2

Kungl. Majlis proposition nr 217.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag, m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränk­

ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse:

2

§.

Svenskt handelsbolag ■— -------tillstånd därtill.

Samma lag vare i fråga örn svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara

ställda till viss man, örn icke i bolagsordningen intagits förbehåll som nedan

sägs. Genom sådant förbehåll skall, där det ej innefattar strängare föreskrif­

ter, bestämmas att allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av

bolagets aktier eller, örn aktier med olika röstvärde finnas, allenast så många

aktier, att de vid varje tid motsvara viss del, mindre än en femtedel, av hela

aktiekapitalet och tillika röstetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre

än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier, må genom teckning

eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse,

av svenskt handelsbolag vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekono­

misk förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehava­

ren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbe­

håll som nu är sagt; dock att utan hinder av förbehållet aktier må förvärvas

av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 §.

Ändring av -----------Konungens medgivande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934, och skola med lagens ikraftträ­

dande bestämmelserna i 12, 13 och 14 §§ ej längre äga tillämpning i avseende

å svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till viss man och vari

aktier med olika röstvärde finnas. I fråga örn sådant aktiebolag skall i stäl­

let vad nedan stadgas lända till efterrättelse.

1 mom. Där aktiebolaget den 1 juli 1934 här i riket äger fast egendom eller

vattenfall eller del därav som avses i 12 § eller, på grund av rättighet som

förvärvats före den 1 juli 1934, innehar inmutad mineralfyndighet, stenkols-

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

6 mom. I fråga om aktiebolag som i 1 mom. avses skall, beträffande in­

mutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet vilken på grund av rättighet som

förvärvats före den 1 juli 1934 innehaves eller bearbetas av bolaget, fortfaran­

de gälla vad i äldre lag är stadgat örn rätt att bearbeta inmutad mineralfyn­

dighet och idka gruvdrift samt örn verkan av försöks- eller gruvarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 23 februari 1934.

N ärvarande:

Statsministern

H^ånsson,

ministern för utrikes ärendena

S^andler,

statsråden

S^chlyter, W^igforss, M^öller, L^evinson, L^eo, E^ngberg, E^kman, S^köld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn änd­

rade bestämmelser angående rätten att förvärva fast egendom, gruva eller ak­

tier i vissa bolag.

Föredraganden anför:

»Lagen den 30 maj 1916 örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag stadgar förbud för ut­

ländska medborgare, samfälligheter och stiftelser att utan Kungl. Maj :ts

tillstånd här i riket förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift.

Lagens syfte att skydda de svenska naturtillgångarna mot obehörig exploa­

tering från utlänningars sida har krävt en utvidgning av förbudet jämväl

till vissa svenska samfälligheter, i vilka ett utländskt inflytande kan tän­

kas förekomma. Utan Kungl. Maj:ts tillstånd kan sålunda — med vissa

i lagen närmare angivna undantag, avseende bank- och försäkringsbolag m. fl.

samfälligheter — svenskt handelsbolag vari finnes utländsk bolagsman,

svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller svensk

ekonomisk förening icke här i riket förvärva fast egendom, inmuta mineral­

fyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruv­

drift.

Samma bestämmelser gälla i fråga örn svenskt aktiebolag vars aktiebrev

skola vara ställda till viss man. I fråga örn dessa senare bolag göres emeller­

tid inskränkningen i rätten till egendomsförvärv och gruvdrift beroende av

huruvida bolaget i sin bolagsordning intagit förbehåll av visst slag. Rörande

detta förbehåll innehåller lagen, att genom detsamma skall, där det ej inne­

fattar strängare föreskrifter, bestämmas att allenast viss del, vid varje tid

mindre än en femtedel, av bolagets aktier eller, örn aktier med olika röstvärde

finnas, allenast så många aktier att röstetalet för dem utgör viss del, vid

varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier,

må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, sam­

fällighet eller stiftelse eller av vissa svenska samfälligheter, nämligen sådana

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

7

.

som enligt vad förut sagts icke utan tillstånd få förvärva fast egendom eller

gruva eller idka gruvdrift. Har dylikt förbehåll intagits i bolagsordningen,

äger bolaget således fritt förvärva fastighet och gruvegendom samt idka gruv­

drift. De nu anförda bestämmelserna äro upptagna i lagens 2 §.

I 12 § stadgas vissa inskränkningar i rätten att överlåta aktier i svenskt

aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till viss man. De bolag som här

avses äro sådana som redan före lagens ikraftträdande (den 31 maj 1916) för­

värvat antingen fastighet med en areal av mer än 1,000 hektar eller vatten­

fall av viss kapacitet eller ock gruva. Bestämmelsen innehåller i huvudsak att

sådant bolags aktier, vilka då lagen trädde i kraft ägdes av svenska med­

borgare, samfälligheter eller stiftelser, icke få överlåtas å utländsk medbor­

gare, samfällighet eller stiftelse och ej heller å svenskt bolag eller svensk för­

ening som enligt 2 § allenast med Konungens tillstånd äger förvärva fastighet

eller gruva. Därjämte föreskrives att aktier som äro underkastade dylik in­

skränkning skola förses med påskrift därom. Undantag från förbudet mot

överlåtelse av aktierna kan beviljas av Konungen, örn bolaget icke vidare är

innehavare av egendom av det slag eller den omfattning som nyss nämnts.

Men även oberoende härav äger Konungen att — beträffande samtliga av

inskränkningen berörda aktier eller för viss aktiepost — medgiva ett bolag

befrielse från inskränkningen. Införes i bolagsordningen sådant förbehåll som

avses i 2 §, må därefter, jämlikt stadgande i 13 §, aktie beträffande vilken

förbehållet ej gäller förvärvas utan hinder av vad 12 § innehåller.

Jämlikt 14 § kan sådant aktiebolag som avses i 12 § under vissa omstän­

digheter vara berättigat att utan Konungens tillstånd förvärva fastighet eller

gruvegendom eller idka gruvdrift, oaktat bolagsordningen icke innehåller så­

dant förbehåll som nyss nämnts. Förutsättningarna härför äro dels att vid

lagens ikraftträdande svenska medborgare voro ägare antingen av mer än

fyra femtedelar av aktierna i bolaget eller, örn bolaget har aktier med olika

röstvärde, av minst så många aktier att röstetalet för dem utgör mer än

fyra femtedelar av röstetalet för bolagets samtliga aktier, dels ock att brev

å nämnda antal aktier försetts med påskrift enligt 12 § därom att de icke få

överlåtas å utländska medborgare eller med dem jämställda rättssubjekt.

Rörande tillkomsten av 1916 års lag må här anmärkas föl­

jande.

Den 2 juli 1915 remitterades till lagrådet ett inom justitiedepartementet upp­

rättat förslag till lag om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller

gruva. För utländska rättssubjekt skulle enligt förslaget dylika förvärv vara

beroende av Konungens för visst fall givna tillstånd. Vad anginge svenska

bolag eller föreningar skulle sådana samfälligheter icke i allmänhet äga för­

värva fast egendom eller idka gruvdrift. Dock kunde Konungen giva bolag

eller föreningar, för vilka inskränkningen gällde, antingen allmänt tillstånd

eller tillstånd för visst fall till dylikt förvärv eller verksamhet. Svenskt ak­

tiebolag, vars aktier skulle vara ställda till viss man, erhöll emellertid enligt

förslaget full frihet i nämnda avseenden, så framt bolaget i sin bolagsordning

intagit förbehåll att utan Konungens tillstånd bolagets aktier icke finge genom

8

Kungl. Majlis proposition nr 217.

om här vore fråga måste avse bolagets samtliga aktier, komme att medföra

svårigheter för ett stort antal nu befintliga svenska bolag, åt vilka utan fara

kunde medgivas lättnad i koncessionstvånget. Detta gällde särskilt om, på

sätt utskottet föresloge, möjligheten att erhålla allmänt tillstånd bortfölle.

Säkerligen kunde i det stora flertalet bolag en viss aktieminoritet innehavas

av utlänningar och med dem i förevarande hänseende jämställda svenska rätts­

subjekt utan att fara för övermäktigt utländskt inflytande förelåge. Men å

andra sidan kunde ifrågasättas, huruvida icke den kvotdel av bolagets aktier,

som enligt förslaget skulle kunna med den i 2 § avsedda verkan högst förbe­

hållas utlänningar och med dem likställda svenska bolag och föreningar, vore

för högt tilltagen. Sant vore visserligen att med hänsyn till den i 79 § av ak­

tiebolagslagen aktiebolag medgivna frihet att i bolagsordningen intaga be­

stämmelse örn inskränkning i aktieägares rätt att utöva rösträtt någon kvot­

del ej kunde angivas som under alla förhållanden tryggade mot utländskt in­

flytandes övervikt. Men så mycket syntes dock ifrågavarande kvotdel böra

begränsas, att icke utländskt innehav av den tillåtna aktieparten kunde, med

stöd av den i nämnda paragraf angivna legala begränsningen i rösträtts ut­

övande, under vissa förhållanden bereda innehavarna bestämmanderätt i bola­

gets angelägenheter å bolagsstämma. Ur denna synpunkt ansåge utskottet

att sådant i bolagsordningen intaget förbehåll, som skulle för bolaget med­

föra befrielse från koncessionstvånget, borde innehålla att allenast viss del, vid

varje tid mindre än en femtedel av bolagets aktier, eller, örn aktier med olika

röstvärde funnes, det antal aktier, att röstetalet för dem utgjorde mindre än

en femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier, finge förvärvas av så­

dana rättssubjekt varom här vore fråga. — Lagutskottet hemställde att för­

slaget i denna del måtte ändras i enlighet med vad sålunda anförts. Denna

hemställan bifölls av riksdagen.

De sålunda vid lagens tillkomst uppmärksammade spörsmålen om villko­

ren för svenska bolags rätt att utan särskilt tillstånd förvärva fast egendom

m. m. blevo, såvitt angår bolag med aktier av olika röstvärde, föremål för för­

nyad prövning vid 1 928 års riksdag i anledning av en i första kam­

maren av herr C. I. Asplund väckt motion (nr 208). I motionen framhölls

hurusom gällande bestämmelser örn frihet från koncessionstvånget erhållit en

avfattning som för bolag, vilkas aktier hade olika röstvärde, möjliggjorde att

obehindrat förvärva svenska naturtillgångar, oaktat det övervägande antalet

av aktierna funnes på utländska händer. Genom emission av s. k. B-aktier,

för vilka röstvärdet bestämdes till en ringa bråkdel av det för de övriga ak­

tierna (A-aktierna) gällande, kunde bolagen få medel till mycket stora för­

värv av sådan egendom. Såsom exempel på företag vilka speciellt gåve an­

ledning till farhågor för att betydelsefulla naturtillgångar kunde på nämnda

sätt övergå i utländsk ägo anfördes vissa norrländska gruvbolag, vilkas ak­

tier syntes vara begärliga objekt för den utländska spekulationen. Till före­

byggande härav borde ifrågavarande bestämmelser innefatta garanti icke blott

för att röstmajoriteten å bolagsstämma alltid skulle finnas på svenska hän­

der, utan även, vilket måste anses vara av ändå större betydelse, att större

Kungl. Majlis proposition nr 217.

9

delen av bolagets tillgångar och avkastning skulle tillhöra svenska aktie­

ägare. I motionen hemställdes fördenskull att riksdagen måtte besluta sådan

ändring i 2 § av 1916 års lag att utlänningars och de i förevarande hänse­

ende med utlänningar jämställda svenska rättssubjektens förvärvsrätt maxi­

merades till en femtedel av såväl aktiekapitalet som, där aktierna hade olika

röstvärde, aktiernas sammanlagda röstvärde.

I första lagutskottets utlåtande (nr 27) över motionen framhölls att den

utveckling som försiggått i vissa handels- och industriföretag, särskilt i se­

nare tid, skulle med all sannolikhet ej hava ägt rum, åtminstone icke i samma

omfattning, därest icke utländskt kapital kunnat erhållas. Beträffande in­

dustri- och handelsföretag som icke företrädesvis avsåge utnyttjandet av sven­

ska naturtillgångar kunde därför utskottet icke tillstyrka någon åtgärd i mo­

tionens syfte. Vad åter anginge sådana företag som företrädesvis avsåge

utnyttjandet av svenska naturtillgångar — vilka 1916 års lagstiftning närmast

torde hava åsyftat -—- vore förhållandet i viss mån ett annat. I fråga om dessa

kunde nämligen åberopas vissa skäl för att icke blott inflytandet inom desamma

utan också äganderätten till dem bevarades å huvudsakligen svenska händer.

Någon tendens från utländskt håll att slå under sig svensk jord eller andra

svenska naturtillgångar hade dock enligt utskottets uppfattning icke i någon

anmärkningsvärd grad framträtt efter tillkomsten av 1916 års bestämmelser,

och en lagändring syntes därför icke för det dåvarande vara av behovet på­

kallad. Skulle emellertid framdeles en dylik tendens yppa sig, kunde natur­

ligen åtgärder i anledning därav vidtagas. — Utskottet hemställde att mo­

tionen icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av

riksdagen.

Under innevarande år har inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast

till lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916. En­

ligt utkastet skulle genom ändring av 2 § föreskrivas, att sådant i bolagsordnin­

gen intaget förbehåll som angives i nämnda lagrum skall i fråga örn bolag med

aktier av olika röstvärde innehålla icke blott att rösttalet för de aktier som må

förvärvas av utlänningar och med dem likställda rättssubjekt städse skall ut­

göra mindre än en femtedel av rösttalet för samtliga aktierna i bolaget, utan

även att de sålunda obundna aktierna skola representera mindre än en femtedel

av bolagets hela aktiekapital. Såsom övergångsbestämmelser upptogos dess­

utom i utkastet åtskilliga stadganden, som beträffande bolag vilkas aktiebrev

skola vara ställda till viss man och i vilka aktier med olika röstvärde finnas

skulle ersätta föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§ i 1916 års lag. Därest sådant

bolag vid den föreslagna lagens ikraftträdande ägde eller innehade natur­

tillgångar av den art och omfattning som angives i 12 § eller ock ägde ak­

tier i svenskt bolag som i sin tur innehade sådan egendom, skulle de av bola­

gets aktier som vid nämnda tidpunkt ägdes eller vore tecknade av svenska rätts­

subjekt eller som därefter emitterades vara underkastade inskränkningar be­

träffande förfoganderätten på sätt 12 § föreskriver. Stadgandet i samma lag­

rum om skyldighet för bolagsstyrelsen att förse spärrade aktier med påskrift

10

Kungl. Majlis proposition nr 217.

skulle äga motsvarande tillämpning i fråga örn de aktier som komme att träf­

fas av förslagets nyssnämnda spärregler. Likaledes skulle möjlighet till di­

spens från inskränkningarna i fråga örn rätten till överlåtelse av aktier före­

finnas i samma utsträckning som i 1916 års lag, och införande i bolagsordnin­

gen av förbehåll av det innehåll som 2 § i dess föreslagna nya lydelse angåve

skulle medföra, att aktier som ej omfattades av förbehållet finge överlåtas

utan hinder av förbudsbestämmelserna. Om vid lagens ikraftträdande svenska

medborgare, svenskt handelsbolag, vari icke funnes utländsk bolagsman, eller

svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning intagits förbehåll av nyss angivna be­

skaffenhet, ägde så många aktier i bolag som avsåges i förslagets mot 12 §

svarande stadgande, att de motsvarade mer än fyra femtedelar av hela aktie­

kapitalet, och tillika rösttalet för dem utgjorde mer än fyra femtedelar av röst­

talet för bolagets samtliga aktier, skulle bolaget vara berättigat att utan särskilt

tillstånd förvärva fastighet eller gruvegendom eller idka gruvdrift, sedan brev

å nämnda antal aktier försetts med påskrift om att de icke finge överlåtas å

utländska eller likställda svenska rättssubjekt. Slutligen innehöll utkastet

stadganden vilka anknöto till 15 och 16 §§, 18 § andra stycket samt över­

gångsbestämmelserna i 1916 års lag.

över detta lagutkast jämte en likaledes inom justitiedepartementet upprättad

promemoria i ämnet ha, efter remiss den 30 januari 1934, yttranden avgivits av

kommerskollegium, patent- och registreringsverket, rikskommissionen för eko­

nomisk försvarsberedskap samt styrelserna för Sveriges industriförbund och

Svenska bankföreningen. Kommerskollegium har jämte det egna utlåtandet

avlämnat yttranden av fullmäktige i järnkontoret samt Svenska trävaruexport­

föreningen.

Patent- och registreringsverket förklarar sig icke ha något att erinra mot för­

slaget.

Bikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap uttalar att — förutsatt

att en lag i ämnet av föreslaget innehåll kunde befinnas verksamt gagna det

avsedda syftet — kommissionen hade anledning att ur synpunkten av de in­

tressen som kommissionen hade att befrämja med tillfredsställelse hälsa till­

komsten av en sådan lag. Kommissionen anför ytterligare:

Särskilt framstode det för kommissionen som olämpligt, att naturrikedomar,

vilka vi hade att i främsta rummet lita till under tider då vi mer än eljest vore

hänvisade till våra egna inom landets gränser förefintliga materialresurser,

disponerades av utlänningar eller av företag, vari ett utländskt kapitalintresse

hade tillfälle att göra sig gällande. Det kunde härvid även vara av betydelse

att förhindra, att de ifrågavarande naturtillgångarna till följd av dylikt ut­

ländskt intresseskap under fredstid utnyttjades på ett sätt som förringade eller

utplånade deras värde ur krigsberedskapssynpunkt. Då det visat sig att an­

ordningen med utgivande av aktier med olika röstvärde kommit till använd­

ning beträffande svenska bolag som i förevarande sammanhang vore av särskild

betydelse för försvarsberedskapen, ansåge rikskommissionen angeläget att åt­

gärder vidtoges, varigenom de utvägar i möjligaste mån tillstängdes som nyss­

nämnda anordning öppnade för motverkande av syftet med de i 1916 års lag

stadgade inskränkningarna i rätten för utlänningar att förvärva fast egendom

eller idka gruvdrift här i riket.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

■— utlänning kunde medgivas rätt att förvärva aktier representerande mer än

en femtedel, dock alltid mindre än hälften, av aktiekapitalet.

Styrelserna för Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen, vilka

avgivit gemensamt yttrande, ha i fråga örn behovet av den föreslagna lagänd­

ringen anfört:

Styrelserna ansåge sig böra såsom sin mening framhålla osannolikheten

av att utländskt intresse skulle vilja gå in för förvärvande av den övervägande

delen av ett på exploatering av naturtillgångar i vårt land inrättat bolag un­

der annan förutsättning än att, på ett eller annat sätt, tillräckligt inflytande

på förvaltningen av bolagets angelägenheter vore förvärvaren tillförsäkrat.

Denna synpunkt hade tydligen icke varit helt obeaktad vid förslagets övervä­

gande och avfattande. I den remitterade promemorian hade nämligen fram­

hållits önskvärdheten av att lagstiftningen om bulvanförhållande i fråga örn

fast egendom utsträcktes till att gälla även beträffande förvärv och innehav

av gruvrättigheter ävensom av aktier i bolag vilka avsåges i 1916 års lag. Sty­

relserna holle för antagligt, att därest dylika bulvanstadganden av tillfyllest­

görande innebörd eller förslag därtill funnits, frågan örn de nu föreslagna änd­

ringarna av 1916 års lag icke skulle hava uppkommit.

Till spörsmålet om hur stor del av aktiekapitalet i de med förslaget avsedda

bolagen lämpligen bör förbehållas svenska medborgare intaga styrelserna för

industriförbundet och bankföreningen samma ståndpunkt som kommerskolle­

gium och trävaruexportföreningen. Det göres gällande att något sakligt skäl

icke förefinnes att beträffande fördelningen av aktiekapitalet mellan svenskar

och utlänningar tillgripa samma fördelningsregel som i fråga örn rösträtten.

Om i ett bolag mera än fyra femtedelar av rösträtten och mera än hälften eller

eventuellt tre femtedelar av aktiekapitalet äro på svenska händer, torde där­

med, enligt styrelsernas uppfattning, vinnas enahanda trygghet mot obehörigt

inflytande från utländsk sida som enligt förslaget, samtidigt som dylik jämk­

ning skulle bidraga till att minska de förluster vilka tillfogades aktieägarna

genom begränsningen av marknaderna för aktierna. —— Styrelserna för de

nämnda båda sammanslutningarna ha jämväl ifrågasatt lämpligheten av att

utsträcka den nya lagstiftningen utöver den del av området för 1916 års lag

som avser aktiebolags rätt att 'inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta

inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift’. Härom anföres följande:

Därest lagstiftningsåtgärd i föreslagen riktning skulle vidtagas, torde det i

varje fall vara angeläget att den icke sträcktes över vidare område än som be­

funnes oundgängligen nödigt. Hänsyn borde härvid tagas till den både prak­

tiska och principiella skillnad som rådde mellan å ena sidan förfogande över

fast egendom och å andra sidan disponerande av gruva. Vid gruva under-

ginge naturtillgångarna substansminskning; genom brytningen, som kunde fö­

retagas i så snabb takt som gruvägaren funne lämpligt, uttoges naturtillgångar

som icke kunde ersättas. Annorledes med fastigheter. Deras tillgodogörande

skedde genom nyttjande utan substansminskning. Till förhindrande av att

detta nyttjande ägde rum på sätt som strede mot nationalekonomiska och sociala

intressen, hade en omfattande skyddslagstiftning skapats, varav framför allt

kunde erinras örn skogsvårds-, vanhävds- och stadsplanelagarna med alla till

dem anslutna författningar. Denna lagstiftning vore tillämplig mot en var

ägare, oberoende av huruvida han vore svensk eller utländsk.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Departe­

ments­

chefen.

ägda av utlänningar, samt att det ifrågasatta förbudet mot försäljning till

utlänning av B-aktier, såvitt anginge tillgångar som tillhörde konkursboet,

materiellt sett skulle innebära att förbudet erhölle retroaktiv verkan och där­

igenom lände till skada för de till större delen utländska borgenärerna. Dessa

skulle nämligen genom lagändringen inskränkas i sin på nu gällande lagstift­

ning grundade frihet att på den internationella marknaden avyttra tillgångar­

na och se sina utsikter att återvinna något av sina förluster begränsas till det

pris som kunde ernås på den åtminstone för vissa av bolagets tillgångar av

naturliga skäl ganska snäva svenska marknaden.

Här må vidare anmärkas, att det förutnämnda vid 1928 års riksdag väckta

förslaget örn ändring av 2 § i 1916 års lag av motionären åter framförts ge­

nom motion i första kammaren till årets riksdag (nr 246).

Den år 1916 genomförda lagstiftningen innebar ett fullföljande av de syf­

ten som man långt tidigare sökt uppnå genom lagbestämmelser örn förbud

för utländska medborgare att förvärva fast egendom eller idka gruvdrift utan

särskilt tillstånd. De vid tiden för lagens tillkomst gällande stadgandena,

vilka tillkommit innan näringslivet iklätt sig moderna former, kunde icke

längre fylla sitt ändamål att skydda landets naturtillgångar mot utländsk

exploatering. Genom aktieköp eller i varje fall genom anlitande av aktie­

bolagsformen hade, enligt undersökningar som vid nämnda tid företogos,

skogsegendomar och malmfyndigheter av högst betydande omfattning kom­

mit under utlänningars bestämmanderätt med därav följande risk för dessa

naturtillgångars utnyttjande till skada för det inhemska näringslivet. Även

torvmossar och vattenfall voro föremål för den utländska spekulationen. Å

andra sidan hade otvivelaktigt tillströmningen av utländskt kapital under

dåvarande förhållanden i hög grad bidragit till utvecklingen av den inhemska

industrin och av näringslivet överhuvud. Med hänsyn härtill ansågs en viss

försiktighet böra iakttagas vid införandet av en lagstiftning som enligt sin

natur måste medföra vittgående inskränkningar i det ekonomiska livets rörelse­

frihet. De genom 1916 års lag införda restriktionerna med avseende å bola­

gens förvärv av fastigheter och gruvor samt beträffande omsättningen av

aktier i bolag, vilka voro i besittning av mera betydande naturtillgångar, blevo

fördenskull icke av den stränghet att en fortsatt placering av utländskt kapi­

tal i svenska företag av nämnda slag omöjliggjordes. Syftet att förebygga

att svenska företag i ännu större utsträckning än som redan skett komme

under övervägande utländskt inflytande antogs kunna vinnas genom bestäm­

melser vilka under alla förhållanden garanterade, att en på aktieinnehav grun­

dad röstövervikt städse stannade hos svenska medborgare eller företag i vilka

en sådan övervikt vore säkerställd. Där så icke var fallet skulle ytterligare

förvärv av fastigheter och gruvor vara beroende av Konungens tillstånd.

Såsom av det föregående framgår, gjordes redan vid lagens tillkomst utta­

landen vilka gåvo uttryck åt tvivelsmål rörande de nämnda föreskrifternas

effektivitet. Under senare år har uppmärksamheten tid efter annan fästs

på vissa förhållanden som varit ägnade att ingiva farhågor i nämnda

Kungl. Majlis proposition nr 817.

15

hänseende. Den förut antydda metoden att inskränka röstvärdet för B-

aktier till en ringa bråkdel av röstvärdet för A-aktierna bär efter lagens till­

komst kommit till användning i en utsträckning som tidigare svårligen kunnat

förutses. Bland de bolag med avseende å vilka en dylik anordning träffats

märkas sådana som äro ägare till avsevärda och för landet i dess helhet myc­

ket betydelsefulla naturtillgångar, och det "torde vara otvivelaktigt att den be­

stämmanderätt över dessa tillgångar som 1916 års lagstiftning avsåg att för­

behålla åt svenska medborgare kan i hög grad inskränkas därigenom att en

mera betydande del av aktierna i dylika bolag kommer under utlänningars

äganderätt. Det synes under sådana förhållanden angeläget att i den mån så

kan ske avskära de möjligheter att äventyra lagens syfte som enligt senare års

erfarenhet visat sig föreligga.

Det förutnämnda lagutkastet avsåg i huvudsak dels att skärpa de i 1916

års lag angivna förutsättningar under vilka svenska bolag med aktier av olika

röstvärde äga förvärva fastigheter och gruvor utan Kungl. Maj:ts tillstånd,

dels att förhindra att sådana aktier i jord- och gruvägande bolag som vid den

föreslagna lagens ikraftträdande ägas av svenska medborgare bliva överlåtna å

utlänningar i större omfattning än som kan anses förenligt med den ifrågava­

rande lagstiftningens syfte.

Det har anmärkts att de föreslagna bestämmelserna givits alltför stor räck­

vidd. Sålunda ha styrelserna för Sveriges industriförbund och Svenska bank­

föreningen gjort gällande att lagändringen borde avse allenast rätten att för­

värva gruvegendom och idka gruvdrift, på vilket område behovet av skärpta

föreskrifter mest framträtt, men däremot icke rätten till fastighetsförvärv. Be­

träffande fastigheter vore nämligen gällande skogsvårds- och vanhävdslagar

tillfyllest ur nationalekonomiska och sociala synpunkter. En begränsning av

angivet slag lärer emellertid svårligen vara genomförbar med hänsyn därtill

att 1916 års lag överhuvud icke gör någon skillnad mellan de däri avsedda olika

slagen av naturtillgångar, fastigheter, gruvor och vattenfall. Det torde icke

föreligga tillräckliga skäl att i detta avseende nu rubba grunderna för lag­

stiftningen. Även i fråga örn landets jord- och skogsegendomar måste det

otvivelaktigt anses vara av allmänt intresse att det utländska kapitalet icke

vinner alltför stort inflytande, örn än någon tendens i sådan riktning för när­

varande icke torde ha gjort sig gällande.

Första lagutskottet vid 1928 års riksdag framhöll den ur nu ifrågavarande

synpunkter betydelsefulla skillnaden mellan företag vilkas verksamhet före­

trädesvis avse direkt tillgodogörande av naturtillgångar och sådana för vilka

användningen av en viss naturtillgång blott utgör ett led i en betydande indu­

striell verksamhet. De skäl som med fog kunna anföras för att ett företag

av förstnämnda typ bör vara underkastat restriktioner av det slag lagutkastet

avser lära icke äga på långt när samma bärkraft då det gäller företag av den

senare typen, även örn dessa äro innehavare av svenska naturtillgångar av i

och för sig ej ringa omfattning. Att i lagstiftningen göra någon skillnad

mellan företag av ena eller andra slaget torde dock icke vara möjligt. Det

måste härvidlag ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande efter omstän­

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

digheterna i de särskilda fallen, och det är uppenbart att vid den prövning som

sålunda skall äga rum i främsta rummet bör komma i betraktande huruvida

ett företags verksamhet huvudsakligen går ut på exploatering av naturtill­

gångar eller örn så icke är fallet. Även naturtillgångarnas beskaffenhet bör

naturligen härvidlag beaktas.

I några av de avgivna yttrandena har ifrågasatts huruvida icke lagutkastet

gått längre än av omständigheterna vore påkallat, då det i fråga örn aktie­

kapitalets fördelning mellan svenska och utländska rättssubjekt kräver, att

mer än fyra femtedelar skall finnas på svenska händer för att bolaget skall

vara ställt utanför koncessionstvånget. Utkastet innebär, såvitt angår de krav

som uppställas för rätten att fritt förvärva fast egendom och gruva, att bolag

med aktier av olika röstvärde skola vara underkastade samma regler som bolag,

vilkas aktier ha lika röstvärde; de spärrade aktierna skulle representera mindre

än en femtedel av såväl aktiekapitalet som rösttalet för samtliga aktierna. Det

kan icke förnekas att den sålunda uppställda regeln i vissa fall skulle kunna te

sig väl sträng med hänsyn därtill att lagstiftningen hittills icke lagt hinder mot

anordningar som möjliggjort en så gott som obegränsad utländsk kapitalplace­

ring. Emellertid torde vid bedömandet av förevarande spörsmål böra beaktas vad

nyss anförts beträffande de skilda slag av företag som beröras av lagstiftningen.

I åtskilliga fall torde väl beskaffenheten av rörelsen eller naturtillgångarnas

art och omfattning icke kunna anses motivera utestängande av utländskt ka­

pital i den nämnda omfattningen. I andra fall kunna säkerligen restriktio­

nerna befinnas vara fullt befogade. Även andra omständigheter än beskaf­

fenheten av naturtillgångarna och rörelsens syfte kunna härvid komma i be­

traktande. Såsom i vissa av de avgivna yttrandena framhållits kan ett ut­

ländskt inflytande utövas även på grund av kapitalplacering i form av lån.

Risken för att lagstiftningen på denna väg skulle kunna kringgås torde i

förekommande fall kunna i viss mån neutraliseras genom att villkoren för

fastighetsförvärv och utländsk kapitalplacering i aktier skärpas. Ehuru goda

skäl kunna anföras för att såsom huvudregel uppställa att minst tre femte­

delar av aktiekapitalet skall finnas på svenska händer för att bolaget skall

vara ställt utanför koncessionstvånget, torde det — med hänsyn till möjlig­

heten av dispens, när den i lagen fastslagna regeln skulle föranleda mindre

önskvärda konsekvenser — ur nyss anförda synpunkter vara tillrådligt att

bibehålla den i utkastet föreslagna regeln att mera än fyra femtedelar skall

finnas på svenska händer.

I den remitterade promemorian anfördes att frågan om åtgärder mot försök

att kringgå förbud mot aktieförvärv genom bulvaner komme att vinna ökad

aktualitet efter införandet av stadganden av det slag utkastet innehölle samt

att det därför torde vara angeläget att undersöka möjligheterna att utsträcka

den förefintliga lagstiftningen örn bulvanförhållande i fråga om fast egendom

till att gälla även bulvanförhållande beträffande förvärv och innehav av aktier

i bolag vilka avses i 1916 års lag. Behovet av dylik bulvanlagstiftning har

ock framhållits i vissa av de avgivna yttrandena. I anledning härav vill jag

meddela att inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast till lag örn bulvan-

Kungl. Majlis proposition nr 217.

17

förhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Uti detta upptagas stadganden

om straff för den som med avseende å aktier framträder såsom bulvan för

någon som enligt lag ej må förvärva dessa aktier samt örn dylika bulvan-

förhållandens avveckling. Sedan från vissa myndigheter och sammanslut­

ningar infordrade yttranden inkommit, torde jag få tillfälle att inför Kungl.

Majit anmäla denna fråga.

Då styrelserna för industriförbundet och bankföreningen uttalat att örn

bulvanstadganden eller förslag därtill funnits, frågan örn ändringar i 1916

års lag antagligen icke skulle ha uppkommit, synas styrelserna vara av en

uppfattning rörande betydelsen av de ifrågasatta lagändringarna som jag icke

kan biträda. Enligt de gällande stadgandena i 1916 års lag finnes intet hin­

der för att B-aktier motsvarande den övervägande delen av ett bolags hela

aktiekapital övergå i utländsk ägo, utan att bolaget därför blir underkastat

lagens kontrollföreskrifter beträffande förvärv av fastigheter och gruvegen­

dom. Det torde vara uppenbart att, där utländskt kapital i sådan omfattning

investeras i ett bolag, ett mycket stort utländskt inflytande på bolagets för­

valtning kan erhållas utan användande av bulvaner. Med hänsyn bland annat

härtill synes det icke med fog kunna göras gällande att den nu ifrågavarande

lagändringen skulle kunna ersättas av en lagstiftning riktad mot bulvanför-

hållanden i fråga örn aktieinnehav.

Av styrelserna för industriförbundet och bankföreningen liksom av förut­

nämnda konkursförvaltare ha framställts erinringar, grundade därpå att den

föreslagna lagen skulle i visst avseende erhålla 'retroaktiv’ verkan till förfång

för enskilda personer och företag, vilka tidigare förvärvat ekonomiska in­

tressen i bolag som beröras av lagändringen. Det ligger i sakens natur att

genomförandet av restriktioner av nu ifrågavarande beskaffenhet kan komma

i konflikt med privatekonomiska intressen. Dessa måste dock uppenbarligen

vika, då såsom nu är förhållandet hänsynen till det allmänna befinnes motivera

restriktionerna. Den omständigheten att i ett speciellt fall utlänningar med

kapitalintressen i svenska företag skulle få finna sig i att marknaden för

större aktieposter begränsades med därav följande risk för värdeminskning,

lärer icke, såsom konkursförvaltarna synas förmena, kunna tillmätas någon

avgörande betydelse. Då det gäller att skydda landets naturtillgångar mot

utländsk exploatering, torde för övrigt lagregler, vilka åsyfta förebyggande

av att utländskt inflytande beredes alltför stort utrymme, vara att föredraga

framför ingripanden i fall då ett sådant inflytande redan hunnit göra sig gäl­

lande och tilläventyrs befinnes vara till skada i de avseenden som framhållits

av kommerskollegium och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

i deras i ärendet avgivna yttranden.

På grund av vad nu anförts har jag ansett mig böra godtaga de grunder på

vilka utkastet bygger. Beträffande vissa särskilda i utkastet upptagna stad­

ganden torde ytterligare få anföras följande.

Vid utformningen av den i övergångsbestämmelserna upptagna, mot 12 §

första stycket i 1916 års lag svarande regeln örn förbud mot överlåtelse av

aktier, vilka vid den nya lagens ikraftträdande ägas eller äro tecknade av

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 21

7.

2

18

Kungl. Majlis proposition nr 217.

svenska medborgare eller samfälligheter eller vilka efter nämnda tidpunkt

emitterats, torde hänsyn böra tagas till det förhållandet att aktiebolag ej sällan

medelbart genom dotterbolag äger naturtillgångar som i 12 § avses. Regeln bör

därför gälla jämväl i det fall då aktiebolag med aktier av olika röstvärde äger

aktier i svenskt aktiebolag som äger eller innehar sådan egendom som nu

sagts.

I 12 § andra stycket av gällande lag stadgas skyldighet för bolagsstyrelse

att förse sådana aktier, beträffande vilka jämlikt första stycket rätten till

överlåtelse är inskränkt, med påskrift därom. Vad sålunda och i övrigt är

föreskrivet i 12 § andra stycket bör äga motsvarande tillämpning i fråga örn

de inskränkningar i förfoganderätten som föranledas av de i den nya lagen

meddelade föreskrifterna. Ett sådant stadgande torde dock i regel icke med­

föra att samtliga aktier som bliva underkastade inskränkning enligt den nya

lagens övergångsbestämmelser behöva förses med påskrift örn inskränkningen.

Örn nämligen en aktie redan är spärrad genom behörig påskrift — antingen

med anledning av förbehåll enligt 2 § i dess nuvarande lydelse eller på grund

av bestämmelserna i 12 och 14 §§ — skall naturligen ny påskrift ej ske. Så­

dan åtgärd bör således vidtagas allenast med de aktier som måste spärras en­

ligt den nya regeln utöver vad som erfordrats enligt den äldre.

Eör att rättsverkan enligt 14 § i 1916 års lag skall inträda fordras, att den

där angivna kvotdelen av aktierna vid lagens ikraftträdande innehades av

svenska medborgare. Anledningen till att aktieinnehav av andra svenska

rättssubjekt icke godkännas i lagen är, enligt vad förarbetena visa, att sven­

ska bolag och andra samfälligheter i regel icke kunde tänkas vara effektivt

skyddade mot utländskt inflytande vid tiden för ikraftträdandet av 1916 års

lag. Om emellertid vid den nya lagens ikraftträdande aktier i bolag, som

beröras av de nya reglerna, innehavas av annat svenskt aktiebolag, vars bolags­

ordning redan innehåller förbehåll som uppfyller den nya lagens krav, bör na­

turligen detta senare bolag i förevarande hänseende likställas med svensk

medborgare. Detsamma synes böra gälla i fråga örn svenskt handelsbolag vari

icke finnes utländsk bolagsman.

Den nya lagens ikraftträdande medför att aktiebolag, vari finnes aktier

med olika röstvärde, icke längre skall utan Konungens tillstånd kunna förvär­

va fast egendom, innan förbehåll enligt 2 § nya lydelsen intagits i bolags­

ordningen. Däremot bör hinder ej möta mot bearbetande av redan inmutad

fyndighet och fortsättande av gruvdrift enligt regler, motsvarande reglerna i

andra stycket av övergångsbestämmelserna till 1916 års lag.

De sålunda föreslagna stadgandena ha icke föranlett någon erinran i de in­

komna yttrandena.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag angående ändrad lydelse av

2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att för­

värva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m. av den lydelse

bilaga1 till detta protokoll utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bar bär uteslutits.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 mars

1934.

Närvarande:

justitierådet E^klund,

regeringsrådet A^schan,

justitieråden G

refberg

,

F^orssman.

Enligt lagrådet tillliandakonimet utdrag av protokollet över justitiedeparte-

mentsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet den 23 februari 1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets ut­

låtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30

maj 1916 (nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn C. G. Hellquist.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

21

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl■ Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats­

rådet å Stockholms slott den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern

H^ånsson, ministern för utrikes ärendena S^andler, statsråden

U^ndén, S^chlyter, W^igforss, M^öller, L^evinson, V^ennerström, L^eo,

E^ngberg, E^kman, S^köld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler att sedan den

23 februari 1934 till lagrådet remitterats förslag till lag angående ändrad ly­

delse av 2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m., lagrå­

det i utlåtande den 6 mars 1934 lämnat förslaget utan anmärkning.

Tillika anmäler föredraganden att i skrivelser, vilka den 3 mars 1934 in­

kommit till justitiedepartementet, dels Nils Setterwall advokatbyrå såsom om­

bud för vissa utländska fordringsägare i Aktiebolaget Kreuger & Tolls kon­

kurs hemställt, att ifrågavarande förslag icke måtte erhålla tillämpning å

aktier som vid tiden för ikraftträdandet av lag i ämnet ägdes av konkursboet,

dels ock Allmänna svenska elektriska aktiebolaget, Aktiebolaget Elektrolux,

Aktiebolaget Separator, Aktiebolaget svenska kullagerfabriken samt Telefon­

aktiebolaget L. M. Ericsson hemställt, att lagförslaget icke måtte föreläggas

riksdagen eller att i allt fall förslaget måtte inskränkas till att omfatta förvärv

av andelar eller aktier i vissa gruvbolag.

Under förmälan att vad i berörda skrivelser anförts icke synts vara av be­

skaffenhet att böra föranleda att förslaget frånträdes eller ändras, hemställer

föredraganden att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom propo­

sition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin-

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lindelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.