2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms slott

den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern

E^{kman ,} ministern för utrikes ärendena friherre

R^{amel ,} stats­

råden

G^ärde, H^amrin, ^von S^tockenström, S^tädener, G^yllenswärd,

L

arsson

, H

olmbäck

, J

eppsson

, H

ansén

, R

undqvist

.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansde­

partementen anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hansén:

Vid anmälan den 3 januari 1931 inför Kungl. Maj:t av de frågor, som

tillhörde regleringen för hudgetåret 1931/1932 av utgifterna under rikssta-

tens tionde huvudtitel, anförde jag, på sätt det vid statsverksproposi­

tionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden för

sagda dag utvisar, beträffande staten för patent- och registreringsverket

nu slutande å ett belopp av 1,168,700 kronor — bland annat följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 31 december 1928 givna bemyndigan­

de hade den 22 april 1930 dåvarande chefen för finansdepartementet

uppdragit åt generaldirektören K. S. Levinson att i egenskap av ekono­

misakkunnig verkställa granskning av patent- och registreringsverkets

organisation och arbetssätt m. m. samt tillika utsett fil. doktorn A. R.

Lindblad samt professorn vid tekniska högskolan E. H. W. Weibull att

såsom fackmän biträda vid uppdragets fullgörande.

I ett den 16 oktober 1930 dagtecknat betänkande hade ovannämnda

sakkunniga föreslagit genomförandet av en vittgående omorganisation av

ämbetsverket i syfte att öka dess arbetskapacitet samt förkorta och för­

enkla proceduren för patentärendenas behandling, vilken omorganisation

även förutsatte vissa ändringar i gällande patentlagstiftning. Enligt de

sakkunnigas beräkningar skulle omorganisationens genomförande kräva

en ökning i ämbetsverkets stat, oavsett dyrtidstillägg, av i runt tal

35,700 kronor, över de framförda förslagen hade yttranden avgivits av

vederbörande ämbetsverk och intresserade organisationer. Het vore av­

sett, att ärendet skulle hinna förberedas i sådan tid, att detsamma kun­

de föreläggas innevarande års riksdag. Särskild proposition i ämnet

komma sålunda framdeles att till riksdagen avlåtas.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t ånyo anmäla detta ärende.

4

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

betänkande med förslag till förändrad organisation av patent- oell regist­

reringsverket och reglering av löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk.

De väsentligaste avvikelserna från förslaget betingades av att i organi­

sationen, sådan den genomfördes, uteslöts den av patentlagstiftningskom-

mittén föreslagna besvärsavdelningen. Ej heller blev bolagsavdelningen

vid detta tillfälle definitivt organiserad. Bolagsavdelningens nuvarande

organisation tillkom genom beslut vid 1919 års riksdag.

De i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för år 1920 upptagna

ordinarie befattningshavarna voro följande:

1 generaldirektör

6 byråchefer

19 byrådirektörer

5 förste byråingenjörer

1 bibliotekarie

1 sekreterare

5 byråingenjörer

1 kassör och räkenskapsförare

1 registrator

1 föreståndare för granskning av varumärken

4 notarier

6 kvinnliga biträden av andra avlöningsgraden

14 kvinnliga biträden av första avlöningsgraden

1 förste vaktmästare

4 vaktmästare.

I den sålunda beslutade organisationen hava en del jämkningar senare

företagits.

Genom beslut vid 1920 års riksdag uppfördes å ämbetsverkets utgifts­

stat från och med år 1921 ytterligare 3 kvinnliga biträdesbefattningar av

första avlöningsgraden samt en vaktmästarebefattning. Vid 1924 års

riksdag beslutades nedflyttning av föreståndarebefattningen för granskning

av varumärken från dåvarande lönegrad B 13 (B 21) till lönegraden C 5

(B 11) samt förändring av två kontorsbiträdesbefattningar i lönegraden

C 2 (B 4) till i lönegraden C 1 (B 2) placerade skrivbiträdesbefattningar.

Vid samma tillfälle beslöts jämväl indragning av en förste byråingenjörs-

tjänst i B 15 (B 24), vars innehavare varit föreståndare för klassificerin­

gen och det statistiska arbetet. På förslag av statens hesparingskommitté

i dess den 26 februari 1925 dagtecknade betänkande angående patent- och

registreringsverket blev genom beslut av 1926 års riksdag en notarietjänst

indragen, varförutom registratorstjänsten sattes på övergångsstat för att

vid nuvarande innehavares avgång ersättas med en tjänst av lägre grad.

Slutligen har genom beslut vid 1927 års riksdag tillkommit en befattning

som eldare och maskinist.

Patent- och

regisPerings-

verkets nu­

varande orga­

nisation och

arbetssätt.

Patentav­

delningarna

och biblio­

teket.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Slutligen fanns likaledes den 1 oktober 1930 följande personal nied en­

dast extra anställning:

3 extra tekniska tjänstemän................................... arvode

2 extra skrivbiträden................................................ arvode.

Den för ämbetsverket senast utfärdade instruktionen är av den 31 de­

cember 1921 (nr 872). Genom kungörelser den 12 juni 1925 (nr 247) och

den 10 december 1926 (nr 492) hava vissa ändringar däri vidtagits. När­

mare bestämmelser rörande de särskilda befattningshavarnas inom äm­

betsverket åligganden och övriga tjänsteförhållanden har ämbetsverket

den 30 juni 1926 meddelat i arbetsordning och i särskilda föreskrifter

angående arbetet inom ämbetsverket.

För handläggningen av de å patent- och registreringsverket ankomman­

de ärenden är ämbetsverket indelat i fyra patentavdelningar, en adini

nistrativ och varumärkesavdelning samt en bolagsavdelning, envar av­

delning under ledning av en byråchef. Under patentavdelningarna lyder

biblioteket samt under administrativa och varumärkesavdelningen kansliet

ävensom kassa- och registratorskontoren.

De fyra patentavdelningarna, som handlägga patentärenden, förestås

envar, såsom nyss nämnts, av en byråchef. En byråchefstjänst är va­

kant och uppehälles jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21 november 1925

på förordnande tills vidare. Å dessa avdelningar tjänstgöra vidare 16

byrådirektörer såsom ledamöter samt därjämte 4 förste byråingenjörer

och 4 byråingenjörer, samtliga ordinarie befattningshavare. Dessutom

äro å avdelningarna anställda visst antal extra tjänstemän.

Åt förste byråingenjörerna har med stöd av § 26 i instruktionen upp-

dragits att med samma befogenhet och skyldighet, som tillkommer byrå­

direktör, handlägga patentärenden. Vidare har i enlighet med av Kungl.

Majit givna bemyndiganden alltsedan den 1 juli 1925 meddelats förord­

nanden för extra föredragande å patentavdelningarna. Dylikt förord­

nande innehaves för närvarande av 21 befattningshavare, nämligen dels

de fyra ovan nämnda byråingenjörerna, dels den byråingenjör, som enligt

den nuvarande organisationsplanen har till åliggande att biträda biblio­

tekarien med inom biblioteket förekommande göromål, dels ock 16 extra

ordinarie befattningshavare (förste biträdande ingenjörer). Slutligen har

under förlidet år jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande åt biblioteka­

rien uppdragits att med samma befogenhet och skyldighet, som tillkom­

mer byrådirektör, handlägga patentärenden.

Den förut anmärkta vakanta byråchefstjänsten uppehälles av en byrå­

direktör. Den därigenom ledigblivna byrådirektörstjänsten bestrides av

en förste byråingenjör, och på den sistnämndes tjänst är förordnad en

förste biträdande ingenjör.

8

Kungl. Mårds proposition Nr 135.

fenhet sådant påfordra. Avdelningschefen äger, där han så finner skäligt,

e^..mindre föror^na’ att ärende skall föredragas å avdelningen, än även

själv övertaga ärendes beredning och föredragning. I sistnämnda fall

skail vid besluts fattande alltid den ledamot deltaga, vilken ärendet är

tilldelat.

Beträffande beslutanderätten i patentärenden gäller, att beslut örn an­

söknings godkännande till kungörande eller patent kan fattas av avdel-

mngschefen, vederbörande tekniske ledamot och i förekommande fall den

rättskunnige ledamoten, därest de äro örn beslutet ense. Är fråga örn en

ansöknings avslående eller förklarande förfallen på grund av patentför­

ordningens föreskrifter, skall ärendet föredragas inför generaldirektören

såsom ordförande samt, såsom ledamöter, avdelningschefen och vederbö­

rande tekniske ledamot ävensom den rättskunnige ledamoten i de fall, då

denne bör deltaga i handläggningen. Finner generaldirektören ärendets

beskaffenhet kräva flera ledamöters börande, äger han tillkalla sådana.

Beslut fattas enligt flertalets mening med utslagsröst för generaldirek­

tören. På enahanda sätt förfares i tveksamma fall, eller örn olika menin­

gar yppa sig beträffande fråga, som eljest må avgöras av avdelningsche­

fen, den tekniske ledamoten och, eventuellt, den rättskunnige ledamoten.

Därest byråchef anser det för avgörande av någon fråga av principiell

innebörd vara till gagn, att frågan göres till föremål för överläggning

i ämbetsverkets plenum, må han därom göra anmälan hos generaldirek­

tören. Avgörandet i det särskilda fallet skall dock alltid ske i vanlig ord­

ning i enlighet med instruktionens förut återgivna bestämmelser. Behand­

lingen i plenum är alltså endast av rådgivande natur.

_ föreskrift finnes att byråcheferna för befordrande av ärendenas enhet­

liga behandling å de olika avdelningarna böra mera regelbundet samman­

träda för dryftande av uppkomna frågor av principiell beskaffenhet.

Ärenden, i vilka invändning under kungörandetiden inkommit, upptagas

till behandling av samme tekniske ledamot, som förut handlagt ärendet.

Behandlingen av dylikt ärende sker emellertid även i fråga örn förbere­

dande åtgärder, som eljest beslutas av ledamoten ensam, å avdelningen.

I fråga örn beslutanderätten gälla vid dylika ärenden i övrigt enahanda

regler som vid ärendenas föregående behandling.

Koncepten till de av tekniska ledamöterna fattade besluten uppsättas

av ledamöterna själva eller å administrativa avdelningen. Å nämnda

avdelning uppsättas sålunda koncept angående de i samband med bevil­

jandet av patent beslutade uppgifter, som skola intagas i patentregistret,

kungörandet av patentet och patentbrevet samt vidare koncept till sådana

avslagsbeslut, som grunda sig på att sökanden icke erlagt anmälnings-

avgift, och koncept till flertalet beslut örn ansöknings avförande. Leda­

möterna hava att, när ansökning godkännes, avfatta en s. k. registerrubrik,

i korthet angivande föremålet för patentet och avsedd att intagas i det av

patentverket utgivna årsregistret över beviljade patent.

10

Bolagsav-

delningen.

Tidigare

ifrågasatt

omorganisa­

tion av patent-

och registre­

ringsverket.

är genom beslut av 1926 års riksdag uppförd å övergångsstat och skall

vid nuvarande innehavarens avgång ersättas med en tjänst av lägre

grad.

Å avdelningen finnas dessutom anställda visst antal biträden samt

amanuenspersonal.

Bolagsavdelningen tillkommer att handlägga inkomna ärenden rörande

bolagsregistrering samt att handhava ämbetsverkets uppgifter med de av

bolagsstyrelser ingivna balansräkningarna och förvaltningsberättelserna.

Utöver byråchefen upptager den ordinarie staten för bolagsavdelnin­

gen två byrådirektöx-s- (B 28) och tre notarietjänster (B 21). I övrigt ut­

göres personalen å avdelningen av en extra byrådirektör samt ett antal

biträden och amanuenser.

Ledamot å bolagsavdelningen åligger att bereda och inför byråchefen

föredraga registreringsärenden. Från byrådirektörens beredning och

föredragning hava emellertid avlyftats ärenden, som avse anmälningar

angående de frågor, som omförmälas i 65 § aktiebolagslagen, ävensom an­

mälningar rörande bolags likvidation och upplösning, vilka av notarie

beredas och föredragas inför byrådirektören och avgöras av den senare.

Därest fråga uppstår örn att avslå ansökning örn registrering, skall ären­

det av byrådirektören föredragas inför generaldirektören i närvaro av

byråchefen, utom vad beträffar nyss angivna av notarie beredda ärenden,

vilka skola av den senare föredragas inför generaldirektören i närvaro av

byrådirektören.

Kungl, remisser i anledning av besvär i registreringsärenden beredas

och föredragas av byråchefen, utom beträffande sådana registrerings­

ärenden, i vilkas handläggning byråchefen ej deltagit. Beredning och

föredragning av remisser angående sistnämnda ärenden ankomma på ve­

derbörande byrådirektör. Kungl, remisser i frågor örn bolagsregistrerin-

gar, vilka icke avse besvär, beredas av byråchefen och föredragas av denne

inför generaldirektören i närvaro av en byrådirektör.

I allmänhet utföres en förberedande granskning av de registrerings­

ärenden, vilkas föredragning ankommer på byrådirektör, av notarierna

eller av å avdelningen anställda amanuenser och kanslibiträden.

I viss utsträckning måste emellertid föredragandena själva verkställa

den första granskningen, särskilt de tider av året, då på grund av se­

mester eller annan ledighet ej alla befattningshavare äro i tjänst. Att

märka är, att även i de fall, då handlingarna i ett ärende varit föremål

för granskning av underordnad befattningshavare, föredragandena alltid

underkasta ärendet en fullständig granskning.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra, hurusom statens bespa-

ringskommitté efter verkställd, granskning av personal- och övriga för­

hållanden vid patent- och registreringsverket i sitt den 26 februari 1925

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

12

Undersökning i. Antalet inkomna och avgjorda patentansökningar, beviljade patent

°handlingssamt till följande år balanserade patentärenden utgjorde:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Å r

Inkomna Avgjorda

Beviljade

patent

Till följande

år balan­

serade

ärenden

Därav hos

tekniska

ledamöterna

inneliggande

Övriga

1919.....................................................

3.493

3,184

2,051

5,841

1913.....................................................

3,683

3,045

1,915

6,494

—

—

1914.....................................................

3,071

3,349

2,096

6,232

2,846

3,386

1913.....................................................

2,615

3,013

1,799

5,838

1,872

3,966

1916.................................................

2,928

3,124

1,874

5,646

1,437

4,209

1917......................................................

4,359

2,762

1,629

7,250

2,395

4,855

1918.....................................................

4,919

2,933

1,434

9,247

3,565

5,682

1919.....................................................

6,163

3,513

1,456

11,904

4,985

6,919

1920 .....................................................

6,046

4,756

1,971

13,213

7,445

5,768

1921 .....................................................

4,469

4,881

2,329

12,810

6,567

6,243

1922 .....................................................

3,781

5,832

2,749

10,770

5,059

5,711

1923 .....................................................

3,696

5,107

2,715

9,376

4,684

4,692

1924 .....................................................

4,031

4,356

2,266

9,064

5,006

4,058

1925 .....................................................

4,387

3,973

1,929

9,485

4,882

4,603

1926......................................................

4,395

4,400

2,176

9,403

5,036

4,367

1927 ....................................................

4,822

4,421

2,163

9,806

4,774

5,032

1928 .....................................................

5,682

4,486

2,210

11,019

6,218

4,801

1929 .....................................................

5,788

4,544

2,059

12,263

6,840

5,423

2. Medelbehandlingstiden för de beviljade patenten utgjorde:

År

Månader

År

Månader

1916 ............ ............................... 24.6

1924 ............................................. 28.25

1917 ............ ............................... 23.67

1925 .................... ....................... 31.73

1918 ............ ............................... 22.40

1926 .................... ....................... 31.63

1919 ............ ............................... 25.9

1927 ..................... ....................... 30.41

1920 ..........

........................................... 29.08

1928 ..................... ....................... 30.17

1921 ............ ............................... 29.61

1929 .................... ....................... 29.72

1922 ............ ............................... 31.78

I medeltal för åren 1916—1919 24.2

1923 ............ ................................ 32.91

» » » »

1920—1929 30.5

3. Tiden till första tekniska utlåtande (föreläggande) för slutbehandlade

ansökningar utgjorde i medeltal:

År

Månader

År

Månader

1917 ........... .................................

3.83

1924 ................... ......................... 4.95

1918 ........... ................................. 3.21

1925 ................... ......................... 5.40

1919 ........... ................................. 3.7 7

1926 ................... ......................... 5.81

1920 ........... ................................. 4.oo

1927 ................... ......................... 5.69

1921 ........... ................................. 4.45

1928 ................... ......................... 5.50

1922 ........... ................................. 5.42

1929 ................... .........................

5.52

1923 ........... ................................. 5.1 1

14

Förprövnings-

systemet och

nyhetsgransk­

ningens om­

fattning.

Slutligen må påpekas, att den långa behandlingstiden icke alltid är

beroende av ämbetsverket utan även kan vara förorsakad av sökandena

själva eller de av dem anlitade ombuden. Sålunda torde det ofta inträffa,

att handlingarna ingivas i sådant bristfälligt skick, att nyhetsgransk­

ning icke kan företagas direkt på grundval av innehållet i handlingarna.

Detta synes i stor utsträckning vara förhållandet beträffande de av ut­

länningar gjorda ansökningarna. Även under ärendenas fortsatta behand­

ling kunna sökandena finna med sin fördel förenligt, att avgörandet upp-

skjutes, eller sökandena och ombuden eljest genom sina åtgöranden komma

att väsenligt fördröja ärendenas behandling.»

De sakkunniga ingå härefter på frågan örn systemet för patentären­

denas behandling och nyhetsgranskningens omfattning, och hava de sak­

kunniga i dylikt hänseende anfört följande:

»Det i Sverige använda systemet för förfarandet i fråga örn meddelande

av patent är ett förprövningsförfarande i förening med uppbud. I vissa

andra länder tillämpas ett annat system, anmälningssystemet. Enligt

sistnämnda system äger före patents meddelande i regel icke någon annan

prövning rum än huruvida ansökning uppfyller lagens fordringar i for­

mellt hänseende; huruvida patentet är giltigt får sedermera prövas av

domstol. Enligt förprövningssystemet åter företages av vederbörande pa­

tentmyndighet före beviljandet av patent en granskning av uppfinningen

för utrönande, örn förutsättningarna för meddelande av ett giltigt patent

äro för handen, särskilt i fråga örn uppfinningens nyhet.

Överginge man till ett anmälningsförfarande, skulle därigenom ernås

en väsentlig inskränkning i patentmyndighetens arbete och således även

i behovet av den för granskning avsedda personalen. En sådan system­

förändring torde emellertid få anses utesluten. Statens besparingskom-

mitté anförde i sitt ovan omnämnda betänkande, att den på i betänkandet

angivna grunder funne det uppenbart, att anledning saknades att övergå

till ett anmälningsförfarande eller ett mindre effektivt förprövningssystem.

I intet av de över betänkandet avgivna yttrandena gavs heller uttryck åt

någon annan mening.

På grund härav och då vi för vår del beträffande spörsmålet örn det

system för patentärendens handläggning, som bör komma till användning,

äro av samma uppfattning som besparingskommittén, anse vi oss sakna

anledning att här närmare ingå på detta spörsmål.

_En annan fråga är givetvis, huru långt nyhetsgranskningen bör drivas.

Vi hava icke kunnat finna annat, än att svaret på denna fråga i första

hand bör lämnas av dem, vilkas intressen densamma närmast berör —

uppfinnarna själva och industriens män. Det är dessa kategorier, som

söka patent och äro beroende av tillförlitligheten av de meddelade paten­

ten. Det är vidare dessa kategorier, som betala de med patenten förenade

avgifter, av vilka kostnaderna för ämbetsverkets befattning med patent­

ärenden i främsta rummet skola bestridas. Såvitt bekant äro uppfinnarna

och industriens målsmän avgjort för att nyhetsgranskningen skall göras

i möjligaste mån effektiv.

En på vårt föranstaltande inom ämbetsverket gjord utredning i fråga

örn möjligheten att begränsa nyhetsgranskningen till att avse patent­

skrifter från färre länder, än vad nu är fallet, eller till viss tidrymd har

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135,

16

Balansens ned­

bringande!

Nytt system

för handlägg­

ning av patent­

ärenden i all­

mänhet i för­

ening med in­

rättande av en

besvärsavdel-

ning inom pa­

tent- och re­

gistrerings­

verket.

Såsom ofrånkomligt framstår, att den nuvarande avsevärda balansen

nedbringas och att åtgärder vidtagas, så att en dylik tyngande balans

icke ånyo uppkommer. I sakens natur ligger, att, då en ledamot till be­

handling på sin rotel bär ett avsevärt större antal ärenden, än som mot­

svarar hans avarbetningsförmåga, ett fördröjande måste ske i fråga örn

nyinkommande ärendens företagande till första behandling och att de

ärenden, som efter vidtagen komplettering skola undergå fortsatt hand­

läggning, nödvändigtvis komma att företagas till prövning vid en senare

tidpunkt, än som skulle varit fallet, därest ett mindre antal ärenden före­

legat till behandling å roteln.

Givet är å andra sidan, att balansen till en del måste förefinnas. I den

ovan lämnade sammanställningen av patentärenden har balansen upp­

delats i den del, som inneligger hos de tekniska ledamöterna, och den öv­

riga balansen. Sistnämnda balans utgöres till största delen av ärenden,

som vila i avvaktan å svaromål på av ämbetsverket meddelade förbere­

dande beslut. Av den balans, som ligger hos ledamöterna, måste en viss

del förefinnas, motsvarande ledamöternas pågående arbete och nödig mar­

ginal för arbetets jämna gång.

Efter samråd med ämbetsverkets chef hava vi uppskattat den del av

balansen, som bör avarbetas, till minst 5,000 ärenden. För vår del anse

vi lämpligt, att denna del av balansen avarbetas under en period av 5 år.

Beträffande de åtgärder, som i övrigt kunna vidtagas för att öka antalet

i genomsnitt per ledamot avverkade ärenden, framstå såsom de betydelse­

fullaste sådana, som inverka på sättet för patentärendenas handläggning.

Undersökas bör därför, huruvida det system, som för närvarande till-

lämpas för handläggning av patentärenden, är det ur alla synpunkter mest

ändamålsenliga.

Före omorganisationen år 1915 var ämbetsverkets chef ensam beslutande

även i fråga örn förberedande åtgärder. Den, som i första hand hade

att granska ansökningen, avgav förslag till beslut. Därefter underkastade

ledamoten — i vissa fall under samråd med annan ledamot — ärendet

granskning och överlämnade detsamma till chefen under hemställan örn

beslut i en viss riktning. Mot detta system för ärendenas handläggning

anfördes, att det innebar en onödig omständlighet i förfarandet och att

förste granskarna hade ett alltför ringa inflytande på ärendenas avgö­

rande.

Genom den år 1915 införda omorganisationen blev beslutanderätten i fråga

örn det slutliga avgörandet av patentärende kollegial, varemot granskarna

(ledamöterna) ägde att på eget ansvar meddela de förberedande besluten.

Byråchefen skulle, då ett ärende enligt ledamotens åsikt vore färdigt till

avgörande, själv underkasta ärendet en ingående granskning, avseende

icke blott att utröna, huruvida de närmaste förutsättningarna för det av­

sedda beslutet vore för handen, utan även hela ärendets behandling från

första början. Då det snart nog visade sig ogörligt för byråchefen att i den

avsedda omfattningen medhinna nämnda granskning, kom man så små­

ningom att i stor utsträckning påfordra ärendenas föredragning av leda­

mot inför byråchefen. Denna praxis fastslogs i nu gällande instruktion,

vilken emellertid jämväl förutsätter, att byråchefen skall kontrollgranska

ärendena.

Omorganisationen år 1915 åstadkom alldeles givet en stor förenkling i

handläggningen, i vad den avser förberedande beslut. I fråga örn åren-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

18

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

stans i ärenden rörande det industriella rättsskyddet; denna skulle, så­

vitt patentärendena anginge, utgöras av verkets chef såsom ordförande,

avdelningscheferna å de tekniska avdelningarna, icke-ständiga inom tek­

nikens olika grenar speciellt kunniga ledamöter, förordnade av Kungl.

Majit på viss tid, och såsom rättskunniga ledamöter avdelningscheferna

å verkets varumärkes- och holagsavdelningar.

I sitt år 1919 avgivna betänkande framhöll patentlagstiftningskommit-

tén, att medverkan av utomstående sakkunniga kunde vinnas på sådant

sätt att patentmyndighetens plenum, förstärkt med visst antal utomstå­

ende av Kungl. Majit utsedda, i industriella förhållanden kunniga män,

tjänstgjorde såsom ett slags mellaninstans; det förstärkta plenum hade

kommittén tänkt sig lämpligen böra bestå av patentmyndighetens chef

såsom ordförande, chefen för den patentavdelning, vars beslut underställ­

des plenum, såsom föredragande ledamot samt, såsom övriga ledamöter,

minst en annan teknisk avdelningschef och minst lika många utomståen­

de som de tekniska avdelningscheferna; i vissa frågor borde såsom rätts­

innig ledamot deltaga chefen för ämbetsverkets administrativa och va-

rumärkesavdelning.

Besparingskommitténs förslag slutligen innebar, att, med bibehållande

av regeringsrätten såsom högsta instans, inom patentverket borde såsom

en mellaninstans för patentärenden inrättas en besvärsavdelning, bestå­

ende av ämbetsverkets chef såsom ordförande, en ojävig byråchef å

granskningsavdelning, den administrative byråchefen eller byrådirektö­

ren samt två ojäviga granskare (byrådirektörer) med sakkunskap inom

den klass, det ifrågavarande ärendet tillhörde.

För vår del finna vi visserligen det år 1912 framförda förslaget ur olika

synpunkter vara att föredraga framför de båda senare. Emellertid vill

det synas, som örn man, åtminstone tills vidare, skulle vinna en lämplig

lösning genom att, med bibehållande av regeringsrätten såsom högsta in­

stans, sammansätta besvärsavdelningen av hos patent- och registrerings­

verket anställda befattningshavare. I motsats till besparingskommittén

hålla vi dock före, att dessa böra vara helt fristående från anmälnings-

avdelningarna. Behovet av utomstående sakkunskap synes kunna till­

godoses på den väg, instruktionen redan nu öppnar.

Besvärsavdelningens åligganden höra i första hand bestå i handlägg­

ning av från anmälningsavdelningarna genom besvär fullföljda avslags-

och förfalloärenden. Härförutom synes emellertid, såsom i det följande

närmare kommer att utvecklas, besvärsavdelningen underställningsvis

böra pröva sådana ärenden, i vilka anmälningsavdelningarna funnit in­

komna invändningar böra lämnas utan avseende. Till besvärsavdelnin­

gens åligganden bör ytterligare höra att avgiva utlåtanden i anledning

av från regeringsrätten till ämbetsverket för yttrande remitterade be­

svärsmål ävensom att avgiva yttranden, som av domstolar begäras i mål

rörande upphävande av patent, meddelande av tvångslicens eller intrång

i patent. Slutligen bör besvärsavdelningen hava att handlägga ärenden,

som angå författningar rörande patent.

Däremot hava vi ansett, att tillräcklig anledning icke föreligger att

tillägga besvärsavdelningen befattning med andra på ämbetsverket an­

kommande ärenden.

Vad därefter angår besvärsavdelningens sammansättning, synes den­

samma böra utgöras av ämbetsverkets chef såsom självskriven ordförande

19

saint tre tekniska ledamöter, varjämte, där ärendes beskaffenhet sådant

påfordrar, en rättskunnig ledamot bör ingå i avdelningen.

Beträffande ämbetsverkets chef skulle, enligt den ovan skisserade an­

ordningen av patentärendenas handläggning, hans befattning med dylika

ärenden bliva helt förlagd till besvärsavdelningen. Då denna befattning

måste antagas bliva mera maktpåliggande och tidskrävande än för när­

varande är fallet, synes genom ändring i ämbetsverkets instruktion möj­

lighet böra beredas honom att vinna befrielse från vissa mindre betydelse­

fulla göromål av mera löpande natur, såsom undertecknande av expedi­

tioner i ärenden, i vilkas behandling han ej deltagit, m. m. Måhända kan

det ock visa sig lämpligt att uppdraga åt en av cheferna för anmälnings-

avdelningarna att hava den närmaste tillsynen över dessa.

De tekniska ledamöterna böra erhålla till åliggande att föredraga dels

besvärsmål, dels kungl, remisser, dels ock ärenden, vari domstol infordrat

yttrande, allt i den mån det icke gäller rent juridiska frågor. De tekniska

ledamöterna böra representera olika områden inom de tekniska vetenska­

perna. Föredragningsskyldiglieten bör fördelas mellan ledamöterna un­

der hänsynstagande till vars och eils sakkunskap. På vederbörande bör

ankomma att uppsätta förslag till beslut i av honom föredraget mål.

Vad den rättskunnige ledamoten beträffar, torde på honom böra an­

komma att föredraga och uppsätta förslag till beslut eller yttrande i mål

och ärenden såvitt avse frågor av rent juridisk natur, ävensom deltaga i

handläggning av övriga ärenden, vari förekomma juridiska spörsmål.

Då antalet mål eller ärenden, i vilka den rättskunnige ledamotens bi­

träde erfordras, kan antagas bliva förhållandevis ringa, torde det vara

tillräckligt, att åt någon inom ämbetsverket anställd rättskunnig befatt­

ningshavare uppdrages att tjänstgöra såsom ledamot i besvärsavdelningen

vid handläggning av ifrågakomna mål och ärenden. Närmast till hands

synes ligga, att detta uppdrag lämnas åt den administrative byrådirek­

tören. Denne har med nuvarande handläggningssystem att såsom rätts­

kunnig ledamot deltaga i patentärendenas behandling, då fråga är, att en

ansökning örn patent skall förklaras förfallen eller avslås på annan grund

än enbart nyhetshinder eller att begäran örn konventionsprioritet skall

ogillas, samt att även eljest deltaga, då ärendes beskaffenhet synes på­

fordra juridisk kunskap. I den mån tjänstgöringen i besvärsavdelningen

kan komma att medföra, att byrådirektören i större omfattning än för

närvarande tages i anspråk för behandling av patentärenden, torde det

icke vara ogörligt bereda honom motsvarande lättnad i övriga honom

åvilande göromål.

Därest å den administrative byrådirektören skulle läggas nu omförmäld

tjänstgöring inom besvärsavdelningen, synes uppgiften såsom rättskunnig

ledamot å anmälningsavdelningarna böra överflyttas till sekreteraren.

Med nuvarande handläggningssystem har sekreteraren, bland annat, att i

formellt hänseende granska inkommande patentärenden, att i av honom

utfärdat s. k. kort föreläggande eller i särskilt yttrande, som åtföljer

handlingarna, då ärenden remitteras till vederbörande tekniske ledamot,

anmärka föreliggande formella brister samt vidare att i vissa fall bevilja

anstånd. Skulle å sekreteraren jämväl läggas uppgiften såsom rättskun­

nig ledamot å anmälningsavdelningarna, synes han böra befrias från vis­

sa andra honom enligt nu gällande ordning åvilande göromål.

För beslutförhet i besvärsavdelningen skulle erfordras närvaro av för­

utom ämbetsverkets eliof eller den rättskunnige ledamoten åtminstone två

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 135.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

tekniska ledamöter. Beslut bör fattas i enlighet med flertalets mening

med utslagsröst för ordföranden. Inför besvärsavdelningen böra givet­

vis muntliga förhandlingar kunna förekomma, men därjämte synes av­

delningen böra erhålla befogenhet att till utredning av visst ärende på­

kalla förhör med vittnen eller sakkunniga inför domstol.

Den, som till besvärsavdelningen fullföljer ett patentärende, bör en­

ligt vårt förmenande därför erlägga en särskild avgift, besvärsavgift.

Denna avgift, som bör avse att i någon mån täcka kostnaderna för be­

svärsavdelningen, hava vi tänkt böra utgå med 75 kronor.

Beträffande omfattningen av besvärsavdelningens göromål har man att

utgå ifrån antalet för närvarande förefintliga mål och ärenden av de

kategorier, som skulle komma under avdelningens behandling. För att

giva en föreställning örn frekvensen av dylika ärenden meddelas följande

sammanställningar.

1. Antalet hos regeringsrätten under år 1925 och därefter anförda be­

svär över vägrade patent har varit:

1925 ................................................ 74

1928.................................................. 85

1926 ................................................ 68

1929.................................................. 113

1927 ................................................ 74

2. Antalet av domstolar år 1922 och därefter hos patent- och registre

ringsverket begärda yttranden i mål rörande patent har utgjort:

1922 ............................................... 2

1923 .......................................................2

1924 ............................................... 3

1925 ............................................... 3

1926 ............................................... 3

1927 ............................................... —

1928 ............................................... 3

1929 ............................................... 2

3. Antalet patentärenden, i vilka invändningar inkommit, har utgjort:

1922......................... ....................... 134

1923 ........................ ....................... 92

1924 ........................ ....................... 146

1925 ........................ ....................... 131

1926......................... ....................... 125

1927......................... ....................... 144

1928......................... ....................... 153

1929......................... ....................... 147

Vid beräknandet på grundval av förestående sammanställningar av

en blivande besvärsavdelnings arbetsbörda bör emellertid uppmärksam­

mas, dels att antalet besvärsmål och invändningsärenden med det ifråga­

satta ändrade systemet för handläggning av patentärenden torde kom­

ma att öka, dels att antalet remisser från regeringsrätten torde komma

att i viss mån minska, och dels att endast en del av invändningsärendena

skola underställas besvärsavdelningen.

Beträffande besvärsavdelningens inverkan på regeringsrättens arbets­

börda är för övrigt att märka, att denna torde kunna antagas komma att

även så till vida lättas, som de dit fullföljda ärendena böra inkomma i

grundligare utrett skick än nu understundom lärer vara fallet.

Vad därefter angår den ifrågasatta befogenheten för ledamot att själv­

ständigt meddela patent, skulle denna anordning möjligen kunna tänkas

medföra risk för att ledamot godkänner en ansökning, där en grundligare

granskning eller riktigare prövning bort föranleda avslag eller förfallo-

förklaring.

Denna risk, som icke synes böra överskattas, bör enligt vårt förmenande

begränsas därigenom att förskrift lämnas, att tvivelaktiga fall och sär­

ket ansåge sig ej heller i detta avseende böra motsätta sig de sakkunni­

gas förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har yttrat sig allenast om

lämpligheten och skäligheten av föreslagna lönegradsplaceringar för pa­

tent- och registreringsverkets tjänstemän, för vilka förslag närmare redo­

görelse längre fram skall lämnas.

Samtliga organisationer, som av kommerskollegium beretts tillfälle

att yttra sig i ärendet, hava i princip ställt sig välvilliga mot förslagen.

Flertalet handelskamrar ävensom Jernkontoret och Sveriges industri­

förbund betona mer eller mindre eftertryckligt önskvärdheten och lämp­

ligheten av den föreslagna besvärsavdelningen. Två handelskamrar och

Jernkontoret ifrågasätta dock, huruvida icke med denna avdelning lämp­

ligen borde adjungeras utomstående, speciellt sakkunniga personer. Han­

delskammaren i örebro betonar vikten av att avdelningens utlåtanden ut­

förligt motiverades.

Svenska teknolog föreningen framhåller som ett önskemål, att patentsö­

kande efter föredragning av hans ärende på avdelning, därest resultatet

av föredragningen gått i för honom ogynnsam riktning, alltid borde er­

hålla meddelande därom, innan definitivt beslut fattades.

Enligt denna förening borde vidare anmälningsavdelning efter in­

vändning alltid fatta ett motiverat beslut, varefter såväl invändare som

sökande under enahanda villkor hade att överklaga detta beslut hos be

svärsavdelningen. Underställning av ärende, som av anmälningsavdel­

ning trots inkommen invändning ansetts böra leda till patent, borde där­

emot icke nödvändigtvis förekomma.

Slutligen borde besvärsavdelningen icke blott kunna besluta örn avslag

eller godkännande av i underinstansen föreliggande patentanspråk utan

även hava att pröva andra under behandlingen framställda yrkanden,

avseende exempelvis mera begränsade anspråk.

Kommerskollegium har för egen del i föreliggande ämne anfört i hu­

vudsak följande.

De sakkunnigas förslag hade i allmänhet omfattats med gillande. Det

torde visserligen icke kunna bestridas, att den föreslagna ändringen i det

nuvarande systemet för handläggning av patentansökningarna kunde

medföra en viss risk för större ojämnhet i behandlingen av inkomna ansök­

ningar. Det vore även tänkbart, att vissa granskande ledamöter, för att

undgå att få ett avslag å inlämnad ansökan underkänt av den föreslag­

na besvärsinstansen, kunde föranledas till att i någon mån eftergiva på

strängheten i kravet örn anmäld uppfinnings patenterbarhet.

Även med beaktande av dessa olägenheter syntes den föreslagna för­

enklingen i behandlingssättet medföra så stora fördelar, att kollegium

icke tvekade att förorda detsamma.

Förslaget örn upprättande av en besvärsinstans inom själva patent­

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

24

Svenska uppfinnareföreningen vili emellertid såsom ett önskemååi

uppställa, att, örn vid ärendes föredragning inför avdelningschef patent

ej ansåges kunna meddelas, sökanden måtte genom föreläggande erhålla

kännedom därom, innan ärendet slutgiltigt avgjordes.

Beträffande besvärsinstansen hävdar föreningen vidare den princi­

piella ståndpunkten, att större inflytande borde beredas den utomstående

tekniska sakkunskapen genom att alltid minst en utom patent- och re­

gistreringsverket stående sakkunnig vore tillstädes och beslutdelaktig.

Även svenska föreningen för industriellt rättsskydd anser det vara

en stol föidel, örn åtminstone i framtiden — besvärsavdelningen kun­

de förstärkas med utomstående sakkunniga inom teknikens olika grenar

såsom icke-ständiga ledamöter.

Svenska patentcmibudsföreningen framhåller såsom synnerligen önsk­

värt, att ärende, däri avslagsbeslut ifrågasattes, icke avsloges utan att sö­

kanden först erhölle ett ytterligare föreläggande.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening anför, att det

måhända kunde synas betänkligt att åt enskilda ledamöter uppdraga att

självständigt bevilja patent. Emellertid lämnade ju förslaget ett ingå­

ende rum för avdelningschef att kontrollera ledamöternas arbete. Denne

agde nämligen förordna örn föredragning inför sig av vilket ärende som

helst. Tid till sådan kontroll borde finnas tillräcklig, sedan han enligt

förslaget befriats från handläggning av alla ärenden, som ledde till pa­

tent, från alla remisser till regeringsrätten och från ej minst de visser­

ligen fåtaliga men synnerligen betungande domstolsremisserna. Vidare

finge framhållas, att förslaget föreskreve generell föredragningsskyldig-

het i tvivelaktiga eller principiellt viktiga fall samt i alla ärenden, vari

invändning framställts.

I och för avhjälpande av de patalade olägenheterna med avseende å

arbetssättet å patentavdelningarna särskilt den ofta anmärkta bristen på

enhetliga principer vid patentärendenas avgörande, syntes den föreslagna

besvärsavdelningen kunna lämna ett beaktansvärt stöd.

Patent- och registreringsverket har utlåtit sig på följande sätt.

Vad till en början anginge de åtgärder, som för nedbringande av be­

handlingstiden enligt de sakkunnigas mening kunde ankomma på äm­

betsverket självt och varom de sakkunniga lämnat vissa antydningar

i sitt betänkande, skulle det givetvis bliva ämbetsverket angeläget att

vidtaga samma åtgärder, i den mån så läte sig med fördel göra.

Vidkommande därefter de sakkunnigas övriga förslag hade den före­

slagna rätten för ledamot att självständigt meddela patent icke framkal­

lat några större betänkligheter i de avgivna yttrandena. Såsom de sak­

kunniga förutsatt, torde också möjlighet finnas att genom vissa bestäm­

melser möta den risk, som skulle kunna tänkas ligga i nämnda ändring.

Givetvis måste emellertid störa krav ställas på de personer, åt vilka le­

damotskap anförtroddes.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Departements­

chefen.

torde därvid bland annat medföra, att, så vitt nn kan bedömas, även ett

mindre antal jämförelsevis nyligen anställda extra ordinarie befattnings­

havare kommer att förordnas till ledamöter.

Linroth har nu till en början anmärkt, att ämbetsverkets tekniska leda­

möter av naturliga skäl i allmänhet saknade eller endast innehade en re­

lativt knapp administrativ skolning. Denna olägenhet bleve enligt Lin-

roths mening i än högre grad kännbar, därest de tekniska ledamöterna

skulle beklädas med betydligt vidgad befogenhet att självständigt handla

å ämbetsverkets vägnar.

Med hänsyn härtill ifrågasätter Linroth en disposition av den före­

slagna tekniska arbetskraften, som i viss mån tenderar åt den år 1914 till­

komna och, såsom han uttrycker sig, för normala förhållanden avsedda

organisationen, nämligen att endast de 12 tekniska byrådirektörerna skulle

fungera såsom föredragande, under det att övriga tjänstemän i lägre

grader skulle uteslutande ägna sig åt teknisk nyhetsgranskning av pa­

tentansökningar.

Personalen å en teknisk rotel skulle då i regel komma att bestå av en

byrådirektör såsom rotelföreståndare och föredragande samt ett antal

(3 å 5) granskare. De av granskarna, som befordrats till ordinarie tjän­

stemän eller eljest ansåges hava vunnit för ändamålet erforderlig mognad,

skulle utföra granskningen under eget ansvar, så att rotelföreståndaren

skulle vid ärendenas handläggning kunna utan vidare begagna sig av

deras granskningsresultat. Givetvis skulle han dock hava rätt, och även

skyldighet, att, örn han funne anledning därtill, kontrollera ifrågavarande

granskningar, liksom han alltid skulle öva ingående kontroll över den

granskning, som utfördes av granskare, som ej granskade under eget an­

svar. Själv skulle han även i den mån hans tid det tilläte utföra gransk­

ning i första hand, ehuru han givetvis ej skulle kunna medhinna detta i

ens tillnärmelsevis samma omfattning som de tränade, uteslutande med

dylikt arbete sysselsatta granskarna. Till följd av den ostördhet, varmed

dessa senare finge ägna sig åt sin uppgift, syntes man dock väl kunna

förvänta, att granskningsnumerären för envar av dem komme att vida

överstiga vad en ensam rotelföreståndare beräknats skola i berörda avse­

ende medhinna. En på ovan antytt sätt inrättad rotel borde därför och

även på grund av specialiseringen i övrigt i arbetet kunna medhinna att

behandla åtminstone lika många ärenden som samma personal splittrad

på enmansrotlar.

Då jag nu går att för egen del yttra mig över det föreliggande försla­

get till patent- och registreringsverkets omorganisation och övriga där­

med sammanhängande spörsmål, vill jag till en början uttala, att jag

anser det vara av största vikt, att dessa frågor sk5-ndsammast erhålla sin

lösning. Med hänsyn till det industriella rättsskyddets betydelse för nä­

ringslivet framstår det som ett oeftergivligt krav, att patentväsendet i

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

vid olika utredningar rörande ämbetsverket oell nu senast jämväl av de

sakkunniga och i åtskilliga över deras betänkande avgivna yttranden

framhållits, få anses utesluten.

Även med bibehållande av det hittills tillämpade förprövningsförfa-

randet borde emellertid ett bättre arbetsresultat inom patentverket kunna

uppnås. Att väsentliga brister vidlåda verkets arbetsförhållanden torde

nämligen vara ovedersägligt. Särskilt må framhållas, att den nuvarande

behandlingen av patentärendena måste anses vara onödigt tung, enär för

varje beslut örn en ansöknings godkännande till kungörande eller patent

fordras samverkan av avdelningschefen, vederbörande tekniske leda­

mot och i förekommande fall den rättskunnige ledamoten. I tveksamma

fall eller örn olika meningar yppa sig eller där fråga är örn en ansök­

nings avslående eller förklarande förfallen på grund av patentförord­

ningens föreskrifter, fordras samverkan av generaldirektören, avdel­

ningschefen, vederbörande tekniske ledamot och i förekommande fall den

rättskunnige ledamoten. Att en sådan procedur skall icke oväsentligt för­

dröja ärendenas avgörande framgår med all tydlighet av bland annat

den oupphörligt växande balansen av oavgjorda ärenden.

I syfte att förkorta den nuvarande långa behandlingstiden av patent­

ärendena hava de sakkunniga, jämte det att de förordat vissa åtgärder,

som patent- och registreringsverket självt kunde vidtaga, ifrågasatt

införande av ett nytt system i fråga örn arbetssättet för patentärendenas

handläggning. Enligt detta förslag skulle på ledamot ankomma att med­

dela patent samt på avdelningschef (byråchef) att meddela avslags-

och förfallobeslut, dock med den begränsning i ledamots befogenhet, att

avgörandet av ansökning, mot vilken invändning gjorts, alltid skulle

ankomma på avdelningschef. I samband härmed skulle i ämbetsverket

inrättas en besvärsavdelning såsom instans mellan anmälningsavdelnin-

garna och regeringsrätten, sammansatt av ämbetsverkets chef såsom

ordförande samt tre tekniska ledamöter och i förekommande fall

en rättskunnig ledamot. Till besvärsavdelningens åligganden skulle

höra att pröva hos avdelningen anförda besvär över anmälningsavdel

nings avslags- och förfallobeslut, att underställningsvis pröva patentären­

de, vilket anmälningsavdelning trots inkommen invändning ansett böra

leda till patent, att avgiva utlåtanden till regeringsrätten och domstolar

i mål angående patent samt att handlägga ärenden, som anginge författ­

ningar rörande patent. För fullföljd av talan till besvärsavdelningen

skulle bestämmas en avgift av 75 kronor.

I fråga örn de åtgärder, som patent- och registreringsverket enligt de

sakkunnigas mening självt skulle kunna genomföra för avverkningska-

pacitetens höjande, noterar jag med tillfredsställelse ämbetsverkets utta­

lade avsikt att vidtaga dylika åtgärder, i den mån så låter sig göra.

Beträffande de sakkunnigas förslag till omläggning av arbetssättet för

patentärendenas handläggning får jag, med framhållande av att chefen

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Jag övergår härefter att behandla ett annat av de sakkunniga — ut­

över den redan omhandlade mera generella förenklingen av patentären­

denas handläggning — framlagt förslag, som enligt de sakkunnigas me­

ning ytterligare skulle bidraga till att förkorta vissa patentansökningars

behandlingstid. Härvid syftar jag på sådana ansökningar, vilka, utan att

uttryckligen återkallas, dock icke fullföljas av sökandena.

Beträffande nu avsedda ansökningar hava de sakkunniga anfört föl­

jande:

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

^{Avförande av} »Denna fråga uppmärksammades på sin tid av statens besparingskom-

råed åternpp-

oc^ gjordes av denna till föremål för en ingående utredning, ut-

^{livningsrktt.} mynnande i ett förslag, som likväl icke föranlett till någon åtgärd.

Ur kommitténs utlåtande må i denna del följande här återgivas:

I fråga örn utgången av ett patentärende i patentverket finnas följande

möjligheter. Ansökningen kan bifallas, den kan avslås, den kan förklaras

förfallen eller den kan avföras. Den sistnämnda eventualiteten inträffar,

bland annat, när vederbörande återtager sin ansökning, och försiggår ge­

nom en enkel expeditionsåtgärd.

Ett inom patentverket mycket ofta förekommande fall är, att den sö­

kande underlåter att fullgöra verkets förelägganden, d. v. s. uraktlåter

att svara, eller inlämnar en svarsskrivelse, i vilken han, vanligen utan

närmare motivering, överlämnar ärendet till verkets beslut. I dylika

fall företager vederbörande granskare en ny prövning av ärendet. Denna

prövning resulterar någon gång i att ansökningen trots det givna före­

läggandet godkännes i befintligt skick eller att ett nytt, annorlunda av­

fattat föreläggande gives och att ett patent till sist kan beviljas. Detta

lärer emellertid vara ett undantagsfall. I regel är ärendet i ett sådant

skick, att ansökningen bör avvisas antingen genom avslags- eller förfallo-

beslut. Ett dylikt beslut fattas efter föredragning i första hand inför

byråchefen och i andra hand inför generaldirektören och byråchefen. I

förfallobeslut ävensom avslagsbeslut, som grundar sig på juridiska skäl,

deltager även byrådirektören på administrativa avdelningen.

De patentärenden, som avslås eller förklaras förfallna efter fullständigt

svaromål, äro för närvarande ganska få — det stora flertalet avslagna och

förfallna ärenden tillhöra den kategori, där föreläggande icke alls full­

gjorts eller där ärendet, på sätt nyss antytts, överlämnats till verkets

beslut. Anledningen till att svar ej avgives lärer ofta vara den, att sö­

kandena ej vilja underkasta sig det besvär, som är förenat med ett for­

mellt återtagande av ansökningarna. Det kan också inträffa, att veder­

börande ombud ej lyckas erhålla besked från sökanden, huruvida och i

vad mån ansökningen skall fullföljas. Örn nu ombudet återtager ansök­

ningen och densamma avföres, är ärendet slutgiltigt avklippt och någon

annan möjlighet att återupptaga ärendet än genom ny ansökan finnes icke.

Örn däremot ombudet i stället för att återtaga ansökningen underlåter att

svara eller överlämnar ärendet till beslut, vet han, att påföljden i regel

blir avslag eller förfalloförklaring, då rätten att anföra besvär — even­

tuellt med omskrivna patentanspråk — alltid står öppen. Det är helt

naturligt, att denna för sökanden bekvämare och samtidigt gynnsammare

men för patentverket vida besvärligare utväg i regel skall anlitas.

I detta onödigt dyrbara förfaringssätt i fråga örn ärenden, som sökan­

dena i regel själva betrakta som övergivna, synes en ändring kunna ifrå­

gasättas.

Sammanfatt­

ning.

Avgivna ytt­

randen.

framgår därav, i huru många fall sökanden, utan att lämna svaromål i

sak, överlämnat ärende till verkets beslut. Ärenden av sistnämnda slag

skulle emellertid även med den nya ordningen komma att materiellt

prövas.

Ehuru det givetvis icke är möjligt att på förhand med bestämdhet yttra

sig örn effektiviteten av institutet avförande i förening med återuppliv-

ningsrätt, våga vi dock med stöd av den gjorda undersökningen hålla för

sannolikt, att institutet i fråga är ägnat att bereda en icke oväsentlig lätt­

nad i patentavdelningarnas arbetsbörda och för den skull värt att taga

fasta på såsom ett led i strävandena att förkorta patentansökningarnas

behandlingstid.

Införes det föreslagna institutet, bör särskild avgift för ansökning^

återupplivande stadgas, och hava vi tänkt denna avgift böra sättas till

50 kronor.

Vi få alltså i denna del föreslå, att i patentförordningen vidtagas sådana

ändringar, att patent- och registreringsverket skall äga rätt att, därest i

patentärende meddelat föreläggande av sökanden lämnas obesvarat, av­

föra ärendet, dock att sökanden skall äga rätt att inom fyra månader

elter avförandet mot erläggande av särskild avgift få ärendet återupp­

livat.»

32

Kungl. Martts proposition Nr 135.

I flertalet av de till kommerskollegium samt patent- och registrerings

verket inkomna yttrandena har hemställts, att det föreslagna avförandet i

vissa fall av patentansökningar icke måtte göras obligatoriskt. Även

kommerskollegium har förordat en sådan ändring i förslaget. Patent- och

registreringsverket har däremot uttalat, att nu ifrågavarande förslag avse­

värt skulle befordra ärendenas skyndsamma behandling i allmänhet och

sålunda bidraga till att förekomma en tyngande balans. Förslaget till­

styrktes därför av ämbetsverket. Då avsikten varit, att endast sådant

ärende, i vilket svar å föreläggande helt uteblivit, skulle avföras, samt den

nuvarande möjligheten att erhålla anstånd med besvarandet av ett före­

läggande borde bibehållas, syntes anledning saknas att, såsom i vissa av

de inkomna yttrandena hemställts, utbyta det i de sakkunnigas utkast

till lagtext i detta sammanhang använda ordet »skall» till »äge». För vin­

nande i full utsträckning av önskvärd enkelhet med ty åtföljande tids­

besparing vore det nämligen av vikt, att avförandet skedde så att säga

automatiskt. En viss motsvarighet härtill funnes redan enligt gällande

patentförordning (7 § 3 stycket) för det fall att en sökande ej inom före­

skriven tid erlade stadgad utfärdnings- och stämpelavgift. Patent- och

registreringsverkets tjänstemannaförening anför, att, då det arbete, som

för närvarande måste nedläggas på dylika ansökningar för föredragning

till avslag eller förfall eller i undantagsfall för beviljande av patent, kom-

me att ersättas med en enkel expeditionsåtgärd, en viss avbelastning i ar­

betet otvivelaktigt komme att äga rum.

Beträffande den av de sakkunniga föreslagna återupplivningsavgiften av

50 kronor har svenska uppfinnareföreningen hemställt, att denna måtte

sänkas till högst 25 kronor. Det förstnämnda beloppet ansåge föreningen

nämligen vara betydligt för högt, enär det bland annat väl kunde tänkas,

att från patentverket avgivet föreläggande ej komme patentsökanden till­

handa på grund av omständigheter, vartill sökanden vore utan skuld, exem­

pelvis genom någon tillfällig felaktighet hos postgången, och att ansök­

ningen i sådant fall bleve avförd på grund av en oavsiktlig försummelse att

avgiva svar. Patent- och registreringsverket uttalar, i anledning av nämn­

da yttrande, att en dylik sänkning av återupplivningsavgiften näppeligen

vore av förhållandena motiverad men å andra sidan ej heller av beskaffen­

het att mera avsevärt inskränka på ämbetsverkets ekonomi.

De sakkunnigas förslag till förenklad behandling av sådana ansökningar,

som, utan att återkallas, dock icke fullföljas av sökanden, lärer otvivel­

aktigt kunna medverka till en ökning av ämbetsverkets arbetseffekt. Jag

finner mig därför böra i huvudsak tillstyrka förslaget härutinnan. Ge­

nom den möjlighet att få ett sålunda avfört ärende återupplivat till ny

behandling, som enligt förslaget skulle stå sökandena till buds, synas de­

ras behöriga intressen bliva i tillräcklig mån tillgodosedda. Ett bifall

till det i några yttranden framställda önskemålet, att avförandet icke

måtte göras obligatoriskt, skulle medföra, att önskvärd enkelhet och tids­

besparing icke i full utsträckning vunnes, vadan från min sida ändring

i de sakkunnigas förslag härutinnan icke synes påkallad. Då en sänk­

ning av återupplivningsavgiften till 25 kronor icke skulle hava nämnvärt

inflytande på verkets ekonomi, och då det dessutom synes angeläget, att

de avgifter, som i samband med förevarande omorganisation ytterligare

påläggas patentsökandena, sättas så låga som möjligt, finner jag emel­

lertid en dylik sänkning önskvärd. Beträffande sistnämnda håda spörs­

mål, vilka äro av beskaffenhet att böra slutligt avgöras vid de av före­

liggande omorganisation betingande ändringarna i patentförordningen,

torde förslag komma att underställas Kungl. Maj:t av chefen för justitie­

departementet vid anmälan av den på nämnda departement ankomman­

de frågan örn nyssnämnda författningsförändringar.

Härefter ber jag att få anmäla, att de sakkunniga — efter att sålunda

hava övervägt de möjligheter, som enligt deras mening lämpligen kunde

tänkas för att öka avverkningskapaciteten per ledamot — övergått till

att ur denna synpunkt undersöka verkan av de ifrågasatta åtgärderna;

och hava de sakkunniga i detta hänseende anfört följande:

»Såvitt inom ämbetsverket upplysts, utgör den nuvarande avverknings­

kapaciteten i genomsnitt 110 avgjorda patentansökningar per år och leda­

mot. Häri är då inbegripen den avverkning, som faller på biträdande

ingenjörer.

Beträffande förhållandena i nu nämnda avseende under tiden 1912—1929

hänvisas till bilagda sammanställning. (Bil. C).

Bihang lill riksdagens protokoll 1931.

1 sami. 117 höft. (Nr 135.)

3

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

33

Departements­

chefen. <

De föreslagna

åtgärdernas

inverkan på

ledaniöternas

avverknings-

kapacittt.

IM föreslagna

åtgärdernas

lerkan i öv­

rigt.

Avgivna

yttranden.

Att de av oss i det föregående omförmälda åtgärderna, såväl de på äm­

betsverket självt ankommande som i all synnerhet de, vilka avse rotlar-

nas befriande från onödig balans, förenklad handläggning av patentären­

dena över lag och avförande av vissa ansökningar med återupplivnings-

rätt, måste inverka höjande på avverkningskapaciteten ligger i öppen

dag. I vilken grad detta kommer att ske, är visserligen icke lätt att med

bestämdhet förutsäga. Efter att i denna del hava ingående överlagt med

ämbetsverkets chef hava vi för vår del emellertid kommit till den upp­

fattningen, att man bör kunna räkna med en avverkningskapacitet av

omkring 135 ärenden per år och ledamot.

De sålunda förordade åtgärderna för att öka avverkningskapaciteten

torde emellertid vara ägnade att verka jämväl i riktning mot att avhjälpa

vissa andra påtalade brister i patent- och registreringsverkets handlägg­

ning av patentärenden.

Sålunda torde besvärsavdelningens avgöranden, vilka lämpligen böra,

åtminstone i viktigare fall, redovisas i en för allmänheten tillgänglig pre­

judikatsamling, komma att utgöra ett verksamt medel för fastslående av

vissa principer för bestämmandet av vad som skall anses utgöra en paten­

terbar uppfinning samt även i övrigt verka till införande av en mera enhet­

lig praxis i handläggning av patentärendena över huvud.

Vidare är att förvänta, att avgörandena i besvärsavdelningen skola gi­

vas en sådan skriftlig utformning, att den framställda anmärkningen att

avslagsbesluten icke äro tillräckligt motiverade därigenom kan undan­

röjas.

Genom det av oss föreslagna institutet underställning beträffande vissa

invändningsärenden skulle ävenledes en i möjligaste mån betryggande

handläggning av sådana ärenden vinnas.»

Svenska teknologföreningen förklarar sig på det varmaste tillstyrka

den föreslagna redovisningen av besvärsavdelningens avgöranden i en för

allmänheten tillgänglig prejudikatsamling. Föreningen framhåller tillika

önskvärdheten av att i denna samling jämväl intoges fall, där patent

blivit vägrat.

Även handelskammaren i Örebro betonar vikten av att avdelningens

utlåtanden göras tillgängliga i tryck.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening har beträffande

de sakkunnigas beräkningar rörande ökande av den genomsnittliga av­

verkningskapaciteten per rotel och år — från nuvarande cirka 110 till 135

stycken ärenden — uttalat följande. Det vore ju ganska uppenbart, att de

föreslagna ändringarna i organisationen, befrielsen för ledamot från före­

dragning av ärenden, som ledde till patent, befrielsen från handläggning

av remisser från regeringsrätten samt det automatiska avförandet av en

del ärenden, allt i förening med praktiska, administrativa direktiv från

patent- och registreringsverket, komma att höja avverkningskapaciteten.

Ehuru det syntes föreningen synnerligen vanskligt att i siffror fixera en

sådan avverkningsstegring, syntes emellertid en höjning till den av de

sakkunniga angivna storleksordningen icke otänkbar.

34

Kungl. Marits proposition Nr 135.

35

Beträffande förslaget om publicering av besvärsavdelningens beslut

vore visserligen patentärendena av så skiftande natur, att det erbjöde de

största svårigheter att angiva bestämda riktlinjer för bedömande av vad

som skulle anses utgöra en patenterbar uppfinning. Örn emellertid, så­

som ifrågasatts, besvärsavdelningen skulle regelbundet publicera vikti-

gare utslag jämte motivering, skulle härigenom i många fall en värdefull

vägledning kunna vinnas för patentärendenas avgörande enligt eftersträ­

vade mera enhetliga principer.

Patent- och registreringsverket framhåller, att de sakkunnigas beräk­

ning av antalet avgjorda ärenden per år och ledamot till omkring 135

efter omorganisationens genomförande visserligen vore svår att till rik­

tigheten kontrollera. Beräkningen torde dock kunna godtagas under för­

utsättning att erforderligt antal assistenter finge anställas å arbetstyng­

da rotlar. Av lätt förklarliga skäl komme dock under första tiden för

det nya systemets tillämpande arbetsresultatet förmodligen att bliva nå­

got mindre.

En prejudikatsamling, omfattande åtminstone de viktigaste avgörandena

av besvärsavdelningen, skulle otvivelaktigt vara till gagn. Det åsyftade

målet torde emellertid ej kunna fullt nås utan ändring i gällande bestäm­

melser angående handlingars hemlighållande i vissa patentärenden. Ett

stadgande i syfte att undanröja detta hinder återfunnes i 100 § av patent-

lagstiftningskommitténs förslag till lag örn patent. Måhända skulle emel­

lertid med prejudikatsamlingens utgivande och följaktligen med den ifrå­

gasatta lagändringens vidtagande kunna något anstå.

Den av de sakkunniga verkställda beräkningen av det antal ärenden,

Vepartements-

som efter omorganisationens genomförande skulle kunna årligen avver- chefen-

kas av varje ledamot, har patent- och registreringsverket förklarat sig

kunna godtaga, under förutsättning att erforderligt antal assistenter fin­

ge anställas å arbetstyngda rotlar. Då denna fråga örn avverkningskapa-

citeten intimt sammanhänger med personalfrågan, får jag anledning att

längre fram vid min redogörelse för sistnämnda spörsmål återkomma

härtill.

Vad angår den föreslagna redovisningen av besvärsavdelningens åtmin­

stone viktigaste avgöranden i en för allmänheten tillgänglig prejudikat­

samling, anser även jag, att en dylik samling skulle vara till nytta bland

annat på så sätt, att en mera enhetlig praxis i handläggningen av patent-

ärendena därigenom kunde åstadkommas. Som patent- och registrerings­

verket framhållit har också i patentlagstiftningskommitténs förslag till lag

örn patent intagits ett stadgande i syfte att undanröja det hinder, som för

närvarande finnes för utgivande av en dylik samling på grund av gäl­

lande bestämmelser beträffande handlingars hemlighållande i vissa patent­

ärenden. Att emellertid utan avvaktan på den slutliga behandlingen av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

36

Kungl. Maj ris proposition Nr 135.

Personal­

behovet.

1930 års sak­

kunniga.

nämnda kommittés förslag i övrigt nu till prövning upptaga enbart detta

detaljförslag anser jag icke lämpligt, varför med prejudikatsamlingens

utgivande — hur önskvärd denna sak än är -— torde böra tillsvidare ansta.

Jag övergår nu att till skärskådande upptaga av de sakkunniga fram­

lagt förslag rörande personalbehovet å besvärsavdelningen och anmäl-

ningsavdelningarna. Beträffande denna fråga hava de sakkunniga utta­

lat sig på följande sätt:

»Vidkommande besvärsavdelningen har det erforderliga personalbehovet

ovan angivits utgöra 3 tekniska ledamöter.

För bestämmande av antalet avdelningschefer i den första instansen är

avgörande, huru stor arbetsbörda kommer att åvila ifrågavarande chefer.

Med det ändrade systemet för handläggning av patentärenden är det

uppenbart, att de nuvarande byråchefernas arbetsbörda kommer att be­

tydligt lättas. Sålunda kommer att från byråchef helt avlyftas sysslande

med från regeringsrätten och domstolarna remitterade ärenden. Genom

borttagande av föredragning inför generaldirektören befrias ifrågavaran­

de byråchefer från ytterligare dem nu åvilande göromål. Därtill kom­

mer, att ledamöternas föredragning inför byråchef till en viss del skulle

bortfalla. Kvar står emellertid byråchefens handläggning av ärenden

för meddelande av avslags- och förfallobeslut samt invändningsärenden.

Även i andra fall kunna, på sätt ovan omnämnts, ärenden komma att be­

handlas av byråchef. Slutligen kvarstå byråchefens åligganden såsom

övervakare och ledare av arbetet å avdelningen.

Det har synts oss, att, även med en ökning av antalet rotlar, antalet

byråchefer borde kunna nedbrinsas till tre. Var och en byråchef skulle

stå i spetsen för en avdelning. Till en avdelning borde läggas ärenden

tillhörande de kemiska industrierna och till en annan avdelning ärenden

tillhörande de elektrotekniska industrierna, övriga ärenden skulle för­

delas enligt av ämbetsverket bestämda grunder.

Vid bedömande av det erforderliga antalet ledamöter å anmälnings-

avdelningarna hava vi utgått från följande förutsättningar:

1. Samtliga i det föregående föreslagna åtgärder böra genomföras från

en och samma tidpunkt, förslagsvis den 1 juli 1931.

2. Den nu föreliggande totala balansen bör inom en tid av fem år ned­

bringas med minst 5,000 ärenden.

3. Antalet årligen inkommande ärenden bör uppskattas till i genom­

snitt minst 5,850 ärenden. Härvid har man att taga i betraktande dels

den utvecklingskurva, antalet årligen inkommande ärenden hittills före­

tett, dels antalet under åren 1928 och 1929 inkomna ärenden (5,682 respek­

tive 5,788), dels förhållandet mellan antalet under innevarande års tre

första kvartal inkomna ärenden, utgörande 4,356, samt motsvarande siffra

för år 1929, utgörande 4,301, dels ock slutligen att, även örn man måste

räkna med en viss variation olika år, utvecklingskurvan likväl måste be­

räknas även för framtiden visa samma tendens till uppåtgång, som hit­

tills kännetecknat densamma.

4. Avverkningskapaciteten per år och ledamot bör beräknas till om­

kring 135 ärenden.

Med dessa utgångspunkter bör antalet för framtiden behövliga leda-

37

möter beräknas till 43, varjämte under den närmaste femårsperioden

erfordras anställande av ytterligare 8 ledamöter.

Beträffande den för närvarande för biblioteket avsedda personalen hava

vi icke anledning föreslå någon ändring.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Härefter övergå vi till frågan örn huru stor del av den sålunda för

handläggning av patentärenden i besvärsavdelningen och å anmälnings-

avdelningarna samt för biblioteket erforderliga personalen bör uppföras å

ordinarie stat, ävensom den i samband därmed stående frågan örn perso­

nalens ställning i lönehänseende.

Vad till en början angår besvärsavdelningen, böra samtliga ifrågasatta

tre tekniska ledamöter uppföras å ordinarie stat med placering i B 30.

Med de uppgifter, som i det föregående angivits böra tillkomma besvärs­

avdelningen och de tekniska ledamöterna å densamma, synes det icke

råda något tvivel örn vare sig att arbetsbördan kommer att bliva tillräck­

lig eller att behovet av ifrågavarande tjänster kommer att hålla sig kon­

stant. Åt innehavarna av ifrågavarande tjänster torde lämpligen kunna

föreslås benämningen patentråd.

Vad därefter angår cheferna för de erforderliga tre avdelningarna i

första instansen, intaga dessa en fullt jämförlig ställning med de nuva­

rande tekniska byråcheferna. De skulle alltså bibehållas såsom byrå­

chefer i B 30.

Då antalet befattningar för tekniska byråchefer f. n. utgör fyra, inne­

bär alltså förslaget, örn hänsyn tagas till såväl besvärsavdelningen som

anmälningsavdelningarna, en utökning av antalet tjänster i byråchefs-

grad med två. Vid det förhållande att för närvarande endast tre av de

för tekniska byråchefer avsedda befattningar äro besatta med ordinarie

innehavare, påkalla ifrågavarande tjänster icke något vidare yttrande ur

synpunkten av någon innehavares försättande på övergångsstat.

Då det gäller frågan huru många ledamöter å anmälningsavdelningar­

na böra uppföras å ordinarie stat, synes här vara på sin plats att — under

hänvisning till vad därutinnan inledningsvis blivit anfört — lämna en

sammanställning beträffande nuvarande ledamöters tjänsteställning och

avlöningsförhållanden.

Tjänsteställning

15 byrådirektörer .....................................................

1 förste byråingenjör såsom tillförordnad byrå­

direktör ..................................................................

3 förste byråingenjörer .........................................

1 bibliotekarie ..........................................................

5 byråingenjörer .....................................................

16 förste biträdande ingenjörer ............................

1 förste biträdande ingenjör såsom tillförord­

nad förste byråingenjör ................................

Avlöning

B 28

B 24 + vikariatsersättning

B 24

B 24

B 21 + 900: —

20 + 900: —

20 + vikariatsersättning

Ehuru antalet för framtiden erforderliga ledamöter å anmälningsavdel­

ningarna i det föregående beräknats till 43, synes försiktigheten dock

bjuda att icke för samtliga dessa uppföra befattningar å ordinarie stat.

För vår del hava vi kommit till den uppfattningen, att en lämplig mar

ginal skulle ernås genom att för närvarande endast räkna med 35 befatt­

ningar å ordinarie stat för ledamöter.

Personal ä

ordinarie stat.

Personal å

övergångsstat.

Personal med

estra ordinarie

eller extra an­

ställning.

Avgivna

yttranden.

Såväl av ekonomiska skäl som icke minst med hänsyn till önskvärd­

heten av att hava tillgång till den sporre i arbetet, som utsikten att kunna

vinna befordran till högre tjänst innebär, synas nyssnämnda 35 befatt­

ningar böra fördelas på olika lönegrader, nämligen B 24, B 26 och B 28.

För befattningshavare i den högsta tjänsten, B 28, torde benämningen,

liksom nu, böra vara byrådirektör. För befattningshavare i den nya gra

den, B 26, synes benämningen lämpligen böra bliva förste byråingenjör

eller densamma som för å de tekniska avdelningarna nu placerade befatt­

ningshavare i B 24.

Förutom nämnda ledamotsbefattningar bör å den ordinarie staten upp­

tagas den nuvarande bibliotekariebefattningen, vilken synes böra bibehål­

las i B 24.

Då antalet befattningar i ovannämnda tre lönegrader synes böra lika

fördelas å dessa, skulle alltså 12 ledamotsbefattningar placeras i B 28, 12

dylika befattningar i B 26 och 11 sådana befattningar jämte bibliotekarie­

befattningen i B 24.

I enlighet med vad i det föregående framhållits, bör vidare å ordinarie

stat bibehållas en byråingenjörsbefattning i B 21 för den under bibliote­

karien sorterande tjänsteman, som omhänderhar korrekturläsning av pa­

tentskrifter m. m.

Jämfört med nuvarande personalstat, innebär alltså vårt förslag en ök­

ning av antalet tjänster i B 30 från 4 till 6, en minskning av antalet byrå

direktörstjänster från 16 till 12, ett nyinrättande av 12 tjänster i B 26, en

ökning av antalet tjänster i B 24 från 5 till 12 samt en minskning av an­

talet tjänster i B 21 från 5 till 1.

Genomförandet av ovannämnda minskningar i nuvarande personalstat

skulle föranleda uppförande på övergångsstat av 4 byrådirektörsbefatt-

ningar och 4 byråingenjörsbefattningar. Därest emellertid i samband

med organisationsändringarnas genomförande tre byrådirektörer omedel­

bart befordras till tjänst i B 30 och innehavarna av å övergångsstat före

slagna byråingenjörstjänster vid omorganisationen vinna befordran till

högre tjänst (B 24 eller B 26), skulle, efter vederbörliga utnämningar och

befordringar i samband med omorganisationen, å övergångsstat kvarstå

allenast 1 byrådirektör.

Innehavare av de rotlar, som enligt ovan gjorde beräkningar komma att

erfordras utöver de å ordinarie stat och övergångsstat uppförda, eller

sannolikt 16, böra, liksom hittills, vara anställda såsom icke ordinarie i

18:e eller 20:e graden, beroende på befattningshavarens anställningstid

inom ämbetsverket. Till dessa rotelföreståndare bör, liksom för närvaran­

de, utgå särskild ersättning efter 900 kronor för år.

Därutöver måste givetvis, örn ock måhända icke i fullt samma utsträck­

ning som för närvarande, såsom biträden åt ledamöter och för rekryte­

ringens säkerställande finnas anställda ett antal assistenter, till en början

såsom extra befattningshavare mot arvode och sedermera såsom extra

ordinarie tjänstemän.»

Statskontoret har förklarat sig icke kunna ansluta sig till de sakkunni­

gas förslag i fråga örn ledamöternas å anmälningsavdelningarna place­

ring i lönegrad. Ämbetsverket ansåge det nämligen vara principiellt

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

39

oriktigt, att befattningshavare, vilka såväl kvalitativt som kvantitativt

fullgjorde samma skyldigheter, hänfördes till olika lönegrader. De av

de sakkunniga anförda skälen för deras förslag i nu berörda hänseende

kunde ämbetsverket icke finna bärande. Ämbetsverket ville för sin del

ifrågasätta, att samtliga här avsedda befattningshavare placerades i lö­

negraden B 26.

Samtliga såsom föredragande tjänstgörande förste biträdande ingenjö­

rer vore för närvarande placerade i 20 :e lönegraden enligt löneplanen för

extra-ordinarie tjänstemän och åtnjöte envar av dem därjämte särskild

ersättning med 900 kronor för år. Enligt ämbetsverkets mening skulle

det vara lämpligare att hänföra ifrågavarande befattningshavare till en

högre lönegrad med ordningsnummer 22 och omfattande 20:e—23:e löne-

klasserna, därvid någon särskild ersättning icke skulle utgå.

T. f. statskommissarien Gibson har, med instämmande av t. f. statskom-

missarien Alve, uttalat, att enligt hans mening en placering av ledamö­

terna å patentavdelningarna i 26:e lönegraden antagligen komme att men­

ligt inverka på rekryteringen av ingenjörer till patent- och registrerings­

verket. I trots av det principiellt olämpliga i att hänföra befattningsha­

vare med ungefär samma arbetsuppgifter till olika lönegrader, finge han

förorda, att 15 ledamöter hänfördes till 28:e och 20 ledamöter till 24:e

lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i detta ämne anfört föl­

jande:

»De sakkunnigas förslag innebär givetvis i och för sig ett steg i rikt­

ning mot en mera rationell lösning av ledamöternas lönefråga, även örn

efter ett genomförande av förslaget det ovan anmärkta förhållandet allt­

jämt skulle kvarstå, att oaktat ledamöternas arbetsuppgifter äro av ena­

handa art likväl en avsevärd skillnad i löneställningen skulle förefinnas

mellan de olika grupperna av ledamöter. De sakkunniga hava emeller­

tid såsom motiv för sitt ståndpunkttagande härutinnan anfört såväl

ekonomiska skäl som ock önskvärdheten av att hava tillgång till den sporre

i arbetet, som utsikten att kunna vinna befordran till högre tjänst inne­

bär. Även örn det enligt lönenämndens mening måste resas avgjorda be­

tänkligheter mot att för likartade arbetsuppgifter fastställa så vitt skil­

da lönegrader, som i förevarande fall avses, finner emellertid lönenämn-

den med hänsyn till de speciella förhållanden, som äro rådande inom

patent- och registreringsverket, det ej kunna ifrågakomma att hänföra

samtliga ledamöter till samma lönegrad, något som skulle betyda ett av­

steg från den ordning i förevarande hänseende, som sedan en följd av år

tillbaka tillämpats inom detta ämbetsverk. Meri lönenämnden anser sig

likväl för sin del böra ifrågasätta, huruvida det kan anses nödigt att för­

dela de ordinarie tekniska ledamöterna å förevarande avdelningar på så

många lönegrader, som de sakkunniga föreslagit.

Lönenämnden torde med avseende hära få erinra, att statens bespa-

ringskommitté i sitt den 26 februari 1925 avgivna betänkande rörande

verkställd granskning av personal- och övriga förhållanden vid patent-

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

40

och registreringsverket uttalade, att bland de 24 ordinarie ledamöterna

vilket antal då ansågs vara tillräckligt för balansens avarbetande -—

borde enligt kommitténs mening finnas allenast två befattningsgrader, en

lägre, omfattande 16 befattningshavare i lönegraden 33 24, och en högre

omfattande 8 befattningar i lönegraden B 27.

^ Såsom framgår av statsverkspropositionen till 1926 års riksdag (X H.

T., punkt 15) fann visserligen Kungl. Majit detta förslag icke böra för­

anleda någon framställning till riksdagen bland annat av den anlednin­

gen, att man borde avvakta den utformning av patentlagstiftningen, som

kunde framgå av pågående revision av gällande författningar på detta

område. Sedan nämnda tidpunkt har emellertid antalet ledamöter på

grund av patentärendenas anhopning måst avsevärt utökas. Och då

fråga nu är före att höja antalet ordinarie ledamotsbefattningar å an-

mälningsavdelningarna i så betydande grad, som nu av de sakkunniga

föreslagits, bär lönenämnden ansett den av besparingskommittén ifråga-

satta fördelningen av dylika befattningar å allenast två lönegrader vara

förtjänt av förnyat övervägande.

För egen del bär lönenämnden vid prövning av denna fråga ansett sig

böra förorda en sådan fördelning a lönegrader av de i de sakkunnigas

förslag upptagna 35 ordinarie ledamotsbefattningarna, att en del av dem

hänföres till lönegraden B 27 och en del till lönegraden B 24. Spörsmålet,

huru många av dessa befattningar böra tillhöra den ena eller den andra

av dessa lönegrader, torde närmast vara att betrakta såsom en lämplig-

hetsfråga. Nämnden föreställer sig emellertid, att en lämplig fördelning

skulle åstadkommas genom att 17 befattningar placerades i 27:e lönegra

den samt att de övriga 18 befattningarna hänfördes till 24:e lönegraden.

Ett ordnande av personalförhållandena å anmälningsavdelningarna på

sätt nämnden nu förordat skulle innebära, att de dessa avdelningar för

närvarande tilldelade, i 28:e lönegraden placerade 16 byrådirektörsbefatt-

ningarna förändrades till motsvarande befattningar i 27:e lönegraden. Att

uppföra de nuvarande innehavarna av ifrågavarande byrådirektörstjän-

ster å övergångsstat torde icke vara erforderligt, utan synes det vara till­

fyllest att genom en anmärkning till ämbetsverkets personalstat angiva,

att befattning såsom byrådirektör skall vid inträffande vakans nedflyttas

från 28:e till 27:e lönegraden. Därjämte skulle den av nämnden förorda­

de anordningen medföra, att antalet förste byråingenjörstjänster i 24:e

lönegraden ökades från 4 till 18. De till indragning föreslagna byråin-

genjörsbefattningarna torde böra uppföras å övergångsstat. Diirest "emel­

lertid innehavarna av dessa befattningar i samband med organisations-

ändringarnas genomförande vinna befordran till befattning i 24:e löne­

graden, skulle någon ökning av den för verket redan gällande övergångs­

staten icke behöva ifrågakomma.

De föredragande med egna rotlar, som enligt de sakkunnigas beräknin­

gar erfordras utöver de å ordinarie stat uppförda, sannolikt 16 tjänste­

män, skulle enligt de sakkunnigas förslag såsom hittills, alltefter veder-

börandes anställningstid vid verket, tillhöra 20:e respektive 18:e lönegra­

den enligt den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen samt

i likhet med vad för närvarande är fallet uppbära särskilt arvode av

900 kronor. Lönenämnden anser för sin del, att ifrågavarande arvode bör

i varje fall för befattningshavare inom den högre lönegruppen _ in­

arbetas i lönen och vederbörande befattningshavare i följd härav erhålla

en mot arvodet svarande höjning i lönegradsplaceringen.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

41

Ledamöterna av nämnden S. Almgren oeh B. Koersner hava tillstyrkt

bifall till de sakkunnigas förslag beträffande ledamöternas placering i

lönegradshänseende.

Stockholms handelskammare avstyrker införandet av en särskild titel

för de tekniska ledamöterna å patentavdelningarna.

Svenska teknolog! är euin gen och svenska uppfinnareföreningen fram­

hålla, gentemot statskontoret och lönenämndens förslag, att ökade svå­

righeter skulle komma att uppstå i fråga örn rekryteringen av arbets­

krafter till patent- och registreringsverket, därest man beträffande de

ordinarie tjänsterna ginge längre i nivellerande riktning än de sakkun­

nigas förslag innebure.

Kommerskollegium har uttalat, att de sakkunnigas förslag, enligt vad

kollegium hade sig bekant, allmänt vunnit gillande inom industrikretsar.

Kollegium finge även för sin del tillstyrka bifall till detsamma.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening har icke velat

underlåta att uttala sitt beklagande av att den nuvarande disproportio­

nen mellan antalet ordinarie och extra tjänstemän blivit i alltför ringa

grad undanröjd. Gentemot förslaget i den del detsamma avsåge place­

ring av 11 ledamotsbefattningar i lönegraden B 24 ansåge sig föreningen

också böra erinra örn att en så låg löneplacering för liknande tjänsteställ­

ning, särskilt med hänsyn till den föreslagna ansvarsfulla ensambeslu­

tanderätten vid beviljande av patent, torde i andra statens verk vara

okänd.

Patent- och registreringsverket framhåller i anledning av det av tjän­

stemannaföreningen uttalade beklagandet rörande disproportionen mel­

lan ordinarie och extra tjänstemän att, örn det också ur olika synpunkter

varit i hög grad önskvärt att mera kunnat göras i berörda syfte, äm­

betsverket dock icke tilltrodde sig att framställa någon erinran mot för­

slaget i denna del.

Beträffande den föreslagna lönegradsplaceringen ville ämbetsverket

uttala, att med det ansvarsfull arbete, som enligt förslaget skulle åvila

ledamöterna, det principiellt riktigaste vore, att samtliga placerades i

lönegraden B 28. Emellertid läte sig detta av kostnadsskäl icke göra. Vid

sådant förhållande och då de sakkunnigas förslag onekligen erbjöde till­

gång till den sporre i arbetet, som utsikten att kunna vinna befordran till

högre tjänst innebure, finge ämbetsverket tillstyrka förslaget dock en­

dast med betydande tvekan, vad anginge placerandet av 11 ledamöter

i lönegraden B 24.

Vad de 16 icke-ordinarie ledamöterna anginge, ansåge ämbetsverket,

att samtliga borde hänföras till 24:e graden enligt löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän dock utan rätt till särskilt arvode.

T detta sammanhang uttalar ämbetsverket, i anledning av de sakkunni­

gas åsikt att den nuvarande balansen oavgjorda patentansökningar bor-

Departements­

chefen.

de kunna inom en tid av 5 år nedbringas till ett antal av eirka 8,000

stycken, att, då balansen sannolikt komme att den 1 juli 1931 hava stigit

till inemot 14,000 ärenden samt då hänsyn jämväl måste tagas till even­

tuell ökning i antalet årligen inkommande ansökningar, förenämnda tid

borde något höjas och, såvitt av ämbetsverket nu kunde bedömas, lämp­

ligen sättas till 6 år.

Byråchefen Berg har i ett av honom gjort särskilt uttalande anfört,

att 16 ledamöter borde placeras i lönegraden B 28 och 19 i lönegraden

B 26.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle besvär savdelningen komma att

bestå av, förutom ämbetsverkets chef såsom ordförande, tre tekniska leda­

möter, patentråd, i 30:e lönegraden, varjämte i handläggning av ärende,

vars beskaffenhet sådant påfordrade, skulle deltaga en av Kungl Maj:t

inom ämbetsverket därtill förordnad rättskunnig ledamot, förslagsvis by­

rådirektören å administrativa och varumärkesavdelningen.

Mot den sålunda föreslagna sammansättningen av besvärsavdelningen

har jag icke någon erinran att göra. Jag vill beträffande de tekniska

ledamöternas antal framhålla, att genom att detta antal satts till tre möj­

lighet skulle beredas att till denna avdelning knyta sakkunniga repre­

sentanter för en var av de tre stora huvudgrupperna: de kemiska, de elek­

triska och de mekaniska industrierna.

Emot den föreslagna titeln »patentråd» för de tekniska ledamöterna

har invändning framställts av Stockholms handelskammare. Även jag

måste ställa mig tveksam beträffande införandet av en dylik tjänste­

titel. Då annan lämplig benämning knappast synes erbjuda sig, torde

dessa tjänstemän, som skulle i lönehänseende jämställas med cheferna för

övriga avdelningar inom verket, kunna i likhet med dessa benämnas byrå­

chefer och följaktligen i verkets stat upptagas såsom byråchefer och leda­

möter av besvärsavdelningen.

Mot de sakkunnigas förslag örn nedbringande av de nuvarande fyra

anmälningsavdelningarna till tre, envar med en byråchef i 30:e lönegra­

den såsom chef, har jag icke någon erinran att framställa.

Enligt de sakkunnigas förslag har, vad dessa avdelningar angår, det mera

konstanta behovet av särskilda rotlar och därmed även antalet ledamöter

beräknats till 43 stycken, varjämte under den närmaste femårsperioden —

enligt patent- och registreringsverket under en period av sex år — skulle

erfordras ytterligare 8 ledamöter. Slutligen skulle, liksom för närvarande,

såsom biträden åt ledamöterna och för rekryteringens säkerställande fin­

nas anställda ett antal assistenter.

Ehuru salunda antalet för framtiden erforderliga tekniska ledamöter

å anmälningsavdelningarna beräknats till 43, hava de sakkunniga ifråga­

satt, att icke flera än 35 av dem skulle uppföras på ordinarie stat, därav 12

42

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 135.

43

såsom byrådirektörer i 28:e lönegraden, likaledes 12 såsom förste byråin­

genjörer i 26:e och återstående 11, även såsom förste byråingenjörer, i 24:e

lönegraden. De övriga 8 ledamöterna, för vilka befattningar icke skulle

uppföras å ordinarie stat, skulle fortfarande som hittills åtnjuta avlö­

ning enligt 18:e eller 20:e lönegraden — beroende på befattningshavarnas

anställningstid inom ämbetsverket — enligt löneplanen för extra ordina­

rie tjänstemän, varjämte till envar av dem, liksom för närvarande, borde

utgå särskild ersättning efter 900 kronor för år.

De sakkunnigas förslag, vad nu först den ordinarie personalen angår,

har i alla delar tillstyrkts av kommerskollegium samt patent- och regi­

streringsverket; av sistnämnda ämbetsverk, som funnit principiellt rik­

tigast att samtliga ledamöter placerades i 28:e lönegraden, dock endast

med stor tvekan beträffande den ifrågasatta placeringen av 11 befatt­

ningar i 24:e lönegraden. Statskontoret har för sin del ifrågasatt en pla­

cering för samtliga ledamöter i 26:e lönegraden, medan allmänna civil­

förvaltningens lönenämnd åter föreslagit en placering för 17 ledamöter

i 27:e och för 18 ledamöter i 24:e lönegraden.

Beträffande den sålunda av de sakkunniga föreslagna och av flerta­

let hörda myndigheter tillstyrkta differentieringen av ifrågavarande le-

damotsbefattningar vill jag, i anledning exempelvis av vad statskontoret

däremot anfört, icke bestrida, att det kan synas principiellt oriktigt, att

befattningshavare, vilka under samma ansvar hava att fullgöra ungefär

enahanda skyldigheter, hänföras till olika lönegrader. Örn emellertid samt­

liga dessa befattningshavare skulle placeras i en och samma lönegrad,

torde, på sätt nedan närmare utvecklas, icke kunna ifrågakomma någon

lägre lönegrad än den, som hittillls gällt för byrådirektörerna inom verket

(B 28). Då en sådan lösning av förevarande lönefråga lärer få anses ute­

sluten av ekonomiska skäl, synes ingen annan möjlighet stå öppen an att

gå in för en differentiering av ifrågavarande befattningshavare i löneav-

seende. Med hänsyn till önskvärdheten av att hava tillgång till den sporre

i arbetet, som utsikten att kunna vinna befordran till högre tjänst innebär,

synes mig för övrigt även ur denna synpunkt en dylik differentiering äga

visst fog.

Vad därefter spörsmålet örn ifrågavarande ledamöters placering i löne­

skalan angår, vill jag i anledning av statskontorets och lönenämndens

förslag om nedflyttning av de nuvarande i lönegraden B 28 placerade

byrådirektörerna till 26:e respektive 27:e lönegraden framhålla, att under

utredningen icke någon omständighet framkommit, som motiverar en dy­

lik nedsättning av dessa befattningar. Det ansvarsfulla arbete, som nu yt­

terligare skulle tillkomma byrådirektörerna såsom ensambeslutande vid

patents meddelande, utgör ett särskilt skäl för att någon ändring i nedåt­

gående riktning beträffande deras placering i lönegradshänseende icke

vidtages. I fråga om de nuvarande fyra i 24 :e lönegraden uppförda förste

byråingenjörerna tillåter jag mig erinra örn att på grund av deras sta-

Kungl. Majda proposition Nr 135.

44

digvarande föredragningsskyldighet, alltså en arbetsuppgift som eljest

tillkommer byrådirektör, vid upprepade tillfällen från olika håll — senast

genom likalydande motioner (1:180 och 11:222) vid 1930 års riksdag —

yrkanden framställts örn dessa befattningshavares uppflyttning till 26 :e

lönegraden. Som jag redan anfört kunde i själva verket skäl finnas för.

att förste byråingenjörerna liksom byrådirektörerna placerades rent av i

28:e lönegraden. Att jag det oaktat förordar en placering i 26:e lönegra­

den för endast en del av förste byråingenjörerna — visserligen flertalet

av dem — beror på nyss framhållna kostnadsskäl och den hänsyn, som

torde böra tagas till de befordringsutsikter, som i allt fall vid ett bifall

till den föreslagna omorganisationen komma att yppa sig för ett jämförel­

sevis stort antal av ämbetsverkets befattningshavare. Jag finner mig så­

ledes böra godtaga de sakkunnigas förslag till löneställning för ledamöter­

na, även i vad detsamma avser en placering av vissa förste byråingen

jörer i lönegraden B 24.

Det av de sakkunniga föreslagna antalet konstanta ledamöter eller 43

stycken—-jag bortser således fortfarande i detta sammanhang från de yt­

terligare 8 ledamöter, som skulle erfordras för balansens nedbringande —

kan i och för sig synas ganska högt. Detta antal står emellertid i direkt

beroende av den avverkningskapacitet per år och ledamot, som man anser

sig kunna räkna med. Som jag förut nämnt ha de sakkunniga grundat

sina beräkningar beträffande behovet av arbetskraft på en till 135 ären­

den per år och ledamot stegrad avverkningskapacitet efter genomförande

av den förenkling i arbetssättet, som nu är avsedd att komma till stånd,

och de ytterligare åtgärder i denna riktning, som ämbetsverket självt

ställt i utsikt. Naturligen är det vanskligt att fälla något säkert om­

döme rörande möjligheterna att öka verkets arbetseffekt. För egen del

måste jag inskränka mig till att uttala en förväntan örn att den angivna

avverkningskapaciteten skall betraktas som ett minimum. I betraktarn

de härav och inför ovissheten hur det nya systemet med patentärendenas

handläggning över huvud taget kommer att verka, synes mig försiktig­

heten i allt fall bjuda, att i avvaktan på den erfarenhet härutinnan, som

först torde böra vinnas, en något snävare marginal sättes i fråga örn det

antal tjänster, som skulle uppföras å ordinarie stat. I anslutning härtill

finner jag mig böra förorda, att antalet ordinarie förste byråingenjörs-

tjänster bestämmes till 9 i 26 :e och 8 i 24:e lönegraden, vilket innebär en

minskning i det av de sakkunniga föreslagna antalet dylika tjänster med

3 i varje grupp. I stället för de sex tjänster, som sålunda icke skulle upp­

tagas å ordinarie staten, torde böra anställas sex extra förste byråingen­

jörer med avlöning såsom befattningshavare å extra stat, tre i lönegraden

B 26 och tre i lönegraden B 24. Till frågan örn anvisande av medel härför

återkommer jag senare. Enligt mitt förslag skulle således antalet ordi­

narie ledamöter utgöra 29 mot det av de sakkunniga föreslagna antalet

av 35 stycken.

De sakkunnigas förslag i övrigt beträffande de ordinarie befattningar,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135

45

sorn skulle finnas å anmälningsavdelningarna och å det a'\ delningarna

underlydande biblioteket, föranleder icke någon erinran frän unn sida.

Även i fråga om löneställningen för de ledamöter, vilka liksom hit­

tills skulle vara anställda som extra ordinarie befattningshavare, hava

olika förslag framställts.

Såsom redan nämnts äro de nuvarande extra föredragandena

alltefter anställningstiden inom ämbetsverket — placerade i 18:e eller 20:e

lönegraden enligt löneplanen för extra ordinarie befattningshavare, var­

jämte till envar av dem utgår särskild ersättning efter 900 kionoi för åi.

Begynnelselönen i 20 :e lönegraden utgör 5,304 kronor och slutlönen 6,816

kronor. Med tillägg av den särskilda ersättningen uppgår alltså samman­

lagda avlöningsbeloppet till 6,204 kronor respektive 7,716 kronor. I 18:e

lönegraden uppgår begynnelselönen till 4,596 kronor och slutlönen till

6,420 kronor. Lägges härtill den särskilda ersättningen, utgör således be­

gynnelselönen 5,496 kronor och slutlönen 7,320 kronor.

Enligt de sakkunnigas av kommerskollegium tillstyrkta förslag i

denna del skulle de hittills gällande avlöningsbestämmelserna be­

träffande dessa befattningshavare fortfarande gälla för de 16 icke-ordi-

narie ledamöter(8 8), som efter vad förut sagts skulle finnas. Statskonto­

ret har uttalat, att det enligt ämbetsverkets mening skulle vara lämpli­

gare att hänföra ifrågavarande befattningshavare till 22:a lönegraden,

varvid någon särskild ersättning icke skulle utgå. I enlighet härmed

skulle begynnelselönen utgöra 6,048 kronor och slutlönen 7,212 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har för sin del ansett, att den

särskilda ersättningen — i varje fall för befattningshavare inom den

högre lönegruppen — borde inarbetas i lönen och vederbörande i följd

härav erhålla en mot arvodet svarande höjning i lönegradsplaceringen.

Patent- och registreringsverket slutligen har uttalat, att samtliga ifråga­

varande befattningshavare lämpligen borde hänföras till 24:e lönegraden

enligt ovannämnda löneplan men utan rätt till särskilt arvode. Enligt

detta förslag skulle begynnelselönen utgöra 6,816 kronor och slutlönen

8,124 kronor.

För egen del finner jag mig böra biträda statskontorets förslag, enligt

vilket dessa befattningshavare skulle placeras i 22:a lönegraden enligt lö­

neplanen för icke-ordmarie tjänstemän. Visserligen skulle vid bifall här­

till slutavlöningen och för en del befattningshavare även begynnelseav­

löningen i någon mån komma att understiga vad enligt gällande bestäm­

melser nu utgår till i frågavarande befattningshavare. Då man emellertid

å andra sidan bör kunna räkna med att flertalet av dessa befattningar

komma att besättas med personer, som nu uppbära lägre avlöning än den

till ledamot utgående, skulle det av mig förordade förslaget likväl för dem

innebära en icke oväsentlig höjning av nu utgående avlöningsförmåner.

Vad de sakkunniga i övrigt uttalat beträffande anställning av assisten­

ter och löneförmåner åt dem har icke givit anledning till någon erinran

från min sida.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

46

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

Övriga

avdelning­

ar inom

patent- och

registre­

ringsverket.

1930 års sak­

kunniga.

Innan jag lämnar frågan om personalen k patentavdelningarna, ber jag

få anmäla min avsikt att förorda vissa skärpta föreskrifter beträffande

befattningshavarnas rätt att tillhandagå den patentsökande allmänheten.

Bestämmelserna härom torde givas den innebörd, att befattningshavare

icke må mot ersättning tillhandagå enskilda i ärende, som faller inom

patentverkets arbetsområde. För den ordinarie personalens vidkommande

synes föreskrift i ämnet böra, efter riksdagens godkännande, meddelas

genom tillägg i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) angående utsträckt

tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befatt­

ningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen m. m. För de icke-ordinarie befattningshavarne

lärer motsvarande bestämmelse kunna meddelas i annan ordning.

Härefter övergår jag till de båda andra huvudavdelningarna inom pa­

tent- och registreringsverket, nämligen administrativa och varumärkes-

avdelningen samt bolagsavdelningen.

Beträffande administrativa och v arumärkesav delvin gen hava de sak­

kunniga uttalat sig sålunda:

»Jämväl denna avdelning gjordes av besparingskommittén till föremål

för undersökning och anförde kommittén i anledning därav i huvudsak

följande:

.'Beträffande arbetsuppgifterna å administrativa och varumärkesavdel-

ningen har kommittén, i stort sett, inga förändringar att föreslå. På

några punkter torde ett genomförande av kommitténs förslag i fråga örn

patentärendenas handläggning komma att öva inverkan på arbetet jäm­

väl å administrativa avdelningen. Den föreslagna anordningen i fråga

örn avförande av vissa patentärenden med återupplivningsrätt skulle an­

tagligen betyda någon, örn ock mindre betydande ökning i arbetsbördan

å avdelningen.---------------

Befattningshavarnas antal å avdelningen synes, såvitt den av kommit­

tén verkställda granskningen givit vid handen, i stort sett vara väl av­

vägt. Den, visserligen icke obetydliga, ökning härutinnan i förhållande

till vad som gällde före omorganisationen, vilken kvarstår även efter de

senaste årens personalindragningar, torde få anses motiverad, ej blott av

arbetsmängdens stegring utan även därav, att personalutrustningen före

omorganisationen utan tvivel måste betecknas såsom otillräcklig.

De förändringar i arbetet å avdelningen, som kunna bliva en följd av

de i det föregående ifrågasatta omläggningarna beträffande patentären­

denas behandling, torde icke komma att betinga någon ändrad organisa­

tion.’ -------- —

Såsom inledningsvis berörts, yttrade sig besparingskommittén jämväl

för nedflyttning i lönegrad av registratorstjänsten, vilken ock genom be­

slut av 1926 års riksdag blev satt å övergångsstat för att vid nuvarande

innehavarens avgång ersättas med en tjänst av lägre grad.

Under tiden efter besparingskommitténs granskning hava göromålen å

avdelningen otvivelaktigt ökat. I detta avseende tillåta vi oss att hän­

visa dels till de ovan lämnade uppgifterna beträffande antalet inkomna

patentärenden, dels ock till följande sammanställning av antalet under

åren 1925—1929 inkomna ansökningar örn registrering av varumärken,

mönster och modeller samt ärenden av allmän natur:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

47

Varu­

Varumärkes-

Mönster och

Allmänna

Ar

märken

förnyelser

modeller

ärenden

1925 ............ ............................... 1,727

717

108

4,258

1926 ............ ............................... 1,484

722

92

4,423

1927 ............ ............................... 1,937

670

154

4,566

1928 ............ ............................... 1,940

815

209

4,555

1929 ............ ............................... 1,973

1,052

141

4,799

Ett genomförande av de av oss föreslagna åtgärderna i fråga om pa

tentärendenas handläggning torde komma att medföra viss ökning av ar­

betet å administrativa avdelningen, framför allt på den grund att det är

att förvänta, att en väsentligt större avarbetning av patentärenden skall

äga rum särskilt under den närmast följande femårsperioden efter för­

slagets genomförande.

Med hänsyn till vad nu anförts och då vi icke funnit anledning föreslå

någon förändring beträffande arbetssättet å denna avdelning, synes någon

minskning i personalen å avdelningen icke kunna komma i fråga. Fast­

mera torde medgivande böra lämnas ämbetsverket att återbesätta följan­

de 3 befattningar, vilka enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1927

och 7 november 1929 för närvarande uppehållas på förordnande, nämligen

2 befattningar i B 4 och en befattning i B 2.

I anledning av vad under granskningen av avdelningen i övrigt före­

kommit ha vi ansett oss böra i detta sammanhang upptaga frågan om

löneställningen för den befattningshavare, som har sig anförtrott före­

st andar skap et för granskning av varumärken.

Detta föreståndarskap åvilar för närvarande en kvinnlig befattnings­

havare med placering i lönegraden B 11 (kansliskrivare). Kansliskrivare-

befattningen tillkom genom beslut av 1924 års riksdag. Därförinnan var

föreståndaren för granskning av varumärken placerad i lönegraden B 13

(nuvarande B 21). Nedflyttningen föranleddes av önskemålet örn ned­

bringande av ämbetsverkets utgifter och genomfördes i samband därmed

att dåvarande innehavaren av befattningen efter uppnådd pensionsålder

avgick ur tjänst.

Granskar man den nuvarande kansliskrivarens arbetsuppgifter, finner

man, att vederbörande enligt arbetsordningen har till åliggande, bland

annat, att verkställa den förberedande granskningen av ansökningar örn

registrering av varumärken; att ordna, vidmakthålla och fullständiga det

därför erforderliga granskningsmaterialet; att ombesörja utgivandet av

registreringstidningen för varumärken; att efter varje från trycket ut­

kommet nummer av registreringstidningen uppgöra kortregister, uppta­

gande märkesinnehavarens namn och märkets registernummer, för att

tjäna såsom manuskript till register till registreringstidningen för varu­

märken; att för varje år ombesörja utgivandet av ett supplement till re­

gistreringstidningen, innefattande vad i denna under det gångna året in­

tagits om järnstämplar, utom vad angår förnyelse; att uppgöra månatlig

förteckning över varumärken, som skola avföras, ur registret, och över

järnstämplar, som skola förnyas; samt att fullfölja uppgörande av kort­

register över registrerade figurmärken.

Det är således både många och maktpåliggande göromål, som äro före­

nade med ifrågavarande befattning. Av särskild betydelse är den förbe­

redande varumärkesgranskningen, därigenom att vid ärendenas prövning

och avgörande med hänsyn till förut registrerade liknande märken alle­

nast de av kansliskrivaren anförda märkena som regel bruka komma un

48

der diskussion. Vi kunna därför icke undertrycka den reflexionen, att en

något högre löneställning än den nuvarande är väl motiverad för inne­

havaren av denna befattning, och föreslå alltså, att befattningen måtte

uppflyttas till lönegraden B 14.

Slutligen må vi erinra örn att en expeditionsvaktsbefattning jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 13 oktober 1927 uppehälles allenast på förord

nande.

Å patent- och registreringsverkets ordinarie stat finnas uppförda sex

expeditionsvakter — inberäknat förste expeditionsvakten. Därutöver

finnas anställda fyra icke ordinarie befattningshavare för bestridande av

på expeditionsvakt i allmänhet ankommande göromål.

Då behovet av expeditionsvakter vida överstiger det å ordinarie stat

upptagna antalet expeditionsvakter, synes anledning icke förefinnas att i

fortsättningen uppehålla den vakanta befattningen allenast på förord

nande.

Beträffande bola gsuv delning en hava de sakkunniga anfört följande:

»Vid bedömande av omfattningen av arbetet med registreringsärendena

är särskilt att uppmärksamma, att detta arbete blir tyngre år från år

därigenom att vid behandling av anmälningar rörande senare ändringar

oftast ett flertal av de för bolaget förut vidtagna registreringsåtgärderna

måste genomgås, framför allt för utrönande av den för bolaget gällande

ordningen.

Statens besparingskommitté uttalade i anledning av sin granskning av

denna avdelning, att någon minskning av ledamöternas antal icke kunde

ifrågakomma, men att däremot en av notarietjänsterna å avdelningen

syntes kunna undvaras. Såsom i det föregående omnämnts, blev också

genom beslut av 1926 års riksdag en notarietjänst indragen.

Till belysande av arbetsbördan under tiden efter besparingskommitténs

granskning få vi meddela, att antalet inkomna registreringsansökningar

beträffande bolag för vart och ett av åren 1925—1929 utgjort 6,626, 6,784

6,387, 6,923 och 7,444.

Såsom av det föregående framgår, äro endast två av ledamöterna upp­

förda å ordinarie stat. Med hänsyn till såväl vad besparingskommittén

på sin tid anförde som vad som framkommit vid den nu verkställda

granskningen av bolagsavdelningen, anse vi oss böra föreslå, att jämväl

för den tredje ledamoten en byrådirektörsbefattning med placering i löne­

graden B 28 uppföres å ordinarie stat.

Under hand bar till oss överlämnats bilagda, av kanslibiträdena bos

patent- och registreringsverket Lotten Leijonhufvud och Sigrid Årmann

skriftligen gjorda framställning (Bil. D), att av dem innehavda kansli-

biträdesbefattningar i lönegraden B 7 måtte under benämningen kansli-

skrivarebefattningar hänföras till lönegraden B 11.

Av den vid framställningen fogade promemorian framgår arten och om­

fattningen av de med kanslibiträdesbefattningarna förenade göromålen.

Då dessa göromål i viss del äro av sådan natur, att de i allmänhet åvila

amanuenser, hava vi icke kunnat finna annat, än att den sålunda gjorda

framställningen, vilken understötts av ämbetsverkets chef, uppbäres av

starka skäl.

Vi få alltså föreslå, att nu nämnda båda befattningar måtte under be­

nämningen kansliskrivarebefattningar uppflyttas till lönegraden B 11.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

49

En sammanfattning av de sakkunnigas förslag beträffande administra­

tiva och varumärkesavdelningen samt bolagsavdelningen utvisar föl­

jande:

Beträffande administrativa och varumärkesavdelningen hava de sak­

kunniga uttalat, att bemyndigande borde lämnas patent- och registre­

ringsverket att med ordinarie innehavare besätta vissa lediga befattning­

ar, nämligen 2 skrivbiträdesbefattningar i B 2, 1 kontorsbiträdesbefatt-

ning i B 4 och 1 expeditionsvaktbefattning i B 5, inalles 4 befattningar.

Därjämte hava de hemställt örn uppflyttning av kansliskrivarbefattning-

en — föreståndarbefattningen för graskning av varumärken — från 11 :e

till 14 :e lönegraden.

I fråga örn bolagsavdelningen hava de sakkunniga föreslagit, dels att

den extra byrådirektörsbefattningen i B 28, som alltsedan år 1917 uppe­

hållits på förordnande, uppföres å ordinarie stat, dels och att två kansli-

biträdesbefattningar i 7:e lönegraden uppflyttas till k ansi i skrivare änster

i 11 :e lönegraden.

Statskontoret erinrar örn att åt 1928 års lönekommitté uppdragits att

vid fullgörande av sitt uppdrag taga under övervägande frågan örn biträ-

desbefattningarnas inom statsförvaltningen uppdelning å olika lönegra­

der och placering å löneskalan. På grund härav ansåge sig ämbetsver­

ket ej kunna tillstyrka den ifrågasatta uppflyttningen av de båda kansli-

biträdesbefattningarna.

Då det arbete, som ankomme på innehavaren av föreståndarbefattning­

en för granskning av varumärken, torde kunna sägas ligga på ett annat

plan än de göromål, innehavare av biträdesbefattningar hade att utföra,

finge ämbetsverket tillstyrka ifrågavarande befattnings uppflyttning.

Emellertid har ämbetsverket — i samband med sitt redan behandlade

förslag till placering i lönegrad av de tekniska ledamöterna å patentav­

delningarna — uttalat, att en placering för dessa ledamöter i enlighet med

ämbetsverkets förslag givetvis borde medföra, att även ledamöterna å nu

ifrågavarande avdelningar placerades i lönegraden B 26.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har icke någon erinran att

framställa mot den ifrågasatta uppflyttningen av ovannämnda kansli­

skrivare- och kanslibiträdesbefattningar.

I analogi med vad som av nämnden ifrågasatts beträffande byrådirek-

törstjänsternas å patentavdelningarna lönegradsplacering har nämnden

föreslagit, att även byrådirektörerna å de avdelningar, varom nu är fråga,

hänfördes till lönegraden B 27.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening har — i anslut­

ning till de sakkunnigas uttalande att vid bifall till omorganisationsför

slaget lättnad borde beredas ämbetsverkets sekreterare i honom åvilande

göromål —såsom sin åsikt framhållit, att redan med nu gällande organi­

sation sekreterarens göromål så vuxit, att en avbelastning under alla för

Sammanfatta

ning av de

sakkunnigas

förslag.

Avgivna

yttranden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

1 sami. 117 höft. (Nr 135.)

4

50

hållanden syntes önskvärd. Den arbetsmängd, som nu avsåges skola till­

komma sekreteraren, motiverade väl upprättande av någon under honom

sorterande tjänst, vars innehavare på eget ansvar skulle äga att fullgöra

vissa av sekreterarens nuvarande göromål.

Patent- och registreringsverket har — med förmälan att på grund av

dödsfall ytterligare en kontorsbiträdesbefattning på ämbetsverkets stat

blivit ledig — beträffande de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag an­

fört följande.

Den kansliskrivare, för närvarande en kvinnlig befattningshavare, vil­

kens uppflyttande i högre lönegrad föreslagits, hade, såsom av de sak­

kunniga framhållits, flera maktpåliggande arbetsuppgifter sig anför­

trodda, bland annat att verkställa den förberedande granskningen av an­

sökningar örn registrering av varumärken ävensom att ombesörja utgi­

vandet av registreringstidningen för varumärken, vilka båda arbetens

noggranna utförande vore av synnerlig vikt. Vid befattningens place­

rande från och med den 1 juli 1924 i lönegraden C 5 (B 11) hade detta

varit den högsta lönegrad, i vilken kvinnliga befattningshavare inom den

centrala statsförvaltningen då placerades. Enär, såsom antytts, befatt­

ningen vore mycket krävande och snarast av den karaktär, som plägade

påkalla anlitande av manlig arbetskraft, syntes det ämbetsverket med fog

kunna ifrågasättas, örn icke befattningen borde hänföras till en högre lö­

negrad än den av de sakkunniga föreslagna, i vilket hänseende ämbets­

verket — under erinran att befattningen före den 1 juli 1924 var uppförd

i lönegraden B 13 (21) — tilläte sig föreslå lönegraden B 18.

De sakkunnigas förslag om uppförande å ordinarie stat av den extra

hyrådirektörsbefattningen å bolagsavdelningen samt uppflyttning av

två kanslibiträdesbefattningar å samma avdelning till kansliskrivarbe-

fattningar finge ämbetsverket tillstyrka under erinran, att framställ­

ningar i förstnämnda hänseende vid upprepade tillfällen hos Kungl.

Majit gjorts från ämbetsverkets sida.

I detta sammanhang får jag anmäla, att ämbetsverket tillika hemställt

om inrättande av en extra notariebefattning å administrativa och varu-

märkesavdelningen. Ämbetsverkets uttalande i fråga härom lyder så­

lunda:

»I anslutning till vad de sakkunniga uttalat angående behovet av lätt­

nad i byrådirektörens respektive sekreterarens arbetsbörda samt under

hänvisning till vad ämbetsverkets tjänstemannaförening och sekreteraren

i sina vid detta utlåtande fogade yttranden anfört rörande önskvärdhe­

ten av särskild hjälp till denne senare i hans arbete, anser sig ämbets­

verket böra hemställa örn inrättandet av en extra notariebefattning å ad­

ministrativa och varumärkesavdelningen. Med de föreslagna organisa­

toriska ändringarna, såvitt angår patentärendenas behandling, skulle ju

vinnas en betydande ökning av arbetsresultatet. Att detta högst väsent­

ligt kommer att inverka på sekreterarens arbetsbörda är uppenbart. Det­

samma gäller inrättandet av den ifrågasatta besvärsavdelningen. Sär-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

51

skilt under de torsta åren etter omorganisationen, då den nuvarande ba­

lansen skall nedbringas, kommer detta tillskott till den redan förut tunga

sekreterartjänsten att verka synnerligen tryckande. Det är därför enligt

ämbetsverkets bestämda uppfattning av vikt, att åt sekreteraren beredes

sådan hjälp, att han befrias från vissa honom nu åvilande göromål och

att ansvaret för deras fullgörande lägges å den ifrågasatta extra nota­

rien. Måhända kan det även befinnas nödigt att å denne överflytta nå­

gon eller några av byrådirektörens nuvarande arbetsuppgifter, i den mån

så lämpligen kan ske. Att redan från början, innan närmare erfarenhe­

ter vunnits, föreslå den nya befattningens uppförande å ordinarie stat

har ämbetsverket ansett sig icke böra göra, men anledning torde ej sak­

nas till det antagandet att behovet av den nämnda notarietjänsten kom­

mer att visa sig konstant.

Givetvis kommer även såväl den ökade arbetsproduktionen å patentav­

delningarna i första instansen som ock besvärsavdelningens inrättande

att medföra en avsevärd stegring av kostnaderna för skrivarbete och

dylikt.»

Vad till en början beträffar de tjänster i lönegraderna B 2, B 4 och B 5,

som finnas uppförda å patentverkets stat men för närvarande uppehållas

på förordnande, synas mig dessa tjänster böra i staten bibehållas, var­

för åtgärder i sinom tid torde vidtagas för desammas återbesättande.

För den befattningshavare, som har sig anförtrott föreståndarskapet

för granskning av varumärken, synes mig, med hänsyn till vad som upp­

lysts angående arbetets art, en högre lönegradsplacering rättvisligen böra

ifrågakomma. Dock anser jag, i olikhet med patent- och registreringsver­

ket, en uppflyttning till lönegrad B 14 vara tillfyllest. Jag förordar alltså

de sakkunnigas, av statskontoret och lönenämnden i denna del tillstyrkta

förslag.

Inrättandet å administrativa och varumärkesavdelningen av en extra

notarietjänst, varom patent- och registreringsverket gjort framställning,

finner jag mig ej kunna tillstyrka. Det synes mig nämligen, som örn

sekreteraren åtminstone tillsvidare skulle kunna beredas den hjälp, varav

han eventuellt kan bliva i behov, av någon utav de amanuenser, som

redan finnas anställda å avdelningen.

Med avseende å förslaget örn uppförande å ordinarie stat av ytter­

ligare en byrådirektörsbefattning å bolagsavdelningen tillåter jag mig

erinra örn att vid flera föregående tillfällen —- senast i ovannämnda mo­

tioner vid 1930 års riksdag — förslag i enahanda syfte blivit framställda.

Då ifråga örn behövligheten av denna befattning, som alltsedan år 1917

uppehållits på förordnande, tvekan desto mindre kan råda, som å sagda

avdelning inflytande ärenden äro stadda i stark tillväxt, får jag till­

styrka, att tjänsten i fråga nu uppföres å ordinarie stat.

Däremot anser jag mig på de skäl, som av statskontoret framhållits,

förhindrad förorda den ifrågasatta uppflyttningen i lönegrad av två kan-

slibiträdesbefattningar å bolagsavdelningen.

Departement>•

chefen.

Patent- och

registrerings'

verkets ut-

giftsstat.

1930 års sak­

kunniga.

Vid bifall till mitt förslag om bibehållande av byrådirektörstjänsterna

å anmälningsavdelningarna i 28:e lönegraden lära jämväl de å nu ifråga­

varande båda avdelningar anställda byrådirektörerna böra, liksom hittills,

hänföras till nämnda lönegrad.

I motsvarighet till vad som av mig förordats beträffande inskränkning i

rätten för befattningshavare å patentavdelningen att mot ersättning till­

handagå enskilda i ärende, som faller inom patentverkets arbetsområde,

föreslår jag slutligen, att det sålunda ifrågasatta stadgandet må gälla

jämväl för befattningshavarna å administrativa och varumärkesavdelnin-

gen samt å bolagsavdelningen.

Sedan jag nu redogjort för den organisation, som jag anser patent- och

registreringsverket lämpligen böra erhålla, samt i sammanhang därmed

för den personal, som jag funnit vara erforderlig för att ämbetsverket

på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra det arbete, som åligger

detsamma, får jag övergå till frågan örn ämbetsverkets utgiftsstat.

De sakkunniga hava verkställt vissa beräkningar av de kostnader, som

ett genomförande av deras förslag beträffande patent- och registrerings­

verket skulle betinga. I avseende härå hava de utlåtit sig på följande

sätt:

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

»De ändringar, som föreslagits i fråga örn patent- och registreringsver­

kets ordinarie befattningshavare, innebära beträffande: byråchefs- (pa-

teuiråds-) befattningar (B 30) ökning med 2, byrådirektörsbefattningar

(B 28) minskning med 3 (4—1), förste byråingenjörsbefattningar (B 26)

nyinrättande av 12, förste byråingenjörsbefattningar (B 24) ökning med

7, byråingenjörsbefattningar (B 21) minskning med 4. Härtill skulle

komma uppflyttning av en kansliskrivarebefattning (B 11) till B 14 och

av 2 kanslibiträdesbefattningar (B 7) till B 11. Den ökning av anslaget

till ordinarie befattningar, som betingas av nämnda förändringar, skulle,

örn man utgår ifrån den näst högsta löneklassen för varje ifrågakommen

grad, utgöra 139,308 kronor (+ 22,920 — 31,500 + 114,480 + 60,060 — 28,848

+ 708 + 1,488).

Enligt förslaget böra å övergångsstat uppföras befattningar för 4 byrå­

direktörer och 4 byråingenjörer, vilket skulle innebära en ökning i kost­

naderna för övergångsstaten med 70,848 kronor (42,000 + 28,848).

Antalet vakanta befattningar vid tidpunkten för ikraftträdandet av den

föreslagna omorganisationen skulle bliva 23, nämligen förutom den sedan

år 1925 vakanta befattningen i B 30 lönande befattningar: 2 i B 30, 1 i B

28, 12 i B 26 och 7 i B 24. (Härvid bortses från de föreslagna uppflyttnin-

garna av nuvarande en kansliskrivarebefattning och två kanslibiträdes­

befattningar i högre grad ävensom från vakanta befattningar i lägre

grad.)

Örn man räknar med att innehavarna av sju av de till överflyttning å

övergångsstat föreslagna befattningarna omedelbart vid nyorganisatio­

nens genomförande vinna befordran till sålunda vakanta befattningar,

53

skulle således å övergångsstat komma att kvarstå allenast 1 byrådirektör.

Ovannämnda belastning av övergångsstaten skulle vid sådant förhållan­

de komma att nedgå till allenast 10,500 kronor.

Å andra sidan bör, så länge denna befattningshavare kvarstår å över­

gångsstaten, en av de föreslagna förste byråingenjörstjänsterna i 26:te

lönegraden hållas vakant, vilket medför en besparing i kostnaderna för

den ordinarie staten med 9,540 kronor.

Därest vidare antages, att övriga ovannämnda vid tidpunkten för om­

organisationens ikraftträdande lediga tjänster besättas med icke-ordinarie

personal inom ämbetsverket, nämligen genom befordran till ordinarie av

14 förste biträdande ingenjörer (i 20:de graden) och 1 förste amanuens (i

18:de graden), skulle, med utgångspunkt från lönen i näst högsta löne-

klassen inom respektive grad, den nuvarande belastningen å anslaget till

icke ordinarie befattningshavare, vikariatsersättningar m. m. minskas

med 95,928 kronor (89,880 + 6,048). Härutöver skulle emellertid å sist­

nämnda anslag ytterligare besparing uppstå med följande belopp:

1) genom att den för närvarande till 21 extra föredragan­

de utgående särskilda ersättningen av 900 kronor för år be­

gränsas till 16 extra föredragande ............................................ Kronor 4,500

2) genom bortfallande av de vikariatsersättningar, som

för närvarande utgå till dels den tillförordnade byråchefen

å patentavdelningarna och i succession efter honom förord­

nade tjänstemän, dels ock den såsom extra byrådirektör å

bolagsavdelningen tjänstgörande notarien och den i succes­

sion efter honom tillförordnade notarien ................................. Kronor 4,077.

Sammanlagda minskningen av kostnaderna på sistberörda anslag skulle

sålunda komma att uppgå till 104,505 kronor.

Örn hänsyn tages till samtliga ovan angivna faktorer, skulle således

verkets medelsbehov under den första fem-årsperioden komma att allt som

allt förete en nettoökning av 35,763 kronor eller, örn byrådirektörsbefatt-

ningen å övergångsstaten bortfaller, 34,803 kronor per år, vilken nettoök­

ning efter nämnda periods utgång skulle nedgå till 28,563 kronor, respek­

tive 27,603 kronor.

Vid förestående beräkningar har hänsyn icke tagits till å de olika av-

löningsposterna belöpande dyrtidstillägg. Den verkliga ökningen i me­

delsbehovet torde därför komma att uppgå till ett något örn ock obetyd­

ligt högre belopp än som i det föregående angivits.

Patent- och registreringsverket tillhör de verk, vilkas utgifter, enligt

vad som är avsett, helt skola bestridas av de till verket inflytande inkom­

sterna, i detta fall huvudsakligen patent- och registreringsavgifter. Ver­

kets inkomster hava under senare åren lämnat understundom avsevärda

överskott. Dessa överskott äro numera sammanförda i en fond.

Behållningen av fonden utgjorde vid ingången av räkenskapsåret

1929/1930 1,412,986 kronor 57 öre. Såvitt av ämbetsverkets räkenskaps­

böcker framgår, utgjorde verkets inkomster under nämnda räkenskapsår

1,643,706 kronor 82 öre. I detta belopp ingingo patentansökningsavgifter

med 284,900 kronor, patentårsavgifter med 646,315 kronor, varumärkes-

registreringsavgifter med 158,000 kronor, varumärkesförnyelseavgifter

med 61,260 kronor, mönster- och modellregistreringsavgifter med 1,880 kro­

nor samt bolagsregistreringsavgifter med 304,711 kronor 99 öre. Utgifter­

na uppgingo under samma tid till 1,248,432 kronor 15 öre. Överskottet

Kungl. Mårds proposition Nr 135.

54

utgjorde alitsa 39o,274 kronor 67 öre, vadan fondens behållning vid utgån­

gen av sagda räkenskapsår stigit till 1,808,261 kronor 24 öre.

Under det första kvartalet av räkenskapsåret 1930/1931 utgjorde inkom­

sterna 341,211 kronor 67 öre och utgifterna 343,581 kronor 44 öre,

vadan detta kvartal utvisar en brist av 2,369 kronor 77 öre. Enligt vad vi

inhämtat, torde förklaringen till det mindre gynnsamma resultatet av

verksamheten under detta kvartal vara att söka, dels däri att några större

utgiftsposter kommit att skjutas över till innevarande räkenskapsår från

det förra, dels. att en, sannolikt tillfällig, nedgång beträffande inbetal­

ning av årsavgiften ägt rum. För räkenskapsåret i dess helhet torde man

kunna räkna med ett betydande överskott.

Genom den av oss föreslagna besvärsavgiften skulle med ett beräknat

antal inkommande besvär av 200 per år till ämbetsverket inflyta 15,000

kronor utöver vad eljest skolat inkomma. I anledning av återupplivnings-

förfarandet kan jämväl en viss mindre ökning av inkomsterna vara att

påräkna. En ansökan örn återupplivning i veckan eller omkring 50 per år

skulle innebära en ökad inkomst av 2,500 kronor.

Kostnaderna för de av oss föreslagna åtgärderna, tillsvidare (frånsett

dyrtidstillägg) i runt tal 35,700 kronor per år, kunna sålunda förväntas

till, likaledes i runt tal räknat, hälften täckas av de föreslagna nya av­

gifterna.

I betraktande av omfattningen av ämbetsverkets ekonomi över huvud

synas de av våra ändringsförslag betingade ökade kostnaderna för av­

löningar icke vara av skrämmande storlek.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Patent- och

registrerings

verket.

Patent- och registreringsverket har i detta ämne uttalat sig på föl­

jande sätt:

»Enligt vad ovan anförts ifrågasätter ämbetsverket åtskilliga ändrin­

gar beträffande sin ordinarie personal. De ordinarie befattningarnas an­

tal jämte de för vederbörande befattningar avsedda lönegrader skulle

sålunda bliva följande:

Befattning

Lönegrad

1 generaldirektör .............................................................................................. A 3

8 byråchefer (därav 3 patentråd) .............................................................. B 30

16 byrådirektörer ................................................................................................. B 28

12 förste byråingenjörer ....................................................................................B 26

11

»

»

............................................................................. ... B 24

1 bibliotekarie .................................................................................................. B 24

1 sekreterare.......................................................................................................... B 24

1 byråingenjör .....................................................................................................B 21

1 kassör och räkenskapsförare ................................................................... B 21

3 notarier................................................................................................................ B 21

1 föreståndare för varumärkesgranskningen ........................................ B 18

2 kansliskrivare .................................................................................................. B 11

1 förste expeditionsvakt ................................................................................. B 7

1 eldare och maskinist ................................................................................... B 7

4 kanslibiträden ................................................................................................ B 7

5 expeditionsvakter .......................................................................................... B 5

15 kontorsbiträden ............................................................................................ B 4

2 skrivbiträden .................................................................................................. B 2

55

Medelsbehovet för dessa ordinarie befattningshavares avlönande, be­

räknat i överensstämmelse med vedertaget bruk efter de för vederböran­

de ifrågakommande näst högsta löneklasser, uppgår till 631,608 kronor.

Då det emellertid ej kan undvikas att överflytta åtminstone en. men

sannolikt ej flera — av de nuvarande tekniska byrådirektörerna till över

gångsstat och vid sådant förhållande minst en av de nya förste byrå-

ingenjörsbefattningarna i grad 26 tills vidare ej torde få tillsättas, skulle

för de ordinarie befattningshavarnas avlönande under nästa budgetår er­

fordras 622,068 kronor eller i runt tal 622,000 kronor.

Sedan åtskilliga år finnes å ämbetsverkets stat såsom enda bestämda

anslag uppförd »avlöning åt en å övergångsstat uppförd registrator .kro­

nor 6,400». Enligt avlöningsreglementet utgår dock denne befattnings­

havares lön med 7,668 kronor, varför densamma delvis mäst täckas från

anslaget för avlöningar till ordinarie tjänstemän. Vid bifall till den av

ämbetsverket förordade nya organisationen skulle, rent teoretiskt sett,

kunna hända, att, utom registratorn, fyra byrådirektörer (B 28), fyra byrå­

ingenjörer (B 21) och två kanslibiträden (B 7) komma att befinnas utom

tjänsteförteckningen. Som dessa befattningshavare givetvis måste redo-

visas i staten, men på grund av antagliga befordringar utgifterna för be­

fattningshavare ä övergångsstat sannolikt komme att inskränka sig till

— utom registratorns avlöning — avlöningen åt en byrådirektör, föreslår

ämbetsverket den anordningen, att å utgiftsstaten uppföres,, i stället

för ovannämnda bestämda anslag, såsom förslagsanslag: avlöningar till

å övergångsstat uppförda fyra byrådirektörer, fyra byråingenjörer, en

registrator och två kanslibiträden 18,000 kronor.

Även anslaget för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vi-

kariatsersättningar m. m., nu 225,000 kronor, måste röna väsentlig inver­

kan av den nya organisationen. Anslagsbeloppet uppfördes å staten finn

och med den 1 juli 1929 men beräknades från början ej för en del utgif­

ter, som dock bestridas därifrån, såsom de särskilda arvodena till vissa

tekniska föredragande, varjämte det numera tynges av avlöningarna.vid

åtskilliga under de sista två åren tillkomna befattningar, såval tekniska

sorn administrativa, såväl manliga som kvinnliga. Det har ock därlor

mäst väsentligt överskridas.

Den icke-ordinarie personalen vid ingången av år 1931 är följande:

Kungl Maj:ts proposition Nr 135.

Paten tavdelningarna.

22 extra föredragande (varav 6 äro ordinarie tjänstemän oell 16 förste

biträdande ingenjörer, nedan upptagna) vardera, utom en, med särskilt

.arvode av 900 kronor för år.

18 förste biträdande ingenjörer i 20:e graden.

9 förste biträdande ingenjörer i 18:e graden.

10 biträdande ingenjörer i 16:e graden.

„

3 extra tekniska tjänstemän med arvoden av 3,750 kronor tor ar.

Administrativa och varumärkesavdelningen.

4 förste amanuenser i 18:e graden (varav en tjänstgör jämväl a bo-

lagsavdelningen).

„ , ,

, , .

_,

1 amanuens i 16:e graden (tjänstgör även a bolagsavdelningenj.

,

.°* kanslibiträde i 7:e graden (befattningen uppehälles av ordinarie

befattningshavare).

„ l2.®-. °: kontorsbiträde» i 4:e graden (vissa av dessa tjänstgöra tidvis

a biblioteket).

4 e. o. skrivbiträden i 2:a graden (tjänstgöra tidvis å biblioteket).

,. j .

, eil me<* arv°den av 150 kronor för månad (tjänstgöra

tidvis a biblioteket).

Bolagsavdelningen.

1 extra byrådirektör i 28:e graden (befattningen uppehälles av ordi­

narie tjänsteman).

2 förste amanuenser i 18 :e graden.

2 halvtidsamanuenser i 16 :e graden.

3 e. o. kontorsbiträden i 4:e graden.

1 e. o. skrivbiträde i 2:a graden.

(Se jämväl under adm. avdeln.)

Biblioteket.

3 förste biträdande ingenjörer i 20:e graden.

1 biträdande ingenjör i 16:e graden.

1 halvtidsamanuens i 16 :e graden.

1 e. o. kontorsbiträde i 4:e graden.

(Se jämväl under adm. avdeln.)

Expeditionsv akterna.

5 e. o. expeditionsvakter i 5:e graden.

• ^jn fa-V ämbetsverket tillstyrkta omorganisationen skulle medföra föl­

jande förändringar beträffande nu ifrågavarande personal.

Å patentavdelningarna skulle de nuvarande 22 extra föredragandena

försvinna men däremot 16 icke-ordinarie rotelföreståndare i 24:e grade»

tillkomma. Vidare skulle de nuvarande assistenternas antal, 24 stycken*

väsenligt reduceras; dock torde, ur rekryteringssynpunkt och för att

hava tillgång å lätt flyttbar arbetskraft för mötande av uppstående ojämn-

heter i rotlarnas belastning, antalet ej böra få bliva alltför ringa, under

inga omständigheter mindre än 15. De sålunda kvarblivande assisten­

terna torde lämpligen böra lika fördelas å 20:e, 18:e och 16:e graderna.

A administrativa avdelningen skulle en extra notarie i 21 :a graden till­

komma men däremot, da härtill sannolikt en förste amanuens bleve be­

fordrad, en sådan bortgå. Vidare skulle 4 extra ordinarie kontorsbiträ­

den i 4:e graden bortgå, örn, såsom ovan förutsatts, nu vakanta ordina­

rie 3 kontorsbiträdesbefattningar och en skrivbiträdesbefattning åter­

besättas.

Å bolagsavdelningen skulle den extra byrådirektören övergå till den or-

dinarie staten, vilket, da dennes ordinarie tjänst uppehälles av en första

amanuens, bör hava till följd, att även en sådan övergår till den ordi­

narie staten.,

Å biblioteket skulle bibliotekarien, som för närvarande tjänstgör till­

fälligt såsom extra föredragande, åter rycka in, vilket skulle minska

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

behovet av icke-ordinarie personal med en förste biträdande ingenjör f

20: de graden.

Av de icke-ordinarie expeditionsvakterna slutligen skulle en övergå till

den ordinarie staten genom återbesättande av den nu vakanta expeditions-

vaktsbefattningen.

Den ifrågavarande icke-ordinarie personalen skulle således i och med

omorganisationen erhålla följande sammansättning:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

57

16 e. o. förste byråingenjörer .............................................................. i grad 24

1 e. o. notarie ..............................................................................................» »

21

7 förste biträdande ingenjörer ............................................................. » »

20

5 »

»

»

.............................................................» »

18

4 förste amanuenser ................................................................................. » »

18

6 biträdande ingenjörer .......................................................................... » »

16

1 amanuens .................................................................................................. » »

16

3 halvtidsamanuenser ................................................................................ » »

16

1 e. o. kanslibiträde ................................................................................... » »

7

4 e. o. expeditionsvakter ......................................................................... » »

5

12 e. o. kontorsbiträden ............................................................................. » »

4

5 e. o. skrivbiträden .............................................................................. » »

2

3 extra biträden med arvoden av 150 kronor per månad.

Den e. o. kanslibiträdesbefattningen innehaves av ett ordinarie kon­

torsbiträde, varför denna tjänst belastar ifrågavarande anslag endast

med vikariatsersättning. Avlöningarna vid övriga nyssnämnda tjänster,

beräknade efter vederbörande graders begynnelseklasser, uppgå till sam­

manlagt 276,144 kronor. Anslaget kommer emellertid att belastas med en

del andra utgifter, såsom vikariatsersättningar och ersättningar för över­

tidsarbete. Och vidare äro en del icke-ordinarie befattningshavare redan

berättigade eller komma sannolikt inom kort att bliva berättigade till lön

i högre klass än sin grads begynnelseklass, varjämte medel böra finnas

tillgängliga för eventuellt behövliga nyanställningar av icke-ordinarie

personal. Kostnaderna för samtliga sistnämnda behov må beräknas till

omkring 20,000 kronor. Anslaget för avlöningar till icke-ordinarie be­

fattningshavare, vikariatsersättningar m. m. skulle då kunna bestämmas

till i runt tal 295,000 kronor.

I övriga anslag å staten ifrågasätter ämbetsverket för närvarande icke

någon ändring.

Enligt ovanstående beräkningar skulle statens slutsumma uppgå till

1,376,600 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till nu gällande

stat, sorn slutar å 1,168.700 kronor, med ej mindre än 207,900 kronor.

Emellertid må framhållas, att ämbetsverkets utgifter under de senare

åren icke kunnat hållas inom ramen av vederbörande stat. Sålunda te sig

staternas slutsummor och de verkliga totalutgifterna under de sista fem

budgetåren på följande sätt:

År

Stat

Utgifter

1925/26 ..................................... 927,300: —

1,088,680

3926/27 .................................... 928.700:—

1,067,186

1927/28 ..................................... 935,700:—

1,167,450

1928/29 ..................................... 935,700:—

1,190,181

1929/30 ..................................... 1,162,700:—

1,248,432

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

De genom omorganisationen ökade utgifterna motsvaras i viss mån av

nya inkomster, nämligen av besvärs- och återupplivningsavgifterna. Men

även örn dessa nya inkomster ej tagas i betraktande, torde ämbetsverkets

inkomster fullt förslå att täcka de ökade utgifterna.

Inkomsterna uppgingo sålunda under ovannämnda fem budgetår till:

Den markanta nedgången i inkomsterna för sista budgetåret beror på

de kort därförut vidtagna nedsättningarna av såväl patent- som registre-

ringsavgifterna och är därför ej att uppfatta såsom början till en fort­

gående minskning av ämbetsverkets inkomster. Under det med denna

dag tilländagående första halvåret av löpande budgetåret uppgå ämbets­

verkets inkomster till 788,480 kronor, trots det av de sakkunniga omnämn­

da mindre goda ekonomiska resultatet av halvårets första månader. Och

intet ger vid handen att inkomsterna under budgetårets senare hälft kom­

ma att ställa sig olördelaktigare än under den förra. Snarare tyda vissa

tecken på motsatsen.»

mpartements-

De sakkunniga hava beräknat, att ett genomförande av deras förslag

chefen.

beträffande patent- och registreringsverkets organisation skulle under den

närmaste femårsperioden medföra en merkostnad — frånsett dyrtidstill

lägg — av i runt tal 35,700 kronor örn året. Denna kostnadsökning kunde

emellertid förväntas att till hälften täckas av de föreslagna nya avgif­

terna.

Även det av mig framlagda förslaget medför tydligen viss ökning av

utgifterna för verket, örn ock till något mindre belopp än det av de sak­

kunniga beräknade. Besparing har sålunda uppkommit genom mitt för*-

slag örn anställande av allenast 29 ledamöter såsom ordinarie samt genom

bibehållande i lönegrad B 7 av de två till uppflyttning i lönegrad B 11

föreslagna kanslibiträdesbefattningarna. Å andra sidan skulle en mindre

kostnadsökning uppstå genom placering i lönegrad B 22 enligt löneplanen

för extra ordinarie tjänstemän av de extra ledamöterna. I jämförelse med

de sakkunnigas förslag skulle de av mig förordade organisatoriska för­

ändringarna i ämbetsverket medföra en kostnadsökning, som med i runt

tal 6,000 kronor skulle understiga de sakkunnigas motsvarande merkostnad.

Vad angår utgiftsstaten för patent- och registreringsverket har ämbets­

verket framlagt förslag med avseende å beräkningen av anslagsposterna

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till avlöningar till befattnings­

havare å övergångsstat samt till avlöningar till icke-ordinarie befattnings­

havare m. m. Jag anser verkets förslag i dessa avseenden böra läggas till

grund för bestämmandet av anslagsposternas belopp, allenast med följan­

de modifikationer, som föranledas av vad jag i det föregående föreslagit.

Vidkommande först avlöningsanslaget till ordinarie tjänstemän — av

patent- och registreringsverket upptaget med 622,000 kronor — bör vid

år 1925/26

» 1926/27

» 1927/28

» 1928/29

» 1929/30

...... kronor 1,403,466

»

1,492,179

»

1,720,317

»

1,778,441

»

1,643,706

Kuric/l. Maj:ts proposition Nr 135.

59

bifall till mitt förslag om nedsättning av antalet förste byråingenjörer

med 3 i vardera lönegruppen B 26 och B 24 detta belopp till en början min­

skas med (3 X 9,540 + 3 X 8,580 =) 54,360 kronor. Härtill kommer dels skill­

naden i avlöning å den av ämbetsverket till uppf lyftning i 18 :e lönegraden

ifrågasatta men av mig till uppfattning i 14:e lönegraden tillstyrkta

föreståndarbefattningen för granskning av varumärken (6,048 — 4,596 =)

1,452 kronor, dels ock skillnaden i avlöningarna å de av mig ej förordade

båda kansliskrivarbefattningarna (2 X 3,888) och motsvarande antal kansli-

biträdesbefattningar, som alltså fortfarande skola bibehållas (2 X 3,144),

eller 1,488 kronor. Ifrågavarande avlöningsanslag skulle alltså minskas

med sammanlagt (54,360 -f- 1,452 + 1,488 =) 57,300 till (622,000 — 57,300 =)

564,700 kronor.

Ämbetsverkets förslag till övergångsstat och till de befattningar, som

skulle uppföras å samma stat, föranleder icke någon annan erinran från

min sida än att, då i anslutning till vad förut anförts i fråga örn de båda

kanslibiträdesbefattningarna dessa befattningar fortfarande skulle bibe­

hållas å ämbetsverkets ordinarie stat, de sålunda böra avföras från över­

gångsstaten.

Vad angår ämbetsverkets beräkningar rörande det anslag, som erford­

ras till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. — enligt

ämbetsverkets förslag slutande å ett belopp av 295,000 kronor — vill jag

erinra örn att det nuvarande förslagsanslaget å 225,000 kronor under de

senaste åren av olika anledningar högst väsentligt överskridits. Ben mest

bidragande orsaken till detta förhållande har varit den med hänsyn till

arbetsmaterialets ökade tillväxt inträdda nödvändigheten för ämbetsver­

ket att nyanställa personal, varjämte vissa från början ej beräknade ut­

gifter kommit att i sin mån tynga anslaget.

Då jag förordat, att utöver de 29 ledamotsbefattningar å anmälnings-

avdelningarna, som skulle uppföras på den ordinarie staten, 6 extra

förste byråingenjörer skulle anställas såsom ledamöter å sagda avdelningar,

lära till en början medel böra beräknas till avlöningar åt dessa. Särskilt

anslag för detta ändamål torde icke vara behövligt, utan synas kostna­

derna ifråga (3

X 8,124 | 3 X 7,212 =) 46,008 kronor böra avföras å

anslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m., vilket

anslag alltså torde böra i motsvarande mån ökas. Ä andra sidan har pa­

tent- och registreringsverket vid sina beräkningar angående nu ifråga­

varande anslag bland annat utgått från en löneställning för övriga erfor­

derliga 16 extra ledamöter enligt 24:e lönegraden i nämnda löneplan. Med

utgångspunkt från begynnelselönen i den av mig för dessa ledamöter

förordade lönegraden — 22 enligt löneplanen för extra ordinarie tjänste­

män — bör anslaget minskas med skillnaden mellan begynnelseavlöning­

arna i berörda lönegrader (16 X 6,816 — 16 X 6,048 —) 12,288 kronor. Då

jag vidare ej tillstyrkt den extra notarietjänst, om vars inrättande äm­

betsverket gjort framställning, kan anslaget följaktligen ytterligare min­

skas med ett belopp av 5,676 kronor.

60

Då ämbetsverkets beräkningar rörande ifrågavarande anslag i övrigt

icke givit mig anledning till någon erinran, skulle alltså samma anslag

komma att ökas med (46,008 — 12,288 — 5,676 —) 28,044 kronor eller, i

runt tal, med1 28,000 kronor till 323,000 kronor.

I övriga i patent- och registreringsverkets stat nu ingående anslag

ifrågasätter jag, lika med ämbetsverket, icke någon ändring.

I enlighet med mitt förslag till utgiftsstat för patent- och registrerings­

verket, som med ett belopp av (57,300 — 28,000 =) 29,300 kronor under­

stiger ämbetsverkets enahanda förslag, skulle samma stat erhålla föl­

jande utseende:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ..........kronor 564,700

Avlöningar till å övergångsstat uppförda fyra byrådi­

rektörer, fyra byråingenjörer och en registrator, för­

slagvis ......................................................................................... »

18,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vika-

riatsersättningar m. m., förslagsvis ..................................... »

323,000

Renskrivning och skrivmaterialier, fastighetens under­

håll, bränsle, lyse, renhållning och städning samt in­

ventariers anskaffande och underhåll m. m., förslagsvis »

72,000

Publikationer, efter avdrag av influtna prenumerations-

avgifter och dylikt, kungörelser, böcker och tidskrifter

samt bindningskostnader, förslagsvis ............................. 180,000

Återställda registreringsavgifter, förslagsvis ...................... »

16,000

Bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,

förslagsvis ..................................................................................... »

2,600

Pensioner åt avskedade tjänstemän, förslagsvis ................... »

46,000

Dyrtidstillägg, förslagvis ............................................................... »

125,000

Summa kronor 1,347,300.

Statförslaget slutar alltså å ett belopp av 1,347,300 kronor, medan den för

löpande budgetår fastställda statens slutsumma uppgår till 1,168,700 kro­

nor. Det nya statförslaget skulle alltså medföra en ökning med 178,600

kronor. Då emellertid de verkliga utgifterna under en följd av år högst vä­

sentligt överskridit de i respektive års stater upptagna anslagsbeloppen,

innebär det nu föreliggande statförslaget i verkligheten icke en så stor mer­

kostnad, som nyss angivna skillnadsbelopp anger. Under budgetåret

1929/1930 uppgingo de verkliga kostnaderna till i runt tal 1,248,400 kronor»

I jämförelse härmed skulle den faktiska ökningen nu begränsas till cirka

99,000 kronor.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra örn att anslaget till

patent- och registreringsverket tillhör de anslag, som tillsammans med

korresponderande inkomsttitlar bilda fristående specialbudgeter, vilka i

riksstaten äro uppförda med sammanfallande utgifts- och inkomstbelopp»

Enligt hittills tillämpad ordning har anslaget bestämts till det belopp, var­

till den för verket fastställda utgiftsstaten uppgått. Från och med in-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

61

gången av budgetåret 1929/1930 bar den anordningen vidtagits, att från

inkomsttiteln »patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter» den

"behållna inkomsten över utgiftsanslaget, »patent- och registreringsver­

ket», tillgodoföres en särskild s. k. diversemedelsfond »patent- och regi­

streringsverkets fond», från vilken utgifterna direkt bestridas. Ansla­

gets ändamål är sålunda numera närmast att förmedla överförandet av

bidragsmedlen från inkomsttiteln till fonden. Då inkomsttiteln och det

därmed kommunicerande utgiftsanslaget ansetts böra uppföras med det

belopp, som motsvarar det påräkneliga inkomstbeloppet, och icke såsom

hittills med det belopp, vartill de blivande utgifterna beräknas uppgå,

har jag under punkt 21 av tionde huvudtiteln i årets statsverksproposition,

i enlighet med ett av riksräkenskapsverket i detta ämne framställt för­

slag och enär ifrågavarande inkomsttitel av statsrådet och chefen för fi­

nansdepartementet i riksstatsförslaget för nästkommande budgetår upp­

tagits med 1,300,000 kronor, tillstyrkt en höjning av det nuvarande förslags­

anslaget till ämbetsverket, 1,168,700 kronor, med 131,300 kronor till 1,300,000

kronor. Med hänsyn till den sålunda genomförda förändringen i sättet för

anslagets beräkning påverkas anslaget icke av den höjning av utgiftsstatens

belopp, som nu föreslås.

På grund av vad sålunda anförts ärnar jag hemställa, att Kungl.

Hemställan.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1931 bestämma antalet ordinarie befatt­

ningshavare hos patent- och registreringsverket på följande sätt:

Befattning

Lönegrad

1 generaldirektör .......................................................................................... A 3

3 byråchefer och ledamöter av besvärsavdelningen............................ B 30

5 byråchefer ....................................................................................................... B 30

16 byrådirektörer ............................................................................................ B 28

9 förste byråingenjörer ...................................................................................B 26

8

»

»

................................................................................ B 24

1 bibliotekarie .................................................................................................... B 24

1 sekreterare .................................................................................................... B 24

1 byråingenjör ................................................................................................ B 21

1 kassör och räkenskapsförare ................................................................. B 21

3 notarier ............................................................................................................ B 21

1 föreståndare för varumärkesgranskningen ...................................... B 14

1 eldare och maskinist ................................................................................. B 7

1 förste expeditionsvakt, .............................................................................. B 7

6 kanslibiträden ............................................................................................. B 7

5 expeditionsvakter ...................................................................................... B 5

15 kontorsbiträden ............................................................................................ B 4

2 skrivbiträden ................................................................................................. B 2;

Anin. Tillsvidare skola hållas obesatta förste byråingenjörstjänster i lönegraden B 26 till

antal motsvarande antalet byrådirektörer, som åtnjuta avlöning å övergångsstat.

62

dels besluta, att å övergångsstat för patent- och registreringsverket

skola från och med den 1 juli 1931 uppföras följande befattningar, näm­

ligen:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Befattning

Lönegrad

4 byrådirektörer ................................................................................................. B 28

4 byråingenjörer...................................................................................................B 21

1 registrator ...................................................................................................... B 21;

dels godkänna det av mig förordade förslaget till stat för patent- och

registreringsverket, att tillämpas från och med den 1 juli 1931;

dels ock besluta att innehavare av befattning i patent- och registre­

ringsverket icke må mot ersättning tillhandagå enskilda i ärende, som

faller inom ämbetsverkets arbetsområde.

Emellertid torde det böra anstå med fattande av slutligt beslut i äm­

net, till dess det på föredragning av chefen för justitiedepartementet

beroende förslaget örn ändring i vissa paragrafer i patentförordningen

hunnit undergå vederbörlig granskning i lagrådet. Jag anhåller såle­

des att få ånyo upptaga ärendet, sedan nämnda granskning avslutats.

Slutligen hemställer jag, att utdrag av detta protokoll får tillställas

lagrådet till kännedom vid nyssnämnda granskning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna sitt bifall.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

68

Bilaga A.

Tyska patentyerkets organisation och arbetssätt.

Redogörelse lör resultatet av ett studiebesök i tyska patentverket den 7—12 juli 1930

av H. Flogelund.

Tyska patentverket, das Reichspatentamt, daterar sin tillkomst från den

1 juli 1877, den dag då en för hela riket gemensam patentlag trädde i

kraft. Redan före denna tidpunkt hade uppfinningar patenterats i åtskilliga

tyska stater, men förutsättningarna för erhållande av patent och det erhållna

skyddets innebörd voro olika i de särskilda staterna. Den nya för hela

riket gemensamma patentlagen och det nya patentverket, som gjorde slut

på dessa kaotiska förhållanden, hälsades därför med stor tillfredsställelse

av såväl uppfinnare som industri. Från en blygsam början gick verket en

rask utveckling till mötes, och åtskilliga gånger måste flyttningar företagas,

innan det vid sekelskiftet framstod som ofrånkomligt, att verket måste för­

säkra sig örn en byggnadstomt av sådan storlek, att verkets behov av lokaler

kunde tillgodoses för lång tid framåt. En tomt av 23,000 kvm. anskaffades

och 1905 flyttade verket in i den byggnad det ännu bebor. Denna byggnad

är uppförd i fem våningar och inrymmer omkring 700 tjänsterum och ett

20-tal stora salar samt en särskild biblioteksavdelning i sex våningar. Dess­

utom finnes tjänstebostad för verkets chef och ett 15-tal tjänstemän samt

vaktmästare.

Sedan verkets personal innevarande år stigit till sammanlagt omkring

1,500 personer, ha emellertid de hittillsvarande utrymmena befunnits otill­

räckliga, och en större tillbyggnad är f. n. under uppförande.

Arbetsuppgifter och deras fördelning.

Förutom beviljandet av skydd för nya uppfinningar, varumärken och

mönster åligger det även tyska patentverket att handlägga besvär över av­

slagna patentansökningar och varumärken. Patentverket utgör också första

instans, då det gäller upphävande av redan beviljade patent ävensom be­

viljande av tvångslicenser. Verkets arbetsuppgifter äro fördelade på följande

avdelningar: Granskningsavdelningen för patentansökningar (Anmeldeab-

teilung), besvärsavdelningen (Beschwerdeabteilung), varumärkesavdelningen

(Abteilung flir Warenzeichen und Marken), avdelningen för mönsterskydd

(Abteilung fur Gebrauchsmuster) och avdelningen för upphävande av patent

(N ichtigkeitsabteilung).

Övervakandet och fördelningen av arbetet inom de olika avdelningarna

tillkommer i främsta rummet verkets chef »der Präsident». Han deltager

dock icke i någon form i handläggandet av de ärenden, som tilldelas de

olika avdelningarna. Presidenten synes hava en vidsträckt befogenhet röran­

de verkets angelägenheter. Nödvändiga reformer kunna därför snabbt genom­

föras och det ständigt ökade ansökningsantalets behov av ökade arbetskrafter

har undan för undan kunnat tillgodoses utan att avgörandet härom behövt

64

läggas i händerna på för verkets arbetsuppgifter mer eller mindre främ­

mande institutioner. Såsom exempel må nämnas, att den nuvarande presi­

denten Eylau så gott som omedelbart efter sitt tillträdande av chefskapet

för halvannat år sedan kunde mer än fördubbla antalet ledamöter å gransk-

ningsavdelningen och i övrigt vidtaga de mest genomgripande förändringar

i arbetssättet å verkets flesta avdelningar.

För skötseln av verkets administration och ekonomiska angelägenheter

har presidenten vid sin sida sju »Direktören», av vilka fyra hava juridisk

och tre teknisk utbildning. Av dessa direktörer deltaga även några i be-

svärsavdelningens beslut.

Granskning savdelningar nas organisation.

Liksom i Sverige meddelas i Tyskland patent endast å nya uppfinningar.

Fördenskull tillkommer det patentverket att underkasta de inkommande

ansökningarna en nyhetsgranskning, och häri ligger egentligen tyngdpunkten

av verkets arbete. Att planer verkligen skulle förefinnas på att i någon

mån beskära denna nyhetsgranskning tillbakavisades inom patentverket på

det bestämdaste. Tvärtom framhölles, att den synnerligen effektiva nyhets­

granskningen spelat en stor roll för den tyska industriens snabba utveckling

under de senaste 50 åren. Genom granskningen har patentsökanden fått

veta i vilken omfattning han med största sannolikhet har skydd för sin

uppfinning, och detta förhållande har i hög grad bidragit till ett snabbt

exploaterande av de patenterade uppfinningarna. Av icke mindre vikt har

det varit för industrien i allmänhet att de beviljade patenten ej fått en

sådan omfattning, att de givit sig sken av att skydda sådant, som det står

var och en fritt att utföra, varigenom långvariga och dyrbara processer i

stor utsträckning kunnat undvikas. Följden härav är, att såväl uppfinnare

som industri äro villiga att betala sådana avgifter till patentverket, att en

effektiv nyhetsgranskning kan åstadkommas, och att under sådana förhål­

landen göra inskränkningar, som göra granskningen helt värdelös, vore ju

föga motiverat.

Det är ingen obetydlig utgallring nyhetsgranskningen åstadkommit bland

patentansökningarna under de gångna åren. Av de 1,421,899 under åren

1877—1929 avgjorda patentansökningarna hava endast 490,752 lett till patent,

d. v. s. endast 34.5 %. Den bär i Sverige gängse uppfattningen, att nyhets­

granskningen skulle ha slappnat något under de senaste åren bestreds på

det bestämdaste. I så fall dömer man på grund av några enstaka fall och

tvärtom framhölls det, att nyhetsgranskningen varit vida effektivare under

de senaste åren än tidigare. Sålunda har förhållandet mellan beviljade

patent och avgjorda ansökningar under de senaste åren hållit sig betydligt

under det ovan angivna medeltalet av 34.5 %, nämligen för år 1927: 28.9 %,

1928: 27.4 % och 1929: 28.6 %. Endast för åren 1922 och 1923 steg pro­

centtalet över medeltalet nämligen till 36 resp. 39 %. Detta förhållande torde

stå i visst samband med den samtidiga hastiga försämringen och slutliga

sammanbrottet av den tyska valutan, som helt naturligt haft menlig in­

verkan på granskarens arbetsförmåga.

Liksom här i Sverige har även tyska patentverket haft svårigheter, då

det gällt att med ett ständigt växande ansökningsantal få nyhetsgransk­

ningen utförd inom rimlig tid. Flera system för granskningsarbetets ord­

nande hava under årens lopp försökts och visat sig lida av ohjälpliga

brister. De första åren var granskningen ordnad ungefär som nu i Dan-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Kungl. Marits proposition Nr 135.

65

mark, d. v. s. granskningen utfördes på extra tid av teknici, anställda i

annan statstjänst eller inom industrien. Detta system övergavs dock rätt

snart och i stället övergick man till fast anställda granskare, vilka själv­

ständigt Ängö utfärda förelägganden, men patentansökningarnas godkännande

eller avslående beslutades kollegialt å olika avdelningar. Allteftersom an-

sökningsantalet steg, ökades dock antalet oavgjorda ärenden undan för undan.

Systemet var för tungrott, föredragningarna togo bort för mycket tid, och

avdelningsföreståndaren kunde dessutom omöjligen behärska de stora om­

råden av tekniken, som folio under deras domvärjo, varigenom misshällig-

beter ofta uppkommo då granskaren såg sin sakkunnighet åsidosatt. Då

kriget bröt ut och personalen minskades, beslöt man sig helt resolut för att

lägga all beslutanderätt i händerna på granskaren ensam. Detta system

med helt självständiga ledamöter visade sig hava så stora fördelar framför

det trögare arbetande och större personal krävande kollegiala systemet att

detsamma efter kriget bibehållits som permanent institution. Allt efter som

ansökningarnas antal efter efterkrigsårens lågkonjunktur åter började stiga

tillsattes en del nya ledamöter, men den väsentliga ökningen av arbets­

krafterna skedde genom anställande av assistenter, som hade att biträda

ledamöterna vid nyhetsgranskningen. Tillsammans med en eller två assi­

stenter hade ledamoten att avverka 4—500 nya ansökningar per år. Antalet

ledamöter (Regierungsräte) steg så småningom till omkring 140, men det

visade sig att balansen av å rotlarna inneliggande ärenden, trots att av­

verkningen å granskningsrotlarna mer än fördubblats sedan före kriget,

åter började stiga, och hos många granskare dröjde ända till ett år, innan

första föreläggandet kunde avlämnas. Vid chefsskiftet 1929 beslöt sig den

nye presidenten för att på ett radikalt sätt försöka råda bot på missförhål­

landena. Anseende det genom assistentsystemet förorsakade dubbelarbetet

vara en av huvudorsakerna till den långsamma behandlingen av ansöknin­

garna, gjorde han så gott som alla assistenterna till självständiga ledamöter,

så att ledamöternas antal mer än fördubblades. Antalet uppgick den 1 juli

i år till 306. Att med Tysklands finansiella nödläge (patentverkets över­

skott inbetalas till staten) utnämna omkring 175 nya »Regierungsräte» var

icke möjligt. Därför förordnades de nya granskarna som extra ledamöter

(Hilfsmitglieder) på viss tid med bibehållande av lönen som assistent (Hilfs-

arbeiter). Ledningen har dock uttryckligen framhållit, att denna avlönings­

form endast är en provisorisk nödfallsåtgärd. För rekryteringen finnas för

närvarande endast 32 assistenter, vilkas tjänstgöring helt och hållet måste

anses såsom utbildningskurs. Det har hänt, att assistenter blivit självstän­

diga ledamöter redan efter ett år.

Var och en av de 306 ledamöterna har att handlägga omkring 250 an­

sökningar per år. Svårighetskoef ficlen ter finnas för de olika klasserna men

äro mycket omstridda. Endast då det gäller speciellt svåra eller lätta

klasser under- resp. överstiger antalet ansökningar 250 st. per år.

Samtidigt med utnämnandet av de extra ledamöterna lingö samtliga

granskare uppmaning att inom viss tid hava endast två månaders balans å

sina rotlar. Detta har man lyckats genomföra, så att den 1 juli i år fanns

enligt uppgift ingen ledamot, som hade ärenden å sin rotel (Priifungsstelle)

med äldre remissdatum än två månader. Alla tillfrågade granskare för­

klarade sig utan större svårigheter kunna bibehålla sin rotel i detta skick

under förutsättning, att ansökningsantalet per rotel ej ökar i väsentlig grad.

Att detta verkligen låter sig göra förklarades bero på följande förhållande:

1) Frånvaron av allt dubbelarbete.

/lilläng lill riksdagens protokoll Will. I sami. 117 hafi. (Kr 1.1.7.)

5

2) Ledamotens ensambeslutanderätt.

3) Det mycket begränsade granskningsområdet för varje ledamot.

4) De utländska patentens uppdelning enligt tyska klasslistan.

5) Den relativt snabba befordran, som visad^duglighet medför för såväl

ordinarie som extra ledamöter.

Av dessa inverkande faktorer funnos ett flertal redan tidigare. Det skulle

alltså närmast vara slopandet av det i allt för stor utsträckning tillämpade

assistentsystemet och inrättandet av enmansrotlar med små gransknings-

områden, som åstadkommit det gynnsamma arbetsresultatet, ehuru de övriga

faktorernas, särskilt ledamöternas självständiga beslutanderätt, stora be­

tydelse icke får förbises. Gentemot assistentsystemet framhölls även den

nackdelen, att de flesta nyhetsgranskningarna överlätos på assistenterna,

varigenom ledamoten förlorade den intima kontakten med gransknings-

materialet och kom att sakna den totala överblick över detsamma, som är

av största betydelse vid bedömandet av en uppfinnings patenterbarhet. En

liknande brist vidlådde det äldre kollegiala behandlingssystemet.

Granskningsarbetet är fördelat på 14 avdelningar med var sin avdelnings­

chef eller ordförande (Abteilungsvorsitzender). Denne har ungefär samma

ställning som våra byråchefer med det undantag, att hans deltagande i

handläggandet av patentärenden inskränker sig till endast invändningarna

(se nedan). Granskaren godkänner och avslår nämligen ensam ansöknin­

garna. Varje avdelning har sitt eget kansli, där förelägganden och dylikt

utskrivas och ansökningarna förvaras i avvaktan på svaromåls ingående.

När en patentansökning inlämnats i inlämningsavdelningen, stämplas där

alla handlingar med ett löpande nummer och datum. Därifrån går ansök­

ningen till kassskontoret, som antecknar om avgiften är betald eller ej.

Sedan går den till klassificeringsavdelningen och kommer slutligen via av-

delningskansliet till granskaren. Från och med i år tillämpas ett nytt sy­

stem för ansökningarnas numrering. Denna sker efter klassificeringen och

i numret »Aktenzeichen» ingår den klass, på vilken ansökningen förts och

begynnelsebokstaven på sökandens namn, t. ex. 12 p M 7/30 om ansök­

ningen är den sjunde för året, som inkommit å klass 12 p från en sökande,

vars namn börjar på M. Härigenom undgås höga och på grund därav ofta

av sökanden i svarsskrifter och dylikt felskrivna nummer. Kansliet slipper

dessutom använda »nyckel», då det gäller att remittera svaromål och dylikt

till vederbörande granskare.

Granskningsmaterialet utgöres förutom av de tyska patenten av de öster­

rikiska, schweiziska, franska, engelska och amerikanska patenten jämte tid­

skrifter och annan facklitteratur. De utländska patenten äro ordnade enligt

tyska klasslistan, och detta utföres av samma ingenjörer, som klassificera

de inkommande patentansökningarna. Då de engelska patenten finnas upp­

delade enligt tyska klasslistan, blir granskningen av de engelska »abridge-

ments» obehövlig, varigenom avsevärd tid inbesparas.

Varje granskare för ett systematiskt ordnat kortregister över artiklar i

tidskrifter och dylikt, som beröra hans granskningsområde. Då detta oftast

är begränsat till en viss specialindustri, kan han utan större svårighet följa

med i facktidskrifterna. Av sådana tidskrifter, som bestå av referat av av­

handlingar och artiklar i andra tidskrifter t. ex. Chemisches Zentralblatt

och Chemical Abstracts, anskaffas flera exemplar, som klippas sönder och

uppklistras å kort, som insättas på olika uppslagsord i ett kortsystem, vilket

i hög grad underlättar granskningen för kemisterna. Dessa kortsystem äro

även vissa tider tillgängliga för allmänheten.

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

67

De till granskningsmaterialet hörande patenten får granskaren linuppdela

efter behag och av patent, som ligga å andra rotlar men beröra hans gransk-

ningsområde, skaffar han sig dubletter eller fotostatiska kopior.

De förelägganden, granskaren utfärdar, kan han antingen diktera för en

maskinskriverska eller skriva dem för hand själv och lämna till avdelnings-

kansliet för renskrift. Före expedieringen måste granskaren kontrollera

utskriftens riktighet och i de flesta fall även underteckna densamma. De

tyska föreläggandena avvika från de svenska i det hänseendet, att de sakna

äventyr, och att den tid, inom vilken svaromålet skall inkomma (vanligen

två månader), ej räknas från beslutsdagen utan från den dag föreläggandet

tillställts sökanden från posten. Detsamma gäller även vid överklagningar

av beslut. Besvarar sökanden ej föreläggandet, får han en skrivelse, att

ärendet efter viss tid kommer att upptagas till beslut, såvida ej svar in­

kommer. Samtidigt uppmanas sökanden att återtaga ansökningen, för den

händelse han ej ämnar fullfölja densamma. Denna uppmaning har ofta

haft önskat resultat.

Någon begränsning av antalet förelägganden i ett patentärende linnes

icke, utan det ges så många förelägganden, som enligt granskarens åsikt

äro erforderliga för ett ärendes fullständiga utredning.

I tyska patentverket är man betydligt strängare med avseende på under­

anspråken än här i Sverige, och uppdelningar i olika uppfinningar före­

komma i stor utsträckning. Härigenom nedbringas antalet underanspråk,

och det är mycket sällan desamma överstiga två å tre.

Med föreläggandet följer ofta ena beskrivningsexemplaret, försett med

anteckning örn de rättelser, granskaren önskar utförda.

Liksom här i Sverige vålla de utländska ansökningarna granskaren stort

besvär på grund av deras avvikande uppställning av patentanspråken, som

ombuden i regel sakna befogenhet att ändra, och bristande specialfackkun­

skap hos översättaren. Särskilt de kemiska avdelningarna lida därav, då

en del patentombud, som icke hava någon inhemsk kemisk industri bland

sina klienter utan endast få en och annan utländsk kemisk ansökning, icke

hava någon kemist bland medhjälparna.

När en ansökning är färdig till godkännande, underrättas sökanden där­

om och granskaren gör erforderliga rättelser i det ena beskrivningsexem­

plaret, varefter ändringarna införas i det andra exemplaret å kansliet. Där­

efter kungöres ansökningen i Patentblatt och utlägges i »Auslagehalle» för

så vitt sökanden ej begärt anstånd, vilket beviljas högst 6 månader. Kun­

görandet i »Reichsanzeiger» har upphört sedan några år tillbaka. Innan

kungörandetiöens utgång måste första årets patentavgift vara inbetald. Har

denna avgift ej inbetalats inom utsatt tid, erhåller sökanden en skrivelse,

vari meddelas, att om avgiften (30 Mark) jämte en straffavgift å 5 Mark ej är

inbetald inom en månad, kommer ansökningen att betraktas som återtagen.

Sedan patentet meddelats och erhållit nummer, kan uppskov erhållas med

offentliggörandet, om sökanden har oavgjord ansökning i Förenta Staterna.

Vid kollisioner förfares på samma sätt som här i Sverige med det undan­

taget, att sökanden till den sist inkomna ansökningen erhåller meddelande,

då den äldre ansökningen kungöres.

Har invändning gjorts mot en kungjord ansökning, undersökes örn den­

samma är befogad och i sådant fall erhåller invändaren rätt att taga del

av alla handlingar i patentärendet. I annat fall får invändaren endast se

den utlagda delen. Inkommer invändningen efter kungörandetidens slut,

prövar verket densamma, men invändaren lämnas aldrig tillfälle att yttra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

sig vidare eller taga del av eventuell skriftväxling mellan sökanden och

verket.

Då en invändning skall upptagas till avgörande, har ledamoten ej längre

rätt att ensam fatta beslut. I beslutet deltaga avdelningschefen, såsom ord­

förande, den ledamot, som handlagt ärendet, såsom föredragande, och en

ledamot med ett närliggande granskningsområde, såsom bisittare. Vid be­

handling av invändningar kallas ofta parterna till patentverket och vittnes­

förhör hålles med intygsgivare och andra personer, som kunna sitta inne

med upplysningar. Invändningsförfarandet tillämpas i Tyskland i betydligt

större omfattning än här i Sverige. Under år 1929 inkommo ej mindre

än över 9,000 invändningar. Antalet kungjorda ansökningar var samma

år omkring 25,000 (jfr statistiska uppgifterna i forts.). Invändarna komma

emellertid i regel mera sällan med direkta nyhetshinder utan bestrida i

regel endast uppfinningens patenterbarhet. I dylika fall är det ju helt

naturligt, att den, som godkänt ansökningen och således fattat ståndpunkt

till uppfinningens patenterbarhet, ej bör lia rätt att fatta beslut örn invänd­

ningen. I detta hänseende brister behandlingen av invändningarna här i

landet.

Den första i varje månad avlämnar ledamoten skriftlig rapport till av-

delningsföreståndaren över antalet inneliggande ärenden, avgivna utlåtanden,

avslagna och godkända ansökningar.

Granskningsavdelningen är f. n. till följd av utökandet av antalet leda­

möter rätt trångbodd. De yngsta ledamöterna sitta två i varje rum, men

en större tillbyggnad är under uppförande för att varje ledamot skall kunna

få sitt enskilda rum, en åtgärd, som verkets ledning anser mycket betydelse­

full. Det anses t. o. m. mycket olämpligt, att flera assistenter sitta i samma

rum. Det högsta antal i ett enda rum, som förekommit under de senaste

åren, är tre. De olika avdelningarnas rum ligga alltid samlade på en plats

för att underlätta arbetet för ledamöter, vilkas granskningsområden mer

eller mindre tangera varandra. För varje avdelning finnes ett »Anmelde-

zimmer», där besökaren måste anmäla sitt besök, örn han önskar tala med

en ledamot. Gäller det en patentansökning, framlägges dessförinnan ansök­

ningen på ledamotens bord, örn densamma befinner sig i kansliets förvar.

Besvärsinstansen.

I tyska patentverkets arbetsuppgifter ingår som tidigare nämnts även

handläggning av de besvär, som inkommit över å granskningsavdelningen

avslagna patentansökningar. Antalet ledamöter i besvärsinstansen utgör

45, därav omkring hälften med teknisk utbildning. För handläggning av

besvär över avslag på grund av nyhetshinder finnas tio olika besvärsavdel-

ningar, vilka mottaga ärenden från bestämda granskningsavdelningar. I

besluten deltaga tre ledamöter, av vilka två måste vara tekniska ledamöter.

Den tredje ledamoten utgöres oftast av en av verkets direktörer. Då det

gäller besvär av rent juridisk natur, handläggas dessa av tre juridiska leda­

möter. Ett viktigt led i besvärsavdelningarnas arbetssätt äro kallelser av

sökanden eller hans ombud till personlig inställelse för muntliga förhör.

Besvärsavdelningarna utgöra ett verksamt medel för åstadkommandet av

största möjliga enhetlighet i behandlingen av patentansökningarna å gransk­

ningsavdelningen. Genom besvärsavdelningarnas beslut fastställas vissa

principer, som tjäna grar skaren till ledning. För att ytterligare befrämja

enhetligheten i behandlingen inrättades 1923 en »Grosser Senat», vars med-

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

69

lemmar utses varje år. Till denna institution måste en besvärsavdelning

hänskjuta sådana beslut, som skulle komma att strida mot tidigare beslut

av annan eller samma besvärsavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Statistiska uppgifter om patentansökningar.

1927

1928

1929

1877 ^— 1929

Antalet ansökningar....................... . 68,457

70,893

72,748

1,551,165

»

kungjorda ansökningar

18,692

19,189

25,698

558,728

»

invändningar ...................

7,085

7,891

9,715

139,288

»

besvär ...............................

3,179

3,578

5,728

136,821

»

avgjorda ansökningar

. 52,724

56,851

70,153

1,421,899

Därav patent................................... . 15,285

15,598

20,202

490,752

Antalet oavgjorda ansökningar

. 112,627

126,671

129,266

(Att den

totala arbetsbalansen fortfarande ökat under 1929 sammanhänger därmed

att omorganisationen av granskningsavdelningen ej varit genomförd under

hela året.)

Avgifter för patentansökningar och patent.

Ansökningsavgift ... .... 25 Mark

.....

300 Mark

lia årsavgiften ........... ....

30

»

10:e årsavgiften

2:a

»

.......... ....

30

»

Ilie

» ..... .....

400

»

3:e

»

........... .... 30

»

12:e

» ..... .....

500

»

4:e

»

........... ....

30

»

13:e

» ..... ..... 600

»

5:e

»

.........

50

»

14:e

» ..... .....

700

»

6:e

»

........... ... 75

»

15:e

» ..... ..... 800

»

7:e

»

.......... .... 100

»

16:e

» ..... .....

900

»

8:e

»

.......... .... 150

»

17:e

» ..... ..... 1,000

»

9:e

»

.......... .... 200

»

18:e

» ..... ..... 1,200

»

Besvärsavgift 20 Mark.

Avgift för ansökning örn upphävande av patent 50 Mark.

Vid försenad inbetalning pålägges en straffavgift av 10 %, minsta avgif­

ten dock 5 Mark.

Avdelningen för mönsterskydd (^Gebrauchsmuster^).

Det tyska patentverket handhaver endast mönsterskyddet för »Gebrauchs-

muster», vilket ej är att förväxla med vårt svenska mönsterskydd. Man

kan närmast karakterisera »Gebrauchsmuster» såsom ett slags patent å

enklare uppfinningar. De äro icke enbart inskränkta till den yttre formen

hos ett föremål, och det kan icke uppdragas någon bestämd gräns, enligt

vilken man kan avgöra örn ett industriellt alster kan bli föremål för patent­

skydd eller mönsterskydd. En ansökan örn »Gebrauchsmuster» har också

samma uppställning som en patentansökning med beskrivning, anspråk och

ritning. Samma klassindelning som för patent tillämpas också för Gebrauchs­

muster. Ansökningarna om Gebrauchsmuster inregistreras utan föregående

nyhetsgranskning. Upphävande av registreringen är domstolssak. Giltig­

hetstiden för ett Gebrauchsmuster är tre år, men den kan förlängas ytter­

ligare en treårsperiod. Ilegistreringsavgiften är 15 Mark och förlängnings-

avgiften 60 Mark.

Sedan tillkomsten av lagen örn mönsterskydd år 1891 till utgången av

70

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

år 1929 hava inregistrerats 1,102,800 Gebrauchsmuster och under 1929 in-

kommo 67,263 ansökningar.

V arumärkesav delningen-

Sedan år 1894 är beviljandet av skydd för varumärken anförtrott åt tyska

patentverket. Dessförinnan tillkom detta de myndigheter, som förde han-

delsregistren å vederbörande varumärkessökandes hemorter. Skydd kan

erhållas för såväl figur- som ordmärken. Vissa sammanslutningar kunna

erhålla s. k. Verbandzeichen, som få användas av medlemmarna utan att

någon gemensam fabrikation eller försäljningsorganisation behöver förefin-

nas. Sedan 1922 är Tyskland anslutet till Madridöverenskommelsen örn

internationella varumärken.

Varumärkena indelas i 42 varuklasser och granskningen av ansökningarna

handhavas av 12 tekniska helt självständiga ledamöter, fördelade på tre

avdelningar. Att granskningspersonalen har teknisk utbildning anses abso­

lut nödvändigt. I annat fall riskeras inregistrering av ord, som äro gängse

varubenämningar eller facktermer inom viss industri. För de internationella

varumärkena finnes en särskild avdelning. Granskningsmaterialet är syn­

nerligen omfångsrikt och uppdelat efter de 42 varuklasserna. De till varje

klass hörande ordmärkena äro alfabetiskt ordnade efter kortsystem. Figur­

märkena är också uppsatta å kort och ordnade efter figurernas art. För

varje klass finnes dessutom ett »fonetiskt» register, där ordmärkena äro

ordnade enligt vokalföljden. Å klass 2 (Apoteksvaror) innehåller ordregistret

omkring 100,000 ord och det fonetiska registret nära 50,000 ord.

För granskarnas gemensamma bruk finnes dessutom ett register över s. k.

»Freizeichen» d. v. s. ord, som av en eller annan anledning icke äro regi-

strerbara.

För överklagande av granskarens beslut finnes en särskild besvärsavdel-

ning, sammansatt av tre ledamöter.

Giltighetstiden för varumärken är 10 år och förnyelse kan ske vart tion­

de år.

Avgifter.

Vanl. varu­

» verband-

märken

zeichen»

Ansökningsavgift..............

15 Mark

100 Mark

Klassavgift........................... ........ 5

»

15

»

Registreringsavgift .......... ........ 15

»

100 »

Förnyelseavgift................... ........ 50

»

500

»

Besvärsavgift 20 Mark.

Sedan 1894 hava inkommit 720,268 varumärkesansökningar, av vilka

412,630 hava registrerats.

År 1929 inkommo 25,205 ansökningar och inregistrerades 16,322 märken.

1,616 besvär över vägrad registrering inkommo.

Under samma år inkommo 1,725 ansökningar örn internationell registre­

ring av tyska märken.

Övriga avdelningar, ? 3

Bland övriga avdelningar av intresse märkes en särskild avdelning för

förvaltning av patenten. Där föres den s. k. patentrullan, inregistreras

71

överlåtelser och kontrolleras årsavgifternas inbetalande. Vidare finnes en

upplysningsbyrå, som står allmänheten till tjänst med allmänna upplys­

ningar och råd angående ansökningar örn patent, mönsterskydd och varu­

märken. Råd i rättsfrågor lämnas icke.

Anställningar och tjänstgöringsförhållanden.

För anställning som assistent (Hilfsarbeiter) å granskningsavdelningen

fordras examen från teknisk högskola (Diplom- eller Doktor-ingemor) eller

för kemister även fil. doktorsgrad. Fem års praktisk verksamhet inom

industrien fordras dessutom, men till följd av hård konkurrens örn inträdet

i patentverket ha de nyanställda oftast vida längre praktik. Begynnelse­

lönen är ungefär 500 Mark i månaden. (Lönen varierar något beroende pa

familjeförhållandena). De icke ordinarie befattningshavarna aro anställda

enligt lagen för privatanställda, d. v. s. på de villkor, som avtalats mellan

vederbörandes fackorganisation och arbetsgivareorganisationen, till vilken

patentverket är anslutet. Verket måste därför betala samma loner som indu­

strien, och då befordringsmöjligheterna äro större i patentverket an inom

industrien, där endast ett fåtal av den stora ingenjörsstaben inom storindu­

strierna kan påräkna någon väsentlig löneökning, har följden blivit, att

patentverket har mycket lätt att få synnerligen kvalificerat folk for rekry-

teringen av granskningspersonalen.

Befordringsutsikterna för den extra personalen lia åtminstone hittills varit

mycket goda. Efter några få års tjänstgöring har utnämning till Regierungs-

rat kunnat äga rum. Några mellangrader linnas ej, utan uppflyttningar

ske direkt från Hilfsarbeiter till Regierungsrat. Då Regierungsrat egent­

ligen är en departementstjänst ungefär motsvarande våra kansliråd, har den

tyske granskaren högre tjänsteställning än våra byrådirektorer. Järnfelt

med den allmänna lönenivån i Tyskland (tjänstemannalöner pa 200-250

Mark i månaden äro mycket vanliga) är en lön på 1,000 Mark i månaden

mycket sällsyntare än motsvarande lön här i Sverige. Då hyror, bekladnads-

och hushållsartiklar äro väsentligt billigare och livsmedelsprisen ej högre an

i Stockholm, äro de tyska tekniska och juridiska ledamöterna förutom i

socialt även i ekonomiskt hänseende avgjort bättre lottade än deras svenska

kolleger.

Ledamöterna av besvärsavdelningen och avdelningsföreståndarna hava ut­

över sin lön som Regierungsrat ett årligt tillägg av omkring 900 Mark.

Pensionsåldern är 65 år men vederbörande får ej kvarstå i tjänst, tills

denna ålder blivit uppnådd, annat än i det fall, att han är fullt ar bets-

duglig. I annat fall pensioneras han i förtid. Full pension (c:a 80 % av

lönen) erhålles efter 40 tjänsteår, men så många tjänsteår kan aldrig en

teknisk ledamot få, som ej kan vinna inträde i verket förrän i 30-arsåldern.

För kanslitjänst användes så gott som uteslutande manlig arbetskraft.

Försöken att under kriget hjälpa sig fram med kvinnliga befattningshavare

å kanslierna manade icke till efterföljd. Numera användes kvinnlig arbets­

kraft huvudsakligen endast för maskinskrivning.

Den dagliga tjänstgöringstiden är 8 timmar med undantag av lördagar,

då arbetet slutar kl. 1. Åtminstone för ledamöternas del förekommer icke

någon annan kontroll av arbetstiden än som kan avläsas av arbetsresul­

tatet. Den arbetsbörda, som vilar å ledamöterna, är dock så stor, att det

tar hela den stadgade arbetstiden i anspråk och ofta något däröver. Hemma­

arbete är ganska vanligt och kan med mer eller mindre officiellt med-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

72

givande delvis ersätta arbetet å tjänsterummet. Så länge ledamoten håller

sin rotel i gott skick, synes han i enlighet med gamla traditioner inom den

högre ämbetsmannavärlden kunna i viss mån självständigt bestämma över

arbetets förläggning såväl till tid som rum, och den för den tyska stats­

tjänstemannen utmärkande starka pliktkänslan förhindrar allt missbrukande

av denna lilla frihet, som den nya tiden ej ännu förmått helt borttaga.

Den sociala särställning, den akademiskt bildade ämbetsmannen i likhet

med officerarna intagit under kejsartiden och även dessförinnan, har revolu­

tionen ej förmått utplåna. Några allvarligare försök i den vägen ha heller

icke gjorts, ty denna särställning med utföljande stränga kårdisciplin, som

kanske mest framträder i ett ängsligt övervakande av att ingen fläck får

komma på kårens heder men i minst lika hög grad vakar över obruten

pliktuppfyllelse, har skapat en i fråga örn arbetsamhet enastående och absolut

omutlig ämbetsmannakår, vars stora värde för statsförvaltningen insetts av

de makthavande från olika partiläger. Inom patentverket har dock den nya

presidenten i väl hög grad utnyttjat denna pliktkänsla hos tjänstemännen,

vilka under avarbetningen av de stora balanserna satts på ett enastående

prov.

Beträffande semester äro saväl ledamöter som assistenter likställda. De

som icke uppnått 40 års ålder, hava 31 dagar och de övriga 37 dagar!

Semestervi karier tillsättas icke å rotlarna, utan arbetet å dessa ligger helt

nere under semestern.

För att de tekniska ledamöterna icke skola förlora kontakten med det

praktiska arbetet inom industrien finnes anslag till ett hundratal studie-

r^n°r i^er.i ^r‘ ^essa resor utföras å tjänstetid och kunna även utsträckas

till utlandet. Ett flertal ledamöter ha sålunda på verkets bekostnad besökt

bland annat Förenta Staterna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Patentombuden och deras förhållande till patentverket.

För att upptagas å patentverkets lista över auktoriserade ombud måste

vederbörande kunna styrka en vetenskaplig och praktisk utbildning samt

undergå en examen i patenträtt inför en kommission, sammansatt av leda­

möter i patentverket och medlemmar ur ombudskåren. Upptagandet på

listan tillförsäkrar ombudet rätt att föra annans talan inför patentverket.

Denna rätt kan endast fråndömas honom genom en särskild hedersdomstol.

Överklaganden av denna domstols beslut kan ske hos en överdomstol, samman­

satt av ledamöter i patentverket och patentombud. Bland de omkring 500

ombud, som sedan 1900, då patentombudslagen trädde i kraft, varit inregistre­

rade å verkets lista, ha ett sjuttiotal domslut avkunnats, i de flesta fall

utmynnande i bötesstraff eller uteslutning på viss tid. Uteslutning för alltid

har förekommit i ett tiotal fall.

Den nuvarande ombudslistan upptager omkring 300 ombud, bosatta å skilda

platser i Tyskland, det ojämförligt största antalet naturligtvis i Berlin.

Detta ordnande av patentombudsväsendet medför vissa örn dock ej absoluta

garantier för att den patentsökande allmänheten kan lägga sina angelägen­

heter i händerna på fullt hederliga och kunniga patentombud. För patent-

verkets egen del har ombudskårens höga standard medfört stora lättnader

i arbetet.

Stockholm den 22 aug. 1930.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

73

Bilaga B.

Några uppgifter rörande utländska patentverk.

Norge.

Patentmyndigheten »Styret for det Industrielle Rettsvern» har två avdel­

ningar i instansställning i förhållande till varandra. De benämnas: »Förste

avdeling», som i första instans behandlar och fattar beslut angående ingivna

ansökningar, och »Annen avdeling», som är besvärsinstans.

I Förste avdeling, som bildar ett kollegium på ett tiotal ledamöter (»med-

lemmer»), tjänstgör en av ledamöterna som chef (»formann»). Därjämte

fanns åtminstone för några år sedan ett antal »medlemmer i bistilling»

för mera speciella områden (krigsmateriel, telefonteknik etc.) och med c:a

2 timmars daglig tjänstgöringstid. Avdelningschefen deltager icke i själva

granskningen. Hans uppgift är att åstadkomma likformighet i behand­

lingen. Alla meddelanden till sökandena skola passera honom; han leder

kollegiets sammanträden och deltager i besluten i alla kollegiets utskott

(»utvalg»).

I särskilda fall kan Konungen på Styrets hemställan tillsätta ledamöter

för avgörande av vissa ärenden.

De inkommande ansökningarna fördelas mellan »Förste avdelings» leda­

möter. Dessa hava till sitt biträde vid granskningen ett tjugutal ingenjörer

i två grader (»avdelingsingenjörer» och »assistentingenjörer»), vilka i första

hand arbeta med nyhetsgranskningen och den formella granskning, som an­

sluter sig därtill. Ledamöterna deltaga i mån av tid i nyhetsgranskningen.

Vederbörande ledamot är ensam beslutande under hela den förberedande

behandlingen, intill dess han anser att slutligt avgörande bör äga rum.

Behandlingen fortsätter därefter i ett utskott (»utvalg») på tre ledamöter,

som beslutar om kungörande (godkännande) eller avslag eller eventuellt

fortsatt behandling. Utskottet består av:

1. avdelningschefen;

2. vederbörande granskande ledamot;

3. en annan ledamot på avdelningen, vilken i egenskap av »annet med­

lem» har ifrågavarande klass sig tilldelad.

Efter invändning behandlas ansökningarna av samma personer och i samma

ordning, som före kungörandet.

Kollegiet samlas in pleno en gång i veckan. Avdelningschefen uppläser

då bland annat första patentanspråket till godkända ansökningar, varvid

ledamöterna få tillfälle att framföra sina synpunkter.

»Annen avdeling» arbetar blott kollegialt och i utskott på i regel fem

ledamöter. »Styrets» chef är ordförande i utskottet och deltager i alla beslut.

Utskotten skola bestå av tre tekniskt sakkunniga eller (huvudsakligen för

varumärken) handelssakkunniga samt två rättskunniga. Ledamöterna äro

ej fast anställda (med undantag givetvis för ämbetsverkets chef) utan upp­

bära honorar. För några år sedan lära hava funnits två rättskunniga, tio

tekniska och två handelssakkunniga ledamöter ävensom suppleanter. Be­

handlingen försiggår i stor utsträckning genom cirkulation av akterna mellan

resp. ledamöter, innan beslut fattas vid ett samfällt sammanträde. Både

sökande och invändare kunna anföra besvär. Därest besvärsavdelningens

74

beslut föranleder ny granskning, återremitteras ärendet ofta till »Förste

avdeling» för ny behandling.

Någon ytterligare klagoinstans Annes icke; »Annen avdelings» beslut är

»endeligt».

Antalet inkommande ansökningar har under senare år varit c:a 2,500.

Varje granskare skulle sålunda i medeltal medhinna ungefär 80 ärenden.

Enligt en muntlig uppgift brukar en biträdande granskare i praxis med­

hinna något över 100 ärenden per år.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Danmark.

Den danska patentmyndigheten, »Patentkommissionen», som utgör en av­

delning inom »Direktoratet for Patent- og Varemaerkevaesenet», består av

tio ledamöter, utnämnda på fem år av regeringen. Åtta av ledamöterna

äro tekniskt sakkunniga; de två övriga rättskunniga. Ansökningarna be­

handlas i regel av två tekniska och en rättskunnig ledamot. Men örn dessa

ej äro ense, förelägges ärendet kommissionens plenum.

Ledamöterna lära vid sidan av arbetet i patentverket även hava annan

verksamhet. Särskilda sakkunniga få i speciella fall tillkallas och deltaga

i behandling och beslut.

Såsom biträden för i främsta rummet nyhetsgranskningen Annas anställda

ett antal (24 st.) förgranskare (»Forundersögere»), vilka arbeta på ackord.

Ett Aertal av biträdena har arbetet i patentverket som bisyssla.

Stor vikt lägges vid att ansökningarna före nyhetsgranskningens verk­

ställande formellt äro i sådant skick, att en enda uttömmande granskning

kan företagas och omgranskningar ej behöva äga rum. Före nyhetsgransk­

ningen underkastas ansökningarna sålunda en noggrann formell prövning

beträffande bland annat patentanspråkens tydlighet och uppAnningens enhet­

lighet. Sökandena föreläggas att avhjälpa eventuellt föreAntliga brister;

och när så skett, skall särskilt undersökas, huruvida resp. ansökning fort­

farande skall kunna anses ingiven på den ursprungliga ansökningsdagen,

eller örn ändringarna äro så stora, att den måste betraktas såsom ingiven

den senare dag, då den inlämnades i tillfredsställande skick. — Därest

påtalade formella bristfälligheter icke avhjälpas inom utsatt (eventuellt för­

längd) tid, »avvisas» ansökningen (= förklaras förfallen).

Det nyhetsmaterial, som förgranskaren på grundval av de sålunda even­

tuellt kompletterade handlingarna framskaffar, överlämnas till vederbörande

ledamotsutskott, vilket skriftväxlar med sökanden. De ändringar i hand­

lingarna, som bliva nödvändiga på grund av nyhetshänvisningarna, få

därvid endast ske i rent inskränkande riktning. — Denna praxis ställer

mycket stora och ofta onppfyllbara krav på ombudens formuleringsskicklig-

het; enligt en muntlig uppgift lärer även ett stort antal, minst 15 %, av de

beviljade patenten bliva värdelösa, därför att patentanspråken före nyhets­

granskningen erhållit en mindre lämplig formulering. Någon annan utväg

anses dock icke vara möjlig, därest man vill undgå den tidsödande s. k.

» portions» granskningen.

Örn sökanden icke inom bestämd tid besvarar ett föreläggande med nyhets­

hänvisningar, avgöres ansökningen genom ett s. k. »kort avslag», som lär

ske rent expeditionsmässigt med hänvisning till föregående behandling.

Besvär kunna anföras av sökande, ej av invändare. De riktas till handels­

ministern, som med hänsyn till den ifrågavarande ansökningens beskaffenhet

utser en »Saerlig Kommission», bestående av ordförande jämte fyra andra

75

ledamöter (utomstående sakkunniga) för besvärsmålets handläggning. Besvärs-

avgiften är mycket hög, 250 kronor; den återfås emellertid, därest patent­

verkets beslut icke stadfästes. — Den »Saerlige Kommissions» beslut kunna

icke överklagas.

Antalet inkommande ansökningar har under senare år i medeltal varit

c:a 3,000. På var och en av de 32 tekniska tjänstemännen skulle alltså

falla nära 100 st.

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Finland.

Patentmyndighet är »Handels- och industridepartementets byrå för patent­

ärenden». Förutom patentbyråns chef, för närvarande en ingenjör, finnas

en rättskunnig byråsekreterare samt nio provningsingenjörer. Av prov­

ningsingenjörerna äro fyra uppförda på ordinarie stat; en utökning av per­

sonalen med åtminstone fem (möjligen tio) ingenjörer är (år 1930) avsedd

att äga rum.

Patentbyråns chef är ensam beslutande i alla frågor även i sådana av

förberedande natur. Byråsekreteraren handlägger juridiska spörsmål och är

(i regel) närvarande vid alla beslut. Beslut efter teknisk granskning fattas

sålunda i närvaro av (förutom chefen) den juridiske och en teknisk tjänste­

man. Provningsingenjörerna lyda alla direkt under byråchefen; de nyan-

tagna bruka dock under några månader stå under överinseende av en äldre

kollega.

Patentansökningarna upptagas ej till saklig prövning, förrän avgift och,

i förekommande fall, fullmakt ingivits.

Nyhetsgranskningen omfattar finska patent och ansökningar samt svenska

och tyska ävensom i regel norska och danska patentskrifter. Material från

andra länder undersökes endast undantagsvis.

Besvär (som endast sökande men icke invändare få anföra) skola ingivas

hos »Högsta förvaltningsdomstolen». Besvären remitteras i regel till pa­

tentbyrån för utlåtande. Angå besvären teknisk fråga, kan domstolen låta

ärendet ytterligare skärskådas av sakkunniga.

Antalet patentansökningar, som år 1921 utgjorde 648 hade år 1928 stigit

till 980 st. Varje provningsingenjör uppgives i medeltal medhinna 70

ärenden per år (tvåspråkigheten lärer medföra en väsentlig ökning av ar­

betsbördan). Balansen oavgjorda ärenden uppgick hösten 1930 till c:a 2,000

st. Vid samma tillfälle funnos mer än ett och ett halvt år gamla nyansök­

ningar, som ännu ej alls upptagits till egentlig granskning.

Holland.

Patentansökningar handläggas i en avdelning av »Bureau voor den In-

dustrieelen Eigendom», vilken avdelning benämnes »Octrooirad» (patentråd).

Patentrådet är uppdelat i

1. en centralavdelning;

2. anmälningsavdelningar;

3. besvärsavdelningar.

Centralavdelningen består av en president, som samtidigt är direktör för

byrån i dess helhet, samt två vicepresidenter.

Patentgranskningen, som anses vara mycket grundlig, särskilt i formellt

hänseende, sker i två stadier:

1) En inkommande ansökning remitteras först till en ledamot eller annan

76

tjänsteman, som i vanlig ordning behandlar densamma och skriftväxlar med

sökanden. När han anser ärendet vara i sådant skick, att avgörande beslut

kan fattas, anmäler han detta för patentrådet.

2) Centralavdelningen utser då en anmälningsavdelning, som kan bestå

av en eller tre ledamöter (består avdelningen av en ledamot, skall den i

händelse av invändning utökas till tre st.). Anmälningsavdelningen under­

kastar ärendet ny prövning. Anmärkningar, som därvid framkomma, del­

givas sökanden. Den förberedande granskaren kan få i uppdrag att fort­

sätta granskningen och kan höras inför avdelningen, innan denna fattar sitt

beslut.

Besvär kunna anföras av sökande och invändare (ävensom av vissa andra

intresserade). Besvären handläggas på en av besvärsavdelningarna inom

patentrådet; varje besvärsavdelning består av fem ledamöter. Klaganden

skall höras eller bör åtminstone hava fått tillfälle därtill. Före besluts fat­

tande kan vederbörande besvärsavdelning giva den förberedande granskaren

i uppdrag att företaga ytterligare granskning.

Ledamöterna i de olika anmälnings- och besvärsavdelningarna utses av

centralavdelningen bland patentrådets ordinarie och extra ordinarie ledamö­

ter samt suppleantledamöter. De extra-ordinarie ledamöterna utnämnas för

fem år och kunna omväljas för en ny femårsperiod; de torde för våra för­

hållanden kunna betraktas som »sakkunniga», vilka tillkallas utifrån men ej

permanent tjänstgöra i ämbetsverket. Suppleanterna rekryteras bland »les

fonctionnaires tecniciens ou juristes du Conseil des brevets», d. v. s. tjänste­

män (även juridiska) inom ämbetsverket men av lägre grad än ledamots-

graden.

Antalet ingivna patentansökningar utgjorde år 1928 4,859 st.

Österrike.

Patentverket (Patentamt) är uppdelat i tre olika slag av avdelningar, näm­

ligen:

1. »Anmeldeabteilungen», som närmast motsvara våra patentavdelningar;

2.

»Beschwerdeabteilungen», (två till antalet) för behandling av besvär

samt för avgivande av utlåtanden till domstolarna;

3.

»Nichtigkeitsabteilung», d. v. s. en domstol för bl. a. upphävande av

patent.

Särskild personal finnes icke för de olika avdelningarna (instanserna),

utan tjänstemännen tjänstgöra efter förordnande av ämbetsverkets chef sam­

tidigt inom flera instanser enligt nedan närmare angivna regler.

På de tekniska anmälningsavdelningarna bedrives det vanliga gransk-

ningsarbetet med ansökningarna. Avdelningarnas antal är för närvarande

elva. (Dessutom finnes en juridisk avdelning). Varje avdelning är uppdelad

i fem å sju (vanligen sex) rotlar, av vilka avdelningschefen själv förestår en.

Rotelföreståndarna eller ledamöterna (»Vorpriifer», »Mitglieder») synas i

allmänhet arbeta ensamma på sina rotlar. De äro i huvudsak befogade att

pa egen hand fatta beslut i rent tekniska frågor med följande undantag:

1. Beslut örn avslag av ansökningar (Zuriickweisungen).

2. Slutliga avgöranden efter invändningar.

3. Beslut i övrigt av principiell räckvidd eller betydelse eller vid vilka

sakläget skall bedömas även med hänsyn till andra industriområden än de

resp. ledamot tilldelade.

I de fall, då invändningar icke förekomma, besluta ledamöterna alltså

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 135.

77

fullt självständigt i tekniska frågor ända till och med det slutliga beviljan­

det av patent. Men i spörsmål av mer eller mindre rättslig innebörd skall

yttrande av vederbörande avdelningen tilldelade rättskunnige ledamot in­

hämtas; ett flertal fall äro angivna i arbetsordningen, bl. a. patenterbarhet

ur synpunkten av teknisk användbarhet (gewerbliche Anwendbarkeit); upp­

finningar, som strida mot lag och goda seder; frågor rörande offentlig ut­

övning såsom nyhetshinder eller örn en tryckt skrift skall anses offentlig­

gjord; prioritetsärenden o. d.

Avslags- och invändningsärenden handläggas kollegialt på avdelningarna

av tre ledamöter, inberäknat avdelningschefen. Minst två av dessa ledamö­

ter skola vara tekniskt sakkunniga.

Övriga fall, d. v. s. punkt 3 här ovan, skola hänskjutas till avdelnings­

chefen.

_

. .

Om under behandlingen svaromål med anledning av föreläggande ej in­

gnes inom den bestämda, event, efter ansökning förlängda tiden, anses an­

sökningen återtagen. Den kan emellertid återupplivas, därest svar inkom­

mer inom 4 månader och ny inlämningsavgift bifogas.

Besvär kunna anföras såväl av sökande som av invändare. För arbetet

med besvärsärendena äro anmälningsavdelningarna uppdelade i två grupper,

av vilka den ena bildar besvärsavdelningen A och den andra gruppen be-

svärsavdelningen B. I båda grupperna äro olika industriområden represen­

terade. Ledamöter ur gruppen A tjänstgöra i sin besvärsavdelning vid

besvär i ärenden, som handlagts av någon avdelning inom grupp B och

vice versa. Vilka ledamöter, som skola deltaga, bestämmas i varje särskilt

fall av ämbetsverkets chef. I varje besvärsavdelning finnas dessutom vissa

permanenta bisittare, tagna bland de högre tjänstemännen i ämbetsverket.

Därjämte tillkomma s. k. icke ständiga ledamöter, vanligen representanter

för industrien.

Ordförande i besvärsavdelningarna är ämbetsverkets chef, en ställföre­

trädare för chefen (sous chef) eller någon annan av chefen särskilt förordnad.

Avgörande beslut i besvärsavdelningarna skola i regel fattas i närvaro av

tre fackkunniga och en rättskunnig ledamot. Vid förberedande beslut är

det tillräckligt med tre närvarande ledamöter.

Någon ytterligare klagoinstans i fråga örn beviljande av patent finnes icke.

För befordrande av en enhetlig praxis finnes numera en s. k. »Verstärk-

ter Senat», som består av patentverkets chef eller en av hans ställföreträ­

dare som ordförande samt tre rättskunniga och tre fackkunniga (tekniska)

ständiga ledamöter. De sex ledamöterna skola i regel tagas bland cheferna

för besvärsavdelningarna och anmälningsavdelningarna. Den förstärkta se­

natens uppgift är att fatta bindande avgöranden i sådana fall, då de båda

besvärsavdelningarna kommit till olika beslut i samma (eller likartade) rätts­

frågor, eller då olika beslut inom samma avdelning strida mot varandra,

eller då en besvärsavdelning vill avvika från ett tidigare beslut av den för­

stärkta senaten. Beslut, som fattas av den förstärkta senaten, skola införas

i en minnesbok (Spruchsammlung) och offentliggöras i Patentblatt.

Upphävandeavdelningen, »Nichtigkeitsabteilung», är beslutför i närvaro

av två rättskunniga och tre tekniska ledamöter. Ordförande är patentver­

kets chef eller en av hans ställföreträdare eller någon annan av chefen för­

ordnad ledamot av patentverket. Ordföranden skall vara rättsinnig.. I

♦ivrigt tagas ledamöterna bland patentverkets ständiga och icke-ständiga

ledamöter.

.

Mot utslag av »Nichtigkeitsabteilung», som ju är en domstol i forsta m-

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

stans, kan talan fullföljas hos en specialdomstol utanför patentverket, »Pa-

tentgerichtshof ».

Antalet ingivna ansökningar var år 1929 8,954. Samma år anfördes

214 besvär.

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

England.

Det engelska (brittiska) patentväsendet företer flera karakteristiska egen­

domligheter, som sakna full motsvarighet på andra håll. De viktigaste, vad

arbetssättet inom patentverket, Patent Office, beträffar, äro följande:

1. Inskränkt nyhetsgranskning.

2. Inskränkt avslagsbefogenhet för patentmyndigheten.

3. Behandlingens påskyndande genom ett omfattande fristbegränsnings-

och avgiftssystem.

1) Nyhetsgranskningen är inskränkt till engelska fullständiga patentbe­

skrivningar inom 50 år tillbaka från resp. ansökningsdatum och publi­

cerade före detta datum. Därjämte granskas numera även inneliggande

tidigare patentansökningar. Motsvarande begränsning (bland andra) gäller

även vid på nyhetshänvisningar grundade invändningar. — Nyhetsfrågan i

hela dess vidd får sedan eventuellt prövas vid domstol.

2) Avslagsbefogenhet för patentmyndigheten förefinnes endast därest »the

invention claimed has been wholly and specifically claimed in any specifi-

cation, to winch the investigation has extended», d. v. s. örn den patentsökta

uppfinningen ej blott finnes angiven i tidigare patentbeskrivningar utan

jämväl utgör direkt patentföremål i dessa, alltså innehålles i patentansprå­

ken. — I andra fall har patentmyndigheten endast möjlighet att, därest

sökanden trots nyhetshänvisningar vidhåller sina patentanspråk, bevilja pa­

tent men med angivande i patentbeskrivningen av de patentskrifter, som

patentmyndigheten anser vara nyhetshindrande. (Dylika s. k. »references»

förekomma ej i större utsträckning; sökandena lära hellre låta patentan­

språken eller hela ansökningarna falla, enär ett patent med preference» i

regel anses vara värdelöst.)

3) Fristerna för föreläggandens besvarande äro korta (2 månader). Möj­

lighet till erhållande av ytterligare anstånd finnes dock, men dels är sådant

förenat med en särskild avgift (10 shillings per månad), dels oek framför

allt måste ansökningen vara godkänd (accepted) inom en jämförelsevis kort

tid, nämligen 15 månader efter ansökningsdagen. Uppskov kan visserligen

erhållas men endast i tre månader och endast mot den höga avgiften av 2

pund per månad. Till följd av dessa bestämmelser bringas handlingarna

från sökandenas, resp. deras ombuds, sida snabbt i sådant skick, att behand­

lingen kan slutföras; statistiken visar, att uppskovsmöjligheterna endast i ett

fåtal fall utnyttjas, och att avgifter sålunda i regel ej behöva erläggas.

Särskilt uppskov utan avgift lärer dessutom kunna erhållas, därest för­

seningen kan påvisas vara orsakad av patentmyndigheten. — Bland övriga

avgifter må nämnas sådana för uppskov med ingivande av fullständig be­

skrivning, uppskov med patents utfärdande, invändningar, muntliga för­

hör etc.

För granskningsarbetet finnes en personal, som enligt årsberättelsen för

år 1929 bestod av 6 Superintending Examiners, 27 Senior Examiners samt

255 Examiners and Assistant Examiners.

Såsom något för engelska förhållanden särskilt utmärkande må därjämte

framhållas, att muntliga förhör på patentverkets initiativ förekomma i stor

80

chefer. »Examinera in chief» äro fast anställda heltidstjänstgörande perso­

ner, som äro särskilt tillsatta för handläggning av besvärsärenden. In­

stansen är beslutsmässig vid närvaro av minst tre ledamöter. Arbetet sker

på avdelningar och cirkulationssystem mellan avdelningarna lär vara infört.

I rent formella frågor finnes möjlighet till ett särskilt besvärsförfarandé

med skyndsammare behandling, s. k. »petition». Dessa besvär behandlas

direkt av patentverkets chef och giva honom en vidsträckt möjlighet att

påverka praxis vid ärendenas handläggning.

Endast sökande kan anföra besvär (invändningsinstitutet finnes ej i U.S.A.).

Särskilda regler gälla för klagorätten vid kollisioner mellan ansökningar

(»inter f erences »).

Från »board of appeals» kan ytterligare klagan äga rum hos en utanför

patentverket belägen domstolsinstans, nämligen »U. S. Court of Customs and

Patent Appeals», vars avgörande är slutgiltigt. Alternativt kan även klagas

enligt civilprocessuella regler hos de vanliga domstolarna.

Antalet ingivna patentansökningar var år 1928 87,837.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Sammanställning.

Bilaga C.

Inkomna

Av­

gjorda

ansök­

ningar

Till följ.

år balan-

Antal

rotlar

Tekn.

gran-

Avgjorda

ansökningar

""

i

I

Ar

ansök­

ningar

serade

ansök­

ningar

skare

(medel­

tal)

Per

rotel

Per

gran­

skare

Anmärkningar

1912

3,493

3,184

5,841

21

34

152

94

12 byråing. rotlar

1913

3,683

3,015

6,494 (21)24

32

era 130

95

12(17)

»

»

1914

3,071

3,349

6,232

24

36

140

93

17

»

»

1915

2,615

3,013

5,838

24

36

126

84

16 självständ. rotlar

1916

2,928

3,124

5,646

24

35

130

89

20 » »

1917

4,359

2,762

7,250

24

37

115

75

20 » »

1918

4,919

2,933

9,247 (24)26

38

c:a 120

77

20(22) » »

1919

6,165

3,513

11,904

28

42

125

84

24

»

»

1920

6,046

4,756

13,213

30

50

159

95

Samtliga rotlar självständ.

1921

4,469

4,881

12,810

31

56

157

87

D:o

1922

3,781

5,832

10,770

31

56

188

104

D:o

1923

3,696

5,107

9,376

27

50

189

102

D:o

1

1924

4,031

4,356

9,062

29

42

150

104

D:o

1925:

Vi-S7«

2,300

2,050

_

29

42

70

49

D:o

V^t-81/!*

2,087

1,923

9,485

3972

40

49

48

39 självständ. rotlar

1926

4,395

4,400

9,403

3972

40

112

ilo

39

»

»

1927

4,822

4,421

9,806

4072

43

109

103

40

»

»

1928

5,682

4,486

11,019

417 ²

46

108

98

41

»

»

1929

5,788

4,544

12,263

4P/2

48

109

95

41

»

»

82

P. M.

över det arbete, som utföres av tvenne å bolagsavdelningen i patent* och

registreringsverket anställda kanslibiträden (B: 7):

att verkställa förberedande granskning av inkommande registreringshand­

lingar — med undantag för sådana, som avse nya bolag och ändringar i

bolagsordningar — att uppsätta koncept, även rörande nya bolag och änd­

ringar i ordningar samt, i händelse av anmärkning mot granskad ansök­

ning, förslag till skriftligt föreläggande eller p. m. upptagande anmärknin­

garna; att efter varje föredragning stämpla i sessionen ingående registrerade

ärenden, att befordra till utskrift beslutade skrivelser samt till renskriv­

ning i och för kungörelse i posttidningen samtliga till sessionen hörande

koncept, att i liggare hos expeditionsnotarien anteckna antalet registrerade

diarienummer och antalet därtill hörande koncept, samt att därefter göra de

statistiska anteckningar, vartill de registrerade ärendena giva anledning;

att i särskilda liggare införa registrerade nya bolags firmor ävensom re­

gistrerade förändringar av firmanamn;

att i och för statistiska uppgifter rörande bolagsärenden föra tre liggare,

en rörande nya bolag och senare inbetalningar å aktiekapital, en angående

ökning av aktiekapital och en angående nedsättning av aktiekapital;

att med ledning av dessa liggare upprätta de tabeller rörande bolags­

ärenden, som skola ingå i ämbetsverkets årsberättelse;

att angående bolagsregistreringen upprätta kvartals- och årsrapporter till

handelsdepartementet;

att till kommerskollegium och statistiska centralbyrån samt, på särskild

begäran, till annan offentlig myndighet lämna uppgifter rörande bolags-

registreringar (månads-, kvartals- och årsrapporter);

att årligen till kungl, biblioteket lämna uppgift å de nyregistrerade bolag,

som driva tryckerirörelse;

att ombesörja utgivandet av det register, som varje månad åtföljer »Sam­

ling av anmälningar till aktiebolagsregistret, det hos kungl, försäkrings-

inspektionen förda försäkringsregister samt förenings- och handelsregistren»;

att för dylikt ändamål kollationera och i bokstavsordning sortera firma­

namnen å det kortregister, som föres med ledning av i post- och inrikes

tidningar varje vecka kungjorda uppgifter rörande aktiebolags-, försäkrings-,

förenings- och handelsfirmor, att efter utgången av varje månad överlämna

det sorterade kortregistret till tryckeriet samt att, sedan korrektur erhållits och

läsning därav skett, återställa detsamma till tryckeriet med tryckningstillstånd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Antal under

året inkomna

registrerings-

anmälningar

Därav nya

bolag och

ändringar i

bolagsord­

ningen

Övriga

anmälningar

1919............................ ................................ 9,134

—

—

1920 ............................ ................................ 8.775

—

—

1921............................ ................................. 7,518

—

—

1922

........................ ................................ 7,197

_

—

1923 ............................ ................................ 7d>35

1,906

5,129

1924 ............................ ................................ 6,937

1,825

5,112

1925 ........................... ................................ 6,626

1,727

4,899

1926 ............................ ................................ 6,784

1,782

5,002

1927 ............................ ................................ 6,387

1,660

4,727

1928 ............................ ................................ 6,923

1,879

5,044

1929 ............................ ................................. 7,444

1,949

5,495

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

8

%.

Har patentansökning------- — avsedda fall.

Är sökanden missnöjd med beslutet, åge han att vid talans förlust innan

klockan 12 å 60:de dagen från beslutets dag hos patentmyndighetens be-

syärsavdelning anföra besvär, varvid skall bifogas en avgift (besvärsav-

gift) av 75 kronor, vid äventyr, örn avgiften icke erlagts före nämnda tids

utgång, att besvären icke upptagas till prövning.

Patentmyndighetens besvärsavdelning skall bestå av patentmyndighe­

tens chef såsom ordförande samt tre av Konungen utsedda tekniskt kun­

niga ledamöter; varjämte i handläggning av ärende, vars beskaffenhet

sådant påfordrar, skall deltaga en av Konungen inom patentmyndigheten

därtill förordnad rättskunnig ledamot. Besvärsavdelningen är beslutför,

när förutom patentmyndighetens chef eller den rättskunnige ledamoten

minst två av de övriga ledamöterna äro tillstädes. Besvärsavdelningen

äge att till utredning i på dess prövning ankommande ärende låta vid all­

män domstol avhöra vittnen eller sakkunniga. Närmare bestämmelser örn

besvärsavdelningens verksamhet meddelas av Konungen.

Över beslut, varigenom besvärsavdelningen ogillat eller icke till pröv­

ning upptagit hos densamma anförda besvär, äge sökande att vid talans

förlust innan klockan 12 å 60: de dagen från beslutets dag hos Konungen

anföra besvär.