2

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens be­

slutande församling, den internationella arbetskonferensen, bar att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för

godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock

skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att leda till lagstiftnings-

eller andra åtgärder.

I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet av

ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och

konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av

andra åtgärder. I Sverige har detta stadgande ansetts böra föranleda, att

inom den angivna tiden riksdagens yttrande inhämtas i dylika frågor. Örn

det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss

berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och

under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets avslu­

tande. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respek­

tive medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse

med hänsyn till rekommendationen eller konventionsförslaget.

Närmare upplysningar örn internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.

Därutinnan kan även hänvisas till ett genom delegationen för det inter­

nationella socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1928 ut­

givet arbete »Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del».

Den internationella arbetsorganisationens femtonde sammanträde hölls i

Genéve under tiden 28 maj —18 juni 1931. Antalet representerade stater utgjorde

49, av vilka 31 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud samt

ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige deltog

i sammanträdet med en fullständig delegation.1) Konferensen antog ett förslag

till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor samt be­

handlade förberedelsevis vissa andra frågor.

Med skrivelse från utrikesdepartementet den 4 september 1931 har till

Kungl. Majus proposition nr 18.

l) Genom Kungl. Maj:ts belut den S maj 1931 hade att deltaga i konferensen från svensk

sida utsetts:

såsom regeringsombud statssekreteraren B. G. Hj. Hammarskjöld och byråchefen J. A. E.

Molin med yrkesinspektrisen K. Hesselgren, socialrådet E. R. Sjöstrand och byråchefen

E. Y. Gabrielson såsom experter,

såsom arbetsgivarombud direktören I. O. Larson med ombudsmannen hos järnbruks-

förbundet, e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand och direktören F. Söderbäck såsom experter

samt

såsom arbetarombud landsorganisationens ordförande K. E. Johanson med textilarbeterskan

K. Nilsson och redaktören S. Backlund såsom experter.

4

Höganäs-Billesholms aktiebolag framhöll, att konventionsförslagets bestäm­

melser vöre alltför stela med hänsyn till tillämpningen. De i bolagets

tjänst sysselsatta arbetarna levde och arbetade under betydligt sundare

förhållanden än arbetarna i flertalet större utländska gruvdistrikt. Då ett

biträdande av konventionen för Sveriges del icke skulle medföra några

större sociala fördelar men däremot få vittgående ogynnsamma ekonomiska

konsekvenser för landets enda kolproducerande företag, avstyrktes anslutning

till konventionen.

Kommerskollegium framhöll, att de ifrågasatta internationella bestämmel­

serna örn begränsning av arbetstiden för kolgruvearbetare uppenbarligen

avsåge att bidraga till att avhjälpa den rådande krisen för kolindustrien i

ett flertal länder. Genom förkortande av arbetstiden skulle produktionen

komma att minskas, och som följd därav skulle kolpriset komma att stiga.

Då Sverige huvudsakligen vore beroende av import för att fylla sitt behov av

stenkol, komme en allmän förhöjning av stenkolspriset sannolikt att för

Sveriges del medföra en höjning av såväl tillverkningskostnaderna för ett

stort antal industriprodukter som transportkostnaderna till lands och vatten.

Det svenska näringslivets allmänna intressen syntes därför närmast tala

emot svenskt understödjande av den ifrågasatta konventionen. Från industriell

synpunkt ansåg sig kollegium följaktligen icke kunna förorda Sveriges bi­

trädande av konventionen.

Socialstyrelsen lämnade bl. a. en redogörelse i huvudsakliga drag för

arbetstidsbestämmelserna i de för åren 1930—1931 gällande kollektivavtalen

för de skånska stenkolsgruvorna och uttalade såsom en allmän uppfattning örn

det ifrågavarande konventionsförslaget, att detsamma syntes vara ägnat att

läggas till grund för ämnets behandling av arbetskonferensen.

Landsorganisationen fann den i utkastet föreslagna maximiarbetstiden av

7V2 timmar örn dagen för hög och ansåg sig av bl. a. detta skäl icke

kunna förorda antagande av konventionsförslaget i dess dåvarande skick.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet framhöll i huvud­

sak följande:

Man finge räkna med, att en förkortning av arbetstiden för arbetarna i

stenkolsgruvorna kunde komma att medföra en förhöjning av priset på

stenkol. För Sveriges del skulle en dylik förhöjning tydligen komma att

inverka i någon män fördyrande på framställningskostnaderna för ett stort

antal industriprodukter liven som på driftkostnaderna för järnvägar och ångfartyg

samt värmeanläggningar av olika slag.

Vad anginge de skånska stenkolsgruvorna, hämtades ur dessa icke blott

stenkol utan även eldfast lera och klinkerlera, det sistnämnda dock endast

i mindre omfattning. Företagets ekonomi vore förmodligen i huvudsak

baserad på lerornas tillvaratagande och förädling. Med hänsyn härtill

borde måhända vårt lands stenkolsproduktion ur ekonomisk synpunkt be­

dömas något annorlunda än vad i allmänhet finge anses gälla i fråga örn

andra länders och särskilt då de stora stenkolsproducerande ländernas.

Aven arbetsförhållandena i de svenska kolgruvorna skilde sig förmodligen

avsevärt från dem i sistnämnda länder. Arbetet i gruvorna i berörda länder

bedreves vanligen på stora djup, under mer eller mindre hög värme och i

en med gaser och damm bemängd luft, vilket icke vore fallet i fråga örn

de svenska gruvorna. På de ställen, där mycket våta arbetsrum förekomme

eller där eljest riskabla arbetsförhållanden vore rådande, skulle för övrigt

i Sverige jämlikt gällande kollektivavtal arbetstiden för kolhuggarna jämkas

med hänsyn härtill.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 18.

6

Å andra sidan syntes det ej kunna bestridas, att arbetsförhållandena i

gruvorna i regel vöre sådana, att kravet på en kortare arbetstid för gruv­

arbetarna ° an for industriens arbetare i allmänhet från socialhygienisk syn­

punkt maste^ anses lia skal för sig. I motioner vid riksdagen hade även

upprepade gånger ehuru dittills utan framgång, påyrkats, att arbetstiden i

gruvor skulle begransas till högst 6 timmar örn dagen.

Med hänsyn till nu senast anförda omständigheter syntes den svenska

konvention Tämne™9 ^unna unc^8å att stödja förslaget örn antagande av en

Kungl. Majus proposition nr 18.

Beträffande de olika punkterna i arbetsbyråns frågeformulär anfördes i

delegationens yttrande, att någon avgörande majoritet icke kunnat vinnas

rörande svaret å frågan örn den dagliga arbetstidens längd för arbetare

sysselsatta med arbete under jord. Ett par av delegationens medlemmar

uttalade sig sålunda för en begränsning av arbetstiden till 7% timmar,

medan av de fyra återstående i delegationens beslut deltagande ledamöterna

tva forordade en begränsning till 8 och två till 7 timmar.

Svenska regeringen förklarade sig sedermera, i huvudsaklig anslutning

till delegationens för det internationella socialpolitiska samarbetet nyss i

huvudsak återgivna yttrande, i princip gynnsamt stämd för en särskild

internationell reglering av arbetstiden i kolgruvor i form av en konvention.

I fråga örn arbetstidens längd för underjordsarbetare uttalade sig regeringen

for en begränsning till 7l/2 timmar örn dagen.

Vid arbetskonferensens sammanträde gjordes ämnet till föremål för sär­

skild utskottsbehandling, varvid ett av arbetsbyrån utarbetat utkast Indes

till grund för utskottets förhandlingar. Konferensen antog därefter med 81

roster — danbland de svenska regeringsombudens — mot 2 ett av utskottet

omarbetat förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i kol­

gruvor.

Konventions-

förslaget.

. Det sålunda antagna konvention sförslaget är av i huvudsak följande

Konventionen äger tillämpning å alla slags kolgruvor, varmed avses

alla gruvor, ur vilka brytes enbart stenkol eller brunkol eller huvudsak­

ligen stenkol eller brunkol i förening med andra mineral. Under kon­

ventionen inbegripes i fråga örn underjordiska kolgruvor varje med arbete

under jord sysselsatt person och i fråga örn kolgruvor med dagbrytning varje

med utvinnande av kol sysselsatt person, med undantag likväl i bägge

fallen for personer i övervakande eller ledande ställning, vilka i regel icke

deltaga i kroppsarbete.

Konventionens bestämmelser i övrigt variera i viss mån, allt efter som

de avse underjordiska stenkolsgruvor, underjordiska brunkolsgruvor eller

gruvor med dagbrytning. Med avseende å de båda förstnämnda grupperna

galler enligt § 3 som huvudregel, att tiden för arbetares uppehåll i gruvan

icke får överstiga 7 timmar 45 minuter örn dagen. Såsom tid för uppehåll

Departements­

chefen.

tidigare avgivit yttrande till delegationen oell vilket styrelsen i huvudsak

funnit sig kunna biträda. Det nu föreliggande förslaget innebure visserligen

ett annat standpunktstagande till vissa spörsmål, än som styrelsen i sitt be­

rörda yttrande ansett önskvärt, men dessa avvikelser syntes styrelsen icke

vara av den art, att de borde få stå hindrande i vägen för en anslutning

till konventionen. Styrelsen ansåge dock, att med ratifikationen för Sveriges

del borde anstå, till dess åtminstone flertalet av de stater ratificerat av

villras anslutning konventionens ikraftträdande gjorts beroende.

^ Kammenslcolhgium hänvisar i sitt yttrande till en början till sina tidigare

yttranden till delegationen. I sitt nu avgivna yttrande förklarar kollegium

att det icke forelage någon anledning till ändrat ståndpunktstagande från

kollegn sida samt att, för det fall att Sverige likväl skulle biträda konven-

nonen, ratifikation ej borde äga rum med mindre konventionen dessförinnan

ratificerats av våra huvudsakliga kolleverantörer: Storbritannien, Tyskland

oell Tolen. Kollegium erinrar vidare, att i följd av den avfattning S 1 i

konventionen erhållit, de skånska kolgruvorna skulle komma att räknas som

brunkolsgruvor.

Delegationen för etet internationella socialpolitiska samarbetet framhåller, att

det antagna konventionsförslaget väsentligen överensstämde med de'för­

beredande förslag i ämnet, varåt svenska regeringen tidigare i huvudsak

givit sin anslutning. Vissa bestämmelser, som föranlett anmärkningar från

svenskt hall, kvarstode visserligen, men vore de sannolikt icke av större

praktisk betydelse för Sveriges del.

Enligt delegationens mening borde sålunda vårt land biträda konven-

tionen, men syntes med ratifikation för Sveriges del lämpligen kunna anstå

till dess några av de mera betydande, kolproducerande staterna ratificerat

konventionen Några mer vägande betänkligheter med hänsyn till de svenska

kolgruvorna hade man enligt delegationens uppfattning så mycket mindre

anledning att hysa, som dessa gruvor, enligt vad kommerskollegium påpekat

pa grund av bestämmelserna i konventionsförslagets § 1 senare stycket

mäste hänföras till brunkolsgruvor, för vilka enligt § 13 i förslaget gällde

avsevarda lindringar.

n °

Mot detta beslut anmäldes reservation av en av delegationens medlemmar

herr Heyman, vilken icke ansåg sig kunna tillstyrka ratificering av konven-

“

Kungl. Majus proposition nr 18.

j 11 överensstämmelse med den ståndpunkt, som svenska regeringen intagit

genom sina representanter vid frågans behandling i Genéve, är det min

mening, att Sverige icke bör ställa sig utanför den nu ifrågasatta särskilda

regleringen av arbetstiden för arbete i kolgruvor. Detta arbete måste näm-

ligen anses vara av den beskaffenhet, att en viss förkortning av den all­

männa normalarbetsdagen är befogad. Enligt vad som torde framgå av de

avgivna yttrandena, skulle icke heller en lagstiftning i enlighet med kon­

ventionsförslaget medföra större svårigheter med hänsyn till svenska för­

hållanden.

Såsom förenämnda delegation anfört, kan det emellertid icke vara lämpligt,

att Sverige ansluter sig till konventionen, innan åtminstone några av de

större kolproducerande länderna ratificerat densamma. Ehuru jag, enligt

vad redan angivits, i princip är av den uppfattningen, att Sverige bör bi­

träda konventionen, anser jag därför, att därmed bör tills vidare anstå.

För anslutning till konventionen krävas vissa ändringar i gällande arbets-

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Bilaga A.

Originaltexterna.

Probet de convention Iimitant Ia Dratt convention limiting hours of

durée du travail dans les mines

work in coal mines,

de charbon.

La Conférence générale de 1’Organi­

sation internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée a Genéve par le

Conseil d’administration du Bu-

reau international du Travail, et

s’y étant réunie le 28 mai 1931

en sa quinziéme session,

Apres avoir décidé d’adopter

diverses propositions relatives ä

la durée du travad dans les mines

de charbon, question qui consti-

tue le deuxiéme point de 1’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forme

d’un projet de convention inter­

nationale,

adopte, ce dix-huitiéme jour de juiri

mil neuf cent trente et un, le projet

de convention ci-aprés ä ratifier par

les Membres de 1’Organisation inter­

nationale du Travad conformément

aux dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

The General Conference of the In­

ternational Labour Organisation of

tbe League of Nations,

Having been convened at Ge­

neva by tbe Governing Body of

tbe International Labour Office,

and having met in its Fifteenth

Session on 28 May 1931, and

Having decided upon tbe adop­

tion of certain proposals with

regard to bours of work in coal

mines, wbicb is tbe second item

on tbe Agenda of tbe Session, and

Having determined tbat tbese

proposals shall take tbe form of

a Dratt International Convention,

adopts, tbis eigbteentb day of June of

tbe year one thousand nine hundred

and thirty-one, tbe following Dratt

Convention for ratification by tbe

Members of tbe International Labour

Organisation, in accordance with tbe

provisions of Part XIII of tbe Treaty

of Versailles and of tbe correspond-

ing Parts of tbe other Treaties of

Peace:

Artide 1.

La présente convention s’applique

ä toutes les mines de charbon, c’est-

ä-dire a toute mine d’ou il est extrait

soit seulement de la bouille ou du

lignite, soit principalement de la bou­

ille ou du lignite en mems temps que

dautres minéraux.

Pour 1’application de la présente

convention, est considérée comme

«mine de lignite», toute mine d’ou il

est extrait un charbon d åge géolo-

gique postérieur au carbonifére.

Artide 1.

Tbis Convention sball apply to all

coal mines, tbat is to say, to any

mine from wbicb only bard coal or

lignite, or principal^ bard coal or

lignite togetber with other minerals,

is extraeted.

För tbe purpose of tbis Conven­

tion, tbe term »lignite mine» sball

mean any mine from wbicb coal of a

geological period subsequent to tbe

carboniferous period is extraeted.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

quittent la surface et celin ou ils re-

gagnent la surface est la méme que

celle fixée au paragraplie 3 de 1’article

3. L’ordre et la durée, tant de la des-

cente que de la remoute d’un poste

ou d un groupe quelconque d’ouvriers,

devront, en outre, étre sensiblement

les mémes.

Artide 5.

Sous réserve des dispositions du

deuxiéme alinéa du present article, les

prescriptions de la présente convention

seront considérées comme remplies si

la législation nationale present qu’en

vue du calcul de la durée de présence

dans la mine, la descente ou la re-

monte des ouvriers soit calculée d’aprés

la durée moyenne pondérée de descente

ou de remonte de tous les pöstes

d’ouvriers de 1’ensemble du pays.

Dans ce cas, la période comprise entre

le moment ou le dernier ouvrier du

poste quitte la surface et celui ou le

premier ouvrier du méme poste re-

gagne la surface, ne devra dans aucune

mine dépasser sept heures quinze mi-

nutes; toutefois, il ne pourra étre

autorisé aucun systéme de réglementa-

tion en vertu duquel la durée moyenne

du travail des abatteurs considérés

comme uno catégorie d’ouvriers serait

supérieure ä celle des autres catégories

d’ouvriers du méme poste occupés

aux travaux soutterrains.

Tout Membre qui, ayant pratiqué

la méthode prévue au présent article,

appliquerait ultérieurement les dispo­

sitions des artides 3 et 4, devra ré-

aliser ce changement simultanément

dans 1’ensemble du pays et non pas

dans une partie du pays.

Artide 6.

1. Les ouvriers ne devront pas

étre occupés aux travaux souterrains

dans les mines de charbon le dimanche

ou les jours de féte legales. Toutefois,

la législation nationale pourra auto-

riser les exceptions suivantes pour

les ouvriers ågés de plus de dix-huit

ans:

a) pour les travaux qui, par leur

nature, sont nécessairement continus;

time wilen they retura to tile sur­

face is tile same as tliat laid down in

paragrapli 3 of Article 3. The order

of and the time required för tile des­

cent and ascent of a shift and of any

group of workers shall, moreover, be

approximately the same.

Artide 5.

Subject to the provisions of tile

second paragrapli of tilis Article, the

revisions of tilis Convention shall

e deemed to be complied with if the

national laws or regulations prescribe

that for calculating the time spent in

the mine the descent or ascent of

the workers is to be calculated accord-

ing to the weighted average duration

of the descent or ascent of all shifts

of workers in the whole country. In

this case, the period between tile time

when the last worker of the shift

leaves the surface and the time when

the first worker of the same shift

returns to the surface shall not in

any mine exceed seven hours and

fifteen minutes; provided that no me­

thod of regulation shall be permitted

by winch the hewers as a dass of

workers would on the average work

longer hours thån the other classes

of underground workers in the same

shift.

Any Member which, having applied

the method laid down in this Article,

subsequently applies the provisions

of Artides 3 and 4 shall make the

changé simultaneously for the whole

country and not for any part thereof.

Artide 6.

1. Workers shall not be employed

on underground work in coal mines

on Sundays and legal public holidays.

National laws or regulations may,

however, authorise the following ex­

ceptions for ■workers över 18 years

of åge:

(a) For work which, owing to its

nature, must be carried on continu-

ously;

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

1. Des réglements de 1’autorité

publique pourront autoriser un dé-

passement des limites fixées aux ar­

tides 3, 4, 5 et 7:

a) En cas daccident survenu ou

imminent, en cas de force majeure

ou de travail urgent ä effectuer aux

machines, ä 1’outillage ou aux installa­

tions de la mine résultant davaries

survenues aux dites machines, au dit

outillage ou aux dites installations,

méme si une production accidentel^

de charbon en résulte, mais unique-

ment dans la mesure nécessaire pour

éviter quune gene sérieuse ne soit

apportée a la marche normale de

1’exploitation;

b) Pour des ouvriers affectés ä des

travaux qui, par leur nature, sont

nécessairement continus, ou ä des

occupations techniques qui sont in-

dispensables a la préparation ou h

1’achévement regulier de 1’exploitation

ou a sa reprise en plein travad par

un poste suivant et qui ne sont pas

liées a la production ou au transport

du charbon. Pour chacun de ees ou­

vriers, la prolongation autorisée aux

termes de ce paragraphe ne pourra

excéder une demi-heure par jour, et,

dans le cas de mines en exploitation

normale, le nombre d ouvriers ainsi

visés ne devra jamais dépasser 5 pour

cent de 1’effectif total du personnel

de la mine.

2. Les heures supplémentaires effee-

tuées en vertu des dispositions du

present article seront rémunérées k

un taux majoré d’au moms 25 pour

cent par rapport au salaire normal.

Artide 9.

Des réglements de 1’autorité publi­

que pourront, en dehors des disposi­

tions de 1’article 8, mettre soixante

heures supplémentaires au maximum

par an å la disposition des entreprises

pour 1’ensemble du pays.

Ces heures supplémentaires seront

rémunérées ä un taux majoré d’au

moms 25 pour cent par rapport au

salaire normal.

Artide 8.

1. Eegulations made by public

authority may provide that the hours

specified in Artides 3, 4, 5 and 7 may

be exceeded:

(a) In ense of accident, aetual or

threatened, in case of force majeure,

or in case of urgent work to be done

to machinery, plant or equipment on

the mine as a result of a breakdown

of suck machinery, plant or equip­

ment, even if coal production is

thereby incidentally involved, brit only

so får as may be necessary to avoid

serious interference with the ordinary

working of the mine;

Artide 8.

(b) För yvorkers employed on ope­

rations which by their nature must

De

carried on continously or on technical

work, in so far as their work is ne-

cessary for preparing or terminating

work in the ordinary way or for a

full resumption of work on the next

shift, provided, liowever, that this

skall not refer to the production or

transport of coal. The additional

time authorised by this paragraph

shall not exceed half an hour on any

day for any individual worker, and in

the case of ali mines in normal ope­

ration the number of workers concer-

ned shall at no time exceed 5 per

cent. of the total number of persons

employed at the mine.

2. Overtime worked in accordance

with the provisions of this Article

shall be paid for at not less thån

one-and-a-quarter times the regular

rate.

Artide 9.

Eegulations made by public autho­

rity may, in addition to the provisions

of Article 8, put not more thån sixty

hours’ overtime in the year at the

disposal of undertakings throughout

the country as a whole.

This overtime skall be paid for at

not less thån one-and-a-quarter times

the regular rate.

Kungl. Majda proposition nr 18.

15

Les réglements mentionnés aux ar­

tides 7, 8 et 9 seront pris apres con­

sultation des organisations patronales

et ouvriéres intéressées.

Artide 11.

Les rapports annnels ä fournir con-

formément ä 1’article 408 du Traité

de Versailles et aux artides corres-

pondants des antres Traités de Paix

devront contenir tous les renseigne-

ments nécessaires sur les mesures

prises pour réglementer la durée du

travad en conformité des artides 3,

4 et 5. Ils devront fournir, en outre,

des renseignements complets sur les

réglements pris en vertu des artides

7, 8, 9, 12, 13 et 14 et sur leur appli-

cation.

Artide 12.

En vue de faciliter 1’application des

dispositions de la présente conven-

tion, la direction de chaque mine

devra:

a) faire connaitre, au moyen d’af-

fiches apposées d’une maniére appa-

rente sur le carreau de la mine ou en

tout autre lieu convenable, ou selon

tout autre mode approuvé par l’auto-

rité publique, les keures auxquelles

doivent commencer et se terminer la

descente et la remonte des ouvriers

soit du poste, soit dull groupe quel-

conque.

Lhoraire prévu sera approuvé par

1’autorité publique et fixé de fagon

que la durée de présence de chaque

ouvrier ne dépasse pas les limites

prescrites par la présente convention,

et, une fois notifié, il ne pourra étre

modifié qu’avec 1’approbation de 1’auto-

rité publique selon le mode et la forme

d’avis approuvés par elle.

b) inscrire sur un registre, selon un

mode uniforme déterminé par la lé-

gislation nationale, toutes les prolon-

gations effectuées en vertu des artides

8 et 9.

Artide lii.

Dans les mines souterraines de

lignite, les artides 3 et 4 et les ar-

Article 10.

The regulations mentioned in Artic-

les 7, 8 and 9 skall be made by public

autkority after consultation with the

organisations of employers and workers

concerned.

Artide 11.

The annual Reports to be submitted

under Article 408 of tke Treaty of

Versailles and tke corresponding Ar­

tides of tke otker Treaties of Peace

skall contain all information as to tke

action taken to regulate tke kours of

work in accordance with tke provi­

sions of Artides 3, 4 and 5. They

shall also furnisk complete informa­

tion concerning tke regulations made

under Artides 7, 8, 9, 12, 13 and 14

and concerning theil- enforcement.

Artide 12.

In order to facilitate tke enforce­

ment of the provisions of tkis Con­

vention, the management of everymine

skall be required:

(a) To notify by means of notices

conspicuously posted at tke pithead

or in some otker suitable place, or

by suck other method as may be ap-

proved by tke public autkority, tke

bours at winell tke workers of each

skift or group skall begin to descend

and skall kave completed tke ascent.

These kours skall be approved by

tke public autkority and be so fixed

tkat tke time spent in tke mine by

each worker skall not exceed tke limits

prescribed by tkis Convention. Wilen

once notified, they skall not be ckanged

except with tke approval of tke public

authority and by suck notice and in

such manner as may be approved by

the public autkority.

(b) To keep a record in tke form

prescribed by national laws or regu­

lations of all additional bours worked

under Artides 8 and 9.

Artide 13.

In underground lignite mines Artic-

les 3 and 4 and Artides 6 to 12 of tkis

Artide 10.

16

Kungl. Majus proposition nr 18.

ticles 6 ä 12 de la présente conven-

tion s’appliquent sous réserve des dis­

positions suivantes:

a) Dans les conditions prévues par

la législation nationale, 1’autorité com-

pétente peut permettre que les pauses

collectives entrainant un arrét de la

production ne soient pas comprises

dans la dorée de présence dans la

mine, ä condition que ees pauses

n’excédent en aucun cas une durée

de trente minutes par poste. Cette

permission ne sera accordée qu’aprés

que la nécessité d appliquer un tel

systéme aura été établie par une en-

quéte officielle dans chaque cas par-

ticulier et apres consultation des re­

presentants cles travailleurs intéressés.

b) Le nombre des heures supplé-

mentaires prévu ä l’article 9 pourra

étre j)orté ä soixante-quinze au maxi­

mum pär an.

En outre, 1’autorité compétente peut

admettre des conventions collectives

qui ²lr⁶Voient soixante-quinze autres

heures supplémentaires au maximum

jaar an. Ces lieures doivent étre égale-

ment rémunérées au taux prévu par

le deuxiéme alinéa de b artide 9. Elles

ne peuvent étre admises pour l’en-

semble des mines souterraines de 1ig-

nite, mais seulement pour des districts

ou des mines partieuliers ou des con­

ditions teclmiques ou géologiques

spéciales les justifient.

Artide 14.

Dans les mines ä ciel ouvert de

houille et de lignite, les artides 3 ä

13 de la présente convention ne sont

pas applicables. Toutefois, les Mem-

bres qui ratifient la présente conven­

tion s’engagent a appliquer ä ces

mines les dispositions de la conven­

tion de Washington de 1919 tendant ä

limiter ä huit heures par jour et a

quarante-huit heures par semaine le

nombre des] heures de travail dans

les établissements industriels, sous

réserve que le nombre des heures

supplémentaires pouvant étre effee-

tuées en vertu de 1’article 6, alinéa b)

de la dite convention n’excédera pas

Convention shall apply subject to the

following provisions:

(a) In accordance with suell condi­

tions as may be prescribed by na­

tional laws or regulations, the compe-

tent authority may permit collective

breaks involving a stoppage of pro­

duction not to be ineluded in the time

spent in the mine, provided tliat such

breaks skall in no case exceed thirty

minutes for each sliift. Such per­

mission skall only be given after the

necessity for such a system kas been

established by official investigation in

each individual case, and after con­

sultation with the representatives of

the workers concerned.

(b) The number of bours overtime

provided for in Article 9 may be in-

ereased to not more thån seventy-five

bours a year.

In addition, the competent autho­

rity may approve collective agreements

which provide for not more thån se-

venty-five bours further overtime a

year. Such further overtime skall

likewise be paid for at the rate pres­

cribed in Article 9, paragraph 2. It

shall not be authorised generally for

all underground lignite mines, but

only in the case of individual districts

or mines where it is required on

account of special technical or geo-

logical conditions.

Artide 14.

In open hard coal and lignite

mines Artides 3 to 13 of tilis Conven­

tion shall not be applicable. Never-

theless, Members which ratify this

Convention undertake to apply to

these mines the provisions of the

Washington Convention of 1919 limit-

ing the bours of work in industrial

undertakings to eight in tile day and

forty-eiglit in the week, provided thut

the amount of overtime which may

be worked in virtue of Article 6, para­

graph (b), of the said Convention

shall not exceed one hundred hours

a year. AYhere special needs so re-

quire, and only in such cases, the

17

Kungl. Majus proposition nr 18.

cent par an. Au cas ou des besoins

particuliers 1’exigent, et dans ce cas

seulement, l’autorité compétente peut

autoriser des conventions collectives

qui prévoient 1’addition, aux cent

heures susmentionnées, de cent autres

lieures au plus par an.

Article 15.

Bien dans Gette convention n’aura

pour effet de modifier les législations

nationales relatives aux lieures de

travad, dans le sens d’un amoindris-

sement des garanties qu’elles accor-

dent aux travailleurs.

Artide 16.

L’application des dispositions de

la présente convention peut étre sus-

pendue dans tout pays par le Gou-

vernement en cas d’événement pré-

sentant un danger pour la sécurité

nationale.

Artide 17.

Les ratifications officielles de la

présente convention dans les condi-

tions prévues ä la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix seront communiquées au Se-

crétaire général de la Société des

Nations et par lui enregistrées.

Artide 18.

La présente convention ne liera

que les Membres de ^Organisation

internationale du Travail dont la rati-

fication aura été enregistrée au Secré-

tariat.

Elle entrera en vigueur six mois

apres que les ratifications de deux

des Membres suivants auront été

enregistrées par le Secrétaire général

de la Société des Nations: Allemagne,

Belgique, France, GrandeBretagne,

Pays-Bas, Pologne, Tchécoslovaquie.

Par la suite, cette convention en­

trera en vigueur pour cliaque Membro

six mois apres la date ou sa ratifica-

tion aura été enregistrée.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1

competent authority may approve

collective agreements wliich provide

for an increase of the aforesaid one

hundred bours by not more thån a

further hundred bours a year.

Artide 15.

Nodling in this Convention shall

havé the effect of altering national

laws or regulations with regard to

bours of work so as to lessén the

guarantees thereby afforded to the

workers.

Artide 16.

The operation of the provisions of

this Convention may be suspended

in any country by the Government

in the event of emergency endanger-

ing the national safety.

Artide 17.

The formal ratifications of this

Convention under the conditions set

forth in Part XIII of the Treaty of

Versailles and in the corresponding

Parts of the other Treaties of Peace

shall be communicated to the Secre-

tary-General of the League of Nations

for registration.

Artide 18.

This Convention shall be binding

only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications bave been regis­

tered with the Secretariat.

It shall come into force six mondis

after the date on winch the ratifica­

tions of two of the following Members

havé been registered by the Secretary-

General of the League of Nations:

Belgium, Czechoslovakia, France, Ger-

many, Great Britain, Netherlands and

Poland.

Thereafter the Convention shall

como into force for any Member six

mondis after the date on wliich its

ratification lias been registered.

sami. 18 haft. (Nr 18.) sali si 2

18

Kungl. Majlis proposition nr 18.

Aussitöt que les ratifications de

deus des Membres mentionnés au

deuxiéme alinda de 1’article 18 auront

été enregistrées au Secrétariat, le

Secrétaire général notifiera ce fait ä

tous les Membres de reorganisation

internationale du Travad. Il leur

notifiera également 1’enregistrement

des ratifications qui lui seront ultér-

ieurement communiquées par tous

autres Membres de 1’Organisation.

Artide 20.

Tout Membre ajant ratifié la pré-

sente convention peut la dénoncer ä

l’expiration d’une période de cinq an-

nées apres la date de la mise en vi-

gueur initiale de la convention, par

un aete communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations, et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra ellet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ajant ratifié la pré-

sente convention qui, dans le délai

d’une année apres 1’expiration de la

période de cinq années mentionnée au

paragraphe précédent, ne fora pas

usage de la faeulté de dénonciation

prévue par le présent article, sera lié

pour line nouvelle période de cinq

années, et par la suite pourra dénon­

cer la présente convention a l’expira-

tion de cliaque période de trois années

dans les condition s prévues au pré­

sent article.

Artide 21.

Au plus tard avant 1’expiration d’un

délai de trois ans apres 1’entrée en

vigueur de la présente convention, le

Conseil d administration du Bureau

international du Travad inscrira ä

l’ordre du jour de la Conférence la

question de la revision de la présente

convention sur les points suivants:

a) possibilité d’une nouvelle réduc-

tion de la durée du travad visée par

1’article 3, paragraplie 3;

b) faeulté de recourir ä la métliode

exceptionnelle de calcul prévue ä

1’ article 5;

Artide 19.

As soon as tile ratifications of two

of the Members mentioned in tile

second paragraph of Article 18 havé

been registered with the Secrétariat,

the Secretary-General of the League

of Nations shall so notify all the

Members of the International Labour

Organisation. He shall likewise notify

them of the registration of ratifications

which may be communicated subse-

S

uently by other Members of the

Organisation.

Artide 20.

A Member which lias ratified tilis

Convention may denounce it after the

explikation of five years from the date

on which the Convention first comes

into force, by an act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Suell de-

nunciation sliall not tahe effeet until

one year after the date on which it

is registered with the Secrétariat.

Each Member which has ratified

tilis Convention and which does not,

within the year following the expira-

tion of the period of five years men­

tioned in the preceding paragraph,

exercise the Lght of denunciation

provided for in tilis Article, will be

bound for another period of five years

and, thereafter, may denounce this

Convention at the explikation of each

period of three years under the terms

provided for in this Article.

Artide 21.

At the latest within three years

from the coming into force of this

Convention tile Governina Body of

the International Labour Office shall

place on the Agenda of tile Conference

ilie question of the revision of this

Convention on the following points:

(a) The possibility of a further re-

duetion in the bours of work provided

for in paragraph 3 of Article 3;

(b) The läght to havé recourse to

the exceptional method of calculation

laid down in Article 5;

Artide 19.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Bilaga B.

Översättning.

Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorga­

nisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 28 maj 1931 till sitt femtonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående begränsning av arbetstiden

i kolgruvor, en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagord­

ningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den adertonde dagen i juni år ettusenniokundra och trettio­

ett efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella ar­

betsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av för­

draget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Denna konvention äger tillämpning å alla kolgruvor, d. v. s. å varje

gruva, ur vilken utvinnes enbart stenkol eller brunkol eller huvudsakligen

stenkol eller brunkol tillika med andra mineral.

I denna konvention förstås med »brunkolsgruva» varje gruva, ur vilken

utvinnes kol från en senare geologisk ålder än stenkolsperioden.

§ 2.

I denna konvention förstås med »arbetare»

a) i fråga örn underjordiska kolgruvor: varje person, som är sysselsatt

med arbete under jord, oavsett vilket företag som använder honom och

naturen av det arbete, vartill han användes, med undantag likväl för sådana

personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke i nor­

mala fall deltaga i något manuellt arbete;

b) i fråga örn kolgruvor med dagbrytning: varje person, som direkt eller

indirekt är sysselsatt med utvinnande av kol, med undantag likväl för så­

dana personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke

i normala fall deltaga i något manuellt arbete.

§3.

Med arbetstid i underjordiska stenkolsgruvor förstås tiden för uppehåll

i gruvan, bestämd på följande sätt:

1. Såsom tid för uppehåll i en underjordisk gruva anses tiden mellan det

ögonblick, då arbetaren inträder i hisskorgen för att nedstiga, och det

ögonblick, då han efter uppfärden lämnar densamma.

2. I gruvor, vartill tillträde erhålles genom stoll, anses såsom tid för

uppehåll i gruvan tiden mellan det ögonblick, då arbetaren passerar genom

stollens mynning, och det ögonblick, då han återkommer till jordytan.

3. Ej må i någon underjordisk stenkolsgruva tiden för någon arbetares

uppehåll i gruvan överstiga sju timmar fyrtiofem minuter örn dagen.

21

§ 4

Föreskrifterna i denna konvention skola anses iakttagna, om tidrymden

mellan det ögonblick, då de första arbetarna i skiftlaget, respektive någon

annan grupp, lämna jordytan, och det ögonblick, da. de återkomma till den-

samma, motsvarar den i § 3 mom. 3 angivna. Ordningen och den tid, som

åtgår för skiftlagets eller gruppens uppfärd och nedfärd, skola dessutom

vara ungefärligen desamma.

§ 5-

Med förbehåll för bestämmelserna i andra stycket av denna paragraf skola

föreskrifterna i denna konvention anses iakttagna, örn den nationella lag­

stiftningen stadgar, att för beräknandet av tiden för uppehåll i gruvan ar­

betarnas uppfärd, respektive nedfärd skall beräknas efter den »vägda» genom­

snittliga tiden för upp- eller nedfärden för samtliga skiftlag i hela landet.

I sådant fall må tiden mellan det ögonblick, då den siste arbetaren i

skiftlaget lämnar jordytan och det ögonblick, då den förste arbetaren i

samma skiftlag återkommer till densamma, icke i någon gruva överstiga sju

timmar femton minuter; ej må dock något system för reglering av arbetstiden

tillåtas, enligt vilket den genomsnittliga arbetstiden för huggare, betrakta.de

såsom en särskild arbetarekategori, skulle överstiga arbetstiden för övriga

kategorier av arbetare i samma skiftlag, sysselsatta med arbete under jord.

Yarje medlem, som efter att hava tillämpat den i förevarande paragraf av­

sedda metoden, övergår till att tillämpa bestämmelserna i §§ 3 och 4, skall

genomföra denna förändring samtidigt i hela landet och icke endast i någon

del därav.

§ 6.

1. Arbetare få icke sysselsättas nied arbete under jord i kolgruvor å

söndagar eller lagstadgade allmänna högtidsdagar. Nationell^ lagstiftning ma

emellertid medgiva följande undantag för arbetare över 18 år:

a) för arbete, som med hänsyn till sin natur måste bedrivas konti­

nia 1 för arbete, som avser luftväxlingen i gruvan, förebyggande av skada

å anordningarna därför eller gruvans skyddande ävensom för arbete, av­

seende den första hjälpen vid olycksfall eller sjukdom eller vården av djur;

c) för mätningsarbete i gruvorna, då nämnda arbete icke kan utföras a

andra dagar utan avbrott eller störning av driften;

d) för brådskande arbete i avseende å maskiner och andra dnftsmratt-

ningar vilket icke kan utföras under den tid, driften normalt ar i gång,

samt i andra brådskande eller utomordentliga fall, som inträffa oberoende

av företagarens vilja.

..

.... ...

2. Vederbörande myndigheter skola vidtaga erforderliga åtgärder till säker­

ställande, att intet arbete utföres å söndagar eller lagstadgade allmänna

högtidsdagar utöver vad i denna paragraf medgives.

3. Arbete, som medgives i mom. 1 av denna paragraf, skall betalas mea

en lön, som med minst 25 procent överstiger den normala lönen.

4. Arbetare, vilka i större utsträckning sysselsättas med arbete, som av-

ses i mom. 1 av denna paragraf, skola komma i åtnjutande av antingen en

kompenserande vilotid eller skäligen förhöjd avlöning utöver den i morn. o

stadgade. Detaljerna för tillämpning av denna bestämmelse skola regleras

genom nationell lagstiftning.

§ 7-

För arbetare, som sysselsättas på arbetsplatser, vilka abnorma tempera­

tur-, fuktighets- eller andra förhållanden göra särskilt ohälsosamma, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

22

genom bestämmelser, utfärdade av offentlig myndighet, fastställas kortare

tid för upjuehållet i gruvan än den, som angives i §§ 3, 4 och 5.

§ 8.

1. Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser må medgiva ett över­

skridande av de i §§ 3, 4, 5 och 7 fastställda gränserna:

a) i fall av inträffat eller hotande olycksfall, i fall av force majeure eller

då brådskande arbete behöver utföras å maskiner, redskap eller andra drifts­

inrättningar i gruvan på grund av skada, som uppkommit å berörda maski­

ner, redskap eller driftsinrättningar, och detta även örn en tillfällig produk­

tion av kol därigenom skulle äga rum men allenast i den mån så erfordras

till undvikande av allvarlig rubbning av anläggningens normala drift;

b) för arbetare sysselsatta med arbete, som på grund av sin natur måste be­

drivas kontinuerligt eller med tekniskt arbete, vilket är nödvändigt för arbetets

förberedande eller avslutande på normalt sätt eller dess fulla återupptagande

av ett efterföljande skift och icke är förbundet med produktion eller transport

av kol. Den i förevarande punkt medgivna förlängningen må icke för någon

arbetare överstiga en halv timme örn dagen, och beträffande gruvor med

normal drift må antalet på dylikt sätt sysselsatta arbetare aldrig överstiga

5 procent av gruvans hela arbetsstyrka.

2. 1 enlighet med bestämmelserna i denna paragraf utfört övertidsarbete

skall betalas med en lön, som med minst 25 procent överstiger den or­

dinarie lönen.

§ 9.

Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser må, utöver bestämmelserna

i § 8, ställa en övertid av högst sextio timmar örn året till förfogande för

företagen i hela landet.

Denna övertid skall betalas med en lön, som med minst 25 procent över­

stiger den ordinarie lönen.

§ io.

I §§ 7, 8 och 9 avsedda bestämmelser skola utarbetas efter samråd med

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

§ u-

De i art. 408 av Versaillesfördraget och motsvarande artiklar i de övriga

fredsfördragen föreskrivna årsrapporterna skola meddela alla erforderliga upp­

lysningar rörande de åtgärder, som vidtagits till reglerande av arbetstiden

enligt §§ 3, 4 och 5. De skola vidare lämna fullständiga upplysningar rörande

de bestämmelser, som utfärdats med stöd av §§ 7, 8, 9, 12, 13 och 14, och

rörande tillämpningen av dem.

Kungl. Majus proposition nr 18.

§ 12.

För att underlätta tillämpningen av denna konventions bestämmelser

skall det åligga ledningen för varje gruva:

a) att medelst anslag, anbringade på synligt sätt vid gruvöppningen eller

å annat lämpligt ställe eller ock på annat av offentlig myndighet godkänt

sätt tillkännagiva de tider, då nedfärden, respektive uppfärden för arbetarna

i varje skiftlag eller annan grupp skall taga sin början, respektive vara av­

slutad.

Dessa tider skola vara godkända av offentlig myndighet och bestämda på

sadant sätt, att tiden för varje arbetares uppehåll i gruvan icke överskrider

de i denna konvention föreskrivna gränserna; sedan tiderna en gång till­

23

kännagivits, må de icke ändras utan offentlig myndighets samtycke och

iakttagande av sådant tillkännagivande och sadan ordning, som godkants av

^b) att på sätt den nationella lagstiftningen föreskriver föra förteckning

över all med stöd av §§ 8 och 9 uttagen förlängd arbetstid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

§

13

-

I underjordiska brunkolsgruvor äga §§ 3 och 4 samt §§ 6—12 i denna

konvention tillämpning med förbehåll för följande bestämmelser:

a) Under villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen, må veder­

börande myndighet tillåta, att kollektiva uppehåll, som medföra avbrott i

produktionen, icke medräknas i tiden för uppehållet i gruvan, men få sådana

uppehåll icke i något fall överstiga en tid av trettio minuter for skilt. Dy­

likt tillstånd må icke beviljas, med mindre nödvändigheten av ett sadant

system fastställts genom officiell undersökning i varje särskilt fall och etter

samråd med vederbörande arbetarrepresentanter.

b) Det enligt § 9 medgivna antalet övertidstimmar må okas till högst

sjuttiofem örn året.

, M1

Dessutom må vederbörande myndighet godkänna kollektivavtal, vilka lore-

skriva högst sjuttiofem timmars ytterligare Övertid örn året. Dylik Övertid

skall betalas efter de grunder, som angivas i § 9 andra stycket. Den ma

icke medgivas för samtliga underjordiska brunkolsgruvor utan endast tor

särskilda distrikt eller gruvor, där så påkallas av speciella tekniska eller

geologiska förhållanden.

§ 14.

Å stenkols- och brunkolsgruvor med dagbrytning äga §§ 3—13 i denna

konvention icke tillämpning. Emellertid förbinda sig de medlemmar, som

ratificera denna konvention, att å dessa gruvor tillämpa bestämmelserna i

Washingtonkonventionen av år 1919 angående begränsning av arbetstiden i

industriella företag till åtta timmar örn dagen och fyrtioåtta timmar i veckan;

dock må den övertid, som kan uttagas enligt § 6 b) i nämnda konvention,

icke överstiga etthundra timmar örn året. I fall där särskilda förhållanden

så påfordra, men endast i dylika fall, må vederbörande myndighet godkänna

kollektivavtal, vilka medgiva en ökning av omförmälda etthundra timmar

med ytterligare högst etthundra timmar örn året.

§ 15.

Ingen bestämmelse i denna konvention skall verka sådan ändring av den

nationella lagstiftningen rörande arbetstiden, att de garantier, som denna

erbjuder arbetarna, därigenom minskas.

§ !<>■

Tillämpningen av denna konventions bestämmelser kan i varje land sus­

penderas av regeringen i händelse av inträffat förhållande, som innehar fara

för den nationella säkerheten.

§ 17.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet nied

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

24

§

18

.

Denria konvention är bindande allenast för de medlemmar av inter­

nationella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekre­

tariatet.

Den träder i kraft sex manader efter det nationernas förbunds general­

sekreterare inregistrerat ratifikationer av två av följande medlemmar: Belgien,

Frankrike, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tysk­

land.

J

Därefter^ träder konventionen i kraft för varje medlem sex månader efter

den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 19.

Så snart ratifikationerna av två av de i andra stycket av § 18 omför-

mälda medlemmarna inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas för­

bunds generalsekreterare därom notificera samtliga medlemmar av inter­

nationella arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregi­

streringen av ratifikationer, vilka därefter kunna komma att delgivas honom

av andra medlemmar av organisationen.

Kungl. Majus proposition nr 18.

§

20

.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år för­

flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga den­

samma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det

den^ inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som _ ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda femårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje treårsperiod.

§

21

.

Senast före utgången av en tidrymd av tre år efter denna konventions

ikraftträdande skall internationella arbetsbyråns styrelse på konferensens

dagordning uppföra frågan örn revision av denna konvention i följande

avseenden:

a) möjligheten av en ytterligare inskränkning av den i § 3 mom. 3 an­

givna arbetstiden;

b) rätten att göra bruk av det exceptionella beräkningssätt, som angives

1 § 5;

c) möjligheten att modifiera bestämmelserna i § 13 a) och b) i syfte att

inskränka arbetstiden;

d) möjligheten att inskränka det i § 14 angivna antalet övertidstimmar.

utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall dessutom internationella arbetsbyråns styrelse förelägga

generalkonferensen en redogörelse för tillämpningen av denna konvention

och taga under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra

frågan örn dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§

22

.

I fall generalkonferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande

revision helt eller delvis av denna konvention, skall en medlems ratifika­

25

tion av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra upp­

sägning av förevarande konvention, oberoende av vad i § 20 här ovan stadgas

örn tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och inne­

håll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 18 käft. (Nr 18.)

2314

si 3