Prop. 1935:164
('angående ändrade grun\xad der för anordnandet av rundradioverksamheten i Sve\xad rige',)
Kungl. Majlis proposition nr 164 .
1
Nr 164.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående ändrade grun
der för anordnandet av rundradioverksamheten i Sve rige; given Stockholms slott den 8 mars 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrå det å Stockholms slott den 8 mars 1935.
N ärvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdeparte menten anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo, fråga örn ändrade grunder för anordnandet av rundradioverksamheten i Sverige samt anför därvid följande.
Rnndradioverksamlietens ordnande.
Genom beslut den 29 juni 1923 fastställde Kungl. Majit vissa riktlinjer för anordnandet av rundradioverksamheten i landet. Den organisationsform, som då till sina huvuddrag bestämdes och alltjämt är gällande, innebär, att staten skall — genom telegrafstyrelsen — tillhandahålla för radiorörelsen er-
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 164.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr lQh.
forderlig teknisk utrustning, medan programmens anskaffning och utförande
överlämnats till den enskilda företagsamheten och anförtrotts ett för ändamå
let bildat bolag, aktiebolaget Radiotjänst, i enlighet med en särskild överens
kommelse mellan telegrafstyrelsen och bolaget.
Aktiebolaget Radiotjänsts bolagsordning. Enligt för bolaget gällande bo
lagsordning skall bolagets aktiekapital utgöra lägst
100,000 kronor och högst
300,000 kronor. Aktie skall lyda å 100 kronor. Alla aktier medföra samma
rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.
Aktiekapitalet uppgår för närvarande till 180,000 kronor. Av aktierna hava
alltsedan bolagets bildande två tredjedelar innehafts av svenska tidningsföre
tag och organisationer inom den svenska pressen samt en tredjedel av företag
inom den svenska radioindustrien och radiohandeln.
Bolagets styrelse skall bestå av sju ledamöter med det antal suppleanter, som
bolagsstämman beslutar. Kungl. Maj:t äger utse två styrelseledamöter och
en suppleant för dem. övriga styrelseledamöter jämte suppleanter väljas å
bolagsstämma för ett år i sänder. Avgående styrelseledamot och suppleant kan
återväljas. Kungl. Maj :t äger att till ordförande i styrelsen förordna en av de
utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna. Styrelsen utser inom eller utom sig
en verkställande direktör. Styrelsen är beslutför, när fyra ledamöter äro
tillstädes.
För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola år
ligen utses två revisorer jämte lika antal suppleanter. Kungl. Majit utser
den ene revisorn jämte suppleant för denne, medan den andre revisorn jämte
suppleant väljes å bolagsstämma.
Överenskommelsen mellan telegrafstyrelsen och aktiebolaget Radiotjänst.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 oktober 1924 träffade telegrafsty
relsen den 27 november samma år med aktiebolaget Radiotjänst en överens
kommelse angående rundradiorörelsens i Sverige ordnande. Efter det denna
överenskommelse undergått vissa jämkningar, träffades den
8 juni 1927 en ny
överenskommelse, vilken med däri sedermera vidtagna ändringar innehåller i
huvudsak följande.
Under överenskommelsens giltighetstid äger bolaget bedriva rundradiorörelse
i landet i enlighet med de villkor, som i överenskommelsen angivas. Styrelsen
ställer av densamma uppförda eller från enskilda övertagna rundradiostatio
ner till bolagets disposition för rundradioändamål under cirka 3,600 timmar
per år och station. Stationerna underhållas av styrelsen, som ock anskaffar
och underhåller materiel för rundradioprogrammens upptagande. Styrelsen
har att tillse, att stationerna hållas i jämnhöjd med teknikens framsteg, samt att
för rundradiorörelsens utveckling och förkovran ombesörja försök och experi
ment, allt i den mån styrelsen så prövar erforderligt och denna gren av tele
grafverkets rörelse därtill lämnar tillgång. Bolaget åligger att anordna och be
kosta rundradioprogrammen vid samtliga av styrelsen drivna rundradio
stationer samt att, i den mån telegrafstyrelsen prövar så böra ske, bekosta
upptagningslokaler för varje dylik station jämte inredning. Tillstånd att
Kungl. Maj:ts proposition nr 16b.
3
innehava radiomottagningsapparat (radiolicens) meddelas av telegrafstyrel sen, som ombesörjer och bekostar inkassering av licensavgifterna. Av dessa äger bolaget utfå dels vad som erfordras för täckande av med bolagets rö relse förenade kostnader, dels och, såsom gottgörelse för sin medverkan till rundradiorörelsens bedrivande, vad som utöver egna intäkter erfordras till nö diga avskrivningar, avsättningar till skatte- och reservfonder samt utdelning till aktieägarna. Vad bolaget sålunda äger utfå må dock icke, för kalenderår räknat, sammanlagt överstiga ett belopp, motsvarande 3 kronor 30 öre per licens för de 600,000 första licenserna samt 1 krona 65 öre per detta antal överskjutande licens. Till grund för denna beräkning skall läggas det för fjärde kvartalet nästföregående år förefintliga licensantalet. Kungl. Maj :t för- behålles att bestämma, för vilka radiomottagningsapparater licensavgift skall erläggas. Å bolagets inbetalta aktiekapital må till aktieägarna utdelas högst 7 procent för år, dock att, därest under ett eller flera år denna högsta utdel ning ej kunnat lämnas, av senare års utdelningsbara vinst må utbetalas vad däri brustit. Till reservfond må icke avsättas mera, än att fonden vid varje särskild tid uppgår till 10 procent av aktiekapitalet. — Rundradioprogrammen, vilka skola vara av växlande art och skänka god förströelse samt överhuvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, skola hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå och vara präglade av ve derhäftighet, saklighet och opartiskhet. Rundradiorörelsen skall så bedrivas, att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas. Bolaget skall vara underkastat de bestämmelser örn kontroll över rundradioprogrammen, som Kungl. Maj:t kan komma att utfärda. Kör att biträda med upprättande och granskning av radioprogrammen skall vid sidan av bolagets styrelse fin nas ett programråd med den närmare uppgift och sammansättning, som Kungl. Maj :t efter förslag av bolaget bestämmer. Rundradioprogrammen må ej inne hålla andra dagsnyheter och därmed jämförliga meddelanden än sådana som tillhandahållas genom Tidningarnas telegrambyrå aktiebolag (T. T.) eller an nat av telegrafstyrelsen och bolaget godkänt organ. Ersättning till T. T. för anskaffande av nyhetsmaterial må ej överstiga ett belopp, motsvarande I
6V2
öre per licens och år för de 500,000 första licenserna och 8V4 öre per detta an tal överskjutande licens. Annonsering eller reklam får icke i rundradiopro grammen äga rum under annan form än att, därest någon bestrider kostnad för program och den därmed förenade utsändningen eller lämnar bidrag till privat rundradiostations drift, detta må göras till föremål för ett omnäm nande. Bolaget skall utan anspråk på ersättning dels ombesörja utsändande, i samband med rundradioprogrammen, av sådana statliga meddelanden, som telegrafstyrelsen bestämmer, ävensom, på anmodan av kuststation, med delanden örn nödsignaler från sjön, dels ock ställa sig till efterrättelse av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter örn ändring i utsändningstider ävensom, på anmodan av kuststation, avbryta pågående utsändning, som stör nödsigna ler från sjön. Telegrafstyrelsen äger att — å annan tid än rundradiostatio nerna enligt överenskommelsen ställts till bolagets disposition — nyttja de samma jämte upptagningslokaler för sådan utsändning, som är avsedd för
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 16h.
skolor och läroanstalter eller eljest för undervisningsändamål, ävensom för
spridande av statliga kungörelser och meddelanden samt för telegrafverkets
räkning. — överenskommelsen gäller numera, efter förlängning, intill utgången
av år 1935 samt förlänges, därest den icke minst sju månader före sagda tid
punkt blivit från någondera sidan uppsagd, på ytterligare ett år och så allt
framgent. Nedlägger bolaget, efter överenskommelsens upphörande, rund
radiorörelsens handhavande, är bolaget skyldigt dels att hembjuda styrelsen
till inlösen de möbler, musikinstrument och anordningar i övrigt, som anskaf
fats för rörelsen, därvid -— örn icke godvillig överenskommelse kan träffas
angående storleken av lösenbeloppet — detsamma skall bestämmas av tre
värderingsman, valda på sätt gällande lag örn skiljemän föreskriver, dels att
utan särskilt vederlag på telegrafstyrelsen överlåta gällande hyreskontrakt
rörande bolagets upptagningslokaler, vilka kontrakt telegrafstyrelsen är plik
tig att övertaga, i den mån de blivit av telegrafstyrelsen före tecknandet god
kända, dels ock att omedelbart träda i likvidation, efter vars avslutande det
belopp, varmed bolagets tillgångar må överstiga summan av det inbetalade
aktiekapitalet jämte aktieägarnas utdelningsrätt och övriga skulder, inbetalas
till telegrafstyrelsen.
Privata rundradiostationer. Förutom de statliga stationerna, till antalet 11,
finnas i landet
20 mindre stationer, som tillkommit på enskilt initiativ för
att tillgodose lokala behov. Enligt berörda överenskommelse äga dessa sta
tioner utan ersättning begagna sig av bolagets rundradioprogram. Telegraf
styrelsen tillhandahåller de ledningar för programmens överförande till de
privata stationerna, som telegrafstyrelsen prövar erforderliga, samt bestrider
de kontanta bidrag till dessa stationers drift, som enligt av Kungl. Majit
fastställda grunder må komma att tillerkännas dem.
Programrådet. I enlighet med vad i omförmälda överenskommelse förut
satts, fastställde Kungl. Majit den 12 december 1924 ett av bolaget fram
lagt förslag till instruktion för programrådet. Denna ersattes den 15
oktober 1926 med en ännu gällande instruktion. Enligt denna har program
rådet till uppgift att vara ett vid sidan av bolagets styrelse stående organ
för samtliga svenska rundradioprograms granskning och bedömande från all
männa synpunkter. Det åligger emellertid icke rådet att taga direkt befatt
ning med det löpande arbetet för programmens anordnande och sammansätt
ning eller att bära ansvaret för programvalet. Programrådet skall utgöras
av högst nio ledamöter. Av dessa utser Kungl. Majit en, tillika ordförande,
samt en ledamot såsom representant för de enskilda sammanslutningar, som
med vederbörligt tillstånd driva privata rundradiostationer. Av övriga ledamö
ter utses en av telegrafstyrelsen, en av musikaliska akademien, en av stadskol-
legiet i Stockholm samt en av folkbildningsförbundet och arbetarnes bildnings
förbund. Återstående antal ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag av
programrådet. Styrelseledamot i bolaget eller suppleant för sådan må ej
vara ledamot av programrådet. Bolagets verkställande direktör och program
chef böra och styrelsens ledamöter och suppleanter äro berättigade bevista
programrådets sammanträden samt deltaga i dess överläggningar men ej i dess beslut.
För programrådet har detsamma, i enlighet med vad i instruktionen angi- ves, fastställt arbetsordning. Enligt denna gäller, bland annat, att programrådet, som under tiden september—maj skall sammanträda varje månad och i övrigt i mån av behov, skall vid ordinarie sammanträde före taga granskning av föregående månads program.
Kungl. Maj:ts proposition nr lQh.
5
Utredning rörande rundradioverksamheten.
Riksdagen hemställde i skrivelse den 7 juni 1933, nr 259, att Kungl. Majit ville föranstalta örn en allsidig utredning av rundradioverksamheten, omfat tande frågan huruvida och på vad sätt staten borde beredas ökat inflytande över denna verksamhet. Riksdagen åberopade därvid innehållet i första kam marens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 och andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
I förstnämnda utlåtande, till vilket det senare ansluter sig, framhölls, huru som man, när genom Kungl. Maj :ts i det föregående omförmälda beslut den 29 juni 1923 riktlinjer uppdrogos för den svenska rundradioverksamheten, helt naturligt hade endast ganska vaga föreställningar om det nya kommuni kationsmedlets utvecklingsmöjligheter. Rundradions starka utveckling hade emellertid givit radion en kulturell och ekonomisk räckvidd, som vid verk samhetens begynnelse icke kunde förutses. Rundradion hade vuxit upp till en betydande samhällsfaktor, och det måste anses påkallat att ef ter de första tio årens försök taga den nuvarande organisationen av densamma under allsidig och förutsättningslös omprövning. Tillräcklig erfarenhet syntes utskottet nu hava vunnits för ett bedömande av proble met, örn det nuvarande systemet vore det mest ändamålsenliga. Den undersökning, som utskottet sålunda förordade, vore icke avsedd att hava karaktären av någon kritik mot vare sig telegrafverkets eller aktiebo laget Radiotjänsts skötsel av rundradion; den borde göras helt förutsättnings lös, och uppmärksamhet borde i främsta hand riktas på rundradions kultu rella och folkuppfostrande uppgifter. En utredning syntes likaledes böra in rikta sig på frågan örn sambandet mellan den statsunderstödda musik-, sång- och teaterverksamheten samt rundradion. Frågan örn statsinflytandet över rundradioverksamheten påkallade också uppmärksamhet ur ekonomisk syn punkt. Av intresse syntes vara, att klarhet skapades över frågan örn huru mycket av radiolicensavgifterna, som borde komma radioverksamheten i dess helhet till del; det kunde icke anses rätt, att eventuella vinstbelopp utan vidare tillfördes telegrafverket. Största vikt fästes emellertid vid en undersökning rörande möjligheten att genom rundradioverksamhetens organisation skapa de bästa garantier för att berättigade kulturella önskemål och folkupplysnings- synpunkter bleve beaktade hos den ansvariga ledningen, samtidigt som tillbör lig hänsyn måste tagas till befogade önskemål från de breda lagren av Sveriges jordbrukarbefolkning och arbetare. Det syntes ock böra undersökas, i vad mån möjligheter förefunnes att bättre tillgodose vissa avlägsna landsde lars önskemål i fråga örn utsändarstationer. En allsidig utredning syntes vidare böra omfatta rundradions förhållande till andra statliga och privata organisationer, vilkas arbete i en eller annan form tillgodogjordes radiopro grammet — särskilt beträffande pressen, konsertinstitutioner, teatrar, bild-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 16b.
ningsinstitut av olika slag, kyrkosamfund, ideella sammanslutningar, organ
för nyhetstjänst, väderlekstjänst, institutioner för lantbruk, fiske och andra
näringar samt för filantropiska ändamål — så att klarhet skapades beträf
fande ömsesidiga skyldigheter och rättigheter. Även för rundradions förhål
lande till politiken syntes i detta sammanhang riktlinjer böra uppdragas,
åsyftande att säkerställa på samma gång rundradions politiska opartiskhet
och oberoende av politiska maktkonstellationer. Vid en utredning beträffande
rundradioverksamheten borde uppmärksamhet jämväl ägnas åt motsvarande
förhållanden i andra länder och de erfarenheter, som där vunnits.
Frågan örn igångsättande av en utredning i sagda ämne upptogs i statsråd
den 26 juni 1933. Efter en redogörelse för innehållet i riksdagens skrivelse
uttalade jag, att jag i allt väsentligt kunde giva min anslutning till de syn
punkter, som framförts i det i densamma åberopade utskottsutlåtandet; och
anförde jag vidare:
Rundradion har undergått en utveckling och nått en betydelse, som knappast
kunde anas, då dess verksamhet för tio år sedan började. Från att ursprung
ligen hava huvudsakligen syftat till att skänka kulturell förströelse har rund
radion numera kommit att även bliva ett mäktigt medel till folkupplysningens
och undervisningens främjande. Rundradion har, såsom utskottet framhåller,
vuxit upp till en betydande samhällsangelägenhet. Det är då också naturligt,
att denna verksamhet inom breda lager kommit att omfattas med ett synner
ligen livligt intresse och att tid efter annan från skilda håll önskemål i olika
riktningar uttalas. Även om rundradions handhavande i stort sett icke kan
sägas hava med för närvarande föreliggande utgångspunkter i och för sig
givit anledning till mera vägande erinringar, synes det dock uppenbart att
efter den tidsperiod, som nu förflutit, och med den omfattning och betydelse,
som rundradioverksamheten fått, förhållandena utvecklat sig därhän, att grun
dad anledning finnes för vidtagande av en ingående undersökning ur skilda
synpunkter beträffande denna verksamhet. Och i betraktande av den ställ
ning, rundradion kommit att intaga, synes det också naturligt, att en dylik,
allsidig och förutsättningslös utredning ytterst bör lända till klarläggande av
frågan, huruvida och på vad sätt staten bör beredas ökat inflytande över
denna verksamhet.
I förberörda utskottsutlåtande hava framhållits ett flertal viktiga spörsmål av
kulturell och även av ekonomisk natur, som vid en sådan utredning böra skär
skådas. Till följd av ämnets beskaffenhet lärer det först under arbetets gång
bliva möjligt att närmare bestämma de olika detaljfrågor, som vid en utred
ning kunna påkalla omprövning. I betraktande härav och då nämnda ut
låtande synes angiva det väsentliga av vad som i samband med en utred
ning kan och bör upptagas till behandling, torde några ytterligare synpunk
ter i sådant avseende icke behöva framhållas. Med hänsyn till den förelig
gande uppgiftens detaljrikedom vill jag emellertid framhålla angelägenheten
av att utredningsarbetet redan från början så långt möjligt systematiseras för
ernående av erforderlig översikt av arbetsuppgiften och vinnande av plan
mässighet vid dess genomförande samt därmed begränsning av den för ut
redningen erforderliga tiden. Givetvis bör icke ledningen för rundradioverk
samheten till följd av en dylik utrednings igångsättande eller i väntan på dess
slutförande försumma att tillgodogöra sig resultaten av den fortgående ut
vecklingen på detta område.
I enlighet med min hemställan beslöt Kungl. Maj :t bemyndiga chefen för
kommunikationsdepartementet att tillkalla fem personer för att inom departe
Kungl. Maj:ts proposition nr 16h.
7
mentet, med beaktande av vad jag till statsrådsprotokollet anfört, biträda med
verkställande av en allsidig utredning beträffande rundradioverksamheten, om
fattande även frågan huruvida och på vad sätt staten borde beredas ökat in
flytande över denna verksamhet.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag såsom ut
redningsmän ledamoten av riksdagens första kammare och dess förste vice
talman, läroverksadjunkten Olof Olsson, byråchefen i telegrafstyrelsen S.
Ljungqvist, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören G. A.
Nyblom, verkställande direktören i aktiebolaget Radiotjänst, majoren G. F. A.
Reuterswärd samt ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren, nu
mera undervisningsrådet R. Wagnsson. Tillika uppdrog jag åt Olsson att i
egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete.
Utredningsmännens betänkande.
I ett den 30 december 1934 avlämnat betänkande (statens off. utredn. 1935:
10) hava utredningsmännen, vilka antagit benämningen rundradioutredningen,
framlagt resultatet av den i anledning av berörda uppdrag verkställda utred
ningen. Vid betänkandet hava såsom bilagor fogats särskilda redogörelser dels
för rundradion i Sverige och i vissa främmande länder, dels för beräknings-
principer rörande ersättning för disposition av riksledningar vid överföring
av radioprogram, dels ock för telegrafstyrelsens verksamhet för radiostörningars
bekämpande 1925—1934 ävensom åtskilliga grafiska framställningar (kart
bilagor) . Med hänvisning i fråga örn detaljerna till betänkandet torde jag här
få lämna en översikt av dess innehåll. Därvid ber jag att få anmärka, att i
nyssnämnda redogörelse för rundradion i Sverige och i vissa främmande län
der lämnats en framställning rörande de åtgärder, som med avseende å rund
radion vidtagits av statsmakterna (sid. 91—110; jfr sid. 71—78). I omför-
mälda redogörelse hava intagits bolagsordningen för aktiebolaget Radiotjänst
(sid.
97-—100), överenskommelsen mellan telegrafstyrelsen och bolaget (sid.
91—97) samt instruktionen och arbetsordningen för programrådet (sid.
100—
103), vilka handlingars innehåll jag inledningsvis i korthet återgivit.
Utredningsmännen hava till en början redogjort för rundradions utbredning
(sid. 7—14). Därutinnan har erinrats örn att i omförmälda riksdagsskrivelse
framhållits, att undersökning borde företagas till utrönande av vilka möjlig
heter, som förefunnes att bättre tillgodose vissa avlägsna landsändars önske
mål i fråga om utsändarstationer. Utredningsmännen finna, att en utbygg
nad av det nuvarande stationsnätet med större stationer — på sätt redan pla
nerats inom telegrafstyrelsen — skulle medföra verkliga fördelar. Jämväl
har förordats linjeradiodrift, som telegrafstyrelsen på försök anordnat i Tor
nedalen och även hade för avsikt att annorstädes anordna. Utredningsmännen
hava ock uttalat sin anslutning till tanken att inlänka avlägset boende obe
medlade i radions kulturkrets och för den skull tillstyrkt, att. medel i begrän
sad utsträckning ställdes till telegrafstyrelsens förfogande i angivna syfte.
Under hänvisning till att rundradions framtida utbyggande vore beroende av
teknikens utveckling hava utredningsmännen framhållit angelägenheten av att
telegrafstyrelsen finge erforderliga medel till sitt förfogande; därvid fram-
8
Kungl. Majlis proposition nr 164.
stöde det såsom en angelägenhet av vikt, att den personal, som ombesörjde det
tekniska arbetet för rundradion, bereddes den ställning och därmed de förmåner,
som motiverades av deras betydelsefulla insats.
I fråga örn programmet hava utredningsmännen — under hänvisning till
att detsamma dag för dag måste växla och att radioledningen måste hava
fria händer att forma programmet efter de skiftande förhållandena — an
sett det icke vara till någon båtnad, därest de sökte fastställa regler och an
visningar för programmets sammansättning. Utredningsmännen hava emel
lertid dröjt vid några principiella spörsmål och bland annat framhållit (sid.
15 16) angelägenheten av att, då rundradions primära uppgift otvivelaktigt
vore att skänka god underhållning och förströelse, rundradion sattes i stånd
att fullgöra denna uppgift utan att vara beroende av den florerande nöjesindu-
strien med dess anpassning efter en vulgär publiksmak. Just mot bakgrunden
av denna nöjesindustri vore det intet mindre än en kulturgärning att skapa en
fullgod radiounderhållning; detta skulle emellertid säkerligen draga bety
dande kostnader.
Rörande den organisation, som har att sammanställa och effektuera rund
radions ^program, hava utredningsmännen förordat vissa ändringar. Det fö
reslås salunda, att den verkställande direktören helanställes, då, enligt vad det
visat sig, den högsta ledningen av programorganisationen måste i alla avseen
den ligga i hans händer (sid. 23). Vidare föreslås sådan ändring av bolagets
nuvarande landsortsorganisation, att de lokala programkommittéerna avveck
las och att bolagets ombudsorganisation avsevärt utvecklas (sid. 24—26).
Rörande utredningsmännens uppfattning om rundradions i omförmälda ut
skottsutlåtande berörda förhållande till andra statliga och privata organisatio-
neJ) vilkas arbete i en eller annan form tillgodogöres rundradioprogrammet,
må hänvisas till betänkandet (sid. 26—27). Dit torde ock få hänvisas i fråga
om utredningsmännens ståndpunkt till vad i sagda utlåtande anförts rörande
möjligheten att genom rundradions organisation skapa garantier för att berät
tigade kulturella önskemål och folkupplysningssynpunkter bleve beaktade och
att på samma gång hänsyn toges till befogade önskemål från de breda lagren
av Sveriges jordbrukarbefolkning och arbetare (sid. 27; jfr sid. 16—18).
Vad angår programrådet hava utredningsmännen uttalat (sid.
27—30), att det i fortsättningen näppeligen förelåge behov av en korporation
av rådets nuvarande karaktär. Däremot borde de allmänna riktlinjer, efter
vilka radions verksamhet bedreves, tid efter annan skärskådas av omdömesgillt
folk. En sådan mera allmän omprövning borde dock icke företagas allt för
ofta. Utredningsmännen vore därför av den uppfattningen, att programrådet
borde ombildas till en något större församling, benämnd radioråd eller radio
nämnd. Denna borde minst en gång årligen pröva, huruvida programverk
samheten i stort sett handhafts i enlighet med gällande föreskrifter. Rådet
(nämnden) borde utses av Kungl. Majit för koncessionstiden och medlemsanta
let borde icke överstiga femton.
Under rubriken »Speciella frågor» hava utredningsmännen sammanfört åt
skilliga spörsmål, som alla beröra radioprogrammet. Under hänvisning i öv
rigt till utredningsmännens framställning härutinnan må här allenast omnäm
nas följande.
Utredningsmännen framhålla, att inom radioprogrammet ett utrymme ägnas
åt framförande av dramatiska arbeten, som har få motstycken i främmande
länder. Denna avdelning av programmet, radioteatern, borde beredas
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
9
gynnsammare förutsättningar för sin verksamhet (sid. 34). En principiell utvidgning av det nu förekommande samarbetet med scenteatern borde äga rum, nämligen beträffande Dramatiska teaterns elevskola. Vid densamma bor de undervisning meddelas jämväl i radioframställning; hinder borde icke möta att för sådant ändamål skolan erhölle ett anslag av licensmedel, förslagsvis uppgående till 4,000 kronor för år (sid. 36).
I fråga örn radiomusiken hava utredningsmännen förklarat sig för utse en successiv ökning av kostnaderna för dessa program. Då bolaget icke förfogade över för alla musikprogram ändamålsenliga studiolokaler, tillstyrkte utredningsmännen, att programledningen vid lämpligt tillfälle finge fullfölja sina planer att, såsom i ett flertal andra länder skett, bygga ett eget hus, in rymmande för rundradions speciella behov fullt tjänliga studiolokaler (sid. 40).
Med avseende å väderlekstjänsten hava utredningsmännen ifråga satt, huruvida icke statens meteorologisk-hydrografiska anstalt — vilken från och med år 1932, enligt Kungl. Maj :ts beslut, uppburit 48,000 kronor örn året för tre av anstalten utarbetade dagsrapporter, varjämte under år 1934 till an stalten erlagts 1,300 kronor för en då tillkommen särskild sommarrapport — borde utan ersättning ställa sina rapporter till rundradions förfogande (sid. 41—42).
Utredningsmännen hava lämnat en redogörelse, för bolagets, avtal med svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim); enligt detta uppgick ersättningen till Stim för år 1934 till 38.3 procent av kostnaderna för årets musikprogram. Utredningsmännen hava funnit, be rörda avtal giva de tonsättare, vilkas radiorätter toges i anspråk för rundradions program, en väl riklig ersättning. Utan att taga någon direkt ställning till detta spörsmål, hava utredningsmännen uttalat, att — därest sådana omstän digheter inträdde, att Stim kunde i full utsträckning göra gällande sitt fak tiska monopol över ifrågakommande radiorätter — statsmakterna måste taga i anspråk den möjlighet att genom lagstiftning fastställa villkoren för utfö rande genom radio av litterära eller konstnärliga verk, som anvisats i artikel 11 bis i den reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnär liga verk (sid. 42—44).
Beträffande dagsnyheterna hava utredningsmännen ifrågasatt (sid. 45—46), att gällande avtal (jfr sid. 134—135) mellan bolaget och Tidningar nas telegrambyrå aktiebolag (T. T.), enligt vilket avtal nyheterna i av T. T. redigerad form tillhandahållas bolaget, ändrades därhän, att T. T. blott leve rerade nyhetsmaterialet, medan radioledningen hade att själv bestämma, i vil ken form det skulle distribueras till lyssnarna.
Efter en redogörelse för den användning rundradion erhållit i undervisnin gens tjänst (s kolradio) hava utredningsmännen framhållit önskvärdheten av att skolorna — enkannerligen folkskolorna — bereddes ekonomisk hjälp till anskaffning av mottagningsapparater. Genom en centralförmedling, syn tes priset kunna nedbringas. Men därutöver borde ekonomisk hjälp, bringas skolorna genom direkta bidrag av licensmedel för apparaters anskaffning. Ut redningsmännen hava därför föreslagit, att av de utav telegrafstyrelsen om- händerhavda licensmedlen ett belopp örn högst 25,000 kronor årligen måtte få utgå till inköp av mottagningsapparater för skolbruk, därvid vederbörande skoldistrikt borde bidraga med en fjärdedel av inköpspriset (sid. 48—49).
Beträffande utredningsmännens uppfattning örn rundradions för hållande till politiken må hänvisas till betänkandet (sid. 49—52). Jämväl i fråga örn radiostörningars bekämpande torde hänvis ning få ske till detsamma (sid. 52—53; jfr sid. 189—200).
10
Kungl. Maj:ts proposition nr lQh.
Utredningsmännen hava närmare _ redogjort för rundradioverksamhetens
ekonomiska förhållanden. Efter en erinran att densamma i vårt land finansie
ras genom de licensavgifter, som erläggas för rätten att innehava radiomottag-
ningsapparater, hava utredningsmännen lämnat en översikt över intäkten av
dessa avgifter samt deras användning (sid. 55—56, 69). Det framgår där
av, att licensavgiften, sorn under verksamhetens första år var
12 kronor, där
efter utgått med
10 kronor, att licenserna stigit från 39,808 i början av år
1925 till 666,368 vid 1933 års utgång samt beräknats vid slutet av år 1934
uppgå till omkring 730,000, att under åren 1925—1933 inkomsterna av li
censmedel uppgått till ett sammanlagt belopp av 36,678,078 kronor, inne
bärande en stegring från 1,352,050 kronor år 1925 till 6,483,467 kronor
år 1933, att av dessa medel telegrafstyrelsen för den tekniska organisatio
nen använt 13,392,452 kronor — innebärande en ökning från 457,726 kronor
år 1925 till 2,028,040 kronor år 1933 — samt till förnyelsefonden avsatt
2,282,138 kronor, eller tillsammans 15,674,680 kronor, utgörande cirka 42 pro
cent av samtliga licensmedel, att under åren 1925—1933 till bolaget överläm
nats sammanlagt 11,598,838 kronor, vilken medelstilldelning — innebärande en
ökning från 513,815 kronor år 1925 till 1,829,230 år 1933 — i procent av samt
liga licensmedel utgör: 38 procent år 1925, 33 procent för ett vart av åren 1926
—1929, 32.9^procent år 1930, 31.4 procent år 1931, 30.1 procent år 1932 samt
28.2 procent år 1933 samt att telegrafstyrelsen under åren 1925—1933 till stats
verket överlämnat ett överskott örn inalles 9,292,670 kronor, vilket belopp —
däri ingår ränta å det i radionätet investerade kapitalet — utgör en ökning från
265,820 kronor år 1925 till 2,206,638 kronor år 1933, då överskottsandelen ut
gjorde cirka 34 procent av de sammanlagda licensmedlen; för anläggning av
radiostationer har under åren 1925—1933 av kapitalökningsmedel disponerats
inalles 2,097,800 kronor.
I fråga om huru kostnaderna för den tekniska organisationen fördela sig må
hänvisas till betänkandet (sid. 56—59).
Utredningsmännen hava — med förmälan att s. k. fria licenser hittills i viss
omfattning utgått till obemedlade blinda, vilka licensers antal emellertid icke
vid någon tidpunkt må överstiga 2,500 — föreslagit utsträckning av denna
förmån jämväl till andra invalidkategorier än blinda. Det kunde antagas att
vid genomförande av berörda förslag de fria licensernas antal efter tre år stigit
till cirka 50,000. Kostnaderna för dessa licenser syntes böra utgå ur den år
liga licensintäkten (sid. 59—60; jfr sid. 64—65). Någon säker beräkning i
vad mån avgiftsbelagda licenser därigenom skulle bortfalla, hade självfallet
icke kunnat göras.
Med° avseende å den ekonomiska ram, inom vilket bolaget haft att röra
sig, må här, under hänvisning i övrigt till betänkandet (sid. 60—64), anmär
kas allenast att enligt utredningsmännens uppfattning en årlig kostnadsökning
för programverksamheten ofrånkomligen vore att motse till följd av dess starka
utveckling.
_ Med beaktande härav och med utgångspunkt från bolagets inkomster och ut
gifter under femårsperioden 1930—1934 hava utredningsmännen gjort en över
slagsberäkning av intäkterna av licenser ävensom av utgifterna för »program
tjänsten» under treårsperiden 1936—1938; utredningsmännen hava därvid
förutsatt, att av dem framlagda förslag rörande rundradioverksamhetens ord
nande skulle genomföras från och med år 1936.
Utredningsmännen hava beräknat, att medellicenstalet — utöver de s. k.
fria licenserna — skulle för angivna period utvisa en stegring till 800,000 år
1936, 840,000 år 1937 samt 880,000 år 1938.
I fråga örn utgifterna till »programtjänsten» hava utredningsmännen gjort
Kungl. Majlis proposition nr 16b.
11
en uppdelning mellan, å ena sidan, organisationskostnader och därmed jäm förliga kostnader samt, å andra sidan, egentliga programkostnader.
Förstnämnda kostnader uppgingo för år 1930 till 510,000^ kronor, därav till inredningar och inventarier 70,000 kronor, samt hava för ar 1934 beräknats till G61.200 kronor, därav till inredningar och inventarier 56,900 kronor. Från sett inrednings- och inventarieposterna hava således dessa kostnader företett en ökning av i medeltal 41,000 kronor örn året. En liknande utveckling vöre enligt utredningsmännen att motse såväl under ar 1935 som under perioden 1936—1938, och utredningsmännen hava ansett sig nödsakade att räkna med en årlig utgiftsstegring om 30,000 kronor. Fran och med ar 1935 komme här till den ökade organisationskostnad, som föranleddes av de från augusti 1934 införda förmiddagsutsändningarna; denna kostnad, beräknades till 20,000 kro nor. De senare årens besparingspolitik hade i viss mån gått ut över inred nings- och inventarieposterna; för perioden 1936—1938 syntes dessa icke kunna upptagas till mindre än 90,000 kronor örn året.
Utredningsmännen hava vidare ansett, att de nuvarande organisationskost- naderna borde ökas med ett årligt belopp örn 30,000 kronor till förlagsverksam het (tidskriften »Röster i radio», broschyrer m. m.); denna verksamhet kunde icke alltid beräknas giva sådan inkomst, att de därmed förenade kostnaderna täcktes.
Till nu angivna kostnader kommer vidare den kostnadsökning, som föran- ledes av den utav utredningsmännen föreslagna omändringen av den nuvarande landsortsorganisationen. I detta hänseende beräknas en central avdelning i Stockholm draga en kostnad av 25,000 kronor örn året samt en successiv ut ökning av ombudsorganisationen medföra en utgiftsökning, som fran 50,000 kronor år 1936 stiger till 80,000 kronor å,r 1938.
Organisationskostnaderna och därmed jämförliga kostnader under perioden 1936—1938 skulle följaktligen enligt utredningsmännen bliva (sid. 67
):
Allin anna organisationskostnader Inredningar och inventarier .... Förlagsverksamhet............................ Landsortsorganisation (utgiftsökning)
1936
1937
1938
......................... 684,000
714,000
744,000
........................ 90.000 90,000
90,000
......................... 30,000 30.000
30,000
........................ 75,000
95,000 105,000
Summa kronor 879,000
929,000
969,000
De egentliga programkostnaderna hava — frånsett avgiften till Stim, vilken utgår med visst belopp per licens — för år 1930 utgjort 928,000 kronor, där efter visat en successiv stegring till och med år 1933, då de uppgingo till 1,061,400 kronor, samt för år 1934 beräknats till 1,049,900 kronor; i sist nämnda belopp ingår ej den kostnad, som föranletts av de i augusti 1934 in förda förmiddagsutsändningarna.
Utredningsmännen hava i detta sammanhang anmärkt, att enligt gällande överenskommelse bolaget för år 1935 icke skulle kunna disponera mera än 1,022,000 kronor för egentliga programkostnader; härvid vore att beakta att förmiddagsutsändningarna beräknades draga — förutom ökade organisa tionskostnader — en kostnad av 145,000 kronor. De egentliga programkost naderna hade således praktiskt taget stagnerat, något som i betraktande av rundradiorörelsens snabba expansion syntes vara en mycket allvarlig sak.
I förevarande hänseende hava utredningsmännen, under anförande att den nu för program disponerade summan vöre otillräcklig, föreslagit, att härför avsedda medel under perioden 1936—1938 betydligt ökades; jämväl för år 1935 föreslås ökad medelstilldelning. Ökningen borde ske successivt och be räknas så, att de egentliga programkostnaderna under perioden 1936—1938 öka
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
des med 100,000 kronor örn året. Dessa kostnader skulle — alltjämt från
sett avgiften till Stim — uppgå till: 1,470,000 kronor år 1936, 1,570,000 kro
nor år 1937 samt 1,670,000 kronor år 1938.
Med hänsyn till nu atergivna beräkningar bör således, anföra utrednings
männen, medelstilldelningen täcka följande utgifter (sid.
68):
Den andel av licensmedlen, som enligt dessa beräkningar bör komma pro
gramverksamheten till godo under perioden 1936—1938, utgör per licens och
år 3 kronor 30 öre, beräknad efter medellicenstalet för året. Enligt utred
ningsmännens åsikt är det nödvändigt, att bolaget, för att kunna sköta pro
gramverksamheten efter av utredningsmännen förordade riktlinjer, erhåller
en medelstilldelning för ar 1935 efter samma grunder som föreslagits för
sagda period.
Utredningsmännen hava (sid 69—70) givit uttryck åt den uppfattningen,
att licensinkomsterna i sa stor utsträckning som möjligt borde gå till rund
radiorörelsen. Då emellertid densamma vore baserad på ett statligt monopol,
syntes — enligt utredningsmännens flertal — staten med en viss rätt kunna
göra anspråk på någon ersättning för att detta monopol ställdes till radio-
lyssnarnas förfogande. Denna kunde lämpligen givas formen av en mono-
p o
1 a v g i f t, som emellertid borde begränsas till ett belopp per licensavgift,
understigande en krona. Det överskott av licensmedel, som i övrigt kunde
uppkomma, borde överföras till en särskild reservfond, vars upp
gift skulle vara att befrämja rundradions vidare utveckling. Anslag ur fon
den borde utgå endast efter Kungl. Maj :ts prövning.
I fråga om organisationsformen för rundradioverksamheten hava utrednings
männens flertal (sid. 78—81), under erinran att denna verksamhet helt na
turligt icke kunde få bedrivas utan statlig kontroll, uttalat, att staten ensam
borde bära ansvaret för ^ verksamheten. Att centralisera densamma i ett
enda företag, omfattande saväl den tekniska delen som programverksamheten,
borde emellertid icke ske. Telegrafstyrelsen, som på ett tillfredsställande sätt
skött sm anpart av rörelsen, borde alltjämt handhava denna. Vad åter an
ninge programverksamheten hade denna visserligen på ett berömvärt sätt om-
händerhafts av bolaget, men principiella skäl talade för att densamma, som
på grund av dess^ kulturella och folkuppfostrande betydelse i eminent grad
mäste betraktas såsom en statens angelägenhet, övertoges av staten; det en
skilda intresset hörde icke där hemma. Vid övervägande av den form, i vilken
staten borde bedriva denna verksamhet, ville det visserligen synas, att en
kungavald styrelse, som övertogeden samma, vore den organisationsform, som
lage närmast till hands; efter riksdagens hörande skulle Kungl. Ma,j:t för
sådant fall meddela bestämmelser angående styrelsens organisation och verk
samhet. Men då bolagsformen vore enklare och erbjöde samma fördelar, hade
denna form föredragits. Det föresloges därför, att ett aktiebolag bildades av
staten i syfte att övertaga programverksamheten; koncession därå borde givas
för sex ar.. Da aktiekapitalets storlek icke spelade någon roll, syntes detsam-
ma kunna inskränkas till det lägsta i lag medgivna, eller 5,000 kronor. Be
träffande aktieägarnas antal, som lagligen ej finge understiga fem, borde i
bolagsordningen stadgas, att aktierna endast finge tillhöra — förutom sta
Organisationskostnader . . .
Egentliga programkostnader
Avgift till Stim................
1936
1937
1938
879.000
929,000
969,000
1,470,000
1,570 000
1,670,000
216.000
227,000
238,000
Summa kronor 2.565,000
2,726,000
2,877,000
Kungl. Majlis proposition nr
16-b.
13
ten — fyra andra, av Kungl. Majit därutinnan godkända. Styrelsen borde bestå av nio ledamöter jämte tre suppleanter; med ett så jämförelsevis stort antal bereddes möjlighet för landsorten att bliva i tillräcklig omfattning repre senterad. Styrelseledamöterna borde väljas för tre år; en tredjedel av de samma borde ställas under omval varje år. Bolaget borde höra till ecklesia stikdepartementet. De reglerande bestämmelser, som berörde bolaget, borde innefattas i avtalet mellan detta och staten, medan sådana, som bade avseende å telegrafstyrelsen, borde lämnas denna av Kungl. Maj :t.
Betänkandet avslutas med en sammanfattning av utredningsmännens för slag (sid. 82—83).
Betänkandet är icke enhälligt. Skiljaktiga meningar hava uttalats dels av herrar Ljungqvist och Reuterswärd beträffande rundradions programorganisa tion, dels ock av herr Ljungqvist med avseende å den föreslagna monopol- avgiften och särskilda reservfonden. I förstnämnda hänseende har föreslagits att, med bibehållande av aktiebolaget Radiotjänst, dess aktiekapital bestämdes till 270,000 kronor, i samband varmed staten bereddes tillfälle att ingå i bo laget med ett stamaktiekapital å 180,000 kronor samt det nuvarande aktiekapi talet nedskreves till hälften, genom återbäring till aktieägarna, och återstående hälften förvandlades till ett preferensaktiekapital med rätt till 4 procent ut delning. I bolagets styrelse skulle staten insätta sex ledamöter och inne havarna av preferensaktierna tre ledamöter.
Herr Ljungqvist har förklarat sig icke kunna biträda majoritetens förslag örn monopolavgift samt vidare uttalat, att överskott å rundradiorörelsen borde fördelas ■—- förslagsvis lika — mellan staten och en för rörelsen bildad speciell reservfond till tryggande av rörelsens lugna utveckling; fondens maximistor- lek skulle bestämmas av statsmakterna.
I fråga om den närmare motiveringen för de skiljaktiga meningarna och de ras närmare innebörd, må hänvisas till betänkandet (sid. 84
86).
Yttranden över betänkandet.
över utredningsmännens betänkande hava yttranden efter remiss avgivits av telegrafstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen, styrelsen för aktiebola get Radiotjänst samt programrådet — vid vars yttrande fogats särskilda ut talanden av ledamöterna i rådet, professorn O. Morales och lektorn K. Molin — varjämte svenska kvinnoföreningars radiokommitté och centralstyrelsen för Sveriges allmänna, folkskollärarförening inkommit med yttranden.
Någon förändring i den nu tillämpade ordningen, att telegrafstyrelsen hand- haver den tekniska delen av rundradioverksamheten och i samband därmed ombesörjer utfärdandet av licenser och inkasseringen av licensavgifter, har icke i något yttrande ifrågasatts. Vad angår programverksamheten anses väl i allmänhet ett ökat statligt inflytande över densamma vara lämpligt, men det av utredningsmännens flertal härutinnan framlagda förslaget om bildandet av ett statligt bolag har mötts av åtskilliga erinringar.
Sålunda anför telegrafstyrelsen:
14
Kungl. Maj:ts proposition nr lQh.
De principiella skäl, som utredningsmännens flertal anfört till stöd för sitt
förslag, kunna icke tillmätas den betydelse, att statsinflytandet bör helt ut
tränga den nuvarande ledningen. Reservanterna hava enligt styrelsens åsikt
framlagt synnerligen tungt vägande och övertygande skäl för ett bibehållande
av det nuvarande bolaget med ett förstärkt statsinflytande, varigenom åt rund
radiorörelsen skulle bevaras dess fond av erfarenhet och i övrigt värden, som
man ej bör endast av principiella skäl avhända sig.
Det saknar ej sitt intresse att här erinra örn att luftfartssakkunniga i sitt
nyligen avgivna betänkande rörande organisationen av den framtida luftfar
ten (statens off. utredn. 1934: 48') förordat en ombildning av aktiebolaget
Äerotransport, vilket hittills handhaft densamma, och som skäl mot ett helt
statligt företag framhållit praktiska och lämplighetssynpunkter, under det att
rundradioutredningens majoritet med bortseende från alla dylika synpunkter
åberopat principiella skäl för ett diametralt motsatt ställningstagande.
Styrelsen finner reservanternas förslag innebära en lösning av frågan örn ett
ökat statsinflytande över rundradion, som borde tillgodose de mest långt gå
ende krav i detta avseende, och vill, därest en ändring i den nuvarande ord
ningen skall ske, tillstyrka att förhandling med det nuvarande bolaget kom
mer till stånd för ernående av en överenskommelse, genom vilken åt rundradio
verksamheten kunde bevaras de fördelar, som enligt styrelsens mening ligga
däri att bolaget, om än i förändrad sammansättning, får fullfölja sitt hittills
framgångsrika arbete.
Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang framhållit, att vad den nuva
rande bolagsstyrelsen utfört mindre vore förvaltningen av bolagets aktiekapi
tal än förvaltandet av de licensmedel, som ställts till bolagets förfogande; bo
lagets styrelse hade utfört det arbete i rundradions och allmänhetens tjänst,
som utredningsmännen betecknat såsom berömvärt.
Statskontoret yttrar:
Såvitt statskontoret kan finna, måste det väsentliga vid bedömandet av frå
gan om programverksamhetens handhavande vara, huruvida staten bör till
försäkras det avgörande inflytandet över den organisation, som skall hand
hava denna verksamhet. I detta hänseende delar statskontoret utrednings
männens enhälligt uttalade, örn ock på skilda motiv grundade mening, att —
i motsats tällevad nu är fallet —- staten bör erhålla ett dylikt utslagsgivande
inflytande på programverksamheten. Statskontoret vill erinra därom, att,
då det gällt organisationen av andra statliga monopolföretag, man icke ansett
sig böra utesluta det enskilda initiativet och intresset från att göra sig gäl
lande, utan nöjt sig med att tillse, att staten erhållit bestämmanderätten. Även
i detta fall torde likartade synpunkter kunna göras gällande, och detta med
en särskild styrka, enär programverksamheten redan under åtskilliga år och,
såvitt av utredningen framgår, med i stort sett gott resultat handhafts av ett
monopolbolag, vars ledning på detta område torde hava förvärvat en icke
ringa erfarenhet. Värdet av att under sådana förhållanden gå längre än att
tillförsäkra staten avgörandet i fråga örn det nuvarande bolagets ledning och
verksamhet synes kunna dragas i tvivelsmål. Några skäl annat än av prin
cipiell art hava heller icke av utredningsmännens majoritet anförts för åt
gärden att skapa en ny programorganisation, vilande på helt statlig grund.
Statskontoret mäste därför finna, att man ■— åtminstone i avvaktan på vin
nande av ytterligare erfarenhet — bör stanna vid att staten inom aktiebola
get Radiotjänst erhåller avgörande inflytande och att den erfarenhet, som
finnes inom bolagets ledning, pa bästa sätt tillvaratages. De intressen, som
nu uppbära bolaget, torde även framdeles böra beredas möjlighet att medverka
vid handhavandet av programverksamheten. Statskontoret anser sig alltså
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
15
böra förorda, att rundradions programverksamhet ordnas med utnyttjande av den inom aktiebolaget Radiotjänst vunna erfarenheten och den av bolaget skapade organisationen, men med staten såsom den avgörande faktorn.
Därest emellertid ett nytt, helt statligt aktiebolag anses böra bildas för programverksamhetens ombesörjande, vill statskontoret framhålla angelägen heten av att det nya bolaget erhåller tillräckligt eget rörelsekapital. Bolagets aktiekapital synes sålunda böra sättas avsevärt högre än till föreslagna 5,000 kronor. Detta lärer även få betydelse ur beskattningssynpunkt.
Skolöverstyrelsen uttalar att densamma ur de synpunkter den har att före träda icke anser någon förändring av aktiebolaget Radiotjänsts organisation vara behövlig.
Styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst framhåller, att utredningsmännen icke föreslagit någon mera betydelsefull förändring beträffande programverk samhetens bedrivande utan förordat dess fortsättande efter, i stort sett, sam ma linjer som den nuvarande ledningen utstakat. I sådant avseende skulle således knappast något kunna vinnas, som ej kunde uppnås inom den nuvaran de organisationens ram. Styrelsen fortsätter:
Däremot skulle genom en omorganisation vissa bestämda nackdelar för rundradiorörelsens lugna utveckling inträda, särskilt örn det av utrednings männens flertal framlagda förslaget realiseras, och styrelsen anser sig kunna i allo instämma i vad reservanterna i detta hänseende anfört. Styrelsen vill emellertid fästa uppmärksamheten på att vissa av de utav reservanterna om nämnda olägenheterna torde komma att göra sig gällande — örn än i för minskad grad — vid varje omorganisation av programföretagets grund linjer; eftersom även reservanternas förslag innebär ett mycket radikalt in grepp i detta hänseende, komma vid dess eventuella förverkligande nämnda olägenheter säkerligen att framträda på ett ganska kännbart sätt.
Med anledning av uttalandet att »det enskilda intresset icke hör hemma inom rundradiorörelsen» anser sig styrelsen böra bestämt framhålla, att den under sin verksamhet alltid känt sig såsom förvaltare av ett viktigt allmän intresse och att den städse fullt beaktat de därmed följande kraven på ett rent sakligt handhavande av de olika ärenden, som fallit under dess avgöran de. Under de mer än tio år, som styrelsen fungerat, hava sålunda de olika grupper, varav styrelsen är sammansatt ■— Kungl. Maj :ts representanter, pressrepresentanterna samt radiointressenterna -— aldrig såsom grupper be traktade kommit i konflikt med varandra, även örn givetvis olika personliga meningar kommit till synes inom styrelsen rörande behandlingen av olika ärenden. Detta påstående bestyrkes av det förhållandet, att styrelsens hand läggning av de många problem, som äro förbundna med rundradioverksam heten, veterligen aldrig givit anledning till att någon institution eller person i ansvarig ställning ansett sig kunna ifrågasätta de olika medlemmarnas rent sakliga inställning till frågorna.
Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra konstatera, att den städse kunnat upprätthålla ett gott förhållande såväl till regering och riksdag som till de övriga myndigheter, institutioner och korporationer av olika slag, vilkas verksamhet beröra rundradions arbetsfält, samt att den i de många nationella och internationella frågor, som fallit under dess omprövning, kunnat uppnå i stort sett goda resultat och även kunnat undvika konflikter av allvarligare art. Ett anmärkningsvärt tecken på detta förhållande är bland annat, att politiska frågor och andra omstridda spörsmål av allmänt intresse av den svenska rund radion behandlas med större frihet än fallet är i de flesta andra länder, samt att rörelsefriheten i detta avseende år från år blivit större. Bolagets goda för
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
bindelser med dagspressen har givetvis i hög grad befordrat den för lyss
narna gynnsamma utveckling, som ägt rum i detta hänseende.
Under hänvisning till det ovanstående, anser sig styrelsen böra uttala, att
en förändring av rundradions ledning icke är betingad av den praktiska erfa
renhet, som hittills vunnits, och att en sådan därför icke kan av styrelsen till
styrkas.
Programrådet uttalar, att den sunda, naturliga utveckling, som rundradion
uppvisat i Sverige, icke bör äventyras genom den av utredningsmännens fler
tal föreslagna, radikala omorganisationen, vars behövlighet eller nyttighet icke
på något sätt påvisats men örn vars lämplighet för tillgodoseendet av det all
männas och de enskildas samfällda intressen i detta fall starka tvivel kunna
finnas. Programrådet anför vidare:
Däremot torde nu tiden vara inne att skaffa en bredare bas för det centrala
programorganet. Detta synes lämpligast kunna ske genom att enligt reser
vanternas förslag utvidga styrelsen till nio personer, därav sex skulle till
sättas av Kungl. Maj:t. Genom en sådan påbyggnad vunnes dels att den så
viktiga kontinuiteten med den hittills samlade erfarenheten bibehölles, dels
att Kungl. Maj:t bleve i tillfälle att åt verksamhetens ledning tillförsäkra en
utan tvivel välbehövlig större allsidighet i dess sammansättning.
Det .må tilläggas att genom en sådan utvidgning av styrelsen den redan
befintliga statskontrollen skulle förstärkas i en grad som det för närvarande
icke synes tillrådligt att överskrida. Å andra sidan skulle genom denna mindre
ingripande förändring uppnås en ordning, varigenom programtjänsten fort
farande kunde utföras under fria och jämförelsevis obundna former med en
styrelse, vilken så långt som möjligt stöde i kontakt med för rundradions
sunda utveckling intresserade kretsar i landet.
I anslutning till förslaget örn bildandet av ett statligt bolag och dettas sam
arbete med telegrafstyrelsen har telegrafstyrelsen yttrat:
Samarbetet mellan telegrafstyrelsen och aktiebolaget Radiotjänst har hit
tills varit reglerat av en mellan dem upprättad och av Kungl. Majit godkänd
överenskommelse örn rundradioverksamhetens handhavande, och en av de utav
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse har representerat den
avdelning inom telegrafstyrelsen, som haft den tekniska delen av rundradion
örn hand. Telegrafstyrelsen vill vitsorda, att den nuvarande organisationen
fungerat utan störande slitningar, men också betona, att nyss angivna båda
omständigheter varit de mest bidragande orsakerna härtill.
Utredningsmännens flertal förbigår frågan om en personlig kontakt mellan
de båda företag, som gemensamt skola handhava rundradion, och i stället för
den överenskommelse, som hittills reglerat samarbetet, har endast antytts, att
de reglerande bestämmelser, som skulle beröra programbolaget, borde innefat
tas i ett avtal mellan detta och staten, under det att de bestämmelser, som skulle
avse telegrafstyrelsen, borde meddelas denna styrelse av Kungl. Maj:t.
Telegrafstyrelsen finner, att en sådan organisation skulle vålla olägenheter
och omgång i samarbetet och i varje fall icke främja detsamma. Telegraf
styrelsen måste därför, för att kunna förorda förslaget om fortsatt uppdel
ning av rundradioverksamheten, påfordra, att såsom hittills alla bestämmelser
rörande rundradions handhavande skola innefattas i en mellan telegrafstyrelsen
och programbolaget träffad överenskommelse, som skall vara underkastad god
kännande från Kungl. Maj :ts sida -—- liksom telegrafstyrelsens övriga ämbets-
åtgärder, i kommunikationsdepartementet — samt att en av bolagsstyrelsens
medlemmar av Kungl. Majit utses efter förslag av telegrafstyrelsen. Telegraf
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
17
styrelsen förutsätter, att vid valet av övriga utav Kungl. Majit utsedda leda möter i bolagsstyrelsen komma att tillgodoses jämväl de synpunkter, som torde hava föresvävat utredningsmännens flertal, då det antytts att programbolaget borde höra till ecklesiastikdepartementet.
Styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst har framhållit, att den nuvarande organisationen av samarbetet mellan telegrafstyrelsen och bolaget under de gångna åren givit ett mycket gott resultat. Styrelsen kunde icke finna att något skäl förebragts, som talade för en ändring av detta sedan tio år tillbaka praktiserade, väl beprövade system. Det i många fall ömtåliga samarbetet mellan de båda jämbördiga institutioner, vilka fått sig anförtrodd uppgiften ett gemensamt sköta den svenska rundradion, hade med stöd av berörda system under de gångna åren utformats till en fast praxis, som gåve anledning till ett minimum av friktioner; en ändring häri borde givetvis icke ifrågasättas utan synnerligen vägande skäl. De nuvarande formerna för samverkan torde emel lertid kunna bibehållas även örn handläggningen av vissa radioärenden över flyttades från kommunikationsdepartementet till annat departement.
Den av utredningsmännens flertal föreslagna ordningen angående bolagssty relsens omval har telegrafstyrelsen funnit mindre välbetänkt. Telegrafstyrel sen erinrar, att i de utskottsutlåtanden, som ligga till grund för riksdagens skrivelse med begäran örn utredning angående rundradioverksamheten, utta lats, att riktlinjer borde uppdragas, åsyftande att säkerställa såväl rundra dions politiska opartiskhet som dess oberoende av politiska maktkonstellatio ner. Utredningsmännen hade själva — i sammanhang med att de betonat, att programledningen ensam borde hava hela ansvaret för rundradioprogrammet — framhållit, att detta ansvar förutsatte, att ledningen finge handla under frihet utan störande ingrepp utifrån. Det föreslagna sättet för bolagsstyrelsens för nyande måste innebära ett irriterande osäkerhetsmoment och, såvitt telegraf styrelsen kunde finna, medföra just motsatsen till vad såväl utskotten som ut redningsmännen åsyftat. Telegrafstyrelsen ville påpeka, att i England, som betecknats såsom mönster- och föregångslandet vad rundradion beträffade, radiostyrelsens medlemmar utsåges för en tid av fem år för varje gång. Skulle en successiv förnyelse av bolagsstyrelsen ske, borde förändring åtminstone icke förekomma oftare än vartannat år.
I samma riktning har programrådet uttalat sig; den av utredningsmännens flertal föreslagna ordningen för bolagsstyrelsens tillsättande syntes kunna öpp na möjligheter till politisk påverkan, enär en regering skulle få tillfälle att vid varje årsskifte i väsentlig mån ändra styrelsens sammansättning. Reservan ternas förslag i detta hänseende erbjöde en betydligt större reell trygghet för rundradions politiska oberoende.
Mot utredningsmännens beräkningar av kostnaderna för programverksamhe ten hava några erinringar icke framställts; och utredningsmännens förslag örn ökad medelstilldelning till programverksamheten har biträtts av telegrafsty relsen, styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst och programrådet ävensom av svenska kvinnoföreningars radiokommitté.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 164.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
Förslaget om en monopolavgift har däremot mött gensagor.
I sistberörda avseende anför telegrafstyrelsen:
Detta förslag skulle innebära, att rundradion gjordes till föremål för en di
rekt beskattning. Och förslaget synes uppbäras av den åsikten, att monopolav
giften alltid skulle kunna utgå inom ramen för den nuvarande licensavgiften;
det antydes till och med att denna skulle kunna nedsättas.
Telegrafstyrelsen är, i likhet med reservanten herr Ljungqvist, av den upp
fattningen att hela den nuvarande licensavgiften kan komma att bliva behövlig
för rundradions egna behov. Utöver de ökade medel, som krävas för utbygg
naden av radionätet och för vad utredningsmännen i övrigt föreslagit, anmäla
sig, med den snabba utveckling, vari rundradion är stadd, ständigt nya krav.
Så kommer exempelvis lösningen av störningsfrågan att kräva medel, och radio
byråns avdelning för undersökningar torde förr eller senare behöva utökas med
en rent vetenskaplig institution för radioforskning, vilken också kommer att
draga betydande kostnader. Vad televisionen kommer att betyda i ekonomiskt
avseende för rundradion är ännu för tidigt att yttra sig om.
Har en gång skattskyldigheten och skattebeloppet fastslagits, torde det möta
svårigheter att få skatten sänkt eller borttagen, och följden bleve då, att licens
avgiften, till rörelsens stora skada, måste höjas.
Telegrafstyrelsen avstyrker därför förslaget örn monopolavgift men har
intet att erinra emot, örn statsmakterna skulle anse sig böra och kunna utöver
de nuvarande avsättningarna till telegrafverkets förnyelsefond jämväl avsätta
viss del av rörelsens överskottsmedel till en ytterligare reservfond för att säker
ställa rundradiorörelsen i framtiden.
Ej heller statskontoret finner sig kunna tillråda införandet av en monopolav
gift; i avvaktan på erfarenhet rörande det framtida behovet av medel för rund
radioverksamheten synas nu tillämpade grunder för licensmedlens fördelning
böra fortfarande få gälla.
Styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst förklarar sig i förevarande hänseende
helt biträda den ståndpunkt, som intagits av herr Ljungqvist.
Förutom nu berörda uttalanden av mera allmän innebörd hava i yttrandena
framställts erinringar beträffande skilda detaljer i utredningsmännens förslag.
Med avseende å förslaget örn det nuvarande programrådets ombildning har
telegrafstyrelsen förklarat sig intet hava att erinra däremot; i det föreslagna
radiorådet borde emellertid insättas jämväl en representant för telegrafstyrel
sen, enär rådets arbete och kritik helt visst komme att röra sig jämväl på gräns
markerna mellan telegrafstyrelsens och programbolagets arbetsuppgifter och
en sådan representant dessutom säkerligen skulle i många fall vara rådet till
god hjälp i dess arbete.
Programrådet anför i denna del, att rådets namn ursprungligen valts med
hänsyn till att rådet tänkts komma att taga direkt befattning med program
mens utformning. Det visade sig emellertid snart, att detta vore praktiskt
ogörligt och att den aktuella utformningen av programmen måste helt och
hållet tillkomma programledningen. Programrådet fortsätter:
Rådet har visserligen, alltefter som programapparaten utvecklats och specia
liserats, fått allt mindre anledning att under sill eftergranskning eller med an
ledning av klagomål syssla med programdetaljer. Emellertid synas utrednings
männen dock hava underskattat värdet av denna funktion, vilket kan vara för
klarligt, enär rådets årsredogörelser eller protokoll icke kunna upplysa örn det
Kungl. Maj:ts proposition nr 164-
19
inflytande diskussionerna i rådet även rörande detaljanmärkningar haft på programledningen.
Programrådet är av den meningen, att vilken lösning problemet örn rundradio organisationens ställning till staten än får, det är av betydelse, att vid pro gramorganisationens sida finnes ett det nuvarande programrådet motsvarande organ, vilket i en fristående ställning, oberoende av programorganisationen, får bestämda funktioner med uppgift att från allmänna synpunkter bedöma rund radioprogrammen och riktlinjerna för desamma.
En utökning av rådets medlemsantal, såsom utredningsmännen föreslagit, med en möjligast mångsidig representation i rådet av olika kulturintressen, är önskvärd. Men även örn det ligger i sakens natur, att ett betydligt talrikare råd icke gärna kan samlas fulltaligt ofta, torde lämpligheten av den föreslagna, för rådets verksamhet restriktiva bestämmelsen att rådet bör möta minst en gång örn året eller eljest när Kungl. Maj:t finner det skäligt, kunna ifråga sättas. Med erfarenhet från andra områden, är det fara värt, att en sådan be stämmelse skulle medföra att rådet snart nog endast bleve en tom dekoration. Enligt programrådets bestämda mening bör ett sådant utökat råd genom ett arbetsutskott stå i aktuell kontakt med pr ogram tjänsten samt äga samma skyl digheter och samma befogenheter i fråga örn rådets sammankallande som det nuvarande programrådet. Det är programrådets övertygelse, att en sådan kor poration har en för rundradions fortsatta utveckling viktig uppgift att fylla, och då bör den också äga den sammansättning och de befogenheter som härför krävas.
Därest en rådgivande och kontrollerande korporation alltjämt kommer att finnas, synes det fördelaktigt örn den hittills inslagna vägen fullföljes sålunda, att Kungl. Majit tillsätter alla medlemmarna och därvid tryggar en möjligast mångsidig representation av landets kulturintressen och en oberoende ställning gentemot programorganet.
Den av utredningsmännen föreslagna utsträckningen av rätten till avgifts fria licenser till, förutom blinda, även sjuka och vanföra, som äro medellösa och som ej på annat sätt kunna få tillgång till radio, samt till åldringar, som i ekonomiskt avseende äro i liknande situation, har förordats av telegrafstyrel sen, varvid styrelsen dock förutsatt, att närmare föreskrifter för en sådan hjälp verksamhet meddelas efter det särskild utredning därom blivit verkställd.
Statskontoret har ock biträtt utredningsmännens förslag i förevarande av seende men velat varna mot ett alltför frikostigt utdelande av fria licenser, när det gäller andra personer än sådana, som på grund av lyte eller sjukdom kunna anses vara i särskilt behov av frihet från licensavgift.
I fråga örn det av utredningsmännen framlagda förslaget att av licensavgif terna ett årligt belopp örn högst 25,000 kronor skulle få utgå till inköp av mot- tagningsapparater för skolbruk har telegrafstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot detsamma, varemot statskontoret ifrågasatt lämpligheten av detsamma. Med hänsyn till det ringa belopp, varom här är fråga, lärer enligt statskontorets mening anslagets betydelse icke bliva alltför stor; och skoldistrikten torde för övrigt utan större svårighet själva kunna ställa till förfogande de medel, som erfordras för ifrågavarande ändamål.
Skolöverstyrelsen har, jämte det förslaget tillstyrkts, erinrat, att utrednings männen icke ingått på frågan, vilken myndighet, som skulle fördela detta be lopp, eller efter vilka principer fördelningen borde ske. Överstyrelsen har
20
Kungl. Mai lis proposition nr 16k.
Departe
ments
chefen.
därutinnan förordat, att fördelningen verkställdes av telegrafstyrelsen efter
folkskoleinspektörernas hörande.
Statskontoret har uttalat, att ehuru telegrafverkets hittillsvarande verksam
het med utfärdandet av licenser och uppbörden av licensavgifter icke syntes
giva anledning till framställande av några ändringsförslag, det dock förefölle
som om de utgiftsbelopp, telegrafverket beräknade för licensrörelsens handha-
vande, vore större än som borde vara behövligt. Tillika har statskontoret ifrå
gasatt, örn icke de inkomster, som i form av viss andel i licensavgifterna till
fördes Stim, borde på lämpligt sätt maximeras, enär dessa inkomster med radio
verksamhetens fortgående utveckling syntes tendera att bliva större än rim
ligt vore.
Såsom förut nämnts hava utredningsmännen föreslagit utsträckning av för
månen av s. k. fria licenser jämväl till andra invalidkategorier än blinda. I
samband därmed torde jag här få anmäla, att telegrafkommissarien W. Binde
i skrivelse den 18 december 1934 gjort framställning i samma riktning. Vidare
har styrelsen för de organiserade arbetslösas förening i Hälsingborg i skrivelse
den 19 januari 1935 framfört önskemålet, att personer, som utan eget förvål
lande en längre tid saknat inkomstbringande sysselsättning, måtte befrias från
skyldighet att erlägga licensavgift för av dem innehavda radiomottagnings-
apparater. -— Över dessa framställningar har telegrafstyrelsen avgivit inford
rade utlåtanden.
Såsom av utredningsmännens betänkande framgår måste det sätt, varpå den
svenska rundradiorörelsen alltifrån dess första framträdande varit ordnad,
sägas hava varit i stort sett tillfredsställande; och såsom utredningsmännen
själva framhållit äro de av dem föreslagna förändringarna varken många
eller genomgripande. Härvid anser jag det lämpligt erinra, att vad utrednings
männen i skilda avseenden anfört rörande frågan örn radioprogrammets inne
håll icke torde vara att betrakta såsom förslag till regler och anvisningar för
programmens sammansättning utan såsom principiella synpunkter, till vilka
den ansvariga programledningen har att taga den hänsyn, som kan finnas
påkallad.
Då jag nu går att redogöra för min ståndpunkt till de framlagda förslagen,
i den mån deras genomförande kräver riksdagens medverkan eller de eljest
kunna anses höra komma under riksdagens bedömande, torde detta kunna ske
tämligen kortfattat, under hänvisning till att jag, då annat ej utsäges, stöder
mig på av utredningsmännen lämnad motivering.
I avseende å rundradioverksamhetens organisation synes bland såväl ut
redningsmännen som hörda myndigheter och institutioner enighet råda därom
att telegrafstyrelsen i samma utsträckning som hittills bör bibehållas vid sin
befattning såväl med den tekniska delen av verksamheten och vad därmed
sammanhänger som med utfärdande av licenser och inkassering av licensavgif
terna, en uppfattning som jag helt ansluter mig till.
Kungl. Majlis proposition nr 16h.
21
Yad åter angår den delen av rundradiorörelsen som avser programverksam
heten, hava delvis skilda meningar kommit till synes. Majoriteten av utred
ningsmännen har ansett denna verksamhet böra helt övertagas av staten,
under det minoriteten, två av utredningsmännen — med framhållande av att en
ändring i nuvarande organisationsform i själva verket ej vore motiverad —
stannat vid att föreslå, att staten beredes allenast ett övervägande inflytande
i organisationen och därmed över verksamheten.
Onekligen kunna skäl anföras till förmån för bägge förslagen, mellan vilka
knappast någon större principiell skillnad råder. Till förmån för minoritetens
förslag, som vunnit anslutning i flertalet av inkomna yttranden, talar det
förtjänstfulla sätt, varpå det nuvarande privatägda programföretaget skött
verksamheten under rundradions tioåriga tillvaro. För majoritetens uppfatt
ning åter kan åberopas, att programverksamheten, som saknar varje drag av
egentlig affärsverksamhet, alltmera har övergått till att bliva ett viktigt och
mäktigt medel i folkbildningens och folkuppfostrans tjänst, varför den prin
cipiellt bör ligga under staten, vilket är den enda i längden säkra garantien
för att den hålles utanför privata eller eljest obehöriga inflytelser. För min
del finner jag dessa sistnämnda skäl väga över och ansluter mig därför till
uppfattningen, att staten bör övertaga ifrågavarande verksamhet. Som jag i
det följande närmare kommer att utveckla, torde detta kunna ske med ett
tillämpande av i stort sett samma principer för ledningens sammansättning
och verksamhetens fria bedrivande som örn den vore organiserad i ett blan
dat statligt-privat företag enligt minoritetens förslag.
Vid framläggande av förslaget örn programverksamhetens förstatligande
har utredningsmännens flertal, på sätt framgår av den förut lämnade redo
görelsen, visserligen funnit det ligga närmast till hands, att verksamheten
övertoges av en utav Kungl. Majit utsedd styrelse, vars organisation och be
hörighet fastställdes av Kungl. Majit efter riksdagens hörande. Men då bolags
formen ansåges vara enklare och medförde samma fördelar, hade denna form
föredragits.
Uppenbart torde vara, att den verksamhet, som består i rundradioprogram
mets sammansättning och effektuerande, icke lämpligen kan handhavas av en
institution, som är hunden av alla de föreskrifter, som gälla för ett statligt
verk. Örn således en annan form än ämbetsverkets måste väljas, är det visser
ligen sant, att bolagsformen skulle erbjuda åtskilliga fördelar genom den rela
tiva frihet, som därigenom tillkomme programledningen. Men samma frihet
skulle kunna beredas denna, därest statens övertagande av programverksam
heten sker på sätt utredningsmännens flertal funnit ligga närmast till hands,
genom en av Kungl. Majit utsedd styrelse. Det finnes därför ingen anledning
att välja bolagsformen framför styrelseformen under annan förutsättning än att
därigenom andra, väsentliga fördelar kunde vinnas eller nackdelar undvikas.
Så torde dock icke vara förhållandet, därest överhuvud ett helt nytt företag
skall åvägabringas för statens handhavande av programverksamheten.
Emellertid har av de två reservanterna pekats på åtskilliga olägenheter i
praktiskt hänseende, som bleve en följd av att ett helt nytt företag bildades
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
för angivna ändamål. Dessa olägenheter, som icke minst torde göra sig gäl
lande under övergångstiden, hava i åtskilliga yttranden understrukits.
Med anledning av de erinringar, som i detta avseende framförts, har jag över
vägt möjligheten att finna en sådan form för statens övertagande av program
verksamheten, att nyssberörda olägenheter såvitt möjligt undvekes och kon
tinuiteten med den nuvarande organisationen i görligaste mån bibehölles. Detta
har synts mig kunna ske på det sätt, att staten genom inlösen av samtliga ak
tier i aktiebolaget Radiotjänst övertoge det nuvarande bolaget och under oför
ändrad firma fortsatte dess verksamhet; självfallet har jag härvid icke för
bisett, att enligt gällande aktiebolagslag jämte staten skulle finnas ytterligare
fyra aktieägare. Med hänsyn till fördelarna av en sådan anordning skulle
enligt min uppfattning de skäl, som eljest synas mig tala för styrelseformen,
få träda i bakgrunden.
Dör att utröna, huruvida nyssberörda anordning låter sig genomföra, har
jag sökt vinna upplysning, huruvida aktieägarna i aktiebolaget Radiotjänst
vore villiga att å staten överlåta sina aktier. Ehuru till följd av den korta
tid, som härutinnan stått till buds, något definitivt besked icke kunnat er
hållas, har jag dock ansett mig kunna utgå ifrån att — därest statsmakterna
besluta, att programverksamheten skall helt övertagas av staten — hinder
icke kommer att möta mot aktiernas överförande i statens ägo. Jag anhåller
därför att nu få redogöra för huru jag tänkt mig programverksamheten böra
under angivna förutsättning organiseras. Skulle mot förmodan det visa sig,
att aktierna icke stå att förvärva, lärer statens övertagande av programverk
samheten, såsom jag förut framhållit, böra ske genom bildandet av en sär
skild styrelse; härtill torde jag i det följande få återkomma.
Aktiekapitalet i aktiebolaget Radiotjänst utgör, såsom förut nämnts, 180,000
kronor, fördelat på 1,800 aktier, varje aktie å 100 kronor. Därest den mellan
telegrafstyrelsen och bolaget träffade överenskommelsen upphör, lärer bolaget
komma att träda i likvidation, efter vars avslutande det belopp, varmed bola
gets tillgångar må överstiga summan av det inbetalda aktiekapitalet jämte
aktieägarnas utdelningsrätt och bolagets övriga skulder, inbetalas till telegraf
styrelsen. Då bolaget jämväl lärer vara pliktigt att, örn överenskommelsen
upphör, hembjuda telegrafstyrelsen till inlösen de möbler, instrument och an
ordningar i övrigt, som anskaffats för rundradiorörelsen, skall jämväl lösen
beloppet — i den mån detsamma icke kan komma att anlitas för likvidationen
—■ ingå i det belopp, bolaget har att inbetala till telegrafstyrelsen. Av det
sagda följer, att aktieägarna icke äga att av bolaget utfå mera än — frånsett
utdelning å aktierna —- högst dessas belopp efter parikurs.
Enligt vad i betänkandet uppgives har aktiekapitalet i stort sett icke kom
mit till användning i bolagets rörelse utan varit innestående i penninginrätt
ning. Härutinnan samt med avseende å bolagets tillgångar och skulder i övrigt
anhåller jag att få hänvisa till dess balansräkning per den 31 december 1934,
vilken torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet. Det må i detta
sammanhang anmärkas, att bolagets inventarier, enligt vad jag inhämtat, hava
Kungl. Maj:ts proposition nr lQh.
23
ett värde, som väsentligen överstiger aktiekapitalet, ehuru desamma bokförts till ett belopp av endast en krona.
Beträffande frågan om storleken av aktiekapitalet i ett statligt bolag så dant som här avses har utredningsmännens flertal icke ansett det nödigt eller lämpligt att bestämma detta till högre belopp än 5,000 kronor. Med hänsyn till vad de två reservanterna bland utredningsmännen därom anfört, vartill jämväl statskontoret i sitt yttrande anslutit sig, finner jag det dock icke tillrådligt att stanna vid ett så lågt belopp. Att å andra sidan det nu varande aktiekapitalet är onödigt stort, synes mig vara tydligt. Ett belopp å 25,000—30,000 kronor torde vara tillfyllest. Då det till underlättande av det nedsättningsförfarande, som jag i det följande föreslår, kan vara önskvärt med ett belopp, som utgör en jämn dividend av det nuvarande aktiekapitalet, vill jag förorda, att det blivande aktiekapitalet bestämmes till sistnämnda be lopp, 30,000 kronor, som utgör en sjättedel av det nuvarande.
I enlighet med vad jag här anfört skulle statens övertagande av aktierna kunna ske på följande sätt. Genom avtal mellan staten och aktieägarna till försäkrar sig staten rätt att till parikurs inlösa samtliga aktier. Härför erfordras således ett anslag, som torde böra utgå av lånemedel, å 180,000 kronor. Efter det aktierna därefter inlösts, överlåter staten ■—- då densamma, såsom förut antytts, ej kan vara ägare till samtliga aktier — å envar av fyra därtill av Kungl. Maj :t utsedda personer en aktie. Å bolagsstämma beslutes därefter
dels, i analogi med vad tidigare skett — jfr t. ex. propositionen nr 260 till 1934 års riksdag, sid. 23 — sådan ändring av bolagsordningen, att aktierna kunna tillhöra endast staten samt högst fyra andra, vilka Kungl. Majit god känner såsom aktieägare, dels ock att aktiekapitalet skall nedsättas till 30,000 kronor, fördelat på 300 aktier örn 100 kronor. Nedsättningen torde böra ske sålunda, att fem sjättedelar av de nuvarande aktierna, eller följaktligen 1,500 aktier till ett belopp av 150,000 kronor, inlösas och att därvid allenast staten tillhöriga aktier bliva föremål för inlösen.
Utredningsmännens flertal har med avseende å det av dem förordade bolaget föreslagit antalet ledamöter i bolagets styrelse till nio. Jämväl enligt reser vanternas förslag skulle styrelseledamöternas antal vara nio. Eör min del stäl ler jag mig tveksam, huruvida det kan anses lämpligt med en så talrik leda- motskrets. Jag finner det visserligen önskvärt, att i en tämligen vid utsträck ning representanter för skilda uppfattningar och åskådningar rörande program verksamheten beredas tillfälle att utöva inflytande å denna. Men då program rådet i enlighet med utredningsmännens förslag torde böra givas såväl ökad omfattning som vidgade befogenheter, vill det synas, att man på den vägen kan i väsentlig omfattning tillgodose önskemålen örn skilda askadningars re presentation. Vad styrelsen beträffar torde huvudvikten böra läggas på att densamma i sin helhet kan följa bolagets verksamhet och saväl utåt som inåt med kraft och auktoritet företräda företagets intressen; den av utrednings männens flertal uttalade meningen, att styrelsen bör bestå av ett större antal ledamöter, som inom sig utser ett arbetsutskott och i sin helhet deltager endast i avgörandet av större och mera betydelsefulla frågor, kan jag icke biträda.
24:
Kungl. Maj:ts proposition nr lQk.
Från dessa utgångspunkter vill jag förorda, att styrelseledamöternas antal be
stämmes till sju.
I fråga om den tid, för vilken styrelseledamöterna skola utses, torde det vara
önskligt, att täta ombyten icke äga rum. Jag kan härutinnan ansluta mig till
det av utredningsmännens flertal framlagda förslaget, att styrelseledamöterna
utses för en tid av tre år. Av skäl, som reservanterna anfört och till vilka
telegrafstyrelsen och programrådet anslutit sig, torde en successiv förnyelse
varje år icke böra äga rum; och bestämmes mandattiden till tre år, synas
överhuvud bestämmelser örn successiv fönyelse kunna undvaras.
Såsom nyss antytts synes det böra eftersträvas, att i styrelsen representan
ter för skilda uppfattningar och åskådningar erhålla säte. För tillgodoseende
härav vill det synas lämpligt, att åtminstone en del av styrelsens ledamöter
utses efter förslag av institutioner och sammanslutningar, som kunna antagas
hava insikt i och allmännare intresse för rundradiorörelsen. I sådant hänseende
kunde tänkas, att en styrelseledamot utses efter förslag av skolöverstyrelsen,
en efter förslag av publicistklubben samt en efter gemensamt förslag av musika
liska akademien och teaterrådet; eventuellt kunde ytterligare en ledamot utses
efter förslag av någon till rundradiorörelsen knuten intressegrupp. Varje för
slag torde böra upptaga tre personer. Då det synes lämpligt att telegrafstyrelsen
såsom hittills är representerad i bolagets styrelse, torde telegrafstyrelsen böra
äga utse en ledamot, företrädesvis chefen för dess radiobyrå. Övriga ledamöter,
därav en tillika ordförande, torde böra direkt utses av bolagsstämman; därvid
synes frågan örn landsortens representation kunna beaktas. Närmare bestäm
melser i nu angiven riktning lära följaktligen böra intagas i bolagsordningen.
Styrelsen torde böra äga att, inom eller utom densamma, utse en verkstäl
lande direktör. Mot utredningsmännens förslag, att denne befattningshavare
göres helanställd, synes mig intet vara att erinra.
Ett genomförande av den av mig nu förordade anordningen för program
verksamhetens handhavande lärer, i likhet med vad för närvarande är fal
let, förutsätta en överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och bolaget. Den
nu gällande överenskommelsen torde därutinnan i allt väsentligt kunna givas
fortsatt tillämpning.
Beträffande frågan örn programrådets omdaning till ett radioråd med i viss
mån vidgade befogenheter ansluter jag mig i allt väsentligt till utrednings
männens förslag. Vid utseende av ledamöter i det blivande radiorådet och
fastställande av instruktion för detsamma torde telegrafstyrelsens och program
rådets erinringar emellertid böra av Kungl. Majit beaktas.
Såsom förut nämnts har jag ansett mig kunna utgå från att de nuvarande
aktieägarna samtycka att till staten överlåta sina aktier. Då emellertid defini
tivt besked därutinnan ännu icke kunnat inhämtas, torde det vara nödvändigt
att även taga under övervägande, huru programverksamheten bör ordnas, för
det fall överlåtelse ej kommer till stånd. Jag har därutinnan redan framhål
lit att för sådant fall programverksamheten enligt min mening bör handhavas
av en därför bildad, särskild styrelse; denna kunde lämpligen benämnas radio
styrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 16-i.
25
Radiostyrelsens verksamhet och befogenhet torde kunna bestämmas i en av Kungl. Majit utfärdad instruktion eller reglemente. Därvid bör icke syftas till att i detalj reglera styrelsens handhavande av programverksamheten. In struktionen synes böra i huvudsak endast innehålla, att styrelsen har att — med anlitande av den andel av licensavgifterna, som enligt Kungl. Majits beslut ställes till styrelsens förfogande — anordna och bekosta rundradioprogram vid samtliga de stationer, som av telegrafstyrelsen uppförts eller övertagits från enskilda; att styrelsen för sådant ändamål äger, bland annat, anställa per sonal och anskaffa erforderliga inventarier; att programmen, vilka skola vara av växlande art och skänka god förströelse samt överhuvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, skola hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå samt vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet samt att rundradiorörelsen skall i övrigt så bedri vas, att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas. Där jämte böra självfallet i instruktionen angivas styrelseledamöternas antal samt sättet för deras utseende ävensom upptagas bestämmelser örn beslutförhet, om röstning och dylikt så ock örn revision av styrelsens räkenskaper.
I fråga örn antalet ledamöter i radiostyrelsen torde jag få hänvisa till vad jag i det föregående anfört örn styrelsen i det av mig i första hand förordade bolaget. Radiostyrelsen borde sålunda bestå av sju ledamöter och av Kungl. Maj :t utses med tillämpning av de grunder, som av mig föreslagits med av seende å styrelseledamöterna i berörda bolag.
Då, på sätt även utredningsmännen betonat, programledningen bör få handla under frihet och eget ansvar, utan störande ingrepp utifrån — något som torde vara beaktat med den av mig förordade bolagsformen — synes även en av Kungl. Majit utsedd, särskild styrelse böra åtnjuta en dylik frihet i sin verksamhet. Bland annat vill det sålunda synas, att ett av radiostyrelsen med delat beslut icke bör få överklagas hos Kungl. Majit. I anseende till det in tresse, varmed rundradion i vida kretsar betraktas och de nödvändigtvis skilda synpunkter, som därvid göra sig gällande, torde det kunna antagas att styrelsens handhavande av programverksamheten i annat fall kommer att i en för styrelsen betungande omfattning dragas under Kungl. Maj its pröv ning. En sådan utveckling vore för visso olycklig. Får radiostyrelsen den av mig förordade sammansättningen, lära några betänkligheter icke möta mot att den berättigas att på eget ansvar helt omhänderhava programverksamhe ten. Jag förutsätter därvid, att den över inkomna framställningar och klago mål kommer att i erforderlig omfattning inhämta yttrande från den vid sidan av programledningen stående institution, som för närvarande utgöres av pro gramrådet och som — i enlighet med vad jag förut anfört — torde böra, ehuru med viss ändrad funktion, alltjämt bibehållas.
Vare sig statens övertagande av programverksamheten sker i form av in lösen av aktierna i aktiebolaget Radiotjänst eller genom inrättande av en sär skild styrelse torde den nya ordningen böra vara genomförd den
1 januari
1936. För sistnämnda fall bör den nu gällande överenskommelsen mellan tele grafstyrelsen och bolaget uppsägas före den 1 juni 1935.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr ldh.
Vad angår licensmedlens fördelning synes någon ändring icke böra vidtagas
i fråga örn de grunder, efter vilka för närvarande bestridas telegrafstyrelsens
utgifter för den tekniska organisationen samt för utfärdande av licenser och
inkassering av licensavgifter.
Beträffande medelstilldelningen till programledningen utgjorde denna un
der åren 1927—1932 3 kronor 30 öre per licens. Den nedsattes sistnämnda år
sålunda, att detta belopp utgick endast per licens av de första 500,000 licen
serna, medan för överskjutande antal licenser tilldelningen utgjorde blott
1
krona 65 öre per licens; härutinnan har sedermera vidtagits den ändringen att,
med hänsyn till den från augusti 1934 införda förmiddagsutsändningen, nyss
nämnda antal 500,000 höjdes till 600,000. Det av utredningsmännen i före
varande hänseende framlagda förslaget — att medelstilldelningen bestämmes
till 3 kronor 30 öre för licens utan inskränkning till visst antal licenser — in
nebär således en återgång till vad som tidigare gällt.
Till motivering av den förordade ökningen hava utredningsmännen främst
hänvisat till den årliga kostnadsökning, som syntes bliva en följd av den star
ka utveckling programverksamheten, på sätt i betänkandet flerstädes angivits,
undergått; och utredningsmännen hava jämväl uttalat, att den nuvarande me
delstilldelningen vore för knapp.
'Även enligt min mening är det befogat att icke oväsentligt höja medelstill
delningen till programverksamheten. Med den ständigt ökade utbredningen av
radiolyssnarnas krets och radions alltmer vidgade användning i skilda syften
är det naturligt, att krav skola ställas på programledningen, vilka icke kunna
tillgodoses utan att ökade medel ställas till dess förfogande; framhållas må,
bland annat, att rundradion alltmera tagits i anspråk i folkupplysningens och
folkbildningens tjänst.
Emellertid synes det kunna ifrågasättas örn medelstilldelningen, för att sätta
programledningen i stånd att tillfredsställa berättigade krav på programmets
sammansättning och effektuerande, skulle behöva ökas i den av utrednings
männen föreslagna omfattningen.
Med nu ifrågavarande spörsmål sammanhänger den av utredningsmännen
jämväl berörda frågan, huruvida staten kan anses berättigad att tillgodogöra
sig någon del av licensavgifterna. Härutinnan lärer det böra beaktas, att vid
rundradiorörelsens tillblivelse staten iklädde sig ett icke obetydligt ekonomiskt
ansvar för rörelsen och att licensavgifternas storlek bestämdes med hänsyn
jämväl härtill. Och därest i framtiden till följd av rundradiorörelsens tek
niska utveckling — det må här erinras exempelvis örn televisionen, vilken re
dan skymtar såsom en verklighet -—- rundradion skulle kräva investering av
kapital, överstigande vad som av licensavgifterna kunde hava överförts i den
fond, som utredningsmännen föreslå skola bildas, torde den allmänna meningen
icke låta sig nöja med att rundradion bleve hänvisad att tillgodogöra sig de
tekniska framstegen endast i den mån fonderade medel därtill försloge, utan
kräva, att staten tillsköte vad som därutöver erfordrades. Vid sådant förhål
lande vill det synas, att staten under tider, då rundradiorörelsen lämnar över
Kungl. Maj:ts proposition nr 16
4
.
27
skott, bör äga att — sedan till rundradiorörelsen avsatts medel av den storlek, som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt handhava och utveckla rö relsen — liksom nu tillgodogöra sig berörda överskott. I likhet med statskon toret finner jag alltså tillräckliga skäl icke vara av utredningsmännen anförda för den ändring, som härutinnan av dem föreslagits.
Jag torde härefter få återkomma till spörsmålet örn den andel av licensavgif terna, som bör tillkomma programledningen.
Det synes mig härutinnan böra erinras örn att licensantalet oavlåtligt och i hastigt tempo stegrats. Såsom av betänkandet framgår utgå utredningsmännen från att även licensantalet för den period 1936—-1938, som närmast avses med deras beräkningar, skall förete en betydande stegring; någon anledning att ifrågasätta annat torde icke föreligga. Även örn, såsom jag förut framhållit, ökade krav ställas på programledningen till följd av den starka utvecklingen av programverksamheten, synes det dock icke vara riktigt att'låta medelstill delningen automatiskt följa licensantalet så, att tilldelningen utgår med ett och samma belopp för varje licens. Sedan programorganisationen och dess verk samhet vunnit en viss stabilitet, lära icke dess utgifter stegras i samma mån som antalet licenser ökas. Jag finner mig därför icke kunna biträda utred ningsmännens förslag, att medelstilldelningen bestämmes till viss andel av li censavgiften, oberoende av licensernas antal. Den nu tillämpade ordningen, att en högre andel per licens utgår intill ett visst antal licenser, varefter andelen per licens minskas, synes mig obetingat vara att förorda.
Enligt nu gällande grunder för medelstilldelningen skulle denna — med ett beräknat antal av 730,000 licenser under fjärde kvartalet 1934 — för år 1935 utgöra omkring 2,195,000 kronor. Med tillämpnig av de utav utredningsmän nen förordade grunderna skulle medelstilldelningen — med ett beräknat medel- licenstal för år 1935 av 760,000 — för detta år uppgå till ungefär 2,510,000 kronor, således en ökning av cirka 315,000 kronor, för att under den följande treårsperioden successivt ökas med cirka
100,000 kronor örn året; därvid är
att märka att utredningsmännen utgått från att under åren 1936—1938 ett betydande antal s. k. fria licenser skulle finnas. Örn än den nuvarande till delningen är knapp, kan det dock näppeligen anses ådagalagt, att behov av en så väsentligt ökad medelstilldelning föreligger. Mot en sådan ökning talar en ligt min mening ock, att densamma skulle ske samtidigt som den i det före gående omförmälda omorganisationen av det företag, som handhaver program verksamheten, trädde i tillämpning. Det förefaller icke rådligt, att den nya programledningen redan från början skulle tillmätas en så avsevärt mycket högre medelstilldelning än hittills utgått.
På grund av det anförda har jag funnit mig böra tillstyrka, att medelstill delningen till programledningen bestämmes sålunda, att för de 600,000 första licenserna utgår ett belopp av 3 kronor 50 öre per licens samt för överskju tande antal licenser ett belopp av 1 krona 75 öre per licens; självfallet har jag härvid i likhet med utredningsmännen räknat allenast med avgiftsbelagda li censer. Med tillämpning av denna beräkningsgrund skulle, efter ett medel-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
licenstal av 760,000, tilldelningen för år 1935 uppgå till 2,380,000 kronor;
för år 1936 skulle, därest medellicenstalet, såsom utredningsmännen beräk
nat, utgör 800,000, tilldelningen stiga till 2,450,000 kronor.
Jag anser mig böra tillstyrka, att dessa grunder för medelstilldelningen
vinna tillämpning redan från den 1 april 1935.
Huru den medelstilldelning, som sålunda komme att utgå från och med sist
nämnda dag, skulle fördelas, har jag funnit mig icke böra närmare ingå på.
Det synes mig tillkomma programföretagets ledning att inom ramen av sagda
tilldelning söka tillgodose de skilda ändamål, som härutinnan kunna komma i
fråga. Jag tillåter mig endast anmärka, att utredningsmännens förslag angå
ende en förändrad landsortsorganisation synes mig väl värt att av program
ledningen tagas under övervägande.
Yad utredningsmännen föreslagit angående utfärdande av fria licenser till
obemedlade blinda och andra invalidkategorier föranleder ej erinran från min
sida. Dock förutsätter jag att, på sätt telegrafstyrelsen i sitt yttrande anfört,
en närmare utredning härutinnan först företages. Denna utredning torde böra
företagas av telegrafstyrelsen i samråd med programföretagets ledning, varef
ter utredningens resultat lärer böra framläggas för Kungl. Maj :t.
I samband med denna utredning lärer böra tagas i övervägande den tidigare
omförmälda framställningen från telegrafkommissarien Hinde. Vad åter angår
framställningen från styrelsen för de organiserade arbetslösas förening i Häl
singborg skulle jämväl denna kunna tagas i övervägande vid sagda utredning.
Då emellertid den i sistnämnda framställning berörda frågan genom motion
dragits under riksdagens prövning (II: 184), har jag ansett mig icke böra nu
intaga slutlig ståndpunkt till framställningen.
Med hänsyn till det jag förut yttrat därom att vad utredningsmännen i skil
da avseenden anfört rörande radioprogrammets innehåll lärer vara att betrakta
såsom principiella synpunkter, att övervägas av programledningen, torde jag,
beträffande de i betänkandet under rubriken »Speciella frågor» berörda spörs
målen, här endast behöva uppehålla mig vid ett par av dessa.
Utredningsmännen hava föreslagit, att av de utav telegraf stsu-elsen omhän-
derhavda licensmedlen ett årligt belopp av högst 25,000 kronor skulle anslås
till inköp av mottagningsapparater för skolbruk. Statskontoret har på anför
da skäl ställt sig tveksam emot detta förslag. Då emellertid för vissa avlägs
nare och mera skattetyngda kommuner bidraget skulle kunna medverka till
deras fastare inlänkande i radions kulturkrets, har jag funnit mig böra
tillstyrka förslaget. Fördelningen av det ifrågasatta beloppet synes mig
dock icke böra, på sätt skolöverstyrelsen förordat, verkställas av tele
grafstyrelsen utan, med beaktande av vad jag här anfört, ankomma på över
styrelsen, till vilken telegrafstyrelsen, efter rekvisition, torde hava att utbetala
beloppet.
Utredningsmännen hava vidare ifrågasatt, att statens meteorologisk-hydro-
grafiska anstalt skulle utan ersättning ställa sina dagsrapporter till rundra
dions förfogande. Skäl synas mig emellertid icke föreligga att frånträda den
Kungl. Maj:ts proposition nr 16-i.
29
uppfattning, som fått sitt uttryck i Kungl. Maj :ts av utredningsmännen omför- mälda beslut i detta hänseende.
Slutligen torde jag få med några ord beröra den av utredningsmännen jäm väl behandlade frågan örn radiostörningars bekämpande. Utredningsmännen hava därutinnan förordat, att telegrafstyrelsen skulle erhålla rätt att i viss be gränsad omfattning använda licensmedlen såsom bidrag till kostnaderna för avhjälpande av störningar. Jag skänker denna tanke min fulla anslutning. Och i samband därmed anser jag mig även böra framhålla, att jag delar den i telegrafstyrelsens yttrande framförda uppfattningen att licensmedlen även böra komma till användning för att, i väsentligt större omfattning än nu är fallet, möjliggöra bedrivandet av forskningar och undersökningar rörande rund radions tekniska utveckling; det synes mig, att även vårt land bör bidraga till denna verksamhet, på vilken, såsom jämväl utredningsmännen framhållit, rund radiorörelsens hela framtid ytterst beror.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels till förvärvande av aktierna i aktiebolaget Radiotjänst under Utgifter för kapitalökning och rubrik Fonden för sta tens aktier för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservations anslag, att utgå av lånemedel, av kronor 180,000,
dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1935/1936 under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomst titeln »Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall av låtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
Bilaga.
Balansräkning för aktiebolaget Radiotjänst
per den 31 december 1934.
Tillgångar:
Fordringar: Bank................
........................ Kr.
149,480:15
Postgirokonto .
.................... ■»
47,539: 34
Diverse personer
55,011:39
Kr. 252,030: 88
Kassa:
Huvudkontoret
.................... Kr.
5,211:88
Stationerna . .
.................... »
197:49
2>
5,409: 37
Inventarier................................
1: —
Röster i Radio........................
40,250: —
Summa kronor:
297
,
691
:
25
Skulder:
Eget kapital: Aktiekapitalet
........................ Kr.
180,000: —
Reservfonden . ........................ »
18,000: -
Kr. 198,000: —
Skattefonden............................
1,935: 42
Diverse personer....................
83,831: 59
Ej lyftad vinstutdelning . .
1,295: —
Vinst och Förlustkonto . . .
2-
12,629: 24
Summa kronor:
297
,
691
:
25
Resultatet av bolagets verksamhet under året framgår av följande
Vinst- oell förlusträkning.
Inkomster:
I anspråk tagna licensmedel.........................................................Kr. 1,987,047: 52
Räntor................................................................................................. »
3,302: 76
Utländska program......................................................................... »
10,000: —
Summa kronor: 2,000,350: 28
Utgifter:
Löner, diverse omkostnader:
Centralförvaltning............................ Kr. 110,029: 71
Programorganisation........................ »
569,261:97 Kr. 679,291:68
Skolradiohäften.....................................................................................»
27,780: 07
Direkta programkostnader .............................................................»
1,280,649:29
Vinst år 1934
»
12,629:24
Summa kronor: 2,000,350:28
Aktiebolaget Radiotjänst
Per Södermark.
Gustaf Reuterswärd.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
350940