2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänst­

göringen i Kungl. Majrts lagråd.

Härigenom förordnas, att till 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen i

Kungl. Maj:ts lagråd, vilken paragraf ändrats genom lagen den 11 juni 1920

(nr 267), skall fogas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse:

6

§.

Ledamot, som---------- förekommande ärenden.

Sedan justitieråd-----------tagit befattning.

Ledamot i-----------lagrådet bestämmer.

Har Konungen givit lagrådet till känna, att under viss tid ärende ej är att

förvänta till behandling, skola ledamöterna, där de ej åtnjuta ledighet, tjänst­

göra, justitieråden i högsta domstolen och regeringsrådet i regeringsrätten;

dock skall lagrådet utan hinder härav handlägga brådskande ärende, som fö­

religger eller överlämnas till dess behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Avgivna

yttranden.

Högsta dom­

stolen.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 fehman 1932.

Närvarande:

Statsministern

E

kman

,

ministern för utrikes ärendena friherre

R

amel

,

statsråden

G

ärde

, H

amrin

,

von

S

tockenström

, S

tädener

, G

yllenswärd

, L

arsson

,

H

olmbäck

, J

eppsson

, H

ansén

, R

undqvist

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler fråga örn viss

ändring i bestämmelserna rörande lagrådets tjänstgöring m. m. samt anför:

»Vid anmälan i årets statsverksproposition (andra huvudtiteln sid. 4 ff.,

8 f.) av anslagen till högsta domstolen och nedre justitierevisionen har jag upp­

tagit till behandling frågan örn högsta domstolens arbetsbalans och åtgärder

för dess nedbringande. Efter en redogörelse för balansens omfattning och se­

dan jag berört frågan örn rätten att fullfölja talan till högsta domstolen, har

jag uttalat, att det vore min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t framläggande för

årets riksdag av förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser, att där­

igenom skapades möjlighet att i viss utsträckning taga lagrådets arbetskrafter

i anspråk för avarbetande av den nuvarande balansen hos högsta domstolen. För

härav föranledd förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter har jag

— med utgångspunkt från att de lagrådet tillhörande justitieråden kunde in­

träda i tjänstgöring i högsta domstolen under högst åtta till tio veckor — hem­

ställt örn beräknande för budgetåret 1932/1933, i avbidan på särskild proposi­

tion i ämnet, av ett extra förslagsanslag av 20,000 kronor.

Jag anhåller nu att få återupptaga denna fråga.

I skrivelse den 19 januari 1932 har jag hemställt örn yttranden från högsta

domstolens ledamöter i ärendet, så ock angående lämpligaste sättet för anord­

nandet av tjänstgöringen i högsta domstolen under den tid av högst tio veckor

årligen, då justitieråden i lagrådet kunde komma att tjänstgöra i domstolen.

Sådana yttranden hava numera inkommit.

Av dessa yttranden framgår, att högsta domstolens ledamöter funnit avgö­

rande hinder icke möta mot en ändring i gällande bestämmelser örn högsta dom­

stolens och lagrådets tjänstgöring av innebörd, att de justitieråd, som tillhöra

lagrådet, under någon tid av året inträda i tjänstgöring i högsta domstolen samt

att domstolen under denna tid, i den mån så lämpligen kan ske, arbetar på yt­

terligare en avdelning. Samtliga ledamöter hava ansett, att en dylik anordning

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

5

väl icke är möjlig under de åtta veckor på högsommaren, da enligt nu gällande

bestämmelser högsta domstolen arbetar på endast en avdelning, men att den­

samma utan alltför stora olägenheter låter sig genomföra under den tid av tio

veckor på för- och eftersommaren, då enligt samma bestämmelser två avdel­

ningar äro i verksamhet. I fråga örn den övriga delen av arbetsåret - da en­

ligt gällande stadganden högsta domstolen arbetar på tre avdelningar — hava

olika meningar gjort sig gällande.

Flertalet justitieråd har sålunda funnit även sistnämnda tid med större eller

mindre fördel kunna ifrågakomma för lagrådsledamöternas tjänstgöring i hög­

sta domstolen. Härvid har framhållits, att i ett hänseende, nämligen med av­

seende å antalet till suppleanter indelade ledamöter, sagda tid ställde sig för

den ifrågasatta anordningen gynnsammare än den, då avdelningarna blott äro

två och suppleanterna följaktligen färre, men att ur en annan synpunkt, nämli­

gen med hänsyn till möjligheterna att bereda lämplig lokal för den extra avdel­

ningens sessioner, nämnda tid vore mindre gynnsam. Vissa av ifrågava­

rande ledamöter hava dock — under framhållande att, även frånsett de lokala

förhållandena, en uppdelning av högsta domstolen i ett större antal avdelnin­

gar vore ägnad medföra olägenheter för dess verksamhet — funnit den tid, då

högsta domstolen arbetar på tre avdelningar, vara förhållandevis mindre lämp­

lig.

En ledamot, med vilken ytterligare fem förklarat sig vara i huvudsak ense,

har ansett sistnämnda period icke höra ifrågakomma för den extra avdelnin­

gens tjänstgöring. Härutinnan har anförts, att en ändring i gällande bestäm­

melser om högsta domstolens arbete av den innebörd, att domstolen skulle nå­

gon del av året arbeta på fyra avdelningar, vore ägnad att framkalla de star­

kaste betänkligheter. Redan anordningen med tre samtidigt arbetande avdel­

ningar krävde en ganska tyngande omsorg örn bibehållande av oavlåtlig kon­

takt de olika avdelningarna emellan till förekommande av att den nödiga en­

hetligheten och konsekvensen i rättsskipningen äventyrades. En ökning i av­

delningarnas antal skulle högst avsevärt stegra dessa svårigheter. Örn dess­

utom, till följd av att lämpligt sessionsrum för en fjärde avdelning icke funnes

att tillgå inom högsta domstolens nuvarande lokaler, en avdelning finge sitt

arbete förlagt å annan plats i staden än de övriga, kunde förutses, att berörda

svårigheter icke bleve tillfredsställande bemästrade.

Inom högsta domstolen har vidare framhållits, hurusom det med hänsyn till

de enskilda domstolsledamöternas arbetsbörda i allmänhet icke torde kunna på­

räknas, att en extra avdelning utöver dem, som upptagas i gällande indelning,

skall kunna anordnas under hela den tid, då lagrådsledamöterna skola tjänst­

göra i högsta domstolen, samt att det i följd av sjukdomsfall eller andra sär­

skilda omständigheter kan bliva oundvikligt att för någon kortare tid helt in­

ställa arbetet å den extra avdelningen.

Vidkommande slutligen de ifrågasatta lagändringarnas närmare innehåll

har inom högsta domstolen ansetts, att, såvitt angar lagrådet, annan bestäm­

melse icke vore erforderlig än att i lagen örn tjänstgöringen i lagrådet intoges

ett stadgande därom, att lagrådets ledamöter, då ärende saknades att behandla

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

och ledighet ej åtnjötes, skulle inträda i tjänstgöring, justitieråden i högsta

domstolen och regeringsrådet i regeringsrätten. Vad beträffar högsta dom­

stolen hava tva justitieråd föreslagit en bestämmelse i lagen örn högsta dom­

stolens tjänstgöring på avdelningar av innehåll, att under tid, då alla justitie­

råden enligt vad särskilt vore stadgat tjänstgjorde i domstolen, denna skulle

arbeta å en ytterligare avdelning i den mån lämpligen kunde ske. Den leda­

mot, som funnit lagrådsledamöternas tjänstgöring i högsta domstolen kunna

ifrågakomma allenast å tid, då två avdelningar äro i verksamhet, och med vil­

ken ytterligare fem justitieråd förklarat sig i huvudsak ense, har framhållit,

hurusom det ej torde vara förenligt med lagrådets och högsta domstolens kon­

stitutionella ställning att göra tjänstgöringen i högsta domstolen beroende av

Kungl. Maj :ts förordnande, samt förordat upptagande i sistnämnda lag av ett

stadgande, att örn å tid, da högsta domstolen eljest skulle arbeta å två avdelnin­

gar, de justitieråd som vore ledamöter av lagrådet tjänstgjorde i domstolen

enligt vad särskilt vore stadgat, ytterligare en avdelning skulle bildas, där så

lämpligen kunde ske.

UereviaUmt ^ skrivelse den 29 januari 1932 har jag vidare anmodat nedre justitierevisio-

nen att inkomma med förslag till de åtgärder, som i vad dess verksamhetsom­

råde anginge kunde påkallas, därest, på sätt nu är i fråga, en extra avdelning

inrättades i högsta domstolen under en tid av högst tio veckor årligen, även­

som angående de därav föranledda kostnaderna.

I anledning härav har nedre revisionen i skrivelse den 6 februari 1932 fram­

lagt tva alternativa förslag till ordnande av det på nedre revisionen ankom­

mande ökade arbete, som skulle föranledas av den ifrågasatta extra avdelnin­

gens inrättande inom högsta domstolen. Enligt det ena av dessa förslag, avse­

ende en sammanhängande föredragningsperiod av tio veckor, har kostnaden

för erforderliga förordnanden av revisionssekreterare, protokollssekreterare

samt skrivbiträden uppskattats till sammanlagt omkring 26,725 kronor, vilket

belopp emellertid, därest antalet sessionsveckor under perioden fastställdes till

allenast nio, beräknats kunna minskas med omkring 2,250 kronor. Det andra

förslaget är byggt på två särskilda föredragningsperioder, vardera omfattan­

de fem veckor i följd. Kostnaderna för arbetets ordnande hava i detta fall

beräknats till sammanlagt omkring 27,860 kronor. Härtill kunde komma

kostnader för beredande av semester åt de ifrågavarande extra revisionssekre-

terarna. Rörande de upprättade förslagen och kostnadsberäkningarna har

nedre revisionen närmare anfört i huvudsak följande:

Den ifrågasätta utsträckningen av högsta domstolens tjänstgöring innebure,

att antalet av domstolens sessionsveckor ökades med högst tio örn året. Det

vore ännu ovisst, såväl örn dessa tio veckor komme att förläggas i en följd

eller i två, möjligen flera grupper, som ock å vilken tid de i övrigt kunde varda

förlagda. För att klarlägga i vad mån flera eller färre revisionssekreterare

lämpligen borde förordnas att uppehålla föredragningen under de blivande

nya sessionsveckorna, hade nedre revisionen uppgjort två schematiska fram­

ställningar, utvisande, den ena sex tillförordnade revisionssekreterares indel­

ning till föredragning under tio på varandra följande kalenderveckor och den

andra fyra tillförordnade revisionssekreterares indelning under två olika perio-

8

'Ämbetsverkets lokaler erbjöde icke plats för den nya personalen. De utgifter,

som nödvändiggjordes för beredande av arbetsrum och anskaffande av möbler'

torde emellertid böra bestridas medelst anlitande av andra huvudtitelns ordi-

nane förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

^{Statskontoret.} Sedan jag, med överlämnande av nedre justitierevisionens skrivelse, anmo­

dat statskontoret att avgiva yttrande i ärendet, har statskontoret i skrivelse

den 13 februari 1932 förklarat de av nedre revisionen framlagda kostnadsbe­

räkningarna icke hava givit anledning till någon erinran.

Departe- Såsom jag vid anmälan i statsverkspropositionen av anslaget till högsta

mentschefen. domstolen anfört, föreligger. — med hänsyn såväl till att vissa under be­

redning varande större lagstiftningsfrågor icke kunna väntas föreligga till

behandling av lagrådet under den närmaste framtiden som ock till den för

nya lagstiftningsuppgifter begränsade medelstillgången — anledning till an­

tagande, att den laggranskande verksamheten under de närmaste åren skall

bliva av mindre omfattning än hittills. På grund härav torde kunna påräknas,

att lagradsledamöternas arbetskrafter skola under någon del av året kunna

tagas i anspråk för andra uppgifter. Av de yttranden, som i ärendet avgivits

av högsta domstolens ledamöter, framgår, att från domstolens sida hinder ej

möter mot att, med tillskott av de i lagrådet tjänstgörande justitieråden, i

högsta domstolen inrättas en extra avdelning för nedbringande av arbetsbalan-

sen. Jag tillstyrker alitsa, att åtgärder nu vidtagas för en anordning i sådan

riktning. Med hänsyn till de av vissa justitieråd framhållna svårigheterna

för en dylik anordnings genomförande under den tid, då inom högsta dom­

stolen tre avdelningar äro i verksamhet, finner även jag det lämpligast, att

den extra avdelningens tjänstgöring förlägges till sådan tid, då högsta dom­

stolen arbetar på två avdelningar, örn än berörda svårigheter icke synas böra

utesluta, att annan tid kan komma i betraktande, därest omständigheterna

skulle göra det nödigt. Uppenbarligen kommer Kungl. Maj :t att så planlägga

lagstiftningsarbetet, att lagrådsledamöternas inträde i högsta domstolen kan

äga rum på möjligast lämpliga tid.

För genomförande av ifrågavarande anordning erfordras vissa ändringar i

gällande bestämmelser rörande lagrådet och högsta domstolen. I lagen örn

tjänstgöringen i lagrådet torde sålunda böra upptagas ett stadgande av inne­

håll, att därest Konungen givit lagrådet till känna, att under viss tid, då leda­

möterna ej åtnjuta ledighet, ärende ej är att förvänta till behandling, ledamö­

terna därunder skola inträda i tjänstgöring, justitieråden i högsta domstolen

och regeringsrådet i regeringsrätten. Vidare torde i lagen örn högsta domsto­

lens, tjänstgöring på avdelningar böra föreskrivas, att under tid, då de justi­

tieråd, som äro ledamöter av lagrådet, skola inträda i tjänstgöring i högsta

domstolen, denna skall arbeta på ytterligare en avdelning i den mån så lämp­

ligen kan ske. Tydligen bör den omständigheten, att lagrådsledamöterna så­

lunda viss tid icke skola tjänstgöra i lagrådet, ej utgöra hinder för att jämväl

under denna tid till lagrådet hänvisas och där upptagas sådana lagstiftnings­

ärenden, som påkalla omedelbar behandling eller eljest äro av brådskande

beskaffenhet.

Några ändringar i gällande bestämmelser angående regeringsrätten erford-

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

9

ras icke i detta sammanhang. Det lärer sålunda ankomma på denna domstol

att själv träffa de anstalter med avseende å arbetets ordnande, vilka kunna

påkallas därav, att det i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet inträder i re­

geringsrätten.

I enlighet med de av mig nu anförda grunder har jag låtit inom justitiede­

partementet upprätta förslag till

1) lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänst­

göringen i Kungl. Maj:ts lagråd; samt

2) lag örn ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj. ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, samt anför vidare:

»Att på förhand fastställa de kostnader, som i anledning av inrättandet i

högsta domstolen av en ny avdelning erfordras till förstärkning av nedre

justitierevisionens arbetskrafter, erbjuder vissa svårigheter. Dessa kostna­

der äro, såsom av nedre revisionens skrivelse framgår, i avsevärd grad be­

roende av det sätt, varpå avdelningens arbete kan varda ordnat, och detta i sin

tur måste vid varje särskilt tillfälle rättas efter den lagrådet åvilande arbets­

bördan. Vid anslagsfrågans anmälan i statsverkspropositionen har jag anta­

git, att den extra avdelningen skulle kunna vara i verksamhet under högst åtta

till tio veckor med, såsom vanligt, fem sessionsdagar i veckan, ävensom be­

räknat, att för bestridande av föredragning under denna tid skulle erfordras

förordnande av extra revisionssekreterare under en sammanlagd tid av om­

kring 20 månader, medförande en kostnad av omkring 17,000 kronor, samt

att till avlöning av de extra arbetskrafter, som kunde komma att pakallas för

ombesörjande av protokollsföringen å den extra avdelningen och för skriv-

hjälp, skulle åtgå ett belopp av högst 3,000 kronor. Då, enligt vad utredningen

giver vid handen, det knappast lärer vara att påräkna, att den extra avdel­

ningen skall kunna tjänstgöra under längre tid än högst nio veckor, samt en

eller annan jämkning i de av nedre justitierevisionen framlagda kostnadsbe­

räkningarna torde kunna ske, synes mig anledning ej föreligga att till upp­

förande i riksstaten föreslå en högre anslagssumma än den av mig i staten

beräknade eller 20,000 kronor. Anslaget torde böra upptagas såsom extra för­

slagsanslag.

Jag anhåller att få återkomma till denna fråga, sedan lagrådet avgivit ut­

låtande över de i ämnet upprättade lagförslagen.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom ut­

drag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

H. Sief enson.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänst­

göringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Härigenom förordnas, att till 6 § lagen den 26 maj 1909 örn tjänstgöringen i

Kungl. Maj:ts lagråd, vilken paragraf ändrats genom lagen den 11 juni 1920

(nr 267), skall fogas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse:

6

§.

Ledamot, som-------— förekommande ärenden.

Sedan justitieråd-----------tagit befattning.

Ledamot i---------- lagrådet bestämmer.

Har Konungen givit lagrådet till känna, att under viss tid, då ledamöterna

ej åtnjuta ledighet, ärende ej är att förvänta till behandling, skola ledamöterna

därunder inträda i tjänstgöring, justitieråden i högsta domstolen och regerings­

rådet i regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

11

Förslag

till

Lag

om ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

Härigenom förordnas, att i 2 § lagen den 14 maj 1915 angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar skall mellan första och

andra styckena införas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse:

2

§.

Åtta veckor-----------två avdelningar.

Under tid, då enligt vad särskilt är stadgat de justitieråd, som äro ledamö­

ter av lagrådet, skola inträda i tjänstgöring i högsta domstolen, skall högsta

domstolen arbeta på ytterligare en avdelning i den mån så lämpligen kan ske.

Därjämte skall---------- 3 § påkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utdrag av protokollet, hållet i Kirngl. Maj:ts lagråd den H mars

1932.

Närvarande:

justitieråden C^hristiansson,

E^delstam,

S^tenbeck,

regeringsrådet A^fzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte-

mentsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet den 26 februari 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtan­

de skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) örn tjänst­

göringen i Kungl. Maj:ts lagråd; och

2) lag örn ändring i 2 § lagen den 14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl.

Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av hovrättsassessorn Carl Romberg.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Under den tid av mer än tjugu år, som förflutit från lagrådets tillkomst, har

den laggranskning, som åligger lagrådet, såvitt känt är så gott som alltid be­

rett detsamma full sysselsättning, och det har funnits perioder, då lagrådets

arbetsbörda varit utomordentligt stor. Förslag hava ock varit under övervä­

gande örn särskilda åtgärder för möjliggörande av ökad laggranskningsverk-

samhet. Även under de senaste åren, då lagrådets arbetsbörda ej varit fullt

lika betydande, bär dock vanligen varje år återkommit en anhopning av

ärenden, i allmänhet under årets tre första månader eller i stort sett tiden för

propositioners avgivande till riksdagen. Att lagrådets arbete under dessa för­

hållanden ej alltid kunnat bedrivas med önskvärt lugn eller ens med den in­

gående noggrannhet, att det för lagrådets ledamöter framstått såsom fullt till­

fredsställande, och att arbetets resultat heller icke vunnit på en dylik nöd­

tvungen brådska, är för visso sant.

I remissprotokollet har departementschefen uttalat, att — med hänsyn såväl

till att vissa under beredning varande större lagstiftningsfrågor icke kunde

väntas föreligga till behandling av lagrådet under den närmaste framtiden som

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

13

ock till den för nya lagstiftningsuppgifter begränsade medelstillgången •

anledning förelåge till antagande, att den laggranskande verksamheten under

de närmaste åren skulle bliva av mindre omfattning än hittills samt att det

på grund därav torde kunna påräknas, att lagradsledamöternas arbetskrafter

skulle under någon del av året kunna tagas i anspråk för andra uppgifter. Med

anledning av detta uttalande vill lagrådet till en början framhålla, att den ar­

betstid, som genom minskningen av antalet remitterade förslag kan för lag­

rådet frigöras, enligt lagrådets mening bör i första hand komma dess lag­

granskande verksamhet till godo. Den omförmälda anhopningen av ärenden

under årets första månader, som hittills varit åtminstone i viss man oundgäng­

lig, synes icke försvarlig, såvitt den kan undvikas genom en för lagrådets

granskningsarbete lämpligare fördelning av ärendena under en längre tids­

period. Bleve ett forcerat granskningsarbete, efter det lagrådets ledamöter

återkommit från tjänstgöring i högsta domstolen och regeringsrätten, erforder­

ligt, innebure detta, att i själva verket för laggranskningen tid varit behövlig,

som redan förbrukats för annat ändamål. Och det mäste befaras, att även med

gjorda förhandsberäkningar och bästa förtänksamhet en dylik situation skulle

kunna ej sällan uppstå. Man må ihågkomma, att det ingalunda under alla om­

ständigheter är för dem, å vilka planläggandet av lagstiftningsarbetet närmast

ankommer, möjligt att bedöma läget för en längre tid framåt.

Det kunde med hänsyn till bland annat nu antydda farhågor ifragasättas,

om ej föreliggande förslag borde av lagrådet avstyrkas. Men under förutsätt­

ning, att en sådan minskning i avseende å lagrådets arbetsuppgifter inträder,

a.tt — med beaktande av att fullt tillräcklig arbetstid gives lagrådet för dess

granskande verksamhet — tid skulle bliva övrig för andra uppgifter, torde

dock vissa skäl tala för att lagrådets ledamöter beredes möjlighet att åter­

inträda i tjänstgöring inom högsta domstolen och regeringsrätten. Det skulle

naturligen vara synnerligen olyckligt, örn en strävan att lämna lagrådet full

sysselsättning skulle medföra, att lagförslag komme att framläggas, som eljest

måhända skulle hava befunnits mindre angelägna, eller att framläggande av

lagförslag komme att ske på ett stadium, då påbörjandet av granskningen i

och för sig icke varit önskvärt. Vidare är att allvarligt beakta den arbets-

balans, som för närvarande föreligger för högsta domstolen och vars avarbetan­

de försvåras genom den fortgående utvecklingen på skilda områden. Ehuru

det icke må förväntas, att den arbetstid, som skulle frigöras i lagrådet och

som enligt vad departementschefen uttalat beräknats kunna omfatta tio vec­

kor om året, kan med de mer eller mindre tillfälliga anordningar, under vilka

arbetstiden måste tillgodogöras för lagskipningen, giva ett resultat, som sta­

tistiskt sett fullt motsvarar densamma, bör dock denna möjlighet till arbets-

balansens nedbringande inom högsta domstolen anses värdefull och tillvara­

tagas.

Om det för något år skulle visa sig, att inställande av lagradets verksamhet

under en del av året bör äga rum, är det emellertid för lagradets arbetsförhål­

landen av stor vikt, att ledamöternas tjänstgöring i högsta domstolen och rege­

ringsrätten så förlägges, att lagrådet erhåller en sammanhängande period för sitt

14

Kungl. Maj:ts proposition nr

198

.

arbete. Departementschefen har ock avsett, att den tid, under vilken lagråds-

ledamöterna skulle ägna sig åt lagskipningen, skall — frånsett inträffande le­

dighet fortlöpa i följd utan andra avbrott än sådana, som tillfälligtvis kunna

pakallas för behandling i lagrådet av brådskande ärenden av mindre omfattning.

Och det må framhållas, att en tillämpning, varigenom lagrådets ledamöter

under, årets lopp gång efter annan med kortare mellantider komme att tjänst­

göra i högsta domstolen och regeringsrätten, skulle i viss mån återinföra de

under tiden före år 1909 radande, enstämmigt överklagade förhållanden, un­

der vilka laggranskningsarbetet då försiggick i högsta domstolen och vilkas

ogynnsamma verkningar såväl för detta arbetes fortgång som för högsta dom­

stolens ordinarie verksamhet föranledde lagrådets tillkomst. En sådan tillämp­

ning måste därför även för framtiden betecknas såsom icke tillåtlig.

På de svårigheter i avseende å ordnandet av högsta domstolens arbete, som

torde bliva oundvikliga vid tillämpning av förslaget, anser sig lagrådet ej böra

närmare ingå.

Regeringsrådet Afzelius:

Skälen för den nu ifrågasatta lagändringen innefattas i departementschefens

förklaring, att på grund av vissa större lagstiftningsfrågors läge och den för

nya lagstiftningsuppgifter begränsade medelstillgången anledning föreligger

till antagande, att den laggranskande verksamheten under de närmaste åren

skall bliva av mindre omfattning än hittills. Härmed har angivits, att, åtmin­

stone såvitt nu kan bedömas, dessa orsaker äro av övergående natur. Såsom

tillfälligt måste ock betraktas det jämväl åberopade förhållandet, att i högsta

domstolen föreligger en arbetsbalans, för vilken man vill söka lättnad genom

att domstolens eljest i lagrådet tjänstgörande ledamöter skulle tidvis deltaga i

lagskipningen. I varje fall lärer vara uppenbart, att genom en sådan anord­

ning icke anvisas en slutgiltig lösning av de spörsmål, som inställa sig när

domstolens arbetsbörda finnes vara större än som svarar emot dess organisa­

tion; skulle balansen visa sig bliva varaktig, måste tydligen — såsom ock an­

tytts av departementschefen — även andra utvägar komma under omprövning.

De till stöd för förslaget anförda grunderna hänvisa alltså enligt min upp­

fattning till en lagstiftningsåtgärd av tillfällig karaktär. Att efter en lång

period av starkt stegrad lagstiftningsverksamhet kommer att följa en tid av

minskad kraftutveckling på detta område, är helt visst naturligt. Men icke

lämnar den erfarenhet, som kunnat vinnas från de sista tjugufem åren, skäl

till antagande, att efter förloppet av en sådan mellantid förhållandena skola

hava undergått, en så väsentlig förändring, att ej en laggranskning, för vilken

beräknas skälig tid och någorlunda jämn fördelning av ärendena, skall fullt

ut taga i anspråk ett utan avbrott tjänstgörande lagråd. Om de föreslagna be­

stämmelserna da kvarsta, kommer mahända under åratal någon tillämpning av

dem icke ens att kunna ifragasättas. Sa länge balansen i högsta domstolen be­

står, kommer dock däri att ligga en uppfordran till att så långt möjligt är söka

en begränsning av lagrådets arbetstid, och efter hand kan ett periodiskt instäl­

lande av dess verksamhet lätt nog bliva uppfattat såsom den regelmässiga ord-

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%.

15

ningen, efter vilken även det förberedande lagstiftningsarbetet inrättar sig.

Följden härav måste bliva en större sammanträngning av ärenden än som kan

väl förenas med ett gott utförande av laggranskningen. En inskränkning av

lagrådets tjänstgöring i enlighet med det remitterade förslaget synes därför vara

att förorda endast i det fall, att — såsom nu sker — med bestämdhet kan fast­

ställas, att för en mer avsevärd tid framåt tillräckliga arbetsuppgifter icke

föreligga. Efter en återgång till förhållanden, vilka med ledning av en hittills

obruten erfarenhet få antagas fortfarande vara de normala i detta avseende,

torde dylika bestämmelser icke vara att anse såsom nödiga eller nyttiga.

Av dessa skäl finner jag mig böra hemställa, att förevarande lagändring

måtte för närvarande antagas att gälla endast under en begränsad tid, förslags­

vis fyra år. Örn vid utgången av denna tid överhuvud något behov finnes vara

för handen av fortsatt giltighet för bestämmelser av detta innehåll, har genom

ett sådant uppskov vunnits en efter min mening önskvärd erfarenhet ej blott

örn den föreslagna anordningens inverkan på laggranskningen utan även örn

dess betydelse och lämplighet för högsta domstolens arbete.

Justitierådet Stenbeck:

Till vad lagrådet anfört anser jag mig — i anslutning till den mening, som

jag vid avgivande av yttrande inom högsta domstolen i förevarande ärende

biträtt — böra foga följande uttalande.

Beträffande tidpunkten för lagrådsledamötemas inträde i tjänstgöring inom

högsta domstolen och regeringsrätten erinras, hurusom vid de överväganden

som tidigare ägt rum av frågan örn åtgärder för avarbetande av balansen i

högsta domstolen i allmänhet starkt betonats olägenheterna av ett alltför stort

antal ledamöter i högsta instans samt framhållits den ökade fara för enhet­

ligheten och kontinuiteten i högsta domstolens lagskipning, som skulle bliva

en följd av ökning av ledamöternas antal och deras fördelning på flera dö­

mande avdelningar. Sedan antalet justitieråd år 1909 ökats till tjugufyra,

därav tre avsågos skola tjänstgöra i lagrådet, har ytterligare ökning av justi-

tierådens antal ansetts icke böra ifrågakomma. För vinnande av större ar­

betsprodukt har i stället år 1915 genom utsträckning av arbetet på femmans-

avdelningar antalet veckor, under vilka högsta domstolen arbetar på tre av­

delningar, ökats från sjutton till tjugunio. Från rättsenhetens synpunkt

är enligt min mening en ökning av de i högsta domstolen samtidigt tjänst­

görande justitierådens antal icke utan betänkligheter. Och från denna syn­

punkt finner jag en ökning av antalet under den tid, då högsta domstolen ar­

betar på två avdelningar, mindre betänklig — med hänsyn till den snabbare

cirkulation av ledamöterna, som kan äga rum mellan tre avdelningar -— än

under den tid, då högsta domstolen arbetar på tre avdelningar och således en

fjärde avdelning måste inrättas. Det har därför synts mig kunna ifråga­

sättas, örn det ej hade varit lämpligt att begränsa lagförslaget till att möjlig­

göra ökning av antalet veckor, under vilka högsta domstolen äger arbeta på

tre avdelningar, med anlitande av de justitieråd, som tjänstgöra i lagrådet.

Då jag dock icke ansett mig böra framställa yrkande härom, är det därför,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

att jag ansett ett rent tillfälligt inrättande av en fjärde avdelning icke böra

under alla förhållanden lagligen uteslutas. Men i anslutning till den inom

högsta domstolen av flertalet justitieråd omfattade meningen, att för inrät­

tande av en extra avdelning den tid, då högsta domstolen arbetar på två av­

delningar, äger företräde framför den tid, då högsta domstolen arbetar på

tre avdelningar, anser jag mig böra betona, att örn — såsom departements­

chefen beräknar — inställande av lagrådets arbete icke kommer att kunna

äga rum under längre tid än högst tio veckor, den tid härför bör väljas, un­

der vilken högsta domstolen arbetar på två avdelningar, så att de i högsta

domstolen återinträdande justitieråden kunna anlitas till bildande under den­

na tid av en tredje avdelning. Det synes ytterst osannolikt, att behovet av

arbetstid för laggranskningens fullgörande skall så minskas, att återgång till

högsta domstolen kan ske för längre tid än tio veckor, och allenast örn så

skulle bliva fallet, bör inrättande av en fjärde avdelning i högsta domstolen

ifrågakomma. Vad det i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet beträffar,

torde inträde för tjänstgöring i regeringsrätten under den tid, som sålunda

enligt min mening är från högsta domstolens synpunkt lämpligast, icke möta

särskilda svårigheter.

Justitierådet Edelstam:

Vid avgivande inom högsta domstolen av yttrande i förevarande ärende har

jag anslutit mig till den mening, att lagrådsledamöters tjänstgöring i högsta

domstolen borde ifrågakomma allenast å tid, då två avdelningar av denna äro

i verksamhet, d. v. s. i regel tio veckor årligen. Denna mening vidhåller jag.

Därtill finner jag mig äga desto större anledning som de föreliggande försla­

gen ej upptaga någon begränsning av den tid, under vilken lagrådet skall kun­

na upplösas och dess ledamöter tagas i anspråk för rättsskipningen, ett för­

hållande som synes giva anledning till vissa farhågor. Saknaden av lagbe­

stämmelse i berörda hänseende lärer nämligen — oaktat förslagen enligt sin

motivering utgå därifrån, att anordningen skall bestå under högst tio veckor

varje ar kunna tänkas i praktiken medföra, att densamma, exempelvis vid

en större ökning av arbetsbalansen i högsta domstolen, kommer till använd­

ning under längre tid än som kan anses skälig i betraktande av det förestå­

ende laggranskningsarbetets omfattning, med därav föranledda vådor för kva­

liteten av lagrådets arbetsprodukt och för överansträngning av dess ledamöter.

Jag hemställer, att förslagen måtte underkastas omarbetning i den av mig

angivna riktningen.

Lagrådet:

Vad angår den närmare utformningen av det nya stycke, som enligt försla­

get till ändring av 6 § i lagen om tjänstgöringen i lagrådet skall fogas till

denna paragraf, synas vissa erinringar kunna göras. Sålunda lärer någon

motsägelse ligga däri, att å ena sidan lagrådet självt bestämmer tiden för sin

ledighet och å andra sidan Konungen giver lagrådet till känna, att under viss

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 19g.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slolt den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern

E

kman

,

statsråden

G

ärde

, H

amrin

,

von

S

tockenström

, S

täde

­

ner

, G

yllenswärd

, L

arsson

, H

olmbäck

, J

eppsson

, H

ansén

, R

undqvist

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets den 14

mars 1932 avgivna utlåtande över de den 26 februari 1932 till lagrådet remitte­

rade förslagen till lag angående ändring i 6 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7)

örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:tS lagråd samt lag örn ändring i 2 § lagen den

14 maj 1915 (nr 139) angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

avdelningar.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

»Inom lagrådet hava yppats farhågor, att en inskränkning av dess tjänst­

göring i enlighet med vad som föreslagits skulle kunna leda till beskärning av

den redan nu vid vissa tillfällen knappt tillmätta arbetstiden för lagrådets

granskande verksamhet. Lagrådet har därvid särskilt riktat sig mot den

återkommande anhopningen av ärenden under tiden för propositioners avlå­

tande till riksdagen. En dylik anhopning torde emellertid — med de arbets­

krafter, som stå till de olika departementens förfogande, och jämväl i betrak­

tande av de förhållanden, varunder lagstiftningsarbetet bedrives — i viss mån

vara oundviklig och i varje fall knappast påverkas av den nu föreslagna an­

ordningen. Väl har hittills, såsom lagrådet framhållit, laggranskningen i all­

mänhet lämnat lagrådet full sysselsättning. Enligt vad erfarenheten givit

vid handen har det dock understundom varit förenat med svårigheter att

bereda lagrådet jämn arbetstillgång. Det är då — med hänsyn till sanno­

likheten av en begränsning av lagstiftningsarbetet — naturligt, att anstalter i

god tid vidtagas i syfte att de arbetskrafter, som må frigöras från laggransk­

ningen, komma högsta domstolen och regeringsrätten till godo. Uppenbar­

ligen bör ett inställande av lagrådets verksamhet ske efter samråd med såväl

lagrådet som högsta domstolen och regeringsrätten samt under beaktande av

att en sådan åtgärd medför största möjliga gagn för lagskipningen utan att

samtidigt lända till förfång för laggranskningen. De synpunkter, som lagrådet

utvecklat angående vikten av att lagrådet erhåller en sammanhängande period

för sitt arbete, delar jag till fullo.

I anledning aV lagrådets erinran har en huvudsakligen formell jämkning

av lagtexten vidtagits.»

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

regeringsrättens verksamhet till och med första halvåret 1930 — framhållit,

hurusom antalet till regeringsrätten inkomna mal, med obetydliga avvikelser,

intill år 1929 företett en i stort sett tämligen jämn stegring, dock att denna

efter år 1921 i allmänhet varit mindre än tidigare. Medan antalet dylika mål

under år 1910 utgjort allenast något över 1 300, hade detsamma år 1927 upp­

gått till i det närmaste 2 600 samt år 1928 ytterligare stigit till över 2 800,

därav dock jämförelsevis många sedermera återkallats. Siffran hade där­

efter sjunkit; antalet inkomna mål hade sålunda uppgått till 2 014 under år

1929 och till 1 051 under första halvåret 1930. — Vad anginge balansen, hade

denna företett en mera avsevärd stegring först från och med år 1917, vid vilket

års utgång de oavgjorda målens antal utgjort nära 1 100. Balansen hade där­

efter .befunnit sig i oavbruten ökning till utgången av år 1926, då densamma

uppgått till 4 650 mål, men under de följande åren — särskilt efter det regerings­

rätten från och med år 1929 utökats med fyra ledamöter — i betydande mån

sjunkit, sa att antalet balanserade mal den 1 juli 1930 utgjort 2 147.

I sitt yttrande till Kungl. Maj:t hava regeringsrättens ledamöter i fråga örn

storleken av den arbetsbörda, som under de närmaste åren kunde antagas kom­

ma att åvila regeringsrätten, framhållit, att sedan de arbetskrafter inom kam­

marrätten,^ som varit upptagna med handläggning av de på grund av 1928

och 1929 års fastighetstaxeringar anhängiggjorda målen, bleve frigjorda för

andra uppgifter, ett snabbare avgörande av de i kammarrätten balanserade skatte-

målen vore att förvänta, ett förhållande, som i sin tur kunde antagas komma

att spela en ganska avsevärd roll för arbetets fortgång i regeringsrätten. Vidare

syntes sannolikt, att innan tillämpningen av de nya skattelagarna, vilka trätt

i kraft den 1 januari 1929, hunnit genom praxis stabiliseras, dessa komme att

föranleda ökad tillströmning av beskattningsmål. Möjligt vore ock, att den

nya kommunallagstiftningen, örn än i mindre mån, skulle under första tiden

av sin tillämpning verka i samma riktning. Även oberoende av särskilda

omständigheter borde man, enligt vad erfarenheten bestyrkte, räkna med en

successiv stegring av de inkommande målens antal. Under framhållande,

bland annat, att vissa slag av mal antagit en betydligt mera invecklad karak­

tär än tillförne, hava regeringsrättens ledamöter vidare uttalat, att man under

förutsättning av sex tjänstgörande regeringsråd knappast borde sträcka för­

väntningarna i fråga örn det antal mål, som årligen kunde medhinnas, längre

än till omkring 2 000. Med hänsyn till dessa beräkningar rörande regerings­

rättens arbetsbörda och arbetskapacitet, och då regeringsrättens ledamöter fun­

nit sig böra bestämt avstyrka rubbning i den av riksdagen ifrågasatta rikt­

ningen av nu gällande bestämmelser om regeringsrättens domförhet, hava rege­

ringsrättens ledamöter föreslagit, att med avvecklingen av den genom 1928

års provisoriska lag bestämda organisationen skulle så till vida anstå, att

antalet i regeringsrätten ständigt tjänstgörande ledamöter någon tid framåt

bestämdes till atta. Med detta ledamotsantal skulle, bland annat, möjlighet

föreligga att i viss utsträckning arbeta på två avdelningar.

Organisationsnämnden har i likhet med regeringsrättens ledamöter funnit

försiktigheten bjuda att, därest gällande fullföljdsbestämmelser lämnades orub-

Kungl. May.ts proposition nr 192.

21

bade, för de närmaste åren räkna med en viss, kanske ej alltför ringa ökning

av antalet regeringsrättsmål, därvid nämnden dock icke funnit anledning före­

ligga till antagande, att detta antal skulle stiga högre än till 2 500 eller allra

högst 2 700 cm året. Nämnden har jämväl ansett, att man med beaktande av oli­

ka inverkande faktorer — bland annat den hos vissa mai, särskilt skattemalen

men även patentmålen, vilkas antal under årens lopp i ej ringa mån stegrats,

framträdande tendensen att bliva av mera vidlyftig och svårartad beskaffenhet

— knappast kunde räkna med högre antal årligen avgjorda mål än i medeltal

330—350 för ledamot och sålunda för hela domstolen, om den bestode av sex

ledamöter, omkring 2 000—2 100. Vid sådant förhållande och da nämnden av

anförda skäl icke funné sig kunna förorda någon ändring av fullföljdsbestäm-

melserna, ansåge nämnden lika nied regeringsrättens ledamöter, att regerings­

rättens arbetskapacitet med ett ledamotsantal av sex samt med i övrigt nuva­

rande organisation och arbetssätt icke vore tillräcklig för att förhindra upp­

komsten av balans, varför särskilda åtgärder i sådant syfte finge anses av

nöden. Nämnden funne emellertid det av regeringsrättens ledamöter fram­

lagda förslaget med åtta ledamöter lida av den svagheten, att rent tekniska

svårigheter mötte att utnyttja arbetskrafterna. Med sju ledamöter och sam­

manträde å femmansavdelning åter kunde regeringsrättens arbetskapacitet skä­

ligen icke beräknas högre än till 2 300—2 400 mål örn året. För att ett arbete

i större eller mindre omfattning å två avdelningar skulle kunna med någor­

lunda säkerhet planeras, syntes näppeligen kunna räknas med mindre antal

ledamöter än nio, örn nu gällande regler för domförhet bibehölles, och sju, om

det domföra antalet nedsattes till tre. Ett bibehållande av sex ledamöter i

förening med en dylik nedsättning av det domföra antalet skulle komma att

lida av samma svaghet, som påvisats vidlåda en anordning med åtta ledamöter

och nuvarande domförhetsregler. Ur rättssäkerhetens synpunkt syntes knap­

past några större betänkligheter behöva möta mot en nedsättning av det dom­

föra antalet till tre, förutsatt att man härvidlag begränsade sig till de fall,

då alla ledamöterna vore ense örn beslutet. På grund av vad sålunda och i öv­

rigt anförts, har organisationsnämnden funnit starka skäl föreligga för att

regeringsrätten så organiserades, att den komme att bestå av sju i domstolen

tjänstgörande ledamöter, samt att genom ändring av domförhetsreglerna rege­

ringsrätten sattes i tillfälle att vid behov arbeta på två avdelningar med tre leda­

möter på var och en.

Vidkommande regeringsrättens arbetssätt i övrigt hava regeringsrättens leda­

möter funnit detsamma — enligt vad ock synts dem bekräftat av erfarenheten

— vara ordnat på ändamålsenligt och tillfredsställande sätt. Genom medde­

lade föreskrifter örn målens beredning av tjänstemän inom vederbörande stats­

departement m. m. vore sörjt för att den samverkan med departementen, som

vid regeringsrättens tillkomst framstått såsom önskvärd, alltjämt i full ut­

sträckning upprätthölles. Vad själva föredragningen beträffade, utgjorde den­

na en tjänstemännen åvilande uppgift, å vars fullgörande på ändamålsenligaste

sätt regeringsrätten städse hade sin uppmärksamhet riktad. Även denna ange-

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

lägenhet måste, såvitt av allmänna föreskrifter berodde, numera anses ordnad

på tillfredsställande sätt.

Mot vad regeringsrättens ledamöter i nu nämnda hänseenden anfört har orga-

nisationsnämnden ej haft något att erinra.

Under den tid, som förflutit sedan regeringsrättens ledamöter avgåvo sitt

yttrande till Kungl. Maj:t, hava i fråga örn tillströmningen av mål till rege­

ringsrätten förhållandena utvecklat sig så, att antalet inkomna mål ytterligare

något minskats. Detsamma uppgick sålunda under år 1931 till 1 980. Balan­

sen har under tiden i betydande man sjunkit och uppgick vid utgången av år

1931 till endast 1 093 mål. Under de tre sist förflutna åren har å balansen av­

arbetats sammanlagt 3 071 mål. Tages hänsyn till att regeringsrätten även un­

der innevarande år med all sannolikhet kommer att kunna i stor utsträckning

tjänstgöra på två avdelningar, lärer anledning saknas till annat antagande än

att åtminstone vid nästa årsskifte endast för arbetets jämna gång erforderlig

balans skall återstå.

För närmare utredning beträffande den ökning av skattemålens antal, som,

enligt vad regeringsrättens ledamöter och organisationsnämnden antagit, kan

vara att emotse i regeringsrätten under de närmaste åren, har jag i skrivelse

den 27 januari 1932 anmodat kammarrätten att inkomma med yttrande i denna

fråga. Jämväl kammarrätten har funnit en dylik ökning sannolik under åren

1932—1934, varemot för år 1935 en ej obetydlig minskning ansetts vara att

påräkna. Med ledning av vid yttrandet fogade uppgifter och på grundval av

den under senare år förekommande fullföljdsprocenten synes man kunna utgå

från att antalet till regeringsrätten inkommande skattemål icke skall på grund

av ökad arbetskapacitet hos kammarrätten förete större stegring i förhållande

till 1931 års siffra än med 100 mål under vartdera året 1932 och 1933 samt

med 70 mål under år 1934.

I fråga örn de av organisationsnämnden berörda patentmålen får jag fram­

hålla, att enligt inhämtade upplysningar antalet till regeringsrätten inkomna,

på handelsdepartementets föredragning ankommande mål — av vilka minst tre

fjärdedelar utgjorts av patentmål — från att under år 1929 hava uppgått till

150 sjunkit till 138 under år 1930 och 70 under år 1931. Antalet oavgjorda

dylika mål har ock sedan 1930 års ingång nedgått från 238 till allenast 42 vid

senaste årsskifte. Därest icke tillströmningen ökas under den närmaste tiden,

lärer någon balans av på handelsdepartementets föredragning ankommande re-

geringsrättsmål knappast kunna väntas föreligga vid utgången av första halv­

året 1932. Härtill kommer, att med inrättandet från och med den 1 juli 1931

av en besvärsavdelning inom patent- och registreringsverket en ny instansord­

ning införts i fråga om patentärenden, vilken anordning otvivelaktigt är ägnad

att medföra en lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Av allt att döma torde

man åtminstone för den närmaste framtiden ej behöva räkna med en högre siffra

å antalet till regeringsrätten årligen fullföljda patentmål än omkring 20.

Slutligen vill jag erinra, att Kungl. Majit i proposition till innevarande års

riksdag (nr 109) framlagt förslag till ändring i reglerna örn fullföljd av talan

från vattendomstol i farleds- och flottledsmål av innebörd, att dessa mål, vilkas

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Föredraganden hemställer härefter — under erinran om vad tidigare i ärendet

anförts angående behovet av extra anslag till nedre justitierevisionen — att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga de föreliggande lagförslagen,

dels ock att till ytterligare förstärkning av nedre justitierevisionens arbets­

krafter i anledning av att ledamöter av lagrådet under viss tid kunna komma

att tjänstgöra i högsta domstolen, för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

förslagsanslag å 20 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd­

da hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga till detta pro­

tokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik H:son Malm.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320986