4

Kungl. Marits proposition nr 227.

riket än hemorten. Ett dylikt system synes ej heller, örn det utformas

med omsorg, behöva medföra några egentliga risker för välsåker héten.

Då föreliggande spörsmål med hänsyn till vad nu anförts synts mig

böra göras till föremål för utredning,'har jag låtit inom- departementet

verkställa sådan genom tillkallad sakkunnig, vilken utarbetat en prome­

moria med förslag i ämnet jämte utkast till lagtext. Förslaget berör i

huvudsak endast valen till andra kammaren och innebär, att vid dessa

val väljare skall kunna avlämna valsedel, avseende valet i dén valkrets,

dit han hör, vid valförrättning hvilket valdistrikt inom riket, han fin­

ner mest lägligt.

Jag är icke nu beredd att taga bestämd ståndpunkt till de i nämnda

förslag uppdragna riktlinjerna, men synes mig en reform i huvudsaklig

överensstämmelse därmed principiellt önskvärd. Jag har för avsikt att på

grundval av promemorian verkställa vidare utredning i ämnet, närmast

genom att infordra vederbörande myndigheters yttranden över den­

samma.

För genomförande av en reform i angiven riktning lärer emellertid

krävas en ändring i § 24 riksdagsordningen. Denna paragraf är nu av

följande lydelse:

'Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som vid valtill­

fälle personligen sig inställer; dock att dels sådan valberättigad, som ge­

nom frånvaro från valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförplik-

telse är förhindrad att personligen inställa sig vid valtillfället, må, i

den utsträckning och under de villkor, som stadgas i vallagen, utan så­

dan inställelse avgiva valsedel, dels ock make må, i den ordning, som

stadgas i nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest

denna är röstberättigad.’

Intill år 1921 innehöll paragrafen endast att rösträtt ej finge utövas

av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen sig in­

ställde. Uttrycket valtillfälle åsyftade ursprungligen de olika tillfäl­

len, vid vilka val avseende riksdagen kunde förekomma, nämligen då det

gällde utseende av ledamöter i första och i andra kammaren samt i vissa

fall elektorer för val av ledamöter i andra kammaren. Uttrycket med­

gav icke möjlighet att rösta vid annat än ett visst bestämt valtillfälle.

I den år 1921 tillagda delen av paragrafen förutsättes äveu, att väljaren,

då han ej röstar med valsedelsförsändelse, skall avlämna valsedel i det

valdistrikt, där han är i röstlängden upptagen. Då paragrafens nuva­

rande formulering sålunda torde få anses lägga hinder i vägen för en re­

form av antytt slag, synes densamma böra imdergå erforderlig ändring.

Det synes lämpligast, att ändringen endast går ut på att möjliggöra

en sådan röstningsmetod som här avses utan att lämna föreskrift där­

om. Jag vill i överensstämmelse härmed föreslå, att paragrafen ändras

sålunda, att i första delen av densamma orden 'sorn vid valtillfälle’ ut­

bytas mot 'sorn, på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning’ samt att i

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

rätt för kvinnor. Till underlättande av de gifta kvinnornas deltagan­

de i valet innehöll det nämnda förslaget örn’ändring i § 24 riksdagsord­

ningen även bestämmelse, att make skulle äga avgiva valsedel genom

andra maken, därest denne vöre röstberättigad.

De föreslagna ändringarna av § 24 riksdagsordningen antogos på

hemställan av första särskilda utskottet såsom vilande allenast med den

jämkningen, att de närmare bestämmelserna angående röstning utan

personlig inställelse skulle upptagas i vallagen och ej i särskild lag; och

blev denna grundlagsändring år 1921 definitivt antagen. Härigenom

erhöll nämnda paragraf sin nuvarande lydelse.

Beträffande den närmare utformningen av stadgandena örn rätt att in­

sända röst hade Kungl. Maj:t år 1919 föreslagit, att sådan rätt skulle till­

komma väljare, som vore förhindrade att inställa sig vid valtillfället

på grund av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet för utövande an­

tingen av militärtjänst eller av sådant yrke eller sådan allmän tjänst,

som regelmässigt medförde vistande utom distriktet. Särskilda utskot­

tet fann emellertid — i huvudsaklig överensstämmelse med professor

Ernberg — att företräde borde givas åt den läggning av bestämmelserna

i ämnet, att lättnaden i fråga örn kravet på personlig inställelse medgå-

ves endast åt vissa uppräknade yrkes- och tjänstegrupper, örn vilka det

gällde, att för dithörande personer yrkes- eller tjänsteutövningen plä­

gade utgöra ett alldeles bestämt och oöverkomligt hinder att person­

ligen infinna sig vid röstningen. Lagstiftningens tillämplighetsområde

kunde då, anförde utskottet, klart avgränsas, och man undveke den be­

tänkliga olägenheten av en växlande och osäker praxis. Utskottet för­

klarade dock, att huru ifrågavarande stadganden än formulerades, det

måste inträffa, att ett visst godtycke komme att vidlåda desamma. Lag­

stiftningen måste enligt utskottets mening nödvändigt få karaktären av

försökslagstiftning i ett vanskligt ämne. Enligt utskottets förslag skulle

den ifrågavarande rätten tillerkännas dem, som utövade militärtjänst»

dem som utövade sjömansyrket eller såsom deltagare i fiske i öppen sjö

eller i annan egenskap tillhörde fartygs personal samt dem, som till­

hörde personalen vid statens eller enskilda järnvägar eller vid postver­

ket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Bestämmelserna angående valsedelsförsändelseinstituten —- såväl be­

träffande vissa yrkes- och tjänstemän som äkta makar — infördes i den

av utskottet utarbetade nya vallagen, vilken av riksdagen antogs att

träda i kraft samtidigt med de grundlagsändringar, vilka betingades av

den år 1918 i princip beslutade författningsrevisionen, och nämnda änd­

ring i § 24 riksdagsordningen. Den nya vallagen utfärdades sedermera

år 1920 och trädde i kraft vid grundlagsändringarnas definitiva anta­

gande år 1921.

För de kommunala valens vidkommande infördes motsvarande rätt

10

Kungl. Maj.-ts proposition nr 227.

motioner, den ena avseende att bereda studerande vid universitet, hög­

skolor och seminarier rätt att rösta medelst valsedelsförsändelse, den

andra att bereda utom Sverige bosatta medborgare möjlighet att rösta.

Samtliga nu berörda förslag gingo således utöver den principiella ra­

men för gällande lagstiftning. Konstitutionsutskottet anförde 1925 och

1927 att redan det förhållandet, att de då framförda förslagen stöde i klar

motsättning till de principer, som förut tillämpats på ifrågavarande lag-

stiftningsområde, enligt utskottets mening måste ingiva betänkligheter;

och örn de dittills gällande grunderna frånginges, skulle gränserna för

utövande av rätten att rösta medelst valsedelsförsändelse upprivas och

även åtskilliga andra kategorier av väljare än de i motionerna angivna

kunde med lika fog påfordra att erhålla möjlighet till röstning på så­

dant sätt. Konstitutionsutskottet 1929 anförde liknande skäl mot de

sistnämnda år framlagda förslagen och framhöll svårigheten att vid

en utvidgning av valsedelsförsändelseinstitutet draga en rationell gräns

för åtnjutande av rätten till dess användning. Utskottet fann, att en

mera vittgående utsträckning av rätten att rösta utan personlig instäl­

lelse måste antagas komma att allvarligt inkräkta på de nuvarande

principerna för valskicket. På grund av de relativt stränga formkrav,

som till förhindrande av missbruk måste uppställas vid röstning medelst

valsedelsförsändelse, kunde en allmännare rätt att använda detta val­

sätt lätt medföra krav på rätt att rösta genom fullmäktig. Re­

dan valsedelsförsändelsesystemet, tillämpat i större utsträckning, vore

emellertid ägnat att underlätta obehörig påtryckning på valmännen.

Även i andra hänseenden fruktade utskottet vid utsträckt rätt att an­

vända valsedelsförsändelse menliga följder för valsäkerheten och erin­

rade i detta sammanhang örn den förhållandevis höga kassationsprocent,

som kännetecknade de genom valsedelsförsändelse avgivna rösterna. Slut­

ligen framhöll utskottet, att en större användning av valsedelsförsän-

delser skulle förringa värdet av den då nyligen införda preliminära

röstsammanräkningen och åter framskjuta tidpunkten för valresultatets

överblickande. Ätta ledamöter av utskottet reserverade sig mot utskot­

tets ståndpunkt och hemställde örn riksdagsskrivelse med begäran örn ut­

redning, huruvida och i vilken omfattning rätten till användning av val­

sedelsförsändelse skulle kunna utvidgas, samt eventuellt av denna ut­

redning föranlett förslag.

Slutligen bör nämnas, att år 1927 inom justitiedepartementet en ut­

redning verkställdes angående åtgärder i ändamål att underlätta valdel­

tagandet för avlägset boende valmän å landsbygden. Sedan Konungens

befallningshavande i riket avgivit yttranden, däri framkommit åtskil­

liga uppslag i ämnet, överlämnades frågan till år 1927 tillkallade val-

lagstiftningssakkunniga, vilka föreslogo utsträckning av tiden för röst-

avlämningen till två dagar såsom det enda verksamma medel att främja

ifrågavarande syfte, vilket lämpligen kunde ifrågakomma. I anledning

12

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar har däremot kommit

till en betydande användning; några fullständiga statistiska siffror fin­

nas emellertid ej härför.

Förhållandena i främmande länder.

Såsom i det föregående antytts hava på många håll i utlandet åtgär­

der vidtagits i syfte att för dem, vilka icke kunna komma personligen

tillstädes vid valet i det distrikt, där de äro i röstlängden upptagna,

möjliggöra att i annan ordning avgiva sin röst. Av intresse kan här

vara att anteckna följande.

I Damnark hava sjöfarande möjlighet att insända valsedel i liknande

ordning som i vårt land. I övrigt fordras obetingat personlig inställelse.

I Norge stadgade redan grundlagen av 1814 i dess ursprungliga lydelse

rätt för inom riket vistande röstberättigade, som icke kunde inställa sig

vid valförrättningen på grund av sjukdom, militär tjänst eller annat laga

förfall, att insända sina röstsedlar till valförrättningen före dess avslu­

tande. År 1896 tillädes ett stadgande i grundlagen, varigenom även röst­

berättigad, som uppehöll sig utomlands, tillerkändes rätt att insända val­

sedel i utsträckning och under villkor, som bestämdes i vanlig lag. I stor-

tingsvallagen stadgades, att utrikes vistande i överensstämmelse med vad

som gällde för inom riket vistande medborgare skulle äga insända valsedel

vid laga förfall.

Det ifrågavarande röstningssättets tillämpning beredde emellertid många

svårigheter och lagstiftningen, som närmare reglerade detsamma, under­

gick många förändringar, utan att ett tillfredsställande resultat kunde

sägas bliva uppnått. Även voro valbesvär i anledning av institutets an­

vändning synnerligen vanliga. Svårigheter voro förhanden då det gällde,

dels att bedöma vad som skulle räknas såsom laga förfall, dels att pröva

bevisningen härom, dels ock att erhålla betryggande säkerhet såväl mot

obehöriga påtryckningar som för valhemlighetens bevarande och valsä­

kerheten i övrigt. De sålunda i Norge yppade svårigheterna att tillämpa

ett valsedelsförsändelseinstitut av så omfattande räckvidd torde hava bi­

dragit till att man i Sverige år 1919 stannade vid en mera begränsad rätt

att insända röstsedel.

Numera har man också i Norge frångått det ifrågavarande syste­

met. T grundlagen upptages enligt ändring 1929 allenast ett all­

mänt stadgande, att i vad mån och under vilka former röstberättigade

kunna avgiva sina röstsedlar utan personlig inställelse vid valförrättnin­

garna bestämmes genom lag. Det genom ändringar i vallagen år 1930 när­

mare utformade nya systemet innebär icke såsom det gamla insändande

av röstsedel till valförrättningen utan avlämnande av röstsedel i förväg,

i regel tidigast den adertonde dagen före valet, till »mantalsforer» eller

särskilt förordnade röstemottagare eller, utanför riket, befälhavare eller

14

Kungl. Majlis proposition nr 227.

inför en kommuns styresman men kan ske även i annan kommun än nå­

gon av de båda förut nämnda. Genom myndigheternas försorg blir dä

väljaren så att säga för valet överförd från den kommun, där han är upp­

förd i röstlängden, till den, där han vill rösta. Anteckning sker i först

nämnda kommuns röstlängd, att han anmält sig vilja deltaga i röstningen

inom annan kommun; och i denna andra kommun uppföres han i en sär­

skild förteckning, får sig tillsänd kallelse till valförrättningen — i Ne

derländerna kallas alla väljare genom personliga kort till valet — samt

avlämnar där valsedel i vanlig ordning för valet i den valkrets, dit samma

kommun hör.

I åtskilliga andra stater än de förut nämnda finnes eller har tidvis fun­

nits en mer eller mindre begränsad rätt att insända valsedel för vissa yr­

kesmän och i en del andra fall. Bland annat har i vissa länder, som del-

togo i kriget, anordningar vidtagits för att bereda militärer, som av tjän­

sten hindras inställa sig personligen, möjlighet att deltaga i valet. Många

förslag hava också på ifrågavarande område i skilda länder framställts

utan att bliva genomförda.

Allmänna utgångspunkter för en reform.

Den ståndpunkt man intager till frågan örn utökade möjligheter för

medborgarna att annorledes än i vanlig ordning — d. v. s. annorledes

än vid inställelse inför valförrättare!! i mantalsskrivningsorten — ut­

öva sin rösträtt beror naturligtvis i första hand på den större eller

mindre vikt man fäster därvid att medborgarna i verkligheten kunna

utöva den enligt författningen dem tillerkända rösträtten. Redan in­

ledningsvis har framhållits, vad ock torde principiellt vara allmänt er­

känt, att detta måste framstå som en angelägenhet av vikt i ett land

med demokratiskt representativt statsskick; och av den givna histo­

riken och redogörelsen för utländska förhållanden framgår, att problemet

varit föremål för lagstiftarens omsorg såväl här som i åtskilliga främ­

mande länder. Visserligen torde kunna sägas, att medborgarna i vårt

land liksom i regel inom de västerländska staterna i så stor utsträckning

hava möjlighet till rösträttens utövning i normal ordning, att ett på detta

sätt framkommet valresultat som helhet betraktat giver ett väsentligen

riktigt uttryck för åsiktsfördelningen bland de politiskt intresserade med­

borgarna. I vårt land hava vid de båda senaste valen till andra kammaren

över två tredjedelar av de röstberättigade deltagit — omkring 99.9 procent

personligen eller genom försändelse för äkta makar — och av de icke delta­

gande torde endast en förhållandevis ringa del haft verkligt hinder för in­

ställelse. Även örn emellertid valresultatet i stort sett icke skulle påverkas

av omöjligheten för vissa väljare att infinna sig vid valet och behovet av

underlättat valdeltagande sålunda ur representationens och statsstyrelsens

synpunkt icke framstår som trängande, måste det likväl anses som en svår

15

brist, om ett större antal personer berövas utövningen av sin förnämsta

rätt såsom aktiva statsborgare; och för sådana medborgare måste nämnda

förhållande framstå som en orättvisa. Ur demokratisk synpunkt är det

för övrigt av stort intresse, att medborgarna i största möjliga utsträckning

deltaga i valet, ej blott för att detta må giva ett i möjligaste mån riktigt

uttryck för folkopinionen utan även för att medborgarna skola hava känsla

av ansvar för det sätt, på vilket statsangelägenheterna handhavas. Det

kan i detta sammanhang erinras därom, att röstplikt finnes införd i en

del främmande länder och att även i Sverige förslag därom framförts.

Med hänsyn till det sagda synes krav kunna uppställas, att staten icke

försummar någon åtgärd, som kan underlätta valdeltagandet och genom­

föras utan olägenhet ur andra synpunkter. Därtill kommer, såsom ofta

framhållits, att svårigheten att personligen infinna sig vid valförrättning

i hög grad växlar för olika grupper av medborgare. De yrkes- och tjänste-

grupper, för vilka särskilda åtgärder till underlättande av valdeltagandet

i vårt land redan vidtagits, äro exempel på sådana samhällsgrupper, vil­

kas speciella intressen i representationen utan sådana åtgärder skulle

kunna bliva åsidosatta på grund av den i allmänhet föreliggande svårig­

heten för gruppernas medlemmar att i vanlig ordning deltaga i valet.

Erkänner man det principiellt berättigade i kravet på att valdeltagan­

det så långt möjligt skall underlättas, synes man oek nödgas medgiva,

att de åtgärder, som i vårt land redan vidtagits i sådant syfte, knappast

kunna anses fylla rimliga anspråk därutinnan. Visserligen torde genom

valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar de speciella svårigheter, som

kunna föreligga för gifta kvinnor att deltaga i val, hava undanröjts. Men

valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän kan, såsom redan

antytts, icke sägas vara tillfredsställande ens för de gruppers vidkom­

mande, vilka nu äga rätt att använda det. Och utom dessa grupper finnes en

mängd grupper av röstberättigade medborgare, för vilka inga som helst

åtgärder på ifrågavarande område vidtagits, ehuru behov därav måste

anses föreligga, varom de många reformförslagen som framförts i sin mån

bära vittne. Dessutom finnes säkerligen en mängd fall, där en väljare —

utan att tillhöra någon viss grupp medborgare, vilken som sådan är i sär­

skilt behov av lättnader i kravet på personlig inställelse — på grund av

legitima orsaker icke kan personligen infinna sig vid vederbörande val­

förrättning.

Då således ett behov av reform på ifrågavarande område, i varje fall i

viss utsträckning, även utan närmare undersökning torde kunna konsta­

teras, återstår att undersöka huruvida nämnda behov kan tillfredsställas

utan att andra viktigare intressen skadas, eller nied andra ord huruvida

en mera effektiv reform kan genomföras utan att valsäkerheten äventyras

eller valförfarandet i större måtto invecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

16

Kungl. Maj:ts proposition pr 227.

Olika sätt för röstning utan personlig inställelse vid valförrättningen

i hemorten.

Den reformlinje, som måhända i förstone synes ligga närmast och som

oftast följts vid ändringsförslags framställande, är att utvidga tillämplig­

hetsområdet för det valsedels försändelseinstitut, som nu finnes för vissa

yrkes- och tjänstemän. De flesta reformförslag, som efter institutets in­

förande framlagts, hava, såsom i historiken nämnts, gått ut på att det­

samma skall bliva tillämpligt å ytterligare vissa bestämda kategorier

aiv medborgare utöver dem, som redan kunna använda det. Riks­

dagen har ju emellertid ställt sig avvisande.till alla sådana förslag. Otvi­

velaktigt kan också, såsom i riksdagen vid fyrfaldiga tillfällen skett, mot

dylika, förslag anföras, att en avgränsning av de grupper, som

skola hava rätt att insända röstsedel, aldrig kan göras rationell, samt

att den avgränsning, lagen nu ger, med utgångspunkt från gällande grund­

principer för institutets användningsområde, icke kan anses illa funnen.

Detta hindrar icke, såsom även av riksdagen framhållits, att ytterligare

yrkesgrupper skulle kunna visas fylla de villkor, som böra medföra

den ifrågavarande rätten. Att åter utsträcka rätten till att gälla för alla.

som hava laga förfall, eller eljest göra gränserna för dess användning

mindre fixa torde, ej minst med hänsyn till erfarenheterna från Norge,

knappast vara tillrådligt. Överhuvud torde institutets användning

alltid komma att medföra vissa risker för valsäkerheten — det vill säga

bevarandet av valhemligheten, skydd för obehörig påtryckning, säkerhet

för valmannens identitet, garantier mot valsedels kassering på grund av

formella felaktigheter — och denna omständighet bör mana till att endast

med största försiktighet utvidga institutets tillämplighetsområde. Därtill

kommer, att det tekniska förfarandets omständlighet, enligt vad erfaren­

heten visat, medför, att institutet i praktiken användes allenast i förhål­

landevis ringa utsträckning av de därtill berättigade. En viss förenkling

av formerna och en lättnad i villkoren för rätt att insända valsedel i det

särskilda fallet kunde måhända genomföras, men avgörande förenklingar

och lättnader torde vara svåra att ernå utan att ytterligare minska valsä­

kerheten. Som sammanfattning kan sägas, att några större vinster icke

stå att uppnå genom en sådan utvidgning eller förändring av det nuva­

rande valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän, som med

hänsyn till valsäkerheten kan anses tillrådlig.

Ett tidigare aktuellt sätt att rösta utan personlig inställelse är röstning

genom fullmäktig; men detta röstningssätt torde — av skäl, som bland an­

nat anfördes för fullmaktsröstningens avskaffande vid de kommunala va­

len och på vilka här torde vara överflödigt att närmare ingå — icke för­

tjäna att komma under övervägande.

Ytterligare ett annat sätt att rösta utan personlig inställelse är det i

Norge 1930 införda och i Tyskland sedan 1924 för sjömän tillämpade in­

18

Kungl. Majlis proposition nr 227.

kunna vara lämpligt att kompletteringsvis till ett effektivare opersonligt

röstningssätt foga en sådan möjlighet som denna.»

Den avböjande ståndpunkt, som sålunda intogs, lärer vid ifrågavarande

tidpunkt hava varit förklarlig. Såsom av historiken framgår och i det

citerade yttrandet framhålles var valsedelsförsändelseinstitutet den utväg,

som bäst tillgodosåg de valmansgruppers intressen, för vilka krav på under­

lättat valdeltagande framförts; och man ville ej komplicera reformfrågan

genom en lösning på två linjer, ehuru det erkändes, att avlämnande av röst

i främmande valdistrikt i framtiden kunde ifrågasättas som en komplet­

terande utväg.

I själva verket synes sistnämnda möjlighet att bidraga till det före­

liggande problemets lösning varit väsentligen underskattad. Väl är det

sant, att rätt att avgiva röst i främmande valdistrikt icke väsentligen löser

frågan för en del speciella, särskilt missgynnade yrkesgruppers vidkom­

mande, men i stället kan ett sådant institut komma valmän inom alla yr­

kesgrupper och inom alla klasser till godo; alla, vilka valdagen av vad

anledning sorn’ helst vistas å annan plats i riket än hemorten, skulle regel­

mässigt kunna utöva sin rösträtt, vilket med nuvarande ordning icke är

möjligt. Stränga restriktioner måste uppställas till förhindrande av miss­

bruk vid användningen av ett valsedelförsändelseinstitut av den typ, som

det nu förefintliga, men en rätt att avlämna valsedel i främmande val­

distrikt torde, åtminstone anordnad på sätt här skall föreslås, icke behöva

kringgärdas med några egentliga restriktioner. Ett institut av ifråga­

satt slag skulle otvivelaktigt hjälpa ojämförligt flera till rösträttens ut­

övande än vad eu utvidgad rätt att insända valsedel skulle göra, örn än

ett siffermässigt angivande av den omfattning, i vilken förstnämnda in­

stitut kan väntas bliva använt, svårligen i förväg låter sig göra.

Vilka grupper röstberättigade kunna få nytta av rätt att avgiva röst f

främmande valdistrikt?

Vid en undersökning av vilka kategorier medborgare, som särskilt skulle

få nytta av rätt till röstavlämning i annat än det egna valdistriktet, kan

först anmärkas, att den påtänkta anordningen ingalunda är betydelselös,

för do grupper, vilka nu hava rätt att insända valsedel. Militärer erhålla

möjlighet att avlämna valsedel vid valförrättning å förläggningsorten, sjö­

män och fiskare kunna rösta i svensk hamn utom hemorten samt personal

vid kommunikationsverken å den ort inom riket, där vederbörande vistas.

Många av de nu nämnda, som icke kunna inställa sig i hemorten, kunna

erhålla den frihet från tjänsten, som erfordras för att rösta å vistelseorten.

De nämnda grupperna äro emellertid, såsom redan flera gånger fram­

hållits, icke till fullo hjälpta på den nu angivna vägen, varför valsedels­

försändelseinstitutet, i huvudsak i dess nuvarande form, i allt fall torde

20

skar, vilka skulle kunna resa till närmaste svenska gränsort och där utöva

rösträtt, var än i Sverige de Amre uppförda i röstlängd.

Vidare bör framhållas den säkerligen icke obetydliga mängd medbor­

gare, som nu vid varje val förhindras att rösta på grund av bortresa i

familje- eller liknande rent privata angelägenheter och som med den före­

slagna anordningen icke behövde gå miste örn rösträttens utövande. Även

semesterresande och rekreationsresande skulle kunna utnyttja den ifråga­

varande rätten.

Till sist återstår dock den kanske mest betydande ar7 alla grupper, Anika

skulle hava nytta av institutet, nämligen personer, vilka vid valet hava

bytt hemort efter den mantalsskrifning, som ligger till grund för röst­

längderna. Vid ordinarie allmänna val i september månad är således bo­

ningsorten vid det föregående årsskiftet i regel bestämmande för vilket

A-aldistrikt, där väljaren är upptagen i röstlängd. Och vid ett val till andra

kammaren under Amren — således efter upplösning av kammaren — äro

Aralmännen i regel röstberättigade i det valdistrikt, där de bodde för över ett

år sedan. De olägenheter, som följa av nu anmärkta omständigheter, skulle

helt avhjälpas genom rätten att avgiva röst i vilket valdistrikt, väljaren

önskar.

I huru stor utsträckning en dylik rätt skulle komma att begagnas, huru

många medborgare som däraA7 skulle hava fördel, torde — såsom förut

framhållits och nu blivit belyst a

a^- den givna redogörelsen för olika grup­

per, vilkas effektiva rösträtt är av den föreslagna rätten beroende — svår-*

ligen låta sig siffermässigt beräknas; men lika klart torde vara att det

ifrågasatta institutet skulle få avseA7ärd betydelse. Säkerligen komma de

medborgare, som begagna sig därav, att kunna räknas i tiotusental.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Hur bör en rätt att rösta i främmande valdistrikt principiellt anordnas?

Såsom av redogörelsen för förhållandena i främmande länder framgår,

innebär i Tyskland rätten att rösta i annat valdistrikt än det, där valman­

nen är upptagen i röstlängd, att denne med sin röst deltager i Amiet inom

den valkrets, där han avlämnar valsedeln; detsamma gäller i Nederlän­

derna beträffande den begränsade rätt i förevarande hänseende, som där

finnes. I Finland åter kan valmannen själv aA7göra, örn hans röst skall

räknas för valet i hans hemort eller för valet å den ort, där den aAdämnas.

I Estland finnes endast rätt att inom valkretsen avlämna val­

sedel i annat \mldistrikt än det, dit Amljaren hör.

För Sveriges vidkommande torde principiellt i första rummet komma

i åtanke ett system, enligt vilket valmannens röst medtages vid beräk­

ningen av valresultatet i den valkrets, inom vilken han är upptagen i röst­

längd. I Tyskland exempelvis uppträda Aud riksdagsmannaval i regel en­

dast rikspartier. Man kan endast rösta å partiernas officiella listor, å

21

vilka den enskilde valmannen icke kan företaga ändringar. Partierna till­

delas en plats för varje 60,000-tal röster, i första hand inom valkretsar och

valkretsförband, men överskottsröster sammanläggas för hela riket, och

för dessa tillerkännas partierna platser från rikslistor, varför platsfördel­

ningen i stort blir så som örn riket vore en enda valkrets. Bostadsband

för valbarhet finnes icke. Den enskilde riksdagmannens betydelse är föga

framträdande. Under nämnda omständigheter spelar det tydligen en syn­

nerligen ringa roll, örn de enskilda valmännens röster i första hand räknas

i den ena eller den andra valkretsen. En överflyttning av röster från den

ena kretsen till den andra kan i regel högst inverka så att en plats över­

flyttas från en valkrets till en annan eller från kretslista till rikslista inom

samma parti; och beträffande de partier, vilka hava flera platser i samma

krets, såsom fallet är med de mera betydande partierna, kan en dylik över­

flyttning endast gälla namn långt ned på listorna och blir ur politisk syn­

punkt nästan fullkomligt betydelselös. I Sverige åter är valet till andra

kammaren helt knutet till valkretsen. Alla platser i kammaren besättas

inom valkretsarna utan hänsyn till valresultatet å andra håll. Platserna

äro fördelade å kretsarna efter den mantalsskrivna befolkningens stor­

lek. För valbarhet fordras rösträtt inom valkretsen. Faktiskt spela lokala

och personliga synpunkter stor roll vid valen jämte partiintressena; den

enskilde riksdagsmannen betyder i det parlamentariska arbetet mera än i

de flesta andra länder. Med hänsyn till nämnda omständigheter skulle det

framstå som en oformlighet, örn valmannen själv kunde bestämma i vil­

ken valkrets hans röst skulle räknas. Professor Ernberg har även i sin

utredning ansett det självklart, att om röstavlämning inom främmande val­

krets tillätes, rösterna likväl skulle räknas i den valkrets, där valmännen

vore upptagna i röstlängd.

En lagstiftning, enligt vilken valmannen med sin röst medverkade i valet

å den ort, där han befann sig, vore svår att genomföra utan en djupgående

saklig omläggning av valsystemet och borde dessutom medföra en full­

ständig omarbetning av riksdagsordningens stadganden örn valen till

andra kammaren. Svårigheter av nu angivet slag saknas helt vid en val­

metod, enligt vilken rösterna alltid räknas till valmannens hemortskrets.

Ett annat skäl mot att rösterna skola räknas för valet å röstavlämnings-

orten är, att ett sådant system f ö r v a 1 m ä n n e n måste ställa sig mera

invecklat än ett röstningssätt, enligt vilket rösterna avgivas för valet i

den krets, där valmännen äro hemmahörande. Enligt den förra metoden,

måste valmannen — då hans röst ingår bland alla övriga avgivna röster i

valdistriktet, där han utövar rösträtten — vid själva valsedelsavlämningen

styrka, att han äger rösträtt; och detta lär icke kunna sko annorledes än

med ett bevis därom från det valdistrikt, där han är i röstlängden upp­

tagen. Uttages sådant bevis, kundo valmannon icke tillåtas rösta ens i sitt

eget valdistrikt utan bevisets avlämnande; eljest skulle han kunna rösta pä

flera ställen. Utbekommande av bevis måste ske under former, som för­

Kungl. Majds proposition nr 227.

hindrade missbruk, och dessa former skulle man icke kunna undvika att

göra ganska betungande. Sålunda skulle det förmodligen bliva nödvän­

digt föreskriva, att valmannen personligen i hemorten eller åtminstone i

en under offentlig medverkan tillkommen, egenhändigt underskriven hand­

ling ansökte att utfå bevis örn sin rösträtt. Ävenledes måste man begära,

att valmannen visade eller åtminstone gjorde sannolikt, att ett legitimt

behov att erhålla bevis förelåge för honom. I Tyskland fordras såsom

omtalats, att man gör troligt, att laga anledning till utfärdande av bevis

finnes. Eljest skulle — vilket även med do strängaste garantier vore svårt

att helt undvika —- röstningssättet kunna begagnas för valkupper, i det

partierna skulle kunna dirigera valmän att rösta i främmande valkretsar,

där deras röster kunde väntas hava bättre verkan än i hemortens valkrets.

Särskilt kunde detta fruktas från mindre partier, vilka alldeles saknade

utsikter att erhålla mandat i vissa valkretsar och följaktligen hade intresse

av att sända sina valmän från dessa kretsar till andra, där deras röster

kunde få någon effekt.

En röstningsmetod däremot, enligt vilken valmannens röst ehuru av­

given inom annan valkrets medräknas vid valet i den krets, där han är

upptagen i röstlängden, ställer sig ur valmannens synpunkt synnerligen

enkel och synes ej heller i övrigt förenad med några avgörande svårig­

heter. Här skall nu lämnas redogörelse för ett sådant system, för vilket

utkast till lagtext uppgjorts.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Förslag ang. rätt till röstavlämning' i främmande valdistrikt med över­

sändande av rösterna till sammanräkningen i resp. valkretsar dit

väljarna höra.

Själva röstningen försiggår vid ett dylikt system under samma kontroll

som röstning på vanligt sätt. Valmannen skall vid valförrättning person­

ligen inlägga sin valsedel i ett erhållet valkuvert, tillsluta detsamma och

framlämna det till ordföranden.

Avlämnar valmannen sin röst i annan valkrets, än den inom vilken

han är röstberättigad, måste han tillse, att valsedeln gäller för valet i sist­

nämnda valkrets. Man torde icke behöva frukta, att icke partierna om­

besörja, att deras valsedlar i händelse av behov finnas tillgängliga även

inom andra valkretsar än den, för vilken de gälla. Skulle valmannen i

något fall icke hava tillgång till den av honom önskade tryckta valsedeln,

behöver han likväl endast känna sitt partis yäljarbeteckning i vederbö­

rande valkrets för att hans röst skall komma partiet till godo. Valsedeln

måste ju även upptaga minst ett giltigt namn, men blott den gör detta,

spelar det i regel ingen roll, vilket eller vilka namn en enstaka sedel inne­

håller; och känner icke valmannen kandidaternas namn, torde det ej heller

intressera honom, vilka som väljas för partiet. Känner valmannen icke

23

säkert namnet på någon kandidat, kan lian i regel skriva sitt eget namn,

<lå den röstberättigade ju även är valbar, örn han ej av särskild anledning

skulle hava förlorat valbarhet.

Valmannens rätt att rösta behöver icke konstateras vid valsedelsavläm-

ningen. Genom valmyndigheternas försorg insändes hans valkuvert jämte

nödiga uppgifter för hans återfinnande i röstlängden till den Konungens

befallningskavande, som sammanräknar rösterna i valmannens valkrets.

Vid sammanräkningen, då ju redan enligt gällande ordning röstlängderna

skola vara tillgängliga hos Konungens befallningshavande, kontrolleras,

.att valmannen är röstberättigad och ej utövat sin rösträtt vid valförrätt­

ningen i sitt eget valdistrikt.

Det enda, som erfordras för att valmannen skall få avlämna sin röst vid

•en valförrättning i nu förevarande ordning, är ett konstaterande av val­

mannens identitet. Det skulle emellertid bliva alltför hindersamt

för valförrättningens behöriga fortgång, örn vid själva förrättningen iden­

titeten skulle närmare undersökas samt dessutom nödiga anteckningar örn

valmannens namn och valkrets med mera verkställas. Därför torde val­

mannen före avgivande av sin valsedel böra av offentlig funktionär er­

hålla bevis örn sin identitet, vilken valmannen, örn så påfordras, bör styrka

på samma sätt som nu skall ske inför vittne vid anordnande av valsedelsför-

sändelse för yrkes- och tjänstemän.

Såsom bevisutfärdare torde lämpligen kunna användas samma kate­

gorier personer, vilka nu enligt vallagen kunna tjänstgöra såsom vittnen

vid anordnande av valsedelsförsändelser inom riket, nämligen på landet

ordförande eller ledamot i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad

tjänsteman, som av magistraten förordnas. Emellertid torde, som fram­

hållits, det föreslagna röstningssättet komma att användas i långt större

utsträckning än valsedelsförsändelser; i följd härav torde det vara väl­

betänkt att på landet utvidga kretsen av dem, som kunna utfärda bevis,

till att även omfatta suppleanter för ordförande och ledamöter i valnämnd

och i kommunalnämnd samt att giva magistrat befogenhet att förordna

•även annan än tjänsteman att utfärda bevis. Härigenom torde det även

bliva möjligt för valmannen att uttaga bevis först samma dag valet äger

rum och i omedelbart samband med röstavlämningen, varigenom extra

besvär och omgång undvikes. Valnämnder och magistrater måste natur­

ligtvis på valdagen i första rummet ombesörja valets behöriga förrättan­

de samt använda sina ledamöter och, beträffande magistraterna, sina tjän­

stemän för tjänstgöring vid valförrättningarna; men utsträcktes behörig­

heten att utfärda bevis även till nämnda suppleanter, och erhölle magi­

straterna rätt att förordna även andra än tjänstemän för ifrågavarande

ändamål, skulle i regel en behörig bevisutfärdare kunna, medan valför­

rättning påginge, i en vallokalen angränsande eller näraliggande lokal till­

handagå väljare med utfärdande av bevis, utan att på grund därav för

tjiinstgöring vid valförrättningen tillräckligt antal ledamöter av val­

Kungl. Maj:ts proposition nr 22

7

.

24

nämnden eller magistraten icke skulle vara att tillgå; det kunde då före­

skrivas skyldighet för valnämnd och magistrat att tillse, det bevis-

utfärdare såvitt möjligt på nämnda sätt finnes tillgänglig, samt för be-

visutfärdare skyldighet att ställa sig till efterrättelse vad valnämnden i

distrikt, dit han hör, eller magistraten i angivet syfte förordnar.

Den enda nämnvärda risk för ökat valfusk, som synes uppkomma vid

genomförande av det nu skisserade förslaget, är att någon, som med styr­

kande av sin identitet uttagit ett bevis, sedermera skulle kunna överlämna

at annan person att använda detsamma, eller att någon skulle uppdraga

åt annan såväl att uttaga identitetsbevis med användande av legitima-

tionshandlingar, vilka avsåge uppdragsgivaren, som även att avlämna röst

med åberopande av beviset. Även med nuvarande ordning torde det emel­

lertid, särskilt i de större städerna, kunna inträffa, att exempelvis en sjuk

valman låter annan person avgiva röst i sitt ställe utan att förfarandet

upptäckes. Vid röstning i främmande valdistrikt skulle valmannen med

större säkerhet kunna räkna på att ej vara personligen känd av någon vid

förrättningen närvarande och därigenom skulle ett förfarande av antytt

slag i någon mån kunna underlättas, örn ej särskilda åtgärder till för­

hindrande därav vidtoges. Det bör emellertid framhållas, att den röst­

berättigades egen medverkan erfordras för dylika manipulationer. Ilan

mäste själv överlämna beviset till annan person — därest det icke frän­

sta ales honom eller eljest obehörigen honom avhändes, eller annan person

med företeende av falska handlingar lyckas utfå identitetsbevis för den

röstberättigade, allt brottsliga handlingar med sådana risker för föröva­

ren, att man icke torde behöva räkna med dem vid bedömande av insti­

tutets praktiska användbarhet ur valsäkerhetssynpunkt. Möjligen kunde

man frukta, att »osäkr-a» valmän skulle utsättas för påtryckningar att ä

orter, där de icke vore personligen kända, uttaga bevis och överlämna dem

till andra, likaledes å orten okända, »säkra» personer, vilka med använ­

dande av bevisen avgåve valsedlar för det parti, man ville gynna; men

farhågor i sådan riktning synas dock knappast grundade.

Varje missbruk av det ifrågasatta institutet torde emellertid praktiskt

taget kunna förebyggas genom ett pär enkla säkerhetsföreskrifter. Det

bör sålunda föreskrivas, att identitetsbevis endast gäller för röstavläm-

ning i visst i beviset angivet valdistrikt och att det endast på väljares per­

sonliga framställning utfärdas, på landet av ordförande, ledamot eller

suppleant i distriktets valnämnd eller i kommunalnämnden för den kom­

mun, dit distriktet hör, samt i stad av dem, som stadens magistrat därtill

förordnat. Med sådana föreskrifter riskerar exempelvis den, som vill av­

giva röst med användande av bevis för annan person, att den som utfär­

dat beviset är närvarande vid valförrättningen och upptäcker valfusket.

Denna risk för en bedragare minskas möjligen, om beviset uttages strax

före rösta vlämningen, men bevisets överlämnande till obehörig

person

måste ju i så fall ske omedelbart efter uttagandet. Till ytterligare säkerhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

26

uppförd i ett valdistrikts röstlängd, vill havn bevis för att där avlämna röst

för valet i annan valkrets. Förkommet bevis kan utan vidare ersättas,

och den omständigheten att bevis utfärdats hindrar ej valmannen att ut­

taga nytt bevis på annan ort eller att i vanlig ordning rösta där han är

i röstlängden uppförd.

Vad angår tiden, inom vilken bevis skall utfärdas, är slutpunkten given

med valförrättningens slut i valdistriktet. Behov att erhålla bevis någon

längre tid i förväg finnes tydligen icke; lämpligen bör ej bevis utfärdas

tidigare än dagen för Konungens befallningshavandes kungörelse örn valet,

därom föreskrift kan givas i lagen.

För identitetsbevis torde böra användas officiella blanketter, till vilka

Konungen fastställer formulär och vilka tillhandahållas bevisutfärdare

genom statsverkets försorg. Identitetsbevis skall innehålla alla nödiga

upplysningar till valmannens återfinnande i röstlängden vid sammanräk­

ningen i den valkrets, dit han bör. Vad angår valkrets oell kommun,

där valmannen är upptagen i röstlängden, måste bevisutfärdaren lita till

valmannens egna uppgifter. Örn dessa icke äro riktiga, får valmannen stå

sin egen risk; återfinnes han icke vid den slutliga sammanräkningen i

röstlängd för den ort lian uppgivit, kasseras hans valsedel. Då ofta nog

valmannen icke torde hava kännedom om vilket valdistrikt inom en viss

kommun lian tillhör, synes det lämpligast föreskriva, att å beviset endast

skall antecknas valmannens valkrets och kommun samt hemvist inom

kommunen. Med ledning härav kan lätt avgöras, vilket valdistrikt han

tillhör.

I stället för att som i vanliga fall vid valförrättningen väljarens namn,

då valkuvertet avlämnas, uppsökes i röstlängden för verkställande av an­

teckning örn rösträttens utövning, överlämnar väljaren vid röstning med

identitetsbevis jämte sitt valkuvert även beviset. I stället för att direkt

nedlägga valkuvertet i valurnan inlägger ordföranden såväl valkuvertet

som beviset i ett ytterkuvert av fastställd beskaffenhet, därå antecknas ej

mindre valkrets och valdistrikt, där valkuvertet avlämnas, än även val­

krets och kommun, där väljaren enligt beviset är i röstlängden upptagen;

därefter nedlägger ordföranden ytterkuvertet i valurnan. För kontrol­

lens skull bör föras en särskild förteckning över dem, som avgivit röst

nied åberopande av identitetsbevis, vilken förteckning insändes till Ko­

nungens befallningskavande med övriga valbandlingar.

Vid den preliminära sammanräkningen, som numera försiggår omedel­

bart efter röstavlämningens slut, avskiljas de ifrågavarande ytterkuverten

— lätt åtskilda från övriga kuvert genom större format och annan färg —

räknas oöppnade och insändas i särskilt omslag med övriga valhandlingar

till Konungens befallningskavande i länet.

Innan den slutliga sammanräkningen i de skilda valkretsarna kan för­

siggå, måste Konungens befallningskavande sortera och distribuera ytter-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

andra Konungens befallningskavande i riket. Befinnes, då sammanräk­

ningen skall företagas, att icke alla vederbörliga handlingar inkommit,

torde förrättningen böra uppskjutas till senare tidpunkt, örn det felande

då kan beräknas vara tillgängligt; och bör i sådan händelse tid och ställe,

för den fortsatta sammanräkningen offentligen tillkännagivas samt kun­

göras i ortstidning. Det är att förmoda, att dylikt uppskov sällan eller

aldrig skall i praktiken behöva tillgripas.

Med hänsyn till att preliminär sammanräkning skall äga rum synes

olägenheten av att den definitiva sammanräkningen förlägges senare än

vad nu är fallet i och för sig ganska ringa. En större olägenhet är otvi­

velaktigt, att resultatet av den preliminära sammanräkningen blir mera

osäkert än hittills. Såsom i den föregående framställningen är klarlagt,

skulle de röster, som avgivits enligt den nu föreslagna ordningen, icke med­

tagas vid sistnämnda sammanräkning, liksom redan nu ej sker med de ge­

nom valsedelsförsändelse för yrkes- och tjänstemän avgivna; och då de förra

rösterna kunna väntas uppgå till förhållandevis höga antal, måste man be­

räkna, att omkastningar i platsfördelningen mellan partierna vid den defi­

nitiva sammanräkningen, jämfört med det resultat som framgått ur den pre­

liminära, icke komma att bliva sällsynta. Vid de två valen till andra kam­

maren, som ägt rum efter införandet av preliminär sammanräkning, hava

som bekant dylika omkastningar icke skett i någon valkrets, och denna

sammanräkning har sålunda med nuvarande ordning visat sig synnerligen

väl fylla sitt ändamål. Emellertid lär utan tvivel den preliminära samman­

räkningen även vid införande av det nu ifrågasatta systemet komma att

giva en tydlig bild av valresultatet i stort. De nackdelar systemet ur an­

givna synpunkter kan medföra torde i varje fall icke väga tungt mot vad

som vinnes därigenom, att deltagandet i valet underlättas.

Vid den slutliga sammanräkningen kontrolleras, som förut nämnts, att

i identitetsbevis angiven valman är röstberättigad och ej utövat rösträtt

vid valförrättningen i sitt eget valdistrikt. Fyllas ej dessa villkor kasse­

ras valkuvertet och lämnas oöppnat, I annat fall antecknas, att valmän­

nen utövat sin rösträtt. De sålunda godkända valkuverten nedläggas till

valhemlighetens bevarande i en urna tillika med de genom valsedelsför-

sändelser från vissa yrkes- och tjänstemän insända innerkuverten. Även

i övrigt förfares i överensstämmelse med behandlingen av dylika valsedels-

försändelser. Då röstning genom sådan försändelse skall vara subsidiär

i förhållande till röstning genom inställelse vid valförrättning, skola de

röster, som avgivits på sistnämnda sätt med åberopande av identitetsbevis

behandlas i första rummet. Har valsedel från samme valman inkommit

båda vägarna, godtages följaktligen den som avgivits vid valförrättning,

varefter den som inkommit genom valsedelsförsändelse kasseras. Hava

två eller flera sedlar på grund av identitetsbevis avlämnats från samme

valman, skola de alla kasseras i överensstämmelse med vad nu gäller i

fråga om inkomna valsedelsförsändelse!'. För att möjliggöra efterlevnaden

30

till storlek oell beskaffenhet. Eljest skulle valkuvert från skilda distrikt

vid den slutliga sammanräkningen kunna åtskiljas och valhemligheten icke

bliva bevarad. I oell för sig torde det för övrigt vara en fördel att hava

lika valkuvert i hela riket.

Enligt nu gällande lag föreskrives vidare, att innan valkuvert utläm­

nas till väljare vid valförrättning, därå skall intryckas en stämpel utvi­

sande valdistriktet, där förrättningen äger runi. Även denna bestämmelse

måste ändras, enär eljest vid den slutliga sammanräkningen stämplarna

skulle kunna förråda valhemligheten. I propositionen till 1927 års riks­

dag angående bland annat införande av preliminär sammanräkning vid

valen till andra kammaren föreslogs, att stämplingen skulle avskaffas så­

som onödig, då valkuverten icke längre skulle insändas till länsstyrelser­

na. Konstitutionsutskottet förordade emellertid stämplingens bibehållan­

de, enär dess kanske huvudsakliga ändamål vore att förhindra obehörig

valpåtryckning. Stämplades icke valkuverten i vallokalen, innan valmän­

nen inlade sina röstsedlar i desamma, skulle t. ex. valmännen kunna in­

finna sig med sedlarna redan inlagda i tillslutna med valkuverten till stor­

lek och beskaffenhet lika kuvert, vilka satts deni i händerna av andra per­

soner. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Vid den nya kommu­

nala vallagens införande 1930 avskaffades stämplingen vid de kommunala

valen i de fall, då preliminär sammanräkning skulle äga rum, men åter­

infördes enligt ett inotionsvis i riksdagen framfört förslag år 1932 med

motsvarande motivering, som år 1927 anförts för stiimplingens bibehållan­

de vid de politiska valen.

Skola alla valkuvert i riket vara lika och avskaffas stämplingen, torde

det dels för att garantera likheten och dels för att ersätta stämplingen

böra föreskrivas, att statsverket tillhandahåller valkuvert och att dessa

förses med en ändamålsbeteckning av motsvarande slag som nu kuverten

vid valsedelsförsändelse. Statsverket kunde då genom justitiedepartemen­

tet eller central myndighet ombesörja tillverkningen av valkuvert under

betryggande kontroll samt distribuera desamma till Konungens befall-

ningshavande för vidare befordran till dem som skola föra ordet vid val­

förrättningarna. Dessa böra åläggas tillse, att valkuvert icke vid valet

eller eljest utlämnas i annan ordning än i vallagen föreskrives. Här­

igenom torde obehörig valpåverkan av det slag konstitutionsutskottet 1927

antytt bliva förhindrad.

Formulär till ändamålsbeteckning å såväl valkuvert som de ytterku-

vert, i vilka valkuvert jämte identitetsbevis skola inläggas, bör liksom be­

träffande valsedelsförsändelsekuvert bestämmas av Konungen.

I samband med införande av bestämmelser härom i vallagen torde där

även böra utsättas bestämmelse, att Konungen skall fastställa formulär

till omslag och ytterkuvert, som i 69 § samma lag avses, vilket faktiskt

redan skett. Beträffande sistnämnda ytterkuvert (69 § 3 mom. b) torde

dylik bestämmelse vara särskilt erforderlig efter avskaffande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

32

utsträckning oell under do villkor, som stadgas i vallagen, utan sådan in­

ställelse avgiva valsedel, dels ock make ma, i den ordning, som stadgas i

nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest denna är

röstberättigad.»

Intill genomförandet av ändringen 1921 innehöll paragrafen endast den

törsta satsen: »Rösträtt må----------- sig inställer.» Ren bär uttalade, allt­

jämt kvarstående allmänna regeln har med sitt uttryck »valtillfälle» åsyf­

tat tillfälle, då val enligt riksdagsordningens ursprungliga lydelse skulle

företagas, nämligen i landsting och stadsfullmäktige till första kammaren,

inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat för utseende av elek­

torer vid andra-kammarval, eller ock på sådant sätt eller i elektorsförsam­

ling inför domliavanden för utseende av riksdagsmän till andra kammaren.

Någon möjlighet att rösta vid annat än ett visst bestämt valtillfälle inne­

bar uttrycket icke. Även det år 1921 vid valsedelsförsändelseinstitutens

genomförande gjorda tillägget i paragrafen utgår från att väljaren, där

ej valsedelsförsändelse tillåtes, skall avlämna sin röst i det valdistrikt, där

lian är i röstlängden uppförd. En omredigering av paragrafen torde så­

lunda böra företagas. Därvid kunde lämpligen i första meningen orden

»vid valtillfälle» utbytas mot »på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning»,

varjämte i senare delen av paragrafen orden »genom frånvaro från valdi­

striktet» och »vid valtillfället» kunde utgå.

Härigenom erhålla visserligen bestämmelserna angående valsedelsför-

sändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän en något ändrad innebörd;

grundlagen skulle efter en dylik ändring av paragrafen icke lägga hinder

i vägen för en användning av institutet även i det fall, att valmannen ge­

nom yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore hindrad inställa sig vid valför­

rättning, ehuru lian vistades inom valdistriktet. Ren närmare utformnin­

gen av institutet gives ju emellertid i vallagen, oell någon ändring i gäl­

lande villkor för rätt att rösta med valsedelsförsändelse inträder icke, så­

vida ej vallagen också ändras. Att undanröja det i grundlagen uppställ­

da hindret mot en reform av angivet slag synes under inga omständigheter

kunna möta några betänkligheter.

Man torde dock lämpligen böra taga steget ut och i detta sammanhang

verkligen tillerkänna ifrågavarande yrkes- och tjänstemän även örn de

vistas inom sitt valdistrikt rätt att insända valsedel, när yrkets eller tjän­

stens utövning hindrar deras personliga inställelse vid valförrättningen

därstädes. Förslag därom har, såsom i historiken omtalats, motionsvis

framförts 1922; det avslogs under motivering, bland annat, att systemet

med valsedelsförsändelser då var så nytt, att det dittills icke vunnit större

användning, och att bestämmelserna för detsamma icke borde ändras, in­

nan någon större erfarenhet av dess tillämpning vunnits. I den nämnda

motionen anfördes som skäl för ändringsyrkandet, att fall inträffat i övre

Norrland, där avstånden till vallokalen på sina håll äro synnerligen stora,

att tjänstemän på grund av tjänsteutövning ej hunnit besöka vallokalen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

33

ehuru de vistats inom sitt eget valdistrikt. Det kan också tänkas fall, dä

exempelvis militär, sjöfolk eller fyrbetjäning icke alls kan frigöras från

tjänsten under den tid, valet pågår; och att i sådant fall icke bereda möj­

lighet till valsedelsförsändelse, då vederbörande vistas inom sitt valdi­

strikt, men väl då han vistas utom detsamma, synes redan med nuvarande

ordning icke hava skäl för sig. Med införande av rätt att rösta i främ­

mande valdistrikt bleve det än besynnerligare, örn man icke tilläte den,

som vistas inom sitt eget valdistrikt och av yrkes- eller tjänsteplikt är för

hindrad att personligen komma tillstädes vid valförrättningen därstädes,

att använda valsedelsförsändelse, men däremot tillerkände sådan rätt åt

den, som vistas i annat distrikt och av samma skäl är förhindrad att in­

finna sig vid valförrättningen i detta distrikt. Att valsedelsförsändelse

genom den föreslagna ändringen skulle komma att användas i oträngt

mål behöver knappast befaras.

Ifrågavarande ändring berör 71 § vallagen, som angiver de närmare

villkoren för användning av valsedelsförsändelse. Denna paragraf måste

i varje fall av samma anledning som § 24 riksdagsordningen omformule­

ras; även i förstnämnda lagrum förutsättes, att väljaren kan avgiva röst

endast i sitt eget valdistrikt. Vid denna omformulering bör dessutom an­

givas, att valsedelsförsändelse är tillåten endast örn valmannen är för­

hindrad att över huvud avgiva röst i något som helst valdistrikt i riket.

Även de i 73 § vallagen upptagna bestämmelserna örn valsedelsförsän-

delseinstitutet äro i behov av någon, övervägande formell jämkning. Så­

som vittnen inom riket i allmänhet böra kunna anlitas samma kategorier

personer, vilka skola utfärda identitetsbevis, d. v. s. å landet skall kunna

anlitas icke blott som hittills ordförande och ledamot i valnämnd och i

kommunalnämnd utan även suppleant för sådana personer, och i stad skall

magistraten kunna förordna ej blott tjänsteman utan även annan att till­

handagå såsom vittne. Dessutom skall som hittills utom riket såsom vitt­

ne kunna anlitas svensk konsul eller, där väljaren tillhör besättning eller

annan personal å svenskt fartyg, dettas befälhavare eller, vid förfall för

denne, hans närmaste man.

Motsvarande ändringar, som nu föreslagits beträffande valsedelsförsän-

delseinstitutet för yrkes- och tjänstemän vid val till andra kammaren,

torde jämväl i alla tillämpliga delar införas i den kommunala vallagen

för bibehållande av den fullkomliga likheten i villkoren för och förfarandet

vid anordnande av valsedelsförsändelse vid politiska och kommunala val.

Dylika ändringar beröra 35 och 37 §§ i nämnda lag.

Beträffande redigeringen av det föreliggande utkastet till ändringar

i vallagen kan, frånsett de redan förut berörda paragraferna, följande

anmärkas.

I 54 § borttagas i 1 mom. bestämmelserna om möjlighet att förlägga

valet till annan dag än den allmänna valdagen och i 2 mom. — som

Kungl. Marits proposition nr 227,

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Sr '227.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

avser enstaka valkretsval, i regel i anledning av det ordinarie valets

ogiltighet — om möjlighet att förlägga valet till söckendag.

I 55 § är införd den nya bestämmelsen angående kungörelse örn valet,

och i samband därmed är en omredigering företagen, varigenom kun­

görelsens innehåll utan undantag angivits i numererade punkter. Be­

stämmelsen örn tidpunkten för den slutliga sammanräkningen är i änd­

rad form överflyttad till 77 § 1 mom.

I 60 § har upptagits allt som rör utfärdande av identitetsbevis och des­

sas beskaffenhet.

Bestämmelserna i nuvarande 60 § hava, i den mån de skola kvarstå,

i huvudsak överförts till 61 §. Sistnämnda paragraf har måst omarbe­

tas även med hänsyn till de ändringar beträffande röstavlämning och

valkuvert, som det föreslagna institutet medför. Paragrafen har beträf­

fande uppställningen fullständigt nyredigerats och indelats i moment

för vinnande av önskvärd överskådlighet. I den nya avfattningen har

för fullständighetens skull uttryckligen föreskrivits, dels att valman, som

röstar i vanlig ordning, skall vid valkuvertets avlämnande uppgiva namn

och hemvist, dels ock att valkuvert, som ej tillslutits, icke skall mottagas

av ordföranden vid valförrättningen, vilket redan enligt nuvarande ord­

ning torde gälla.

63 och 65 §§ hava omarbetats i syfte att reglera rätten till röstavläm­

ning genom äkta make även å annan plats än hemorten. 65 § har upp­

delats i moment.

I 69 §, som avhandlar den preliminära sammanräkningen, hava in­

förts de ändringar, som beträffande denna sammanräkning följa av det

nya röstavlämniugssättet. En viss ändring av formuläret till det i para­

grafen omförmälda protokollet, som skall hållas vid valförrättningen,

är även nödvändig. Det synes lämpligt, att i detta sammanhang for­

muläret, som nu är fogat till själva lagen såsom en integrerande del

därav, utbrytes ur denna, och att det överlämnas åt Konungen att fast­

ställa detsamma, i överensstämmelse med vad som gäller enligt 1930 års

kommunala vallag för de kommunala valens vidkommande.

I 70 § utsättes, att även den förteckning, som föres över dem som rösta

med identitetsbevis, skall jämte övriga valhandlingar insändas till Ko­

nungens befallningshavande.

I 76 § hava införts bestämmelserna örn förrättning för sortering av

de på grund av identitetsbevis avgivna rösterna och örn dessa rösters

distribution till de slutliga sammanräkningarna i vederbörande valkret­

sar. I 77 § hava inarbetats föreskrifterna örn huru vid den slutliga sam­

manräkningen skall förfaras med nämnda röster. Båda paragraferna

hava uppdelats i moment. Även i 78 § har en mindre redaktionell änd­

ring blivit erforderlig.

Ändringar i 95 och 96 §§ hava föranletts av de nya föreskrifterna an­

gående kuvert och omslag. Då samtliga kuvert och omslag enligt för­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utkast till lagtext och formulär.

Vallagen.

54 §.

1. Val i —------ Konungen bestämmes.

2. Annat val till andra kammaren än i 1 mom. sägs förrättas å sön-

eller helgdag.

55 §.

När val —- — — i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

1) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;

2) dag och tid för valet;

3) valstället för varje valdistrikt;

4) tid och ställe för rösternas sammanräknande inför Konungens be-

fallningshavande; „

5) innehållet av bestämmelserna i 60 § 1 morn., såvitt de äga tillämp­

ning å valet; samt

6) innehållet av bestämmelserna i 70 § andra stycket.

60 i

1. Är någon på grund av vistelse å annan ort förhindrad att utöva

rösträtt i det egna valdistriktet, må han avlämna valsedel avseende valet

i valkretsen, dit nämnda distrikt hör, vid valförrättning i annat val­

distrikt inom riket eller, vid val som i 54 § 2 mom. avses, i annat val­

distrikt inom samma valkrets.

2. Väljare, som avlämnar valsedel i annat valdistrikt än det lian tillhör,

skall innehava för honom utfärdat identitetsbevis, varom nedan för-

mäles. Behörig att utfärda sådant bevis är, örn valsedeln skall avläm­

nas vid valförrättning på landet, ordföranden, ledamot eller suppleant

i valdistriktets valnämnd eller i kommunalnämnden för den kommun,

dit distriktet hör, samt, örn valsedeln skall avlämnas vid valförrättning i

stad, tjänsteman eller annan, som magistraten för sådant ändamål för­

ordnar.

3. Den, som önskar erhålla identitetsbevis, har att personligen göra

framställning därom hos bevisutfärdare, som i 2 mom. sägs. Sökanden

skall uppgiva valkrets och kommun, där han är i röstlängd uppförd,

ävensom i röstlängden angiven hemvist inom kommunen. Där så på­

fordras, åligger det honom tillika att genom intygande av trovärdig

38

4. Ellvar, som anmäler sig till röstning, erhåller vid valbordet ett

valkuvert. Sedan denne vid någon av de i 3 mom. omförmälda särskilda

platser inlagt sin valsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, överläm­

nar han utan dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden.

5. Den, som är upptagen i röstlängden för valdistriktet, skall, då han

överlämnar valkuvertet, för valförrättare!! uppgiva sitt fullständiga

namn och sin i röstlängden angivna hemvist inom distriktet. Finnes

han vara i röstlängden uppförd såsom röstberättigad, och är kuvertet

tillslutet och utan annat märke än i 96 § föreskriven ändamålsbeteck-

ning, mottages detsamma av ordföranden; i annat fall varde det ej mot­

taget. Kuvert, som sålunda mottagits, nedlägger ordföranden omedel­

bart i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes

nanni göres anteckning, att rösträtten utövats.

Den, som ej är upptagen i röstlängden, skall, då han överlämnar val­

kuvertet, tillika till ordföranden överlämna för honom utfärdat identi­

tetsbevis. Finnes beviset vara i behörig ordning, och är kuvertet till­

slutet och utan annat märke än ändamålsbeteckningen, mottages det­

samma jämte beviset av ordföranden; i annat fall skall mottagande

vägras. Sålunda mottaget kuvert inlägger ordföranden jämte beviset i

ett ytterkuvert, som tillslutes och därå antecknas ej mindre valkrets och

valdistrikt, där valkuvertet avlämnats, än även, i enlighet med uppgif­

terna i beviset, valkrets och kommun, där väljaren är i röstlängd upp­

tagen. I sammanhang därmed antecknas väljarens namn jämte sist­

nämnda valkrets och kommun å en särskild förteckning. Därefter ned­

lägger ordföranden omedelbart ytterkuvertet i valurnan. Ytterkuvert,

som här avses, ävensom blanketter till nämnda förteckning tillhandahål­

las av statsverket.

63 i

Äro äkta makar båda uppförda såsom röstberättigade i röstlängden

för samma valdistrikt, må den ena av dem ingiva valsedel genom andra

maken. Vill make begagna den rätt nu är sagd, skall valsedelsförsän-

delse anordnas tidigast fjorton dagar före valet på sätt nedan sägs.

För valsedelsförsändelse-------— kuvert brukas.

Väljaren skall — —■ — inom valdistriktet.

Vittnet intygar —- — — intygets meddelande.

65 §.

1. Äkta make, som vill avgiva valsedel för andra maken, avlämnar

vid valförrättning till ordföranden valsedelsförsändelse, varom i 63 §

sägs.

2. Äro båda makarna upptagna i valdistriktets röstlängd, skall den

personligen närvä ra tide maken uppgiva deras fullständiga namn och i

röstlängden angivna hemvist inom distriktet.

Äro makarna icke upptagna i valdistriktets röstlängd, skall den per­

sonligen närvarande maken, då han överlämnar valsedelsförsändelse!!

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

39

från andra maken, tillika avlämna valkuvert för egen del jämte för ho­

nom själv utfärdat identitetsbevis, vilket i förevarande fall skall angiva

jämväl andra makens namn.

3. Finnes, att båda makarna äro i valdistriktets röstlängd upptagna

såsom röstberättigade, eller, örn de ej äro där upptagna, att ingivet iden­

titetsbevis är i behörig ordning, ävensom att ytterkuvertet är sådant,

som i 63 § andra stycket föreskrives, samt att därå äro tecknade förkla­

ring av väljaren och vittnesintyg i behörigt skick, och förekommer ej

skälig anledning att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet öppnat, bry­

ter ordföranden ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.

Är innerkuvertet sådant, som i 63 § andra stycket föreskrives, samt

tillslutet och utan annat märke än ändamålsbeteekning, mottages det­

samma; i annat fall varde det ej mottaget.

4. Där makarna befunnits upptagna i valdistriktets röstlängd, ned­

lägger ordföranden mottaget innerkuvert i valurnan, i sammanhang

varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att röst­

rätten utövats.

Är valsedelsförsändelse avlämnad på grund av identitetsbevis, inläg­

ger ordföranden mottaget innerkuvert i samma ytterkuvert, i vilket det

av den personligen närvarande maken för egen del avlämnade valku­

vertet jämte identitetsbeviset jämlikt 61 § 5 mom. andra stycket inläg­

ges; och antecknas den icke personligen närvarande makens namn uti

den i samma stycke omförmälda förteckning omedelbart under den per­

sonligen tillstädesvarande makens namn, med vilket det förenas genom

en klammer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

69 §.

1. När alla —• —- — röstningen avslutad.

2. Omedelbart därefter uttagas valkuverten och de i 61 § 5 mom. andra

stycket omförmälda ytterkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.

I det protokoll, som i överensstämmelse med av Konungen fastställt

formulär skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert och

antalet ytterkuvert. Jämväl räknas och upptages i protokollet dels an­

talet av de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit

i valet, dels ock antalet personer, som enligt den i nämnda lagrum om­

förmälda förteckning avgivit valkuvert för egen del, samt antalet per­

soner, vilka, enligt förteckningen avgivit valsedel genom sin äkta make.

Därefter tillkännagives såväl antalet valkuvert och ytterkuvert som an­

talet av nyssnämnda personer.

Ytterkuverten inläggas i ett eller flera omslag; och antecknas å varje

omslag, att det innehåller dylika ytterkuvert, samt dessas antal.

3. a) Sedan de i 2 mom. föreskrivna åtgärder vidtagits, öppnas de val­

kuvert, vilka icke liro inlagda i ytterkuvert, oell uttages innehållet.

b) Befinnes därvid ett valkuvert vara tomt eller dess innehåll utgöra*

av annat än en valsedel, skall, efter det i senare fallet innehållet åter-

inlagts, valkuvertet inläggas i ett ytterkuvert, som tillslutes. Antalet så­

lunda tillslutna ytterkuvert räknas, varefter kuverten inläggas i ett eller

flera omslag. Å värne omslag antecknas, att detsamma innehåller dylika

kuvert, ävensom dessas antal. Ytterkuvert, som här avses, tillhandahållas

av statsverket,

c) Förekommer anledning----------- dessas antal.

d) De valsedlar — — — samt antal.

4. I protokollet------------sedlar inlagts.

5. Omslag, varom i 2 och 3 mom. förmäles, tillhandahållas av statsver­

ket. Omslagen skola, utöver de i nämnda moment föreskrivna anteck­

ningar, förses med anteckning, utvisande valdistriktet, där förrättnin­

gen äger rum, samt omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes

sigill, vilka sigill i protokollet avtryckas.

6. Förrättningen bör utan avbrott bringas till slut. Därest särskilda

skäl föranleda avbrott, må förrättningen icke avbrytas i annan ordning

än att, sedan de i 2 mom. föreskrivna åtgärder vidtagits, verkställandet

av de i 3—5 mom. föreskrivna åtgärder i sin helhet uppskjutes, dock

icke längre än till påföljande dag. Innan förrättningen sålunda avbry-

tes, skall tid för densammas fortsättande tillkännagivas; och skola val­

kuverten inläggas i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes

sigill. Dessa omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola

därefter läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas,

innan valförrättaren inför öppna dörrar förvissat sig örn att de åsätta

sigillen äro obrutna.

70 §.

Sedan valprotokollet — — —- Konungens befallningskavande.

Valförrättaren insände därefter ofördröjligen till Konungens befall-

ningshavande dels de förseglade omslag, som i 69 § avses, dels ock val-

protokollet, röstlängden och den i 61 § 5 mom. andra stycket omförmäl-

da förteckning. Sker insändandet med allmänna posten, skall försän­

delsen assureras.

71 i

Väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller tjänstegrup-

per, må, i den ordning i 72—74 §§ föreskrives, avgiva valsedel genom

försändelse omedelbart till Konungens befallningshavande; dock att så­

dan rätt ej må utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för för­

sändelsens anordnande k^n tagas för visst, hinder till följd av yrkets

eller tjänstens utövning möter för väljaren att personligen inställa sig

vid någon valförrättning, där han kan avlämna sin valsedel.

Hindret skall----------- 74 § stadgas.

Den rätt —• — — eller fyrväsendet.

Rätt att------------makens tjänsteort.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

41

73 %.

Vid anordnandet — — — ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas någon av de i

60 § 2 mom. omförmälda personer.

Vistas väljaren utom — — — närmaste man.

De personer-------är sagt.

I fråga —------- såsom vittne.

Är väljaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka

sin identitet på sätt i 60 § 3 mom. sägs.

76 $.

1. Det åligger Konungens befallningshavande tillse, att de i 70 § andra

stycket omförmälda handlingar snarast möjligt inkomma från alla val­

distrikt samt, där så ej sker, från försumlig valförrättare infordra vad

som felas. Konungens befallningshavande verkställe även förberedande

granskning av nämnda handlingar. Befinnas dessa därvid icke vara i

behörigt skick, införskaffa Konungens befallningshavande, där så prövas

nödigt, på lämpligt sätt erforderliga upplysningar rörande anledningen

härtill.

2. Sedan fullständiga handlingar rörande val, som i 54 § 1 mom. sägs,

inkommit från samtliga valdistrikt inom valkretsen, företager Konungens

befallningshavande snarast möjligt vid offentlig förrättning, därom kun­

görelse senast dagen förut införts i ortstidning, sortering av inkomna

ytterkuvert, som i 61 § 5 mom. andra stycket avses.

Vid förrättningen granskas sigillen å varje omslag, vilka enligt påteck­

ning innehålla dylika ytterkuvert, samt jämföras med de sigill, som äro å

vederbörande valprotokoll avtryckta. Förekommer ej skälig anledning,

att omslaget efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglingen. I annat

fall lämnas omslaget orubbat, och vidtages ej ytterligare åtgärd därmed.

Ur de öppnade omslagen uttagas ytterkuverten och ordnas i grupper

sålunda, att de ytterkuvert, vilka enligt därå antecknade uppgifter inne­

hålla valkuvert från väljare hörande till en och samma valkrets, samman­

föras i en grupp. Ytterkuverten i varje sådan grupp räknas och inläggas

för sig i ett eller flera omslag, som omsorgsfullt förseglas under sigill. Å

varje omslag antecknas antalet inneliggande ytterkuvert samt såväl den

valkrets, där valkuverten avlämnats, som den valkrets, väljarna angivits

tillhöra.

Vid förrättningen föres protokoll enligt formulär, som av Konungen

fastställes.

3. Omslag, däri vid förrättning jämlikt 2 mom. inlagts ytterkuvert, som

angivits innehålla valkuvert från väljare tillhörande den valkrets, inom

vilken valkuverten avlämnats, eller annan valkrets inom samma län, läg-

ges till förvar bland de valet i vederbörande valkrets rörande handlingar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

42

na. Annat omslag, däri vid förrättningen ytterkuvert inlagts, översändes

till den Konungens befallningshavande, som skall verkställa samman­

räkning för den valkrets, väljarna angivits tillhöra; och bifogas vid över­

sändandet utdrag av protokollet vid förrättningen, utvisande antalet över­

sända ytterkuvert. Sker översändandet med allmänna posten, skall för­

sändelsen assureras.

Finnes beträffande någon utom länet belägen valkrets, att något ytter­

kuvert, som angivits innehålla valkuvert från väljare tillhörande den val­

kretsen, icke inkommit, skall bevis därom genom protokollsutdrag över­

sändas till den Konungens befallningshavande, som bar att förrätta

sammanräkningen för samma valkrets.

4. Då valsedelsförsändelse, varom i 74 § sägs, ankommit till Konungens

befallningshavande, skall anteckning därom med uppgift å dagen för

ankomsten ske i bok, som för ändamålet upplagts. Försändelserna för­

varas under lås.

77 §.

1. Sammanräknandet av rösterna för valet verkställes av Konungens

befallningshavande för varje valkrets å tid och ställe, som Konungens

befallningshavande bestämmer.

Förrättningen skall utsättas att äga rum så snart ske kan efter det i

70 § andra stycket omförmälda handlingar från samtliga valdistrikt i val­

kretsen ävensom, vid val, som i 54 § 1 mom. avses, omslag och protokolls­

utdrag, varom i 76 § 3 mom. förmäles, från samtliga utom länet belägna

valkretsar kunna beräknas hava inkommit.

Finnes vid förrättningen, att samtliga ovan avsedda handlingar icke

inkommit, skall förrättningen uppskjutas till tidpunkt, då det felande kan

beräknas vara tillgängligt. Tid och ställe för den uppskjutna samman­

räkningen skall offentligen tillkännagivas, och kungörelse därom införns

i ortstidning.

2. Vid sammanräkning för val, som i 54 § 1 mom. avses, uppläses det

vid förrättning jämlikt 76 § 2 mom. för valkretsen förda protokoll tillika

med utdrag, i vad valkretsen rörer, ur protokoll vid sådan förrättning för

annan valkrets inom samma län ävensom inkomna protokollsutdrag, som

i 76 § 3 mom. sägs; varjämte förseglingen till omslag, som inkommit med

sistnämnda protokollsutdrag eller jämlikt nyssberörda lagrum lagts till

förvar bland de valet i valkretsen rörande handlingarna, granskas. Vid

sammanräkning, som i 54 § 2 mom. avses, granskas sigillen å varje om­

slag, som inkommit från valförrättare inom valkretsen och enligt påteck­

ning innehålla ytterkuvert, som i 61 § 5 mom. andra stycket sägs, vilka

sigill jämföras med de sigill, som äro å vederbörande valprotokoll av­

tryckta.

Förekommer ej skälig anledning, att omslag efter tillslutningen blivit

öppnat, brytes förseglingen. I annat fall lämnas omslaget orubbat, och

de däri inneslutna valsedlarna inverka ej på valet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

44

sigill, som äro å protokollet avtryckta. Förekommer därvid ej skälig an­

ledning, att omslaget efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglin­

gen. I annat fall lämnas omslaget orubbat, och de däri inneslutna val­

sedlar inverka ej på valet.

78 §.

Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplästs, de val­

kuvert, som nedlagts i en urna, uttagits ur denna, samt valsedlarna ut-

tagits ur dessa kuvert och ur de från valförrättarna insända valkuverten

samt jämte de från valförrättarna insända valsedlarna granskats, pröve

Konungens befallningshavande valsedlarnas giltighet och meddele de be­

slut, vartill valsedlarna och protokollen, med hänsyn jämväl till enligt

76 § 1 mom. inhämtade upplysningar, må giva anledning.

’

95

§.

Valnämnden eller----------- ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar och för kungörande, som åligger val­

nämndens ordförande eller magistrat, skola gäldas av kommunerna, vilka

jämväl hava att tillhandahålla lämpliga vallokaler.

96 §.

Valkuvert och ytterkuvert skola vara av ogenomskinligt papper och för­

sedda med ändamålsbeteckning samt, vad varje särskilt slag angår, lika

till storlek och beskaffenhet.

Formulär till ändamålsbeteckning samt övriga anteckningar å nämnda

kuvert med därvid i förekommande fall fogad blankett ävensom till iden­

titetsbevis och i 61 § 5 mom. andra stycket omförmäld förteckning fast­

ställas av Konungen.

Omslag, som i 69 och 76 §§ avses, skola vara av hållfast beskaffenhet.

Formulär till anteckningar å desamma fastställas av Konungen.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

45

Kommunala vallagen.

35 $.

Väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller t jäns tegrupper,

må i den ordning i detta kapitel föreskrives avgiva valsedel genom för­

sändelse omedelbart till den myndighet, som har att verkställa sammanräk­

ning av de vid valet avgivna rösterna. Denna rätt må dock ej utövas i

annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande kan

tagas för visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid valförrätt­

ningen möter på grund av yrkets eller tjänstens utövning.

Hindret skall----------- 39 § stadgas.

Den rätt-----------eller fyrväsendet.

Rätt att — -------makens tjänsteort.

37 §.

1 mom. Vid anordnande----------- ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas på landet ord­

förande, ledamot eller suppleant i valnämnd eller i kommunalnämnd samt

i stad tjänsteman eller annan, som magistraten för sådant ändamål för­

ordnar.

Vistas väljaren utom----------- närmaste man.

De personer-----------är sagt.

I fråga-----------såsom vittne.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Formulär.

Formulär till identitetsbevis.

IDENTITETSBEVIS

att användas vid valsedelsavlämning i

vid valet till Riksdagens andra kammare, som hålles den

valdistrikt

valkrets

(bevisinnehavarens fullständiga namn.)

(titel eller yrke.)

född den ............................................................................................. .

enligt egen uppgift såsom röstberättigad uppförd i röstlängd inom

............... .....................................................

valkrets,

kommun

med bostad enligt röstlängden

,

f är för mig personligen känd

' | har inför mig styrkt sin identitet medelst

samt har styrkt sig vara gift med

2

(bevisinnehavarens makes fullständiga namn.)

född den

................ , enligt uppgift uppförd såsom

röstberättigad i samma röstlängd som sin make,

intygas

den.............................................................

(ort, dag och år för bevisets utfärdande.)

(bevisutfärdarens underskrift.)

(uppdrag eller förordnande, som berättigar bevisut-

färdaren att tjänstgöra som sådan.)

Att de i detta bevis om mig antecknade uppgifterna äro riktiga

vitsordas.

(bevisinnehavarens egenhändiga namnteckning, verk­

ställd i bevisutfärdarens närvaro.)

') Det ej tillämpliga överstrykes.

*) Överstrykes om ej ifyllande sker.

B

14 em.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

47

Formulär till valkuvert.

(Framsida.)

VALKUVERT

vid val till

Riksdagens andra kammare.

12 cm.

( Baksida.)

Häri inlägges au väljaren personligen

en valsedel, varefter kuvertet

tillslutes och framlämnas lill

ordföranden.

•U

I3

48

Kungl. Majlis proposition nr 227

Formulär till ytterkuvert.

(Framsida.)

Från

valkrets.

valdistrikt.

Ytterkuvert att av valförrättare

användas vid

val litt riksdagens

andra kammare

för inläggande av valkuvert och identitetsbevis,

avlämnade av väljare, som

ej

är uppförd i valdistriktets röstlängd.

Har väljaren avlämnat valsedelsförsändelse från sin äkta make,

skola såväl det valkuvert, väljaren avlämnat för egen del, som

innerkuvertet i försändelsen jämte identitetsbeviset här inläggas.

Väljaren, som avlämnat inneliggande valkuvert, är enligt identi­

tetsbeviset uppförd i röstlängd inom

.............................................. .........

valkrets.

........................................

kommun.

15 cm.

(Baksida.)

\ /

Detta ytterkuvert tillsluies genast

och nedlägges i valurnan.

^\\

________________________________

380764. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.