2

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni

1933 (nr 391) angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, dels att till 3 § förordningen den 26 juni 1933 af­

gående mjölkavgift skall fogas ett nytt moment av följande lydelse, dels

ock att 8 § förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs:

3 §.

6. Då särskilda omständigheter därtill föranleda må enligt de före­

skrifter, Kungl. Maj:t meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

8

Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förord­

ning ankommer på en av Kungl. Majit tillsatt nämnd.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

4

5 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola en­

ligt av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter användas för det i 1 § an­

givna ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

6*.

Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förord­

ning ankommer på en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd.

7 %.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för slaktdjursavgifts er­

läggande och indrivande så ock i avseende å förordningens tillämpning i

övrigt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935 och gäller till och med

den 30 juni 1937.

6

Kungl. Majda proposition nr 227.

Förslag

till

förordning om veteavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

För svenskt eller utländskt vete, som användes för tillverkning inom

riket av mjöl eller gryn, skall, där Kungl. Majit så förordnar, enligt be­

stämmelserna i denna förordning erläggas viss avgift (veteavgift).

2

§.

1 mom. Där annat ej följer av stadgandet i 2 morn., skall veteavgift ej

utgå för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas mjöl eller gryn

för tillgodoseende av odlarens husbehov.

Såsom mjöl eller gryn till husbehov må ej räknas annan vara än sådan,

som förbrukas i odlarens eget hushåll eller av personer, som han eljest

har i sin kost eller som av honom åtnjuta gratial eller födoråd eller vilka

äro i odlarens tjänst anställda i och för hans jordbruk och i vilkas av­

löningsförmåner ingår tilldelning av vete eller mjöl eller gryn därav.

2 mom. Därest mjöl eller gryn, vid vars tillverkning använts vete, för

vilket jämlikt stadgandet i 1 mom. veteavgift ej utgått, sedermera av­

yttras eller av odlaren eljest användes för annat ändamål än eget hus­

behov, skall veteavgift erläggas för det vete, varav den avyttrade eller

på nyss angivet sätt använda varan tillverkats.

3 *.

Veteavgiften utgår med det belopp, högst 3 öre för varje kilogram av

varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Veteavgift, som erlägges

jämlikt stadgandet i 2 § 2 morn., skall dock utgå efter nettovikten av­

yttrat eller använt mjöl eller gryn med belopp, som med 50 procent över­

stiger vid tiden för försäljningen eller användningen utgående veteavgift.

4 i

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom

riket använda vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra skrift­

8

förer, äger nämnden medgiva, att i denna förordning föreskriven bokfö­

ring må genom förande av dylik bok anses belt eller delvis fullgjord.

Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböcker ävensom sådan sär­

skild bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till ef­

terrättelse de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller el­

jest för erhållande av en betryggande kontroll över veteavgiftens behö­

riga utgörande meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlig­

het med nämndens anvisningar kan lämna.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt

denna förordning inflyta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

8

§.

Medel, som inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrif­

ter Kungl. Maj:t meddelar användas till täckande av kostnader i sam­

band med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

9 S.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må

ej verkställas av annan än den i 4 § omförmälda nämnden eller jämlikt

t § utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som

i och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklara­

tion icke vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklara­

tionen, medgivit dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt

Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbets-

myndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utföran­

det av sådan bearbetning.

10

§.

Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller

bryter någon mot bestämmelserna i 7 § andra eller tredje stycket, straf­

fes med dagsböter. 11

¹¹

§.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,

bote från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må den

i 4 § omförmälda nämnden förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

12

§.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,

som är ägnad att leda till frihet från veteavgift eller för låg sådan av­

gift, bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfa­

randet undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst

tjugufem kronor.

10

Delina förordning tråder i kraft den 1 september 1935, då förordningen

den 30 juni 1934 (nr 427) om veteavgift skall upphöra att gcälla. Beträf­

fande veteavgift, som belöper å tiden före den nya förordningens ikraft­

trädande, skola dock de äldre bestämmelserna alltjämt äga tillämpning

med den ändring som följer därav, att vad i förordningen den 30 juni

1934 sägs örn statens spannmålsnämnd i stället skall hava avseende å den

i 4 § av den nya förordningen omförmälda nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni

1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 örn tillverk­

ning av potatismjöl, vilken förordning gäller till och med den 30 septem­

ber 1935, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1937.

utgå å inom riket saluförd mjölk oell grädde ävensom, i den mån Kungl.

Majit så förordnar, å mjölk, som kommer till användning för beredande

hos mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu. Avgiften kan utgöra

för mjölk högst 3 öre för kilogram. För grädde skall avgiften utgå med

för varje kilogram mjölk, som åtgått för gräddens beredande, det för

mjölk fastställda avgiftsbeloppet. Avgiften skall erläggas, såvitt fråga

är örn avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri

eller mjölkhandlare, av den, som sålunda från mjölkproducenten motta­

git varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av mjölkprodu-

eenten. Kungl. Majit äger från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där

så finnes skäligt med hänsyn till ringa produktion eller andra förhål­

landen. Inflytande avgiftsmedel skola enligt av Kungl. Majit meddelade

föreskrifter användas för förut angivna ändamål. På en särskild av

Kungl. Majit tillsatt nämnd statens mjölknämnd ankommer att hand­

lägga frågor i avseende å förordningens tillämpning.

Genom kungörelse den 26 juni 1933 (nr 393) med tillämpningsföreskrif­

ter till förordningen angående mjölkavgift hava givits bestämmelser an­

gående, bland annat, grunderna för avgiftens utgörande, ordningen för

dess fastställande, erläggande och indrivning samt beträffande restitu­

tion, avkortning och avskrivning av mjölkavgift ävensom rörande kon­

trollen över avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning. Enligt

sagda kungörelse skola uppbörd av mjölkavgift och förvaltning av infly­

tande avgiftsmedel, där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, under

kontroll av statens mjölknämnd omhänderhavas av den mejerisammanslut-

på vars framställning förordnande örn avgiftens upptagande med­

delats. Till grund för avgiftsskyldigheten skall ligga av den avgiftsskyl-

dige avlämnad deklaration rörande de förhållanden, som äro av betydelse

för beräknande av avgiften. Finner mjölknämnden, som utövar kontroll

jämväl över att mjölkavgift behörigen utgöres, att den avgiftsskyldige i

avlämnad deklaration meddelat felaktiga uppgifter eller underlåter av-

giftsskyldig att inom föreskriven tid erlägga den avgift, som enligt de­

klarationens innehåll skall utgå, äger mjölknämnden fastställa de myc­

kenheter, för vilka avgift skall erläggas, samt avgiftens belopp. Försum­

mar avgiftsskyldig att erlägga mjölkavgift, som skall utgå på grund av

ett sålunda meddelat beslut, må på framställning av mjölknämnden för

avgiftens uttagande utmätning äga rum. Saknar den avgiftsskyldige ut­

mätningsbara tillgångar må efter beslut av mjölknämnden avkortning

av mjölkavgift äga rum. Sedan avkortning skett, skola åtgärder för av­

giftens indrivning icke vidare äga rum.

På framställning av svenska mejeriernas riksförening u. p. a. medde­

lades genom kungörelse den 30 juni 1933 (nr 442) beslut örn upptagande

av mjölkavgift dels för mjölk och grädde, som salufördes inom riket un­

der tiden 1 juli 1933—30 juni 1934, dels ock för mjölk, som under samma

tid kom till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör el­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

14

av vad å distriktet enligt sist angivna grund belöper av de under må­

naden utlämnade pristilläggens sammanlagda belopp.

Som ett led i mjölkregleringen är jämväl att betrakta den under se­

nare år genomförda regleringen av importen av mjölk oell mejeriproduk­

ter. Genom förordningen den 10 februari 1933 (nr 29) med bestämmelser

örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter, vilken förordning i viss

del ändrats genom förordning den 26 juni 1933 (ur 392) och vilken ur­

sprungligen gällde till och med juni 1934 men genom förordning den 30

juni 1934 (nr 376) förlängts att gälla till och med den 30 juni 1937, har

Kungl. Maj:t förklarats berättigad att, där så finnes erforderligt för vin­

nande av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet, förordna,

att mjölk, grädde, smör och ost eller någon av nämnda varor icke få till

riket införas av annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit eller

av Kungl. Majit utsedd myndighet lämnar tillstånd till införsel. — Med

stöd härav förordnade Kungl. Majit genom kungörelse den 20 oktober

1933 (nr 575), som trädde i kraft den 1 november 1933 och gällde tills

vidare till och med den 30 juni 1934, att nyssnämnda varor icke finge

till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken statens mjölk­

nämnd lämnat tillstånd till införsel. Tillika förklarades, att dylikt

tillstånd ej finge vägras beträffande vara av sådant slag, som icke el­

ler endast i ringa omfattning vore föremål för tillverkning inom landet.

Detsamma skulle jämväl gälla i avseende å annan vara, såframt veder­

börande förbunde sig att för den myckenhet, som infördes, till svenska

mejeriernas riksförening erlägga viss avgift, huvudsakligen motsvarande

det vid export av varan utgående pristillägget. Vad på grund av sådan

förbindelse inbetalades till riksföreningen skulle månadsvis tillföras de

medel, som inflöte genom upptagande av mjölkavgift, och användas en­

ligt de beträffande dessa medel gällande grunder. — För tiden från och

med 1 juli 1934 tillsvidare till och med 30 juni 1935 gälla motsvarande be­

stämmelser enligt kungörelse den 30 juni 1934 (nr 377).

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare

nämnas de vid 1933 och 1934 års riksdagar beslutade anordningarna med

upptagande av skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt å im­

porterat eller inom riket tillverkat kli ävensom accis å margarin. I över­

ensstämmelse med riksdagens beslut stadgades genom förordning den 14

juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, att

för följande slag av kraftfoder, som införas till riket eller som inom ri­

ket tillverkas för försäljning, nämligen oljekakor, mjöl erhållet ge­

nom krossning av oljekakor och mjöl framställt vid extraktion av

råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor, skulle er­

läggas skatt med 2 öre för varje kilogram av varans nettovikt. För­

ordningen trädde enligt kungörelse den 14 juni 1933 (nr 330) i kraft

den 15 juni 1933. Efter beslut vid 1934 års riksdag har emellertid genom

förordning den 24 maj 1934 (nr 177), bland annat, den ändringen vidta­

Kungl. Majda proposition nr 227.

16

rin skulle för tiden frun oell med den 1 augusti 1934 till oell med utgången

nv samma år höjas till 30 öre för kilogram respektive 45 kronor för 100 kilo­

gram. Förordnandena enligt sistnämnda båda kungörelser hava genom

kungörelser den 21 december 1934 (nr 610 och 611) erhållit förlängd gil­

tighet för tiden intill utgången av juni 1935.

Körande förvaltningen och redovisningen av de medel, som inflyta ge­

nom skatten å oljekakor m. m. och genom accisen å margarin, föreskrev

Kungl. Maj:t genom brev till statskontoret den 30 juni 1933, att medlen

skulle redovisas under särskilda inkomsttitlar samt över ett å nionde hu­

vudtiteln upptaget extra förslagsanslag tillföras en särskild fond, statens

mjölkregleringsfond, vilken skulle förvaltas av statskontoret och från vil­

ken utgifter för mjölkregleringen skulle bestridas. Vid 1934 års riksdag

beslöts emellertid att samtliga avgifter, vilka helt eller huvudsakligen

vore avsedda för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, skulle

ingå i en gemensam fond, jordbrukets prisregleringsfond. Enligt av

Kungl. Majit i brev till statskontoret den 24 maj 1934 meddelade bestäm­

melser skulle till sagda fond dels ingå de medel, som till och med den 30

juni 1934 influtit i skatt å till riket infört kli enligt förordningen den 24

maj 1934 (nr 172) örn skatt å kli, dels ock överföras å statens mjölkregle­

ringsfond den 30 juni 1934 förefintlig behållning. Vidare skall fonden

tillföras belopp motsvarande bland annat de medel, vilka efter den 30

juni 1934 inflyta enligt förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å

oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt förordningen den 26 juni 1933

(nr 405) örn accis å margarin ävensom i skatt å till riket infört kli.

I anföranden till statsrådsprotokollet den 2 juni 1933, då beslut fatta­

des örn propositioner till riksdagen med förslag till omförmälda förord­

ningar örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt accis å

margarin, gjorde chefen för finansdepartementet vissa uttalanden rö­

rande därigenom inflytande medels användning. I fråga örn skatten å

oljekakor och fodermjöl (prop. nr 265) framhölls sålunda, att de infly­

tande medlen borde komma till användning för den del av mjölkregle­

ringen, som åsyftade en prisutjämning mellan konsumtionsmjölken och

produktmjölken. Vad margarinaccisen beträffar (prop. nr 264) uttalades,

att sistberörda medel borde användas för stödjande av smörexporten ge­

nom pristillägg å exportsmör, då den årliga exportkvantiteten överstege

15,000 ton. I den mån intäkterna av accisen ej komme att sålunda finna

användning, borde de i stället nyttjas för något ändamål, som främjade

de breda konsumentlagrens intressen. Dessa departementschefens utta­

landen föranledde ej någon erinran från riksdagens sida. I brev till stats­

kontoret den 30 juni 1933 meddelade ock Kungl. Maj :t föreskrifter röran­

de användningen av ifrågavarande avgiftsmedel i huvudsaklig anslut­

ning till vad sålunda uttalats.

I anförande till statsrådsprotokollet den 16 mars 1934, då beslut fatta­

des om avlåtande till riksdagen av proposition (nr 257) angående vissa

åtgärder till jordbrukets stödjande, gjorde jämväl jag vissa uttalanden

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Ändringsförslag och yttranden däröver.

Pen 16 mars 1934 beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruks­

departementet att tillkalla sju utredningsmän för att, enligt i statsråds­

protokollet för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa utredning och

avgiva förslag rörande frågan örn avsättningen av smör och andra fett-

ämnen av inhemskt ursprung. Med stöd av detta bemyndigande tillkal­

lade jag den 19 mars 1934 såsom utredningsmän statssekreteraren C. E. A.

Mannerfelt, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens första kam­

mare E. B. Andersson i Fältenborg, J. F. Gustafson i Domö och K. E. H.

von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare J. A. L. Persson

i Tidaholm, affärschefen för konsumtionsföreningen Örebro u. p. a. C. F.

Cederlund och direktören i margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag

K. K. Stamsö.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen smör- och margarin­

kommittén, hava den 14 november 1934 avlämnat betänkande med förslag

angående avsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ur­

sprung (stat. off. utred. 1934: 43).

Efter att hava lämnat en redogörelse på grundval av införskaffade

uppgifter eller eljest förefintligt statistiskt material för läget under se­

nare år å marknaden för smör med flera fettämnen samt oljekakor inom

och utom Sverige anför kommittén vissa allmänna synpunkter på frågan

örn avsättningen av mjölk och mejeriprodukter. Kommittén framhåller

därvid bland annat följande.

Ehuru kommittén funnit nödigt att ägna uppmärksamhet åt frågan örn

jordbruksproduktionens och särskilt den svenska mjölkproduktionens ut­

veckling, hade kommittén likväl ansett sig böra i överensstämmelse med

direktiven för utredningsarbetet i främsta rummet behandla smörfrågan

och vad därmed sammanhängde som en ren avsättningsfråga. Det hade

sålunda för kommittén närmast gällt att, för den händelse de ännu

öppna exportmarknaderna komme att åtminstone delvis stängas, söka

skaffa avsättning för landets produktion av smör med utgångspunkt från

en mjölkproduktion av nuvarande storlek. Ehuru smörfrågan stöde i för­

grunden, borde uppmärksamhet ägnas även åt frågan örn avsättningen av

andra mejeriprodukter och mjölk.

I fråga örn det pris, som producenterna borde få påräkna vid smörets

avsättning, hade kommittén ansett sig sakna anledning att under nyss

angivna förutsättning örn produktionens storlek ifrågasätta ändring i vad

som, i anslutning till statsmakternas behandling 1933 och 1934 av mjölk­

regleringsfrågan, vore gällande. Den omständigheten, att kommittén räk­

nat med ett bibehållande tillsvidare av ett produktmjölkpris, baserat på

ett smörpris fritt mejeri av 2 kronor 30 öre för kilogram, innebure emel­

lertid icke, att kommittén ansåge, att något visst smörpris eller mjölk­

pris borde garanteras. Därest exempelvis produktionen av mejerismör

fortsatte att öka, kunde det bliva omöjligt att uppehålla nyss avsedda

pris, vilket även kunde bliva fallet, örn särskilda svårigheter att finna

avsättning för smörproduktionen uppstode.

Med hänsyn till det dåliga utbyte, som för närvarande erhölles av vår

ändamål, främja en konsnmtionsövergång från margarin till smör ifråga­

sätter kommittén tillverkning och utsläppande i marknaden till billigt,

pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör). Så snart som möjligt

böra omfattande praktiska försök härom igångsättas, och föreslås, att

Kungl. Majit måtte, på sätt i betänkandet angivits, till en början ställa

ett belopp av förslagsvis 100,000 kronor till svenska mejeriernas riksför­

enings förfogande för tillverkning och utsläppande i handeln inom

vissa orter av dylikt stek- och bagerismör, varjämte Kungl. Majit torde

böra föreskriva, att bestämmelserna i margarinförordningen den 30 juni

1932 (nr 355) ej skola hava tillämpning å sålunda tillverkad vara, därest

den säljes i emballage eller annan förpackning, som godkänts av statens

mjölknämnd. Statens mjölknämnd torde samtidigt böra anbefallas att,

efter riksföreningens hörande, inkomma snarast möjligt med redogörelse

för erhållna resultat i förevarande hänseende samt det förslag, vartill för­

hållandena må föranleda. Vid upprättande av sådant förslag torde böra

beaktas, vad kommittén närmare angivit i ämnet. Erhålles tillfredsstäl­

lande resultat av försöken, böra dessa utvidgas att avse en mera omfat­

tande tillverkning av stek- och bagerismör och dettas utsläppande till

lämpligt pris å hemmamarknaden.

3. Därest nied hänsyn till förhållandena å exportmarknaderna hin­

der eller avsevärda svårigheter skulle uppstå för större årlig utförsel av-

svenskt smör än ungefär 13,000 å 14,000 ton eller örn tydlig tendens till

utveckling i sådan riktning förmärkes eller därest eljest särskilda skäl

föreligga för beredande av ökad avsättning inom landet av smör, böra

åtgärder vidtagas för att minska spänningen mellan minuthandelspriser-

na å smör samt å margarin m. fl. dylika ersättningsmedel. För dylikt

ändamål torde Kungl. Majit böra av 1935 års riksdag begära 1) anta­

gande från och med den 1 juli 1935, då den nu gällande förordningen om

accis å margarin utlöper, av en förordning örn accis å margarin samt

vissa andra fettvaror i huvudsaklig överensstämmelse med av kommittén

upprättat förslag, samt 2) följande bemyndigande för Kungl. Majit att

meddela förordnanden örn tulltaxering, nämligen! I den mån förordnande

örn uttagande av accis enligt nyssnämnda förordning av Kungl. Majit

meddelas, äger Kungl. Majit för tid, varunder sådan accis utgår, förordna

dels örn motsvarande höjning av tullen å av accisförordnandet berörd vara,

därest denna utgöres av margarin, bönsyster, fettemulsion eller matolja,

dels ock, därest varan är hänförlig till s. k. annat ersättningsmedel för

smör eller flott, att den skall tulltaxeras såsom konstister, för så vitt ej

styrkes, att varan är avsedd att användas för annat ändamål än som dy­

likt ersättningsmedel. Ehuru enligt förslaget till förordning accisen kan

bestämmas upp till 60 öre för kilogram, har kommittén — med utgångs­

punkt i nyss antytt läge från ett minutpris för de vanligaste margarin-

sorterna av 1 krona 50 öre för kilogram — räknat med, att margarinacei-

sen höjes till 50 öre för kilogram. De enligt förordningen inflytande aceis-

medlen jämte i det följande omförmälda licensavgifter å margarinråvaror

böra, enligt av kommittén i betänkandet närmare angiven regel, fördelas

till användning för två olika ändamål, nämligen dels såsom tillskott till

mjölkregleringen och dels för vidtagande av vissa sociala kompensations­

åtgärder till fromma för de mindre bemedlade, som mest kännbart drab­

bas av den ytterligare fördyringen av margarinet. Beträffande sänknia-

gen av smörpriset har kommittén hållit för antagligt, att för ernående av

den önskade ökade smöravsättningen följande minutpris för kilogram

skulle behöva tillämpas, nämligen 2 kronor för stek- och bagerismör samt

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

konstprodukter tydligt framträdde; oell torde i samband därmed böra

overvagas, i vad mån accis och höjd tull böra utgå även å dylika beredda

Mot kommitténs förslag örn utsläppande av ett s. k. stek- och

bagerismör, framställt genom uppblandning av smör med ister eller

annat fettämne, samt införande av importreglering för margarinindu­

striens råvaror har reservation anmälts av herr Stamsö, som under hän­

visning till ett av honom avgivet särskilt yttrande hemställt, att kommit­

téns förslag i nämnda båda hänseenden icke måtte föranleda någon åt­

gärd. Berörda yttrande finnes intaget i förenämnda betänkande å sid.

Med anledning av att smör- och margarinkommittén ifrågasatt anvi­

sande av visst belopp för omedelbart igångsättande av försök med till­

verkning av isterblandat smör och dettas utsläppande i marknaden har

KungL Maj;! genom beslut den 23 november 1934 uppdragit åt statens

mjölknämnd att i samråd med svenska mejeriernas riksförening eller

representanter för föreningen samt med anlitande i erforderlig ut­

sträckning av experter och annan sakkunskap dels låta verkställa under­

sökning i syfte att få framställd en smörvara av för ändamålet lämplig

beskaffenhet, dels ock uppgöra förslag till fullständig plan jämte kost­

nadsberäkning för försöksverksamhet i avseende å tillverkning och för­

säljning av varan. Efter framställning av mjölknämnden har Kungl.

Majit vidare genom beslut den 25 januari 1935 av mjölkavgiftsmedel an­

visat ett belopp av högst 10,000 kronor för utförande av laboratorieför-

sök vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet för-

söksmejeri i Stockholm för utrönande av möjligheten att genom bland­

ning av smörfett och annat inhemskt fett åstadkomma en produkt, som

vore ägnad att i viss utsträckning ersätta margarin i dess olika använd­

ningsformer. Försöken skola ske under ledning av föreståndaren vid

centralanstaltens avdelning för mejerihantering.

Över smör- och margarinkommitténs betänkande och förslag hava ytt­

randen avgivits av kommerskollegium efter hörande av samtliga handels-

kamrar i riket, Sveriges kemiska industrikontor, margarinfabrikernas

försäljningsaktiebolag, aktiebolaget Beymersholms livsmedel och nya

margarinaktiebolaget Svea, marinförvaltningen, lantbruksstyrelsen efter

hörande av styrelserna för svenska smörprovningarna och för svenska

mejerikonsulentföreningen samt vissa läns hushållningssällskaps för­

valtningsutskott, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

riksräkenskapsverket, statens mjölknämnd efter hörande av svenska me­

jeriernas riksförening u. p. a., statens slakterinämnd efter hörande av

Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a., länsstyrelserna i Östergöt­

lands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län efter hörande av kommunala myndigheter inom ve­

Som allmänt omdöme rörande konsumtionsutvecklingen efter kriget

av ifrågavarande livsmedel ansåge styrelsen det kunde sagås, att den to­

tala mjölkförbrukningen såväl bland industriarbetar-, lägre tjänste­

manna- och medelklasshushåll i städer och industriorter liksom även

bland lantarbetarhushåll visat en osedvanligt likriktad tendens till

minskning. Smörförbrukningen hade bland städernas och industriorter­

nas mindre bemedlade befolkning något ökats, medan förbrukningen

inom medelklassen under de senaste 10 åren vore oförändrad. Inom lant-

arbetarhushållen syntes smörförbrukningen däremot varit tämligen oför­

ändrad och i varje fall icke visat tendens till stegring. Margarinför­

brukningen uppvisade en exceptionellt kraftig ökning i såväl städer sorn

industriorter och särskilt bland lantarbetarhushållen, men jämväl medel-

klasslamiljerna visade en utpräglad tendens till ökad konsumtion av

margarin.

Orsakerna till de påvisade förändringarna i hushållens konsum­

tionsvanor från tiden före och efter kriget vore flera. I första hand

vöre den icke obetydliga stegringen av reallönerna och den därmed föl­

jande höjningen av familjernas levnadsstandard med åtföljande omlägg­

ning i dietvanorna av betydelse och i detta sammanhang värd beaktan­

de. I andra hand hade givetvis prisbildningen på livsmedelsmarknaden

spelat en icke obetydlig roll. Till följd av den lätthet, med vilken olika

livsmedel kunde ersätta varandra i kosthållet, och med hänsyn till kon­

sumenternas strävan att vid prisförändringar i allt väsentligt söka bibe­

hålla totalutgiften för livsmedelskontot oförändrad, komme efterfrågan

å de olika slagen av livsmedel att bliva mycket priskänslig.

För att närmare belysa huru de av kommittén föreslagna åtgärderna

skulle komma att påverka konsumenthushållen, hade styrelsen på grund­

val av 1933 års husliållskostnadsundersökning verkställt en special­

undersökning i syfte att klarlägga de nu rådande konsumtionsvanorna

inom olika familjetyper med särskild hänsyn tagen till de barnrika fa­

miljerna. De i den preliminära bearbetningen medtagna 700 hushållen,

avseende städer och industriorter, lindo grupperats efter välstånd samt

antalet barn i olika åldrar.

Av undersökningen kundo utläsas, att förbrukningen av oskummad

mjölk per år och hushåll ökades såväl med hänsyn till ökat barnantal

som stigande ålder hos hamén. Med stigande välstånd visade denna för­

brukning i familjer utan barn samt familjer med småbarn i åldern 0—7

år tendens att öka, medan snarare det motsatta vore fallet i familjer

med äldre barn, där det äldsta barnet vore 15 år och däröver. I familjer

med barn i skolåldern (7—14 år) vore sambandet mellan välståndet och

konsumtionens storlek oklart. I barnlösa familjer belöpto sig förbruk­

ningen till 494 liter per år och hushåll, i familjer med 1 barn till SOS

liter per år och hushåll, i familjer med 2 eller 3 barn till 837 liter och i

familjer med 4 och flera barn till 1,224 liter. Förbrukningen vore således

närmare 1 A gång större i de barnrikaste familjerna än i de barnlösa.

Sattes dessa torbrukningssiffror i relation till det med ökat barnantal

stigande konsumtionsbehovet funne man, att familjernas förbrukning av

oskummad mjölk per konsumtionsenhet tenderade att minska med ökat

barnantal. I familjer utan barn, med 1, 2 eller 3 samt 4 och flera barn

belöpte sig nämligen förbrukningen per konsumtionsenhet till respektive

258, 246, 237 och 217 liter. Jämväl med stigande ålder hos barnet eller

barnen minskade förbrukningen per konsumtionsenhet. Som ersättnings­

²⁴

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

26

gifter för matfett, varvid kostnadsökningen med största sannolikhet

kompenserades genom en minskad förbrukning av övriga livsmedel eller

en förskjutning i förbrukningen mot billigare livsmedel.

Vad därefter angår övriga inkomna yttranden och skrivelser, hava i

flera av dessa framställts erinringar mot smör- och margarinkommitténs

allmänna uppläggning av de spörsmål, som kommittén haft att överväga.

Den omständigheten, att kommittén i första rummet behandlat smör­

frågan och vad därmed sammanhänger som en ren avsättningsfråga samt

icke ansett sig böra ingå på något bedömande av skäligheten ur producent­

synpunkt av det nu tillämpade smörpriset, har sålunda påtalats från

flera håll. Man har därvid framhållit, att orsaken till rådande avsätt­

ningssvårigheter för mjölk och mejeriprodukter främst vore en under in­

verkan av det fasta prisläget för smör uppkommen alltför stark stegring

i mjölkproduktionen. Denna utveckling hade vidare i hög grad under­

lättats av den omfattande importen av fodermedel av olika slag.

Lantbruksstyrelsen anser, att man vid bedömande av denna import ej bor-

de taga i betraktande endast användningen av oljekakor och därmed jäm­

förliga fodermedel utan jämväl importen av majs med flera fodermedel

för utfodring av andra djur än nötkreatur, då därigenom utnyttjande av

hemmaproducerat kraftfoder för mjölkproduktion möjliggjordes. Lant­

bruksstyrelsen anför vidare i förevarande hänseende följande.

Av vissa av lantbruksstyrelsen gjorda beräkningar framginge, att den

mängd foder, som importerades, mer än väl täckte produktionen av lan­

dets exportöverskott av animaliska produkter. Mot en produktion av

animaliska produkter medelst importerat foder vore intet att erinra,

därest produktionen i och för sig själv vore lönande eller av särskilda skäl

ur allmän synpunkt önskvärd. Att däremot under andra förhållanden

upprätthålla en dylik produktion syntes irrationellt och vore förlust-

bringande. Det kunde väl anses ändamålsenligt att under de särförhål-

landen, som vore rådande, genom ekonomiska uppoffringar upprätthålla

den för en skälig prissättning erforderliga balansen mellan tillgång och

efterfrågan såvitt anginge alster av det egna landets odling. Däremot

syntes det, som örn dessa reglerande åtgärder borde inskränkas härtill, så

mycket hellre som produktionen medelst importerat foder utan större

svårighet kunde drivas upp till sådan omfattning, att den omöjliggjorde

varje slag av prisreglering.

Trots det nu sagda syntes under förhandenvarande omständigheter pro- 4

duktion för möjliggörande av viss export alltjämt böra upprätthållas.

Lantbruksstyrelsen syftade därvid på de kontingenter av hävdvunna ex­

portvaror, som tillkomme eller kunde förväntas tillkomma Sverige och

som kunde vara ekonomiskt fördelaktiga eller kunde fyllas med jämfö­

relsevis små ekonomiska uppoffringar, detta med hänsyn till önskvärd­

heten av ett bibehållande för framtiden av gamla handelsförbindelser.

Dessa kontingenter beräknades till cirka 14,000 ton smör, 14,000 ton fläsk

och 3,000 ton ägg. Även örn sådana åtgärder vidtoges, att brödsädsod-

lingen återfördes till ur allmän synpunkt lämplig omfattning, torde un­

der sådana förhållanden rum finnas för den foderimport, som eventuellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

28

komma att förbättra avsättningsförhållandena för svenskt smör utorn-

lands. I varje fall påginge på olika håll ett intensivt arbete på att söka

åstadkomma ett förbättrat utbyte av vår export av mejeriprodukter,

träget å vara exportmarknader för smör vore ock för närvarande väser t

ligt gynnsammare än vad det varit sedan något år tillbaka. Under så­

dana omständigheter syntes — oaktat avsättningsförhållandena utom­

lands givetvis alltjämt vore otillfredsställande och synnerligen osäkra _

med hänsyn till angelägenheten av att uppehålla kontakten med en upp-

arbetad exportmarknad tillräcklig anledning icke föreligga att nu in­

rikta sig på en minskning av exporten.

Den nuvarande mjölkregleringen vore så till vida förenad med brister

som genom densamma priset å mjölk i allt väsentligt förlorat sitt regle­

rande inflytande å mjölkproduktionen. Ett dylikt förhållande torde vis

serligen vara i viss mån ofrånkomligt vid varje åtgärd för prisets stöd­

jande men syntes i fråga örn mjölkregleringen framträda onödigt starkt.

JLn ansvällning av produktionen medförde sålunda ingen ändring av

smörpriset utan åstadkomme endast, att kostnaderna för exporten och

darmed även bidraget till dessa kostnaders bestridande från mjölkav­

giftsmedlen ökades och därmed prisutjämningsbidraget — och på så sätt

aven mjölkpriset — något minskades. För att mjölkpriset skulle återfå

sitt reglerande inflytande å produktionen, syntes det nödvändigt, att rilis-

notermgen å runmärkt smör icke såsom hittills fastlåstes vid viss höjd

oberoende av produktionens storlek. Nämnden ansåge sig vidare böra

angelägenheten av att bidraget från margarinaecismedlen till

mjölkregleringen bestämdes till ett visst belopp, oberoende av kostnader­

na för exporten. Därest dessa ökades på grund av stigande produktion,

borde ökningen helt drabba mjölkproducenterna.

Att smörproduktionens avsättningssvårigheter till stor del även är ett

kvalitetsproolem betonas likaledes av, bland andra, styrelsen för Icoopc-

i aliva förbundet, som till närmare utveckling av sin mening i detta hän­

seende anför följande.

De klagomål, som då och. då kommit till synes i fråga örn det svenska

smörets kvalitet, kunde icke avvisas. Utlandsmarknadens värdering

gåve här ett vittnesbörd, som man icke kunde bortse från. Den nedvär-

deiing av det svenska smöret på Englandsmarknaden, som under senare

år skett, vöre en ytterst allvarlig sak och måste ägnas betydligt större

uppmärksamhet än vad hittills syntes hava varit fallet. Före kriget vore

spänningen mellan det svenska och danska smörets pris på Englands­

marknaden knappast större än 3 öre per kilogram och ofta mindre. Det

finska smörpriset läge däremot ofta 10 öre lägre än det svenska. Under

efterkrigstiden hade förhållandena varit förändrade. Frisspänningen

mellan det svenska och det danska smöret hade ökats, och det finska

smöret hade ryckt upp i ett högre prisläge än det svenska. Under dc se­

naste tvenne åren hade förhållandena ytterligare utvecklats i för Sve­

rige ogynnsam riktning, och vid åtminstone ett par tillfällen, juni och

juli 1934, hade det svenska smöret sjunkit till och med under smöret från

Nya Zeeland.

För att rättelse skulle kunna vinnas, vore det enligt styrelsens mening

nödvändigt, att exportorganisationen finge ett direkt intresse av att det

svenska smöret betalades bra av importörerna. Det borde vara en enkel

sak att ordna så, att när det svenska smöret på Englandsmarknaden sål­

Kungl. Majus proposition nr 227.

30

.skilt gällde detta, enligt handelskammarens mening, Norrland, som

genom

redan genomförda åtgärder vore hårt beskattat till förmån för sydligare de­

lar av landet. Mot ett fortsättande av en dylik politik måste handelskamma­

ren inlägga en bestämd gensaga. Handelskammaren insåge till fullo, att

avsättningen av vår ladugårdsskötsel produktion vore en för landet myc­

ket betydelsefull angelägenhet, men det syntes dock handelskammaren,

som om smörproduktionen numera överskridit sina naturliga gränser

och tagit en riktning, som, därest den ytterligare finge utvecklas, lätt nog

kunde äventyra hela regleringen och sluta med ett ödesdigert bakslag för

producenterna själva. Svenska livsmedelsarbetareförbundet förklarar sig

principiellt ogilla flertalet av de förslag, smör- och margarinkommittén

framlagt. Men då förhållandena i vårt land så utvecklat sig, att jord-

hrukshanteringen krävde ett samhälleligt ingripande i syfte att ekono­

miskt skydda och stödja en stor samhällsgrupp, som därav hade sin ut­

komst, ville förbundet ändock tillstyrka, att åtgärder i åsyftad riktning

företoges. Förbundet ansåge sig dock böra uttala, att i händelse de pla­

nerade åtgärderna komme att innebära inskränkningar av produktionen

inom margarinfabrikerna och en sådan inskränkning medförde arbetslös­

het, de därav drabbade enligt förbundets mening borde hållas skadeslösa.

Enär deras minskade utkomstmöjligheter i detta fall föranleddes av statens

egna åtgöranden, borde hjälpen till de arbetslösa icke få karaktär av nöd­

hjälp, utan deras underhåll få en socialt mera försvarlig karaktär.

Mot de av smör- och margarinkommittén gjorda uttalandena angående

åtgärder för främjande av avsättningen i allmänhet inom riket av mjölk,

smör och andra mejeriprodukter hava som regel invändningar icke fram­

förts i de inkomna yttrandena. Flertalet av de hörda ämbetsverken och

organisationerna hava tillstyrkt vad kommittén förordat eller föreslagit.

Av de i anslutning härtill gjorda uttalandena må följande framhållas.

Beträffande kommitténs förordande av propaganda för ökad använd­

ning av konsumtionsmjölk samt dessutom av smör och ost framhåller

svenska mejeriernas riksförening, bland annat, att reklamverksamheten

borde i minst samma utsträckning som hittills inriktas på åstadkom­

mande av ökad smöravsättning inom landet. Redan med hänsyn till mar­

garin syntes en dylik verksamhet icke böra eftersättas. Populariseringen

av konsumtionsmjölken vore till väsentlig del en kvalitetsfråga. Denna

ömtåliga vara salufördes dessvärre ofta i så föga tilltalande skick, att

allmänhetens köplust därigenom motverkades. Under de primitiva för­

hållanden, varunder mjölkhandeln flerstädes arbetade, vore därför ingen

konsumtionsökning att vänta; först genom att mjölkförsäljningen över­

allt, där så kunde ske, sammanfördes till välrustade anläggningar, vilka

kunde övervaka mjölkens beskaffenhet vid leveransen och genom lämplig

behandling trygga köparna i fråga örn dess hygieniska beskaffenhet och

hållbarhet, vore den första förutsättningen given för en påtaglig ökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

31

av förbrukningen. Riksföreningens underorganisationer hade sin upp­

märksamhet inriktad på denna fråga; i och med att organisationerna er-

hölle ökad anslutning, kunde därför ock en förbättring av kvaliteten för­

väntas. Åtföljdes denna rationalisering dessutom av en planmässig

reklam och propaganda, kunde, såsom riksföreningen hade anledning för­

vänta, en väsentlig och bestående ökning av mjölkkonsumtionen påräknas.

Föreningen mjölkpropagandan understryker på det kraftigaste kom­

mitténs uppfattning örn betydelsen av fortsatt propaganda för ökad av­

sättning av i främsta rummet konsumtionsmjölk samt dessutom av smör

och ost. I samband härmed anför föreningen följande.

Den verksamhet i skolorna med lektioner, föredrag, pristävlingar, film

m. m., som av föreningen regelbundet bedreves och årligen träffade minst

50,000 skolbarn inom städer och samhällen, medförde enligt alla vittnes­

börd ett gott och bestående resultat, ehuru definitiva verkningar kunde

avläsas först i den mån respektive skolbarnsgenerationer bildat egna hus­

håll. Erfarenheten visade dock, att man genom barnen i stor utsträck­

ning nådde mödrarna och därför erhölle en viss omedelbar konsumtions­

ökning, som berättigade denna verksamhet i skolorna att placeras bland

de åtgärder, som hade avgörande betydelse för avsättningen av det nu

existerande överskottet av mjölk.

Skolköksundervisningen erbjöde vidare betydande möjligheter för för­

ändring av den allmänna uppfattningen av smörets värde i hushållet.

Såväl i skolköksseminarierna som i skolköken vid skolor av olika slag

och vid särskilt anordnade matlagningskurser hade margarinets likvär­

dighet med smöret och dess användbarhet såväl i matlagningen som på

bordet framhållits mycket starkt. I vid undervisningen använda läro­

böcker hade man till och med gått så långt, att man framhållit en hygie­

nisk överlägsenhet hos margarinet gentemot smör, vilken angåves hava

sin grund i den margarinfabrikationen åvilande kontrollen. Vid den

praktiska undervisningen i matlagning hade likaledes margarinet domi­

nerat. På ett flertal platser verkställda undersökningar gåve vid handen,

att i vid skolköken förekommande matlagning margarinet utgjorde 80—

90 procent av använda fettämnen. Vid hänvändelse till statens skolköks-

inspektris i hithörande frågor hade bekräftats, att man i denna av sta­

ten drivna eller kontrollerade skolköksundervisning vore konsekvent in­

riktad på att framhålla margarinet — ett enligt föreningens mening an­

märkningsvärt förhållande, som syntes stå i direkt strid mot andeme­

ningen i av regering och riksdag givna direktiv. Ej ens en förmedling

av smör till billigare pris att användas i skolkökens matlagning kunde

enligt skolköksinspektrisens mening komma ifråga.

Det vore givet, att en dylik ensidig inriktning av den undervisning,

som en mycket stor del av blivande husmödrar erhölle, komme att utgöra

ett bestående hinder mot en rättvis uppskattning av smörets förtjänster.

Enär propagandan •— med all rätt — i betänkandet tillskreves stor be­

tydelse för ökning av smörets avsättning, talade också kraftiga skäl för

ett undanröjande av det hinder för densamma, som otvivelaktigt läge i

nämnda förhållanden inom skolköksundervisningen. Då statsbidrag ut-

ginge till denna undervisning, förelåge goda skäl, att Kungl. Majit ut­

färdade bestämda direktiv, att smöret i undervisningen gåves den plats,

vartill dess karaktär av rent inhemsk produkt och dess näringsfysiolo-

giska, värde berättigade detsamma.

32

I fråga om kommitténs uttalanden rörande utbyte av margarin mot

smör vid upphandling genom statlig myndighet har kommerskollegium

framhållit, att det borde övervägas, örn ej den prisfördyring, som härige­

nom uppkomme, skäligen borde i lämplig utsträckning bestridas av accis-

medel. Marinförvaltningen har i fråga örn kommitténs förslag i denna

del anfört bland annat följande.

Ämbetsverket funne det vara olämpligt, att möjlighet undanrycktes att

vid extra måltider, som utöver den ordinarie förplägnaden utspisades vid

helger och speciella tillfällen och som betalades av portionsförbättrings-

medel — medel som uppkommit av besparade portioner — låta utspisa

margarin. Det vore även lämpligt, att möjlighet att använda margarin

för viss matlagning alltjämt bibehölles.

Beträffande statlig upphandling av margarin för tillgodoseende av per­

sonalens enskilda behov kunde visserligen utfärdas förbud mot att de s. k.

proviantbodarna finge uttaga och försälja margarin, men ansåge ämbets­

verket, att en dylik åtgärd skulle innebära ett oskäligt intrång på perso­

nalens författningsenliga rättighet att för eget bruk uttaga proviantar­

tiklar från marinens förråd. Ej heller syntes ett dylikt förbud ägnat

att medföra den eftersträvade större smörförbrukningen, alldenstund per­

sonalen i händelse dylikt förbud utfärdades med säkerhet komme att till­

godose sitt privata behov genom upphandling av margarin i allmänna

marknaden.

Vad angår kommitténs framhållande av angelägenheten att ägna upp­

märksamhet åt frågan örn storleken av distributionskostnaderna vid för­

säljning av mjölk och grädde samt örn lämpligheten av att priserna å

dessa produkter ej hållas för höga har Sveriges allmänna lantbrukssäll­

skap framhållit, att kommitténs kraftiga understrykande av denna sak

kunde giva anledning till felaktiga föreställningar rörande de förelig­

gande förhållandena. Sällskapet anför därefter, bland annat, följande.

En sänkning av distributionskostnaderna kunde endast ske så småning­

om och i tämligen små etapper. Möjligheterna härför vore väsentligen

beroende utav, att mejeriorganisationerna erhållit nöjaktig anslutning

och fasthet, så att de kunde övervinna det mycket kraftiga motstånd, som

städse gjorde sig gällande från återförsäljares sida emot en sänkning av

mellanhandsmarginalen. Ett fortsatt arbete för jordbrukarnas anslut

ning till organisationerna utgjorde därför en viktig förutsättning för

uppnående av mera betydande resultat i nu berörda avseende. Man kunde

icke heller begära, att jordbrukarna skulle avstå varje påtaglig vinst

utav en genomförd kostnadssänkning, då själva drivkraften för dylika

åtgärders vidtagande i så fall borttoges.

Kommittén syntes med sitt uttalande även hava avsett, att mjölkpriset

i åtskilliga fall skulle kunna sänkas, även om någon sänkning av distri­

butionskostnaderna icke ägde rum. Det läge i sakens natur, att en sänk­

ning av mjölkpriset helt allmänt sett vore önskvärd ur konsumenternas

synpunkt samt att den skulle verka i konsumtionsstegrande riktning.

Därvid uppställde sig emellertid å andra sidan spörsmålet, huruvida

mjölkpriset kunde sägas vara för högt för konsumenterna samt örn jord

brukarna vid prissänkningen skulle uppnå en sådan ökad försäljning,

att denna gåve nödig kompensation. Intetdera vore fallet. Mjölken ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

33

gjorde i vårt land ett i förhållande till sitt näringsvärde relativt billigt

födoämne. Vid en jämförelse med prisen i några andra länder ställde

sig icke heller de svenska prisen i någon ofördelaktig dager. Sålunda vore

mjölkpriset i Oslo 28 öre (27 cre i svenskt mynt), i Köpenhamn 26 öre (23)

och Berlin 22 pfennig (35), medan det i Stockholm vore 24 öre och i me­

deltal för 49 svenska orter 21 öre. Även från konsumenthåll hade vid

mångå tillfällen erkänts, att priset ej vore för högt. Att mjölkkonsum­

tionen icke vore större torde icke heller för det stora flertalet konsumen­

ter bero på för högt mjölkpris utan hade sin grund i andra orsaker. Det

beklagliga och av kommittén berörda missförhållandet, att stora grup­

per av konsumenter samtidigt icke ansåge sig hava råd att använda mjölk

annat än i liten omfattning, avhjälptes näppeligen genom mindre pris­

sänkningar utan härför skulle krävas betydligt kraftigare prisreduce­

ringar. Emellertid kunde icke mjölkpriset i sin helhet inställas efter

dessa konsumenters ekonomiska belägenhet.

Svenska mejeriernas riksförening har uttalat, att en sänkning av mel-

lanhandskostnaderna visserligen borde eftersträvas, men att man vid be­

dömande av dessas skälighet måste taga i betraktande dels att en rationell

behandling av mjölken droge en viss kostnad, dels ock att återförsälja­

rens avance ej kunde eller borde nedpressas så långt, att intresset av att

försälja varan slappades. ^Riksföreningens underorganisationer hade allt­

ifrån sin tillblivelse haft sin uppmärksamhet riktad även på denna fråga.

De hade emellertid ofta stött på ett synnerligen kraftigt motstånd från

distributörernas sida, med påföljd, att de i en del fall måst tills vidare

avstå från fortsatta försök. Så länge anslutningen till organisationerna

icke blivit helt genomförd, kunde det befaras, att deras strävanden att

nedbringa distributionskostnaderna icke inom avsevärd tidrymd komme

att medföra något bestående resultat.

Styrelsen för kooperativa förbundet anser, att det för vårt lands befolk­

ning vore av största vikt, att mjölk bibehölles som en stor konsumtions­

vara. Då styrelsen vore övertygad örn att mjölkavgiften å konsumtions-

mjölk, 2 öre för kilogram, vore till skada för såväl producenter som kon­

sumenter, ville styrelsen föreslå, att avgiften bortfölle, varigenom det

pris å konsumtionsmjölk, som konsumenterna hade att erlägga, kunde

minskas med 2 öre för kilogram utan att priset till jordbrukarna sänk­

tes. Till närmare utveckling av denna sin mening framhåller styrelsen

bland annat följande.

Det vore en allmänt erkänd sak, att mjölk vore ett utomordentligt nä­

ringsmedel, som man på grund av dess för folkhälsan viktiga egenskaper

gärna önskade skulle komma till den allra vidsträcktaste användning.

Mjölkkonsumtionen vore emellertid ytterst ojämn inom olika folkklas­

ser. Vid en ökning av inkomsten inträdde en stark stegring av mjölk­

konsumtionen. Men det vore uppenbart, att vid ett förbilligande av

mjölkpriset en likartad effekt uppnåddes. Styrelsen erinrade, att i Hel­

singfors en liter mjölk enligt uppgift kostade 1 mark 70 penny i butik,

medan priset i Köpenhamn för en liter mjölk, då mjölken levererades i

hemmen, vore 28 öre och 23 öre för lös mjölk. Det låga priset i Helsing-

Bihang lill riksdagens protokoll 19,15.

1 sami. Nr

227

.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

34

Kanyl. Maj:ts proposition nr 227.

fors medgåve en mycket flög konsumtion. Sålunda beräknades medel­

konsumtionen per invånare i Helsingfors till 1 liter per dag. Däremot

syntes det höga köpenhamnska priset verka starkt inskränkande på efter­

frågan, i det att i Köpenhamn medelkonsumtionen beräknades utgöra 0.4

liter per invånare och dag.

Styrelsen funne sig i detta sammanhang böra påtala den tydliga ten­

dens till monopolistisk reglering av mjölkhandeln, som under senare tid

framträtt i landets ojämförligt största konsumtionscentrum Stockholm,

där producenternas organisation samt företrädare för den enskilda han­

deln i samråd beslutat på sådant sätt söka reglera förhållandena, att det

skulle ankomma på beslut av ett av dessa intressen upprättat gemensamt

organ, huruvida nya mjölkaffärer skulle få öppnas i Stockholm eller icke.

Konsumtionsföreningen Stockholm hade också anmodats deltaga i detta or­

gan men helt naturligt avböjt, då det icke vore förenligt med konsumen­

ternas intresse, att en sådan monopolinstans skapades. Det vore styrel­

sens uppfattning, att en dylik monopolistisk reglering av mjölkdistribu­

tionen icke heller vore till producenternas förmån. Den enklaste efter­

tanke borde nämligen giva vid handen, att användningen av en sådan

vara som mjölk endast kunde vinna på örn varan tillhandahölles konsu­

menterna lätt och bekvämt, och i stället för att begränsa mjölkavsätt­

ningen borde man, och detta vore ett gemensamt producent- och konsu­

mentintresse, överväga, huru man på ett ur ekonomiska och sanitära syn­

punkter riktigt sätt skulle kunna ytterligare underlätta tillhandahållan­

det av mjölk.

För att vinna en ökning av mjölkkonsumtionen kunde olika medel re­

kommenderas, och det vore givetvis alltid av betydelse, att en förnuftig

och planmässig propaganda för ökad mjölkkonsumtion i fortsättningen

bedreves. Av ännu större betydelse vore emellertid prisfrågan. Om mjölk­

priset vore högt eller ytterligare stegrades, kunde man icke med den mest

skickliga propaganda förhindra, att konsumtionen vore låg eller ginge

tillbaka. Faran av en utveckling i konsumtionssänkande riktning måste

starkt understrykas, ty det vore icke säkert, att den inskränkning i mjölk­

konsumtionen, som ett relativt högt pris ovillkorligen medförde, bortfölle

genom en senare företagen prisnedsättning. Nya konsumtionsvanor grund­

lädes nämligen, och det vore dessvärre att befara, att, sedan konsumen­

terna vant sig vid en kosthållning, vari mjölken spelade mindre roll, de

kanske för framtiden fasthölle vid denna. Ville man således förhindra

en sänkt mjölkkonsumtion, vilken kunde, som förut framhållits, leda till

en relativ avvänjning från mjölkförbrukning, borde man se sig om efter

alla möjliga medel för att, jämsides med den fortsatta upplysningsverk­

samheten örn mjölkens betydelse, förbilliga mjölken för förbrukarna. Ur

denna synpunkt vore det mycket välbetänkt att överväga, huruvida icke

mjölkavgiftssystemet borde avvecklas. Därmed skulle, utan att produ­

centerna av konsumtionsmjölk finge lägre nettopris, en rätt betydande

sänkning av mjölkpriset, i regel 2 öre per liter, kunna inträda, varigenom

efterfrågan efter allt att döma borde komma att växa.

Enligt styrelsens mening funnes starka skäl, som talade för att man

utan längre dröjsmål borde vidtaga en förändring i detta stycke. Vi be­

funne oss nu i en ekonomisk återhämtningsperiod; och av de erfarenhe­

ter, som vunnits inom den kooperativa rörelsen, vore det fullt klart, att

den under de svåraste krismånaderna starkt nedpressade konsumtionen

nu befunne sig i ökning. Visserligen kunde det förefalla, som örn det i

en sådan situation vore obehövligt att bekymra sig om mjölkprisets höjd,

35

eftersom vid en förbättring i köpkraften mjölkkonsumtionen automatiskt

borde komma att stiga. I någon mån torde väl detta också bliva fallet.

Men det vore mycket betänkligt, örn man hängåve sig åt en dylik passi­

vitet i fråga örn mjölkprisutvecklingen. Den allmänna erfarenheten inom

kooperationen tydde på, att det just vore under den på de ekonomiska

kriserna följande konsumtionsåterhämtningen, som de starkaste mera

permanenta förskjutningarna i konsumtionsinriktningen ägde rum. Sä­

kerligen skulle ett genomfört systematiskt studium av konsumtionsva­

norna visa, att långtidsförändringarna i konsumtionen sammanfölle med

de större eller mindre förändringar, som näringslivet uppvisade efter

varje genomgången allmän depression. Den kraftiga stegringen i för­

brukningen av frukt, som utgjorde ett av de märkligaste kännetecknen

på konsumtionens förändringar under 1920-talet och som tog sin början

samtidigt med återhämtningen efter den föregående ekonomiska krisen,

vore ett typiskt exempel på de processer, varom här vore fråga, och ett

närmare studium av detta hade en del att betyda även vid övervägan­

dena örn den svenska mjölkkonsumtionens framtid. Enligt styrelsens me­

ning vore det för grundläggandet av nya, mera önskvärda konsumtions­

vanor i fråga örn mjölk av mycket stor betydelse, örn en prissänkning av

mjölk kunde genomföras i en nära framtid, innan konsumenterna över­

gått till sådana vanor beträffande hushållningen, att mjölken ytterligare

trängdes tillbaka.

Därest mjölkavgiften, på sätt styrelsen ifrågasatt, slopades, uppstode

emellertid brist i det exportstöd, som nu utginge. Den närmast till hands

liggande åtgärden vore då att taga i anspråk de 50 öre för kilogram i

margarinaccis, som enligt nu gällande förordning kunde uttagas.

Frågan örn mjölkavgiftens fortsatta utgörande har jämväl berörts i åt­

skilliga andra yttranden. Sålunda hava lantbruksstyrelsen och styrelsen

för svenska mejerikonsulentföreningen tillstyrkt, att mjölkavgiften skulle

upphöra att utgå och priset å konsumtionsmjölk i stället sänkas. Kom­

merskollegium har förklarat sig anse förslaget att slopa mjölkavgiften

för att på så sätt förbilliga konsumtionsmjölken värt allt beaktande. Sta­

tens mjölknämnd har framhållit att, även örn vissa skäl talade för en

omläggning av mjölkavgiftssystemet därhän, att avgiften å konsumtions­

mjölk slopades, ansåge sig nämnden i nuvarande läge och i avsaknad av

närmare utredning rörande verkningarna i olika hänseenden av en dylik

omläggning ej kunna framlägga något förslag i frågan. Sveriges all­

männa lantbrukssällskap liksom även Östergötlands läns hushållnings­

sällskaps förvaltningsutskott hava ansett att mjölkavgiften borde bibe­

hållas, och riksförbundet landsbygdens folk har uttalat sig för en höjning

av avgiftsbeloppet till 3 öre för kilogram.

Till närmare utveckling av sin mening har lantbruksstyrelsen anfört

bland annat följande.

Av lantbruksstyrelsens tidigare inställning till de frågor, som samman­

hängde med mjölkavgifterna, framginge, att styrelsen funnit statens åt­

gärder till mjölkproduktionens främjande huvudsakligen böra inriktas

på åtgärder i syfte såväl att avlasta den svenska smörmarknaden, helst

i förbindelse med åtgärder till stävjande av en i allt för hög grad ökad

mjölkproduktion, som ock att möjliggöra den balans mellan tillgång och

JCungl. Maj:ts proposition nr 227.

36

efterfrågan på smör, som utgjorde en nödvändig förutsättning för en

önskvärd automatisk prissättning inom landet å denna vara. I den mån

uttagande genom statliga bestämmelser av mjölkavgifter för detta ända­

mål visat sig nödvändigt, bade lantbruksstyrelsen ansett sig böra till­

styrka en sådan åtgärd trots sin betänksamhet i fråga örn sådana avgif­

ter. Mot uttagande genom statliga åtgärder av mjölkavgifter att använ

das till nivellering av mjölkprisen hade lantbruksstyrelsen däremot fun­

nit vissa principiella skäl tala. En viss utjämning av mjölkprisen syn­

tes visserligen jämväl enligt lantbruksstyrelsens förmenande av prak­

tiska skäl och under vissa förutsättningar vara berättigad. Emellertid

torde staten örn möjligt böra undvika att ingripa vid prissättningen inom

landet, varigenom staten åtoge sig ett ansvar och en garanti, som lätt

torde leda till kanske oförutsedda och mindre gynnsamma konsekvenser.

Åtgärder av denna art borde fastmera helt och oberoende av det allmänna

åvägabringas genom producenternas och deras organisationers försorg.

Då det nuvarande systemet torde få anses hava fyllt sin uppgift, näm­

ligen att medverka till genomförande av mjölkproducenternas organisa­

tion i sådan omfattning, att denna själv utan statens direkta medverkan

borde kunna taga hand örn den inrikes handeln med mjölk och mjölk­

produkter och i skälig grad påverka prissättningen å dessa varor, samt

systemet i övrigt måste anses medföra nog så betänkliga olägenheter,

syntes det lantbruksstyrelsen, som örn tiden nu vore inne att överväga

en ändring och i samband därmed en nedskrivning eller rent av avskriv­

ning av de genom statliga åtgärder uttagna mjölkavgifterna.

Behövliga prisregleringsåtgärder i fråga örn smör borde vara genom­

förbara utan upptagande av någon mjölkavgift. Samtliga mjölkprodu­

centers andel i kostnaden härför skulle i stället utgå i form av förhöjda

foderpriser, en form som dels vore jämförelsevis mindre kännbar och som

därjämte innebure den fördelen, att den åtminstone tillsynes vore frivil­

lig, då den, som ur sin synpunkt funne sådant vara lämpligt, kunde und­

vika att köpa avgiftsbelagt foder. Mjölknämndens verksamhet syntes,

därest en sådan förändring bleve genomförd, såvitt styrelsen kunde be­

döma, i hög grad kunna förenklas. Nämndens uppgift skulle i fråga örn

de prisreglerande åtgärderna bliva att inom den ram, som Kungl. Majit

funne skälig, med anlitande av vad som stöde till förfogande av foder­

avgiftsmedel och inkomster genom margarinbeskattningen, verka för av­

sättning av förefintligt producentöverskott av smör och i samband där­

med för upprätthållande av ett skäligt smörpris. Skäligheten av detta

pris borde det då åligga nämnden att bedöma, som därvid givetvis hade

att taga hänsyn till produktionens storlek. Under sådana förhållanden

syntes det också naturligt, att de växlingar i prisläget på smör, som när­

mast förekommit i samband med ökad eller minskad produktion vid olika

årstider eller andra förhållanden, återspeglades i det svenska smörpri­

set. Lantbruksstyrelsen förutsatte nämligen, att de prisreglerande åtgär­

derna i fråga om exportsmöret icke skulle gå ut på att garantera ett visst

pris för allt exportsmör utan avsåge att lämna exporten ett visst stöd. Åt­

gärder av denna art funne lantbruksstyrelsen alldeles särskilt naturliga

i fråga örn smör, sedan all smörexport och större delen av smörhandeln

vöre samlad i en hand, nämligen svenska mejeriernas riksförenings. På

detta sätt skulle prisbildningen vinna större frihet och exportören finge

ett givet ekonomiskt intresse av att upprätthålla exporten av endast här­

för fullt lämpligt smör i syfte att ernå högsta möjliga pris.

De av lantbruksstyrelsen sålunda omnämnda åtgärderna syntes, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

37

de rätt handhades och med förstående utnyttjades av producenterna,

kunna lända produktionen till lika stort gagn som det nuvarande syste­

met och samtidigt medföra en naturlig anpassning av produktionen efter

avsättningsmöjligheterna. Därest det allmännas medverkan på detta om­

råde skulle befinnas böra avvecklas, vilket väl finge anses önskvärt,

kunde således detta ske, utan att produktionen tillskyndades allt för stora

olägenheter, vilket givetvis skulle vara fallet, därest vid en eventuel! av­

veckling balans icke förefunnes mellan tillgång och efterfrågan å ifrå­

gavarande produkter.

Statens mjölknämnd har berört frågan örn mjölkavgiftens slopande när­

mast ur synpunkten av den belastning, som avgiften innebure för mjölk-

producenterna, samt i detta hänseende framhållit följande.

Det med mjölkregleringen förbundna avgiftssystemet mötte alltjämt

i sin praktiska tillämpning vissa svårigheter, örn ock dessa på sina håll

i hög grad överdrivits. I åtskilliga fall verkade avgiftssystemet otvivel­

aktigt hårt. Särskilt gällde detta beträffande mindre bemedlade produ­

center, som försålde mjölk direkt för konsumtion. Mjölknämnden hade

visserligen under övervägande att föreslå ändringar i gällande bestäm­

melser, vilka möjliggjorde befrielse i ömmande fall från erläggande av

mjölkavgift, men självfallet kunde dylika åtgärder icke i alla fall giva

ett fullt tillfredsställande resultat. Därest mjölkavgiftssystemet omlades

till det av 1933-års mjölkutredning på sin tid omhandlade system A, vil­

ket innebure, att avgiften å konsumtionsmjölk skulle slopas, kunde emel­

lertid avsevärda lättnader vinnas, enär i så fall endast mejerierna, vilka

vore affärsdrivande företag, bleve avgiftsskyldiga. Förbindelsen mellan

de olika mejeriföretagen och deras riksorganisation skulle bliva obruten.

Visserligen kunde förväntas, att borttagande av avgift å konsumtions­

mjölk flerstädes finge till följd en sänkning av konsumtionsmjölkpriset,

men i den mån medel för utlämnande av prisutjämningsbidrag i motsva­

rande utsträckning kunde tillföras mjölkregleringen från annat håll,

skulle detta sakna betydelse för jordbrukarna. Även örn sålunda vissa skäl

talade för en omläggning av mjölkavgiftssystemet i antydd riktning, hade

mjölknämnden i nuvarande läge och i avsaknad av närmare utredning

rörande verkningarna i olika hänseenden av en dylik omläggning ej kun­

nat framställa något förslag i frågan.

Som motivering för sitt yrkande örn höjning av mjölkavgiften har riks­

förbundet landsbygdens folk anfört i huvudsak följande.

Det statliga stödet såväl för jordbruksnäringen som för andra näringar

borde i möjligaste mån hava provisorisk karaktär och vara så lagt, att

näringen själv eller dess organisationer snarast möjligt kunde övertaga

omsorgen örn näringens ekonomiska bärkraft. Av denna anledning borde

man icke vid planläggning av statliga stödåtgärder så gott som uteslu­

tande taga hänsyn till att åstadkomma de för ögonblicket mest effektiva

åtgärderna, utan tillbörlig vikt borde tillmätas förutsättningarna att utan

skadliga biverkningar kunna avveckla vidtagna statliga stödåtgärder.

Dessa synpunkter hade icke beaktats av dem, vilka påyrkat de nuva­

rande mjölkavgifternas slopande. Skäligheten av ett visst merpris å kon­

sumtionsmjölk över produktmjölkens värde plus frakt- och distributions­

kostnad vore ostridig. En rimlig prisdifferens mellan konsumtions- och

produktmjölk kunde emellertid upprätthållas endast under förutsättning,

att ett utjämningsförfarande tillämpades, statligt eller ordnat av mejeri­

Kungl. Ma):ts proposition nr 227.

38

organisationen. Det nuvarande läget för mejeriorganisationen visade

tydligt, att 2 öre i utjämningsavgift vore under minimum i fråga örn ba­

lans mellan produkt- och konsumtionsmjölkleverantörernas intressen. Över­

allt där ett stabilt läge uppnåtts, hade organisationen utöver den statliga

utjämningen ordnat en privat sådan å i genomsnitt cirka 1 öre. Trots

den stora tilldelningen till produktmjölken i Norrland visade mejeriorga­

nisationens läge därstädes, att utjämningen vore mycket för liten. Ett

borttagande eller en minskning av nuvarande mjölkavgifter skulle där­

för, örn ej samtidigt konsumtionsmjölkpriserna sänktes, bereda mejeri-

organisationen hart när oöverstigliga svårigheter och i hög grad hindra

den hjälp till självhjälp, jordbrukarna hoppats på, att de statliga stödåt­

gärderna skulle vara. Det mest effektiva statliga stöd mejeriorganisatio­

nen kunde få under sitt uppbyggnadsarbete vore en höjning av mjölk­

avgiften till 3 öre. Därigenom bleve möjligt, att organisationsarbetet

bleve färdigt inom överskådlig tid och de statliga stödåtgärderna relativt

snabbt kunde avvecklas. Situationen vore på flera platser sådan, att till

och med en allmän mjölkavgift å 3 öre ej vore tillräcklig, utan starka

skäl talade för, att i vissa fall en lokal avgift av upp till ytterligare 2

öre vore önskvärd för att få fram fullt ordnade förhållanden.

I fråga örn smör- och margarinkommitténs förslag att genom omfat­

tande praktiska försök utröna möjligheten att främja en konsumtions-

övergång från margarin till smör genom tillverkning och utsläppande i

marknaden till billigt pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör)

framföras i de flesta inkomna yttranden starka betänkligheter. Lant­

bruksstyrelsen samt styrelserna för svenska smörprovningarna och sven­

ska mejerikonsulentföreningen ävensom Östergötlands läns hushållnings­

sällskap och föreningen mjölkpropagandan anse sig böra avstyrka försla­

get. Liknande ståndpunkt intages av kommerskollegium. Sveriges ke­

miska industrikontor, flertalet kandelskamrar i riket, kooperativa förbun­

det, svenska livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges bageriidkareförening, margarinfabrikernas försäljningsaktiebo-

lag med flera. Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska meje­

riernas riksförening samt vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hysa stora betänkligheter mot förslaget i denna del men tillstyrka dock

att de av kommittén förordade försöken utföras.

Som motivering för sitt avstyrkande framhåller lantbruksstyrelsen

bland annat följande.

För att möjliggöra den sålunda ifrågasatta blandningens salubjudande

under benämning smör — vilket torde hava ansetts utgöra en nödvändig

förutsättning för att varan skulle kunna vinna någon avsättning i kon­

kurrensen med annat margarin — hade kommittén föreslagit, att dylik

blandning skulle undantagas från vissa i margarinförordningen den 30

juni 1932 (nr 355) meddelade bestämmelser. En bland de viktigaste av

denna förordnings bestämmelser vore, att alla smörliknande varor, som

salubjödes utan att vara oblandad produkt av komjölk, skulle betecknas

såsom margarin och under inga förhållanden finge åsättas benämning,

som direkt hänsyftade på smör. Härigenom hade man velat säkerställa

en sträng åtskillnad mellan smör och den mångfald smörersättningar,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

39

med eller utan smörinblandning, som fördes i marknaden. Genom den nu

föreslagna åtgärden skulle således margarinförordningens kanske vikti­

gaste bestämmelser sättas ur kraft och gränsen mellan smör och marga­

rin utjämnas, vilket statsmakterna allt hitintills vakat över icke skulle

ske. Kommitténs förslag kunde visserligen synas innebära ett botemedel

för stunden men kunde med tämlig säkerhet förväntas komma att för

framtiden vålla sjufalt värre svårigheter genom att gränsen mellan smör

och margarin utjämnades och det senares möjlighet att uttränga det förra

å marknaden ökades.

En direkt olägenhet syntes åtgärden medföra, nämligen ur synpunkten

av landets fettproduktion och fettförsörjning, betraktad såsom sig borde

som en enhet. Enligt kommitténs beräkning skulle cirka 3 miljoner kilogram

flott åtgå för nämnda inblandning. Landets överskott av ister och flott

nppginge emellertid högt räknat icke till mer än 0.5 miljoner kilogram. I

medeltal för åren 1929—1933 uppginge nettoexporten av ister och flott

nämligen till i runt tal 435,000 kilogram. Inblandning i föreslagen omfatt­

ning skulle således nödvändiggöra en import av minst 2.5 miljoner kilo­

gram ister eller flott, en åtgärd, som lantbruksstyrelsen knappast kunde

finna rationell under en tid, då alla ansträngningar borde vara inriktade

på att säkerställa avsättningen av landets egen animaliska produktion och

att så vitt möjligt förhindra, att denna avsättning försvårades genom im­

port av animaliska produkter.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap framhåller, att den föreslagna åt­

gärden att i marknaden, tillsvidare försöksvis, utsläppa en blandning av

smör och isterflott kräver en omsorgsfull och noggrann prövning, innan

beslut fattas örn dess realiserande i större omfattning samt anför i anslut­

ning härtill vidare.

Ifråga örn marknadsförandet av denna smörtyp hyste sällskapet i viss

mån samma betänkligheter, som från mejerihåll framförts mot tvångsin-

blandning av smör i margarin, och sällskapet förmenade, att smöret bäst

hävdade sin ställning i konkurrensen med margarin genom att endast säljas

som oblandad kvalitetsprodukt, därvid skillnaden mellan smör och mar­

garin klart upprätthölles. Sällskapet hyste å andra sidan förståelse för de

motiv, som föranlett kommittén att framlägga detta förslag. Kunde man

på denna väg uppnå en ökad smörförbrukning, utan att den övriga smör-

försäljningen i högre grad skadades, så syntes den väl motiverad, inte blott

i syfte att därigenom lösa avsättningsfrågan utan även därför, att man

genom dylik kvalitetsuppdelning och prisdifferentiering kunde tillgodose

inhemsk konsumtion till viss del med en billig vara, då motsvarande smör­

kvantitet nu i stället måste exporteras för relativt lågt pris. Sällskapet

ansåge sålunda önskvärt, att frågan närmare undersöktes.

Givetvis vore det, såsom också kommittén framhölle, omöjligt att med

säkerhet bedöma den nya smörtypens verkningar i förbrukningshänseende,

innan större erfarenhet vunnits. Dock syntes man få hysa betydande tvi­

vel beträffande lämpligheten och möjligheten att i så hög grad, som kom­

mittén syntes göra, bygga den ökade inhemska smöravsättningen vid tn

tvungen nedskärning av exporten på denna oprövade åtgärd. Icke minst

vore det förenat med stora svårigheter att under en helt kort tid vinna

marknad för en ny produkt i så stor omfattning, som kommittén förutsatt,

nämligen för 17,500 ton per år. Det vore också fara för, att nämnda smör­

typ i allt för hög grad skulle vinna marknad på det rena smörets bekost-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

40

nåd, emedan den för att kunna uttränga margarinet finge försäljas till för­

hållandevis lågt pris. Örn så bleve fallet, komme det ekonomiska resultatet

för smöriörsäljningen i sin kelhet att bliva väsentligt ogynnsammare, än

kommittén kalkylerat med.

Svenska mejeriernas riksförening kar i förevarande fråga uttalat sig så­

lunda.

Ehuru riksföreningen vöre tveksam, huruvida det ur olika synpunkter

kunde vara lämpligt och riktigt att söka marknadsföra stek- och bageri­

smöret, ville riksföreningen dock med hänsyn till nödvändigheten att

prova alla tankbara utvägar förklara, att riksföreningen skulle göra vad i

dess förmåga stöde för att undersöka och utreda dessa frågor.

Riksföreningens principiella inställning vore emellertid, att smörets kon­

kurrenskraft i längden bäst säkerställdes genom att det — med tillbörligt

skydd för förväxling med margarinet — finge vinna ökad avsättning före­

trädesvis tack vare sin kvalitet. Därest blandningsprodukten vore av re­

lativt god kvalitet, främst på så sätt, att istersmaken icke alls eller blott i

synnerligen obetydlig grad framträdde, syntes man under förutsättning

att det av kommittén förordade priset, 2 kronor för kilogram, kunde tilläm-

pas, kunna räkna med, att prisbilligheten skulle leda till konsumtionsöver-

gång möjligen från margarinet men jämväl och i kanske högre grad från

det förstklassiga smöret. Särskilt syntes det kunna befaras, att bagerier,

restauranter och dylika avnämare skulle övergå till användandet av

blandningsprodukten i stället för smör, i den mån denna vara tidigare be­

gagnats. Det torde emellertid i dylikt fall även kunna befaras, att man

inom hushållen komme att övergå till denna vara från det rena smöret.

Um denna Övergånge sin tur skulle kompenseras av en konsumtionsför-

ändrmg från margarin till stek- och bagerismör, vore ovisst. Skulle bland­

ningsprodukten åter bliva sådan, att istersmaken mera tydligt framträdde

syntes det kunna befaras, att i första hand hushållen, där större hänsyn

toges till smaken hos ingredienserna, och i andra hand bagerier och restau-

ranter komme att möjligen med bibehållande av sin tidigare smörkonsum­

tion fortsätta att begagna margarinet. I sådant fall skulle någon som helst

vinst ur smöravsättningssynpunkt icke följa med hela förfarandet.

Tillhandahållande av stek- och bagerismör syntes av kommittén hava

tänkts som en nödfallsåtgärd. Fråga vore emellertid, om en dylik bland-

ningsprodukt icke komme att bibehålla sin marknad på det rena smörets

bekostnad även efter det de skäl upphört att gälla, som föranlett dess infö­

rande, eller, örn en dylik blandning då kunde förhindras på lagstiftningens

väg, att allmänheten erhållit vana vid blandningsprodukter och därför

skulle öka sin margarinkonsumtion.

Statms mjölknämnd erinrar örn att Kungl. Maj:t genom förenämnda be­

slut den 23 november 1934 uppdragit åt nämnden att, bland annat, uppgöra

förslag till plan för försöksverksamhet i avseende å tillverkning och för­

säljning av ifrågavarande produkt samt anför därefter bland annat föl­

jande.'

Dågan närmast gällde vöre att möjliggöra för jordbrukarna att till­

handahålla en produkt, vari inginge jämförelsevis mycket smör och vilken

med framgång kunde ifråga örn såväl pris som användning konkurrera

med margarin utan att i för stor utsträckning inkräkta på den normala av­

sättningen av smör. Förhållandet vore för närvarande sådant, att marga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

41

rin användes för vissa ändamål, för vilka smör icke med samma fördel

kunde begagnas. Det syntes därför icke lämpligt att, såsom kommittén

avsåge, försöken inriktades uteslutande på att erhålla en för hushål Is-

ändamål lämplig produkt. Försöken borde på grund härav icke strängt

begränsas till att avse en blandning av smör och ister, utan skulle kunua

omfatta även andra blandningsprodukter. Sålunda syntes hinder ej böra

möta mot att försök gjordes med blandningar av smör och andra inhemska

fettämnen. Vid sådant förhållande borde dock övervägas örn ej, för den

händelse försöken lämnade tillfredsställande resultat, blandningsproduk-

ten borde givas annan benämning än stek- och bagerismör, exempelvis,

»svenskt stek- och bagerifett» eller »svenskt matfett». Det syntes vidare

av vikt, att en sträng gräns uppdroges mellan å ena sidan sagda blaud-

ningsprodukt och å andra sidan såväl smör som margarin. En dylik

gränsdragning syntes möjlig och torde även av kommittén hava avsetts.

Enligt förslaget skulle nämligen särskilda bestämmelser meddelas för till­

verkning med mera av stek- och bagerismör. Något hinder för att tillverk­

ningen av ifrågavarande mellanprodukt koncentrerades till vissa bestämda

anläggningar förelåge givetvis ej. Med en sådan anordning borde de far­

hågor, som med hänsyn till vår smörexport framförts mot utsläppande i

marknaden av ett isterblandat smör, förlora sin betydelse.

Kommerskollegium utvecklar sin ståndpunkt i förevarande fråga på föl­

jande sätt.

Gentemot förslaget örn ökning av smöravsättningen genom igångsättning

av en större tillverkning och försäljning av smör, sammanältat med ister

— vartill efter vad som framginge av gjorda utredningar i huvudsak im­

porterat ister måste komma till användning — kunde vägande erinringar

framställas. Den framförda tanken på tillverkning av detta »stek- och

bagerismör» innebure främst ett principiellt underkännande av den bety­

delse margarinindustrien innehaft och alltjämt innehade för landets för­

seende med ett genom moderna tekniska metoder åstadkommet och för lan­

dets försörjning viktigt livsmedel. I första hand kunde dock »stek- och

bagerismöret» befaras bliva en allvarlig konkurrent till det s. k. lantsmö-

ret, som alltjämt försåldes i den öppna marknaden, låt vara i en mindre

utsträckning än tidigare. De jordbrukare, som avyttrade dylikt smör, vore

emellertid i regel i hög grad beroende av, att deras utkomstmöjligheter ej

i detta hänseende försvårades. Att vidtaga en åtgärd, som i stället för att

underlätta skulle försvåra avsättningsmöjligheterna för de svagast ställda

yrkesutövarna, syntes mindre lämpligt.

Den kontroll över livsmedelshandeln, som från samhällets sida utöva­

des, hade varit inriktad på att förebygga utbud av vara under oriktig be­

teckning. I detta hänseende erinrades örn bestämmelserna i 20 § av gäl­

lande margarinförordning av den 30 juni 1932, enligt vilka margarin m. fl.

fettämnen ej finge utbjudas under benämning, vari inginge något av or­

den smör, grädde, mjölk o. s. v. Örn smör tidigare saluförts isterblandat,

hade detta betraktats som livsmedelsförfalskning, straffbar enligt olika

lagbud (strafflagen 22 kap., 13 §, hälsovårdsstadgan 10

2 mom. och

förordningen 1917: nr 420 angående vilseledande varubeteckning å

mjölk, smör, margarin o. s. v.). Den av kommittén ifrågasatta smör-

och isterblandningen skulle enligt förslaget saluföras såsom »stek- och

bagerismör». Även örn försäljningen i detta fall skulle ske under sär­

skild uppgift å förpackningen om varans sammansättning, måste det

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

42

dock anses olämpligt att på detta sätt legalisera en benämning, som an­

vänd som beteckning å en liknande blandningsprodukt hittills betrak­

tats som direkt vilseledande. Erinras kunde i övrigt, att medan den i

tekniskt avseende högtstående margarinindustrien vore underställd en in­

gående statlig kontroll och tillsyn, skulle det nya »stek- och bagerismö­

ret», som i väsentlig utsträckning förutsattes bliva föremål för tillverk­

ning vid vanliga mejerier, icke vara underkastat dylik tillverkningskon-

troll och även i övrigt vara undantaget margarinlagens bestämmelser.

De sakkunniga syntes utgå från, att'det nya »stek- och bagerismöret» i

konkurrens- och prishänseende närmast skulle hava att räkna med de bil­

ligaste margarinmärkena, »enär de dyrare margarinsorterna torde bliva

praktiskt taget utträngda». Kollegium tilläte sig starkt betvivla bärig­

heten av detta uttalande. De bästa margarinsorterna funne som bekant i

stor utsträckning sin användning som ersättning för bordssmör, under det

att den nya smörblandningen skulle avsiktligt på sätt och vis »denature-

ras» för förhindrande åtminstone i huvudsak av en sådan användning.

Det finge därför anses i hög grad tvivel underkastat, örn införandet av en

dylik smörblandning över huvud taget skulle kunna fylla det syfte, som

därmed av de sakkunniga åsyftats.

_ I likhet med så gott som samtliga av kollegium hörda näringskorpora-

tioner måste kollegium bestämt avstyrka den lösning av frågan att kom­

ma till rätta med ett eventuellt uppkommande —- låt vara även tempo­

rärt — smöröverskott, som skulle bestå i framställning på föreslaget sätt

av ett s. k. »stek- och bagerismör».

Beträffande smör- och margarinkommitténs förslag att, för den hän­

delse särskilda skäl skulle föreligga för beredande av ökad avsättning inom

landet av smör, åtgärder borde vidtagas för att minska spänningen mellan

minuthandélspriserna å smör samt å margarin med flera ersättningsme­

del för smör hava visserligen från flera håll betänkligheter framförts

med hänsyn till den ökade belastning av margarinkonsumenterna, som

förslaget innebure, men man har i flertalet yttranden icke ansett sig böra

avstyrka åtgärder i dylik riktning.

Lantbruksstyrelsen angiver sin ståndpunkt i förevarande fråga sålunda.

Att margarinförbrukningen under den senare tiden varit stadd i stark

stegring, framginge med all tydlighet av vad kommittén anfört. Orsa­

ken härtill torde närmast vara att söka uti de av kristiden förorsakade,

åtminstone tillsynes abnorma prisförhållanden, som jämväl efter införan­

det av nu gällande margarinaccis gjort margarin relativt avsevärt billi­

gare än smör. Jämförde man spänningen mellan prislägena för de två i

detta sammanhang betydelsefullaste födomedlen — smör och margarin —

före kristiden och nu, sådan denna spänning kommit till uttryck i social­

styrelsens detaljprisstatistik, framträdde följande resultat:

.

Margarin

Bordssmör

Prisskillnad

Ar

kronor per

kronor per

kronor per

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

kg

kg

1913...................................................................................

1.86

2.36

1.01

1934................................................................................... 1.41

2.76

1.34.

En höjning av margarinpriset med cirka 30 öre per kilogram skulle

sålunda endast medverka till att återställa den spänning emellan de båda

varornas pris, som tidigare förefunnits och möjligen kunde antagas hava

43

fortfarande förelegat vid fullt fri och normal prisutveckling. Den be­

lastning, som de särskilda avgifter, som pålagts margarintillverkningen

i samband med nuvarande regleringsåtgärder, medförde för konsumenter­

na, syntes ej heller kvinna anses oskälig, åtminstone icke i högre grad än

andra åtgärder, som måste vidtagas i syfte att frigöra det inre prisläget

från ett abnormt världsprisläge för lantbruksprodukter och dymedelst

möjliggöra ett ur ekonomisk synpunkt drägligt liv för den svenska mo­

dernäringens utövare. Därest åtgärder av denna art befunnes nödvändiga

för att förhindra, att prisreglering i fråga örn smör omöjliggjordes på

grund av allmänhetens förbrukning av margarin i stället för smör, syn­

tes det lantbruksstyrelsen, som örn hänsynen till konsumenternas intres­

sen icke borde få stå hindrande i vägen för dylika åtgärder. För marga­

rinindustrien syntes knappast heller prisreglerande åtgärder i fråga örn

margarin i syfte att återställa den tidigare relationen mellan prislägena

för margarin och smör kunna anses oskäliga, under förutsättning att —

såsom också kommittén föreslagit — de särskilt med margarin konkur­

rerande övriga fettämnena jämväl belastades med motsvarande fördy­

rande avgifter.

Såvitt lantbruksstyrelsen kunde finna, bleve genom en förhöjning av

beskattningen utav margarin med intill 30 öre per kilogram, i vilket fall

totalbeskattningen kunde uppgå till högst 60 öre per kilogram, denna icke

högre än som krävdes för ett återställande av prisspänningen mellan smör

och margarin till vad denna var före kriget och således till vad som kun­

de förväntas återställa en lämplig balans i fråga örn förbrukningen av

dessa båda varor. Detta resonemang hänförde sig till det nuvarande

prisläget på smör. Skulle avsikten vara att nedbringa detta prisläge,

torde hela denna beskattning givetvis icke ur förevarande synpunkt be­

höva uttagas. Huruvida ett nedbringande av smörpriset vore önskvärt,

syntes lantbruksstyrelsen mycket tveksamt. Ett smörpris i parti av 2

kronor 30 öre per kilogram eller däromkring, syntes under nuvarande

förhållanden icke vara högt. Svårt vore också att förstå, huru med ett

lägre prisläge för smör skulle kunna förenas ett bibehållande av pris­

läget för produktmjölken utan en allt för omfattande utjämningsappa-

rat. Eedan för upprätthållande av det nuvarande produktmjölkpriset

torde ett nog så vidlyftigt utjämningsförfarande i prisutjämningshän-

seende mellan konsumtionsmjölken och produktmjölken vara erforder­

ligt. Skulle, såsom lantbruksstyrelsen ansett sig böra ifrågasätta, om­

sorgen örn bibehållande och ökande av förbrukningen utav konsumtions-

mjölk kräva någon sänkning av prisläget utav denna vara, bleve tydligen

ett sådant utjämningsförfarande än mindre effektivt med hänsyn till pro­

duktmjölken.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anför:

Sällskapet delade till fullo kommitténs uppfattning örn betydelsen av

minskad prisskillnad mellan smör och margarin för uppnående av en ökad

smörförbrukning, men betraktade det såsom mycket tvivelaktigt, att den

beräknade försäljningen av stek- oell bagerismör kunde uppnås vid hål­

lande av de angivna priserna. Örn så icke bleve fallet, bleve en prissänk­

ning nödvändig, men därigenom ernåddes tydligen en mindre totalin­

komst och ett lägre genomsnittspris på den inhemska smörförsäljningen

än som beräknats, och resultatet bleve sålunda ogynnsamt för jordbru­

ket. Det borde vidare påpekas, att en väg också vore att, i stället för för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

44

säljning av två olika smörsorter till väsentligt skilda priser, endast eller

huvudsakligen sälja mejerismöret som oblandad vara och för detta hålla

ungefär det genomsnittspris, man beräknat uppnå genom hela den in­

hemska försäljningen av de båda smörtyperna. Härigenom skulle tyd­

ligen priset å rent mejerismör mera närmas till margarinpriset och kon­

sumtionen av sådant smör därför kraftigare stimuleras. Ännu mera

skulle så bli fallet, därest därjämte margarinpriset kunde, i fall av behov.

höjas över 1 krona 50 öre per kilogram, något som kommittén också tänkt

sig kunna ske. Det vore mycket möjligt, att denna metod kunde visa

sig verksam för ernående av den eftersträvade ökningen av den in­

hemska smörförbrukningen. Icke minst skulle vid nämnda prissättning

återtagningen av smör från mjölkleverantörernas sida starkare stimule­

ras. Därest förslaget örn utsläppande av stek- och bagerismör icke vi­

sade sig framkomligt, torde, såvitt kunde bedömas, här antydda tillväga­

gångssätt i första hand böra komma till genomförande.

Då sällskapet ställde sig ganska skeptiskt till de av kommittén gjorda

beräkningarna beträffande det ekonomiska resultatet av smörförsälj-

nmgen, ville det slutligen framhålla vikten av att jordbruket vid ett för­

sämrat försäljningsresultat på annat sätt kompenserades, exempelvis ge­

nom större bidrag från margarinaceismedlen till mjölkregleringen.

Svenska mejeriernas riksförening utlåter sig i denna punkt sålunda.

Det vöre givetvis omöjligt att redan nu kunna uttala sig, örn den an­

givna prisutjämningen kunde tänkas leda till det åsyftade resultatet,

ökad användning av smör, främst beroende på den ovisshet, som rådde i

fråga örn marknadsförandet av stek- och bagerismöret. Det syntes

emellertid, som om den förordade prisskillnaden under alla förhållanden

bleve så stor, att det knappast vore antagligt, att den erforderliga över­

gången till stek- och bagerismör kunde väntas i den betydande utsträck­

ning,_ som kommittén räknat med eller 17,500,000 kilogram. Det syntes

nämligen med avseende å de befolkningslager, som skulle övergå från

margarinförbrukningen till användande av smör, liksom ock med avseen­

de å de opersonliga avnämarna bagerier, restauranter m. fl. med skäl

kunna antagas, att den berörda prisskillnaden vore för stor för att de

endast och allenast på grund av önskan att använda smör skulle avstå

från margarinet. Vad anförts gällde såväl skillnaden i pris mellan smör

och margarin som ock prisskillnaden mellan stek- och bagerismör samt

de båda nyssnämnda varorna.

Statens mjölknämnd anför beträffande den föreslagna prisutjämningen

följande.

Mjölknämnden hade ej något att erinra mot att smörpriset jämkades

nedåt, därest så visade sig nödvändigt. Däremot kunde nämnden ej dela

kommitténs uppfattning, att ersättning för halva prissänkningen herde

beredas jordbrukarna av margarinaceismedlen. Av förut anförda skäl

ansåge mjölknämnden, att även i den situation, som skulle föreligga, då

en dylik sänkning bleve nödvändig, tillskottet från margarinaceismedlen

borde vara på förhand bestämt till ett visst belopp, oberoende av kostna­

derna för smörets avsättning. I vad förslaget avsåge den ifrågasatta

höjningen av margarinaccisen, vore det givet, att detsamma måste väcka

betänkligheter. Margarinet vore alltjämt ett mycket viktigt födoämne

för de mindre bemedlade, även örn en viss utjämning under senare år

otvivelaktigt skett, så att många i ekonomiskt hänseende gynnsamt si­

Kungl. Maj.-ts proposition nr 227.

45

tuerade numera använde icke obetydliga mängder margarin, samtidigt

som smörförbrukningen bos de mindre bemedlade tilltagit. Med hänsyn

till den stora betydelsen, icke minst ur social synpunkt, av att mjölkpro­

duktionen kunde ernå en något så när tillfredsställande avsättning, finge

emellertid mjölknämnden tillstyrka, att bemyndigande lämnades Kungl.

Majit att, örn så erfordrades, höja margarinaccisen till det av kommittén

föreslagna maximibeloppet.

Ur yttrande från kommerskollegium och de genom detta ämbetsverk

hörda sammanslutningarna må beträffande prisutjämningsfrågan åter­

givas följande. Kommerskollegium, som förordat att överskottet av smör

undanskaffades genom inblandning i margarin, anser, därest denna utväg

anlitades, att en ytterligare höjning av margarinaccisen kunde för närva­

rande undvikas. Liknande ståndpunkt intages av, bland andra, Sveriges

kemiska industrikontor och Stockholms handelskammare. Gotlands han­

delskammare anser däremot de föreslagna åtgärderna till åstadkomman­

de av minskad spänning mellan minuthandelspriserna å smör och mar­

garin vara välbetänkta. Även Smålands och Blekinge handelskammare

anser den föreslagna vägen vara den naturliga i förevarande fall. Skå­

nes handelskammare har likaledes mindre att invända mot kommitténs

förslag på denna punkt. Göteborgs handelskammare betecknar det fördy­

rande av nödvändiga livsmedel, särskilt av det slag, som bleve en följd

av förslagets genomförande, såsom mindre tilltalande. Handelskamma­

ren i Borås finner den föreslagna höjningen ägnad att ingiva de allvar­

ligaste betänkligheter Handelskammaren i Örebro ställer sig likaledes

ytterst betänksam mot en höjning av accisen. Handelskammaren i

Gävle intager en bestämt avvisande ståndpunkt mot den ifrågasatta för­

dyringen av margarin vare sig genom ökad accis eller andra åtgärder.

Sistnämnda handelskammare framhåller, att det under inga förhållanden

borde få förekomma, att betydande uppoffringar krävdes av de kanske

minst bärkraftiga befolkningsskikten för att åt en låt vara stor och mäk­

tig producentgrupp trygga avsättningen av deras produkter till ett pris,

vars skälighet icke påvisats. Den enda troliga möjligheten av en höjd

accis skulle vara, att den enskildes hela fettkonsumtion begränsades. Han­

delskammaren i Sundsvall anser, att Norrland redan blivit hårt beskat­

tat till förmån för sydligare delar av landet. Mot fortsättande av en dy­

lik politik måste handelskammaren inlägga en bestämd gensaga.

Styrelsen för kooperativa förbundet har i fråga örn den föreslagna pris­

utjämningen anfört följande.

Styrelsen utgingo från den uppfattning, varåt även kommittén givit

uttryck, att i händelse inskränkning i avsättningen på Englandsmarkna-

den kommo till stånd, priset å till England exporterat smör kommc att

stiga. Direkta anslag i nuvarande utsträckning erfordrades säkerligen

ej för att stödja denna del av exporten, men troligen krävdes åtminstone

för någon tid ett visst stöd. Det vore emellertid lämpligt, att detta stöd

kunde lämnas i den formen, att av allmänna medel förskotterades erfor­

derligt belopp, vilket finge stå till förfogande intill dess ett överpris å

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

exporterat smör erhölles eller av accismedel å margarin medel kunde fin­

nas disponibla.

Örn sålunda exportstödet skulle kunna ordnas på det sätt här ifråga­

satts, krävdes å andra sidan så mycket kraftigare åtgärder för att öka

fettvarukonsumtionen inom landet. Detta kunde ske endast genom en

sänkning av prisen, och denna sänkning måste gå ut över smöret, örn smö­

ret skulle vinna marknaden. Visserligen skulle en höjning av margarin­

priset väl innebära en minskning av margarinkonsumtionen, men den

skulle sannolikt icke medföra en motsvarande ökning av smörkonsumtio­

nen, därest ej smöret sänktes minst lika mycket som margarinet höjts.

Det voro mycket lätt att genom oklok prispolitik återföra fettkonsumtio-

nen till den ringa omfattning den ägde före kriget. Om smöret vore

dubbelt så dyrt som margarinet, borde man nog räkna med, att endast

omkring hälften av den tidigare margarinkonsumtionen resulterade i smör­

konsumtion. Den sammanlagda fettkonsumtionen komme vid en sådan

politik att gå tillbaka, vilket icke kunde vara önskvärt.

För att skaffa plats för de ytterligare cirka 10,000 ton smör, som skulle

konsumeras på den inhemska marknaden efter en importspärr i England,

krävdes en reducering av smörpriset oell en höjning av margarinpriset.

Under den förutsättningen, att England reglerade importen, gällde det

att behålla den nuvarande konsumtionen av cirka 89,000 ton smör och

margarin tillsammans. För närvarande konsumerades i landet cirka

36.000 ton smör och 53,000 ton margarin. Skulle ytterligare 10,000 ton smör

konsumeras inom landet, måste man antaga, att konsumtionen av marga-

garin minskades. Eäknade man med att under de mest ogynnsamma för­

hållanden en accis av 50 öre per kilogram krävdes och hela beloppet finge

tagas i anspråk till smörframställarna, skulle detta innebära, att marga­

rinet, utöver sitt verkliga pris, belastades med 50 öre per kilogram, då

däremot smöret komme att kunna säljas till 50 öre lägre pris, frånsett

försäljningskostnaderna, än det, som producenterna erkölle. För närva­

rande betalade konsumenterna i runt tal 167 miljoner kronor för smör och

margarin. Härav folie på margarinet nära 70 miljoner kronor och på

smöret cirka 97 miljoner kronor. Skulle 10,000 ton flyttas över från mar­

garin- till smörkonsumtionen och smörpriset bibehållas oförändrat, under

det att margarinpriset ökades med vad som tillkomma i accis, skulle på

smöret komma ungefär 124 miljoner kronor och på margarinet 65 miljo­

ner kronor, tillsammans omkring 189 miljoner kronor, en ökning i utgif­

terna för konsumenterna av cirka 23 miljoner kronor, som man ej med

säkerhet kunde påräkna att konsumenterna ville eller kunde betala.

Man borde också räkna med, att margarinpriserna, frånsett accisen, kom­

me att stiga, ty redan nu hade råvarupriserna ökat. För att få plats med

89.000 ton smör och margarin torde man få räkna med att smörpriset

sänktes med 50 öre per kilogram.

Det syntes styrelsen som örn det, under förutsättning att våra stora

exportindustrier vore sysselsatta i nuvarande omfattning och alltså lev­

nadsstandarden kunde bevaras, icke skulle möta svårigheter att genom en

lämplig prispolitik säkerställa avsättningen av den ifrågavarande smör­

mängden. Utginge man därvid från att producenterna-mejerierna skulle

erhålla ett garanterat pris av 2 kronor 30 öre per kilogram runmärkt smör

och margarinaccisen finge användas endast till en sänkning av smörpri-

set, skulle man kunna räkna med ett pris av 2 kronor 20 öre i detalj för

smöret, vilket säkerligen vore en så kraftig sänkning, att smörkonsumtio­

nen komme att upptaga de efter importregleringen i England cirka 10,000

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

47

ton, varom fråga vöre. Ersättningen från margarin- till smörkonsumen­

terna borde maximeras till den föreslagna accisen örn 50 öre per kilogram

försålt margarin. Örn den inhemska smörproduktionen ökades ytterligare

och avsättning för smöret ej kunde åstadkommas till det ifrågasatta pri­

set, borde den då ofrånkomliga prissänkningen drabba smörproducenter­

na. På annat sätt kunde man knappast reglera produktionen, såvida man

ville undvika alltför betungande kostnader. Det vore givet, att örn knapp­

het på smör uppstode, så att priset av denna anledning måste höjas, er­

sättningen från margarinet borde minskas. Säkerligen vore det välbe­

tänkt, att smörproducenterna hade intresse av prisbildningen även inom

ramen av ett partipris mellan 1 krona 80 öre och 2 kronor 30 öre för smö­

ret. Detta borde kunna åstadkommas genom att smörproducenterna vid

ett partipris av 1 krona 80 öre erhölle 50 öre i margarinaccis och vid en

ökning av partipriset på smör med 1 öre erhölle en reducering av 0.8 öre i

accismedel. Det syntes styrelsen, att en sådan anordning skulle innebära

så avsevärda fördelar, att den förtjänade att närmare övervägas.

Mot den av smör- och margarinkommittén föreslagna utvidgningen av

margarinaccisens giltighetsområde att avse även fettemulsioner och andra

ersättningsmedel för smör och flott än margarin hava i princip invänd­

ningar gjorts endast ifråga örn förstnämnda varor samt matolja.

Statens mjölknämnd yppar viss tvekan rörande lämpligheten av den

ifrågasatta utvidgningen men förklarar sig icke vilja motsätta sig att

som beredskapsåtgärd Kungl. Majit erhåller bemyndigande vidtaga dy­

lik utvidgning. Kommerskollegium finner icke tillräckliga skäl föreligga

för den föreslagna utvidgningen av margarinaccisens giltighetsområde

till att omfatta fettemulsioner enbart på grund av en befarad, fram­

tida ökad konkurrens från här ifrågavarande produkter med smör och

mjölk — en farhåga som i och för sig måste anses i vissa avseen­

den ganska svagt grundad. Liknande ståndpunkt intages av kontrollsty­

relsen. Föreningen mjölkpropagandan anser däremot det böra övervägas,

örn de föreslagna avgifterna för fettemulsioner vore tillräckliga för att

skydda gräddens användning. Margarinaktiebolaget Scania med flera

tillverkare av fettemulsioner hava i skrivelse den 24 november 1934 hem­

ställt, att accis å fettemulsioner icke skulle utgå eller, därest detta icke

kunde bifallas, att accisen icke sattes högre än som med hänsyn till fett-

halien i fettemulsioner och margarin svarade mot margarinaccisen. I

skrivelsen påpekas, att intet land hittills belagt fettemulsioner med accis.

Då vidare den sterila fettemulsionens fetthalt vanligen läge närmare 10

än 15 procent, vilken senare procentsats med hänsyn till fabrikationsme­

toderna icke kunde överskridas, vore den högsta accis, som vid en marga­

rinaccis av 50 öre kunde motiveras, ej mer än 9 öre för kilogram. Beträf­

fande den färska fettemulsionen, vars fetthalt aldrig överstege 35 procent,

borde accisen utgå maximalt med 20 öre. I en senare skrivelse den 18

december 1934 hava samma tillverkare hemställt om en ny utredning rö­

rande beläggande av fettemulsioner med accis samt örn anvisande av

25,000 kronor för en undersökning av avsättningsmöjligheterna för ifråga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

varande produkter å den internationella marknaden. I sistberörda skri­

velse framhålles, bland annat, att framställningen av fettemulsioner sedan

1931 stadigt minskats och under 1934 icke komme att överstiga 200 ton.

Tillverkningen av fettemulsioner saknade därför betydelse för avsättnin­

gen av mejeriprodukter. Vidare påpekades, att framställningen av mar­

garinost, som innehölle cirka 30 procent fett och varav under 1932 omsat­

tes något under 300 ton, icke belagts med accis. Aktiebolaget Reymers-

holms livsmedel har vidare framhållit det enligt dess mening oberättigade

i att accisbelägga matoljor av kronoljans typ.

I detta sammanhang må även nämnas, att lantbruksstyrelsen i sitt ytt­

rande framhåller, att det borde hava undersökts, örn ej beskattningen av

margarin kunde ske genom påläggande av importavgifter å råvarorna i

stället för accis å färdigprodukter. Statens mjölknämnd har även haft

denna fråga under övervägande men ansett den i praktiken icke genom­

förbar.

Beträffande smör- och margarinkommitténs förslag att medel, som in­

flyta genom upptagande av accis å margarin, skulle till viss del tillföras

mjölkregleringen har man i allmänhet, där man ingått på denna fråga,

ej haft något att invända. Ifråga örn kommitténs förslag att använda

margarinaccismedel för utlämnande av konsumtionsmjölk till nedsatt pris

ställer man sig däremot i regel avvisande. Lantbruksstyrelsen, styrelsen

för svenska mejerikonsulentföreningen, föreningen mjölkpropagandan,

Östergötlands läns, Gävleborgs läns och Norrbottens läns hushållningssäll­

skaps förvaltningsutskott samt statens mjölknämnd avstyrka sålunda be­

stämt kommitténs förslag i sistberörda del. Mjölknämnden utvecklar sin

mening på följande sätt.

Kommitténs förslag i denna del vore i flera hänseenden ägnat att ingiva

stora betänkligheter. Förutom de betydande praktiska svårigheter, som

vore förbundna med en sådan anordning som den av kommittén ifråga­

satta och vilka föranlett kommittén att avvisa kortransonering av mar­

garin, talade enligt nämndens mening principiella skäl mot anordningen.

Visserligen kunde det förefalla rimligt, att när åtgärder vidtoges från sta­

tens sida. vilka vore ägnade att verka prisstegrande å viktiga livsmedel,

även borde tillses, att de befolkningslager, som vore förbrukare av dessa

livsmedel och samtidigt befunne sig i en minst lika bekymmersam ekono­

misk ställning som de, vilka genom åtgärderna bleve hjälpta, hereddes

kompensation på ett eller annat sätt. Men syftet med statens ingripande

till jordbrukets stöd under senare år hade endast varit att åstadkomma

ett bevarande av priserna å skälig nivå. Vidare kunde erinras om, att

vårt tullsystem, i vad avsåge nödvändighetsvaror, medförde en allmän

levnadskostijadsökning, utan att några särskilda kompensationer ansetts

därav betingade. Därest sådana likväl skulle befinnas erforderliga till

följd av margarinets fördyring, borde de lämnas med utgångspunkt från

prisläget å livsmedel i allmänhet och icke med hänsyn allenast till viss

vara. Att för varje produkt, varå priset till följd av statens ingripande

höjdes, genomföra kompensation i form av prisnedsättningar till vissa be-

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Majds proposition nr 227.

49

folkningslager skulle keit visst åstadkomma ett virrvarr i den inhemska

prisbildningen. Därest sålunda till följd av den allmänna fördyring av

livsmedlen, som genom de olika jordbruksregleringarna kommit till stånd,

de mindre bemedlade befolkningslagren ansåges böra beredas särskilda

förmåner, syntes detta böra ske i första hand genom stärkande av deras

köpkraft. Att sammankoppla denna fråga med genomförandet av de nu

ifrågavarande regleringsåtgärderna syntes icke böra ifrågakomma.

En avvisande ståndpunkt till kommitténs förslag i förevarande del in­

tages även av kommerskollegium och flertalet hörda näringsorganisatio-

ner. Styrelsen för kooperativa förbundet avstyrker likaledes bestämt, att

margarinaccisen tages i anspråk för utlämnande av konsumtionsmjölk till

nedsatt pris och anser att accisen icke skall få användas till annat än stöd­

jande av smörpriset. Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska

mejeriernas riksförening tillstyrka däremot åtgärder i det föreslagna

syftet.

Av de hörda länsstyrelserna anser sig länsstyrelsen i Västmanlands län

icke kunna tillstyrka kommitténs förslag i förevarande del. Länsstyrel­

sen i Östergötlands län ansluter sig till den uppfattning, som gjorts gäl­

lande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Därutöver

framhåller länsstyrelsen att, därest särskilt organ ansåges böra tillsättas

för distribution av mjölk till nedsatt pris åt behövande, detta organ bolde

erhålla en sådan sammansättning eller dess verksamhet eljest så regleras,

att det särskilda organet kunde tillgodogöra sig den kännedom rörande

ortsförhållandena, över vilken fattigvårdsstyrelse och arbetslöshetskom­

mitté samt andra redan befintliga, på närliggande område verksamma

kommunala organ förfogade. Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder för­

slaget men anser verksamheten för medlens fördelning böra omhänderha-

vas av redan befintliga kommuuala organ, närmast arbetslöshetskom-

mittéerna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar, att ehuru prin­

cipiellt sett vägande skäl torde kunna anföras mot förslaget i förevarande

del, anser sig länsstyrelsen likväl med hänsyn till nödvändigheten av att

skapa kompensation för förhöjt margarinpris ej böra avstyrka de före­

slagna åtgärderna. Länsstyrelsen i Norrbottens län framför åtskilliga be­

tänkligheter mot förslaget utan att dock taga bestämd ståndpunkt i frå­

gan. Sistnämnda länsstyrelse framhåller sålunda, att det ofta skulle

stöta på betydande svårigheter att på ett rättvist sätt utvälja dem, som

borde komma i åtnjutande av den ifrågasatta förmånen. Själva organi­

sationen och bokföringen komme att draga avsevärda kostnader, låt vara

att dessa i flertalet av kommunerna inom detta län torde komma att åt­

minstone delvis ersättas av statsmedel. Länsstyrelsen ville för sin del

ifrågasätta att, därest det föreslagna utlämnandet av den förbilligade

mjölken komme till stånd, bestyret härmed uppdroges åt vederbörande

kommuns fattigvårdsstyrelse eller särskild inom styrelsen tillsatt kom­

mitté. Fattigvårdsstyrelserna ägde ju de största förutsättningarna att

llihang till riksdagens protokoll 1935.

1 santI. .Vr '>‘27.

4

50

bedöma, vilka av kommunernas invånare, som vore att anse såsom minst

bemedlade. Slutligen måste befaras, att vissa svårigheter ur kontrollsyn­

punkt torde uppstå vid verksamhetens bedrivande å alla de platser, där

mejeri eller annat mjölkförsäljningsställe icke funnes. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län uttalar likaledes vissa betänkligheter mot för­

slaget i förevarande del. I samband härmed framhåller länsstyrelsen, att

den utökning av konsumtionen, som icke kunde uppnås genom en allmän

sänkning av mjölkpriset, borde i stället åstadkommas därigenom, att sta­

ten dels ställde mjölk till förfogande för skolbarn i vissa distrikt, där fat­

tigdom och arbetslöshet rådde, dels med gratismjölk underlättade arbetet

för sådana företag som »barnbespisning» för mindre bemedlade barn i sko­

lorna. De undersökningar, som inom Göteborgs och Bohus län verkställts

angående skolbarnens dietförhållanden, hade givit vid handen, att 49 pro­

cent av barnen hade en otillfredsställande mjölkkonsumtion, d. v. s.

drucke ingen eller högst 2 glas mjölk örn dagen. Särskilt otillfredsstäl­

lande vore förhållandena häruti i vissa skärgårdssamliällen (fiskare- och

stenhuggaresamhällen).

Av de olika kommunala myndigheter, som hörts, hava magistraterna i

Västerås, Köping och Arboga, drätselkamrarna i Örnsköldsvik, Härnö­

sand, Skänninge, Norrköping, Vadstena, Västerås, Köping och Arboga,

stadsfullmäktige i Härnösand, Malmö, Ystad och Lysekil, municipalfull-

mäktige i Höganäs, municipalnämnderna i Alby, Åtvidaberg och Boxholm,

kommunalfullmäktige i Skönsmon, Jukkasjärvi och Södra Vram samt

kommunalnämnden i Gällivare avstyrkt förslaget i förevarande del. Drät­

selkamrarna i Linköping och Sundsvall, fattigvårdsstyrelsen i Norrkö­

ping, stadsfullmäktige i Landskrona, Trälleberg, Eslöv och Uddevalla,

kommunalfullmäktige i Ekeby, Norra Vram och Svedala samt hälsovårds­

nämnden i Göteborg hava framfört vissa erinringar mot förslagets detal­

jer men i övrigt förklarat sig ej hava något att invända mot förslaget.

Drätselkamrarna i Boden och Mjölby, stadsfullmäktige i Haparanda, Piteå,

Lund och Kungälv, municipalfullmäktige i Bjuv, Kävlinge, Lomma och

Hvellinge, kommunalfullmäktige i Nätra, Tygelsjö och Partille samt kom­

munalnämnderna i Skön. Arlöv, Nederkalix, Jokkmokk och Bisinge hava

biträtt förslaget.

Beträffande redovisningen av medel, som inflyta genom upptagande av

margarinaccis, framhåller riksräkenskapsverket, att det ur budgettekniska

synpunkter vore riktigast, att accismedlen även framdeles i sin helhet hän­

fördes till en av den allmänna budgeten oberoende specialbudget. En

dylik anordning syntes ock bäst ansluta sig till den allmänna förutsätt­

ning, från vilken kommittén vid utarbetandet av sina förslag angående de

inflytande accismedlens disposition utgått, nämligen att inkomstmedlen

skulle användas för särskilda utgiftsändamål. Under förutsättning att

inkomsterna å den föreslagna utvidgade inkomsttiteln »Accis å margarin

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

51

med liera fettämnen in. m.» i sin helhet hänfördes till den till jordbrukets

prisregleringsfond anknutna specialbudgeten, skulle för vinnande av kom­

mitténs syften allenast erfordras, att redovisningen av de till nämnda

fond inflytande accismedlen och av dessa medel anvisade utgifter i rä­

kenskaperna för fonden uppdelades på två undertitlar, den ena avseende

till mjölkregleringen anvisade medel och den andra till de föreslagna so­

ciala kompensationsåtgärderna reserverade medel. Vid en sålunda an­

ordnad redovisning av accismedlen skulle de till förbilligande av kon-

sumtionsmjölken för behövande konsumenter vid varje tidpunkt tillgäng­

liga accismedlen framgå direkt ur bokföringen av jordbrukets prisregle­

ringsfond. En särskild fördel med det av riksräkenskapsverket här för­

ordade sättet för accismedlens redovisning vöre, att detsamma skulle kun­

na utan budgettekniska omläggningar tillämpas jämväl vid andra former

av sociala kompensationsåtgärder än den av kommittén föreslagna.

Den av smör- och margarinkommittén föreslagna impartregleringen be­

träffande margarin, konstister och fettemulsion samt råvara)' för marga­

rinindustrien har rönt starka invändningar från i främsta rummet de

ämbetsverk och organisationer, som företräda industriens och handelns

synpunkter.

Kommerskollegium avstyrker sålunda bestämt kommitténs förslag i

denna del samt anför för utveckling av sin mening bland annat följande.

Ett ytterligare utbyggande av statliga kristidsorganisationer under en

konjunkturutveckling, som snarare kunde anses påkalla en avveckling av

de redan existerande, måste i och för sig betraktas såsom föga lämplig.

För en eventuellt nödig begränsning och reglering på annat sätt av mar­

garintillverkningen vore importregleringen icke heller erforderlig, då en

sådan reglering torde vara genomförbar genom frivillig överenskommelse

eventuellt under medverkan av andra påtryckningsåtgärder. Den ifråga­

satta importregleringen kunde också befaras medföra handelspolitiska svå­

righeter av icke önskvärd art.

Ej heller införande av särskilt tullskydd för den inhemska oljetillverk-

ningen ansåge sig kollegium kunna förorda. Genomförandet av ett tull­

skydd för ifrågavarande råvaror för margarinindustrien under förhanden-

varande förhållanden skulle nämligen komma att i huvudsak ensidigt

gynna en av de större margarintillverkarna -— utan att denne för övrigt

därom ens gjort något yrkande eller framställning — på de övrigas be­

kostnad. Kollegium förbehölle sig dock att få återkomma till den före­

liggande frågan, därest förhållandena på fett- och oljemarknaden liksom

ifråga örn margarinindustrien framdeles skulle därtill föranleda.

Denna kommerskollegii ståndpunkt delas av flertalet hörda närings-

organisationer. Sålunda framhåller Sveriges kemiska industrikontor, att

den föreslagna importregleringen för margarinindustriens råvaror skulle

kunna innebära ett det mest allvarliga hot mot flertalet margarinfabri­

kanter. Såsom förslaget vore uppbyggt, funnes ingen garanti mot, att

dessas verksamhet genom Kungl. Maj:ts ingripande icke skulle kunna helt

äventyras. Särskilt betänkligt bleve förslaget därigenom, att inskränk­

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ning icke skulle komma att drabba de margarinfabrikanter, vilka arbe­

tade i anslutning till förefintliga anläggningar för tillverkning av vege­

tabiliska oljor ur importerade råvaror. Då dessa råvaror icke folie under

importregleringen, kunde ifrågavarande margarinfabriker t. o. m. öka sin

tillverkning, samtidigt som produktionen vid övriga fabriker måste be­

gränsas eller nedläggas. Möjligheten för dessa margarinfabriker att van­

för sig eller gemensamt uppföra egna oljefabrikör vore närmast en chi­

mär, då landets behov redan tillgodosåges av de två oljefabrikerna, som

för närvarande funnes. Importregleringen vore vidare icke ett effektivt

medel för ernåendet av en begränsning av tillverkningen ens vid de mar­

garinfabriker, som för närvarande köpte oljorna i utlandet. Industrikon­

toret ansåge sig under alla omständigheter förutsätta en genomgripande

omarbetning av lagförslaget. Vad först auginge ister och talg hade några

avsättningssvårigheter ej gjort sig gällande, varför någon importreglering

å dessa produkter ej vore erforderlig. En sådan hade ej heller av tillver­

karna ifrågasatts för margarin, enär den nuvarande tullen syntes tillräck­

lig för att utländskt margarin skulle i huvudsak utestängas från den in­

hemska marknaden. Importen av annat matfett, avsett för direkt bruk

såsom kokosfett och matoljor, vore ej heller av sådan betydelse, att en

importreglering vore nödvändig. Ej heller beträffande de vegetabiliska

oljorna kunde importreglering anses motiverad. En dylik skulle med­

föra mycket svåra olägenheter. Bland annat skulle kvalitetsfrågan, vil­

ken för margarinindustrien vore av väsentlig betydelse, medföra oerhörda

svårigheter. Överhuvud vore kommitténs förslag i denna del synnerligen

svårt att bedöma till sina konsekvenser.

Även lantbruksstyrelsen ställer sig avvisande mot den föreslagna im­

portregleringen. Statens mjölknämnd anser däremot, att det kunde bliva

erforderligt, därest exportmöjligheterna skulle begränsas på sätt kommit­

tén förutsatt, att importen av samtliga fettämnen underkastades regle­

ring. I vad mån denna möjlighet borde utnyttjas genom begränsning av

importen berodde givetvis, enligt nämndens mening, på den framtida ut­

vecklingen av fettämnesmarknaden.

Styrelsen för kooperativa förbundet utlåter sig beträffande kommitténs

förslag i förevarande del sålunda.

Vid upprepade tillfällen hade förslag varit uppe att genom statsingri­

panden framtvinga ett igångsättande av den tidigare helt nedlagda olje-

tillverkningen inom landet. Styrelsen för kooperativa förbundet, som

beretts tillfälle att yttra sig örn dessa förslag, hade alltid framhållit, att

det enligt styrelsens mening vore möjligt att i v^t land driva oljetillverk-

ning utan att ifrågasatt tullskydd behövde inforas. Hösten 1932 förvär­

vade förbundet oljefabriken i Karlshamn, och sedan tillverkning nu på­

gått där under ett par års tid, kunde styrelsen med stöd av vunna erfaren­

heter bekräfta riktigheten av de tidigare gjorda uttalandena till stats­

makterna.

Det kunde icke fördöljas, att läget i hög grad förändrats under den tid

förbundet drivit fabriken, till följd av den strängt restriktiva handelspoli­

53

tiken i olika länder. De vid utländska intressen bundna margarinfabri­

kerna i landet hade icke köpt något från Karlshamnsfabriken. Fabriken

hade dock varit i stånd att i konkurrens med utlandet till såp- och tvål-

industrien i Sverige avsätta så betydande partier, att dessa leveranser

jämte exporten och förbrukningen inom jordbruks- oell konsumentkoope­

rationen kunnat bära upp industrien. Bibehölles dessa förutsättningar

något så när oförändrade, vore importreglering obehövlig såsom underlag

för den inhemska oljeindustrien. Skulle exporten helt stängas eller de

svenska statsmakterna genom ingripanden, som ogynnsamt påverkade ol­

jeindustrien, skapa en förändrad situation, kunde naturligtvis läget även

på denna punkt bliva ett helt annat.

Vid bedömandet av denna fråga utifrån den situation, som nu rådde,

kunde styrelsen med stöd av erfarenheterna från Karlshamnsfabriken ut­

tala den meningen, att det för närvarande vore ekonomiskt möjligt för den

enskilda margarinindustrien att täcka sina behov av råvaror från inhemsk

fabrik. Det enda hinder, som för närvarande funnes, vöre det beroende av

den utländska oljeindustrien, vari en stor del av de svenska margarin­

fabrikerna befunne sig. Om detta beroende icke funnes, skulle det förvisso

vara självklart, att den nedlagda fabriken i Kalmar bomme i drift, vilket

också vore ett allmänt intresse.

Ifråga örn förslagets detaljer har generaltullstyrelsen framfört vissa

erinringar. Styrelsen framhåller följande.

Enligt förslaget skulle kungörelsen örn importreglering omfatta bland an­

nat vegetabiliska feta oljor, växtfett och andra vegetabiliska fettämnen med

undantag av linolja, rov- och rapsolja, även blåsta, andra liknande blåsta

oljor samt rov- och rapsoljesyror. Kakaosmör, som vore särskilt uppta­

get under tulltaxenr 128 (stat. nr 297) och utgjoi*de en betydande import-

artikel, skulle sålunda efter ordalydelsen komma att beröras av import­

regleringen. Varan funnes emellertid icke nämnd i den i betiinkandet in­

tagna förteckningen å varor, som .skulle bliva underkastade importregle­

ring, varför viss tvekan kunde råda angående författningens innebörd i nu

ifrågavarande punkt.

Från importregleringen borde undantagas, förutom av smör- och mar­

garinkommittén angivna varor, jämväl linoljesyra. Vidare kunde ifråga­

sättas, huruvida icke från importregleringen och den därmed förenado

licensgivningen borde undantagas vissa till tulltaxenr 112—113 (stat. nr

2G2—273) hänförliga oljor och feifer, exempelvis bomolja och ricinolja,

vilka icke användes vare sig som ersättningsmedel för smör eller flott eller

som råvara för margarinindustrien.

Enligt kommitténs förslag finge vara, som där avsåges. icke införas till

riket utan tillstånd av en av Kungl. Majit tillsatt särskild nämnd. Sty­

relsen ifrågasatte, huruvida icke åt denna nämnd jämväl borde kunna

uppdragas att meddela tillstånd att. disponera å provianteringsfrilager

upplagd vara.

Sveriges kemiska i minstrikan I or anmärker, ali enligt förslaget Kungl.

Majit skulle äga befogenhet att utan riksdagens hörande uttaga licensav­

gift även å sådana fettämnen, som användas för tekniskt, bruk, ehuru av

motiveringen franninge, att detta icke vore avsikten. Beträffande irn-

portregleringsnämndens arbetsutskott framhålles önskemålet, att person­

valet ingåve fullt förtroende. Klagoriitt borde medgivos. Industrikon­

Kungl. Majlis proposition nr 227.

54

Kungl. May.ts proposition nr 227.

toret anmärker slutligen, att ehuru regleringen enligt förslaget endast

skulle omfatta fettämnen, alltså föreningar mellan olika fettsyror och gly­

cerin, undantag likväl särskilt stadgades beträffande rov- och rapsolje-

syror, vilka icke kunde betraktas som fettämnen. Som ett förbiseende

finge väl betraktas, att undantag ej gjorts för den dessa syror närstående

linoljesyran, som i tulltaxan vöre upptagen i samband med nämnda sy­

ror. Industrikontoret giver slutligen uttryck åt den åsikten, att syftet med

importregleringen skulle kunna vinnas på ett enklare sätt genom att be­

lägga de fettämnen, som kunde framställas inom landet, med tullavgift

och i särskild anmärkning i tulltaxan fastställa, att för varor, som använ­

das för tekniskt bruk, skulle tull icke utgå.

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag erinrar örn att enligt kom­

mitténs förslag licensavgift skulle utkrävas endast för margarinindustri­

ens råvaror, medan tvättmedelsindustriens oljor skulle fritt få införas.

Det kunde emellertid, enligt bolagets mening, ifrågasättas, örn det ej bleve

svårt att skilja mellan dessa råvaror. Vissa oljor, t. ex. kokosolja och soja­

olja, användes i raffinerat skick av margarinfabrikerna och i oraffinerat

skick av tvål- och såpfabrikerna. En oraffinerad olja, som inkommit utan

licensavgift, kunde således raffineras och därefter användas för tillverk­

ning av margarin. Om licensavgift ej skulle utgå för tvättmedelsindu­

striens råvaror, måste dessa fabriker underkastas viss kontroll, detta så

mycket mera som det förekomme fall, då margarin- samt tvål- och såp-

tillverkning bedreves under samma regim. Bolaget ansåge sig även böra

påpeka en annan olägenhet, som de föreslagna bestämmelserna skulle för­

orsaka. När margarinfabrikerna raffinerade oljor, uppstode som avfalls-

produkt fettsyror, som avyttrades till tekniska fabriker. När fabrikerna

betalat licensavgift för de importerade oraffinerade oljorna, hade de där­

med också fått betala sådan avgift för däri ingående fettsyror, medan de­

ras kunder kunde införa sådana från utlandet tullfritt och utan avgift.

Vad angår den av smör- och margarinkommittén ifrågasatta reglerin­

gen av importen av oljekakor och liknande kraftfoder samt höjningen av

skatten å samma varor, synes man i stort sett vara ense örn önskvärdheten

av, att åtgärder vidtagas för begränsning av användningen av berörda

fodermedel. Rörande det sätt, varpå detta skall ernås, äro meningarna

mera delade. Flertalet av dem, som yttrat sig i denna fråga, synas dock

finna en importreglering såväl obehövlig som olämplig och anse, att de

åsyftade verkningarna skulle ernås genom allenast en lämpligt avvägd

skatt.

Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda, efter att hava erinrat örn kom­

mitténs förslag i förevarande del, bland annat följande.

Såvitt lantbruksstyrelsen kunde bedöma, borde åtgärder av detta slag

utgöra det primära och bärande för ett tillrättaläggande av det nu iråkade

läget. En minskad utfodring med kraftfoder sänkte omedelbart mjölk­

55

produktionen. Här förelåge således en möjlighet till åstadkommande av

omedelbar effekt. Det syntes dock, som örn försiktigheten bjödo, att Kungl.

Majit erhölle befogenhet att uttaga ännu något högre skatt å kraftfoder

av olika slag, förslagsvis intill 10 öre. Till och med en så hög avgift kom-

me icke att utgöra ett absolut hinder för lantmän, som för sin produktion

av mjölk eller annat verkligen behövde importfoder, att utnyttja detta.

Örn en skatt av 10 öre per kilogram uttoges, skullo priset per foderenhet

för de vanligast vid mjölkproduktionen använda foderkakorna stiga med

cirka 6 öre eller till 19 och 20 öre per foderenhet. Då man även vid rena

produktmejerier kunde räkna med ett mjölkpris av cirka 9 öre per kilo­

gram och — såsom kommittén i sitt betänkande anfört — en foderenhet

kraftfoder beräknades lämna 2.5—3 kilogram mjölk, skulle det genom

mjölken utvunna värdet av en foderenhet uppgå till 22.5 å 27 öre.

Redan ur denna synpunkt skulle sålunda en utfodring med foderkakor

till nämnda pris, därest dessa utnyttjades endast såsom produktionsfoder,

vara ekonomiskt försvarlig. För mjölkproducenter, som ägde riklig till­

gång på hemmaproducerat äggvitefattigt foder och för vilka svårigheten

att genom egen produktion sörja för det nödvändiga äggvitetillskottet så­

ledes vore jämförelsevis stor, innebure utnyttjandet av jämväl relativt

dyra äggviterika foderkakor den beaktansvärda fördelen, att det hemma-

producerade fodret genom dem gjordes fullvärdigt såsom produktionsme­

del och sålunda kunde omsättas till högre pris. Det höga priset å kraft-

foder kunde däremot beräknas verka avskräckande på de producenter —

troligen den övervägande delen — som hade möjlighet att jämväl utan

större inköp ordna sin utfodringsfråga.

Det borde erinras, att de jordbrukare, som särskilt kunde tänkas vara i

större behov av att trots höjda priser inköpa oljekakor eller annat äggvite-

rikt foder, framför allt hörde hemma i Sydsverige. Dessa jordbrukare

kunde emellertid av allt att döma lättast bära den produktionskostnads-

förhöjning, som kraftfoderskatten kunde komma att medföra. Resultaten

av de sammanställningar av räkenskaper, som å lantbrukssällskapets

driftsbyrå verkställts för räkenskapsåret 1933—1934 talade för, att så vore

förhållandet. Enligt dessa resultat hade de undersökta sydsvenska jord­

bruken under nämnda år förräntat i dem nedlagt kapital med i genom­

snitt över 5 procent. Undersökta jordbruk inom denna del av landet vi­

sade nämligen en förräntnirigsprocent vid en storlek intill 50 hektar av

4.8 procent och över 50 hektar av 5.4 procent. Den bästa hälften av de först­

nämnda jordbruken visade en förräntning av 6.7 procent oell den bästa

hälften av de sistnämnda en förräntning av 6.9 procent. De mellansvenska

jordbruken visade en avsevärt sämre förräntning, i det att medelförränt-

ningen för samtliga undersökta jordbruk endast uppginge till 2.7 procent.

Att märka vore, att de undersökta boksluten avsåge 1933 års skörd. "Bätt­

re skörd år 1934, särskilt inom Mellansverige, ävensom det förhållandet,

att mjölkregleringen icke torde hava nått full effekt under hela bok­

föringsåret 1933—1934, talade för, att bokföringsåret 1934—1935 komme att

visa ett än gynnsammare resultat. Tinder sådana förhållanden syntes hän­

synen till de jordbruk, som fortfarande vore hänvisade till inköp av kraft­

foder, icke böra få stå hindrande i vägen för de produktionskostnadshö-

jande åtgärder, som i produktionsbegränsande syfte kunde befinnas nöd­

vändiga.

Stockholms läns och stenis hush alin i n gssällskaps och Ö ster g ö Hanäs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott anse. att en nedskärning av fo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

56

dermedelsimporten under miva rande förhållanden vore av grundläggande

betydelse för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för

mjölk och mejeriprodukter. Malmöhus läns hushållningssällskaps förvalt­

ningsutskott biträder kommitténs ifrågavarande förslag men framhåller,

att den ökade kraftfoderskatten komme att framför allt drabba det skånska

jordbruket, som icke i samma utsträckning som jordbruket i andra lands­

delar kunde undvara proteinrikt kraftfoder i sina på industriavfall base­

rade foderstater. Då på grund härav produktionskostnaderna i Skåne bleve

ökade, vore det dubbelt viktigt, att leverantörernas mjölkpris därstädes

icke försämrades vare sig absolut eller i förhållande till samma pris i andra

landsdelar.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller

följande.

Angående beskattningen av oljekakorna, som i princip måste anses rik­

tig i ifrågavarande sammanhang, läge saken något annorlunda till för

Norrland, åtminstone övre Norrland, än det övriga Sverige. De många

statliga åtgärder, som vidtagits för jordbrukets upphjälpande, hade i

mångå fall icke blott varit det norrländska jordbruket till liten eller blott

indirekt nytta utan i vissa fall till skada. Beskattningen av oljekakorna

komme att verka på samma skadliga sätt. I södra och mellersta delarna av

vårt land kunde jordbrukarna i ersättning för foderkakor odla äggviterik

•spannmål, såsom ärter, vicker och bönor. Klimatet i övre Norrland lade

hinder i vägen för dylik odling. Det vöre därför fara värt, att bristen på

äggvita i fodret för kreaturen i övre Norrland genom alltför dyr sådan

i kakorna komme att medföra icke blott en hämning av produktio­

nen, såsom avsetts, utan även en så dyr mjölkproduktion för jord­

brukarna. och en så dålig kondition pä djuren, att jordbrukets svå­

righeter i övre Norrland därigenom ytterligare förvärrades. För Norrbot­

tens län för övrigt, som ifråga örn mjölkproduktion och mejeriprodukter i

hög grad utgjorde ett underskottsområde, vore denna skatt mera till skada

äu gagn. Då genom industriens tillbakagång jordbruksnäringen numera

snart sagt lämnade de enda utkomstmöjligheterna för den ständigt till­

växande befolkningen inom området, vore det av största vikt, att dennas

möjlighet till folkförsörjning ej försämrades. Statsmakterna hade tidi­

gare i andra liknande avseenden erkänt, att övre Norrlands jordbruksin­

tressen icke vore fullt sammanfallande med övriga Sveriges, i det att stats­

makterna lämnat kompensation åt övre Norrland för fodersädsskatten och

även mildrat verkningarna av mjölkregleringen för övre Norrland. För­

valtningsutskottet ville därför föreslå, att kompensation även lämnades

för kraftfoderskatten genom densammas nedsättande för foderkakor till

denna landsända.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap utlåter sig i förevarande fråga sa­

lunda.

Den av kommittén berörda regleringen av kraftfoderförbrukningen

måste betraktas från olika sidor. Det finge sålunda icke förbises, att våra

hemmaodlade fodermedel i regel behövde kompletteras med äggviterikt

kraftfoder, för att man skulle kunna erhålla ett lämpligt foder till mjöl­

kande kor och för att de inhemska foderskördarna skulle kunna rationellt

utnyttjas. De importerade kraftfodermedlen kunde visserligen till icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

57

ringa del ersättas genom ökad inhemsk odling av äggviterika fodermedel,

men för närvarande vore tillgången av sådana otillräcklig oell en utökning

av denna odling toge tid för sitt genomförande. Emellertid hade de se­

naste årens låga priser å utländska kraftfodermedel i förening med den

förbättring av mjölkprisen, som åstadkommits, uppenbarligen lett till en

ökad användning av nämnda kraftfodermedel, vilket väsentligt bidragit

till den ökning av mjölkproduktionen, som kunde konstateras. En minskad

användning av de utländska kraftfoderinedlen skulle därför bidraga till

en viss begränsning av mjölkproduktionen oell sålunda även minska svå­

righeterna för avsättningen. Då de statliga åtgärderna under nu rådande

förhållanden torde böra åsyfta att i främsta rummet stödja en på svensk

foderodling och sålunda med anlitande av svensk arbetskraft uppehållen

mjölkproduktion, vore det riktigt, att en minskad användning av utländ­

ska kraftfodermedel eftersträvades, samt att i stället inhemsk odling av

äggviterika fodermedel befrämjades. Enär sistnämnda odling sålunda

skulle komma att kräva ökade arealer, vilka måste vinnas på andra

grödors bekostnad, exempelvis brödsäd, främjades härmed även en bättre

avvägning av hela vår jordbruksproduktion. En höjning av prisen å olje-

kakor och liknande fodermedel verkade i nu angivna riktning.

Åsyftade åtgärder borde anlitas med viss varsamhet, såväl med hänsyn

till att en produktionsomliiggning krävde tid för sitt genomförande som

också på grund av att ett oavvisligt behov av importerade fodermedel

förelåge och torde komma att förefinnas även framgent, särskilt i vissa

trakter. Det vore sällskapets uppfattning, att redan gällande bestämmel­

ser om kraftfoderskatt möjliggjorde en sådan prishöjning, som för ända­

målet kunde erfordras. Som emellertid den av kommittén föreslagna höj­

ningen av kraftfoderskatten närmast avsåge att angiva det maximibelopp,

sorn skulle kunna uttagas, ville sällskapet icke motsätta sig detta förslag.

Stålens mjölknämnd understryker, att nackdelarna av att sambandet

mellan mjölkpris oell mjölkproduktion upphört, komme helt naturligt icke

att framträda så starkt under normala förhållanden, då foderpriserna

holle sig å en med hänsyn till prisläget å mjölk och animalier över huvud

rimlig nivå. Helt annorlunda hade förhållandena varit under de senaste

åren, då foderpriserna i den internationella handeln varit nere å en nivå

lägre än tillförne. Den accis å oljekakor, som infördes 1933 för att minska

användningen därav och på så sätt dämpa mjölkproduktionen, hade därför

icke fått de verkningar, som avsetts. Ur denna synpunkt vore kommitténs

förslag örn reglering av importen av oljekakor och visst annat kreaturs­

foder samt örn höjd accis att förorda. Ehuru mjölknämnden sålunda till­

styrkte, att detsamma genomfördes, ansåge sig nämnden böra framhålla,

att viss försiktighet vid importregleringens handhavande borde iakttagas.

En alltför ensidig foderstat medförde nämligen risk för en sänkning av

kvaliteten hos mjölken som råvara vid smörframställning.

Kommerskollegium uttalar rörande förevarande fråga, bland annat,

följande.

Kollegium anslöte sig i princip lill de sakkunnigas förslag, i vad det av­

såge en höjning av priset på importerade eller av importerade råvaror be­

redda foderkakor och andra slag av kreatursfoder genom en förhöjd och

allmän fodermedelsskatt (accis) på dylika produkter. En sadan skatt bor­

Kungl. Majlis proposition nr 227.

58

de i så fall även omfatta vetekli. Det kunde i själva verket knappast an­

ses ur allmän ekonomisk synpunkt försvarligt att på sätt skedde över lag

subventionera en i och för sig oekonomisk ökning av smörproduktionen

för export, vilken vore i väsentlig mån baserad på importerat foder till ett

totalvärde ungefär motsvarande den exporterade varans. Endast i de

fall, där tillgången till andra fodermedel — t. ex. betavfall eller andra

fabriksprodukter —- för att kunna fullt ekonomiskt utnyttjas behövde ett

tillskott av kväverika foderämnen — liksom möjligen på vissa trakter,

där den lokala efterfrågan på konsumtionsmjölk erfordrade särskilt till­

skott av kraftfoder — syntes en mera utsträckt användning av importerad

vara ekonomiskt befogad; men i sådana fall torde mjölkproduktionen även

kunna skäligen bära den prisökning, som en ökad fodermedelsskatt skulle

medföra.

Kollegium ansåge. sig dock böra avstyrka införandet av en mera ut­

sträckt importreglering i samband med licensgivning för import av här

ifrågavarande varuslag. Det avsedda syftet kunde lika väl och enklare

ernås genom en allmän höjning av accis å importerade eller inom landet

tillverkade kraftfoder av anförda slag. Mot den av de sakkunniga

föreslagna höjningen av maximibeloppet för skatten till 8 öre per kilo­

gram hade kollegium intet att erinra.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att den på oljekakor och

liknande fodermedel grundade mjölk- och smörproduktionen borde prin­

cipiellt jämställas med margarintillverkningen såsom konkurrent till den

på inhemska fodermedel grundade mjölk- och smörproduktionen. När det

gällde att skydda det inhemska jordbruket borde alltså detta skydd rim­

ligtvis belasta båda de därmed konkurrerande formerna av fettproduktion.

Den belastning, som nu åvilade margarinindustrien i form av en accis av

30 öre per kilogram, motsvarade en tull å margarinindustriens råvaror av

i det närmaste 100 procent av värdet, och i konsekvens härmed borde en­

ligt industrikontorets mening accisen å oljekakor m. m. höjas vida kraf­

tigare än kommittén föreslagit. En dylik höjning skulle medföra en be­

tydande minskning i smörproduktionen samtidigt som ökad avsättning

beteddes för kväverika inhemska fodermedel. Stockholms handelskam­

mare uttalar, att även örn det vore möjligt att genom på dylikt sätt åstad­

kommen stegring av produktionskostnaden ernå en viss begränsning av

smörproduktionen, kunde dock denna regleringsmöjlighet — särskilt på

lång sikt — icke förväntas bliva tillräcklig. Genom den rationella betes­

kulturen hade nämligen ett fullgott ersättningsmedel erhållits för de im­

porterade kraftfodermedlen. En höjning av oljekaksskatten med åtföl­

jande minskning av importen av denna vara borde bedömas jämväl ur

handelspolitiska synpunkter. I samma mån som vår import sjönke från

de länder, varifrån vi plägat hämta våra oljekakor, i samma män min­

skades vår exportindustris möjligheter på dessa marknader, varigenom ar­

betstillfällena inom landet bleve färre. Det vore av vikt, att frågan örn

höjning av skatten å oljekakor bleve bedömd med hänsyn till alla de in­

tressen, som därav berördes. Smålands och Blekinge handelskammare an­

ser, att tillräckliga skäl icke föreligga för reglering av importen av olje-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

59

kakor med mera. Örn en minskning i smör- och mjölkproduktionen be­

hövdes, syntes detta i stället kunna ske genom accis respektive tull

på oljekakor m. m. Fodermedelsimport ansåges för närvarande vara

nödvändig, örn kvaliteten på smör skulle kunna bibehållas och höjas. Hu­

ruvida en minskning av mjölkproduktionen kunde anses under nuvarande

förhållanden lämplig, vore handelskammaren icke i stånd att bedöma.

Skånes handelskammare avstyrker bestämt den föreslagna importreg­

leringen av kraftfoder, då bärande skäl för en sådan åtgärd enligt

handelskammarens uppfattning icke förebragts. Ett minskat utbud på

kraftfoder uppnåddes utan svårighet genom accis på oljekakor o. dyl.

Härtill komme, att fodermedelsimporten i viss utsträckning ännu så länge

vöre absolut nödvändig, örn smörkvaliteten ej skulle försämras, och att

vinsten av dess nedskärande till sitt oundgängliga minimum enligt sak­

kunnig beräkning skulle bliva relativt obetydlig. Göteborgs handelskam­

mare anser, att även örn en höjning av accisen å foderkakor skulle med­

föra ökade produktionskostnader för viss mjölkproduktion och därvid

även en begränsning av denna produktion, effekten av den föreslagna åt­

gärden dock bleve skäligen obetydlig, då endast en ringa del av hela foder­

mängden skulle träffas av prisförhöjningen. Man borde emellertid vid be­

dömandet av åtgärdens lämplighet icke bortse fran den skadliga inver­

kan, som en begränsning av tillgången av äggviterikt foder utövade på

mjölkproduktionen och på kvaliteten av det framställda smöret. Inom

landet producerades ej tillräckliga mängder äggviterikt foder och en om­

läggning av lantbruket i syfte att öka denna produktion skulle taga lång

tid i anspråk, örn den överhuvudtaget ekonomiskt läte sig genomföra

inom stora och viktiga delar av våra lantbruksdistrikt. Handelskamma­

ren ville därför bestämt tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna

utvägen för minskandet av mjölkproduktionen användes med största var­

samhet och att, innan åtgärder i föreslaget syfte vidtoges, en undersök­

ning verkställdes angående den kvantitet av äggviterika fodermedel, som

det vore behövligt att importera för att tillgodose landets oundgängliga

behov av äggviterikt foder.

Styrelsen för kooperativa förbundet anser det icke tilltalande att ge­

nom fördyring av fodret söka påverka mjölkproduktionen, vars ökning

väsentligen betingas av andra omständigheter, men kan dock med hän­

syn till de föreliggande omständigheterna icke avstyrka kommitténs för­

slag i denna del.

Vad slutligen angår det av smör- och margarinkommittén ifrågasatta

övervägandet av frågan, huruvida ej bestäjmnelserna i margarinförord­

ningen borde i visst hänseende förlänas utsträckt tillämpning, har lant­

bruksstyrelsen hänvisat till ett den 5 januari 1935 av styrelsen avgivet

utlåtande i anledning av viss framställning örn utfärdande av bestäm-

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

60

meisel- angående tillverkning och försäljning av glassprodukter. I sagda

utlåtande anföres bland annat följande.

Ur mjölkproduktionens synpunkt syntes det önskvärt, att sådana be­

stämmelser utfärdades för handeln med glass, att tillverkningen av fett-

haltig glass såvitt möjligt baserades på mjölk eller mjölkprodukter. Dy­

lika föreskrifter vore av betydelse dels för att stödja det inhemska smör-

iettet i konkurrensen med det importerade konstfettet, dels emedan en

reglering av produktionen och handeln med glass syntes kunna medföra

on oväsentlig avsättningsmöjlighet för smörfett.

För tillgodoseende av anförda önskemål ansåge sig lantbruksstyrelsen

böra förorda, att varubeteckningcn glass finge åsättas helt eller delvis

frusen vara, som icke innehölle annat fett än mjölkfett. För att undvika

illojal konkurrens mellan tillverkare av glass, som innehölle mjölkfett,

syntes vidare viss minimifetthalt böra föreskrivas för dylik glass. Det

syntes därvid lämpligt, att fetthaltsgränsen fastställdes till 10 procent-

Genom dessa bestämmelser ansåge lantbruksstyrelsen, att för ifrågava­

rande ändamål avsedd ökad avsättning av mjölkfett på den inhemska

marknaden borde kunna uppnås.

Därest föreskrift meddelades, att fettet i glass skulle utgöras av minst

10 procent mjölkfett, torde dylik glass närmast vara att betrakta såsom

en mejeriprodukt. Vid sådant förhållande syntes särskilda föreskrifter

beträffande fabrikationen icke nu böra utfärdas, då dylika icke funnes

i fråga om övriga mejeriprodukter. Enligt vad lantbruksstyrelsen hade

sig bekant hade emellertid 1933 års mjölk- och mejeriutredning fått i

uppdrag att utforma förslag till hygieniska föreskrifter för mejerier. Örn

dylika komme att utfärdas, torde böra övervägas, örn dessa lämpligen

borde gälla även för glasstillverkningen.

Sådan frusen, till förtäring avsedd vara, vari inginge annat lett än

mjölkfett, tillverkad av fettemulsion eller av massa, vari främmande fett

emulgerats, borde enligt lantbruksstyrelsen förmenande hänföras till

fettemulsion. För sådan frusen vara borde alltså gälla vad i margarin-

förordningen vore stadgat örn tillverkning av och handel med fettemul­

sion. Därest detta icke skulle anses utan vidare vara klart av ordaly­

delsen i nu gällande bestämmelser, borde dessa enligt lantbruksstyrelsen»

förmenande kompletteras i detta avseende.

Föreningen mjölkpropagandan framhåller i sitt förevarande yttrande

behovet av att vissa av fettemulsion beredda produkter, exempelvis glass

och glassmassa, bleve underkastade kontroll vid tillverkningen samt i

handeln så märkta, att deras egenskap av konstprodukt tydligt fram­

trädde. Därjämte ville föreningen föreslå, att namnet glass eller andra

namn, vari ordet glass inginge som del, förbjödes för sådana produkter,

sorn innehölle annat fett än mjölkfett. Detta skulle skapa ökat förtroende

för glass och verksamt bidraga till ökad konsumtion av mjölkfett.

Svenska mejeriernas riksförening anför, att vad kommittén förordat

i fråga örn reglering av tillverkningen av fettemulsioner icke föranledde

någon erinran från riksföreningens sida. Härutöver syntes emellertid

böra gälla vad till stärkande av smörets konkurrenskraft hade föreskri­

vits eller komme att föreskrivas i fråga örn margarin. Dessa åtgärder

voro särskilt betydelsefulla med hänsyn till den ökade glassfabrikationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

61

inom landet, något som riksföreningen redan haft tillfälle att framhålla

i skrivelse till lantbruksstyrelsen, däri riksföreningen förordat, att be-

nämningen glass reserverades för vara, vid vars tillverkning annat fett-

ämne än mjölkfett icke använts. Det syntes riksföreningen överhuvud

mycket betydelsefullt, att åtgärder vidtoges för att förhindra fortsatt ut­

bredning av fettemulsionstillverkningen och förbrukningen därav.

Samtidigt med att sålunda erinringar i olika hänseenden gjorts mot

vad smör- och margarinkommittén föreslagit, hava i flera av de inkomna

yttrandena framförts vissa andra förslag till åtgärder för främjande av

avsättningen av mjölk och mejeriprodukter inom landet. Såsom fram­

går av det av smör- och margarinkommittén avgivna betänkandet har

frågan örn en skärpning av margar mlagstiftningen i vissa hänseenden

varit föremål för övervägande inom kommittén men icke föranlett något

förslag från kommitténs sida.

Såväl svenska mejeriernas riksförening som i viss utsträckning även

Sveriges allmänna lantbrukssällskap och föreningen mjölkpropagandan

påyrka emellertid åtgärder i dylik riktning. Riksföreningen framhåller

i sitt yttrande bland annat följande.

Riksföreningen ansåge sig icke helt kunna instämma uti kommitténs

uttalande, att frågan örn särskild färg å margarin till förhindrande av

att smör och margarin förväxlades, icke skulle hava någon avgörande be-

tydelse för ett omedelbart lösande av spörsmålet örn ökad smöravsättning.

Den omständigheten, att margarinet kunnat erhålla en så betydande ef­

terfrågan, finge säkerligen till viss del tillskrivas, att konsumenten för

ett billigare pris kunnat förvärva en vara, som till det yttre icke i något

avseende skilde sig ifrån smöret. Det syntes därför sannolikt, att den

konkurrenskraft, som margarinet på angivna sätt erhållit, skulle försva­

gas, därest margarinet icke vidare finge utnyttja sin yttre likhet med

smöret. Med behjärtande av vad kommittén uttalat om önskvärdheten

av att margarinet icke erhölle ett osmakligt utseende, ifrågasatte riks­

föreningen därför, huruvida det icke kunde föreskrivas, att för marga­

rinet icke finge användas annan färg än den, som vöre väsentligt lju­

sare än den ljusaste färgen å smör. Därmed skulle menige man icke

behöva förväxla smör och margarin samtidigt som det måste antagas, att

någon »social åtskillnad» icke skulle uppstå, då vid användning till exem­

pel till smörgås färgskillnaden icke torde framträda särskilt bjärt men

skillnaden dock före användandet skulle tydligt framträda.

Riksföreningen ansåge sig icke heller kunna biträda kommitténs ut­

talande i avstyrkande riktning i fråga om skyldighet för restaurant^1

och andra näringsställen att genom i lokalerna tydligt synliga anslag

angiva, att margarin serverades. En sådan föreskrift skulle nämligen, ef­

ter allt att döma, vara av väsentlig betydelse, då säkerligen ett stort an­

tal av dessa förbrukare omedelbart skulle upphöra med att servera mar­

garin. Någon anledning att av sociala skäl motsätta sig samma förslag

torde så mycket mindre finnas, som det å ena sidan pa goda grundel

kunde antagas, att de nämnda förbrukarna gärna och helst läte sina

avnämare sväva i den uppfattningen, att de allenast seivcradc smör och

det å andra sidan torde kunna beräknas, att den prisföihöjning, som ge­

nom angivna utbyte skulle genomföras, bleve mycket måttlig.

Kint yl. Majds proposition ur 227.

62

Vidare hade inom riksföreningen det förslag framförts, att margarin

icke skulle få saluföras, örn det blandats med smör. Genom ett sådant

förbud skulle nämligen margarinets på smöret vunna konkurrenskraft

ytterligare minskas. Angivna uppslag torde vara förtjänt av att vinna

särskilt beaktande. 'Det syntes nämligen vara ställt utom tvekan, att

konsumtionen av det smörblandade margarinet till väsentlig del påver­

kades av att detsamma på grund av inblandning av smör ansåges vara

av särskilt god kvalitet. Då konsumenterna utan att ordet smör före­

komma, genom särskilda benämningar bibragtes den uppfattningen, att

smör inblandats men icke finge kännedom örn blandningsprocenten, hade

konsumtionen kunnat dragas till margarinet under antagandet, att smör­

inblandningen vore mycket väsentlig. Därest inblandning icke vidare

finge äga rum, torde det kunna förutses, att konsumenterna av detta mar­

garin överginge till rent smör. Däremot vore det mindre antagligt, att

konsumtionen vände sig till margarinet. Konsumtionen av smör skulle

på detta sätt kunna ökas med en förhållandevis ganska väsentlig kvan­

titet.

Statens mjölknämnd har i sitt yttrande behandlat även frågan örn in­

förande av en skillnad i färg mellan smör och margarin och därvid an­

fört följande.

Med åtgärder i dylik riktning skulle närmast åsyftas att skapa säker­

het för, att icke endast köparen utan jämväl förbrukaren av en viss vara

bleve i stånd att avgöra, huruvida den utgjorde smör eller margarin. Be­

tydelsen av sådana åtgärder borde dock enligt mjölknämndens mening

icke överskattas. En bestämmelse örn färgskillnad, i vad nvsåge marga­

rin för matlagning, bakning och dylikt, komme med all sannolikhet icke

i någon mån att påverka förbrukningen. Endast i fråga örn det marga­

rin, som användes för bordsändamål och vilket torde utgöra den mindre

delen av margarinkonsumtionen, skulle bestämmelsen kunna utöva in­

flytande. Införandet av en skillnad i färg å smör och margarin skulle

därför i alldeles särskilt hög grad träffa de i inkomsthänseende sämst

ställda befolkningsgrupperna, vilka använde margarin för bordsända-

mål. En dylik åtgärd framstode sålunda som synnerligen betänklig och

syntes särskilt i nuvarande situation, då en tillfredsställande avsättning

av mjölkproduktionen vore i så hög grad beroende av samtliga befolk­

ningsgruppers medverkan, icke vara att tillråda.

Vissa av de hörda jordbrukaresammanslutningarna hava även fram­

hållit, att avsättningsförhållandena för den svenska mjölkproduktionen

kunde komma att försämras väsentligt mer än vad man förutsatt samt

att i dylikt läge det bleve nödvändigt att allvarligt överväga möjligheten

av en ytterligare begränsning eller fullständig avveckling av den nuva­

rande margarintillverkningen. Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott förmenar, att en väg, som i sådant fall kunde beträ­

das, vore att svenska mejeriernas riksförening inköpte samtliga marga­

rinfabriker inom landet och genom statliga åtgärder erliölle skydd mot

import av margarin, råmaterialerna härför ävensom mot annat matfett

av utländskt ursprung. Värmlands läns hushållningssällskaps förvalt­

ningsutskott vill ifrågasätta, örn någon annan möjlighet att tillfredsstäl­

lande ordna fettförsörjningen förelåge, än att hela denna gren av livs­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

63

medelsproduktionen lades under en gemensam, av lämplig jordbrukare­

organisation handhavd ledning, varigenom alla konfliktämnen rörande

produktionen skulle avlägsnas. För åstadkommande av en sådan cen­

tralisering av fettproduktionen krävdes, att staten inlöste margarinfabri­

kerna och överläte driften förslagsvis till svenska mejeriernas riksföre­

ning att av denna handhavas enligt av riksdagen meddelade direktiv.

Kommerskollegium samt flertalet hörda organisationer på industriens

och handelns område liksom även svenska livsmedelsarbetareförbundet

anse däremot såsom en framkomlig väg för undanskaffande av förefint­

ligt smöröverskott å den inhemska marknaden att överenskommelse träf­

fas eller föreskrift meddelas örn skyldighet för margarinfabrikerna att

inblanda viss myckenhet smör i det tillverkade margarinet. Samtidigt

skulle även tillverkningen av margarin begränsas. Kommerskollegium

utvecklar sin mening sålunda.

En nära till hands liggande utväg att — åtminstone partiellt och tem­

porärt — avlyfta det tryck på den inhemska smörmarknaden, som ett dy­

likt, tillfölje av befarade handelspolitiska restriktioner i utlandet hastigt

uppkommande smöröverskott kunde komma att- utöva, skulle ligga i ge­

nomförandet av en viss stadgad inblandning av smör i margarin. För

att en dylik åtgärd skulle kunna hava avsedd verkan, torde den dock böra

förutsätta en samtidig begränsning av tillverkningskvantiteten (smör-

blandad) margarin till ungefärligen samma omfattning, som represente­

rades av den nuvarande inhemska margarinfabrikationen.

Beträffande den procentsats av smör, som skulle föreskrivas för inbland­

ning i tillverkat margarin, torde densamma böra regleras efter förhan-

denvarande förhållanden på smörmarknaden och närmast på så sätt, att

en av uppkommande importrestriktioner i utlandet orsakad minskning i

smörexporten kunde i erforderlig grad kompenseras. Inblandningsprocen-

ten torde med hänsyn härtill böra bestämmas av Kungl. Majit för viss

tid, efter förslag av statens mjölknämnd eller lantbruksstyrelsen.

Tvångsinblandning av smör måste under alla förhållanden medföra en

fördyring av margarinet och komme sålunda att verka i samma riktning

som den ifrågasatta, höjda margarinaccisen. Prisförhöjningen bleve up­

penbarligen beroende dels på den fastställda procentsatsen för smörin­

blandningen, dels på det pris, till vilket smöret skulle av mejerierna till­

handahållas, och varom närmare avtal borde träffas i samband med den

förutsatta begränsningen av margarinfabrikationen. För att ej den

inhemska margarinfabrikationens ställning i konkurrensen med importe­

rat margarin skulle äventyras, vore jämväl en efter de ändrade förhål­

landena avpassad förhöjning av margarintullen erforderlig. Såsom fram-

ginge av de utav de sakkunniga anförda beräkningarna, skulle den er­

forderliga tull förhöjningen under olika förhållanden behöva uppgå till

från 20 till 65 öre per kilogram utöver nu gällande tullsats (f. n. 35 öre

per kilogram). Det måste anses önskvärt, att tullförhöjningen begrän­

sades till högst 30 öre per kilogram, och att smörpris och inblandnings-

procent reglerades i enlighet härmed.

Gentemot den sålunda ifrågasatta inblandningen kunde visserligen an­

föras det fördyrande av ett viktigt födoämne, som därigenom skulle åstad­

kommas. Å andra sidan torde väl emellertid det smörblandade marga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

64

rinet i värde såsom näringsmedel få anses åtskilligt överlägset oblandad

vara. Och i varje fall behövde icke fördyringen bliva större än den, som

skulle bliva en följd av en sådan förhöjning av margarinaccisen jämte

införande av föreslagna importlicensavgifter på vissa av margarinindu­

striens råvaror, som av de sakkunniga i annat samband föreslagits.

Jag vill även i detta sammanhang anmäla, att statens mjölknämnd

med skrivelse den 15 februari 1935 efter hörande av svenska mejeriernas

liksförening överlämnat förslag till ändring i bestämmelserna an­

gående indrivning och efterskänkande av mjölkavgift. Förslaget inne­

bär, att Kungl. Majit skulle äga meddela föreskrifter angående efter­

skänkande av mjölkavgift. I anslutning härtill skulle mjölknämnden i

tillämpningsföreskrifterna till mjölkavgiftsförordningen medgivas be­

fogenhet att besluta örn dylikt efterskänkande ej endast, som nu är

fallet, när den avgiftsskyldige saknar utmätningsbara tillgångar utan

jämväl när den avgiftsskyldiges förmåga att erlägga avgift är väsentli­

gen nedsatt på grund av tyngande underhållsskyldighet, sjukdom eller

annan liknande ömmande omständighet samt han dessutom ej innehar

lös egendom till högre värde än sammanlagt 3,000 kronor. Fråga örn efter

skänkande av mjölkavgift i andra fall än de nu nämnda skulle bero på

prövning av Kungl. Majit.

Som motivering till förslaget har mjölknämnden anfört, bland annat

följande.

Enligt gällande bestämmelser angående mjölkavgift skulle avgifterna

erläggas kalendermånadsvis eller i fråga örn avgiftsskyldiga mjölkpro­

ducenter för en period av två månader. Med nuvarande avgiftssats

kunde avgiften för avgiftsskyldiga producenter beräknas motsvara minst

10 procent av den bruttoinkomst, som tillfördes producenten genom mjöl­

kens försäljning. Under sådana förhållanden vore det givet, att i många

fall, därest ej särskilda anordningar genomfördes vid skattebeloppets in­

drivning, stora svårigheter kunde föreligga för de avgiftsskyldiga att

göra rätt för sig. Därest genom försummelse att fullgöra avgiftsskyl-

digheten i rätt tid en anhopning av avgifterna skedde, ökades givetvis

svårigheterna avsevärt. Det vore emellertid önskvärt, att mjölkregle­

ringen, varigenom avsåges att hjälpa samtliga jordbrukare, icke hade

till följd en större påfrestning av ekonomien hos de sämst ställda jord­

brukarna, än vad som kunde anses ofrånkomligt.

Hithörande bestämmelser i gällande författningar vore dels 3 § 5 mom.

i förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, dels ock

12 och 14 §§ kungörelsen samma dag (nr 393) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning. I förstnämnda författningsrum stadgades, att

Kungl. Majit ägde från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där så med

hänsyn till ringa produktion eller andra förhållanden funnes skäligt. De

fall, då dylika generella undantag från avgiftsskyldighet medgivits, fun­

nes angivna i 2 § kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 442) örn upptagande för

tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 av mjölkavgift samt i vissa av Kungl. Majit

meddelade särskilda beslut. Enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 374)

om upptagande av dylik avgift fram till den 1 juli 1935 hade nämnda un­

dantag i allt väsentligt erhållit fortsatt giltighet. Undantagen hade i

samtliga fall föranletts av, att försäljningen av ifrågavarande mjölk an-

Kungl. Maj: Is proposition nr 227.

65

setts röna jämförelsevis ringa inflytande av mjölkregleringen. Hänsyn

till de avgiftsskyldiga kade sålunda icke inverkat. Detta hade däremot

otvivelaktigt varit fallet keträffande föreskrifterna i 14 § i tillämpnings-

kungörelsen, enligt vilken paragraf avkortning måtte efter keslut av

mjölknämnden äga rum, då den avgiftsskyldige kefunnits sakna utmät­

ningskara tillgångar. Denna kestämmelse innekure, att, därest genom

utmätning utrönts eller ock genom utmätningsmans intyg styrkts, att den

avgiftsskyldige saknade utmätningskara tillgångar, mjölknämnden ägde

efterskänka mjölkavgift, som eljest skolat erläggas.

Det ville emellertid förefalla, som örn den anordningen korde träffas,

att åt Kungl. Majit medgåves en generell rätt att förordna örn efterskän­

kande av mjölkavgift. Något principiellt kinder för riksdagen att åt

Kungl. Majit lämna ett dylikt kemyndigande syntes med känsyn till

mjölkavgiftens speciella karaktär knappast föreligga. Erinras kunde vi­

dare örn, att enligt 24 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet efterskän­

kande av oguldna kommunalutskylder finge, då fråga ej vore örn anta­

gande av ackord, av kommunalstämman keslutas där, efter prövning av

varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigketer kefunnits förelig­

ga. Därest Kungl. Majit erkölle dylikt kemyndigande, korde åt mjölk­

nämnden uppdragas att förordna örn efterskänkande av avgift ej endast

såsom nu, när den avgiftsskyldige saknade utmätningskara tillgångar,

utan även då särskilda omständigketer, såsom tyngande underkållsskyl-

digket, sjukligket, nedsatt arketsförmåga eller dylikt förelåge, samt dess­

utom sammanlagda värdet utav av den avgiftsskyldige inneliavd lös

egendom icke överstege ett visst kelopp. Att känsyn kär ej korde tagas

till innekavd fast egendom kerodde på, att denna kunde vara i större el­

ler mindre grad intecknad. Beloppet ifråga syntes lämpligen kunna ke-

stämmas till 3,000 kronor.

Därest kestämmelser av angivna innekörd meddelades, torde de för

mjölknämndens vidkommande komma att i kuvudsak tillämpas så­

lunda. Erlades ej mjölkavgift inom fastslagen tid efter det statens mjölk­

nämnd fastställt avgiftens kelopp, skulle keslutet därom översändas till

vederkörande utmätningsman för indrivning, varvid ett intygsformulär

skulle kifogas, avfattat i överensstämmelse med reglerna för efterskän­

kande. Därest vederkörande avgiftsskyldige ej frivilligt erlade avgiften,

kade utmätningsmannen att verkställa sedvanlig uppskattning av den av-

giftsskyldiges egendom samt, därest vid denna värdering erkållet kelopp

understege fastställt maximum, ifylla formuläret, varvid kan även skulle

angiva den eller de särskilda omständigketer, som borde kunna medföra

efterskänkande, samt därefter återsända kandlingarna till nämnden. På

grundval av sålunda erkållet material kade mjölknämnden att taga stånd­

punkt till frågan örn avgifternas efterskänkande. Ansåge nämnden ef­

terskänkande icke köra ske, borde kandlingarna återsändas till utmät­

ningsmannen för verkställigket i vanlig ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Resultatet av hittillsvarande mjölkreglering.

Till närmare belysning av marknadsläget för mjölk och mejeriproduk­

ter samt verkningarna i olika hänseenden av den genomförda marknads­

regleringen för mjölk under 1934 meddelas i det följande åtskilliga sif­

fersammanställningar, vilka i kuvudsak utgöra en komplettering av mot-

11 ilang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr

227.

5

66

svarande tabeller i det av smör- och margarinkommittén avgivna betän­

kandet. Utöver i berörda sammanställningar anförda uppgifter kan näm­

nas, att, enligt från svenska mejeriernas riksförening inhämtade uppgif­

ter, till mjölkregleringen för år 1934 i avgifter influtit tillhopa 68,490,026

kronor, varav 4,864,583 kronor belöpa å kraftfoder- och kliskatten, 11,218,691

kronor å margarinaccisen, 52,396,096 kronor å mjölkavgiften samt 10,656

kronor å importavgifter å mjölk och mejeriprodukter. Av de influtna

medlen hava 26,791,107 kronor använts för stödjande av exporten av me­

jeriprodukter. I prisutjämningsbidrag hava utbetalats 38,631,495 kro­

nor. Av återstoden hava 588,307 kronor använts för bestridande av kost­

naderna för uppbörd av mjölkavgifter och avgiftsmedlens förvaltning

samt därmed förenad kontroll. För bestridande av sådana kostnader,

som avses i 2 § mom. c i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 375), hava

använts 342,210 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

67

Tillverkning och försäljning av smör och ost samt försäljning av margarin,

månadsvis, under tiden 1 Juli 1933—28 februari 1935.

År och månad

S m

ö r

0 8 t

Försälj­

ning av

margarin

ton

Tillverk­

ning

ton

Export

ton

Leveran­

törer­

nas åter­

tagning

ton

Total

inhemsk

försälj­

ning

ton

Tillverk­

ning

ton

Försälj­

ning

ton

1933.

Juli.........................................

5,055

1,595

3,463

1,849

2,990

3,690

Augusti .................................

5,579

1,830

3,629

2,260

3,149

4,385

September.............................

5,156

2,017

3,146

2,073

2,607

4,396

Oktober.................................

4,727

1,902

2,912

1,636

2,302

4,432

November.............................

4,454

1,659

2,760

1,716

2,124

4,615

December .............................

4,709

1,605

3,060

2,251

1,823

4,374

Summa

29,680

10,608

18,970

11,785

14,995

25,892

1934.

Januari .................................

5,055

2,090

•

3,038

2,913

2,338

4,152

Februari.................................

4,421

1,833

•

2,598

2,584

2,401

4,030

Mars .....................................

4,777

1,740

551

3,164

2,807

2,600

4,660

April .....................................

4,877

1,700

504

3,057

2,855

2,406

4,253

Maj.........................................

5,536

1,793

591

3,622

3,249

2,443

4,291

Juni.........................................

6,080

2,555

626

3,346

3,152

2,614

4,241

Juli.........................................

5,642

2,262

642

3,579

2,290

2,943

4,687

Augusti .................................

5,810

2,132

684

3,630

2,505

3,089

3,989

September.............................

5,513

2,074

656

3,332

2,433

2,652

4,365

Oktober.................................

5,224

1,949

638

3,415

2,090

2,834

4,905

November ............................

4,664

1,508

572

3,204

1,876

2,538

4,712

December ............................

4,911

1 534

633

3,446

2,349

1,965

4,545

Summa

62,510

23,170

6,097

39,431

31,103

30,823

52,830

1935.

Januari .................................

5,208

1,901

547

3,231

2,949

2,384

4,249

Februari.................................

4,663

1,691

522

2,966

2,696

2,488

4,269

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utförsel av smör samt exportpriser, veckovis, under nedan angiven tid.

Vecka

Export

ton

Medel-

netto-

export-

pria

öre/kg

1933.

30/6 6V...........

378

137

V* -“/»............

327

144

14/

t

-20/r...........

362

138

al/7

"/» ............

370

140

!8/7

8/S ............

370

147

‘/s —1#/>............

390

143

u/s I7/e...........

371

153

18/e a4/s ............

402

143

'Vs —51/e............

508

141

v»-v»

............

493

162

Bl» -Hh

............

404

178

16/« -21/e............

537

161

SS/9 —28/9............

444

164

!8/« —fi/io............

487

157

e/io---12/l0 .......

459

169

1S/lO—19/l0 .......

407

190

20/io—96/io .......

405

181

s,/io- */u .......

396

185

•lil—‘lil

.......

422

184

•‘lil—'‘lil

.......

385

187

"lil—“lil

.......

372

183

“lil-“lil

.......

366

179

v»-’/»

.......

398

171

‘lil—"lil

.......

405

172

"lil—“lil

.......

329

175

“In—“lii

.......

303

162

1934.

39/it—33—4/i ...

399

143

6/i

-nh

...........

500

125

•Vi

-18/i

............

501

129

l‘l l-“ll

............

466

126

2811 -lh

...........

461

106

Vecka

Export

ton

Medel-

netto-

export-

pris

öre/kg

Vecka

Export

ton

Medel-

netto-

exp ort­

pris

öre/kg

9I/S — 8/9 .......

542

118

V»—13/» .......

440

116

14/9 -- 2% .......

480

116

JI/»-”/s .......

472

118

28/9 - 4/l0.......

509

116

6/io-u/io .......

453

127

"In—“Ilo

.......

461

139

19/io-*6/i» .......

422

160

“ho—

1lil

.......

375

173

•lil—8lil

.......

355

173

9/u-l5/n .......

346

170

"lii—“lii

.......

351

158

“lii-“lii

.......

347

155

•°/n—

6lii

.......

387

163

7/ia—ls/i2 .......

396

170

14/l3-- 20/l2........

310

169

•l/n-“ln

.......

302

167

1935.

,8/i»—34—8/i...

337

166

*/i —l0/i .......

374

160

ll/i—"h

.......

492

161

18/x —24/i .......

409

159

a8/i —3l/i .......

477

161

*/»-'/» .......

398

164

8/s-I4/> .......

402

158

"h —,ll*

.......

479

149

“Il—“Il

.......

411

152

V s — 7» .......

416

143

8/s-u/s .......

412

144

,6/s—

al/s .......

383

139

v

•/«—,6/>-

16/»—a2/s-

’7— Vs-

V»— ^7* ■

9/s-16/s-

16/s-,7«-

J3/3-*9/8-

8°/s- 7*-

13/4----10/*..

50/4—■"/t..

*V«- ■/«•■

4

/

6

-

l0

/

6

-

n/5—1T/s.,

1S/6----

26/6

---

S1

/

6

-

^l/6 '/«•

8/s—u/e.

18/e—a1/8-

”/«-”/•■■

29/e— 6A-

•/i-"/»-

X3/7----10/7.

”/ⁱ- '/•-

Va—'/»-

10/8 —1B/S-

l7/a—”/s-

508

480

447

388

445

414

374

348

359

394

404

410

410

404

384

365

465

543

575

584

628

673

565

580

433

353

456

532

481

468

99

104

109

117

93

100

lil

lil

103

102

99

99

100

99

107

111

102

102

100

98

95

90

89

91

115

133

114

112

124

120

Kungl. Majlis proposition nr 227.

69

Prisutjämningsbidrag lör olika distrikt och månader under tiden 1 juli 1933

28 februari 1935

(öre för kilogram).

År och månad

i

Stock­

holms

distrikt

Smålands

distrikt

Skånes

distrikt

Västra

Sveriges

distrikt

Värmland

—Dalar­

nas

distrikt

Mellersta

Norrlands

distrikt

Norr­

bottens

distrikt

i

1933 |

Juli -...i..................................

2.17

1.08

1.75

1.81

2.72

3.10

2.84

Augusti ...... ........j................

2.23

1.78

1.79

1.90

2.89

4.48

4.38

September.......... ..................

2.78

2.02

1.99

2.17

3.21

4.08

4.22

Oktober.............. i................

2.82

2.05

1.96

2.25

3.86

4.64

7.70

November.......... ;■................

2.5 7

1.88

1.77

2.02

3.19

3.54

3.87

December .......... -................

2.32

1.78

1.67

1.90

3.34

3.50

3.42

1934

Januari .................................

2.08

1.65

1.55

1.72

2.68

2.57

2.6 7

Februari.............. ..................

2.13

1.65

1.55

1.77

2.85

2.89

2.87

Mars ...................>................

2.08

1.59

1.48

1.74

2.84

2.84

3.05

April .....................................

2.05

1.60

1.53

1.76

2.74

2.69

2.79

Maj....................... .................

2.12

1.62

1.57

1.74

2.70

2.87

3.oo

Juni ...................:■................

2.11

1.69

1.70

1.77

2.65

3.18

3.28

Juli...................... ..................

2.3 8

1.81

1.82

1.95

3.02

5.3 6

4.7 3

Augusti .................................

2.47

1.87

1.85

1.93

2.95

7.29

8.45

September............................

2.52

1.91

1.88

1.98

2.80

5.83

5.97

Oktober.................................

2.89

2.08

1.99

2.19

3.28

•

5.39

9.65

November.......... >...... .........

3.07

2.23

2.08

2.36

4.25

5.52

7.29

December .......... -................

3.20

2.3 7

2.2 7

2.54

4.65

5.13

6.08

1935

Januari .............. ..................

3.oo

2.29

2.16

2.44

3.64

3.90

4.54

70

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Smörnoteringar i Manchester, m&nadsmedeltal, under tiden 1 Juli 1933—

28 februari 1935

(öre för kilogram).

År och månad

Svenskt

Danskt

Finskt

Nyzee-

ländskt

smör

Pris å svenskt smör

eller lägre (—

högre (+)

I än

smör

smör

smör

Danskt

Finskt

Nyzee-

ländskt

1933

Juli.........................................

168.1

185.3

179.6

156.6

— 17.2

— 11.5

+ 11.5

Augusti .................................

173.8

202.4

192.9

173.8

— 28.6

— 19.1

± o

September............................

190.9

225.3

217.7

200.6

— 34.4

— 26.8

— 9.6

Oktober.................................

194.8

217.7

206.2

192.9

— 22.9

— 11.4

+ 1.9

November............................

198.6

231.0

206.3

168.0

— 32.4

— 7.6

+ 30.6

December ...........................

192.9

217.7

192.9

141.3

— 24.8

± o

+ 51.6

Medeltal

183.1

201.6

190.6

161.2

— 18.4

— 7.5

+ 21.9

1934

Januari .................................

157.6

177.7

160.5

133.1

— 20.2

— 3.0

+ 24.4

Februari.................................

142.8

178.3

150.4

137.4

— 35.5

— 7.6

+ 5.4

Mars .....................................

148.9

178.5

154.6

143.2

— 29.6

— 5.7

+ 5.7

April .....................................

148.0

163.3

151.8

142.3

— 15.8

— 3.8

+ 5.7

Maj.........................................

150.6

165.6

157.6

148.7

—15.0

— 6.9

+ 1.9

Juni .....................................

148.0

166.8

155.3

153.6

— 18.8

— 7.3

— 5.6

Juli.........................................

142.5

170.6

153.3

148.4

— 28.1

— 10.8

— 5.9

Augusti .................................

163.2

206.6

188.9

156.7

— 43.4

— 25.7

+ 6.5

September.............................

152.9

206.5

188.0

147.2

— 53.6

— 35.1

+ 5.7

Oktober.................................

172.0

216.3

197.8

136.3

— 44.3

— 25.8

+ 35.7

November............................

208.1

234.7

218.1

147.8

— 26.6

— 10.1

+ 60.3

December ............................

209.1

239.0

210.4

142.8

— 29.9

- 1.4

+ 66.8

Medeltal

162.0

192.0

173.9

144.8

— 30.0

— 11.9

+ 17.3

1935

Januari ................................

207.3

228.8

207.o

162.7

— 21.6

+ 0.2

+ 44.5

Februari.................................

202.1

227.4

204.9

176.0

— 25.3

— 2.8

+ 25.5

Kungl.

Maj-.ts proposition nr

227.

71

2. Slaktdjursregleringen.

Gällande bestämmelser.

För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slakt­

djur och slakteriprodukter skall jämlikt förordningen den 26 juni 1933

(nr 387) angående slaktdjursavgift, där Kungl. Majit så förordnar, viss

avgift, slaktdjursavgift, upptagas för kött av nötkreatur, får, get, svin

eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå,

offentligt slakthus eller enskild under offentlig kontroll ställd slakteri­

inrättning. Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Majit under iakt­

tagande att den högst får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nöt­

kreatur som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram (storboskap)

och häst 3 kronor, svin 2 kronor och övriga ifrågavarande djur 1 krona.

Enligt förordning den 24 maj 1934 (nr 179) äger Kungl. Majit från avgifts-

skyldighet medgiva undantag, där så med hänsyn till särskilda förhållan­

den finnes skäligt. Frågor avseende tillämpningen av förordningen an­

gående slaktdjursavgift handläggas av statens slakterinämnd.

Enligt kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 496) har förordningen an­

gående slaktdjursavgift trätt i kraft den 21 augusti 1933. Den gäller till

och med den 30 juni 1935. Närmare bestämmelser beträffande ordningen

för slaktdjursavgifts erläggande och indrivande ävensom i avseende å

förordningens tillämpning i övrigt hava meddelats i kungörelsen den 15

augusti 193å (nr 497). Genom ytterligare en kungörelse samma dag (nr

499) förordnades örn upptagande av slaktdjursavgift för nötkreatur och

svin under tiden 21 augusti 1933^30 juni 1934 med för större nötkreatur

— varmed skulle avses sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen vägde

minst 150 kilogram eller, örn avgiften uppbures före slakten, vars levan­

de vikt utgjorde minst 300 kilogram — 3 kronor, för annat nötkreatur 1

krona och för svin 50 öre. Motsvarade de vid besiktningstillfället god­

kända delarna av djuret ej mer än högst halv kropp, skulle avgiften ut­

gå med allenast hälften av förenämnda belopp. Sedermera har genom

kungörelse den 30 juni 1934 (nr 372) förordnats örn upptagande för tiden

1 juli—31 december 1934 av slaktdjursavgift allenast för kött av svin med

50 öre för hel svinkropp eller del därav, dock att avgiften för högst halv

kropp skulle utgöra 25 öre. Från och nied 1935 års ingång upptages ej

längre slaktdjursavgift.

I anledning av den kontingentering, som ägt rum i fråga örn baconim­

porten till Storbritannien och Norra Irland, hava vidare bestämmelser

meddelats rörande exporten av saltat fläsk till nyssnämnda område. Dy­

lika bestämmelser meddelades första gången genom kungörelse den 18 no­

vember 1932 (ur 507). Däri föreskrevs, att importen till Storbritannien

och Norra Irland av saltat fläsk från Sverige under tiden 28 november

1932—22 januari 1933 endast finge ske med tillstånd av lantbruksstyrelsen

72

eller, efter dess bemyndigande, av svenska exportslakteriernas förening

u. p. a. Utförseln skulle, räknat för tiden 23 november 1932—22 januari

1933, vara begränsad till en kvantitet av 1,960,000 kilogram i månaden.

Giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser har sedermera förlängts

från tid till annan, därvid dock utförselkvantitetens storlek växlat. Nu­

varande bestämmelser i ämnet innefattas i en kungörelse den 26 juni 1933

(nr 385), som trätt i kraft den 27 i samma månad. Enligt sistnämnda kun­

görelse åligger det lantbruksstyrelsen att tillse, att utförseltillstånd ej

lämnas i större myckenhet än som av Kungl. Majit i särskild ordning

bestämmes samt att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna en­

ligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel

åstadkommes.

Genom beslut den 29 september 1933 har Kungl. Majit anbefallt lant­

bruksstyrelsen att bemyndiga svenska exportslakteriernas förening att

meddela tillstånd till utförsel, varom här är fråga, under villkor bland

annat att föreningen åtoge sig att svara för att utförseln uppginge till

den av Kungl. Majit bestämda myckenheten. Berörda villkor betingades

av att brittiska regeringen uppställt det kravet, att varje land, som med-

gåves att införa fläsk till de brittiska öarna, skulle ansvara för att den

medgivna importkvantiteten också bleve levererad.

De myckenheter fläsk, som för närvarande må utföras från Sverige till

Storbritannien och Norra Irland, uppgå enligt Kungl. Majlis beslut den

15 februari 1935 till för tiden 1 januari—30 april 1935 4,485,§07 kilogram

brutto samt för varje tvåveckorsperiod under månaderna februari—april

524,967 kilogram brutto.

Genom beslut den 23 februari 1934 har Kungl. Majit vidare meddelat

vissa bestämmelser till utjämning av spänningen mellan fläskpriserna å

exportmarknaden och å hemmamarknaden. Enligt berörda beslut åligger

det slakterinämnden att, efter förslag av svenska exportslakteriernas

förening, från och med den 1 mars 1934 för vecka (noteringsvecka) senast

före utgången av påföljande vecka fastställa dels ett medelnettoexport-

pris å kilogram bacon levererat fritt slakteri och dels ett medelpartipris

i Sverige å kilogram hacon levererat fritt slakteri. Medelnettoexportpri-

set skall fastställas på grundval av i London och Manchester under no-

teringsveckan satta noteringar å svenskt bacon av medelkvalitet med av­

drag enligt av slakterinämnden efter hörande av föreningen bestämda

grunder av merkostnaderna för varans transport till och försäljning i Stor­

britannien. Medelpartipriset i Sverige skall fastställas på grundval av de

toppnoteringar å fläsk av klass I, härrörande av svin med en slaktvikt

av mellan 50 och 70 kilogram, som under noterings veckan gälla vid de of­

fentliga slakthusen i Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö, med

tillägg av merkostnaden för beredning av fläsk till bacon. Den, som för

tiden från och med den 1 mars 1934 erhåller tillstånd till utförsel, varom

här är fråga, åligger, bland annat, att, örn medelnettoexportpriset efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

73

avdrag av 10 öre för någon vecka överstiger medelpartipriset för samma

vecka, för vart kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon

inom fjorton dagar efter noteringsveckans utgång i den ordning slakteri­

nämnden bestämmer till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset med sagda avdrag

och å andra sidan medelpartipriset. Därest medelnettoexportpriset för

någon vecka understiger medelpartipriset, skall exportören äga att för

kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon utbekomma ett

belopp, motsvarande skillnaden mellan nämnda priser.

Som ett led i de prisstödjando åtgärderna på slaktdjursproduktionens

område ingår jämväl reglering av införseln av slaktdjur samt kött och

fläsk. Genom beslut vid 1934 års riksdag medgavs Kungl. Majit att i en­

lighet med vissa riktlinjer vidtaga åtgärder i sådant syfte (R. skr. nr 259).

Till kött skulle därvid enligt av riksdagen gjort uttalande räknas jämväl

kött av fjäderfä. Med stöd av sagda beslut har Kungl. Majit genom kun­

görelse den 19 oktober 1934 (nr 499), vilken trätt i kraft den 22 oktober

1934 och gäller tillsvidare till och med den 30 juni 1936, förordnat att le­

vande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och får, kött av häst,

fläsk, s. k. torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget, samt konser­

ver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas till riket utan tillstånd

av statens slakterinämnd. Nämnden äger föreskriva att för tillstånd,

som nyss sagts, skall utgå licensavgift enligt grunder, som Kungl. Majit

i särskild ordning bestämmer. Genom brev likaledes den 19 oktober 1934

till statens slakterinämnd har Kungl. Majit meddelat särskilda föreskrif­

ter i avseende å kungörelsens tillämpning. Licensavgift må sålunda utgå

för kött eller fläsk eller konserver därav med högst 50 öre för kilogram

samt för levande slaktdjur med högst samma belopp för kilogram slakt­

vikt, därvid omräkning till slaktvikt må ske enligt av slakterinämnden

bestämda grunder. Slakterinämnden har under iakttagande härav att så

bestämma licensavgiftens belopp, att slaktdjursproducenterna beräknas

erhålla ett för dem nöjaktigt pris utan att kött- och fläskpriserna bliva

för konsumenterna oskäliga. Samtidigt bör eftersträvas möjligast stabila

priser.

I detta sammanhang må jämväl erinras örn den införselavgift, som ut­

tages i samband med import av vissa fodervaror. Enligt förordningen

den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre och majs jämte vissa

andra fodermedel skall, i den mån Kungl. Majit så förordnar, sådan av­

gift erläggas för följande varor, som införas till riket, nämligen havre,

majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka-

och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning eller på

annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, produkter av vete,

råg eller annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat äm­

ne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, me­

lassfoder och sockerschnitzel. Därjämte må Kungl. Majit förordna, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

74

införselavgift skall erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor

av visst slag, vilka införas till riket. Införselavgift utgår med det belopp,

högst 6 öre för kilogram, som Kungl. Majit bestämmer. Införselavgiften

skall erläggas till tullverket i den ordning, som örn tull är föreskriven.

Enligt kungörelse den 18 maj 1934 (nr 154) utgår införselavgift å före-

nämnda varor från och med den 22 maj 1934 med 3 öre för varje kilogram

av varans nettovikt.

De genom upptagande av slaktdjursavgift och förenämnda särskilda av­

gift å bacon, som exporterats till Storbritannien och Norra Irland, infly­

tande medlen, skulle enligt tidigare meddelade bestämmelser ingå i en

särskild fond, statens slaktdjursfond, vilken förvaltades av statskontoret,

och användes enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. I dessa be­

stämmelser har genom inrättande av jordbrukets prisregleringsfond vid­

tagits viss ändring. Genom beslut den 24 maj 1934 föreskrevs sålunda, att

till jordbrukets prisregleringsfond skulle dels ingå de medel, som till och

med den 30 juni 1934 inflöte enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153)

örn införselavgift å havre och majs och vissa andra fodermedel, dels ock

överföras å statens slaktdjursfond den 30 juni 1934 befintlig behållning.

Vidare skall prisregleringsfonden tillföras ett belopp, motsvarande sum­

man av de medel, vilka efter den 30 juni 1934 inflyta i slaktdjursavgift

eller i införselavgift å havre och majs och vissa andra fodermedel eller i

form av särskilda avgifter vid import eller export av kött och fläsk.

Beträffande nu ifrågavarande medels användning gjorde jag vissa ut­

talanden till statsrådsprotokollet den 16 mars 1934, då beslut fattades örn

förenämnda proposition nr 257 angående vissa åtgärder till jordbrukets

stödjande. Vad som inflöte i slaktdjursavgift samt i avgifter vid ex­

port eller import av slaktdjur samt kött och fläsk skulle sålunda använ­

das till stöd för kött- och fläskproduktionen. Av de genom införselav­

gifter å havre och majs samt därmed jämställda fodermedel inflytande

medlen borde däremot endast omkring 90 procent användas för nämnda

ändamål och 10 procent för äggproduktionens stödjande. Det förutsattes

dock, att, örn så skulle befinnas ändamålsenligt, Kungl. Majit skulle äga

rätt avvika från den sålunda givna fördelningsregeln beträffande med­

len från införselavgiften. Dessa uttalanden föranledde ej någon erinran

från riksdagens sida. I sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets,

av riksdagen godkända utlåtande nr 1 anfördes emellertid bland annat

att, därest inköp av foderhavre till Norrland för utfodring av hästar un­

der den tid de användes för skogskörsler skedde från andra delar av lan­

det, utskottet förutsatte att Kungl. Majit komme att, i den mån detta läte

sig genomföra utan allt för stora kostnader, använda medel, som influtit

genom berörda införselavgift å fodermedel, i prisutjämnande syfte. I

anslutning till berörda uttalande har Kungl. Majit genom kungörelse den

19 oktober 1934 (nr 501) förordnat örn statsbidrag för fraktlindring vid

transport av foderhavre till vissa delar av Norrland samt av Kopparbergs

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

75

och Värmlands län samt bestämt, att de utbetalade statsbidragen skola

avföras å jordbrukets prisregleringsfond, i första hand å de medel, som

komma att inflyta till fonden enligt omförmälda förordning den 18 maj

1934 (nr 153). För användningen av sistberörda liksom övriga till jord­

brukets prisregleringsfond börande medel till olika ändamål redogöres

närmare i ett senare sammanhang.

Beträffande dispositionen av de medel, som enligt sålunda gjorda utta­

landen kunna användas för slaktdjursmarknadens stödjande, har Kungl.

Majit genom särskilda beslut meddelat vissa föreskrifter.

I brev den 30 juni 1934 till statskontoret förordnade sålunda Kungl.

Majit, att statens slakterinämnd skulle äga att av jordbrukets prisregle­

ringsfond använda ej mindre ett belopp av högst 600,000 kronor för att

genom export eller destruktion av mindervärdiga djur under tiden till och

med den 31 december 1934 åstadkomma skälig avlastning å den inhemska

marknaden för nötkreatur eller kött därav, varvid skulle iakttagas, att

nämnden icke ägde utan Kungl. Majits tillstånd för angivna ändamål ut­

giva mer än som motsvarade 25 öre för kilogram av djurets levande vikt

jämte ett fraktbidrag av högst 20 kronor för djur, un även ett belopp av

högst 1.000,000 kronor såsom bidrag vid export under tiden 1 juli—30 sep­

tember 1934 av levande svin samt berett eller oberett fläsk, vilket bidrag

finge i genomsnitt för sagda tid utgå med högst 50 öre för kilogram slak­

tad vikt, varvid omräkning till slaktad vikt i förekommande fall skulle

ske enligt av slakterinämnden fastställda grunder. I brev den 28

september 1934 medgav Kungl. Majit dels att förenämnda till statens

slakterinämnds förfogande ställda belopp av 1,000,000 kronor finge under

tiden 1 oktober—31 december 1934 användas för enahanda ändamål och

på samma villkor, som föreskrivits i Kungl. Majits nyssberörda beslut

den 30 juni 1934, dels att medlen finge, efter slakterinämndens beprövan­

de, jämväl användas för utbetalande av bidrag vid infrysning eller ned-

smältning av fläsk under tiden räknat från och med den 1 september till

och med den 31 december 1934, varvid skulle iakttagas, att bidraget finge

uppgå till högst 50 öre för kilogram slaktad vikt, {fels ock att av medlen

finge förskottsvis och med återbetalningsskyldighet enligt statens slakte­

rinämnds bestämmande utbetalas ett belopp av högst 60 öre för kilogram

slaktad vikt av fläsk, som bomme att infrysas under tiden räknat från

och med den 1 september till och med den 31 december 1934. Vidare har

Kungl. Majit genom brev den 21 december 1934 till statskontoret medgi­

vit, bland annat, att statens slakterinämnd skall äga att under iaktta­

gande av i förenämnda båda brev angivna villkor av jordbrukets pris­

regleringsfond använda ej mindre ett belopp av högst 600,000 kronor för

att genom export eller destruktion av mindervärdiga djur under tiden 1

januari—30 juni 1935 åstadkomma skälig avlastning å den inhemska

marknaden för nötkreatur eller kött därav, än även ett belopp av högst

1,000,000 kronor såsom bidrag vid export under tiden 1 januari—30 juni

1935 av levande svin och fläsk eller vid infrysning eller nedsmältning av

fläsk under nämnda tid.

Såsom bidrag för bestridande av kostnaderna för av Sveriges slakteri-

förbund eller under dess ledning bedrivet organisationsarbete har Kungl.

Majit genom tre särskilda beslut, nämligen den 1 februari 1934, den 13

Kungl. Majlis proposition nr 227.

76

april 1934 och den 25 januari 1935 anvisat tillhopa 250,000 kronor att un­

der kontroll av statens slakterinämnd användas enligt vissa grunder.

Slutligen må även erinras om att Kungl. Majit den 20 juni 1934 medgivit

statens slakterinämnd att av jordbrukets prisregleringsfond använda ett

belopp av intill 50,000 kronor för bestridande av kostnaderna för vissa

försök att ersätta det importerade torrsaltade amerikanska fläsket med

inhemskt sådant.

Resultatet av hittillsvarande slaktdjursreglering.

Till belysning av slaktdjursproduktionens storlek samt verkningarna i

vissa hänseenden av regleringen av slaktdjursmarknaden må meddelas

följande siffersammanställningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Vid offentliga slakthus, slakterier och köttbesiktningsbyråer besiktigade

djur, m. m. för månad under tiden juli 1D33—januari 1935.

År och månad

Besiktigade hela kroppar av

Betäckta suggo r Tjänstbara galtar

Storboskap

Kalv

Svin

Antal

Index

Antal

Index

1933

Juli..................................................

*

23,519

100

5,002

100

Augusti .........................................

21,417

91

5,028

101

September.....................................

21,818

51,989

105,950

22,622

96

5,055

101

Oktober.........................................

22,334

52,588

114,434

23,985

102

5,011

100

November.....................................

21,653

52,699

131,959

28,358

121

4,991

100

December .....................................

18,945

57,451

134,006

25,022

106

4,961

99

1934

Januari .........................................

21,382

50,585

109,083

23,186

99

4,795

96

Februari.........................................

19,876

46,190

106,923

19,861

84

4,760

95

Mars —........................................

21,714

57,708

121,288

20,120

86

4,712

94

April .............................................

20,021

54,347

122,674

25,046

106

4,731

95

Maj ......................... %......................

20,553

62,338

125,372

25,232

107

4,737

95

Juni .............................................

18,144

57,323

107,576

21,463

91

4,713

94

Juli..................................................

19,177

57,968

110,012

16,649

71

4,698

94

Augusti .........................................

22,842

54,597

105,828

15,721

67

4,638

93

September.....................................

20,821

48,795

111,170

17,436

74

4,611

92

Oktober.........................................

24,644

54,246

115,588

21,297

91

4,675

93

November.....................................

22,548

62,884

121,430

25,904

ilo

4,575

91

December .....................................

18,962

54,661

132,804

23,971

102

4,529

91

1935

Januari .........................................

22,540

52,178

117,622

20,792

88

4,471

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

77

Sveriges export av nedan angivna varor januari 1933—december 1934.

Månad

Nötkreatur

st.

Nötkött

kg

Fläsk till Storbritan­

nien, kg

Fläsk till andra

länder, kg

1933

1934

1933

1934

1933

1934

1933

1934

Januari.............................

1

976

3,489

3,686

878,731

1,234,813

4,475

283,180

Februari ........................

1

913

3,741

3,629 1,201,231

1,057,336

1,150

264,522

Mars .....................................

49

946

4,348

4,600 2,252,997 1,334,049

—

809,136

April.....................................

134

847

6,862

3,736 2,264,642 1,281,636

—

439,612

Maj..........................................

102

703

1,315

3,365 1,802,304 1,337,503

—

936,849

Juni .................................

315

529

3,380

1,493 1,950,962 1,367,822

—

705,505

Juli .................................

226

170

2,933

223 1,980,010 1,210,067

—

214,775

Augusti

.................................

162

87

2,804

1,478 1,746,747 1,369,004

—

19,173

September........................

228

230

2,994

4,407 1,936,517

1,367,935

—

13,316

Oktober............................

1,056

342

3,932

3,266 1,456,158 1,110,232

11,943

16,805

November........................

1,752

579

4,439

4,767 1,596,417 1,232,715

45,178

2,838

December........................

1,434

610

4,517

3,803 1,369,331

1,636,053

144,246

27,073

Partipriser å nötkött samt fläsk åren 1933 och 1934 1

(öre för kilogram).

Månad

19 3 3

19 3 4

Nötkött

Fläsk

klass I

Nötkött

Fläsk

klass I

klass I

klass lil

klass I

klass III

Januari.........................................

74

38

89

79

43

73

Februari .....................................

72

38

88

80

46

67

Mars..............................................

71

39

87

81

52

69

April.............................................

72

41

89

88

60

79

Maj ..............................................

73

42

95

90

62

74

Juni ..............................................

72

41

93

94

68

72

Juli .............................................

72

43

90

93

68

73

Augusti .....................................

76

45

83

97

70

86

September .................................

76

46

77

97

69

90

Oktober .....................................

75

43

72

97

65

87

November .................................

76

39

72

95

60

91

December .................................

77

40

68

95

58

94

1 Uppgifterna äro hämtade ur tidskriften »Sociala meddelanden».

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

3. Äggregleringen.

Gällande bestämmelser.

Sedan 1934 års riksdag i anledning av proposition nr 117 bemyndigat

Kungl. Majit att vidtaga åtgärder för reglering under tiden till och med

den 30 juni 1935 av införseln av ägg och, därest så funnes erforderligt,

av äggula och flytande äggvita (K. skr. nr 47), utfärdades kungörelse an­

gående reglering av införseln av ägg den 23 februari 1934 (nr 24), vilken

kungörelse trädde i kraft den 1 mars 1934 och gäller till och med den 30

juni 1935. Härigenom har förordnats, att ägg ej få införas till riket utan

tillstånd av lantbruksstyrelsen eller den lantbruksstyrelsen bemyndigar

att meddela tillstånd till sådan införsel. Lantbruksstyrelsen har vidare

berättigats föreskriva, att för tillstånd, som nyss sagts, skall utgå licens­

avgift enligt de grunder, som Kungl. Majit i särskild ordning bestämmer.

Genom kungörelse den 5 oktober 1934 (nr 490) har vidare förordnats, att

vad i förstnämnda kungörelse stadgas jämväl skall äga tillämpning efter

den 15 oktober 1934 ifråga örn äggula och flytande äggvita, dock att vad

sålunda förordnats icke skall hava avseende å äggula uteslutande avsedd

för beredning av läder. I avseende å berörda bestämmelsers tillämpning

har Kungl. Majit den 23 februari 1934 förordnat, bland annat, att licens­

avgift må utgå med högst 30 öre för kilogram ägg. Tillika har stadgats,

att lantbruksstyrelsen under iakttagande härav skall så bestämma li­

censavgiftens belopp, att äggproducenterna beräknas erhålla ett för dem

nöjaktigt pris utan att äggpriset blir för konsumenterna oskäligt, även­

som att ett i möjligaste mån stabilt pris skall eftersträvas. Licensavgift

skall av den, vilken önskar tillstånd till införsel, inbetalas å statsverkets

giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

Genom beslut den 5 april 1934 har lantbruksstyrelsen i anslutning till

i

förenämnda proposition gjorda uttalanden bemyndigat Sveriges äggin­

tressenters förening u. p. a. att från och med den 15 april 1934 till och

med den 30 juni 1935 meddela tillstånd att till riket införa ägg under

villkor, att ärenden rörande dylikt tillstånd handläggas av ett särskilt

arbetsutskott inom styrelsen bestående av ordföranden och den av Kungl.

Majit utsedde ledamoten i styrelsen jämte tvenne av styrelsens övriga

ledamöter.

Enligt kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) angående reglering av utför­

seln av hönsägg, vilken trätt i kraft den 14 maj 1934, gäller vidare, att

utförsel av hönsägg icke må äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen

eller, efter lantbruksstyrelsens bemyndigande, av Sveriges äggintressen­

ters förening. Det åligger därvid lantbruksstyrelsen tillse, att där ut­

förseln avser land, som infört kontingentering för införsel av hönsägg,

utförseltillstånd ej lämnas för större myckenhet än som av Kungl. Majit

i

särskild ordning bestämmes samt att utförselkvantiteten fördelas mel­

79

lan exportörerna enligt skäliga grunder och på sådant sätt att en möjli­

gast jämn utförsel åstadkommes.

I samband med sistnämnda kungörelse har Kungl. Majit vidare i brev

till statskontoret den 4 maj 1934 meddelat vissa närmare bestämmelser an­

gående reglering av utförseln av ägg.

Lantbruksstyrelsen har sålunda bemyndigats att, i den mån så prövas

erforderligt för främjande av avsättningen av hönsägg, till den, som er­

hållit tillstånd till utförsel av viss kvantitet ägg, utbetala ett med hän­

syn till prisläget å exportmarknaden, jämfört med prisläget å den in­

hemska marknaden, av styrelsen bestämt pristillägg, högst 30 öre för var­

je kilogram under tiden för tillståndets giltighet exporterade ägg. Belop­

pet av det pristillägg för kilogram ägg, som sålunda skall utgå, faststäl­

les särskilt för varje exportmarknad och varje gång för viss tidsperiod.

Vidare har Kungl. Majit föreskrivit, att den som erhåller utförseltill­

stånd skall vara skyldig att, därest för någon vecka ett av lantbrukssty­

relsen beräknat medelnettoexportpris för ägg överstiger ett av styrelsen

beräknat medelpartipris för ägg i Sverige, för vart kilogram under vec­

kan exporterade ägg inom fjorton dagar efter veckans utgång å statsver­

kets giroräkning för statskontorets räkning i riksbanken inbetala ett av

styrelsen fastställt belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan

medelnettoexportpriset efter avdrag av exportkostnader och skälig han­

delsvinst samt å andra sidan medelpartipriset.

Därest jämlikt nämnda kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) Sveriges

äggintressenters förening bemyndigas meddela utförseltillstånd må upp­

draget i sådant hänseende omfatta de åligganden, som enligt vad nyss

nämnts ankomma på lantbruksstyrelsen. Inom föreningen skall nämnda

uppdrag med däri innefattade åligganden överlämnas åt ett inom före­

ningens styrelse utsett utskott, bestående av de två av Kungl. Majit utsed­

da ledamöterna i styrelsen jämte två av styrelsen själv valda ledamöter.

På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela de ytterligare bestämmel*

ser rörande här ifrågavarande exportreglerings anordnande och genom­

förande, som prövas erforderliga, häri inbegripet fastställande av grun­

der för beräknande av förenämnda medelnettoexportpris och medelparti­

pris.

Med stöd av förenämnda kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) har lant­

bruksstyrelsen genom beslut den 14 i samma månad bemyndigat Sveriges

äggintressenters förening att med iakttagande av de föreskrifter och

villkor, som äro meddelade i nämnda kungörelse och Kungl. Maj:ts

omförmälda brev, från och med den 14 maj 1934 tillsvidare medgiva till­

stånd till utförsel av hönsägg (utförseltillstånd), och skall det föreningen

sålunda givna uppdraget jämväl omfatta de åligganden i övrigt, som en­

ligt samma brev ankomma på lantbruksstyrelsen vid ifrågavarande

exportreglering. Arbetsutskottet inom föreningen har i anledning härav

vecka för vecka fastställt det pristillägg, som exportör må åtnjuta vid

export av hönsägg.

Enligt tidigare omförmälda uttalanden vid behandlingen av frågan örn

vissa åtgärder för jordbrukets stödjande vid fjolårets riksdag skulle för

åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för ägg få

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 227.

80

användas av jordbrukets prisregleringsfond ett belopp, svarande mot 10

procent av inflytande införselavgifter å havre och majs jämte vissa andra

därmed jämställda fodermedel ävensom 10 procent av uppburen skatt å

importerat kli samt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Därjämte

skulle för samma ändamål få disponeras de särskilda avgifter, som in­

göte vid import eller export av ägg. Sistherörda avgifter redovisas av

statskontoret under en gemensam titel »Äggavgifter» samt ingå i jord­

brukets prisregleringsfond. Genom särskilda beslut den 4 maj, den 6 juli

och den 28 september 1934 samt den 25 januari 1935 har Kungl. Majit

hittills ställt 600,000 kronor till förenämnda förenings förfogande för ut­

betalande av pristillägg enligt angivna grunder.

Resultatet av hittillsvarande äggreglering.

Till närmare belysning av marknadsläget för ägg under senaste åren

samt verkningarna av den genomförda regleringen av äggexporten med­

delas följande siffersammanställningar.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

Äggpriser i Sverige åren 1933—1935

(öre för kilogram).

Månad

Äggnoteringen1

Partipris i Stockholm2

Detaljpris i riket3

1933

1934

1935

1933

1934

1935

1933

1934

1935

Januari.....................................

98.0

103.2

115.6

137 l

139.0

146.0

137

144

154

Februari .................................

98.5

80.6

lil.»

157.5

123.1

150.0

148

131

156

Mars.........................................

62.5

60. o

121.9

100.3

127

lil

April.........................................

53.6

64.8

95.0

102.0

104

106

Maj .........................................

62.5

59.0

96.1

89.0

99

94

Juni .........................................

55.0

71.0

85.s

99.6

96

104

Juli .........................................

57.6

69.6

88.6

98.3

96

105

Augusti.....................................

93.0

100.5

126.6

136.3

122

128

September ............................

108.0

111.6

142.8

141.0

140

145

Oktober .................................

118.4

138.4

150.2

176.3

160

182

November ............................

149.0

178.0

189.6

221.9

202

226

December.................................

127.0

149.0

171.4

186.3

182

198

1 Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering.

2 Priset avser nyvärpta ägg, bästa kvalitet.

3 Priserna hava beräknats på grundval av ur tidskriften Sociala meddelanden hämtade

uppgifter.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

81

Utförsel av ägg samt därvid av Sveriges äggintressenters förening utbetalade

pristillägg m. m. under nedan angivna tider.

Tid,

varunder ut­

förseln

ägt runi

Pristilläggets

storlek per kg.

Samman

lagd

utförsel-

kvantitet

kg-

Summa

ut­

betalade

pris-

tillägg

kr.

Tid,

varunder ut­

förseln

ägt rum

Pristilläggets

storlek per kg.

Samman­

lagd

utförsel­

kvantitet

kg.

Summa

ut­

betalade

pris­

tillägg

kr.

för

medlem

för icke

medlem

för

medlem

för icke­

medlem

1

2

8

4

5

1

2

8

4

5

1934

1934

16/6 -19/S

20

15

4,836

909

”/»»—"/io

20

15

6,450

1,133

*> -!6/6

20

15

35,980

5,668

w/io- 7»

20

15

4,446

814

S8/« - */«

20

15

34,911

5,727

l/n—"lii

15

10

1,669

213

‘/e -‘7e

25

20

64,038

13,303

11 ju

—17u

10

5

3,187

239

”/• —"/«

25

20

58,759

12,710

19/n-4

57n

10

5

1,642

92

,9/« -s7«

30

25

106,971

28,174

,6/u— 7n

-

—

343

—

s7e -

lh

25

20

116,496

25,401

‘lis—

9lis

—

2,207

—

7

1

- 7*

25

20

124,791

27,346

10/u—16/l*

20

18

6,983

1,323

77

-uh

25

20

66,773

14,845

"lis—“lis

20

18

10,554

1,944

“/» -”/

t

25

20

57,691

12,627

>7n—M/1.

30

28

20,967

6,005

>77 *77

25

20

63,451

13,594

,0h

- 78

23

18

88,334

17,820

1935

78 —”/a

23

18

94,852

18,665 8,/u 34— 7i

30

28

44,847

12,915

x7s -‘78

15

10

90,055

10,631

7i —,8/»

30

28

95,911

27,685

278 —29/8

15

10

43,366

5,200

'7i —J7i

30

28

57,985

16,801

*7» - 7»

20

15

45,568

7,873

*Vi —a7i

30

28

49,283

14,424

7» - 7»

30

25

119,329

31,702

27> - 7*

30

28

46,830

14,542

10/9 -,6/9

25

20

76,593

16,594

7» —‘V»

30

28

12,362

3,638

"/» -,8/9

25

20

57,130

12,343

u/j

—"Is

30

28

9,588

2,837

=7» — S0/9

30

25

85,889

23,312

18/a

25

23

7,289

1,784

t Vi»- 7<o

30

25

44,996

12,021

-6 *

h- -

8/s

oO

28

1,381

407

7i»-17io

25

20

14,178

3,161

7» -I0 * *

3

—

—

819

—

l7io—27io

20

15

4,925

840

“/a -''/a

—

—

969

—

4. Spannmålsregleringen.

Gällande bestämmelser.

I avsikt att säkerställa att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete

och råg, som ej åtginge för andra ändamål än den inhemska brödsäds-

förbrukningen, bleve såsom brödsäd använd, utfärdades den 13 juni 1930

(nr 249) förordning om användande av svenskt vete och svensk råg vid

framställning av mjöl m. m., den s. k. inmalningsförordningen. Förord­

ningen trädde enligt kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) i kraft den 1

Bihang till riksdagens protokoll 19.15.

1 sami. Nr 227.

6

82

Kungl. Majda proposition nr 227.

september samma år. Den 14 augusti 1930 utfärdades jämväl kungörelse (nr

331) med tillämpningsföreskrifter till förordningen. Enligt förordningen

åligger det envar, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete

eller utländsk råg, att vid framställning av vetemjöl och rågmjöl tillika

använda svenskt vete och svensk råg i sådan omfattning, att det svenska

vetet respektive den svenska rågen i genomsnitt under varje fastställd

förmalningsperiod uppgår till viss procent av allt det vete respektive all

den råg, som under perioden förmales vid kvarnen (inmalningsprocent). Vid

framställning av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet

uppgår till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimipro-

cent). Vidare stadgas i förordningen såsom allmän regel, att den, som till

riket inför vetemjöl, skall vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av

svenskt vete så, att det svenska mjölet kommer att i genomsnitt svara mot

gällande inmalningsprocent och ej för någon del av partiet understiger

stadgad minimiprocent, samt att vad sålunda föreskrivits skall, såvitt an­

går inblandning intill gällande inmalningsprocent, äga motsvarande

tillämpning i fråga örn rågmjöl. Fastställande av förmalningsperiod

samt av inmalnings- och minimiprocent ankommer enligt förordningen

på Kungl. Maj:t efter förslag av statens spannmålsnämnd. Inmalnings-

procenternas höjd sedan inmalningsförordningens tillkomst framgår av

följande tablå.

T i d

Inmalnings­

procent för

T i d

Inmalnings­

procent för

1 vete

råg

1 vete

råg

1930 september—oktober ...

60

70

1932 juli—augusti....................

60

30

november—december- • •

75

85

1—16 september...........

80

90

1931 januari—februari............

80

95

17 september—15 oktober

85

97

mars—juli........................

85

95

16 oktober—december. •.

90

97

augusti—september ...

80

95

1933 januari—maj....................

95

97

oktober—november ...

70

60

juni—december ...........

98

98

december .................... .

60

40

1934 januari—maj ................

98

98

1932 januari —maj ................

60

40

juni—december ...........

100

98

juni .................................

50

30

1935 januari—april ................

100

98

I syfte att ytterligare stödja brödsädsodlingen träffades den 24 april 1931

mellan staten och en av kvarnföretag bildad ekonomisk förening, sven­

ska spannmålsföreningen u. p. a., avtal därom, att föreningen under juni

och juli vartdera av åren 1931 och 1932 skulle till vissa av Kungl. Majit

bestämda priser inlösa de myckenheter kvarnduglig svensk brödsäd, som

iå ännu icke förbrukats. I gengäld tillförsäkrades föreningen och dess 1

1 Minimiprocenten för vete har som regel legat 15 enheter under inmalningsprocenten.

Kvarnar, tillhörande Svenska spannmålsföreningen, åtnjuta enligt särskilt avtal en inmalnings­

procent för vete, som med 10 enheter understiger den eljest fastställda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

83

medlemmar av staten vissa förmåner. Avtalet har 1932, 1933 och 1934 för­

längts på ett år för varje gång, därvid samtidigt en del ändringar i de

ursprungliga villkoren företagits. Nu gällande för tiden till och med den

31 december 1935 överenskomna bestämmelser innebära i huvudsak föl­

jande.

Staten tillförsäkrar föreningen, att annan än föreningen ej skall äga

laglig rätt att, utan föreningens medgivande, till riket införa vete eller

råg eller spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, eller mjöl, fram­

ställt av vete eller råg, eller gryn av vete. Föreningen äger dock ej rätt

att för egen räkning driva handel med utländsk spannmål eller därav

framställt mjöl eller gryn. Från den föreningen tillförsäkrade ensamrät­

ten till införsel har gjorts undantag för vissa angivna särskilda fall. För­

eningen får ej heller vägra att för annan införa eller att i för varje fall

angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn

av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att, örn statens spannmåls-

nämnd därtill lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import i den mån den

kan antagas ske i spekulativt syfte. Föreningen skall under tiden

juni—juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och

råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad), kvarnduglig, samt, vid

normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet och som hembjudes förenin­

gen före den 1 juni det år, inköpet skall äga rum. Inköpen skola ske till

det för hela riket enhetliga pris, som för spannmål av normalkvalitet be­

stämmes av Kungl. Majit. Priset för spannmål av annan kvalitet skall,

med utgångspunkt från det av Kungl. Majit bestämda priset, regleras

enligt särskilda mellan spannmålsnämnden och föreningens styrelse över­

enskomna bestämmelser och prisregleringsskalor. Till ifrågavarande

pris skall göras ett tillägg av 1 öre för varje fulla 100 kilogram för var

dag, som leveransen till föreningen i enlighet med köpeavtalet äger rum

senare än den 1 juni. Då spannmålsnämnden så fordrar, åligger det för­

eningen att, efter anvisningar av nämnden och i av nämnden angiven

omfattning, även under annan tid än juni och juli företaga inköp av

svenskt vete och svensk råg. Föreningens försäljning av svensk bröd­

spannmål skall ske till pris, icke understigande marknadspriset, där ej

Kungl. Majit för särskilt fall annorlunda förordnar. Till täckande av

sina kostnader samt förluster vid utövandet av verksamheten äger för­

eningen att av importör av brödspannmål samt mjöl och gryn därav upp­

bära gottgörelse med belopp, ställt i relation till mängden av den spann­

mål, det mjöl eller det gryn, som införes. Dennas storlek bestämmes av

föreningens styrelse, därvid dock bland annat gäller den föreskriften, att

för fastställande av visst högre gottgörelsebelopp fordras, att sex leda­

möter äro ense örn beslutet och detta godkännes av Kungl. Majit. Vid

export skall den erlagda gottgörelsen under vissa förutsättningar resti-

tueras.

T anslutning till bestämmelserna i kontraktet har den 29 maj 1931 (nr

84

119) utfärdats förordning, enligt vilken vete, råg, spannmålsblandning,

vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av vete

icke få införas till riket av annan än staten eller den, åt vilken Kungl.

Majit överlåter rätt till sådan införsel. Vidare har i anledning av samma

kontrakt spannmålsnämnden, efter överenskommelse med spannmålsför-

eningens styrelse, den 21 augusti 1934, utfärdat bestämmelser angående

kvalitetsfordringar och prisregleringsskalor vid föreningens inköp av

vete och rag (Sv. förf.-saml. 470/1934). I dessa bestämmelser hava vissa

ändringar vidtagits den 22 januari 1935 (Sv. för.-saml. 10/1935).

Beträffande inlösningspriset bestämdes till en början, att priset vid

kustkvarn skulle med 50 öre för 100 kilogram vete eller råg överstiga pri­

set vid inlandskvarn. Efter det att inlösningspriset för 1931 års skörd fast­

ställts till lika belopp för samtliga kvarnar, återinfördes beträffande 1932

års skörd bestämmelsen örn olika priser vid kustkvarnar och inlandskvar-

nar. Sedermera har dock ett enhetligt pris varit gällande. Inlösnings-

prisernas belopp under olika år framgår av följande tabell.

Kungl. Marits proposition nr 227.

Skördeår

Inlösnings-

år

Inlösnin^spris i kronor per deciton

Inlandskvarn

Kustkvarn

vete

råg

vete

råg

1930 ..........................................

1931

20. oo

17.00

20.50

17.50

1931 ..........................................

1932

18.50

16.00

18.50

16.50

1932 ........................................

1933

19.00

17.50

19.50

IS.oo

1933 ..........................................

1934

19.oo

18.00

19.oo

18.00

1934 ..........................................

1935

19.oo

17.00

19.oo

17.oo

Ifråga örn inlösningspriset för vete år 1935 är att märka, att detsamma

visserligen av Kungl. Maj :t bestämts till 19 kronor för deci ton, men att

därifrån avgår ett belopp, motsvarande utgående s. k. veteavgift. Dylik av­

gift skall, enligt förordningen den 30 juni 1934 (nr 427) örn veteavgift, där

Kungl. Majit så förordnar erläggas för svenskt vete, som användes för

tillverkning inom riket av mjöl eller gryn. Veteavgift utgår ej för så­

dant vete, varav mot tull eller lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodo­

seende av odlarens husbehov. Vid beräknande av den vetemängd, för vil­

ken frihet från avgift sålunda må åtnjutas, skall årsförbrukningen för

person av mjöl och gryn sammanlagt anses uppgå till en myckenhet högst

motsvarande 75 kilogram vete. Avyttras mjöl eller gryn, vid vars till­

verkning använts vete, för vilket veteavgift sålunda ej utgått, skall dock

jämväl för sådant vete veteavgift erläggas. Veteavgiften utgår med det

belopp, högst 2 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl.

Majit bestämmer. Kontrollen över veteavgiftens behöriga utgörande

handhaves av spannmålsnämnden, som likaledes jämlikt kungörelse den

30 juni 1934 (nr 428) med tillämpningsföreskrifter till sagda förordning örn-

86

I syfte att främja en jämn reglering av saluutbuden å brödsädsmark-

naden hava slutligen från statens sida vidtagits åtgärder för att befordra

tillkomsten av spannmålslagerhus och underlätta för lagerhusförening­

arna att företaga inköp av spannmål och erlägga betalning för varan

redan vid tidigare tidpunkt än då tillfälle är inne att föra ut densamma

i marknaden. Sålunda beslöt 1930 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t

(prop. nr 108; R. skr. nr 376) inrättande av två särskilda fonder, benämnda

den ena spannmålslagerhusfonden och den andra spannmålskreditfonden.

Spannmålslager hus fonden avsågs skola lämna tillgång till lån

för uppförande, inrättande, inköp eller ombyggnad av spannmålslager­

hus eller magasin för torkning av spannmål ävensom för anskaffande av

spannmålstorkar och rensningsmaskiner. Till denna fond överfördes

utlämnade lån från en år 1924 tillkommen fond med samma namn, vars

tillgångar emellertid under budgetåret 1929/1930 uttömts. Gällande all­

männa villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden äro

meddelade i kungörelsen den 12 september 1930 (nr 342) med däri genom

kungörelserna nr 364/1932 och 263/1933 gjorda ändringar. Såsom kapital­

ökning till spannmålslagerhusfonden hava för budgetåren 1930/1931—

1934/1935 anvisats tillhopa 5,350,000 kronor. För nästkommande budgetår

har Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag under ut­

gifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder, hemställt örn ytterli­

gare anslag till fonden med 1,000,000 kronor. Nämnas må att alltsedan

1933 tillika kan till ekonomisk förening, som tilldelas lån från spannmåls­

lagerhusfonden, utgå bidrag av statsmedel utan återbetalningsskyldighet.

Kungörelser i ämnet hava meddelats den 2 juni 1933 (nr 265) och den 24 maj

1934 (nr 197). Innevarande års riksdag har för budgetåret 1935/1936 för

ändamålet anvisat 300,000 kronor (IX H. T. 1935 p. 99; R. skr. nr 9).

Från spannmålskreditfonden kan lämnas lån för underlät­

tande av inköp av vete eller råg, som för förvaring i avvaktan på lämp­

ligt försäljningstillfälle upplägges i lagerhus eller annan lagerlokal. Be­

stämmelser och villkor angående lån från fonden äro meddelade i kungö­

relsen den 12 september 1930 (nr 343), ändrad genom kungörelserna 365/

1932 och 264/1933.

Spannmålskreditfonden förvaltas av riksbanken. Lån utlämnas i form

av kassakreditiv på viss tid, högst ett år. Låntagare äro ekonomiska före­

ningar av jordbrukare eller av sammanslutningar av jordbrukare. Be­

träffande föreningarnas beskaffenhet i övrigt gälla särskilda regler, från

vilka Kungl. Majit emellertid för särskilt fall kan medgiva undantag.

Lån kan beviljas till belopp, motsvarande högst

8/io

av belåningsvärdet

å den spannmål, varom fråga är. Olika lånevillkor gälla för å ena sidan

det fall att den låntagande föreningen äger uppköpa spannmål allenast

av sina medlemmar och för inköpt spannmål skall erlägga betalning så­

lunda, att slutlikvid sker först vid utgången av löpande konsumtionsår

och göres beroende av genomsnittspriset av föreningens samtliga för­

säljningar av vete och råg under året; samt å andra sidan det fall att

föreningen äger uppköpa spannmål jämväl av andra än föreningsmedlem­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

87

mar eller erlägga betalning för inköpt spannmål efter annan grund an

nyss sagts. För erhållande av lån i förstnämnda fall fordras allenast att

spannmålen skall vara upplagd i lagerhus eller annan lagerlokal, som m-

nehaves eller står under betryggande kontroll av läntagare^,samt att lån­

tagaren äger förfoga över spannmålen. För det senare fallet fordras dar-

emot att spannmålen pantförskrives såsom säkerhet för länet.

Kanta utgår efter den räntefot fullmäktige i riksbanken, med hänsyn

till kostnaderna för statens upplåning, för varje konsumtions^ bestäm­

ma. Särskild kreditivavgift utgår ej. Räntan är för närvarande 4 /, pro-

Spannmålens belåningsvärde skall, där ej Kungl. Majit annorlunda

förordnar, fastställas av riksbanken. Genom beslut _ den

28

augusti lJd4

har Kungl. Majit för följande tider fastställt belåningsvärdet salunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1 september—30 november 1934 .....

1 december 1934—28 februari 1935

1 mars—31 maj 1935..........................

svenskt vete

17: —

17:

5 0

17:

7 5

svensk råg

16: -

16:

50

16:

75.

Såsom kapitalökning till spannmålskreditfonden hava anvisats tillhopa

4,500,000 kronor.

Även till stöd för den inhemska fodersädsodlingen hava under senare

år ingripande åtgärder vidtagits. Som redan nämnts, uttages inför­

selavgift å havre och majs samt vissa andra fodermedel, varjämte im­

porterat eller inom landet tillverkat kraftfoder i viss utsträckning be­

lagts med skatt eller accis. Genom kungörelsen den 21 december 1933

(nr 660), vilken trädde i kraft den 23 december 1933 och ursprungligen

gällde till och med den 30 april 1934 men förlänats förlängd giltighet,

senast genom kungörelsen den 15 mars 1935 (nr 58), till och med den

30 juni 1935, har införseln av havre och majs samt vissa andra fo­

dermedel reglerats. Enligt sagda kungörelse den 21 december 1933 få

berörda varor ej införas till riket utan tillstånd av statens spannmåls-

nämud. Som villkor för dylik införsel äger Kungl. Majit jämlikt för­

ordningen den 24 maj 1934 (nr 180), då så erfordras för tryggande av en

tillfredsställande avsättning av svensk spannmål, föreskriva, att viss myc­

kenhet svenskt vete eller svensk råg skall visas hava genom färgning elier

annorledes blivit denaturerad för foderändamål. Enligt samma förord­

ning må svenskt vete eller svensk råg, som i nyssnämnd ordning eller

eljest enligt Kungl. Maj:ts bestämmande denaturerats för foderändamål,

icke användas för tillverkning av mjöl eller gryn för mänmskofoda eller

för utsäde. Genom kungörelse den 27 juni 1934 (nr 343), vilken tratt i

kraft den 1 juli 1934, har ock Kungl. Majit föreskrivit, att tillstånd till in­

försel av majs och därav för foderändamål framställda produkter ej får

meddelas med mindre sökanden visar, antingen att han låtit på satt och

i den ordning, som statens spannmålsnämnd bestämmer, verkställa de-

naturering av svenskt vete eller svensk råg till myckenhet, motsvarande

viss procent (regleringsprocent) av den sammanlagda mängden av dels

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

®a“nmäl<i“' dels °<* vara, han önskar in-

tora till riket, eller ock att lian i av nämnden godkänd ordning i ena-

anda. utsträckning inköpt denaturerad spannmål, som nyss sagts

Reg ermgsprocenten, vilken fastställes av Kungl. Maj* för viss tid på

förslag av spannmalsnamnden, är från och med den 1 april 1935 90 I fråga

örn denaturering, som nyss nämnts, hava föreskrifter meddelats i kungörel-

rannmål äT/ ““ ?“ 181) ™Sa best™lser angående denaturerfd

spannmål ävensom i en av spannmålsnämnden den 31 maj 1934 utfärdad

av vete °°h r4s för

havre, som mfores till riket, ej får utlämnas frän tullverket med mindre

havren fargats med eosmlösning enligt av lantbruksstyrelsen meddelade

Undantag har likväl medgivits beträffande havre,

mSl Tin“estaVHare r gry?tvarn

,Sr tillverkning av gryn eller

„..J '

. 1 stödjande av den svenska havreodlingen har vidare genom

hav°re -dSen ?

1933 (nr 234) angående användande ar svensk

som d t SlYU' 0ch mjoltlllverklling m. m. stadgats skyldighet för den,

som dnver kvarn och därvid använder utländsk havre, att vid framställ-

“vseddl I;a7egryn’ka^emjöl, havremust och övriga produkter av havre,

avsedda bil mannmkofoda, använda svensk havre i sådan omfattning,

„ -n

’ "T KungL Maj:t fastställer- (tillverkningsperiod) upp-

under11 ^ ™ KunSk Majit bestämd procent av all den havre, varav

under perioden nämnda .produkter framställas vid kvarnen (tillverk-

mngsprocent). I anslutning till denna förordning har genom kungörelse

den 14 juni 1933 (nr 343) angående reglering av införseln av havre" yn

och havremjöl meddelats förbud mot införsel till riket av sådana va­

lör utan tillstånd av Kungl. Majit. Giltighetstiden för nämnda kungö-

se var enligt dess lydelse begränsad till den 1 november 1933 men har

sedermera formngts, senast till och med den 30 juni 1935. Omförmälda till-

verkningsprocent beträffande havre har fastställts att utgöra för tiden 1

C-20 sePtember 1933 40 procent, för tiden 21 september 1933-30 apxil

1934 80 procent, for tiden 1 maj—30 september 1934 70 procent, för tiden 1

S°bQen ~31 d6Cember 1934 85 Procent samt för tiden 1 januari-30 april

1935 90 procent.

I anslutning till av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet

hjort uttalande i dess av 1934 års riksdag godkända utlåtande nr 1 hava

vidare som redan erinrats bestämmelser meddelats för att underlätta till­

förseln av billig havre för utfodring av hästar, som användas för skogs­

borg or. Genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 501), vilken trätt i

fa en 22 oktober !934 och gäller till och med den 30 juni 1935, har

salunda föreskrivits, att statsbidrag skall i viss utsträckning utgå för

sandmngar av för foderändamål avsedd inhemsk havre, som transporte­

ras till vissa delar av Norrland saint av Kopparbergs och Värmlands län.

Statsbidraget utgår med skillnaden mellan å ena sidan den erlagda frak­

ten inklusive vissa avgifter och å andra sidan en frakt, beräknad för

sandningens verkliga vikt, avrundad till närmast högre 100-tal kilogram,

efter en avgift av 50 öre per 100 kilogram. I intet fall må dock statsbi­

draget uppgå till högre belopp än 2 kronor 50 öre för 100 kilogram av

sändningens verkliga vikt.

Ändringsförslag och yttranden däröver.

Den 24 maj 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksde­

partementet att tillkalla dels högst fyra utredningsmän för att, enligt i

offentliggjort statsrådsprotokoll för sagda dag angivna riktlinjer, verk­

ställa utredning och avgiva förslag rörande prjsreglerande åtgärder på

brödsäds odlingens område, dels ock ytterligare högst åtta personer att,

på kallelse av utredningsmännen, i egenskap av sakkunniga med dem

deltaga i överläggningar i ämnet.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag såsom utredningsmän den

24 maj 1934 landshövdingen Walter Murray, tillika ordförande, statssekrete­

raren C. E. A. Mannerfelt, vice ordförande, ledamoten av riksdagens andra

kammare C. W. M. Andersson i Igelboda och byrådirektören N. A. E.

Malmfors, tillika sekreterare. Därjämte tillkallades såsom sakkunniga att

med utredningsmännen deltaga i överläggningar i ämnet dels den 24 maj

1934 domänintendenten J. A. von Bergen, verkställande direktören i

aktiebolaget Saltsjökvarn Hj. Carlborn, ledamoten av riksdagens andra

kammare O. L. Carlström i Södergården, verkställande direktören i

svenska lantmännens riksförbund G. Forsman, stadsmäklaren A. V. Jons­

son, Stockholm, och agronomen H. T. Sylvan, Svalöv, dels ock den 30

juni 1934 disponenten vid kooperativa förbundet Emil Hamring samt dåva­

rande ordföranden i svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas för­

ening grosshandlaren Gunnar Laveson. Vidare uppdrog Kungl. Majit den

15 juni 1934 åt sekreteraren hos statens spannmålsnämnd E. Carlsson att

såsom särskild utredningsman biträda vid förevarande utredning med

de utredningsuppdrag, vilka utredningens ordförande kunde finna lämp­

ligt åt honom anförtro.

De sålunda tillkallado utredningsmännen, vilka antagit benämningen

7934 års spannmålsutredning, hava med skrivelse den 5 januari 1935 av­

lämnat betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsod­

lingens stödjande (stat. off. utr. 1935:1). I skrivelsen framliålles, att ut­

låtandet utformats efter överläggningar med de sakkunniga — i vilka

överläggningar även verkställande direktören i svenska spannmålsföre-

ningen Kuno Möller deltagit — och att dessa, i den mån ej annat fram-

ginge av utlåtandet, i allt väsentligt biträtt förevarande förslag.

Efter att hava lämnat en redogörelse för utvecklingen och nuvarande

läget å spannmålsmarknaden inom och utom Sverige samt för organi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

89

sationen av spannmålens avsättning i Sverige anföra utredningsmännen

vissa synpunkter på frågan örn fortsatta åtgärder till spannmålsodling­

ens stödjande samt lämna i samband därmed en allmän motivering för

sitt förslag till omläggning av det nu tillämpade systemet för spannmåls-

marknadens reglering. Utredningen understryker därvid angelägenhe­

ten av att samtliga åtgärder från statens sida i syfte att stödja priserna

ä jordbrukets produkter utformas med utgångspunkt från att jordbruks­

produktionen i avseende å kostnader oell lönsamhet måste betraktas som

en enhet samt framhåller därefter, bland annat, följande.

En ökning av det svenska jordbrukets produktion påginge sedan länge.

Denna utveckling vore resultatet dels av den enskilde jordbrukarens

egna strävanden att förbättra jordbrukets avkastning, dels av det all­

männas på skilda områden lämnade handräckning för jordbrukets ut­

vidgning och förbättring, exempelvis genom nyodlingsbidrag m. m., dels

slutligen av de åtgärder i prisstödjande riktning, som statsmakterna

under de senare åren vidtagit. Det finge anses som en livsbetingelse för

jordbruket liksom för varje annan näringsgren, att företagarna städse

eftersträvade att genom stegrad avkastning utvinna ökat utbyte av pro­

duktionsfaktorerna. I den mån ökningen i jordbruksproduktionen ut­

gjorde resultat av enskildas dylika strävanden borde några hinder där­

emot ej resas. Däremot manade onekligen den nuvarande situationen

till en viss återhållsamhet i fråga örn de produktionshefrämjande åtgär­

der, åt vilka det allmänna lämnade sin medverkan. Någon anledning

att låta denna återhållsamhet bliva alltför stark eller att rent av utbyta

densamma mot anordningar i produktionsbegränsande syfte syntes dock

knappast föreligga. Man borde icke förbise, att växtodlingen som helhet

betraktad vid normalskörd i Sverige alltjämt vore otillräcklig för behovet,

örn man förutsatte, att detta behov företrädesvis skulle tillgodoses medelst

produkter av inhemskt ursprung. Vad slutligen anginge de direkt pris­

stödjande åtgärderna vore det nödvändigt att, i den man så icke. redan

skett, giva dessa en form, som icke föranledde en ensidig inriktning, av

produktionen och på så sätt framkallade en alltför riklig tillförsel av vissa

jordbruksalster samtidigt med att knapphet vöre rådande beträffande

andra sådana.

Även örn den nuvarande jordbruksproduktionen icke kunde anses för

stor, hade dock inom några av dess grenar uppstått ett produktionsöver­

skott. Sålunda beräknades de tre senaste årens skördar av vete och råg

lämna ett överskott av kvarngill vara å över 700,000 ton, varav cirka

170,000 ton kunde beräknas vara exporterade eller försålda till foder den

1 januari 1935. Ifrågavarande överskott utgjorde i främsta rummet re­

sultatet av tre på varandra följande sällsynt rika skördar. Att stödet

åt brödsädsodlingen under senare år bidragit till uppkomsten av över­

skottet torde dock näppeligen kunna förnekas. Hedan fastställandet av

fasta inlösningspriser oberoende av prisläget å animalier måste i nu­

varande tider, då stor osäkerhet rörande den ekonomiska utvecklingen

rådde och priserna å animalierna vöre utsatta för starka påfrestningar,

verka stimulerande å brödsädsodlingen. Men härtill komme, att inlös-

ningspriserna varit gynnsamma i förhållande till fodermedlens reali-

sationsvärde. Statsmakterna hade ock under 1934 vidtagit åtgärder i

syfte att nedbringa marginalen. Omläggning av växtodlingen och ut­

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

92

Kungl. Maj:ts proposition ni 227.

ras, borde, om möjligt, endast den sistnämnda åtgärden, export av över­

skottet, komma i fråga. Exporten av animalier skedde emellertid för när­

varande med stora kostnader. Med hänsyn härtill horde det i antydda

situation övervägas, örn det ej vore lämpligare att, till förhindrande av

en oekonomisk ansvällning av den animaliska produktionen, viss myc­

kenhet spannmål undanskaffades ur en trängd marknad genom export

eller överlagring till kommande år.

Staten borde sålunda enligt utredningens mening giva lantmännen sitt

fortsatta stöd i avseende å prisbildningen främst genom att verka för

att foderpriserna och de därmed sammanhängande animalieprrserna höl-

les uppe vid en skälig nivå. I nuvarande läge vore det dock nödvän­

digt, att staten i någon form lämnade sin medverkan även för ernående

av en ändamålsenlig organisation av skördens avsättning. För närva­

rande lämnades under statens hägn garanti för inlösen till vissa fast­

ställda priser av all kvarngill hrödspannmål, som funnes i lager den 1

juni. En dylik garanti läte sig emellertid icke förena med de riktlinjer

för återställande av jämvikten inom jordbruket, som utredningen i det

föregående uppdragit. Utredningen hade därför ansett, att garantien

måste bortfalla. Den medverkan, som från statens sida borde lämnas för

ernående av en bättre organisation av skördens avsättning, borde i hu­

vudsak åsyfta att giva den enskilda jordbrukaren och lantmännens or­

ganisationer en starkare ställning vid spannmålens mai'knadsförande.

För uppnående av en i görligaste mån jämn, successivt stigande pris­

bildning under konsumtionsåret borde marknaden, förutom genom bibe­

hållet inmalningstvång och reglering av importen, vid behov stödjas ge­

nom köp av spannmål. Stödköpsverksamhet i viss omfattning skulle så­

lunda anordnas. Vidare borde staten, på sätt redan nu skedde, stärka

jordbrukarnas ställning genom att underlätta deras belåning av spann­

mål.

I anslutning till vad spannmålsutredningen sålunda anfört framläg­

ger utredningen vissa förslag till statliga åtgärder för fortsatt stödjande

av spannmålsodlingen i Sverige, vilka förslag avses skola genomföras

från och med hösten 1935. Beträffande den närmare motiveringen för

de olika förslagen samt i anslutning härtill gjorda uttalanden får jag

hänvisa till vad i betänkandet anföres å sid. 76—98. Innebörden av ut­

redningens förslag och uttalanden torde i korthet kunna angivas sålunda.

1. Gällande inmalningsförordning bör med viss mindre jämkning bibe­

hållas. Importen av jordbruksprodukter av olika slag bör såsom hittills

vara underkastad reglering. Även örn skäl kunna anföras för att samman­

föra och förenkla bestämmelserna i ämnet, påyrkar utredningen ändring i

hithörande författningar endast i vad de avse brödsäd eller produkter därav.

Vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl av vete

eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom bröd böra en­

ligt utredningen icke få införas till riket utan tillstånd av statens spann-

målsnämnd. Tillstånd till import av mjöl och gryn samt av mjöl beredda

produkter skall medgivas endast i undantagsfall eller örn synnerliga skäl

därtill äro. Tillstånd till införsel av omalet vete eller omalen råg skall

som regel icke medgivas annan än den, som ämnar använda den importe­

rade varan för förmälning till människoföda vid egen kvarn. Kvarn, som

tidigare icke importerat utländsk spannmål, bör erhålla tillstånd till in­

93

försel, endast örn synnerliga skäl därtill äro. Uttagande av särskild gott-

görelse å importerad spannmål skall upphöra, men Kungl. Majit bör äga

rätt att, om så belinnes erforderligt, förordna örn uttagande av införsel­

avgift å varor, som, enligt vad nyss sagts, böra vara underkastade im­

portreglering. Skatt å inhemskt kli skall upphöra att utgå, varjämte å

importerat kli i stället för skatt skall upptagas införselavgift jämlikt för­

ordningen den 18 maj 1934 (nr 153).

2. I syfte att förhindra starkare prisfall i tider med rikliga utbud re­

kommenderar utredningen, att stödköp i lämplig omfattning vidtagas.

För att kunna säkerställa en någorlunda jämn prisbildning å den svenska

spannmålsmarknaden jämsides med att inmalningsprocenterna och där­

med mjölets kvalitet hållas i görligaste mån oförändrade, bör ett reserv­

lager av intill 70,000 ton brödsäd finnas disponibelt. Vid bedrivande

av stödköpsverksamheten, vilken bör ske under beaktande av förhållan­

dena å marknaden för såväl fodersäd som brödsäd, synes böra eftersträ­

vas ett i görligaste mån jämnt prisläge för landet i dess helhet med ut­

gående från ett prisläge å noteringsort under de tidigare höstmånaderna

av lägst 14 kronor för 100 kilogram vete samt 13 kronor för 100 kilogram

råg. Den stödköpta kvantiteten spannmål må, såvida Kungl. Majit ej an­

nat medgivit, vid varje tillfälle omfatta högst 150,000 ton. Vidare bör

under statens medverkan lagringsverksamheten underlättas genom läm­

nande av lagringsersättning för lagerkällare tillhörig myckenhet vete el­

ler råg av fullgod, kvarngill beskaffenhet, som hos av stödköpsorganet

godkänd lagerkällare kvarligger vid ett konsumtionsårs utgång.

3. För handhavande av de åtgärder av organisatorisk och affärsmäs­

sig art, som enligt utredningens förslag böra genomföras, erfordras ett

särskilt organ. Som sådant anser utredningen svenska spannmålsföre-

ningen u. p. a. ej lämplig utan för ändamålet bör bildas ett aktiebolag,

svenska spannmålsaktiebolaget, vilket skall hava till föremål att driva

handel med spannmål, främja lagring av spannmål samt driva annan

härmed förenlig rörelse. I särskilt avtal mellan staten och bolaget bör

bestämmas bolagets närmare uppgifter. Bland dessa skall enligt försla­

get ingå att enligt vad nyss sagts hålla reservlager samt i mån av behov

verkställa stödköp och bedriva lagringsverksamhet. Skulle bolaget finna

anledning antaga, att landets sammanlagda tillgångar av brödspannmål,

foderspannmål och andra fodervaror påtagligt överstege landets behov av

dessa varor, har bolagets styrelse att med utredning och förslag till åt­

gärder för överskottets avlastande, göra anmälan om förhållandet. Bola­

gets aktiekapital föreslås till 10,000,000 kronor. Aktierna skola utgöras

av stamaktier och preferensaktier, vilka sistnämnda skola utgivas till ett

belopp av 500,000 kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna

medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 5 pro­

cent av aktiebeloppet. Stamaktie kan ägas endast av svenska staten och

preferensaktie av svenska staten, svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk

förening eller svensk undersåte. Har preferensaktie övergått till annan

än staten, skall aktien hembjudas staten till inlösen. Varje preferens­

aktie medför 20 röster och varje stamaktie en röst. Bolagets styrelse skall

utgöras av fyra eller sex ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser halva

antalet, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande. Därest

Kungl. Majit så påfordrar, skall bolaget vara skyldigt att träda i likvi­

dation, därvid Kungl. Majit förordnar likvidator eller likvidatorer. Sta­

tens spannmålsnämnd övar tillsyn därå, att bolagets verksamhet bedrives

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

i överensstämmelse med föreskrifter, vilka finnas intagna i förenämnda

avtal med staten eller vilka Kungl. Majit i särskild ordning meddelar.

4. För genomförande av de föreslagna åtgärderna erfordras att medel

ställas till förfogande av staten. För tecknande av aktier i svenska

spannmålsaktiebolaget anser utredningen behövligt ett belopp av 10,000,00(1

kronor, vilket bör uppföras å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under ut­

gifter för kapitalökning fonden för statens aktier samt anvisas att utgå

av lånemedel. Fullmäktige i riksgäldskontoret böra bemyndigas att till­

handahålla medel, i mån av behov, för inlösen av preferensaktier, som

hembjudas staten till inlösen. Såsom förlagskapital för sagda bolags

stödköpsverksamhet bör såsom lån tillhandahållas bolaget intill 10,000,000

kronor, varjämte ett lika stort belopp bör stå till Kungl. Maj:ts förfo­

gande för att efter särskild överenskommelse med bolaget tillföra detta

rörelsekapital för speciella mera extraordinära behov. I anslutning här­

till ifrågasätter utredningen, att å riksstaten för budgetåret 1935/1936 un­

der utgifter för kapitalökning uppföres ett reservationsanslag av 20,000,000

kronor att utgå av lånemedel. Medel för täckande av eventuell förlust å

stödköpsverksamheten samt till bestridande av kostnader för lagrings-

ersättningar m. m. föreslår utredningen skola anskaffas genom en s. k.

veteavgift, vilken bör utgå med lika belopp, högst 2 öre för kilogram, för

såväl svenskt som utländskt vete, som förmales för tillverkning inom ri­

ket av mjöl och gryn. Från avgiftsplikt undantages vete, varav mot tull

eller lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbe­

hov. Veteavgiften bör redovisas för sig samt ingå i jordbrukets prisreg­

leringsfond för att i första hand komma till användning för spannmåls­

odlingens stödjande. Under budgetåret 1935/1936 beräknar utredningen,

att enligt de nya bestämmelserna, vilka föreslås träda i tillämpning den

1 september 1935, skola inflyta 6,500,000 kronor, vilket belopp bör anvisas

för sagda budgetår till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond.

Före den 1 september 1935 inflytande avgifter å omalet vete och skatt å

inom landet tillverkat kli böra ingå till fonden för mötande av förluster

å spannmålsregleringen, och föreslår utredningen därför, att till avsätt­

ning till sagda fond för budgetåret 1935/1936 anvisas ett belopp av 1,500,000

kronor.

5. Beträffande svenska spannmålsföreningens verksamhet föreslår ut­

redningen, att det mellan staten och föreningen ingångna kontraktet skall

upphöra att gälla med utgången av augusti 1935, samt att föreningens

fortsatta verksamhet regleras genom ett nytt avtal mellan staten och

föreningen. I sistnämnda avtal bör bestämmas, att av föreningen då

innehavda lager, i den mån Kungl. Majit så påfordrar, intill 70,000 ton

vete och/eller råg' skola överlåtas till svenska spannmålsaktiebolaget mot

ett pris för deciton, fritt bolagets lagerlokaler, av 14 kronor för vete och

13 kronor för råg. I fråga örn spannmålsföreningens verksamhet i övrigt

efter den 31 augusti 1935 har utredningen ansett, att den del av förening­

ens spannmål, som ej överlåtes till svenska spannmålsaktiebolaget, bör

genom föreningens försorg utförsäljas under iakttagande i tillämpliga de­

lar av de bestämmelser om spannmåls vård, lagring och försäljning, vilka

äro intagna i nu gällande kontrakt mellan staten och föreningen. Vid

utförsäljningen skall tillika beaktas vikten av, å ena sidan, att största

möjliga ekonomiska utbyte för föreningen därigenom erliålles samt, å

andra sidan, att priserna inom landet å brödspannmål och fodervaror så

vitt möjligt ej genom utförsäljningen nedpressas. I sistnämnda syfte skall

utförsäljningen äga rum i samförstånd med styrelsen för svenska spann-

95

målsaktiebolaget. För detta samarbete skall i övrigt gälla att, när före­

ningen av sitt lager ^försäljer spannmål å den inhemska marknaden,

föreningen skall vara skyldig att, i den mån så av bolagets styrelse på­

fordras, ur riket utföra efter den 31 augusti 1935 inköpt spannmål intill

den myckenhet, som motsvaras av den inhemska försäljningen. Under

förutsättning, att föreningen träder i likvidation å tid, som av Kungl.

Majit bestämmes, samt därvid utser likvidatorer, som av Kungl. Majit

godkännas, bör staten förbinda sig att, intill dess likvidationen avslutats,

kvarbliva vid den utfästelse att svara för föreningens förluster och dess

ekonomiska förpliktelser, vilken staten åtagit sig enligt omiörmälda kon­

trakt.

6. För underlättande av jordbrukarnas möjligheter att belåna spann­

mål föreslås, att spannmålskreditfonden höjes till 6,000,000 kronor medelst

anvisande för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor samt att fonden i fortsättningen hålles vid erforderlig storlek.

Utredningen föreslår vidare sådan ändring av bestämmelserna för lån ur

fonden, att spannmålens värde härvid alltid skall bestämmas av Kungl.

Majit. Belåningsvärdet bör under första året, som den föreslagna om­

läggningen av stödanordningen tillämpas, sättas till för vete lägst 14

kronor och för råg lägst 13 kronor för deciton. Utredningen uttalar den

förväntan, att varje långivare och särskilt jordbrukskassorna komme att

grunda sin belåning på de av Kungl. Majit sålunda fastställda belånings-

värdena. Därest jordbrukskassorna skulle för sin verksamhet, i vad av­

ser belåning av spannmål, behöva mera rörelsemedel torde svenska sta­

tens obligationer till ytterligare belopp av förslagsvis intill 10 miljoner

kronor deponeras som säkerhet för svenska jordbrukskreditkassans här­

för erforderliga upplåning.

Över spannmålsutredningens betänkande hava yttranden avgivits av

kommerskollegium efter att hava hört samtliga handelskamrar i riket

samt svenska kvarnföreningen, av statskontoret, generaltullstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens spannmålsnämnd efter

att hava hört svenska spannmålsföreningen, statens slakterinämnd, sta­

tens mjölknämnd, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksban­

ken, styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan, svenska bankföre­

ningen, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, föreningen Sveriges spann-

målsintressenter, svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas före­

ning, svenska lantmännens riksförbund, skånska spannmålsföreningarnas

samorganisation, Sveriges äggintressenters förening, Sveriges fjäderfä-

avelsförening, svenska ägghandelsförbundet, kooperativa förbundet, Mal­

möhus läns småbrukareförbund samt aktiebolaget örebro kexfabrik och

Göteborgs kexfabriksaktiebolag gemensamt.

I särskilda skrivelser hava Göteborgs och Bohus läns hushållningssäll­

skap samt Göteborgs och Bohus läns fjäderfäavelsförening hemställt, att

sådana åtgärder måtte vidtagas, att billigt vete ställes till äggproducenter­

nas förfogande. Sveriges äggexportörers förening har i anledning av

denna hemställan likaledes ingivit en skrivelse i ämnet. Ytterligare har

Sveriges fjäderfäavelsförening i samband med yrkande örn bättre ut­

nyttjande av exporttilläggen för ägg hemställt om åtgärder för förbilli­

gande av äggproduktionens foderkostnader. Häröver har Sveriges ägg­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 227.

intressenters förening avgivet infordrat yttrande. På uppdrag av ett

antal jordbrukare, samlade till möte i Skänninge den 23 februari 1935,

har vidare John E. G. Billing i skrivelse till chefen för jordbruksdeparte­

mentet bland annat påyrkat bibehållande av inlösningsförfarandet i dess

huvudprinciper. Vidare har godsägaren K. G. Hedmark i en likaledes

till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse den 6 januari 1935

framlagt vissa förslag angående spannmålsregleringen. Även Bälinge

lokalavdelning av riksförbundet landsbygdens folk har ingivit en skri­

velse i ärendet. Slutligen hava svenska livsmedelsarbetareförbundet och

svenska kvarnföreningen ingivit var sin skrivelse rörande den av kom­

mittén föreslagna veteavgiften.

I allmänhet tillstyrkes den av spannmålsutredningen förordade minsk­

ningen av marginalen mellan priserna å brödsäd och priserna å foder-

säd. Flertalet av de hörda myndigheterna och enskilda organisationerna

anse att i sådant syfte en skärpning av importrestriktionerna för foder

bör vidtagas. Beträffande frågan, huru långt man därvid skall gå, äro

meningarna delade. Lantbruksstyrelsen anför härutinnan bland annat

följande.

Ur jordbrukets synpunkt kunde det icke anses tillfredsställande, att åt­

gärder till stödjande av spannmålsmarknaden — brödsäds- och fodersäds-

marknaden — finge sådan utformning, att ett försämrat prisläge bleve

följden, något som åtminstone i fråga örn brödsäd skulle bereda jordbru­

kets utövare sämre villkor än under tiden före kriget och sämre än det,

som vid 1934 års riksdag betecknades såsom skäligt eller 75 å 80 procent

av prislägena under åren 1925—1929.

Det syntes under sådana förhållanden, som örn riktigast vore, att helt

och fullt draga konsekvenserna av den jämväl av spannmålsutredningen

konstaterade nödvändigheten av ett sådant prisförhållande mellan bröd­

säd och foder, att brödsädsöverskottet funne användning för foderända­

mål, samt att därvid icke vidtoges åtgärder, som direkt syftade till ett

sänkande av brödsädsprisen, utan att åtgärderna inriktades på åstadkom­

mande av sådant prisläge för fodervaror, att den animaliska produktio­

nen av sig själv till nöjaktiga priser förbrukade dylikt överskott. Då

Sveriges totala vegetabila produktion icke fullt täckte landets eget be­

hov av jordbruksprodukter av olika slag, krävdes för reglering av pris­

läget å fodermarknaden endast restriktioner i fråga örn importen av fo­

dermedel.

Frågan angående spannmåls- och fodermarknadens reglerande måste

emellertid ses jämväl ur synpunkten av regleringens inverkan på den

animaliska produktionen. Med hänsyn till de statliga stödåtgärderna

för den animaliska produktionen syntes sålunda skärpta restriktioner i

fråga om foderimporten vara så gott som nödvändiga, varav följde höjda

foderpriser inom landet. Mycket tydde sålunda på, att regleringen av fo-

derimporten måste bliva det primära och centrala vid alla åtgärder från

det allmännas sida på förevarande område. Detta förhållande förenk­

lade också i hög grad läget och finge till följd, att det inre prisläget på

olika produkter anpassade sig efter förhållandena och att produktionen

leddes in på lämpliga banor. Prisläget inom landet såväl för brödsäd

som för foder komme också på detta sätt att i viss mån bliva beroende

⁹⁶

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

97

av tillgången inom landet, det vill säga av skörderesultaten, varemot ur

såväl producentens som konsumentens synpunkt föga vore att erinra.

I regel kade brödsäd betalats högre än som betingats av dess foder­

värde. Vid granskning av världsmarknadens prislägen efter år 1931

kunde med fog sägas, att det stora överskottet på brödsäd bragt bröd-

sädsprisen ned till fodersädsprisens nivå. Majspriset hade sålunda stått

ungefär lika med de icke särskilt privilegierade vetesorternas pris. Råg­

priset hade ofta ställt sig relativt lägre än majspriset, och havrepriset

syntes, örn man sage saken i stort, hava legat fullt så högt, som denna

varas fodervärde förestavat. Dessa förhållanden vore också en naturlig

följd av de ekonomiska lagarnas fria verkningar. Detta talade också för,

att en rationell och jämförelsevis riskfri väg att lösa motsvarande frågor

inom Sverige vore att lämna samma lagar fritt spelrum inom den gräns,

som skapades genom åtgärder till höjande av det allmänna prisläget för

jordbruksprodukter över världsmarknadens prisläge. Det gällde då att

se till, att alla åtgärder av nämnd art anpassades efter varandra. Detta

måste ske genom anlitande av erforderliga importavgifter enligt ett lämp­

ligt avvägt system.

Närmast syntes ligga till hands att grunda ett sådant system på de pri­

ser å brödsäd, som kunde anses skäliga och lämpliga. Då emellertid den

animaliska produktionen bleve den faktor, som ytterst komme att avgöra

den inre prissättningen, varvid fodervärdet bleve avgörande, talade vid

ett närmare bedömande av frågan ännu starkare skäl för att som ut­

gångspunkt taga det foderprisläge, som ur den animaliska produktionens

synpunkt kunde befinnas erforderligt. Här förelåge också en viss ut­

gångspunkt, nämligen smör- och margarinkommitténs förenämnda för­

slag örn en importavgift å foderkakor av högst 8 öre per kilogram, varav

6 öre tillsvidare skulle uttagas. Örn en importavgift av 6 öre respektive

8 öre per kilogram åsattes foderkakor, borde importavgifterna i relation

härtill, därest fodervärdet lades som grund, bliva följande, nämligen för

foderkakor 6 öre respektive 8 öre, för majs 5 öre respektive 6 öre samt

för havre, kli och därmed jämförliga fodervaror 4 öre respektive 5 öre.

Korn intoge en särställning såtillvida, att detta sädesslag redan vore be­

lagt med tull. Enligt gällande bestämmelser utginge samma importav­

gift för korn som för majs och havre, varav följde, att korn redan så

hårt belastats, att varan knappast kunde bliva föremål för import.

Ett genomförande av de ifrågasatta regleringsåtgärderna i fråga örn

importerat foder syntes knappast kräva ytterligare medverkan från riks­

dagens sida annat än beträffande dels den i samband med behandlingen

av spörsmålet örn mjölkproduktionen ifrågasatta befogenheten för Kungl.

Majit att i händelse av behov ytterligare höja importavgiften för foder­

kakor och foderkaksmjöl, dels ock skatten å dessa varor. På ett par

punkter syntes det dock, som örn ett fullständigande av det utav riks­

dagen lämnade medgivandet i fråga örn foderimportavgifter vöre önsk­

värt eller kanske nödvändigt. Måhända på grund därav, att föreliggande

frågor hittills icke behandlats enhetligt, hade vissa fodermedel kommit

att lämnas utanför regleringen. Lantbruksstyrelsen åsyftade därvid sär­

skilt den grupp fodermedel, som i tullverkets varuförteckning hänfördes

till animaliska fodermedel och som omfattade bland annat köttmjöl och

fiskmjöl, samt luzernmjöl (liömjöl), vilken vara i samma varuförteckning

icke hänfördes till fodermedel utan till torkade växter. Dessa foderme­

del, som under vanliga förhållanden icke vore av större betydelse komme

antagligen vid förhöjt foderprisläge inom landet att i ökad omfattning

Bihang till riksdagens protokoll 193h.

1 sand. Nr

227.

7

Kungl. Martts proposition nr 227.

98

Kungl. Maj:ts -proposition nr 227.

införas hit. Då dessa fodermedel kunde utnyttjas vid så gott som all

animalisk produktion, till och med vid mjölkproduktionen, syntes deras

ställande utanför regleringen, örn denna avsåges att vara allmän, kunna

vålla icke förutsedda konsekvenser. Animaliska fodermedel borde med

hänsyn till sitt fodervärde i regleringshänseende närmast jämställas med

foderkakor och luzernmjöl med havre och kli.

Även spannmålsnämnden tillstyrker, att importen av brödsäd och fo­

dermedel i största möjliga utsträckning begränsas. Nämnden anser emel­

lertid, att den av utredningen diskuterade prisnivån å brödsäd är väl låg

och förmenar att den bör höjas. Nämnden anför till närmare utveck­

ling av sin mening, bland annat, följande.

För sin del måste nämnden med all kraft understryka, att någon sänk­

ning av jordbrukets lönsamhet icke finge bliva följden utav att inlös-

ningsgarantien för brödsäden bortfölle. Den enda möjligheten att före­

bygga en sänkning av jordbrukets lönsamhet, därest brödsädspriserna

icke längre garanterades, vore att söka upprätthålla tillräckligt höga fo­

derpriser, vilket därför måste bliva det centrala i jordbrukshjälpen, som

tillika borde kompletteras med åtgärder dels för att trygga priserna å

animalier, dels ock för att säkerställa avsättningen av brödsäden. För att

ernå önskat resultat vore det, som utredningen framhållit, nödvändigt

att genomföra en sträng importbegränsning av fodermedel och att dess­

utom belägga det importerade fodret med tillräckligt höga men väl av­

vägda importavgifter. Importbegränsningen måste omfatta även olje-

kakor och liknande kreatursfoder. Då den inom vår mejerihantering öm­

tåliga frågan örn smörets kvalitet förmenades sammanhänga med använd­

ningen av vissa slag av oljekakor, borde man emellertid beträffande be­

gränsningen av här ifrågavarande import iakttaga en viss försiktighet.

För att erhålla balans inom vår växtodling syntes det ock nödvändigt,

att man även i vårt land i större utsträckning än hittills överginge till

produktion av äggvitefoder. Såvitt nämnden kunde finna, måste utveck­

lingen gå i denna riktning.

Nämnden ansåge, att beträffande spannmålen det i genomsnitt för samt­

liga orter noterade priset för fodersäd (i fodervärde motsvarande 1 kilo­

gram vete, råg eller korn) under de första höstmånaderna (september—

oktober) borde vara 14 å 15 kronor för deciton. Under förutsättning att

dessa priser icke underskredes, kunde även de brödsädspriser, odlarna

under senare åren genomsnittligt erhållit, utan allt för omfattande åt­

gärder i normala fall upprätthållas. I annat fall vore det för övrigt

ogörligt att utan större ekonomiska risker för stödorganet och det all­

männa trygga den nuvarande genomsnittliga prisnivån å spannmålen,

vilken icke finge sänkas.

I detta sammanhang kunde nämnden icke undgå att beröra frågan, hu­

ruvida de importreglerande åtgärderna vore tillräckliga för att upprätt­

hålla den önskade foderprisnivån inom landet. Nämnden vore därutin-

nan av den uppfattningen, att detta åtminstone till en början och intill

dess jordbrukarna vunnit tilltro till de nya åtgärderna icke vore så all­

deles säkert. Bleve skördarna icke allt för rikliga, borde detta dock utan

för stora särskilda ingripanden i marknaden kunna lyckas, helst om jord­

brukarna och deras organisationer samarbetade med regleringsorganet

för att effektivt stödja priserna. I händelse av en stor skörd måste man

givetvis räkna med, att priserna icke i samma utsträckning skulle kunna

hävdas. I sådant läge borde man emellertid redan i början av konsum­

99

tionsåret kunna vidtaga åtgärder för att avlasta den inhemska markna­

den ett mer tyngande överskott och därigenom stabilisera priserna. Att

den genomsnittliga prisnivån vid en riklig skörd icke kunde nå samma

höjd, som örn skörden bleve knapp, vore emellertid påtagligt. Som regel

gåve de rikliga skördarna det största ekonomiska utbytet för lantmännen.

Nämnden vore fullt medveten örn, att de höjda foderpriserna åtmin­

stone under en övergångsperiod bomme att medföra vissa svårigheter för

de jordbrukare, vilka i högre eller lägre grad vore hänvisade till använd­

ning av inköpt foder. Av skäl, som utredningen framhållit, vore detta

emellertid en nödvändig konsekvens, örn priserna å jordbrukets produk­

ter över huvud skulle kunna hävdas och produktionen hållas inom lämp­

liga gränser. Att man med avseende å såväl foderpriserna som foder-

medelstillgången emellertid vid regleringsåtgärdernas genomförande

borde iakttaga en viss varsamhet, hade nämnden tidigare framhållit.

Även Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att det under nuva­

rande förhållanden måste i främsta rummet tillses, att de inhemska skör­

darna funne användning inom landet och ej för utfodring ersattes av im­

porterade varor, för vilket ändamål en efter förhållandena anpassad reg­

lering av importen genom lämpligt avvägda importavgifter och, där så

befunnes erforderligt, direkt importreglering tydligen vore nödvändig.

Sällskapet anför vidare följande.

Vid genomförande av dessa och andra åtgärder vore det, såsom utred­

ningsmännen framhållit, av vikt, att åtgärderna anpassades så, att ett

lämpligt avvägt stöd bereddes jordbruksproduktionen i sin helhet och så

att de icke föranledde en ensidig inriktning av produktionen. Sällska­

pet ville emellertid som sin mening uttala, att ett uppehållande i stort

sett av de senaste årens prisnivå å brödspannmål med hänsyn till jord­

brukets produktionskostnader vore erforderligt. Det vore icke brödsäds-

priserna i och för sig, som hade åstadkommit utökningen av brödsäds-

arealerna, utan denna hade sin förnämsta orsak i den stora prisskillna­

den, som varit rådande mellan brödsäd'och fodersäd.

Sällskapet avsåge icke med detta uttalande, att brödsädspriserna varje

år skulle bibehållas å nuvarande nivå utan åsyftade härmed närmast,

att det nuvarande prisläget genomsnittligt borde upprätthållas, varvid

dock hänsyn toges till skördeutfallet under olika år. Efter god skörd

syntes sålunda en anpassning nedåt kunna komma ifråga, medan däremot

vid liten skörd en höjning av prisläget vore önskvärd. Strävan borde

enligt sällskapets mening vara att anpassa foderpriserna i lämpligt för­

hållande härtill. Denna väg hade ju också redan beträtts genom de åt­

gärder, som beslutades av förra årets riksdag och som bland annat åsyf­

tade en höjning av foderpriserna. I det yttrande, som sällskapet avgav

över i fjol föreliggande förslag, framhöll sällskapet, att en viss varsam­

het borde iakttagas vid genomförande av föreslagna prishöjningar. Ef­

ter den övergångsperiod, som nu förekommit, kunde emellertid en viss

skärpning vidtagas. Att döma av nu föreliggande uppgifter syntes re­

dan i fjol genomförda prishöjningar hava medfört en visserligen ganska

liten minskning av brödsädsarealerna. Det syntes därför sannolikt, att

redan en tämligen obetydlig ytterligare stegring av fodersädspriserna

skulle åstadkomma nödig justering av brödsädsodlingen. I och för sig

skulle med hänsyn till skördemängderna vid normalskörd någon minsk­

ning av brödsädsarealerna icke vara påkallad. Då en ökning av dc ge­

nomsnittliga hektarskördarna emellertid ansetts sannolik, samt en mindro

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

odling underlättade avsättningens ordnande, borde dock en minskning

av brödsädsarealerna på detta sätt eftersträvas. Genom höjning av fo-

dersädspriserna borde dessutom kunna ernås en med hänsyn till avsätt-

ningsförhållandena bättre avvägd fläskproduktion.

För ernående av en lämplig avvägning av växtproduktionen i sin hel­

het, så att spannmålsodlingen ej finge för stor omfattning, vore det vi­

dare av vikt, att stödet åt övriga produktionsgrenar avvägdes på rätt

sätt, något som särskilt gällde mjölkproduktionen. Genom åtgärder för

mjölkprisernas uppehållande jämsides med nödig begränsning av kraftfo-

derimporten torde en förskjutning från vall- och övrig foderväxtodling till

spannmålsodling förebyggas; snarare borde en ökning av vallodlingen

därigenom åstadkommas. Då utredningen framhållit, att animaliepro-

dukternas pris icke borde tillåtas sjunka under sin hittillsvarande nivå

utan snarare något förbättras, syntes detta därför framför allt böra ha

avseende på mjölken. — Fläskpriserna torde i främsta rummet bliva bero­

ende av produktionens storlek, och denna reglerades i sin tur av foder­

tillgången och foderpriserna.

Kommerskollegium understryker det av utredningen gjorda uttalandet

örn angelägenheten av att samtliga åtgärder från statens sida i syfte att

stödja priserna å jordbrukets produkter utformas med utgångspunkt från

att jordbruksproduktionen i avseende å kostnader och lönsamhet betrak­

tas som en enhet samt anför därefter, bland annat, följande.

I betraktande av det utpräglade kristillstånd, som alltjämt rådde å

världsmarknaden i fråga örn jordbruksprodukter, finge det anses ound­

gängligt, att den inhemska marknaden för dessa produkter i stor utsträck­

ning förbleve sluten, med ett prisläge, som i viss män gjordes oberoende

av och högre än världsmarknadens. Detta torde nämligen utgöra en nöd­

vändig förutsättning för en ekonomiskt möjlig jordbruksproduktion i vårt

land under förhandenvarande förhållanden och med upprätthållande av

en levnadsstandard för de inom jordbruksnäringen arbetande, jämförlig

med den som uppnåtts av andra befolkningsskikt och speciellt av de inom

industrien verksamma.

Men vid genomförandet av dylika produktionsreglerande, prisförhö-

jande åtgärder borde eftersträvas en sådan inriktning av den totala pro­

duktionen, att en export av produktionsöverskott till underpris i möjli­

gaste mån undvekes i andra fall, än där sådan export kunde anses be­

tingad av att även under abnorma prisförhållanden vidmakthålla förbin­

delserna med en så att säga normal och önskvärd exportmarknad. En

export av brödsäd måste emellertid för Sveriges vidkommande anses icke

betingad av några naturliga förutsättningar. Den export av förhanden­

varande överskott, som hittills ägt rum, möjliggjordes av priser, som med

cirka 1/3 understege, vad som en avyttring inom landet av foderspannmål

beräknades kunna inbringa. Det ville synas, som örn en dylik dumping-

export skulle vara ägnad att direkt gynna utlandet ifråga örn konkur­

rensbetingelserna gentemot svensk export av animaliska produkter. I

de fall, där exporten ägde rum med anlitande av clearingförfarande gent­

emot exportlandet, kunde den dessutom komma att innebära, att andra be­

talningsförpliktelser, som ålåge detta land, undanskötes eller rent av eli­

minerades. I betraktande härav syntes det önskvärt, att undanskaffandet

av det nu förhandenvarande lagringsöverskottet av brödspannmål kunde

ske genom dess användning till utfodringsändamål och utan export.

förlustbringande priser borde därför enligt föreningens mening åtgärder

vidtagas för att tillhandahålla äggproducenterna lämpliga kvantiteter

fodervete till ett pris av förslagsvis 11 öre per kilogram. Härigenom

skulle konsumtionen av fodervete avsevärt stegras vid äggproduktion och

nu ofrånkomliga förluster å äggproduktionen minskas. Föreningen fram­

håller vidare, att vid normal äggproduktion inemot hälften av hönsens

foder beräknas bestå av havre i hel eller gröpad form. En fördyring av

havrepriset med 2 öre per foderenhet medförde en ökning av foderkostna­

derna med cirka 5 öre per kilogram ägg. Härtill komme att den på den

svenska marknaden vanliga kvaliteten av foderhavre i allmänhet icke läm­

pade sig som hönsfoder på grund av sin höga skalhalt, utan vore hönsodlar­

na hänvisade till att använda de bättre och sålunda dyrare kvaliteterna.

Ifråga örn den föreslagna införselavgiften å kli erinrar föreningen, att

de svenska äggproducenterna använde vetekli i stor utsträckning, oftast

utgjorde vetekliet 30 procent eller mera av torrfodret eller 1U av hela fo­

derstaten, varför införandet av importavgiften medförde avsevärd ökning

i produktionskostnaderna. Ett allmänt önskemål bland äggproducenterna

vore därför, att en sänkning av klipriset genomfördes. Beträffande maj­

sen framhåller föreningen, att denna vara kunde som fodermedel ersättas

med hemmaproducerat foder till samtliga våra husdjur utom hönsen. De

hemmaproducerade sädesslagen saknade det gula färgämne majsen inne-

hölle, vilket överginge till gulan och bidroge till att giva denna en vac­

ker färg. Såsom färgmedel för hönsäggets gula vore majsen under vin­

tern oersättlig. Genom de nuvarande restriktionsåtgärderna vid majsim­

porten hade dels majsen stigit avsevärt i pris, för närvarande över 100

procent i förhållande till priset före importförbudet, dels hade tillgången

blivit så knapp, att majsen helt eller delvis fått uteslutas ur foderbland­

ningar. Detta hade också inverkat på äggens kvalitet, och hade berätti­

gade klagomål framförts på gulans färg från konsumenter både inom och

utom landet. Den mängd majs, som under föregående år importerats,

skulle, örn den enbart funnit användning som hönsfoder, hava räckt till för

behövlig inblandning i hönsfodret. Då emellertid endast otillräckliga

kvantiteter till priser, som icke stöde i rimligt förhållande till importpri­

set jämte licensavgiften, varit tillgängliga för de svenska äggproducen­

terna, syntes särskilda åtgärder från statsmakternas sida vara påkallade

för att få ovan anförda missförhållanden rättade. Rörande äggproduk­

tionens möjligheter att bära den föreslagna foderfördyringen anför där­

efter föreningen följande.

Äggproduktionen kämpade med stora svårigheter redan före kraftfo-

derfördyringens inträdande. Av statsmakterna uppställdes som ett mål

att söka bringa äggpriserna till 75 procent av 1929 års prisnivå. Det stöd,

som statsmakterna lämnat äggproduktionen i form av exporttillägg, vore

emellertid närmast avsett som kompensation för de fördyrade kraftfo-

derpriserna, men hade prisförbättringarna på äggen icke hållit jämna

steg med kraftfoderfördyringen. Anledningen härtill vore, att vissa fo­

dermedel stigit mera än som beräknats vid exporttilläggets fastställande.

¹⁰²

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

104

inte varit önskvärd. För närvarande vore det oerhört svårt och i många

fall omöjligt att anskaffa majs för hönsskötselns legitima behov. En ägg-

central, som tillverkade foder för sina medlemmars behov, hade efter få­

fänga försök att köpa tillräckligt med majs, måst minska majsinblandnin­

gen till hälften. Örn detta varit absolut nödvändigt, hade ingenting va­

rit ^tt säga därom, men då majsimport förekomme, hade något kunnat

göras för att den importerade majsen verkligen komme hönsskötseln till

handa.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller, att de av statsmakterna hittills vidtagna åtgärderna till för­

bättring av äggproduktionens ekonomiska läge på grund av samtidigt

inträffande prisstegringar å kraftfoder icke medfört önskat resultat, och

anför därefter.

En förbättring av ifrågavarande verksamhets ekonomiska läge syntes

kunna åstadkommas antingen genom en höjning av produktpriset, i första

hand äggpriset, eller genom ett nedbringande av produktionskostnaderna,

i första hand utgifterna för foder. Då en mera avsevärd stegring av ägg­

priset innebure vissa risker för en minskning i äggkonsumtionen och där­

med av producentens totalinkomster, vore den lämpligaste vägen att ned­

bringa foderkostnaderna. De senaste årens stora inhemska veteskördar

hade medfört ett överskott på inhemskt vete, som måste avyttras bland

annat genom export. Det pris, som härvidlag uppnåddes, vore emellertid

mycket lågt och uppginge till allenast ungefär hälften av exempelvis

majspriset. Det syntes förvaltningsutskottet av såväl nationalekono­

miska skäl som med hänsyn till äggproduktionens ekonomiska ställning

under sådana förhållanden lämpligare, att en del av ifrågavarande över­

skott toges i anspråk som fodermedel åt fjäderfän. Förvaltningsutskottet

ansåge sig sålunda böra föreslå, att vete av ifrågavarande slag måtte stäl­

las till äggproducenternas, i första hand småproducenternas förfogande,

till ett pris som örn än icke i nivå med exportpriset dock avsevärt under­

stege de priser, som äggproducenten för närvarande måste betala för

andra kraftfodermedel. För vinnande av nödig kontroll, att ifrågava­

rande billigare vete verkligen användes för avsett ändamål, syntes emel­

lertid distributionen av detsamma böra handhavas av de till svenska ägg­

handelsförbundet anslutna äggcentralerna, från vilka medlemmen finge

köpa vete i förhållande till den mängd ägg, han levererade till föreningen.

Härigenom torde jämväl en ökad anslutning från producenternas sida till

äggförsäljningsföreningarna vara att förvänta, en utveckling som syntes

förvaltningsutskottet i hög grad önskvärd bland annat ur den synpunk­

ten, att en önskvärd förbättring av äggens kvalitet härigenom kunde upp­

nås.

Vad därefter angår de av spannmålsutredningen föreslagna särskilda

åtgärderna, har man i de inkomna yttrandena i allmänhet ej haft något

att erinra mot vad utredningen förordat beträffande regleringen av im­

porten av brödsäd. Enighet synes i princip råda därom att inmalnings-

tvånget bör bibehållas, samt att i anslutning härtill importen av brödsäd

och mjöl samt produkter därav bör vara underkastad licenstvång. Spann-

målsnämnden har visserligen varit tveksam, huruvida importregleringen

borde avse käx, enär vissa kvaliteter därav regelbundet varit föremål för

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

106

ende gottgörelsen icke skulle uttagas, utan att allt vete vid förmälning

skulle beläggas med veteavgift, bade nämnden ej heller någon direkt erin­

ran häremot. Nämnden ville dock understryka vikten utav, att härigenom

icke finge tillskapas en sådan relation mellan priserna å svensk och ut­

ländsk brödsäd, att de kvarnar, som använde importerad brödsäd, bomme

i ett gynnat förhållande till andra kvarnar eller att desamma funne det

med sin fördel förenligt att i högre grad, än vad kvalitetsförhållandena

nödvändiggjorde, använda importerad brödsäd. Särskilt angeläget vore

det, att Kungl. Majit begagnade sig av rätten att belägga importerad

brödsäd med tillräckligt höga importavgifter, i händelse inmalningspro-

centerna av en eller annan anledning måste sänkas. I annat fall upp­

komma konkurrensförhållanden, som högst betydligt kunde rubba för­

utsättningarna för spannmålsregleringens lugna handhavande.

Importregleringen av mjöl och gryn samt makaroner och vermiceller

borde enligt nämndens mening icke innebära ett helt utestängande av

dessa varor. Åtminstone vissa kvaliteter makaroner och gryn tillverkades

nämligen knappast inom landet. Dessutom kunde det ur kvalitetssyn­

punkt vara utav en viss betydelse, att makaronifabrikerna kunde för sin

fabrikation hava tillgång till importerat mjöl. Vid import av mjöl, gryn

och makaroner borde emellertid beaktas det förhållandet, att även om

importerat vete icke vore belagt med någon införselavgift, sådant vete vid

förmälning till mjöl dock belastades med veteavgift. Örn införselavgift

under sådana förhållanden icke uttoges å makaroner och vermiceller samt

mjöl och gryn, bleve de inhemska kvarnarna och makaronifabrikerna ur­

ståndsätta att framställa sina produkter till samma priser som import­

varornas. Nämnden förmenade därför, att vid import av här ifrågava­

rande varor alltid skulle uttagas en införselavgift, vars belopp för kilo­

gram med minst 50 procent borde överstiga veteavgiftens belopp. Genom

införselavgifter å vete och råg samt produkter därav inflytande medel

borde avsättas till jordbrukets prisregleringsfond och i första rummet an­

vändas för bestridande av med svenska spannmålsaktiebolagets verksam­

het förenade kostnader.

Beträffande förslaget att överflytta befogenheten att lämna införsel­

tillstånd för brödsäd och produkter därav å spannmålsnämnden framhål­

ler lantbruksstyrelsen, att utredningens förslag i denna del vore ägnat att

stärka importregleringen. Spannmålsnämnden anser sig i detta samman­

hang böra framföra vissa allmänna synpunkter i frågan örn importregle­

ringens handhavande och anför i detta hänseende följande.

Enligt utredningens förslag komme nämnden att handhava regleringen

av importen av såväl brödsäd som fodersäd och övriga fodervaror. För

närvarande hade de med en så omfattande importreglering förenade svå­

righeterna såtillvida mindre aktualitet, som man nu kunde ersätta exem­

pelvis majs och havre m. fl. fodermedel med denaturerad brödsäd, som

utförsåldes till priser understigande marknadspriserna å vete och råg.

Sedan inlösningsförfarandet upphört att gälla samt brödsäds- och foder-

sädspriserna därefter fritt finge anpassa sig efter varandra, vore det rätt

svårt att å den inhemska marknaden avsätta ett brödsädsöverskott utan

att pressa priserna. Emellertid komme importregleringen, även sedan

brödsädsöverskottet hunnit att undanskaffas, att framdeles ställa stora

krav på nämnden. Dels komme prisbildningen inom landet att bliva av-

hängig av tillgången på importerade fodervaror och priserna å desamma,

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.