2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Konvention.

Hans Majestät Kongen

af Danmark og Island,

Republiken Finlands re­

sident, Hans Majestset

Kongen af Norge og Hans

Majestset Kongen af Sve­

rige, hvilke er kommet

overens örn at afslutte en

Konvention niellera Dan­

mark, Finland, Island,

Norge og Sverige, inde-

boldende internationalpri-

vatretlige Bestemmelser

örn iEgteskab, Adoption

og Vsergemaal, bar ud-

nsevnt til deres befuld-

msegtigede:

Hans Majestset Kongen

af Danmark og Island:

Hr Erik Julius Christian

Scavenius, Hans Maje­

stsets overordentlige Ge­

sandt og befuldmsegtigede

Minister i Stockholm;

Republiken Finlands

Prsesident:

Republikens overor­

dentlige Gesandt og be­

fuldmsegtigede Minister

i Stockholm, Rafael Wal­

demar Erich;

Hans Majestset Kongen

af Norge:

Sin overordentlige Ge­

sandt og befuldmsegtigede

Minister i Stockholm, Jo­

han Herman Wollebsek;

Hans Majestset Kongen

af Sverige:

Sopimus.

Suomen Tasavallan

Presidentti, Hänen Majes-

teettinsa Tanskan ja Is-

lannin Kuningas, Hänen

Majesteettinsa Norjan

Kuningas ja Hänen Majes­

teettinsa Ruotsin Ku­

ningas, päätettyään tehdä

Suomen, Tanskan, Isl an­

nni, Norjan ja Ruotsin

kesken sopimuksen, joka

sisältää avioliittoa, lap-

seksiottamista ja hol-

housta koskevia kansain-

välisyksityisoikeudellisia

määräyksiä, ovat määrän-

neet valtuutetuikseen:

Suomen Tasavallan

Presidentti:

Tasavallan erikoislä-

hettilään ja täysivaltaisen

ministerin Tukholmassa

Rafael Waldemar Erichin;

Hänen Majesteettinsa

Tanskan ja Islannin Ku­

ningas:

Tukholmassa olevan

erikoislähettiläänsä ja

täysivaltaisen ministerin-

sä Erik Julius Christian

Scaveniuksen;

Hänen Majesteettinsa

Norjan Kuningas:

Tukholmassa olevan

erikoislähettiläänsä ja

täysivaltaisen ministerin-

sä Johan Herman Wolle-

bsekin;

Hänen Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas:

Konvention.

Republiken Finlands

President, Hans Majestät

Konungen av Danmark

och Island, Hans Majestät

Konungen av Norge och

Hans Majestät Konungen

av Sverige, vilka överens­

kommit att sluta en kon­

vention mellan Finland,

Danmark, Island, Norge

och Sverige, innehållan­

de internationellt privat­

rättsliga bestämmelser örn

äktenskap, adoption och

förmynderskap, hava till

sina fullmäktige utsett:

Republiken Finlands

President:

Republikens Envoyé

extraordinaire och Mi-

nistre plénipotentiaire i

Stockholm, Rafael Wal­

demar Erich;

Hans Majestät Konun­

gen av Danmark och Is­

land:

Sin Envoyé extraordi­

naire och Ministre pléni­

potentiaire i Stockholm,

Erik Julius Christian Sca­

venius;

Hans Majestät Konun­

gen av Norge:

Sin Envoyé extraordi­

naire och Ministre pléni­

potentiaire i Stockholm,

Johan Herman Wolle­

bsek;

Hans Majestät Konun­

gen av Sverige:

4

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

Sill Udenrigsminister,

Hans Excellence Friherre

Fredrik Kamel;

hvilke, behörigt befuld-

msegtigede, er kommet

overens örn folgende Ar-

tikler:

I.

iEgteskab.

Artikel 1.

Vil en Statsborger i en

af de kontraherende Sta­

ter indgaa Hägteskab for

en af de andre Staters

Myndigheder, skal hans

Ret til at indgaa iEgte-

skabet bedommes efter

Loven i denne Stat, saa-

fremt han i de sidste to

Aar har vseret og frem-

deles er bosat der, men j

ellers efter Loven i den |

Stat, hvor han har Stats-

borgerret.

Skal Statsborgerlandets

Lov anvendes, kan Retten

til at indgaa iEgteskabet

godtgores ved Bevidnelse

ira denne Stats Myndig­

heder (Aigteskabsattest).

Artikel 2.

Örn Lysning og Vielse

gselder Loven i den Stat,

for hvis Myndighed iEgte-

skabet indgaas.

Artikel 3.

Retsvirkningerne af

yEgteskab mellem Per­

soner, som er og ved

iEgteskabets Indgaaelse

var Statsborgere i de kon­

traherende Stater, skal,

forsaavidt angaar i5Egte-

Ulkoasiainministerinsä,

Hänen Ylhäisyytensä

Vapaaherra Fredrik Ra­

melin;

jotka, siihen asianmu-

kaisesti valtuutettuina,

ovat sopineet seuraavista

artikloista:

I. Avioliitto.

1 ar tikla.

Jos jonkin sopimusval-

tion kansalainen tahtoo

mennä avioliittoon toi-

sen sopimusvaltion viran-

omaisen edessä, on hänen

oikeutensa mennä aiot-

tuun avioliittoon tutkitta-

va tämän valtion lain mu-

kaan, jos hänellä viimeis-

ten kalldén vuoden ajan

on siellä ollut ja edelleen

on kotipaikka, mutta

munten kotimaan lain

mukaan.

Jos kotimaan lakia on

sovellettava, voidaan oi-

keus mennä aiottuun avio­

liittoon selvittää esittä-

mällä siitä kotimaan vi-

ranomaisen todistus.

2 artekla.

Kuuluttamisen ja vih-

kimisen suhteen on voi-

massa sen valtion laki,

johon vihkimisviranomai-

nen kuuluu.

3 artikla.

Millom puolisot ovat ja

avioliittoa päätettäessä

olivat jonkin sopimusval­

tion kansalaisia, määräy-

tyvät avioliiton oikeudel-

liset vaikutukset, mitä

tulee puolisoiden varalli-

_ Sin Minister för Utrikes

Ärendena,. Hans Excel­

lens Friherre Fredrik Ra­

mel;

vilka, därtill behörigen

befullmäktigade, överens­

kommit örn följande artik­

lar:

I.

Äktenskap.

Artikel 1.

Vill medborgare i en av

de fördragsslutande sta­

terna träda i äktenskap

inför myndighet tillhö­

rande någon av de övriga,

skall hans rätt att ingå

äktenskapet prövas efter

lagen i den staten, örn han

sedan minst två år har

hemvist därstädes, men

eljest enligt hemlandets

lag.

Skall hemlandets lag

vinna tillämpning, må rät­

ten att ingå äktenskapet

styrkas genom intyg av

myndighet tillhörande

hemlandet.

Artikel 2.

Med avseende å lysning

och vigsel gäller lagen i

den stat, vigselmyndighe­

ten tillhör.

Artikel 3.

Rättsverkningarna av

äktenskap mellan dem,

som äro och vid äkten­

skapets ingående voro

medborgare i fördrags­

slutande stat, skola, så­

vitt angår makarnas för-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

fsellernes Formueforhold,

bedommes efter Loven i

den af Staterne, hvor

yEgtefsellerne ved /Egte-

skabets Indgaaelse bosat­

te sig. Har begge yEgte-

fseller senere bosat sig i en

anden af Staterne, skal

denne Stats Lov i Stedet

hertor findé Anvendelse,

forsaavidt der ikke er

Tale om Virkning af en

Pelshandel, som tidligere

er indgaaet.

En iEgtefselles Befojel-

se til at raade över fast

Ej endora eller över Ret-

tighed, som dermed er

ligestillet, skal, hvis Ejen-

dommen er beliggende i en

af Staterne, altid bedom-

mes efter Loven i denne

Stat.

Artikel 4.

En iEgtepagt mellem

Personer, som er og ved

.Egteskabets Indgaaelse

var Statsborgere i de kon-

traherende Stater, og som

da bosatte sig i en af Sta­

terne, skal i Hänseende til

Formen anses for gyldig i

enhver af de kontrahe-

rende Stater, ikke blot

naar den Lov, som efter

Artikel 3 var bestemmen-

de för dEgtefaellernes For­

mueforhold, er iagttaget,

men ogsaa naar iEgtepag-

ten opfylder Formforskrif-

terne i den Stat, hvor

Parterne eller en af dem

havde Statsborgerret.

Hver af Staterne kan

gore en HSgtepagts Gyl-

dighed overfor Tredie- j

mand betinget af, at den |

er tinglyst eller anmeldt

til Retten overensstem-

mende med der gseldende

Lov.

suussuhteisiin, sen sopi-

musvaltion lain mukaan,

johon he avioliittoon men-

nessään asettuivat asu-

maan. Jos molemmat

puolisot sittemmin ovat

asettuneet asumaan jo-

honkin toiseen sopimus-

valtioon, on täman val-

tion lakia sovellettava,

mikali ei ole kysymys sitä

ennen tehdyn oikeustoi-

men vaikutuksista.

Puolison oikeus vallita

kiinteää tai siihen verrat-

tavaa omaisuutta, joka

on jossakin sopimusval-

tiossa, määräytyy aina

sen valtion lain mukaan.

4 ar tikla.

Sellaisten puolisoiden

välinen avioehtosopimus,

jotka ovat ja avioliittoon

mennessään olivat jonkin

sopimusvaltion kansalai-

sia sekä silloin asettuivat

asumaan johonkin näistä

valtioista, on, mita muo-

toon tulee, katsottava pa­

te väksi jokaisessa sopi-

musvaltiossa, paitsi mil­

lom se on tehty sen lain

mukaisesti, jota 3 artiklan

mukaan oli sovellettava

puolisoiden varallisuus-

suhteisiin, myöskin jos se

täyttää sen valtion muo-

tomääräykset, jonka kan-

salaisia sopimuskumppa-

nit olivat tai toinen helsta

oli.

J okainen sopimusval-

tio voi määrätä avioehto-

sopimuksen pätevyyden

kolmatta henkilöä vas-

taan riippuvaksi siitä, etta

sopimus laillistetaan sen

lain mukaisesti.

mögenhetsförhållanden,

bedömas enligt lagen i den

av staterna, där makarna

vid äktenskapets ingående

togo hemvist. Hava båda

makarna sedermera tagit

hemvist i en annan av sta­

terna, skall den statens

lag i stället vinna tillämp­

ning, såvitt ej fråga är örn

verkan av rättshandling,

som tidigare blivit före­

tagen.

Makes behörighet att

råda över fast egendom

eller vad därmed är lik­

ställt skall, örn egendo­

men är belägen i fördrags-

slutande stat, städse be­

dömas enligt lagen i den

staten.

Artikel 4.

Äktenskapsförord mel­

lan dem, som äro och vid

äktenskapets ingående vo­

ro medborgare i fördrags-

slutande stat samt då to­

go hemvist i sådan stat,

skall i avseende å formen

anses giltigt i envar av de

fördragsslutande staterna,

ej blott örn det tillkommit

i enlighet med den lag,

som jämlikt artikel 3 var

tillämplig å makarnas för­

mögenhetsförhållanden,

utan jämväl örn det upp­

fyller formföreskrifterna i

stat, där kontrahenterna

eller en av dem var med­

borgare.

Envar av staterna kan

göra äktenskapsförords

giltighet emot tredje man

beroende av att förordet

lagföljes enligt dess lag.

10

Kungl. Majlis proposition nr

trseffes i Finland, kan

Afgorelsen trseffes i en

Stat, Ilvor en af jEgtefsel-

lerne Lar Statsborgerret.

Skilsmisse paa Grund­

lag af Separation kan al­

tid meddeles i en Stat,

hvor begge HSgtefseller

bär Statsborgerret.

Artikel 8.

I Förbindelse nied Krav

om Separation eller Skils­

misse kan der af samme

eller anden Myndighed

ogsaa trseffes Afgorelse

örn midlertidig Ophsevelse

af Samlivet, Deling af

Formuen, Skadeserstat-

ning, Underholdspligt og

Forseldremyndighed.

Sporgsmaal om Under­

holdspligt og Forseldre­

myndighed, som rejses se-

nere, afgores i den Stat,

hvor den iEgtef selle, mod

hvem Kravet er rettet, er

bosat; dette gselder ogsaa

med Hänsyn til ändring

af Beslutning, som er truf-

fet i en anden af Staterne.

Er Loven i den Stat, hvor

der er truffet en Afgorelse

örn Separation eller Skils­

misse, til Hinder för senere

Fastssettelse eller Forhoj -

else af Underholdsbidrag

til en frasepareret eller

fraskilt AEgtefselle, kan

Afgorelse heroin heller

ikke trseffes i de andre

Stater.

Artikel 9.

Ved de i Artiklerne 7

og 8 nsevnte Afgorelser an-

ensimäisen momentin mu-

kaan otettava tutkitta-

vaksi Suomessa, voidaan

vaatimus tehdä sellaisessa

valtiossa, jonka kansalai-

nen jompikumpi puoli-

soista on.

Asumuseroon perustu-

va avioerovaatimus voi­

daan aina tehdä sellaises­

sa valtiossa, jonka kansa-

laisia molemmat puolisot

ovat.

8 ar tikla.

Asumus- tai avioero-

vaatimuksen yhteydessä

voi myöskin sama tai

muu viranomainen tutkia

yhteiselämän väliaikaista

lopettamista, ositusta, va-

hingonkorvausta, elatus-

velvollisuutta ja lasten

huoltoa koskevia kysy-

myksiä.

Vaatimus, joka myö-

hemmin tehdään elatus-

velvollisuudesta tai las­

ten huollosta, otetaan tut-

kittavaksi sima valtiossa,

jossa silla, johon kanne

kohdistetaan, on kotipaik-

ka, siinäkin tapauksessa

etta se tarkoittaa toisessa

sopimusvaltiossa annetun

päätöksen muuttamista.

Jos sen valtion lain mu-

kaan, jossa asumus- tai

avioero on myönnetty,

elatusapua ei enää voida

eronsaaneelle puolisolle

tuomita tai korottaa yli

aikaisemmin vahvistetun

määrän, älköön tällaista

elatusapua tai sen korot-

tamista koskevaa vaati-

musta otettako tutkitta

vaksi muussa sopimusval­

tiossa.

9 artikla.

Tutkittaessa 7 ja 8 ar-

tiklassa mainittuja kysy-

Finland, må yrkandet

väckas i stat, där endera

maken är medborgare.

l i

.

Yrkande om äkten­

skapsskillnad på grund av

hemskillnad må städse

väckas i stat, där båda

makarna äro medborgare.

Artikel 8.

I samband med yrkan­

de örn hemskillnad eller

äktenskapsskillnad må

jämväl av samma eller

annan myndighet prövas

frågor örn tillfälligt hä­

vande av sammanlevna­

den, avvittring, skade­

stånd, underhållsskyldig­

het samt vårdnad örn barn.

Yrkande, som senare

väckes angående under­

hållsskyldighet eller vård­

nad örn barn, upptages i

stat, där den, mot vilken

talan riktas, har hemvist,

även örn yrkandet avser'

ändring av beslut, som

meddelats i annan stat.

Kan enligt lagen i stat,

där hemskillnad eller äk­

tenskapsskillnad medde­

lats, underhållsbidrag till

hemskild eller frånskild

make ej vidare utdömas

eller höjas utöver förut be­

stämt belopp, må yrkande

om sådant bidrag eller

höjning därav ej upptagas

i någon av de övriga sta­

terna.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna 7

13

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

og 8, anvendes i liver stat

den der gjeldende lov.

Avgjorelser om deling av

formuen og om skadeser-

statning skal dog i ethvert

tilfelle treffes efter den lov

som holge artikkel 3 er

bestemmende for ekte-

fellenes formuesforhold.

Separasjon kan ikke med-

deles finsk statsborger,

medmindre han er og i de

siste to år har vasrt bosatt

i den stat hvor separasjon

sokes.

Separasjon som er op-

nådd i en av statene, gir i

de andre stater samme

rett til skilsmisse som en

der meddelt separasjon.

och 8, användes i varje

stat där gällande lag.

Frågor örn bodelning och

skadestånd skola dock

städse avgöras efter den

lag, som enligt artikel 3

är tillämplig å makarnas

förmögenhetsförhållan­

den. Finsk medborgare

må ej bliva hemskild i

stat, där han ej har hem­

vist sedan minst två år.

Hemskillnad, som vun­

nits i en av staterna, med­

för i de övriga samma rätt

att erhålla äktenskaps­

skillnad, som om den vun­

nits i den staten.

lögum um åkvaröanir

{iser, sem nefndar eru i

7. og 8. gr. Eignaskifti

og skaöabiBtur åkvaröast

fö åvalt eftir feim lög­

um, sem samkvEemt 3.

grein gilda um fjårmål

hjönanna. Finskum rik-

isborgara må ekki veita

skilnad aö boröi og Steng,

nema hann sje og hali

tvö siöustu arin vend

busettur i fvi riki, får

sem sött er um skilnad

ad bordi og sseng.

Skilnadur ad bordi og

sseng, sem fengist behr

i einu rikjanna, veitir i

hinum rikjunum sama

nett til lögskilnadar sem

skilnadur ad bordi og

sseng, er far heiir fengist.

10. grein.

Vid årlausn å malum

um ögildingu hjuskapar

milli hjöna, sem eru og

voru vid stofnun hju-

skaparins rikisborgarar i

samningslöndunum, gild-

a åkvfedin f 7.—9. grein

å hlidstsedan hatt. Skil-

yrdin tyrir ögildingu

skal fö meta eftir feim

lögum, sein heimild sack j-

anda til ad stofna hju-

skapinn för eftir, eda,

sje målid sött å hendur

beggja hjöna,eftir ödrum-

hvorum feima laga, sem

heimild feima til aö

stofna hjuskapinn för

eftir.

II. Uttloiöing.

11. grein.

Nu setlar rikisborgari

eins samningsrikjanna,

Artikkel 10.

Med hensyn til saker

örn ugyldighet eller om-

stotelse av et ekteskap

mellem personer som er

og ved inngåelsen av ekte-

skapet var statsborgere

i de kontraherende stater,

får bestemmelsene i artik-

lene 7—9 tilsvarende an-

vendelse. Vilkårene for

ugyldighet eller omstotel-

se skal dog bedommes ef­

ter den lov som var be­

stemmende for saksoke-

rens rett til å inngå ekte-

skapet, eller örn saken

reises mot begge ektefel-

ler, efter en av de lovér

som var bestemmende för

deres rett til å inngå ekte-

skapet.

II.

Adopsjon.

Artikkel 11.

Yil en statsborger i en

av de kontraherende sta-

Artikel 10.

Beträffande återgång

av äktenskap mellan dem,

som äro och vid äktenska­

pets ingående voro med­

borgare i fördragsslutande

stat, skall vad i artiklarna

7—9 är stadgat äga mot­

svarande tillämpning.

Frågan huruvida orsak

till återgång är för han­

den bedömes dock enligt

den lag, som var bestäm­

mande för kärandens eller,

örn talan föres mot båda

makarna, för enderas rätt

att ingå äktenskapet.

II. Adoption.

Artikel 11.

Vill medborgare i för­

dragsslutande stat, som

16

Kungl. Majlis proposition nr 77.

de kontraherende Stater,

som er bosat i en af de

andre, hörer under Myn-

dighederne i sidstnsevnte

Stat, medmindre Vserge-

maal allerede udoves i en

af de andre Stater ved

fodt eller beskikket Var­

ge-

Det samme gulder örn

Umyndiggorelse og Vaer-

gemaal for en umyndig-

gjort.

Artikel 15.

Midlertidig Varge kan

beskikkes, og andre mid-

lertidige Foranstaltninger

kan träffes i enhver af

Staterne.

Artikel 16.

Artikel 17.

Örn Umyndighedens

Virkninger i formueretlig

Henseende og örn Var­

gens Bef oj elser galder Lo­

ven i den Stat, Ilvor Var-

gemaalet udoves.

Denne Bestemmelse

galder ikke Evnen til at

indgaa Veksel- eller

Checkforpligtelser.

Artikel 18.

Et Vargemaal kan ef­

ter Förhandling mellem

vedkommende Ministerier

on kotipaikka jossakin

toisessa sopimusvaltiossa,

järjestetään holhous vii-

meksimainitussa valtios-

sa, ellei hän jo ole toisessa

sopimusvaltiossa laki-

määräisen tai erityisesti

määrätyn holhoojan hol-

hottavana.

Mita edellä on sanottu

on vastaavasti sovelletta-

va holhottavaksi julista-

miseen ja holhotta vaksi

julistetun holhoukseen.

15 ar tikla.

Tilapäinen holhous voi-

daan järjestha ja muihin

tilapäisiin toimenpiteisiin

voidaan ryhtyä jokaisessa

sopimusvaltiossa.

16 artikla.

17 artikla.

Vajavaltaisuuden vai-

kutukset varallisuusoi-

keudellisessa suhteessa ja

holhoojan toimivalta mää-

räytyvät sen valtion lain

mukaan, jossa holhousta

hoidetaan.

Mitä edella on sanottu

ei koske (holhouksenalai-

sen) oikeutta mennä vek-

seli- tai shekkisitoumuk-

siin.

18 artikla.

Holhous voidaan asian-

omaisten ministeriöiden

siitä neuvoteltua siirtää

en av de fördragsslutande

staterna, vilken har hem­

vist i en av de övriga, an­

ordnas i sistnämnda stat,

såframt ej förmynderskap

redan i annan fördrags­

slutande stat utövas av

lagbestämd eller särskilt

förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga

motsvarande tillämpning

å omyndighetsförklaring

och förmynderskap för

omyndigförklarad.

Artikel 15.

Tillfälligt förmynder­

skap kan anordnas och

andra tillfälliga åtgärder

vidtagas i envar av sta­

terna.

Artikel 16.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna 14

och 15, tillämpas i varje

stat där gällande lag.

Artikel 17.

Omyndighetens verkan

i förmögenhetsrättsligt

hänseende och förmynda­

rens behörighet bedömas

enligt lagen i den stat, där

förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej

hava avseende å rätt att

ingå förbindelse enligt

växel eller check.

Artikel 18.

Förmynderskap kan ef­

ter förhandling mellan ve­

derbörande ministerier

De Afgorelser, som om-

handles i Artiklerne 14 og

15, trseffes i hver Stat ef­

ter der gseldende Lov.

Tutkittaessa kysymyk-

siä, joita tarkoitetaan 14

ja 15 artiklassa, sovelle-

taan jokaisessa valtiossa

sielia voimassa olevaa la-

kia.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

21

rieöissviftingu i einhverj-

u Mini riki nu, sein hlut-

aöeigandi tekur heimilis-

fang i.

1Y. Almeun åkvseöi.

22. grein.

Urskuröir umboösstjörn-

ar og aöfararhsefir döms- j

urskuröir, sem eru upn-

kveönir i einhverju rikj-

anna samkvremt 5., 7.,

8., 10., 11., 13., 14., 15.,

19. eda 21. grein, skulu

gilda i lii nimi rikjunum |

ån sjerstakrar staöfest-

ingar og ån rannsöknar

å Jivi, hvort urlausnin |

sje rjett eöa forsendur

j

hennar aö Jivi er snertir

heimilisfang eöa rikis-

borgararjett i emu eöa

ööru samningsrikinu.

23. grein.

Samning pennan skal

fullända og fullgilding-

arskjölunum skifst å i

Stokkbölmi ems fijött og

auöiö er.

Samningurinn gengur

i gildi Jann 1. jan. eöa

1. juli mest eftir af-

bendinguna å fullgild-

ingarskjölunum.

Sjerbvert rikjanna get­

ur sagt samningnum upp

gagnvart sjerhverju binu

rikinu meö 6 månaöa

uppsagnarfresti, svo aö

bann gangi ur gildi Jann

1. januar eöa 1. juli.

gjorelse i en av de andre

stater hvor vedkommen-

de bosetter sig.

IV. Almindelige bestcm-

nielser.

Artikkel 22.

Administrative og retts-

kraftige judisielle avgjo-

relser, som i en av statene

er utferdiget i overens-

stemmelse med artiklene

5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15,

19 eller 21, skal ba gyldig-

bet i de andre stater uten

serskilt stadfästelse og

uten provning av avgjo-

relsens riktighet eller av

dens forutsetninger med

bensyn til bopel eller

statsborgerrett i den ene

eller den annen av de

kontraberende stater.

Artikkel 23.

Denne konvensjon skal

ratifiseres, og ratifikasjo-

nene skal utveksles i

Stockholm så snart skje

kan.

Konvensjonen trer i

kraft den Iste januar eller

den Iste juli som folger

efter utvekslingen av rati-

fikasj onene.

Enbver av statene kan

i forbold til bver av de

andre si op konvensjonen

med en frist av seks måne­

der til ophor den påfol-

gende Iste januar eller

Iste juli.

må utan hinder därav

omyndigförklaras i annan

stat, där han tagit hem­

vist.

IY. Allmänna bestäm­

melser.

Artikel 22.

Lagakraftvunnen dom

eller administrativ myn­

dighets beslut, som i en

av staterna meddelats

jämlikt artiklarna 5, 7, 8,

10, 11, 13, 14, 15, 19 eller

21, skall gälla i övriga sta­

ter utan särskild stadfäs­

telse och utan prövning

av avgörandets riktighet

eller av dess förutsättnin­

gar med hänsyn till hem­

vist eller medborgarskap

i den ena eller andra av de

fördragsslutande staterna.

Artikel 23.

Denna konvention skall

ratificeras och ratifikatio­

nerna skola utväxlas i

Stockholm så snart ske

kan.

Konventionen träder i

kraft den 1 januari eller

den 1 juli som infaller näst

efter det ratifikationerna

utväxlats.

Envar av staterna kan

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga kon­

ventionen till upphörande

från och med den 1 janu­

ari eller den 1 juli, som

infaller näst efter sex må­

nader, sedan uppsägnin­

gen skedde.

22

Kungl. Maj:is proposition nr

77

,

Til Bekräftelse heraf

har de respektive befuld-

maegtigede undertegnet

nservserende Konvention

og forsynet den med de-

res Segh

Udfaerdiget i Stock­

holm, i et Eksemplar paa

hvert af folgende Sprog:

Dansk, Finsk, Isländsk,

Norsk og Svensk og for

det svenske Sprogs Ved-

kommende i to Tekster,

en for Finland og en for

Sverige, den 6 Februar

1931.

E

rik

S

cavbnids

(L. s.)

Täman vakuudeksi ovat

valtuutetut allekirjoitta-

neet täman sopimuksen

ja varustaneet sen sine-

teillään.

Laadittu Tukholmassa

helmikuun 6 p:nä 1931

yhtenä suomen-,tanskan-,

islannin-, norjan- ja ruot-

sinkielisenä kappaleena,

joissa ruotsiksi on kaksi

tekstiä, toinen Suomea ja

törnen Ruotsia varten.

Till bekräftelse härav

hava de respektive full­

mäktige undertecknat

denna konvention och

försett densamma med

sina sigill.

Som skedde i Stock­

holm, i ett exemplar på

danska, finska, isländska,

norska och svenska språ­

ken, och för såvitt angår

svenska språket i två tex­

ter, en för Finland och

en för Sverige, den 6

februari 1931.

R. W. E

rich

(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

23

Bessu til staöfestingar j

hata umboösmennirnir

undirritaö samning penn­

an og sett undh- hann

innsigli sin.

Gert i eini! eintaki å

islensku, dönsku, finsku,

norsku og siensku, og aö

Jivi er seenskuna snertir

i tveim textum, öörum

tyrir Finnland, og öörum

tyrir Svfjijöö, i Stokk-

hölmi hinn 6 febriiar

1931.

I umboöi Islands

E

rik

S

cavenius

(L. S.)

Til bekreftelse herav I

har de respektive befull-

mektigede undertegnet

naervserende konvention

og försynt den med sine

segh

Utferdiget i Stockholm

i ett eksemplar på hvert

av folgende sprog: norsk,

dansk, finsk, isländsk og

svensk, og for det svenske

sprogs vedkommende i to

tekster, en for Finnland

og en tor Sverige, den 6

februar 1931.

J. H.

W

olleb

^

k

(L. S.)

Till bekräftelse härav

hava de respektive full­

mäktige undertecknat

denna konvention och

försett densamma med

sina sigill.

Som skedde i Stock­

holm, i ett exemplar på

svenska, danska, finska,

isländska och norska

språken, och för såvitt

angår svenska språket i

två texter, en för Sverige

och en för Finland, den

6 februari 1931.

Under förbehåll örn

ratifikation av Kungl.

Maj:t med Riksdagens

samtycke

F

redrik

R

amel

(L. S.)

Kungl. May.ts proposition nr 77.

25

LokaåkvsecSi.

i sambandi viö undir-

skriftina i dag, undir

samninginn milli Islands,

Damnerkur, Finnlands,

Noregs og Svifijööar, er

hefir aö geyma alfil ööleg

einkamålarj ettar -åkvmöi

um hjuskap, mttleiöingu

og lögråöamensku, bata

umboösmenn samnings­

rikjanna gert eftirfar-

andi yfirlysingu:

Milli samningsrikjann-

a er samkomulag um:

1) aö samningnrinn

skyldar ekki yfirvöld

neins samningsrikjanna

til aö vigja folk, sem

sakir öfråvikjanlegs å-

kvrnöis i löggjöf hlutaö-

eigandi rikis må ekki

gänga i hjuskap vegna

skyldleika eöa miegöa;

2) aö så, sem eigi hef­

ir nåö 21 års aldri, en

hefir fengiö lögrceöi eftir

finskum lögum viö aö

gänga i hjuskap eöa eft­

ir islenskum lögum viö

skilnad aö boröi og srnng

eöa upplausn hjuskapar,

skuli eigi ålitinn ölög-

råöa vegna cesku, flott

hann taki heimilisfang i

ööru samningsrikjanna

en aö simi leyti Finn­

landi eöa Islandi.

Stokkhölmi, hinn 6

febriiar 1931.

I umboöi Islands

E

rik

S

cavenius

(L. S.)

Sluttprotokoll.

I förbindelse med un-

dertegningen idag av

konvensjonen medlem

Norge, Danmark, Finn­

land, Island og Sverige,

inneholdende internasjo-

nal-privatrettslige be-

stemmelser örn ekteskap,

adopsjon og vergemål,

har de befullmektigede

for de kontraherende sta­

ter avgitt fölgende er-

klaering;

De kontraherende sta­

ter er enige örn:

1) at konvensjonen

ikke forplikter de kon­

traherende staters myn­

digheter til å vie perso­

ner som efter loven i

vedkommende stat på

grunn av slektskap eller

svogerskap er hindret fra

å inngå ekteskap med

hverandre ved en bestem-

melse som der ikke kan

dispenseres fra;

2) at den som ikke har

fylt 21 år, men som er

blitt myndig efter finsk

lov ved å inngå ekteskap

eller efter isländsk lov

ved separasjon eller op-

lösning av ekteskap, ikke

skal anses umyndig på

grunn av sin alder, selv

örn han tar kopel i en

annen av de kontrahe­

rende stater enn hen-

holdsvis Finnland og Is­

land.

Stockholm den 6 fe-

bruar 1931-

J.

H. W

ollkbjek

(L. S.)

Slutprotokoll.

I samband med under­

tecknandet denna dag

av konventionen mellan

Sverige, Danmark, Fin­

land, Island och Norge

innehållande internatio­

nellt privaträttsliga be­

stämmelser örn äkten­

skap, adoption och för­

mynderskap, hava om­

buden för de fördrags-

slutande staterna avgivit

följande förklaring:

De fördragsslutande

staterna äro ense därom:

1) att konventionen

icke förpliktar myndig­

het i fördragsslutande

stat att sammanviga per­

soner, för vilkas äkten­

skap enligt lagen i den

staten på grund av släkt­

skap eller svågerlag mö­

ter hinder, som icke kan

eftergivas;

2) att den, som ej fyllt

tjuguett år men förvärvat

myndighet enligt finsk

lag genom att ingå äkten­

skap eller enligt isländsk

lag på grund av hemskill­

nad eller äktenskapets

upplösning, ej skall, än­

då att han tager hemvist

i annan fördragsslutande

stat än Finland, respek­

tive Island, anses omyn­

dig på grund av ålder.

Stockholm den 6 fe­

bruari 1931.

F

redrik

R

amel

(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

27

Förslag

till

Lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn inter­

nationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.

Härigenom förordnas, att Konungen skall äga, efter avtal med Danmark,

Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, meddela be­

stämmelser örn internationella rättsförhållanden rörande rättsverkningar av

äktenskap mellan undersåtar i fördragsslutande stat.

Förslag

till

Lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1917 örn adoption skall införas

en ny paragraf, betecknad såsom 28 §, av följande lydelse:

Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller

med en eller flera av dessa stater, beträffande undersåtar i fördragsslutande stat,

meddela föreskrifter om internationella rättsförhållanden rörande adoption jäm­

väl i andra avseenden än i 26 och 27 §§ sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 oktober

1929.

Närvarande:

justi tieråden S^tenberg,

A^ppelberg,

T^iselius,

regeringsrådet S^öderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte-

mentsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet den 23 augusti 1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtan­

de skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till '

konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande inter­

nationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmyn­

derskap,

lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) örn vissa internatio­

nella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internatio­

nella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar,

lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption,

lag örn tillägg till § 84 växellagen samt

förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet eller särskilda dess

ledamöter.

Konventionsförslaget.

Lagrådet:

Mellan Sverige och de övriga nordiska staterna saknas i stort sett överens­

kommelser örn enhetlig reglering av internationellt privaträttsliga frågor.

Detta förhållande torde, såvitt familjerätten angår, väsentligen bero därpå,

att de nordiska länderna icke intagit samma ståndpunkt till de båda huvud­

principer, som på ifrågavarande område stå emot varandra; Sverige, som bi­

trätt de på nationalitetsprincipen vilande Haagkonventionerna, och jämväl

Finland hyllar nämnda princip, under det att domicilprincipen råder i dansk

30

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

och norsk rätt. Att vi i nämnda hänseende sakna avtal med de länder, med

vilka våra förbindelser äro ojämförligt störst, är emellertid en olägenhet av

sådan betydelse, att man måste med tillfredsställelse hälsa det försök, som nu

gjorts att inom familjerätten få till stånd enhetliga internationellt privaträtts­

liga regler.

Att det framlagda konventionsförslaget blivit, örn ock med modifikationer

å vissa punkter, byggt på domicilprincipen och sålunda innebär ett avsteg från

den hos oss antagna grundsatsen, kan väl teoretiskt förefalla betänkligt. En

sådan avvikelse torde dock låta väl försvara sig. Även örn i förhållandet

mellan medborgare i olika stater med vitt skilda rättssystem och med olika

kultur nationalitetsprincipen synes mest rationell, ställer sig saken annor­

lunda, när det gäller förhållandet mellan närstående folk med föga skiljak­

tiga rättsregler. 'Ju närmare staterna kommit varandra i rättslikhet, desto

mindre anledning finnes att vid bedömande av utlännings rättsliga förhållan­

den tillämpa hans nationella lag. Örn den väg förslaget anvisar bör beträdas,

är därför huvudsakligen beroende av en prövning, huruvida de olika länder­

nas rätt på ifrågavarande område nu är så överensstämmande, att det kan

anses sakna egentlig betydelse, örn i de särskilda fallen det ena eller det andra

landets lag kommer att tillämpas. I likhet med de svenska delegerade, som

deltagit i uppgörande av konventionsförslaget, har lagrådet kommit till den

uppfattningen, att man genom det under senare tid inom Norden bedrivna lag­

stiftningsarbetet på familjerättens område i stort sett hunnit så långt i rätts­

likhet, att det icke föreligger någon betänklighet mot att de nordiska staterna

emellan frångå nationalitetsprincipen.

Ett godkännande av förslaget skulle visserligen medföra en ofta ganska

irrationell skillnad mellan de normer, som skola tillämpas i förhållande till

de nordiska staterna, och dem, som gälla gentemot andra stater. Såsom en

nackdel kan även framhållas den obestämdhet, som otvivelaktigt vidlåder do-

micilbegreppet och som i det hela taget gör detsamma mindre väl än stats-

borgarbegreppet ägnat att läggas till grund vid bestämmandet av vilken lag

i visst avseende skall vara tillämplig. Dessa olägenheter, som måhända vä­

sentligen äro av teoretisk innebörd, väga emellertid enligt lagrådets mening

ringa i förhållande till de obestridliga praktiska fördelar, som, på sätt de de­

legerade utvecklat, följa med domicilprincipens tillämpning, ävensom till den

i och för sig betydelsefulla vinsten av att mellan Sverige och de övriga nor­

diska staterna få till stånd överenskommelse i ämnet. Lagrådet finner sig

därför böra i huvudsak tillstyrka den föreslagna konventionen.

De svårigheter, som mött vid de särskilda artiklarnas utformande, synas

i stort sett vara på ett lyckligt sätt övervunna. Klart är emellertid, att vid

sådana internationella förhandlingar som de, ur vilka förslaget framgått, re­

sultatet i vissa fall måste få karaktären av en sammanjämkning av skiljak­

tiga ståndpunkter och att vissa frågor, vilkas lösande skulle varit önskligt,

måste lämnas utan reglering. Härtill har lagrådet vid förslagets granskning

tagit hänsyn och stundom låtit betänkligheter falla, vilka under andra för­

hållanden kunnat föranleda erinringar.

Artiklarna 4 och 5.

Lagrådet:

De i dessa artiklar upptagna bestämmelserna örn äktenskapsförord och bo-

skillnadsansökan böra icke äga tillämpning med avseende å andra äktenskap

än sådana, för vilka frågan örn det förmögenhetsrättsliga äktenskapsstatutet

reglerats genom artikel 3, d. v. s. mellan makar, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i så­

dan stat. Att detta är förslagets mening, framgår beträffande artikel 5 av

vad i motiven anförts örn förutsättningarna för att rättskraft inom konven-

tionsområdet må tillkomma beslut, meddelade jämlikt sistnämnda artikel. Då

emellertid ifrågavarande artiklar erhållit en avfattning, som icke klart utmär­

ker den åsyftade begränsningen, synes ett förtydligande i detta hänseende

vara önskvärt.

Kungl. May.ts proposition nr 77.

31

Artikel 7.

Justitierådet Appelberg, med vilken regeringsrådet Söderwall instämde:

Det i tredje stycket av denna artikel föreslagna undantaget från huvudre­

geln i första stycket har föranletts av de olikheter i fråga örn villkoren för

vinnande av äktenskapsskillnad efter hemskillnad, som bestå mellan svensk

rätt, å ena, samt dansk och norsk rätt, å andra sidan. Medan i Sverige hem­

skillnad, som varat ett år, berättigar till äktenskapsskillnad, är hemskillnads-

tiden i Danmark ett och ett halvt år och under viss förutsättning två och ett

halvt år samt i Norge endast i det fallet, att makarna äro ense örn skilsmäs­

san, begränsad till ett år men eljest bestämd till två år. Med tillämpning av

huvudregeln, som bygger å domicilprincipen, skulle alltså hemskilda svenska

makar, som äga hemvist i Danmark eller Norge, bliva i det förra landet

alltid och i det senare i många fall utstängda från möjligheten att efter endast

ett års hemskillnad få äktenskapet upplöst. Med hänsyn härtill har enligt

tredje stycket make medgivits rätt att efter hemskillnad väcka talan örn äk­

tenskapsskillnad även i stat, där makarna äro medborgare; begagnas detta

medgivande, skall jämlikt artikel 9 den nationella domstolen vid målets av­

görande tillämpa landets lag, varvid enligt artikelns andra stycke den i annat

land vunna hemskillnaden skall hava samma verkan som örn den beviljats i

hemlandet. De i Danmark eller Norge domicilierade svenska makarna kunna

således vid svensk domstol utverka äktenskapsskillnad efter en hemskillnads-

tid av endast ett år.

Det kan sättas i fråga, om förslagets ståndpunkt i denna del är fullt till­

fredsställande. De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av

skilsmässa stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet

helst bör ske efter samma lag. önskvärdheten härav framträder måhända

icke så starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med av­

seende å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om

barn med mera, som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande;

särskilt med hänsyn till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den

valrätt mellan olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

33

lighet, enär det kan befaras, att i de fall, då kontroll bäst behöves, adoptanten

skall välja icke -— såsom avsett är — det land, där utredning lättast kan åvä­

gabringas, utan det, där kontrollen antages bliva minst sträng. Det synes där­

för lämpligt, antingen att regeln örn att adoption skall sökas i det land, där

adoptanten har hemvist, göres undantagslös eller ock att den nu fakultativa

undantagsbestämmelsen erhåller obligatorisk karaktär.

Förslaget begränsar sig till att reglera frågorna om adoptions verkställan­

de och hävande; rörande rättsverkningarna av beviljad adoption meddelas icke

någon bestämmelse. Motiven uttala emellertid, att dessa rättsverkningar i

princip skola bestämmas enligt lagen i det land, där adoptionsbeslutet medde­

lats, ehuru någon regel härom icke kunnat givas på grund av svårigheten att

mellan de olika ländernas delegerade uppnå enighet örn det närmare faststäl­

landet av innebörden och räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende

å adoptionens verkan i arvshänseende. Då förhandlingar mellan de nordiska

staterna angående successionsrätten lära vara omedelbart förestående, synes

det kunna försvaras att trots den oklarhet, som på denna punkt kommer att

ännu någon tid råda, låta tillsvidare anstå med bestämmandet av adoptionens

arvsrättsliga verkningar. Vad åter beträffar adoptionens verkningar i fråga

örn underhållsskyldighet, kunde det enligt lagrådets mening ifrågasättas, hu­

ruvida icke, åtminstone i regel, enahanda principer böra tillämpas som de,

vilka i artikel 8 andra stycket och artikel 9 fastställts beträffande underhålls­

skyldighet efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad, och således lagen i den

stat, där svaranden har sitt hemvist, bör bliva gällande, även örn adoptionsbe­

slutet meddelats i en annan av staterna. Då emellertid konventionsförslaget,

sådant det avfattats, icke torde på något sätt binda rättspraxis beträffande

dessa spörsmål samt frågans legislativa behandling bör kunna äga rum i sam­

band med regleringen av adoptionens arvsrättsliga verkningar, finner sig lag­

rådet icke böra på denna punkt framställa någon anmärkning mot förslaget.

Artikel 17.

Lagrådet:

Att, såsom i denna artikel stadgas, omyndighetens verkan i förmögenhets-

rättsligt avseende skall bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet

utövas, överensstämmer med den regel, som innefattas i första stycket av

4 kap. 5 § i 1904 års internationella lag örn äktenskap och förmynderskap.

Nämnda regel lider dock undantag speciellt med avseende å omyndigs förbin­

delse enligt växel eller check. I § 84 växellagen — som enligt checklagens

hänvisning gäller även örn check — stadgas nämligen giltighet av förbindelse,

vilken här i riket ingåtts av den, som väl icke enligt sitt eget lands lag men

enligt svensk lag är behörig ingå växelförbindelse. Detta undantag har an­

setts icke böra upprätthållas; i syfte att få det upphävt föreslås ett tillägg

till nämnda paragraf i växellagen. Praktiskt sett spelar det otvivelaktigt

vad angår förhållandet mellan de nordiska länderna ingen nämnvärd roll, örn

stadgandet bibehålies eller ej, och det synes därför i och för sig vara ur enkel­

hetens och konsekvensens synpunkt riktigast att förklara stadgandet ej till-

Bihanp till riksdagens protokoll 1981.

1 sami. G-4 käft. (Nr 77.)

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

lämpligt i förhållandet mellan konventionsländerna. Det är emellertid att

märka, att det förslag till världsväxellag, som år 1912 upprättades i Haag

och örn vars införande i de särskilda länderna avtal då undertecknades av ett

flertal stater, däribland Sverige, Danmark, Norge och Ryssland, innehåller

— jämte huvudregeln, att växelgäldenärs rätt att ingå växelförpliktelse skall

bedömas enligt hemlandets lag eller den lag, till vilken denna hänvisar —

jämväl ett undantagsstadgande av innebörd att även örn växelgäldenär enligt

denna lag vore oberättigad ingå förbindelse, han dock skulle vara ansvarig

för den ingångna förpliktelsen, örn han enligt lagen i det land, där han ingick

densamma, var behörig därtill. Arbetet på skapande av en världsväxelrätt

har på tillskyndan av Nationernas förbund återupptagits, och ett förslag i

ämnet, som utarbetats av en utav förbundsrådet tillsatt kommitté, har nyligen

varit föremål för yttrande från de nordiska staterna. I detta förslag har

Haagförslagets ståndpunkt i förevarande avseende helt bibehållits. Ett del­

tagande i ett internationellt avtal på grundval av nyssnämnda förslag kan

alltså icke komma i fråga utan att de nordiska staterna återgå till den stånd­

punkt beträffande giltigheten av lagen i det land, där förpliktelsen ingåtts,

vilken, om än endast vad angår å det egna territoriet ingångna förbindelser,

är för närvarande uttalad i de nordiska staternas lagar. Det synes fördenskull

knappast lämpligt att nu övergiva denna ståndpunkt. Då, såsom framhållits,

frågan i förhållandet mellan de nordiska staterna saknar så gott som all prak­

tisk betydelse, hemställes därför, att ändring nu ej vidtages i växellagen samt

att i förevarande artikel göres undantag för vad enligt de särskilda staternas

lagar gäller örn förbindelse enligt växel eller check.

Artikel 18.

Lagrådet:

Då här säges, att överflyttning av förmynderskap från en stat till en annan

sker efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement, skall detta icke

innebära, att de beslut som meddelas — å ena sidan örn upphörande och å den

andra om anordnande av förmynderskap — skola fattas av statsdepartemen-

ten, utan avgörandena skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda sta­

terna i allmänhet äga behörighet i dylika frågor. Men besluten få ej fattas

förr än samförstånd emåtts efter förhandling, förmedlad av statsdepartemen-

ten. Med hänsyn till denna stadgandets innebörd synes någon jämkning av

den föreslagna artikelns avfattning vara önskvärd.

Förslagen till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lag

angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar och lag angående till-

lägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan anmärkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

35

Forslaget till lag om tillägg till § 84 växellagen.

• Lagrådet:

I enlighet med vad lagrådet yttrat vid artikel 17 i konventionsförslaget

hemställes, att förevarande lagförslag icke måtte föranleda någon åtgärd.

Förslaget till förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap.

Lagrådet:

I förevarande förslag hava upptagits de föreskrifter, som äro erforderliga

för införlivande av den föreslagna konventionens bestämmelser med den sven­

ska lagstiftningen. Därest i anledning av lagrådets anmärkningar ändringar

vidtagas i konventionen, böra givetvis motsvarande ändringar ske här. Skulle

den vid artikel 17 framställda anmärkningen ej godtagas, bör i ingressen till

förordningen bland de lagbestämmelser, som åberopas till stöd för Konungens

rätt att giva föreskrifter i ämnet, även upptagas den föreslagna lagen örn

tillägg till § 84 växellagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 november 1929.

Närvarande:

Statsministern

L^{indman ,} ministern för utrikes ärendena

T^{rygger ,} statsråden

L^ubeck, B^eskow, L^undvik, B^orell, ^von S^teyern, M^almberg, L^indskog, B^iss­

^mark, J^ohansson, D^ahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler elie-

för för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, frågan örn godkännande av

ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och Norge avgivet förslag

till konvention mellan nämnda länder innehållande internationellt privaträtts­

liga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Föredraganden anför:

»Genom beslut den 27 mars 1925 har Kungl. Maj :t, efter framställning från

lagberedningen, förordnat dels att från svensk sida framställning skulle göras

till danska och norska regeringarna örn inledande av förhandlingar genom dele­

gerade för utrönande, i vilken omfattning överenskommelse lämpligen kunde

träffas mellan länderna rörande de internationellt privaträttsliga reglerna i

fråga örn äktenskaps ingående och upplösning, äktenskaps rättsverkningar,

adoption och förmynderskap, ävensom för upprättande av förslag till dylika

överenskommelser och dels att förhandlingarna från svensk sida skulle föras

av lagberedningens ordförande och ledamöter eller vissa av dem efter Kungl.

Maj:ts vidare förordnande. Sedan de danska och norska regeringarna förkla­

rat sig villiga att deltaga i sådana förhandlingar, har enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 16 april 1926 jämväl finska regeringen inbjudits att deltaga i dessa,

och har sistnämnda regering därefter meddelat, att den antagit denna inbjudan.

Från svensk sida hava jämlikt Kungl. Maj:ts förordnanden i förhandlin­

garna deltagit lagberedningens ordförande f. d. justitierådet B. Ekeberg samt

numera justitierådet A. Lindhagen och revisionssekreteraren E. Lind.

över ett under möte i Oslo år 1927 uppgjort utkast till konvention har ut­

rikesdepartementets rättsavdelning erhållit tillfälle att avgiva yttrande.

Förhandlingarna hava lett till ett av de delegerade uppgjort förslag till kon­

vention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande interna­

tionellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynder­

skap. Till detta förslag hava de svenska delegerade utarbetat särskilda motiv,

Kungl. Majlis proposition nr

77

.

37

varjämte av dem uppgjorts förslag till sådana författningar, som betingas av

Sveriges anslutning till konventionen.

Såsom resultat av de nordiska enhetssträvandena pa familjerättens område

föreligga i stort sett överensstämmande lagar örn äktenskap och adoption samt *

'

delvis även örn förmynderskap. Åtskilliga avvikelser av saklig innebörd fin­

nas emellertid ännu. Då de nordiska länderna ej heller intaga samma stånd­

punkt till hithörande internationellt privaträttsliga spörsmål, i det att Sverige

och Finland omfatta nationalitetsprincipen, Danmark och Norge åter domicil-

principen, är en traktatmässig reglering av behovet påkallad.

Denna reglering har i förslaget skett pa grundval av domicilprincipen. För

Sverige, liksom för Finland, innebär detta således ett avsteg fran eljest gäl­

lande ordning. Att ett sådant avsteg kunnat förordas beror på att fråga är

örn det inbördes förhållandet mellan befryndade folk med nära överensstäm­

mande lagstiftning, likartad kultur samt inbördes kännedom örn och förtroende

för varandras rättsliga institutioner. När det gäller förhållandet till stater

med mera avvikande rättsregler, ställer sig saken annorlunda. De skäl, som

ligga till grund för nationalitetsprincipen, träda då i förgrunden.

Genom att i huvudsak bygga på domicilprincipen har man uppnått de stora

praktiska fördelar, som denna princip i tillämpningen medför och som äro av

samma art som de genom det gemensamma lagstiftningsarbetet eftersträvade.

Tillämpningen av de familjerättsliga reglerna ankommer vanligen på myndig­

heterna i det land, där de, vilkas rättsförhållanden äro i fråga, hava sitt hem­

vist, och för myndigheterna innebär det en påtaglig lättnad att härvid, utan

hänsyn till vederbörandes nationalitet, få använda det egna landets lagar, med

vilka de äro fullt förtrogna. Därigenom vinner också rättsskipningen i sä­

kerhet. För de enskilda Ilar det jämväl sina fördelar, att lagarna i det land,

där de äro bosatta, hava sin tillämpning på deni, oaktat de äro av främmande

nationalitet. De kunna i allmänhet lättare förvissa sig örn rätta innebörden

av ortens lag än av hemlandets och lättare anskaffa sådana bevis och legitima-

tionshandlingar, som enligt förstnämnda lag äro av nöden.

Till följd av de sakliga avvikelser i vissa detaljer, som på sätt förut nämnts

föreligga mellan de olika lagarna, har det i konventionen undantagsvis varit

erforderligt att i viss utsträckning bygga på nationalitetsprincipen.

Beträffande den närmare utformningen av konventionens ledande principer

må nämnas följande. Vad äktenskapshindren angår, regleras de fall,

då medborgare i en av konventionsstaterna vill träda i äktenskap inför myn­

dighet tillhörande någon av de övriga. Har han sedan två år hemvist inom

sistnämnda stat, skall hans rätt att ingå äktenskapet prövas efter dess lag men

eljest enligt hemlandets lag. Tvåårsregeln avser att motverka kringgående av

hemlandets lag i de hänseenden, där denna uppställer strängare äktenskaps-

hinder. Då i Danmark dispens kan meddelas från förbudet mot äktenskap i

rätt upp- och nedstigande svågerlag men detta ansetts strida mot svensk rätts­

uppfattning, hava de danska delegerade förklarat sig vilja tillstyrka, att i

Danmark ej meddelas sådan dispens beträffande svenska medborgare, och även

38

Kungl. May.ts proposition nr

77

.

om medborgare i annan konventionsstat i behörig ordning erhållit dispens,

ger detta honom ej rätt att här i landet träda i äktenskap.

Med avseende a lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigsel­

myndigheten tillhör.

Konventionen reglerar vidare äktenskapets rättsverkningar

med avseende å makarnas förmögenhetsförhållanden. Dessa skola bedömas

enligt lagen i den av staterna, där makarna vid äktenskapets ingående taga hem­

vist. Örn båda makarna sedermera taga hemvist i en annan av staterna, skall

dock dess lag i stället vinna tillämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av tidi­

gare företagen rättshandling. A.tt salunda även pa detta område växling av hem­

vist i väsentlig utsträckning kan fa medföra växling av tillämplig lag har sin

förklaring i den nära överrensstämmelsen mellan de fyra äktenskapslagarnas

regler. Den här tillämpade principen medför betydande praktiska fördelar. Då

hithörande spörsmål i allmänhet komma under prövning av myndigheterna i

domicillandet, leder den nämligen i praktiken till att ortens lag blir tillämplig.

Beträffande hemskillnad och äktenskapsskillnad innehål­

ler konventionen i första hand föreskrifter örn den statliga kompetensen. Yr­

kande örn skillnad skall i regel upptagas i den stat, där båda makarna hava

hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.

Prövningen sker efter där gällande lag (se vidare nedan s. 39—41).

Ansökan örn adoption göres i den stat, där adoptanten har hemvist (jfr

nedan s. 39). Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande

lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hem­

landet, ma ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande

barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande. Nämnda

förbehåll har skett med hänsyn till stadgandet i 9 § av den svenska adoptions­

lagen. X fråga örn adoptivförhallandes hävande äro också bestämmelser givna

men ej angående adoptionens rättsverkningar.

Vad angar förmynderskap skall enligt konventionen omyndighets­

förklaring ske och förmynderskap för underårig eller omyndigförklarad anord­

nas i den av staterna, där personen i fråga har hemvist, såframt ej förmynder­

skap redan i annan stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyn­

dare. Fråga örn hävande av omyndighetsförklaring prövas i den stat, där för-

mynderskapet är anordnat. Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra

tillfälliga åtgärder vidtagas i envar av staterna. Vid prövningen av nu berörda

frågor tillämpas i varje stat där gällande lag, och omyndighetens verkan i för-

mögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt la­

gen i den stat, där förmynderskapet utövas.

Samtliga regler i konventionen gälla endast medborgare i fördragsslutande

stat. I vissa hänseenden äro ytterligare begränsningar stadgade med avseende

å konventionens tillämplighet.

Genom konventionen löses i stor utsträckning även frågan örn rättskraften.

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av sta­

terna meddelats jämlikt vissa artiklar i konventionen, skall sålunda gälla i

övriga stater utan särskild stadsfästelse och utan prövning av avgörandets rik-

39

tighet eller av dess förutsättningar nied hänsyn till hemvist eller medborgar-

skap i deri eria eller andra av konventionsstaterna.

Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller nä,st

efter det ratifikationerna utväxlats i Stockholm. Envar av staterna karini för­

hållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och

med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter sex månader, sedan

uppsägningen skedde.

Enligt statsrådsprotokollet den 23 augusti 1929 har lagrådets utlåtande in- Lagrådet.

fordrats över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels ovannämnda a,v de

svenska delegerade uppgjorda förslag till sådana författningar, som hetingas

av Sveriges anslutning till konventionen.

Lagrådet har den 2 oktober 1929 avgivit utlåtande, däri lagrådet i huvud­

sak tillstyrkt konventionsförslaget. I anledning av lagrådets erinringar be­

träffande vissa detaljer har — i samband med förhandlingar som under inne­

varande höst i andra ämnen ägt rum i Köpenhamn mellan delegerade för de

nordiska länderna — nu förevarande konventionsförslag varit föremål för ytter­

ligare överläggning.

Lika med de delegerade finner jag det vara angeläget, att en överenskommelse Departt^

mellan de nordiska länderna träffas rörande de internationellt-privaträttsliga

reglerna på äktenskaps-, adoptions- och förmynderskapslagstiftningens område.

Härigenom blir det möjligt att fullt tillgodogöra sig de praktiska fördelarna

av den rättslikhet, som på dessa områden åvägabragts i Norden. De principer,

på vilka konventionsförslaget bygger, anser jag mig också, i likhet med lag­

rådet, kunna förorda.

_

.

Vad angår lagrådets erinringar mot enstaka detaljer i förslaget har jag fun­

nit dem böra till allra största delen beaktas. Detta gäller sålunda till en bör­

jan de ifrågasatta formella jämkningarna av artiklarna 4 och 5 samt det före­

slagna tillägget till artikel 17. Den av lagrådet vid artikel 9 gjorda hemställan

örn visst förtydligande tillägg till konventionen har jag jämväl ansett böra

iakttagas, därvid det önskade tillägget dock lärer böra införas, ej i artikel 9

utan i artikel 8 stycket 2. Även vad lagrådet erinrat mot den i artikel 11 före­

slagna valrätten för adoptant finner jag böra beaktas. Därvid synes böra

väljas den av lagrådet först angivna lösningen, enligt vilken adoption städse

skall sökas i det land, däri adoptanten har hemvist.

Den av lagrådet ifrågasatta jämkningen av artikel 18 synes mig näppeligen

påkallad. Av stadgandet lärer med erforderlig tydlighet framgå, att de beslut,

som där avses, skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda staterna

i allmänhet äga behörighet i frågor om upphörande och anordnande av förmyn­

derskap. Anledning till missförstånd synes desto mindre kunna uppkomma, som

förhandlingarna angående överflyttning skola föras av vederbörande statsde­

partement.

Enligt artikel 7 i konventionsförslaget skall yrkande örn hemskillnad eller

äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat i regel upptagas i

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

,

40

den stat, där båda makarna hava hemvist eller där de senast haft hemvist

samtidigt och endera alltjämt är bosatt. Sedan i artikelns andra stycke en kom­

petensregel givits för vissa undantagsfall, föreskrives i tredje stycket, att yr­

kande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad städse må väckas i stat,

där båda makarna äro medborgare och vars lag då enligt artikel 9 blir tillämp­

lig. Denna föreskrift har sin grund i de avvikelser beträffande hemskillnads-

tidens längd, som förefinnes mellan svensk rätt, å ena, samt dansk och norsk

rätt, å andra sidan. Medan hos oss hemskillnad, som varat ett år, städse be­

rättigar till äktenskapsskillnad, kräves i Danmark ett och ett halvt år, om ma­

karna äro ense örn skilsmässan, örn underhållet till make och barn samt angående

vårdnaden örn barnen, men eljest två och ett halvt år; i Norge kunna makarna,

om de äro ense, vinna äktenskapsskillnad efter ett år, men örn endast den ena

vill hava äktenskapet upplöst, har han att vänta två år. Då för närvarande

makar, som äro svenska medborgare, varhelst i världen de hava sitt hemvist,

kunna genom hänvändelse till svensk domstol vinna äktenskapsskillnad efter

ett års hemskillnad, hava de svenska delegerade funnit sig icke kunna förorda,

att genom konventionen tillskapas en ordning, enligt vilken för svenskar, som

äro bosatta i Danmark och Norge, avsevärt längre hemskillnadstider skulle

bliva att tillämpa, och på den grund utverkat det undantag till förmån för

nationalitetsprincipen, som ifrågavarande stadgande utgör.

.

till grund för stadgandet liggande principen hava några erinringar

cj gjorts i lagrådet, men tva av dess ledamöter hava ur andra synpunkter satt

ifråga, örn den föreslagna lösningen vore fullt tillfredsställande. De anföra

följande ’De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av skils­

mässa stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet helst

bör ske efter samma lag. Önskvärdheten härav framträder måhända icke så

starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med avseende

å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om barn m. m.,

som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande; särskilt med hän­

syn till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den valrätt mellan

olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl kan tänkas, i

de skilda länderna olika tendenser skulle göra sig gällande vid avgörandet av

de nämnda, ofta ömtaliga bifrågorna, skulle de föreslagna reglerna kunna för­

anleda, att den make, som i bemskillnadsmalet förlorat i en dylik fråga, funne

det lämpligt att för anhängiggörande av sitt slutliga skilsmässoyrkande välja

myndighet i ett annat land i hopp att där vinna större beaktande av sina syn­

punkter. De nu framställda erinringarna äga väl ej tillämpning, därest hem­

skillnaden vunnits här i landet, innan makarna överflyttat till Danmark eller

Norge. Dylika fall lära emellertid vara mycket sällsynta; sin praktiska be­

tydelse torde förslaget i förevarande del få endast då hemskillnaden beviljats i

något av dessa länder.’ Det resultat, vartill förslaget sålunda skulle leda,

syntes enligt dessa ledamöter lämna rum för sådana betänkligheter, att de an­

sett sig böra hemställa till övervägande, om det icke även ur svensk synpunkt

vore att föredraga, att ifrågavarande undantagsbestämmelse uteslötes.

Den inom lagrådet i förevarande avseende uttalade uppfattningen kan jag

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

,

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

41

icke dela. På de skäl, som anförts av de delegerade, kade det enligt min

mening ur svensk synpunkt mött betänkligheter, örn konventionen på ifråga­

varande område skulle hava försatt i Danmark och Norge bosatta svenska

medborgare i en undantagsställning.

Det må i detta sammanhang erinras, att den olikhet, som på denna punkt

föreligger mellan de skandinaviska lagarna, i viss mån är av principiell art.

Att stadga särskild längre hemskillnadstid för det fall, att endera maken mot­

sätter sig äktenskapets upplösning, ansågs vid den svenska lagens tillkomst

på den grund oriktigt, att den skyldige maken därigenom erhölle tillfälle att

godtyckligt förlänga hemskillnadstiden. Och mot en alltför lång hemskill­

nadstid ansågos betänkligheter möta med hänsyn till den därmed förknippade

faran å ena sidan för konkubinat, å andra sidan för försök att få äktenskapet

omedelbart upplöst under åberopande av en simulerad skilsmässogrund.

Måhända hade det varit lyckligast, örn man, i stället för att i artikel 7 upp­

taga en särskild alternativ kompetensregel för ifrågavarande fall, hade till­

godosett de svenska önskemålen genom ett stadgande i artikel 9 av innehåll,

att i dessa fall hemskillnadstiden skall bestämmas av hemlandets lag och icke

av domslandets. Några olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen

hade då överhuvud ej kunnat uppkomma. En sådan lösning påyrkades ock

av de svenska delegerade, men från danskt och norskt håll föredrog man att

lämna tillgång till alternativt forum i hemlandet, på det att danska och norska

myndigheter ej skulle bliva nödsakade att tillämpa de kortare svenska hem-

skillnadstiderna. Att den sålunda intagna ståndpunkten skulle medföra några

kännbara olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen torde enligt

min mening näppeligen kunna antagas. Det synes föga sannolikt, att den

make, som exempelvis i Danmark fått sina i ett hemskillnadsmål väckta yrkan­

den rörande underhåll eller vårdnad ogillade, skulle anhängiggöra talan örn

äktenskapsskillnad i Sverige endast i syfte att där vinna större beaktande för

sina synpunkter. Så lika är också rättsuppfattningen i förevarande frågor i

de skandinaviska länderna, att örn ett sådant försök någon gång gjordes, åt­

gärden knappast skulle medföra det önskade resultatet. Förhållandet ställer

sig här i huvudsak på samma sätt, som när ett mål angående äktenskapsskill­

nad upptages av annan myndighet i samma land, där hemskillnadsfrågan av­

gjorts.

Av nu angivna skäl har jag ej tvekat att ansluta mig till den av de delege­

rade förordade lösningen.

Slutligen ber jag att få erinra örn, att i samband med konventionens ratifika­

tion lärer böra genom noteväxling fastslås, dels vilka svenska myndigheter äga

behörighet att utfärda äktenskapscertifikat (jfr art. 1 st. 2), dels att överens­

kommelsen den 5 oktober 1907 mellan Sverige och Danmark angående äkten­

skapscertifikat skall upphöra att gälla, då nu förevarande konvention träder i

kraft, men att deklarationen den 27 november 1909 mellan samma länder an­

gående äktenskaps ingående i vissa fall inför diplomatisk eller konsulär tjänste­

man fortfarande skall bestå.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t godkän­

ner konventionsförslaget i den lydelse härvid fogade bilaga1 utvisar, vilken ly­

delse, enligt vad jag har anledning hoppas, bör kunna påräkna godkännande även

från de andra ländernas sida. Därest Kungl. Maj:t lämnar sitt bifall till för­

slaget, lärer detsamma, innan ratifikation ifrågakommer, skola underställas

riksdagens prövning. En förutsättning för ratifikation av konventionen från

Sveriges sida lärer vidare vara, att Danmark förpliktar sig att ej meddela

svenska medborgare dispens från förbudet mot äktenskap i rätt upp- och ned­

stigande svågerlag. Till dessa spörsmål liksom till frågan örn de lagstiftnings­

åtgärder, som efter vad förut sagts påkallas av en eventuell ratifikation, tor­

de jag senare få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mel­

lan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privat­

rättsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt hem­

ställer, att nämnda förslag måtte godkännas av Kungl. Maj :t.

Denna av statrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. St ef enson.

1 Lika lydande med den vid protokollet över utrikesdepartementsärenden (sid. 44) fogade bilagan.

Kungl. Majlis proposition nr

77

.

43

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­

för Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 november 1929.

Närvarande:

Statsministern

L^indman,

ministern för utrikes ärendena

T^rygger,

statsråden

L^ebeck, B^eskow, L^undvik, B^orell, ^von S^teyern, M^almberg, L^indskog, B^iss­

^mark, J^ohansson, D^ahl.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet beslutat godkänna upprättat förslag till konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,

hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med be-

mälda departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga ministern för

utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med vederbörande ombud

från dansk, finsk och norsk sida — under förbehåll örn ratifikation av Kungl.

Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i överensstäm­

melse med den text, som bilaga till protokollet i detta ärende utvisar.

Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti

övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Ko­

nungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Sven Allard.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Bilaga.

Förslag

till

Konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internatio­

nellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och för­

mynderskap.

I. Äktenskap.

Artikel 1.

Vill medborgare, i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap

inför myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå

äktenskapet prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har

hemvist därstädes, men eljest enligt hemlandets lag.

Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styr­

kas genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).

Artikel 2.

Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

Artikel 3.

Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas

förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där ma­

karna vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera

tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna till-

lämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit

företagen.

Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt

skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt

lagen i den staten.

Artikel

Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro

medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall

i avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej

blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt artikel 3 var till­

lämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller

formföreskrifterna i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.

Envar av staterna kan göra äktenskapsförords giltighet emot tredje man

beroende av att förordet lagföljes enligt dess lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

45

Artikel 5.

Ansökan om boskillnad mellan makar, som avses i artikel 4, upptages i den

stat, där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages

ansökan i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist,

eller, örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt artikel 3 är till­

lämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Artikel 6.

Artiklarna 3—5 hava ej avseende å äktenskap, vars rättsverkningar enligt

lagen i någon av de stater, örn vilka fråga är, skola bedömas efter äldre äkten-

skapslagstiftning.

Artikel 7.

Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i för-

dragsslutande stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller

där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller

skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mel­

lan makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Fin­

land, må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.

Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas

i stat, där båda makarna äro medborgare.

Artikel 8.

I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl

av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sam­

manlevnaden, bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn

Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad

örn barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även

örn yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt

lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhålls­

bidrag till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver

förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej

upptagas i någon av de övriga staterna.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 7 och 8, användes i varje stat

där gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras

efter den lag, som enligt artikel 3 är tillämplig å makarnas förmögenhetsför­

hållanden. Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hem­

vist sedan minst två år.

.

Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt att

erhålla äktenskapsskillnad, som om den vunnits i den staten.

Artikel 10.

Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i artiklarna 7- 9

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång

är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för käran­

dens eller, örn talan föres mot bada makarna, för enderas rätt att inga äkten­

skapet.

46

Kungl. Majlis proposition nr 77.

II. Adoption.

Artikel 11.

Vill^medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adop­

tera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen gö­

ras i den stat, där adoptanten har hemvist.

Artikel 12.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den,

som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må an­

sökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande barnavårdsmyn-

dighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.

Artikel 13.

Ansökan örn hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördrags­

slutande stater skall, örn adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat,

där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande

stat, där adoptivbarnets hemvist är.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

lil. Förmynderskap.

Artikel 14.

Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande sta­

terna, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt

ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd

eller särskilt förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning a omyndighetsförklaring

och förmynderskap för omyndigförklarad.

Artikel 15.

Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vid­

tagas i envar av staterna.

Artikel 16.

Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 14 och 15, tillämpas i varje

stat där gällande lag.

Artikel 17.

Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens

behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt växel

eller check.

Artikel 18.

Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement

överflyttas till annan stat, örn den omyndige tagit hemvist därstädes eller

överflyttning av annan grund finnes lämplig.

Kungl, May.ts proposition nr 77.

47

Artikel 19.

Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslu-

tande stat, skall, örn den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas

i den stat, där förmynderskapet är anordnat.

Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

Artikel 20.

Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan

stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall under­

rättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes.

Artikel 21.

Vad i artiklarna 17, 19 och 20 är stadgat angående omyndighetsförklaring

skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för med­

borgare i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken

förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.

Den, som står under lawsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyn­

digförklaras i annan stat, där han tagit hemvist.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 22.

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av sta­

terna meddelats jämlikt artiklarna 5, 7, 8, 10, 11, 18, 14, 15, 19 eller 21, skall

gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan provning av avgörandets

riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgar­

skap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Artikel 23.

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utväxlas i Stock­

holm så snart ske kan.

.

. . ..

„

Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller nast

efter det ratifikationerna utväxlats.

.

,

Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konven-

tionen till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller

näst efter sex månader, sedan uppsägningen skedde.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

Utdrag av -protokollet över 'justitiedepartement sår enden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 meli 1930.

N äivarande:

Statsministern

L^{indman ,} ministern för utrikes ärendena

T^{rygger ,} statsråden

L^ijbeck, B^eskow, L^undvik, B^orell, ^von S^teyern, M^almberg, L^indskog, B^iss­

^mark, J^ohansson, D^ahl.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler fråga örn Is­

lands anslutning till den föreslagna konventionen mellan Sverige, Danmark,

linland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser

örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt anför:

»På sätt framgår av statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl.

Maj :t nämnda dag med vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige,

Danmark, Finland och Norge avgivet förslag till konvention mellan dessa

länder, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äkten­

skap, adoption och förmynderskap. Sedermera har förslaget i det sålunda änd­

rade skicket godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar. Vissa med

förslaget sammanhängande frågor äro emellertid avsedda att regleras vid kon­

ventionens undertecknande, varom underhandlingar för närvarande pågå.

I samband med förhandlingar, som ägt rum i Stockholm den 28 april—

9 maj 1930 mellan delegerade för nämnda länder och Island om avslutande av

en nordisk konvention angående ömsesidig verkställighet av domar, har Islands

representant, på anmodan av sin regering, för de delegerade, som utarbetat

nyssnämnda konventionsförslag samt förslag till konvention angående in­

drivning av underhållsbidrag, lämnat en redogörelse för den isländska

lagstiftningen i de ämnen, som beröras av dessa förslag. Samtliga dele­

gerade hava därefter i ett den 9 maj 1930 upprättat protokoll, vilket härvid

torde få fogas såsom bilaga, uttalat, att med hänsyn till den rättslikhet, som

finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga

nordiska länderna, hinder ej mötte för Islands anslutning till konventionerna.

De delegerade hava därjämte yttrat, att då erforderliga ändringar i konventio­

nerna vore allenast obetydliga samt något uppskov av praktisk betydelse med

konventionernas undertecknande följaktligen ej behövde inträda, därest Islands

anslutning komme till stånd redan från början, de delegerade förordade, att en

blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bifall

av de övriga regeringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

49

I en den 30 maj 1930 dagtecknad, till ministern för utrikes ärendena ställd

skrivelse har danska beskickningen i Stockholm under åberopande av berörda

utav de delegerade upprättade protokoll och med förmälan, att den isländska re­

geringen önskade ansluta sig till konventionerna redan från början, framställt

förfrågan, huruvida den svenska regeringen medgåve, att Island anslöte sig till

dessa.

I anledning av den förfrågan, som sålunda gjorts angående Islands anslut­

ning, tillåter jag mig framhålla, att den isländska regeringen på grund av kom­

munikationsförhållandena nödgats avstå från att låta sig representeras vid kon-

ventionsförhandlingarna men att man utgått från att Island skulle i en nära

framtid ansluta sig till konventionerna. Då dessa ännu ej undertecknats, anser

jag i likhet med de delegerade det vara en fördel, örn Islands anslutning kunde

vinnas redan från början.

Såsom de delegerade framhållit, föranleder Islands tillträde till konventio­

nen innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äkten­

skap, adoption och förmynderskap i formellt hänseende endast den ändringen,

att i rubriken upptages jämväl Island. I de av Sveriges anslutning till nämn­

da konvention betingade författningarna föranleder Islands tillträde till kon­

ventionen ej annan ändring än att i ingressen till förslaget till förordning örn

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och för­

mynderskap Island införes såsom en av de stater, å vilka förordningen har

avseende. I båda fallen bör Island upptagas näst efter Finland.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de sålunda angivna

ändringsförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. Steffenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami.

Oi käft. (Nr 77.)

4

50

Kungl. Majlis proposition nr 77.

Bilaga.

Protokoll.

Sedan av delegerade för Danmark, Finland, Norge och Sverige förslag upp­

gjorts till två konventioner mellan nämnda länder, den ena innehållande in­

ternationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmyn­

derskap, och den andra angående indrivning av underhållsbidrag, har Islands

regering, i syfte att möjliggöra Islands anslutning till dessa konventioner, an­

modat Islands representant vid de förhandlingar, som pågå mellan nämnda

fem länder angående verkställighet av vissa domar, kommittered Krabbe, att

i samband med dessa förhandlingar lämna en redogörelse för den isländska

lagstiftningen i de ämnen, som beröras av nämnda konventioner, och har en

sådan redogörelse jämväl givits vid de förhandlingar, som ägt rum i Stock­

holm den 28 april—9 maj 1930. Därvid har upplysts, att rättsförhållandena

angående äktenskap, förmynderskap och underhållsbidrag i Island äro regle­

rade genom nyare lagstiftning — framförallt lag den 27 juni 1921

örn

äkten­

skaps ingående och upplösning, lag den 20 juni 1923 om äktenskaps rättsverk­

ningar, lag den 14 november 1917

örn

myndighet samt lag den 27 juni 1921

örn

föräldrar och barn utom äktenskap — vilka lagar bygga på gemensamma

nordiska rättsprinciper. Någon lagstiftning örn adoption finnes icke, men den

administrativa praxis, som på detta område utbildat sig, vilar på samma grun­

der som den danska adoptionslagstiftningen. Vidare har upplysts, att Dan­

marks regering på förhand förklarat sig ej hava någon erinran att göra mot

Islands anslutning till konventionerna.

Undertecknad Krabbe ävensom övriga undertecknade, ombud för Danmark,

Finland, Norge och Sverige vid de förhandlingar, som lett till berörda konven-

tionsförslag, hava med hänsyn till den rättslikhet, som enligt det nyss sagda

finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga

nordiska länderna, funnit hinder ej möta för Islands anslutning till konven­

tionerna.

Denna anslutning torde ej föranleda andra ändringar i dessa än att

1) Island upptages i konventionernas ingresser;

2) *---------- ; samt

3) **----------- språket.»

Då Islands anslutning till konventionerna således föranleder allenast obetyd­

liga jämkningar i dessa samt något uppskov av praktisk betydelse med kon­

ventionernas undertecknande följaktligen ej behöver inträda, därest Islands

* Här beröres en fråga, som är avsedd, att regleras vid konventionens undertecknande, varom

underhandlingar för närvarande pågå. Frågan sedermera reglerad i slutprotokollet under punkt

2

.

**

Här

beröres

en fråga,

som

har

avseende endast

på

konventionen angående indrivniDg av under­

hållsbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

51

anslutning kommer till stånd redan från början, få undertecknade förorda, att

en blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bi­

fall av de övriga regeringarna.

Stockholm den 9 maj 1930.

V. Bentson.

Schröder.

Aage Svendsen.

F. Grönvall.

Jon. Krabbe.

E. Alten.

Birger Ekeberg.

Erik Lind.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 28 augusti

1930.

Närvarande:

*

justitieråden S^tenberg,

A^ppelberg,

T^iselius,

regeringsrådet S^öderwall.

Genom beslut den 29 november 1929 hade Kungl. Maj:t godkänt ett vid

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för nämnda dag fogat

förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge inne­

hållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption

och förmynderskap.

Sedan härefter isländska regeringen gjort framställning om Islands anslut­

ning till konventionen, vilken icke ännu undertecknats, hade förslag framlagts

till de ändringar, som av Islands tillträde påkallades i konventionsförslaget

ävensom i ett med anledning av Sveriges anslutning till konventionen utarbetat

förslag till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äk­

tenskap, adoption och förmynderskap.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte­

mentsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 30 maj 1930,

hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över nämnda ändringsför­

slag.

Detta ärende föredrogs nu inför lagrådet av ledamoten i lagberedningen, re­

visionssekreteraren Erik Lind.

Lagrådet — som med hänsyn till den mellan Island och Sverige bestående

rättslikheten på ifrågavarande områden fann hinder icke böra möta mot Is­

lands anslutning till konventionen -—- lämnade de i remissen avsedda ändrings­

förslagen utan anmärkning.

Remisshandlingarna skulle fogas vid detta protokoll.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

53

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 september 1930.

Närvarande:

Statsministern

E^kman,

statsråden

G^ärde, ^von S^tockenström, G^yllenswärd,

L^arsson, H^olmbäck, Ö^sterberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gårdö, anmäler, efter gemen­

sam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, lagrådets

den 28 augusti 1930 avgivna utlåtande i den till lagrådet den 30' maj 1930

hänskjutna frågan örn Islands anslutning till den föreslagna konventionen

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer föredraganden, att Kungl.

Maj:t måtte dels medgiva, att Island ansluter sig till konventionen, dels god­

känna att i anledning härav den i statsrådsprotokollet berörda den 30 maj 1930

omförmälda ändringen vidtages i konventionsförslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. St ef enson.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartement sär enden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 september 1930.

Närvarande:

Statsministern

E^kman,

statsråden

G^ärde, ^von S^tockenström, G^yllenswärd,

L^arsson, H^olmbäck, Ö^sterberg.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet medgivit, att Island anslöte sig till den föreslagna

konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande inter­

nationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmyn­

derskap, ävensom godkänt att i anledning därav den ändring vidtoges i kon-

ventionsförslaget, som är angiven i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930, hem­

ställer tillförordnade departementschefen statsrådet Gyllenswärd, efter ge­

mensam beredning med förstbemälde departementschef, att Kungl. Maj:t måtte,

med ändring av sitt den 29 november 1929 i ärendet givna bemyndigande, be­

myndiga ministern för utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med

vederbörande ombud från dansk, finsk, isländsk och norsk sida — under för­

behåll örn ratifikation av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke — underteckna

en konvention i överensstämmelse med den text, vilken såsom bilaga fogats till

protokollet över utrikesdepartementsärenden den 29 november 1929, med iakt­

tagande dock av förenämnda ändring.

Till vad under ovanstående punkt hemställts, däruti öv­

riga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Ko­

nungen lämna bifall.

Ur protokollet:

M. Hallenborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

.

55

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 6 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern

E^kman,

ministern för utrikes ärendena friherre

R^amel,

statsråden

G^ärde, ^von S^tockenström, S^tädener, G^yllenswärd, L^arsson, H^olmbäck,

J^eppsson, H^ansén, R^undqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»Enligt statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl. Majit med

vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och

Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder innehallande in­

ternationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och för­

mynderskap. Kungl. Majit har därefter den 12 september 1930 dels medgivit,

att Island anslöte sig till konventionen, dels godkänt, att i anledning därav

viss i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930 omförmäld ändring vidtoges i kon-

ventionsförslaget. Förslaget i det salunda ändrade skicket har godkänts jäm­

väl av de övriga ländernas regeringar och den 6 februari 1931 i Stockholm av

regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom konvention

gälla mellan nämnda länder. I samband därmed hava ombuden, i anslutning

till vad de delegerade förutsatt, i ett till konventionen fogat slutprotokoll,

vilket skall anses såsom en integrerande del av konventionen, avgivit förkla­

ring, att de fördragsslutande staterna äro ense därom, att konventionen icke

förpliktar myndighet i fördragsslutande stat att sammanviga personer,^ för

vilkas äktenskap enligt lagen i den staten på grund av släktskap eller svåger­

lag möter hinder, som icke kan eftergivas j samt att den, som ej fyllt tjuguett

år men förvärvat myndighet enligt finsk lag genom att ingå äktenskap eller

enligt isländsk lag på grund av hemskillnad eller äktenskapets upplösning,

ej skall, ändå att han tager hemvist i annan fördragsslutande stat än Finland,

respektive Island, anses omyndig pa grund av alder.

Samtidigt med konventionens undertecknande har genom noteväxling mel­

lan Sverige och Danmark fastslagits, att Danmark förpliktar sig att ej med­

dela där bosatta svenska medborgare dispens fran äktenskapshinder, som grun­

dar sig på rätt upp- och nedstigande svågerlag.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll den 29 november 1929 utvisar, skall

konventionen, innan ratifikation från Sveriges sida ifrågakommer, understå!-

las riksdagens prövning. Detsamma bör gälla beträffande berörda slutproto­

koll.

I samband med fragan örn inhämtande av riksdagens godkännande torde

jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder,

vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen. Jag tillå­

ter mig sålunda nu anmäla lagrådets den 2 oktober 1929 och den 28 augusti

1930 avgivna utlåtanden i vad rör följande den 23 augusti 1929 och den 30 maj

1930 till lagrådet remitterade förslag till

1) lag^ angående ändring i lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap;

2) lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn interna­

tionella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar;

3) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 om adoption;

4) lag örn tillägg till § 84 växellagen; samt

5) förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap.

De tre förstnämnda förslagen hava av lagrådet lämnats utan anmärkning.

Såsom en följd av det tillägg, som enligt statsrådsprotokollet den 29 november

1929 gjorts till artikel 17 i konventionsförslaget, har i överensstämmelse med

lagrådets hemställan förslaget örn tillägg till § 84 växellagen icke föranlett

någon åtgärd. De i nyssnämnda statsrådsprotokoll berörda ändringar, som i

anledning av vad lagrådet anmärkt mot konventionsförslaget vidtagits i detta,

torde, pa sätt härvid fogade bilaga utvisar, böra föranleda motsvarande änd­

ringar i förslaget till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rö­

rande äktenskap, adoption och förmynderskap, varjämte i förslagets ingress

bör införas Island såsom en av de stater, å vilka förordningen har avseende.

Till detta förslag, beträffande vilket riksdagens medverkan ej är erforderlig,

ber jag att framdeles få återkomma.»

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Majit måtte genom propo­

sition dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention med

slutprotokoll dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

berörda av lagrådet utan erinran lämnade tre lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd­

da hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Kungl. Majlis proposition nr

77

.

57

Bilaga.

Förslag

till

Förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten­

skap, adoption och förmynderskap.

Kungl. Maj:t har, med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 5 § lagen den 8

juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för­

mynderskap, lagen den------------ angående rätt för Konungen att meddela

bestämmelser örn internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rätts­

verkningar samt 26—28 §§ lagen den 14 juni 1917 om adoption, funnit gott

förordna, att, såvitt angår förhållandet till Danmark, Finland, Island och

Norge, skola här i riket lända till efterrättelse följande bestämmelser, vilka an­

sluta sig till en den 6 februari 1931 mellan Sverige och nämnda stater ingången

konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äkten­

skap, adoption och förmynderskap:

I. Äktenskap.

¹ §•

Vill medborgare i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap in­

för myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå äkten­

skapet prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har hemvist

därstädes, men eljest enligt hemlandets lag. Äktenskap må dock ej i något

fall inför svensk myndighet slutas mellan dem, av vilka den ene varit gift med

den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led.

Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styr­

kas genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).

2

§■

Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

3 §.

Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas

förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där ma­

karna vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera

58

Kungl. Majlis proposition nr 77.

tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna til­

lämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit

företagen.

Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt

skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt

lagen i den staten.

4 §.

Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro

medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall i

avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej

blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt 3 § var tillämplig

å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller form­

föreskrifterna i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.

Förord, som enligt första stycket skall anses till formen giltigt, ehuru

det ej upprättats och lagföljts på sätt i giftermålsbalken är sagt, må ej här

i riket åberopas emot tredje man, innan det blivit till rätten ingivet enligt vad

där stadgas. År förordet slutet mellan trolovade, och varder det till rätten in­

givet, i stad inom en månad och å landet senast å det ting, som infaller näst

efter en månad, sedan äktenskapet ingicks, må det emot tredje man åberopas

jämväl i avseende å tiden före dess ingivande till rätten.

5 §.

Ansökan örn boskillnad mellan makar, som avses i 4 §, upptages i den stat,

där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages an­

sökan i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist, eller,

örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt 3 § är tilllämplig å ma­

karnas förmögenhetsförhållanden.

6

§.

Vad i 3—5 §§ stadgas skall ej hava avseende å äktenskap, vars rättsverknin­

gar enligt lagen i någon av de stater, om vilka fråga är, skola bedömas efter

äldre äktenskapslagstiftning.

7 §•

Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i för­

dragsslutande stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller

där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller

skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mel­

lan makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Fin­

land, må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.

Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas

i stat, där båda makarna äro medborgare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

59

8

§•

I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl

av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sam­

manlevnaden, bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn

barn.

Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad örn

barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även örn

yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt

lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhållsbi­

drag till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver

förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej upp­

tagas i någon av de övriga staterna.

9 §.

Vid prövning av frågor, som avses i 7 och 8 §§, användes i varje stat där

gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras

efter den lag, som enligt 3 § är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållan­

den. Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hemvist

sedan minst två år.

Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt

att erhålla äktenskapsskillnad, som örn den vunnits i den staten.

10

§.

Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenska­

pets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i 7—9 §§ är

stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång

är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för käran­

dens eller, örn talan föres mot båda makarna, för enderas rätt att ingå äkten­

skapet.

II. Adoption.

11

§•

Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adop­

tera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras i

den stat, där adoptanten har hemvist.

12

§.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den,

som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må

ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande bamavårds-

myndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.

60

Kungl. Uaj:ts proposition nr 77.

13 §.

Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördrags-

slutande stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat,

där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande

stat, där adoptivbarnets hemvist är.

.Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

lil. Förmynderskap.

14 §.

Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande stater­

na, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt

ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd

eller särskilt förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring

och förmynderskap för omyndigförklarad.

15 §.

Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vid­

tagas i envar av staterna.

16 §.

Vid prövning av frågor, som avses i 14 och 15 §§, tillämpas i varje stat där

gällande lag.

17 §.

Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens

behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt

växel eller check.

18 §.

Förmynderskap kan efter behandling mellan vederbörande statsdepartement

överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit hemvist därstädes eller över­

flyttning av annan grund finnes lämplig.

19 §.

Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslu­

tande stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas

i den stat, där förmynderskapet är anordnat.

Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

Kungl. May.ts proposition nr

77

.

61

20

§.

Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan så­

dan stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall

underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement där­

städes.

21

§.

Vad i 17, 19 och 20 §§ är stadgat angående omyndighetsförklaring skall

äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för medbor­

gare i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken för­

mynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.

Den, som står under lavvsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyn­

digförklaras i annan stat, där han tagit hemvist.

IV. Allmän bestämmelse.

22

§.

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av sta­

terna meddelats jämlikt 5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21 §, skall gälla

i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets

riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgar­

skap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Denna förordning skall träda i kraft den . . .