2

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Konvention mellen!

Danmark, Finland, Is­

land, Norge og Sverige

örn Anerkendelse og

Fuldbyrdelse af

Domme.

Hans Majestät Kongen

af Danmark og Island,

Republiken Finlands Prse-

sident, Hans Majestät

Norges Ronge og Hans

Majes tast Kongen af Sve­

rige, hvilke er kommet

overens örn at afslutte en

Konvention örn Aner­

kendelse og Fuldbyrdelse

af Domme, har udnsevnt

til deres befuldmsegtigede:

Hans Majestset Kongen

af Danmark og Island:

For Danmark:

Sin Udenrigsminister,

Dr. phil. Peter Roche-

gune Munch;

For Island:

Overordentlig Gesandt

og befuldmsegtiget Minis­

ter, Hr. Sveinn Björnsson;

Republiken Finlands

Prsesident:

Republikens overor-

dentlige Gesandt og be-

fuldmsegtigede Minister i

Köbenhavn, Hr. Onni

Talas;

Suomen, Tanskan, Is-

ls) nilin, Norjan ja

Ruotsin våline» sopi-

mus tnomioiden tun-

nustamisesta ja täytän-

töönpanosta."

Suomen Tasavallan Pre-

sidentti, Hanen Kunin-

kaallinen Majesteettinsa

Tanskan ja Islannin Ku-

ningas, Hänen Kunin­

kaallinen Majesteettinsa

Norjan Kuningas ja Hä­

nen Kuninkaallinen Ma­

jesteettinsa Ruotsin Ku­

ningas, jotka ovat sopi-

neet tuomioiden tunnus-

tamista ja täytäntöönpa-

noa koskevan sopimuksen

tekemisestä, ovat mää-

ränneet valtuutetuikseen:

Suomen Tasavallan Pre-

sidentti:

Tasavallan erikoislä-

hettilään ja täysvaltaisen

ministerin Köpenhami-

nassa, Hra Onni Talaan;

Hänen Kuninkaallinen

Majesteettinsa Tanskan

ja Islannin Kuningas:

Tanskan puolesta:

Ulkoasiainministerinsä,

fil. fri Peter Rochegune

Munch;

Islannin puolesta:

Erikoislähettilään ja

täysvaltaisen ministerin,

Hra Sveinn Björnssonin;

Konvention mellan

Finland, Danmark, Is­

land, Norge och Sverige

örn erkännande och

verkställighet av do­

mar.

Republiken Finlands

President, Hans Majestät

Konungen av Danmark

och Island, Hans Maje­

stät Konungen av Norge

och Hans Majestät Ko­

nungen av Sverige, vilka

överenskommit att sluta

en konvention örn erkän­

nande och verkställighet

av domar, hava till sina

fullmäktige utsett:

Republiken Finlands

President:

Republikens Envoyé

extraordinär och Minis-

tre plénipotentiaire i Kö­

penhamn, Herr Onni Ta­

las;

Hans Majestät Konun­

gen av Danmark och Is­

land:

För Danmark:

Sin Utrikesminister, fil.

dr. Peter Rochegune

Munch;

För Island:

Herr Sveinn Björnsson,

Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipoten­

tiaire ;

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Hans Majestset Norges

Ronge:

Sin overordentlige Ge­

sandt og befuldmsegtigede

Minister i Köbenhavn,

Hr. Hans Emil Huit­

feldt;

Hans Majestset Kongen

af Sverige:

Sin overordentlige Ge­

sandt og befuldmsegtigede

Minister i Köbenhavn,

Hr. Oskar Anton Herman

Ewerlöf;

hvilke, behörigt befuld­

msegtigede, er kommet o-

verens örn folgende Artik-

ler:

Artikel 1.

Retskraftige Domme,

som i en af de kontrahe-

rende Stater er afsagt i

borgerlige Sager, skal

havé bindende Virkning

ogsaa i de andre Stater.

Det samme gselder Dom­

me i Straffesager, forsaa-

vidt angaar Erstatning

eller Oprejsning for skade-

gorende Handlinger.

Ved Dom förstaas Ret-

tens Afgorelse af det Krav

eller Retsforhold, som ud-

gor Sågens Genstand.

Artikel 2.

Lige med retskraftige

Domme stilles i denne

Konvention:

1. Afgorelser, hvorved

Overeksekutor i Finland

eller Sverige i Sager, hvor

Kravet grunder sig paa

Gseldsbrev eller andet

skriftligt Bevis (lagsök-

ningsmål), har paalagt Be-

talingspligt, naar Fristen

for Änke (besvär) över

Afgorelsen er udlöbet;

Hänen Kuninkaallinen

Majesteettinsa Norjan

Kuningas:

Erikoislähettiläänsä ja

täyvaltaisen ministerinsä

Köpenhaminassa, Hra

Hans Emil Huitfeldtin;

Hänen Kuninkaallinen

Majesteettinsa Ruotsin

Kuningas:

Erikoislähettiläänsä ja

täys valtaisen ministerin­

sä Köpenhaminassa, Hra

Oskar Anton Herman

Ewerlöfin;

jotka siihen asianmu-

kaisesti valtuutettuina o-

vat sopineet seuraavista

määräyksistä:

1 artikla.

Lainvoimainen tuomio,

joka jossakin sopimusval-

tiossa on annettu riita-

asiassa tai vahingonkor-

vauksesta rikosasiassa,

olkoon pätevä muissakin

sopimusvaltioissa.

Tuomiolla tarkoitetaan

tuomioistumien päätöstä,

jolia pääasia on ratkaistu.

2 artikla.

Lainvoimaisen tuomion

veroiseksi katsotaan tässä

sopimuksessa:

1. päätös, jolia ulos-

otonhaltija on Suomessa

tai Ruotsissa määrännyt

jonkun maksuvelvollisek-

si lainhakuasiassa ja jösta

valitusaika on päättynyt;

Hans Majestät Konun­

gen av Norge:

Sin Envoyé extraordi-

naire och Ministre pléni-

potentiaire i Köpenhamn,

Herr Hans Emil Huit­

feldt;

Hans Majestät Konun­

gen av Sverige:

Sin Envoyé extraordi-

naire och Ministre pléni-

potentiaire i Köpenhamn,

Herr Oskar Anton Her­

man Ewerlöf;

vilka, därtill behörigen

befullmäktigade, överens­

kommit örn följande ar­

tiklar:

Artikel 1.

Lagakraftägande dom,

som i en av de fördrags-

slutande staterna givits i

tvistemål eller i brottmål

meddelats angående ska­

destånd, vare gällande

jämväl i de övriga sta­

terna.

Med dom förstås dom­

stols beslut, som innebär

avgörande av huvud­

saken.

Artikel 2.

Lika med lagakraft­

ägande dom anses i denna

konvention:

1. utslag, varigenom

överexekutor i Finland

eller Sverige efter lag­

sökning ålagt någon be­

talningsskyldighet och för

vilket tiden för besvärs

anförande gått till ända;

6

Kungl, Maj:ts proposition nr 205.

2. Forlig, der er ind-

gaaet for en Forligskom-

mission eller en Ret;

3. retskraftige Afgorel-

ser, som i borgerlige Sager,

enten i Dommen eller sser-

skilt, er truffet om Erstat-

ning för Sagsomkostnin-

ger eller örn Godtgorelse

til Vidner eller sagkyn-

dige.

Artikel 3.

Udeblivelsesdom, som i

Danmark, Island eller

Norge er afsagt i förste

Instans över sagsogte, og

tredskodom eller anden

Dom, som i Finland eller

Sverige er afsagt i förste

Instans över en udebleven

sagsogt, skal ikke havé

bindende Virkning i de

andre Stater, medmindre:

1. sagsogte, da Stsev-

ningen, Forligsindkaldel-

sen eller Indkaldelsen til

Overeksekutor blev for-

kyndt, havde Bopsel eller

anmeldt Firma i den Stat,

hvor Dommen er afsagt,

eller Bestyrelsen, som re-

prsesenterede sagsogte,

havde Ssede i denne Stat,

eller Forkyndelsen er sket

for en Reprsesentant, som

sagsogte efter Loven var

forpligtet til at havé i den­

ne Stat; eller

2. der var truffet bin­

dende Aftale örn Sågens

Behandling ved den Ret,

som har afsagt Dommen;

eller

3. Dommen angaar Er-

statning eller Oprejsning

för en skadegorende

Handling, som er begaaet

i den Stat, hvor Dommen

2. sovinto, joka on tehty

sovintolautakunnassa tai

tuomioistuimessa; sekä

3. lainvoimainen riita-

asiassa joko tuomiossa

tai oikeudenkäynnin ni­

kana annettu päätös oi-

keudenkäyntikulujen kor-

vaamisesta tahi todista-

jain tai asiantuntijain

palkkioista.

3 artikla.

Ensimmäisen oikeusas-

teen Länskassa, Islannissa

tai Norjassa vastaajaa

vastaan antama yksipuo-

linen tuomio niin myös

yksipuolinen tuomio tai

muu Suomessa tai Ruot-

sissa saapuville tulematta

jäänyttä vastaajaa vas­

taan annettu tuomio äl-

köön olko muussa sopi-

musvaltiossa pätevä,

paitsi milloin:

1. vastaajalla, kun asia

pantiin vireille haasteella,

lainhaulla tai kutsulla so-

vintolautakuntaan, on ol-

lut kotipaikka tai ilmoi-

tettu toiminimi siinä val-

tiossa, jossa tuomio on

annettu, tahi hallitus, jon­

ka tuli edustaa vastaajaa,

silloin on sijainnut sielia

taikka tiedonanto on toi-

mitettu asiamiehelle, jota

vastaaja lain mukaan on

ollut velvollinen pitä-

mään siinä valtiossa; tai

2. sitova sopimus oli

tehty asian käsittelystä

siinä tuomioistuimessa, jo­

ka on tuomion antanut;

taikka

3. tuomio koskee vahin-

gonkorvausta teosta, joka

on tehty siinä valtiossa,

jossa tuomio on annettu,

jahaaste ontoimitettuvas-

2. förlikning, som in-

gåtts inför förliknings-

kommission eller dom­

stol; samt

3. lagakraftägande be­

slut, som i tvistemål, i

domen eller under rätte­

gången, meddelats angå­

ende ersättning för rätte­

gångskostnad eller gott­

ger else till vittne eller

sakkunnig.

Artikel 3.

Uteblivelsesdom, som i

Danmark, Island eller

Norge blivit i första in­

stans given mot svaran­

den, så ock tredskodom

eller annan i Finland eller

Sverige i första instans

mot utebliven svarande

given dom, vare ej i

annan av staterna gäl­

lande, med mindre:

1. svaranden, vid må­

lets anhängiggörande ge­

nom stämning, lagsök­

ning eller inkallelse till

förlikningskommission,

hade hemvist eller an­

mäld firma i den stat

där domen gavs, eller

styrelse, som hade att

företräda svaranden, då

ägde sitt säte därstädes,

eller delgivningen skett

med ombud, som sva­

randen enligt lag var

pliktig att hava i den

staten; eller

2. bindande överens­

kommelse var träffad örn

målets upptagande av den

domstol där domen gavs;

eller

3. domen angår ska­

destånd för gärning som

begåtts i den stat där

domen gavs, och sva­

randen under vistelse där-

8

Kungl, Maj:ts proposition nr 205.

er afsagt, og Stsevningen

er forkyndt for sagsogte

personlig under Ophold

i denne Stat.

De samme Regler gul­

der örn Udeblivelsesdom-

me, der i Ankeinstansen

er afsagt över sagsogte,

forsaavidt Dommen i för­

ste Instans ligeledes var

en Udeblivelsesdom.

Artikel 4.

Afgorelser og Forlig,

som efter Artiklerne 1—3

bar bindende Virkning u-

denfor den Stat, hvor Af-

gorelsen er truffet eller

Forliget indgaaet, og som

kan fuldbyrdes i denne

Stat, kan kraeves fuldbyr-

det i de andre Stater.

Artikel 5.

Bogsering örn Fuldbyr-

delse rettes:

i Danmark og Island til

Fogden,

i Finland og Sverige til

Overeksekutor,

i Norge til Namsretten.

Artikel 6.

Bogsering örn Fuldbyr-

delse af en Afgorelse skal

vsere ledsaget af:

1. Afgorelsen i Original

eller af vedkommende

Myndighed bekrseftet Tid­

skrift;

2. Bevidnelse örn, at Af­

gorelsen er af den i Artik­

lerne 1 eller 2 nsevnte Art,

og at den er retskraftig og

kan fuldbyrdes i den Stat,

hvor den er truffet;

taajalle henkilökohtaisesti

tiedoksi hänen oleskelles-

saan sielia.

Mita tassa on sanottu

sovellettakoon myös tuo-

mioon, minka jonkin so-

pimusvaltion ylempi oi-

keus on antanut vastaajaa

vastaan, joka on jäänyt

niin sinne kuin alempaan-

kin oikeusasteeseen saa-

pumatta.

4 artikla.

Päätös tai sovinto, joka

1—3 artiklan mukaan on

pätevä sen valtion ulko-

puolella, missa päätös on

annetta tai sovinto tehty,

ja joka on täytäntöönpa-

nokelpoinen siinä valtios-

sa, on pyydettäessä pan­

tava täytäntöön toisessa

sopimusvaltiossa.

5 artikla.

Täytäntöönpanoa on

pyydettävä:

länskassa ja Islannissa

voudilta;

Suomessa ja Ruotsissa

ulosotonhaltijalta; sekä

Nor jassa

ulosotto-oi-

keudelta.

6 artikla.

Päätöksen täytäntöön­

panoa pyydettäessä on

hakemukseen liitettävä:

1. päätös alkuperäisenä

tai asianomaisen viran-

omaisen oikeaksi todista-

mana jäljennöksenä;

2. todistus siitä, etta

päätös on saanut lainvoi-

man, on senlaatuinen kuin

1 tai 2 artiklassa sanotaan

ja täytäntöönpanokelpoi-

nen siinä valtiossa, jossa

se on annetta; sekä

städes personligen fått

del av stämningen.

Vad nu är sagt galle

ock i fråga örn dom som

i någon av staterna blivit

av högre rätt meddelad

mot svarande, som ute­

blivit såväl där som i för­

sta instans.

Artikel 4.

Beslut eller förlikning,

som enligt artiklarna 1—3

äger giltighet utanför den

stat, där beslutet gavs

eller förlikningen ingicks,

och varå verkställighet

kan vinnas i den staten,

skall på begäran verk­

ställas i annan fördrags-

slutande stat.

Artikel 5.

Ansökan örn verkstäl­

lighet göres:

i Danmark och Island hos

fogden;

i Finland och Sverige hos

överexekutor; samt

i Norge hos namsretten.

Artikel 6.

Vid ansökan om verk­

ställighet av beslut skall

fogas:

1. beslutet i huvud­

skrift eller av vederbö­

rande myndighet styrkt

avskrift;

2. bevis att beslutet äger

laga kraft och är av sådan

beskaffenhet som sägs i

artikel 1 eller 2, samt att

verkställighet kan ske i

den stat där beslutet gavs;

samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

9

sem dömurinn var dsemd-

ur, enda sé stelna birt

stefnda Bjällum, medan

hann dvelur i Jjvi riki.

Sama er um utivistar-

döm, sem å hserra döms-

stigi er feldur gegn

stefnda, ef dömurinn hef-

ir og vend utivistardöm-

ur å tyrsta dömsstigi.

4. g rein.

Krefjast må, ad döm-

um, urskurdum og ssett-

argerdum, sem sam-

kvsemt 1. — 3. gr. eru

bindandi utan jrnss rikis,

|>ar sem dömurinn eda

urskurdurinn er feldur

eda stettin gerd, og hmgt

er ad fullnsegja i Jivi

riki, verdi fullnsegt i hin-

um rikjunum.

5. grein.

Beidni um adför å ad

senda:

i Danmörku og å Is-

landi fögeta,

i Finnlandi og Svifijöd

yfiradfararvaidsmanni

(överexekutor), og

i Noregi adfarardömstöl

(namsr etten).

6. grein.

Beidni um adför eftir

dömi eda urskuröi skal

fyJgja:

1) dömurinn eda ur­

skurdurinn i frumriti

eda utskrift stadfestri af

hlutadeigandi yfirvaldi;

2) vottord um ad döm­

urinn eda urskurdurinn

sé j)ess edhs, sem segir

i 1. eda 2. grein, og ad

hann sé aöfararhsefur og

megi fullnsegja honum i

jivi riki, ]mr sem hann

er uppkvedinn;

sagt, og stevningen er

forkynt for saksokte per­

sonlig under ophold i den­

ne stat.

De samme regler gj elder

örn uteblivelsesdommer

som i ankeinstansene er

avsagt mot saksok te, når

dommen også i förste in­

stans var en uteblivelses-

dom.

Artikkel 4.

Avgjorelser og forlik

som efter artiklene 1—3

har hindende virkning u-

tenfor den stat Ilvor av-

gjorelsen er truff et eller

forliket sluttet, og som

kan fullbyrdes i denne

stat, kan kreves fullbyr-

det i de andre stater.

Artikkel 5.

Begjsering örn fyllbyr-

delse rettes:

i Danmark og Island til

fogden;

Finnland og Sverige til

overeksekutor;

i Norge til namsretten.

Artikkel 6.

Begjsering om fullbyr-

delse av en avgjorelse

skal vsere ledsaget av:

1. avgjorelsen i original

eller i utskrift bekreftet

av vedkommende myn­

dighet;

2. bevidnelse örn at av­

gjorelsen er av den art

som er nevnt i artikkel

1 eller 2, og at den er

rettskraftig og kan full­

byrdes i den stat Ilvor

den er truffet;

städes personligen fått

del av stämningen.

Vad nu är sagt gäde

ock i fråga örn dom som

i någon av staterna blivit

av högre rätt meddelad

mot svarande, som ute­

blivit såväl där som i för­

sta instans.

Artikel 4.

Beslut eller förlikning,

som enligt artiklarna 1—3

äger giltighet utanför den

stat, där beslutet gavs

eller förlikningen ingicks,.

och varå verkställighet

kan vinnas i den staten,

skall på begäran verk­

ställas i annan fördrags-

slutande stat.

Artikel 5.

Ansökan örn verkstäl­

lighet göres:

i Danmark och Island hos

fogden;

i Finland och Sverige hos

överexekutor; samt

i Norge hos namsretten..

Artikel 6.

Vid ansökan om verk­

ställighet av beslut skall

fogas:

1. beslutet i huvud­

skrift eller av vederbö­

rande myndighet styrkt

avskrift;

2. bevis att beslutetäger

laga kraft och är av sådan

beskaffenhet som sägs i

artikel 1 eller 2, samt att

verkställighet kan ske i

den stat där beslutet gavs;

samt

10

Kungl. Maj:ts proposition nr SO 5.

3. ved Dom af den i Ar­

tikel 3 omhandlede Art

Bevidnelse, hvoraf frem-

gaar, at Dommen har

Virkning efter nsevnte Ar­

tikel.

Bogsering örn Fuldbyr-

delse af et Forlig skal v ai­

re ledsaget af Forliget i

en af vedkommende Myn­

dighed bekraeftet Tidskrift

og af Bevidnelse örn, at

Forliget er indgaaet for

en Forligskommission el­

ler en Ret og kan fuldbyr-

des i den Stat, hvor det er

indgaaet.

Skriftstykker, som er

affattet paa Finsk eller

Isländsk, skal vare ledsa­

get af bekraeftet Oversset-

telse til Dansk, Norsk eller

Svensk.

Artikel 7.

De Bevidnelser, som

nsevnes i Artikel 6, udfaer-

diges:

i Danmark, Finland og

Island af Justitsmini-

steriet,

i Norge af Justisdeparte-

mentet,

i Sverige af en Länssty­

relse.

Artikel 8.

Besinning örn, hvor-

vidt Fuldbyrdelsé skal i-

vaerkssettes i Renhold til

denne Konvention, traef-

fes, uden at Modparten

höres. Dog kan der under

sserl ige Omstaendigheder

gives harn Adgang til at

udtale sig.

Artikel 9.

Fuldbyrdelsen ivaerk-

saettes i liver Stat efter

der gseldende Lov uden

Hensyn til, hvad Afgo-

3 milloin on kysymys

tuomiosta, jota 3 artiklas-

sa tarkoitetaan, todistus,

jösta selviää, etta tuomio

on pätevä sanotun artik-

lan mukaan.

Sovinnon täytäntöön-

panoa pyydettäessä on

hakemukseen liitettävä a-

sianomaisen viranomaisen

oikeaksi todistama jälj en-

nös sovinnosta sekä to­

distus siitä, etta sovin-

to on tehty sovintolauta-

kunnassa tai tuomioistui-

messa ja on täytäntööpa-

nokelpoinen siinä valtios-

sa, missa se on tehty.

Asiakirjaan, joka on

suomen- tai islanninkieli-

nen, tulee olla liitettynä

oikeaksi todistettu nor-

jan-, ruotsintai tanskan-

kielinen käännös.

7 artikla.

Todistukset, joista 6ar-

tiklassa puhutaan antaa:

Tanskassa, Suomessa ja

Islannissa oikeusministe-

riö,

Norjassa oikeusdeparte-

mentti ja

Ruotsissa lääninhalli-

tus.

8 artikla.

Päätös siitä, onko täy-

täntöönpano täman so-

pimuksen mukaan myön-

nettävä, tehdään vasta-

puolta kuulematta; kui-

tenkin voidaan hänelle va-

rata tilaisuus lausuman

antamiseen, milloin siihen

on erityisiä syitä.

9 artikla.

Täytäntöönpano tapah-

tuu jokaisessa valtiossa

sielia voimassa olevan larn

mukaan, ottamatta huo-

3. där fråga är om dom

som avses i artikel 3, bevis

som utmärker att domen

enligt nämnda artikel är

gällande.

Sökes verkställighet av

förlikning, skall vid an­

sökningen fogas av veder­

börande myndighet styrkt

avskrift av förlikningen,

ävensom bevis att för­

likningen är ingången in­

för förlikningskommission

eller domstol och kan

verkställas i den stat där

den träffats.

Handling, som är av­

fattad på finska eller is­

ländska språket, skall va­

ra åtföljd av styrkt över­

sättning till danska, nor­

ska eller svenska språket.

Artikel 7.

Bevis, som i artikel 6

sägs, utfärdas:

i Danmark, Finland och

Island av justitiemini-

steriet;

i Norge av justisdeparte-

mentet; samt

i Sverige av länsstyrelse.

Artikel 8.

Beslut, huruvida verk­

ställighet skall meddelas

enligt denna konvention,

fattas utan motpartens

hörande; dock må till­

fälle till yttrande be­

redas honom, när sär­

skilda skäl därtill äro.

Artikel 9.

Verkställighet sker i en­

var stat enligt där gäl­

lande lag; och skall förty

vad beslutet eller för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

11

3) domi, sem um rseöir

i 3. grein, vottorö er

syni, aö dömurinn hafi

gildi samkvEemt j>eirri

grein.

Beiöni um fullnsegju

saettar skal fylgja ut­

skrift af srettargeröinni,

staöfest af hlutaöeigandi

yfirvaldi, svo og vottorö

um, aö stettin sé gerö

fyrir såttanefnd eöa rétti

og aö henni megi full­

nog] a i j>vi riki, jiar sem

hun var gerö.

Skjölum, sem rituö eru

åfinsku eöa islensku,skal

fylgja staöfest jjyöing å

dönsku, norskt! eöa

sffinsku.

7. grein.

Vottorö j)au, sem getur

um i 6. gr., gefa:

i Danmörku, Einnlandi,

Islandi og Noregi,

dömsmålaråöuneytiö,

i Svijjöö fylkisstjörn

(länsstyrelse).

8. grein.

Akvööun um, hvort

framkvsema skuli full-

nsegjusamkvEemt j>essum

samningi, er tekin ån

j>ess aö gagnaöili sé til

kvaddur; hegar sérstak-

lega stenaur å, må f)ö

gefa honum tmkifmri til

aö bera fram åstseöur

sinar.

9. grew.

Aöför fer i hverju riki

fram samkvEemt j>ar gild-

andi lögum ån tillits

til fess, sera domurinn,

3. når det gj elder en

dom som nevnt i artikkel

3, bevidnelse sorn viser at

dommen har virkning ef­

ter denne artikkel.

Begj tering örn fullbyr-

delse av et forlik skal

vaere ledsaget av forliket

i utskrift, bekreftet av

vedkommende myndig­

het, og bevidnelse örn at

forliket er inngått for

en forlikskommisjon eller

en domstol og kan full-

byrdes i den stat hvor det

er sluttet.

Skriftstykker som er

avfattet på finsk eller

isländsk, skal vaere led­

saget av en bekreftet o-

versettelse til dansk, norsk

eller svensk.

Artikkel 7.

De bevidnelser som nev-

nes i artikkel 6, utferdi-

ges:

i Danmark, Finnland og

Island av Justitsmi-

nisteriet;

i Norge av Justisdeparte-

mentet;

i Sverige av en länssty­

relse.

Artikkel 8.

Beslutning örn hvor-

vidt fullbyrdelse skal i-

verksettes i henhold til

denne konvensjon, tref fes

uten at motparten höres.

Dog kan der under saer-

lige omstendigheter gis

harn adgang til å uttale

sig.

Artikkel 9.

Fullbyrdelsen iverkset-

tes i liver stat efter der

gjeldende lov uten hensyn

til hvad avgjorelsen eller

3. där fråga är om dom

som avses i artikel 3, bevis

som utmärker att domen

enligt nämnda artikel är

gällande.

Sökes verkställighet av

förlikning, skall vid an­

sökningen fogas av veder­

börande myndighet styrkt

avskrift av förlikningen,

ävensom bevis att för­

likningen är ingången in­

för förlikningskommission

eller domstol och kan

verkställas i den stat där

den träffats.

Handling, som är av­

fattad på finska eller is­

ländska språket, skall va­

ra åtföljd av styrkt över­

sättning till danska, nor­

ska eller svenska språket.

Artikel 7.

Bevis, som i artikel 6

sägs, utfärdas:

i Danmark, Finland och

Island av justitiemini-

steriet;

i Norge av justisdeparte-

mentet; samt

i Sverige av länsstyrelse.

Artikel 8.

Beslut, huruvida verk­

ställighet skall meddelas

enligt denna konvention,

fattas utan motpartens

hörande; dock må till­

fälle till yttrande be­

redas honom, när sär­

skilda skäl därtill äro.

Artikel 9.

Verkställighet sker i en­

var stat enligt där gäl­

lande lag; och skall förty

vad beslutet eller för-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

reisen eller Forliget maat-

te indeholde om Tvangs-

midler.

Artikel 10.

Bestemmelserne i denne

Konvention om den bin-

dende Virkning af Dom­

me gor ingen Förändring

i Artikel 22 i Konventio­

nen af 6. Februar 1931 in-

deholdende international-

privatretlige Bestemmel-

ser örn iEgteskab, Adop­

tion og Vsergemaal og

medford' ikke, at der til­

lägges Afgorelsen af en

Sag af saadan Art Gyldig-

hed i andre Tilfselde end

der bestemt. Fuldbyr-

delse af judicielle Af gå­

rdseg som har Gyldighed

efter nsevnte Artikel, kan

krseves efter Aitiklerne

4—9 i denne Konvention.

Er der i Danmark, Is­

land eller Norge af sagt en

Dom, som gor Anvendelse

af Lovgivningen örn Mg-

tefsedera Formueforhold,

skal denne Konvention

ikke anvendes paa Dom­

men i Finland eller Sveri­

ge, saafremt Tvisten der

skulde havé vseret bedömt

efter Landets aldre Mg-

teskabslovgivning.

Denne Konvention om-

fatter ikke Afgorelser og

Forlig angaaende familie-

retlig Underholdspligt og

gor ingen Förändring i

Konventionen af 10. Fe­

bruar 1931 angaaende Ind-

drivelse af Underholds-.

bidrag.

Ej heller gor Konven­

tionen nogen Förändring

i de Bestemmelser, som

indeholdes i andre Kon­

ventioner om Gyldighe-

mioon, mita päätöksessä

tai sovinnossa ehkä on

pakkokeinoista mainittu.

10 antilda.

Täman sopimuksen tuo-

mion pätevyttä koskevat

määräykset eivät inmä­

ta helmikuun 6 päivänä

1931 tehdyn, avioliittoa,

lapseksiottamista ja hol-

housta koskevia kansain-

välisyksityisoikeudellisia

määräyksiä sisältävän so­

pimuksen 22 artiklaa ei-

vätkä tee sellaisessa asi-

assa annettua tuomiota

päteväksi muissa tapauk-

sissa kuin sanotussa ar-

tiklassa on mainittu. Tuo-

mio, joka on pätevä mai-

nitun artiklan mukaan,

pantakoon täytäntöön

täman sopimuksen 4—9

artiklan mukaisesti.

Jos Islannissa, Norjassa

tai länskassa on annettu

tuomio, jossa sovelletaan

aviopuolisoiden varalli-

suussuhteita koskevaa la-

insäädäntöä, ie täta sopi-

musta ole tuomioon so-

vellettava Suomessa eika

Ruotsissa, jos kysymyk-

sessä oleva riita-asia sielia

olisi ollut ratkaistava

maan aikaisemman avio-

liittolainsäädännön mu­

kaan.

Tärna sopimus ei koske

perheoikeudellisesta ela-

tusvelvollisuudesta annet­

tua päätöstä eikä siitä

tehtyä sovintoa eika

muuta elatusavun peri-

misestä pakkotoimin

helmikuun 10 päivänä

1931 tehtyä sopimusta.

Tärna sopimus ei myös-

kään muuta muihin so-

pimuksiin tuomion tai

muun päätöksen pätevyy-

destä tai täytäntöönpa-

likningen må innehålla

örn tvångsmedel ej vinna

tillämpning.

Artikel 10.

Vad i denna konvention

stadgas om giltighet av

dom innebär ej ändring

i artikel 22 i konventio­

nen den 6 februari 1931

innehållande internatio­

nellt privaträttsliga be­

stämmelser örn äktenskap,

adoption och förmynder­

skap och föranleder ej, att

dom i så beskaffat mål

som där avses varder

gällande i andra fall än i

samma artikel omförmä-

las. Verkställighet av

dom, som äger giltighet

jämlikt nämnda artikel,

må äga rum enligt ar­

tiklarna 4—9 i denna

konvention.

Har i Danmark, Island

eller Norge meddelats

dom, som innefattar till-

lämpning av lagstiftnin­

gen örn makars förmö­

genhetsförhållanden, skall

denna konvention ej å

domen tillämpas i Fin­

land eller Sverige, så­

framt tvisten där skolat

bedömas enligt landets

äldre äktenskapslagstift-

ning.

Denna konvention gäl­

ler ej beslut eller förlik­

ning angående familj e-

r ättslig underhållsplikt och

medför ej ändring i kon­

ventionen den 10 februari

1931 angående indrivning

av underhållsbidrag.

Ej heller innebär kon­

ventionen ändring i de

föreskrifter, som i andra

konventioner äro givna

om giltighet eller verk-

14

Kungl. Maj:ts proposition nr %05.

den eller Fuldbyrdelsen

af Domme og andre Afgo-

relser.

Artikel 11.

Denne Konvention

kommer ikke til Anven-

delse paa Afgorelser og

Forlig vedrorende:

1. Slagt,skab, Arveret,

Arvingers Ansvar for

Gäld, Dodsboskifte, Kon-

kursbebandling, Tvangs-

akkord udenfor Konkurs

eller Afkrseftelse i Tilfalde

af Konkurs;

2. Ejendomsret eller an­

den Ret över fast Ej en­

dom i en af de andre Sta­

ter, Förpligtelse til at

träffe Dispositioner med

Hensyn til saadanne Ret-

tigheder eller Folgerne af

Misligholdelse af Forplig-

telsen;

3. Skatter eller Af gifter

til Stat eller Kommune

eller andre offentligretli-

ge Forliold, selvom Afgo-

relsen maatte vare truffet

i de for borgerlige Sager

galdende Former.

Paa Afgorelser, der er

truffet af de sserlige Dom-

stole for Arbejdstvistig-

heder, finder Konventio­

nen ikke Anvendelse.

Artikel 12.

Konventionen medford’

ikke Förpligtelse til at an­

nesta otettuja määräyk-

siä.

11 artikla.

Täta sopimusta ei so-

velleta päätökseen eika

sovintoon, joka koskee:

1. syntyperää, perin-

töön tai testamenttiin pe-

rustuvaa oikeutta, kuo-

linpesän selvitystä tai ja-

koa talu vastuuta vaina-

jan veloista, velallisen

asettamista konkurssiin,

julkisen akordineuvotte-

lun aloittamista konkurs-

sitta, muita konkurssituo-

marin tai -tuomioistui-

men harkinnasta riippu-

via kysymyksiä tabi kon-

kurssista aiheutuvaa oike-

ustoimen tai muun toi-

menpiteen pätemättö-

myyttä;

2. omistus- tai muuta

oikeutta toisessa sopimus-

valtiossa olevaan kiinte-

ään omaisuuteen tahl vel-

vollisuutta ryhtyä selis­

ta oikeutta koskevaan

toimeen tai tällaisen vel-

vollisuuden täyttämättä

jättämisestä aiheutuvia

seuraamuksia;

3. veroa tai muuta valti-

olle tabi kunnalle mene-

vää maksua taikka muuta

julkisoikeudellista kysy-

mystä, vaikka asia oli-

sikin käsitelty riitaasi-

oista säädetyssä järjestyk-

sessä.

Päätöksiin, jotka työ-

riitaisuuksia käsittelevä

erikoistuomioistuin on an-

tanut, ei tätä sopimusta

so velleta.

12 artikla.

Tärna sopimus ei vel-

voita tunnustamaan eikä

ställigbet av dom eller

annat beslut.

Artikel 11.

Denna konvention har

ej avseende å beslut eller

förlikning som gäller:

1. börd, rätt på grund

av arv eller testamente,

boutredning eller skifte

efter död man eller an­

svarighet för den dödes

gäld, gäldenärs försättan­

de i konkurs, inledande av

offentlig ackordsförhand-

ling utan konkurs, andra

på konkursdomares eller

konkursdomstols pröv­

ning beroende frågor eller

rättshandlings eller annan

åtgärds ogiltighet på

grund av inträffad kon­

kurs;

2. äganderätt eller an­

nan rätt till fast egendom

i främmande fördragsslu-

tande stat eller skyldighet

att träffa förfogande om

dylik rätt eller påföljd av

sådan skyldighets åsido­

sättande;

3. skatt eller annan av­

gift till stat eller kom­

mun eller annan fråga

av offentligrättslig art,

ändå att saken behand­

lats i den för tvistemål

stadgade ordning.

A beslut, som medde­

lats av särskild domstol

för arbetstvister, har kon­

ventionen ej avseende.

Artikel 12.

Konventionen medför

ej förpliktelse att erkänna

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

erkende eller fuldbyrde en

Afgorelse eller et Forlig,

naar dette aabenbart vilde

vane uforeneligt med Lan­

dets Retsorden.

Artikel 13.

Konventionen kommer

ikke til Anvendelse paa

Afgorelser, som er truffet,

eller Forlig, som er ind-

gaaet for Konventionens

Ikrafttrseden.

Artikel 14.

Konventionen skal ra-

tificeres, og Ratifikations-

dokumenterne skal depo-

neres i det danske Uden-

rigsministeriums Arkiv,

saa snart ske kan.

Konventionen fräed er i

Kraft mellem de ratifice-

rende Stater den 1. Januar

eller den 1. Juli, der ind-

traeder, naar tre Maaneder

er f orlobet, efter at mindst

tre af Staterne har depo-

neret deres Ratifikations-

dokumenter. I Forhold

til senere ratificerende Sta­

ter trseder Konventionen

i Kraft den 1. Januar eller

den 1. Juli, der indtrseder,

naar tre Maaneder er for-

lobet efter Deponeringen

af Ratifikationsdokumen-

tet.

Enhver af Staterne kan

i Forhold til hver af de

andre opsige Konventio­

nen med en Frist af eet

Aar til Ophor en 1. Januar

eller en 1. Juli.

Til Bekräftelse heraf

har de respektive befuld-

msegtigede undertegnet

panemaan täytäntöön

päätöstä tai sovintoa, mil­

lom tunnustaminen tai

täytäntöönpano ilmeises-

tiolisi maan oikeusjärjes-

tykseen soveltumatonta.

13 artiläa.

Täta sopimusta ei ole

sovellettava päätöksiin,

jotka on annettu, eika so-

vintoihin, jotka on tehty

ennen sen voimaan tuloa.

14 artikla.

Tärna sopimus on ra-

tifioitava ja ratifioimis-

kirjat talletettava Tans-

kan ulkoasiainministeriön

arkistoon niin pian kurn

tärna voi tapahtua.

Sopimus tulee voimaan

ratifioineiden valtioiden

kesken sen tammi- tai

heinäkuun 1 päivänä, jo-

ka lähinnä seuraa kolmén

kuukauden kuluttua siitä,

kun ratifioimiskirjat on

kolmén valtion puolesta

talletettu. Myöhemmin ra-

tifioineen valtion suhteen

sopimus tulee voimaan

sen tammi- tai heinäkuun

1 päivänä, joka lähinnä

seuraa kolmén kuukauden

kuluttua siitä, kun rati-

fioimiskirja on sen valtion

puolesta talletettu.

Jokainen sopimus valtio

voi jokaisen muun sopi-

musvaltion suhteen sanoa

irti sopimuksen, joka si­

loin lakkaa olemasta voi-

massa sen tammi- tai hei­

näkuun 1 päivän alusta

lukien, joka lähinnä seuraa

vuoden kuluttua siitä, kun

irtisanominen tapahtui.

Tämän vakuudeksi ovat

asianomaiset valtuutetut

allekirjoittaneet tämän so-

eller verkställa beslut eller

förlikning, där detta up­

penbarligen vore ofören­

ligt med landets rätts­

ordning.

Artikel 13.

Konventionen skall ej

äga tillämpning å beslut

som meddelats eller för­

likning som ingåtts före

konventionens ikraftträ­

dande.

Artikel 14.

Konventionen skall

ratificeras, och ratifika-

tionshandlingarna skola

deponeras i danska ut­

rikesministeriets arkiv så

snart ske kan.

Konventionen träder i

kraft mellan de ratifice­

rande staterna den 1 janu­

ari eller den 1 juli, som

infaller näst efter det

tre månader förflutit från

det ratifikationshandlin-

garna för tre av staterna

deponerats. I förhållande

till stat som sedermera

ratificerat träder konven­

tionen i kraft den 1 janu­

ari eller den 1 juli, som

infaller näst efter det tre

månader förflutit från det

ratifikationshandlingen

för den staten deponera­

des.

Envar av staterna kan

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga kon­

ventionen till upphörande

från och med den 1 janu­

ari eller den 1 juli, som

infaller näst efter ett år

sedan uppsägningen sked­

de.

Till bekräftelse härav

hava de respektive full­

mäktige undertecknat

18

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

naervaerende Konvention

og forsynet den med deres

Segl.

Udfserdiget i Köben­

havn i et Eksemplar paa

Iwert af folgende Sprog:

Dansk, Finsk, Isländsk,

Norsk og Svensk, og for

det svenske Sprogs Ved-

kommende i to Tekster,

en for Finland og en for

Sverige, den 16. Mårts

1932.

P. M^unch.

(L.

s.)

pimuksen ja varustaneet

sen sineteillään.

Allekirjoitettu Köpen-

haminassa yhtenä suo-

men-, tanskan-, islannin-,

norjan- ja ruotsinkielisenä

kappaleena, ruotsinkieli-

sen tekstin käsittäessä

kaksi eri tekstiä, toisen

Suomea ja toisen Ruotsia

varten, maaliskuun 16.

päivänä 1932.

denna konvention och för­

sett densamma med sina

sigill.

Som skedde i Köpen­

hamn, i ett exemplar på

finska, danska, isländska,

norska och svenska språ­

ken, och försåvitt angår

svenska språket i två

texter, en för Finland

och en för Sverige, den

16 mars 1932.

Oⁿⁿⁱ T^alas.

(L.

s.)

20

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Förslag

till

Lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Härigenom förordnas sorn1 följer:

1 §•

Lagakraftägande dom, som i Danmark, Finland, Island eller Norge givits i

tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl

här i riket.

Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som innebär avgörande av hu­

vudsaken.

2

§•

Lika med lagakraftägande dom anses i denna lag:

1. utslag, varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning ålagt någon be­

talningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända;

2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt

3. lagakraftägande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången,

meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne

eller sakkunnig.

3 §•

Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i

första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan

dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande,

som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre:

1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller

inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat,

där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt

säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag

var pliktig att hava i den staten; eller

2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den dom­

stol, där domen gavs; eller

3. domen angår skadestånd för garning, som begåtts i den stat, där domen

gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stäm­

ningen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

ring eller sådan förklarings hävande, eller dom sorn, i samband med hemskill­

nad, äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång, givits örn bodelning mellan

makarna, skadestånd eller vårdnaden örn barnen eller ock senare, i särskilt

mål, givits i fråga, som sist är sagd; dock att vad i 4—9 §§ stadgas örn verk­

ställighet skall äga tillämpning å domen, därest denna enligt vad särskilt är

stadgat skall gälla här i riket;

2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar tillämp­

ning av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, såframt tvisten

här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde före nya giftermåls-

balkens ikraftträdande;

3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt;

4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller testa­

mente, boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för den dödes

gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig ackordsförhand-

ling utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning

beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av

inträffad konkurs;

5. beslut eller förlikning i fråga örn äganderätt eller annan rätt till fast

egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller örn

skyldighet att träffa förfogande örn dylik rätt eller örn påföljd av sådan skyl­

dighets åsidosättande;

6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan

fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål

stadgade ordning.

Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har denna lag

ej avseende.

11

§•

Denna lag medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller

förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med rättsordningen här i

riket.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före nämnda

dag.

Genom denna lag upphäves förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet

i Sverige av domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark;

dock att nämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning å beslut som

meddelats eller förlikning som ingåtts före lagens ikraftträdande. I vad eljest

är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols

beslut göres ej ändring genom denna lag.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 1 juni 1931.

Närvarande:

justitieråden C^hristiansson,

E^delstam,

S^tenbeck,

regeringsrådet A^fzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepar-

tementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8 maj 1931,

hade Kungl. Maj.-t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 re­

geringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag dels

till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om er­

kännande och verkställighet av domar och dels till lag örn erkännande och

verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.

Lagrådet yttrade:

Konventionsförslaget.

Enligt det remitterade, av delegerade för de nordiska staterna framlagda

förslaget till konvention örn erkännande och verkställighet av domar skola

lagakraftvunna domar, som i någon av staterna meddelats i tvistemål, samt

vissa med sådana domar jämställda andra domar eller utslag, förlikningar och

beslut vara gällande och verkställbara även i de övriga staterna. Såsom för­

utsättning för rättskraft och exigibilitet uppställes ej prövning i exekutions-

iandet av den dömande myndighetens behörighet. Allenast då dom givits mot

utebliven svarande, fordras enligt förslaget undersökning, örn svaranden eller

själva målet ägde sådan anknytning till domslandet, att domen bör mot ho­

nom tillerkännas rättskraft och exigibilitet inom de övriga staterna. Med den

allmänna ståndpunkt förslaget sålunda intager hava de stora svårigheter und­

vikits, som äro förknippade med uppställandet av regler för domstols interna­

tionella kompetens, och ett särskilt exekvaturförfarande i exekutionslandet

har ej blivit erforderligt. Att enighet örn dessa förslagets huvudgrunder kun­

nat vinnas är naturligen beroende av den rättslikhet, som på betydelsefulla

områden består inom de nordiska ländernas lagstiftning, samt det där rådande

26

Kungl. Maj-As proposition nr 205.

en tredskodom, vilken ej blir bestående. Det synes därför lagrådet synnerligen

önskvärt, om genom konventionen kunde medgivas, att tredskodom finge, utan

avvaktande av återvinningstidens utgång, verkställas såsom lagakraftägande

dom, när sådan verkställighet får ske inom domslandet.

Artikel.

Jämlikt uttrycklig föreskrift i artikel 1 avses med dom allenast domstols

beslut, som innebär avgörande av huvudsaken, således icke tillika ett i samband

därmed givet beslut, varigenom part ålagts gälda motparten ersättning för rät­

tegångskostnad. I vad mån dylika beslut falla under konventionens tillämp­

ning, behandlas i artikel 2 punkt 3.

Enligt artikel 2 punkt 1 skall lika med dom i konventionen anses utslag, var­

igenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon be­

talningsskyldighet. Särskild bestämmelse angående beslut örn kostnadsersätt­

ning i lagsökningsmål är ej given. Avfattningen av sistnämnda stadgande sy­

nes emellertid icke motsäga den uppenbarligen avsedda tolkningen, att med

betalningsskyldighet här menas jämväl förpliktelse att gälda ersättning för

kostnaderna i lagsökningsmålet, där sådan — i regel med ett obetydligt be­

lopp — i utslaget tillerkänts sökanden.

Däremot lärer överexekutors beslut örn sådan ersättning för kostnad, som

enligt 196 § utsökningslagen i lagsökningsmål må tilläggas sökandens motpart,

då målet såsom tvistigt förvisas till domstol, icke vara hänförligt under ifråga­

varande bestämmelse. Att dylikt beslut bör falla utom konventionens tillämp­

lighetsområde lärer vara betingat redan av beslutets blott provisoriska giltig­

het.

Artikel 11.

Genom konventionen den 6 februari 1931 regleras frågorna örn adoptions

verkställande och adoptivförhållandes hävande. Däremot meddelas icke någon

regel örn adoptions rättsverkningar. Orsaken därtill har främst varit svårig­

heten att mellan de olika staternas delegerade vinna enighet örn innebörden och

räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende å adoptionens verkan i

arvshänseende. Då det uppenbarligen ej är åsyftat, att den nu föreslagna kon­

ventionen skall hava avseende å beslut eller förlikning, som gäller adoptions

rättsverkningar, torde i artikel 11 undantag böra göras därutinnan.

Lagförslaget.

Lagrådet erinrar örn sina yttranden vid artiklarna 1 och 11 i konventions-

förslaget.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

30

Kungl. Maj :ts proposition nr 205.

Från konventionen äro undantagna avgöranden i vissa ämnen, som eljest på

grund av huvudregeln skulle ha fallit under konventionen. Hit höra succes­

sions rättsliga spörsmål och konkursfrågor; dessa äro nämligen avsedda att

regleras genom särskilda konventioner, beträffande vilka förhandlingar mellan

de fem nordiska länderna för närvarande pågå. Undantagna äro vidare avgö­

rande angående börd, fast egendom i främmande fördragsslutande stat, skatt

eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig

art samt beslut av särskild domstol för arbetstvister.

Med hänsyn till de lyckligtvis mycket begränsade områden, där inom de

särskilda konventionsstatema framträder principiell olikhet i rättsåskådning

— man har särskilt erinrat örn lagstiftningen mot spritmissbruk samt örn rätts­

praxis rörande s. k. differensaffärer — göres i konventionen förbehåll örn rätt

att vägra erkännande eller verkställighet av beslut eller förlikning, vars till-

lämpande skulle vara oförenligt med landets rättsordning.

Lagrådet.

Enligt statsrådsprotokoll den 8 maj 1931 har lagrådets utlåtande infordrats

över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels berörda svenska lagförslag.

Lagrådet har den 1 juni 1931 avgivit utlåtande, därvid lagrådet, under fram­

hållande av önskvärdheten av att en konvention sådan som den föreslagna kom-

me till stånd, i två hänseenden framställt erinringar mot konventionsförsla-

get.

Den ena av dessa erinringar gäller förslagets art. 11 och är av närmast re­

daktionell natur.

Den andra åter, som gäller förslagets art. 1, är av saklig innebörd. Enligt sag­

da artikel samt de därmed sammanhängande artiklarna 4 och 6 uppställes såsom

villkor för att dom, som meddelats i en av de fördragsslutande staterna, skall

i de övriga erkännas såsom giltig och befordras till verkställighet, att domen

är lagakraftägande; och har i sammanhang härmed i art. 1 intagits en för­

klarande bestämmelse, att tredskodom, som meddelats i Sverige eller Finland,

icke skall anses såsom lagakraftägande förrän tid till återvinning gått till

ända. I avseende å sistnämnda bestämmelse har lagrådet erinrat, att enligt

den mellan Sverige och Danmark gällande konventionen den 25 april 1861 an­

gående ömsesidig verkställighet av domar och utslag hinder ej möter för verk­

ställighet av svensk tredskodom i Danmark, även örn tid för återvinningstalans

anställande ej gått till ända. Lagrådet har vidare framhållit, hurusom den i

förslaget avsedda begränsningen vore synnerligen ingripande, i det att av de

vid underdomstolarna avdömda målen en avsevärd del avgjorts genom tredsko­

dom, och att bland dessa en stor del vore växelmål. Att sålunda en betydande

grupp domar — bland vilka en del på grund av sin natur borde erhålla snabb

verkställighet -— icke skulle kunna verkställas så snart tid för vad vore förbi,

har lagrådet ansett innebära en stor olägenhet. Lagrådet har icke funnit sak­

liga skäl för ett så vittgående undantag, i vilket avseende lagrådet framhållit,

att enligt upplysningar från statistiska centralbyrån återvinningstalan blivit

under de två sista år, för vilka statistik föreligger, instämd i allenast

0'18

%

resp.

0'17

% av de tredskovis avgjorda målen; och då ändring i tredskodom kun­

de antagas ske allenast i en del av de fall, då återvinningstalan instämts, måste

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Departe­

ments­

chefen.

Genom det föreliggande konventionsförslaget torde stora praktiska fördelar

komma att uppnås, och jag är för min del beredd att tillstyrka ej blott de prin­

ciper, på vilka förslaget är byggt, utan ock den närmare utformning dessa prin­

ciper erhållit. Av vad förut anförts framgår, att den ändring av art. 1, varom

lagrådet hemställt, lärer böra på förut angivet sätt vidtagas. Då enighet ej

kunnat vinnas mellan samtliga staternas delegerade angående den av lagrådet

ifrågasatta ändringen i art. 11 och då, såsom de svenska delegerade yttrat, den­

na ändring ej är ovillkorligen nödvändig, anser jag de delegerades förslag i den­

na del böra oförändrat upptagas.

På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t god­

känner konventionsförslaget med den av mig angivna ändringen i art. 1. Där­

est Kungl. Maj :t lämnar sitt bifall till förslaget, lärer detsamma innan ratifi­

kation ifrågakommer, skola underställas riksdagens prövning. Till frågan örn

den lagstiftningsåtgärd, som påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag se­

nare få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mel­

lan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verk­

ställighet av domar samt hemställer, att nämnda förslag måtte godkännas av

Kungl. Majit.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

»

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

33

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern

E

kman

,

statsråden

G

ärde

, H

amrin

,

von

S

tockenström

, S

tä

­

dener

, G

yllenswärd

, L

arsson

, H

olmbäck

, J

eppsson

, H

ansén

, R

undqvist

.

Under erinran att Kungl. Majit förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet beslutat godkänna förslag till konvention mellan Sve­

rige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verkstäl­

lighet av domar hemställer t. f. departementschefen, efter gemensam beredning

med förstnämnde departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sände­

budet i Köpenhamn O. A. H. Ewerlöf att — under förbehåll av ratifikation

av Kungl. Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i

överensstämmelse med ifrågavarande förslag, vars lydelse framgår av bilaga

till detta protokoll1, ävensom förordna, att fullmakt för Ewerlöf skall i vanlig

ordning utfärdas.

Till vad t. f. departementschefen under ovanstående punkt

hemställt, däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena

sig, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten läm­

na bifall.

Ur protokollet:

R. R. Sohlman.

1

Bilagan här utesluten.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami.

lis haft. (Nr 805.)

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 805.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern

E

kman

,

statsråden

G

ärde

, H

amrin

,

von

S

tockenström

, S

tä

­

dener

, G

yllenswärd

, L

arsson

, H

olmbäck

, J

eppsson

, H

ansén

, P

undqvist

.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, stats­

rådet Gyllenswärd, anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»Enligt statsrådsprotokollet den 11 mars 1932 har Kungl. Maj:t funnit gott

att, med viss ändring, godkänna ett av delegerade för Sverige, Danmark, Fin­

land, Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder

örn erkännande och verkställighet av domar. Förslaget i det sålunda ändrade

skicket har godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar och den 16 mars

1932 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom kon­

vention gälla mellan nämnda länder.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar, skall konventionen, innan ra­

tifikation från Sveriges sida ifrågakommer, underställas riksdagens prövning.

I samband härmed torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn

den lagstiftningsåtgärd, som för Sveriges del påkallas av en ratifikation av

konventionen. Jag tillåter mig sålunda nu anmäla lagrådets den 1 juni 1931

avgivna utlåtande i vad rör det till lagrådet den 8 maj 1931 remitterade för­

slaget till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Dan­

mark, Finland, Island eller Norge. Den i statsrådsprotokollet den 11 mars

1932 berörda ändring i art. 1 av konventionsförslaget, som vidtagits i anled­

ning av vad lagrådet erinrat, har föranlett motsvarande ändring i lagförslaget.

Då av skäl, som nämnts i sistnämnda statsrådsprotokoll, hinder mött att före­

taga den av lagrådet ifrågasatta jämkningen i art. 11 av konventionsförslaget,

har också lagförslaget i motsvarande del lämnats orubbat.

På sätt framgår av de svenska delegerades motiv till ifrågavarande lagförslag

lärer, i samband med ratifikation av konventionen, mellan svenska och danska

regeringarna böra komma till stånd en noteväxling örn upphävande av den med

Danmark den 25 april 1861 träffade överenskommelsen angående ömsesidig

verkställighet av domar och utslag meddelade i Sverige eller Danmark. I

samband därmed lärer böra avtalas att sistnämnda konvention dock fortfarande