Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

3

betslöshetskassas stadgar, som må erfordras för erkännandets bibehållande,

å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det ock

tfillt.

Där stadgeändringen----------- understödsberättigades bekostnad.

Skall sådan----------- samtycke därtill.

Är för-------— till efterrättelse.

Stadgeändring, som -—■ — — sista sammanträdet.

89 §.

Rätt till sjukhjälp eller moderskapshjälp eller till understöd vid arbetslös­

het eller till kapitalunderstöd, i vad det icke överstiger femhundra kronor, kan

ej överlåtas och må förty ej tagas i mät för gäld.

Hurusom pension-----------i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

8

§.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas er­

forderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller, efter Konun­

gens förordnande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935; och skola arbetsgivare förty

första gången erlägga avgifter under år 1936.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

medelsförvaltning och fondbildning samt jämväl i övrigt äro betryggande för

medlemmarna. Finnes anledning till anmärkning i sådant hänseende eller

överensstämma stadgarna icke med vad under II—V i denna förordning före-

skrives eller innehålla stadgarna bestämmelser, som med hänsyn till ändamå­

let med föreningens verksamhet prövas vara obehöriga, skall antagande vägras.

Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för föreningen helt eller till

huvudsaklig del med verksamhetsområdet för redan erkänd arbetslöshetskassa,

må antagande vägras.

5 §.

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshets­

kassa hava i sina stadgar angivet:

1) föreningens verksamhetsområde;

2) under vilka villkor medlem må uteslutas;

3) under vilka förutsättningar uttaxering å medlemmarna skall äga rum,

i vilken ordning beslut örn uttaxering skall fattas och efter vilka grunder be­

slutad uttaxering skall verkställas;

4) under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens omfattning bland

kassans medlemmar eller kassans ekonomiska ställning daghjälpens storlek

och understödstidens längd må i den i 24 § stadgade ordningen ändras;

5) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse, på sätt

i 61 § i lagen örn understödsföreningar sägs, kommer till stånd, med behållna

tillgångar skall förfaras.

6 §.

Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som

avser beredande av understöd vid arbetslöshet, eller använda medel för ända­

mål, som är främmande för dylik understödsverksamhet.

II. Om stadgarnas bestämmelser rörande medlemskap.

7 §.

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvar­

stå såsom medlem skall uteslutas

1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än sex

månader haft ställning såsom självständig företagare utan att samtidigt mot

avlöning användas till arbete för annans räkning;

2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än

sex månader använts till arbete av make, föräldrar eller adoptant, barn eller

adoptivbarn;

3) den som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa;

4) den som icke uppnått viss i stadgarna angiven ålder;

5) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken sådan

överenskommelse träffats, som avses i 13 §.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

leda, beträffande viss kassa medgiva, att den tidpunkt, då sådan påföljd skall

inträda, bestämmes senast till utgången av tjugnsjätte veckan.

12

§.

I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa må begränsning ej vara

föreskriven i kassans stadgar.

13 §.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse

med främmande stat, att medborgare i denna skall vid tillämpningen av denna

förordning likställas med svensk medborgare.

m.

Om stadgarnas bestämmelser rörande understöd.

14 §.

Understöd från erkänd arbetslöshetskassa må endast utgå till arbetslös med­

lem, som

1) fyllt 16 år;

2) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete;

3) hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom arbets­

sökande, på sätt i 19 § föreskrives; samt

4) uppfyller de i 21 § stadgade villkor med avseende å avgiftsbetalning.

15 §.

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på

grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet

lämpligt arbete, må understöd icke utgivas för de fyra närmast följande vec­

korna efter det sådant förhållande inträffat.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,

att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till

i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till

sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å

konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal

eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda beskaf­

fenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat; dock att inom

område, där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet allenast

för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må hänskjutas

till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

12

Kungl. Majlis proposition nr 38.

2) till kvinnliga medlemmar eller till medlemmar, vilka ännu icke uppnått

viss i stadgarna angiven ålder; dock, utom i fall som avses under 1), med

lägst en krona;

3) då tillsynsmyndigheten på grund av särskilda skäl därtill lämnat med­

givande.

Såsom familjeförsörjare skall anses den, som har försörjningsskyldighet

mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemen­

samt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

2 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslös­

het lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaf­

fenhet än fattigvård, må daghjälp till honom utgivas allenast i den mån

understödet icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten, varom i 1 mom.

sägs.

Kassa äger i sina stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär under­

stöd, som i första stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den mån un­

derstödet icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen.

3 mom. Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att dag­

hjälp icke må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid Idet

företag, där han är anställd, under varje period örn fjorton dagar har arbete

ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats, skall dock det antal dagar under varje

period örn fjorton dagar, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp,

minskas med två.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem, som icke tidigare upp­

burit understöd från kassan, utgiva understöd endast därest han för tid un­

der de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tjugufyra månader­

na till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst fyrtio veckoavgifter. Har

medlem, som har avses, övergått från klass med lägre daghjälp till klass med

högre daghjälp, må den högre daghjälpen icke utgivas till honom, med mindre

summan av hans för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande för­

flutna tjugufyra månaderna inbetalade avgifter motsvarar summan av fyr­

tio veckoavgifter i den högre klassen, dock att avgifter måste hava efter över­

gången erlagts för minst tjugu veckor i den högre klassen.

Till medlem, vilken tidigare uppburit understöd från kassan, må under­

stöd utgivas endast därest han för tid under de närmast före arbetslöshetens

inträdande förflutna tolv månaderna till kassan erlagt avgifter, motsvarande

minst tjugu veckoavgifter. Har sådan medlem övergått till klass med högre

daghjälp, må den högre daghjälpen icke utgivas till honom, med mindre sum­

man av hans för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande för­

flutna tolv månaderna inbetalade avgifter motsvarar summan av tjugu vecko­

avgifter i den högre klassen, dock att avgifter måste hava efter övergången

erlagts för minst tio veckor i den högre klassen.

Där sjukdom eller värnpliktstjänstgöring varit orsaken till den sista ar-

betsanställningens avbrytande eller inträffat under tiden efter dennas upp­

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

V. Om stadgarnas bestämmelser rörande styrelse och revisorer samt rörande

utövande av den befogenhet, som tillkommer sammanträde med arbetslöshets­

kassa.

28 §.

Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten efter för­

slag av kassan utse en ledamot jämte suppleant för honom.

Tillsynsmyndigheten skall jämväl utse en av kassans revisorer jämte supp­

leant för honom.

Styrelseledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äga för

uppdragets fullgörande uppbära arvode från statsverket med belopp, som av

tillsynsmyndigheten bestämmas.

29 §.

I erkänd arbetslöshetskassa, som har lokalavdelningar å olika orter, skall

den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas av valda

ombud.

VI.

Örn tillsyn å erkända arbetslöshetskassor så ock örn återkallande

av antagande.

80 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända arbetslöshetskassor föras en

förteckning, vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvis­

ning till inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret samt upp­

gift örn kassans verksamhetsområde och postadress. Har kassa medgivits att

utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 500, skall uppgift jämväl härom

intagas i förteckningen.

31 §.

Erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skola avslutas för kalenderår samt

föras i enlighet med bokföringslagen den 31 maj 1929 jämte de särskilda före­

skrifter, som tillsynsmyndigheten därutöver meddelar.

I balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst motsvaran­

de det för kassa av ifrågavarande storlek föreskrivna lägsta fondbeloppet.

32 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd arbetslöshets­

kassa bedriver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna förord­

ning och kassans stadgar samt på ett i övrigt ändamålsenligt sätt, och har

tillsynsmyndigheten jämväl att tillhandagå med råd och upplysningar ej

mindre i fråga örn åtgärder, som må erfordras för antagande, än även be­

träffande det lämpliga inrättandet av verksamheten.

Erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyn­

digheten eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper, protokoll

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

i lagen om understödsföreningar finnes stadgat; dock må klagan icke föras

över beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats angående beskaffenheten

av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller.

36 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses en

nämnd, bestående av personer med sakkunskap beträffande arbetslöshetsfrå-

gor, vilken nämnd skall hava att sammanträda inför tillsynsmyndigheten för

att samråda med denna myndighet i angelägenheter, som röra de erkända ar­

betslöshetskassorna.

VII.

Straffbestämmelser.

37 §.

Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan örn antagande mot bättre ve­

tande meddelar oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

Försummas anmälan, som är föreskriven i 33 §, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och med trehundra kronor.

38 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas till­

gång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Försummelse att göra anmälan, som är föreskriven i 33 §, skall åtalas vid

allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) an­

gående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen den 31 mars 1922 angående

uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen

örn försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och uppgår

avgiften ensamt eller tillika med avgift jämlikt lagen den

1934

(nr ) angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkost­

nader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmed­

lingen till ^1,000 kronor eller mera, må riksförsäkringsanstalten på ansökan av

den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges med hälften under första

och återstoden under andra halvåret.

Denna förordning träder i kraft den

1

januari 1935.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

1933 års

proposition.

Erkända ar­

betslöshets­

kassor.

vissa viktiga frågor i förslaget enligt reservanternas mening icke kunde sägas

hava blivit lösta på ett tillfredsställande sätt, dels ock därpå att ett införande

av en arbetslöshetsförsäkring ej lämpligen borde ske under så svåra depres­

sionstider som för det dåvarande. I skrivelse den 27 juni 1933, nr 370, an­

mälde riksdagen, att det av Kungl. Majit framlagda förslaget örn införande

av arbetslöshetsförsäkring till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut för­

fallit.

Härefter har företagits en förnyad utredning till närmare belysande av

vissa av de punkter i förslaget, som blevo föremål för jämkning av utskottet

eller som åsyftades i den nyss omnämnda reservationen. Denna utredning

har verkställts i socialdepartementet med biträde av de hösten 1932 jämlikt

Kungl. Majits bemyndigande för utredning angående arbetslöshetsförsäkring

tillkallade sakkunniga. Innan jag ingår på de vid utredningen berörda frå­

gorna, anhåller jag att få lämna en redogörelse för det av Kungl. Maj :t till

1933 års riksdag framlagda förslaget ävensom för de viktigaste ändringar

däri, som föreslogos av särskilda utskottet, samt för vissa frågor, däri avvi­

kande meningar anfördes i olika vid utskottets utlåtande fogade reservationer.

Beträffande Kungl. Maj :ts förslag följer jag därvid den i utskottets utlåtande

lämnade redogörelsen. Vad angår den tidigare behandlingen i vårt land

av frågan örn arbetslöshetsförsäkring tillåter jag mig att hänvisa till den i

bilaga G vid 1933 års proposition intagna redogörelsen härför (sid.

4

ff.).

Beträffande de förändringar i lagstiftningen angående arbetslöshetsförsäkring,

som vidtagits i vissa länder under det senaste året, tillåter jag mig att hänvisa

till den sammanställning härav, vilken såsom bilaga (Bilaga A) fogats vid

detta protokoll.

Det av Kungl. Majit år 1933 framlagda förslaget, som i huvudsak överens­

stämmer med det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avgivna

förslaget, avser ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring, innebärande att

staten lämnar bidrag till av arbetarna själva bildade arbetslöshetskassor, som

fylla vissa i lagen givna bestämmelser och bedriva sin verksamhet i enlighet

med givna föreskrifter. De bestämmelser, som reglera kassornas verksamhet,

hava sammanställts i förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor.

De ifrågasatta arbetslöhetskassorna komma att utgöra parallellföreteelser

till de statsunderstödda sjukkassorna, för vilka grunden lagts genom 1931 års

sjukförsäkringsreform. Detta gäller såväl i rättsligt hänseende som beträf­

fande den praktiska utformningen av'kassornas organisation. I föreningsrätts-

ligt hänseende innebär förslaget, att arbetslöshetskassorna skola vara registre­

rade som understödsföreningar enligt lagen den 29 juni 1912 örn understöds­

föreningar. De särskilda bestämmelser, som i nämnda lag meddelas för för­

eningar med godkända stadgar, skola dock icke gälla för arbetslöshetskassorna.

Kassorna måste vidare för att få statsbidrag antagas till »erkända arbetslös­

hetskassor». Ansökan örn antagande skall göras hos socialstyrelsen i egen­

skap av tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna. Socialsty­

relsen har därvid att tillse, att kassans stadgar överensstämma med de i för­

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

skrivet villkor. Genom bestämmelser av olika slag har kassan dock förhindrats

att utesluta någon, innan viss tid förflutit, från det villkoret upphörde att

vara uppfyllt.

Örn för någon person synnerlig risk för arbetslöshet är för handen på grund

av varaktig nedsättning av arbetsförmåga, lättja, osedlig vandel, dryckenskap

eller annan dylik anledning, äger kassan rätt att utesluta honom från med­

lemskap. Beslut härom skall dock omedelbart anmälas för tillsynsmyndig­

heten. Vidare kunna personer, som lämna svikliga uppgifter eller icke ställa

sig till efterrättelse kassans stadgar eller av styrelsen i behörig ordning ut­

färdade föreskrifter, uteslutas från medlemskap.

Kassorna kunna i sina stadgar bestämma åldersgränser för medlemmarna.

Hava sådana gränser bestämts, kan dispens härifrån endast meddelas beträf­

fande den övre gränsen.

Särskild bestämmelse har lämnats för att förhindra, att någon uteslutes ur

en kassa under tid, då han på grund av redan inträffad arbetslöshet är berät­

tigad till understöd från kassan.

I likhet med i förordningen örn erkända sjukkassor har införts en bestäm­

melse örn automatiskt uteslutande av medlem, örn han efter viss tids förlopp

fortfarande häftar för avgift eller uttaxerat belopp. Den tidpunkt, då påföljden

skall inträda, har bestämts till åtta veckor efter den tid, å vilken avgiften

eller beloppet belöper, med rätt likväl för tillsynsmyndigheten att för viss kassa

bestämma denna tidpunkt senast till utgången av tjugusjätte veckan.

För att kunna bliva berättigad till understöd från en erkänd arbetslöshets­

kassa måste medlem, som icke tidigare åtnjutit understöd från kassan, hava

under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna trettiosex måna­

derna till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå veckoavgifter.

För medlem, som tidigare uppburit understöd, krävas avgifter, motsvarande

minst tjugusex veckoavgifter, under de närmast före arbetslöshetens inträdande

förflutna aderton månaderna. Vid bedömande av frågan om tiden för arbets­

löshetens inträdande skall man bortse från den tid efter sista arbetsanställ-

ningens upphörande, som medlemmen varit sjuk eller fullgjort värnpliktstjänst­

göring. Har medlem åter på grund av eget förvållande varit avstängd från

understöd under viss tid, skall arbetslösheten anses hava tagit sin början först

vid avstängningstidens slut.

Örn medlem övergått från klass med lägre daghjälp till klass med högre dag-

hjälp, måste han erlägga visst antal avgifter i den högre klassen, innan den

högre daghjälpen kan utgå. Efter överenskommelse mellan kassorna, som av

tillsynsmyndigheten godkännes, kan medlem få tillgodoräkna sig avgift, som

han erlagt såsom medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa. Vidare kan

tillsynsmyndigheten medgiva, att medlem må tillgodoräknas avgift, som er­

lagts till sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, vilken icke

antagits till erkänd arbetslöshetskassa. Denna bestämmelse innebär möjlighet

att få tillgodoräkna sig avgifter, som erlagts till någon av de nu befintliga,

till fackförbund anknutna arbetslöshetskassorna. Har sådan överenskommelse

träffats eller medgivande lämnats, skall med understöd som utgivits av kassan

Kungl. Majlis proposition nr 88.

27

Vid framställning om daghjälp skall medlem styrka orsaken till arbetslös­

heten och att han innehaft arbete under den tid, för vilken avgifter minst

skola vara erlagda. Medlemmens skyldighet härutinnan skall i allmänhet full­

göras genom överlämnande till kassan av intyg från arbetsgivaren. Skyldig­

het för arbetsgivare att utfärda sådant intyg har dock ej ansetts behöva sär­

skilt föreskrivas.

Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta avgifter av sina medlemmar.

Dessa avgifter skola utgå för tid, då medlem för annans räkning mot avlö­

ning användes till arbete, som ej utföres i medlemmens hem, samt vara så av­

vägda, att de i förening med andra inkomster förslå till föreskriven fondbild­

ning, utgivande av tillförsäkrat understöd och kassans övriga utgifter. Av­

gifterna må ej göras olika för olika grupper av kassans medlemmar i vidare

mån än som föranledes av olika understödsrätt eller arbetslöshetsrisk. Kas­

sorna lia vidare rätt att upptaga särskild avgift vid inträde i kassan eller över­

gång till högre understödsklass eller vid försummelse att i rätt tid erlägga fast

avgift eller uttaxerat belopp.

Erkänd arbetslöshetskassa skall som fond avsätta tillgångar av viss i

förordningen med hänsyn till kassans medlemsantal och inkomster angiven

storlek. Denna fond, till vilken överskottet å verksamheten alltid skall av­

sättas, får tagas i anspråk endast i den mån inkomsterna ej förslå till täc­

kande av löpande utgifter. Eondens tillgångar skola redovisas på visst i för­

ordningen angivet sätt. I balansräkningen skall alltid som skuld upptagas

ett belopp, minst motsvarande det föreskrivna lägsta fondbeloppet. Utbetal­

ning av understöd får ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten med hänsyn till

fondens storlek samt kassans ekonomiska ställning i övrigt lämnat medgivande

därtill.

Om kassans inkomster ej förslå till utgifterna, får, som nyss nämnts, fon­

den tagas i anspråk. Därest så med hänsyn till kassans ekonomiska ställning

eller arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna är erforderligt, må kas­

sans styrelse efter medgivande av tillsynsmyndigheten nedsätta daghjälpens

storlek eller minska understödstidens längd. Det eljest föreskrivna minimi­

beloppet av daghjälpen eller i regel två kronor och kortaste understödstiden

eller nittio dagar må därvid underskridas. Visar det sig nödvändigt, skall

därjämte särskild uttaxering å medlemmarna tillgripas. Förutsättningarna för

vidtagande av dessa åtgärder skola finnas angivna i kassans stadgar, varför

stadgeändring icke i något fall erfordras. Minskning av understödstidens

längd och nedsättning av daghjälpens storlek skola avse jämväl dem, som vid

beslutets fattande redan voro understödsberättigade. Beslutet får ej gälla för

längre tid än till dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.

Tillsynsmyndigheten skall utse en ledamot i varje erkänd arbetslöshetskas­

sas styrelse liksom även en revisor. Örn en kassa har lokalavdelningar å olika

orter, skall den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt

utövas av valda ombud.

Tillsynsmyndigheten har erhållit vittgående befogenheter med avseende å

övervakandet av kassornas verksamhet. Sålunda är varje kassa skyldig att

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

29

Förslaget innebar, att de försäkrade själva skulle finansiera så stort antal

understödda dagar i förhållande till medlemsantalet, som motsvarade det ge­

nomsnittliga daghjälpsbeloppet i kronor minskat med en halv. överstiger

antalet understödda dagar per medlem den sålunda i relation till det genom­

snittliga daghjälpsbeloppet fixerade gränsen, skall daghjälpsbidrag börja utgå,

till en början med en relativt liten del av hela kostnaden men därefter växande

intill 21 understödda dagar per medlem och år. Bidraget har vid denna gräns

bestämts till 75 % av hela kostnaden vid en daghjälp av två kronor och 40 %

av hela kostnaden vid en daghjälp av sex kronor. Med utgångspunkt härifrån

har i utkastet till kungörelse sammanställts en tabell, utvisande daghjälps-

bidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal un­

derstödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av 2 kr., 2: 25 kr.,

2:50 kr. o. s. v. till och med sex kronor. Daghjälpsbidraget skall uträknas

särskilt för varje understödsklass inom kassan.

Förvaltningsbidraget utgår för kalenderår dels med två kronor för varje

årsmedlem i kassan, dels med belopp motsvarande vad under året utgivits

i arvode till styrelseledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Statsbidraget utbetalas årsvis i efterskott, med rätt för kassa att efter varje

kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skä­

ligen kan antagas belöpa å kvartalet.

Som följd av att de blivande erkända arbetslöshetskassorna skola vara re­

gistrerade såsom understödsföreningar erfordras vissa formella ändringar i

lagen örn understödsföreningar. Förslag härom framlades i propositionen.

I särskild proposition, nr 210, till 1933 års riksdag framlade Kungl. Majit

förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen örn försäkringsavtal. Förslaget

innebar, att ifrågavarande lag ej skulle äga tillämpning å de blivande erkända

arbetslöshetskassorna.

I särskild proposition, nr 213, till 1933 års riksdag framlade Kungl. Majit

förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Förslaget innebar en med hän­

syn till arbetslöshetsförsäkringen betingad betydande utvidgning av den offent­

liga arbetsförmedlingen, så att dess organisation komme att överspänna hela

riket.

I propositionen nr 214 till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att inom

socialstyrelsen skulle upprättas en byrå, som bland annat skulle hava att full­

göra den socialstyrelsen enligt förslaget åliggande tillsynsskyldigheten över de

erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen.

Såsom ett led i det i propositionen nr 209 till 1933 års riksdag framlagda

förslaget ingingo arbetsgivarbidrag, avsedda att användas till bestridande av

statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga

arbetsförmedlingen. Bestämmelserna härom hade sammanförts i en särskild

lag.

Ändringar i

lagen om

understöds­

föreningar.

Ändring i

lagen om

försäkrings­

avtal.

Den offent­

liga arbets­

förmedlingen,

Den centrala

organisa­

tionen.

Arbetsgivar­

bidrag.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

sätt komma att avskära stora grupper av de försäkrade från att komma i åt­

njutande av försäkringens förmåner. Såsom framgår av den genom de sak­

kunnigas försorg inom grov- och fabriksarbetareförbundet samt metallindu-

striarbetareförbundet verkställda undersökningen, skulle för det förstnämnda

förbundets del -— även örn man bortser från sockerbrukens kampanjarbetare

och torvindustriens arbetare — ej mindre än 65 respektive 61 procent av antalet

arbetslösa veckor under åren 1929 och 1930 hava blivit diskvalificerade från

understöd enbart på grund av att 26 veckoavgifter ej erlagts under det närmast

före arbetslöshetens inträdande förflutna året. För metallindustriarbetareför­

bundets del äro motsvarande siffror 54 och 42 procent. Det är under sådana

omständigheter tydligt, att man måste ställa sig betänksam inför konsekven­

serna av de föreslagna reglerna.

Det har varit med full avsikt, som försäkringen begränsats till att avse en­

dast ett visst bestämt område av den samlade arbetslösheten. Denna begräns­

ning kan emellertid ej få drivas för långt; det är då fara värt, att försäkrin­

gen ej längre försvarar sin plats i ett arbetslöshetsprogram. Ur skilda syn­

punkter anser jag det därför vara lyckligt, örn bestämmelserna på denna punkt

något uppmjukas, även örn detta komme att medföra ökade avgifter för de

försäkrade. Rimlig hänsyn synes mig även böra tagas till den å arbetarhåll,

enligt vad som framgår av yttrandena, allmänna opinionen i frågan.

Jag har därför med utgångspunkt från det av de sakkunniga sammanbrag-

ta materialet i nyssnämnda två fackförbund låtit verkställa en undersökning

angående den verkan på försäkringens effektivitet, som skulle ernås genom

att förevarande villkor omlades så, att för rätt till understöd första gången

från en erkänd arbetslöshetskassa krävas 52 erlagda avgifter under de när­

mast före arbetslöshetens inträdande förflutna tre åren och för rätt till un­

derstöd därpå följande gånger krävas 26 avgifter under ett och ett halvt år

före arbetslöshetens inträdande. Den över denna undersökning upprättade

promemorian är såsom bilaga (bilaga H) fogad till propositionen.

Vad först angår huvudvillkoret eller att för rätt till understöd andra och

följande gånger från en erkänd kassa skulle fordras 26 erlagda avgifter under

ett och ett halvt år i stället för, såsom enligt sakkunnigförslaget, under ett år,

giver undersökningen vid handen, att för metallindustriarbetareförbundets del

en stegring i försäkringens effektivitet skulle äga rum med omkring 20 pro­

cent eller från 37.2 till 44.6 procent. För grov- och fabriksarbetareförbundet

skulle stegringen uppgå till 35 procent eller från 27 till 36.5 procent.

Verkan på försäkringens effektivitet genom en utsträckning från två till

tre år av kravet på 52 erlagda avgifter, för att medlem första gången skulle

bliva berättigad till understöd, har på grund av materialets beskaffenhet en­

dast kunnat beräknas för metallindustriarbetareförbundet. Resultatet skulle

för järnbruksarbetarna bliva en stegring med 54 procent eller från 26 till 39.9

procent.

De erhållna resultaten, som väl i stort sett torde kunna anses signifikativa

för försäkringsklientelet i allmänhet, giva alltså vid handen, att en betydande

ökning i försäkringens effektivitet erhålles genom att till tre respektive ett

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Särskilda utskottet hemställde, att riksdagen måtte med ändring av Kungl.

Maj:ts förslag godkänna vad 1932 års sakkunniga på denna punkt föreslagit.

Utskottets yttrande i frågan är av följande lydelse:

Den av departementschefen verkställda kostnadsberäkningen giver vid han­

den, att ifrågavarande utsträckning av den tid, inom vilken föreskrivet an­

tal avgifter skola vara erlagda, för såväl de försäkrade som för staten komme

att medföra en mycket betydande kostnadsökning. Hedan ur ekonomiska syn­

punkter måste således betänkligheter göra sig gällande emot ett bifall till

Kungl. Maj:ts förslag. Framför allt måste emellertid försäkringen förlora

mycket av sin stadga genom att den utsträckes till personer, som behöva så

lång tid som tre år för att erlägga 52 veckoavgifter. Därigenom skulle i för­

säkringen kunna inlemmas personer, som under flera år tillbaka övervägande

delen av tiden varit arbetslösa och som rimligen ej kunna räknas till de försäk-

ringsbara fallen. Den begränsning till visst verksamhetsområde, som man, i en­

lighet med vad utskottet förut anfört, principiellt bör eftersträva för försäk­

ringen, bleve härigenom redan från begynnelsen på ett betänkligt sätt upp­

mjukad. Vidare skulle den önskade verkan av bestämmelserna, som består i

ett effektivt frånskiljande av de självständiga företagarna, enligt utskottets

förmenande till stor del försvinna.

Härtill kommer ytterligare en omständighet, som av utskottet måste till­

mätas betydelse. Genom att enligt förslaget den tid, inom vilken vid förnyad

ansökan örn understöd visst antal avgifter skola vara erlagda, gjorts längre än

den tid, inom vilken en viss längsta understödst^ bestämts, kunna samma

avgifter komma att beräknas för åtnjutande av två hela understödsperio.der.

Utskottet vill härutinnan hänvisa till följande exempel. Örn en medlem i en

erkänd arbetslöshetskassa, efter att i en följd hava erlagt 52 avgifter, blir

arbetslös, kan han, därest förutsättningarna i övrigt föreligga, efter intjänad

karenstid, vilken antages utgöra sex dagar, erhålla understöd i 120 dagar.

Under återstående delen av de 52 veckor, som tagit sin början första under-

stödsdagen, må han trots fortsatt arbetslöshet ej uppbära daghjälp. Men det

kräves ej mera än att han under ifrågavarande 52 veckor har arbete så lång

tid, som motsvarar en karensperiod, d. v. s. sex dagar, för att han efter under­

stödsårets utgång och en karensperiod ånyo skall vara berättigad till under­

stöd under 120 dagar. Den tid, inom vilken de 26 avgifter skola vara erlagda,

vilka erfordras för att medlemmen åter skall kunna erhålla understöd, utgör

nämligen aderton månader, och därav följer att i ytterlighetsfallet ej mindre

än 25 avgifter, som erlagts före den förra understödsperioden, komma att ånyo

beräknas för erhållande av understöd.

Departementschefen har icke förbisett, att sådana fall kunna inträffa, men

förklarat sig anse, att dylika icke önskvärda påföljder av avgiftstidens ut­

sträckning torde kunna betraktas som undantagsfall. Utskottet håller däre­

mot före, att sådana fall kunna inträffa ganska ofta. Om en fabrik, som är

belägen i en mindre ort, måste stängas, förflyter säkerligen ej sällan avsevärd

tid, innan arbetarna kunna erhålla ny anställning. Ett tillfälligt arbete under

några veckor torde de flesta arbetarna dock kunna påräkna, och i sådana fall

inträffar just den situation, som utskottet ovan sökt exemplifiera.

Såsom departementschefen jämväl anfört, skulle en jämkning av bestämmel­

serna i syfte att förebygga sådana påföljder av en utsträckning av avgiftstiden

leda till ojämnheter i andra avseenden. Utskottet vill därför uttala, att, örn

en uppmjukning av de utav 1932 års sakkunniga föreslagna avgiftsbestämmel-

serna över huvud anses böra ske, denna bör verkställas genom att antalet av­

gifter, som skola vara erlagda under två respektive ett års tid, minskas. Av

förut angivna skäl anser utskottet emellertid, att en ändring av de utav de

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

nämligen 26 avgifter under 4 kvartal, 26 avgifter under 6 kvartal och 20 av­

gifter under 4 kvartal. Vidare undersöktes effektiviteten, så långt materialets

beskaffenhet medgav detta, vid en fördubbling av såväl antalet avgifter som

tiden. Beträffande de erhållna resultaten hänvisar jag till den å sid. 94 i pro­

memorian över undersökningen intagna tabellen. I stort sett torde man kunna

säga, att alternativen 20 avgifter under 4 kvartal och 26 avgifter under 6 kvar­

tal visade sig vara lika effektiva. Skillnaden synes vara, att det förstnämnda

alternativet är något mera effektivt under år 1929 eller med andra ord under

bättre tider, medan det sistnämnda alternativet överväger under år 1931, som

representerar ett krisår. Dessa båda alternativ äro för grov- och fabriksarbe­

tareförbundets del omkring 30 procent och för metallindustriarbetareförbundets

del mellan 12 och 15 procent effektivare än alternativet 26 avgifter på 4 kvar­

tal. För samtliga alternativ ökas — alltjämt relativt taget — effektiviteten,

då krisen sätter in. Beträffande alternativet 26 avgifter på 6 kvartal blir

effektivitetsökningen större, ju längre in i krisen man kommer.

Vid undersökningen av arbetslöshetsförhållandena inom träindustriarbetare­

förbundet var utgångspunkten, som jag nyss nämnt, föregående års proposi­

tionsförslag. En på detta förslag grundad försäkrings effektivitet undersök­

tes med hänsyn till de tre alternativ beträffande villkoret i fråga om avgifts-

betalning, som föreligga i sakkunnigförslaget, propositionen och det i proposi­

tionen diskuterade alternativet 20 avgifter under 12 månader. För vinnande

av en jämförelse med den tidigare undersökningen undersöktes dessutom effek­

tiviteten av en försäkring enligt 1928 års förslag till obligatorisk försäkring

med 26 avgifter under de 4 nästföregående kalenderkvartalen. I samtliga fall

antogs, att försäkringen trätt i kraft den 1 januari 1928. Effektiviteten av de

fyra olika alternativen undersöktes för åren 1929—1932 samt för första halv­

året av 1933. Arbetslösheten inom förbundet stegrades mycket starkt under

denna tid och kulminerade första kvartalet 1933 med 45.1 procent. Beträffande

de erhållna siffrorna över effektiviteten hänvisar jag till den å sid. lil i pro­

memorian över undersökningen intagna tabellen. Försäkringens effektivitet för

hela den undersökta tidsperioden är i genomsnitt cirka 32 procent beträffande

1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, 36 procent beträffan­

de sakkunnigförslaget samt 40 procent beträffande såväl propositionsförslaget

som propositionens alternativ. Trots den skiftande omfattningen av arbetslös­

heten avvika effektivitetssiffrorna för olika år icke nämnvärt från dessa medel­

tal. Såsom naturligt är, framträder dock en tendens till minskad absolut effek­

tivitet sedan depressionen fortgått en längre tid. Sålunda sjunker effektivite­

ten vid en jämförelse mellan första halvåret 1932 och första halvåret 1933 från

cirka 39 till 30 procent beträffande 1928 års förslag, från 44 till 36 procent i

fråga om sakkunnigförslaget samt från 48.5 till 41 procent enligt propositio­

nens alternativ. Beträffande propositionsförslaget är minskningen relativt

liten, i det att effektiviteten blott nedgår från 49 till 45 procent. Att pro­

positionsförslaget är uthålligast under en depression sammanhänger med

den enligt detta alternativ långa tid, för vilken erlagda avgifter få tillgodo­

räknas.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

den. Bland annat kommer understödsrätten under ett och samma arbetslös-

hetsfall i stort sett att bliva beroende av maximeringen av understödet till 120

dagar under loppet av femtiotvå på varandra följande veckor. Därest ett

arbetslöshetsfall utan avbrott varar utöver femtiotvå veckor, bör en försäk­

rad givetvis icke vara berättigad att ånyo uppbära understöd. För att för­

tydliga den nyss antydda, i föregående års proposition föreslagna regeln örn

understödstidens maximering skulle (jfr s. 43) det därför vara lämpligt att

i förordningen stadga, att understöd i varje fall icke må uppbäras under mer

än 120 dagar av ett och samma arbetslöshetsfall.

Vid den undersökning av en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika al­

ternativ beträffande villkoret örn avgiftsbetalning, som hösten 1933 företagits

genom 1932 års sakkunniga och som grundar sig på det i föregående års propo­

sition framlagda förslaget till frivillig försäkring, har emellertid framkommit

ytterligare en verkan av nyssnämnda omläggning av detta villkor, som påkallar

uppmärksamhet. Det visade sig nämligen, att, även örn understödstiden un­

der ett arbetslöshetsfall begränsades till 120 dagar, hur länge detsamma än va­

rade, i vissa fall flera understödsperioder skulle kunna infalla under ett och

samma arbetslöshetsfall. Detta förhållande inträffar alltid, därest en försäk­

rad under året närmast före en lång arbetslöshetsperiods början uppburit under­

stöd under en eller flera perioder. Genom att understödsrätten maximerats till

visst antal dagar under 52 på varandra följande veckor, skall för varje dag, som

understöd begäres, undersökas, huruvida under de då förflutna 52 veckorna

understöd uppburits för högsta medgivna dagantal. Följden härav blir, att un­

derstöd, som uppburits under året närmast före ett arbetslöshetsfalls början,

så att säga avspeglar sig i den löpande understödsrätten, och att alltså upp­

repade avbrott i denna kunna förekomma.

På sätt som framgår av den över de sakkunnigas undersökning upprättade

promemorian (bilaga B sid. 121 f.), läto de sakkunniga närmare undersöka

frekvensen av flera understödsperioder under samma arbetslöshetsperiod även­

som i vad mån försäkringens effektivitet skulle påverkas av en bestämmelse,

som avskure en försäkrad från vidare understödsrätt under en arbetslöshets­

period, sedan understöd en gång upphört att utgå. Denna undersökning be­

gränsades på grund av undersökningsmaterialets beskaffenhet till tiden från

och med tredje kvartalet 1931 till och med andra kvartalet 1933. Antalet fall,

då flera understödsperioder förekommo under en och samma arbetslöshets­

period, utgjorde under denna tid 399 eller 2.7 procent av antalet arbetslöshets­

perioder, under vilka understöd över huvud utgick. Därest understödsrätt un­

der en arbetslöshetsperiod ej finge återinträda, sedan understöd en gång upp­

hört att utgå, hade antalet understödda veckor under den angivna tiden min­

skat med 2,628. Försäkringens effektivitet skulle härigenom hava blivit 1.3

enheter eller 4.2 procent lägre.

Det är givet, att det icke på något sätt kan sägas innebära ett missbruk av

bestämmelserna örn avgiftsbetalning och understödstidens maximering, att un­

derstöd uppbäres under flera perioder av ett och samma arbetslöshetsfall. Ett

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetsområden, som icke reglerats medelst kollektivavtal. På dessa områden

måste tillämpningen givetvis bliva väsentligt mera vansklig, örn man utgår

från principen örn »skälig lön» än örn prövningen skall hänföra sig till den

på arbetsområdet vanliga lönen. Otvivelaktigt föreligger emellertid bär en

betydande skillnad mellan försäkringen och övriga former av offentlig arbets-

löshetshjälp. I sistnämnda fall sker prövningen av vederbörande arbetslöshets­

kommitté, och sammansättningen av densamma måste erbjuda en viss och inga­

lunda obetydlig garanti för att avstängning från understöd icke sker av oberät­

tigade skäl. För försäkringens del ankommer prövningen däremot på de sär­

skilda arbetslöshetskassorna och deras lokala organ.

På grund härav skulle det enligt min mening vara att föredraga att för för­

säkringens del få prövningen av en arbetsvägran, som är föranledd av den er­

bjudna avlöningens storlek, anknuten till den på arbetsområdet vanliga lönen.

Jag är dessutom fortfarande av den uppfattningen, att principen om »vanlig

lön» av rent sakliga skäl äger företräde framför principen örn »skälig lön».

Liksom ifråga örn konfliktdirektiven torde det dock även i denna fråga vara

mycket önskvärt, att bestämmelserna bliva enhetliga inom hela området för den

statsunderstödda hjälpverksamheten. Jag anser mig därför kunna tillstyrka,

att bestämmelserna i ämnet utformas i enlighet med principen örn »skälig

lön».

Arbetslöshetsförsäkringens anknytning till reservarbetslinjen.

En fråga, som nära sammanhänger med spörsmålet örn sättet för beräknan­

det av avlöningen vid arbete, som erbjudes en understödssökande arbetslös

person, är frågan örn anknytningen emellan arbetslöshetsförsäkringen och av

staten eller kommun anordnat reservarbete. I det av Kungl. Maj:t vid 1933

års riksdag föreslagna systemet för hjälpåtgärder vid arbetslöshet ingingo

icke reservarbeten, och av denna anledning upptogs icke denna fråga till be­

handling i propositionen örn arbetslöshetsförsäkring.

I det allmänna system för hjälpåtgärder emot arbetslöshet, som beslöts vid

1933 års riksdag, ingå reservarbeten som en integrerande del. Avlöningen vid

reservarbete skall fastställas av statens arbetslöshetskommission på sådant

sätt, att den ej överstiger den lägsta grovarbetarlön, för vilken arbete i orten

kan i avsevärd grad beredas, med beaktande jämväl av löneförhållandena inom

jord- och skogsbruk. I den officiella statistiken upptagas de vid reservarbete

sysselsatta arbetarna såsom arbetslösa.

Särskilda utskottet vid 1933 års riksdag yttrade vid behandlingen av frågan

örn anknytningen emellan arbetslöshetsförsäkringen och reservarbetslinjen, att

det med hänsyn till sättet för bestämmandet av avlöningen vid reservarbete

icke gärna kunde ifrågakomma, att en reservarbetare sett från försäkringens

synpunkt skulle betraktas som arbetslös. Han borde ur denna synpunkt helt

jämställas med den, som vore sysselsatt vid arbete å öppna arbetsmarknaden.

Härav följde, att en reservarbetare hade skyldighet och rätt att inbetala av-

48

Kungl.

Maj:is

proposition nr 38.

beträffande ett såsom reservarbete anordnat vägarbete inom en utpräglad

jordbrukskommun.

Det av herr Hamrin m. fl. i en reservation framförda yrkandet örn skyldig­

het för de försäkrade att under extraordinära arbetslöshetsförhållanden efter

därom av tillsynsmyndigheten lämnad föreskrift vid risk av understödets

indragande antaga hänvisning till reservarbete oavsett lönens storlek samman­

hänger med det av samma riksdagsledamöter förordade systemet för bestäm­

mandet av reservarbetslönen. Enligt detta system skulle reservarbetslönen

blott upp till fyra kronors höjd komma att sammanfalla med den av statens

arbetslöshetskommission fastställda lägsta grovarbetarlönen i orten. Vid högre

grovarbetarlöner skulle dessa reduceras enligt en stigande skala för bestäm­

mandet av reservarbetslönen. Inom den högre delen av löneskalan skulle det

därför ej utan vidare föreligga skyldighet för de försäkrade att antaga hän­

visning till reservarbete. Reservanterna ansågo ej heller, att en allmän sådan

skyldighet borde föreskrivas.

Med det av riksdagen fastställda systemet för bestämmandet av reservar­

betslönen lärer behov icke förefinnas av den av reservanterna förordade regeln.

Frågan örn skyldighet att antaga hänvisning till reservarbete bör sålunda

bedömas från fall till fall enligt de i försäkringsförordningen för arbeten över

huvud givna bestämmelserna. I likhet med utskottet anser jag icke, att behov

förefinnes av särskilt stadgande härom.

Självständiga företagares ställning till försäkringen.

1932 års sakkunniga anförde beträffande omfattningen av försäkringen, att

det vore önskvärt, att densamma gjordes tillämplig allenast å verkliga löne­

arbetare. Då det emellertid mötte betydande svårigheter att positivt bestäm­

ma, vem som skulle anses som lönearbetare, föreslogo de sakkunniga, att man

negativt skulle bestämma, att den, som vore självständig företagare, skulle

uteslutas från medlemskap. Med hänsyn till önskvärdheten av att smärre

jordbrukare, som för sitt uppehälle huvudsakligen vore beroende av lönearbete,

bereddes tillfälle att inträda i försäkringen, uppställdes icke ett absolut för­

bud för dem, som regelbundet men endast viss del av året vore att anse som

självständiga företagare, att ingå och kvarstå såsom medlemmar i erkänd ar­

betslöshetskassa. De sakkunniga föreslogo i stället en bestämmelse örn att

kassa skulle vara skyldig att från medlemskap utesluta den, som under de

senast förflutna tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställ­

ning såsom självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning användas

till arbete för annans räkning. Omfattningen av begreppet självständig före­

tagare överlämnades åt praxis att utforma. De sakkunniga anförde, att tiden

fem månader valts med hänsyn till att, örn någon under längre tid än sex måna­

der av ett år varit medlem i en erkänd arbetslöshetskassa, möjlighet funnits

att inbetala av de sakkunniga föreslaget antal avgifter för att rätt till under­

stöd skulle föreligga.

50

Kungl.

Maj:ts proposition nr

38.

av lönearbete ett livsvillkor nästan i lika hög grad som för industriarbe­

tarna.

Med denna inställning till spörsmålet blev svårigheten närmast att draga

en gräns, som effektivt avskilde de något större jordbrukarna från rätt att in­

träda eller kvarstå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa. En viss

och ingalunda obetydlig spärr erhålles visserligen redan genom bestämmelser­

na örn det antal avgifter, som måste vara erlagda, för att rätt till understöd

skall kunna uppkomma, samt därom att avgifter få tillgodoräknas endast i den

mån de erlagts för tid av lönearbete. Det är nämligen uppenbart, att en per­

son med ett icke alltför litet jordbruk ej gärna kan vara hågad att ingå i en

erkänd arbetslöshetskassa och under en avsevärd tidrymd där erlägga avgif­

ter, för att det sedan vid understöds sökande eventuellt skall visa sig, att det

antal avgifter han äger tillgodoräkna sig icke är tillräckligt för understöds

vinnande. Denna gränsdragning emot de självständiga företagarna kan dock

icke anses vara tillräckligt effektiv. Då de sakkunniga därför granskade möj­

ligheterna av att uppdraga skarpare gränser med hänsyn till fastighetens stor­

lek, husdjursbesättning eller dylikt, visade det sig emellertid, att en enhetlig

sådan gränsdragning vore förenad med betydande svårigheter och ej heller

kunde beräknas lämna ett tillnärmelsevis rättvist resultat, detta bland annat

på grund av de ytterligt skiftande förhållandena inom olika delar av landet,

över huvud visade sig ingen annan väg framkomlig än att man helt allmänt

stadgade, att självständiga företagare skulle uteslutas från medlemskap i de

blivande kassorna.

Enär begreppet självständig företagare vid tillämpningen av förordningen

tydligen måste tolkas i nära överensstämmelse med sin språkliga betydelse

samt således även mindre jordbrukare, vare sig de äro självägande eller arrenda­

torer, i denna sin egenskap bliva att anse såsom självständiga företagare, i

varje fall örn de hava annan person anställd på gården, var det uppenbart, att

man, för att det önskade resultatet skulle kunna vinnas, ej kunde åtnöja sig

med en enkel bestämmelse örn förbud för självständiga företagare att inträda

eller kvarstå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa. Det var i

stället önskvärt, att verksamhet under viss del av året såsom självständig före­

tagare icke skulle medföra, att behörigheten till medlemskap ifrågasattes. I

syfte att förebygga orättvisor borde prövningen härutinnan — vilken måste

verkställas såväl vid ansökning om inträde i en kassa som under löpande med­

lemskap —• anknytas till förhållandet under de vid varje tidpunkt senast för­

flutna tolv månaderna. Spörsmålet gällde härefter blott att bestämma den

tidrymd inom de senast förflutna tolv månaderna, under vilken medlemmar

i en erkänd arbetslöshetskassa borde kunna verka såsom självständiga före­

tagare, utan att rätten till medlemskap ginge förlorad.

1932 års sakkunniga föreslogo, som nyss nämnts, beträffande denna gräns­

dragning, att från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att

där kvarstå såsom medlem skulle uteslutas den, som under de senast förflutna

52

Kungl.

Majlis proposition nr

88.

antal avgifter för tid, under vilken lian arbetat som lönearbetare, komma att

uteslutas ur kassan, innan han ännu varit i tillfälle att göra rätten till under­

stöd gällande. Detta blir nämligen fallet, så snart han under de senast för­

flutna tolv månaderna verkat som självständig företagare i mer än fem månader.

Då bestämmelserna sålunda kunna komma att verka obilligt emot vissa för­

säkrade, torde det vara lämpligt att något mildra desamma utan att likväl

uppgiva den principiella inställningen till frågan. En bidragande orsak till

en sådan mildring är jämväl, att jag av skäl, som jag tidigare anfört, ansett

mig böra föreslå, att understödsrätt skall inträda, första gången efter 40 under

två år erlagda avgifter och därpå följande gånger efter 20 under ett år erlagda

avgifter. En enligt min mening lämplig avvägning av bestämmelserna i fråga

örn de självständiga företagarna vinnes, örn tidslängden för den verksamhet

som självständig företagare, som medför uteslutning ur kassan, bestämmes till

sex i stället för fem månader av de senast förflutna tolv månaderna. Vis­

serligen kan, även örn gränslinjen flyttas på nu angivet sätt, på grund av

ändringen i bestämmelserna örn antalet avgifter, som krävas för vinnande av

understödsrätt, en medlem under vissa speciella förhållanden komma att ute­

slutas ur kassan, efter det han erlagt föreskrivet antal avgifter men innan han

varit i tillfälle att göra rätten till understöd gällande. Detta lärer likväl icke

böra förhindra en ur skilda synpunkter önskvärd allmän gränsdragning emot de

självständiga företagarna.

I detta sammanhang torde till rättande av ett missförstånd, som vid åtskilliga

tillfällen gjort sig gällande, böra nämnas följande. Örn en mindre jordbru­

kare, som vintertid regelbundet plägar ha lönearbete, under denna tid blir

arbetslös och till följd härav »vistas» på sin gård, skall han icke allenast på

grund härav under arbetslöshetstiden anses som självständig företagare. Det

relevanta, såväl vid prövning av uteslutning ur kassan som vid prövning av

framställning örn understöd, är i stället, om vederbörande under tid av brist

på lönearbete kunnat genom sysselsättning på den egna gården bereda sig

skälig ersättning för den inkomst av lönearbete, varom han gått miste.

I samband med att bestämmelserna om de självständiga företagarna ändras

så, att gränsen för uteslutning ur kassan flyttas från fem till sex månaders

verksamhet som självständig företagare under de senast förflutna tolv måna­

derna, lära av enahanda grunder bestämmelserna i 7 § 2) i försäkringsförord-

ningen beträffande personer, som använts till arbete av vissa närstående släk­

tingar, böra undergå en motsvarande ändring. Jag förordar sålunda, att ute­

slutning ur erkänd arbetslöshetskassa av den, som arbetar hos någon i para­

grafen omnämnd släkting, icke skall ske, med mindre anställningen varat under

längre tid än sex månader av de senast förflutna tolv månaderna.

Hemarbetarnas ställning till försäkringen.

1932 års sakkunniga yttrade angående hemarbetarna, att det torde vara

ostridigt, att denna grupp av arbetare ej lämpligen kunde inordnas i ett system

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

rörande förekomsten och omfattningen år 1912 av hemindustriellt arbete i

Sverige ävensom angående de ekonomiska och sociala förhållanden, varunder

sådant arbete bedrevs i vårt land. Ur denna redogörelse må följande an­

föras.

Som hemarbetare betecknades personer, som på uppdrag av arbetsgivare för

dennes yrkesmässigt bedrivna rörelse mot lön sysselsattes med tillverkning

eller förarbetning av varor i sina egna bostäder eller i andra arbetslokaler,

som icke tillhandahölles av arbetsgivaren.

Genom denna definition avskiljas från hemarbetarna dels alla självständiga

hantverkare och dels tillverkare av exempelvis hemslöjdsalster i de fall, då

tillverkarna själva försälja sina alster till olika uppköpare eller såsom gård­

farihandlare. Enligt den för försäkringen använda terminologien böra dessa

grupper av arbetare betecknas som självständiga företagare.

År 1912 funnos i riket 3,252 företag med hemindustriell produktion, syssel­

sättande sammanlagt 28,953 hemarbetare, av vilka 6,739 voro män och 22,214

kvinnor. Med stöd av en särskild, representativ utredning uppskattades an­

talet av hemarbetarnas någorlunda regelmässigt arbetande medhjälpare till

14,031 personer, varav 2,287 män och 11,744 kvinnor. Sammanlagt uppgick

sålunda hemindustriens arbetarantal till 42,984 personer, av vilka 9,026 män

och 33,958 kvinnor. Under den vidare utredningen räknades emellertid endast

med de egentliga hemarbetarna till ett antal av 28,953 personer. De personer,

vilka som mellanhänder mottagit arbetsuppgifter från fabriker och i sin tur

fördelat uppgifterna bland hos dem anställda hemarbetare, inräknades bland

företagen. Antalet mellanhänder utgjorde 1912 193 st., sysselsättande 1,972

hemarbetare.

Hemarbetarna fördelade sig med 19,861 i städerna och 9,092 på landsbyg­

den. Största antalet fanns i Älvsborgs län med 3,084 i städerna och 4,632

på landsbygden. Stockholm hade 5,058, fördelade på 655 företag. I Göte­

borgs och Bohus län funnos 3,572 och i Malmöhus län 2,009 hemarbetare. I

övrigt funnos över 1,000 hemarbetare endast i Östergötlands, Jönköpings och

Örebro län-. I vart och ett av de tre nordligaste länen uppgick antalet hem­

arbetare endast till mellan 100 och 150.

Av hemarbetarna arbetade i genomsnitt 6.7 procent i städerna och 4.5 pro­

cent på landsbygden mer eller mindre regelbundet åt mera än en arbets­

givare.

Med avseende å yrkesgrupper fördelade sig hemarbetarna med 14,437 å be­

klädnadsindustrien, därav 4,183 män och 10,254 kvinnor. Å textilindustrien

kommo 11,111, av vilka blott 910 voro män. Vidare funnos 1,035 hemarbetare

inom träindustrien. Återstående antalet eller 2,370 fördelade sig å övriga yr­

kesgrupper. Inom beklädnadsindustrien voro största antalet eller 7,790 syssel­

satta med tillverkning av manskläder. Vidare sysselsattes 1,840 med till­

verkning av damkläder, 1,893 med linnesömnad och 1,696 med tillverkning av

skodon. Inom textilindustrien voro 4,564 sysselsatta med trikåarbete och 4,214

med väveriarbete. De inom träindustrien sysselsatta hemarbetarna arbetade

56

Kungl.

Maj:ts proposition nr

38.

arbetes fullbordande, framgick, att denna arbetstid vore i hög grad växlande.

Ibland kunde det till och med visa sig, att vissa arbetare kunde utföra ett arbete

på halva den tid, som andra arbetare behövde.

De vid löneundersökningen erhållna uppgifterna utvisade, att inkomsten av

hemarbetet för männens och de självförsörjande kvinnornas del i regel var hus­

hållets huvudsakliga inkomstkälla. För de gifta hemarbeterskornas familjer

var inkomsten av hustruns hemarbete däremot oftast blott en biförtjänst till den

inkomst mannen eller andra hushållsmedlemmar tillförde hushållet, ehuru hu­

struns inkomst ej sällan kunde uppgå till en tredjedel av familjens hela inkomst.

Sedan socialstyrelsen den 26 mars 1927 anmodats att avgiva yttrande över

internationella arbetsbyråns rapport och förslag till frågeformulär rörande me­

toderna för fastställande av minimilöner, lät styrelsen verkställa en utredning

angående utvecklingen av och det dåvarande tillståndet å hemindustriens om­

råde. Vid denna utredning, som icke framträdde med anspråk på att lämna

någon statistisk belysning av ämnet, vitsordades såväl från arbetsgivar- som

arbetarhåll, att antalet inom hemindustrien sysselsatta arbetare med tiden av­

sevärt nedgått. I konkurrens med den allt mer mekaniserade och rationalise­

rade fabriksdriften syntes hemindustrien nämligen vara dömd att inskränkas

till vissa för densamma särskilt lämpade förhållanden. Vidare framkom, att

hemindustriens löner år 1927 i jämförelse med dem, som gällde vid 1912 års

motsvarande undersökning, i stort sett företedde en höjning, som vore avsevärt

starkare än den allmänna lönenivåns. Socialstyrelsen ansåg sig därför med

fog kunna säga, att den tidigare inom hemindustrien icke okända »utsvett-

ningen» dåmera knappast förekomme.

Vid besvarandet av internationella arbetsbyråns frågecirkulär framhöll re­

geringen de genom utredningen vunna upplysningarna samt yttrade bland an­

nat, att hemindustriens driftförhållanden småningom syntes hava så förändrats,

att statens ingripande till arbetarnas skydd genom stadgande av minimilöner

blivit mindre nödvändigt eller obehövligt. Regeringen anförde vidare, att ett

förhållande, som även förtjänade beaktande, vore det, att det industriella hem­

arbetet för många utgjorde en bisysselsättning, som tillgrepes i den mån lant­

brukets eller hushållets göromål medgåve det och som sålunda möjliggjorde ett

utnyttjande av eljest värdelös tid. En möjlighet till sysselsättning beredde

också hemindustrien ej så få personer, som på grund av vanförhet, sjuklighet,

hög ålder eller annat förhållande icke kunde eller ville arbeta på verkstad.

Den internationella arbetskonferensen antog sedermera förslag till konvention

angående införande av metoder för fastställande av minimilöner. I den pro­

position till 1929 års riksdag, vari konventionsförslaget anmäldes, anförde de­

partementschefen, att några omständigheter av beskaffenhet att föranleda ett

övergivande av den i regeringens nyss nämnda svarsskrivelse intagna stånd­

punkten icke hade tillkommit. Konventionen blev icke av Sverige ratificerad.

Enligt kommerskollegii senast tillgängliga industristatistik (för år 1931)

utgjorde antalet hemarbetare inom industrien 12,584, därav inom textil- och

beklädnadsindustrien 10,658. Inom sistnämnda yrkesgrupp sysselsatte söm-

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

åt en fabrik eller åt en mellanman, och som stå till buds åt arbetsgivaren i

den utsträckning han begär. Dessa hemarbetare äro bland annat tillförsäk­

rade semester, därvid semesterersättningen bestämmes med hänsyn till det

genomsnittliga arbetsresultatet under året. Semesterersättning utgår dock ej,

om man icke kan säga, att hemarbetaren arbetat i samma utsträckning som

en verkstadsarbetare. I textilindustriens kollektivavtal finnas däremot inga

bestämmelser angående hemarbetare, vilket torde bero på att antalet organi­

serade hemarbetare inom textilindustrien är mycket litet.

Hemarbetare synas i allmänhet vara skyldiga att hava färdigställt er­

hållet arbete inom viss kortare tid. Detta gäller i varje fall inom konfektions-

industrien och är beroende på att arbetsgivarna oftast låta tillverka varorna

först sedan desamma sålts till grossister eller detaljister, varigenom hållandet

av lager undvikes. Hemarbetare kunna därför icke, även örn de kunna förutse

snar brist på arbete, fördela tillgängliga arbetsuppgifter å någon längre tid.

Vid minskning av arbetstillfällena brukar detta först träffa de hemarbetare,

som arbeta mera tillfälligt inom yrket. Arbetslösheten har under depressio­

nen icke varit anmärkningsvärt stor inom konfektionsyrkena, beroende på stor

konkurrensförmåga på grund av noggrannhet i utförandet från de svenska

producenternas sida gentemot de utländska varorna. I regel torde hemarbe­

tarna hava arbete under hela året, men vad exempelvis beställningsskrädderiet

beträffar, torde vissa grupper av dess hemarbetare vara arbetslösa under vissa

delar av året. Jämväl vissa grupper av de kvinnliga hemarbetarna torde i

regel vara arbetslösa viss del av året. Exempel härå erbjuda stråhattssöm-

merskorna, för vilka tiden från den 1 juli till den 1 oktober alltid är död­

säsong. Exakta uppgifter angående arbetslöshetens omfattning och fördel­

ning bland hemarbetarna synas knappast kunna erhållas utan en omfattande

undersökning.

Priserna på de färdiga varorna hava sjunkit ganska mycket under de se­

naste åren, men detta har icke lett till någon större minskning i hemarbetar­

nas inkomster. Snarare hava de kunnat få sin ställning något förbättrad i

jämförelse med tidigare dåliga löner. Det är emellertid omöjligt att ens

tillnärmelsevis angiva något medeltal för månads- eller dagsförtjänsten, då

variationerna härutinnan äro mycket stora såväl mellan olika yrkesområden

som bland de enskilda arbetarna. Det finnes även exempel på att hemarbetare

fortfarande erbjuda sig till arbete emot ren underbetalning, bara för att de

överhuvud taget skola få något att göra.

Det torde icke vara vanligt, att hemarbetare samtidigt utföra arbeten åt

mera än en arbetsgivare. Ett undantag härifrån utgöra dock de inom be­

ställningsskrädderiet sysselsatta hemarbetarna. Samma arbetare kunna där

ofta anlitas av flera av de mindre skrädderierna. Dessa hemarbetare övergå

dessutom ofta till självständiga företagare genom att mottaga och utföra egna

beställningar från kunder.

Beklädnadsarbetarförbundet har en arbetslöshetskassa, till vilken alla i för­

bundet organiserade arbetare automatiskt äro anslutna, sålunda jämväl de or­

ganiserade hemarbetarna. Kassan har ganska stränga regler för att medlem-

60

Kungl. Maj:ts proposition nr

S8.

att en funktionär så att säga har på känn, att en viss medlem icke haft ar­

bete under tid, för vilken ersättning sökes. I förordningen finnes intagen en

föreskrift om att tiden för arbetsanställning skall styrkas medelst intyg från

arbetsgivaren. Detta torde vara omöjligt att fordra för hemarbetarnas del.

Arbetsgivaren kan i sådant hänseende blott bestyrka, att hemarbetaren av­

lämnat viss kvantitet färdiga varor, men örn arbetet utförts av hemarbetaren

själv eller en annan person samt huru lång arbetstiden varit kan ej bedömas

härav. De i förordningen intagna bestämmelserna örn dagunderstöd vid kort­

tidsarbete skulle vidare vara omöjliga att tillämpa å arbetare, för vilka arbets­

tiden ej i detalj kan kontrolleras. I båda dessa avseenden skulle sålunda ett

inordnande av hemarbetarna under försäkringen kräva särbestämmelser.

Även om antalet hemarbetare, som arbeta åt mera än en arbetsgivare, är

förhållandevis litet, måste dock blotta möjligheten av att så kan i praktiken

vara fallet i hög grad skärpa fordringarna på kontroll, därest hemarbetarna

skulle medgivas rätt att ingå i försäkringen. En ur kontrollsynpunkt för­

svårande faktor är vidare det stora antalet gifta kvinnor bland hemarbe­

tarna. År 1912 voro sålunda av 22,214 kvinnliga hemarbetare icke mindre

än över 10,000 eller omkring 46 procent gifta. Denna uppgift tyder därjämte

på att behovet av en arbetslöshetsförsäkring för hemarbetarnas del icke är

särskilt framträdande.

Man skulle visserligen med hänsyn till försäkringsbarhet och kontrollsvå­

righet kunna tänka sig en uppdelning av hemarbetarna antingen i förhål­

lande till hemarbetets karaktär av huvud- eller bisysselsättning eller i för­

hållande till bosättningen — stad eller större samhälle i motsats till lands­

bygden. I intetdera fallet torde uppdelningen emellertid giva ett rättvist

resultat eller kunna utan betydande svårigheter genomföras, utan bomme den

troligen alltid att giva upphov till tvister och missnöje.

Förhållandet till fattigvården.

Beträffande förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och fattigvår­

den föreslogo 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring följande be­

stämmelser. Örn en försäkrad i anledning av arbetslöshet uppbure fattigvård

av annat slag än som omförmäles i 50 § 2 mom. i lagen örn fattigvården —

d. v. s. kläder, underhåll eller annat, som avser att sätta barn i tillfälle att

begagna skolundervisning, läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjäl­

pen eller medicinen lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller

begravningshjälp — så skulle daghjälp icke alls få utgivas till honom. Det­

samma skulle gälla, då någon, för vilken den försäkrade hade försörjnings­

plikt, i anledning av hans arbetslöshet uppbure fattigvård; här hade dock

gjorts det ytterligare undantaget, att vård å sjukvårdsanstalt icke skulle in­

verka på daghjälpen. Örn medlemmen själv bleve intagen å sjukvårdsanstalt,

så vore han ju icke längre arbetsför, och daghjälp kunde av denna anledning

icke utgå till honom. Någon särskild regel i sådant hänseende föreslogs allt­

så icke.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Departe­

mentschefen.

På sålunda angivna grunder ansåg jag mig ej kunna på denna punkt följa

sakkunnigförslaget. Jag föreslog i stället, att ifrågavarande bestämmelser

helt skulle utgå ur försäkringsförordningen. Detta innebar, att daghjälpen

från försäkringen komme att kunna i alla fall, då behov förelåge, suppleras av

fattigvård, och att detta icke inverkade på daghjälpens belopp. Jag ansåg

mig emellertid kunna utgå från att ett sådant underrättelse- och förbindelse­

väsen skulle kunna upprättas mellan arbetslöshetskassornas ledning och fat-

tigvårdsmyndigheterna, att även med en sådan regel oberättigad dubbelersätt­

ning i de flesta fall skulle kunna undvikas.

Särskilda utskottet yttrade i denna fråga bland annat följande:

Vad arbetslöshetsförsäkringen beträffar skulle det enligt utskottets uppfatt­

ning vara synnerligen önskvärt, örn från början en bestämd gräns kunde dragas

emot fattigvården. Det förslag, som av 1932 års sakkunniga framlagts, synes

utskottet ur olika synpunkter vara väl motiverat. I likhet med departements­

chefen anser sig emellertid utskottet ej kunna förorda, att förslaget nu genom­

föres. Utskottet vill särskilt erinra örn att en gränsdragning mot fattigvården

ej skett beträffande de former av socialförsäkringen, som redan reglerats.

Dessa frågor äro för närvarande föremål för omprövning vid pågående utred­

ningar örn planmässighet och enhetlighet inom samhällets sociala hjälpverk­

samhet. Vid dessa utredningar synes även frågan örn arbetslöshetsförsäkrin­

gens förhållande till fattigvården böra tagas under övervägande. Frågan krä­

ver ett skyndsamt avgörande. Av denna anledning hemställer utskottet i an­

nat sammanhang, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning-

rörande reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i

dess olika former samt den allmänna fattigvården.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation anförde herrar Westman och

Pehrsson i Bramstorp, att förhållandet till fattigvården utgjorde en av de frå­

gor i förslaget, som enligt deras mening ej lösts pa ett tillfredsställande sätt.

I skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, hemställde riksdagen bland annat örn

skyndsam utredning dels rörande reglering av förhållandet mellan den offent­

liga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården,

dels ock beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna ar-

betslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten

av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens bekäm­

pande.

I anledning av riksdagens nyssnämnda skrivelse har jag inom socialdeparte­

mentet låtit verkställa en förberedande utredning beträffande den förstnämnda

av de i skrivelsen berörda frågorna. På föredragning av mig har Kungl.

Maj :t härefter anbefallt länsstyrelserna att införskaffa särskild utredning från

kommunerna till närmare belysning av det sätt, varpå kommunerna ordnat den

del av arbetslöshetshjälpen, som ej består i anordnande av arbeten och ej

heller består i utgivande av kontantunderstöd med statsbidrag. Bearbetning

av det från kommunerna inkomna vidlyftiga utredningsmaterialet har igång­

satts inom departementet. Särskild utredning har också inom departementet

verkställts rörande innebörden av gällande rätt i fråga örn kommuns befogen­

het att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

63

Såsom jag föregående år anförde, måste en gränsdragning emellan arbets­

löshetsförsäkringen och den allmänna fattigvården ingå som ett led i ett all­

mänt åtskiljande av den med återbetalningsskyldighet förenade fattigvården

och annan hjälp, som i skiftande former lämnas till följd av arbetslöshet. Ett

dylikt åtskiljande sammanhänger nära med frågan örn åstadkommande av en

större enhetlighet vid förvaltningen inom kommunerna av den sociala hjälp­

verksamheten. Denna fråga är som bekant för utredning överlämnad till de

s. k. organisationssakkunniga. Nämnda sakkunniga hava numera i en till

mig överlämnad promemoria meddelat, att de sakkunniga vid sina undersök­

ningar i nyssnämnda fråga jämväl behandlat frågan örn förhållandet mellan

arbetslöshetshjälpen och fattigvården. I promemorian uttalas vidare, att de

sakkunniga funnit, att vissa materiella bestämmelser i fattigvårdslagen, exem­

pelvis 2 § och dess tillämpning under arbetslöshet, stöde i nära sammanhang

med de organisationsfrågor, som närmast överlämnats till de sakkunniga.

De sakkunnigas arbete på detta område kunde således komma att beröra en

del av den av riksdagen begärda utredningen.

I det läge, vari frågan sålunda befinner sig, är det uppenbarligen icke möj­

ligt att föreslå några särskilda bestämmelser till reglering av förhållandet mel­

lan arbetslöshetsförsäkringen och den allmänna fattigvården. Jag förordar

i anslutning härtill i likhet med föregående år, att daghjälpen från försäk­

ringen må kunna i alla de fall, då behov därav föreligger, suppleras av fattig­

vård samt att detta icke skall inverka på daghjälpens storlek.

Förhållandet mellan daghjälp och regelbundet utgående understöd av annan

beskaffenhet än fattigvård.

I 1933 års proposition föreslogs beträffande förhållandet mellan daghjälp

och sådant regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet än fattig­

vård, som medlem i anledning av arbetslösheten kunde vara lagligen berät­

tigad att erhålla, att summan av daghjälp och sådant regelbundet utgående

understöd aldrig skulle få överstiga, för familjeförsörjare fyra femtedelar och

för annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för

arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som

den arbetslöse, överskredes denna andel av arbetsförtjänsten, skulle daghjäl­

pens storlek i motsvarande grad minskas. Däremot förhindrades ej, att sum­

man av daghjälpen och understödet kunde överstiga den för daghjälpen satta

absoluta maximigränsen av sex kronor. Kassorna lämnades emellertid frihet

att i sina stadgar föreskriva, att daghjälp finge utgå till medlem allenast i

den mån av honom åtnjutet understöd icke uppginge till den honom eljest till­

försäkrade daghjälpen.

Särskilda utskottet förklarade sig icke hava något att erinra emot de så­

lunda föreslagna reglerna. Utskottet förordade emellertid viss jämkning i or­

dalydelsen i syfte att förhindra en möjlig oklarhet.

I en av herr Trygger m. fl. avgiven reservation till utskottets utlåtande an­

fördes i denna fråga följande:

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Departe­

mentschefen.

Det övervägande antalet fall, då medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa

komma att i anledning av arbetslöshet vara lagligen berättigade till regelbun­

det utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård, torde komma

att utgöras av sådana, då medlemmarna vid sidan av den erkända kassan bil­

dat en fristående arbetslöshetskassa för att förstärka daghjälpens storlek. Det

kan emellertid icke anses riktigt, att staten skall lämna bidrag till försäkring

av sådana arbetare, som äro i den ekonomiska ställning, att de vid sidan av

försäkringen uteslutande genom egna avgifter förskaffa sig ett högre under­

stöd. Att daghjälpens maximibelopp bestämts till sex kronor måste bero på

att detta belopp ansetts tillräckligt för en nödtorftig försörjning även på dy­

rare orter. Jämväl på grund härav saknas anledning att med statsbidrag un­

derlätta förvärvandet av en högre sammanlagd inkomst än sex kronor örn da­

gen. Utskottet vill därför förorda en sådan ändring i förevarande regler, att

daghjälp må till medlem utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår

till vad daghjälpen enligt 1 mom. i paragrafen högst må utgöra för honom.

Detta innebär med andra ord, att summan av daghjälpen och understödet maxi­

meras i förhållande såväl till den relativa som till den absoluta gränsen.

Med anledning av vad som anförts i nyssnämnda reservation vill jag fram­

hålla, att någon skillnad emellan propositionens förslag och de av reservanter­

na förordade bestämmelserna icke gärna kan tänkas uppkomma i andra fall,

än då daghjälpen i den erkända arbetslöshetskassan bestämts till högsta möj­

liga belopp eller sex kronor. Förrän detta är fallet, förefinnes nämligen icke

skäl för de försäkrade att för vinnande av högre daghjälp vid sidan av den

erkända kassan bilda en fristående arbetslöshetskassa, grundad uteslutande

på egna avgifter. Antalet fall, då daghjälpen kommer att bestämmas till ett

så högt belopp som sex kronor, torde emellertid komma att bliva synnerligen

ringa. Den praktiska betydelsen av skillnaden mellan de olika förslagen lärer

därför ej bliva stor. Härtill är att märka, att en erkänd arbetslöshetskassa,

som bestämt daghjälpen till sex kronor, själv måste svara för en så betydande

andel av arbetslösheten, att enligt de föreslagna grunderna för statsbidrag

detta, utöver bidrag till förvaltningskostnaderna, faktiskt endast torde komma

att utgå under tider av svårare arbetslöshet. Jag erinrar vidare örn att kas­

sorna tillerkänts rätt att i sina stadgar införa den av reservanterna förordade

skärpta begränsningen.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, finner jag icke skäl att frångå den

i föregående års proposition intagna ståndpunkten. Emot den av utskottet

föreslagna jämkningen i stadgandets ordalydelse har jag icke något att erinra.

Av utskottet förordade detaljändringar i fjolårets förslag till förordning om

erkända arbetslöshetskassor.

Utskottet föreslog förutom i av mig behandlade avseenden vissa smärre

ändringar och jämkningar i Kungl. Maj :ts förslag. Ändringarna berörde föl­

jande paragrafer i förslaget till förordning örn erkända arbetslöshetskassor,

nämligen 4, 8, 9, 18, 21, 22, 25, 27, 28 och 32 §§. Då jag icke finner anled­

ning till erinran emot vad utskottet i sådant hänseende föreslagit samt anmärk­

ningar ej heller eljest däremot framställts, torde det icke vara erforderligt att

här närmare redogöra för de olika ändringarna och jämkningarna. Utskot­

tets förslag härvidlag hava av mig beaktats.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tnb. A. Storleken av daglijälpsbidraget i procent av hela kostnaden.

Antal understödda dagar per

medlem av kassan och år

Daghj&lpsbidraget i procent av hela kostnaden vid

en genomsnittlig daghjälp av

2 kr.

3 kr.

4 kr.

5 kr.

6 kr.

1................................................

_

__

_

_

2.........................................................

9.6

—

—

—

—

3............................................................

21.7

6.3

—

—

—

4........................................

30.0

15.1

4.7

—

—

5............................................................

36.2

21.7

11.7

3.8

—

6............................................................

41.3

27.0

17.2

9.6

3.2

7.............................................................

45.5

31.3

21.7

14.3

8.2

8.............................................................

49.2

35.1

25.6

18.3

12.3

9.............................................................

52.4

38.4

28.9

21.7

15.8

10.............................................................

55.2

41.3

31.9

24.8

18.9

11.............................................................

57.8

43.9

34.6

27.5

21.7

12.............................................................

60.1

46.3

37.0

30.0

24.2

13............................................................

62.3

48.5

39.2

32.2

26.5

14........................................................

64.3

50.5

41.3

34.3

28.6

15.........................................................

66.1

52.4

43.2

36.2

30.6

16.............................................................

67.8

54.1

45.0

38.0

32.4

17.............................................................

69.4

55.8

46.6

39.7

34.1

18.............................................................

70.9

57.3

48.2

41.3

35.7

19.............................................................

72.4

58.8

50.0

42.8

37.2

20.............................................................

73.7

60.1

51.1

44.2

38.6

21.............................................................

75.0

61.4

52.4

45.5

40.0

22.............................................................

71.6

58.6

50.0

43.4

38.2

23.............................................................

68.5

56.1

47.8

41.5

36.5

24.............................................................

65.6

53.7

45.9

39.8

35.0

25............................................................

63.0

51.6

44.0

38.2

33.6

26.............................................................

60.6

49.6

42.3

36.7

32.3

27........................................................

58.3

47.8

40.8

35.4

31.1

28.............................................................

56.2

46.0

39.3

34.1

30.0

29.............................................................

54.3

44.5

37.9

32.9

29.0

30.............................................................

0. S. V.

52.5

43.0

36.7

31.8

28.0

Då emellertid beträffande arbetslöshetsförsäkringen statsbidragsgrundernas ut­

formning ingår som ett viktigt led i strävandena att i olika avseenden för­

hindra en icke önskvärd utveckling av försäkringen, synes det utskottet vara

lämpligt, att de erhålla den större stadga, som ligger i att de fastställas i

form av en av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen författning.

Utskottet vill därför förorda, att statsbidragsgrunderna sammanfattas i en

särskild av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen förordning.

Såsom departementschefen anfört, är det icke helt uteslutet, att statsbidrag

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Departe­

mentschefen.

Med anledning av utskottets förslag, att statsbidragsgrunderna skulle sam­

manfattas i en särskild av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen

förordning, vill jag framhålla, att de av utskottet till stöd för dess uppfattning

framhållna synpunkterna näppeligen kunna här tillmätas större betydelse än

vid sjukkassereformen. Även enligt den nya sjukförsäkringslagstiftnin-

gen utgöra nämligen statsbidragens former och storlek en viktig punkt i

hela systemet; som exempel kan särskilt nämnas läkarvårdsbidraget. Till­

räckliga skäl saknas alltså enligt mitt förmenande för att genomföra den

legislativa utformningen på annat sätt nu än vid sjukkassereformen. Jag för­

ordar därför i likhet med föregående år, att grunderna för statsbidraget kny­

tas som villkor vid anslagsbeviljandet för att sedan av Kungl. Maj :t samman­

fattas i en kungörelse.

Beträffande den närmare utformningen av statsbidragsgrunderna har jag

icke funnit skäl att frångå, vad som i detta avseende föreslogs i 1933 års pro­

position. De av mig förordade statsbidragsgrunderna, vilka äro fullständigt

likalydande med de föregående år föreslagna, hava såsom bilaga (Bilaga C)

fogats till detta protokoll.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1935. Då

enligt grunderna för statsbidrag en kassa skall vara berättigad att efter varje

kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skä­

ligen kan antagas belöpa på kvartalet, innebär detta, att en möjlighet finnes,

att viss utgift för försäkringen skall kunna belasta redan nästa budgetårs

riksstat. I annat sammanhang kommer jag att senare denna dag hemställa

örn förslag till riksdagen angående anvisande av ett särskilt anslag för näst­

kommande budgetår till socialstyrelsens kostnader för försäkringens organisa­

tion (proposition nr 41). Medgivande torde böra inhämtas från riksdagen

att eventuellt använda detta anslag till bestridande av statsbidrag till de er­

kända arbetslöshetskassorna. Förslag härom kommer att framläggas i nyss­

nämnda proposition.

Ändringar i lagen om understödsföreningar.

Som följd av att de blivande erkända arbetslöshetskassorna skola vara re­

gistrerade som understödsföreningar erfordras vissa ändringar i lagen den 29

juni 1912 örn understödsföreningar. Förslag till lag örn sådana ändringar re­

mitterades föregående år till lagrådet för yttrande. Då någon annan ändring

i fjolårets förslag icke ifrågasättes än beträffande dagen för ikraftträdandet,

vilken bör rättas efter årets förslag till förordning örn erkända arbetslöshets­

kassor, lärer det icke erfordras att inhämta lagrådets yttrande över förslaget.

Jag ämnar följaktligen hemställa, att fjolårets förslag måtte med nyss antydd

ändring föreläggas riksdagen till antagande.

Ändring i lagen om försäkringsavtal.

Den föreslagna nya lagstiftningen påkallar viss ändring i lagen den 8 april

1927 örn försäkringsavtal. Förslag därom lärer denna dag komma att anmä­

las av chefen för justitiedepartementet.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetsförmedlingens kostnader gäller detsamma, i den mån merkostnaden di­

rekt sammanhänger med arbetsförmedlingens verksamhet för samarbete med

försäkringsorganen. Den av denna anledning nödvändiggjorda utbyggnaden

av förmedlingsorganisationen måste emellertid komma att bliva till direkt be­

tydelse för näringslivet, såsom varande ägnad att i hög grad medverka till ar­

betskraftens rörlighet och till möjligheterna för industrien att vid varje tillfälle

erhålla den lämpligaste arbetskraften. Jämväl denna del av den blivande mer­

kostnaden bör därför skäligen kunna bestridas av arbetsgivaravgifter.

Vad skogsägareförbundet anfört därom, att skogsägarna skulle få erlägga

avgifter för ett stort antal arbetare, som icke skulle vara inbegripna under för­

säkringen, torde väsentligen bero på ett missförstånd av försäkringens inne­

börd. Vid fråga örn uteslutning från försäkringen av självständiga företagare

skall enligt förslaget endast räknas med den tid, då sådana personer icke sam­

tidigt hava ställning av lönearbetare. Eftersom detta är fallet under de av

skogsägareförbundet åberopade omständigheter, vilka föranleda utbetalande av

olycksfallsförsäkringsavgift, komma de av förbundet framhållna svårigheter­

na att inträda endast i det fall, att i skogsarbete användas personer, som un­

der minst sju månader av året icke äro anställda i skogsbruket. Även för

detta fall är emellertid att anmärka, att avgiften beräknas per årsarbetare och

att avgift för en person, som endast en mindre del av året användes i skogs­

bruk, följaktligen utgår med ett proportionellt mindre belopp.

De sålunda anförda skälen för bidrag från arbetsgivarna tala med den

tyngd, att jag anser mig kunna ifrågasätta, att detta bidrag höjes utöver vad

de sakkunniga föreslagit. Av deras promemoria framgår, att statens årliga

kostnad för arbetsförmedlingen efter försäkringens genomförande uppskattats

till i runt tal 1,800,000 kronor. Ehuru jag ännu icke är beredd att taga stånd­

punkt till det framlagda organisationsförslaget beträffande arbetsförmedlin­

gen, anser jag mig redan nu kunna utgå från att denna uppskattning av de

blivande kostnaderna är väsentligen riktig. Då detta belopp motsvarar unge­

fär två kronor för var och en av det antal arbetare, för vilka enligt sakkunnig­

förslaget arbetsgivarbidrag skulle utgå, vill jag alltså förorda, att nämnda

bidrag bestämmes så, att andelen till arbetsförmedlingen skulle kunna utgå

med två kronor per arbetare. Andelen till försäkringens förvaltningskostnader

skulle, enligt vad nyss anförts, beräknas efter en krona per arbetare, vadan

arbetsgivarbidraget skulle bestämmas till tre kronor per årsarbetare. Av det

sammanlagda årligen inflytande beloppet skulle följaktligen 2/3 användas till

kostnaderna för arbetsförmedlingen och 1/3 gå i avräkning på statsverkets kost­

nader för försäkringens förvaltningskostnader, därvid dock den modifikationen

torde böra göras, att, därest den för arbetsförmedlingskostnaderna avsedda an­

delen överstiger det för ändamålet beräknade utgiftsbeloppet, överskottet bör

tillföras den till försäkringens förvaltningskostnader avsedda andelen.»

Särskilda utskottet yttrade beträffande arbetsgivarbidragen följande:

Utskottet kan i denna del ej ansluta sig till vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Väl må det vara sant, att man vid en obligatorisk försäkring allmänt ansett sig

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Departe­

mentschefen.

Såsom jag föregående år anförde, måste det anses vara en bland den obliga­

toriska arbetslöshetsförsäkringens fördelar, att en del av kostnaderna för för­

säkringen kan läggas direkt pa produktionen genom bidrag såväl från de

försäkrade arbetarna som fran arbetsgivarna. Grunden till avgifterna från

arbetsgivarna i den obligatoriska försäkringen förklaras bland annat vara, att

samtliga arbetare i en dylik försäkring äro försäkrade. I de länder, där obli­

gatorisk försäkring är införd, har man allmänt inrättat försäkringssystemet

så, att kostnaderna för detsamma bäras av staten, de försäkrade och arbets­

givarna. En viss arbetslöshetsrisk synes städse vara förbunden med produk­

tionen, och de huvudsakliga kostnaderna för en försäkring mot denna risk

böra därför principiellt inga i de normalt beräknade produktionskostnaderna.

I r denna synpunkt äro arbetsgivarbidrag väl motiverade.

Oppositionen emot arbetsgivarbidrag i vårt land lärer emellertid ej rikta sig

emot den principiella satsen, att sådana bidrag böra uttagas vid en obligato­

risk arbetslöshetsförsäkring. De framkomna invändningarna avse fastmer ut­

tagandet av arbetsgivarbidrag vid en frivillig försäkring. Som skäl häremot

åberopas, att vid en frivillig försäkring många arbetsgivare ej alls och andra

endast till en mindre del kunna antagas hava försäkrade arbetare anställda samt

att det av tekniska skäl torde vara omöjligt att stadga bidragsskyldighet alle­

nast för försäkrade arbetare.

Utan att bestrida att det anförda resonemanget äger en viss • giltighet, synes

det mig dock knappast kunna med någon större styrka göras gällande mot de

ytterst obetydliga arbetsgivarbidrag, som jag förordar. Förslaget upptager

ju avgifter om allenast tre kronor per årsarbetare. En sådan avgift kan icke

sägas utgöra en börda för näringslivet.

Visserligen är hela förslaget uppbyggt enligt ett frivilligt system. Men på

grund av dess läggning kan man förvänta en mycket allmän anslutning till

försäkringen från lönarbetarnas sida inom jämförelsevis få år. Den organise­

rade arbetarklassen har redan i stor omfattning givit till känna sin avsikt att

bilda arbetslöshetskassor enligt förslaget. Försäkringen har därför goda ut­

sikter att bliva en allmän arbetarförsäkring. Även på denna grund borde det

anses riktigt, att arbetsgivarna direkt få bidraga till densamma.

De föreslagna arbetsgivarbidragen äro avsedda att med högst två tredje­

delar användas till statens kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen och

med återstoden till förvaltningsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna.

På grund härav borde betänkligheterna emot bifall till förslaget kunna hä­

vas hos dem, som ej kunna giva sin anslutning till ett förslag örn arbetsgivar­

bidrag, avsedda att användas till förmåner åt de försäkrade arbetarna. Såsom

jag närmare utvecklade föregående år, måste nämligen en genomförd försäk-

ringsorganisation vara ägnad att åstadkomma ökad stabilisering och minskad

oro på arbetsplatserna och därmed även inom näringslivet samt sålunda kom­

ma industrien i dess helhet till godo. Den offentliga arbetsförmedlingen är

jämväl av direkt betydelse för näringslivet, såsom varande ägnad att med­

verka till arbetskraftens rörlighet och till möjligheterna för industrien att er­

hålla den lämpligaste arbetskraften.

Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

73

På sålunda angivna skäl har jag ansett mig böra förorda, att förslaget om

arbetsgivarbidrag ånyo underställes riksdagens prövning i samband med det

förnyade förslaget till arbetslöshetsförsäkring.

Jag har icke funnit skäl att företaga annan ändring i det föregående år

framlagda lagförslaget än beträffande dagen för ikraftträdandet, vilken änd­

rats i överensstämmelse med årets förslag örn arbetslöshetsförsäkring. Vid så­

dant förhållande lärer det icke erfordras att ånyo inhämta lagrådets yttrande

över lagförslaget.

I fråga örn motiveringen för de särskilda bestämmelserna i lagförslaget till­

låter jag mig att hänvisa till propositionen nr 209 till 1933 års riksdag (sid.

154 ff.).

Icke heller har jag ansett mig böra föreslå någon ändring i de föregående

år föreslagna bestämmelserna angående uppbörden av de avgifter, som skola

erläggas till riksförsäkringsanstalten. Jag hänvisar även i detta hänseende

till nyssnämnda proposition.

Ikraftträdandet.

I 1933 års proposition föreslogs, att den nya lagstiftningen skulle träda i

kraft redan från och med årsskiftet 1933/1934. Beträffande de härför anför­

da skälen tillåter jag mig att hänvisa till fjolårets proposition s. 149. Sär­

skilda utskottet gjorde icke någon erinran beträffande tiden för ikraftträ­

dandet.

Under hänvisning till vad jag föregående år anfört angående tidpunkten

för ikraftträdandet föreslår jag, att den blivande lagstiftningen bestämmes att

träda i kraft från och med den 1 januari 1935. Med hänsyn härtill torde ar­

betsgivarbidrag första gången böra erläggas under år 1936.

Kostnadsberäkningar.

De undersökningar, som utfördes av 1932 års sakkunniga för arbetslöshets­

försäkring, gåvo vid handen, att understödsprocenten (n), d. v. s. antalet från

försäkringen understödda veckor i procent av antalet arbetslösa veckor kunde

försäkringen understödda veckor i procent av antalet arbetslösa veckor, kunde

för yrken, som icke företedde någon säsongkaraktär, ungefärligen uttryckas

medelst formeln

n — 36.6 — 0.72 P,

där P betecknar arbetslöshetsprocenten.

Det antogs härvid, att villkoren för understöd från försäkringen voro ut­

formade i enlighet med det förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,

som år 1928 framlades av 1926 års arbetslöshetssakkunniga (1928 års förslag).

74

Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

De utförda undersökningarna visade även, att för samma genomsnittsvärde

på arbetslöshetsprocenten försäkringens effektivitet blev större, ju mera ut­

präglad säsongkaraktär yrket uppvisade. Sålunda syntes man i stort sett

kunna antaga, att effektiviteten inom ett yrke, som uppvisade en säsongkarak­

tär motsvarande grov- och fabriksarbetareförbundet, var i runt tal 50 % större

än den enligt formeln erhallna effektiviteten. Inom ett yrke med den utpräg­

lade säsongkaraktär, som måleriarbetareförbundet uppvisade, kunde man på­

räkna en effektivitet, som var icke mindre än omkring dubbelt så stor som den,

vilken framgick ur den nyss angivna formeln.

Det förslag till arbetslöshetsförsäkring, som förelädes 1933 års riksdag,

företedde i avseende på villkoren för understöd vissa skiljaktigheter från det

förslag, som låg till grund för de ovan omnämnda undersökningarna. Beträf­

fande de viktigaste olikheterna emellan de båda förslagen hänvisas till förut

lämnad redogörelse (se sid. 37, jfr sid. 91). Det må i detta sammanhang där­

utöver nämnas, att det vid de undersökningar, som utfördes av 1932 års sak­

kunniga, i förenklande syfte förutsattes, att den första veckan av varje arbets­

löshetsperiod vore att anse såsom karensvecka, varunder understöd icke skulle

utgå. Enligt förslaget skulle emellertid ny karensvecka ej räknas, därest en

understödsperiod avbröts av tillfälligt arbete av mindre än 18 dagars var­

aktighet.

Vid framläggandet av 1933 års regeringsförslag var det icke möjligt att

mera ingående undersöka, vilka förskjutningar i kostnadsavseende som de i

sakkunnigförslaget verkställda ändringarna kunde väntas medföra. De mera

sporadiska undersökningar, som i sådant syfte verkställdes, ansågos emellertid

lämna stöd för den uppfattningen, att ändringarna i fråga kunde väntas med­

föra en ökning i försäkringens effektivitet av i runt tal 25 procent. I anled­

ning av det sätt, varpå statsbidragsgrunderna utformats, beräknades den steg­

rade effektiviteten medföra en ökning av statsbidraget (daghjälpsbidraget)

med 42 procent för fackförbund med arbetslöshetskassor och 14 procent för

fackförbund utan arbetslöshetskassor. Att den procentuella ökningen av stats­

bidraget blev mindre för fackförbund utan arbetslöshetskassor berodde därpå,

att den stegrade effektiviteten i flera fall medförde, att antalet understödda

dagar per medlem och år för dessa förbund översteg 21, varvid statsbidraget

icke kom att i motsvarande grad ökas.

I samband med förarbetena till det nu föreliggande förslaget hava ingående

undersökningar verkställts till belysning av frågan örn vilka ändringar för­

säkringens effektivitet kommer att undergå, därest villkoren för understöd för­

ändras i olika avseenden. En redogörelse för dessa undersökningar återfinnes

i den över undersökningarna upprättade promemorian (Bilaga B, sid. 89). I

detta sammanhang skall erinras örn följande resultat, vilka äro av betydelse

för kostnadsfrågan och för bedömande av daghjälpsbidragets storlek.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Genom undersökningarna har det konstaterats, att föreliggande förslag i

effektivitetshänseende nära överensstämmer med det i fjolårets proposition

framlagda förslaget, vilket för rätt till understöd krävde 26 veckoavgifter un­

der 18 månader närmast före arbetslöshetens början. På grund härav Ilar

någon särskild kostnadsberäkning icke genomförts beträffande fjolårets pro­

positionsförslag.

Särskilt anmärkningsvärt är det förhållandet, att, då man ser på träindustri­

arbetareförbundet, alt. B ger en effektivitet, som är 12 % större än alt. A.

Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa båda alternativ är, som nyss nämnts,

att alt. A kräver 26 veckoavgifter under de fyra närmast föregående kalen­

derkvartalen, vilket villkor jämväl skall vara uppfyllt vid början av varje

kalenderkvartal under hela arbetslöshetsfallet, medan alt. B endast kräver 26

erlagda veckoavgifter under de vid arbetslöshetens början senast förflutna 12

månaderna. Som synes förete alternativen C och Ci, bortsett från antalet er­

forderliga veckoavgifter, samma inbördes avvikelser som alternativen B och A.

Antager man, att skillnaden i effektivitet mellan alternativen med 20 vecko­

avgifter är densamma som konstaterats mellan alternativen med 26 veckoavgif­

ter samt att erfarenheterna från träindustriarbetareförbundet kunna utan vi­

dare överföras till grov- och fabriks- samt metallindustriarbetareförbunden,

skulle effektiviteten enligt C kunna för sistnämnda båda förbund väntas vara

12 % större än enligt C^l I det följande har hänsyn till nu berörda olikhet

emellertid tagits på det sätt, att de relativa effektivitetstalen för grov- och

fabriks- samt metallindustriarbetareförbunden 133 och 113 (sid. 75) ökats

med 12 enheter vardera, varvid följande effektivitetssiffror erhållits:

Försäkringens effektivitet enligt

Alt. A

Alt. C

(1928 ärs förslag) (föreliggande förslag)

Träindustriarbetareförbundet..................................... 100

128

Grov- och fabriksarbetareförbnndet......................... 100

145

Hetallindnstriarbetareförbnndet................................. 100

125

De erhållna siffrorna antyda, att effektivitetsökningen blir större, ju mera

säsongbetonat yrket är. För metallindustriarbetareförbundet har under de

gjorda förutsättningarna erhållits en ökning av effektiviteten med 25 %, vilket

överensstämmer med det antagande, som lades till grund för beräkningen i

propositionen till 1933 års riksdag. För grov- och fabriksarbetareförbundet

har erhållits en effektivitetsökning av 45 %. Att med ledning av dessa håll­

punkter kunna med någon som helst grad av säkerhet bestämma effektivitets­

ökningen- för det fall, att säsongkaraktären skulle vara ännu mera utpräglad,

såsom exempelvis ifråga örn måleriarbetareförbundet, är givetvis icke möj­

ligt. För de följande beräkningarna skall emellertid antagas, att försäkrin­

gens effektivitet för yrken med samma utpräglade säsongkaraktär som måle­

riarbetareförbundet kommer att ökas med 60 % vid en övergång från ali. A

till alt. C.

78

Kungl. Alaj:ts proposition nr 38.

Kostnaden i 1,000-tal kronor, avseende fackförbund

med

arbets­

löshetskassa

utan

arbets­

löshetskassa

Tillsammans

I

I allt

Dag-

hjälps-

bidrag

De för­

säkrades

avgifter

Dag-

hjälps-

bidrag

De för­

säkrades

avgifter

Dag-

hjälps-

bidrag

De för­

säkrades

avgifter

1933

års

proposition enligt då

gjord beräkning....................

4,763

7,510

10,722

10,222

15,485

17,732

33,217

1933 och 1934 års propositioner

enligt nn gjord beräkning

*

4,941

7,816

10,719

13,488

15,660

21,304

36,964

Utskottsförslaget enligt nn gjord

beräkning............................

4,008

6,975

10,291

8,500

14,299

15,475

29,774

Ökning (+) resp. minskning (—)

i förhållande till 1933 års

proposition enligt då gjord

beräkning

1934 års proposition................

+ 178

+ 306

—

3

+ 3,266

⁺ 175

+

3,572

⁺ 3,747

Utskottsförslaget....................

^— 755

^- 535

- 431

- 1,722

- 1,186

- 2,257

- 3,443 1

Såsom synes av sammanställningen kan — då effektiviteten av de båda

årens propositioner i det föregående antagits vara densamma — den större ök­

ning av försäkringens effektivitet för säsongyrkena, vartill hänsyn icke kun­

de tagas vid beräkningarna i propositionen till 1933 års riksdag, antagas med­

föra endast en obetydlig ökning av statsbidraget till fackförbund med arbets­

löshetskassor och praktiskt taget icke någon ändring alls i fråga örn statsbi­

draget till förbund utan dylika kassor. Detta beror därpå att för samtliga

förbund utan arbetslöshetskassor med säsongkaraktär antalet understödda da­

gar per medlem och år kommer att överstiga 21 redan vid en ökning med 25

procent, vilket var den ökning i förhållande till sakkunnigförslaget, som lades

till grund för 1933 års beräkning beträffande samtliga kassor. Vad däremot

angår kostnaderna i sin helhet för daghjälp beräknas desamma nu till cirka

37 i stället för 33 miljoner kronor eller cirka 12 procent högre. Då vår kän­

nedom örn sambandet mellan säsongkaraktären och den effektivitetsökning,

som framgår ur en uppmjukning av understödsvillkoren från 26 till 20 vecko-

avgifter per år, är bristfällig, måste den angivna ökningen av de sammanlag­

da kostnaderna betraktas såsom osäker. Däremot torde den beräknade öknin­

gen av statsbidraget kunna betraktas såsom mera tillförlitlig, oaktat även

denna är behäftad med en viss osäkerhet, bland annat på den grund att de

utförda undersökningarna avsett endast några fackförbund, varav resul­

tatet sedermera i viss utsträckning måst generaliseras till övriga förbund.

Utskottsförslaget innebär strängare försäkringsvillkor än 1933 års propo­

sition och föreliggande förslag. Det skulle enligt de nu gjorda beräkningarna

medföra en minskning av den sammanlagda årskostnaden för försäkringen med

cirka 7.2 miljoner kronor, varav cirka 1.4 miljoner kronor motsvara minskat

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

hund nied arbetslöshetskassor, kommer en minskning av arbetslösheten att

medföra en relativt snabbare minskning av statsbidraget. Man finner även

ur tablån, att för dessa förbund en minskning av arbetslösheten med 25 procent

kommer att reducera kostnaden för statsbidraget med omkring 30 procent.

Däremot skulle motsvarande minskning av statsbidraget för fackförbund utan

arbetslöshetskassor endast komma att uppgå till 4.5 procent, ett förhållande,

som förorsakas därav, att flera av ifrågavarande kassor komma, med den ar­

betslöshet, som lagts till grund för beräkningarna, att uppvisa mer än 21 un­

derstödda dagar per medlem och år, över vilken gräns statsbidraget icke under­

går någon förändring, även örn arbetslöshetens omfattning skulle undergå för­

skjutningar i ena eller andra riktningen.

Förutom det allmänna statsbidraget skall enligt förslaget utgå förvaltnings-

bidrag för varje kalenderår till de erkända arbetslöshetskassorna dels med ett

belopp i kronor motsvarande två gånger antalet årsmedlemmar i kassan under

året, dels med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrel­

seledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Vid fullt utbyggd

försäkring kan förvaltningsbidraget beräknas komma att uppgå till omkring

1,400,000 kronor. Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag föreslår, att

omkring 900,000 kronor av detta belopp skall gäldas av de större arbetsgivar­

na i form av en särskild årlig avgift. Statsverkets andel av förvaltningskost­

naderna skulle sålunda komma att uppgå till omkring 500,000 kronor.

Utbyggandet av försäkringen torde komma att taga en tid av minst fyra

år i anspråk. Detta innebär, att först under år 1939 statens utgifter skulle

komma att uppgå till det belopp, som beräknats för fullt genomförd försäk­

ring.

Vad beträffar kostnaderna under nästa budgetår hänvisar jag till vad jag

därom anfört i samband med behandlingen av grunderna för statsbidrag till

de erkända arbetslöshetskassorna (sid. 68).

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom socialdepartemen­

tet upprättade förslag

dels till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr

184) om understödsföreningar,

dels till lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens

omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbets­

förmedlingen,

dels till förordning om erkända arbetslöshetskassor,

dels till grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

dels till förordning örn riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jäm­

likt lagen angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens om­

kostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsför­

medlingen,

82

Kungl. Majlis proposition nr 38.

Bilaga A.

Ny lagstiftning i vissa främmande länder angående arbets­

löshetsförsäkring.

Danmark.

Den 20 maj 1933 hava i Danmark utfärdats nya lagar örn offentlig försörj­

ning, folkförsäkring, olycksfallsförsäkring, arbetsförmedling och arbetslös­

hetsförsäkring samt angående privat arbetsanvisning. Det sedan flera år på­

gående arbetet på en förnyelse och kodifikation av den sociala lagstiftningen

är därmed slutfört.

Lagen om arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring undergick, såsom

närmare framgår av en i den av 1932 års sakkunniga avgivna promemorian

intagen redogörelse, redan år 1932 en betydande omarbetning och har nu i

samband med de övriga socialförsäkringslagarnas antagande endast undergått

vissa smärre ändringar, avseende bland annat att bringa bestämmelserna örn

kommunernas bidrag till full överensstämmelse med de regler, som införts inom

de andra försäkringsgrenarna. Lagen har dessutom kompletterats med en sär­

skild lag angående privat arbetsförmedling, vilken innefattar förbud utom i

särskilda undantagsfall mot utkrävande av avgifter i samband med platsan­

skaffning för arbetare eller andra anställda inom industri, hantverk, handel

och samfärdsel. Kommissionskontor för förmedling av arbetskraft till husligt

arbete eller jordbruk kunna under vissa villkor alltjämt få bedriva sin verk­

samhet men underkastas skärpta restriktioner.

Beträffande vissa huvuddrag av socialreformen i övrigt torde följande

kortfattade redogörelse böra lämnas.

Enligt den hittillsvarande ordningen har fattigvården utgjort den normala

formen för samhällets hjälpverksamhet. Efter hand har emellertid från fat­

tigvårdens klientel avskilts ett flertal kategorier av hjälpbehövande, vilka

hänvisats till andra understödsformer, som icke medfört fattigvårdens rätts­

verkningar. Den nya lagstiftningen åter utgår från att ett oförvållat nödtill­

stånd som regel bör avhjälpas genom en efter behovet avpassad understöds-

form och att återbetalningsskyldighet eller andra för den hjälpsökande men­

liga rättsverkningar ej böra inträda i andra fall än där det uttryckligen före­

skrivits.

I överensstämmelse härmed upptager lagen örn offentlig försörjning ett fler­

tal olika former av samhällshjälp för särskilda kategorier av hjälpbehövande

såsom minderåriga, ensamstående barnaförsörjare, barnaföderskor, kroniskt

sjuka, abnorma och vanföra m. fl. Vidare meddelas regler om hjälp vid vissa

tillfälliga trångmål såsom sjukdom, dödsfall, husvillhet, olyckshändelser etc.

samt örn offentlig barnbespisning i skolorna. Slutligen har införts en bestäm­

melse örn befogenhet för kommunalstyrelse att bevilja visst anslag, motsvaran­

de för varje år högst 50 öre per invånare, varur bistånd skall kunna lämnas

hjälpsökande, som råkat ut för oförutsedda svårigheter och icke på annat sätt

kunna bispringas.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

gällande regler angående villkoren för erhållande av understöd från en stats-

erkänd arbetslöshetskassa och den tid, under vilken sådant understöd må ut­

givas.

Understöd kan icke utgivas till någon, med mindre han har varit ersätt-

ningsberättigad (»nydende») medlem i en erkänd kassa och erlagt på honom

belöpande avgifter under de sistförflutna 12 månaderna. Rätten till under­

stöd bortfaller emellertid, när en medlem icke haft arbete i minst 10 månader

under loppet av de senast förflutna två åren. Socialministern kan medgiva,

att sistnämnda bestämmelse tillfälligtvis sättes ur kraft vid extraordinärt stor

arbetslöshet inom kassans verksamhetsområde. Rätten att erhålla understöd

bortfaller dock alltid, örn en medlem icke har haft arbete som lönearbetare un­

der respektive minst 26 eller 39 veckor inom en i kassans stadgar bestämd

gräns av tre eller fyra år. För att åter bliva berättigad till understöd måste

vederbörande inom 12 på varandra följande månader hava haft arbete som

lönearbetare i minst 26 veckor. I kassornas stadgar skall angivas den maxi­

mala understödstiden under 12 på varandra följande månader. Denna tid får

icke sättas kortare än 70 dagar. I kassornas stadgar skall vidare fastställas

den tidrymd, inom vilken en medlem högst skall kunna uppbära fullt årligt un­

derstöd. Denna tidrymd må icke överstiga fyra år. Har en medlem uppburit

maximiunderstödet under den i stadgarna bestämda tidrymden, äger han icke

rätt till ytterligare understöd, förrän han varit medlem i en erkänd kassa och

betalat avgifter som ersättningsberättigad medlem under 12 månader.

Varje erkänd arbetslöshetskassa äger rätt att upprätta en fortsättnings-

kassa, vars medel icke må användas till täckande av kassans ordinarie utgifter.

Under särskilt stor arbetslöshet inom kassans verksamhetsområde kail däremot

fortsättningskassans medel användas till utgivande av understöd utöver det

i kassans stadgar eljest fastställda dagantalet. Fortsättningskassornas under­

stöd utgivas under samma regler och i samma storlek och omfång som kas­

sans ordinarie daghjälp, dock att understöd under 12 på varandra följande

månader icke kail utgivas under mer än 70 dagar.

Förslaget till lag örn provisorisk utvidgning av rätten till understöd från

statserkända arbetslöshetskassor avsåg att giva de medlemmar, som på grund

av de sista årens stora arbetslöshet uttömt sin understödsrätt från försäk­

ringen, en utvidgad sådan rätt. Vidare bereddes genom lagförslaget möjlighet

för de medlemmar, vilkas understödsrätt ännu icke inträtt, att genast få un­

derstöd. I dessa hänseenden föreslogs, att medlemmar, som i övrigt uppfyllde

villkoren för understödsrätt, under tiden från lagens ikraftträdande till den

30 april 1934 skulle äga uppbära understöd genom arbetslöshetskassan i in­

till 140 dagar. Därjämte hade det för fortsättningskassorna stadgade maxi­

mum av 70 dagar förlängts till 140 dagar, såvitt anginge utbetalning av fort-

sättningshjälp under tiden från lagens ikraftträdande till den 30 april 1934.

Arbetslöshetskassornas och fortsättningskassornas utgifter på grund av

lagen skulle helt ersättas av staten. Kommunerna skulle därefter ersätta sta­

ten en tredjedel av utgifterna. De sammanlagda utgifterna för den nu nämnda

krishjälpen beräknades komma att uppgå till 17,8 miljoner kronor.

Den 12 december 1933 antog riksdagen i anledning av regeringens förslag

till krislagstiftning en lag örn »kriseforanstaltninger», vilken den 13 i samma

månad promulgerades. Det framlagda förslaget till lag om provisorisk ut­

vidgning av rätten till understöd från statserkända arbetslöshetskassor har

med vissa ändringar intagits som ett särskilt kapitel i förenämnda lag. Med­

lem av erkänd arbetslöshetskassa, som förbrukat det fastställda maximum av

70 dagar för erhållande av fortsättningshjälp. har sålunda berättigats att, örn

han i övrigt uppfyller villkoren för rätt till hjälp från arbetslöshetskassa,

under tiden från den 10 december 1933 till den 30 april 1934 uppbära under-

Kungl. Alaj.ts proposition nr 38.

85

stöd under ytterligare 90 dagar. Rätten till understöd har jämväl utvidgats

med 90 dagar dels för medlem av arbetslöshetskassa, som förlorat rätten

till understöd antingen därför att han förbrukat det i lagen stadgade 3 (4)

ånga maximum för understöd eller emedan han icke haft arbete i föreskrivet

omfång, dels ock för medlem, som nyanmälts före den 15 juli 1933 och vars

understödsrätt ännu icke inträtt. Socialministern har vidare bemyndigats att

förlänga det sålunda fastställda dagantalet med intill 18 dagar, varvid hänsyn

skall tagas till vissa i lagen närmare angivna omständigheter.

England.

På sätt som anförts i den av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsför­

säkring lämnade redogörelsen för lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring

i vissa viktigare länder, tillsattes den 9 december 1930 i England en kunglig

kommitté under ordförandeskap av domaren H. Gregory, med uppgift att

granska försäkringssystemet i dess helhet och inkomma med förslag dels be­

träffande försäkringsplanens framtida omfattning och bestämmelser samt med­

len att göra den solvent och självförsörjande, dels beträffande åtgärder som

borde vidtagas utom försäkringsplanen med de arbetslösa, som äro arbets-

dugliga och användbara för arbete.

Kommittén avlämnade sitt slutlig^ betänkande i november 1932. En när­

mare redogörelse för betänkandet finnes intagen i den av 1932 års sakkun­

niga avgivna, såsom bilaga G vid propositionen till 1933 års riksdag fogade

promemorian (sid. 204 ff.), till vilken redogörelse här må hänvisas.

Engelska regeringen har härefter i november 1933 avlämnat proposition till

parlamentet med förslag i anslutning till betänkandet örn vissa ändringar i

lagen örn arbetslöshetsförsäkring. Regeringen ifrågasätter icke någon väsent­

ligare förändring med avseende på det nuvarande systemet för försäkringen.

Denna skall sålunda alltfort vara obligatorisk med ungefär samma omfattning

som hittills. Ingen ändring föreslås heller beträffande storleken av avgifter

och understöd. Den principiellt viktigaste delen av förslaget torde i stället

vara ordnandet av det allmänna hjälpsystemet vid sidan av försäkringen.

Av de föreslagna ändringarna beträffande själva försäkringen må här om­

nämnas följande. Minimiåldern för inträde i försäkringen har sänkts från

16 år till åldern för skolans avslutande, dock lägst till 14 år. För personer

under 16 år skola avgifter erläggas med 2 pence per vecka av arbetsgivaren,

av den anställde och av staten. Därest någon frivilligt deltager i en fortsätt-

ningsskola, komma försäkringsavgifter under tiden att krediteras honom. Sär­

skilda instruktionskurser för personer mellan 14 och 18 år skola anordnas i

stor skala. Genom sänkningen av åldern för inträdet i försäkringen kunna

de försäkrade hädanefter bliva ersättningsberättigade vid 16 års ålder, d. v. s.

30 veckor tidigare än för närvarande. Under.stödstidens längd bestämmes på

följande sätt. Örn förutsättningarna för erhållande av understöd föreligga,

skall den försäkrade vara berättigad att under ett understödsår erhålla under­

stöd i 156 dagar (26 veckor), vilket motsvarar den nuvarande understöds-

tiden. Därutöver skall en försäkrad, som under fem försäkringsår närmast

före löpande understödsårets början varit försäkrad och under denna tid er­

lagt minst en veckoavgift, vara berättigad till understöd under det löpande

understödsåret med sex dagar för erlagda tio avgifter under de sista fem åren,

minskat med en dag för varje antal av fem dagar, som han uppburit under­

stöd under samma fem försäkringsår. Den föreslagna regeln medför, att en

arbetare, som under de fem senaste försäkringsåren ej uppburit något under­

stöd men betalat samtliga försäkringsavgifter, tillhopa 260, blir berättigad

till ytterligare 156 dagars (26 veckors) understöd. Maximalt kan en för-

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

säkrad sålunda uppbära understöd under hela understödsåret. En försäkrad,

som under något understödsår uttömt sin rätt till understöd, kan under ett

påföljande understödsår icke bliva berättigad till understöd, förrän han er­

lagt tio avgifter. Örn en försäkrad vid början av ett understödsår uppfyller

villkoret örn erlagda avgifter, behöver detta villkor icke vidare prövas under

samma understödsår. Personer, som beviljats avsked från krigsmakten, bliva

understödsberättigade från försäkringen, såsom örn de erlagt avgifter till

försäkringen under hela tjänstetiden.

Enligt lagförslaget skall en ständig försäkringskommitté tillsättas, vilken

skall råda arbetsministern i frågor angående försäkringen. Kommittén skall

senast inom utgången av februari månad varje år och i övrigt då så finnes

påkallat avgiva rapport örn försäkringens finansiella ställning och med hän­

syn härtill föreslå erforderliga ändringar eller tillägg i försäkringsvillkoren.

Kommittén skall vidare hava skyldighet att avgiva yttrande över alla av

arbetsministern ifrågasatta ändringar i försäkringsvillkoren. Så snart som

möjligt efter lagförslagets antagande skall kommittén avgiva förslag örn ar­

betslöshetsförsäkring för personer, som äro anställda i jordbruk och skogsbruk.

Försäkringsfondens skuld till statskassan, som för närvarande uppgår till

inemot 115 miljoner pund, skall förräntas efter 31/, procent. Genom halv­

årsvis gjorda inbetalningar örn 2,750,000 pund kommer skulden att avbetalas

under loppet av ungefär 40 år. De nuvarande avgifterna från arbetsgivarna,

de försäkrade och staten beräknas förslå till såväl kostnaderna för understöd

och administration som till avbetalningarna å skulden.

Det särskilda hjälpsystemet vid sidan av försäkringen, vars understöd skola

ersätta de nuvarande s. k. »transitional payments», skall handhavas av en sty­

relse för arbetslöshetshjälp (Unemployment Assistance Board). De lokala

myndigheterna fråntagas sålunda all befattning med arbetslöshetsunderstöden,

vilka för framtiden skola administreras av berörda statliga organ. För att

erhålla kunskap örn olika lokala förhållanden skall styrelsen emellertid tillsätta

särskilda rådgivande kommittéer för lämpliga områden.

Hjälpsystemet skall omfatta samtliga personer mellan 16 och 65 års ålder,

vilka normalt äro sysselsatta i ett yrke, beträffande vilket betalningsskyldighet

föreligger enligt lagen örn änke-, pupill- och ålderspension, samt äro arbetsdug-

liga och användbara för arbete. Under hjälpsystemet inrangeras jämväl per­

soner, vilka efter 16 års ålder icke innehaft något avlönat arbete men skäligen

borde hava haft sådant arbete, örn ej förhållandena inom industrien omöjliggjort

detta. Praktiskt taget samtliga arbetslösa personer komma genom dessa be­

stämmelser att innefattas under hjälpsystemet. Avgörande i frågan, örn en

person skall innefattas under hjälpsystemet, fattas av styrelsens tjänstemän

men kan överklagas hos särskilt inrättade nämnder (appeal tribunals), vilkas

avgörande är slutgiltigt.

Styrelsen har att vidtaga anstalter för anordnande av yrkeskurser i syfte att

underlätta erhållande av arbete för de hjälpsökande. För att ytterligare befordra

utbildningen och träningen må styrelsen ingå överenskommelser med lokala

myndigheter örn anställning av hjälpsökande i lämpliga arbeten emot vanliga

löner för perioder icke överstigande tre månader.

Understöd utgår till sådana hjälpsökande, vilka äro anmälda hos den offent­

liga arbetsförmedlingen utan att hava erhållit arbete eller blott hava arbete så

kort tid, att de icke kunna förtjäna tillräckligt för sitt uppehälle, under den

allmänna förutsättningen att de äro i behov av understöd. Prövningen av be­

hovet skall avse inkomster och tillgångar hos samtliga medlemmar av de hjälp­

sökandes hushåll enligt i lagen givna specificerade regler. Understödets stor­

lek är icke på samma sätt som i försäkringen fastställt utan bestämmes med

hänsyn till behovet i varje särskilt fall för den hjälpsökande och de personer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

87

för vilka han är försörjningspliktig. Understöd ina icke utgivas till personer,

som på grund av deltagande i en arbetskonflikt icke kunnat erhålla understöd

från försäkringen. Alla frågor angående understöd avgöras av styrelsens

tjänstemän men kunna överklagas hos de nyss omförmälda nämnderna.

En särskild arbetslöshetshjälpfond skall inrättas för det nya hjälpsystemet.

Bidrag till fonden skola inbetalas av samtliga kommuner enligt i lagen givna be­

stämmelser. Bidragen skola bestämmas i proportion till minskningen ^av de

utgifter för ifrågavarande understödshjälp, som kommunerna hittills fått be­

strida.

Tyskland.

Genom en den 22 september 1933 dagtecknad lag har från försäkringsplikt

undantag^ verksamhet inom lant- och skogsbruk, fiske i insjöar och dammar

samt kustfiske. Avsikten med lagen är, att genom minskning av arbetskost­

naderna inom dessa yrken söka kvarhålla i arbete så många som möjligt av

de personer, som under den varma årstiden erhållit sysselsättning inom dessa

verksamhetsgrenar.

Finland.

Den finska frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har länge ansetts ej motsvara

nutida förhållanden, särskilt därutinnan att det högsta i förordningen medgivna

dagunderstödet, 10 mark, efter penningvärdets försämring ej längre är till­

räckligt. Riksdagen begärde år 1925 utredning, huruvida och i vilken omfatt­

ning obligatorisk försäkring borde införas. Uti proposition till 1931 års riks­

dag ^{fram brill} regeringen emellertid, att någon anledning icke förelåg att införa

en obligatorisk försäkring. Regeringen framlade i stället förslag till ny lag

angående arbetslöshetskassor, som äga rätt till bidrag av statsmedel. Efter

åtskilliga ändringar blev lagförslaget av riksdagen antaget men lämnades vi­

lande över nästkommande val. Då ifrågavarande lagförslag därefter givit

anledning till anmärkningar och ändringar däri ej kunna av riksdagen vidtagas,

har regeringen i oktober 1933 för riksdagen framlagt ett nytt lagförslag i

ämnet.

Arbetslöshetskassorna få enligt lagförslaget icke^ bedriva annan verksamhet

än att bevilja understöd åt sina medlemmar vid iråkad arbetslöshet, och kas­

sorna få ej heller tillhöra förening, organisation eller annan sammanslutning,

som bedriver nämnda verksamhet, eller vara beroende av sådan. Med stadgandet

avses, att kassorna skola hållas åtskilda från motsvarande fackliga organisa­

tioners verksamhet. Det är däremot icke meningen att förhindra, att på visst

yrkesområde eller viss ort organiserade arbetare skulle kunna utgöra kärnan

även i arbetslöshetskassan å motsvarande område eller ort. I kassornas stadgar

må dock icke föreskrivas, att medlem bör tillhöra eller ansluta sig till annan

förening, organisation eller sammanslutning.

Understöd må endast beviljas den, som tillhört kassan åtminstone de. sex

närmast föregående månaderna samt under denna tid erlagt medlemsavgifter

för minst 26 veckor. Understöd kan utgå även vid korttidsarbete enligt vissa

regler. Dagunderstödets storlek får högst bestämmas till 30 mark för försörj­

ningspliktig medlem samt får ej överstiga två tredjedelar av medlemmens van­

liga avlöning. För icke försörjningspliktiga medlemmar må understödet icke

överstiga tre fjärdedelar av understödet för försörjningspliktig medlem. Un­

derstöd må under tolv på varandra följande månader icke utgivas för längre

tid än 120 dagar. Har medlem under 24 på varandra följande månader upp­

burit högst tillåtna understöd, må ytterligare understöd icke beviljas honom,

innan minst sex månader förflutit och medlemmen under denna tid erlagt av­

gifter för minst 26 veckor.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Understöd ma icke utgivas till medlem, som är sjuk eller eljest arbetsoför-

mogen eller som utan tvingande orsak lämnat sitt arbete eller av eget vållande

är arbetslös. Understöd får ej heller utgivas till den, som utan giltiga skäl

vägrar att mottaga tillbudsstaende arbete, vilket motsvarar hans arbetsförmåga

och yrkesskicklighet samt icke hänför sig till arbetsplats, där strejk eller

lockout råder, och för vilket betalas i yrket för tiden vanlig lön å orten eller,

örn arbetet är med allmänna medel anordnat eller understött, minst fyra

femtedelar av sagda lön. Slutligen får understöd icke utgivas till den. som

för sin person åtnjuter stadigvarande fattigvård. I det vilande lagförslaget

stadgades, att understöd icke finge utgå, örn medlem vägrade att mottaga

arbete, för vilket betalades minst tva tredjedelar av hans i yrket vanliga dag­

lön å orten eller, örn arbetet vore med allmänna medel anordnat eller understött

nödhjälpsarbete, minst tre femtedelar av sagda lön. Ändringen har motiverats

med att men ej velat genom stadgandet medverka till den allmänna lönenivåns

nedgång utan ansett den å fria arbetsmarknaden rådande lönenivån såsom

sådan samt vid allmänna arbetslöshetsarbeten de på föreskrivet sätt nedsatta

lönerna böra vara bestämmande.

Under arbetshäst får arbetslöshetskassa ej utgiva understöd åt medlem, som

omedelbart i följd av strejk eller lockout blivit arbetslös eller som medelbart

genom strejk eller lockout blivit arbetslös, därest av omständigheterna fram­

går, att avsikten med arbetstvisten är att åstadkomma förändringar jämväl i

hans arbets- och löneförhållanden.

Statsbidrag till arbetslöshetskassorna utbetalas halvårsvis och utgår för un­

derstöd, som icke överstiger tio mark örn dagen, med två tredjedelar för försörj-

ningspliktiga och hälften för övriga medlemmar. För understöd, som över­

skrider tio mark, utgår statsbidraget med hälften för försörjningspliktiga och

en tredjedel för övriga medlemmar.

90

Kungl. Maj:is proposition nr 38

På grund av den korta tid, som stod till förfogande för verkställandet av

sist avsedda undersökning, var man tvungen att i mycket hög grad be­

gränsa densamma. Medan den föregående, av 1932 års sakkunniga verkställda

utredningen hade omfattat en tid av flera år, inskränktes departementsunder-

sökningen sålunda till allenast tvenne kvartal, nämligen till första och tredje

kvartalen 1930 i fråga örn grov- och fabriksarbetareförbundet och till motsva­

rande kvartal 1931 för metallindustriarbetareförbundet. Vidare medtogos

endast vissa av de i ovannämnda förbund ingående yrkesgrupperna. Det kan

sålunda nämnas, att av de sammanlagt 16 yrkesgrupper, som tillhöra grov-

och fabriksarbetareförbundet, ingingo endast 5 och av metallindustriarbetare­

förbundets 3 grupper endast 2. Det ligger i sakens natur, att de begräns­

ningar, som sålunda vidtogos, måste medföra en viss osäkerhet i fråga örn

resultaten. Beträffande dessa må här endast nämnas, att man ansåg sig

kunna vara berättigad till antagandet, att, därest villkoret för förvärv av under-

stödsrätt ändrades från 26 avgifter under 4 kvartal till 26 avgifter under 6

kvartal, effektiviteten skulle, relativt sett, stegras, vad grov- och fabriksarbe­

tareförbundet beträffar, nied 35 % och för metallindustriarbetareförbundet

med 20 %.

I departementsskrivel.se den 31 oktober 1933 till 1932 års sakkunniga för

arbetslöshetsförsäkring har sedermera statsrådet och chefen för socialdeparte­

mentet uppdragit åt de sakkunniga att låta verkställa vissa ytterligare kom­

pletterande utredningar i enlighet med en till skrivelsen fogad promemoria.

I denna framhålles bland annat värdet av en undersökning rörande den sanno­

lika effektiviteten av en försäkring enligt det alternativ, som berörts i pro­

positionen och som även diskussionsvis framkommit vid försäkringsförslagets

behandling i särskilda utskottet, nämligen förvärv av understödsrätt efter

20 erlagda avgifter under 4 kvartal. Samtidigt med att man sålunda kom­

pletterade den äldre utredningen med detta alternativ, ansågs det lämpligt att

jämväl något utförligare undersöka verkningarna av alternativet 26 veckoav-

gifter under 6 kvartal, vilka undersökningar, såsom ovan nämnts, på grund av

den knappa tid, som stått till förfogande vid departementsundersökningen,

endast kunnat verkställas för en begränsad del av det till förfogande stående

materialet.

Samtidigt med att de tidigare undersökningarna sålunda kompletterades med

en undersökning av de båda alternativen 26 avgifter under 6 kvartal och 20

avgifter under 4 kvartal, borde jämväl undersökas verkningarna av de bestäm­

melser, som avsågos böra ifrågakomma för förvärv av understödsrätt första

gången en medlem gör anspråk på understöd från en arbetslöshetskassa, näm­

ligen 52 avgifter under 12 kvartal, respektive 40 avgifter under 8 kvartal.

I det följande benämnes alternativet 26 avgifter under 4 kvartal 1928 års

förslag och alternativet 26 avgifter under 6 kvartal propositionsförslaget,

medan det ovannämnda i propositionen och inom utskottet diskuterade för­

slaget örn 20 avgifter under 4 kvartal benämnes propositionens alternativ.

De olika alternativ till arbetslöshetsförsäkring, som här göras till föremål för

undersökning, ansluta sig så till vida till vederbörande förslag, att antalet av­

gifter för förvärv av understöd varit det antal, som föreslagits i dessa. De

villkor, som i övrigt tänkts reglera understödsrätten, ansluta sig i allt väsent­

ligt till 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. När så­

lunda ovan alternativet 26 avgifter under 6 kvartal benämnes propositionsför­

slaget, innebär detta endast att det föreskrivna antalet avgifter för förvärv av

understöd antagits vara 26 avgifter erlagda under 6 kvartal. Däremot ha i allt

övrigt bestämmelserna i 1928 års förslag antagits gälla. Samma är förhållan­

det med propositionens alternativ.

Enligt bestämmelserna i 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsför-

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

För ett rätt bedömande av de följande resultaten torde i förbigående först

böra erinras om läget på arbetsmarknaden under den tid, som undersökningen

omfattat.

Tab. 1. Arbetslöshetens omfattning åren 19*29—1931.

År, kvartal

Utredningens arbetslöshets-

procent enligt föreg, års

undersökning

Socialstyrelsens arbetslöshetsprocent

Grov- o.

fabriksarb.-

förbundet

Metall-

industriarb.-

förbundet

Grov- o.

fabriksarb.-

förbnndet

Hetall-

industriarb.-

förbundet

Samtliga

fackorganisa­

tioner

1929 1 ................................

35.0

10.9

32.S

8.8

15.4

2................................

21.5

5.8

21.4

6.1

10.6

3................................

16.3

3.9

14.3

4.5

7.0

4................................

22.4

4.0

21.3

5.6

10.9

1930 1 ................................

31.4

10.1

28.7

7.5

14.3

2................................

22.9

7.2

20.0

7.0

10.1

3................................

19.1

6.6

16.1

7.4

8.7

4................................

28.8

9.3

25.8

13.9

15.3

1931 1............................ •

20.6

34.4

17.7

20.5

2................................

15.1

22.8

15.8

15.9

3................................

13.3

18.6

14.4

13.1

4................................

15.4

27.6

20.0

19.5

1929 ....................................

23.4

5.8

21.9

6.1

10.7

1930 ....................................

25.3

8.2

22.4

9.4

12.2

1931....................................

15.8

25.5

17.1

17.2

Det framgår av ovanstående tabell, att arbetslösheten inom här berörda fack­

organisationer till följd av den inträffade konjunkturförsämringen börjar att

stiga med tredje kvartalet år 1930. Till en början är dock stegringen förhål­

landevis liten. Arbetslösheten ligger sålunda endast några få procent högre

än motsvarande tid föregående år. Från och med ingången av år 1931 in­

träffar emellertid en betydande stegring. Sistnämnda år torde sålunda

arbetslösheten vad beträffar metallindustriarbetareförbundet i genomsnitt få

anses hava varit inemot dubbelt så stor som år 1930.

Såsom tidigare anförts, torde en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet lämp­

ligast böra mätas i antalet understödda veckor i förhållande till hela antalet

arbetslösa veckor. Resultaten av de utförda undersökningarna rörande effek­

tiviteten äro återgivna i de till promemorian fogade tabellbilagorna. I efter­

följande tabell 2 äro vissa huvudresultat sammanställda.

Tab. 2. En arbetslöshetsförsäkrings effektivitet enligt olika förslag.

Försäkra gsförslag

Villkor

Grov- och fabriks­

arbetareförbundet

Hetallindustriarbetare-

förbnndet

1929

1930

1929

1930

1931

1928 års förslag......................................

26 avg./4 kv.

23.7

27.4

31.4

38.3

37.3

Propositionens alternativ1 ....

20 avg./4 kv.

32.6

35.8

36.4

43.4

41.6

Propositionsförslaget1...........................

26 avg./6 kv.

28.9

36.2

34.3

42.9

44.1

>

1 Rörande innebörden av detta förslag hänvisas till vad ovan inledningsvis anförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

93

Innan de ovan återgivna resultaten kommenteras, torde böra erinras därom,

att de siffermässiga resultaten rörande 26 avgifter på 4 kvartal icke exakt

överensstämma med de i föregående undersökning återgivna. Detta förhållan­

de beror emellertid, såsom nämnts, på att den förevarande undersökningen en­

dast verkställts å en del av det i den tidigare undersökningen ingående mate­

rialet.

Av tabellen framgår, att vad grov- och fabriksarbetareförbundet beträffar

skillnaden mellan en försäkrings effektivitet år 1929 enligt 1928 års förslag och

enligt propositionsförslaget skulle ha uppgått till 5.2 %. För propositio­

nens alternativ, 20 avgifter under 4 kvartal, åter skulle skillnaden ha kommit

att uppgå till 8.9 %. För metallindustriarbetareförbundet äro resultaten lik­

nande, ehuru differenserna härvid äro mindre. Det framgår, att skillnaden

i effektiviteten mellan propositionens och 1928 års förslag skulle komma att

uppgå till 2.9 %, medan den mellan det alternativa förslaget och 1928 års för­

slag skulle hava varit 5.0 %. Under år 1929, som ur arbetslöshetssynpunkt bör

anses såsom ett synnerligen gott år med genomsnittligt låg arbetslöshet, skulle

alltså propositionens alternativ kommit att verka ej obetydligt gynnsammare

än propositionsförslaget.

När det gäller att jämföra propositionsförslaget med de båda andra alter­

nativen, torde man emellertid böra erinra örn att jämförelsen för år 1929 giver

ett något missvisande och för propositionsförslaget ofördelaktigt resultat. På

grund av att material icke inhämtats för tid längre tillbaka än 1 januari 1928,

har den uppmjukning i villkoren, som ligger i utsträckningen av tiden från 4

till 6 kvartal, icke kunnat visa sina verkningar förrän under senare hälften av

år 1929. De för detta år meddelade genomsnittliga resultaten äro således med

avseende på propositionsförslaget lägre än vad de i verkligheten skulle lia

blivit, därest försäkringen hade varit införd tidigare än från och med ingången

av år 1928.

Ser man på förhållandena under år 1930, är situationen i viss mån ändrad.

Skillnaden i effektivitet mellan propositionens alternativ och 1928 års förslag,

vad beträffar grov- och fabriksarbetareförbundet, uppgår detta år till 8.4 %,

medan skillnaden mellan propositionsförslaget och 1928 års förslag utgör

8.8 %. Propositionsförslaget visar sig sålunda detta år något gynnsammare.

För metallindustriarbetareförbundet är propositionens alternativ år 1930 ännu

något litet gynnsammare än propositionsförslaget, men år 1931 omkastas för­

hållandena. Olikheten i effektivitet belyses även av efterföljande tabell 3, i

vilken effektivitetstalen enligt propositionens alternativ och förslag satts i

procent av motsvarande tal för 1928 års förslag.

Tal». 3. Jämförelse mellan de olika förslagens effektivitet.

Effektiviteten enligt 1928 års förslag = 100.

Grov- och fabriks-

Metallindnstriarbetare-

Förslag

Villkor

arbetareförbundet

förbundet

1929

1930

1929 1 1930

1931

Propositionens alternativ . .

20 avg./4 kv. . . .

138

130

116

!

113

112

Propositionsförslaget ....

26 avg./6 kv. . . .

122

132

109

|

112

118

Av ovanstående tabell torde än klarare än av tabell 2 framgå den ökning,

sorn en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet undergår, därest villkoren för un-

derstödsrätton förändras i mildrande riktning. Det framgår även, att öknin­

gen i effektivitet har varit starkast för grov- och fabriksarbetareförbundet, ett

94

Kungl.

Maj:ts

proposition nr 38.

förhållande som nedan kommer att belysas. Vidare framgår av tabellen, att

för grov- och fabriksarbetareförbundet propositionens alternativ skulle ha

medfört en relativ ökning av effektiviteten med över 30 %, medan proposi­

tionsförslaget härvidlag skulle ha visat sig något mindre förmånligt. För

metallindustriarbetareförbundet uppgår stegringen blott till i genomsnitt 15 %

för både propositionens förslag och dess alternativ.

Vid jämförelsen mellan propositionens alternativ och förslag visar sig även,

att ju längre in i krisen man kommer, desto större blir effektivitetsökningen

enligt propositionsförslaget, medan däremot enligt alternativet ökningen i

effektivitet blir allt svagare. — Försäkringens effektivitet under varje sär­

skilt kvartal under här ifrågavarande tidsperiod framgår av efterföljande

tabell 4.

Tätt. 4. En arbetslöshetsförsäkrings effektivitet enligt olika förslag. Kvartalsuppgifter.

Alt. I = 1928 års förslag,

Alt. II = Propositionens alternativ.

Alt. III = Propositionsförslaget.

Grov- o. fabriksarbetareförb.

Metallindustriarbetareförbundet

Ar, kvartal

|

Understödsprocent

Index

alt. I = 100

Understödsprocent

Index

alt. I = 100

alt. I

alt. II alt. III alt. II alt. III alt. I

alt. II alt. III alt. II alt. III

1929 1 ............................

31.6

43.2

31.6

137

100

36.9

43.0

36.9

116

100

2............................

18.4

25.2

21.3

137

116

30.4

35.6

33.6

117

lil

O

O............................

18.3

23.5

24.9

128

136

24.5

27.1

28.8

lil

117

4............................

21.4

31.1

34.9

145

163

28.2

32.7

35.0

116

124

1930 1 ............................

31.3

43.5

44.1

139

141

33.3

40.5

39.9

122

120

2............................

22.6

28.8

27.5

127

122

38.6

43.7

42.6

113

110

3............................

24.9

30.1

29.1

121

117

36.1

40.2

39.3

lil

109

4............................

29.0

37.4

39.9

129

138

43.7

47.9

48.3

110

110

1931 1 ............................

—

—

—

_

—

44.5

49.4

50.7

lil

114

2............................

—

_

—

_

—

33.5

37.6

39.6

112

118

3

........................

—

—

—

—

—

32.7

36.5

38.7

lil

118

4............................

—

—

—

—

37.3

41.7

46.2

112

124

Att börja med bör erinras om att man vid bedömandet av effektiviteten

av en försäkring enligt propositionsförslaget torde böra bortse från första

och andra kvartalen 1929 av skäl, som ovan anförts. — Örn man granskar

den sifferserie, som erhålles, då effektivitetstalen för propositionens alter­

nativ och förslag sättas i procent av motsvarande uppgifter för 1928 års för­

slag, visar sig, vad beträffar metallindustriarbetareförbundet, att den ökning,

som effektiviteten undergår enligt de båda förstnämnda förslagen under hela

den tidsperiod, som undersökningen omfattar, i stort sett ligger på en oföränd­

rad nivå. Visserligen variera i någon mån siffrorna, men variationerna hål­

las dock inom sådana gränser, att man torde vara berättigad att säga, att

resultaten av en uppmjukning av bestämmelserna angående rätten till under­

stöd åtminstone för här ifrågavarande förbund endast medför, att försäkrin­

gens effektivitet kommer att ligga å ett högre plan. För grov- och fabriksar­

betareförbundet äro variationerna något större. Innan orsakerna till detta

förhållande undersökas, torde med några ord böra beröras frågan örn vilket

av de båda förslagen, propositionens alternativ eller dess förslag, som genom­

snittligt sett ger den högsta effektiviteten.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Försök-

1

9 2

9

1

9 3

0

Yrkesgrupp

riogs-

förslag

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

liela

året

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

Hela

året

Olika slag av arbete . . .

Alt. I

19.7

7.7

11.0

11.4

12.8

20.9

15.8

17.4

22.3

19.2

> II

27.2

12.2

15.2

21.5

19.4

28.6

20.9

20.9

24.6

23.7

> III

19.7

11.0

15.9

17.3

16.1

24.7

19.2

23.2

26.9

23.6

Samtliga yrkesgrupper

utom

sockerindustriens

kampanjarbetare och torv-

industien........................

>

I

31.6

18.4

18.3

21.4

23.7

31.3

22.6

24.9

29.0

27.4

» II

43.2

25.2

23.5

31.1

32.6

43.5

28.8

30.1

37.4

35.8

> III

31.6

21.3

24.9

34.9

28.9

44.1

27.5

29.1

39.9

36.2

B. Metallindustriarbetareförbundet.

Yrkesgrupp

År, kvartal

Försa sringsf ö r s 1 a g

Alt. I

Alt. II

Alt. III

Järnbruk .....................................................

1929

1

22.6

27.0

22.6

2

15.8

19.0

20.3

3

19.8

22.4

25.9

4

25.9

28.1

28.7

1930

1

28.7

32.4

32.0

2

33.5

35.7

35.1

3

35.8

38.4

37.9

4

37.4

39.3

39.9

1931

1

41.9

46.6

47.0

2

29.1

34.4

36.7

3

29.1

36.2

37.1

4

33.1

39.0

43.4

1929

21.3

24.6

24.0

1930

34.2

36.7

36.6

1931

33.4

39.1

41.2

Mekaniska verkstäder............................

1929

1

37.6

43.2

37.6

2

31.2

36.2

34.3

3

25.3

28.0

29.4

4

29.4

34.4

37.0

1930

1

33.4

40.8

40.6

2

40.1

46.0

44.7

3

37.1

41.8

40.7

4

46.7

51.4

51.7

1931

1

44.8

49.3

50.6

2

34.5

37.9

39.7

!

3

34.3

37.0

39.7

4

39.0

42.9

47.4

1929

32.1

36.9

35.1

1930

39.8

45.5

45.0

1931

38.4

42.0

44.7

Rörarbetare................................................

1929

1

52.2

64.0

52.2

2

48.3

59.3

50.8

3

27.5

28.1

24.8

4

19.8

26.2

28.8

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

97

Yrkesgrupp

År, kvartal

Försa kringsförslag

Alt. I

Alt. II

Alt. III

1930

1

43.4

57.1

53.9

2

41.6

48.9

47.9

3

19.5

23.5

22.7

4

33.1

41.6

41.4

1931

1

48.9

57.9

60.2

2

36.7

45.8

48.2

3

19.1

19.1

21.7

4

28.1

36.2

40.9

1929

45.0

55.2

46.9

1930

37.9

47.6

46.0

1931

38.3

46.4

49.4

Samtliga yrkesgrupper..................

1929

1

36.9

43.0

36.9

2

30.4

35.6

33.6

3

24.5

27.1

28.8

4

28.2

32.7

35.0

1930

1

33.3

40.5

39.9

2

38.6

43.7

42.6

3

36.1

40.2

39.3

4

43.7

47.9

48.3

1931

1

44.5

49.4

50.7

2

33.5

37.6

39.6

3

32.7

36.5

38.7

4

37.3

41.7

46.2

1929

31.4

36.4

34.3

1930

38.3

43.4

42.9

1931

37.3

41.6

44.1

Det torde härvid böra erinras om att villkoret 20 avgifter under 4 kvartal

innebär, att i medeltal minst 5.0 avgifter per kvartal skola vara erlagda till

vederbörande arbetslöshetskassa, medan villkoret 26 avgifter under 6 kvartal

motsvarar 473 avgifter eller 2/;i avgifter per kvartal mindre. Det förstnämnda

alternativet är sålunda något strängare än det sistnämnda. De ovan i tab. B

och 4 meddelade uppgifterna giva emellertid vid handen, att de båda förslagen

olika år giva ganska olika effektivitet. Variationerna äro jämväl märkbara

mellan olika kvartal. Medan vissa tider propositionsförslaget ger en gynn­

sammare effektivitet, ger å andra sidan dess alternativ vissa andra kvartal

högre effektivitet. En bestämd olikhet föreligger dock, nämligen den att un­

der slutet av år 1931 propositionsförslaget ger ett bestämt gynnsammare

resultat. Försäkringens effektivitet enligt propositionsförslaget skulle ha hål­

lit sig på en icke obetydligt högre nivå än såväl enligt 1928 års förslag som

propositionens alternativ. Förklaringen härtill ligger i öppen dag. Den längre

tid, under vilken avgifterna enligt propositionsförslaget få tillgodoräknas den

försäkrade, medför att under en tid av stigande arbetslöshet avgifter från

längre bort liggande tider, då arbetslösheten genomsnittligt varit lägre, få

tillgodoräknas. Detta måste å andra sidan medföra, att under tider av fallande

arbetslöshet med stigande konjunktur propositionsförslaget ger ett förhål­

landevis ogynnsammare resultat än dess alternativ.

Ovan berördes, att ökningen i effektiviteten i fråga örn grov- och fabriks­

arbetareförbundet var större än för metallindustriarbetareförbundet ävensom

att denna ökning varierade förhållandevis starkt under olika kvartal. Det

framgår även av tabellen, att ökningen under fjärde kvartalet 1929 skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

i fråga om propositionens alternativ hava uppgått till icke mindre än 45 %,

medan den under det tredje kvartalet 1930 skulle hava stannat vid 21 %. I

fråga om propositionsförslaget äro variationerna ännu större, i det att för

fjärde kvartalet 1929 uppkommit en ökning av icke mindre än 63 %, medan

densamma för tredje kvartalet 1930 stannade vid blott 17 %. De starka va­

riationerna härvidlag sammanhänga närmast med de starka säsongvariatio­

nerna i arbetslöshetens omfattning, som göra sig gällande bland mycket

betydande delar av de i grov- och fabriksarbetareförbundet ingående yrkes­

grupperna. Detta belyses närmare i tabell 5.

Innan tabellen ifråga diskuteras, torde först böra erinras örn vissa re­

sultat, som den av de sakkunniga föranstaltade undersökningen givit vid

handen. Av de i grov- och fabriksarbetareförbundet ingående yrkesgrupperna

karakteriserades ur arbetslöshetssynpunkt de båda första grupperna framför

andra av synnerligen starka säsongvariationer. I särskild grad gällde detta

byggnadsämnesindustrien. I den föregående undersökningen berördes även,

hurusom en stegring i arbetslöshetens omfattning i regel omedelbart medför

en stegring i försäkringens effektivitet och hurusom omvänt en sänkning i

arbetslösheten jämväl medför en omedelbar sänkning i effektiviteten, ett för­

hållande som gör, att yrken med starka säsongvariationer uppvisa stora väx­

lingar i försäkringens effektivitet.

Såsom belyses i bilagda diagram (sid. 100 och 101), varierar effektiviteten

på ungefär samma sätt för alla de tre olika förslagen, endast med den olikheten,

att propositionens alternativ respektive förslag ligga på ett något högre plan

än 1928 års förslag. En bestämd skillnad gör sig dock gällande, nämligen att

vid starkt stegrad arbetslöshet stegringen i effektiviteten blir något starkare

för propositionens alternativ och förslag än för 1928 års förslag. Av diagram­

men framgår även, att avståndet mellan de olika kurvorna vid deras toppar

är större än i deras nedre lägen.

I den tidigare undersökningen påvisades, hurusom säsongvariationer ofta

medföra kortvariga, förhållandevis starka stegringar i effektiviteten. Nyss

har visats, att för säsongyrkena effektivitetsökningen för propositionens alter­

nativ och förslag varit särskilt stark under dödsäsongen. Det ligger nära till

hands att antaga, att vid en uppmjukning av villkoren för understödsrätt yrken

med säsongartade variationer i arbetslösheten även i främsta rummet skola

komma i åtnjutande av ökningen i försäkringens effektivitet. Den större

effektivitetsökning, som ger sig tillkänna ifråga örn grov- och fabriksarbetare-

förbundet, torde även huvudsakligen sammanhänga härmed. De större varia­

tionerna i fråga örn effektiviteten för grov- och fabriksarbetareförbundet än

för metallindustriarbetareförbundet lära jämväl sammanhänga härmed.

Den här påvisade olikheten i fråga örn verkningarna av de föreslagna

mildringarna i villkoren för understödsrätt torde emellertid få anses vara av

så stor betydelse, att den förtjänar att något närmare belysas. I efterföljande

tab. 6 hava i tab. 5 återgivna understödsprocent för propositionens alterna­

tiv och förslag för varje särskild yrkesgrupp jämförts med 1928 års förslag.

Härvidlag har angivits såväl storleken av de absoluta skillnaderna som rela­

tionen mellan procentsatserna.

Det framgår, att effektivitetsökningen för de olika grupperna varit för­

hållandevis olika. Härvidlag får man dock hålla i minnet, att för vissa yrkes­

grupper materialet varit litet och att därför tillfälligheter hava kunnat spela in.

Tabellen visar att börja med, att för byggnads- och byggnadsämnesindu-

strierna, som båda äro grupper av mycket stor omfattning och vilkas arbets­

löshet karakteriseras av betydande säsongvariationer, effektivitetsökningen' är

förhållandevis stor. För byggnadsindustrien motsvarar ökningen i det närmaste

genomsnittet för hela förbundet, för den andra gruppen åter är stegringen

Kungl. Majlis proposition nr 88.

99

Tal). 6. Jemförelse mellan försäkringens effektivitet för de olika i grov- och fabriks-

arbetareförbundet oell metallindustriarbctareförbiindet ingående yrkesgrupperna.

Alt. I = 1928 åra förslag.

Alt. II = Propositionens alternativ.

Alt. III = Propositionsförslaget.

A. Grov- och fabriksarb dare förbundet.

Effektivitetsökning'

Index (alt. I = 100)

Yrkesgrupp

1929

1930

1929

1930

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

II.

III.

II.

III.

II.

III.

II.

III.

1. Byggnadsindustri........................

8.6

4.8

8.3

8.2

136

120

130

130

2. Byggnadsämnesindnstri ....

12.3

8.1

11.4

13.4

147

131

143

150

3. Glasindustri................................

5.0

7.0

4.7

3.5

118

126

lil

108

4. Glödlampsindustri........................

0.8

0.0

0.6

0.0

117

100

102

100

5. Gnmmiindustri.............................

6.9

4.9

6.3

7.8

131

122

124

130

6. Kol- och lerindustri....................

6.3

1.3

5.4

1.2

130

106

110

102

7. Konservindnstri............................

9.1

2.6

8.2

12.3

244

141

164

195

8. Konstgödningsindustri................

3.9

4.5

4.2

6.7

128

132

123

137

9. Porslinsindustri........................

4.7

2.6

5.0

2.5

115

108

119

109

10. Sockerindustri: årsarbetare . . .

9.5

3.6

8.8

12.8

131

112

132

146

12. Tändsticksindustri....................

-i- 0.3

O.o

6.6

0.1

96

100

138

100

13. Tvättinrättningar........................

4.7

3.9

4.0

1.1

116

114

118

105

14. Mekaniska verkstäder................

9.7

2.9

10.3

4.6

167

120

155

125

15. Olika slag av fabriker................

5.6

2.7

5.2

5.3

127

113

122

122

16. Olika slag av arbete................

6.6

3.3

4.5

4.4

152

126

123

123

Samtliga yrkesgrupper

8.9

5.2

8.4

8.8

138

122

131

132

B. Metallindustriarbetareförbundet.

Effektivitetsökning

Index (alt. I = 100)

Yrkesgrupp

1929

1930

1931

1929

1930

1931

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

Alt.

Alt

Alt. Alt. Alt. Alt. Alt.

II.

III.

II.

III.

II.

III.

II.

III.

II.

III.

II.

lil.

1. Järnbruk............................

3.3

2.7

2.5

2.4

5.7

7.8 116 113 107 107 117 123

2. Mekaniska verkstäder . . .

4.8

3.0

5.7

5.2

3.6

6.3 115 109 114 113 109 116

3. Rörarbetare........................

10.2

1.9

9.7

8.1

8.1

11.1

123 104 126 121 121 129

Samtliga yrkesgrupper

5.0

2.9

5.1

4.6

4.3

6.8

^{lie 109}

113 112 112 118

icke obetydligt större. Jämväl för andra grupper med säsongartade varia­

tioner i arbetslösheten, exempelvis konservindustriens arbetare och rör­

arbetarna, är den inträffade stegringen relativt stark och betydligt över medel­

talet. För andra åter, såsom glasindustrien, som icke uppvisar dylika varia­

tioner, är stegringen förhållandevis liten. Emellertid är den här påvisade

tendensen ingalunda utan undantag. Tager man hänsyn till att materialet

i fråga^om vissa av grupperna är litet och att till följd härav tillfälligheter

kunna åstadkomma avvikelser, torde dock de ernådda resultaten berättiga till

slutsatsen, att det synes föreligga en tendens till att yrken med säsongartade

1 Effektivitetsökning = nndcrstödsprocenten för alt. II resp. III minskad med motsvarande under-

stödsprocent för alf. I.