen,

synes hava bort anslutas till och inarbetas i tredje punkten, första styc­

ket, av anvisningarna till samma paragraf. Det i sjunde punkten tillagda

stycket står nu i ett rätt så svårförklarligt motsatsförhållande till det

föregående stadgandet, som väl får anses innefatta huvudregeln rörande

skatteplikten för förmån av fria resor. Det förefaller nu som örn skatte­

friheten skulle bliva regel, skatteplikten undantag.’

Även örn fog icke saknas för anmärkning ur lagteknisk synpunkt mot

placeringen av ifrågavarande, av riksdagen tillagda stadgande, finner

jag dock icke tillräckliga skäl föreligga att i detta sammanhang föreslå

ändring av stadgandets placering.

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Mot 54 § kommunalskattelagen med anvisningar framställer kammar­

rätten följande anmärkning:

'Enligt 54 § med anvisningar, sådana dessa formulerats i 1928 års pro­

position, äro svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som

icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, fri-

tagna från skattskyldighet för all slags utdelning från svenska aktie­

bolag, hankbolag och ekonomiska föreningar. Det enda undantaget, som

gäller viss del av utdelning från bostadsföretag, vilken upphurits efter

annan grund än i förhållande till aktie eller andel, bekräftar den givna

regelns allmängiltighet. Emellertid äro företag, som lämna utdelning, i

åtskilliga fall själva befriade från skattskyldighet för den del av den

egna inkomsten, som åtgår till utdelning, nämligen dels bostadsföretag

enligt 24 § för viss utdelning (som utgått till delägare i form av bostad

eller annan förmån samt utdelning, som utgått annorledes än å andel

eller aktie), dels ock i beskattningshänseende kooperativa föreningar en­

ligt 29 § 2 mom. för rabatter eller pristillägg. För mottagaren blir så­

dan utdelning från bostadsföretag städse intäkt av annan fastighet (24

§), och utdelning i form av rabatter eller pristillägg från kooperativ

förening anses, örn mottagaren driver jordbruk eller rörelse, under viss

förutsättning som intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse (sjätte

39

punkten av anvisningarna till 21 § och fjärde punkten av anvisningarna

till 28 %). Utdelningar, som nu åsyftas, böra icke göras skattefria hos

mottagaren, örn denne är aktiebolag eller ekonomisk förening, ty då blir

intäkten obeskattad såväl hos det företag, som giver, som hos det före­

tag, som mottager utdelningen. Något sådant har säkerligen ej heller

avsetts med ifrågavarande stadgande, som blott har till ändamål att

undanröja den s. k. kedjebeskattningen. Kammarrätten anser, sig därför

icke kunna underlåta att hemställa, att erforderlig ändring i 54 § med

anvisningar snarast möjligt måtte åvägabringas.’

Enär frågan örn aktiebolagens, bankbolagens, kommanditbolagens och Dep^tee”®nt;s'

de ekonomiska föreningarnas beskattning är föremål för utredning av

särskilda sakkunniga (1928 års bolagsskatteberedning) och, enligt vad jag

har mig bekant, de sakkunniga hava sin uppmärksamhet riktad på det

av kammarrätten påpekade förhållandet, finner jag övervägande skäl

tala för att med prövning av frågan örn ändring av berörda stadgande

må anstå, till dess ämnet i annat sammanhang kommer under Kungl.

Maj:ts behandling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

I fråga örn beskattningsort för inkomst av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom i det fall, att inkomsten förvärvats under tid,

då den skattskyldige icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sve­

rige, anför kammarrätten:

’En ordagrann tolkning av 59 § 3 mom. ger vid handen, att inkomst

av icke yrkesmässig avyttring av fastighet skall för det i lagrummet

avsedda fall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Då emellertid enligt riksdagens beslut inkomst av angivet slag skall be­

skattas i kommun, där den avyttrade fastigheten är belägen, synes det

överensstämma med grunderna för den nya lagstiftningen, att beskatt­

ningen även i nu avsedda fall sker i sådan kommun och ej i Stockholm

för gemensamt kommunalt ändamål. I detta avseende får kammarrät­

ten åberopa den inom finansdepartementet utarbetade promemorian an­

gående åtgärder till undvikande av eller lindring i internationell dubbel­

beskattning m. m., intagen i proposition 102 år 1927, sid. 55* tredje stycket.’

Beskattnings­

ort för in­

komst av icke

yrkesmässig

avyttring av

fast eller lös

egendom i

visst fall.

Med anledning av förevarande anmärkning föreslår jag, att i 59 § 3

Departements-

°

chefen.

morn. kommunalskattelagen införes uttryckligt stadgande, att momentet

icke har avseende å fall, som reglerats i 2 mom. av samma paragraf.

I fråga örn rätten att vid taxeringen till statlig inkomst- och förmo-

Avdrag för

genhetsskatt njuta avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av ^HustTch

fast eller lös egendom eller för förlust å deltagande i lotteri uttalar kam-

förlust å del-

....

.

-|

tagande i

marvatten teljander

lotteri vid

’Av 2 § förordningen om statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt följer,

statsbeskatt-

bland annat, att de i kommunalskattelagen givna reglerna för förvärvs-

mngen'

källornas omfattning skola gälla jämväl vid statsbeskattningen. Då vi­

dare enligt 4 § nämnda förordning underskott å icke yrkesmässig avytt­

ring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri icke får av-

41

Utan uttryckligt stöd av lagstadgande men i överensstämmelse med

av Kungl. Maj:t godkänd praxis plägar efterdebitering av kommunal-

utskylder förrättas av samma myndigheter, som verkställa debitering

av sådana utskylder i vanlig ordning, sedan de erhållit del av utslag,

varigenom taxering höjts eller påförts skattskyldig. I de förslag till

lagar örn kommunalstyrelse på landet och i stad, som genom proposi­

tion nr 99 förelagts innevarande års riksdag, hava uttryckliga bestäm­

melser i ämnet intagits.

Kammarrätten påpekar, att i 141 § 1 mom. första stycket taxeiingsför-

ordningen förekommer den oformligheten, att bötesminimum för det fall,

att anmaning att inkomma med allmän självdeklaration ej hörsammas,

blivit angivet två gånger. Kammarrätten förordar, att till rättelse här­

av orden 'dock minst tio kronor’ få utgå på första stället, de förekomma.

Jag framlägger nu förslag till rättelse av författningsrummet enligt

kammarrättens hemställan.

I fråga örn de i 52 § 1 mom. kommunalskattelagen och 19 § 1 mom.

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt meddelade stad-

gandena örn påföring i visst fall av gemensamma utskylder för äkta

makar, som under beskattningsåret eller större delen därav levt tillsam­

mans, anföres i en inom finansdepartementet upprättad promemoria föl­

jande:

’År 1908 infördes i dåvarande bevillningsförordning och inkomstskatte­

förordning stadganden därom, att gift man skulle taxeras för all makar­

nas inkomst, i den mån inkomsten icke varit av beskaffenhet, att hustrun

enligt lag ägt att ensam däröver råda, samt att för inkomst av dylik be­

skaffenhet hustrun skulle taxeras. Enligt därförut gällande bestämmel­

ser skulle mannen städse taxeras för all makarnas inkomst. Den nya

anordningen innebar dock icke någon ändring av grundsatsen, att de

bevillnings- eller skattefria avdragen samt skatteprogressionen skulle be­

stämmas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomster. Reformens

huvudsyfte var att bereda kommunal rösträtt åt gift kvinna, som haft

egen inkomst. Såvitt av riksdagstrycket framgår, ägnades vid frågans

behandling icke någon uppmärksamhet åt spörsmålet om makes betal­

ningsskyldighet för utskylder, påförda den andra maken. Bevillnings­

utskottet vid 1908 års riksdag hade föreslagit, att särskild taxering skulle

åsättas hustru, endast om hon före den 1 mars under taxeringsåret därom

gjort framställning hos taxeringsnämnden. Detta bevillningsutskottets

förslag avslogs av riksdagen, som biföll Kungl. Maj:ts förslag i ämnet,

innefattande, att skilda taxeringar alltid skulle åsättas makar, vare sig

yrkande därom framställts eller ej.

Den sålunda genomförda principen örn skilda taxeringar av äkta ma­

kar, vilken princip vid förmögenhetsbeskattningens införande år 1910

utsträcktes att avse även förmögenhet, har, ehuru med olika formule­

ringar, bibehållits ända fram till 1928 års skattelagstiftning. Även den­

na står på samma prinicipiella ståndpunkt, men stadgandena i ämnet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Departements­

chefen.

Formell er­

inran.

Departements­

chefen.

Gemensam

påföring av

utskylder för

äkta makar.

Promemoria

inom finans­

departementet.

hava modifierats såtillvida, att skatt, som följer på äkta makars taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet, skall uppdelas mellan makarna en­

dast örn make därom framställt yrkande. I annat fall uträknas ett för

makarna gemensamt skattebelopp (som alltså uppföres å en för dem ge­

mensam debetsedel). Bestämmelserna i ämnet återfinnas i 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen (nr 370/1928), 19 § 1 mom. förordningen örn stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt (nr 373/1928) och 4 § 3 mom. förord­

ningen örn kommunal progressivskatt (nr 374/1928). Stadgandena gälla

sådana äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans. Därest

makarna under beskattningsåret levt åtskilda, behandlas de såsom av

varandra oberoende skattskyldiga. Har under beskattningsåret inträtt

förändring med avseende å sammanlevnaden, skall enligt 65 § kommu­

nalskattelagen det förhållande, som rått under större delen av beskatt­

ningsåret, vara bestämmande för taxeringen.

Den nya ordningen har tillkommit efter förslag av 1921 års kommunal-

skattekommitté, som i sitt betänkande (Statens off. utredn. 1924: 53, sid.

440) i fråga örn den kommunala beskattningen, efter att hava redogjort

för de tidigare bestämmelserna örn uppdelning av bevillningstaxeringen

mellan äkta makar, anfört följande:

'Dylik uppdelning av den beskattningsbara inkomsten å vardera ma­

ken utgör, särskilt i mera folkrika taxeringsdistrikt, ett rätt så tids­

ödande arbete och kan antagas vara i flertalet fall utan särskilt intresse

för makarna. För underlättande av taxeringsarbetet har kommittén

därför föreslagit, att för äkta makar, som leva tillsammans, uppdelning

å vardera maken av den beskattningsbara inkomsten, beräknad för ma­

karna gemensamt, skall ske allenast i det fall, att någondera maken så

påfordrar. Påfordras ej uppdelning, bliva således enligt förslaget sam­

manlevande äkta makar gemensamt skattskyldiga för den gemensamt be­

räknade beskattningsbara inkomsten. Till ytterligare lättnad vid taxe­

ringsarbetet har kommittén vidare föreslagit, att uppdelning, när sådan

förekommer, skall ske så, att den beskattningsbara inkomsten fördelas

å makarna i jämna tiotal kronor. I taxeringsförordningen torde när­

mare bestämmelser böra meddelas örn tiden och ordningen för påford­

rande av uppdelning.’

Den nya taxeringsförordningen (nr 379/1928) innehåller emellertid icke

några bestämmelser örn tiden och ordningen för påfordrande av dylik

uppdelning av beskattningen. Ej heller deklarationsformulären upptaga

någon text eller anvisning i sådant avseende. Anledningen härtill torde

vara den, att rätt att påfordra uppdelning av beskattningen ansetts böra

stå öppen för make så länge som möjligt.

Sedan 1928 års bestämmelser örn äkta makars beskattning trätt i till-

lämpning, har på några håll yppats ovisshet örn deras återverkningar

med avseende å makarnas betalningsansvar för dem gemensamt påförd

skatt. Därjämte hava uttryckts farhågor för att bestämmelserna skulle

medföra icke avsedda påföljder beträffande äkta makars kommunala

rösträtt.

Vad först angår frågan örn makars betalningsansvar för dem gemen­

samt påförd skatt, bör till en början bemärkas, att 52 § 1 mom. kom­

munalskattelagen och 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt hava erhållit en inbördes något olika avfattning. Det

förra lagrummet innehåller — efter det grundläggande stadgandet om

att äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

43

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst — föreskrifter örn rätt för make att vid sin taxering avräkna vis­

sa avdrag, som den andra maken icke kunnat tillfullo utnyttja, och örn

inträdande av skatteplikt enligt 51 §. Därefter heter det: ’Ortsavdrag

ävensom beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemen­

samt; och skall, därest någondera maken det påfordrar, den beskattnings­

bara inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas dem emellan efter för­

hållandet mellan deras i kommunen taxerade inkomster.’ I anförda rum

i statsskatteförordningen heter det åter — efter det grundläggande stad­

gandet örn att sammanlevande äkta makar skola taxeras en var för sin in­

komst och förmögenhet samt mannen därjämte för boets gemensamma in­

komst och förmögenhet samt efter stadgande!! örn rätt för make att till­

godoräkna sig vissa av den andra maken icke till fullo utnyttjade avdrag

och örn inträdande av skatteplikt enligt 17 § 4 mom. — på följande sätt:

’Ortsavdrag ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna ge­

mensamt, och skall skatt beräknas efter det sålunda bestämda beskatt­

ningsbara beloppet samt, därest någondera maken det påfordrar, förde­

las dem emellan efter förhållandet mellan deras taxerade belopp.’ Vad

sålunda föreskrivits med avseende å den statliga inkomst- och förmögen­

hetsskatten skall jämlikt 4 § 3 mom. förordningen örn kommunal progres­

sivskatt äga motsvarande tillämpning rörande fördelning emellan äkta

makar av det för dem gemensamma grundbeloppet för den kommunala

progressivskatten. Detsamma gäller i fråga örn utjämningsskatten till

följd av stadgandet i 3 § förordningen örn utjämningsskatt (nr 375/1928).

Den uppdelning, som efter påfordran av make skall verkställas, avser så­

ledes enligt kommunalskattelagen den beskattningsbara inkomsten men

enligt statsskatteförordningen själva skatten och enligt förordningarna

örn kommunal progressivskatt och örn utjämningsskatt grundbeloppen till

dessa skatter. Man kan sätta i fråga, huruvida denna olikhet medför

någon saklig skillnad med avseende å betalningsansvaret. Uträknandet

av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ankommer nämligen icke på

taxeringsmyndighet, medan däremot dylik myndighet har att bestämma

icke allenast den beskattningsbara inkomsten enligt kommunalskatte-

iagen utan även grundbeloppen enligt förordningarna örn kommunal pro­

gressivskatt och örn utjämningsskatt. Eftersom för uppdelning förutsät-

tes yrkande därom av make, skulle, då någon bestämd tid för yrkandets

framställande icke angivits i skatte- eller taxeringsförfattningarna, man

komma till olika resultat i fråga om den tid, inom vilken dylikt yrkande

borde göras, för att hänsyn till detsamma skulle kunna tagas, alltefter­

som uppdelningen ankommer på den ena eller den andra myndigheten.

Beträffande kommunalskatten, den kommunala progressivskatten och ut­

jämningsskatten borde yrkandet framställas senast hos prövningsnämn-

den, innan denna hunnit skilja sig från ärendet rörande makarnas taxe­

ring, men beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

borde yrkande örn uppdelning kunna göras ännu senare, i varje fall in­

nan vederbörande debiteringsförrättare avslutat debiteringen. Ordala­

gen i författningen lägga emellertid icke hinder i vägen för uppdelning

av inkomst- och förmögenhetsskatten även senare, utan dylikt yrkande

synes kunna med laga verkan framställas såväl vid uppbördstillfället

som ock vid möjligen förekommande indrivning. Redan detta förhål­

lande giver tydligen vid handen, att, örn inkomst- och förmögenhetsskatt

påförts äkta makar gemensamt i en post, detta icke i och för sig kan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

hava någon betydelse för bedömandet av frågan om makarnas betalnings­

ansvar.

För de tre övriga, i det förestående omnämnda skatterna skulle där­

emot frånvaron av stadgande, som berättigar till uppdelning av makar

gemensamt påförda skattebelopp, sedan taxeringsarbetet avslutats, möj­

ligen kunna tänkas föranleda till någon slags makarnas gemensamma be­

talningsskyldighet för skatt, som påförts dem gemensamt.

Emellertid torde ifrågavarande bestämmelser i skatteförfattningarna

knappast hava en dylik, mot de civilrättsliga stadgandena örn makars

gäld stridavide innebörd; varken deras ordalydelse eller sättet för deras

tillkomst giver något stöd härför. Man måste därför i förevarande hän­

seende betrakta den skatt, som belöper på den ena eller den andra ma­

kens inkomst eller förmögenhet, alldeles såsom annan gäld, som häftar

vid sådan inkomst eller förmögenhet. Denna uppfattning synes hava

legat till grund för tvenne av högsta domstolen meddelade avgöranden,

refererade i nytt juridiskt arkiv, årg. 1912 sid. 55 och årg. 1920 sid. 590.

Men örn således den omständigheten, att taxeringen åsatts den ena eller

den andra maken i och för sig icke är avgörande för frågan örn makar­

nas betalningsansvar, utan denna fråga skall bedömas med hänsyn till de

civilrättsliga bestämmelserna örn makes gäld, därvid skatteskulden skall

behandlas såsom annan skuld, som häftar vid den beskattade inkomsten

eller förmögenheten, är det därför icke likgiltigt, vilken av makarna som

taxeras. Det är nämligen av hänsyn till de exekutiva myndigheterna

önskvärt, att skatten påföres på sådant sätt, att den kan, utan närmare

undersökning av huru taxeringarna bestämts, uttagas ur den egendom i

makarnas bo, som enligt civillagens bestämmelser skall svara därför.

Helt kan detta önskningsmål dock knappast uppnås, då vid taxeringen

det icke är möjligt att genomgående åtskilja de olika förmögenhetsmas­

sor, som finnas i boet hos makar, vilkas äktenskap ingåtts före den 1

januari 1921, och även vid senare ingångna äktenskap kunna, ehuru i

mindre utsträckning, liknande svårigheter förefinnas. Men i all huvud­

sak kan målet uppnås, örn makarna alltid taxeras var för sig utan så­

dan sammanblandning av skattebeloppen, som påbjudits i den gällande

lagstiftningen för det fall att uppdelning icke blivit begärd. Därigenom

ernås möjlighet att presumera, att den make, som taxerats, också i för­

sta hand är betalningsskyldig, och endast i undantagsfall behöver under­

sökas, örn den andra maken är betalningsskyldig. I all synnerhet be­

träffande makar, som ingått äktenskap efter nya giftermålsbalkens

ikraftträdande, skulle en dylik regel åstadkomma rediga förhållanden,

men även för makar, som ingått äktenskap under den äldre lagens tid,

skulle i flertalet fall en bättre ordning därigenom vinnas.

Även för beräkningen av de avdrag för utskylder, som må göras i själv­

deklaration, är en uppdelning av äkta makars beskattning av betydelse.

I detta sammanhang må omnämnas, att taxeringsmyndigheterna i

Stockholm, i syfte att undvika de komplikationer vid indrivningen, som

äro förbundna med påföring av skatt å makar gemensamt, tagit sig för

att alltid verkställa uppdelning av skattebeloppen mellan äkta makar, så­

ledes icke endast då make så påfordrat utan även då yrkande därom ej

gjorts.

Beträffande frågan örn återverkningarna å den kommunala rösträtten

av gemensam skattepåföring för äkta makar må erinras örn stadgandena

i 8 § förordningen om kommunalstyrelse på landet och 9 § förordningen

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

45

orri kommunalstyrelse i stad därom, att kommunal rösträtt icke må ut­

övas av den som i avseende å påförda utskylder till kommunen, vilka

förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar

för utskylder för flera än två av dessa år. I 9 § av den förra förordningen

och i 10 § av den senare förordningen stadgas därjämte, att den om­

ständigheten, att endera av äkta makar är sin rösträtt förlustig, icke in­

verkar på den rösträtt, som må den andra maken lagligen tillkomma.

Av dessa stadganden följer, att, örn endera maken på grund av försum­

mad skattebetalning är förhindrad utöva sin rösträtt, denna omständig­

het icke medför förlust av rösträtt för den andra maken. Skulle nu kom-

munalutskylder på grund av stadgandena i 52 § 1 morn. kommunalskatte­

lagen hava påförts äkta makar gemensamt under tre år å rad och dessa

utskylder icke hava erlagts för något år, äro de båda makarna sin röst­

rätt förlustiga. Nu är det måhända möjligt för make att i dylikt fall

bevara sin rösträtt genom att betala så stor del av de gemensamma ut-

skylderna, som belöper på hans taxerade inkomst. Men säkert är detta

icke; snarare föreligger risk för rösträttens förlust även i dylikt fall, ty

vederbörande myndighet torde svårligen kunna underlåta att i den upp­

gift örn restförda skattskyldiga, som till röstlängdsupprättaren avlämnas,

upptaga jämväl den make, som sålunda betalt viss del av de makarna

gemensamt påförda utskylderna, eftersom myndigheten svårligen torde

kunna bedöma, örn maken därigenom fullgjort all honom åliggande be­

talningsskyldighet. För att trygga sig mot rösträttens förlust på grund

av andra makens underlåtenhet att erlägga på denne belöpande utskylder

bör därför enligt gällande bestämmelser make i tid påfordra skattens

uppdelning. Men örn således makes kommunala rösträtt för visst fall

kan bliva beroende på örn dylik påfordran i tid framställts, synes mot

berörda stadgande i 52 § 1 mom. kommunalskattelagen kunna anföras

enahanda skäl av principiell natur, som år 1908 av dåvarande chefen för

finansdepartementet anfördes mot det av 1908 års bevillningsutskott

framlagda, i det föregående omnämnda förslaget om att gift kvinna

skulle särskilt för sig taxeras, endast örn hon därom framställt yrkande,

nämligen att det vore principvidrigt, att makes kommunala rösträtt

vore beroende på om maken i samband med taxeringen påkallat uppdel­

ning av makarnas beskattning (se härom första kammarens protokoll

1908: 44 sid. 77 ff. oell andra kammarens protokoll 1908: 53 sid. 58 ff.).

Även med hänsyn till den kommunala rösträtten torde det därför vara

angeläget, att skatt icke påföres sammanlevande äkta makar gemensamt

utan alltid var för sig.

Ifrågavarande bestämmelser örn gemensam skattläggning av samman­

levande äkta makar i det fall, att uppdelning av skatten icke av någon­

dera maken påfordrats, har av kommunalskattekommittén motiverats

därmed, att en sådan uppdelning i de flesta fall icke skulle vara av något

intresse för makarna saint att uppdelningen skulle medföra åtskilligt

besvär för taxeringsmyndigheterna. I det föregående har påvisats, att

uppdelning av skatt ofta kan vara av intresse för makarna, och det förra

skälet är således icke vägande. Det andra skälet kan däremot icke från-

kännas vikt, men det torde dock icke vara tillräckligt för att motivera

bibehållande av en bestämmelse, som enligt vad ovan anförts medför

tydliga olägenheter. Detta skäl försvagas ock därav, att taxeringsmyn­

digheterna i Stockholm, vilka sannolikt hava att handlägga det största

antalet taxeringar, på vilka bestämmelsen är tillämplig, på grund av de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Yttranden.

Departements­

chefen.

Beskattnings­

ort för in­

komst av

rörelse, som

ieke utövats

frén fast drift­

ställe.

komplikationer, bestämmelsen medför, ansett sig böra bortse från den­

samma.

På grund av det anförda ifrågasattes, att de i anförda lagrum i kom­

munalskattelagen och förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt meddelade bestämmelserna örn att beskattningsbar inkomst,

respektive inkomst- och förmögensskatt skall uppdelas mellan samman­

levande äkta makar, örn sådant av någondera påfordras, ändras därhän,

att beskattningsbar inkomst, respektive skatt alltid skall mellan dem

uppdelas, oavsett örn yrkande därom gjorts eller ej.

I detta sammanhang må erinras örn en av kammarrätten uti utlåtande

den 28 augusti 1928 framställd anmärkning, som har samband med 52 .§

1 morn. kommunalskattelagen. Kammarrätten framhåller, att något ut­

tryckligt stadgande örn rätt för hustru, som taxeras, att såsom fallet va­

rit enligt bevillningsförordningen åtnjuta familjeavdrag för sin man,

örn denne ej taxeras, ej återfinnes i 48 § kommunalskattelagen. Av stad-

ganden i nämnda 52 § 1 morn., jämförda med kommunalskattekommitténs

uttalande i ämnet å sid. 438 i dess betänkande syntes framgå, att makar

skulle äga ömsesidig avdragsrätt, förutsatt att de under större delen av

beskattningsåret bott tillsammans.

Denna kammarrättens tolkning är givetvis riktig, och strängt taget

torde uttrycklig föreskrift i ämnet icke vara erforderlig, men lagen skulle

otvivelaktigt vinna i tydlighet, om dylik föreskrift införes, lämpligen i

punkt 2 av anvisningen till 48 § kommunal skattelagen.

Såsom kammarrätten framhållit i nämnda utlåtande gäller samma er­

inran jämväl förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Ändras punkt 2 av anvisningen till 48 § kommunalskattelagen i angivna

hänseende, kommer till följd av bestämmelsen i 3 § andra stycket i nämn­

da förordning samma ändring att hava avseende jämväl å taxeringen till

inkomst- och förmögenhetsskatt.’

Vid promemorian hade fogats förslag till författningsändringar, upp­

rättade i anslutning till den i promemorian rrttalade meningen, vilka för­

slag skulle träda i kraft den 1 januari 1931.

I anledning av denna promemoria hava utlåtanden avgivits av Över­

ståthållarämbetet, av länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län samt av kammarrätten och

riksräkenskapsverket. Samtliga dessa myndigheter hava tillstyrkt ge­

nomförande av de i promemorian föreslagna författningsändringarna.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Jag ansluter mig till samma förslag. Bestämmelserna synas böra träda

i kraft med det snaraste, så att de komma i tillämpning redan vid inne­

varande års taxering.

I 57 § 1 mom. kommunalskattelagen stadgas:

Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där rörelsen

utövats från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats, skall

skatt för inkomsten utgöras till den skattskyldiges hemortskommun eller,

örn hemortskommun saknas, i Stockholm för gemensamt kommunalt än­

damål.’

Kungl.

Maj:ts proposition Nr 142.

47

Angående hemortskommun är i 66 § kommunalskattelagen beträffande

fysisk person stadgat följande:

'Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skatt­

skyldige författningsenligt skall vara för taxeringsåret mantalsskriven.

För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här

i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffan­

de honom förelegat för taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses

den kommun, där han senast varit bosatt under beskattningsåret.’

I anvisningarna till sistnämnda paragraf punkt 1 föreskrives ytter­

ligare:

’Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskriften i 68 §,

framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav sta­

digvarande vistats bär i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i

någon kommun beträffande honom förelegat för taxeringsåret, skall så­

som hemortskommun anses den kommun, där lian senast under beskatt­

ningsåret vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig.’

Av dessa stadganden följer, att, örn fysisk person, som under någon del

av beskattningsåret icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige

men som det oaktat anses äga hemortskommun bär i riket, under den

del av beskattningsåret, då han icke varit bosatt eller stadigvarande vis­

tats i Sverige, haft inkomst av bär i riket bedriven rörelse, som icke ut­

övats från fast driftställe, denna inkomst skall beskattas i hemortskom­

munen. Av grunderna för beskattning i Stockholm för gemensamt kom­

munalt ändamål av inkomst, som förvärvats under tid, då den skattskyl­

dige icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige, hade emeller­

tid bort följa, att inkomsten även i angivna fall skulle tagas till beskatt­

ning i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Då några bäran­

de sakliga skäl för anmärkta avvikelse från eljest vedertagna regler icke

torde förefinnas, anser jag, att stadgandet i 57 § 1 mom. bör ändras där­

hän, att skatt för inkomst av rörelse, där fast driftställe icke begagnats,

skall utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål, för den

händelse inkomsten förvärvats av fysisk person under tid, då han icke

varit bär i riket bosatt (varmed likställes det fall att han icke heller sta­

digvarande vistats härstädes), vare sig han har hemortskommun i riket

eller ej. Jag har låtit upprätta förslag till författningsändring av dylik

innebörd.

I 15 § förordningen den 28 oktober 1910 örn inkomst- och förmögenhets­

skatt var stadgat att i avseende på skyldighet att erlägga förmögenhets­

skatt skulle såsom ägare anses, bland andra, innehavare av fideikom­

missegendom.

Genom ett av regeringsrätten den 23 maj 1929 meddelat utslag (Rege­

ringsrättens årsbok år 1929, ref. 46) har fastslagits, att vid taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt år 1921 fideikommitterad egendom, som

Departements­

chefen.

Skattskyldig­

het till för­

mögenhets­

skatt för egen­

dom, som inne­

hav es med

fideikommiss-

rätt.

Uppgifts-

skyldighet för

god man.

utgjorts av obligationer, skall i fideikommissariens förmögenhet ingå

med liela värdet av obligationerna. Av den skattskyldige framställt yr­

kande, att avkastningen av obligationerna skulle anses utgöra livränta

och att fideikommisskapitalet förty skulle beräknas till ett med avseende

å avkastningen kapitaliserat värde, blev i taxeringsmålet ogillat.

I det mot berörda bestämmelse i 1910 års förordning svarande stad­

gandet i förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt, nämligen 13 § a), har uttrycket 'innehavare av fi­

deikommissegendom’ utbytts mot uttrycket 'den som innehar fastig­

het med fideikommissrätt’. Till följd av denna ändring, för vilken nå­

gon motivering dock icke förebragts, vill det synas som örn innehavare

av annan fideikommitterad egendom än fastighet icke längre är skatt­

skyldig till förmögenhetsskatt för dylik egendom såsom ägare, utan torde

fideikommisskapitalet vid förmögenhetsbeskattningen böra upptagas till

ett med avseende å avkastningen kapitaliserat värde. Då något vägande

skäl för denna lindring i förmögenhetsbeskattningen av rörligt fidei­

kommisskapital icke torde förefinnas, anser jag angeläget, att stadgan­

det i fråga ändras därhän, att den som innehar fast eller lös egendom

med fideikommissrätt i fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmö­

genhet likställes med ägare. Författningsförslag av dylik innebörd har

upprättats.

I 51 § taxeringsförordningen stadgas, bland annat, att skyldighet att

avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i förordningen sägs, skall

fullgöras för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap.

3 eller 4 § lagen örn förmynderskap, av gode mannen beträffande vad han

har under sin förvaltning.

Genom lag den 8 juni 1928 (nr 287), som trätt i kraft den 1 januari 1929,

har till 11 kap. förmynderskapslagen fogats en ny paragraf, benämnd

4 a §, innefattande, att, därest enligt vad särskilt stadgas egendom skall

ställas under vård och förvaltning av god man, som avses i förmynder­

skapslagen, rätten skall nämna god man att vårda och förvalta egen­

domen samt, såvitt egendomen rörer, företräda den, från vars förvalt­

ning densamma blivit undantagen.

Enär det torde böra åligga god man, som förordnats jämlikt 11 kap.

4 a § förmynderskapslagen, att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyl-

dighet beträffande egendom, som ställts under hans förvaltning, bör 51 §

taxeringsförordningen kompletteras med hänvisning jämväl till berörda

paragraf i förmynderskapslagen.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till 1) lag

örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), 2) förordning örn ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 §

1 mom. förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst-

⁴⁸

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

49

och förmögenhetsskatt samt 3) förordning om ändring i vissa delar av

taxer ing sförordningen den 28 september 1928 (nr 379) och hemställer, att

dessa förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till anta­

gande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kron-

prinsen-Regenten bifalla, och skall till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Regnér.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 112 häll. (Nr U2.)

4

1

Billiga

till Kungl. Maurts proposition

nr 142 vid 1930 års riksdag.

P. M.

angående beskattning av bostadsföreningar eller bostads­

aktiebolag samt av deras medlemmar eller delägare.

Genom förordningar den 24 april 1923, Sv. förf.-saml. nr 71 oell 72,

vilka trädde i kraft den 27 i samma månad, infördes i förordningarna

den 28 oktober 1910 örn inkomst- och förmögenhetsskatt och angående

bevillning av fast egendom samt av inkomst stadganden därom, att

aktiebolag eller ekonomisk förening, som hade till uteslutande eller hu­

vudsakligt ändamål att bereda sina delägare bostäder (bostadsaktiebolag

och bostadsförening), icke skulle taxeras för värdet av bostads- eller

andra förmåner, som i aktiebolaget eller föreningen tillhörig fastighet

tillkommit delägare i sådan egenskap. Av bevillningsutskottets vid 1923

års riksdag betänkande nr 30 framgår, att berörda stadganden tillkom­

mit för att förebygga, att såväl bolaget eller föreningen som ock del­

ägare eller medlem taxerades för värdet av dylika förmåner, bolaget

eller föreningen såsom för inkomst av fast egendom och delägaren eller

medlemmen såsom för utdelning från bolaget eller föreningen. Sedan

genom 1920 års skattelagstiftning medlem av ekonomisk förening för­

klarats skattskyldig enligt såväl inkomstskatteförordningen som bevill-

ningsförordningen för utdelning å insatser i föreningen på samma sätt

som delägare i aktiebolag för utdelning å aktier i bolaget, hade nämligen

värdet av dylika förmåner från bostadsaktiebolag eller bostadsförening

tillhörig fastighet, i den mån de kommit delägare eller medlem tillgodo,

blivit föremål för beskattning såväl hos bolaget eller föreningen som

ock hos delägaren eller medlemmen. Enligt bevillningsutskottets upp­

fattning borde förmånerna i fråga beskattas allenast en gång, och syntes

övervägande skäl tala för att beskattningen ålades delägaren eller med­

lemmen, vilken faktiskt åtnjöte inkomsten i fråga.

Av betänkandet framgår vidare, att delägare i bostadsaktiebolag eller

medlem i bostadsförening skulle från den intäkt av kapital, vartill ifrå­

gavarande förmåner vore att hänföra, äga avdraga dels de reparations-

och förvaltningskostnader, han själv nedlagt å lägenheten, dels ock sina

avgifter till bolaget eller föreningen för dess utgifter för fastigheten

såsom räntor, reparations- och förvaltningskostnader samt avgifter fot­

vatten, renhållning och försäkring. Däremot borde avdrag ej få göras

för avbetalningar å insats av medlem i bostadsförening, ej heller för

utdebiterade belopp, som vore avsedda för fastighetens förbättring. Sist­

nämnda avgifter vore nämligen att anse såsom kapitalplacering, var­

igenom medlemmens förmögenhet såsom delägare i företaget ökades. För

bolaget eller föreningen borde såsom inkomst upptagas den del av del­

ägarnas eller medlemmarnas avgifter, för vilka dessa erhållit avdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 10.10. t sand. 112 höft. (Nr H2. Bilaga.)

1923 års lag­

stiftning.

I

2

Några särskilda bestämmelser meddelades icke för bostadsaktiebolag

eller bostadsförening i fråga örn avdrag för värdeminskning av bola­

gets eller föreningens byggnader, maskiner eller inventarier och ej heller

rörande avdrag vid bevillningstaxeringen för det genom fastighetsbe-

villning beskattade beloppet av 5 procent av taxeringsvärdet å bolaget

eller föreningen tillhörig fastighet, utan gällde härutinnan alltjämt de

vanliga reglerna. Dessa inneburo, att fastighetens ägare — i föreva­

rande fall alltså bolaget eller föreningen — fick vid taxeringen enligt

inkomstskatteförordningen men ej vid taxeringen enligt bevillningsför-

ordningen göra avdrag för värdeminskning genom slitning av fastig­

heten, varemot avdrag för värdeminskning av till fastigheten hörande

maskiner och inventarier icke var medgivet enligt någondera förordnin­

gen. Avdraget vid bevillningstaxeringen för 5 procent av taxerings­

värdet å fastigheten tillkom fastighetens ägare, således bolaget eller för­

eningen, men ej delägare i bolaget eller medlem av föreningen.

Med avseende å skyldigheten att utgöra bevillning för utdelning å

aktie eller insats i ekonomisk förening förelåg enligt 1920 års lagstift­

ning, som i denna del icke undergick någon ändring förrän genom till­

komsten av 1928 års skatteförfattningar, den begränsningen, att svenska

aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska för­

eningar icke voro skattskyldiga för dylik utdelning såsom för inkomst

av kapital. Dylikt bolag eller dylik förening hade emellertid att utgöra

bevillning för sådan utdelning såsom för inkomst av rörelse, därest bo­

laget eller föreningen drev bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,

försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar. Vid inkomstskatte-

taxeringen forefanns däremot icke motsvarande begränsning i skatt­

skyldigheten för utdelning å aktie eller insats i ekonomisk förening. 1923

års bevillningsutskott erinrade i sitt ovanberörda betänkande, att sådana

juridiska personer, som enligt det anförda icke vore skyldiga utgöra be­

villning för utdelning å aktier eller insatser i ekonomiska föreningar,

stundom i egenskap av delägare i bostadsförening förfogade över lägen­

heter. Då dessa lägenheter undantagslöst torde användas i innehavarens

rörelse samt avdrag för lägenhetens hyresvärde icke finge äga rum vid

beräkningen av inkomsten av rörelse, bleve jämväl i dessa fall inkom­

sten i sin helhet underkastad bevillning.

1928 års lag-

Nu gällande bestämmelser örn beskattning av bostadsföreningar och

stiftning.

bostadsaktiebolag samt av dessas medlemmar eller delägare återfinnas

i 24 §, 25 § 1 mom. och 45 § kommunalskattelagen jämte anvisningar till

24 § punkt 3, till 25 § punkt 5, till 38 § punkt 2, till 45 § punkt 2 och till

54 § punkt 1 i samma lag. Samtliga bestämmelserna med undantag av

45 § med tillhörande anvisning äro tillämpliga jämväl vid statsbeskatt-

ningen enligt vad som framgår av 2 och 3 §§ förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Innebörden av dessa bestämmelser är följande:

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skattar

för hyresvärdet för bostad eller annan förmån från föreningen eller bo­

laget tillhörig fastighet, som tillkommit medlemmen eller delägaren,

ävensom för sådan utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått

annorledes än a andel eller aktie. Föreningen eller bolaget skattar för

vad som i övrigt influtit från fastigheten samt för sådana avgifter eller

andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan egenskap haft

3

att utgöra till föreningen eller bolaget. Såväl för medlem eller delägare

som för föreningen eller bolaget anses dylik intäkt vara härfluten av

»annan fastighet». Från bruttointäkten får medlem eller delägare göra

avdrag för sådana driftkostnader för den innehavda lägenheten, vilka

bestritts direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och andra

inbetalningar till föreningen eller bolaget, som äro att räkna såsom in­

täkt för föreningen eller bolaget. Avdragsgilla för medlem eller del­

ägare och skattepliktiga för föreningen eller bolaget äro dylika avgifter

och inbetalningar även till den del, de äro avsedda till avbetalning av

föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapital­

insats; dock räknas medlems ursprungliga andel eller av delägare gjord

inbetalning å aktie icke såsom intäkt för föreningen eller bolaget och ej

heller såsom avdragsgill utgift för medlemmen eller delägaren.

Föreningen eller bolaget torde äga rätt att njuta avdrag för sådan

utdelning till medlem eller delägare, som utgått annorledes än ä andel

eller aktie och för vilken medlemmen eller delägaren skattar såsom för

intäkt av »annan fastighet». Denna avdragsrätt har dock icke erhållit

otvetydigt uttryck vare sig i lagtexten eller i anvisningarna.

För värdeminskning av byggnader, maskiner och inventarier får av­

drag göras vid såväl kommunalskattetaxeringen som statsskattetaxerin-

gen. Något särskilt stadgande finnes icke orri vilken av intressenterna

som skall komma i åtnjutande av värdeminskningsavdraget, men med

grunderna för uppdelning av avdragen för fastighetens driftkostnader

torde bäst överensstämma, att avdraget i fråga skall till den del, det­

samma belöper på lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i

sådan egenskap, tillkomma medlemmen eller delägaren och till åter­

stående del föreningen eller bolaget.

Det för bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhörig »annan fastig­

het» utgående avdrag av 5 procent av taxeringsvärdet, som jämlikt 45 §

kommunalskattelagen må tillgodonjutas vid taxeringen enligt sagda lag

(det s. k. procentavdraget), skall fördelas så, att medlem eller delägare

erhåller den del av avdraget, som kan anses belöpa å lägenhet, vars

hyresvärde skall för honom utgöra inkomst av »annan fastighet», och

föreningen eller bolaget återstoden av avdraget.

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som till med­

lem eller delägare utgått å andel eller aktie, räknas såsom för medlem­

men eller delägaren skattepliktig intäkt av kapital eller undantagsvis

såsom intäkt av rörelse. Annan till medlem eller delägare utgående ut­

delning från dylik förening eller dylikt bolag räknas däremot, såsom

nyss nämnts, såsom intäkt av »annan fastighet». Har svenskt aktiebolag

eller svensk ekonomisk förening, som icke drivit bank eller annan pen­

ningrörelse eller försäkringsrörelse, i egenskap av medlem i bostadsför­

ening eller bostadsaktiebolag uppburit utdelning från föreningen eller

bolaget, föreligger dock skattefrihet för dels sådan utdelning, som utgått

å andel eller aktie, och dels så stor del av annan utdelning, som över­

stigit sådana av medlemmen eller delägaren till bostadsföreningen eller

bostadsaktiebolaget erlagda avgifter eller andra inbetalningar, vilka få

avdragas av medlemmen eller delägaren och skola upptagas såsom in­

täkt för bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget.

De viktigaste avvikelserna i 1928 års skattelagstiftning från förut gäl-

lando rätt äro dels att inkomst, som medlem av bostadsförening eller del­

ägare i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget, skall,

4

Framställ­

ning från

Stockholms

bostadsför­

eningars cen­

tralförening

u. p. a.

utom i fråga örn utdelning å andel eller aktie, anses utgöra inkomst av

»annan fastighet» i stället för inkomst av kapital, dels att medlem eller

delägare äger tillgodonjuta s. k. procentavdrag för av honom innehavd

lägenhet, dels och att, frånsett medlems ursprungliga andel eller av del­

ägare gjord inbetalning å aktie, skillnad icke längre göres mellan så­

dana avgifter eller andra inbetalningar, vilka hava karaktär av kapital­

insats, och andra avgifter eller inbetalningar.

Anordningen att inkomst, som medlem av bostadsförening eller del­

ägare i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget i annan

form än såsom utdelning å andel eller aktie, rubriceras såsom inkomst

av »annan fastighet» i stället för såsom inkomst av kapital har, enligt

vad förarbetena till den nya lagstiftningen utvisa, till syfte att möjlig­

göra en mera rationell lösning av åtskilliga frågor, som sammanhänga

med beskattningen av dylik inkomst, än som var möjlig med den tidigare

ordningen (Kommunalskattekommittén sid. 416 o. f.). Uppdelningen av

det s. k. procentavdraget mellan medlemmarna eller delägarna å ena

sidan och föreningen eller bolaget å andra sidan bar motiverats, bland

annat, med att på detta sätt procentavdraget kommer att bliva mest

effektivt utnyttjat. Utsträckandet av medlems eller delägares avdrags-

rätt för avgifter eller andra inbetalningar till föreningen eller bolaget

till att avse jämväl sådan del därav, som använts till amortering av för­

eningens eller bolagets skuld eller i annan form utgjort kapitalinsats,

har föranletts av de svårigheter att avgöra inbetalningarnas karaktär,

som ofta torde förekomma, särskilt då vissa lägenheter varit uthyrda

till utomstående.

I en till 1928 års bolagsskatteberedning för utlåtande remitterad, den

29 april 1929 dagtecknad underdånig framställning från Stockholms bo­

stadsföreningars centralförening u. p. a., i det följande kallad centrcd-

föreningen, har framhållits, att 1928 års skattelagstiftning rörande bo­

stadsföreningar och bostadsaktiebolag beträffande såväl föreningarna

eller bolagen som ock medlemmarna eller delägarna visat sig hava lett

till annat resultat än som åsyftats. Bestämmelserna örn rätt för med­

lem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag att göra avdrag-

för sådana avgifter eller andra inbetalningar, som använts till amorte­

ring av föreningens eller bolagets skuld, samt örn skatteplikt hos för­

eningen eller bolaget för motsvarande belopp bade medfört, att så gott

som alla bostadsföreningar, i motsats mot vad tidigare varit fallet, er-

hölle ett överskott av beskattningsbara inkomster utöver avdragsberät-

tigade utgifter. Uppdelningen av procentavdraget mellan medlemmarna

och föreningen hade berövat åtskilliga föreningar all eller så gott som*

all möjlighet att genom utnyttjande av dylikt avdrag undgå kommunal-

beskattning för överskottet. Det vore nämligen i moderna bostadsför­

eningar mycket vanligt, att ingen eller i varje fall en högst obetydlig del

av fastigheten behållits som gemensam egendom. Vid statsbeskattningen

kunde amorteringsbeloppens beskattning hos föreningen medföra en rätt

betydande skatteskärpning, i det att ofta nog skatteprogression komme

att inträda, under det att, då medlemmarna beskattades för dessa kapi­

talbesparingar, den effektiva skatten bleve skäligen lindrig, enär med­

lemmarna till övervägande del vore mindre inkomsttagare.

Anordningen att tillerkänna medlemmarna procentavdrag för av dem

innehavda lägenheter hade, anförde centralföreningen vidare, uppenbar-

5

ligen åsyftat att vara en kompensation åt medlemmarna för föreningens

ökade beskattning. Den hade dock praktiskt värde endast för det fall,

att det hyresvärde, som medlem hade att deklarera, överstege hans sam­

manlagda utgifter i form av avgifter till föreningen (inklusive amorte-

ringsbidrag), reparationskostnader m. m. I de föreningar, där såväl för­

eningens som medlemmarnas ekonomi av naturliga skäl vore mest an­

strängd, nämligen i nystartade föreningar, grundade av mindre bemed­

lade personer, kunde emellertid medlemmarna icke eller åtminstone yt­

terst sällan utnyttja på lägenheterna belöpande procentavdrag, oell av-

dragsrättens överflyttande från föreningen till medlemmarna hade blivit

en tom gest, som måste verka sä mycket besynnerligare eller rent av

förargelseväckande, som samtidigt en ej obetydligt ökad skatteplikt

ålagts föreningen.

Efter att hava lämnat uppgift angående skattebeloppens faktiska ök­

ning för vissa till Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i

Stockholm u. p. a. anslutna bostadsföreningar framhöll centralförenin­

gen, att de nya beskattningsreglerna ställt nämnda och många andra

bostadsföreningar i ett påtagligt ogynnsammare läge än tidigare och

jämväl i ett oförmånligare läge än privata fastighetsägare, som kunde

till fullo utnyttja procentavdrag. Även bortsett från skatteökningen,

som uppenbarligen icke varit åsyftad eller förutsedd vid skattelagstift­

ningens genomförande, syntes det centralföreningen både praktiskt

olämpligt och principiellt mindre egentligt, att amorteringsbeloppen be­

skattades hos föreningarna, varigenom överflyttning av skattskyldighet

skedde från medlemmarna till föreningarna. Såsom synnerligen olämplig

och olycklig måste betraktas varje åtgärd, som kunde föranleda — vis­

serligen obefogad — föreställning, att bostadsbehovet tillgodosåges på

ett för vederbörande dyrbarare sätt genom medlemskap i en bostadsför­

ening än på annat sätt, och detta komme givetvis att vara ett allvarligt

och oförtjänt handicap för den kooperativa bostadsrörelsen. Den hos

bostadsföreningarna samlade förmögenheten beskattades principiellt och

följdriktigt hos medlemmarna. Det måste då förefalla säreget, att de

kapitalöverflyttningar, genom vilka denna förmögenhet bildades, skulle

beskattas hos mottagaren, under det att kapital, som överflyttades från

en placering till en annan, eljest i regel icke därigenom bleve avdrags­

gillt för den, som verkställde placeringen, eller skattepliktigt hos mot­

tagaren.

Centralföreningen uttalade därjämte, att de nya bestämmelserna rö­

rande amorteringsbidragen medfört jämväl andra konsekvenser. Det van­

liga vore, att endast en ganska ringa del av medlemsinsatsen uttoges

kontant vid föreningens bildande, under det att större delen finge kvar­

stå såsom medlemmens skuld till föreningen. Amorterandet av de av

föreningen upptagna gemensamma lånen motsvarades för den enskilde

medlemmen av en avbetalning på hans insatsskuld till föreningen.

Denna avbetalning skedde merendels efter en fastställd plan med jäm­

förelsevis små årliga inbetalningar, i många föreningar hade det lik­

visst hållits öppet för medlemmar, som så önskade, att påskynda amor­

teringen eller på en gång likvidera resterande insats. När någon med­

lem gjort detta, hade det ansetts fördelaktigt för föreningen. Förhål­

landet bleve annorlunda med 1928 års skattelagstiftning. Skulle en med­

lem under ett år verkställa så stor amortering å sin insatsskuld, att

deklarationen för hans lägenhet därigenom komme att visa underskott,

6

Allmänt ut-

talande av

bolagsskatte-

beredn ingen.

Av social­

styrelsen verk­

ställd under­

sökning.

linge lian avdraga denna förlust från annan sin inkomst. I några kända

fall hade varit fråga om så stora avdrag som cirka 10,000 kronor. Här­

igenom inträffade, att medlemmen undginge skatt för viss del av sin

inkomst, under det att motsvarande belopp bleve beskattat bos förenin­

gen, som väl i regel nödgades anskaffa medel för den oväntade utgiften

genom extra uttaxering hos samtliga medlemmar. Visserligen uppstode

någon utjämning under årens lopp, men medlemmen i fråga gjorde på

föreningens oell övriga medlemmars bekostnad en obehörig skattevinst

och vållade merendels därjämte övriga medlemmar och i synnerhet för­

eningen betydande olägenhet. Det syntes centralföreningen uppenbart,

att icke heller denna följd av den nya skattelagstiftningen vore förut­

sedd, än mindre avsedd.

Centralföreningen ansåge anmärkta förhållanden påkalla och motivera

skyndsam rättelse. Därvid borde eftersträvas, att procentavdraget bleve

förlagt, där största utsikten för dess effektiva utnyttjande funnes. I

Princip borde avdraget i fråga tillkomma den, som hade att deklarera

amorteringsbeloppen såsom skattepliktig inkomst. Detta vunnes, därest

den nya regeln örn procentavdragets uppdelning mellan medlemmarna

och föreningen bibeli olles, men skälig anpart av amorteringssumman på­

fördes lägenhetsinnehavarna. Till undvikande av de med den gamla

ordningen förknippade vanskligheterna borde bestämda fördelningsreg­

ler meddelas i skatteförfattningarna. Centralföreningen framlade i dy­

likt hänseende flera alternativ, vilka nedan omnämnas. Det vore enligt

centralföreningens mening önskvärt, att skattelagstiftningen bleve änd­

rad i den angivna riktningen så tidigt, att de ifrågasatta nya bestäm­

melserna kunde tillämpas redan vid taxeringen av 1929 års inkomster.

De av centralföreningen framställda anmärkningarna mot 1928 års

skattelagstiftning å ifrågavarande område äro, enligt beredningens me­

ning, av sådan natur, att snar ändring av gällande bestämmelser är av

behovet påkallad. Beredningen har därför upprättat förslag till sådana

ändringar. Detta förslag bibehåller nuvarande lagstiftnings ståndpunkt,

att dubbelbeskattning av hyresvärdet icke skall förekomma, och inne­

bär ändring allenast beträffande detaljfrågor. Det torde icke föregripa

den större frågan örn eventuell ändring av beskattningsreglerna för bo­

lag och vissa andra juridiska personer, som är beredningens huvudupp­

gift, eller föranleda ökade svårigheter för en annan lösning av spörs­

målet, därest en sådan skulle framdeles finnas erforderlig.

Innan beredningen redogör för sitt förslag, torde böra lämnas en kort­

fattad redogörelse för en undersökning angående bostadsföreningar och

bostadsaktiebolag, som av socialstyrelsen verkställts år 1928 med anled­

ning av en inom justitiedepartementet igångsatt utredning rörande sär­

skild lagstiftning för vissa bostadsföreningar (Statens off. utredn. 1928:

16). Enligt denna undersökning hava under tiden från den 1 januari

1897, då lagen den 28 juni 1895 örn föreningar för ekonomisk verksamhet

trädde i kraft, till den 31 december 1927 registrerats sammanlagt 1877

föreningar med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna. Häri äro

emellertid inräknade ej blott vad man i allmänhet betecknar såsom bo­

stadsföreningar utan jämväl egnahemsföreningar, föreningar, som ute-

slutande bedriva låneverksamhet till befrämjande av bostadsproduktio­

nen eller som huvudsakligen hava till ändamål att anskaffa samlings­

lokaler, m. fl. sammanslutningar, för vilka själva bostadsupplåtelsen är

av blott sekundärt intresse. Efter frånräknande av föreningar av senast

angiven karaktär och med beräkning att cirka 640 föreningar upplösts,

synas vid slutet av år 1927 bär i landet hava existerat något över 900

egentliga bostadsföreningar, d. v. s. sådana, som i av dem ägda hus under

en eller annan form upplåta bostäder åt medlemmar. Härtill kommer

ett trettiotal aktiebolag med enahanda ändamål.

Socialstyrelsens utredning omfattar 833 föreningar och bolag, vilka

ställt till styrelsens förfogande erforderliga uppgifter. Av densamma

framgår, att bostadsföreningsrörelsen nått sin egentliga utveckling i ri­

kets större städer. Sålunda hava uppgifter inkommit från 383 föreningar

i Stockholm, 247 i Göteborg, 43 i Malmö, 30 i Uppsala, 24 i Eskilstuna och

22 i Jönköping. I mindre städer och samhällen finnas endast i undan­

tagsfall egentliga bostadsföreningar.

Beträffande bostadsföreningarnas ålder må nämnas, att de äldsta för­

eningarna härleda sitt ursprung från den bostadskris, som i början av

1870-talet övergick huvudsakligen Stockholm och Göteborg. Av de gamla

70- och 80-talsföreningarna torde omkring hälften, eller något över 50,

ännu vara i verksamhet. Även efter det krisen var överstånden fortgick

föreningsbildandet örn ock i mindre omfattning. Under 1890-talet till­

komma 31 och under åren 1900—1914 129 föreningar. Såsom en följd

av den bostadsbrist, vilken uppkom under världskriget, erhöll rörelsen

en betydande utveckling. Sålunda bildades under femårsperioderna 1915

—1919 och 1920—1924 respektive 129 och 280 föreningar. Under de tre

åren 1925—1927 registrerades icke mindre än 212 föreningar. Såsom ett

belägg för att rörelsen alltjämt är stadd i utveckling må ytterligare

nämnas, att i Malmö 65 procent och i Uppsala 70 procent av där befint­

liga bostadsföreningar trätt i verksamhet under sistnämnda tre år.

Vad åter angår de aktiebolag, av socialstyrelsen angivna till 25, vilkas

verksamhet är av enahanda art som bostadsföreningarnas, må anmär­

kas, att över hälften tillkom under 1880-talet samt att efter år 1923 icke

bildats något bostadsbolag av kooperativ natur.

vVntalet medlemmar av de i undersökningen ingående bostadsförenin­

garna uppgick vid 1927 års utgång till över 20,000. Härav komma 57 pro­

cent å föreningarna i Stockholm, 18 procent å föreningarna i Göteborg

och 7 procent å föreningarna i Malmö.

En god måttstock beträffande rörelsens omfattning och sociala bety­

delse erbjuder föreningarnas lägenhetsbestånd. Av ifrågavarande för­

eningar hava redovisats 22,839 bostadslägenheter, omfattande 43,242 rum

och 21,242 kök, samt 192 bostadslägenheter, som äro förenade med butiks-

eller verkstadsrum. Därjämte förekomma 1,419 lägenheter, som uteslu­

tande äro avsedda till butiker, verkstäder o. dyl. 1 Stockholm och Göte­

borg uppgår bostadsföreningarnas andel i totala lägenhetsbeståndet til!

10 procent. Vid en fördelning av bostadslägenheterna efter storlek fin­

ner man, att lägenheter, innehållande högst tre rum och kök, utgöra

90 procent av samtliga redovisade bostadslägenheter. Av utredningen

framgår jämväl, att smärre familjebostäder äro vanligare inom bostads­

kooperationens lägenhetsbestånd än inom det totala lägenhetsbeståndet.

Av de redovisade föreningarna hava 806 lämnat uppgift å fastighe­

ternas taxeringsvärden. Sammanlagda taxeringsvärdet utgör 270 mil-

8

Donér kronor. 19 procent av fastigheterna äro åsätta ett taxeringsvärde

av mindre än 100,000 kronor, 64 procent mellan 100,000 och en halv mil­

jon kronor, 13 procent mellan en halv och en miljon kronor samt 4 pro­

cent över en miljon kronor.

Angående storleken av den gäld, som åvilar fastigheterna, hava uppgif-

ter inkommit från 819 föreningar. Sammanlagda skuldsumman uppgår till

215 miljoner kronor. Beträffande relationen mellan taxeringsvärdet och

inteckna gsgälden må anföras, att av föreningarna 15.8 procent uppgiva,

att å deras fastigheter vilande gäld ligger under 50 procent av taxerings­

värdet, 8.i procent, att fastigheterna äro belånade till belopp mellan 50

och 60 procent av taxeringsvärdet, 17 procent, att lånen ligga mellan 60

och 70 procent, 17.3 procent, att fastigheterna äro belånade mellan 70 och

80 procent, 28.4 procent, att skuldsumman ligger mellan 80 och 100 procent,

samt 13.4 procent, att lånen överstiga taxeringsvärdet.

Bland de egentliga bostadsföreningarna, således föreningar, som i av

dem ägda hus åt medlemmar i en eller annan form upplåta bostäder, kan

man med hänsyn till den form, varunder upplåtelsen sker, urskilja två

typer, nämligen dels hyresföreningar, där upplåtelsen sker genom hyres­

avtal, dels ock besittningsrättsföreningar, där medlemmarna i stadgarna

tillerkännas »ständig besittningsrätt» till viss lägenhet. De senare äro de

ojämförligt talrikare. Av de i socialstyrelsens utredning upptagna före­

ningarna äro 554 besittningsrättsföreningar, under det att hyresföreningar-

na uppgå till endast 2i9. I Stockholm, Malmö, Uppsala och Eskilstuna äro

besittningsrättsföreningarna absolut förhärskande, medan i Göteborg och

Jönköping hyresföreningarna dominera. Av det redovisade medlemsan­

talet belöper 70 procent å besittningsrättsföreningar och 30 procent å hy­

resföreningar.

732 föreningar liava lämnat fullständiga uppgifter örn den totala sum­

man av insatser, inbetalade intill utgången av år 1927 eller det närmast

dessförinnan avslutade bokföringsåret. Inom dessa föreningar, som repre­

sentera fastigheter med ett bokföringsvärde av 266 miljoner kronor, hava

inbetalts insatser med 65 miljoner kronor eller 24.3 procent av fastigheter­

nas bokföringsvärde. En avsevärd skillnad i fråga örn inbetalningarnas

relativa storlek råder mellan hyres- och besittningsrättsföreningar, i det

att i de förra inbetalts 16.7 procent men i de senare 26.s procent av bokfö­

ringsvärdet. I det övervägande antalet föreningar fortgår alltjämt amor­

teringen av tecknade men icke inbetalda insatser, varför med föreningar­

nas tilltagande ålder de berörda procenttalen tendera att ökas. Beträffande

de inbetalda insatsernas storlek i förhållande till fastigheternas bokfö­

ringsvärde framgår i övrigt av utredningen, att mindre än 10 procent av

fastigheternas åsätta värden inbetalts i 11 procent av föreningarna, 10—29

procent i 44 procent, 30—49 procent i 33 procent och 50—59 procent i 7

procent. Över 60 procent av fastigheternas bokföringsvärden ha medlem­

marna inbetalt i endast 5 procent av föreningarna.

Bostadsföreningarnas fondbildning är av ganska liten omfattning, bort­

sett från den konsolidering, som till äventyrs skett genom avskrivning

å fastigheternas värde och till vilken hänsyn ej kunnat tagas. Av 833

föreningar hava endast 388 eller 46.6 procent avsatt något kapital till fon­

der. Den sammanlagda fonderade summan utgör 2.5 miljoner kronor eller

6,469 kronor i medeltal per förening. 153 hyresföreningar hava 0.8 miljo­

ner kronor i fonder, motsvarande 5,209 kronor per förening. 235 besitt-

ningsrättsföreningar hava fonder örn tillhopa 1.7 miljoner kronor, mot-

9

svarande 7,289 kronor per förening. Förutom reservfond förekomma dis-

positionsfond, reparationsfond, amorteringsfond och byggnadsfond.

Socialstyrelsens utredning innefattar jämväl redogörelse för stadgarna

i ett stort antal bostadsföreningar. Därav inhämtas, att stadgarnas inne­

håll är ganska skiftande, örn ock likhet råder mellan många föreningar,

särskilt sådana som driva verksamhet å samma ort. I allmänhet synas

föreningarna enligt sina stadgar, med ett fåtal undantag, vara öppna.

De flesta föreningars stadgar lämna ingen föreskrift örn antalet medlem­

mar. Där sådana bestämmelser finnas, äro de av olika innebörd. I vissa

fall är antalet s. k. andelar eller andeisserier bestämt, därvid ofta dessutom

angives, huruvida medlem får innehava en eller flera andelar eller andeis­

serier. I andra fall angives ett fixt medlemsantal eller lämnas föreskrift

örn minimiantal eller maximiantal medlemmar. Stundom begränsas med­

lemsantalet till antal lägenheter.

Den insats, med vilken medlem skall deltaga i föreningen, kan vara på

olika sätt bestämd. Oftast synes den dock till sitt belopp motsvara värdet

av den eller de lägenheter eller den eller de andelar eller andeisserier, för

vilka medlemmen vid inträdet i föreningen tecknat sig. Icke sällan före­

kommer härvid, att lägenheterna äro i stadgarna specificerade med angi­

vande av storlek, belägenhet och värde. Insatserna kunna dock stundom

bestämmas även på annat sätt, exempelvis utgörande viss procent eller

viss bråkdel av lägenhetens värde eller visst belopp.

Insatsen synes i regel icke behöva gäldas på en gång, utan en s. k.

första insats erlägges vid inträdet, varefter återstoden av insatsen gäldas

genom amortering. Beträffande den första insatsens storlek finnas olika

slags bestämmelser. Sålunda kan denna exempelvis vara fastställd till

visst belopp, visst belopp per eldstad, viss procent av lägenhetens värde,

viss av föreningen bestämd summa eller till så stor del av lägenhetens

värde, som styrelsen för föreningens betryggande anser nödigt.

Beträffande amorteringen av det belopp, som efter gäldandet av den

första insatsen återstår, finnas mycket skiftande bestämmelser. Den kan

exempelvis vara fastställd till så stort belopp, som föreningens skuldför­

bindelser och lånetransaktioner för varje år kräva, till viss procent av det

å lägenheten resterande beloppet eller till belopp, som årligen bestämmes

å föreningens sammanträde.

I vissa fall synes insatsen behöva allenast till viss del gäldas genom

amortering och skyldigheten att erlägga vidare amortering inträda först

då exempelvis styrelsen så finner erforderligt.

Det synes oftast vara medlem obetaget att genom inbetalningar utöver

de i stadgarna föreskrivna amorteringarna minska sin gäld. Men exempel

finnas även på att den uppställda amorteringsplanen mäste följas.

För bestridande av förvaltningskostnader, skatter och övriga utgifter

erläggas ofta, utöver nyss nämnd insats, avgifter, som kunna vara på olika

sätt bestämda.

Såsom exempel på en icke sällan förekommande föreskrift i de omlor-

mälda hänseendena kan följande stadgebestämmelse anföras: »Ledamot

erlägger vid inträdet i föreningen kontant som första insats så stor del av

lägenhetens beräknade värde, som styrelsen för föreningens betryggande

anser nödigt. Återstoden av skulden skall genom årliga amorteringar be­

talas till så stort belopp, som föreningens skuldförbindelser och lånetrans­

aktioner för värjo år kräva. Medlem ilr skyldig att sista helgfria dag i

mars, juni, september oell december månader till styrelsen mot kvitto er-

10

lägga elen på honom genom styrelsens försorg uttaxerade andelen i de

årliga utgifterna av räntor, omkostnader och reparationer. Medlem äger

rätt att därjämte göra avbetalningar å sin lägenhet mot kvitto i resp.

motbok.»

Bostadsföreningarna pläga i regel själva producera sina hus eller köpa

färdiga sådana. Fall finnas även, där bostadsproduktionen ombesörjes av

en moderförening; de färdiga husen övertagas och förvaltas därefter av

dotterföreningar. En synnerligen omfattande dylik verksamhet bedrives

av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stockholm u. p. a.

och till denna anslutna dotterföreningar. Dä dessa föreningars stadgar

kunna vara av ett särskilt intresse, meddelas här följande angående dem.

I moderföreningen är medlem skyldig deltaga med minst en insats, ly­

dande å 50 kronor, men medlem äger teckna sig för huru många andelar

som helst. I dotterföreningen äger person, vars inval av föreningens styrelse

godkänts, erhålla besittningsrätt till lägenhet inom föreningens fastighet

under följande villkor. Medlemmen måste vid varje tillfälle kunna styrka

sig vara ägare till obelånade lägenhetsandelsbevis i moderföreningen till

ett fastställt belopp, utgörande cirka 10 procent av den innehavda lägenhe­

tens ursprungliga inköpsvärde. Undantag härifrån kan ske allenast efter

prövning av styrelsen för dotterföreningen och medgivande av moderföre­

ningens styrelse. För disponerad lägenhet erliigges, på tider, som av sty­

relsen bestämmas, en av styrelsen fastställd avgift, så avvägd, att den i

förhållande till lägenhetens ursprungliga inköpsvärde motsvarar vad å lä­

genheten belöper av ränta och amortering av på hela egendomen vilande

skuld, betalning av onera, avgälder till moderföreningen och övriga om­

kostnader för egendomens förvaltning samt avsättning till reservfond,

dispositionsfond och fond för inre reparationer i enlighet med vad i dot­

terföreningens stadgar närmare är angivet.

Besittningsrättsföreningarnas stadgar innehålla med avseende å frågan,

huru många lägenheter medlem må innehava (»äga»), oftast icke några

bestämmelser, varigenom medlem förhindras att innehava huru många

lägenheter som helst. Stundom föreskrivas dock vissa begränsningar, t. ex.

högst en lägenhet, högst två lägenheter eller en bostadslägenhet och en

butikslägenhet. Stundom kan innehavet av mera än en lägenhet vara be­

roende av styrelsens, föreningssammanträdes eller samtliga medlemmars

medgivande. Några på senare tid bildade större sammanslutningar hava

genomfört principen, att medlem äger innehava allenast en lägenhet.

I regel står det medlem fritt att uthyra av honom innehavd lägenhet.

Stundom fordras härtill medgivande av styrelsen, av föreningssamman-

träde eller av samtliga medlemmar i föreningen. Där rätt till uthyrning

förefinnes, slutes oftast hyresavtalet mellan medlemmen och hyresgästen,

men exempel finnas på att hyresavtalet skall ingås mellan föreningen och

hyresgästen samt förses med lägenhetsinnehavarens godkännande.

Merendels synes lägenhetsinnehavare!! äga fritt överensskomma om hy­

resbeloppets storlek och sålunda få tillgodogöra sig tilläventyrs upp­

kommande överskott å sina inbetalningar till föreningen. Stundom

upptaga stadgarna villkor beträffande hyresbeloppets storlek vid uthyr­

ning. Exempel finnas även på att förening förbehåller sig rätt att inkas­

sera hyran och redovisa densamma till lägenhetsinneha varén. I vissa fall

stadgas, att lägenhetsinnehavare vid uthyrning är skyldig att till förenin­

gen inbetala ett belopp, beräknat efter viss procentsats å den av styrelsen

fastställda hyran.

11

Ett icke ringa antal föreningar hava i sina stadgar reglerat frågan an­

gående förfarandet med behållna tillgångar l id föreningens upplösning.

Olika bestämmelser finnas. Sålunda kan det vara stadgat, att, örn över­

skott skulle uppstå, sedan föreningens samtliga skulder blivit guldna, detta

skall fördelas efter vars och ens andel, proportionellt i förhållande till

medlemmarnas insatser, proportionellt mot vad var och en kontant inbe­

talt av köpeskillingen, procentuellt i förhållande till betalningen av samt­

liga gemensamma omkostnader, i proportion till priset å lägenheterna, i

proportion till antalet i lägenheterna befintliga eldstäder o. s. v. Stundom

är det bestämt, att överskottet skall användas för ändamål, som äro be­

släktade med föreningens eget. Exempel finnas även på att såsom villkor

för rätt till utdelning vid upplösningen uppställes, att vederbörande varit

medlem i föreningen viss tid.

Sedan särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet den 2 juli 1928

avlämnat utlåtande jämte utkast till lag med särskilda bestämmelser örn

vissa bostadsföreningar (Statens off. utredn. 1928:16) och yttranden i ären­

det avgivits av myndigheter och sammanslutningar, har inom justitiede­

partementet utarbetats ett förslag till lag örn vissa bostadsföreningar.

Detta förslag har den 4 januari 1929 remitterats till lagrådet för yttrande.

Lagrådet har den 21 juni 1929 avgivit sådant yttrande. Ärendet är för

närvarande under beredning inom justitiedepartementet.

Av chefens för justitiedepartementet anförande till statsrådsprotokollet

vid lagförslagets remitterande till lagrådet inhämtas, att en särskild lag­

stiftning för bostadsföreningar ansetts behövlig till följd av bostadsföre-

ningsrörelsens starka utveckling under den senaste tiden. Lagen örn eko­

nomiska föreningar ansågs icke lämna tillräckliga bestämmelser för regle­

ring av de för bostadsföreningarna egenartade förhållandena. Detta fram­

trädde särskilt beträffande den form av upplåtelse av bostäder för obe­

gränsad tid, som allmänt benämndes besittningsrätt. Vissa företeelser be­

träffande s. k. våningsköp påkallade lagstiftarens uppmärksamhet. Även

i syfte att förebygga uppkomsten av osunda bostadsföreningsföretag tar­

vades normerande rättsregler.

Den föreslagna lagen var avsedd att äga tillämpning å ekonomisk före­

ning med ändamål att i hus, som äges av föreningen, åt medlemmarna med

nyttjanderätt för obegränsad tid upplåta bostäder eller andra lägenheter.

Denna särskilda form av nyttjanderätt benämnes i lagförslaget bostads­

rätt. Lagförslaget upptager, förutom inledande bestämmelser, åtskilliga

föreskrifter örn förenings bildande, örn föreningsmedlems intagande och

avgång, örn upplåtelse och övergång av bostadsrätt, om medlemsförteck-

ning, lägenhetsförteekning och kontraböcker, örn bostadsrätt, örn vinstut­

delning, om likvidation och upplösning m. m.

Den nya lagen var ämnad att träda i kraft den 1 juli 1929 men skulle ej

tillämpas å förening, som dessförinnan registrerats, i annat fall än då

föreningen efter ikraftträdandet vunnit registrering såsom förening med

bostadsrätt. Vid lagförslaget voro fogade jämväl förslag till vissa ändringar

i lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar, i lagen den 14

juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom och i utsökningslagen.

Den nya lagen skulle icke tillämpas å sådana föreningar, som upplåta

lägenheter allenast med hyresrätt för begränsad tid (hyresföreningar), och

den lämnade, såsom redan antytts, öppet för äldre förening, som Hilderia

ter att registrera sig enligt den föreslagna lagen, att även efter ikraft-

Inom justitie­

departementet

upprättat för­

slag till lag

om vissa

bostadsför­

eningar.

12

Allmän moti­

vering av

beredningens

förslag.

Kommuna 1-

skattelagen.

trädandet såsom hittills upplåta lägenhet nied besittningsrätt för obegrän­

sad tid. Skulle lagstiftningen genomföras, finge man alltså räkna med

tre typer av bostadsföreningar:

1) bostadsrättsföreningar;

2) besittningsrättsföreningar av äldre slag; oell

3) hyresföreningar.

Emellertid finnas hyresföreningar, vilka upplåta lägenheter nied en så

beskaffad hyresrätt, att densamma står besittningsrätten mycket nära,

nämligen där hyrestiden lämnas obestämd. Inom den ganska betydande

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. pläga lägenheterna uthy­

ras till medlemmar genom kontrakt, i vilka stadgas, att hyresgästen äger

uppsäga hyresavtalet, men att föreningen avstår från sin uppsägningsrätt

utom i vissa, starkt begränsade undantagsfall. Med anledning av detta

förhållande anmärker lagrådet — jämte uttalande, att, vare sig sådan

anordning beträffande uppsägningsrätten, som nu nämnts, träffats eller

ej, avtalen torde falla under det för upplåtelse av nyttjanderätt till stads­

fastighet gällande lagstadgandet örn en maximitid av 25 år — att för en

föreningsmedlem skillnaden mellan en hyresrätt av ifrågavarande slag

och en ständig nyttjanderätt torde förefalla skäligen obetydlig. Detta

medför emellertid enligt lagrådets mening vådor i åtskilliga avseenden,

och lagrådet anser det därför icke tillrådligt, att föreningar av nu om-

förmälda slag lämnas oberörda av den nya lagen. Av de två utvägar, som

därvid yppa sig, avvisar lagrådet den ena, nämligen att föra dessa före­

ningar under lagens kontrollbestämmelser, och förordar den andra, vilken

går ut på att stadga förbud för förening att upplåta rätt av nyssnämnda

beskaffenhet till sina medlemmar. Lagrådet föreslår således förbud för

annan förening än som med den nya lagen avses att till sina medlemmar

upplåta lägenhet med nyttjanderätt annorledes än för viss tid.

Förslag i ämnet förelädes icke riksdagen år 1929, men anledning finnes

att antaga, att så kommer att ske vid 1930 års riksdag. På grund av vad

i ärendet förekommit anser beredningen sig böra vid sina överväganden

utgå från att särskild lagstiftning för bostadsföreningar kommer till stånd

efter i huvudsak de linjer, som innehållas i det till lagrådet remitterade

förslaget, och att det således efter genomförandet av dylik lagstiftning

kommer att finnas de tre typer av bostadsföreningar, som i det föregående

omnämnts. Meddelande av förbud mot upplåtande av hyresrätt för obe­

stämd tid på sätt lagrådet föreslagit synes vara ägnat att åvägabringa en

klarare gräns mellan hyresföreningar och besittningsrättsföreningar än nu

är fallet och bör därför, med den ståndpunkt beredningen intagit vid ut­

arbetandet av sitt härvid fogade förslag, betecknas såsom önskvärt, örn det

dock icke är något oeftergivligt villkor för genomförande i huvudsak av

förslaget.

Centralföreningens framställning åsyftar ändring i skatteförfatt-

ningarna närmast beträffande behandlingen av sådana inbetalningar från

medlem i bostadsförening, som använts för amortering av föreningens

skulder. Nära sammanhängande med detta spörsmål är frågan örn det

s. k. procentavdragets fördelning mellan föreningen och medlemmarna.

Ur principiell synpunkt torde det få anses vara riktigt, att medlem av

bostadsförening ej äger avdraga sådana inbetalningar till föreningen,

som utgöra avbetalning av medlemmens kapitalskuld till föreningen, och

att föreningen icke därför beskattas såsom för inkomst. Detsamma gäl-

13

ler sådan inbetalning, som innebär kapitalinvestering i föreningen.

Denna princip ligger även till grund för kommunalskattelagens före­

skrift, att medlem av bostadsförening ej äger göra avdrag lör sin ur­

sprungliga andel och att delägare i bostadsaktiebolag ej får avdraga

inbetalning å aktie. Att avdrag likväl får göras för andra kapitalavbe­

talningar eller kapitalinsatser än de sistnämnda oell att, såsom följd

härav, föreningen eller bolaget har att skatta för motsvarande belopp, är,

såsom förut framhållits, betingat av praktiska skäl, nämligen svårig­

heten att i de enskilda fallen avgöra, huru mycket av skedda inbetal­

ningar är av dylik natur. Anordningen är att betrakta såsom en av

omständigheterna betingad nödfallsutväg, vilken ansetts försvarlig där­

igenom, att mottagaren (föreningen eller bolaget) gjorts skattskyldig

för beloppet i medlemmarnas eller delägarnas ställe. Vore det fråga

allenast örn mindre belopp av ungefär samma storlek för varje medlem

eller delägare och vore beloppen under olika år tämligen konstanta,

torde det ock ur skatteteknisk synpunkt som regel vara tämligen likgil­

tigt, huruvida skattskyldigheten i fråga fullgöres av den ena eller andra.

Annorlunda ställer sig saken, där inbetalningarna äro förhållandevis

stora eller fullgöras av medlemmar eller delägare med sinsemellan vä­

sentligen olika belopp. Enär ortsavdrag icke finnes för föreningar och

bolag samt skatteskalorna vid den statliga inkomst- och förmögenhets­

skatten samt den kommunala progressivskatten oell utjämningsskatten

äro progressiva, kan vid stora inbetalningar företagets skatt för inbetal­

ningarna bliva en helt annan än sammanlagda beloppet av medlemmarnas

skatter för inbetalningarna, därest medlemmarna omedelbart beskattades

därför. Äro inbetalningarna för olika medlemmar eller delägare av olika

storlek, kommer skatten å företaget att medelbart drabba företagets med­

lemmar efter annan inbördes proportion än storleken av de olika medlem­

marnas inbetalningar. Allra mest framträder missförhållandet, där fråga

är örn stora inbetalningar av allenast en eller annan medlem eller del­

ägare. En medlem eller delägare kan genom att något år verkställa stor

inbetalning bereda sig en skattevinst genom föreningen på övriga med­

lemmars eller delägares bekostnad. Av centralföreningens framställning

framgår, att dessa konsekvenser, vilka måste betecknas såsom icke önsk­

värda, framträtt.

Mot procentavdragets fördelning mellan medlemmar eller delägare å

ena sidan och föreningen eller bolaget å andra sidan torde däremot nå­

gon befogad erinran ur principiell synpunkt icke kunna resas, framför

allt icke i fråga örn de företag, inom vilka medlemmarna eller delägarna

innehava lägenheterna med besittningsrätt. Central föreningen har icke

heller framställt sådan erinran utan allenast påpekat, att tillerkännan­

det av procentavdrag åt medlemmar eller delägare för av dem innehavda

lägenheter, samtidigt som företagen gjorts skattskyldiga för medlemmar­

nas eller delägarnas inbetalningar även till den del, dessa avse amorte­

ring av skuld eliel- eljest utgöra kapitalinsats, i betydande mån begrän­

sat möjligheten att effektivt utnyttja avdraget och alltså verkat i mot­

satt riktning mot vad som åsyftats.

Det torde vara lämpligt att först behandla sådana avgifter oell inbe­

talningar från medlemmar eller delägare, som utgöra betalning av med­

lems eller delägares kapitalskuld till företaget, och därefter övergå till

sådana inbetalningar, som utan att utgöra betalning av medlems eller

deliigares kapitalskuld till företaget användas för kapitalbildning bos

14

företaget, vare sig genom amortering av företagets skuld eller genom

avsättning för ett eller annat ändamål.

Att i de särskilda fallen angiva, huru mycket av en inbetalning utgör

betalning av medlems eller delägares kapitalskuld, torde kunna antagas

icke möta svårighet, eftersom det väl får förutsättas, att företaget vid

varje tidpunkt kan angiva storleken av sina medlemmars eller delägares

kapitalskuld till företaget och huru avbetalningarna därå fullgöras.

Detta gäller i varje fall skuld å tecknade insatser eller aktier. Någon

tvekan kan råda beträffande sådana fall, där medlemmar eller delägare

förbundit sig ansvara för amortering av viss del av företagets skuld i

annan form än genom inbetalning å insats eller aktie. Emellertid torde

även i dessa fall företagen föra anteckningar örn varje medlems amor-

teringsbidrag och svårighet ej förefinnas att särskilja dem från övriga

inbetalningar. Att medlem eller delägare principiellt icke bör äga av-

dragsrätt för inbetalningar av nu omhandlad natur och att som konse­

kvens härav dessa inbetalningar ej heller böra utgöra skattepliktig in­

täkt för företaget, torde vara i överensstämmelse med skattelagstift­

ningens allmänna grunder.

Annorlunda ställer sig frågan beträffande inbetalningar, som utan att

utgöra betalning å medlems eller delägares kapitalskuld till företaget

användas till amortering av företagets skuld eller eljest fonderas. Det

torde stundom vara svårt att särhålla dessa inbetalningar från sådana,

vilka avse löpande omkostnader hos företaget. I besittningsrättsförenin-

gar torde merendels göras en sådan uppdelning vid beräkningen av ut­

taxeringarna på medlemmarna, men det är ingalunda säkert, att så

sker. Och i liyresföreningarna, där hyran omfattar såväl bidrag till

räntor och egentliga driftkostnader som amorteringsbidrag, torde åt­

minstone för medlemmarna vara svårt att avgöra, huru mycket är av­

sett för det ena eller det andra ändamålet. Svårigheterna ökas, när

vissa lägenheter äro uthyrda till utomstående. Att i hyrorna för sist­

nämnda lägenheter inräknas skäligt belopp för amortering av anskaff­

ningskostnaden för lägenheterna är helt naturligt; så måste en husägare

förfara. Men vanskligt är att i varje särskilt fall angiva, huru mycket

utgör dylikt amorteringsbidrag. Att såsom regel anse hyrorna för de

till utomstående uthyrda lägenheterna använda för egentliga driftkost­

nader och hänföra amorteringsbidragen allenast till inbetalningar av

medlemmar skulle helt visst innebära en oegentlighet, och ett motsatt

förfarande skulle icke vara riktigare. Det ligger ej heller i och för sig

något orimligt eliel' mot vedertagna principer stridande i anordningen

att låta företaget skatta för dylika amorteringsbidrag, vare sig de ut­

gjorts av medlemmar eller delägare eller utomstående hyresgäster, och

att lämna medlemmarna eller delägarna motsvarande avdragsrätt.

Ett uppdragande i lagstiftningen av nu antydda skiljelinje skulle emeller­

tid medföra en olika behandling av, å ena sidan, sådana företag, som för­

delat ansvarigheten för företagets skulder mellan medlemmarna eller

delägarna så, att på envar av dem belöper en klar kapitalskuld till före­

taget, och, å andra sidan, de företag, där en sådan uppdelning ej skett,

även i sådana fall, där den olika behandlingen ej skulle vara betingad av

saklig olikhet. Genom ett sådant tillvägagående skulle det även kunna

inträffa, att hos företaget bleve beskattade inbetalningar från medlem­

mar, som i själva verket utgjorde uppenbar kapitalinvestering från deras

sida och beträffande vilka analogin med vanliga hyror icke holle streck;

15

att beskatta dylik kapitalöverflyttning såsom inkomst hos företaget

skulle ur principiell synpunkt vara loga riktigt. Det synes därför bliva

nödvändigt att vid beskattningen icke göra någon skillnad mellan de in­

betalningar, vilka klart utgöra avbetalning av medlems eller delägares

skuld till företaget, samt nyssnämnda amorteringsbidrag och övriga kapi­

talinvesteringar. I den mån av föreningens räkenskaper framgår eller

eljest är tydligt, huru mycket av en inbetalning utgör dylikt amorterings­

bidrag eller kapitaltillskott och huru mycket avser löpande utgifter, lärer

någon större svårighet att genomföra en sådan anordning ej möta. Före­

finnes ej dylik visshet, torde i lagstiftningen böra givas en fördelnings­

regel att tillämpa i fall av behov.

Förevarande spörsmål torde hava betydelse huvudsakligen för besitt-

ningsrättsföreningarna. Hyresföreningarna äro i omhandlade hänseende

mera lika enskilda husägare och torde såsom regel knappast vid hyresbe­

loppens bestämmande beräkna större amorteringsbidrag än en enskild

hyresvärd. Ej heller torde hyresföreningarna i de kontrakterade hyrorna

inlägga andra kapitalinvesteringar. Det ter sig därför naturligt att be­

träffande hyresföreningarna anse hela hyran utgöra skattepliktig intäkt

för företaget och att medgiva medlemmen motsvarande avdrag. Genom

att så förfara begränsas de svårigheter, som äro förbundna med de årliga

avgifternas uppdelande i en skattepliktig och en skattefri respektive av­

dragsgill och icke avdragsgill del till besittningsrättsföreningarna.

Centralföreningen har i sin framställning angivit vissa utvägar att på

antytt sätt uppdela de årliga avgifterna, då uppdelningen icke utan vi­

dare framgår av räkenskaperna eller övriga handlingar. Den behand­

lar endast det fall, att en förening under beskattningsåret verkställt

amortering av skulder, men uppenbart är, att härmed bör likställas även

annan kapitalbildning. All sådan kapitalbildning, vare sig den skett

genom amortering av skuld, genom ny-, till- eller ombyggnad av fastig­

heten eller genom medels avsättning för annan stadigvarande använd­

ning, benämnes i det följande fondering. Vore alla lägenheter utläm­

nade till medlemmarna, syntes det centralföreningen självfallet*- att jiet

fonderade beloppet skulle fördelas på medlemmarna i proportion till vars

och ens andel i uttaxeringen. Om däremot icke alla lägenheter vore

utlämnade till medlemmarna, utan fastigheten vore delvis behållen i

föreningens gemensamma förvaltning och genom dess försorg uthyrd,

kunde ettdera av tre alternativ väljas vid det fonderade beloppets upp­

delning, nämligen antingen med hänsyn till förhållandet mellan fastig­

hetens hela taxeringsvärde och varje lägenhets värde eller med hänsyn

till den faktiska inkomst, föreningen hade av varje lägenhet i form av

hyra respektive avgift, eller slutligen till äventyrs så, att föreningarna

inedgåves att själva efter rättfinnande verkställa fördelningen av det

fonderade beloppet på samtliga lägenheterna. Centralföreningen beteck­

nar själv det andra alternativet såsom måhända riktigare än det första.

Beredningen delar denna uppfattning. En fördelning efter lägenheter­

nas värde kan befaras leda till oriktigt resultat, där någon enstaka med­

lem tidigare verkställt förhållandevis större inbetalning än andra med­

lemmar. Det tredje alternativet kan lätt nog medföra intressekonflikter

mellan föreningen och medlemmarna med därav följande olägenheter.

Det andra alternativet bör emellertid fullständigas, så att det tager hän­

syn jämväl till det fall, att föreningen kunnat för fonderingen i fråga

disponera liven andra sina tillgångar, t. ex. räntor å utlånade eller i

16

bank insatta medel, utdelning å aktier eller andelar i ekonomiska för­

eningar eller dylikt. Däremot hör icke hit det fall, att amortering av

skuld skett genom användning av tidigare fonderade medel, såsom exem­

pelvis medel, som influtit genom försäljning av aktier eller dylikt. Där­

igenom Ilar nämligen icke skett någon fondering utan endast omplace­

ring av tillgångar.

Då beredningen på ovan anförda skäl föreslår olika behandlingssätt

beträffande besittningsrättsföreningar å ena sidan och hyresföreningar

å den andra sidan eller rättare sagt beträffande lägenheter, som upp­

låtits med besittningsrätt, å ena sidan, och sådana, som upplåtits med

hyresrätt, å andra sidan, har beredningen visserligen icke förbisett, att

gränsen mellan de olika fallen stundom kan vara rätt vag, men bered­

ningen anser dock den föreslagna åtskillnaden vara ägnad att under­

lätta frågans lösning och tror icke, att den i tillämpningen skall ställa

vederbörande parter eller beskattningsmyndigheter inför alltför stora

svårigheter. Vid lagtextens utformande har den benämning å besitt­

ningsrätt, som använts i det inom justitiedepartementet upprättade för­

slaget till lag örn vissa bostadsföreningar, nämligen bostadsrätt, begag­

nats. Då nian även efter införande av en särskild civillagstiftning för

bostadsföreningar enligt det omförmälda förslaget har att räkna med

sådan besittningsrätt, som upplåtits av föreningar, vilka icke bliva un­

derkastade den nya lagen, har uttrycket bostadsrätt måst åtföljas av

tillägget »eller liknande besittningsrätt». Någon tvekan örn vad härmed

åsyftas torde icke böra råda.

Beredningens förslag i nu örn handlade delar berör 24 § och 25 § 1 mom.

kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar. Såsom följd av för­

slaget tarvas viss jämkning av punkt 1 i anvisningarna till 54 § samma

lag. För denna jämkning, som allenast är av formell natur, lärer sär­

skild motivering ej erfordras.

Vad därefter angår procentavdraget ansluter sig beredningen till den

tankegång, som kommit till uttryck i centralföreningens framställning,

nämligen att procentavdraget för de till medlemmar eller delägare upp­

låtna lägenheter bör tillerkännas den, företaget eller medlemmen, re­

spektive delägaren, som har att skatta för den del av inbetalningarna,

som använts till fondering. I enlighet härmed förordar beredningen, att

i hyresföreningar procentavdraget i sin helhet skall tillkomma förenin­

gen och att i besittningsrättsföreningar varje medlem, som innehar lä­

genhet, skall erhålla så stor del av procentavdraget för hela fastigheten,

som på lägenheten belöper. Då taxeringsarbetet underlättas, därest den

en gång verkställda fördelningen av taxeringsvärdet å de olika lägen­

heterna i regel bibehålies oförändrad, så länge fastighetens taxerings­

värde icke undergår förändring eller någon mera avsevärd förskjutning

av lägenheternas inbördes värden icke äger rum, har i förslaget till för­

fattningstext (punkt 2 av anvisn. till 45 § kommunalskattelagen) inta­

gits en anvisning härom.

Där beredningen i det föregående nämnt allenast bostadsföreningar,

har därmed även åsyftats bostadsaktiebolag. Någon olika behandling

av företagen är icke av beredningen åsyftad.

I detta sammanhang anser beredningen sig böra upptaga en fråga

beträffande bostadsföreningarnas och bostadsaktiebolagens beskattning,

som icke berörts i den mottagna remissen. Frågan gäller avdraget för

17

värdeminskning av byggnader, maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier, tillhöriga dylikt företag. Enligt vad bered­

ningen erlarit har frånvaron av tydlig föreskrift örn vem som skall till­

godonjuta dylikt avdrag, företaget eller dess medlemmar, respektive del­

ägare, vid tillämpningen medlört en viss osäkerhet, i det att, åtminstone

i Stockholm, vissa taxeringsman velat förbehålla avdraget åt företaget,

under det att andra ansett fördelning mellan företaget och medlemmar­

na, respektive delägarna, bäst förenlig med lagstiftningens grunder.

Till förmån för den förra meningen tala de obestridliga fördelarna ur

taxeringsteknisk synpunkt genom avdragets förbehållande åt företaget.

Man undgår därigenom alla de svårigheter, som äro förenade med en

uppdelning av avdraget på ett flertal skattskyldiga, av vilka särskilt

må framhållas de återverkningar, som en ändring av avdraget beträf­

fande företaget medför i fråga örn medlemmarnas taxering och vice

versa. Även ändring av en medlems taxering på denna punkt kan åter­

verka å de andra medlemmarna. Jämväl ur deklarationssynpunkt stäl­

ler sig saken enklare, örn avdraget i fråga förbehålles företaget, i det

att endast en utredning behöver förebringas rörande avdragets befogen­

het. Skulle varje medlem hava att framlägga utredning rörande avdra­

gets befogenhet, i vad hans lägenhet angår, skulle därav föranledas ökade

skriverier och i de fall, då medlemmar tillhöra skilda taxeringsdistrikt,

vore det icke uteslutet, att olika avgöranden kunde förekomma. Detta

synes böra förebyggas. För medlemmarna torde avdragets hänförande

till företaget hava mindre betydelse. Vid kommunalbeskattningen skulle

de helt visst i flertalet fall icke hava stor nytta av detsamma, då netto­

intäkten även utan dylikt värdeminskningsavdrag i regel torde under­

stiga procentavdraget för vederbörandes lägenhet. Däremot saknar av­

draget icke betydelse för företagen. Beredningen förordar därför, att

värdeminskningsavdraget tillerkännes företagen utan rätt för medlem­

mar eller delägare att därav komma i åtnjutande. Uttryckligt stadgande

därom har infogats i punkt 5 av anvisningarna till 25 § kommunalskatte-

iagen.

Beredningen håller före, att den föreslagna anordningen med olika reg­

ler för besittningsrättsföreningar oell hyresföreningar i fråga örn inbe­

talningar för kapitalbildning och beträffande procentavdraget icke inne­

bära något egentligt gynnande av den ena typen framför den andra, i

varje fall icke under företagens tidigare skede, d. v. s. så länge mera

avsevärda amorteringar pågå. När däremot amorteringarna nedgått till

en obetydlighet eller helt upphört och förty de årliga inbetalningarna

märkbart understiga hyresvärdet å lägenheterna, kommer bestämmelsen

om procentavdraget att ställa medlemmarna i hyresföreningarna i en

något ogynnsammare ställning än medlemmar i besittningsrättsförenin­

gar. Denna olikhet torde dock sakna nämnvärd betydelse, enär i hyres­

föreningarna, där upplåtelsetiden icke kan vara obegränsad och disposi­

tionsrätten till lägenheterna därför är mindre trygg än i besittnings-

rättsföreningarna, amorteringarna i regel icke torde drivas så långt, att

hyresbeloppen avsevärt understiga hyresvärdet med därav följande mera

betydande nettointäkt av do upplåtna lägenheterna. Skullo i någon

hyresförening dylikt förhållande inträffa, kan föreningen genom att om­

bilda sig till bostadsrättsförening bereda sina medlemmar den förmån i

förevarande hänseende, som tillkommer medlemmar i en dylik förening.

milano lill riksdagens protokoll 1930. 1 saini. 112 haft. (Nr 1U2. Bilaga )

2

18

Förordningen

om statlig

inkomst- och

förmögenhets­

skatt.

Taxerings-

förordningen.

En. sadan utveckling står i god överensstämmelse med den ifrågasatta

civillagstiftningens syfte och torde för övrigt vara i medlemmarnas eget

intresse. Ju mera föreningens ekonomi förbättras, av desto större vikt är

det .nämligen för medlemmarna att trygga sitt lägenketsinnehav för att

därigenom åt sig bevara avkastningen av det i föreningen investerade

kapitalet.

De föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen bliva, frånsett stad-

gandena örn procentavdraget, utan vidare tillämpliga vid statsbeskatt-

ningen. Någon ändring av förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt erfordras därför icke.

För att underlätta tillämpningen av de ifrågasatta beskattningsregler­

na iöreslår beredningen vissa ändringar i taxeringsförordningen. Be­

redningen bar jämväl uppgjort förslag till av de nya reglerna föranledda

deklarationslormuiär.

Bostadsföreningarna oell bostadsaktiebolagen torde böra åläggas att

tillhandahålla taxeringsmyndigheterna vissa uppgifter till ledning vid

granskningen av såväl företagens egna som ock medlemmarnas eller

delägarnas deklarationer. I de liesta tall torde taxeringen beträffande

såväl företaget som dess medlemmar eller delägare åvila taxeringsnämn­

den i det taxeringsdistrikt, där fastigheten är belägen. Detta gäller åt­

minstone taxeringen till kommunal inkomstskatt. Det synes därför vara

lämpligt, att erforderliga uppgifter bifogas företagets deklaration. Har

företaget att avgiva såväl allmän som särskild självdeklaration, bör

dylik uppgift bifogas båda dessa deklarationer. Är medlem eller del­

ägare icke mantalsskriven i företagets fastighet, torde som regel hans

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställas av annan

taxeringsnämnd än den, som har att behandla företagets deklaration. I

dylikt fall synes mest ändamålsenligt, att företaget lämnar vederbö­

rande nämnd motsvarande uppgift beträffande medfemmen elfer deläga­

ren genom utdrag av förberörda, vid företagets deklaration fogade upp­

gift. Därjämte är det av vikt, att medlemmarna eller delägarna från

företaget erhålla underrättelse örn de fakta, som för dem äro av bety­

delse att känna vid avfattandet av de egna deklarationerna. Företagen

böra fördenskull åläggas att i god tid lämna medlemmarna eller del­

ägarna dylik underrättelse.

Uppgifter torde böra lämnas i följande hänseenden:

a) namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap

innehar lägenhet i föreningens eller bolagets fastighet,

b) hemvist för varje dylik medlem eller delägare, som icke är man­

talsskriven i fastigheten,

c) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och dess hyresvärde enligt

hyrespriset i orten,

d) beloppet av envar medlems eller delägares inbetalningar till för­

eningen eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott,

e) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från

föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller del­

ägare i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror

eller andra avgifter för sådana lägenheter, samt

f) i fråga örn medlemmar eller delägare, som innehava lägenheter med

19

bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, huru mycket av fastighetens

taxeringsvärde belöper å varje sådan lägenhet.

Då det torde vara förenat med svårighet att vid medlemmarnas eller

delägarnas förmögenhetstaxering bedöma förmögenhetsvärdet å varje

medlems eller delägares andel eller aktie utan kännedom örn förening­

ens eller bolagets ekonomiska ställning, finner beredningen sig böra

föreslå, att vissa uppgifter i detta hänseende ställas till taxeringsmyn­

digheternas förfogande.

Beträffande bostadsaktiebolag följer av 31 § taxeringsförordningen,

att styrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt av vinst- och

förlusträkning, där sådan föres, utan vidare skall bifogas bolagets själv­

deklaration. Bostadsföreningarna driva merendels icke rörelse, med vil­

ken följer skyldighet att föra handelsböcker, och äro därför icke plik­

tiga att förete räkenskapsutdrag. Det synes icke böra möta betänklig­

heter att föreskriva skyldighet för bostadsföreningar att upprätta en

tablå över föreningens ställning vid varje års början och slut samt vid

deklarationen foga denna tablå. I regel upprätta föreningarna årliga bok­

slut och uppgöra därvid balansräkningar. Det föreslagna åläggandet kan

därför icke bliva tyngande för dem. Därest vinst- och förlusträkning

förts, bör styrkt avskrift därav likaledes bifogas deklarationen.

Vidare föreslår beredningen åläggande för bostadsförening oell bo­

stadsaktiebolag att angiva, huru mycket av föreningens eller bolagets

behållna förmögenhet belöper å varje andel eller aktie. Med behållen

förmögenhet förstås härvid företagets tillgångar i den mån de överstiga

skulderna. Såsom skuld bör givetvis icke anses insats- eller aktiekapital

eller annan egen fond.

Det må visserligen vara sant, att det värde å varje andel eller aktie,

som på detta sätt angives, icke utan vidare sammanfaller med andelens

eller aktiens förmögenhetsvärde enligt de i 10 § förordningen örn stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt med tillhörande anvisningar medde­

lade bestämmelser, d. v. s. saluvärdet, men nämnda så att säga matema­

tiska värde torde vara av icke ringa betydelse för bedömande av salu­

värdet, och det kan därför vara befogat, att uppgift härom lämnas.

Rörande tid för uppgifternas avlämnande till vederbörande taxerings­

nämnd torde böra gälla detsamma som i fråga örn andra uppgifter

till ledning för egen eller annans taxering. De uppgifter, som enligt vad

nyss anförts skola lämnas av företagen till medlemmarna eller delägar­

na, böra däremot avlämnas ännu tidigare, så att de kunna vara i med­

lemmarnas eller delägarnas hand vid avfattandet av deras självdeklara­

tioner. Det föreslås, att de skola vara avlämnade senast den 8 februari.

Tidigare torde de stundom icke kunna föreligga färdiga, enär de för­

utsätta, att företagens bokföring åtminstone i allt väsentligt fullbordats.

Bestämmelser i ämnet hava sammanförts till en särskild paragraf med

beteckning 40 a §. Att inarbeta dem i förutvarande paragrafer med

snarlika bestämmelser skulle verka splittrande och försvåra överskåd­

ligheten.

För underlåtenhet att avlämna uppgift, som skall fogas vid företa­

gets deklaration, torde icke böra föreskrivas annan påföljd än som redan

är stadgad för underlåtenhet att avlämna räkenskapsutdrag, nämligen

talans förlust, för den händelse anmaning att insända felande uppgift

icke hörsammas, och anteckning i inkomstlängden örn försummelsen.

Däremot torde bötesansvar böra stadgas för underlåtenhet att avlämna

20

Speciell vuoti-

ver ing.

Kom munal-

skattelagens

24 och 25 §§

med anvis­

ningar.

separat uppgift till ledning för taxering av medlem eller delägare, som

icke är mantalsskriven i företagets fastighet, ävensom för underlåtenhet

att lämna medlem eller delägare föreskriven underrättelse till ledning

för uppgörandet av dennes deklaration. Bestämmelser härom hava in­

tagits i den föreslagna 40 a § ävensom i 142 §.

_ I 53 § erfordras jämväl en mindre jämkning och hänvisas härutinnan

till författningsförslaget.

Rörande de upprättade förslagen till deklarationsformulär torde nå­

gon särskild redogörelse icke erfordras.

Den av beredningen föreslagna åtskillnaden mellan kapitaltillskott och

andra inbetalningar av medlem eller delägare till föreningen eller bola­

get har föranlett därav betingad ändring av 24 §. Därjämte har samma

paragraf i någon mån omarbetats i avsikt att därigenom tydligare ut­

trycka, att det åligger föreningen eller bolaget att såsom intäkt för

beskattningsåret upptaga, förutom skattepliktiga inbetalningar från

medlemmarna eller delägarna, allt som från fastigheten influtit, oavsett

huru detsamma av föreningen disponerats. I 25 § har införts stadgan­

det örn föreningens elier bolagets rätt att från intäkten göra avdrag för

vad som under beskattningsåret disponerats genom utdelning till med­

lemmen eller delägare annorledes än å andelar eller aktier.

Då det talas örn avgifter eller andra inbetalningar från medlemmar

eller delägare, är det uppenbart, att därmed icke åsyftas hyror, som

medlem eller delägare erlägger för sådan lägenhet, som han tilläventyrs

hyr av föreningen eller bolaget såsom vanlig hyresgäst, d. v. s. oberoen­

de av att lian är medlem eller delägare. Vad han i egenskap av vanlig

hyresgäst inbetalar bör i allt behandlas på samma sätt som hyror av

hyresgäster, som icke äro medlemmar eller delägare. Att i lagtexten

eller anvisningarna införa ett påpekande härav torde icke vara behöv­

ligt.

I punkt 3 av anvisningarna till 24 § har definitionen å bostadsförening

och bostadsaktiebolag något förtydligats med avsikt att det skall vara

fullt klart, att det ej är nog med att föreningen eller bolaget har det

här avsedda föremålet för sin verksamhet, utan att det därjämte kräves,

att verksamheten utövas i överensstämmelse med ändamålet.

Såsom sista stycke av samma anvisningar har upptagits ett påpe­

kande, att utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som

utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar, ej räknas såsom

intäkt av fastigheten utan såsom intäkt av kapital eller undantagsvis

såsom intäkt av rörelse.

I 25 § har, såsom nämnts, intagits stadgande örn rätt för bostadsför­

ening eller bostadsaktiebolag att göra avdrag för sådan utdelning till

medlemmar eller delägare, som utgått annorledes än å andelar eller

aktier. 1 överensstämmelse med den grundsats, som erhållit uttryck i

punkt 1 av anvisningarna till 54 § vid angivande av den omfattning, i

vilken s. k. kedjebeskattning icke skall äga rum för utdelning från bo­

stadsförening eller bostadsaktiebolag, har avdragsrätten för nu föreva­

rande slags utdelning begränsats till beloppet av sådana under beskatt­

ningsåret erlagda inbetalningar från medlemmar eller delägare, vilka

icke äro att anse såsom kapitaltillskott. Skulle utdelningen överstiga

dylika inbetalningar, torde nämligen det överskjutande beloppet böra få

anses såsom utdelning å medlemmens eller delägarens i företaget ned-

21

lagda kapital, även om utdelningen bestämts utan direkt samband med

detta kapital. För indelning av dylikt slag synes frihet från dubbel­

beskattning icke böra ifrågakomma, så länge dubbelbeskattning äger

rum beträffande utdelning å andel eller aktie. Har utdelning utgått an­

norledes än å andel eller aktie till belopp, överstigande medlems eller

delägares under beskattningsåret erlagda avgifter eller andra inbetal­

ningar, synes emellertid jämväl det överskjutande beloppet och icke blott

den del, som motsvarar de erlagda avgifterna eller inbetalningarna, böra,

där det utgör skattepliktig intäkt för medlemmen eller delägaren, be­

handlas såsom intäkt av samma förvärvskälla som utdelningen i övrigt,

d. v. s. i regel av »annan fastighet». Att vid medlemmens eller delägarens

beskattning behandla detsamma såsom intäkt av kapital är uppenbar­

ligen icke lämpligt.

Centralföreningen hemställer, att de ifrågasatta nya bestämmelserna

måtte träda i kraft så tidigt, att de kunna tillämpas vid taxeringen av

1929 års inkomst, alltså vid taxeringen under år 1930. Härför måste

emellertid förutsättas, icke blott att de nya bestämmelserna utfärdas i

tillräckligt god tid före avgivandet av självdeklarationerna år 1930, så­

ledes senast i början av februari 1930, utan även att deklarationsblan­

ketter tryckas och distribueras inom samma tid. Även örn proposition

i ämnet skulle föreläggas riksdagen genast vid dess början och riks­

dagsbehandlingen av densamma forceras, torde tiden vara alltför knapp

för syftets uppnående. Ytterligare är att märka, att, därest förslag till

civillagstiftning för bostadsrättsföreningar förelägges samma riksdag,

det väl är antagligt, att riksdagsbeslutet härom avvaktas, innan riks­

dagen behandlar förslag till ändring av skatteförfattningarna, som där­

med äger samband. Dessa förhållanden hava föranlett beredningen att

föreslå ikraftträdandet till den 1 januari 1931.

Promulga-

tionsbeetäm-

melser.

Stockholm den 11 oktober 1929.

K. G. FELLENIUS.

K. DAHLBERG.

CARL W. U. KUYLENSTIERNA.

ADOLF LUNDEVALL.

PER EDVIN SKÖLD.

22

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 24 §, 25 § 1 morn., 45 §, punkt 3 av anvisningen

till 24 §, punkt 5 av anvisningen till 25 §, punkt 2 av anvisningen till 45 §

och punkt 1 av anvisningen till 54 § i kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 1928 skola, 24 §, 25 § 1 morn., 45 § och punkt 1 av anvisningen till

54 § i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:

24 §.

Till intäkt av-----------ej särskilt redovisas.

Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hy­

resvärdet för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit

medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från för­

eningen eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas

såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom förenin­

gens eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till förenin­

gen eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra in­

betalningar, som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra

till föreningen eller bolaget, till den del desamma ické äro att anse såsom

kapitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 moni. Från bruttointäkten av----------- fastigheten nedlagt kapital.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta

avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom

själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen

eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar

eller delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger förenin­

gen eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret ut­

23

delats, dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar be­

loppet av de inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke

äro att anse såsom kapitaltillskott.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall-------- - genom fastighetsskatt beskattats.

Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock att

medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som med

bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen

eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av avdraget,

som på lägenheten belöper.

Har fastighet under-------— taxeringsåret gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk före­

ning och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen går

ut på att i hus, som äges av föreningen eller bolaget, bereda bostäder åt

föreningens medlemmar eller bolagets delägare.

Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom av­

dragsgill utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av

medlem eller delägare, som icke är att anse såsom kapitaltillskott. Inbe­

talning, som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt

för föreningen eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren av­

dragas.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i före­

ningen och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbe­

talning av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller

bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld

eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring

av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där

lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller

liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses

såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag,

utan att det framgår, vilka medel därför användas, skola i första hand

anses för 1'onderingen använda andra medel än medlemmarnas eller del­

ägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna

hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller

delägare i denna deras egenskap. Vad diirefter återstår av det till fondering

använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter

deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar,

som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upp­

låtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i för­

hållande till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt av

fastigheten utan såsom intäkt av kapital eller undantagsvis såsom intäkt

av rörelse; se 38 § och punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf.

till 25 §.

5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag till­

höriga byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget

föreningen eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller del­

ägare i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.

Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag

rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar hän­

visas till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.

till 45 §.

2. För bestämmande av det avdrag, som enligt denna paragraf medlem

av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodonjuta,

skall fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastigheten

efter förhållandet mellan deras värden. Fördelning, som sålunda verk­

ställts, bör i allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastighetens

taxeringsvärde.

24

till 54 §.

1. Svenska aktiebolag och----------- efter annan grund. Beträffande ut­

delning, som dylikt bolag eller dylik förening uppburit från bostadsaktie­

bolag eller bostadsförening efter annan grund än i förhållande till aktie

eller andel, gäller befrielsen dock endast till den del det utdelade överstiger

beloppet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som icke utgör

kapitaltillskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.

25

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförord-

ningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, dels att i taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall införas en ny paragraf med nedan angivet innehåll och beteck­

nad såsom 40 a §, dels att över nämnda paragraf skall införas nedan an­

givna rubrik, dels ock att 53 och 142 §§ i förordningen skola, 53 § i nedan

angiven del, hava följande ändrade lydelse:

Särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

40 a §.

1 mom. Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag

skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas uppgift, särskilt för varje

föreningen eller bolaget tillhörig, i deklarationen avsedd fastighet, angå­

ende

a) namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap in­

nehar lägenhet i fastigheten, och hemvist för medlem eller delägare, som

icke är mantalsskriven i fastigheten,

b) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och dess hyresvärde enligt

ortens pris,

c) beloppet av envar medlems eller delägares inbetalningar till förenin­

gen eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, samt

d) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från

föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare

i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror eller an­

dra avgifter för sådana lägenheter. Innehar medlem eller delägare lägen­

het med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall tillika uppgivas,

huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper å sådan lägenhet.

I uppgift, som nu sagts, skall jämväl lämnas upplysning örn värdet av

varje medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av

Kungl. Majit.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 112 hafi. (Nr t\2. Bilaga).

3

26

Vid självdeklaration för bostadsförening skola ytterligare fogas dels av

styrelsen undertecknad uppgift om föreningens ställning vid beskattnings­

årets början och slut, dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträk­

ning för samma år, därest sådan förts.

2 mom. Är medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktie­

bolag, som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon föreningen eller

bolaget tillhörig fastighet, icke mantalsskriven i fastigheten, skall till led­

ning för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst eller förmö­

genhet i hemortskommunen eller, örn han saknar hemortskommun, till

ledning för hans taxering i Stockholm bestyrkt utdrag av den i 1 mom.

omförmälda uppgift, i vad medlemmen eller delägaren angår, av förenin­

gen eller bolaget utan anmaning avlämnas senast den 15 februari under

taxeringsåret i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs.

3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast

den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare

uppgift angående de i 1 mom. första och andra styckena omförmälda för­

hållandena, i vad medlemmen eller delägaren angår.

i mom. Underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag att behörigen

fullgöra vad i 1 mom. sägs, skall vad i 39 § 1, 3 och 5 mom. är stadgat rö­

rande påföljd vid underlåtenhet att avlämna handlingar, som omförmälas

i 31 §, hava motsvarande tillämpning. Vid underlåtenhet att behörigen

fullgöra vad i 2 mom. stadgas skola bestämmelserna i 38 § 2 och 3 mom.

samt 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.

Örn ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 2

eller 3 mom. stadgas i 142 §.

53 %.

Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt —-------ordförande i taxe­

ringsnämnd. Vad nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering

skall gälla även i fråga örn blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och 2

mom. samt 41 och 42 §§; och skola blanketter-----------att utbetala vinst.

142 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 19, 23, 33, 34 eller

35 §, 40 a § 2 eller 3 morn., 42 § 2 mom. eller 47 § är stadgat skall den för­

sumlige, där han ej för underlåtenheten är underkastad ansvar för tjänste­

fel, böta tjugufem kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931.

27

Förslag

till

kungörelse angående fastställelse av vissa formulär till

blanketter för självdeklarationer m. m.

Kungl. Majit, som denna dag utfärdat förordning (nr 00) om ändring

i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379), bar

med stöd av 27 och 40 a §§ i sistnämnda förordning funnit gott att dels

förordna, att det vid kungörelsen den 28 september 1928 (nr 384) angående

fastställelse av formulär till blanketter för självdeklarationer m. m. fogade

formulär nr 3 skall i angivna delar hava den ändrade lydelse, som av här­

vid fogade bilaga framgår, samt att det vid samma kungörelse fogade

formulär nr 6 skall upphöra att gälla, dels ock fastställa härvid fogade for­

mulär nr 6 a—6 e till blanketter för bilagor till självdeklaration och för

särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1931.

Det alla etc.

Tillhandahålles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.

Formulär nr 3

Anvisningar för ifyllande av självdeklarationsblanketterna.

Självdeklaration avgives till — — — eller ekonomisk

förening.

Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktie­

bolag (se 23) skola fogas

dels

särskild uppgift enligt formulär

nr 6 c,

dels

av styrelsen undertecknad uppgift örn föreningens

eller bolagets ställning vid beskattningsårets början och slut,

dels ock

bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkningen för

samma år, därest sådan förts.

Om särskilda uppgifter från handelsbolag: m. fl.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag — — — där sådan

fores.

Bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall lämna särskild

uppgift enligt formulär ur 6 d

beträffande envar medlem eller

delägare, som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon

föreningen eller bolaget tillhörig fastighet men som icke är

mantalsskriven i fastigheten; denna uppgift skall tjäna till led­

ning för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst

och förmögenhet i hemortskommunen eller, om han saknar hem­

ortskommun, till ledning för hans taxering i Stockholm.

Om tid och plats för avlämnande av självdeklara­

tioner ni. m.

Självdeklaration,

som skall — — — kommanditbolag eller

rederi.

Uppgift enligt formulär nr 6 d

av bostadsförening eller

bostadsaktiebolag skall vara avlämnad

senast den 15 februari.

Självdeklaration eller ovan — — — där taxeringen skall

äga rum.

Om påföljd för underlåtenhet att avlämna självde­

klaration lii. m.

Avlämnas ej

självdeklaration

— — — påföljd av böter.

Underlåter vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi

för registreringspliktigt fartyg att behörigen avlämna

uppgift

,

varom ovan sägs, eller underlåter bostadsförening eller bostads­

aktiebolag att behörigen avlämna ovan omförmäld

uppgift en­

ligt formulär nr 6 d.

medför dylik underlåtenhet likaledes på­

följd av böter för den försumlige.

Har någon i — — — tid varit bosatt.

20. Ifrågavarande avdrag, som — — — dem ägt fastig­

heten.

Har vid 1928 års utgång fastighet varit genom avtal upp­

låten till annan eller lägenhet varit avsöndrad på viss tid eller

på livstid, skall rätt till ifrågavarande avdrag för den tid, av­

talet är gällande eller avsöndringen avser, tillkomma den, som

enligt dittills gällande bestämmelser skulle ägt rätt till sådant

avdrag.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft

lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall

tillgodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper,

och föreningen eller bolaget återstoden av avdraget.

Har fastighet icke — — — avdraget därefter rättas.

21

.

— - — — — — — — — — — —

23. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås eko­

nomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande

eller huvudsakligen går ut på att i hus, som äges av föreningen

eller bolaget, bereda bostäder åt föreningens medlemmar eller

bolagets delägare.

Där fastighet tillhört dylik förening eller dylikt bolag, skall

hyresvärdet för bostad eller annan förmån från fastigheten,

som tillkommit medlem av föreningen eller delägare i bolaget,

ävensom utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått an­

norledes än å andel eller aktie, räknas såsom medlemmens eller

delägarens intäkt av fastigheten; se även 58. Såsom föreningens

eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till

föreningen eller bolaget influtit från fastigheten ävensom av­

gifter eller andra inbetalningar, som medlem eller delägare i så­

dan egenskap haft att utgöra till föreningen eller bolaget, till

den del desamma icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Medlem av bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag

äger njuta avdrag för de omkostnader för fastigheten, som be­

stritts direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och

andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, som icke äro

att anse såsom kapitaltillskott.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats

i föreningen och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan

ytterligare inbetalning av medlem eller delägare, som är avsedd

att inom föreningen eller bolaget användas för fondering såsom

genom kapitalavbetalning å skuld eller genom ny-, till- eller om­

byggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten eller

genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är

upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller

liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyres­

avgiften anses såsom kapitaltillskott. Har fondering verkställts

inom förening eller bolag, utan att det framgår, vilka medel

därför använts, skola i första hand anses hava för fonderingen

använts andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbe­

talningar under beskattningsåret eller de under året influtna

hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än med­

lemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter

återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas

på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes stor­

lek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som

verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt

upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.

24. — —

— — — — — — — — — —

25. Avdrag får

icke

— — -— avdrag icke göras.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag

äger icke göra avdrag för värdeminskning å föreningen eller

bolaget tillhöriga byggnader, maskiner och andra inventarier,

utan tillkommer dylikt avdrag föreningen eller bolaget.

26.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

58. Med utländskt bolag — — — hemmahörande juri­

disk person.

Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka

icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkrings­

rörelse, skola icke såsom inkomst uppgiva utdelning från

svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska

ekonomiska föreningar, men må ej heller njuta avdrag för

ränta å gäld, som belöper å aktier, lotter och andelar i dylika

bolag och föreningar, i vidare mån än som räntan överstiger

utdelningen (jfr 17). Utdelning, som dylikt bolag eller dylik

förening uppburit från bostadsaktiebolag eller bostadsförening

annorledes än å andel eller aktie, skall dock till den del, den

icke överstiger sådan inbetalning från bolaget eller föreningen,

som icke utgör kapitaltillskott, uppgivas såsom intäkt av annan

fastighet eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse (jfr 23 och

anvisn. å formulär nr 6 e).

55). — — — — — — — — — — — —

Stockholm

1930

. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner ³⁰⁰⁷¹⁰

Bihang till Riksdagens protokoll 1930.

112 haft. (Nr 142. Bilaga.)

Tillhandahälles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.

Formulär nr 6 a

Bilaga till B.

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet eller komplex

av fastigheter, som är att anse såsom förvaltningsenhet.

annan

Jordbruksfastighet).

Anvisning.

Har fastighet helt eller delvis ingått i ägarens egen rörelse, skall uppgift örn intäkter och avdrag, berörande vad så­

lunda ingått i rörelsen, icke lämnas å denna blankett utan å bilaga till C.

Denna blankett må icke heller användas i fråga örn fastighet, som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag (se 23). Beträf­

fande dylik fastighet skall föreningen eller bolaget begagna blankett formulär nr 6 b och medlem av föreningen eller delägare i bolaget

blankett formulär nr 6 e (jfr dock anvisn. å formulär nr 6 e).

Bilaga

nr.............. till.............................................................................................

(den skattskyldiges namn)

....................................................................... inom ........................................ kommun

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

Taxeringsvärde (se 3): kr......... .................. ; därav byggnadsvärde kr.............................. ; mark- och parkvärde kr.

Brandförsäkringsvärde: för byggnader kr.............................. ; för fasta maskiner kr............................. ; summa kr.

Intäkter

(se 5, 24):

1. Naturaförmåner enligt ortens pris (se 10):

a) Hyresvärdet för bostad åt mig, min familj och mina personliga tjänare ( rum och

......... kök) jämte utrymmen och anläggningar för bekvämlighet och trevnad, såsom gästrum,

lusthus, badhus, stall, garage, drivhus, plantering, trädgårdsland o. s. v..............................

b) Saluvärdet av produkter och råämnen (se 13) från fastigheten, tillgodogjorda i hushållet

eller för driften av annan av mig innehavd fastighet ........................................... . . .

2. I penningar:

a) Hyror (ersättning för uppvärmning, vattenförbrukning, sotning m. m. inräknad) o. dyl. . .

b) Avgäld m. .......................................................................................................... i.........................

c) övriga intäkter, t. ex. genom försäljning av produkter och råämnen från fastigheten . . .

Den skattskyldiges

anteckningar

Kronor

T axeringsnämndens

anteckningar

Kronor

deklaration angående fastigheten

, som denne ?gt , under år 19......... (se 2).

’

innehaft

Summa intäkter .............

Avdrag (se 25):

1. Ränta å lån t, i fastigheten nedlagt kapital (se 17)

................................................................................

2. Diverse omkostnader:

a) Avlöning till vicevärd, portvakt, gårdskarl o. s. v. (ej bostadsförmån) kr...............................

b) Arbetslön och annan omkostnad för trädgård..................................»

..............................

c) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belysning o.

dyl., som jag måst i egenskap av fastighetsägare vidkännas ...» ..................................

d) Utgifter för försäkring av byggnader (se 16)..................................»

..............................

e) Kostnader för reparation och underhåll av byggnader.....................*

..............................

Under året har ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig för­

bättring verkställts för kr................................ (Dylik kostnad får

ej avdragas.)

f) övriga omkostnader enligt följande specifikation :

...................................................... » ..............................

............................................................................................................................... » ..............................

........................................................................................................

^» ............................... .............

3. Värdeminskning av mig tillhöriga byggnader å fastigheten (se 26): ......

%

av kr....................... =.............

4. Värdeminskning genom slitning, utrangering eller dyl. av till fastig­

heten hörande maskiner och inventarier av längre varaktighet:

%

av kr........................ =..............

Anm.

Till stöd för värdeminskningsavdragen skola närmare upplysningar lämnas (se 19).

Summa avdrag

Summa intäkter...................................................................................... kr.......................

Avgår: summa avdrag............................................................................. » ................

Nettointäkt av fastigheten (införes under B i deklarationen) ... kr..................

Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:

Nettointäkt enligt uppgift ovan...................................................................................................kr.

Avgår (se 20): 5

%

av fastighetens taxeringsvärde................................................................ »

Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst kr.

Fördelning av inkomsten mellan kommuner

(se 2l): ................................................................................

Taxeringsnämndens anteckningar:

Bihang till Riksdagens protokoll 1930.

112 höft. (Nr 142. Bilaga.)

Kanal- Soto- Sthlm 19JO

3007 JO

Tillhandahållen skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 $ faxe ri ags för ordula g.

Formulär nr 0 b

Denna bilaga användes av

bostadsförening

eller

bostads­

aktiebolag

(se 23). Särskild bilaga lämnas för varje fastighet

eller komplex av fastigheter, som är att anse såsom förvalt­

ningsenhet.

Bilaga till B.

Inkomst av-

annan fastighet (än

jordbruksfastighet).

Bilaga nr tili

(föreningens eller bolagets firma)

deklaration angående fastigheten

inom

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

kommun och

församling (i stad), som föreningen bolaget ägt under år 19

Taxeringsvärde (se 3): kr.

; därav byggnadsvärde kr............................... ; mark- och parkvärde kr.

Brandförsäkringsvärde: för byggnader kr...............................; för fasta maskiner kr.............................. ; summa kr.

(se 2).

Intäkter

(se 23, 24):

:

1. Avgifter och andra inbetalningar från medlemmar eller delägare (ej kapitaltillskott) . . .

2. Hyror (ersättning för uppvärmning, vattenförbrukning, sotning m. m. inräknad) o. dyl. . .

3. AvgKld m. m......................................................................................................................................

4. OrricrH intäkter, t. ex. genom försäljning av produkter och råämnen från fastigheten . . .

i ..................................................................................................................................................................

Summa intäkter

Avdrag

(se

25

):

' 1. Indelning till medlemmar eller delägare, som utgått annorledes än å andel eller aktie . .

Anni.

Avdrag får ej göras för utdelning, som utgått å andel eller aktie. Har utdelning, som utgått

annorledes än å andel eller aktie, överstigit beloppet av de inbetalningar från medlemmar eller delägare,

som icke utgöra kapitaltillskott, får avdrag ej heller göras för det överskjutande beloppet.

2. Ränta å föreningens eller bolagets skulder för fastigheten (se 17)......................................

3. Diverse omkostnader, som bestritts av föreningen eller bolaget:

a) Avlöning till vicevärd, portvakt, gårdskarl o. s. v. (ej bostadsförmån) ler.

b) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belys­

ning o. dyl...................................................................................... »

............................

c) Utgifter för försäkring av byggnader m. m. (se 16)................. »

.............................

d) Kostnader för reparation och underhåll av byggnader................. »

.............................

Under året har ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jäm­

förlig förbättring verkställts för

kr. (Dylik

kostnad får ej avdragas.)

e) Övriga omkostnader enligt följande specifikation:

.......................................................................................................................... »

........ ........................................... »

I -

................................................................................................................. »

.f........ ,.........

4. Värdeminskning av föreningen J

.

%

av kr.

= kr...................

eller bolaget tillhöriga byggnader !

å fastigheten (se

26):

I ........... »

....................... = » .....................................

| 5. Värdeminskning genom slitning, utrangering eller dyl. av till fastigheten hörande maskiner

och inventarier av längre varaktighet: .............................

%

av kr. ............................. =

Anm.

Till stöd för värdeminskuingsavdrageu skola närmare upplysningar lämnas (se 19).

Summa avdra

Den skattskyldiges

anteckningar

Kronor

Taxeringsnämndens

anteckningar

Kronor

Summa intäkter......................................................................................ler.

Avgår: summa avdrag............................................................................. >

Nettointäkt

av fastigheten (införes under B i deklarationen) ... kr.

Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:

Nettointäkt

enligt uppgift ovan...................................................................................................kr.

Avgår (se 20): 5 % av den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper på lägen­

heter, vilka icke upplåtits till medlemmar eller delägare nied bostadsrätt eller liknande

besittningsrätt........................................... .........................................................................»

Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst

kr.

Fördelning av inkomsten mellan kommuner

,

församlingar eller dyl.

(se 21):

Taxeringsnämndens anteckningar:

Bihang till Riksdagens protokoll 19110.

112 käft. (Nr 142. Bilaga.)

Inut rar k tillhanda,hålles särskilt.

Formulär nr 6 c

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet.

Anni. Bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa envar medlem eller delägare

uppgift om de förhållanden, som å detina bilaga angivas, i vad medlemmen eller delägaren angår, för att tjäna denne till ledning

vid uppgörandet av hans självdeklaration. Underlåtenhet härutinnan medför för den försumlige påföljd av böter.

Bilaga tili

i vad avser fastigheten

kommun och

(föreningens eller bolagets tirma)

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

församling (i stad) för tiden

deklaration år lil...

år lil

A. Lägenheter, som innehavas av medlemmar eller delägare i denna deras egenskap.

Medlems eller delägares

namn och yrke eller titel

hemvist

(kommun, gata, hnsnnmmer: uppgives endast för

medlem eller delägare, som icke &r man­

talsskriven i fastigheten)

Lägenhet,

som innehaves

med

p ~ ET

Blr !•

er

Summa

Transport

B. Övriga lägenheter i fastigheten.

Lägenhetens storlek

‘

Antal lägenheter

Lägenhetens storlek

Antal lägenheter

använda

för för­

eningen!

eller bole'

gets för­

rättning

uthyrda outhyrda

använda

för för­

eningens

eller bola­

gets för­

valtning

uthyrda outhyrda

.........

1

1 ram utan kök...................................

4 ram och kök....................................... ............

i

............ i

2 eller flera ram utan kök.................

⁵ rum och kök......................................

............

i 1

rum och kök.......................................

'

⁶ eller flera rum och kök.................

'

2 rum och kök.......................................

Butikslägenheter..................................

j 3 rum och kök.......................................

Andra lokaler........................................... ...........

i

Transport

...........

Summa

............

Summa hyresintäkter av de under B. redovisade lägenheter: kr.

C.

Fördelning av fastighetens taxeringsvärde på lägenheterna.

1.

Lägenheter, redovisade under A., som innehavas

a) med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,.....................................................................kr.

b) med hyresrätt.............................. .............................................................................................

2.

Lägenheter, redovisade under B.......................................................................................................... »

Summa (= liela taxeringsvärdet) kr.

D. Medlemmar eller delägare, som icke innehava lägenheter.

Medlems

eller

delägares

emvis

Värdet av

medlems eller

delägares andel

i föreningens

.

.

ener bo

Anmärkningar

legenhet,

kronor

.

i

Biktigheteu av förestående uppgifter bekräftas.

den

1 0

Föreningens eller bolagets firma:

Firmatecknare:

toka-. SdUm i»ie

300710

Anvisningar.

1. Med lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i denna hans egenskap, avses lägenhet, som upplåtits till medlem

eller delägare i enlighet med överenskommelse vid föreningens eller bolagets bildande eller bestämmelse i stadgar eller

bolagsordning eller som senare i liknande ordning upplåtits till honom. Har medlem eller delägare uthyrt eller eljest upplåtit

sin lägenhet till annan, skall utan hinder därav lägenheten uppgivas under A. här nedan.

2. Har till medlem eller delägare utöver lägenhet, som han i sin nämnda egenskap innehar, genom särskilt avtal upplåtits annan

lägenhet, lämnas uppgift örn sistnämnda lägenhet under B. bär nedan.

3. Särskild rad användes för varje lägenhet.

4. Jungfrukammare med direkt dager och stångber dörr räknas som rum. Finnes kokvrå, nnmärkes detta i kolumn 14.

5. Kolumn 12 ifylles endast beträffande lägenheter, som innehavas med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt.

I.lägenheten omfattar

följande antal

P

2

B

e.

3

a

o

3

r

i

pr

Oc

**

pc g Hj

pr

lill

3

3

3

» S S W)

1» S5

5

6

7

8

Av vid-

Beräknat

Inbetalningar

stående in-

hyresvärde

från

betalningar andel i

enligt gängse

medlemmar

anses så-

hyrespris,

eller delägare,

som kapi-

kronor

kronor

tal tillskott,

kronor

9

10

11 2

Värdet av

medlems eller

andel

i föreningens

eller bolagets

behållna

förmögenhet,

kronor

13

Anmärkningar

(här nppgives bl. a., där så ske kan,

verkliga hyran för lägenhet, som av

medlem eller delägare npplåtits

till utomstående)

14

I

|

|

I

:

Formulär nr 6 d

Uppgift enligt detta formulär skall av

bostadsförening

eller

bostads­

aktiebolag

lämnas beträffande envar medlem eller delägare, som i denna

sin egenskap innehar lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet

utan att där vara mantalsskriven, och skall tjäna till ledning för medlem­

mens eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet i hemorts­

kommunen eller, örn hemortskommun saknas, till ledning för hans taxe­

ring i Stockholm (40 a § 2 mom. taxeringsförordningen).

Uppgift

till ledning för nedannämnda med­

lems eller delägares taxering i .................................

............ kommun.

Utdrag av bilaga

tili

(föreningens eller bolagets firma)

..... deklaration år 19

i vad avser fastigheten ...................

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

............. i ...........

kommun och.............................................

församling (i stad) för tiden .....................

—

år 19

A. Lägenheter, som innehayas av medlemmar eller delägare i denna deras egenskap.

Medlems eller delägares

Lägenhet,

som inne-

haves med

namn och yrke eller titel

hemvist

(kommun, gata, husnummer; uppgives endast för

medlem eller delägare, som icke är mantals­

skriven i fastigheten)

b

o

st

ad

sr

ät

t

el

le^rlik

n

an

d

e

b

es

itt

n

in

g

sr

ät

t

h

y

re

sr

ät

t

1

2

3

4

.................. •..........................................................................................

...............

j Lägenheten omfattar

följande antal

Beräknat

hyres värde

enligt gängse

hyrespris,

kronor

Inbetalningar

från medlem­

mar eller

delägare,

kronor

Av vidstående

inbetal­

ningar anses

såsom kapital­

tillskott,

kronor

På

lägenheten

belöpande

andel i hela

fastighetens

taxerings­

värde,

kronor

Värdet av

medlems eller

delägares

andel i för­

eningens eller

bolagets be­

hållna förmö­

genhet,

kronor

Anmärkningar

(här uppgives bl. a., där så ske kan, verk­

liga hyran för lägenhet, som av medlem

eller delägare upplåtits till

utomstående)

O-

O

=

5*

=

oe

pr

b

ad

ru

m

lo

k

al^erfö

r

ai

fä

rs

än

d

am

ål

(a

n

g

iv^asn

är

­

m

are

)

5

6

7

8

9

10

11

12

18

14

......

Kätt utdraget betyga:

Bihang till Riksdagens protokoll 1930. lill käft. (Nr 142. Bilaga.)

Kungl. Boktr. Milin IfjC

³⁰⁰⁷ ro

Denna bilaga användes av

medlem av bostadsförening

eller

delägare i bostadsaktiebolag

(se 23). Särskild bilaga lämnas

för varje förening eller bolag, vari den skattskyldige är med­

lem eller delägare.

Til/handahdlles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.

Formulär nr G e

Bilaga till B.

Inkomst av

annan fastighet

(än jordbruksfastighet).

Anvisning.

Har lägenhet, som medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag innehaft i denna sin egenskap, ingått

i medlemmens eller delägarens egen rörelse, skall uppgift örn intäkter och avdrag, berörande vad sålunda ingått i rörelsen, icke lämnas

å denna blankett utan å bilaga till C.

till

Bilaga nr

lägenhet..........,

bolagets firma)

inom

Lägenhetens beskaffenhet:

(den skattskyldiges namn)

denne under år 19......... (se 2) innehaft i den

greningen ....

v

'

bostadsaktiebolaget

tillhöriga fastigheten

... kommun......... och

deklaration angående den

(föreningens eller

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

................................................................. församling (i stad).

rum, .............. hall,

kök,

Hela. fastighetens taxeringsvärde: kr........................................... ; härav belöper på lägenheten kr.

(Uppgives endast av den, som innehar lägenhet med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt.)

Intäkter

(se

23

, 24):

Naturaförmåner enligt ortens pris (se 10):

a) Hyresvärdet a lägenheten med tillhörande utrymmen och anläggningar för bekvämlighet

och trevnad under

månader.............................................................................

b) Andra förmåner, nämligen.... ..............................................................................

I penningar:

a) Hyror o. dvl. (lägenheten har varit uthyrd under ............... månader)..........................

b) Utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie .

Anni.

Utdelning, som utgått å andel eller aktie, uppgives ej här utan såsom inkomst av kapital under

G. i deklarationen.

c) övriga intäkter av lägenheten .............................. ...........................................................

Summa intäkter

Avdrag

(se

25

):

.....

Avgifter

och

andra inbetalningar

till föreningen eller bolaget, vilka icke äro att anse såsom

kapitaltillskott....................................................................

Under året bär jag såsom kapitaltillskott (amortering eller dyl.; se 23) inbetalt

kr.

. (Dylik inbetalning får ej avdragas.)

Känta

å skuld för lägenheten till annan än föreningen eller bolaget (se

17)

......................

Diverse utgifter,

bestridda av mig själv:

a) Utgifter för reparation och underhåll av lägenheten......................kr.

Under året har jag verkställt ny-, till- eller ombyggnad inom

lägenheten för kr.

............ (Dylik kostnad får ej avdragas.) *

b) övriga utgifter enligt följande specifikation:

............................................................................................................... kr.................................

Summa avdrag

Den skattskyldiges

anteckningar

Kronor

Taxeringsnämndens

anteckningar

Kronor

Summa intäkter.............................................................................

Avgår: summa avdrag....................................................................

Nettointäkt

av lägenheten (införes under B. i deklarationen)

kr.

»

kr.

Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:

Nettointäkt

enligt uppgift ovan.............................................................................................. kr

Avgår (se 2 0): 5

%

av lägenhetens andel av hela fastighetens taxeringsvärde

Anm.

DyliU avdrag göres endast då lägenheten innehaves med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt

(men ej då lägenheten innehaves med hyresrätt).

Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst

kr.

^Fördelning av

inkomsten mellan kommuner, församlingar eller dyl.

(se 21):

Taxeringsnämndens anteckningar:

Bihang till Riksdagens protokoll 1930.

112 käft. (Nr 142. Bilaga

.)

Kungl. Boktr. Sthlm toja

³⁰⁰⁷

JO