Prop. 1934:231
('med förslag till förordning angående vadhållning i samband nied tävlingar',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
1
Nr 231.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående vadhållning i samband nied tävlingar; given Stock holms slott den 2 mars 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående vadhållning i samband med tävlingar; och har Kungl. Majit för avsikt att, efter mot tagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Fritjof Ekman.
bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 231.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
Förslag
till
förordning angående vadhållning i samband med tävlingar.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I samband med kapplöpning eller annan tävlan må ej vadhållning medelst
så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt för allmänheten
anordnas, med mindre Kungl. Majtt därtill meddelat tillstånd.
2
§.
Ej må någon främja deltagandet i sådan inom landet anordnad vadhåll
ning, som ej är tillåten, eller i utländsk vadhållning
genom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest
tillhandahålla bevis örn rätt till delaktighet i vadhållningen eller annan
handling, avsedd för deltagande däri;
genom att för egen eller annans räkning uppbära insatser i vadhållningen
eller förmedla insamlandet av insatser; eller
genom att eljest tillhandagå annan vid deltagande i vadhållningen.
Det vare ock förbjudet att kungöra försäljning eller förmedling av bevis
eller annan handling, som ovan nämnts, eller att sprida inbjudningar,
planer, vinstförteckningar eller andra liknande meddelanden, som hava
avseende å vadhållning, varom nu är fråga.
Utan medgivande av den, som erhållit tillstånd att anordna vadhållning,
må ingen yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid
deltagande i vadhållning,, som är tillåten.
3 §.
De i 1 och 2 §§ stadgade förbud skola även hava avseende å sådan vad
hållning, vid vilken såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i
viss förening, därest föreningen tillkommit väsentligen för anordnande av
dylik vadhållning eller vadhållningen eljest, såsom med avseende å omfatt
ningen eller de villkor, varunder deltagande må ske, är att jämställa
med vadhållning, anordnad för allmänheten.
4 §.
Överträdelse av de i 1, 2 och 3 §§ stadgade förbud'straffas med dagsböter. Beträdes någon, som förut fällts till straff för förseelse, som i första stycket avses, andra gången eller oftare med sådan förseelse eller har för seelsen skett i större omfattning eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst ett år dömas.
Kungl. May.ts proposition nr 231.
3
*
5 §.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.
6
§.
Dömes någon för förseelse mot denna förordning, vare tillika förverkade de vid vadhållningen gjorda insatser, vilka han uppburit eller med vilka han eljest tagit befattning, samt kuponger, delaktighetsbevis och andra dy lika vadhållningen^avseende handlingar.
7 §.
Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän dom stol och utföres av allmän åklagare.
8
$.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.
Denna förordning träder i kraft .................................. Genom denna förordning upphäves kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern
Hansson , ministern för utrikes ärendena
Sandler , statsråden
S
chlyter
, W
igforss
, M
öller
, L
evinson
, V
ennerström
, L
eo
, E
kman
,
S
köld
.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet an
mäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, fråga örn ändrade
bestämmelser angående vadhållning i samband med tävlingar samt anför:
Under erinran att högsta domstolen vid prövning av åtal för anordnande
av så kallad totalisator vid hästkapplöpning funnit det åtalade förfarandet
icke vara av beskaffenhet att ansvar kunde därför ådömas (Nytt Juridiskt
Arkiv 1895 sid. 290), yrkades i en vid 1896 års riksdag inom andra kam
maren väckt motion sådan ändring av gällande lagbestämmelser, att all
vadhållning genom totalisator måtte såsom olaglig och straffbar anses.
I skrivelse nr 103 i anledning av motionen framhöll riksdagen, att det
syntes riksdagen som vore den form av vadhållning, vilken totalisatorn
hade till ändamål att förmedla bland den vid kapplöpning närvarande all
mänheten, så nära besläktad med lotterispel, att de motiv, som föranlett
tillkomsten av förordningen den 6 augusti 1881 angående förbud mot
lotterier, även borde konsekvent leda till förbud mot vadhållning av ifråga
varande slag. Riksdagen hemställde därför, att Kungl. Majit måtte låta
utarbeta förslag till lagbestämmelser mot användning av totalisator för
vadhållning bland allmänheten i sammanhang med offentliga kapplöpningar.
Den 4 februari 1898 utfärdade Kungl. Majit förordning (nr 6) angående
förbud mot anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator, enligt
vilken förordning vid kapplöpning eller annan tävlan vadhållning medelst
så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt ej Hnge för all
mänheten anordnas.
Vid såväl 1911 som 1920 års riksdagar väcktes motioner i syfte att tota
lisator skulle få användas vid vadhållning vid sådana hästtävlingar, som
företrädesvis befunnes ägnade att verka till hästavelns befrämjande, därvid
lämplig andel av vadhållningssumman skulle få disponeras till detta ända
mål. Sedan av vederbörande utskott avgivits avstyrkande utlåtanden över
motionerna, fann riksdagen desamma icke föranleda någon åtgärd.
5
Jämväl vid 1922 års riksdag väcktes inom riksdagens båda kamrar lika lydande motioner, vari framfördes enahanda önskemål som i nyss berörda motioner. Jordbruksutskottet, dit motionerna hänvisades, tillstyrkte i sitt utlåtande motionärernas hemställan, men enär riksdagens kamrar vid ären dets behandling stannade i olika beslut, föranledde motionerna ingen riks dagens åtgärd.
En annan utgång fick frågan vid 1923 års riksdag. I anledning av två likalydande motioner, nr 119 i första kammaren och nr 48 i andra kam maren, och under hänvisning till vad som anförts i jordbruksutskottets ut låtande nr 8 över motionerna anhöll riksdagen i skrivelse nr 31, att Kungl. Majit för beredande av medel till understöd åt landets hästavel ville med giva, att vissa av Kungl. Majit godkända föreningar vid offentliga kapp löpningar och travtävlingar tillätes anordna vadhållning för allmänheten me delst totalisator, under villkor att föreningarnas vinst av totalisatorn, med skäligt avdrag för omkostnaderna, inbetalades till statsverket för främjande av den svenska hästaveln samt för övrigt under iakttagande av de bestäm melser, Kungl. Majit kunde finna lämpligt utfärda.
Med anledning av riksdagens skrivelse utfärdade Kungl. Majit den 4 maj 1923, med upphävande av 1898 års förordning, kungörelse angående anord nande av vadhållning medelst så kallad totalisator (nr 87).
1 § första stycket i denna kungörelse, som ännu är gällande, stadgar, att vid kapplöpning eller annan tävlan vadhållning medelst så kallad totali sator eller på annat därmed jämförligt sätt ej får för allmänheten anordnas med mindre Kungl. Majit därtill lämnat tillstånd. Enligt andra stycket av samma paragraf lämnas sådant tillstånd allenast förening eller annan sammanslutning, som har till ändamål att för hästavelns befrämjande hålla offentliga kapplöpningar eller travtävlingar, samt under villkor att vinsten av totalisatorn, med av Kungl. Majit bestämt, skäligt avdrag för omkost naderna, inbetalas till statsverket för att användas till understöd av landets hästavel och att sökanden ställer sig till efterrättelse de särskilda före skrifter, Kungl. Majit kan finna erforderligt för tillståndets åtnjutande med dela. Ansökning om tillstånd skall enligt 2 § senast den 1 november året före det, varunder tävlingen är avsedd att äga rum, ingivas till stuteri överstyrelsen (numera lantbruksstyrelsen), som har att före den 1 påföljande december med eget utlåtande till Kungl. Majit överlämna inkomna ansök ningar.
I 3 § stadgas straff av böter från och med tio kronor till och med ett tusen kronor för överträdelse av förbudet, varjämte för sådant fall före- skrives att så mycket av insatserna, som skolat tillfalla anordnaren av vadhållningen, skall vara förverkat. Slutligen stadgas ansvar för den, som bryter mot särskild, jämlikt 1 § meddelad föreskrift.
4 och 5 §§ innehålla föreskrifter örn åtalsrätt samt örn fördelning och förvandling av böter.
Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen har Kungl. Majit genom beslut varje år medgivit vissa angivna sammanslutningar rätt att anordna dylik vadhållning å bestämda tider och platser vid offentliga kapplöpningar och travtävlingar, vartill tillstånd i vederbörlig ordning erhållits. Av de in
Kunell. Maj:ts proposition nr 231.
6
Kungl. May.ts proposition nr 231.
satser, som vid vadhållningen göras, skola enligt lämnade föreskrifter av
anordnaren innehållas tjugo procent. Härav äger anordnaren för anskaf
fande och tillhandahållande av pris vid kapplöpningarna eller travtäv-
lingarna samt bestridande av andra omkostnader för desamma tillgodogöra
sig vad som återstår, sedan för statsverkets räkning avdragits viss andel
enligt en av Kungl. Majit, senast genom beslut den 16 april 1931, fast
ställd tabell.
Såsom torde framgå av den nu lämnade redogörelsen har syftet med de
sålunda tillkomna bestämmelserna närmast varit att reglera vadhållning
vid hästtävlingar. Emellertid har under de senaste åren i stor omfattning
och under växlande former anordnats vadhållning jämväl i samband med
andra tävlingar. Särskilt har den s. k. tippningsrörelsen vunnit en oerhörd
spridning, trots att anordnande av tippning genom ett flertal domstolsutslag
förklarats falla under förbudet i 1923 års kungörelse. Förhållandena här
vidlag hava aktualiserat frågan örn ändrade bestämmelser rörande vadhåll
ning i samband med tävlingar, och inom handelsdepartementet har med
anledning härav verkställts utredning angående nämnda rörelses art och
omfattning. Härvid har i huvudsak framkommit följande.
Tippningen utgör en form av vadhållning beträffande resultatet av vissa
tävlingar och avser i allmänhet i Sverige eller utlandet, särskilt England,
anordnade fotbollstävlingar. På våren, delvis på sommaren och på hösten spelaså
olika platser inom landet ett stort antal svenska fotbollsmatcher, vilka numera
äro ordnade i en serie, den s. k. allsvenska serien. Liknande serier av
fotbollsmatcher spelas, jämväl under vintern, i England. De svenska mat
cherna spelas i regel på söndagarna, de engelska på lördagarna. I anslut
ning till dessa fotbollsmatcher anordnas tippningen vanligen på följande sätt:
Anordnaren låter trycka kuponger, vilka i god tid före fotbollsmatcherna
distribueras till ett antal ombud för att tillhandahållas allmänheten på
lämpliga ställen, såsom i cigarr- och tidningsaffärer. Kupongerna äro delade
i två numrerade hälfter, av vilka den i tippningen deltagande behåller den
ena hälften för kontroll, varemot den andra hälften jämte föreskrivet in
satsbelopp genom vederbörande ombud överlämnas till tippningsanordnaren.
Två dylika kuponger torde få såsom bilagor A och R fogas till detta
protokoll.
Å kupongerna äro angivna de matcher — till varierande antal —, vilka
tippningen avser, samt de i matcherna spelande fotbollslagen. Flera olika
gissningssystem förekomma, men i allmänhet går tippningen ut på gissning
antingen av antalet mål vid varje fotbollsmatch (s. k. siffertips) eller av
de fotbollslag, som vinna matcherna, varvid lag, som antagas förlora, å
kupongerna överstrykas (s. k. stryktips). Insatserna variera från 5 öre till
1 krona eller mera per kupong. Vanligast förekommande äro insatser å
10, 20 eller 25 öre. Ofta äro kupongerna så anordnade, att man har möj
lighet att göra flera gissningar beträffande samma matcher, varvid i regel
7
insats erlägges för varje resultat, som göres till föremål för gissning. Obe gränsat antal kuponger får inlämnas av samma person.
Sedan kupongerna, vederbörligen ifyllda och försedda med de tippandes namn och adresser, viss angiven tid före matcherna inlämnats till veder börande ombud, vidarebefordras de till anordnaren, som förvarar kupongerna till efter matcherna, då bedömning av gissningsresultaten genom poäng beräkning eller efter andra grunder vidtager. Vinsten utgöres vid vissa tippningstävlingar av en på förhand bestämd summa, vid andra står den relation till insatsen och till antalet rätt gissade matcher (s. k. fasta odds: vinnare får t. ex. 100 gånger insatsen, örn han gissat två matcher rätt, 400 gånger insatsen, örn tre matcher gissats rätt o. s. v.). Oftast tilldelas dock vinnaren den del av insatsbeloppen, som återstår, sedan omkostnader för företaget samt anordnarens andel avdragits (totalisatorprincipen). Därest flera i tippningen deltagande nått lika resultat, delas prissumman dem emel lan. Ibland förekommer även, att endast en del av prissumman tilldelas dem, som gissat bäst, medan återstående del går till dem, som därnäst nått bästa resultat. Någon dag efter den, då vinstbedömning ägt rum, med delas tävlingens resultat å förteckningar, som tillhandahållas genom ombuden.
Såsom förut nämnts har anordnande av ifrågavarande gissningstävlingar av domstolarna ansetts falla under förbudet i 1923 års kungörelse. Sålunda har högsta domstolen redan år 1928 bifallit åtal för anordnande av tipp ning och därvid dömt anordnaren jämlikt nämnda kungörelse (Nytt Juridiskt Arkiv 1928 sid. 451). Även från senare tid föreligga rättsfall med ena handa utgång.
Till en början anordnades tippningstävlingar huvudsakligen av en del enskilda personer, vilka bedrevo rörelsen såsom rena affärsföretag. Några sådana företag Ängö mycket snart oaktat hård konkurrens stor omfattning, andra måste efter längre eller kortare tid upphöra. De flesta anordnarna hava — en del upprepade gånger — för den olagliga verksamheten blivit ådömda stora bötesbelopp, men det oaktat har verksamheten fortsatt. Sär skilt i Skåne och västra Sverige hava dylika enskilda företag av betydande storlek varit verksamma. Dessa hava under de senare åren med vissa uppehåll — regelbundet varje vecka anordnat tippningstävlingar, varvid kuponger distribuerats över hela landet till talrika centralombud, under- agenter och enskilda personer. Vissa för omfattningen av denna verksam het belysande uppgifter, vilka lämnats vid anställda åtal mot sådana företag, må här anföras.
Vid handläggningen i april 1932 av ett åtal mot innehavaren av ett tipp- ningsföretag i Kungälv, benämnt »Södra tipset», uppgav denne sålunda, att han innehade förteckning å omkring 63,000 namn och adresser å ombud och deltagare i tippningarna, till vilka tidvis kuponger utsändes. I allmän het skickades dock kupongerna till cirka 1,000 centralombud, huvudsakligen innehavare av tidnings- och tobaksaffärer, vilka sedan distribuerade desamma.
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
Till ombuden utgingo provisioner av växlande storlek, vanligen 12—17
procent av bruttoinsatserna. Vid ett enda tillfälle (i februari 1932) hade
till företaget inkommit omkring 100,000 tippningskuponger med insatser.
Innehavaren av ett annat sådant företag uppgav vid anställt åtal mot ho
nom i slutet av år 1932, att han till vissa tippningstävlingar utsänt kuponger
till ett antal av omkring 400,000 varje gång och att av dessa omkring 10
procent beräknades inkomma med insatser. I nu nämnda företag utdelades
vid tiden för åtalen i prissummor mellan 5,000 och 10,000 kronor vane
vecka.
Enligt de i en rättegång företedda räkenskaperna för »Södra Tipset» för
år 1931 hade under året inkommit över 2,000,000 kuponger med insatser å 10
öre eller därutöver. För samma år upptogos utgifterna till följande belopp:
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
trycksaker ................. .............................. kronor 51,673: 34
hyra ........................... .............................. »
1,170: —
avlöningar ................. ............................... »
9,600: —
porto ........................
6,500: —
böter............................. ............................... »
14,300: —
prissummor........ ........ ............................... » 256,841:10
Summa kronor 340,084: 44
Då härtill komme provisioner tili ombud och en del andra utgifter, torde
den årliga omsättningen hava närmat sig 500,000 kronor. Innehavaren av
detta företag var taxerad för inkomst för nämnda år — huvudsakligen
från tippningen — å omkring 30,000 kronor.
Till följd av konkurrens från åtskilliga andra tippningsföretag torde om
fattningen av dessa rena affärsföretag under sistförfluten året hava avtagit.
Dock linnas fortfarande sådana företag med betydande verksamhet.
Av i viss mån annan art är den tippningsverksamhet, som kommit att
bedrivas av eller i anslutning till vissa sammanslutningar inom idrotten.
Redan under år 1929 anordnades av idrottsföreningar i Göteborg och När
liggande städer en del tippningstävlingar, vilka inbringade ej oväsentliga
inkomster för föreningarna. Sedan de, som anordnat tippningstävlingarna,
vid upprepade tillfällen blivit ådömda ansvar, upphörde de emellertid med
sin tippningsverksamhet. Under år 1932 började ett flertal idrottsföreningar
i Stockholm att anordna regelbunden tippning och det dröjde ej länge förrän
denna nya form av tippningsrörelse fått en mycket stor spridning. Till
Stockholms fotbollförbund, en underavdelning av Svenska fotbollförbundet,
voro den 1 september 1932 anslutna 121 klubbar eller föreningar. Åtskilliga
av dessa klubbar och föreningar hava i en eller annan form varit enga
gerade i tippningsrörelsen. Jämväl vissa andra idrottsföreningar lära hava
bedrivit tippning. Däremot synes tippningen icke omhänderhafts eller be
skyddats av de ledande organisationerna inom idrotten.
Till en början deltogo i tippningen endast vederbörande klubbs eller för
enings medlemmar, men allt eftersom intresset för tippningen steg, vidgades
också kretsen av deltagare och omsättningen ökades i snabbt tempo. Risken
9
att starta ett sådant företag var ringa, inkomsterna tycktes däremot säkra och arbetskraft hade man tillräckligt av inom klubbarna. Antalet av dessa s. k. »klubbtips» växte därför mycket hastigt och torde vid vissa tider hava i Stockholm uppgått till flera tiotal. Storleken av de olika klubb tipsens verksamhet varierar givetvis mycket. Några sådana klubbföretag hava vunnit mycket stor omfattning, medan andra hållit sig inom mera blygsamma gränser. Som exempel å de förra kan nämnas ett företag — det äldsta och ett bland de största — som vissa tider år 1933 utdelade om kring 10,000 kronor varje vecka i prissummor. Ett annat sådant »klubb tips», det s. k. Centrumtipset, har under februari 1934 i pris utdelat över 10,000 kronor i veckan. Då insatsen vid tippningen varit 10 öre, hava tydligen de inkomna insatserna räknats i hundratusental.
»Klubbtipsen» anordnas vanligen så, att inom vederbörande idrottsklubb utses en eller flera personer, som självständigt skola sköta tippningen; det anses icke lämpligt att klubbens ledning själv utsätter sig för risken att bliva åtalad och dömd för den olaga verksamheten. I början av varje vecka utdelas kupongerna för veckans tippning till ombud — i regel arbets lösa klubbmedlemmar — vilka mot viss ersättning distribuera dem till klubbkamrater eller till allmänheten, direkt eller genom t. ex. tobaksaffärer. Av de inflytande insatsbeloppen överlämnas viss del, i allmänhet omkring 20 procent, till idrottsklubben.
Det ojämförligt största flertalet av tippningstävlingar anordnas såsom förut antytts i samband med fotbollstävlingar. Emellertid förekommer även tippning i anslutning till andra tävlingar, t. ex. motor-, bandy-, cykel- och hästtävlingar.
Genom den av vissa idrottssammanslutningar sålunda bedrivna tippnings- verksamheten lära ganska betydande summor hava tillförts respektive idrotts klubbar. De erhållna tippningsmedlen hava av klubbarna använts för olika ändamål, såsom till gäldande av klubbarna åvilande skulder, anskaffande av idrottsmateriel eller hjälp till arbetslösa klubbmedlemmar. I något fall har till och med huvudsakligen med sådana medel kunnat uppföras idrottsplats.
Åtskilliga av deni, som stått såsom arrangörer av »ldubbtips», hava efter åtal blivit ådömda ansvar för olaga vadhållning. De relativt små straff, som kunnat ådömas, hava dock icke varit tillräckliga för att hejda rörelsens utbredning.
Under hösten 1932 började vissa i England och Skottland befintliga stora tippningsföretag att genom agenter i Sverige distribuera på svenska språket tryckta kuponger för deltagande i den utländska tippningen. En sådan kupong torde få såsom bilaga C fogas till protokollet. Kupongerna upptogo vanligen ett flertal s. k. pools, d. v. s. serier fotbollsmatcher, beträffande vilka man ägde gissa resultaten. Insatserna voro i allmänhet större än vid de svenska tippningarna. Genom agenterna insamlades kupongerna och
[Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
insatserna, vilka sandes med flygpost till England, dit de skulle hava an
kommit före matchernas början.
Med hjälp av en braskande reklam har dessa företags verksamhet här i
landet tidvis varit mycket betydande och sannolikt hava ganska ansenliga
belopp på så sätt gått till utlandet. En enda sådan agent hade enligt egen
uppgift under år 1932 en omsättning å omkring en halv miljon kronor. För
närvarande lära fem å sex sådana företag vara verksamma i Sverige.
På grund av att enligt totalisatorkungörelsen ansvar endast drabbar den,
som anordnat vadhållningen, hava mot dessa agenter anställda åtal blivit
av domstolarna ogillade. Av detta givetvis mycket betänkliga förhållande
hava nu åtskilliga av de svenska tippnings företagen sökt begagna sig på så
sätt, att de låta tippningen formellt anordnas från utlandet, medan verk
samheten1 här i landet påstås bedrivas av agenter till de utländska anord
nare. Så har t. ex. en stor del av förut berörda »klubbtips» förflyttats
till Oslo, Helsingfors och andra orter. Emellertid hava domstolarna vid
åtal mot de svenska agenterna betraktat de utländska anordnar na såsom
endast bulvaner och ådömt agenterna ansvar för anordnande av olaga vad
hållning.
Någon egentlig kontroll över de olika tippningsföretagens verksamhet
lärer, åtminstone såvitt angår de enskilda affärsföretagen, knappast existera.
I fråga örn dessa senare synas också oredlighet och bedrägliga förfaranden
i stor utsträckning hava förekommit. I viss mån annorlunda ställa sig för
hållandena inom de till idrottssammanslutningarna knutna företagen, vid
vilka vanligen av idrottsklubbarna utsedda kontrollanter följa och granska
verksamheten.
Från Stockholm, Göteborg, Kungälv och Arlöv (å vilka två sistnämnda
platser en del stora tippningsföretag haft sin verksamhet) hava inhämtats
vissa uppgifter beträffande anställda åtal för olaga tippning.
I Stockholm dömdes sålunda vartdera av åren 1930 och 1931 3 personer
och 1932 7 personer. År 1933 biföllos 75 åtal och under innevarande år
hava hittills avdömts 18 tippningsmål.
I Göteborg åtalades år 1930 78 personer, vilka ådömdes böter örn tillhopa
44,290 kronor. Under år 1931 ådömdes 39 personer i böter 32,000 kronor
och år 1932 voro motsvarande siffror 41 och 10,202 kronor.
År 1931 avgjordes 14 åtal mot personer i Arlöv, varvid i böter utdömdes
14,800 kronor. År 1932 biföllos 5 åtal och utdömdes i böter 36,000 kronor.
I Kungälv dömdes år 1932 3 personer till böter örn tillhopa 4,600 kronor.
Därjämte hava anställts en del åtal för bedrägliga förfaranden i samband
med tippning, varförutom åtskilliga anmälningar inkommit till åklagarmyn
digheterna örn oredlighet av olika slag vid tippningstävlingar, vilka anmäl
ningar i brist på bevis icke lett till åtal.
Till Kungl. Maj:t hava inkommit ett flertal ansökningar örn tillstånd att
utan hinder av gällande förbud få anordna tippning. I en den 6 april 1933
dagtecknad, av 44 idrottsklubbar i Stockholm med omnejd jämte 9 »klubbtips»
undertecknad sådan ansökning anföres bland annat följande:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
11
Arbetet inom idrottsrörelsen, vilket i fråga om utbildning och övning fol
den enskilde idrottsmannen huvudsakligen bedreves inom de s. k. småklub-
barna, hade kommit att lida ett avsevärt avbräck genom den långvariga
depressionen. Arbetslösheten hade drabbat större delen av medlemmarna,
vilka i icke ringa omfattning tillhörde den kroppsarbetande befolkningen,
och detta hade medfört, att medlemsavgifterna och övriga genom medlem
marna inflytande inkomster i oroväckande grad nedgått. Småklubbarna
hade för den skull icke förmått annat än genom tyngande skuldsättning
uppehålla idrottsarbetet för sina medlemmar, och genom medlemmarnas
svaga ekonomi och småklubbarnas skuldsättning hade hela rörelsen förla
mats. Sådant hade läget varit, då idrottsfolket fick uppmärksamheten rik
tad på den av den enskilda företagsamheten sedan en del år tillbaka bedrivna
s. k. tippningsrörelsen. Som denna just vilade på idrottsverksamheten,
nämligen de engelska professionella fotbollsmatcherna, och på grund därav
hade kanske sitt största klientel bland idrottens folk, hade det fallit sig helt
naturligt för idrottsmännen att själva anordna dylika tippningar. Inom
klubbarna började man sålunda anordna tips: medlemmarna inom en och
samma klubb eller inom ett par klubbar slote sig samman under ledning
av en särskild anordnare och bildade ett s. k. tippningssälIskap, avsett en
dast för respektive klubbmedlemmar. Emellertid vore konkurrensen från de
enskilda, affärsmässigt bedrivna tippningsföretagen för stark, vilket föran
ledde nyssnämnda tippningssällskap att söka sina kunder jämväl utom
respektive klubbmedlemmars krets. På så sätt hade nu ifrågavarande klubb
tips kommit att framstå såsom anordnare »för allmänheten» och därmed
hade ock allmänna åklagaren kunnat angripa verksamheten. All inkomst
från tippningsföretagen hade oavkortat tillfallit respektive klubbar. På så
sätt hade klubbarna fått sin ekonomi avsevärt förbättrad, så att idrotts
arbetet kunnat uppehållas och utvidgas Därjämte hade välbehövliga under
stöd kunnat lämnas åt behövande idrottsmän, som skadats under övningar
eller matcher, samt åt arbetslösa klubbmedlemmar, så att de kunnat deltaga
i idrottsverksamheten. Genom dessa klubbtippningsföretag hade även en
mängd arbetslösa medlemmar fått en välkommen verksamhet, i det de fått
arbeta i företagen på allehanda sätt, t. ex. genom distribuering av tippnings-
kuponger, deltagande i kontorsarbetet, kontrollering och dylikt. Enbart inom
sökandenas krets kunde över ett 100-tal medlemmar, som för ett år sedan
åtnjöto fattigvårdsunderstöd, numera draga sig fram genom den lilla inkomst
de erhölle från tipsen utan att behöva ligga det allmänna till last. Sålunda
hade genom småklubbarna anordnade tippningsföretag såväl varit idrotts
rörelsen såsom sadan till oerhörd nytta som ock kunnat bereda en hel del
arbetslösa medlemmar en örn ock ringa arbetsförtjänst. Det förtjänade även
framhållas, att den form, varunder dessa klubbtippningsföretag bedrivits,
vunnit idrottsfolkets gillande och förtroende.
Vidare har Stockholms travsällskap i en till handelsdepartementet ingiven
skrift påpekat förekomsten av en med tippningen i viss mån hänförlig före
teelse, nämligen den s. k. totalisatorförmedlingen, och därom anfört huvud
sakligen följande:
Under år 1933 hade en intensiv reklam bedrivits av ett företag, som
startat dylik »förmedling» i Malmö och genom masspridande av cirkulär
och prospekt sökt animera allmänheten att göra sina insatser å den veder
börligen tillåtna totalisatorn genom förmedling av detta företag. Allmän
heten hade endast att å tryckta kuponger ifylla namnen å de hästar, som
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
man önskade spela på, samt insända kupongerna jämte insatsbeloppen till
företaget, som sedan för vederbörandes räkning skötte örn att insatserna
gjordes å totalisatorn. Det måste anses uppenbart, att en rörelse av detta
slag lätt kunde leda till mer eller mindre förstucket »bookmakeri» och mot
verka de med totalisatorn avsedda syftena. Travsällskapet hemställde örn
ändring i gällande lagstiftning i syfte att stävja denna rörelse.
Då det med hänsyn till vad under den gjorda utredningen framkommit
syntes uppenbart att de nuvarande bestämmelserna örn vadhållning vid
tävlingar icke kunde anses på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål,
utarbetades inom handelsdepartementet ett utkast till ny kungörelse angående
vadhållning vid tävlingar.1
I en i anslutning till utkastet upprättad promemoria framhölls, bland
annat, följande.
Att tippningsrörelsen oaktat förbudet vunnit så stor spridning hade bl. a.
berott på utformningen av bestämmelserna i 1923 års kungörelse. Enligt
kungörelsen avsåge förbudet endast anordnandet av vadhållning, medan det
lämnats straffritt att tillhandagå sådana, som deltaga i vadhållningen, t. ex.
genom att utbjuda eller eljest tillhandahålla kuponger, mottaga insatser,
sprida inbjudningar o. s. v.
På grund av de nuvarande bestämmelsernas knapphet hade det vidare
visat sig vara omöjligt att upprätthålla förbudet, då vadhållningen anord
nats utom landet, försåvitt icke rena bulvanförhållanden förelegat. Därest
förbud mot vadhållning fortfarande skulle upprätthållas, syntes därför bliva
nödvändigt att förbudet utsträcktes att jämväl avse den verksamhet, som
bedreves av den tippningsanordnandes ombud och medhjälpare.
Då det visat sig, att vid vadhållning, vartill erhållits Kungl. Maj:ts till
stånd (totalisator vid hästtävlingar), verksamheten på ett illojalt sätt ut
nyttjats av vissa utomstående, borde förbud meddelas även för tillhanda-
gående vid deltagande i tillåten vadhållning, dock endast örn tillhandagåen-
det skedde yrkesmässigt eller eljest mot ersättning och medgivande icke
givits av den som erhållit tillståndet.
Ansvarsbestämmelserna syntes böra skärpas. Särskilt borde möjlighet
beredas att förhindra ett fortsättande av verksamheten, medan åtal på
ginge.
Bestämmelsen örn förverkande borde utvidgas att avse alla de insatser,
varmed den tilltalade tagit befattning. Dessutom borde kuponger, vinst
listor och dylikt jämväl kunna förklaras förverkade. Sådana insatser och
föremål kunde tillföljd därav jämlikt 1 § lagen den 12 maj 1933 (nr 182)
örn vissa tvångsmedel i brottmål bliva föremål för beslag.
Utkastet, som i 1 § upptog det nu gällande förbudet mot anordnande utan
Kungl. Maj:ts tillstånd av vadhållning vid tävlingar, hade däremot icke
någon motsvarighet till bestämmelsen i 1 § andra stycket i 1923 års kun
görelse. I övrigt innehöll utkastet i förhållande till bestämmelserna i
nämnda kungörelse väsentligt utvidgade och skärpta föreskrifter.
Utkastet och promemorian hava varit utremitterade till generalpoststy
relsen, stuteriöverstyrelsen, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,
1 Detta utkast är — frånsett vissa redaktionella jämkningar — lika lydande med det vid
propositionen fogade författningsförslaget.
13
varjämte Svenska gymnastik- oell idrottsföreningarnas riksförbund samt Svenska fotbollförbundet erhållit tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Samtliga sålunda hörda myndigheter och sammanslutningar hava inkommit med yttranden.
Överståthållarämbetet oell länsstyrelserna hava — frånsett vissa påpe kanden i fråga örn föreskrifternas utformning — antingen tillstyrkt att be stämmelser i enlighet med utkastet utfärdades eller förklarat sig icke hava något att erinra i ärendet.
Överståthållarämbetet har därvid anfört, att av 1 § i utkastet franninge, att efter erhållet tillstånd av Kungl. Majit vid kapplöpning eller annan tävlan vadhållning skulle kunna anordnas icke blott medelst s. k. totali- sator utan även på annat därmed jämförligt sätt. Detta torde innebära, att även s. k. tippningstävlingar skulle med Kungl. Maj:ts medgivande kunna anordnas. Häremot hade Överståthållarämbetet intet att erinra, sär skilt enär genom Kungl. Maj:ts prövning av begärt tillstånd garanti er- hölles för att tippningstävlingar komme att anordnas allenast i händelse tungt vägande skäl förelåge och Kungl. Majit genom att vid tillståndet knyta villkor och föreskrifter vore i tillfälle att skapa erforderlig kontroll.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att den s. k. tippnings- rörelsen i länet vunnit stor spridning och ägde rum under sådana förmer, att den nuvarande lagstiftningen icke lämnade tillräckliga möjligheter att stävja denna olagliga rörelse. Länsstyrelsen ansåge därför den föreslagna lagstiftningsåtgärden vara väl motiverad.
Generalpoststyrelsen har yttrat sig allenast rörande postbefordran av meddelanden angående vadhållning vid tävlingar och i sådant avseende hemställt örn förordnande — i samband med utfärdande av den föreslagna kungörelsen — örn förbud mot postbefordran i vissa fall av sådana med delanden.
Stuteriöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande.
Enligt förslaget finge vadhållning äga rum vid tävlingar i allmänhet, så framt Kungl. Majit därtill lämnat bifall. Användandet av totalisator skulle icke vara den enda formen för vadhållning vid tävlingar, utan vadhållning skulle kunna ske även på andra sätt, förutsatt att Kungl. Majit över huvud taget meddelat tillstånd och icke bundit detta vid vissa särskilda bestäm melser örn do former, varunder vadhållningen skulle utövas. Alltså skulle måhända till exempel s. k. bookmakers kunna tillåtas utöva sin verksam het i anslutning till tävlingarna. Stuteriöverstyrelsen måste för sin del på det bestämdaste avstyrka en dylik utsträckning av vadhållningstillstånden. Någon särskild bestämmelse vore — i olikhet med gällande totalisatorför- fattning — icke föreslagen beträffande det ändamål, vartill vinsten av vad hållningen i dylikt fall skulle användas. Större delen av vinsten genom vadhållning vid hästtävlingar ginge till statsverket för understödjande av landets hästavel. Det vore dels orättvist mot an ordnarna av hästtävlingar, dels även ur andra synpunkter mindre lämpligt, örn det — såsom av för- Fat-tningsförslaget framginge — skulle kunna tillåtas anordnarna av andra sporttävlingar att själva tillgodonjuta hela inkomsten av vadhållningen. Visserligen kunde man utgå från, att Kungl. Majit vid meddelande av till stånd till vadhållning komme att i värjo särskilt fall giva föreskrifter såväl om sättet för vadhållningens anordnande som örn användandet av eventuell
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
Departements*
chefen.
vinst. Men det syntes emellertid böra i en allmän, genom riksdagens med
verkan antagen författning bestämmas, huruvida, under vilka former och
för vilket ändamål vadhållning finge ifrågakomma. Stuteriöverstyrelsen
ansåge sig icke kunna tillstyrka medgivande att anordna vadhållning vid
andra slag av tävlingar än sådana, som avsåge kapplöpningar och travkörning,
samt ville framhålla, att därest tillstånd till vadhållning skulle medgivas
vid andra tävlingar — t. ex. fotboll, allmän idrott, segling, rodd o. s. v.
— fara torde vara för handen att intresset för hästtävlingarna skulle komma
att minskas. Skulle detta visa sig bliva förhållandet, torde den inkomst
källa, som under största delen av de tio sistförflutna åren varit tillräcklig
att finansiera stuteriväsendet i dess helhet samt att dessutom lämna medel
till mångå speciella åtgärder på detta område, som i annat fall icke kunnat
genomföras, sina eller åtminstone bli otillräcklig för hittillsvarande ända
mål. Stuteriöverstyrelsen måste såväl av detta skäl som på grund av sin
uppfattning örn svårigheterna att under effektiv kontroll anordna vadhåll
ning medelst totalisator eller eljest vid den mängd av sporttävlingar, som
numera förekomme på spridda ställen i vårt land, avstyrka totalisatorspelets
utsträckande till andra områden än de för närvarande medgivna.
Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund har förklarat
sig icke hava något att i saken erinra.
Svenska fotboll förbundet har biträtt förslaget men samtidigt hemställt
örn övervägande, huruvida ej illojal tippning kunde på ett effektivare sätt
stävjas genom tippningsrörelsens legalisering.
Enligt 1923 års förut nämnda kungörelse får i Sverige vadhållning i sam
band med tävlingar icke för allmänheten anordnas utan särskilt av Kungl.
Maj:t meddelat tillstånd. På sätt stadgas i kungörelsen lämnas sådant till
stånd endast åt vissa sammanslutningar med ändamål att främja hästaveln.
Det oaktat har emellertid under de senaste åren i mycket stor utsträckning
och under skiftande former anordnats vadhållning beträffande olika slags
idrottstävlingar, och denna verksamhet synes icke visa benägenhet att av
taga. Den s. k. tippningsrörelsen är, såsom framgår av den lämnade redo
görelsen, klart olaglig och jag finner det synnerligen betänkligt, att en sådan
verksamhet kan i uppenbar strid mot gällande föreskrifter och trots in
gripanden från vederbörande myndigheter öppet bedrivas. Redan denna
omständighet synes mig kräva ett övervägande av frågan, vilka åtgärder
böra vidtagas för att tillrättalägga förhållandena. Den olagliga verksam
hetens beskaffenhet och omfattning göra ett sådant övervägande än mera
nödvändigt.
Det torde icke låta sig göra att ens approximativt uppskatta omfattnin
gen av denna verksamhet. Av den lämnade redogörelsen framgår dock,
att densamma numera antagit mycket stora dimensioner. De penning
belopp, vilka årligen omsättas i tippningsrörelsen, torde uppgå till åtskilliga
miljoner kronor, och då dessa belopp huvudsakligen utgöras av mycket
små insatser inses lätt, att antalet av de i rörelsen deltagande måste
vara betydande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
15
Orsakerna till denna oerhörda utbredning av tippningsrörelsen ligga del
vis
i
det sätt, på vilket tippningstävlingarna anordnas. Insatsernas ringa
storlek möjliggöra ett deltagande utan större ekonomisk uppoffring; de täta,
regelbundet återkommande tävlingarna och det snabba avgörandet av de
samma äro andra faktorer, som stimulera deltagandet. Slutligen torde tipp-
ningens anknytning till vissa idrottstävlingar utgöra en viktig drivfjäder
för många att deltaga. Emellertid synas mig en del av dessa omständig
heter vara ägnade att åt tippningsrörelsen giva en karaktär, vilken måste
anses vara osund och icke önskvärd. Till följd av de obetydliga in
satserna indragas i rörelsen många, vilka eljest aldrig skulle hava ägnat
sig åt dylikt spel. Särskilt betänkligt är att ungdom därigenom i stor
utsträckning lockas till dessa vadhållningar. De som väl en gång börjat
deltaga fortsätta vanligen varje vecka, ofta med ett ökat antal insatser;
utgifterna för tippningen bliva därigenom en post att räkna med och
taga ofta i anspråk en ansenlig del av arbetsförtjänst eller besparingar.
Vinstutsikterna måste för övrigt anses vara ytterst minimala med hänsyn
till det stora antalet deltagande i varje tippning.
Idrottsrörelsen torde ej heller hava något större intresse av att tippnings
rörelsen upprätthålles, och jag kan ej finna det vara förenligt med idrotts
rörelsens bästa, att idrotten som nu sker begagnas såsom skylt för upp
ammande av osunt spelintresse och vinstbegär.
Till de betänkligheter jag nu framfört mot tippningsrörelsen kommer
ytterligare, att de former, under vilka rörelsen bedrivits och för närvarande
bedrives, äro ytterst otillfredsställande, även frånsett att rörelsen är olag
lig. Att en verksamhet av den art och omfattning, varom nu är fråga,
utövas praktiskt taget utan någon som helst kontroll från det allmänna är
icke försvarligt. Möjligheterna till oredliga och bedrägliga förfaranden äro
stora och sådana förfaranden lära också hava förekommit i stor utsträck
ning.
Såsom av den gjorda utredningen framgår har tippningsverksamheten
till stor del bedrivits av vissa enskilda affärsföretag, vilkas uppkomst helt
motiverats av rent privata vinstintressen. Denna verksamhet har utövats
utan någon som helst garanti för den deltagande allmänheten. Att för
budet mot vadhållning fortfarande bör upprätthållas i fråga örn sådana
företag finner jag uppenbart. Jämställda därmed äro de i utlandet befint
liga företag, vilka genom agenter här i landet idka tippningsverksamhet.
Helt naturligt har det förhållandet, att dessa utländska företags verksamhet
icke drabbats av förbudet mot vadhållning och därför kunnat fritt försiggå,
för allmänheten framstått såsom omotiverat och oegentligt. Detta förhål
lande har berott på utformningen av 1923 års kungörelse och jag finner
synnerligen angeläget att sådan ändring härutinnan vidtages, att de ut
ländska företagens verksamhet här i landet kan bringas att upphöra.
Av i viss mån annan art är den tippningsverksamhet, som bedrives i
nära anslutning till vissa idrottssammanslutningar, huvudsakligen en del
1(3
Kungl. Majlis proposition nr 231.
fotbollsklubbar. I fråga om denna verksamhet lärer en viss kontroll från idrottsföreningarnas sida utövas och synas även förhållandena i övrigt mera betryggande än vid den rent privata tippningsverksamheten. Genom tipp- ningen torde också idrottsföreningarna hava fått ganska betydande bidrag till sin verksamhet. Även örn formerna för denna tippningsrörelse icke varit lika otillfredsställande som vid en del enskilda företags verksamhet, är det anmärkningsvärt att en rörelse, som står i strid mot gällande författning, på sätt som sker omhuldas av så många sammanslutningar inom idrotts rörelsen. Härvid vill jag dock erinra örn att, såsom den förut lämnade redogörelsen visar, det huvudsakligen är vissa mindre klubbar, som en gagerat sig i tippningsrörelsen. Denna idrottsföreningarnas verksamhet synes mig icke lämpligen böra få fortgå som hittills. Frånsett do betänk ligheter jag förut framhållit mot tippningsrörelsen såsom sådan och i fråga örn dess förhållande till idrotten, kan det icke vara rimligt, att en del små- klubbar, vilka händelsevis kommit på tanken att anskaffa penningar genom tippningsverksamhet, skulle få obehindrat fortsätta härmed. Med samma rätt skulle då alla de tusentals förefintliga sammanslutningarna inom idrotten kunna göra anspråk på att få utöva sådan verksamhet. Den osunda konkurrens, som redan nu förefinnes mellan de till flera tiotal uppgående tippningsföretagen, skulle för visso vid en sådan utveckling av förhållandena icke bliva bättre.
Av vad jag sålunda anfört torde framgå, att jag anser tippningsrörelsen icke böra få fortfarande bedrivas på sätt som nu sker. Härmed har jag icke velat säga, att en sådan verksamhet, utövad under andra och mera betryggande former, icke skulle kunna efter särskild prövning av Kungl. Majit medgivas, örn förhållandena så föranleda.
Att hela denna vadhållningsverksamhet trots förbudet kunnat bedrivas, har, som tidigare nämnts, delvis berott på utformningen av gällande kun görelse angående vadhållning. Vid utarbetandet inom handelsdepartementet av utkastet till ny författning i ämnet har därför hänsyn tagits till nöd vändigheten av att bestämmelser meddelas, som möjliggöra ett effektivt upprätthållande av förbudet.
Nämnda utkast företer vid jämförelse med 1923 års kungörelse bland annat den skillnaden, att den i 1 § 2 stycket av nämnda kungörelse intagna förklaringen, att tillstånd till vadhållning endast meddelas vissa
samman,
slutningar, helt borttagits. 1 § i utkastet innehåller därför endast en mot
1 § första stycket i 1923 års kungörelse svarande bestämmelse.
I 2 § av den föreslagna författningen meddelas förbud mot åtgärder, som äro ägnade att främja deltagande i olaga vadhållning. Vidare stadgas i denna paragraf förbud mot att utan medgivande av den, som erhållit till stånd till vadhållning, yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid deltagande i vadhållning, sorn är tillåten. Härmed åsyftas när mast att förbjuda den s. k. totalisatorförmedlingen. 3 § utsträcker förbudet
17
mot vadhållning till sådana fall, då vadhållningen utövas under maskering
av någon förening. 4 § innehåller väsentligt skärpta ansvarsbestämmelser
och i 5 § finnes föreskrift om ansvar vid fortsättande av förseelse mot för
fattningen. I 6 § föreslås utvidgade bestämmelser örn förverkande. Slut
ligen innehåller utkastet stadganden örn åtal, bötesförvandling o. dyl.
Det sålunda inom departementet upprättade utkastet till ny författning i
ifrågavarande hänseende finner jag mig böra biträda. Vad beträffar den
föreslagna 1 § vill jag framhålla, att avsikten naturligtvis ej är att göra
ändring i den av Kungl. Maj:t för närvarande med stöd av riksdagens
beslut tillämpade praxis beträffande meddelande av tillstånd för vissa sam
manslutningar att anordna totalisator. Då det som jag förut antytt icke
synes uteslutet, att sådana förhållanden kunna inträffa, att undantag från
förbudet mot vadhållning finnes böra meddelas jämväl för annat fall än
nyss avsedda, torde åt 1 § lämpligen böra givas allenast det i utkastet före
slagna innehållet.
Säkerligen torde det även efter den nya författningens utfärdande komma
att möta stora svårigheter att stävja den olaga verksamhet, varom nu är
fråga, ytterligare föreskrifter kunna därför möjligen visa sig erforderliga.
Sålunda torde böra tagas under övervägande, huruvida icke de föreslagna
bestämmelserna böra kompletteras med vissa stadganden i tryckfrihetsför
ordningen. Vidare torde av generalpoststyrelsen begärda föreskrifter i fråga
örn postbefordran av tippningskuponger m. m. böra av Kungl. Majit
meddelas.
Med hänsyn till den stora omfattning tippningsrörelsen numera fått och
till det intresse, som från riksdagens sida tidigare visats beträffande före
varande lagstiftningsområde, torde riksdagen böra givas tillfälle att uttala
sig, innan slutliga åtgärder från Kungl. Majits sida vidtagas.
Föredraganden uppläser härefter ett på grundval av förenämnda utkast
upprättat förslag till förordning angående vadhållning i samband med
tävlingar samt hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta riksda
gens yttrande över samma förslag med förklarande därvid, att Kungl. Majit
har för avsikt att efter mottagandet av riksdagens svar företaga den slut
liga prövningen av förslaget.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Einar Engelstedt.
Kungl. Maj:t8 proposition nr 231.
tJUiang lill riksdagens protokoll 1934
1 sami. Nr 231.
18
Kungl. Majlis proposition nr 231.
Fotboll-tipset
Lörd. 3 mars
N:o 367002
Fotboll-tipset
Lörd. 3 mars
Bilaga A.
N:o 367002
CENTRUM-AGENTUREN
Cup- & Ligamatcherna
N arno:
Adress:
Ort:
cup
Arsenal
Aston Villa
Prestön
Leicester
Manchester C. —
Stoke C.
liga
Chelsea
—
Blackburn
Huddersf. T. —
Derby Co.
Liverpool
—
Middlesbr.
Sunderland
Newcastle U.
Tottenham H. —
Everton
Wolves
Birmingham
Avgift 10 öre.
Obs. kup. skola vara Agenturen I Sthlm till
handa senast lördag kl. 3 em.
Protest skall åtföljas av protestavg. kr. ö:-~
Obs! för ombuds ev. försummelse och otydligt
skrivna kup. ansvaras ej.
Skriv namn och adr. ej signatur.
CENTRUM-AGENTUREN
Kungsgatan 50, 2 tr.
Tel. 2fl f>7 27, 20 7211 Expeditionstid kl. 10-1
lO öre
Stryk över det lag Ni tror förlorar, vid oavgjort
resultat lämnas båda lagen ostrukna.
OBS. Vinnare godkännes ei förrän efter protest
tidens utgång torsdag kl. 1 e. m.
Kontrollant: Advokat N. Giertz.
cup
Arsenal
Aston Villa
Prestön
Leicester
Manchester C. —
Stoke C.
liga
Chelsea
—
Blackburn
Huddersf. T. —
Derby Co.
Liverpool
Middlesbr.
Sunderland
—
Newcastle U.
Tottenham H. —
Everton
Wolves
Birmingham
Vinstresultatet medd. äv. i Idrottsbl. månd.
L#Äm.ebr. Kr. 12,764: -
Obs! Örn 20 deltagare eller mindre upp-'
nått flesta rätt. delas prissumman med */a
till den eller de bästa o. Vs till näst bästa.
Vinstlista finnes hos ombuden.
Förenade Klabbtipsen
Helsingfors
Birka-Agenturen
N:o 38226
• Telefon 30 28 03
Anslutna till: Klabbtipsens Kontrollförbund.
Kontrollant: W idegrens Advokatbyrå.
Namn
Adress
Ort
OBS.! Kupongen måste vara oss tillhanda i Sthlm
senast lördag kl. 2 em. Adress: Box 6031 Sthlm 6.
Siffertips
Aston Villa—Sunderland
—
Blackburn B. — Sheffield W.
—
Everton—Arsenal ........................
Leicester C.—Chelsea ...... .......
—;
Newcastle U.—Birmingham ....
—
Tottenham
II.
—Liverpool......
—
För ombuds försummelse och för otydligt
skrivna kuponger ansvaras el!
E| spelad match röknas som iel tippad.
23 sept.
Avgift 10 öre.
Bilaga B.
Förenade Klabbtipsen
Helsingfors
Birka-Agenturen N:o 38226
Telefon 30 28 03
Anslutna till: Klabbtipsens Kontroll förbund.
Kontrollant: Widegrens Advokatbyrå.
Namn
Högsta antal ritt erhålla hela prissumman.
Vinstremltät enligt förteckning hos ombuden samt
meddelande i Jdrottsbladet varje måndag.
10
öre.
S,ffertips
Aston Villa—Sunderland .........
—
Blackburn R.—Sheffield W.
—
Everton—Arsenal ........................ ;
—
Leicester C. — Chelsea .............. j
—
Newcastle U.—Birmingham ... j
................i
Tottenham H.—Liverpool.........
—
Vinnare godkönnes ej förrän efter protest
tidens utgång onsdag
kl.
12 m.
Kontrollkupong 23 sept.
Kungl. Majit» proposition nr 231.
19
Bilaga C
(framsida).
EVERYMANS
Adress: Everymans Agentur
Postbox 140 - GÖTEBORG
Postgiro 42585. Tel. 17908.
öre för varje lod
rät rad. Hela ku
pongen 2 Kronor
Dea 3 mars.
Arsenal—Aston Villa ....................
i
2 | 3
4 | 6
0
7
8
9 | 10
1
Prestön N.—Eeicester ....................
j
Bolton—Portsmouth........................
i
Manchester C.—Stoke ....................
Chelsea—Blackburn ........................
Huddersfield —Derby ....................
Sheffield U.-Sheffield W..............
St. Johnstone—Queen of South-.•
Rangers—Aberdeen ........................
St. Mirren —Celtic............................
Kilmarnoch —Dundee ....................
Queens Park — Partick....................
i
1 I
Varje lodrät rad räknas som ett tips. För hemmaseger anges siffran 1, för bortaseger siffran 2,
för oavgjort ett kryss (X). Rätt förutsagd hemmaseger ger 1 poäng, rätt förutsagd
bortaseger 2 poäng, rätt förutsagt oavgjort 3 poäng.
Naimi
(Skriv tydl. med textade bokstäver)
Adress.........................................................Ort................
.................... (Sweden)
Klip. skall
Dara agenturen
i Göteborg Gilh.
senast torsdag kl. 17.
Bilaga C
(baksida).
Detta tips är baserat på poängsystem, d. v. s. en poäng erhålles för rätt tippad
hemmaseger, två poäng erhålles för rätt tippad bortaseger och tre poäng erhålles
för rätt tippat oavgjort resultat.
Alla tips skola vara avlevererade till huvudbyrån i Edinburg senast kl. 3 på
lördagseltermiddagen den dag matcherna spelas. Av denna anledning skola alla
kuponger från Sverige vara agenturen tillhanda senast kl. 5 varje torsdagsefter-
middag. Kuponger som inkomma senaide diskvalificeras.
Prissumman är delad, och första pris, utgörande hälften av totalbeloppet, till
faller den eller de vilka uppnått högsta poängsumman; andra pris, utgörande en
tredjedel av totalbeloppet tillfaller den eller de vilka uppnått näst högsta poäng
summan; och tredje pris, utgörande en sjättedel av totalbeloppet, tillfaller den
eller de vilka uppnått därefter bästa poäng.
Dessa kuponger avsändas med luftpost direkt till England av respektive in-
samlingscentraier.
OBS.! För undvikande av oberättigade anmärkningar mot prislistan har stipu-
leruts, att kr. 5: — skall deponeras vid anmärknings avgivande. Skulle anmärk
ningen vara berättigad återbetalas detta belopp.