Prop. 1935:227

('angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms slott den 5 april 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift;

2) förordning angående slaktdjursavgift; 3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;

4) förordning örn veteavgift; 5) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning av potatismjöl;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr

227

.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni

1933 (nr 391) angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, dels att till 3 § förordningen den 26 juni 1933 af­

gående mjölkavgift skall fogas ett nytt moment av följande lydelse, dels

ock att 8 § förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs:

3 §.

6. Då särskilda omständigheter därtill föranleda må enligt de före­

skrifter, Kungl. Maj:t meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

8

Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förord­

ning ankommer på en av Kungl. Majit tillsatt nämnd.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

3

Förslag

till

förordning angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slakt­ djur och slakteriprodukter skall, där Kungl. Majit så förordnar, viss av­ gift (slaktdjursavgift) upptagas för

a) kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus; samt

b) kött, som godkänts vid besiktning enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter och härrör av djur, slaktat i enskild, på av Kungl. Majit fast­ ställda villkor under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (kontroll- slakteri).

2

$.

Slaktdjursavgift skall utgå för hel kropp eller del därav med belopp, som Kungl. Majit bestämmer, under iakttagande att avgiften högst må utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur som efter nedslakt- ningen väger minst 150 kilogram (storboskap) och häst tre kronor, svin två kronor samt övriga i förenämnda lag avsedda djur en krona.

Kungl. Majit äger från avgiftsskyldigheten medgiva undantag, där så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt.

3 §.

Uppbörd av slaktdjursavgift, som utgår enligt 1 § a), skall omhänder- havas av det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt rum.

Finnes för samhället fastställd taxa, varom stadgas i 8 § 1 mom. före­ nämnda lag, skall den för uppbörden av avgifter enligt berörda taxa till- lämpade ordning iakttagas jämväl i fråga örn uppbärandet av slaktdjurs­ avgift.

4 §.

För erläggande av slaktdjursavgift, som skall utgå enligt 1 § b), ansva­ rar slakteriinrättningens innehavare.

4

5 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola en­

ligt av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter användas för det i 1 § an­

givna ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

6*.

Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förord­

ning ankommer på en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd.

7 %.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för slaktdjursavgifts er­

läggande och indrivande så ock i avseende å förordningens tillämpning i

övrigt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935 och gäller till och med

den 30 juni 1937.

Kungl, Maj:ts proposition nr 227.

5

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni

1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 14 juni 1933 örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl1 skall erhålla följande ändrade lydelse:

2

§.

Skatten utgår med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

1 Senaste lydelse se 1934:177.

6

Kungl. Majda proposition nr 227.

Förslag

till

förordning om veteavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

För svenskt eller utländskt vete, som användes för tillverkning inom

riket av mjöl eller gryn, skall, där Kungl. Majit så förordnar, enligt be­

stämmelserna i denna förordning erläggas viss avgift (veteavgift).

2

§.

1 mom. Där annat ej följer av stadgandet i 2 morn., skall veteavgift ej

utgå för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas mjöl eller gryn

för tillgodoseende av odlarens husbehov.

Såsom mjöl eller gryn till husbehov må ej räknas annan vara än sådan,

som förbrukas i odlarens eget hushåll eller av personer, som han eljest

har i sin kost eller som av honom åtnjuta gratial eller födoråd eller vilka

äro i odlarens tjänst anställda i och för hans jordbruk och i vilkas av­

löningsförmåner ingår tilldelning av vete eller mjöl eller gryn därav.

2 mom. Därest mjöl eller gryn, vid vars tillverkning använts vete, för

vilket jämlikt stadgandet i 1 mom. veteavgift ej utgått, sedermera av­

yttras eller av odlaren eljest användes för annat ändamål än eget hus­

behov, skall veteavgift erläggas för det vete, varav den avyttrade eller

på nyss angivet sätt använda varan tillverkats.

3 *.

Veteavgiften utgår med det belopp, högst 3 öre för varje kilogram av

varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Veteavgift, som erlägges

jämlikt stadgandet i 2 § 2 morn., skall dock utgå efter nettovikten av­

yttrat eller använt mjöl eller gryn med belopp, som med 50 procent över­

stiger vid tiden för försäljningen eller användningen utgående veteavgift.

4 i

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom

riket använda vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra skrift­

lig anmälan till en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd, på vilken handlägg­ ning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning skall ankomma. Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkningen bedrives vid tiden för ikraftträdandet av förordnandet, fullgöras inom 15 dagar fran nämnda tidpunkt och i annat fall inom femton dagar från tillverkningens början.

5 §.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att inom åtta dagar efter ut­ gången av varje kalendermånad, varunder förordnande jämlikt 1 § varit gällande, till den i 4 § omförmälda nämnden avlämna en på tro och heder nvgiven deklaration enligt av nämnden fastställt formulär rörande den mängd vete, som under månaden eller den del därav, varunder förord­ nandet gällt, av honom använts för tillverkning av mjöl eller gryn. Där­ vid skall särskilt angivas, i vad mån tillverkningen skett under sådana omständigheter att avgiftsfrihet enligt 2 § 1 mom. skall åtnjutas.

Nämnden äger, där så med hänsyn till tillverkningens ringa omfattning

För det fall, som avses i 2 § 2 morn., åligger det den, som avyttrat eller använt varan, att sist inom femton dagar därefter till nämnden avlämna en på tro och heder avgiven deklaration rörande den avyttrade eller an­ vända varans myckenhet jämte, i förekommande fall, uppgift å den, till vilken avyttringen skett.

Skyldighet att avlämna deklaration för annan än enskild person åligger vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där fråga är om oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller annan, som har egendomen i sin vård.

6 §.

För veteavgiftens erläggande ansvarar tillverkare, som i 4 § avses, el­ ler, örn avgiftsskyldighet inträder jämlikt stadgandet i 2 § 2 morn., den som avyttrat eller använt varan.

7 §.

För handhavande av kontrollen att veteavgiften behörigen utgöres äger den i 4 § omförmälda nämnden utse kontrollanter att, mot ersätt­ ning som bestämmes av nämnden, biträda vid kontrollen. Närmare be­ stämmelser angående kontrollants befogenheter och åligganden medde­ las av nämnden.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att föra särskild bok över in­ köp, tillverkning och inneliggande lager enligt av nämnden fastställt for­ mulär. Finner nämnden, att erforderliga uppgifter för kontrollens ut­ övande kunna anses framgå av bok, som tillverkaren i och för sin rörelse

Kungl. Majlis proposition nr 227.

7

8

förer, äger nämnden medgiva, att i denna förordning föreskriven bokfö­

ring må genom förande av dylik bok anses belt eller delvis fullgjord.

Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböcker ävensom sådan sär­

skild bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till ef­

terrättelse de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller el­

jest för erhållande av en betryggande kontroll över veteavgiftens behö­

riga utgörande meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlig­

het med nämndens anvisningar kan lämna.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt

denna förordning inflyta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

8

§.

Medel, som inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrif­

ter Kungl. Maj:t meddelar användas till täckande av kostnader i sam­

band med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

9 S.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må

ej verkställas av annan än den i 4 § omförmälda nämnden eller jämlikt

t § utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som

i och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklara­

tion icke vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklara­

tionen, medgivit dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt

Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbets-

myndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utföran­

det av sådan bearbetning.

10

§.

Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller

bryter någon mot bestämmelserna i 7 § andra eller tredje stycket, straf­

fes med dagsböter. 11

11

§.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,

bote från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må den

i 4 § omförmälda nämnden förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

12

§.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,

som är ägnad att leda till frihet från veteavgift eller för låg sådan av­

gift, bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfa­

randet undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst

tjugufem kronor.

9

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men bar den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandraga eller kunnat komma att undandragas, dock minst tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förplik­ tas att utgiva den veteavgift, som genom det oriktiga förfarandet un­ dandragits. Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträ­ der icke, därest den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbeta­ lande gått till ända, av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

13 %.

Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna för- ordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må ej i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver, yppa vare sig innehållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han där­ vid fått kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är under­ kastad ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av deklarationer, som i 9 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

14 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän dom­ stol.

Förseelse, som i 10, 11 eller 12 § avses, är icke föremål för allmänt åtal, med mindre den av den i 4 § omförmälda nämnden till sådant åtal an- gives.

Förseelse, varom i 13 § sägs, må endast efter målsägandes angivelse av allmän åklagare åtalas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

15 $.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

16

$.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för veteavgiftens erläg- * gande och indrivning så ock i avseende å denna förordnings tillämpning

i övrigt meddelas av Kungl. Maj:t.

10

Delina förordning tråder i kraft den 1 september 1935, då förordningen

den 30 juni 1934 (nr 427) om veteavgift skall upphöra att gcälla. Beträf­

fande veteavgift, som belöper å tiden före den nya förordningens ikraft­

trädande, skola dock de äldre bestämmelserna alltjämt äga tillämpning

med den ändring som följer därav, att vad i förordningen den 30 juni

1934 sägs örn statens spannmålsnämnd i stället skall hava avseende å den

i 4 § av den nya förordningen omförmälda nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni

1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 örn tillverk­

ning av potatismjöl, vilken förordning gäller till och med den 30 septem­

ber 1935, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1937.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock­ holms slott den 5 april 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning meri chefen för finansdepartementet anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Do ingripanden från statens sida i prisstödjande syfte, som skett under senare år på jordbrukets område, beröra flertalet av jordbrukets vikti­ gaste saluprodukter, såsom mjölk och mejeriprodukter, slaktdjur, kött och fläsk, ägg, spannmål, potatis och sockerbetor. Giltighetstiden för åt­ skilliga av de bestämmelser, som reglera ifrågavarande ingripanden, ut­ löper under innevarande år. Frågan örn åtgärder till stödjande av pri­ serna å jordbrukets alster bör därför nu upptagas till förnyat över­ vägande. Förslag föreligga från skilda håll till lösning av de före­ varande spörsmålen. Jag torde i det följande få lämna en översikt över de hittills vidtagna åtgärder, som här närmast äro av intresse, samt de förslag till ytterligare åtgärder eller till ändring i gällande bestämmelser i ämnet, som framställts.

1. Mjölkregleringen.

Gällande bestämmelser.

Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, vil­ ken trätt i kraft den 1 juli 1933 och gäller till och med den 30 juni 1937, skall, där Kungl. Maj:t så förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter upptagas viss avgift å mjölk och grädde (mjölkavgift). Förordnande örn upptagande av dylik avgift får ej meddelas, med mindre framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning, som representerar minst 60 procent av den totala årliga invägda mjölkmängden vid rikets samtliga mejerier en­ ligt den senaste tillgängliga officiella mejeristatistiken och denna fram­ ställning biträtts av minst s/s av sammanslutningens medlemmar, före­ trädande sammanlagt minst 3/* av den totala årliga invägda mjölkmäng­ den vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna. Mjölkavgift skall

utgå å inom riket saluförd mjölk oell grädde ävensom, i den mån Kungl.

Majit så förordnar, å mjölk, som kommer till användning för beredande

hos mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu. Avgiften kan utgöra

för mjölk högst 3 öre för kilogram. För grädde skall avgiften utgå med

för varje kilogram mjölk, som åtgått för gräddens beredande, det för

mjölk fastställda avgiftsbeloppet. Avgiften skall erläggas, såvitt fråga

är örn avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri

eller mjölkhandlare, av den, som sålunda från mjölkproducenten motta­

git varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av mjölkprodu-

eenten. Kungl. Majit äger från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där

så finnes skäligt med hänsyn till ringa produktion eller andra förhål­

landen. Inflytande avgiftsmedel skola enligt av Kungl. Majit meddelade

föreskrifter användas för förut angivna ändamål. På en särskild av

Kungl. Majit tillsatt nämnd statens mjölknämnd ankommer att hand­

lägga frågor i avseende å förordningens tillämpning.

Genom kungörelse den 26 juni 1933 (nr 393) med tillämpningsföreskrif­

ter till förordningen angående mjölkavgift hava givits bestämmelser an­

gående, bland annat, grunderna för avgiftens utgörande, ordningen för

dess fastställande, erläggande och indrivning samt beträffande restitu­

tion, avkortning och avskrivning av mjölkavgift ävensom rörande kon­

trollen över avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning. Enligt

sagda kungörelse skola uppbörd av mjölkavgift och förvaltning av infly­

tande avgiftsmedel, där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, under

kontroll av statens mjölknämnd omhänderhavas av den mejerisammanslut-

på vars framställning förordnande örn avgiftens upptagande med­

delats. Till grund för avgiftsskyldigheten skall ligga av den avgiftsskyl-

dige avlämnad deklaration rörande de förhållanden, som äro av betydelse

för beräknande av avgiften. Finner mjölknämnden, som utövar kontroll

jämväl över att mjölkavgift behörigen utgöres, att den avgiftsskyldige i

avlämnad deklaration meddelat felaktiga uppgifter eller underlåter av-

giftsskyldig att inom föreskriven tid erlägga den avgift, som enligt de­

klarationens innehåll skall utgå, äger mjölknämnden fastställa de myc­

kenheter, för vilka avgift skall erläggas, samt avgiftens belopp. Försum­

mar avgiftsskyldig att erlägga mjölkavgift, som skall utgå på grund av

ett sålunda meddelat beslut, må på framställning av mjölknämnden för

avgiftens uttagande utmätning äga rum. Saknar den avgiftsskyldige ut­

mätningsbara tillgångar må efter beslut av mjölknämnden avkortning

av mjölkavgift äga rum. Sedan avkortning skett, skola åtgärder för av­

giftens indrivning icke vidare äga rum.

På framställning av svenska mejeriernas riksförening u. p. a. medde­

lades genom kungörelse den 30 juni 1933 (nr 442) beslut örn upptagande

av mjölkavgift dels för mjölk och grädde, som salufördes inom riket un­

der tiden 1 juli 1933—30 juni 1934, dels ock för mjölk, som under samma

tid kom till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör el­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ler ost för avsalu, därest producenten för sådant ändamål av egen pro­ duktion eller eljest använde minst 2,000 kilogram mjölk i månaden. Av­ giften fastställdes att tillsvidare under angivna tid utgå med 2 öre för kilogram mjölk eller till mjölk omräknad grädde. Ilen skulle uppbäras av riksföreningen. Vissa undantag från avgiftsplikt föreskrevs sam­ tidigt. — Efter framställning av riksföreningen bär Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1934 (nr 374) meddelat beslut örn fortsatt uppta­ gande för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 av mjölkavgift med samma be­ lopp och enligt enahanda grunder som de i förenämnda kungörelse den 30 juni 1933 (nr 442) stadgade. I fråga örn undantagen från avgiftsplikt hava dock föreskrivits vissa ändringar.

Angående användningen av de medel, som inflöto genom upptagande för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 av mjölkavgift, förordnades genom kun­ görelse den 15 augusti 1933 (nr 500), att medlen skulle förvaltas av riks­ föreningen samt, sedan därmed enligt Kungl. Majlis bestämmande gäl­ dats kostnaderna för uppbörd, förvaltning och kontroll, däri inbegripna kostnaderna för statens mjölknämnds verksamhet, användas för dels ut­ lämnande av pristillägg å smör, ost, kondenserad mjölk, torrmjölk och grädde, som beretts inom riket och härifrån utförts, dels utbetalande av prisutjämningsbidrag för inom riket producerad mjölk eller grädde, varå mjölkavgift utgått och som använts för beredande av smör, ost eller an­ nan mejeriprodukt, dels ock bestridande enligt Kungl. Majits förordnande av kostnaderna för andra åtgärder, som vidtoges i syfte att åstadkomma förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter. Pris­ tillägg, motsvarande i huvudsak skillnaden mellan export- och hemma­ marknadspris för saltat runmärkt smör av medelkvalitet, skulle utbeta­ las till den, för vars räkning varan hos tullverket anmälts till utförsel ur riket. Prisutjämningsbidrag tilldelades den, hos vilken mjölken eller grädden kommit till användning för beredande av ifrågavarande mejeri­ produkt, Dylikt bidrag skulle utbetalas för kalendermånad. För sådan utbetalning hade riket indelats i sju prisutjämningsdistrikt, å vilka av de inflytande avgiftsmedlen viss del (prisutjämningsmedlen) skulle för­ delas i förhållande till de myckenheter mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika distrikten för månaden utginge. — I huvudsak samma bestämmelser hava genom kungörelse den 30 juni 1934 (nr 375) meddelats rörande användningen av medel, som inflyta ge­ nom upptagande för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 av mjölkavgift. I fråga örn grunderna för bestämmande av prisutjämningsbidragens storlek gäl­ ler dock numera den regeln, att prisutjämningsmedlen skola månadsvis fördelas på de sju prisutjämningsdistrikten sålunda, att vartdera av de båda nordligaste distrikten först erhåller ett särskilt belopp, varefter återstoden delas mellan samtliga distrikt i förhållande till de myckenhe­ ter mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika distrikten för månaden utgår. Det särskilda beloppet utgår med hälften

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

13

14

av vad å distriktet enligt sist angivna grund belöper av de under må­

naden utlämnade pristilläggens sammanlagda belopp.

Som ett led i mjölkregleringen är jämväl att betrakta den under se­

nare år genomförda regleringen av importen av mjölk oell mejeriproduk­

ter. Genom förordningen den 10 februari 1933 (nr 29) med bestämmelser

örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter, vilken förordning i viss

del ändrats genom förordning den 26 juni 1933 (ur 392) och vilken ur­

sprungligen gällde till och med juni 1934 men genom förordning den 30

juni 1934 (nr 376) förlängts att gälla till och med den 30 juni 1937, har

Kungl. Maj:t förklarats berättigad att, där så finnes erforderligt för vin­

nande av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet, förordna,

att mjölk, grädde, smör och ost eller någon av nämnda varor icke få till

riket införas av annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit eller

av Kungl. Majit utsedd myndighet lämnar tillstånd till införsel. — Med

stöd härav förordnade Kungl. Majit genom kungörelse den 20 oktober

1933 (nr 575), som trädde i kraft den 1 november 1933 och gällde tills

vidare till och med den 30 juni 1934, att nyssnämnda varor icke finge

till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken statens mjölk­

nämnd lämnat tillstånd till införsel. Tillika förklarades, att dylikt

tillstånd ej finge vägras beträffande vara av sådant slag, som icke el­

ler endast i ringa omfattning vore föremål för tillverkning inom landet.

Detsamma skulle jämväl gälla i avseende å annan vara, såframt veder­

börande förbunde sig att för den myckenhet, som infördes, till svenska

mejeriernas riksförening erlägga viss avgift, huvudsakligen motsvarande

det vid export av varan utgående pristillägget. Vad på grund av sådan

förbindelse inbetalades till riksföreningen skulle månadsvis tillföras de

medel, som inflöte genom upptagande av mjölkavgift, och användas en­

ligt de beträffande dessa medel gällande grunder. — För tiden från och

med 1 juli 1934 tillsvidare till och med 30 juni 1935 gälla motsvarande be­

stämmelser enligt kungörelse den 30 juni 1934 (nr 377).

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare

nämnas de vid 1933 och 1934 års riksdagar beslutade anordningarna med

upptagande av skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt å im­

porterat eller inom riket tillverkat kli ävensom accis å margarin. I över­

ensstämmelse med riksdagens beslut stadgades genom förordning den 14

juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, att

för följande slag av kraftfoder, som införas till riket eller som inom ri­

ket tillverkas för försäljning, nämligen oljekakor, mjöl erhållet ge­

nom krossning av oljekakor och mjöl framställt vid extraktion av

råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor, skulle er­

läggas skatt med 2 öre för varje kilogram av varans nettovikt. För­

ordningen trädde enligt kungörelse den 14 juni 1933 (nr 330) i kraft

den 15 juni 1933. Efter beslut vid 1934 års riksdag har emellertid genom

förordning den 24 maj 1934 (nr 177), bland annat, den ändringen vidta­

Kungl. Majda proposition nr 227.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

15

gita i förordningen den 14 juni 1933 (nr 329), att det föreskrivits, att skat­ ten skall utgå med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Med stöd bärav bar genom kungörelse den 31 maj 1934 (nr 190) förordnats, att skattens belopp skall från oell med den 1 juni 1934 utgöra 3 öre för varje kilogram av varans nettovikt. Genom kungörelse den 20 juni 1933 (nr 488) angående restitu­ tion av skatt å oljekakor oell vissa slag av fodermjöl havn vidare med­ delats särskilda bestämmelser i de hänseenden, som av rubriken till sist­ nämnda kungörelse framgår. — I förordning den 24 maj 1934 (nr 172) örn skatt å kli bar stadgats, att för kli, som införes till riket eller som erhål- les vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn. av vete, skall, där Kungl. Majit så förordnar, erläggas skatt. Skatten utgår med det be­ lopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Kungl. Majit äger medgiva visst undantag från skatt­ skyldighet beträffande kli, som erhålles vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn av vete för odlares husbehov. Enligt kungörelse den 24 maj 1934 (nr 173) utgår skatt å kli från och med den 1 juni 1934 med » öre för varje kilogram av varans nettovikt. —- Vad margarinaceisen beträf­ far innefattas de grundläggande föreskrifterna i ämnet i en förordning den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis å margarin. Enligt denna förordning, som trädde i kraft den 1 juli 1933 och avsåg tiden till och med juni 1934, skulle, där Kungl. Majit så förordnade, för margarin, som inom riket tillverkades för försäljning, utgå accis med för varje kilogram av varans nettovikt det belopp, lägst 10 och högst 50 öre, som Kungl. Majit be­ stämde. Med stöd av berörda stadgande förordnade Kungl. Majit genom kungörelse den 20 juli 1933 (nr 484), vilket förordnande trädde i kraft den 24 i samma månad, om uttagande tillsvidare av accis å margarin, som levererades intill utgången av år 1933, med 20 öre för kilogram. Sam­ tidigt föreskrev Kungl. Majit, jämlikt bemyndigande av riksdagen, ge­ nom särskild kungörelse (nr 485), att tullen å margarin, förut 15 kronor för 100 kilogram, skulle från och med den 24 juli 1933 tillsvidare intill årets slut utgöra 35 kronor för 100 kilogram. Genom kungörelser den 15 december 1933 (nr 647 och 648) utsträcktes ifrågavarande förordnanden örn upptagande av margarinaccis och örn tull å margarin att avse tiden intill utgången av juni 1934. Efter beslut vid 1934 års riksdag bär genom förordning den 30 juni 1934 (nr 383) Kungl. Majits befogenhet att förordna örn erläggande av accis enligt bestämmelserna i förenämnda för­ ordning den 26 juni 1933 (nr 405) utsträckts att avse margarin, som leve­ rerats intill den 1 juli 1935. Tillika bemyndigades vid nämnda riksdag Kungl. Majit att för tid under budgetåret 1934/1935, varunder margarin­ accis utgår, förordna örn motsvarande höjning av tullen å margarin. Med stöd härav utfärdades kungörelser den 30 juni 1934 (nr 384 och 385) örn förlängd giltighet av förordnandena om upptagande av accis å marga­ rin och örn tull å samma vara. Genom kungörelser den 24 juli 1934 (nr 457 och 458) bestämdes vidare, att margarinaceisen samt tullen å marga­

16

rin skulle för tiden frun oell med den 1 augusti 1934 till oell med utgången

nv samma år höjas till 30 öre för kilogram respektive 45 kronor för 100 kilo­

gram. Förordnandena enligt sistnämnda båda kungörelser hava genom

kungörelser den 21 december 1934 (nr 610 och 611) erhållit förlängd gil­

tighet för tiden intill utgången av juni 1935.

Körande förvaltningen och redovisningen av de medel, som inflyta ge­

nom skatten å oljekakor m. m. och genom accisen å margarin, föreskrev

Kungl. Maj:t genom brev till statskontoret den 30 juni 1933, att medlen

skulle redovisas under särskilda inkomsttitlar samt över ett å nionde hu­

vudtiteln upptaget extra förslagsanslag tillföras en särskild fond, statens

mjölkregleringsfond, vilken skulle förvaltas av statskontoret och från vil­

ken utgifter för mjölkregleringen skulle bestridas. Vid 1934 års riksdag

beslöts emellertid att samtliga avgifter, vilka helt eller huvudsakligen

vore avsedda för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, skulle

ingå i en gemensam fond, jordbrukets prisregleringsfond. Enligt av

Kungl. Majit i brev till statskontoret den 24 maj 1934 meddelade bestäm­

melser skulle till sagda fond dels ingå de medel, som till och med den 30

juni 1934 influtit i skatt å till riket infört kli enligt förordningen den 24

maj 1934 (nr 172) örn skatt å kli, dels ock överföras å statens mjölkregle­

ringsfond den 30 juni 1934 förefintlig behållning. Vidare skall fonden

tillföras belopp motsvarande bland annat de medel, vilka efter den 30

juni 1934 inflyta enligt förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å

oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt förordningen den 26 juni 1933

(nr 405) örn accis å margarin ävensom i skatt å till riket infört kli.

I anföranden till statsrådsprotokollet den 2 juni 1933, då beslut fatta­

des örn propositioner till riksdagen med förslag till omförmälda förord­

ningar örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt accis å

margarin, gjorde chefen för finansdepartementet vissa uttalanden rö­

rande därigenom inflytande medels användning. I fråga örn skatten å

oljekakor och fodermjöl (prop. nr 265) framhölls sålunda, att de infly­

tande medlen borde komma till användning för den del av mjölkregle­

ringen, som åsyftade en prisutjämning mellan konsumtionsmjölken och

produktmjölken. Vad margarinaccisen beträffar (prop. nr 264) uttalades,

att sistberörda medel borde användas för stödjande av smörexporten ge­

nom pristillägg å exportsmör, då den årliga exportkvantiteten överstege

15,000 ton. I den mån intäkterna av accisen ej komme att sålunda finna

användning, borde de i stället nyttjas för något ändamål, som främjade

de breda konsumentlagrens intressen. Dessa departementschefens utta­

landen föranledde ej någon erinran från riksdagens sida. I brev till stats­

kontoret den 30 juni 1933 meddelade ock Kungl. Maj :t föreskrifter röran­

de användningen av ifrågavarande avgiftsmedel i huvudsaklig anslut­

ning till vad sålunda uttalats.

I anförande till statsrådsprotokollet den 16 mars 1934, då beslut fatta­

des om avlåtande till riksdagen av proposition (nr 257) angående vissa

åtgärder till jordbrukets stödjande, gjorde jämväl jag vissa uttalanden

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

17

rörande användningen av omförmälda skatte- och accismedel. Jag fram­ höll sålanda, att av de medel, vilka milote genom kraltloderskatten, borde viss del, omkring 10 procent, enligt närmare bestämmande av Kungl. Majit användas för stödjande av äggproduktionen samt återsto­ den tillföras mjölkregleriugen. Vad kliskatten anginge, borde de me­ del, som härrörde av skatt å importerat kli, fördelas på enahanda sätt som gällde i fråga örn kraftfoderskatten. För att underlätta anpass­ ningen allteftersom förhållandena utvecklade sig, borde dock Kungl. Majit äga rätt att, örn så skulle befinnas ändamålsenligt, avvika från vad sålunda uttalats rörande ifrågavarande medels fördelning. Beträffande inargarinaceisen vore det med hänsyn till de svårigheter, som i fortsätt­ ningen kunde resa sig mot mjölkregleringens planmässiga genomförande, rimligt att något större anslag av margarinaccismedel än det, som en­ ligt dittills tillämpade grunder kunde utgå, bomme mjölkregleringen till godo. Kungl. Majit borde därför efter den 30 juni 1934 vara berättigad att av inflytande margarinaccismedel taga i anspråk vad som erfordra­ des för ^anordnande av hälften av förekommande pristillägg å allt smör, som exporterades. Härigenom skulle bland annat vinnas, att mjölkpro- ducen terna er höllö större intresse av att exempelvis genom ökad egen förbrukning av smör nedbringa exportöverskottet. Kungl. Majit borde vidare för täckande enligt vissa angivna grunder av kostnader för utdel­ ning av mjöl till nödlidande — såväl i då föreliggande fall som i hän­ delse av framtida behov — äga taga i anspråk högst 1,000,000 kronor av margarinaccismedel. Skulle anledning därtill föreligga borde sålunda avsett bemyndigande gälla även utdelning av nötkött. Dessa uttalanden föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

I brev till statskontoret den 30 juni 1934 har Kungl. Majit meddelat fö­ reskrifter rörande användningen av jordbrukets prisregleringsfonds me­ del i den mån de motsvaras av influten accis å margarin eller av influ­ ten skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl eller å till riket infört kli. Av sagda medel, i den mån de motsvaras av influten accis å mar­ garin, äger svenska mejeriernas riksförening för vecka utfå halva be­ loppet av vad. som jämlikt förut omförmälda kungörelse den 30 juni 1934 (nr 375) angående användningen av de medel, som inflyta genom upptagande för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 av mjölkavgift, erfordras för utlämnande av pristillägg å under veckan exporterat smör. Vidare har föreskrivits, att av den del av de i jordbrukets prisregleringsfond ingående medel, vilken motsvaras av influten skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl eller å till riket infört kli, skola, sedan därav guldi!» den kostnad för kontroll över skattens utgörande, som enligt meddelade bestämmelser skall bestridas av ifrågavarande skattemedel, 90 procent kvartalsvis av statskontoret överlämnas till riksföreningen för att av denna jämte i omförmälda kungörelse den 30 juni 1934 (nr 375) avsedda prisutjämningsmedel fördelas och amandas efter där givna bestämmelser.

fallang lill riksdagens protokoll lillis. 1 sami. Mr 297

.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Ändringsförslag och yttranden däröver.

Pen 16 mars 1934 beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruks­

departementet att tillkalla sju utredningsmän för att, enligt i statsråds­

protokollet för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa utredning och

avgiva förslag rörande frågan örn avsättningen av smör och andra fett-

ämnen av inhemskt ursprung. Med stöd av detta bemyndigande tillkal­

lade jag den 19 mars 1934 såsom utredningsmän statssekreteraren C. E. A.

Mannerfelt, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens första kam­

mare E. B. Andersson i Fältenborg, J. F. Gustafson i Domö och K. E. H.

von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare J. A. L. Persson

i Tidaholm, affärschefen för konsumtionsföreningen Örebro u. p. a. C. F.

Cederlund och direktören i margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag

K. K. Stamsö.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen smör- och margarin­

kommittén, hava den 14 november 1934 avlämnat betänkande med förslag

angående avsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ur­

sprung (stat. off. utred. 1934: 43).

Efter att hava lämnat en redogörelse på grundval av införskaffade

uppgifter eller eljest förefintligt statistiskt material för läget under se­

nare år å marknaden för smör med flera fettämnen samt oljekakor inom

och utom Sverige anför kommittén vissa allmänna synpunkter på frågan

örn avsättningen av mjölk och mejeriprodukter. Kommittén framhåller

därvid bland annat följande.

Ehuru kommittén funnit nödigt att ägna uppmärksamhet åt frågan örn

jordbruksproduktionens och särskilt den svenska mjölkproduktionens ut­

veckling, hade kommittén likväl ansett sig böra i överensstämmelse med

direktiven för utredningsarbetet i främsta rummet behandla smörfrågan

och vad därmed sammanhängde som en ren avsättningsfråga. Det hade

sålunda för kommittén närmast gällt att, för den händelse de ännu

öppna exportmarknaderna komme att åtminstone delvis stängas, söka

skaffa avsättning för landets produktion av smör med utgångspunkt från

en mjölkproduktion av nuvarande storlek. Ehuru smörfrågan stöde i för­

grunden, borde uppmärksamhet ägnas även åt frågan örn avsättningen av

andra mejeriprodukter och mjölk.

I fråga örn det pris, som producenterna borde få påräkna vid smörets

avsättning, hade kommittén ansett sig sakna anledning att under nyss

angivna förutsättning örn produktionens storlek ifrågasätta ändring i vad

som, i anslutning till statsmakternas behandling 1933 och 1934 av mjölk­

regleringsfrågan, vore gällande. Den omständigheten, att kommittén räk­

nat med ett bibehållande tillsvidare av ett produktmjölkpris, baserat på

ett smörpris fritt mejeri av 2 kronor 30 öre för kilogram, innebure emel­

lertid icke, att kommittén ansåge, att något visst smörpris eller mjölk­

pris borde garanteras. Därest exempelvis produktionen av mejerismör

fortsatte att öka, kunde det bliva omöjligt att uppehålla nyss avsedda

pris, vilket även kunde bliva fallet, örn särskilda svårigheter att finna

avsättning för smörproduktionen uppstode.

Med hänsyn till det dåliga utbyte, som för närvarande erhölles av vår

19

smörexpoit samt de ovissa framtidsutsikterna för denna, borde noga över­ vägas, örn man i fortsättningen skulle inrikta sig på att fullt ut tillvara­ taga de exportmöjligheter, som stöde till buds. Detta spörsmål vore en- hgt kommitténs mening i praktiken en avvägnings- och bedömningsfråga, på vilken något generellt svar knappast kunde på förhand lämnas. Till­ ses borde sålunda, att nödig kontakt uppehölles med en inarbetad export­ marknad, men samtidigt torde, under rådande förhållanden och inför ut­ sikterna av allt mera försvårad export, särskild vikt fästas vid främjan­ det av avsättningen å den inhemska marknaden. Man borde alltså söka att så snart som möjligt ernå ökad förbrukning inom landet av smör liksom av andra mejeriprodukter samt — vilket kommittén funne vara av stor vikt — av konsumtionsmjölk.

Kommittén erinrade även örn, att för avsättningen av mjölk och me­ jeriprodukter frågan örn varornas kvalitet vore av stor betydelse. Då denna fråga vöre föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkun­ niga, hade kommittén emellertid ansett sig icke böra närmare ingå på detta spörsmål utan ville blott understryka kvalitetsfrågans stora bety­ delse icke minst för smörexporten.

Kommittén har framlagt åtskilliga förslag för att främja avsättningen av mjölk och mejeriprodukter samt uppnå bättre jämvikt mellan mjölk­ produktionen i Sverige och den inhemska förbrukningen av nyssnämnda varor. Körande motiveringen för de olika förslagen får jag hänvisa till vad i sagda betänkande å sid. 90—139 anföres. Vad kommittén uttalat och föreslagit beträffande positiva åtgärder har av kommittén samman­ fattats i huvudsak sålunda.

1. För främjande i allmänhet av avsättningen inom riket av mjölk, smör och andra mejeriprodukter vill kommittén

a) förorda fortsatt kraftig propaganda för ökad användning av, i främsta rummet, konsumtionsmjölk samt dessutom av smör och ost; bö­ rande mjölkavgiftsmedel även i fortsättningen efter Kungl. Maj:ts be­ slut anvisas för bedrivande genom föreningen mjölkpropagandan och svenska mejeriernas riksförening u. p. a. av dylik reklamverksamhet;

b) fästa uppmärksamheten på frågan örn storleken av olika mellan- handskostnader vid försäljning av konsumtionsmjölk och -grädde samt understryka angelägenheten, icke minst ur avsättningssynpunkt, av att priserna å sagda varor ej hållas för höga; och förutsätter kommittén, att mejeriorganisationen upptager dessa frågor till ingående och allvarligt övervägande;

c) uttala, att frågan örn mjölkleverantörernas återtagande från mejeri av smör (och ost) bör, åtminstone tillsvidare, liksom nu ordnas genom vederbörande organisationers egna åtgöranden; och förutsätter kommit­ tén, att lantbrukarnas egna organ, särskilt mejeriorganisationen, fort­ sätta med att f>å frivillighetens och övertygelsens väg göra vad de kunna för att främja dylikt återtagande;

d) förorda, att de i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 juni 1934 (nr 373) givna bestämmelser i syfte att de myndigheter, vilka verkställa upphand­ ling för statens behov, upphandla smör i stället för margarin måtte i si­ nom tid förlänas förlängd giltighet, samt att bestämmelserna, i avseende å marinen, få den verkan, att den nuvarande margarinförbrukningen där upphör och ersättes med smör.

2. I syfte att, särskilt beträffande stekning, bakning m. fl. hushålls-

Kungl. Majus proposition nr 227.

ändamål, främja en konsnmtionsövergång från margarin till smör ifråga­

sätter kommittén tillverkning och utsläppande i marknaden till billigt,

pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör). Så snart som möjligt

böra omfattande praktiska försök härom igångsättas, och föreslås, att

Kungl. Majit måtte, på sätt i betänkandet angivits, till en början ställa

ett belopp av förslagsvis 100,000 kronor till svenska mejeriernas riksför­

enings förfogande för tillverkning och utsläppande i handeln inom

vissa orter av dylikt stek- och bagerismör, varjämte Kungl. Majit torde

böra föreskriva, att bestämmelserna i margarinförordningen den 30 juni

1932 (nr 355) ej skola hava tillämpning å sålunda tillverkad vara, därest

den säljes i emballage eller annan förpackning, som godkänts av statens

mjölknämnd. Statens mjölknämnd torde samtidigt böra anbefallas att,

efter riksföreningens hörande, inkomma snarast möjligt med redogörelse

för erhållna resultat i förevarande hänseende samt det förslag, vartill för­

hållandena må föranleda. Vid upprättande av sådant förslag torde böra

beaktas, vad kommittén närmare angivit i ämnet. Erhålles tillfredsstäl­

lande resultat av försöken, böra dessa utvidgas att avse en mera omfat­

tande tillverkning av stek- och bagerismör och dettas utsläppande till

lämpligt pris å hemmamarknaden.

3. Därest nied hänsyn till förhållandena å exportmarknaderna hin­

der eller avsevärda svårigheter skulle uppstå för större årlig utförsel av-

svenskt smör än ungefär 13,000 å 14,000 ton eller örn tydlig tendens till

utveckling i sådan riktning förmärkes eller därest eljest särskilda skäl

föreligga för beredande av ökad avsättning inom landet av smör, böra

åtgärder vidtagas för att minska spänningen mellan minuthandelspriser-

na å smör samt å margarin m. fl. dylika ersättningsmedel. För dylikt

ändamål torde Kungl. Majit böra av 1935 års riksdag begära 1) anta­

gande från och med den 1 juli 1935, då den nu gällande förordningen om

accis å margarin utlöper, av en förordning örn accis å margarin samt

vissa andra fettvaror i huvudsaklig överensstämmelse med av kommittén

upprättat förslag, samt 2) följande bemyndigande för Kungl. Majit att

meddela förordnanden örn tulltaxering, nämligen! I den mån förordnande

örn uttagande av accis enligt nyssnämnda förordning av Kungl. Majit

meddelas, äger Kungl. Majit för tid, varunder sådan accis utgår, förordna

dels örn motsvarande höjning av tullen å av accisförordnandet berörd vara,

därest denna utgöres av margarin, bönsyster, fettemulsion eller matolja,

dels ock, därest varan är hänförlig till s. k. annat ersättningsmedel för

smör eller flott, att den skall tulltaxeras såsom konstister, för så vitt ej

styrkes, att varan är avsedd att användas för annat ändamål än som dy­

likt ersättningsmedel. Ehuru enligt förslaget till förordning accisen kan

bestämmas upp till 60 öre för kilogram, har kommittén — med utgångs­

punkt i nyss antytt läge från ett minutpris för de vanligaste margarin-

sorterna av 1 krona 50 öre för kilogram — räknat med, att margarinacei-

sen höjes till 50 öre för kilogram. De enligt förordningen inflytande aceis-

medlen jämte i det följande omförmälda licensavgifter å margarinråvaror

böra, enligt av kommittén i betänkandet närmare angiven regel, fördelas

till användning för två olika ändamål, nämligen dels såsom tillskott till

mjölkregleringen och dels för vidtagande av vissa sociala kompensations­

åtgärder till fromma för de mindre bemedlade, som mest kännbart drab­

bas av den ytterligare fördyringen av margarinet. Beträffande sänknia-

gen av smörpriset har kommittén hållit för antagligt, att för ernående av

den önskade ökade smöravsättningen följande minutpris för kilogram

skulle behöva tillämpas, nämligen 2 kronor för stek- och bagerismör samt

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

21

2 kronor 50 öre för runmärkt mejerismör. Kommittén kar, med hänsyn tagen till den väntade ökade smöravsättningen å hemmamarknaden samt storleken av inflytande avgifts- och accismedel av skilda slag, räknat med samt funnit önskvärt, att producenterna av mjölk för beredande av smör och andra mejeriprodukter, för så vitt ej påtaglig stegring i den nuvarande smörproduktionen eller särskilda förhållanden i övrigt annat betinga, i fortsättningen ej komma att erhålla sämre betalning för pro­ duktmjölken än vad hittills i stort sett utgått, och därvid har bortsetts från de belopp, som tillföras mjölkregleringen genom kraftfoderskatten.

4. Kommittén föreslår, att den del av inflytande accismedel för mar­ garin m. m., vilken enligt förut åsyftad grund skall användas för sociala kompensationsåtgärder, jämte licensmedlen för margarinråvaror, må dis­ poneras enligt i huvudsak de bestämmelser, som i det föregående när­ mare angivits rörande förbilligande i vissa fall av konsumtionsmjölk. Av ifrågavarande belopp, uppskattat till sammanlagt ungefär 9,000,000 kro­ nor per år, torde dock Kungl. Maj:t böra få fritt använda intill 1,000,000 kronor per år för vidtagande, i den mån så finnes lämpligt, av sådana andra sociala åtgärder, som kunna vara av vikt för ett förbilligande av de viktigaste livsmedlen för de mindre bemedlade och för vilka åtgärders vidtagande andra medel ej finnas tillgängliga. — Förslaget under 4 tor­ de — liksom förslaget under 3 — böra till sina huvuddrag understäl­ las riksdagen samt träda i kraft från och med den dag efter den 30 juni 1935, då margarinaccisen höjes över nuvarande belopp av 30 öre för kilogram. ®. Vidare föreslår kommittén — i syfte huvudsakligen att gynna svensk produktion framför import och få inhemska fettämnen tillvara­ tagna — att en importreglering införes dels beträffande margarin, konst- ister och fettemulsion, därvid regleringen synes böra i huvudsak så till- lämpas, att någon införsel av nämnda varor ej medgives, dels ock i av­ seende å råvaror för margarinindustrien. Införsel av berörda varor tor­ da få ske allenast efter särskilt tillstånd, därvid enligt Kungl. Majtts be­ stämmande en licensavgift av högst 7 öre för kilogram må kunna uttagas samt särskilda villkor för tillstånds åtnjutande föreskrivas.

6. Enligt kommitténs mening bör ett aktgivande ske på problemet om förhindrande av överproduktion av svenska jordbruksprodukter, var­ vid närmast är fråga örn mjölk- och smörproduktionen. Det synes ange­ läget, att ytterligare åtgärder vidtagas för begränsning om möjligt av förbrukningen av oljekakor och liknande kraftfoder. För att det all­ männa må kunna hava sin hand över importen härav vill kommittén förorda, att de bestämmelser angående tillstånd till införsel av vissa ut­ ländska fodermedel, vilka enligt kungörelsen nr 660/1933 gälla beträffan­ de havre och majs m. m„ jämväl hilva tillämpliga å oljekakor och lik­ nande kreatursfoder. Dessutom har kommittén ansett erforderligt före­ slå, att maximibeloppet för skatten å oljekakor och vissa slag av foder- mjöl skall höjas från 6 till 8 öre för kilogram.

7. I avseende å 1'ettemulsioner Ilar kommittén förordat accisbclägg- ning oell importreglering. Därjämte vill kommittén ifrågasätta ett över­ vägande av frågan, huruvida ej bestämmelserna i margarinförordningen om fettemulsioner borde, på lämpligt sätt jämkade, förlänas utsträckt giltighet, i syfte att vissa av fettemulsion beredda produkter (exempelvis glass och glassmassa, framställda ur konstfett) bleve underkastade kon troll vid tillverkningen samt i handeln så märkta, att deras egenskap av

Kungl. May.ts proposition nr 227.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

konstprodukter tydligt framträdde; oell torde i samband därmed böra

overvagas, i vad mån accis och höjd tull böra utgå även å dylika beredda

Mot kommitténs förslag örn utsläppande av ett s. k. stek- och

bagerismör, framställt genom uppblandning av smör med ister eller

annat fettämne, samt införande av importreglering för margarinindu­

striens råvaror har reservation anmälts av herr Stamsö, som under hän­

visning till ett av honom avgivet särskilt yttrande hemställt, att kommit­

téns förslag i nämnda båda hänseenden icke måtte föranleda någon åt­

gärd. Berörda yttrande finnes intaget i förenämnda betänkande å sid.

Med anledning av att smör- och margarinkommittén ifrågasatt anvi­

sande av visst belopp för omedelbart igångsättande av försök med till­

verkning av isterblandat smör och dettas utsläppande i marknaden har

KungL Maj;! genom beslut den 23 november 1934 uppdragit åt statens

mjölknämnd att i samråd med svenska mejeriernas riksförening eller

representanter för föreningen samt med anlitande i erforderlig ut­

sträckning av experter och annan sakkunskap dels låta verkställa under­

sökning i syfte att få framställd en smörvara av för ändamålet lämplig

beskaffenhet, dels ock uppgöra förslag till fullständig plan jämte kost­

nadsberäkning för försöksverksamhet i avseende å tillverkning och för­

säljning av varan. Efter framställning av mjölknämnden har Kungl.

Majit vidare genom beslut den 25 januari 1935 av mjölkavgiftsmedel an­

visat ett belopp av högst 10,000 kronor för utförande av laboratorieför-

sök vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet för-

söksmejeri i Stockholm för utrönande av möjligheten att genom bland­

ning av smörfett och annat inhemskt fett åstadkomma en produkt, som

vore ägnad att i viss utsträckning ersätta margarin i dess olika använd­

ningsformer. Försöken skola ske under ledning av föreståndaren vid

centralanstaltens avdelning för mejerihantering.

Över smör- och margarinkommitténs betänkande och förslag hava ytt­

randen avgivits av kommerskollegium efter hörande av samtliga handels-

kamrar i riket, Sveriges kemiska industrikontor, margarinfabrikernas

försäljningsaktiebolag, aktiebolaget Beymersholms livsmedel och nya

margarinaktiebolaget Svea, marinförvaltningen, lantbruksstyrelsen efter

hörande av styrelserna för svenska smörprovningarna och för svenska

mejerikonsulentföreningen samt vissa läns hushållningssällskaps för­

valtningsutskott, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

riksräkenskapsverket, statens mjölknämnd efter hörande av svenska me­

jeriernas riksförening u. p. a., statens slakterinämnd efter hörande av

Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a., länsstyrelserna i Östergöt­

lands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län efter hörande av kommunala myndigheter inom ve­

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

derbörande län, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, föreningen mjölk­ propagandan, kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveri­ ges bageriidkareförening, svenska livsmedelsarbetareförbundet, marga­ rinaktiebolaget Alba med flera, margarinaktiebolaget Scania med flera, örebro kexfabrik och Göteborgs kexfabrik gemensamt samt spannmåls­ firman Sven Hylander & Co. i Göteborg. Vid avgivande av förenämnda yttranden hava lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, statens mjölk­ nämnd, samtliga nyss angivna sex länsstyrelser och Sveriges allmänna lantbrukssällskap haft att taga i övervägande avskrift av telegram till jordbruksdepartementet från ett antal jordbrukare i Gävletrakten, vari hemställes att gällande mjölkavgiftsförordning snarast avskaffas eller underkastas revision. I en den 9 mars 1934 till jordbruksdepartementet in­ kommen skrivelse har vidare riksförbundet landsbygdens folk framlagt vissa synpunkter på frågan örn fortsatt stöd åt mejerihanteringen.

Det av socialstyrelsen avgivna yttrandet innefattar utredning rörande familjehushållens konsumtion av smör och andra fettämnen samt priser­ na därå under åren 1914—1933 ävensom rörande de verkningar, som de föreslagna åtgärderna kunna väntas få för konsumenthushållen, särskilt mindre bemedlade och barnrika familjer. Av sagda utredning inhämtas bland annat följande.

I familjehushållens förbrukning av mjölk, grädde, smör och margarin hade under de senaste 20 åren skett betydande förändringar, vilket fram- ginge av följande på grundval av socialstyrelsens budgetundersökningar för åren 1914, 1920, 1923 och 1933 sammanställda uppgifter. Dessa angåve årsförbrukningen för ett s. k. normalhushåll bestående av 3.3 konsum- tionsenheter eller en familj örn man, hustru och 2 å 3 barn.

Årsförbrukning för normalhushåll.

Oskummad

Industriarbetar- och lägre

mjölk

tjänstemannahushåll:

liter

i städer: 1914 ............................................. 662 1923 ............................................. 839 1933 ............................................. 743 å industriorter: 1923 ............................................. 1,009 1933 ............................................. 836

Mindre bemedlades hushåll å

landet:

statare: 1920 ............................................. 961 1933 ............................................. 1,043 daglönare: 1920 ............................................. 795 1933 ............................................. 787

Medelklasshushåll:

956

Skummad Grädde

Smör

Margarin

mjölk liter

liter

kg

kg

213

31.7

19.2

60

20.5

36.6

21.1

26

24.9

38.6

36.0

67

4.o

31.7

26.7

25

11.7

35.6

40.9

406

2.0

20.8

7.6

157

5.6

15.2

36.8

330

3.8

30.7

8.0

120

5.6

31.0

39.0

15

22. f.

46.2

22.t

1923

Som allmänt omdöme rörande konsumtionsutvecklingen efter kriget

av ifrågavarande livsmedel ansåge styrelsen det kunde sagås, att den to­

tala mjölkförbrukningen såväl bland industriarbetar-, lägre tjänste­

manna- och medelklasshushåll i städer och industriorter liksom även

bland lantarbetarhushåll visat en osedvanligt likriktad tendens till

minskning. Smörförbrukningen hade bland städernas och industriorter­

nas mindre bemedlade befolkning något ökats, medan förbrukningen

inom medelklassen under de senaste 10 åren vore oförändrad. Inom lant-

arbetarhushållen syntes smörförbrukningen däremot varit tämligen oför­

ändrad och i varje fall icke visat tendens till stegring. Margarinför­

brukningen uppvisade en exceptionellt kraftig ökning i såväl städer sorn

industriorter och särskilt bland lantarbetarhushållen, men jämväl medel-

klasslamiljerna visade en utpräglad tendens till ökad konsumtion av

margarin.

Orsakerna till de påvisade förändringarna i hushållens konsum­

tionsvanor från tiden före och efter kriget vore flera. I första hand

vöre den icke obetydliga stegringen av reallönerna och den därmed föl­

jande höjningen av familjernas levnadsstandard med åtföljande omlägg­

ning i dietvanorna av betydelse och i detta sammanhang värd beaktan­

de. I andra hand hade givetvis prisbildningen på livsmedelsmarknaden

spelat en icke obetydlig roll. Till följd av den lätthet, med vilken olika

livsmedel kunde ersätta varandra i kosthållet, och med hänsyn till kon­

sumenternas strävan att vid prisförändringar i allt väsentligt söka bibe­

hålla totalutgiften för livsmedelskontot oförändrad, komme efterfrågan

å de olika slagen av livsmedel att bliva mycket priskänslig.

För att närmare belysa huru de av kommittén föreslagna åtgärderna

skulle komma att påverka konsumenthushållen, hade styrelsen på grund­

val av 1933 års husliållskostnadsundersökning verkställt en special­

undersökning i syfte att klarlägga de nu rådande konsumtionsvanorna

inom olika familjetyper med särskild hänsyn tagen till de barnrika fa­

miljerna. De i den preliminära bearbetningen medtagna 700 hushållen,

avseende städer och industriorter, lindo grupperats efter välstånd samt

antalet barn i olika åldrar.

Av undersökningen kundo utläsas, att förbrukningen av oskummad

mjölk per år och hushåll ökades såväl med hänsyn till ökat barnantal

som stigande ålder hos hamén. Med stigande välstånd visade denna för­

brukning i familjer utan barn samt familjer med småbarn i åldern 0—7

år tendens att öka, medan snarare det motsatta vore fallet i familjer

med äldre barn, där det äldsta barnet vore 15 år och däröver. I familjer

med barn i skolåldern (7—14 år) vore sambandet mellan välståndet och

konsumtionens storlek oklart. I barnlösa familjer belöpto sig förbruk­

ningen till 494 liter per år och hushåll, i familjer med 1 barn till SOS

liter per år och hushåll, i familjer med 2 eller 3 barn till 837 liter och i

familjer med 4 och flera barn till 1,224 liter. Förbrukningen vore således

närmare 1 A gång större i de barnrikaste familjerna än i de barnlösa.

Sattes dessa torbrukningssiffror i relation till det med ökat barnantal

stigande konsumtionsbehovet funne man, att familjernas förbrukning av

oskummad mjölk per konsumtionsenhet tenderade att minska med ökat

barnantal. I familjer utan barn, med 1, 2 eller 3 samt 4 och flera barn

belöpte sig nämligen förbrukningen per konsumtionsenhet till respektive

258, 246, 237 och 217 liter. Jämväl med stigande ålder hos barnet eller

barnen minskade förbrukningen per konsumtionsenhet. Som ersättnings­

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

25

vala för deri dyrare oskummade mjölken användes i de barnrika och fat­ tiga familjerna skummad mjölk i stor utsträckning.

Förbrukningen av grädde minskade räknat såväl per hushåll som per konsumtionsenhet med ökat barnantal men ökade däremot med stigande välstånd. I de barnlösa familjerna konsumerades per konsumtionsenhet närmare 11 liter, i familjer med 1 barn 9.o liter, i familjer med 2 eller 3 barn samt 4 och flera barn respektive 6.4 och 2.4 liter. Gräddförbruk- ningen syntes stå i ett omvänt förhållande till de inköpta mängderna av oskummad mjölk.

Smör- och margarinförbrukningen ökade per familj räknat, när barn­ antalet stege. I de barnlösa familjerna belöpte sig förbrukningen av smör och margarin till respektive 32.o och 20.x kilogram och i familjer med 4 och flera barn till respektive 48.i och 73.7 kilogram. Med förbättrad eko­ nomisk ställning ökade smörförbrukningen men minskade förbrukningen av margarin. De fattiga, barnrika familjerna vore de största margarin- konsumenterna. Sattes de föidxrukade mängderna av matfett i relation till konsumtionsbehovet inom de olika familjetyperna, funne man, att förbrukningen av smör per konsumtionsenhet minskade med stigande barnantal, medan förbrukningen av margarin ökade. Med stigande väl­ stånd ökade smörförbrukningen men minskade margarinförbrukningen per konsumtionsenhet. Det framginge vidare, att ett tydligt substitu- tionsförhållande mellan smör och margarin vore rådande. Den samman­ lagda förbrukningen av smör och margarin inom olika familjetyper samt margarinets anpart av totalförbrukningen belystes närmare av följande tablå.

Förbrukningen av matfett (kilogram) per Uonsumtionsenhet inom olika familje­

typer.

Smör och margarin Därav i

%

kg per kons. enhet margarin

Familjer utan barn ........................................................................... 27.2

®°*6

» med 1 barn......................................................................... 25.3

40.7

* »2 eller 3 barn ........ ................................................ 22.5

48.o

» » 4 och liera barn ...................................................... 21.o

60.6

Övriga hushåll....................................................... 22.0____________ åO.o

Samtliga hushåll

23.0

48.7.

Inom en och samma välståndsgrupp syntes totalförbrukningen av mat­ fett per konsumtionsenhet vara relativt konstant oavsett familjetyp. Budgetmässigt intoge jämväl hushållens kostnad för matfett en relativt oförändrad anpart av matvarukontot. En prisstegring på margarin till följd av ökad accis bleve därför med hänsyn till hushållens strävan att bibehålla en viss given totalförbrukning av matfett till oförändrad kost­ nad, ett mycket tvivelaktigt medel för att åstadkomma en höjning av smörkonsumtionen. Skulle nämligen hushållen efter de föreslagna för­ ändringarna i priset på margarin och smör bibehålla sin nuvarande to­ talförbrukning av matfett till oförändrad kostnad i budgeten, torde detta leda till en ökad förbrukning av margarin och en minskad smörlorbruk- ning. Skulle den nuvarande relationen mellan hushållens förbrukning av smör och margarin däremot bibehållas eller smörförbrukningen öka på margarinets bekostnad, måste detta leda till antingen en försämrad för­ sörjning av hushållen med matfett, under förutsättning att utgifterna hölles inom hushållsbudgotens nuvarande kostnadsram, eller ökade ut­

26

gifter för matfett, varvid kostnadsökningen med största sannolikhet

kompenserades genom en minskad förbrukning av övriga livsmedel eller

en förskjutning i förbrukningen mot billigare livsmedel.

Vad därefter angår övriga inkomna yttranden och skrivelser, hava i

flera av dessa framställts erinringar mot smör- och margarinkommitténs

allmänna uppläggning av de spörsmål, som kommittén haft att överväga.

Den omständigheten, att kommittén i första rummet behandlat smör­

frågan och vad därmed sammanhänger som en ren avsättningsfråga samt

icke ansett sig böra ingå på något bedömande av skäligheten ur producent­

synpunkt av det nu tillämpade smörpriset, har sålunda påtalats från

flera håll. Man har därvid framhållit, att orsaken till rådande avsätt­

ningssvårigheter för mjölk och mejeriprodukter främst vore en under in­

verkan av det fasta prisläget för smör uppkommen alltför stark stegring

i mjölkproduktionen. Denna utveckling hade vidare i hög grad under­

lättats av den omfattande importen av fodermedel av olika slag.

Lantbruksstyrelsen anser, att man vid bedömande av denna import ej bor-

de taga i betraktande endast användningen av oljekakor och därmed jäm­

förliga fodermedel utan jämväl importen av majs med flera fodermedel

för utfodring av andra djur än nötkreatur, då därigenom utnyttjande av

hemmaproducerat kraftfoder för mjölkproduktion möjliggjordes. Lant­

bruksstyrelsen anför vidare i förevarande hänseende följande.

Av vissa av lantbruksstyrelsen gjorda beräkningar framginge, att den

mängd foder, som importerades, mer än väl täckte produktionen av lan­

dets exportöverskott av animaliska produkter. Mot en produktion av

animaliska produkter medelst importerat foder vore intet att erinra,

därest produktionen i och för sig själv vore lönande eller av särskilda skäl

ur allmän synpunkt önskvärd. Att däremot under andra förhållanden

upprätthålla en dylik produktion syntes irrationellt och vore förlust-

bringande. Det kunde väl anses ändamålsenligt att under de särförhål-

landen, som vore rådande, genom ekonomiska uppoffringar upprätthålla

den för en skälig prissättning erforderliga balansen mellan tillgång och

efterfrågan såvitt anginge alster av det egna landets odling. Däremot

syntes det, som örn dessa reglerande åtgärder borde inskränkas härtill, så

mycket hellre som produktionen medelst importerat foder utan större

svårighet kunde drivas upp till sådan omfattning, att den omöjliggjorde

varje slag av prisreglering.

Trots det nu sagda syntes under förhandenvarande omständigheter pro- 4

duktion för möjliggörande av viss export alltjämt böra upprätthållas.

Lantbruksstyrelsen syftade därvid på de kontingenter av hävdvunna ex­

portvaror, som tillkomme eller kunde förväntas tillkomma Sverige och

som kunde vara ekonomiskt fördelaktiga eller kunde fyllas med jämfö­

relsevis små ekonomiska uppoffringar, detta med hänsyn till önskvärd­

heten av ett bibehållande för framtiden av gamla handelsförbindelser.

Dessa kontingenter beräknades till cirka 14,000 ton smör, 14,000 ton fläsk

och 3,000 ton ägg. Även örn sådana åtgärder vidtoges, att brödsädsod-

lingen återfördes till ur allmän synpunkt lämplig omfattning, torde un­

der sådana förhållanden rum finnas för den foderimport, som eventuellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

27

kunde befinnas vara av nöden. En viss om också mindre import av ägg- vitehaltigt foder antingen i form av direkta fodermedel eller såsom rå­ vara för inhemsk oljeproduktion finge nämligen ur produktionssynpunkt anses väl behövlig. Vissa hemmaproducerade fodermedel, särskilt så­ dana, som utvunnes i samband med produktion av fabriksväxter, såsom sockerbetor och potatis, krävde för ett fullt utnyttjande något tillskott av äggvita, som svårligen läte sig producera hemma. Den enda enligt lantbruksstyrelsens förmenande framkomliga vägen att hålla importen av fodermedel inom lämpliga gränser utan att direkt skada produktionen vore därför att genom lämpligt avvägda ekonomiska anordningar sörja för, att importfodret finge ett sådant prisläge, att det endast utnyttjades, där detta vore fullt ekonomiskt försvarligt. Genom sådana ågärder komme antagligen cn produktionsminskning till stånd, utan att åtmin­ stone huvuddelen av det svenska jordbrukets utövare därigenom vållades ekonomisk olägenhet. Det vore nämligen ingalunda så, att den högre, med inköpta fodermedel bedrivna produktionen medförde större ekono­ miskt nettoutbyte än den något lägre utan dylika inköp.

Orsaken till den starka produktionsökningen i fråga örn mjölk ansåge lantbruksstyrelsen sålunda måste sökas uti en trots den vidgade svenska foderodlingen bibehållen eller ökad foderimport. Orsaken till denna ut­ veckling vore å sin sida närmast att söka uti formen för de åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits till stödjande av mjölkproduktionen, i det att detta stöd givit anledning till jämförelsevis fasta prislägen. Fasta priser utgjorde, åtminstone där de vore något så när tillfredsställande, alltid en viss fara för produktionen genom deras rent psykologiska loc­ kelse till ökande av densamma. Denna fara bleve större, ju högre pris­ läget vore. Medvetandet örn att en produktionsökning icke såsom under fria former, där tillgång och efterfrågan reglerade priset, medförde risk för ändrat prisläge, inbjöde på ett alldeles särskilt sätt till att utnyttja denna förmenta fördel.

Statens mjölknämnd har beträffande grunderna för mjölkprisets stöd­ jande framhållit bland annat följande.

Det hittills tillämpade systemet för mjölkproduktionens stödjande i Sverige syntes i stort sett hava så till vida fyllt sitt syfte, som det åstad­ kommit, att jordbrukarna erhållit ett jämförelsevis tillfredsställande mjölkpris. Detta hade dock ej kunnat ske utan betydande tillskott från det allmänna. Under den senare delen av 1934 beräknades sålunda hava utbetalats i pristillägg å exporterade mejeriprodukter cirka 12,000,000 kronor, varav hälften bestritts av mjölkavgiftsmedel och återstoden av medel från margarinaccisen. De stora kostnaderna för uppehållande av den svenska smörexporten berodde emellertid i betydande grad på det svenska smörets bristfälliga kvalitet samt ojämnhet i exportens om­ fattning under olika tider. Såsom mjölknämnden tidigare haft anled­ ning framhålla, hade förhållandena i dessa hänseenden under den gång­ na hösten varit synnerligen otillfredsställande. Enligt vad nämnden in­ hämtat, vore en skärpning i fordringarna å exportsmörets kvalitet att förvänta inom den närmaste framtiden. Huruvida denna vore tillräck­ lig kunde givetvis ej bedömas förrän efter någon tids erfarenhet. Ej hel­ ler kunde ännu överblickas, i vad mån svenska mejeriernas riksförenings Övertagande av de företag, som tidigare handhaft smörexporten, kunde

Kungl. May.ts proposition nr 227.

28

komma att förbättra avsättningsförhållandena för svenskt smör utorn-

lands. I varje fall påginge på olika håll ett intensivt arbete på att söka

åstadkomma ett förbättrat utbyte av vår export av mejeriprodukter,

träget å vara exportmarknader för smör vore ock för närvarande väser t

ligt gynnsammare än vad det varit sedan något år tillbaka. Under så­

dana omständigheter syntes — oaktat avsättningsförhållandena utom­

lands givetvis alltjämt vore otillfredsställande och synnerligen osäkra _

med hänsyn till angelägenheten av att uppehålla kontakten med en upp-

arbetad exportmarknad tillräcklig anledning icke föreligga att nu in­

rikta sig på en minskning av exporten.

Den nuvarande mjölkregleringen vore så till vida förenad med brister

som genom densamma priset å mjölk i allt väsentligt förlorat sitt regle­

rande inflytande å mjölkproduktionen. Ett dylikt förhållande torde vis

serligen vara i viss mån ofrånkomligt vid varje åtgärd för prisets stöd­

jande men syntes i fråga örn mjölkregleringen framträda onödigt starkt.

JLn ansvällning av produktionen medförde sålunda ingen ändring av

smörpriset utan åstadkomme endast, att kostnaderna för exporten och

darmed även bidraget till dessa kostnaders bestridande från mjölkav­

giftsmedlen ökades och därmed prisutjämningsbidraget — och på så sätt

aven mjölkpriset — något minskades. För att mjölkpriset skulle återfå

sitt reglerande inflytande å produktionen, syntes det nödvändigt, att rilis-

notermgen å runmärkt smör icke såsom hittills fastlåstes vid viss höjd

oberoende av produktionens storlek. Nämnden ansåge sig vidare böra

angelägenheten av att bidraget från margarinaecismedlen till

mjölkregleringen bestämdes till ett visst belopp, oberoende av kostnader­

na för exporten. Därest dessa ökades på grund av stigande produktion,

borde ökningen helt drabba mjölkproducenterna.

Att smörproduktionens avsättningssvårigheter till stor del även är ett

kvalitetsproolem betonas likaledes av, bland andra, styrelsen för Icoopc-

i aliva förbundet, som till närmare utveckling av sin mening i detta hän­

seende anför följande.

De klagomål, som då och. då kommit till synes i fråga örn det svenska

smörets kvalitet, kunde icke avvisas. Utlandsmarknadens värdering

gåve här ett vittnesbörd, som man icke kunde bortse från. Den nedvär-

deiing av det svenska smöret på Englandsmarknaden, som under senare

år skett, vöre en ytterst allvarlig sak och måste ägnas betydligt större

uppmärksamhet än vad hittills syntes hava varit fallet. Före kriget vore

spänningen mellan det svenska och danska smörets pris på Englands­

marknaden knappast större än 3 öre per kilogram och ofta mindre. Det

finska smörpriset läge däremot ofta 10 öre lägre än det svenska. Under

efterkrigstiden hade förhållandena varit förändrade. Frisspänningen

mellan det svenska och det danska smöret hade ökats, och det finska

smöret hade ryckt upp i ett högre prisläge än det svenska. Under dc se­

naste tvenne åren hade förhållandena ytterligare utvecklats i för Sve­

rige ogynnsam riktning, och vid åtminstone ett par tillfällen, juni och

juli 1934, hade det svenska smöret sjunkit till och med under smöret från

Nya Zeeland.

För att rättelse skulle kunna vinnas, vore det enligt styrelsens mening

nödvändigt, att exportorganisationen finge ett direkt intresse av att det

svenska smöret betalades bra av importörerna. Det borde vara en enkel

sak att ordna så, att när det svenska smöret på Englandsmarknaden sål­

Kungl. Majus proposition nr 227.

29

des under den. danska noteringen, förlusten icke skulle få flyttas över på de svenska konsumenterna utan med inrymmande av en skälig tole­ rans (t. ex. förkrigsprisspänningen 3 öre per kilogram) bårås av mejerier­ na. Om man icke på detta eller i princip jämförligt sätt gjorde export­ organisationen direkt intresserad för exportens ekonomi, vore det enligt styrelsens mening ofrånkomligt, att man, för den tid exportstödet bestode, gäve plats i exportorganisationens förvaltning jämväl för kommersiellt insiktsfulla representanter för de folkgrupper, som betalade exportstödet.

Kommerskollegium liksom flertalet hörda organisationer på handelns och industriens område understryka särskilt betydelsen av att mjölkpriset anpassades efter det allmänna marknadsläget. I sådant hänseende fram­ håller kollegium bland annat följande.

Själva utgångspunkten för kommitténs vittutseende reglerings- och avsättningsprogram hade varit, att producenterna ej skulle behöva räk­ na med någon minskning i erhållna produktpris. Som något betänkligt måste tvivelsutan framstå, att någon utredning ej förelåge örn vare sig smörprisets lämpliga avvägning med hänsyn till produktionskostnader­ na eller det för hela mjölkavsättningsfrågans bedömande så viktiga spörsmålet örn möjligheterna till mjölkproduktionens begränsning eller rättare återförande till dess tidigare, mera normala omfattning. I själva verket finge det pris, producenterna erhölle för sina mejeriprodukter, be­ traktas som den avgörande regulatorn på landets mjölk- och smörpro­ duktion. Att med ledning av uppgivna produktionskostnader bedöma det skäliga priset på jordbrukets produkter vöre visserligen en vansklig sak. Nuvarande mjölk- och smörpris syntes dock även på jordbrukshåll betraktas som för producenterna i stort sett mycket tillfredsställande. Kollegium ansåge sig emellertid böra hävda den meningen, att hjälpen mot uppkommande avsättningssvårigheter måste på detta område lik­ som över allt eljest i längden sökas i en anpassning av varans pris efter allmänna marknadsläget och varans kvalitet. I stället för att söka ut­ finna nya former till statsingripanden på jordbrukets område borde från statsmakternas sida eftersträvas att successivt avskaffa de hittillsvaran­ de, vilka i fortsättningen liksom hittills måste draga med sig stora för­ luster för det allmänna och dessutom medförde konstlade förhållanden på livsmedelsförsörjningens område och olägenheter för näringslivet, en­ kannerligen för landets allmänna exportkraft.

Enligt Sveriges kemiska industrikontors mening borde främst upptagas till behandling frågan örn åtgärder för begränsning av den alltmera ökade smörproduktionen. I första hand borde härvid uppmärksammas de möjligheter, som stöde till buds för åstadkommande av en dylik be­ gränsning genom höjning av accisen å oljekakor och liknande foderme­ del. Denna höjning borde göras kraftigare än den kommittén föreslagit. Enligt industrikontorets mening borde den på oljekakor och liknande fo­ dermedel grundado mjölk- oell smörproduktionen principiellt jämställas med margarintillverkningen såsom konkurrent till den på inhemska fo­ dermedel grundade mjölk- och smörproduktionen. Handelskammaren i

Sundsvall anser sig böra fastslå, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag komme att leda till ökad skattebelastning för konsumenterna. Sär-

Kungl. Maj ris proposition nr 227.

30

.skilt gällde detta, enligt handelskammarens mening, Norrland, som

genom

redan genomförda åtgärder vore hårt beskattat till förmån för sydligare de­

lar av landet. Mot ett fortsättande av en dylik politik måste handelskamma­

ren inlägga en bestämd gensaga. Handelskammaren insåge till fullo, att

avsättningen av vår ladugårdsskötsel produktion vore en för landet myc­

ket betydelsefull angelägenhet, men det syntes dock handelskammaren,

som om smörproduktionen numera överskridit sina naturliga gränser

och tagit en riktning, som, därest den ytterligare finge utvecklas, lätt nog

kunde äventyra hela regleringen och sluta med ett ödesdigert bakslag för

producenterna själva. Svenska livsmedelsarbetareförbundet förklarar sig

principiellt ogilla flertalet av de förslag, smör- och margarinkommittén

framlagt. Men då förhållandena i vårt land så utvecklat sig, att jord-

hrukshanteringen krävde ett samhälleligt ingripande i syfte att ekono­

miskt skydda och stödja en stor samhällsgrupp, som därav hade sin ut­

komst, ville förbundet ändock tillstyrka, att åtgärder i åsyftad riktning

företoges. Förbundet ansåge sig dock böra uttala, att i händelse de pla­

nerade åtgärderna komme att innebära inskränkningar av produktionen

inom margarinfabrikerna och en sådan inskränkning medförde arbetslös­

het, de därav drabbade enligt förbundets mening borde hållas skadeslösa.

Enär deras minskade utkomstmöjligheter i detta fall föranleddes av statens

egna åtgöranden, borde hjälpen till de arbetslösa icke få karaktär av nöd­

hjälp, utan deras underhåll få en socialt mera försvarlig karaktär.

Mot de av smör- och margarinkommittén gjorda uttalandena angående

åtgärder för främjande av avsättningen i allmänhet inom riket av mjölk,

smör och andra mejeriprodukter hava som regel invändningar icke fram­

förts i de inkomna yttrandena. Flertalet av de hörda ämbetsverken och

organisationerna hava tillstyrkt vad kommittén förordat eller föreslagit.

Av de i anslutning härtill gjorda uttalandena må följande framhållas.

Beträffande kommitténs förordande av propaganda för ökad använd­

ning av konsumtionsmjölk samt dessutom av smör och ost framhåller

svenska mejeriernas riksförening, bland annat, att reklamverksamheten

borde i minst samma utsträckning som hittills inriktas på åstadkom­

mande av ökad smöravsättning inom landet. Redan med hänsyn till mar­

garin syntes en dylik verksamhet icke böra eftersättas. Populariseringen

av konsumtionsmjölken vore till väsentlig del en kvalitetsfråga. Denna

ömtåliga vara salufördes dessvärre ofta i så föga tilltalande skick, att

allmänhetens köplust därigenom motverkades. Under de primitiva för­

hållanden, varunder mjölkhandeln flerstädes arbetade, vore därför ingen

konsumtionsökning att vänta; först genom att mjölkförsäljningen över­

allt, där så kunde ske, sammanfördes till välrustade anläggningar, vilka

kunde övervaka mjölkens beskaffenhet vid leveransen och genom lämplig

behandling trygga köparna i fråga örn dess hygieniska beskaffenhet och

hållbarhet, vore den första förutsättningen given för en påtaglig ökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

31

av förbrukningen. Riksföreningens underorganisationer hade sin upp­

märksamhet inriktad på denna fråga; i och med att organisationerna er-

hölle ökad anslutning, kunde därför ock en förbättring av kvaliteten för­

väntas. Åtföljdes denna rationalisering dessutom av en planmässig

reklam och propaganda, kunde, såsom riksföreningen hade anledning för­

vänta, en väsentlig och bestående ökning av mjölkkonsumtionen påräknas.

Föreningen mjölkpropagandan understryker på det kraftigaste kom­

mitténs uppfattning örn betydelsen av fortsatt propaganda för ökad av­

sättning av i främsta rummet konsumtionsmjölk samt dessutom av smör

och ost. I samband härmed anför föreningen följande.

Den verksamhet i skolorna med lektioner, föredrag, pristävlingar, film

m. m., som av föreningen regelbundet bedreves och årligen träffade minst

50,000 skolbarn inom städer och samhällen, medförde enligt alla vittnes­

börd ett gott och bestående resultat, ehuru definitiva verkningar kunde

avläsas först i den mån respektive skolbarnsgenerationer bildat egna hus­

håll. Erfarenheten visade dock, att man genom barnen i stor utsträck­

ning nådde mödrarna och därför erhölle en viss omedelbar konsumtions­

ökning, som berättigade denna verksamhet i skolorna att placeras bland

de åtgärder, som hade avgörande betydelse för avsättningen av det nu

existerande överskottet av mjölk.

Skolköksundervisningen erbjöde vidare betydande möjligheter för för­

ändring av den allmänna uppfattningen av smörets värde i hushållet.

Såväl i skolköksseminarierna som i skolköken vid skolor av olika slag

och vid särskilt anordnade matlagningskurser hade margarinets likvär­

dighet med smöret och dess användbarhet såväl i matlagningen som på

bordet framhållits mycket starkt. I vid undervisningen använda läro­

böcker hade man till och med gått så långt, att man framhållit en hygie­

nisk överlägsenhet hos margarinet gentemot smör, vilken angåves hava

sin grund i den margarinfabrikationen åvilande kontrollen. Vid den

praktiska undervisningen i matlagning hade likaledes margarinet domi­

nerat. På ett flertal platser verkställda undersökningar gåve vid handen,

att i vid skolköken förekommande matlagning margarinet utgjorde 80—

90 procent av använda fettämnen. Vid hänvändelse till statens skolköks-

inspektris i hithörande frågor hade bekräftats, att man i denna av sta­

ten drivna eller kontrollerade skolköksundervisning vore konsekvent in­

riktad på att framhålla margarinet — ett enligt föreningens mening an­

märkningsvärt förhållande, som syntes stå i direkt strid mot andeme­

ningen i av regering och riksdag givna direktiv. Ej ens en förmedling

av smör till billigare pris att användas i skolkökens matlagning kunde

enligt skolköksinspektrisens mening komma ifråga.

Det vore givet, att en dylik ensidig inriktning av den undervisning,

som en mycket stor del av blivande husmödrar erhölle, komme att utgöra

ett bestående hinder mot en rättvis uppskattning av smörets förtjänster.

Enär propagandan •— med all rätt — i betänkandet tillskreves stor be­

tydelse för ökning av smörets avsättning, talade också kraftiga skäl för

ett undanröjande av det hinder för densamma, som otvivelaktigt läge i

nämnda förhållanden inom skolköksundervisningen. Då statsbidrag ut-

ginge till denna undervisning, förelåge goda skäl, att Kungl. Majit ut­

färdade bestämda direktiv, att smöret i undervisningen gåves den plats,

vartill dess karaktär av rent inhemsk produkt och dess näringsfysiolo-

giska, värde berättigade detsamma.

32

I fråga om kommitténs uttalanden rörande utbyte av margarin mot

smör vid upphandling genom statlig myndighet har kommerskollegium

framhållit, att det borde övervägas, örn ej den prisfördyring, som härige­

nom uppkomme, skäligen borde i lämplig utsträckning bestridas av accis-

medel. Marinförvaltningen har i fråga örn kommitténs förslag i denna

del anfört bland annat följande.

Ämbetsverket funne det vara olämpligt, att möjlighet undanrycktes att

vid extra måltider, som utöver den ordinarie förplägnaden utspisades vid

helger och speciella tillfällen och som betalades av portionsförbättrings-

medel — medel som uppkommit av besparade portioner — låta utspisa

margarin. Det vore även lämpligt, att möjlighet att använda margarin

för viss matlagning alltjämt bibehölles.

Beträffande statlig upphandling av margarin för tillgodoseende av per­

sonalens enskilda behov kunde visserligen utfärdas förbud mot att de s. k.

proviantbodarna finge uttaga och försälja margarin, men ansåge ämbets­

verket, att en dylik åtgärd skulle innebära ett oskäligt intrång på perso­

nalens författningsenliga rättighet att för eget bruk uttaga proviantar­

tiklar från marinens förråd. Ej heller syntes ett dylikt förbud ägnat

att medföra den eftersträvade större smörförbrukningen, alldenstund per­

sonalen i händelse dylikt förbud utfärdades med säkerhet komme att till­

godose sitt privata behov genom upphandling av margarin i allmänna

marknaden.

Vad angår kommitténs framhållande av angelägenheten att ägna upp­

märksamhet åt frågan örn storleken av distributionskostnaderna vid för­

säljning av mjölk och grädde samt örn lämpligheten av att priserna å

dessa produkter ej hållas för höga har Sveriges allmänna lantbrukssäll­

skap framhållit, att kommitténs kraftiga understrykande av denna sak

kunde giva anledning till felaktiga föreställningar rörande de förelig­

gande förhållandena. Sällskapet anför därefter, bland annat, följande.

En sänkning av distributionskostnaderna kunde endast ske så småning­

om och i tämligen små etapper. Möjligheterna härför vore väsentligen

beroende utav, att mejeriorganisationerna erhållit nöjaktig anslutning

och fasthet, så att de kunde övervinna det mycket kraftiga motstånd, som

städse gjorde sig gällande från återförsäljares sida emot en sänkning av

mellanhandsmarginalen. Ett fortsatt arbete för jordbrukarnas anslut

ning till organisationerna utgjorde därför en viktig förutsättning för

uppnående av mera betydande resultat i nu berörda avseende. Man kunde

icke heller begära, att jordbrukarna skulle avstå varje påtaglig vinst

utav en genomförd kostnadssänkning, då själva drivkraften för dylika

åtgärders vidtagande i så fall borttoges.

Kommittén syntes med sitt uttalande även hava avsett, att mjölkpriset

i åtskilliga fall skulle kunna sänkas, även om någon sänkning av distri­

butionskostnaderna icke ägde rum. Det läge i sakens natur, att en sänk­

ning av mjölkpriset helt allmänt sett vore önskvärd ur konsumenternas

synpunkt samt att den skulle verka i konsumtionsstegrande riktning.

Därvid uppställde sig emellertid å andra sidan spörsmålet, huruvida

mjölkpriset kunde sägas vara för högt för konsumenterna samt örn jord

brukarna vid prissänkningen skulle uppnå en sådan ökad försäljning,

att denna gåve nödig kompensation. Intetdera vore fallet. Mjölken ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

33

gjorde i vårt land ett i förhållande till sitt näringsvärde relativt billigt

födoämne. Vid en jämförelse med prisen i några andra länder ställde

sig icke heller de svenska prisen i någon ofördelaktig dager. Sålunda vore

mjölkpriset i Oslo 28 öre (27 cre i svenskt mynt), i Köpenhamn 26 öre (23)

och Berlin 22 pfennig (35), medan det i Stockholm vore 24 öre och i me­

deltal för 49 svenska orter 21 öre. Även från konsumenthåll hade vid

mångå tillfällen erkänts, att priset ej vore för högt. Att mjölkkonsum­

tionen icke vore större torde icke heller för det stora flertalet konsumen­

ter bero på för högt mjölkpris utan hade sin grund i andra orsaker. Det

beklagliga och av kommittén berörda missförhållandet, att stora grup­

per av konsumenter samtidigt icke ansåge sig hava råd att använda mjölk

annat än i liten omfattning, avhjälptes näppeligen genom mindre pris­

sänkningar utan härför skulle krävas betydligt kraftigare prisreduce­

ringar. Emellertid kunde icke mjölkpriset i sin helhet inställas efter

dessa konsumenters ekonomiska belägenhet.

Svenska mejeriernas riksförening har uttalat, att en sänkning av mel-

lanhandskostnaderna visserligen borde eftersträvas, men att man vid be­

dömande av dessas skälighet måste taga i betraktande dels att en rationell

behandling av mjölken droge en viss kostnad, dels ock att återförsälja­

rens avance ej kunde eller borde nedpressas så långt, att intresset av att

försälja varan slappades. ^Riksföreningens underorganisationer hade allt­

ifrån sin tillblivelse haft sin uppmärksamhet riktad även på denna fråga.

De hade emellertid ofta stött på ett synnerligen kraftigt motstånd från

distributörernas sida, med påföljd, att de i en del fall måst tills vidare

avstå från fortsatta försök. Så länge anslutningen till organisationerna

icke blivit helt genomförd, kunde det befaras, att deras strävanden att

nedbringa distributionskostnaderna icke inom avsevärd tidrymd komme

att medföra något bestående resultat.

Styrelsen för kooperativa förbundet anser, att det för vårt lands befolk­

ning vore av största vikt, att mjölk bibehölles som en stor konsumtions­

vara. Då styrelsen vore övertygad örn att mjölkavgiften å konsumtions-

mjölk, 2 öre för kilogram, vore till skada för såväl producenter som kon­

sumenter, ville styrelsen föreslå, att avgiften bortfölle, varigenom det

pris å konsumtionsmjölk, som konsumenterna hade att erlägga, kunde

minskas med 2 öre för kilogram utan att priset till jordbrukarna sänk­

tes. Till närmare utveckling av denna sin mening framhåller styrelsen

bland annat följande.

Det vore en allmänt erkänd sak, att mjölk vore ett utomordentligt nä­

ringsmedel, som man på grund av dess för folkhälsan viktiga egenskaper

gärna önskade skulle komma till den allra vidsträcktaste användning.

Mjölkkonsumtionen vore emellertid ytterst ojämn inom olika folkklas­

ser. Vid en ökning av inkomsten inträdde en stark stegring av mjölk­

konsumtionen. Men det vore uppenbart, att vid ett förbilligande av

mjölkpriset en likartad effekt uppnåddes. Styrelsen erinrade, att i Hel­

singfors en liter mjölk enligt uppgift kostade 1 mark 70 penny i butik,

medan priset i Köpenhamn för en liter mjölk, då mjölken levererades i

hemmen, vore 28 öre och 23 öre för lös mjölk. Det låga priset i Helsing-

Bihang lill riksdagens protokoll 19,15.

1 sami. Nr

227

.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

34

Kanyl. Maj:ts proposition nr 227.

fors medgåve en mycket flög konsumtion. Sålunda beräknades medel­

konsumtionen per invånare i Helsingfors till 1 liter per dag. Däremot

syntes det höga köpenhamnska priset verka starkt inskränkande på efter­

frågan, i det att i Köpenhamn medelkonsumtionen beräknades utgöra 0.4

liter per invånare och dag.

Styrelsen funne sig i detta sammanhang böra påtala den tydliga ten­

dens till monopolistisk reglering av mjölkhandeln, som under senare tid

framträtt i landets ojämförligt största konsumtionscentrum Stockholm,

där producenternas organisation samt företrädare för den enskilda han­

deln i samråd beslutat på sådant sätt söka reglera förhållandena, att det

skulle ankomma på beslut av ett av dessa intressen upprättat gemensamt

organ, huruvida nya mjölkaffärer skulle få öppnas i Stockholm eller icke.

Konsumtionsföreningen Stockholm hade också anmodats deltaga i detta or­

gan men helt naturligt avböjt, då det icke vore förenligt med konsumen­

ternas intresse, att en sådan monopolinstans skapades. Det vore styrel­

sens uppfattning, att en dylik monopolistisk reglering av mjölkdistribu­

tionen icke heller vore till producenternas förmån. Den enklaste efter­

tanke borde nämligen giva vid handen, att användningen av en sådan

vara som mjölk endast kunde vinna på örn varan tillhandahölles konsu­

menterna lätt och bekvämt, och i stället för att begränsa mjölkavsätt­

ningen borde man, och detta vore ett gemensamt producent- och konsu­

mentintresse, överväga, huru man på ett ur ekonomiska och sanitära syn­

punkter riktigt sätt skulle kunna ytterligare underlätta tillhandahållan­

det av mjölk.

För att vinna en ökning av mjölkkonsumtionen kunde olika medel re­

kommenderas, och det vore givetvis alltid av betydelse, att en förnuftig

och planmässig propaganda för ökad mjölkkonsumtion i fortsättningen

bedreves. Av ännu större betydelse vore emellertid prisfrågan. Om mjölk­

priset vore högt eller ytterligare stegrades, kunde man icke med den mest

skickliga propaganda förhindra, att konsumtionen vore låg eller ginge

tillbaka. Faran av en utveckling i konsumtionssänkande riktning måste

starkt understrykas, ty det vore icke säkert, att den inskränkning i mjölk­

konsumtionen, som ett relativt högt pris ovillkorligen medförde, bortfölle

genom en senare företagen prisnedsättning. Nya konsumtionsvanor grund­

lädes nämligen, och det vore dessvärre att befara, att, sedan konsumen­

terna vant sig vid en kosthållning, vari mjölken spelade mindre roll, de

kanske för framtiden fasthölle vid denna. Ville man således förhindra

en sänkt mjölkkonsumtion, vilken kunde, som förut framhållits, leda till

en relativ avvänjning från mjölkförbrukning, borde man se sig om efter

alla möjliga medel för att, jämsides med den fortsatta upplysningsverk­

samheten örn mjölkens betydelse, förbilliga mjölken för förbrukarna. Ur

denna synpunkt vore det mycket välbetänkt att överväga, huruvida icke

mjölkavgiftssystemet borde avvecklas. Därmed skulle, utan att produ­

centerna av konsumtionsmjölk finge lägre nettopris, en rätt betydande

sänkning av mjölkpriset, i regel 2 öre per liter, kunna inträda, varigenom

efterfrågan efter allt att döma borde komma att växa.

Enligt styrelsens mening funnes starka skäl, som talade för att man

utan längre dröjsmål borde vidtaga en förändring i detta stycke. Vi be­

funne oss nu i en ekonomisk återhämtningsperiod; och av de erfarenhe­

ter, som vunnits inom den kooperativa rörelsen, vore det fullt klart, att

den under de svåraste krismånaderna starkt nedpressade konsumtionen

nu befunne sig i ökning. Visserligen kunde det förefalla, som örn det i

en sådan situation vore obehövligt att bekymra sig om mjölkprisets höjd,

35

eftersom vid en förbättring i köpkraften mjölkkonsumtionen automatiskt

borde komma att stiga. I någon mån torde väl detta också bliva fallet.

Men det vore mycket betänkligt, örn man hängåve sig åt en dylik passi­

vitet i fråga örn mjölkprisutvecklingen. Den allmänna erfarenheten inom

kooperationen tydde på, att det just vore under den på de ekonomiska

kriserna följande konsumtionsåterhämtningen, som de starkaste mera

permanenta förskjutningarna i konsumtionsinriktningen ägde rum. Sä­

kerligen skulle ett genomfört systematiskt studium av konsumtionsva­

norna visa, att långtidsförändringarna i konsumtionen sammanfölle med

de större eller mindre förändringar, som näringslivet uppvisade efter

varje genomgången allmän depression. Den kraftiga stegringen i för­

brukningen av frukt, som utgjorde ett av de märkligaste kännetecknen

på konsumtionens förändringar under 1920-talet och som tog sin början

samtidigt med återhämtningen efter den föregående ekonomiska krisen,

vore ett typiskt exempel på de processer, varom här vore fråga, och ett

närmare studium av detta hade en del att betyda även vid övervägan­

dena örn den svenska mjölkkonsumtionens framtid. Enligt styrelsens me­

ning vore det för grundläggandet av nya, mera önskvärda konsumtions­

vanor i fråga örn mjölk av mycket stor betydelse, örn en prissänkning av

mjölk kunde genomföras i en nära framtid, innan konsumenterna över­

gått till sådana vanor beträffande hushållningen, att mjölken ytterligare

trängdes tillbaka.

Därest mjölkavgiften, på sätt styrelsen ifrågasatt, slopades, uppstode

emellertid brist i det exportstöd, som nu utginge. Den närmast till hands

liggande åtgärden vore då att taga i anspråk de 50 öre för kilogram i

margarinaccis, som enligt nu gällande förordning kunde uttagas.

Frågan örn mjölkavgiftens fortsatta utgörande har jämväl berörts i åt­

skilliga andra yttranden. Sålunda hava lantbruksstyrelsen och styrelsen

för svenska mejerikonsulentföreningen tillstyrkt, att mjölkavgiften skulle

upphöra att utgå och priset å konsumtionsmjölk i stället sänkas. Kom­

merskollegium har förklarat sig anse förslaget att slopa mjölkavgiften

för att på så sätt förbilliga konsumtionsmjölken värt allt beaktande. Sta­

tens mjölknämnd har framhållit att, även örn vissa skäl talade för en

omläggning av mjölkavgiftssystemet därhän, att avgiften å konsumtions­

mjölk slopades, ansåge sig nämnden i nuvarande läge och i avsaknad av

närmare utredning rörande verkningarna i olika hänseenden av en dylik

omläggning ej kunna framlägga något förslag i frågan. Sveriges all­

männa lantbrukssällskap liksom även Östergötlands läns hushållnings­

sällskaps förvaltningsutskott hava ansett att mjölkavgiften borde bibe­

hållas, och riksförbundet landsbygdens folk har uttalat sig för en höjning

av avgiftsbeloppet till 3 öre för kilogram.

Till närmare utveckling av sin mening har lantbruksstyrelsen anfört

bland annat följande.

Av lantbruksstyrelsens tidigare inställning till de frågor, som samman­

hängde med mjölkavgifterna, framginge, att styrelsen funnit statens åt­

gärder till mjölkproduktionens främjande huvudsakligen böra inriktas

på åtgärder i syfte såväl att avlasta den svenska smörmarknaden, helst

i förbindelse med åtgärder till stävjande av en i allt för hög grad ökad

mjölkproduktion, som ock att möjliggöra den balans mellan tillgång och

JCungl. Maj:ts proposition nr 227.

36

efterfrågan på smör, som utgjorde en nödvändig förutsättning för en

önskvärd automatisk prissättning inom landet å denna vara. I den mån

uttagande genom statliga bestämmelser av mjölkavgifter för detta ända­

mål visat sig nödvändigt, bade lantbruksstyrelsen ansett sig böra till­

styrka en sådan åtgärd trots sin betänksamhet i fråga örn sådana avgif­

ter. Mot uttagande genom statliga åtgärder av mjölkavgifter att använ

das till nivellering av mjölkprisen hade lantbruksstyrelsen däremot fun­

nit vissa principiella skäl tala. En viss utjämning av mjölkprisen syn­

tes visserligen jämväl enligt lantbruksstyrelsens förmenande av prak­

tiska skäl och under vissa förutsättningar vara berättigad. Emellertid

torde staten örn möjligt böra undvika att ingripa vid prissättningen inom

landet, varigenom staten åtoge sig ett ansvar och en garanti, som lätt

torde leda till kanske oförutsedda och mindre gynnsamma konsekvenser.

Åtgärder av denna art borde fastmera helt och oberoende av det allmänna

åvägabringas genom producenternas och deras organisationers försorg.

Då det nuvarande systemet torde få anses hava fyllt sin uppgift, näm­

ligen att medverka till genomförande av mjölkproducenternas organisa­

tion i sådan omfattning, att denna själv utan statens direkta medverkan

borde kunna taga hand örn den inrikes handeln med mjölk och mjölk­

produkter och i skälig grad påverka prissättningen å dessa varor, samt

systemet i övrigt måste anses medföra nog så betänkliga olägenheter,

syntes det lantbruksstyrelsen, som örn tiden nu vore inne att överväga

en ändring och i samband därmed en nedskrivning eller rent av avskriv­

ning av de genom statliga åtgärder uttagna mjölkavgifterna.

Behövliga prisregleringsåtgärder i fråga örn smör borde vara genom­

förbara utan upptagande av någon mjölkavgift. Samtliga mjölkprodu­

centers andel i kostnaden härför skulle i stället utgå i form av förhöjda

foderpriser, en form som dels vore jämförelsevis mindre kännbar och som

därjämte innebure den fördelen, att den åtminstone tillsynes vore frivil­

lig, då den, som ur sin synpunkt funne sådant vara lämpligt, kunde und­

vika att köpa avgiftsbelagt foder. Mjölknämndens verksamhet syntes,

därest en sådan förändring bleve genomförd, såvitt styrelsen kunde be­

döma, i hög grad kunna förenklas. Nämndens uppgift skulle i fråga örn

de prisreglerande åtgärderna bliva att inom den ram, som Kungl. Majit

funne skälig, med anlitande av vad som stöde till förfogande av foder­

avgiftsmedel och inkomster genom margarinbeskattningen, verka för av­

sättning av förefintligt producentöverskott av smör och i samband där­

med för upprätthållande av ett skäligt smörpris. Skäligheten av detta

pris borde det då åligga nämnden att bedöma, som därvid givetvis hade

att taga hänsyn till produktionens storlek. Under sådana förhållanden

syntes det också naturligt, att de växlingar i prisläget på smör, som när­

mast förekommit i samband med ökad eller minskad produktion vid olika

årstider eller andra förhållanden, återspeglades i det svenska smörpri­

set. Lantbruksstyrelsen förutsatte nämligen, att de prisreglerande åtgär­

derna i fråga om exportsmöret icke skulle gå ut på att garantera ett visst

pris för allt exportsmör utan avsåge att lämna exporten ett visst stöd. Åt­

gärder av denna art funne lantbruksstyrelsen alldeles särskilt naturliga

i fråga örn smör, sedan all smörexport och större delen av smörhandeln

vöre samlad i en hand, nämligen svenska mejeriernas riksförenings. På

detta sätt skulle prisbildningen vinna större frihet och exportören finge

ett givet ekonomiskt intresse av att upprätthålla exporten av endast här­

för fullt lämpligt smör i syfte att ernå högsta möjliga pris.

De av lantbruksstyrelsen sålunda omnämnda åtgärderna syntes, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

37

de rätt handhades och med förstående utnyttjades av producenterna,

kunna lända produktionen till lika stort gagn som det nuvarande syste­

met och samtidigt medföra en naturlig anpassning av produktionen efter

avsättningsmöjligheterna. Därest det allmännas medverkan på detta om­

råde skulle befinnas böra avvecklas, vilket väl finge anses önskvärt,

kunde således detta ske, utan att produktionen tillskyndades allt för stora

olägenheter, vilket givetvis skulle vara fallet, därest vid en eventuel! av­

veckling balans icke förefunnes mellan tillgång och efterfrågan å ifrå­

gavarande produkter.

Statens mjölknämnd har berört frågan örn mjölkavgiftens slopande när­

mast ur synpunkten av den belastning, som avgiften innebure för mjölk-

producenterna, samt i detta hänseende framhållit följande.

Det med mjölkregleringen förbundna avgiftssystemet mötte alltjämt

i sin praktiska tillämpning vissa svårigheter, örn ock dessa på sina håll

i hög grad överdrivits. I åtskilliga fall verkade avgiftssystemet otvivel­

aktigt hårt. Särskilt gällde detta beträffande mindre bemedlade produ­

center, som försålde mjölk direkt för konsumtion. Mjölknämnden hade

visserligen under övervägande att föreslå ändringar i gällande bestäm­

melser, vilka möjliggjorde befrielse i ömmande fall från erläggande av

mjölkavgift, men självfallet kunde dylika åtgärder icke i alla fall giva

ett fullt tillfredsställande resultat. Därest mjölkavgiftssystemet omlades

till det av 1933-års mjölkutredning på sin tid omhandlade system A, vil­

ket innebure, att avgiften å konsumtionsmjölk skulle slopas, kunde emel­

lertid avsevärda lättnader vinnas, enär i så fall endast mejerierna, vilka

vore affärsdrivande företag, bleve avgiftsskyldiga. Förbindelsen mellan

de olika mejeriföretagen och deras riksorganisation skulle bliva obruten.

Visserligen kunde förväntas, att borttagande av avgift å konsumtions­

mjölk flerstädes finge till följd en sänkning av konsumtionsmjölkpriset,

men i den mån medel för utlämnande av prisutjämningsbidrag i motsva­

rande utsträckning kunde tillföras mjölkregleringen från annat håll,

skulle detta sakna betydelse för jordbrukarna. Även örn sålunda vissa skäl

talade för en omläggning av mjölkavgiftssystemet i antydd riktning, hade

mjölknämnden i nuvarande läge och i avsaknad av närmare utredning

rörande verkningarna i olika hänseenden av en dylik omläggning ej kun­

nat framställa något förslag i frågan.

Som motivering för sitt yrkande örn höjning av mjölkavgiften har riks­

förbundet landsbygdens folk anfört i huvudsak följande.

Det statliga stödet såväl för jordbruksnäringen som för andra näringar

borde i möjligaste mån hava provisorisk karaktär och vara så lagt, att

näringen själv eller dess organisationer snarast möjligt kunde övertaga

omsorgen örn näringens ekonomiska bärkraft. Av denna anledning borde

man icke vid planläggning av statliga stödåtgärder så gott som uteslu­

tande taga hänsyn till att åstadkomma de för ögonblicket mest effektiva

åtgärderna, utan tillbörlig vikt borde tillmätas förutsättningarna att utan

skadliga biverkningar kunna avveckla vidtagna statliga stödåtgärder.

Dessa synpunkter hade icke beaktats av dem, vilka påyrkat de nuva­

rande mjölkavgifternas slopande. Skäligheten av ett visst merpris å kon­

sumtionsmjölk över produktmjölkens värde plus frakt- och distributions­

kostnad vore ostridig. En rimlig prisdifferens mellan konsumtions- och

produktmjölk kunde emellertid upprätthållas endast under förutsättning,

att ett utjämningsförfarande tillämpades, statligt eller ordnat av mejeri­

Kungl. Ma):ts proposition nr 227.

38

organisationen. Det nuvarande läget för mejeriorganisationen visade

tydligt, att 2 öre i utjämningsavgift vore under minimum i fråga örn ba­

lans mellan produkt- och konsumtionsmjölkleverantörernas intressen. Över­

allt där ett stabilt läge uppnåtts, hade organisationen utöver den statliga

utjämningen ordnat en privat sådan å i genomsnitt cirka 1 öre. Trots

den stora tilldelningen till produktmjölken i Norrland visade mejeriorga­

nisationens läge därstädes, att utjämningen vore mycket för liten. Ett

borttagande eller en minskning av nuvarande mjölkavgifter skulle där­

för, örn ej samtidigt konsumtionsmjölkpriserna sänktes, bereda mejeri-

organisationen hart när oöverstigliga svårigheter och i hög grad hindra

den hjälp till självhjälp, jordbrukarna hoppats på, att de statliga stödåt­

gärderna skulle vara. Det mest effektiva statliga stöd mejeriorganisatio­

nen kunde få under sitt uppbyggnadsarbete vore en höjning av mjölk­

avgiften till 3 öre. Därigenom bleve möjligt, att organisationsarbetet

bleve färdigt inom överskådlig tid och de statliga stödåtgärderna relativt

snabbt kunde avvecklas. Situationen vore på flera platser sådan, att till

och med en allmän mjölkavgift å 3 öre ej vore tillräcklig, utan starka

skäl talade för, att i vissa fall en lokal avgift av upp till ytterligare 2

öre vore önskvärd för att få fram fullt ordnade förhållanden.

I fråga örn smör- och margarinkommitténs förslag att genom omfat­

tande praktiska försök utröna möjligheten att främja en konsumtions-

övergång från margarin till smör genom tillverkning och utsläppande i

marknaden till billigt pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör)

framföras i de flesta inkomna yttranden starka betänkligheter. Lant­

bruksstyrelsen samt styrelserna för svenska smörprovningarna och sven­

ska mejerikonsulentföreningen ävensom Östergötlands läns hushållnings­

sällskap och föreningen mjölkpropagandan anse sig böra avstyrka försla­

get. Liknande ståndpunkt intages av kommerskollegium. Sveriges ke­

miska industrikontor, flertalet kandelskamrar i riket, kooperativa förbun­

det, svenska livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges bageriidkareförening, margarinfabrikernas försäljningsaktiebo-

lag med flera. Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska meje­

riernas riksförening samt vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hysa stora betänkligheter mot förslaget i denna del men tillstyrka dock

att de av kommittén förordade försöken utföras.

Som motivering för sitt avstyrkande framhåller lantbruksstyrelsen

bland annat följande.

För att möjliggöra den sålunda ifrågasatta blandningens salubjudande

under benämning smör — vilket torde hava ansetts utgöra en nödvändig

förutsättning för att varan skulle kunna vinna någon avsättning i kon­

kurrensen med annat margarin — hade kommittén föreslagit, att dylik

blandning skulle undantagas från vissa i margarinförordningen den 30

juni 1932 (nr 355) meddelade bestämmelser. En bland de viktigaste av

denna förordnings bestämmelser vore, att alla smörliknande varor, som

salubjödes utan att vara oblandad produkt av komjölk, skulle betecknas

såsom margarin och under inga förhållanden finge åsättas benämning,

som direkt hänsyftade på smör. Härigenom hade man velat säkerställa

en sträng åtskillnad mellan smör och den mångfald smörersättningar,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

39

med eller utan smörinblandning, som fördes i marknaden. Genom den nu

föreslagna åtgärden skulle således margarinförordningens kanske vikti­

gaste bestämmelser sättas ur kraft och gränsen mellan smör och marga­

rin utjämnas, vilket statsmakterna allt hitintills vakat över icke skulle

ske. Kommitténs förslag kunde visserligen synas innebära ett botemedel

för stunden men kunde med tämlig säkerhet förväntas komma att för

framtiden vålla sjufalt värre svårigheter genom att gränsen mellan smör

och margarin utjämnades och det senares möjlighet att uttränga det förra

å marknaden ökades.

En direkt olägenhet syntes åtgärden medföra, nämligen ur synpunkten

av landets fettproduktion och fettförsörjning, betraktad såsom sig borde

som en enhet. Enligt kommitténs beräkning skulle cirka 3 miljoner kilogram

flott åtgå för nämnda inblandning. Landets överskott av ister och flott

nppginge emellertid högt räknat icke till mer än 0.5 miljoner kilogram. I

medeltal för åren 1929—1933 uppginge nettoexporten av ister och flott

nämligen till i runt tal 435,000 kilogram. Inblandning i föreslagen omfatt­

ning skulle således nödvändiggöra en import av minst 2.5 miljoner kilo­

gram ister eller flott, en åtgärd, som lantbruksstyrelsen knappast kunde

finna rationell under en tid, då alla ansträngningar borde vara inriktade

på att säkerställa avsättningen av landets egen animaliska produktion och

att så vitt möjligt förhindra, att denna avsättning försvårades genom im­

port av animaliska produkter.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap framhåller, att den föreslagna åt­

gärden att i marknaden, tillsvidare försöksvis, utsläppa en blandning av

smör och isterflott kräver en omsorgsfull och noggrann prövning, innan

beslut fattas örn dess realiserande i större omfattning samt anför i anslut­

ning härtill vidare.

Ifråga örn marknadsförandet av denna smörtyp hyste sällskapet i viss

mån samma betänkligheter, som från mejerihåll framförts mot tvångsin-

blandning av smör i margarin, och sällskapet förmenade, att smöret bäst

hävdade sin ställning i konkurrensen med margarin genom att endast säljas

som oblandad kvalitetsprodukt, därvid skillnaden mellan smör och mar­

garin klart upprätthölles. Sällskapet hyste å andra sidan förståelse för de

motiv, som föranlett kommittén att framlägga detta förslag. Kunde man

på denna väg uppnå en ökad smörförbrukning, utan att den övriga smör-

försäljningen i högre grad skadades, så syntes den väl motiverad, inte blott

i syfte att därigenom lösa avsättningsfrågan utan även därför, att man

genom dylik kvalitetsuppdelning och prisdifferentiering kunde tillgodose

inhemsk konsumtion till viss del med en billig vara, då motsvarande smör­

kvantitet nu i stället måste exporteras för relativt lågt pris. Sällskapet

ansåge sålunda önskvärt, att frågan närmare undersöktes.

Givetvis vore det, såsom också kommittén framhölle, omöjligt att med

säkerhet bedöma den nya smörtypens verkningar i förbrukningshänseende,

innan större erfarenhet vunnits. Dock syntes man få hysa betydande tvi­

vel beträffande lämpligheten och möjligheten att i så hög grad, som kom­

mittén syntes göra, bygga den ökade inhemska smöravsättningen vid tn

tvungen nedskärning av exporten på denna oprövade åtgärd. Icke minst

vore det förenat med stora svårigheter att under en helt kort tid vinna

marknad för en ny produkt i så stor omfattning, som kommittén förutsatt,

nämligen för 17,500 ton per år. Det vore också fara för, att nämnda smör­

typ i allt för hög grad skulle vinna marknad på det rena smörets bekost-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

40

nåd, emedan den för att kunna uttränga margarinet finge försäljas till för­

hållandevis lågt pris. Örn så bleve fallet, komme det ekonomiska resultatet

för smöriörsäljningen i sin kelhet att bliva väsentligt ogynnsammare, än

kommittén kalkylerat med.

Svenska mejeriernas riksförening kar i förevarande fråga uttalat sig så­

lunda.

Ehuru riksföreningen vöre tveksam, huruvida det ur olika synpunkter

kunde vara lämpligt och riktigt att söka marknadsföra stek- och bageri­

smöret, ville riksföreningen dock med hänsyn till nödvändigheten att

prova alla tankbara utvägar förklara, att riksföreningen skulle göra vad i

dess förmåga stöde för att undersöka och utreda dessa frågor.

Riksföreningens principiella inställning vore emellertid, att smörets kon­

kurrenskraft i längden bäst säkerställdes genom att det — med tillbörligt

skydd för förväxling med margarinet — finge vinna ökad avsättning före­

trädesvis tack vare sin kvalitet. Därest blandningsprodukten vore av re­

lativt god kvalitet, främst på så sätt, att istersmaken icke alls eller blott i

synnerligen obetydlig grad framträdde, syntes man under förutsättning

att det av kommittén förordade priset, 2 kronor för kilogram, kunde tilläm-

pas, kunna räkna med, att prisbilligheten skulle leda till konsumtionsöver-

gång möjligen från margarinet men jämväl och i kanske högre grad från

det förstklassiga smöret. Särskilt syntes det kunna befaras, att bagerier,

restauranter och dylika avnämare skulle övergå till användandet av

blandningsprodukten i stället för smör, i den mån denna vara tidigare be­

gagnats. Det torde emellertid i dylikt fall även kunna befaras, att man

inom hushållen komme att övergå till denna vara från det rena smöret.

Um denna Övergånge sin tur skulle kompenseras av en konsumtionsför-

ändrmg från margarin till stek- och bagerismör, vore ovisst. Skulle bland­

ningsprodukten åter bliva sådan, att istersmaken mera tydligt framträdde

syntes det kunna befaras, att i första hand hushållen, där större hänsyn

toges till smaken hos ingredienserna, och i andra hand bagerier och restau-

ranter komme att möjligen med bibehållande av sin tidigare smörkonsum­

tion fortsätta att begagna margarinet. I sådant fall skulle någon som helst

vinst ur smöravsättningssynpunkt icke följa med hela förfarandet.

Tillhandahållande av stek- och bagerismör syntes av kommittén hava

tänkts som en nödfallsåtgärd. Fråga vore emellertid, om en dylik bland-

ningsprodukt icke komme att bibehålla sin marknad på det rena smörets

bekostnad även efter det de skäl upphört att gälla, som föranlett dess infö­

rande, eller, örn en dylik blandning då kunde förhindras på lagstiftningens

väg, att allmänheten erhållit vana vid blandningsprodukter och därför

skulle öka sin margarinkonsumtion.

Statms mjölknämnd erinrar örn att Kungl. Maj:t genom förenämnda be­

slut den 23 november 1934 uppdragit åt nämnden att, bland annat, uppgöra

förslag till plan för försöksverksamhet i avseende å tillverkning och för­

säljning av ifrågavarande produkt samt anför därefter bland annat föl­

jande.'

Dågan närmast gällde vöre att möjliggöra för jordbrukarna att till­

handahålla en produkt, vari inginge jämförelsevis mycket smör och vilken

med framgång kunde ifråga örn såväl pris som användning konkurrera

med margarin utan att i för stor utsträckning inkräkta på den normala av­

sättningen av smör. Förhållandet vore för närvarande sådant, att marga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

41

rin användes för vissa ändamål, för vilka smör icke med samma fördel

kunde begagnas. Det syntes därför icke lämpligt att, såsom kommittén

avsåge, försöken inriktades uteslutande på att erhålla en för hushål Is-

ändamål lämplig produkt. Försöken borde på grund härav icke strängt

begränsas till att avse en blandning av smör och ister, utan skulle kunua

omfatta även andra blandningsprodukter. Sålunda syntes hinder ej böra

möta mot att försök gjordes med blandningar av smör och andra inhemska

fettämnen. Vid sådant förhållande borde dock övervägas örn ej, för den

händelse försöken lämnade tillfredsställande resultat, blandningsproduk-

ten borde givas annan benämning än stek- och bagerismör, exempelvis,

»svenskt stek- och bagerifett» eller »svenskt matfett». Det syntes vidare

av vikt, att en sträng gräns uppdroges mellan å ena sidan sagda blaud-

ningsprodukt och å andra sidan såväl smör som margarin. En dylik

gränsdragning syntes möjlig och torde även av kommittén hava avsetts.

Enligt förslaget skulle nämligen särskilda bestämmelser meddelas för till­

verkning med mera av stek- och bagerismör. Något hinder för att tillverk­

ningen av ifrågavarande mellanprodukt koncentrerades till vissa bestämda

anläggningar förelåge givetvis ej. Med en sådan anordning borde de far­

hågor, som med hänsyn till vår smörexport framförts mot utsläppande i

marknaden av ett isterblandat smör, förlora sin betydelse.

Kommerskollegium utvecklar sin ståndpunkt i förevarande fråga på föl­

jande sätt.

Gentemot förslaget örn ökning av smöravsättningen genom igångsättning

av en större tillverkning och försäljning av smör, sammanältat med ister

— vartill efter vad som framginge av gjorda utredningar i huvudsak im­

porterat ister måste komma till användning — kunde vägande erinringar

framställas. Den framförda tanken på tillverkning av detta »stek- och

bagerismör» innebure främst ett principiellt underkännande av den bety­

delse margarinindustrien innehaft och alltjämt innehade för landets för­

seende med ett genom moderna tekniska metoder åstadkommet och för lan­

dets försörjning viktigt livsmedel. I första hand kunde dock »stek- och

bagerismöret» befaras bliva en allvarlig konkurrent till det s. k. lantsmö-

ret, som alltjämt försåldes i den öppna marknaden, låt vara i en mindre

utsträckning än tidigare. De jordbrukare, som avyttrade dylikt smör, vore

emellertid i regel i hög grad beroende av, att deras utkomstmöjligheter ej

i detta hänseende försvårades. Att vidtaga en åtgärd, som i stället för att

underlätta skulle försvåra avsättningsmöjligheterna för de svagast ställda

yrkesutövarna, syntes mindre lämpligt.

Den kontroll över livsmedelshandeln, som från samhällets sida utöva­

des, hade varit inriktad på att förebygga utbud av vara under oriktig be­

teckning. I detta hänseende erinrades örn bestämmelserna i 20 § av gäl­

lande margarinförordning av den 30 juni 1932, enligt vilka margarin m. fl.

fettämnen ej finge utbjudas under benämning, vari inginge något av or­

den smör, grädde, mjölk o. s. v. Örn smör tidigare saluförts isterblandat,

hade detta betraktats som livsmedelsförfalskning, straffbar enligt olika

lagbud (strafflagen 22 kap., 13 §, hälsovårdsstadgan 10

2 mom. och

förordningen 1917: nr 420 angående vilseledande varubeteckning å

mjölk, smör, margarin o. s. v.). Den av kommittén ifrågasatta smör-

och isterblandningen skulle enligt förslaget saluföras såsom »stek- och

bagerismör». Även örn försäljningen i detta fall skulle ske under sär­

skild uppgift å förpackningen om varans sammansättning, måste det

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

42

dock anses olämpligt att på detta sätt legalisera en benämning, som an­

vänd som beteckning å en liknande blandningsprodukt hittills betrak­

tats som direkt vilseledande. Erinras kunde i övrigt, att medan den i

tekniskt avseende högtstående margarinindustrien vore underställd en in­

gående statlig kontroll och tillsyn, skulle det nya »stek- och bagerismö­

ret», som i väsentlig utsträckning förutsattes bliva föremål för tillverk­

ning vid vanliga mejerier, icke vara underkastat dylik tillverkningskon-

troll och även i övrigt vara undantaget margarinlagens bestämmelser.

De sakkunniga syntes utgå från, att'det nya »stek- och bagerismöret» i

konkurrens- och prishänseende närmast skulle hava att räkna med de bil­

ligaste margarinmärkena, »enär de dyrare margarinsorterna torde bliva

praktiskt taget utträngda». Kollegium tilläte sig starkt betvivla bärig­

heten av detta uttalande. De bästa margarinsorterna funne som bekant i

stor utsträckning sin användning som ersättning för bordssmör, under det

att den nya smörblandningen skulle avsiktligt på sätt och vis »denature-

ras» för förhindrande åtminstone i huvudsak av en sådan användning.

Det finge därför anses i hög grad tvivel underkastat, örn införandet av en

dylik smörblandning över huvud taget skulle kunna fylla det syfte, som

därmed av de sakkunniga åsyftats.

_ I likhet med så gott som samtliga av kollegium hörda näringskorpora-

tioner måste kollegium bestämt avstyrka den lösning av frågan att kom­

ma till rätta med ett eventuellt uppkommande —- låt vara även tempo­

rärt — smöröverskott, som skulle bestå i framställning på föreslaget sätt

av ett s. k. »stek- och bagerismör».

Beträffande smör- och margarinkommitténs förslag att, för den hän­

delse särskilda skäl skulle föreligga för beredande av ökad avsättning inom

landet av smör, åtgärder borde vidtagas för att minska spänningen mellan

minuthandélspriserna å smör samt å margarin med flera ersättningsme­

del för smör hava visserligen från flera håll betänkligheter framförts

med hänsyn till den ökade belastning av margarinkonsumenterna, som

förslaget innebure, men man har i flertalet yttranden icke ansett sig böra

avstyrka åtgärder i dylik riktning.

Lantbruksstyrelsen angiver sin ståndpunkt i förevarande fråga sålunda.

Att margarinförbrukningen under den senare tiden varit stadd i stark

stegring, framginge med all tydlighet av vad kommittén anfört. Orsa­

ken härtill torde närmast vara att söka uti de av kristiden förorsakade,

åtminstone tillsynes abnorma prisförhållanden, som jämväl efter införan­

det av nu gällande margarinaccis gjort margarin relativt avsevärt billi­

gare än smör. Jämförde man spänningen mellan prislägena för de två i

detta sammanhang betydelsefullaste födomedlen — smör och margarin —

före kristiden och nu, sådan denna spänning kommit till uttryck i social­

styrelsens detaljprisstatistik, framträdde följande resultat:

.

Margarin

Bordssmör

Prisskillnad

Ar

kronor per

kronor per

kronor per

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

kg

kg

1913...................................................................................

1.86

2.36

1.01

1934................................................................................... 1.41

2.76

1.34.

En höjning av margarinpriset med cirka 30 öre per kilogram skulle

sålunda endast medverka till att återställa den spänning emellan de båda

varornas pris, som tidigare förefunnits och möjligen kunde antagas hava

43

fortfarande förelegat vid fullt fri och normal prisutveckling. Den be­

lastning, som de särskilda avgifter, som pålagts margarintillverkningen

i samband med nuvarande regleringsåtgärder, medförde för konsumenter­

na, syntes ej heller kvinna anses oskälig, åtminstone icke i högre grad än

andra åtgärder, som måste vidtagas i syfte att frigöra det inre prisläget

från ett abnormt världsprisläge för lantbruksprodukter och dymedelst

möjliggöra ett ur ekonomisk synpunkt drägligt liv för den svenska mo­

dernäringens utövare. Därest åtgärder av denna art befunnes nödvändiga

för att förhindra, att prisreglering i fråga örn smör omöjliggjordes på

grund av allmänhetens förbrukning av margarin i stället för smör, syn­

tes det lantbruksstyrelsen, som örn hänsynen till konsumenternas intres­

sen icke borde få stå hindrande i vägen för dylika åtgärder. För marga­

rinindustrien syntes knappast heller prisreglerande åtgärder i fråga örn

margarin i syfte att återställa den tidigare relationen mellan prislägena

för margarin och smör kunna anses oskäliga, under förutsättning att —

såsom också kommittén föreslagit — de särskilt med margarin konkur­

rerande övriga fettämnena jämväl belastades med motsvarande fördy­

rande avgifter.

Såvitt lantbruksstyrelsen kunde finna, bleve genom en förhöjning av

beskattningen utav margarin med intill 30 öre per kilogram, i vilket fall

totalbeskattningen kunde uppgå till högst 60 öre per kilogram, denna icke

högre än som krävdes för ett återställande av prisspänningen mellan smör

och margarin till vad denna var före kriget och således till vad som kun­

de förväntas återställa en lämplig balans i fråga örn förbrukningen av

dessa båda varor. Detta resonemang hänförde sig till det nuvarande

prisläget på smör. Skulle avsikten vara att nedbringa detta prisläge,

torde hela denna beskattning givetvis icke ur förevarande synpunkt be­

höva uttagas. Huruvida ett nedbringande av smörpriset vore önskvärt,

syntes lantbruksstyrelsen mycket tveksamt. Ett smörpris i parti av 2

kronor 30 öre per kilogram eller däromkring, syntes under nuvarande

förhållanden icke vara högt. Svårt vore också att förstå, huru med ett

lägre prisläge för smör skulle kunna förenas ett bibehållande av pris­

läget för produktmjölken utan en allt för omfattande utjämningsappa-

rat. Eedan för upprätthållande av det nuvarande produktmjölkpriset

torde ett nog så vidlyftigt utjämningsförfarande i prisutjämningshän-

seende mellan konsumtionsmjölken och produktmjölken vara erforder­

ligt. Skulle, såsom lantbruksstyrelsen ansett sig böra ifrågasätta, om­

sorgen örn bibehållande och ökande av förbrukningen utav konsumtions-

mjölk kräva någon sänkning av prisläget utav denna vara, bleve tydligen

ett sådant utjämningsförfarande än mindre effektivt med hänsyn till pro­

duktmjölken.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anför:

Sällskapet delade till fullo kommitténs uppfattning örn betydelsen av

minskad prisskillnad mellan smör och margarin för uppnående av en ökad

smörförbrukning, men betraktade det såsom mycket tvivelaktigt, att den

beräknade försäljningen av stek- oell bagerismör kunde uppnås vid hål­

lande av de angivna priserna. Örn så icke bleve fallet, bleve en prissänk­

ning nödvändig, men därigenom ernåddes tydligen en mindre totalin­

komst och ett lägre genomsnittspris på den inhemska smörförsäljningen

än som beräknats, och resultatet bleve sålunda ogynnsamt för jordbru­

ket. Det borde vidare påpekas, att en väg också vore att, i stället för för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

44

säljning av två olika smörsorter till väsentligt skilda priser, endast eller

huvudsakligen sälja mejerismöret som oblandad vara och för detta hålla

ungefär det genomsnittspris, man beräknat uppnå genom hela den in­

hemska försäljningen av de båda smörtyperna. Härigenom skulle tyd­

ligen priset å rent mejerismör mera närmas till margarinpriset och kon­

sumtionen av sådant smör därför kraftigare stimuleras. Ännu mera

skulle så bli fallet, därest därjämte margarinpriset kunde, i fall av behov.

höjas över 1 krona 50 öre per kilogram, något som kommittén också tänkt

sig kunna ske. Det vore mycket möjligt, att denna metod kunde visa

sig verksam för ernående av den eftersträvade ökningen av den in­

hemska smörförbrukningen. Icke minst skulle vid nämnda prissättning

återtagningen av smör från mjölkleverantörernas sida starkare stimule­

ras. Därest förslaget örn utsläppande av stek- och bagerismör icke vi­

sade sig framkomligt, torde, såvitt kunde bedömas, här antydda tillväga­

gångssätt i första hand böra komma till genomförande.

Då sällskapet ställde sig ganska skeptiskt till de av kommittén gjorda

beräkningarna beträffande det ekonomiska resultatet av smörförsälj-

nmgen, ville det slutligen framhålla vikten av att jordbruket vid ett för­

sämrat försäljningsresultat på annat sätt kompenserades, exempelvis ge­

nom större bidrag från margarinaceismedlen till mjölkregleringen.

Svenska mejeriernas riksförening utlåter sig i denna punkt sålunda.

Det vöre givetvis omöjligt att redan nu kunna uttala sig, örn den an­

givna prisutjämningen kunde tänkas leda till det åsyftade resultatet,

ökad användning av smör, främst beroende på den ovisshet, som rådde i

fråga örn marknadsförandet av stek- och bagerismöret. Det syntes

emellertid, som om den förordade prisskillnaden under alla förhållanden

bleve så stor, att det knappast vore antagligt, att den erforderliga över­

gången till stek- och bagerismör kunde väntas i den betydande utsträck­

ning,_ som kommittén räknat med eller 17,500,000 kilogram. Det syntes

nämligen med avseende å de befolkningslager, som skulle övergå från

margarinförbrukningen till användande av smör, liksom ock med avseen­

de å de opersonliga avnämarna bagerier, restauranter m. fl. med skäl

kunna antagas, att den berörda prisskillnaden vore för stor för att de

endast och allenast på grund av önskan att använda smör skulle avstå

från margarinet. Vad anförts gällde såväl skillnaden i pris mellan smör

och margarin som ock prisskillnaden mellan stek- och bagerismör samt

de båda nyssnämnda varorna.

Statens mjölknämnd anför beträffande den föreslagna prisutjämningen

följande.

Mjölknämnden hade ej något att erinra mot att smörpriset jämkades

nedåt, därest så visade sig nödvändigt. Däremot kunde nämnden ej dela

kommitténs uppfattning, att ersättning för halva prissänkningen herde

beredas jordbrukarna av margarinaceismedlen. Av förut anförda skäl

ansåge mjölknämnden, att även i den situation, som skulle föreligga, då

en dylik sänkning bleve nödvändig, tillskottet från margarinaceismedlen

borde vara på förhand bestämt till ett visst belopp, oberoende av kostna­

derna för smörets avsättning. I vad förslaget avsåge den ifrågasatta

höjningen av margarinaccisen, vore det givet, att detsamma måste väcka

betänkligheter. Margarinet vore alltjämt ett mycket viktigt födoämne

för de mindre bemedlade, även örn en viss utjämning under senare år

otvivelaktigt skett, så att många i ekonomiskt hänseende gynnsamt si­

Kungl. Maj.-ts proposition nr 227.

45

tuerade numera använde icke obetydliga mängder margarin, samtidigt

som smörförbrukningen bos de mindre bemedlade tilltagit. Med hänsyn

till den stora betydelsen, icke minst ur social synpunkt, av att mjölkpro­

duktionen kunde ernå en något så när tillfredsställande avsättning, finge

emellertid mjölknämnden tillstyrka, att bemyndigande lämnades Kungl.

Majit att, örn så erfordrades, höja margarinaccisen till det av kommittén

föreslagna maximibeloppet.

Ur yttrande från kommerskollegium och de genom detta ämbetsverk

hörda sammanslutningarna må beträffande prisutjämningsfrågan åter­

givas följande. Kommerskollegium, som förordat att överskottet av smör

undanskaffades genom inblandning i margarin, anser, därest denna utväg

anlitades, att en ytterligare höjning av margarinaccisen kunde för närva­

rande undvikas. Liknande ståndpunkt intages av, bland andra, Sveriges

kemiska industrikontor och Stockholms handelskammare. Gotlands han­

delskammare anser däremot de föreslagna åtgärderna till åstadkomman­

de av minskad spänning mellan minuthandelspriserna å smör och mar­

garin vara välbetänkta. Även Smålands och Blekinge handelskammare

anser den föreslagna vägen vara den naturliga i förevarande fall. Skå­

nes handelskammare har likaledes mindre att invända mot kommitténs

förslag på denna punkt. Göteborgs handelskammare betecknar det fördy­

rande av nödvändiga livsmedel, särskilt av det slag, som bleve en följd

av förslagets genomförande, såsom mindre tilltalande. Handelskamma­

ren i Borås finner den föreslagna höjningen ägnad att ingiva de allvar­

ligaste betänkligheter Handelskammaren i Örebro ställer sig likaledes

ytterst betänksam mot en höjning av accisen. Handelskammaren i

Gävle intager en bestämt avvisande ståndpunkt mot den ifrågasatta för­

dyringen av margarin vare sig genom ökad accis eller andra åtgärder.

Sistnämnda handelskammare framhåller, att det under inga förhållanden

borde få förekomma, att betydande uppoffringar krävdes av de kanske

minst bärkraftiga befolkningsskikten för att åt en låt vara stor och mäk­

tig producentgrupp trygga avsättningen av deras produkter till ett pris,

vars skälighet icke påvisats. Den enda troliga möjligheten av en höjd

accis skulle vara, att den enskildes hela fettkonsumtion begränsades. Han­

delskammaren i Sundsvall anser, att Norrland redan blivit hårt beskat­

tat till förmån för sydligare delar av landet. Mot fortsättande av en dy­

lik politik måste handelskammaren inlägga en bestämd gensaga.

Styrelsen för kooperativa förbundet har i fråga örn den föreslagna pris­

utjämningen anfört följande.

Styrelsen utgingo från den uppfattning, varåt även kommittén givit

uttryck, att i händelse inskränkning i avsättningen på Englandsmarkna-

den kommo till stånd, priset å till England exporterat smör kommc att

stiga. Direkta anslag i nuvarande utsträckning erfordrades säkerligen

ej för att stödja denna del av exporten, men troligen krävdes åtminstone

för någon tid ett visst stöd. Det vore emellertid lämpligt, att detta stöd

kunde lämnas i den formen, att av allmänna medel förskotterades erfor­

derligt belopp, vilket finge stå till förfogande intill dess ett överpris å

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

exporterat smör erhölles eller av accismedel å margarin medel kunde fin­

nas disponibla.

Örn sålunda exportstödet skulle kunna ordnas på det sätt här ifråga­

satts, krävdes å andra sidan så mycket kraftigare åtgärder för att öka

fettvarukonsumtionen inom landet. Detta kunde ske endast genom en

sänkning av prisen, och denna sänkning måste gå ut över smöret, örn smö­

ret skulle vinna marknaden. Visserligen skulle en höjning av margarin­

priset väl innebära en minskning av margarinkonsumtionen, men den

skulle sannolikt icke medföra en motsvarande ökning av smörkonsumtio­

nen, därest ej smöret sänktes minst lika mycket som margarinet höjts.

Det voro mycket lätt att genom oklok prispolitik återföra fettkonsumtio-

nen till den ringa omfattning den ägde före kriget. Om smöret vore

dubbelt så dyrt som margarinet, borde man nog räkna med, att endast

omkring hälften av den tidigare margarinkonsumtionen resulterade i smör­

konsumtion. Den sammanlagda fettkonsumtionen komme vid en sådan

politik att gå tillbaka, vilket icke kunde vara önskvärt.

För att skaffa plats för de ytterligare cirka 10,000 ton smör, som skulle

konsumeras på den inhemska marknaden efter en importspärr i England,

krävdes en reducering av smörpriset oell en höjning av margarinpriset.

Under den förutsättningen, att England reglerade importen, gällde det

att behålla den nuvarande konsumtionen av cirka 89,000 ton smör och

margarin tillsammans. För närvarande konsumerades i landet cirka

36.000 ton smör och 53,000 ton margarin. Skulle ytterligare 10,000 ton smör

konsumeras inom landet, måste man antaga, att konsumtionen av marga-

garin minskades. Eäknade man med att under de mest ogynnsamma för­

hållanden en accis av 50 öre per kilogram krävdes och hela beloppet finge

tagas i anspråk till smörframställarna, skulle detta innebära, att marga­

rinet, utöver sitt verkliga pris, belastades med 50 öre per kilogram, då

däremot smöret komme att kunna säljas till 50 öre lägre pris, frånsett

försäljningskostnaderna, än det, som producenterna erkölle. För närva­

rande betalade konsumenterna i runt tal 167 miljoner kronor för smör och

margarin. Härav folie på margarinet nära 70 miljoner kronor och på

smöret cirka 97 miljoner kronor. Skulle 10,000 ton flyttas över från mar­

garin- till smörkonsumtionen och smörpriset bibehållas oförändrat, under

det att margarinpriset ökades med vad som tillkomma i accis, skulle på

smöret komma ungefär 124 miljoner kronor och på margarinet 65 miljo­

ner kronor, tillsammans omkring 189 miljoner kronor, en ökning i utgif­

terna för konsumenterna av cirka 23 miljoner kronor, som man ej med

säkerhet kunde påräkna att konsumenterna ville eller kunde betala.

Man borde också räkna med, att margarinpriserna, frånsett accisen, kom­

me att stiga, ty redan nu hade råvarupriserna ökat. För att få plats med

89.000 ton smör och margarin torde man få räkna med att smörpriset

sänktes med 50 öre per kilogram.

Det syntes styrelsen som örn det, under förutsättning att våra stora

exportindustrier vore sysselsatta i nuvarande omfattning och alltså lev­

nadsstandarden kunde bevaras, icke skulle möta svårigheter att genom en

lämplig prispolitik säkerställa avsättningen av den ifrågavarande smör­

mängden. Utginge man därvid från att producenterna-mejerierna skulle

erhålla ett garanterat pris av 2 kronor 30 öre per kilogram runmärkt smör

och margarinaccisen finge användas endast till en sänkning av smörpri-

set, skulle man kunna räkna med ett pris av 2 kronor 20 öre i detalj för

smöret, vilket säkerligen vore en så kraftig sänkning, att smörkonsumtio­

nen komme att upptaga de efter importregleringen i England cirka 10,000

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

47

ton, varom fråga vöre. Ersättningen från margarin- till smörkonsumen­

terna borde maximeras till den föreslagna accisen örn 50 öre per kilogram

försålt margarin. Örn den inhemska smörproduktionen ökades ytterligare

och avsättning för smöret ej kunde åstadkommas till det ifrågasatta pri­

set, borde den då ofrånkomliga prissänkningen drabba smörproducenter­

na. På annat sätt kunde man knappast reglera produktionen, såvida man

ville undvika alltför betungande kostnader. Det vore givet, att örn knapp­

het på smör uppstode, så att priset av denna anledning måste höjas, er­

sättningen från margarinet borde minskas. Säkerligen vore det välbe­

tänkt, att smörproducenterna hade intresse av prisbildningen även inom

ramen av ett partipris mellan 1 krona 80 öre och 2 kronor 30 öre för smö­

ret. Detta borde kunna åstadkommas genom att smörproducenterna vid

ett partipris av 1 krona 80 öre erhölle 50 öre i margarinaccis och vid en

ökning av partipriset på smör med 1 öre erhölle en reducering av 0.8 öre i

accismedel. Det syntes styrelsen, att en sådan anordning skulle innebära

så avsevärda fördelar, att den förtjänade att närmare övervägas.

Mot den av smör- och margarinkommittén föreslagna utvidgningen av

margarinaccisens giltighetsområde att avse även fettemulsioner och andra

ersättningsmedel för smör och flott än margarin hava i princip invänd­

ningar gjorts endast ifråga örn förstnämnda varor samt matolja.

Statens mjölknämnd yppar viss tvekan rörande lämpligheten av den

ifrågasatta utvidgningen men förklarar sig icke vilja motsätta sig att

som beredskapsåtgärd Kungl. Majit erhåller bemyndigande vidtaga dy­

lik utvidgning. Kommerskollegium finner icke tillräckliga skäl föreligga

för den föreslagna utvidgningen av margarinaccisens giltighetsområde

till att omfatta fettemulsioner enbart på grund av en befarad, fram­

tida ökad konkurrens från här ifrågavarande produkter med smör och

mjölk — en farhåga som i och för sig måste anses i vissa avseen­

den ganska svagt grundad. Liknande ståndpunkt intages av kontrollsty­

relsen. Föreningen mjölkpropagandan anser däremot det böra övervägas,

örn de föreslagna avgifterna för fettemulsioner vore tillräckliga för att

skydda gräddens användning. Margarinaktiebolaget Scania med flera

tillverkare av fettemulsioner hava i skrivelse den 24 november 1934 hem­

ställt, att accis å fettemulsioner icke skulle utgå eller, därest detta icke

kunde bifallas, att accisen icke sattes högre än som med hänsyn till fett-

halien i fettemulsioner och margarin svarade mot margarinaccisen. I

skrivelsen påpekas, att intet land hittills belagt fettemulsioner med accis.

Då vidare den sterila fettemulsionens fetthalt vanligen läge närmare 10

än 15 procent, vilken senare procentsats med hänsyn till fabrikationsme­

toderna icke kunde överskridas, vore den högsta accis, som vid en marga­

rinaccis av 50 öre kunde motiveras, ej mer än 9 öre för kilogram. Beträf­

fande den färska fettemulsionen, vars fetthalt aldrig överstege 35 procent,

borde accisen utgå maximalt med 20 öre. I en senare skrivelse den 18

december 1934 hava samma tillverkare hemställt om en ny utredning rö­

rande beläggande av fettemulsioner med accis samt örn anvisande av

25,000 kronor för en undersökning av avsättningsmöjligheterna för ifråga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

varande produkter å den internationella marknaden. I sistberörda skri­

velse framhålles, bland annat, att framställningen av fettemulsioner sedan

1931 stadigt minskats och under 1934 icke komme att överstiga 200 ton.

Tillverkningen av fettemulsioner saknade därför betydelse för avsättnin­

gen av mejeriprodukter. Vidare påpekades, att framställningen av mar­

garinost, som innehölle cirka 30 procent fett och varav under 1932 omsat­

tes något under 300 ton, icke belagts med accis. Aktiebolaget Reymers-

holms livsmedel har vidare framhållit det enligt dess mening oberättigade

i att accisbelägga matoljor av kronoljans typ.

I detta sammanhang må även nämnas, att lantbruksstyrelsen i sitt ytt­

rande framhåller, att det borde hava undersökts, örn ej beskattningen av

margarin kunde ske genom påläggande av importavgifter å råvarorna i

stället för accis å färdigprodukter. Statens mjölknämnd har även haft

denna fråga under övervägande men ansett den i praktiken icke genom­

förbar.

Beträffande smör- och margarinkommitténs förslag att medel, som in­

flyta genom upptagande av accis å margarin, skulle till viss del tillföras

mjölkregleringen har man i allmänhet, där man ingått på denna fråga,

ej haft något att invända. Ifråga örn kommitténs förslag att använda

margarinaccismedel för utlämnande av konsumtionsmjölk till nedsatt pris

ställer man sig däremot i regel avvisande. Lantbruksstyrelsen, styrelsen

för svenska mejerikonsulentföreningen, föreningen mjölkpropagandan,

Östergötlands läns, Gävleborgs läns och Norrbottens läns hushållningssäll­

skaps förvaltningsutskott samt statens mjölknämnd avstyrka sålunda be­

stämt kommitténs förslag i sistberörda del. Mjölknämnden utvecklar sin

mening på följande sätt.

Kommitténs förslag i denna del vore i flera hänseenden ägnat att ingiva

stora betänkligheter. Förutom de betydande praktiska svårigheter, som

vore förbundna med en sådan anordning som den av kommittén ifråga­

satta och vilka föranlett kommittén att avvisa kortransonering av mar­

garin, talade enligt nämndens mening principiella skäl mot anordningen.

Visserligen kunde det förefalla rimligt, att när åtgärder vidtoges från sta­

tens sida. vilka vore ägnade att verka prisstegrande å viktiga livsmedel,

även borde tillses, att de befolkningslager, som vore förbrukare av dessa

livsmedel och samtidigt befunne sig i en minst lika bekymmersam ekono­

misk ställning som de, vilka genom åtgärderna bleve hjälpta, hereddes

kompensation på ett eller annat sätt. Men syftet med statens ingripande

till jordbrukets stöd under senare år hade endast varit att åstadkomma

ett bevarande av priserna å skälig nivå. Vidare kunde erinras om, att

vårt tullsystem, i vad avsåge nödvändighetsvaror, medförde en allmän

levnadskostijadsökning, utan att några särskilda kompensationer ansetts

därav betingade. Därest sådana likväl skulle befinnas erforderliga till

följd av margarinets fördyring, borde de lämnas med utgångspunkt från

prisläget å livsmedel i allmänhet och icke med hänsyn allenast till viss

vara. Att för varje produkt, varå priset till följd av statens ingripande

höjdes, genomföra kompensation i form av prisnedsättningar till vissa be-

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Majds proposition nr 227.

49

folkningslager skulle keit visst åstadkomma ett virrvarr i den inhemska

prisbildningen. Därest sålunda till följd av den allmänna fördyring av

livsmedlen, som genom de olika jordbruksregleringarna kommit till stånd,

de mindre bemedlade befolkningslagren ansåges böra beredas särskilda

förmåner, syntes detta böra ske i första hand genom stärkande av deras

köpkraft. Att sammankoppla denna fråga med genomförandet av de nu

ifrågavarande regleringsåtgärderna syntes icke böra ifrågakomma.

En avvisande ståndpunkt till kommitténs förslag i förevarande del in­

tages även av kommerskollegium och flertalet hörda näringsorganisatio-

ner. Styrelsen för kooperativa förbundet avstyrker likaledes bestämt, att

margarinaccisen tages i anspråk för utlämnande av konsumtionsmjölk till

nedsatt pris och anser att accisen icke skall få användas till annat än stöd­

jande av smörpriset. Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska

mejeriernas riksförening tillstyrka däremot åtgärder i det föreslagna

syftet.

Av de hörda länsstyrelserna anser sig länsstyrelsen i Västmanlands län

icke kunna tillstyrka kommitténs förslag i förevarande del. Länsstyrel­

sen i Östergötlands län ansluter sig till den uppfattning, som gjorts gäl­

lande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Därutöver

framhåller länsstyrelsen att, därest särskilt organ ansåges böra tillsättas

för distribution av mjölk till nedsatt pris åt behövande, detta organ bolde

erhålla en sådan sammansättning eller dess verksamhet eljest så regleras,

att det särskilda organet kunde tillgodogöra sig den kännedom rörande

ortsförhållandena, över vilken fattigvårdsstyrelse och arbetslöshetskom­

mitté samt andra redan befintliga, på närliggande område verksamma

kommunala organ förfogade. Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder för­

slaget men anser verksamheten för medlens fördelning böra omhänderha-

vas av redan befintliga kommuuala organ, närmast arbetslöshetskom-

mittéerna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar, att ehuru prin­

cipiellt sett vägande skäl torde kunna anföras mot förslaget i förevarande

del, anser sig länsstyrelsen likväl med hänsyn till nödvändigheten av att

skapa kompensation för förhöjt margarinpris ej böra avstyrka de före­

slagna åtgärderna. Länsstyrelsen i Norrbottens län framför åtskilliga be­

tänkligheter mot förslaget utan att dock taga bestämd ståndpunkt i frå­

gan. Sistnämnda länsstyrelse framhåller sålunda, att det ofta skulle

stöta på betydande svårigheter att på ett rättvist sätt utvälja dem, som

borde komma i åtnjutande av den ifrågasatta förmånen. Själva organi­

sationen och bokföringen komme att draga avsevärda kostnader, låt vara

att dessa i flertalet av kommunerna inom detta län torde komma att åt­

minstone delvis ersättas av statsmedel. Länsstyrelsen ville för sin del

ifrågasätta att, därest det föreslagna utlämnandet av den förbilligade

mjölken komme till stånd, bestyret härmed uppdroges åt vederbörande

kommuns fattigvårdsstyrelse eller särskild inom styrelsen tillsatt kom­

mitté. Fattigvårdsstyrelserna ägde ju de största förutsättningarna att

llihang till riksdagens protokoll 1935.

1 santI. .Vr '>‘27.

4

50

bedöma, vilka av kommunernas invånare, som vore att anse såsom minst

bemedlade. Slutligen måste befaras, att vissa svårigheter ur kontrollsyn­

punkt torde uppstå vid verksamhetens bedrivande å alla de platser, där

mejeri eller annat mjölkförsäljningsställe icke funnes. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län uttalar likaledes vissa betänkligheter mot för­

slaget i förevarande del. I samband härmed framhåller länsstyrelsen, att

den utökning av konsumtionen, som icke kunde uppnås genom en allmän

sänkning av mjölkpriset, borde i stället åstadkommas därigenom, att sta­

ten dels ställde mjölk till förfogande för skolbarn i vissa distrikt, där fat­

tigdom och arbetslöshet rådde, dels med gratismjölk underlättade arbetet

för sådana företag som »barnbespisning» för mindre bemedlade barn i sko­

lorna. De undersökningar, som inom Göteborgs och Bohus län verkställts

angående skolbarnens dietförhållanden, hade givit vid handen, att 49 pro­

cent av barnen hade en otillfredsställande mjölkkonsumtion, d. v. s.

drucke ingen eller högst 2 glas mjölk örn dagen. Särskilt otillfredsstäl­

lande vore förhållandena häruti i vissa skärgårdssamliällen (fiskare- och

stenhuggaresamhällen).

Av de olika kommunala myndigheter, som hörts, hava magistraterna i

Västerås, Köping och Arboga, drätselkamrarna i Örnsköldsvik, Härnö­

sand, Skänninge, Norrköping, Vadstena, Västerås, Köping och Arboga,

stadsfullmäktige i Härnösand, Malmö, Ystad och Lysekil, municipalfull-

mäktige i Höganäs, municipalnämnderna i Alby, Åtvidaberg och Boxholm,

kommunalfullmäktige i Skönsmon, Jukkasjärvi och Södra Vram samt

kommunalnämnden i Gällivare avstyrkt förslaget i förevarande del. Drät­

selkamrarna i Linköping och Sundsvall, fattigvårdsstyrelsen i Norrkö­

ping, stadsfullmäktige i Landskrona, Trälleberg, Eslöv och Uddevalla,

kommunalfullmäktige i Ekeby, Norra Vram och Svedala samt hälsovårds­

nämnden i Göteborg hava framfört vissa erinringar mot förslagets detal­

jer men i övrigt förklarat sig ej hava något att invända mot förslaget.

Drätselkamrarna i Boden och Mjölby, stadsfullmäktige i Haparanda, Piteå,

Lund och Kungälv, municipalfullmäktige i Bjuv, Kävlinge, Lomma och

Hvellinge, kommunalfullmäktige i Nätra, Tygelsjö och Partille samt kom­

munalnämnderna i Skön. Arlöv, Nederkalix, Jokkmokk och Bisinge hava

biträtt förslaget.

Beträffande redovisningen av medel, som inflyta genom upptagande av

margarinaccis, framhåller riksräkenskapsverket, att det ur budgettekniska

synpunkter vore riktigast, att accismedlen även framdeles i sin helhet hän­

fördes till en av den allmänna budgeten oberoende specialbudget. En

dylik anordning syntes ock bäst ansluta sig till den allmänna förutsätt­

ning, från vilken kommittén vid utarbetandet av sina förslag angående de

inflytande accismedlens disposition utgått, nämligen att inkomstmedlen

skulle användas för särskilda utgiftsändamål. Under förutsättning att

inkomsterna å den föreslagna utvidgade inkomsttiteln »Accis å margarin

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

51

med liera fettämnen in. m.» i sin helhet hänfördes till den till jordbrukets

prisregleringsfond anknutna specialbudgeten, skulle för vinnande av kom­

mitténs syften allenast erfordras, att redovisningen av de till nämnda

fond inflytande accismedlen och av dessa medel anvisade utgifter i rä­

kenskaperna för fonden uppdelades på två undertitlar, den ena avseende

till mjölkregleringen anvisade medel och den andra till de föreslagna so­

ciala kompensationsåtgärderna reserverade medel. Vid en sålunda an­

ordnad redovisning av accismedlen skulle de till förbilligande av kon-

sumtionsmjölken för behövande konsumenter vid varje tidpunkt tillgäng­

liga accismedlen framgå direkt ur bokföringen av jordbrukets prisregle­

ringsfond. En särskild fördel med det av riksräkenskapsverket här för­

ordade sättet för accismedlens redovisning vöre, att detsamma skulle kun­

na utan budgettekniska omläggningar tillämpas jämväl vid andra former

av sociala kompensationsåtgärder än den av kommittén föreslagna.

Den av smör- och margarinkommittén föreslagna impartregleringen be­

träffande margarin, konstister och fettemulsion samt råvara)' för marga­

rinindustrien har rönt starka invändningar från i främsta rummet de

ämbetsverk och organisationer, som företräda industriens och handelns

synpunkter.

Kommerskollegium avstyrker sålunda bestämt kommitténs förslag i

denna del samt anför för utveckling av sin mening bland annat följande.

Ett ytterligare utbyggande av statliga kristidsorganisationer under en

konjunkturutveckling, som snarare kunde anses påkalla en avveckling av

de redan existerande, måste i och för sig betraktas såsom föga lämplig.

För en eventuellt nödig begränsning och reglering på annat sätt av mar­

garintillverkningen vore importregleringen icke heller erforderlig, då en

sådan reglering torde vara genomförbar genom frivillig överenskommelse

eventuellt under medverkan av andra påtryckningsåtgärder. Den ifråga­

satta importregleringen kunde också befaras medföra handelspolitiska svå­

righeter av icke önskvärd art.

Ej heller införande av särskilt tullskydd för den inhemska oljetillverk-

ningen ansåge sig kollegium kunna förorda. Genomförandet av ett tull­

skydd för ifrågavarande råvaror för margarinindustrien under förhanden-

varande förhållanden skulle nämligen komma att i huvudsak ensidigt

gynna en av de större margarintillverkarna -— utan att denne för övrigt

därom ens gjort något yrkande eller framställning — på de övrigas be­

kostnad. Kollegium förbehölle sig dock att få återkomma till den före­

liggande frågan, därest förhållandena på fett- och oljemarknaden liksom

ifråga örn margarinindustrien framdeles skulle därtill föranleda.

Denna kommerskollegii ståndpunkt delas av flertalet hörda närings-

organisationer. Sålunda framhåller Sveriges kemiska industrikontor, att

den föreslagna importregleringen för margarinindustriens råvaror skulle

kunna innebära ett det mest allvarliga hot mot flertalet margarinfabri­

kanter. Såsom förslaget vore uppbyggt, funnes ingen garanti mot, att

dessas verksamhet genom Kungl. Maj:ts ingripande icke skulle kunna helt

äventyras. Särskilt betänkligt bleve förslaget därigenom, att inskränk­

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ning icke skulle komma att drabba de margarinfabrikanter, vilka arbe­

tade i anslutning till förefintliga anläggningar för tillverkning av vege­

tabiliska oljor ur importerade råvaror. Då dessa råvaror icke folie under

importregleringen, kunde ifrågavarande margarinfabriker t. o. m. öka sin

tillverkning, samtidigt som produktionen vid övriga fabriker måste be­

gränsas eller nedläggas. Möjligheten för dessa margarinfabriker att van­

för sig eller gemensamt uppföra egna oljefabrikör vore närmast en chi­

mär, då landets behov redan tillgodosåges av de två oljefabrikerna, som

för närvarande funnes. Importregleringen vore vidare icke ett effektivt

medel för ernåendet av en begränsning av tillverkningen ens vid de mar­

garinfabriker, som för närvarande köpte oljorna i utlandet. Industrikon­

toret ansåge sig under alla omständigheter förutsätta en genomgripande

omarbetning av lagförslaget. Vad först auginge ister och talg hade några

avsättningssvårigheter ej gjort sig gällande, varför någon importreglering

å dessa produkter ej vore erforderlig. En sådan hade ej heller av tillver­

karna ifrågasatts för margarin, enär den nuvarande tullen syntes tillräck­

lig för att utländskt margarin skulle i huvudsak utestängas från den in­

hemska marknaden. Importen av annat matfett, avsett för direkt bruk

såsom kokosfett och matoljor, vore ej heller av sådan betydelse, att en

importreglering vore nödvändig. Ej heller beträffande de vegetabiliska

oljorna kunde importreglering anses motiverad. En dylik skulle med­

föra mycket svåra olägenheter. Bland annat skulle kvalitetsfrågan, vil­

ken för margarinindustrien vore av väsentlig betydelse, medföra oerhörda

svårigheter. Överhuvud vore kommitténs förslag i denna del synnerligen

svårt att bedöma till sina konsekvenser.

Även lantbruksstyrelsen ställer sig avvisande mot den föreslagna im­

portregleringen. Statens mjölknämnd anser däremot, att det kunde bliva

erforderligt, därest exportmöjligheterna skulle begränsas på sätt kommit­

tén förutsatt, att importen av samtliga fettämnen underkastades regle­

ring. I vad mån denna möjlighet borde utnyttjas genom begränsning av

importen berodde givetvis, enligt nämndens mening, på den framtida ut­

vecklingen av fettämnesmarknaden.

Styrelsen för kooperativa förbundet utlåter sig beträffande kommitténs

förslag i förevarande del sålunda.

Vid upprepade tillfällen hade förslag varit uppe att genom statsingri­

panden framtvinga ett igångsättande av den tidigare helt nedlagda olje-

tillverkningen inom landet. Styrelsen för kooperativa förbundet, som

beretts tillfälle att yttra sig örn dessa förslag, hade alltid framhållit, att

det enligt styrelsens mening vore möjligt att i v^t land driva oljetillverk-

ning utan att ifrågasatt tullskydd behövde inforas. Hösten 1932 förvär­

vade förbundet oljefabriken i Karlshamn, och sedan tillverkning nu på­

gått där under ett par års tid, kunde styrelsen med stöd av vunna erfaren­

heter bekräfta riktigheten av de tidigare gjorda uttalandena till stats­

makterna.

Det kunde icke fördöljas, att läget i hög grad förändrats under den tid

förbundet drivit fabriken, till följd av den strängt restriktiva handelspoli­

53

tiken i olika länder. De vid utländska intressen bundna margarinfabri­

kerna i landet hade icke köpt något från Karlshamnsfabriken. Fabriken

hade dock varit i stånd att i konkurrens med utlandet till såp- och tvål-

industrien i Sverige avsätta så betydande partier, att dessa leveranser

jämte exporten och förbrukningen inom jordbruks- oell konsumentkoope­

rationen kunnat bära upp industrien. Bibehölles dessa förutsättningar

något så när oförändrade, vore importreglering obehövlig såsom underlag

för den inhemska oljeindustrien. Skulle exporten helt stängas eller de

svenska statsmakterna genom ingripanden, som ogynnsamt påverkade ol­

jeindustrien, skapa en förändrad situation, kunde naturligtvis läget även

på denna punkt bliva ett helt annat.

Vid bedömandet av denna fråga utifrån den situation, som nu rådde,

kunde styrelsen med stöd av erfarenheterna från Karlshamnsfabriken ut­

tala den meningen, att det för närvarande vore ekonomiskt möjligt för den

enskilda margarinindustrien att täcka sina behov av råvaror från inhemsk

fabrik. Det enda hinder, som för närvarande funnes, vöre det beroende av

den utländska oljeindustrien, vari en stor del av de svenska margarin­

fabrikerna befunne sig. Om detta beroende icke funnes, skulle det förvisso

vara självklart, att den nedlagda fabriken i Kalmar bomme i drift, vilket

också vore ett allmänt intresse.

Ifråga örn förslagets detaljer har generaltullstyrelsen framfört vissa

erinringar. Styrelsen framhåller följande.

Enligt förslaget skulle kungörelsen örn importreglering omfatta bland an­

nat vegetabiliska feta oljor, växtfett och andra vegetabiliska fettämnen med

undantag av linolja, rov- och rapsolja, även blåsta, andra liknande blåsta

oljor samt rov- och rapsoljesyror. Kakaosmör, som vore särskilt uppta­

get under tulltaxenr 128 (stat. nr 297) och utgjoi*de en betydande import-

artikel, skulle sålunda efter ordalydelsen komma att beröras av import­

regleringen. Varan funnes emellertid icke nämnd i den i betiinkandet in­

tagna förteckningen å varor, som .skulle bliva underkastade importregle­

ring, varför viss tvekan kunde råda angående författningens innebörd i nu

ifrågavarande punkt.

Från importregleringen borde undantagas, förutom av smör- och mar­

garinkommittén angivna varor, jämväl linoljesyra. Vidare kunde ifråga­

sättas, huruvida icke från importregleringen och den därmed förenado

licensgivningen borde undantagas vissa till tulltaxenr 112—113 (stat. nr

2G2—273) hänförliga oljor och feifer, exempelvis bomolja och ricinolja,

vilka icke användes vare sig som ersättningsmedel för smör eller flott eller

som råvara för margarinindustrien.

Enligt kommitténs förslag finge vara, som där avsåges. icke införas till

riket utan tillstånd av en av Kungl. Majit tillsatt särskild nämnd. Sty­

relsen ifrågasatte, huruvida icke åt denna nämnd jämväl borde kunna

uppdragas att meddela tillstånd att. disponera å provianteringsfrilager

upplagd vara.

Sveriges kemiska i minstrikan I or anmärker, ali enligt förslaget Kungl.

Majit skulle äga befogenhet att utan riksdagens hörande uttaga licensav­

gift även å sådana fettämnen, som användas för tekniskt, bruk, ehuru av

motiveringen franninge, att detta icke vore avsikten. Beträffande irn-

portregleringsnämndens arbetsutskott framhålles önskemålet, att person­

valet ingåve fullt förtroende. Klagoriitt borde medgivos. Industrikon­

Kungl. Majlis proposition nr 227.

54

Kungl. May.ts proposition nr 227.

toret anmärker slutligen, att ehuru regleringen enligt förslaget endast

skulle omfatta fettämnen, alltså föreningar mellan olika fettsyror och gly­

cerin, undantag likväl särskilt stadgades beträffande rov- och rapsolje-

syror, vilka icke kunde betraktas som fettämnen. Som ett förbiseende

finge väl betraktas, att undantag ej gjorts för den dessa syror närstående

linoljesyran, som i tulltaxan vöre upptagen i samband med nämnda sy­

ror. Industrikontoret giver slutligen uttryck åt den åsikten, att syftet med

importregleringen skulle kunna vinnas på ett enklare sätt genom att be­

lägga de fettämnen, som kunde framställas inom landet, med tullavgift

och i särskild anmärkning i tulltaxan fastställa, att för varor, som använ­

das för tekniskt bruk, skulle tull icke utgå.

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag erinrar örn att enligt kom­

mitténs förslag licensavgift skulle utkrävas endast för margarinindustri­

ens råvaror, medan tvättmedelsindustriens oljor skulle fritt få införas.

Det kunde emellertid, enligt bolagets mening, ifrågasättas, örn det ej bleve

svårt att skilja mellan dessa råvaror. Vissa oljor, t. ex. kokosolja och soja­

olja, användes i raffinerat skick av margarinfabrikerna och i oraffinerat

skick av tvål- och såpfabrikerna. En oraffinerad olja, som inkommit utan

licensavgift, kunde således raffineras och därefter användas för tillverk­

ning av margarin. Om licensavgift ej skulle utgå för tvättmedelsindu­

striens råvaror, måste dessa fabriker underkastas viss kontroll, detta så

mycket mera som det förekomme fall, då margarin- samt tvål- och såp-

tillverkning bedreves under samma regim. Bolaget ansåge sig även böra

påpeka en annan olägenhet, som de föreslagna bestämmelserna skulle för­

orsaka. När margarinfabrikerna raffinerade oljor, uppstode som avfalls-

produkt fettsyror, som avyttrades till tekniska fabriker. När fabrikerna

betalat licensavgift för de importerade oraffinerade oljorna, hade de där­

med också fått betala sådan avgift för däri ingående fettsyror, medan de­

ras kunder kunde införa sådana från utlandet tullfritt och utan avgift.

Vad angår den av smör- och margarinkommittén ifrågasatta reglerin­

gen av importen av oljekakor och liknande kraftfoder samt höjningen av

skatten å samma varor, synes man i stort sett vara ense örn önskvärdheten

av, att åtgärder vidtagas för begränsning av användningen av berörda

fodermedel. Rörande det sätt, varpå detta skall ernås, äro meningarna

mera delade. Flertalet av dem, som yttrat sig i denna fråga, synas dock

finna en importreglering såväl obehövlig som olämplig och anse, att de

åsyftade verkningarna skulle ernås genom allenast en lämpligt avvägd

skatt.

Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda, efter att hava erinrat örn kom­

mitténs förslag i förevarande del, bland annat följande.

Såvitt lantbruksstyrelsen kunde bedöma, borde åtgärder av detta slag

utgöra det primära och bärande för ett tillrättaläggande av det nu iråkade

läget. En minskad utfodring med kraftfoder sänkte omedelbart mjölk­

55

produktionen. Här förelåge således en möjlighet till åstadkommande av

omedelbar effekt. Det syntes dock, som örn försiktigheten bjödo, att Kungl.

Majit erhölle befogenhet att uttaga ännu något högre skatt å kraftfoder

av olika slag, förslagsvis intill 10 öre. Till och med en så hög avgift kom-

me icke att utgöra ett absolut hinder för lantmän, som för sin produktion

av mjölk eller annat verkligen behövde importfoder, att utnyttja detta.

Örn en skatt av 10 öre per kilogram uttoges, skullo priset per foderenhet

för de vanligast vid mjölkproduktionen använda foderkakorna stiga med

cirka 6 öre eller till 19 och 20 öre per foderenhet. Då man även vid rena

produktmejerier kunde räkna med ett mjölkpris av cirka 9 öre per kilo­

gram och — såsom kommittén i sitt betänkande anfört — en foderenhet

kraftfoder beräknades lämna 2.5—3 kilogram mjölk, skulle det genom

mjölken utvunna värdet av en foderenhet uppgå till 22.5 å 27 öre.

Redan ur denna synpunkt skulle sålunda en utfodring med foderkakor

till nämnda pris, därest dessa utnyttjades endast såsom produktionsfoder,

vara ekonomiskt försvarlig. För mjölkproducenter, som ägde riklig till­

gång på hemmaproducerat äggvitefattigt foder och för vilka svårigheten

att genom egen produktion sörja för det nödvändiga äggvitetillskottet så­

ledes vore jämförelsevis stor, innebure utnyttjandet av jämväl relativt

dyra äggviterika foderkakor den beaktansvärda fördelen, att det hemma-

producerade fodret genom dem gjordes fullvärdigt såsom produktionsme­

del och sålunda kunde omsättas till högre pris. Det höga priset å kraft-

foder kunde däremot beräknas verka avskräckande på de producenter —

troligen den övervägande delen — som hade möjlighet att jämväl utan

större inköp ordna sin utfodringsfråga.

Det borde erinras, att de jordbrukare, som särskilt kunde tänkas vara i

större behov av att trots höjda priser inköpa oljekakor eller annat äggvite-

rikt foder, framför allt hörde hemma i Sydsverige. Dessa jordbrukare

kunde emellertid av allt att döma lättast bära den produktionskostnads-

förhöjning, som kraftfoderskatten kunde komma att medföra. Resultaten

av de sammanställningar av räkenskaper, som å lantbrukssällskapets

driftsbyrå verkställts för räkenskapsåret 1933—1934 talade för, att så vore

förhållandet. Enligt dessa resultat hade de undersökta sydsvenska jord­

bruken under nämnda år förräntat i dem nedlagt kapital med i genom­

snitt över 5 procent. Undersökta jordbruk inom denna del av landet vi­

sade nämligen en förräntnirigsprocent vid en storlek intill 50 hektar av

4.8 procent och över 50 hektar av 5.4 procent. Den bästa hälften av de först­

nämnda jordbruken visade en förräntning av 6.7 procent oell den bästa

hälften av de sistnämnda en förräntning av 6.9 procent. De mellansvenska

jordbruken visade en avsevärt sämre förräntning, i det att medelförränt-

ningen för samtliga undersökta jordbruk endast uppginge till 2.7 procent.

Att märka vore, att de undersökta boksluten avsåge 1933 års skörd. "Bätt­

re skörd år 1934, särskilt inom Mellansverige, ävensom det förhållandet,

att mjölkregleringen icke torde hava nått full effekt under hela bok­

föringsåret 1933—1934, talade för, att bokföringsåret 1934—1935 komme att

visa ett än gynnsammare resultat. Tinder sådana förhållanden syntes hän­

synen till de jordbruk, som fortfarande vore hänvisade till inköp av kraft­

foder, icke böra få stå hindrande i vägen för de produktionskostnadshö-

jande åtgärder, som i produktionsbegränsande syfte kunde befinnas nöd­

vändiga.

Stockholms läns och stenis hush alin i n gssällskaps och Ö ster g ö Hanäs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott anse. att en nedskärning av fo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

56

dermedelsimporten under miva rande förhållanden vore av grundläggande

betydelse för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för

mjölk och mejeriprodukter. Malmöhus läns hushållningssällskaps förvalt­

ningsutskott biträder kommitténs ifrågavarande förslag men framhåller,

att den ökade kraftfoderskatten komme att framför allt drabba det skånska

jordbruket, som icke i samma utsträckning som jordbruket i andra lands­

delar kunde undvara proteinrikt kraftfoder i sina på industriavfall base­

rade foderstater. Då på grund härav produktionskostnaderna i Skåne bleve

ökade, vore det dubbelt viktigt, att leverantörernas mjölkpris därstädes

icke försämrades vare sig absolut eller i förhållande till samma pris i andra

landsdelar.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller

följande.

Angående beskattningen av oljekakorna, som i princip måste anses rik­

tig i ifrågavarande sammanhang, läge saken något annorlunda till för

Norrland, åtminstone övre Norrland, än det övriga Sverige. De många

statliga åtgärder, som vidtagits för jordbrukets upphjälpande, hade i

mångå fall icke blott varit det norrländska jordbruket till liten eller blott

indirekt nytta utan i vissa fall till skada. Beskattningen av oljekakorna

komme att verka på samma skadliga sätt. I södra och mellersta delarna av

vårt land kunde jordbrukarna i ersättning för foderkakor odla äggviterik

•spannmål, såsom ärter, vicker och bönor. Klimatet i övre Norrland lade

hinder i vägen för dylik odling. Det vöre därför fara värt, att bristen på

äggvita i fodret för kreaturen i övre Norrland genom alltför dyr sådan

i kakorna komme att medföra icke blott en hämning av produktio­

nen, såsom avsetts, utan även en så dyr mjölkproduktion för jord­

brukarna. och en så dålig kondition pä djuren, att jordbrukets svå­

righeter i övre Norrland därigenom ytterligare förvärrades. För Norrbot­

tens län för övrigt, som ifråga örn mjölkproduktion och mejeriprodukter i

hög grad utgjorde ett underskottsområde, vore denna skatt mera till skada

äu gagn. Då genom industriens tillbakagång jordbruksnäringen numera

snart sagt lämnade de enda utkomstmöjligheterna för den ständigt till­

växande befolkningen inom området, vore det av största vikt, att dennas

möjlighet till folkförsörjning ej försämrades. Statsmakterna hade tidi­

gare i andra liknande avseenden erkänt, att övre Norrlands jordbruksin­

tressen icke vore fullt sammanfallande med övriga Sveriges, i det att stats­

makterna lämnat kompensation åt övre Norrland för fodersädsskatten och

även mildrat verkningarna av mjölkregleringen för övre Norrland. För­

valtningsutskottet ville därför föreslå, att kompensation även lämnades

för kraftfoderskatten genom densammas nedsättande för foderkakor till

denna landsända.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap utlåter sig i förevarande fråga sa­

lunda.

Den av kommittén berörda regleringen av kraftfoderförbrukningen

måste betraktas från olika sidor. Det finge sålunda icke förbises, att våra

hemmaodlade fodermedel i regel behövde kompletteras med äggviterikt

kraftfoder, för att man skulle kunna erhålla ett lämpligt foder till mjöl­

kande kor och för att de inhemska foderskördarna skulle kunna rationellt

utnyttjas. De importerade kraftfodermedlen kunde visserligen till icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

57

ringa del ersättas genom ökad inhemsk odling av äggviterika fodermedel,

men för närvarande vore tillgången av sådana otillräcklig oell en utökning

av denna odling toge tid för sitt genomförande. Emellertid hade de se­

naste årens låga priser å utländska kraftfodermedel i förening med den

förbättring av mjölkprisen, som åstadkommits, uppenbarligen lett till en

ökad användning av nämnda kraftfodermedel, vilket väsentligt bidragit

till den ökning av mjölkproduktionen, som kunde konstateras. En minskad

användning av de utländska kraftfoderinedlen skulle därför bidraga till

en viss begränsning av mjölkproduktionen oell sålunda även minska svå­

righeterna för avsättningen. Då de statliga åtgärderna under nu rådande

förhållanden torde böra åsyfta att i främsta rummet stödja en på svensk

foderodling och sålunda med anlitande av svensk arbetskraft uppehållen

mjölkproduktion, vore det riktigt, att en minskad användning av utländ­

ska kraftfodermedel eftersträvades, samt att i stället inhemsk odling av

äggviterika fodermedel befrämjades. Enär sistnämnda odling sålunda

skulle komma att kräva ökade arealer, vilka måste vinnas på andra

grödors bekostnad, exempelvis brödsäd, främjades härmed även en bättre

avvägning av hela vår jordbruksproduktion. En höjning av prisen å olje-

kakor och liknande fodermedel verkade i nu angivna riktning.

Åsyftade åtgärder borde anlitas med viss varsamhet, såväl med hänsyn

till att en produktionsomliiggning krävde tid för sitt genomförande som

också på grund av att ett oavvisligt behov av importerade fodermedel

förelåge och torde komma att förefinnas även framgent, särskilt i vissa

trakter. Det vore sällskapets uppfattning, att redan gällande bestämmel­

ser om kraftfoderskatt möjliggjorde en sådan prishöjning, som för ända­

målet kunde erfordras. Som emellertid den av kommittén föreslagna höj­

ningen av kraftfoderskatten närmast avsåge att angiva det maximibelopp,

sorn skulle kunna uttagas, ville sällskapet icke motsätta sig detta förslag.

Stålens mjölknämnd understryker, att nackdelarna av att sambandet

mellan mjölkpris oell mjölkproduktion upphört, komme helt naturligt icke

att framträda så starkt under normala förhållanden, då foderpriserna

holle sig å en med hänsyn till prisläget å mjölk och animalier över huvud

rimlig nivå. Helt annorlunda hade förhållandena varit under de senaste

åren, då foderpriserna i den internationella handeln varit nere å en nivå

lägre än tillförne. Den accis å oljekakor, som infördes 1933 för att minska

användningen därav och på så sätt dämpa mjölkproduktionen, hade därför

icke fått de verkningar, som avsetts. Ur denna synpunkt vore kommitténs

förslag örn reglering av importen av oljekakor och visst annat kreaturs­

foder samt örn höjd accis att förorda. Ehuru mjölknämnden sålunda till­

styrkte, att detsamma genomfördes, ansåge sig nämnden böra framhålla,

att viss försiktighet vid importregleringens handhavande borde iakttagas.

En alltför ensidig foderstat medförde nämligen risk för en sänkning av

kvaliteten hos mjölken som råvara vid smörframställning.

Kommerskollegium uttalar rörande förevarande fråga, bland annat,

följande.

Kollegium anslöte sig i princip lill de sakkunnigas förslag, i vad det av­

såge en höjning av priset på importerade eller av importerade råvaror be­

redda foderkakor och andra slag av kreatursfoder genom en förhöjd och

allmän fodermedelsskatt (accis) på dylika produkter. En sadan skatt bor­

Kungl. Majlis proposition nr 227.

58

de i så fall även omfatta vetekli. Det kunde i själva verket knappast an­

ses ur allmän ekonomisk synpunkt försvarligt att på sätt skedde över lag

subventionera en i och för sig oekonomisk ökning av smörproduktionen

för export, vilken vore i väsentlig mån baserad på importerat foder till ett

totalvärde ungefär motsvarande den exporterade varans. Endast i de

fall, där tillgången till andra fodermedel — t. ex. betavfall eller andra

fabriksprodukter —- för att kunna fullt ekonomiskt utnyttjas behövde ett

tillskott av kväverika foderämnen — liksom möjligen på vissa trakter,

där den lokala efterfrågan på konsumtionsmjölk erfordrade särskilt till­

skott av kraftfoder — syntes en mera utsträckt användning av importerad

vara ekonomiskt befogad; men i sådana fall torde mjölkproduktionen även

kunna skäligen bära den prisökning, som en ökad fodermedelsskatt skulle

medföra.

Kollegium ansåge. sig dock böra avstyrka införandet av en mera ut­

sträckt importreglering i samband med licensgivning för import av här

ifrågavarande varuslag. Det avsedda syftet kunde lika väl och enklare

ernås genom en allmän höjning av accis å importerade eller inom landet

tillverkade kraftfoder av anförda slag. Mot den av de sakkunniga

föreslagna höjningen av maximibeloppet för skatten till 8 öre per kilo­

gram hade kollegium intet att erinra.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att den på oljekakor och

liknande fodermedel grundade mjölk- och smörproduktionen borde prin­

cipiellt jämställas med margarintillverkningen såsom konkurrent till den

på inhemska fodermedel grundade mjölk- och smörproduktionen. När det

gällde att skydda det inhemska jordbruket borde alltså detta skydd rim­

ligtvis belasta båda de därmed konkurrerande formerna av fettproduktion.

Den belastning, som nu åvilade margarinindustrien i form av en accis av

30 öre per kilogram, motsvarade en tull å margarinindustriens råvaror av

i det närmaste 100 procent av värdet, och i konsekvens härmed borde en­

ligt industrikontorets mening accisen å oljekakor m. m. höjas vida kraf­

tigare än kommittén föreslagit. En dylik höjning skulle medföra en be­

tydande minskning i smörproduktionen samtidigt som ökad avsättning

beteddes för kväverika inhemska fodermedel. Stockholms handelskam­

mare uttalar, att även örn det vore möjligt att genom på dylikt sätt åstad­

kommen stegring av produktionskostnaden ernå en viss begränsning av

smörproduktionen, kunde dock denna regleringsmöjlighet — särskilt på

lång sikt — icke förväntas bliva tillräcklig. Genom den rationella betes­

kulturen hade nämligen ett fullgott ersättningsmedel erhållits för de im­

porterade kraftfodermedlen. En höjning av oljekaksskatten med åtföl­

jande minskning av importen av denna vara borde bedömas jämväl ur

handelspolitiska synpunkter. I samma mån som vår import sjönke från

de länder, varifrån vi plägat hämta våra oljekakor, i samma män min­

skades vår exportindustris möjligheter på dessa marknader, varigenom ar­

betstillfällena inom landet bleve färre. Det vore av vikt, att frågan örn

höjning av skatten å oljekakor bleve bedömd med hänsyn till alla de in­

tressen, som därav berördes. Smålands och Blekinge handelskammare an­

ser, att tillräckliga skäl icke föreligga för reglering av importen av olje-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

59

kakor med mera. Örn en minskning i smör- och mjölkproduktionen be­

hövdes, syntes detta i stället kunna ske genom accis respektive tull

på oljekakor m. m. Fodermedelsimport ansåges för närvarande vara

nödvändig, örn kvaliteten på smör skulle kunna bibehållas och höjas. Hu­

ruvida en minskning av mjölkproduktionen kunde anses under nuvarande

förhållanden lämplig, vore handelskammaren icke i stånd att bedöma.

Skånes handelskammare avstyrker bestämt den föreslagna importreg­

leringen av kraftfoder, då bärande skäl för en sådan åtgärd enligt

handelskammarens uppfattning icke förebragts. Ett minskat utbud på

kraftfoder uppnåddes utan svårighet genom accis på oljekakor o. dyl.

Härtill komme, att fodermedelsimporten i viss utsträckning ännu så länge

vöre absolut nödvändig, örn smörkvaliteten ej skulle försämras, och att

vinsten av dess nedskärande till sitt oundgängliga minimum enligt sak­

kunnig beräkning skulle bliva relativt obetydlig. Göteborgs handelskam­

mare anser, att även örn en höjning av accisen å foderkakor skulle med­

föra ökade produktionskostnader för viss mjölkproduktion och därvid

även en begränsning av denna produktion, effekten av den föreslagna åt­

gärden dock bleve skäligen obetydlig, då endast en ringa del av hela foder­

mängden skulle träffas av prisförhöjningen. Man borde emellertid vid be­

dömandet av åtgärdens lämplighet icke bortse fran den skadliga inver­

kan, som en begränsning av tillgången av äggviterikt foder utövade på

mjölkproduktionen och på kvaliteten av det framställda smöret. Inom

landet producerades ej tillräckliga mängder äggviterikt foder och en om­

läggning av lantbruket i syfte att öka denna produktion skulle taga lång

tid i anspråk, örn den överhuvudtaget ekonomiskt läte sig genomföra

inom stora och viktiga delar av våra lantbruksdistrikt. Handelskamma­

ren ville därför bestämt tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna

utvägen för minskandet av mjölkproduktionen användes med största var­

samhet och att, innan åtgärder i föreslaget syfte vidtoges, en undersök­

ning verkställdes angående den kvantitet av äggviterika fodermedel, som

det vore behövligt att importera för att tillgodose landets oundgängliga

behov av äggviterikt foder.

Styrelsen för kooperativa förbundet anser det icke tilltalande att ge­

nom fördyring av fodret söka påverka mjölkproduktionen, vars ökning

väsentligen betingas av andra omständigheter, men kan dock med hän­

syn till de föreliggande omständigheterna icke avstyrka kommitténs för­

slag i denna del.

Vad slutligen angår det av smör- och margarinkommittén ifrågasatta

övervägandet av frågan, huruvida ej bestäjmnelserna i margarinförord­

ningen borde i visst hänseende förlänas utsträckt tillämpning, har lant­

bruksstyrelsen hänvisat till ett den 5 januari 1935 av styrelsen avgivet

utlåtande i anledning av viss framställning örn utfärdande av bestäm-

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

60

meisel- angående tillverkning och försäljning av glassprodukter. I sagda

utlåtande anföres bland annat följande.

Ur mjölkproduktionens synpunkt syntes det önskvärt, att sådana be­

stämmelser utfärdades för handeln med glass, att tillverkningen av fett-

haltig glass såvitt möjligt baserades på mjölk eller mjölkprodukter. Dy­

lika föreskrifter vore av betydelse dels för att stödja det inhemska smör-

iettet i konkurrensen med det importerade konstfettet, dels emedan en

reglering av produktionen och handeln med glass syntes kunna medföra

on oväsentlig avsättningsmöjlighet för smörfett.

För tillgodoseende av anförda önskemål ansåge sig lantbruksstyrelsen

böra förorda, att varubeteckningcn glass finge åsättas helt eller delvis

frusen vara, som icke innehölle annat fett än mjölkfett. För att undvika

illojal konkurrens mellan tillverkare av glass, som innehölle mjölkfett,

syntes vidare viss minimifetthalt böra föreskrivas för dylik glass. Det

syntes därvid lämpligt, att fetthaltsgränsen fastställdes till 10 procent-

Genom dessa bestämmelser ansåge lantbruksstyrelsen, att för ifrågava­

rande ändamål avsedd ökad avsättning av mjölkfett på den inhemska

marknaden borde kunna uppnås.

Därest föreskrift meddelades, att fettet i glass skulle utgöras av minst

10 procent mjölkfett, torde dylik glass närmast vara att betrakta såsom

en mejeriprodukt. Vid sådant förhållande syntes särskilda föreskrifter

beträffande fabrikationen icke nu böra utfärdas, då dylika icke funnes

i fråga om övriga mejeriprodukter. Enligt vad lantbruksstyrelsen hade

sig bekant hade emellertid 1933 års mjölk- och mejeriutredning fått i

uppdrag att utforma förslag till hygieniska föreskrifter för mejerier. Örn

dylika komme att utfärdas, torde böra övervägas, örn dessa lämpligen

borde gälla även för glasstillverkningen.

Sådan frusen, till förtäring avsedd vara, vari inginge annat lett än

mjölkfett, tillverkad av fettemulsion eller av massa, vari främmande fett

emulgerats, borde enligt lantbruksstyrelsen förmenande hänföras till

fettemulsion. För sådan frusen vara borde alltså gälla vad i margarin-

förordningen vore stadgat örn tillverkning av och handel med fettemul­

sion. Därest detta icke skulle anses utan vidare vara klart av ordaly­

delsen i nu gällande bestämmelser, borde dessa enligt lantbruksstyrelsen»

förmenande kompletteras i detta avseende.

Föreningen mjölkpropagandan framhåller i sitt förevarande yttrande

behovet av att vissa av fettemulsion beredda produkter, exempelvis glass

och glassmassa, bleve underkastade kontroll vid tillverkningen samt i

handeln så märkta, att deras egenskap av konstprodukt tydligt fram­

trädde. Därjämte ville föreningen föreslå, att namnet glass eller andra

namn, vari ordet glass inginge som del, förbjödes för sådana produkter,

sorn innehölle annat fett än mjölkfett. Detta skulle skapa ökat förtroende

för glass och verksamt bidraga till ökad konsumtion av mjölkfett.

Svenska mejeriernas riksförening anför, att vad kommittén förordat

i fråga örn reglering av tillverkningen av fettemulsioner icke föranledde

någon erinran från riksföreningens sida. Härutöver syntes emellertid

böra gälla vad till stärkande av smörets konkurrenskraft hade föreskri­

vits eller komme att föreskrivas i fråga örn margarin. Dessa åtgärder

voro särskilt betydelsefulla med hänsyn till den ökade glassfabrikationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

61

inom landet, något som riksföreningen redan haft tillfälle att framhålla

i skrivelse till lantbruksstyrelsen, däri riksföreningen förordat, att be-

nämningen glass reserverades för vara, vid vars tillverkning annat fett-

ämne än mjölkfett icke använts. Det syntes riksföreningen överhuvud

mycket betydelsefullt, att åtgärder vidtoges för att förhindra fortsatt ut­

bredning av fettemulsionstillverkningen och förbrukningen därav.

Samtidigt med att sålunda erinringar i olika hänseenden gjorts mot

vad smör- och margarinkommittén föreslagit, hava i flera av de inkomna

yttrandena framförts vissa andra förslag till åtgärder för främjande av

avsättningen av mjölk och mejeriprodukter inom landet. Såsom fram­

går av det av smör- och margarinkommittén avgivna betänkandet har

frågan örn en skärpning av margar mlagstiftningen i vissa hänseenden

varit föremål för övervägande inom kommittén men icke föranlett något

förslag från kommitténs sida.

Såväl svenska mejeriernas riksförening som i viss utsträckning även

Sveriges allmänna lantbrukssällskap och föreningen mjölkpropagandan

påyrka emellertid åtgärder i dylik riktning. Riksföreningen framhåller

i sitt yttrande bland annat följande.

Riksföreningen ansåge sig icke helt kunna instämma uti kommitténs

uttalande, att frågan örn särskild färg å margarin till förhindrande av

att smör och margarin förväxlades, icke skulle hava någon avgörande be-

tydelse för ett omedelbart lösande av spörsmålet örn ökad smöravsättning.

Den omständigheten, att margarinet kunnat erhålla en så betydande ef­

terfrågan, finge säkerligen till viss del tillskrivas, att konsumenten för

ett billigare pris kunnat förvärva en vara, som till det yttre icke i något

avseende skilde sig ifrån smöret. Det syntes därför sannolikt, att den

konkurrenskraft, som margarinet på angivna sätt erhållit, skulle försva­

gas, därest margarinet icke vidare finge utnyttja sin yttre likhet med

smöret. Med behjärtande av vad kommittén uttalat om önskvärdheten

av att margarinet icke erhölle ett osmakligt utseende, ifrågasatte riks­

föreningen därför, huruvida det icke kunde föreskrivas, att för marga­

rinet icke finge användas annan färg än den, som vöre väsentligt lju­

sare än den ljusaste färgen å smör. Därmed skulle menige man icke

behöva förväxla smör och margarin samtidigt som det måste antagas, att

någon »social åtskillnad» icke skulle uppstå, då vid användning till exem­

pel till smörgås färgskillnaden icke torde framträda särskilt bjärt men

skillnaden dock före användandet skulle tydligt framträda.

Riksföreningen ansåge sig icke heller kunna biträda kommitténs ut­

talande i avstyrkande riktning i fråga om skyldighet för restaurant^1

och andra näringsställen att genom i lokalerna tydligt synliga anslag

angiva, att margarin serverades. En sådan föreskrift skulle nämligen, ef­

ter allt att döma, vara av väsentlig betydelse, då säkerligen ett stort an­

tal av dessa förbrukare omedelbart skulle upphöra med att servera mar­

garin. Någon anledning att av sociala skäl motsätta sig samma förslag

torde så mycket mindre finnas, som det å ena sidan pa goda grundel

kunde antagas, att de nämnda förbrukarna gärna och helst läte sina

avnämare sväva i den uppfattningen, att de allenast seivcradc smör och

det å andra sidan torde kunna beräknas, att den prisföihöjning, som ge­

nom angivna utbyte skulle genomföras, bleve mycket måttlig.

Kint yl. Majds proposition ur 227.

62

Vidare hade inom riksföreningen det förslag framförts, att margarin

icke skulle få saluföras, örn det blandats med smör. Genom ett sådant

förbud skulle nämligen margarinets på smöret vunna konkurrenskraft

ytterligare minskas. Angivna uppslag torde vara förtjänt av att vinna

särskilt beaktande. 'Det syntes nämligen vara ställt utom tvekan, att

konsumtionen av det smörblandade margarinet till väsentlig del påver­

kades av att detsamma på grund av inblandning av smör ansåges vara

av särskilt god kvalitet. Då konsumenterna utan att ordet smör före­

komma, genom särskilda benämningar bibragtes den uppfattningen, att

smör inblandats men icke finge kännedom örn blandningsprocenten, hade

konsumtionen kunnat dragas till margarinet under antagandet, att smör­

inblandningen vore mycket väsentlig. Därest inblandning icke vidare

finge äga rum, torde det kunna förutses, att konsumenterna av detta mar­

garin överginge till rent smör. Däremot vore det mindre antagligt, att

konsumtionen vände sig till margarinet. Konsumtionen av smör skulle

på detta sätt kunna ökas med en förhållandevis ganska väsentlig kvan­

titet.

Statens mjölknämnd har i sitt yttrande behandlat även frågan örn in­

förande av en skillnad i färg mellan smör och margarin och därvid an­

fört följande.

Med åtgärder i dylik riktning skulle närmast åsyftas att skapa säker­

het för, att icke endast köparen utan jämväl förbrukaren av en viss vara

bleve i stånd att avgöra, huruvida den utgjorde smör eller margarin. Be­

tydelsen av sådana åtgärder borde dock enligt mjölknämndens mening

icke överskattas. En bestämmelse örn färgskillnad, i vad nvsåge marga­

rin för matlagning, bakning och dylikt, komme med all sannolikhet icke

i någon mån att påverka förbrukningen. Endast i fråga örn det marga­

rin, som användes för bordsändamål och vilket torde utgöra den mindre

delen av margarinkonsumtionen, skulle bestämmelsen kunna utöva in­

flytande. Införandet av en skillnad i färg å smör och margarin skulle

därför i alldeles särskilt hög grad träffa de i inkomsthänseende sämst

ställda befolkningsgrupperna, vilka använde margarin för bordsända-

mål. En dylik åtgärd framstode sålunda som synnerligen betänklig och

syntes särskilt i nuvarande situation, då en tillfredsställande avsättning

av mjölkproduktionen vore i så hög grad beroende av samtliga befolk­

ningsgruppers medverkan, icke vara att tillråda.

Vissa av de hörda jordbrukaresammanslutningarna hava även fram­

hållit, att avsättningsförhållandena för den svenska mjölkproduktionen

kunde komma att försämras väsentligt mer än vad man förutsatt samt

att i dylikt läge det bleve nödvändigt att allvarligt överväga möjligheten

av en ytterligare begränsning eller fullständig avveckling av den nuva­

rande margarintillverkningen. Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott förmenar, att en väg, som i sådant fall kunde beträ­

das, vore att svenska mejeriernas riksförening inköpte samtliga marga­

rinfabriker inom landet och genom statliga åtgärder erliölle skydd mot

import av margarin, råmaterialerna härför ävensom mot annat matfett

av utländskt ursprung. Värmlands läns hushållningssällskaps förvalt­

ningsutskott vill ifrågasätta, örn någon annan möjlighet att tillfredsstäl­

lande ordna fettförsörjningen förelåge, än att hela denna gren av livs­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

63

medelsproduktionen lades under en gemensam, av lämplig jordbrukare­

organisation handhavd ledning, varigenom alla konfliktämnen rörande

produktionen skulle avlägsnas. För åstadkommande av en sådan cen­

tralisering av fettproduktionen krävdes, att staten inlöste margarinfabri­

kerna och överläte driften förslagsvis till svenska mejeriernas riksföre­

ning att av denna handhavas enligt av riksdagen meddelade direktiv.

Kommerskollegium samt flertalet hörda organisationer på industriens

och handelns område liksom även svenska livsmedelsarbetareförbundet

anse däremot såsom en framkomlig väg för undanskaffande av förefint­

ligt smöröverskott å den inhemska marknaden att överenskommelse träf­

fas eller föreskrift meddelas örn skyldighet för margarinfabrikerna att

inblanda viss myckenhet smör i det tillverkade margarinet. Samtidigt

skulle även tillverkningen av margarin begränsas. Kommerskollegium

utvecklar sin mening sålunda.

En nära till hands liggande utväg att — åtminstone partiellt och tem­

porärt — avlyfta det tryck på den inhemska smörmarknaden, som ett dy­

likt, tillfölje av befarade handelspolitiska restriktioner i utlandet hastigt

uppkommande smöröverskott kunde komma att- utöva, skulle ligga i ge­

nomförandet av en viss stadgad inblandning av smör i margarin. För

att en dylik åtgärd skulle kunna hava avsedd verkan, torde den dock böra

förutsätta en samtidig begränsning av tillverkningskvantiteten (smör-

blandad) margarin till ungefärligen samma omfattning, som represente­

rades av den nuvarande inhemska margarinfabrikationen.

Beträffande den procentsats av smör, som skulle föreskrivas för inbland­

ning i tillverkat margarin, torde densamma böra regleras efter förhan-

denvarande förhållanden på smörmarknaden och närmast på så sätt, att

en av uppkommande importrestriktioner i utlandet orsakad minskning i

smörexporten kunde i erforderlig grad kompenseras. Inblandningsprocen-

ten torde med hänsyn härtill böra bestämmas av Kungl. Majit för viss

tid, efter förslag av statens mjölknämnd eller lantbruksstyrelsen.

Tvångsinblandning av smör måste under alla förhållanden medföra en

fördyring av margarinet och komme sålunda att verka i samma riktning

som den ifrågasatta, höjda margarinaccisen. Prisförhöjningen bleve up­

penbarligen beroende dels på den fastställda procentsatsen för smörin­

blandningen, dels på det pris, till vilket smöret skulle av mejerierna till­

handahållas, och varom närmare avtal borde träffas i samband med den

förutsatta begränsningen av margarinfabrikationen. För att ej den

inhemska margarinfabrikationens ställning i konkurrensen med importe­

rat margarin skulle äventyras, vore jämväl en efter de ändrade förhål­

landena avpassad förhöjning av margarintullen erforderlig. Såsom fram-

ginge av de utav de sakkunniga anförda beräkningarna, skulle den er­

forderliga tull förhöjningen under olika förhållanden behöva uppgå till

från 20 till 65 öre per kilogram utöver nu gällande tullsats (f. n. 35 öre

per kilogram). Det måste anses önskvärt, att tullförhöjningen begrän­

sades till högst 30 öre per kilogram, och att smörpris och inblandnings-

procent reglerades i enlighet härmed.

Gentemot den sålunda ifrågasatta inblandningen kunde visserligen an­

föras det fördyrande av ett viktigt födoämne, som därigenom skulle åstad­

kommas. Å andra sidan torde väl emellertid det smörblandade marga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

64

rinet i värde såsom näringsmedel få anses åtskilligt överlägset oblandad

vara. Och i varje fall behövde icke fördyringen bliva större än den, som

skulle bliva en följd av en sådan förhöjning av margarinaccisen jämte

införande av föreslagna importlicensavgifter på vissa av margarinindu­

striens råvaror, som av de sakkunniga i annat samband föreslagits.

Jag vill även i detta sammanhang anmäla, att statens mjölknämnd

med skrivelse den 15 februari 1935 efter hörande av svenska mejeriernas

liksförening överlämnat förslag till ändring i bestämmelserna an­

gående indrivning och efterskänkande av mjölkavgift. Förslaget inne­

bär, att Kungl. Majit skulle äga meddela föreskrifter angående efter­

skänkande av mjölkavgift. I anslutning härtill skulle mjölknämnden i

tillämpningsföreskrifterna till mjölkavgiftsförordningen medgivas be­

fogenhet att besluta örn dylikt efterskänkande ej endast, som nu är

fallet, när den avgiftsskyldige saknar utmätningsbara tillgångar utan

jämväl när den avgiftsskyldiges förmåga att erlägga avgift är väsentli­

gen nedsatt på grund av tyngande underhållsskyldighet, sjukdom eller

annan liknande ömmande omständighet samt han dessutom ej innehar

lös egendom till högre värde än sammanlagt 3,000 kronor. Fråga örn efter

skänkande av mjölkavgift i andra fall än de nu nämnda skulle bero på

prövning av Kungl. Majit.

Som motivering till förslaget har mjölknämnden anfört, bland annat

följande.

Enligt gällande bestämmelser angående mjölkavgift skulle avgifterna

erläggas kalendermånadsvis eller i fråga örn avgiftsskyldiga mjölkpro­

ducenter för en period av två månader. Med nuvarande avgiftssats

kunde avgiften för avgiftsskyldiga producenter beräknas motsvara minst

10 procent av den bruttoinkomst, som tillfördes producenten genom mjöl­

kens försäljning. Under sådana förhållanden vore det givet, att i många

fall, därest ej särskilda anordningar genomfördes vid skattebeloppets in­

drivning, stora svårigheter kunde föreligga för de avgiftsskyldiga att

göra rätt för sig. Därest genom försummelse att fullgöra avgiftsskyl-

digheten i rätt tid en anhopning av avgifterna skedde, ökades givetvis

svårigheterna avsevärt. Det vore emellertid önskvärt, att mjölkregle­

ringen, varigenom avsåges att hjälpa samtliga jordbrukare, icke hade

till följd en större påfrestning av ekonomien hos de sämst ställda jord­

brukarna, än vad som kunde anses ofrånkomligt.

Hithörande bestämmelser i gällande författningar vore dels 3 § 5 mom.

i förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, dels ock

12 och 14 §§ kungörelsen samma dag (nr 393) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning. I förstnämnda författningsrum stadgades, att

Kungl. Majit ägde från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där så med

hänsyn till ringa produktion eller andra förhållanden funnes skäligt. De

fall, då dylika generella undantag från avgiftsskyldighet medgivits, fun­

nes angivna i 2 § kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 442) örn upptagande för

tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 av mjölkavgift samt i vissa av Kungl. Majit

meddelade särskilda beslut. Enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 374)

om upptagande av dylik avgift fram till den 1 juli 1935 hade nämnda un­

dantag i allt väsentligt erhållit fortsatt giltighet. Undantagen hade i

samtliga fall föranletts av, att försäljningen av ifrågavarande mjölk an-

Kungl. Maj: Is proposition nr 227.

65

setts röna jämförelsevis ringa inflytande av mjölkregleringen. Hänsyn

till de avgiftsskyldiga kade sålunda icke inverkat. Detta hade däremot

otvivelaktigt varit fallet keträffande föreskrifterna i 14 § i tillämpnings-

kungörelsen, enligt vilken paragraf avkortning måtte efter keslut av

mjölknämnden äga rum, då den avgiftsskyldige kefunnits sakna utmät­

ningskara tillgångar. Denna kestämmelse innekure, att, därest genom

utmätning utrönts eller ock genom utmätningsmans intyg styrkts, att den

avgiftsskyldige saknade utmätningskara tillgångar, mjölknämnden ägde

efterskänka mjölkavgift, som eljest skolat erläggas.

Det ville emellertid förefalla, som örn den anordningen korde träffas,

att åt Kungl. Majit medgåves en generell rätt att förordna örn efterskän­

kande av mjölkavgift. Något principiellt kinder för riksdagen att åt

Kungl. Majit lämna ett dylikt kemyndigande syntes med känsyn till

mjölkavgiftens speciella karaktär knappast föreligga. Erinras kunde vi­

dare örn, att enligt 24 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet efterskän­

kande av oguldna kommunalutskylder finge, då fråga ej vore örn anta­

gande av ackord, av kommunalstämman keslutas där, efter prövning av

varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigketer kefunnits förelig­

ga. Därest Kungl. Majit erkölle dylikt kemyndigande, korde åt mjölk­

nämnden uppdragas att förordna örn efterskänkande av avgift ej endast

såsom nu, när den avgiftsskyldige saknade utmätningskara tillgångar,

utan även då särskilda omständigketer, såsom tyngande underkållsskyl-

digket, sjukligket, nedsatt arketsförmåga eller dylikt förelåge, samt dess­

utom sammanlagda värdet utav av den avgiftsskyldige inneliavd lös

egendom icke överstege ett visst kelopp. Att känsyn kär ej korde tagas

till innekavd fast egendom kerodde på, att denna kunde vara i större el­

ler mindre grad intecknad. Beloppet ifråga syntes lämpligen kunna ke-

stämmas till 3,000 kronor.

Därest kestämmelser av angivna innekörd meddelades, torde de för

mjölknämndens vidkommande komma att i kuvudsak tillämpas så­

lunda. Erlades ej mjölkavgift inom fastslagen tid efter det statens mjölk­

nämnd fastställt avgiftens kelopp, skulle keslutet därom översändas till

vederkörande utmätningsman för indrivning, varvid ett intygsformulär

skulle kifogas, avfattat i överensstämmelse med reglerna för efterskän­

kande. Därest vederkörande avgiftsskyldige ej frivilligt erlade avgiften,

kade utmätningsmannen att verkställa sedvanlig uppskattning av den av-

giftsskyldiges egendom samt, därest vid denna värdering erkållet kelopp

understege fastställt maximum, ifylla formuläret, varvid kan även skulle

angiva den eller de särskilda omständigketer, som borde kunna medföra

efterskänkande, samt därefter återsända kandlingarna till nämnden. På

grundval av sålunda erkållet material kade mjölknämnden att taga stånd­

punkt till frågan örn avgifternas efterskänkande. Ansåge nämnden ef­

terskänkande icke köra ske, borde kandlingarna återsändas till utmät­

ningsmannen för verkställigket i vanlig ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Resultatet av hittillsvarande mjölkreglering.

Till närmare belysning av marknadsläget för mjölk och mejeriproduk­

ter samt verkningarna i olika hänseenden av den genomförda marknads­

regleringen för mjölk under 1934 meddelas i det följande åtskilliga sif­

fersammanställningar, vilka i kuvudsak utgöra en komplettering av mot-

11 ilang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr

227.

5

66

svarande tabeller i det av smör- och margarinkommittén avgivna betän­

kandet. Utöver i berörda sammanställningar anförda uppgifter kan näm­

nas, att, enligt från svenska mejeriernas riksförening inhämtade uppgif­

ter, till mjölkregleringen för år 1934 i avgifter influtit tillhopa 68,490,026

kronor, varav 4,864,583 kronor belöpa å kraftfoder- och kliskatten, 11,218,691

kronor å margarinaccisen, 52,396,096 kronor å mjölkavgiften samt 10,656

kronor å importavgifter å mjölk och mejeriprodukter. Av de influtna

medlen hava 26,791,107 kronor använts för stödjande av exporten av me­

jeriprodukter. I prisutjämningsbidrag hava utbetalats 38,631,495 kro­

nor. Av återstoden hava 588,307 kronor använts för bestridande av kost­

naderna för uppbörd av mjölkavgifter och avgiftsmedlens förvaltning

samt därmed förenad kontroll. För bestridande av sådana kostnader,

som avses i 2 § mom. c i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 375), hava

använts 342,210 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

67

Tillverkning och försäljning av smör och ost samt försäljning av margarin,

månadsvis, under tiden 1 Juli 1933—28 februari 1935.

År och månad

S m

ö r

0 8 t

Försälj­

ning av

margarin

ton

Tillverk­

ning

ton

Export

ton

Leveran­

törer­

nas åter­

tagning

ton

Total

inhemsk

försälj­

ning

ton

Tillverk­

ning

ton

Försälj­

ning

ton

1933.

Juli.........................................

5,055

1,595

3,463

1,849

2,990

3,690

Augusti .................................

5,579

1,830

3,629

2,260

3,149

4,385

September.............................

5,156

2,017

3,146

2,073

2,607

4,396

Oktober.................................

4,727

1,902

2,912

1,636

2,302

4,432

November.............................

4,454

1,659

2,760

1,716

2,124

4,615

December .............................

4,709

1,605

3,060

2,251

1,823

4,374

Summa

29,680

10,608

18,970

11,785

14,995

25,892

1934.

Januari .................................

5,055

2,090

3,038

2,913

2,338

4,152

Februari.................................

4,421

1,833

2,598

2,584

2,401

4,030

Mars .....................................

4,777

1,740

551

3,164

2,807

2,600

4,660

April .....................................

4,877

1,700

504

3,057

2,855

2,406

4,253

Maj.........................................

5,536

1,793

591

3,622

3,249

2,443

4,291

Juni.........................................

6,080

2,555

626

3,346

3,152

2,614

4,241

Juli.........................................

5,642

2,262

642

3,579

2,290

2,943

4,687

Augusti .................................

5,810

2,132

684

3,630

2,505

3,089

3,989

September.............................

5,513

2,074

656

3,332

2,433

2,652

4,365

Oktober.................................

5,224

1,949

638

3,415

2,090

2,834

4,905

November ............................

4,664

1,508

572

3,204

1,876

2,538

4,712

December ............................

4,911

1 534

633

3,446

2,349

1,965

4,545

Summa

62,510

23,170

6,097

39,431

31,103

30,823

52,830

1935.

Januari .................................

5,208

1,901

547

3,231

2,949

2,384

4,249

Februari.................................

4,663

1,691

522

2,966

2,696

2,488

4,269

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utförsel av smör samt exportpriser, veckovis, under nedan angiven tid.

Vecka

Export

ton

Medel-

netto-

export-

pria

öre/kg

1933.

30/6 6V...........

378

137

V* -“/»............

327

144

14/

t

-20/r...........

362

138

al/7

"/» ............

370

140

!8/7

8/S ............

370

147

‘/s —1#/>............

390

143

u/s I7/e...........

371

153

18/e a4/s ............

402

143

'Vs —51/e............

508

141

v»-v»

............

493

162

Bl» -Hh

............

404

178

16/« -21/e............

537

161

SS/9 —28/9............

444

164

!8/« —fi/io............

487

157

e/io---12/l0 .......

459

169

1S/lO—19/l0 .......

407

190

20/io—96/io .......

405

181

s,/io- */u .......

396

185

•lil—‘lil

.......

422

184

•‘lil—'‘lil

.......

385

187

"lil—“lil

.......

372

183

“lil-“lil

.......

366

179

v»-’/»

.......

398

171

‘lil—"lil

.......

405

172

"lil—“lil

.......

329

175

“In—“lii

.......

303

162

1934.

39/it—33—4/i ...

399

143

6/i

-nh

...........

500

125

•Vi

-18/i

............

501

129

l‘l l-“ll

............

466

126

2811 -lh

...........

461

106

Vecka

Export

ton

Medel-

netto-

export-

pris

öre/kg

Vecka

Export

ton

Medel-

netto-

exp ort­

pris

öre/kg

9I/S — 8/9 .......

542

118

V»—13/» .......

440

116

14/9 -- 2% .......

480

116

JI/»-”/s .......

472

118

28/9 - 4/l0.......

509

116

6/io-u/io .......

453

127

"In—“Ilo

.......

461

139

19/io-*6/i» .......

422

160

“ho—

1lil

.......

375

173

•lil—8lil

.......

355

173

9/u-l5/n .......

346

170

"lii—“lii

.......

351

158

“lii-“lii

.......

347

155

•°/n—

6lii

.......

387

163

7/ia—ls/i2 .......

396

170

14/l3-- 20/l2........

310

169

•l/n-“ln

.......

302

167

1935.

,8/i»—34—8/i...

337

166

*/i —l0/i .......

374

160

ll/i—"h

.......

492

161

18/x —24/i .......

409

159

a8/i —3l/i .......

477

161

*/»-'/» .......

398

164

8/s-I4/> .......

402

158

"h —,ll*

.......

479

149

“Il—“Il

.......

411

152

V s — 7» .......

416

143

8/s-u/s .......

412

144

,6/s—

al/s .......

383

139

v

•/«—,6/>-

16/»—a2/s-

’7— Vs-

V»— 7*

9/s-16/s-

16/s-,7«-

J3/3-*9/8-

8°/s- 7*-

13/4----10/*..

50/4—■"/t..

*V«- ■/«•■

4

/

6

-

l0

/

6

-

n/5—1T/s.,

1S/6----

26/6

---

S1

/

6

-

l/6 '/«•

8/s—u/e.

18/e—a1/8-

”/«-”/•■■

29/e— 6A-

•/i-"/»-

X3/7----10/7.

”/i- '/•-

Va—'/»-

10/8 —1B/S-

l7/a—”/s-

508

480

447

388

445

414

374

348

359

394

404

410

410

404

384

365

465

543

575

584

628

673

565

580

433

353

456

532

481

468

99

104

109

117

93

100

lil

lil

103

102

99

99

100

99

107

111

102

102

100

98

95

90

89

91

115

133

114

112

124

120

Kungl. Majlis proposition nr 227.

69

Prisutjämningsbidrag lör olika distrikt och månader under tiden 1 juli 1933

28 februari 1935

(öre för kilogram).

År och månad

i

Stock­

holms

distrikt

Smålands

distrikt

Skånes

distrikt

Västra

Sveriges

distrikt

Värmland

—Dalar­

nas

distrikt

Mellersta

Norrlands

distrikt

Norr­

bottens

distrikt

i

1933 |

Juli -...i..................................

2.17

1.08

1.75

1.81

2.72

3.10

2.84

Augusti ...... ........j................

2.23

1.78

1.79

1.90

2.89

4.48

4.38

September.......... ..................

2.78

2.02

1.99

2.17

3.21

4.08

4.22

Oktober.............. i................

2.82

2.05

1.96

2.25

3.86

4.64

7.70

November.......... ;■................

2.5 7

1.88

1.77

2.02

3.19

3.54

3.87

December .......... -................

2.32

1.78

1.67

1.90

3.34

3.50

3.42

1934

Januari .................................

2.08

1.65

1.55

1.72

2.68

2.57

2.6 7

Februari.............. ..................

2.13

1.65

1.55

1.77

2.85

2.89

2.87

Mars ...................>................

2.08

1.59

1.48

1.74

2.84

2.84

3.05

April .....................................

2.05

1.60

1.53

1.76

2.74

2.69

2.79

Maj....................... .................

2.12

1.62

1.57

1.74

2.70

2.87

3.oo

Juni ...................:■................

2.11

1.69

1.70

1.77

2.65

3.18

3.28

Juli...................... ..................

2.3 8

1.81

1.82

1.95

3.02

5.3 6

4.7 3

Augusti .................................

2.47

1.87

1.85

1.93

2.95

7.29

8.45

September............................

2.52

1.91

1.88

1.98

2.80

5.83

5.97

Oktober.................................

2.89

2.08

1.99

2.19

3.28

5.39

9.65

November.......... >...... .........

3.07

2.23

2.08

2.36

4.25

5.52

7.29

December .......... -................

3.20

2.3 7

2.2 7

2.54

4.65

5.13

6.08

1935

Januari .............. ..................

3.oo

2.29

2.16

2.44

3.64

3.90

4.54

70

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Smörnoteringar i Manchester, m&nadsmedeltal, under tiden 1 Juli 1933—

28 februari 1935

(öre för kilogram).

År och månad

Svenskt

Danskt

Finskt

Nyzee-

ländskt

smör

Pris å svenskt smör

eller lägre (—

högre (+)

I än

smör

smör

smör

Danskt

Finskt

Nyzee-

ländskt

1933

Juli.........................................

168.1

185.3

179.6

156.6

— 17.2

— 11.5

+ 11.5

Augusti .................................

173.8

202.4

192.9

173.8

— 28.6

— 19.1

± o

September............................

190.9

225.3

217.7

200.6

— 34.4

— 26.8

— 9.6

Oktober.................................

194.8

217.7

206.2

192.9

— 22.9

— 11.4

+ 1.9

November............................

198.6

231.0

206.3

168.0

— 32.4

— 7.6

+ 30.6

December ...........................

192.9

217.7

192.9

141.3

— 24.8

± o

+ 51.6

Medeltal

183.1

201.6

190.6

161.2

— 18.4

— 7.5

+ 21.9

1934

Januari .................................

157.6

177.7

160.5

133.1

— 20.2

— 3.0

+ 24.4

Februari.................................

142.8

178.3

150.4

137.4

— 35.5

— 7.6

+ 5.4

Mars .....................................

148.9

178.5

154.6

143.2

— 29.6

— 5.7

+ 5.7

April .....................................

148.0

163.3

151.8

142.3

— 15.8

— 3.8

+ 5.7

Maj.........................................

150.6

165.6

157.6

148.7

—15.0

— 6.9

+ 1.9

Juni .....................................

148.0

166.8

155.3

153.6

— 18.8

— 7.3

— 5.6

Juli.........................................

142.5

170.6

153.3

148.4

— 28.1

— 10.8

— 5.9

Augusti .................................

163.2

206.6

188.9

156.7

— 43.4

— 25.7

+ 6.5

September.............................

152.9

206.5

188.0

147.2

— 53.6

— 35.1

+ 5.7

Oktober.................................

172.0

216.3

197.8

136.3

— 44.3

— 25.8

+ 35.7

November............................

208.1

234.7

218.1

147.8

— 26.6

— 10.1

+ 60.3

December ............................

209.1

239.0

210.4

142.8

— 29.9

- 1.4

+ 66.8

Medeltal

162.0

192.0

173.9

144.8

— 30.0

— 11.9

+ 17.3

1935

Januari ................................

207.3

228.8

207.o

162.7

— 21.6

+ 0.2

+ 44.5

Februari.................................

202.1

227.4

204.9

176.0

— 25.3

— 2.8

+ 25.5

Kungl.

Maj-.ts proposition nr

227.

71

2. Slaktdjursregleringen.

Gällande bestämmelser.

För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slakt­

djur och slakteriprodukter skall jämlikt förordningen den 26 juni 1933

(nr 387) angående slaktdjursavgift, där Kungl. Majit så förordnar, viss

avgift, slaktdjursavgift, upptagas för kött av nötkreatur, får, get, svin

eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå,

offentligt slakthus eller enskild under offentlig kontroll ställd slakteri­

inrättning. Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Majit under iakt­

tagande att den högst får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nöt­

kreatur som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram (storboskap)

och häst 3 kronor, svin 2 kronor och övriga ifrågavarande djur 1 krona.

Enligt förordning den 24 maj 1934 (nr 179) äger Kungl. Majit från avgifts-

skyldighet medgiva undantag, där så med hänsyn till särskilda förhållan­

den finnes skäligt. Frågor avseende tillämpningen av förordningen an­

gående slaktdjursavgift handläggas av statens slakterinämnd.

Enligt kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 496) har förordningen an­

gående slaktdjursavgift trätt i kraft den 21 augusti 1933. Den gäller till

och med den 30 juni 1935. Närmare bestämmelser beträffande ordningen

för slaktdjursavgifts erläggande och indrivande ävensom i avseende å

förordningens tillämpning i övrigt hava meddelats i kungörelsen den 15

augusti 193å (nr 497). Genom ytterligare en kungörelse samma dag (nr

499) förordnades örn upptagande av slaktdjursavgift för nötkreatur och

svin under tiden 21 augusti 1933^30 juni 1934 med för större nötkreatur

— varmed skulle avses sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen vägde

minst 150 kilogram eller, örn avgiften uppbures före slakten, vars levan­

de vikt utgjorde minst 300 kilogram — 3 kronor, för annat nötkreatur 1

krona och för svin 50 öre. Motsvarade de vid besiktningstillfället god­

kända delarna av djuret ej mer än högst halv kropp, skulle avgiften ut­

gå med allenast hälften av förenämnda belopp. Sedermera har genom

kungörelse den 30 juni 1934 (nr 372) förordnats örn upptagande för tiden

1 juli—31 december 1934 av slaktdjursavgift allenast för kött av svin med

50 öre för hel svinkropp eller del därav, dock att avgiften för högst halv

kropp skulle utgöra 25 öre. Från och nied 1935 års ingång upptages ej

längre slaktdjursavgift.

I anledning av den kontingentering, som ägt rum i fråga örn baconim­

porten till Storbritannien och Norra Irland, hava vidare bestämmelser

meddelats rörande exporten av saltat fläsk till nyssnämnda område. Dy­

lika bestämmelser meddelades första gången genom kungörelse den 18 no­

vember 1932 (ur 507). Däri föreskrevs, att importen till Storbritannien

och Norra Irland av saltat fläsk från Sverige under tiden 28 november

1932—22 januari 1933 endast finge ske med tillstånd av lantbruksstyrelsen

72

eller, efter dess bemyndigande, av svenska exportslakteriernas förening

u. p. a. Utförseln skulle, räknat för tiden 23 november 1932—22 januari

1933, vara begränsad till en kvantitet av 1,960,000 kilogram i månaden.

Giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser har sedermera förlängts

från tid till annan, därvid dock utförselkvantitetens storlek växlat. Nu­

varande bestämmelser i ämnet innefattas i en kungörelse den 26 juni 1933

(nr 385), som trätt i kraft den 27 i samma månad. Enligt sistnämnda kun­

görelse åligger det lantbruksstyrelsen att tillse, att utförseltillstånd ej

lämnas i större myckenhet än som av Kungl. Majit i särskild ordning

bestämmes samt att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna en­

ligt skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel

åstadkommes.

Genom beslut den 29 september 1933 har Kungl. Majit anbefallt lant­

bruksstyrelsen att bemyndiga svenska exportslakteriernas förening att

meddela tillstånd till utförsel, varom här är fråga, under villkor bland

annat att föreningen åtoge sig att svara för att utförseln uppginge till

den av Kungl. Majit bestämda myckenheten. Berörda villkor betingades

av att brittiska regeringen uppställt det kravet, att varje land, som med-

gåves att införa fläsk till de brittiska öarna, skulle ansvara för att den

medgivna importkvantiteten också bleve levererad.

De myckenheter fläsk, som för närvarande må utföras från Sverige till

Storbritannien och Norra Irland, uppgå enligt Kungl. Majlis beslut den

15 februari 1935 till för tiden 1 januari—30 april 1935 4,485,§07 kilogram

brutto samt för varje tvåveckorsperiod under månaderna februari—april

524,967 kilogram brutto.

Genom beslut den 23 februari 1934 har Kungl. Majit vidare meddelat

vissa bestämmelser till utjämning av spänningen mellan fläskpriserna å

exportmarknaden och å hemmamarknaden. Enligt berörda beslut åligger

det slakterinämnden att, efter förslag av svenska exportslakteriernas

förening, från och med den 1 mars 1934 för vecka (noteringsvecka) senast

före utgången av påföljande vecka fastställa dels ett medelnettoexport-

pris å kilogram bacon levererat fritt slakteri och dels ett medelpartipris

i Sverige å kilogram hacon levererat fritt slakteri. Medelnettoexportpri-

set skall fastställas på grundval av i London och Manchester under no-

teringsveckan satta noteringar å svenskt bacon av medelkvalitet med av­

drag enligt av slakterinämnden efter hörande av föreningen bestämda

grunder av merkostnaderna för varans transport till och försäljning i Stor­

britannien. Medelpartipriset i Sverige skall fastställas på grundval av de

toppnoteringar å fläsk av klass I, härrörande av svin med en slaktvikt

av mellan 50 och 70 kilogram, som under noterings veckan gälla vid de of­

fentliga slakthusen i Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö, med

tillägg av merkostnaden för beredning av fläsk till bacon. Den, som för

tiden från och med den 1 mars 1934 erhåller tillstånd till utförsel, varom

här är fråga, åligger, bland annat, att, örn medelnettoexportpriset efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

73

avdrag av 10 öre för någon vecka överstiger medelpartipriset för samma

vecka, för vart kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon

inom fjorton dagar efter noteringsveckans utgång i den ordning slakteri­

nämnden bestämmer till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset med sagda avdrag

och å andra sidan medelpartipriset. Därest medelnettoexportpriset för

någon vecka understiger medelpartipriset, skall exportören äga att för

kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon utbekomma ett

belopp, motsvarande skillnaden mellan nämnda priser.

Som ett led i de prisstödjando åtgärderna på slaktdjursproduktionens

område ingår jämväl reglering av införseln av slaktdjur samt kött och

fläsk. Genom beslut vid 1934 års riksdag medgavs Kungl. Majit att i en­

lighet med vissa riktlinjer vidtaga åtgärder i sådant syfte (R. skr. nr 259).

Till kött skulle därvid enligt av riksdagen gjort uttalande räknas jämväl

kött av fjäderfä. Med stöd av sagda beslut har Kungl. Majit genom kun­

görelse den 19 oktober 1934 (nr 499), vilken trätt i kraft den 22 oktober

1934 och gäller tillsvidare till och med den 30 juni 1936, förordnat att le­

vande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och får, kött av häst,

fläsk, s. k. torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget, samt konser­

ver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas till riket utan tillstånd

av statens slakterinämnd. Nämnden äger föreskriva att för tillstånd,

som nyss sagts, skall utgå licensavgift enligt grunder, som Kungl. Majit

i särskild ordning bestämmer. Genom brev likaledes den 19 oktober 1934

till statens slakterinämnd har Kungl. Majit meddelat särskilda föreskrif­

ter i avseende å kungörelsens tillämpning. Licensavgift må sålunda utgå

för kött eller fläsk eller konserver därav med högst 50 öre för kilogram

samt för levande slaktdjur med högst samma belopp för kilogram slakt­

vikt, därvid omräkning till slaktvikt må ske enligt av slakterinämnden

bestämda grunder. Slakterinämnden har under iakttagande härav att så

bestämma licensavgiftens belopp, att slaktdjursproducenterna beräknas

erhålla ett för dem nöjaktigt pris utan att kött- och fläskpriserna bliva

för konsumenterna oskäliga. Samtidigt bör eftersträvas möjligast stabila

priser.

I detta sammanhang må jämväl erinras örn den införselavgift, som ut­

tages i samband med import av vissa fodervaror. Enligt förordningen

den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre och majs jämte vissa

andra fodermedel skall, i den mån Kungl. Majit så förordnar, sådan av­

gift erläggas för följande varor, som införas till riket, nämligen havre,

majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka-

och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning eller på

annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, produkter av vete,

råg eller annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat äm­

ne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, me­

lassfoder och sockerschnitzel. Därjämte må Kungl. Majit förordna, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

74

införselavgift skall erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor

av visst slag, vilka införas till riket. Införselavgift utgår med det belopp,

högst 6 öre för kilogram, som Kungl. Majit bestämmer. Införselavgiften

skall erläggas till tullverket i den ordning, som örn tull är föreskriven.

Enligt kungörelse den 18 maj 1934 (nr 154) utgår införselavgift å före-

nämnda varor från och med den 22 maj 1934 med 3 öre för varje kilogram

av varans nettovikt.

De genom upptagande av slaktdjursavgift och förenämnda särskilda av­

gift å bacon, som exporterats till Storbritannien och Norra Irland, infly­

tande medlen, skulle enligt tidigare meddelade bestämmelser ingå i en

särskild fond, statens slaktdjursfond, vilken förvaltades av statskontoret,

och användes enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. I dessa be­

stämmelser har genom inrättande av jordbrukets prisregleringsfond vid­

tagits viss ändring. Genom beslut den 24 maj 1934 föreskrevs sålunda, att

till jordbrukets prisregleringsfond skulle dels ingå de medel, som till och

med den 30 juni 1934 inflöte enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153)

örn införselavgift å havre och majs och vissa andra fodermedel, dels ock

överföras å statens slaktdjursfond den 30 juni 1934 befintlig behållning.

Vidare skall prisregleringsfonden tillföras ett belopp, motsvarande sum­

man av de medel, vilka efter den 30 juni 1934 inflyta i slaktdjursavgift

eller i införselavgift å havre och majs och vissa andra fodermedel eller i

form av särskilda avgifter vid import eller export av kött och fläsk.

Beträffande nu ifrågavarande medels användning gjorde jag vissa ut­

talanden till statsrådsprotokollet den 16 mars 1934, då beslut fattades örn

förenämnda proposition nr 257 angående vissa åtgärder till jordbrukets

stödjande. Vad som inflöte i slaktdjursavgift samt i avgifter vid ex­

port eller import av slaktdjur samt kött och fläsk skulle sålunda använ­

das till stöd för kött- och fläskproduktionen. Av de genom införselav­

gifter å havre och majs samt därmed jämställda fodermedel inflytande

medlen borde däremot endast omkring 90 procent användas för nämnda

ändamål och 10 procent för äggproduktionens stödjande. Det förutsattes

dock, att, örn så skulle befinnas ändamålsenligt, Kungl. Majit skulle äga

rätt avvika från den sålunda givna fördelningsregeln beträffande med­

len från införselavgiften. Dessa uttalanden föranledde ej någon erinran

från riksdagens sida. I sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets,

av riksdagen godkända utlåtande nr 1 anfördes emellertid bland annat

att, därest inköp av foderhavre till Norrland för utfodring av hästar un­

der den tid de användes för skogskörsler skedde från andra delar av lan­

det, utskottet förutsatte att Kungl. Majit komme att, i den mån detta läte

sig genomföra utan allt för stora kostnader, använda medel, som influtit

genom berörda införselavgift å fodermedel, i prisutjämnande syfte. I

anslutning till berörda uttalande har Kungl. Majit genom kungörelse den

19 oktober 1934 (nr 501) förordnat örn statsbidrag för fraktlindring vid

transport av foderhavre till vissa delar av Norrland samt av Kopparbergs

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

75

och Värmlands län samt bestämt, att de utbetalade statsbidragen skola

avföras å jordbrukets prisregleringsfond, i första hand å de medel, som

komma att inflyta till fonden enligt omförmälda förordning den 18 maj

1934 (nr 153). För användningen av sistberörda liksom övriga till jord­

brukets prisregleringsfond börande medel till olika ändamål redogöres

närmare i ett senare sammanhang.

Beträffande dispositionen av de medel, som enligt sålunda gjorda utta­

landen kunna användas för slaktdjursmarknadens stödjande, har Kungl.

Majit genom särskilda beslut meddelat vissa föreskrifter.

I brev den 30 juni 1934 till statskontoret förordnade sålunda Kungl.

Majit, att statens slakterinämnd skulle äga att av jordbrukets prisregle­

ringsfond använda ej mindre ett belopp av högst 600,000 kronor för att

genom export eller destruktion av mindervärdiga djur under tiden till och

med den 31 december 1934 åstadkomma skälig avlastning å den inhemska

marknaden för nötkreatur eller kött därav, varvid skulle iakttagas, att

nämnden icke ägde utan Kungl. Majits tillstånd för angivna ändamål ut­

giva mer än som motsvarade 25 öre för kilogram av djurets levande vikt

jämte ett fraktbidrag av högst 20 kronor för djur, un även ett belopp av

högst 1.000,000 kronor såsom bidrag vid export under tiden 1 juli—30 sep­

tember 1934 av levande svin samt berett eller oberett fläsk, vilket bidrag

finge i genomsnitt för sagda tid utgå med högst 50 öre för kilogram slak­

tad vikt, varvid omräkning till slaktad vikt i förekommande fall skulle

ske enligt av slakterinämnden fastställda grunder. I brev den 28

september 1934 medgav Kungl. Majit dels att förenämnda till statens

slakterinämnds förfogande ställda belopp av 1,000,000 kronor finge under

tiden 1 oktober—31 december 1934 användas för enahanda ändamål och

på samma villkor, som föreskrivits i Kungl. Majits nyssberörda beslut

den 30 juni 1934, dels att medlen finge, efter slakterinämndens beprövan­

de, jämväl användas för utbetalande av bidrag vid infrysning eller ned-

smältning av fläsk under tiden räknat från och med den 1 september till

och med den 31 december 1934, varvid skulle iakttagas, att bidraget finge

uppgå till högst 50 öre för kilogram slaktad vikt, {fels ock att av medlen

finge förskottsvis och med återbetalningsskyldighet enligt statens slakte­

rinämnds bestämmande utbetalas ett belopp av högst 60 öre för kilogram

slaktad vikt av fläsk, som bomme att infrysas under tiden räknat från

och med den 1 september till och med den 31 december 1934. Vidare har

Kungl. Majit genom brev den 21 december 1934 till statskontoret medgi­

vit, bland annat, att statens slakterinämnd skall äga att under iaktta­

gande av i förenämnda båda brev angivna villkor av jordbrukets pris­

regleringsfond använda ej mindre ett belopp av högst 600,000 kronor för

att genom export eller destruktion av mindervärdiga djur under tiden 1

januari—30 juni 1935 åstadkomma skälig avlastning å den inhemska

marknaden för nötkreatur eller kött därav, än även ett belopp av högst

1,000,000 kronor såsom bidrag vid export under tiden 1 januari—30 juni

1935 av levande svin och fläsk eller vid infrysning eller nedsmältning av

fläsk under nämnda tid.

Såsom bidrag för bestridande av kostnaderna för av Sveriges slakteri-

förbund eller under dess ledning bedrivet organisationsarbete har Kungl.

Majit genom tre särskilda beslut, nämligen den 1 februari 1934, den 13

Kungl. Majlis proposition nr 227.

76

april 1934 och den 25 januari 1935 anvisat tillhopa 250,000 kronor att un­

der kontroll av statens slakterinämnd användas enligt vissa grunder.

Slutligen må även erinras om att Kungl. Majit den 20 juni 1934 medgivit

statens slakterinämnd att av jordbrukets prisregleringsfond använda ett

belopp av intill 50,000 kronor för bestridande av kostnaderna för vissa

försök att ersätta det importerade torrsaltade amerikanska fläsket med

inhemskt sådant.

Resultatet av hittillsvarande slaktdjursreglering.

Till belysning av slaktdjursproduktionens storlek samt verkningarna i

vissa hänseenden av regleringen av slaktdjursmarknaden må meddelas

följande siffersammanställningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Vid offentliga slakthus, slakterier och köttbesiktningsbyråer besiktigade

djur, m. m. för månad under tiden juli 1D33—januari 1935.

År och månad

Besiktigade hela kroppar av

Betäckta suggo r Tjänstbara galtar

Storboskap

Kalv

Svin

Antal

Index

Antal

Index

1933

Juli..................................................

*

23,519

100

5,002

100

Augusti .........................................

21,417

91

5,028

101

September.....................................

21,818

51,989

105,950

22,622

96

5,055

101

Oktober.........................................

22,334

52,588

114,434

23,985

102

5,011

100

November.....................................

21,653

52,699

131,959

28,358

121

4,991

100

December .....................................

18,945

57,451

134,006

25,022

106

4,961

99

1934

Januari .........................................

21,382

50,585

109,083

23,186

99

4,795

96

Februari.........................................

19,876

46,190

106,923

19,861

84

4,760

95

Mars —........................................

21,714

57,708

121,288

20,120

86

4,712

94

April .............................................

20,021

54,347

122,674

25,046

106

4,731

95

Maj ......................... %......................

20,553

62,338

125,372

25,232

107

4,737

95

Juni .............................................

18,144

57,323

107,576

21,463

91

4,713

94

Juli..................................................

19,177

57,968

110,012

16,649

71

4,698

94

Augusti .........................................

22,842

54,597

105,828

15,721

67

4,638

93

September.....................................

20,821

48,795

111,170

17,436

74

4,611

92

Oktober.........................................

24,644

54,246

115,588

21,297

91

4,675

93

November.....................................

22,548

62,884

121,430

25,904

ilo

4,575

91

December .....................................

18,962

54,661

132,804

23,971

102

4,529

91

1935

Januari .........................................

22,540

52,178

117,622

20,792

88

4,471

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

77

Sveriges export av nedan angivna varor januari 1933—december 1934.

Månad

Nötkreatur

st.

Nötkött

kg

Fläsk till Storbritan­

nien, kg

Fläsk till andra

länder, kg

1933

1934

1933

1934

1933

1934

1933

1934

Januari.............................

1

976

3,489

3,686

878,731

1,234,813

4,475

283,180

Februari ........................

1

913

3,741

3,629 1,201,231

1,057,336

1,150

264,522

Mars .....................................

49

946

4,348

4,600 2,252,997 1,334,049

809,136

April.....................................

134

847

6,862

3,736 2,264,642 1,281,636

439,612

Maj..........................................

102

703

1,315

3,365 1,802,304 1,337,503

936,849

Juni .................................

315

529

3,380

1,493 1,950,962 1,367,822

705,505

Juli .................................

226

170

2,933

223 1,980,010 1,210,067

214,775

Augusti

.................................

162

87

2,804

1,478 1,746,747 1,369,004

19,173

September........................

228

230

2,994

4,407 1,936,517

1,367,935

13,316

Oktober............................

1,056

342

3,932

3,266 1,456,158 1,110,232

11,943

16,805

November........................

1,752

579

4,439

4,767 1,596,417 1,232,715

45,178

2,838

December........................

1,434

610

4,517

3,803 1,369,331

1,636,053

144,246

27,073

Partipriser å nötkött samt fläsk åren 1933 och 1934 1

(öre för kilogram).

Månad

19 3 3

19 3 4

Nötkött

Fläsk

klass I

Nötkött

Fläsk

klass I

klass I

klass lil

klass I

klass III

Januari.........................................

74

38

89

79

43

73

Februari .....................................

72

38

88

80

46

67

Mars..............................................

71

39

87

81

52

69

April.............................................

72

41

89

88

60

79

Maj ..............................................

73

42

95

90

62

74

Juni ..............................................

72

41

93

94

68

72

Juli .............................................

72

43

90

93

68

73

Augusti .....................................

76

45

83

97

70

86

September .................................

76

46

77

97

69

90

Oktober .....................................

75

43

72

97

65

87

November .................................

76

39

72

95

60

91

December .................................

77

40

68

95

58

94

1 Uppgifterna äro hämtade ur tidskriften »Sociala meddelanden».

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

3. Äggregleringen.

Gällande bestämmelser.

Sedan 1934 års riksdag i anledning av proposition nr 117 bemyndigat

Kungl. Majit att vidtaga åtgärder för reglering under tiden till och med

den 30 juni 1935 av införseln av ägg och, därest så funnes erforderligt,

av äggula och flytande äggvita (K. skr. nr 47), utfärdades kungörelse an­

gående reglering av införseln av ägg den 23 februari 1934 (nr 24), vilken

kungörelse trädde i kraft den 1 mars 1934 och gäller till och med den 30

juni 1935. Härigenom har förordnats, att ägg ej få införas till riket utan

tillstånd av lantbruksstyrelsen eller den lantbruksstyrelsen bemyndigar

att meddela tillstånd till sådan införsel. Lantbruksstyrelsen har vidare

berättigats föreskriva, att för tillstånd, som nyss sagts, skall utgå licens­

avgift enligt de grunder, som Kungl. Majit i särskild ordning bestämmer.

Genom kungörelse den 5 oktober 1934 (nr 490) har vidare förordnats, att

vad i förstnämnda kungörelse stadgas jämväl skall äga tillämpning efter

den 15 oktober 1934 ifråga örn äggula och flytande äggvita, dock att vad

sålunda förordnats icke skall hava avseende å äggula uteslutande avsedd

för beredning av läder. I avseende å berörda bestämmelsers tillämpning

har Kungl. Majit den 23 februari 1934 förordnat, bland annat, att licens­

avgift må utgå med högst 30 öre för kilogram ägg. Tillika har stadgats,

att lantbruksstyrelsen under iakttagande härav skall så bestämma li­

censavgiftens belopp, att äggproducenterna beräknas erhålla ett för dem

nöjaktigt pris utan att äggpriset blir för konsumenterna oskäligt, även­

som att ett i möjligaste mån stabilt pris skall eftersträvas. Licensavgift

skall av den, vilken önskar tillstånd till införsel, inbetalas å statsverkets

giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

Genom beslut den 5 april 1934 har lantbruksstyrelsen i anslutning till

i

förenämnda proposition gjorda uttalanden bemyndigat Sveriges äggin­

tressenters förening u. p. a. att från och med den 15 april 1934 till och

med den 30 juni 1935 meddela tillstånd att till riket införa ägg under

villkor, att ärenden rörande dylikt tillstånd handläggas av ett särskilt

arbetsutskott inom styrelsen bestående av ordföranden och den av Kungl.

Majit utsedde ledamoten i styrelsen jämte tvenne av styrelsens övriga

ledamöter.

Enligt kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) angående reglering av utför­

seln av hönsägg, vilken trätt i kraft den 14 maj 1934, gäller vidare, att

utförsel av hönsägg icke må äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen

eller, efter lantbruksstyrelsens bemyndigande, av Sveriges äggintressen­

ters förening. Det åligger därvid lantbruksstyrelsen tillse, att där ut­

förseln avser land, som infört kontingentering för införsel av hönsägg,

utförseltillstånd ej lämnas för större myckenhet än som av Kungl. Majit

i

särskild ordning bestämmes samt att utförselkvantiteten fördelas mel­

79

lan exportörerna enligt skäliga grunder och på sådant sätt att en möjli­

gast jämn utförsel åstadkommes.

I samband med sistnämnda kungörelse har Kungl. Majit vidare i brev

till statskontoret den 4 maj 1934 meddelat vissa närmare bestämmelser an­

gående reglering av utförseln av ägg.

Lantbruksstyrelsen har sålunda bemyndigats att, i den mån så prövas

erforderligt för främjande av avsättningen av hönsägg, till den, som er­

hållit tillstånd till utförsel av viss kvantitet ägg, utbetala ett med hän­

syn till prisläget å exportmarknaden, jämfört med prisläget å den in­

hemska marknaden, av styrelsen bestämt pristillägg, högst 30 öre för var­

je kilogram under tiden för tillståndets giltighet exporterade ägg. Belop­

pet av det pristillägg för kilogram ägg, som sålunda skall utgå, faststäl­

les särskilt för varje exportmarknad och varje gång för viss tidsperiod.

Vidare har Kungl. Majit föreskrivit, att den som erhåller utförseltill­

stånd skall vara skyldig att, därest för någon vecka ett av lantbrukssty­

relsen beräknat medelnettoexportpris för ägg överstiger ett av styrelsen

beräknat medelpartipris för ägg i Sverige, för vart kilogram under vec­

kan exporterade ägg inom fjorton dagar efter veckans utgång å statsver­

kets giroräkning för statskontorets räkning i riksbanken inbetala ett av

styrelsen fastställt belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan

medelnettoexportpriset efter avdrag av exportkostnader och skälig han­

delsvinst samt å andra sidan medelpartipriset.

Därest jämlikt nämnda kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) Sveriges

äggintressenters förening bemyndigas meddela utförseltillstånd må upp­

draget i sådant hänseende omfatta de åligganden, som enligt vad nyss

nämnts ankomma på lantbruksstyrelsen. Inom föreningen skall nämnda

uppdrag med däri innefattade åligganden överlämnas åt ett inom före­

ningens styrelse utsett utskott, bestående av de två av Kungl. Majit utsed­

da ledamöterna i styrelsen jämte två av styrelsen själv valda ledamöter.

På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela de ytterligare bestämmel*

ser rörande här ifrågavarande exportreglerings anordnande och genom­

förande, som prövas erforderliga, häri inbegripet fastställande av grun­

der för beräknande av förenämnda medelnettoexportpris och medelparti­

pris.

Med stöd av förenämnda kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) har lant­

bruksstyrelsen genom beslut den 14 i samma månad bemyndigat Sveriges

äggintressenters förening att med iakttagande av de föreskrifter och

villkor, som äro meddelade i nämnda kungörelse och Kungl. Maj:ts

omförmälda brev, från och med den 14 maj 1934 tillsvidare medgiva till­

stånd till utförsel av hönsägg (utförseltillstånd), och skall det föreningen

sålunda givna uppdraget jämväl omfatta de åligganden i övrigt, som en­

ligt samma brev ankomma på lantbruksstyrelsen vid ifrågavarande

exportreglering. Arbetsutskottet inom föreningen har i anledning härav

vecka för vecka fastställt det pristillägg, som exportör må åtnjuta vid

export av hönsägg.

Enligt tidigare omförmälda uttalanden vid behandlingen av frågan örn

vissa åtgärder för jordbrukets stödjande vid fjolårets riksdag skulle för

åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för ägg få

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 227.

80

användas av jordbrukets prisregleringsfond ett belopp, svarande mot 10

procent av inflytande införselavgifter å havre och majs jämte vissa andra

därmed jämställda fodermedel ävensom 10 procent av uppburen skatt å

importerat kli samt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Därjämte

skulle för samma ändamål få disponeras de särskilda avgifter, som in­

göte vid import eller export av ägg. Sistherörda avgifter redovisas av

statskontoret under en gemensam titel »Äggavgifter» samt ingå i jord­

brukets prisregleringsfond. Genom särskilda beslut den 4 maj, den 6 juli

och den 28 september 1934 samt den 25 januari 1935 har Kungl. Majit

hittills ställt 600,000 kronor till förenämnda förenings förfogande för ut­

betalande av pristillägg enligt angivna grunder.

Resultatet av hittillsvarande äggreglering.

Till närmare belysning av marknadsläget för ägg under senaste åren

samt verkningarna av den genomförda regleringen av äggexporten med­

delas följande siffersammanställningar.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

Äggpriser i Sverige åren 1933—1935

(öre för kilogram).

Månad

Äggnoteringen1

Partipris i Stockholm2

Detaljpris i riket3

1933

1934

1935

1933

1934

1935

1933

1934

1935

Januari.....................................

98.0

103.2

115.6

137 l

139.0

146.0

137

144

154

Februari .................................

98.5

80.6

lil.»

157.5

123.1

150.0

148

131

156

Mars.........................................

62.5

60. o

121.9

100.3

127

lil

April.........................................

53.6

64.8

95.0

102.0

104

106

Maj .........................................

62.5

59.0

96.1

89.0

99

94

Juni .........................................

55.0

71.0

85.s

99.6

96

104

Juli .........................................

57.6

69.6

88.6

98.3

96

105

Augusti.....................................

93.0

100.5

126.6

136.3

122

128

September ............................

108.0

111.6

142.8

141.0

140

145

Oktober .................................

118.4

138.4

150.2

176.3

160

182

November ............................

149.0

178.0

189.6

221.9

202

226

December.................................

127.0

149.0

171.4

186.3

182

198

1 Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering.

2 Priset avser nyvärpta ägg, bästa kvalitet.

3 Priserna hava beräknats på grundval av ur tidskriften Sociala meddelanden hämtade

uppgifter.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

81

Utförsel av ägg samt därvid av Sveriges äggintressenters förening utbetalade

pristillägg m. m. under nedan angivna tider.

Tid,

varunder ut­

förseln

ägt runi

Pristilläggets

storlek per kg.

Samman

lagd

utförsel-

kvantitet

kg-

Summa

ut­

betalade

pris-

tillägg

kr.

Tid,

varunder ut­

förseln

ägt rum

Pristilläggets

storlek per kg.

Samman­

lagd

utförsel­

kvantitet

kg.

Summa

ut­

betalade

pris­

tillägg

kr.

för

medlem

för icke

medlem

för

medlem

för icke­

medlem

1

2

8

4

5

1

2

8

4

5

1934

1934

16/6 -19/S

20

15

4,836

909

”/»»—"/io

20

15

6,450

1,133

*> -!6/6

20

15

35,980

5,668

w/io- 7»

20

15

4,446

814

S8/« - */«

20

15

34,911

5,727

l/n—"lii

15

10

1,669

213

‘/e -‘7e

25

20

64,038

13,303

11 ju

—17u

10

5

3,187

239

”/• —"/«

25

20

58,759

12,710

19/n-4

57n

10

5

1,642

92

,9/« -s7«

30

25

106,971

28,174

,6/u— 7n

-

343

s7e -

lh

25

20

116,496

25,401

‘lis—

9lis

2,207

7

1

- 7*

25

20

124,791

27,346

10/u—16/l*

20

18

6,983

1,323

77

-uh

25

20

66,773

14,845

"lis—“lis

20

18

10,554

1,944

“/» -”/

t

25

20

57,691

12,627

>7n—M/1.

30

28

20,967

6,005

>77 *77

25

20

63,451

13,594

,0h

- 78

23

18

88,334

17,820

1935

78 —”/a

23

18

94,852

18,665 8,/u 34— 7i

30

28

44,847

12,915

x7s -‘78

15

10

90,055

10,631

7i —,8/»

30

28

95,911

27,685

278 —29/8

15

10

43,366

5,200

'7i —J7i

30

28

57,985

16,801

*7» - 7»

20

15

45,568

7,873

*Vi —a7i

30

28

49,283

14,424

7» - 7»

30

25

119,329

31,702

27> - 7*

30

28

46,830

14,542

10/9 -,6/9

25

20

76,593

16,594

7» —‘V»

30

28

12,362

3,638

"/» -,8/9

25

20

57,130

12,343

u/j

—"Is

30

28

9,588

2,837

=7» — S0/9

30

25

85,889

23,312

18/a

25

23

7,289

1,784

t Vi»- 7<o

30

25

44,996

12,021

-6 *

h- -

8/s

oO

28

1,381

407

7i»-17io

25

20

14,178

3,161

7» -I0 * *

3

819

l7io—27io

20

15

4,925

840

“/a -''/a

969

4. Spannmålsregleringen.

Gällande bestämmelser.

I avsikt att säkerställa att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete

och råg, som ej åtginge för andra ändamål än den inhemska brödsäds-

förbrukningen, bleve såsom brödsäd använd, utfärdades den 13 juni 1930

(nr 249) förordning om användande av svenskt vete och svensk råg vid

framställning av mjöl m. m., den s. k. inmalningsförordningen. Förord­

ningen trädde enligt kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) i kraft den 1

Bihang till riksdagens protokoll 19.15.

1 sami. Nr 227.

6

82

Kungl. Majda proposition nr 227.

september samma år. Den 14 augusti 1930 utfärdades jämväl kungörelse (nr

331) med tillämpningsföreskrifter till förordningen. Enligt förordningen

åligger det envar, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete

eller utländsk råg, att vid framställning av vetemjöl och rågmjöl tillika

använda svenskt vete och svensk råg i sådan omfattning, att det svenska

vetet respektive den svenska rågen i genomsnitt under varje fastställd

förmalningsperiod uppgår till viss procent av allt det vete respektive all

den råg, som under perioden förmales vid kvarnen (inmalningsprocent). Vid

framställning av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet

uppgår till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimipro-

cent). Vidare stadgas i förordningen såsom allmän regel, att den, som till

riket inför vetemjöl, skall vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av

svenskt vete så, att det svenska mjölet kommer att i genomsnitt svara mot

gällande inmalningsprocent och ej för någon del av partiet understiger

stadgad minimiprocent, samt att vad sålunda föreskrivits skall, såvitt an­

går inblandning intill gällande inmalningsprocent, äga motsvarande

tillämpning i fråga örn rågmjöl. Fastställande av förmalningsperiod

samt av inmalnings- och minimiprocent ankommer enligt förordningen

på Kungl. Maj:t efter förslag av statens spannmålsnämnd. Inmalnings-

procenternas höjd sedan inmalningsförordningens tillkomst framgår av

följande tablå.

T i d

Inmalnings­

procent för

T i d

Inmalnings­

procent för

1 vete

råg

1 vete

råg

1930 september—oktober ...

60

70

1932 juli—augusti....................

60

30

november—december- • •

75

85

1—16 september...........

80

90

1931 januari—februari............

80

95

17 september—15 oktober

85

97

mars—juli........................

85

95

16 oktober—december. •.

90

97

augusti—september ...

80

95

1933 januari—maj....................

95

97

oktober—november ...

70

60

juni—december ...........

98

98

december .................... .

60

40

1934 januari—maj ................

98

98

1932 januari —maj ................

60

40

juni—december ...........

100

98

juni .................................

50

30

1935 januari—april ................

100

98

I syfte att ytterligare stödja brödsädsodlingen träffades den 24 april 1931

mellan staten och en av kvarnföretag bildad ekonomisk förening, sven­

ska spannmålsföreningen u. p. a., avtal därom, att föreningen under juni

och juli vartdera av åren 1931 och 1932 skulle till vissa av Kungl. Majit

bestämda priser inlösa de myckenheter kvarnduglig svensk brödsäd, som

iå ännu icke förbrukats. I gengäld tillförsäkrades föreningen och dess 1

1 Minimiprocenten för vete har som regel legat 15 enheter under inmalningsprocenten.

Kvarnar, tillhörande Svenska spannmålsföreningen, åtnjuta enligt särskilt avtal en inmalnings­

procent för vete, som med 10 enheter understiger den eljest fastställda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

83

medlemmar av staten vissa förmåner. Avtalet har 1932, 1933 och 1934 för­

längts på ett år för varje gång, därvid samtidigt en del ändringar i de

ursprungliga villkoren företagits. Nu gällande för tiden till och med den

31 december 1935 överenskomna bestämmelser innebära i huvudsak föl­

jande.

Staten tillförsäkrar föreningen, att annan än föreningen ej skall äga

laglig rätt att, utan föreningens medgivande, till riket införa vete eller

råg eller spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, eller mjöl, fram­

ställt av vete eller råg, eller gryn av vete. Föreningen äger dock ej rätt

att för egen räkning driva handel med utländsk spannmål eller därav

framställt mjöl eller gryn. Från den föreningen tillförsäkrade ensamrät­

ten till införsel har gjorts undantag för vissa angivna särskilda fall. För­

eningen får ej heller vägra att för annan införa eller att i för varje fall

angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn

av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att, örn statens spannmåls-

nämnd därtill lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import i den mån den

kan antagas ske i spekulativt syfte. Föreningen skall under tiden

juni—juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och

råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad), kvarnduglig, samt, vid

normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet och som hembjudes förenin­

gen före den 1 juni det år, inköpet skall äga rum. Inköpen skola ske till

det för hela riket enhetliga pris, som för spannmål av normalkvalitet be­

stämmes av Kungl. Majit. Priset för spannmål av annan kvalitet skall,

med utgångspunkt från det av Kungl. Majit bestämda priset, regleras

enligt särskilda mellan spannmålsnämnden och föreningens styrelse över­

enskomna bestämmelser och prisregleringsskalor. Till ifrågavarande

pris skall göras ett tillägg av 1 öre för varje fulla 100 kilogram för var

dag, som leveransen till föreningen i enlighet med köpeavtalet äger rum

senare än den 1 juni. Då spannmålsnämnden så fordrar, åligger det för­

eningen att, efter anvisningar av nämnden och i av nämnden angiven

omfattning, även under annan tid än juni och juli företaga inköp av

svenskt vete och svensk råg. Föreningens försäljning av svensk bröd­

spannmål skall ske till pris, icke understigande marknadspriset, där ej

Kungl. Majit för särskilt fall annorlunda förordnar. Till täckande av

sina kostnader samt förluster vid utövandet av verksamheten äger för­

eningen att av importör av brödspannmål samt mjöl och gryn därav upp­

bära gottgörelse med belopp, ställt i relation till mängden av den spann­

mål, det mjöl eller det gryn, som införes. Dennas storlek bestämmes av

föreningens styrelse, därvid dock bland annat gäller den föreskriften, att

för fastställande av visst högre gottgörelsebelopp fordras, att sex leda­

möter äro ense örn beslutet och detta godkännes av Kungl. Majit. Vid

export skall den erlagda gottgörelsen under vissa förutsättningar resti-

tueras.

T anslutning till bestämmelserna i kontraktet har den 29 maj 1931 (nr

84

119) utfärdats förordning, enligt vilken vete, råg, spannmålsblandning,

vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av vete

icke få införas till riket av annan än staten eller den, åt vilken Kungl.

Majit överlåter rätt till sådan införsel. Vidare har i anledning av samma

kontrakt spannmålsnämnden, efter överenskommelse med spannmålsför-

eningens styrelse, den 21 augusti 1934, utfärdat bestämmelser angående

kvalitetsfordringar och prisregleringsskalor vid föreningens inköp av

vete och rag (Sv. förf.-saml. 470/1934). I dessa bestämmelser hava vissa

ändringar vidtagits den 22 januari 1935 (Sv. för.-saml. 10/1935).

Beträffande inlösningspriset bestämdes till en början, att priset vid

kustkvarn skulle med 50 öre för 100 kilogram vete eller råg överstiga pri­

set vid inlandskvarn. Efter det att inlösningspriset för 1931 års skörd fast­

ställts till lika belopp för samtliga kvarnar, återinfördes beträffande 1932

års skörd bestämmelsen örn olika priser vid kustkvarnar och inlandskvar-

nar. Sedermera har dock ett enhetligt pris varit gällande. Inlösnings-

prisernas belopp under olika år framgår av följande tabell.

Kungl. Marits proposition nr 227.

Skördeår

Inlösnings-

år

Inlösnin^spris i kronor per deciton

Inlandskvarn

Kustkvarn

vete

råg

vete

råg

1930 ..........................................

1931

20. oo

17.00

20.50

17.50

1931 ..........................................

1932

18.50

16.00

18.50

16.50

1932 ........................................

1933

19.00

17.50

19.50

IS.oo

1933 ..........................................

1934

19.oo

18.00

19.oo

18.00

1934 ..........................................

1935

19.oo

17.00

19.oo

17.oo

Ifråga örn inlösningspriset för vete år 1935 är att märka, att detsamma

visserligen av Kungl. Maj :t bestämts till 19 kronor för deci ton, men att

därifrån avgår ett belopp, motsvarande utgående s. k. veteavgift. Dylik av­

gift skall, enligt förordningen den 30 juni 1934 (nr 427) örn veteavgift, där

Kungl. Majit så förordnar erläggas för svenskt vete, som användes för

tillverkning inom riket av mjöl eller gryn. Veteavgift utgår ej för så­

dant vete, varav mot tull eller lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodo­

seende av odlarens husbehov. Vid beräknande av den vetemängd, för vil­

ken frihet från avgift sålunda må åtnjutas, skall årsförbrukningen för

person av mjöl och gryn sammanlagt anses uppgå till en myckenhet högst

motsvarande 75 kilogram vete. Avyttras mjöl eller gryn, vid vars till­

verkning använts vete, för vilket veteavgift sålunda ej utgått, skall dock

jämväl för sådant vete veteavgift erläggas. Veteavgiften utgår med det

belopp, högst 2 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl.

Majit bestämmer. Kontrollen över veteavgiftens behöriga utgörande

handhaves av spannmålsnämnden, som likaledes jämlikt kungörelse den

30 juni 1934 (nr 428) med tillämpningsföreskrifter till sagda förordning örn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

85

händerhar uppbörden av avgiften. Med stöd av sålunda meddelade bestäm­ melser bar Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1934 (nr 429) förord­ nat, att veteavgift skall för tiden 1 september 1934—31 augusti 1935 utgå med ett belopp av 1 öre för kilogram av varans nettovikt. Inflytande av­ giftsmedel skola tillföras fonden för mötande av förluster å spannmåls- regleringen. Till sagda fond föres jämväl dels vad som inflyter jämlikt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) örn skatt å kli i form av skatt å inom riket tillverkat kli, dels ock vad som influtit enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 155) örn särskild avgift för viss utländsk havre och majs. Tillförseln av avgifterna till ifrågavarande fond redovisas över riksstaten, där de upptagas såsom särskild inkomstpost under Uppbörd i statens verksamhet. Intäkterna av de avgifter, varom fråga är, hava för innevarande budgetår beräknats till 8,000,000 kronor, vilket belopp jämväl anvisats under nionde huvudtiteln som extra förslagsanslag för av­ sättning till omförmälda fond.

Till främjande av brödsädsodlingen hava vidare meddelats vissa be­ stämmelser angående utförselbevis för råg och vete. Nu gällande stad- ganden i ämnet innehållas i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) och kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning. Ifrågavarande författningar avse enligt sin lydelse allenast tiden till och med den 31 juli 1931 men hava förlänats fortsatt giltighet, först till och med den 31 juli 1933 och därefter, genom förord­ ningen den 9 juni 1933 (nr 301) och kungörelsen samma dag (nr 302), tills­ vidare till och med den 31 juli 1935. Innebörden av bestämmelserna är följande.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan. hinder av tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel an­ giver och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järn­ väg eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln, med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet. Innehavare av utförselbevis är be­ rättigad att, inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande a n t i ng e n utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet, eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader, som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt rum, införts till myckenhet, att den därav influtna tullavgiften med avdrag av två pro­ cent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag av två procent. Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas till tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, återinföres och tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.

86

I syfte att främja en jämn reglering av saluutbuden å brödsädsmark-

naden hava slutligen från statens sida vidtagits åtgärder för att befordra

tillkomsten av spannmålslagerhus och underlätta för lagerhusförening­

arna att företaga inköp av spannmål och erlägga betalning för varan

redan vid tidigare tidpunkt än då tillfälle är inne att föra ut densamma

i marknaden. Sålunda beslöt 1930 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t

(prop. nr 108; R. skr. nr 376) inrättande av två särskilda fonder, benämnda

den ena spannmålslagerhusfonden och den andra spannmålskreditfonden.

Spannmålslager hus fonden avsågs skola lämna tillgång till lån

för uppförande, inrättande, inköp eller ombyggnad av spannmålslager­

hus eller magasin för torkning av spannmål ävensom för anskaffande av

spannmålstorkar och rensningsmaskiner. Till denna fond överfördes

utlämnade lån från en år 1924 tillkommen fond med samma namn, vars

tillgångar emellertid under budgetåret 1929/1930 uttömts. Gällande all­

männa villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden äro

meddelade i kungörelsen den 12 september 1930 (nr 342) med däri genom

kungörelserna nr 364/1932 och 263/1933 gjorda ändringar. Såsom kapital­

ökning till spannmålslagerhusfonden hava för budgetåren 1930/1931—

1934/1935 anvisats tillhopa 5,350,000 kronor. För nästkommande budgetår

har Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag under ut­

gifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder, hemställt örn ytterli­

gare anslag till fonden med 1,000,000 kronor. Nämnas må att alltsedan

1933 tillika kan till ekonomisk förening, som tilldelas lån från spannmåls­

lagerhusfonden, utgå bidrag av statsmedel utan återbetalningsskyldighet.

Kungörelser i ämnet hava meddelats den 2 juni 1933 (nr 265) och den 24 maj

1934 (nr 197). Innevarande års riksdag har för budgetåret 1935/1936 för

ändamålet anvisat 300,000 kronor (IX H. T. 1935 p. 99; R. skr. nr 9).

Från spannmålskreditfonden kan lämnas lån för underlät­

tande av inköp av vete eller råg, som för förvaring i avvaktan på lämp­

ligt försäljningstillfälle upplägges i lagerhus eller annan lagerlokal. Be­

stämmelser och villkor angående lån från fonden äro meddelade i kungö­

relsen den 12 september 1930 (nr 343), ändrad genom kungörelserna 365/

1932 och 264/1933.

Spannmålskreditfonden förvaltas av riksbanken. Lån utlämnas i form

av kassakreditiv på viss tid, högst ett år. Låntagare äro ekonomiska före­

ningar av jordbrukare eller av sammanslutningar av jordbrukare. Be­

träffande föreningarnas beskaffenhet i övrigt gälla särskilda regler, från

vilka Kungl. Majit emellertid för särskilt fall kan medgiva undantag.

Lån kan beviljas till belopp, motsvarande högst

8/io

av belåningsvärdet

å den spannmål, varom fråga är. Olika lånevillkor gälla för å ena sidan

det fall att den låntagande föreningen äger uppköpa spannmål allenast

av sina medlemmar och för inköpt spannmål skall erlägga betalning så­

lunda, att slutlikvid sker först vid utgången av löpande konsumtionsår

och göres beroende av genomsnittspriset av föreningens samtliga för­

säljningar av vete och råg under året; samt å andra sidan det fall att

föreningen äger uppköpa spannmål jämväl av andra än föreningsmedlem­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

87

mar eller erlägga betalning för inköpt spannmål efter annan grund an

nyss sagts. För erhållande av lån i förstnämnda fall fordras allenast att

spannmålen skall vara upplagd i lagerhus eller annan lagerlokal, som m-

nehaves eller står under betryggande kontroll av läntagare^,samt att lån­

tagaren äger förfoga över spannmålen. För det senare fallet fordras dar-

emot att spannmålen pantförskrives såsom säkerhet för länet.

Kanta utgår efter den räntefot fullmäktige i riksbanken, med hänsyn

till kostnaderna för statens upplåning, för varje konsumtions^ bestäm­

ma. Särskild kreditivavgift utgår ej. Räntan är för närvarande 4 /, pro-

Spannmålens belåningsvärde skall, där ej Kungl. Majit annorlunda

förordnar, fastställas av riksbanken. Genom beslut _ den

28

augusti lJd4

har Kungl. Majit för följande tider fastställt belåningsvärdet salunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1 september—30 november 1934 .....

1 december 1934—28 februari 1935

1 mars—31 maj 1935..........................

svenskt vete

17: —

17:

5 0

17:

7 5

svensk råg

16: -

16:

50

16:

75.

Såsom kapitalökning till spannmålskreditfonden hava anvisats tillhopa

4,500,000 kronor.

Även till stöd för den inhemska fodersädsodlingen hava under senare

år ingripande åtgärder vidtagits. Som redan nämnts, uttages inför­

selavgift å havre och majs samt vissa andra fodermedel, varjämte im­

porterat eller inom landet tillverkat kraftfoder i viss utsträckning be­

lagts med skatt eller accis. Genom kungörelsen den 21 december 1933

(nr 660), vilken trädde i kraft den 23 december 1933 och ursprungligen

gällde till och med den 30 april 1934 men förlänats förlängd giltighet,

senast genom kungörelsen den 15 mars 1935 (nr 58), till och med den

30 juni 1935, har införseln av havre och majs samt vissa andra fo­

dermedel reglerats. Enligt sagda kungörelse den 21 december 1933 få

berörda varor ej införas till riket utan tillstånd av statens spannmåls-

nämud. Som villkor för dylik införsel äger Kungl. Majit jämlikt för­

ordningen den 24 maj 1934 (nr 180), då så erfordras för tryggande av en

tillfredsställande avsättning av svensk spannmål, föreskriva, att viss myc­

kenhet svenskt vete eller svensk råg skall visas hava genom färgning elier

annorledes blivit denaturerad för foderändamål. Enligt samma förord­

ning må svenskt vete eller svensk råg, som i nyssnämnd ordning eller

eljest enligt Kungl. Maj:ts bestämmande denaturerats för foderändamål,

icke användas för tillverkning av mjöl eller gryn för mänmskofoda eller

för utsäde. Genom kungörelse den 27 juni 1934 (nr 343), vilken tratt i

kraft den 1 juli 1934, har ock Kungl. Majit föreskrivit, att tillstånd till in­

försel av majs och därav för foderändamål framställda produkter ej får

meddelas med mindre sökanden visar, antingen att han låtit på satt och

i den ordning, som statens spannmålsnämnd bestämmer, verkställa de-

naturering av svenskt vete eller svensk råg till myckenhet, motsvarande

viss procent (regleringsprocent) av den sammanlagda mängden av dels

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

®a“nmäl<i“' dels °<* vara, han önskar in-

tora till riket, eller ock att lian i av nämnden godkänd ordning i ena-

anda. utsträckning inköpt denaturerad spannmål, som nyss sagts

Reg ermgsprocenten, vilken fastställes av Kungl. Maj* för viss tid på

förslag av spannmalsnamnden, är från och med den 1 april 1935 90 I fråga

örn denaturering, som nyss nämnts, hava föreskrifter meddelats i kungörel-

rannmål äT/ ““ ?“ 181) ™Sa best™lser angående denaturerfd

spannmål ävensom i en av spannmålsnämnden den 31 maj 1934 utfärdad

av vete °°h r4s för

havre, som mfores till riket, ej får utlämnas frän tullverket med mindre

havren fargats med eosmlösning enligt av lantbruksstyrelsen meddelade

Undantag har likväl medgivits beträffande havre,

mSl Tin“estaVHare r gry?tvarn

,Sr tillverkning av gryn eller

„..J '

. 1 stödjande av den svenska havreodlingen har vidare genom

hav°re -dSen ?

1933 (nr 234) angående användande ar svensk

som d t SlYU' 0ch mjoltlllverklling m. m. stadgats skyldighet för den,

som dnver kvarn och därvid använder utländsk havre, att vid framställ-

“vseddl I;a7egryn’ka^emjöl, havremust och övriga produkter av havre,

avsedda bil mannmkofoda, använda svensk havre i sådan omfattning,

„ -n

’ "T KungL Maj:t fastställer- (tillverkningsperiod) upp-

under11 ^ ™ KunSk Majit bestämd procent av all den havre, varav

under perioden nämnda .produkter framställas vid kvarnen (tillverk-

mngsprocent). I anslutning till denna förordning har genom kungörelse

den 14 juni 1933 (nr 343) angående reglering av införseln av havre" yn

och havremjöl meddelats förbud mot införsel till riket av sådana va­

lör utan tillstånd av Kungl. Majit. Giltighetstiden för nämnda kungö-

se var enligt dess lydelse begränsad till den 1 november 1933 men har

sedermera formngts, senast till och med den 30 juni 1935. Omförmälda till-

verkningsprocent beträffande havre har fastställts att utgöra för tiden 1

C-20 sePtember 1933 40 procent, för tiden 21 september 1933-30 apxil

1934 80 procent, for tiden 1 maj—30 september 1934 70 procent, för tiden 1

S°bQen ~31 d6Cember 1934 85 Procent samt för tiden 1 januari-30 april

1935 90 procent.

I anslutning till av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet

hjort uttalande i dess av 1934 års riksdag godkända utlåtande nr 1 hava

vidare som redan erinrats bestämmelser meddelats för att underlätta till­

förseln av billig havre för utfodring av hästar, som användas för skogs­

borg or. Genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 501), vilken trätt i

fa en 22 oktober !934 och gäller till och med den 30 juni 1935, har

salunda föreskrivits, att statsbidrag skall i viss utsträckning utgå för

sandmngar av för foderändamål avsedd inhemsk havre, som transporte­

ras till vissa delar av Norrland saint av Kopparbergs och Värmlands län.

Statsbidraget utgår med skillnaden mellan å ena sidan den erlagda frak­

ten inklusive vissa avgifter och å andra sidan en frakt, beräknad för

sandningens verkliga vikt, avrundad till närmast högre 100-tal kilogram,

efter en avgift av 50 öre per 100 kilogram. I intet fall må dock statsbi­

draget uppgå till högre belopp än 2 kronor 50 öre för 100 kilogram av

sändningens verkliga vikt.

Ändringsförslag och yttranden däröver.

Den 24 maj 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksde­

partementet att tillkalla dels högst fyra utredningsmän för att, enligt i

offentliggjort statsrådsprotokoll för sagda dag angivna riktlinjer, verk­

ställa utredning och avgiva förslag rörande prjsreglerande åtgärder på

brödsäds odlingens område, dels ock ytterligare högst åtta personer att,

på kallelse av utredningsmännen, i egenskap av sakkunniga med dem

deltaga i överläggningar i ämnet.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag såsom utredningsmän den

24 maj 1934 landshövdingen Walter Murray, tillika ordförande, statssekrete­

raren C. E. A. Mannerfelt, vice ordförande, ledamoten av riksdagens andra

kammare C. W. M. Andersson i Igelboda och byrådirektören N. A. E.

Malmfors, tillika sekreterare. Därjämte tillkallades såsom sakkunniga att

med utredningsmännen deltaga i överläggningar i ämnet dels den 24 maj

1934 domänintendenten J. A. von Bergen, verkställande direktören i

aktiebolaget Saltsjökvarn Hj. Carlborn, ledamoten av riksdagens andra

kammare O. L. Carlström i Södergården, verkställande direktören i

svenska lantmännens riksförbund G. Forsman, stadsmäklaren A. V. Jons­

son, Stockholm, och agronomen H. T. Sylvan, Svalöv, dels ock den 30

juni 1934 disponenten vid kooperativa förbundet Emil Hamring samt dåva­

rande ordföranden i svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas för­

ening grosshandlaren Gunnar Laveson. Vidare uppdrog Kungl. Majit den

15 juni 1934 åt sekreteraren hos statens spannmålsnämnd E. Carlsson att

såsom särskild utredningsman biträda vid förevarande utredning med

de utredningsuppdrag, vilka utredningens ordförande kunde finna lämp­

ligt åt honom anförtro.

De sålunda tillkallado utredningsmännen, vilka antagit benämningen

7934 års spannmålsutredning, hava med skrivelse den 5 januari 1935 av­

lämnat betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsod­

lingens stödjande (stat. off. utr. 1935:1). I skrivelsen framliålles, att ut­

låtandet utformats efter överläggningar med de sakkunniga — i vilka

överläggningar även verkställande direktören i svenska spannmålsföre-

ningen Kuno Möller deltagit — och att dessa, i den mån ej annat fram-

ginge av utlåtandet, i allt väsentligt biträtt förevarande förslag.

Efter att hava lämnat en redogörelse för utvecklingen och nuvarande

läget å spannmålsmarknaden inom och utom Sverige samt för organi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

89

sationen av spannmålens avsättning i Sverige anföra utredningsmännen

vissa synpunkter på frågan örn fortsatta åtgärder till spannmålsodling­

ens stödjande samt lämna i samband därmed en allmän motivering för

sitt förslag till omläggning av det nu tillämpade systemet för spannmåls-

marknadens reglering. Utredningen understryker därvid angelägenhe­

ten av att samtliga åtgärder från statens sida i syfte att stödja priserna

ä jordbrukets produkter utformas med utgångspunkt från att jordbruks­

produktionen i avseende å kostnader oell lönsamhet måste betraktas som

en enhet samt framhåller därefter, bland annat, följande.

En ökning av det svenska jordbrukets produktion påginge sedan länge.

Denna utveckling vore resultatet dels av den enskilde jordbrukarens

egna strävanden att förbättra jordbrukets avkastning, dels av det all­

männas på skilda områden lämnade handräckning för jordbrukets ut­

vidgning och förbättring, exempelvis genom nyodlingsbidrag m. m., dels

slutligen av de åtgärder i prisstödjande riktning, som statsmakterna

under de senare åren vidtagit. Det finge anses som en livsbetingelse för

jordbruket liksom för varje annan näringsgren, att företagarna städse

eftersträvade att genom stegrad avkastning utvinna ökat utbyte av pro­

duktionsfaktorerna. I den mån ökningen i jordbruksproduktionen ut­

gjorde resultat av enskildas dylika strävanden borde några hinder där­

emot ej resas. Däremot manade onekligen den nuvarande situationen

till en viss återhållsamhet i fråga örn de produktionshefrämjande åtgär­

der, åt vilka det allmänna lämnade sin medverkan. Någon anledning

att låta denna återhållsamhet bliva alltför stark eller att rent av utbyta

densamma mot anordningar i produktionsbegränsande syfte syntes dock

knappast föreligga. Man borde icke förbise, att växtodlingen som helhet

betraktad vid normalskörd i Sverige alltjämt vore otillräcklig för behovet,

örn man förutsatte, att detta behov företrädesvis skulle tillgodoses medelst

produkter av inhemskt ursprung. Vad slutligen anginge de direkt pris­

stödjande åtgärderna vore det nödvändigt att, i den man så icke. redan

skett, giva dessa en form, som icke föranledde en ensidig inriktning, av

produktionen och på så sätt framkallade en alltför riklig tillförsel av vissa

jordbruksalster samtidigt med att knapphet vöre rådande beträffande

andra sådana.

Även örn den nuvarande jordbruksproduktionen icke kunde anses för

stor, hade dock inom några av dess grenar uppstått ett produktionsöver­

skott. Sålunda beräknades de tre senaste årens skördar av vete och råg

lämna ett överskott av kvarngill vara å över 700,000 ton, varav cirka

170,000 ton kunde beräknas vara exporterade eller försålda till foder den

1 januari 1935. Ifrågavarande överskott utgjorde i främsta rummet re­

sultatet av tre på varandra följande sällsynt rika skördar. Att stödet

åt brödsädsodlingen under senare år bidragit till uppkomsten av över­

skottet torde dock näppeligen kunna förnekas. Hedan fastställandet av

fasta inlösningspriser oberoende av prisläget å animalier måste i nu­

varande tider, då stor osäkerhet rörande den ekonomiska utvecklingen

rådde och priserna å animalierna vöre utsatta för starka påfrestningar,

verka stimulerande å brödsädsodlingen. Men härtill komme, att inlös-

ningspriserna varit gynnsamma i förhållande till fodermedlens reali-

sationsvärde. Statsmakterna hade ock under 1934 vidtagit åtgärder i

syfte att nedbringa marginalen. Omläggning av växtodlingen och ut­

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

91

buden kunde dock ej ernås i tillräcklig omfattning utan att nian läte brödsädspriserna fritt anpassa sig efter fodrets realisationsvärde. Den­ na anpassning syntes böra ske med hänsynstagande till att animaliepro- dukternas priser icke tillätes sjunka under sin hittillsvarande nivå utan snarare något förbättrades. Med det anförda ville utredningen givetvis icke hava sagt, att priserna ständigt skulle hållas vid samma nivå, utan hade syftat på det genomsnittliga prisläget under ett år. Naturliga fluktuationer upp och ner borde icke förhindras.

För det betydande antal jordbrukare, som icke sålde brödspannmål och icke köpte foder för sin animaliska produktion, komme den förordade prisutjämningen snarast att medföra fördelaktiga verkningar. För de jordbrukare däremot, sorn bedreve brödsädsodling för avsalu, medförde jämkningen i brödsädspriserna en viss försämring, vilken dock för fler­ talet uppvägdes av en motsvarande förbättring till följd av det höjda realisationsvärdet hos foderväxterna. Beträffande sådana brödsäds- odlare, vilka ensidigt inriktat sitt jordbruk på brödsädsodling, komme åtgärden att verka till nackdel. Något hinder för dessa att omlägga sitt jordbruk mot en av tidsförhållandena betingad, mera mångsidig produk­ tion förelåge dock icke i många fall. Vad slutligen anginge de jord­ brukare, vilka använde inköpt foder, komme höjningen av foderpriser­ na att inverka ofördelaktigt, i den mån den icke motsvarades av höjning i animalieprodukternas priser. Dessa ogynnsamma verkningar kunde dock i viss män mildras genom att ifrågavarande jordbrukare så långt möjligt fyllde sitt behov av foder från den egna jorden. Det finge för övrigt anses ofrånkomligt att, i den mån förhållandena framtvunge självförsörjning inom landet, de producenter, vilka inom sitt jordbruk kunde tämligen omedelbart genomföra en däremot svarande omlägg­ ning, till en början komme i en mera förmånlig ställning än de, vilka baserat sitt jordbruk på en mer ensidig produktion.

För ernående av den eftersträvade jämvikten inom det svenska jord­ bruket syntes det erforderligt, att förefintliga avsättningsmöjligheter för samtliga slag av odlade växter i möjligaste mån förbehölles den in­ hemska produktionen genom att importen reglerades, vilket genom stats­ makternas åtgöranden till stor del redan genomförts. Denna förmåns­ ställning för inhemska jordbruksprodukter finge dock ej sträcka sig längre än kvalitetsförhållandena medgåve. Därest överskott å inhemsk hrödsäd för användning till kvarnändamål skulle uppstå, kunde detta lämpligen förbrukas som foder. En förutsättning härför vore dock, att tillgången på inhemska foderväxter ej motsvarade behovet utan att ut­ rymme. funnes för avsättning av brödsäd som foder, något som — örn man bortsåge från det uppsparade brödsädsöverskottet — för närvaran­ de vöre fallet. Importen av fodermedel måste då begränsas till vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt. Härigenom och genom i övrigt föreslagna åtgärder borde balans kunna vinnas och bibehållas. Skulle emellertid något enstaka år utrymme ej finnas för den samlade spann­ målsskörden, medförde detta, såvida ej särskilda åtgärder vidtoges för foderöverskottets undanskaffande, sänkta brödsäds- och fodersädspriser och småningom ökning i animalieproduktionen nied en därav framkallad sänkning i animalieprodukternas priser eller ock stegrad export av pro­ dukterna i fråga. Då, enligt vad förut anförts, en förutsättning för stö­ det åt brödsädsodlingen vore att animalieprodukternas inhemska priser kunde bibehållas å sin hittillsvarande nivå och snarast något förbätt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

92

Kungl. Maj:ts proposition ni 227.

ras, borde, om möjligt, endast den sistnämnda åtgärden, export av över­

skottet, komma i fråga. Exporten av animalier skedde emellertid för när­

varande med stora kostnader. Med hänsyn härtill horde det i antydda

situation övervägas, örn det ej vore lämpligare att, till förhindrande av

en oekonomisk ansvällning av den animaliska produktionen, viss myc­

kenhet spannmål undanskaffades ur en trängd marknad genom export

eller överlagring till kommande år.

Staten borde sålunda enligt utredningens mening giva lantmännen sitt

fortsatta stöd i avseende å prisbildningen främst genom att verka för

att foderpriserna och de därmed sammanhängande animalieprrserna höl-

les uppe vid en skälig nivå. I nuvarande läge vore det dock nödvän­

digt, att staten i någon form lämnade sin medverkan även för ernående

av en ändamålsenlig organisation av skördens avsättning. För närva­

rande lämnades under statens hägn garanti för inlösen till vissa fast­

ställda priser av all kvarngill hrödspannmål, som funnes i lager den 1

juni. En dylik garanti läte sig emellertid icke förena med de riktlinjer

för återställande av jämvikten inom jordbruket, som utredningen i det

föregående uppdragit. Utredningen hade därför ansett, att garantien

måste bortfalla. Den medverkan, som från statens sida borde lämnas för

ernående av en bättre organisation av skördens avsättning, borde i hu­

vudsak åsyfta att giva den enskilda jordbrukaren och lantmännens or­

ganisationer en starkare ställning vid spannmålens mai'knadsförande.

För uppnående av en i görligaste mån jämn, successivt stigande pris­

bildning under konsumtionsåret borde marknaden, förutom genom bibe­

hållet inmalningstvång och reglering av importen, vid behov stödjas ge­

nom köp av spannmål. Stödköpsverksamhet i viss omfattning skulle så­

lunda anordnas. Vidare borde staten, på sätt redan nu skedde, stärka

jordbrukarnas ställning genom att underlätta deras belåning av spann­

mål.

I anslutning till vad spannmålsutredningen sålunda anfört framläg­

ger utredningen vissa förslag till statliga åtgärder för fortsatt stödjande

av spannmålsodlingen i Sverige, vilka förslag avses skola genomföras

från och med hösten 1935. Beträffande den närmare motiveringen för

de olika förslagen samt i anslutning härtill gjorda uttalanden får jag

hänvisa till vad i betänkandet anföres å sid. 76—98. Innebörden av ut­

redningens förslag och uttalanden torde i korthet kunna angivas sålunda.

1. Gällande inmalningsförordning bör med viss mindre jämkning bibe­

hållas. Importen av jordbruksprodukter av olika slag bör såsom hittills

vara underkastad reglering. Även örn skäl kunna anföras för att samman­

föra och förenkla bestämmelserna i ämnet, påyrkar utredningen ändring i

hithörande författningar endast i vad de avse brödsäd eller produkter därav.

Vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl av vete

eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom bröd böra en­

ligt utredningen icke få införas till riket utan tillstånd av statens spann-

målsnämnd. Tillstånd till import av mjöl och gryn samt av mjöl beredda

produkter skall medgivas endast i undantagsfall eller örn synnerliga skäl

därtill äro. Tillstånd till införsel av omalet vete eller omalen råg skall

som regel icke medgivas annan än den, som ämnar använda den importe­

rade varan för förmälning till människoföda vid egen kvarn. Kvarn, som

tidigare icke importerat utländsk spannmål, bör erhålla tillstånd till in­

93

försel, endast örn synnerliga skäl därtill äro. Uttagande av särskild gott-

görelse å importerad spannmål skall upphöra, men Kungl. Majit bör äga

rätt att, om så belinnes erforderligt, förordna örn uttagande av införsel­

avgift å varor, som, enligt vad nyss sagts, böra vara underkastade im­

portreglering. Skatt å inhemskt kli skall upphöra att utgå, varjämte å

importerat kli i stället för skatt skall upptagas införselavgift jämlikt för­

ordningen den 18 maj 1934 (nr 153).

2. I syfte att förhindra starkare prisfall i tider med rikliga utbud re­

kommenderar utredningen, att stödköp i lämplig omfattning vidtagas.

För att kunna säkerställa en någorlunda jämn prisbildning å den svenska

spannmålsmarknaden jämsides med att inmalningsprocenterna och där­

med mjölets kvalitet hållas i görligaste mån oförändrade, bör ett reserv­

lager av intill 70,000 ton brödsäd finnas disponibelt. Vid bedrivande

av stödköpsverksamheten, vilken bör ske under beaktande av förhållan­

dena å marknaden för såväl fodersäd som brödsäd, synes böra eftersträ­

vas ett i görligaste mån jämnt prisläge för landet i dess helhet med ut­

gående från ett prisläge å noteringsort under de tidigare höstmånaderna

av lägst 14 kronor för 100 kilogram vete samt 13 kronor för 100 kilogram

råg. Den stödköpta kvantiteten spannmål må, såvida Kungl. Majit ej an­

nat medgivit, vid varje tillfälle omfatta högst 150,000 ton. Vidare bör

under statens medverkan lagringsverksamheten underlättas genom läm­

nande av lagringsersättning för lagerkällare tillhörig myckenhet vete el­

ler råg av fullgod, kvarngill beskaffenhet, som hos av stödköpsorganet

godkänd lagerkällare kvarligger vid ett konsumtionsårs utgång.

3. För handhavande av de åtgärder av organisatorisk och affärsmäs­

sig art, som enligt utredningens förslag böra genomföras, erfordras ett

särskilt organ. Som sådant anser utredningen svenska spannmålsföre-

ningen u. p. a. ej lämplig utan för ändamålet bör bildas ett aktiebolag,

svenska spannmålsaktiebolaget, vilket skall hava till föremål att driva

handel med spannmål, främja lagring av spannmål samt driva annan

härmed förenlig rörelse. I särskilt avtal mellan staten och bolaget bör

bestämmas bolagets närmare uppgifter. Bland dessa skall enligt försla­

get ingå att enligt vad nyss sagts hålla reservlager samt i mån av behov

verkställa stödköp och bedriva lagringsverksamhet. Skulle bolaget finna

anledning antaga, att landets sammanlagda tillgångar av brödspannmål,

foderspannmål och andra fodervaror påtagligt överstege landets behov av

dessa varor, har bolagets styrelse att med utredning och förslag till åt­

gärder för överskottets avlastande, göra anmälan om förhållandet. Bola­

gets aktiekapital föreslås till 10,000,000 kronor. Aktierna skola utgöras

av stamaktier och preferensaktier, vilka sistnämnda skola utgivas till ett

belopp av 500,000 kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna

medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 5 pro­

cent av aktiebeloppet. Stamaktie kan ägas endast av svenska staten och

preferensaktie av svenska staten, svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk

förening eller svensk undersåte. Har preferensaktie övergått till annan

än staten, skall aktien hembjudas staten till inlösen. Varje preferens­

aktie medför 20 röster och varje stamaktie en röst. Bolagets styrelse skall

utgöras av fyra eller sex ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser halva

antalet, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande. Därest

Kungl. Majit så påfordrar, skall bolaget vara skyldigt att träda i likvi­

dation, därvid Kungl. Majit förordnar likvidator eller likvidatorer. Sta­

tens spannmålsnämnd övar tillsyn därå, att bolagets verksamhet bedrives

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

i överensstämmelse med föreskrifter, vilka finnas intagna i förenämnda

avtal med staten eller vilka Kungl. Majit i särskild ordning meddelar.

4. För genomförande av de föreslagna åtgärderna erfordras att medel

ställas till förfogande av staten. För tecknande av aktier i svenska

spannmålsaktiebolaget anser utredningen behövligt ett belopp av 10,000,00(1

kronor, vilket bör uppföras å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under ut­

gifter för kapitalökning fonden för statens aktier samt anvisas att utgå

av lånemedel. Fullmäktige i riksgäldskontoret böra bemyndigas att till­

handahålla medel, i mån av behov, för inlösen av preferensaktier, som

hembjudas staten till inlösen. Såsom förlagskapital för sagda bolags

stödköpsverksamhet bör såsom lån tillhandahållas bolaget intill 10,000,000

kronor, varjämte ett lika stort belopp bör stå till Kungl. Maj:ts förfo­

gande för att efter särskild överenskommelse med bolaget tillföra detta

rörelsekapital för speciella mera extraordinära behov. I anslutning här­

till ifrågasätter utredningen, att å riksstaten för budgetåret 1935/1936 un­

der utgifter för kapitalökning uppföres ett reservationsanslag av 20,000,000

kronor att utgå av lånemedel. Medel för täckande av eventuell förlust å

stödköpsverksamheten samt till bestridande av kostnader för lagrings-

ersättningar m. m. föreslår utredningen skola anskaffas genom en s. k.

veteavgift, vilken bör utgå med lika belopp, högst 2 öre för kilogram, för

såväl svenskt som utländskt vete, som förmales för tillverkning inom ri­

ket av mjöl och gryn. Från avgiftsplikt undantages vete, varav mot tull

eller lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbe­

hov. Veteavgiften bör redovisas för sig samt ingå i jordbrukets prisreg­

leringsfond för att i första hand komma till användning för spannmåls­

odlingens stödjande. Under budgetåret 1935/1936 beräknar utredningen,

att enligt de nya bestämmelserna, vilka föreslås träda i tillämpning den

1 september 1935, skola inflyta 6,500,000 kronor, vilket belopp bör anvisas

för sagda budgetår till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond.

Före den 1 september 1935 inflytande avgifter å omalet vete och skatt å

inom landet tillverkat kli böra ingå till fonden för mötande av förluster

å spannmålsregleringen, och föreslår utredningen därför, att till avsätt­

ning till sagda fond för budgetåret 1935/1936 anvisas ett belopp av 1,500,000

kronor.

5. Beträffande svenska spannmålsföreningens verksamhet föreslår ut­

redningen, att det mellan staten och föreningen ingångna kontraktet skall

upphöra att gälla med utgången av augusti 1935, samt att föreningens

fortsatta verksamhet regleras genom ett nytt avtal mellan staten och

föreningen. I sistnämnda avtal bör bestämmas, att av föreningen då

innehavda lager, i den mån Kungl. Majit så påfordrar, intill 70,000 ton

vete och/eller råg' skola överlåtas till svenska spannmålsaktiebolaget mot

ett pris för deciton, fritt bolagets lagerlokaler, av 14 kronor för vete och

13 kronor för råg. I fråga örn spannmålsföreningens verksamhet i övrigt

efter den 31 augusti 1935 har utredningen ansett, att den del av förening­

ens spannmål, som ej överlåtes till svenska spannmålsaktiebolaget, bör

genom föreningens försorg utförsäljas under iakttagande i tillämpliga de­

lar av de bestämmelser om spannmåls vård, lagring och försäljning, vilka

äro intagna i nu gällande kontrakt mellan staten och föreningen. Vid

utförsäljningen skall tillika beaktas vikten av, å ena sidan, att största

möjliga ekonomiska utbyte för föreningen därigenom erliålles samt, å

andra sidan, att priserna inom landet å brödspannmål och fodervaror så

vitt möjligt ej genom utförsäljningen nedpressas. I sistnämnda syfte skall

utförsäljningen äga rum i samförstånd med styrelsen för svenska spann-

95

målsaktiebolaget. För detta samarbete skall i övrigt gälla att, när före­

ningen av sitt lager ^försäljer spannmål å den inhemska marknaden,

föreningen skall vara skyldig att, i den mån så av bolagets styrelse på­

fordras, ur riket utföra efter den 31 augusti 1935 inköpt spannmål intill

den myckenhet, som motsvaras av den inhemska försäljningen. Under

förutsättning, att föreningen träder i likvidation å tid, som av Kungl.

Majit bestämmes, samt därvid utser likvidatorer, som av Kungl. Majit

godkännas, bör staten förbinda sig att, intill dess likvidationen avslutats,

kvarbliva vid den utfästelse att svara för föreningens förluster och dess

ekonomiska förpliktelser, vilken staten åtagit sig enligt omiörmälda kon­

trakt.

6. För underlättande av jordbrukarnas möjligheter att belåna spann­

mål föreslås, att spannmålskreditfonden höjes till 6,000,000 kronor medelst

anvisande för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor samt att fonden i fortsättningen hålles vid erforderlig storlek.

Utredningen föreslår vidare sådan ändring av bestämmelserna för lån ur

fonden, att spannmålens värde härvid alltid skall bestämmas av Kungl.

Majit. Belåningsvärdet bör under första året, som den föreslagna om­

läggningen av stödanordningen tillämpas, sättas till för vete lägst 14

kronor och för råg lägst 13 kronor för deciton. Utredningen uttalar den

förväntan, att varje långivare och särskilt jordbrukskassorna komme att

grunda sin belåning på de av Kungl. Majit sålunda fastställda belånings-

värdena. Därest jordbrukskassorna skulle för sin verksamhet, i vad av­

ser belåning av spannmål, behöva mera rörelsemedel torde svenska sta­

tens obligationer till ytterligare belopp av förslagsvis intill 10 miljoner

kronor deponeras som säkerhet för svenska jordbrukskreditkassans här­

för erforderliga upplåning.

Över spannmålsutredningens betänkande hava yttranden avgivits av

kommerskollegium efter att hava hört samtliga handelskamrar i riket

samt svenska kvarnföreningen, av statskontoret, generaltullstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens spannmålsnämnd efter

att hava hört svenska spannmålsföreningen, statens slakterinämnd, sta­

tens mjölknämnd, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksban­

ken, styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan, svenska bankföre­

ningen, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, föreningen Sveriges spann-

målsintressenter, svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas före­

ning, svenska lantmännens riksförbund, skånska spannmålsföreningarnas

samorganisation, Sveriges äggintressenters förening, Sveriges fjäderfä-

avelsförening, svenska ägghandelsförbundet, kooperativa förbundet, Mal­

möhus läns småbrukareförbund samt aktiebolaget örebro kexfabrik och

Göteborgs kexfabriksaktiebolag gemensamt.

I särskilda skrivelser hava Göteborgs och Bohus läns hushållningssäll­

skap samt Göteborgs och Bohus läns fjäderfäavelsförening hemställt, att

sådana åtgärder måtte vidtagas, att billigt vete ställes till äggproducenter­

nas förfogande. Sveriges äggexportörers förening har i anledning av

denna hemställan likaledes ingivit en skrivelse i ämnet. Ytterligare har

Sveriges fjäderfäavelsförening i samband med yrkande örn bättre ut­

nyttjande av exporttilläggen för ägg hemställt om åtgärder för förbilli­

gande av äggproduktionens foderkostnader. Häröver har Sveriges ägg­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 227.

intressenters förening avgivet infordrat yttrande. På uppdrag av ett

antal jordbrukare, samlade till möte i Skänninge den 23 februari 1935,

har vidare John E. G. Billing i skrivelse till chefen för jordbruksdeparte­

mentet bland annat påyrkat bibehållande av inlösningsförfarandet i dess

huvudprinciper. Vidare har godsägaren K. G. Hedmark i en likaledes

till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse den 6 januari 1935

framlagt vissa förslag angående spannmålsregleringen. Även Bälinge

lokalavdelning av riksförbundet landsbygdens folk har ingivit en skri­

velse i ärendet. Slutligen hava svenska livsmedelsarbetareförbundet och

svenska kvarnföreningen ingivit var sin skrivelse rörande den av kom­

mittén föreslagna veteavgiften.

I allmänhet tillstyrkes den av spannmålsutredningen förordade minsk­

ningen av marginalen mellan priserna å brödsäd och priserna å foder-

säd. Flertalet av de hörda myndigheterna och enskilda organisationerna

anse att i sådant syfte en skärpning av importrestriktionerna för foder

bör vidtagas. Beträffande frågan, huru långt man därvid skall gå, äro

meningarna delade. Lantbruksstyrelsen anför härutinnan bland annat

följande.

Ur jordbrukets synpunkt kunde det icke anses tillfredsställande, att åt­

gärder till stödjande av spannmålsmarknaden — brödsäds- och fodersäds-

marknaden — finge sådan utformning, att ett försämrat prisläge bleve

följden, något som åtminstone i fråga örn brödsäd skulle bereda jordbru­

kets utövare sämre villkor än under tiden före kriget och sämre än det,

som vid 1934 års riksdag betecknades såsom skäligt eller 75 å 80 procent

av prislägena under åren 1925—1929.

Det syntes under sådana förhållanden, som örn riktigast vore, att helt

och fullt draga konsekvenserna av den jämväl av spannmålsutredningen

konstaterade nödvändigheten av ett sådant prisförhållande mellan bröd­

säd och foder, att brödsädsöverskottet funne användning för foderända­

mål, samt att därvid icke vidtoges åtgärder, som direkt syftade till ett

sänkande av brödsädsprisen, utan att åtgärderna inriktades på åstadkom­

mande av sådant prisläge för fodervaror, att den animaliska produktio­

nen av sig själv till nöjaktiga priser förbrukade dylikt överskott. Då

Sveriges totala vegetabila produktion icke fullt täckte landets eget be­

hov av jordbruksprodukter av olika slag, krävdes för reglering av pris­

läget å fodermarknaden endast restriktioner i fråga örn importen av fo­

dermedel.

Frågan angående spannmåls- och fodermarknadens reglerande måste

emellertid ses jämväl ur synpunkten av regleringens inverkan på den

animaliska produktionen. Med hänsyn till de statliga stödåtgärderna

för den animaliska produktionen syntes sålunda skärpta restriktioner i

fråga om foderimporten vara så gott som nödvändiga, varav följde höjda

foderpriser inom landet. Mycket tydde sålunda på, att regleringen av fo-

derimporten måste bliva det primära och centrala vid alla åtgärder från

det allmännas sida på förevarande område. Detta förhållande förenk­

lade också i hög grad läget och finge till följd, att det inre prisläget på

olika produkter anpassade sig efter förhållandena och att produktionen

leddes in på lämpliga banor. Prisläget inom landet såväl för brödsäd

som för foder komme också på detta sätt att i viss mån bliva beroende

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

97

av tillgången inom landet, det vill säga av skörderesultaten, varemot ur

såväl producentens som konsumentens synpunkt föga vore att erinra.

I regel kade brödsäd betalats högre än som betingats av dess foder­

värde. Vid granskning av världsmarknadens prislägen efter år 1931

kunde med fog sägas, att det stora överskottet på brödsäd bragt bröd-

sädsprisen ned till fodersädsprisens nivå. Majspriset hade sålunda stått

ungefär lika med de icke särskilt privilegierade vetesorternas pris. Råg­

priset hade ofta ställt sig relativt lägre än majspriset, och havrepriset

syntes, örn man sage saken i stort, hava legat fullt så högt, som denna

varas fodervärde förestavat. Dessa förhållanden vore också en naturlig

följd av de ekonomiska lagarnas fria verkningar. Detta talade också för,

att en rationell och jämförelsevis riskfri väg att lösa motsvarande frågor

inom Sverige vore att lämna samma lagar fritt spelrum inom den gräns,

som skapades genom åtgärder till höjande av det allmänna prisläget för

jordbruksprodukter över världsmarknadens prisläge. Det gällde då att

se till, att alla åtgärder av nämnd art anpassades efter varandra. Detta

måste ske genom anlitande av erforderliga importavgifter enligt ett lämp­

ligt avvägt system.

Närmast syntes ligga till hands att grunda ett sådant system på de pri­

ser å brödsäd, som kunde anses skäliga och lämpliga. Då emellertid den

animaliska produktionen bleve den faktor, som ytterst komme att avgöra

den inre prissättningen, varvid fodervärdet bleve avgörande, talade vid

ett närmare bedömande av frågan ännu starkare skäl för att som ut­

gångspunkt taga det foderprisläge, som ur den animaliska produktionens

synpunkt kunde befinnas erforderligt. Här förelåge också en viss ut­

gångspunkt, nämligen smör- och margarinkommitténs förenämnda för­

slag örn en importavgift å foderkakor av högst 8 öre per kilogram, varav

6 öre tillsvidare skulle uttagas. Örn en importavgift av 6 öre respektive

8 öre per kilogram åsattes foderkakor, borde importavgifterna i relation

härtill, därest fodervärdet lades som grund, bliva följande, nämligen för

foderkakor 6 öre respektive 8 öre, för majs 5 öre respektive 6 öre samt

för havre, kli och därmed jämförliga fodervaror 4 öre respektive 5 öre.

Korn intoge en särställning såtillvida, att detta sädesslag redan vore be­

lagt med tull. Enligt gällande bestämmelser utginge samma importav­

gift för korn som för majs och havre, varav följde, att korn redan så

hårt belastats, att varan knappast kunde bliva föremål för import.

Ett genomförande av de ifrågasatta regleringsåtgärderna i fråga örn

importerat foder syntes knappast kräva ytterligare medverkan från riks­

dagens sida annat än beträffande dels den i samband med behandlingen

av spörsmålet örn mjölkproduktionen ifrågasatta befogenheten för Kungl.

Majit att i händelse av behov ytterligare höja importavgiften för foder­

kakor och foderkaksmjöl, dels ock skatten å dessa varor. På ett par

punkter syntes det dock, som örn ett fullständigande av det utav riks­

dagen lämnade medgivandet i fråga örn foderimportavgifter vöre önsk­

värt eller kanske nödvändigt. Måhända på grund därav, att föreliggande

frågor hittills icke behandlats enhetligt, hade vissa fodermedel kommit

att lämnas utanför regleringen. Lantbruksstyrelsen åsyftade därvid sär­

skilt den grupp fodermedel, som i tullverkets varuförteckning hänfördes

till animaliska fodermedel och som omfattade bland annat köttmjöl och

fiskmjöl, samt luzernmjöl (liömjöl), vilken vara i samma varuförteckning

icke hänfördes till fodermedel utan till torkade växter. Dessa foderme­

del, som under vanliga förhållanden icke vore av större betydelse komme

antagligen vid förhöjt foderprisläge inom landet att i ökad omfattning

Bihang till riksdagens protokoll 193h.

1 sand. Nr

227.

7

Kungl. Martts proposition nr 227.

98

Kungl. Maj:ts -proposition nr 227.

införas hit. Då dessa fodermedel kunde utnyttjas vid så gott som all

animalisk produktion, till och med vid mjölkproduktionen, syntes deras

ställande utanför regleringen, örn denna avsåges att vara allmän, kunna

vålla icke förutsedda konsekvenser. Animaliska fodermedel borde med

hänsyn till sitt fodervärde i regleringshänseende närmast jämställas med

foderkakor och luzernmjöl med havre och kli.

Även spannmålsnämnden tillstyrker, att importen av brödsäd och fo­

dermedel i största möjliga utsträckning begränsas. Nämnden anser emel­

lertid, att den av utredningen diskuterade prisnivån å brödsäd är väl låg

och förmenar att den bör höjas. Nämnden anför till närmare utveck­

ling av sin mening, bland annat, följande.

För sin del måste nämnden med all kraft understryka, att någon sänk­

ning av jordbrukets lönsamhet icke finge bliva följden utav att inlös-

ningsgarantien för brödsäden bortfölle. Den enda möjligheten att före­

bygga en sänkning av jordbrukets lönsamhet, därest brödsädspriserna

icke längre garanterades, vore att söka upprätthålla tillräckligt höga fo­

derpriser, vilket därför måste bliva det centrala i jordbrukshjälpen, som

tillika borde kompletteras med åtgärder dels för att trygga priserna å

animalier, dels ock för att säkerställa avsättningen av brödsäden. För att

ernå önskat resultat vore det, som utredningen framhållit, nödvändigt

att genomföra en sträng importbegränsning av fodermedel och att dess­

utom belägga det importerade fodret med tillräckligt höga men väl av­

vägda importavgifter. Importbegränsningen måste omfatta även olje-

kakor och liknande kreatursfoder. Då den inom vår mejerihantering öm­

tåliga frågan örn smörets kvalitet förmenades sammanhänga med använd­

ningen av vissa slag av oljekakor, borde man emellertid beträffande be­

gränsningen av här ifrågavarande import iakttaga en viss försiktighet.

För att erhålla balans inom vår växtodling syntes det ock nödvändigt,

att man även i vårt land i större utsträckning än hittills överginge till

produktion av äggvitefoder. Såvitt nämnden kunde finna, måste utveck­

lingen gå i denna riktning.

Nämnden ansåge, att beträffande spannmålen det i genomsnitt för samt­

liga orter noterade priset för fodersäd (i fodervärde motsvarande 1 kilo­

gram vete, råg eller korn) under de första höstmånaderna (september—

oktober) borde vara 14 å 15 kronor för deciton. Under förutsättning att

dessa priser icke underskredes, kunde även de brödsädspriser, odlarna

under senare åren genomsnittligt erhållit, utan allt för omfattande åt­

gärder i normala fall upprätthållas. I annat fall vore det för övrigt

ogörligt att utan större ekonomiska risker för stödorganet och det all­

männa trygga den nuvarande genomsnittliga prisnivån å spannmålen,

vilken icke finge sänkas.

I detta sammanhang kunde nämnden icke undgå att beröra frågan, hu­

ruvida de importreglerande åtgärderna vore tillräckliga för att upprätt­

hålla den önskade foderprisnivån inom landet. Nämnden vore därutin-

nan av den uppfattningen, att detta åtminstone till en början och intill

dess jordbrukarna vunnit tilltro till de nya åtgärderna icke vore så all­

deles säkert. Bleve skördarna icke allt för rikliga, borde detta dock utan

för stora särskilda ingripanden i marknaden kunna lyckas, helst om jord­

brukarna och deras organisationer samarbetade med regleringsorganet

för att effektivt stödja priserna. I händelse av en stor skörd måste man

givetvis räkna med, att priserna icke i samma utsträckning skulle kunna

hävdas. I sådant läge borde man emellertid redan i början av konsum­

99

tionsåret kunna vidtaga åtgärder för att avlasta den inhemska markna­

den ett mer tyngande överskott och därigenom stabilisera priserna. Att

den genomsnittliga prisnivån vid en riklig skörd icke kunde nå samma

höjd, som örn skörden bleve knapp, vore emellertid påtagligt. Som regel

gåve de rikliga skördarna det största ekonomiska utbytet för lantmännen.

Nämnden vore fullt medveten örn, att de höjda foderpriserna åtmin­

stone under en övergångsperiod bomme att medföra vissa svårigheter för

de jordbrukare, vilka i högre eller lägre grad vore hänvisade till använd­

ning av inköpt foder. Av skäl, som utredningen framhållit, vore detta

emellertid en nödvändig konsekvens, örn priserna å jordbrukets produk­

ter över huvud skulle kunna hävdas och produktionen hållas inom lämp­

liga gränser. Att man med avseende å såväl foderpriserna som foder-

medelstillgången emellertid vid regleringsåtgärdernas genomförande

borde iakttaga en viss varsamhet, hade nämnden tidigare framhållit.

Även Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att det under nuva­

rande förhållanden måste i främsta rummet tillses, att de inhemska skör­

darna funne användning inom landet och ej för utfodring ersattes av im­

porterade varor, för vilket ändamål en efter förhållandena anpassad reg­

lering av importen genom lämpligt avvägda importavgifter och, där så

befunnes erforderligt, direkt importreglering tydligen vore nödvändig.

Sällskapet anför vidare följande.

Vid genomförande av dessa och andra åtgärder vore det, såsom utred­

ningsmännen framhållit, av vikt, att åtgärderna anpassades så, att ett

lämpligt avvägt stöd bereddes jordbruksproduktionen i sin helhet och så

att de icke föranledde en ensidig inriktning av produktionen. Sällska­

pet ville emellertid som sin mening uttala, att ett uppehållande i stort

sett av de senaste årens prisnivå å brödspannmål med hänsyn till jord­

brukets produktionskostnader vore erforderligt. Det vore icke brödsäds-

priserna i och för sig, som hade åstadkommit utökningen av brödsäds-

arealerna, utan denna hade sin förnämsta orsak i den stora prisskillna­

den, som varit rådande mellan brödsäd'och fodersäd.

Sällskapet avsåge icke med detta uttalande, att brödsädspriserna varje

år skulle bibehållas å nuvarande nivå utan åsyftade härmed närmast,

att det nuvarande prisläget genomsnittligt borde upprätthållas, varvid

dock hänsyn toges till skördeutfallet under olika år. Efter god skörd

syntes sålunda en anpassning nedåt kunna komma ifråga, medan däremot

vid liten skörd en höjning av prisläget vore önskvärd. Strävan borde

enligt sällskapets mening vara att anpassa foderpriserna i lämpligt för­

hållande härtill. Denna väg hade ju också redan beträtts genom de åt­

gärder, som beslutades av förra årets riksdag och som bland annat åsyf­

tade en höjning av foderpriserna. I det yttrande, som sällskapet avgav

över i fjol föreliggande förslag, framhöll sällskapet, att en viss varsam­

het borde iakttagas vid genomförande av föreslagna prishöjningar. Ef­

ter den övergångsperiod, som nu förekommit, kunde emellertid en viss

skärpning vidtagas. Att döma av nu föreliggande uppgifter syntes re­

dan i fjol genomförda prishöjningar hava medfört en visserligen ganska

liten minskning av brödsädsarealerna. Det syntes därför sannolikt, att

redan en tämligen obetydlig ytterligare stegring av fodersädspriserna

skulle åstadkomma nödig justering av brödsädsodlingen. I och för sig

skulle med hänsyn till skördemängderna vid normalskörd någon minsk­

ning av brödsädsarealerna icke vara påkallad. Då en ökning av dc ge­

nomsnittliga hektarskördarna emellertid ansetts sannolik, samt en mindro

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

odling underlättade avsättningens ordnande, borde dock en minskning

av brödsädsarealerna på detta sätt eftersträvas. Genom höjning av fo-

dersädspriserna borde dessutom kunna ernås en med hänsyn till avsätt-

ningsförhållandena bättre avvägd fläskproduktion.

För ernående av en lämplig avvägning av växtproduktionen i sin hel­

het, så att spannmålsodlingen ej finge för stor omfattning, vore det vi­

dare av vikt, att stödet åt övriga produktionsgrenar avvägdes på rätt

sätt, något som särskilt gällde mjölkproduktionen. Genom åtgärder för

mjölkprisernas uppehållande jämsides med nödig begränsning av kraftfo-

derimporten torde en förskjutning från vall- och övrig foderväxtodling till

spannmålsodling förebyggas; snarare borde en ökning av vallodlingen

därigenom åstadkommas. Då utredningen framhållit, att animaliepro-

dukternas pris icke borde tillåtas sjunka under sin hittillsvarande nivå

utan snarare något förbättras, syntes detta därför framför allt böra ha

avseende på mjölken. — Fläskpriserna torde i främsta rummet bliva bero­

ende av produktionens storlek, och denna reglerades i sin tur av foder­

tillgången och foderpriserna.

Kommerskollegium understryker det av utredningen gjorda uttalandet

örn angelägenheten av att samtliga åtgärder från statens sida i syfte att

stödja priserna å jordbrukets produkter utformas med utgångspunkt från

att jordbruksproduktionen i avseende å kostnader och lönsamhet betrak­

tas som en enhet samt anför därefter, bland annat, följande.

I betraktande av det utpräglade kristillstånd, som alltjämt rådde å

världsmarknaden i fråga örn jordbruksprodukter, finge det anses ound­

gängligt, att den inhemska marknaden för dessa produkter i stor utsträck­

ning förbleve sluten, med ett prisläge, som i viss män gjordes oberoende

av och högre än världsmarknadens. Detta torde nämligen utgöra en nöd­

vändig förutsättning för en ekonomiskt möjlig jordbruksproduktion i vårt

land under förhandenvarande förhållanden och med upprätthållande av

en levnadsstandard för de inom jordbruksnäringen arbetande, jämförlig

med den som uppnåtts av andra befolkningsskikt och speciellt av de inom

industrien verksamma.

Men vid genomförandet av dylika produktionsreglerande, prisförhö-

jande åtgärder borde eftersträvas en sådan inriktning av den totala pro­

duktionen, att en export av produktionsöverskott till underpris i möjli­

gaste mån undvekes i andra fall, än där sådan export kunde anses be­

tingad av att även under abnorma prisförhållanden vidmakthålla förbin­

delserna med en så att säga normal och önskvärd exportmarknad. En

export av brödsäd måste emellertid för Sveriges vidkommande anses icke

betingad av några naturliga förutsättningar. Den export av förhanden­

varande överskott, som hittills ägt rum, möjliggjordes av priser, som med

cirka 1/3 understege, vad som en avyttring inom landet av foderspannmål

beräknades kunna inbringa. Det ville synas, som örn en dylik dumping-

export skulle vara ägnad att direkt gynna utlandet ifråga örn konkur­

rensbetingelserna gentemot svensk export av animaliska produkter. I

de fall, där exporten ägde rum med anlitande av clearingförfarande gent­

emot exportlandet, kunde den dessutom komma att innebära, att andra be­

talningsförpliktelser, som ålåge detta land, undanskötes eller rent av eli­

minerades. I betraktande härav syntes det önskvärt, att undanskaffandet

av det nu förhandenvarande lagringsöverskottet av brödspannmål kunde

ske genom dess användning till utfodringsändamål och utan export.

101

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter förklarar sig inse, att en viss begränsning av fodervaruimporten tillsvidare torde vara ofrånkom­ lig men framhåller, att olägenheterna därav syntes i främsta rummet gå ut över småbrukarna, vilka ägde mindre möjlighet att utan personliga uppoffringar vidkännas minskning i animalieproduktionen. Föreningen anför därefter följande.

Inskränkningen av fodermedelsimporten inginge numera emellertid som integrerande del av det statliga stödsystemet. Inom föreningen hade höjts röster, som påkallade en tillfällig hård åtstramning av fodervaru­ importen för fortast möjliga förbrukning av överskottslagren av bröd­ säd. Undantag härifrån ansåge föreningen böra göras för de äggviterika fodermedlen, eftersom en ekonomisk mjölkproduktion för de tekniskt framskridna jordbrukens vidkommande förutsatte tillgång till oljekakor eller därmed jämförligt foder. Till förebyggande av en sänkning av jord­ brukets produktionsekonomiska standard syntes därför en alltför verk­ sam begränsning av införseln och tillverkningen av äggvitehaltiga fo­ derämnen böra undvikas.

Statens mjölknämnd har anfört, att den ur de synpunkter, nämnden hade att anlägga, ej funnit anledning att göra något uttalande i hithörande frågor. Statens slakterinämnd har ur de speciella synpunkter, den har att företräda, tillstyrkt åtgärder i överensstämmelse med utredningens förslag.

Ej heller Malmöhus läns småbrukareförbunds styrelse har under nuva­ rande förhållanden haft något att erinra mot förslaget. Från de organi­ sationer, som företräda äggproduktionen, har däremot förslaget framkal­ lat vissa invändningar.

Sveriges äggintressenters förening understryker utredningens uttalan­ de, att animalieprodukternas priser icke böra tillåtas sjunka under sin hittillsvarande nivå utan snarare något förbättras, samt framhåller, att ifråga örn ägg det prisläge ännu icke uppnåtts, som i propositionen nr 257/1934 angivits såsom eftersträvansvärt. Äggintressentföreningen an­ för därefter följande.

För äggproduktionen erfordrades bland annat vissa kvantiteter kli och majs. Av spannmålsutredningen föresloges, att skatten å kli skulle upp­ höra att utgå. Äggintressentföreningen ville med avseende härå framhål­ la vikten av att, därest en sänkning av klipriset härigenom skulle föran­ ledas, denna sänkning tillvaratoges även till äggproduktionens fromma. Föreningen finge vidare framhålla vikten av att det tillsåges, att skälig andel av importerade kvantiteter majs förbehölles äggproducenterna. Skulle en ytterligare fördyring av för äggproduktionen behövliga foder­ medel komma till stånd, syntes det erforderligt, att ett däremot svarande ökat stöd gåves produktionen. Eventuellt påkallades för sådant ändamål även starkare bistånd för uppehållandet av exporten. I sistnämnda av­ seende kunde förhållandena tarva förhöjning av det statliga pristilläg­ get vid sådan export.

Sveriges tjäderfäavelsföraning erinrar om att, enligt utredningens för­ slag, man måste räkna med under år med välbärgad skörd ett genom­ snittspris för fodervete av 15—IG öre för kilogram, vilket pris den svenska äggproduktionen icke kunde betala. I stället för att exportera vete till

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

förlustbringande priser borde därför enligt föreningens mening åtgärder

vidtagas för att tillhandahålla äggproducenterna lämpliga kvantiteter

fodervete till ett pris av förslagsvis 11 öre per kilogram. Härigenom

skulle konsumtionen av fodervete avsevärt stegras vid äggproduktion och

nu ofrånkomliga förluster å äggproduktionen minskas. Föreningen fram­

håller vidare, att vid normal äggproduktion inemot hälften av hönsens

foder beräknas bestå av havre i hel eller gröpad form. En fördyring av

havrepriset med 2 öre per foderenhet medförde en ökning av foderkostna­

derna med cirka 5 öre per kilogram ägg. Härtill komme att den på den

svenska marknaden vanliga kvaliteten av foderhavre i allmänhet icke läm­

pade sig som hönsfoder på grund av sin höga skalhalt, utan vore hönsodlar­

na hänvisade till att använda de bättre och sålunda dyrare kvaliteterna.

Ifråga örn den föreslagna införselavgiften å kli erinrar föreningen, att

de svenska äggproducenterna använde vetekli i stor utsträckning, oftast

utgjorde vetekliet 30 procent eller mera av torrfodret eller 1U av hela fo­

derstaten, varför införandet av importavgiften medförde avsevärd ökning

i produktionskostnaderna. Ett allmänt önskemål bland äggproducenterna

vore därför, att en sänkning av klipriset genomfördes. Beträffande maj­

sen framhåller föreningen, att denna vara kunde som fodermedel ersättas

med hemmaproducerat foder till samtliga våra husdjur utom hönsen. De

hemmaproducerade sädesslagen saknade det gula färgämne majsen inne-

hölle, vilket överginge till gulan och bidroge till att giva denna en vac­

ker färg. Såsom färgmedel för hönsäggets gula vore majsen under vin­

tern oersättlig. Genom de nuvarande restriktionsåtgärderna vid majsim­

porten hade dels majsen stigit avsevärt i pris, för närvarande över 100

procent i förhållande till priset före importförbudet, dels hade tillgången

blivit så knapp, att majsen helt eller delvis fått uteslutas ur foderbland­

ningar. Detta hade också inverkat på äggens kvalitet, och hade berätti­

gade klagomål framförts på gulans färg från konsumenter både inom och

utom landet. Den mängd majs, som under föregående år importerats,

skulle, örn den enbart funnit användning som hönsfoder, hava räckt till för

behövlig inblandning i hönsfodret. Då emellertid endast otillräckliga

kvantiteter till priser, som icke stöde i rimligt förhållande till importpri­

set jämte licensavgiften, varit tillgängliga för de svenska äggproducen­

terna, syntes särskilda åtgärder från statsmakternas sida vara påkallade

för att få ovan anförda missförhållanden rättade. Rörande äggproduk­

tionens möjligheter att bära den föreslagna foderfördyringen anför där­

efter föreningen följande.

Äggproduktionen kämpade med stora svårigheter redan före kraftfo-

derfördyringens inträdande. Av statsmakterna uppställdes som ett mål

att söka bringa äggpriserna till 75 procent av 1929 års prisnivå. Det stöd,

som statsmakterna lämnat äggproduktionen i form av exporttillägg, vore

emellertid närmast avsett som kompensation för de fördyrade kraftfo-

derpriserna, men hade prisförbättringarna på äggen icke hållit jämna

steg med kraftfoderfördyringen. Anledningen härtill vore, att vissa fo­

dermedel stigit mera än som beräknats vid exporttilläggets fastställande.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

103

En fördyring av foderkostnaderna kunde endast neutraliseras genom högre produktpriser, och av denna anledning syntes kravet på en höj­ ning av maximiexporttillägget vara ofrånkomligt. Dock borde märkas att en höjning av äggpriset endast kunde ske till en viss gräns, vid vil­ ken en minskning av konsumtionen gjorde sig gällande. På grund av de erfarenheter, som redan vunnits, syntes en höjning av maximiexport­ tillägget till 50 öre vara behövlig för att genom export kunna åstadkom­ ma tillräcklig avlastning av den inhemska äggmarknaden.

Icke blott och bart äggpriser och foderpriser vore bestämmande för fjä­ der fäskötselns räntabilitet, utan även priserna på slaktat fjäderfä av olika slag hade stor inverkan. Under senare år hade priserna på gödda utslagshöns varit så låga, att en vanlig gödning med havregröpe och po­ tatis oftast icke varit lönande. Orsakerna härtill vore säkert flera, men periodvis hade importen av finska kycklingar och utslagshöns till låga priser varit särskilt besvärande och verkat prisnedsättande. Vårt land syntes i stort sett kunna bliva självförsörjande vad anginge slaktat fjäder­ fä. Föreningen ville därför understryka behovet av att den svenska slakt- fjäderfäproduktionen skyddades antingen genom en tull på förslagsvis 50 öre per kilogram eller genom importreglering med licensavgift av 50 öre per kilogram.

I vårt land vore fjäderfäskötseln i betydande omfattning en binäring till lantbruket och hade inom denna grupp av näringsidkare sin största betydelse för småbruket och det mindre lantbruket. Särskilt vid småbruk och egnahem hade den hittills spelat en mycket stor ekonomisk roll och stundom varit den bärande produktionsgrenen. Ofta måste fjäderfäsköt­ seln bedrivas i sådan omfattning, att det foder, som producerats på den egna jorden, icke räckte, utan betydande kvantiteter inköptes. Förutom vid lantbruk bedreves hönsskötsel i betydande omfattning även av arbe­ tare och lägenhetsägare, varav många arbetslösa, vilka nedlagt sitt spar- kapital i driften och vore för sin utkomst mer eller mindre beroende av fjäderfäskötselns räntabilitet. För de äggproducenter, vilka sålunda måste helt eller delvis inköpa sitt foder, hade foderfördyringen blivit särskilt be­ tungande, då de hemmaproducerade fodermedlens försäljningsvärde i all­ mänhet icke motsvarade deras realisationsvärde i animalieproduktionen utan vore avsevärt högre.

De av Sveriges fjäderfäavelsförening framhållna synpunkterna under­ strykas jämväl i det av Sveriges ägghandelsförbund avgivna yttrandet. Förbundet framhåller sålunda vikten av att genom ökade medel till pris­ reglering av äggexporten en förbättring av äggpriset åstadkommes sam­ tidigt med att hönsodlarna bereddes tillfälle erhålla erforderlig mängd majs. I sistnämnda hänseende anför förbundet följande.

Den majsmängd hönsskötseln behövde, kunde i runt tal uppskattas till 20,000 ton, örn alla höns skulle hava en lämplig ranson. Den verkligen an­ vända kvantiteten läge vid ungefär halva denna kvantitet, och örn den kvantiteten infördes och ställdes till äggproduktionens förfogande, kunde detta icke på något kännbart sätt drabba den inhemska foderproduktio­ nen. Restes alltför stora svårigheter i äggproduktionens väg, så kunde följden bliva äggproduktionens minskning, och äggproduktionen förbru­ kade dock förhållandevis stora kvantiteter både fodersäd och vete.

Bristen i majsimportens nuvarande ordnande ansåge förbundet hava va­ rit, att inte behövliga mängder majs förbehållits äggproduktionen, utan fått disponeras för andra ändamål, förmodligen svinuppfödning, där den

Kungl. May.ts proposition nr 227.

104

inte varit önskvärd. För närvarande vore det oerhört svårt och i många

fall omöjligt att anskaffa majs för hönsskötselns legitima behov. En ägg-

central, som tillverkade foder för sina medlemmars behov, hade efter få­

fänga försök att köpa tillräckligt med majs, måst minska majsinblandnin­

gen till hälften. Örn detta varit absolut nödvändigt, hade ingenting va­

rit ^tt säga därom, men då majsimport förekomme, hade något kunnat

göras för att den importerade majsen verkligen komme hönsskötseln till

handa.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller, att de av statsmakterna hittills vidtagna åtgärderna till för­

bättring av äggproduktionens ekonomiska läge på grund av samtidigt

inträffande prisstegringar å kraftfoder icke medfört önskat resultat, och

anför därefter.

En förbättring av ifrågavarande verksamhets ekonomiska läge syntes

kunna åstadkommas antingen genom en höjning av produktpriset, i första

hand äggpriset, eller genom ett nedbringande av produktionskostnaderna,

i första hand utgifterna för foder. Då en mera avsevärd stegring av ägg­

priset innebure vissa risker för en minskning i äggkonsumtionen och där­

med av producentens totalinkomster, vore den lämpligaste vägen att ned­

bringa foderkostnaderna. De senaste årens stora inhemska veteskördar

hade medfört ett överskott på inhemskt vete, som måste avyttras bland

annat genom export. Det pris, som härvidlag uppnåddes, vore emellertid

mycket lågt och uppginge till allenast ungefär hälften av exempelvis

majspriset. Det syntes förvaltningsutskottet av såväl nationalekono­

miska skäl som med hänsyn till äggproduktionens ekonomiska ställning

under sådana förhållanden lämpligare, att en del av ifrågavarande över­

skott toges i anspråk som fodermedel åt fjäderfän. Förvaltningsutskottet

ansåge sig sålunda böra föreslå, att vete av ifrågavarande slag måtte stäl­

las till äggproducenternas, i första hand småproducenternas förfogande,

till ett pris som örn än icke i nivå med exportpriset dock avsevärt under­

stege de priser, som äggproducenten för närvarande måste betala för

andra kraftfodermedel. För vinnande av nödig kontroll, att ifrågava­

rande billigare vete verkligen användes för avsett ändamål, syntes emel­

lertid distributionen av detsamma böra handhavas av de till svenska ägg­

handelsförbundet anslutna äggcentralerna, från vilka medlemmen finge

köpa vete i förhållande till den mängd ägg, han levererade till föreningen.

Härigenom torde jämväl en ökad anslutning från producenternas sida till

äggförsäljningsföreningarna vara att förvänta, en utveckling som syntes

förvaltningsutskottet i hög grad önskvärd bland annat ur den synpunk­

ten, att en önskvärd förbättring av äggens kvalitet härigenom kunde upp­

nås.

Vad därefter angår de av spannmålsutredningen föreslagna särskilda

åtgärderna, har man i de inkomna yttrandena i allmänhet ej haft något

att erinra mot vad utredningen förordat beträffande regleringen av im­

porten av brödsäd. Enighet synes i princip råda därom att inmalnings-

tvånget bör bibehållas, samt att i anslutning härtill importen av brödsäd

och mjöl samt produkter därav bör vara underkastad licenstvång. Spann-

målsnämnden har visserligen varit tveksam, huruvida importregleringen

borde avse käx, enär vissa kvaliteter därav regelbundet varit föremål för

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

105

import, men ansett, att, örn man vid regleringens handhavande toge nödig hänsyn härtill, hinder ej borde möta att genomföra den ifrågasatta ut­ vidgningen av regleringen. Generaltullstyrelsen har anmärkt på att ut­ redningen föreslagit, bland annat, att bröd icke skulle få införas till riket utan tillstånd av statens spannmålsnämnd. Med en dylik bestämmelse skulle, framhåller generaltullstyrelsen, jämväl dessertkäx, ej hänförliga till konfektyrer, pepparkakor och andra slag av finare bakverk, likaledes ej hänförliga till konfektyrer, samt hundbröd falla under importregleringen, då dessa varuslag i gällande tulltaxa funnes upptagna under den gemen­ samma rubriken bröd (stat. nr 304—307). För den händelse emellertid statsmakterna ej avsåge, att med importregleringen drabba dessa slag av bröd, syntes bestämmelsen böra givas annan, mera inskränkt formulering. Styrelsen erinrade därjämte örn, att tullsatserna för varuslagen dessert­ käx, ej hänförliga till konfektyrer (stat. nr 304) och hundbröd (stat. nr 306) vore bundna genom handelsöverenskommelsen med Storbritannien och Norra Irland den 15 maj 1933. Beträffande frågan huruvida införselav­ gift skulle uttagas å brödsäd och produkter därav, har lantbruksstyrelsen anfört följande.

Vid övriga importregleringar i prisreglerande syfte å jordbrukets om­ råde kunde införselavgifter uttagas enligt av Kungl. Majit fastställda grunder. Detta syntes lantbruksstyrelsen vara ett betydelsefullt led i hela stödsystemet. Importen av brödsädsspannmål för förmalningsändamål komme väl av spannmålsnämnden att ransoneras inom de gränser, som fastställd inmalning angåve. Det lägre utlandspriset medförde givetvis, att rätten att använda utländsk spannmål i största möjliga utsträckning skulle utnyttjas av alla kvarnar, jämväl sådana som hittills kanske knap­ past använt utländsk vara. Detta gjorde, att det enligt lantbruksstyrel­ sen förmenande vore klokt att i samband med importregleringen uttaga en skälig införselavgift på spannmål. Ännu betydelsefullare syntes vara, att en sådan avgift uttoges ifråga örn produkter av brödsäd, örn icke av­ sikten vore att helt utestänga en sådan import. Det framginge visserligen av betänkandet, att i fråga örn mjöl sådana direktiv vore avsedda att med­ delas, att denna vara endast i vissa undantagsfall bleve föremål för im­ port. Ifråga om makaroner, vermiceller och bröd, som enligt förslaget skulle bliva inbegripna i regleringen, ävensom i fråga örn vissa andra pro­ dukter, kunde ett fullständigt importförbud knappast upprätthållas. Att tillåta en begränsad införsel av utländska produkter utan att tillse, att importvaran i prishänseende icke komme att bliva särskilt gynnsamt ställd, syntes kunna vålla betydande olägenheter och framför allt ägnat att locka till särskilda ansträngningar för att erhålla importrätt. Sä­ kert syntes vara, att handhavandet av regleringen underlättades, örn den kombinerades med skäliga, icke för lågt tilltagna införselavgifter. Den inkomst, som eventuella avgifter kunde komma att bereda, torde om ej för andra ändamål vara väl behövlig till minskande av statens förlust å hittills vidtagna åtgärder till spannmålsmarknadens stödjande.

Även spannmålsnämnden framför i stort sett liknande synpunkter samt uttalar i sådant hänseende följande.

Vad anginge utredningens förslag, att så länge inmalningsprocenterna vore höga, någon importavgift å vete och råg svarande emot den nu utgå­

Kungl. Majlis proposition nr 227.

106

ende gottgörelsen icke skulle uttagas, utan att allt vete vid förmälning

skulle beläggas med veteavgift, bade nämnden ej heller någon direkt erin­

ran häremot. Nämnden ville dock understryka vikten utav, att härigenom

icke finge tillskapas en sådan relation mellan priserna å svensk och ut­

ländsk brödsäd, att de kvarnar, som använde importerad brödsäd, bomme

i ett gynnat förhållande till andra kvarnar eller att desamma funne det

med sin fördel förenligt att i högre grad, än vad kvalitetsförhållandena

nödvändiggjorde, använda importerad brödsäd. Särskilt angeläget vore

det, att Kungl. Majit begagnade sig av rätten att belägga importerad

brödsäd med tillräckligt höga importavgifter, i händelse inmalningspro-

centerna av en eller annan anledning måste sänkas. I annat fall upp­

komma konkurrensförhållanden, som högst betydligt kunde rubba för­

utsättningarna för spannmålsregleringens lugna handhavande.

Importregleringen av mjöl och gryn samt makaroner och vermiceller

borde enligt nämndens mening icke innebära ett helt utestängande av

dessa varor. Åtminstone vissa kvaliteter makaroner och gryn tillverkades

nämligen knappast inom landet. Dessutom kunde det ur kvalitetssyn­

punkt vara utav en viss betydelse, att makaronifabrikerna kunde för sin

fabrikation hava tillgång till importerat mjöl. Vid import av mjöl, gryn

och makaroner borde emellertid beaktas det förhållandet, att även om

importerat vete icke vore belagt med någon införselavgift, sådant vete vid

förmälning till mjöl dock belastades med veteavgift. Örn införselavgift

under sådana förhållanden icke uttoges å makaroner och vermiceller samt

mjöl och gryn, bleve de inhemska kvarnarna och makaronifabrikerna ur­

ståndsätta att framställa sina produkter till samma priser som import­

varornas. Nämnden förmenade därför, att vid import av här ifrågava­

rande varor alltid skulle uttagas en införselavgift, vars belopp för kilo­

gram med minst 50 procent borde överstiga veteavgiftens belopp. Genom

införselavgifter å vete och råg samt produkter därav inflytande medel

borde avsättas till jordbrukets prisregleringsfond och i första rummet an­

vändas för bestridande av med svenska spannmålsaktiebolagets verksam­

het förenade kostnader.

Beträffande förslaget att överflytta befogenheten att lämna införsel­

tillstånd för brödsäd och produkter därav å spannmålsnämnden framhål­

ler lantbruksstyrelsen, att utredningens förslag i denna del vore ägnat att

stärka importregleringen. Spannmålsnämnden anser sig i detta samman­

hang böra framföra vissa allmänna synpunkter i frågan örn importregle­

ringens handhavande och anför i detta hänseende följande.

Enligt utredningens förslag komme nämnden att handhava regleringen

av importen av såväl brödsäd som fodersäd och övriga fodervaror. För

närvarande hade de med en så omfattande importreglering förenade svå­

righeterna såtillvida mindre aktualitet, som man nu kunde ersätta exem­

pelvis majs och havre m. fl. fodermedel med denaturerad brödsäd, som

utförsåldes till priser understigande marknadspriserna å vete och råg.

Sedan inlösningsförfarandet upphört att gälla samt brödsäds- och foder-

sädspriserna därefter fritt finge anpassa sig efter varandra, vore det rätt

svårt att å den inhemska marknaden avsätta ett brödsädsöverskott utan

att pressa priserna. Emellertid komme importregleringen, även sedan

brödsädsöverskottet hunnit att undanskaffas, att framdeles ställa stora

krav på nämnden. Dels komme prisbildningen inom landet att bliva av-

hängig av tillgången på importerade fodervaror och priserna å desamma,

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. May.ts proposition nr 227.

107

dels vöre det icke alltid lätt att avväga, i vilken utsträckning import av olika varor skulle tillåtas. I sistberörda hänseende spelade en inom lan­ det ojämn fördelning av tillgång och efterfrågan på brödsäd och foderva­ ror en icke ringa roll.

I anslutning till vad senast sagts, hade inom nämnden diskuterats den frågan, i vad mån man på ett eller annat sätt skulle kunna underlätta för nämnden det synnerligen tidsödande och vanskliga detaljarbete, som en på licensgivning grundad importreglering otvivelaktigt medförde. Där­ vid hade nämnden beaktat det förhållandet, att efter hand som importen allt mer begränsades, möjligheterna för importörerna att inköpa varorna i större poster direkt från exportländerna alltmer beskures. Nämnden an- såge därför att det, örn förhållandena skulle så påkalla, kunde vara väl­ betänkt att i samarbete med de tidigare importörerna ordna fodermedels- importen på ett sådant sätt, att dessa inbördes finge handhava fördelnin­ gen av de varor, som ansåges böra importeras. Huru detta i praktiken skulle genomföras bleve väsentligen beroende av möjligheterna att träffa en överenskommelse, som kunde anses väl avvägd och tillika rättvis i för­ hållande till envar av hittillsvarande importörer.

I fråga örn de av utredningen föreslagna åtgärderna för ernående av en bättre organisation av spannmålens, avsättning äro meningarna mera delade. I flertalet yttranden framliålles visserligen som önskvärt, att det nuvarande inlösningsförfarandet slopas, men Sveriges allmänna lant­ brukssällskap, svenska lantmännens riksförbund, skånska spannmålsför- eningarnas samorganisation och svenska foderämnes- & spannmålsimportö- rernas förening liksom även Gotlands handelskammare förorda dess bibe­ hållande.

Till stöd för sitt yrkande att inlösningsförfarandet bör bibehållas anför

Sveriges allmänna lantbrukssällskap bland annat följande.

De av utredningen föreslagna åtgärderna kunde under år med liten och medelstor skörd giva någorlunda tillfredsställande resultat, vad det gäll­ de uppehållande av en skälig prisnivå samt åstadkommande av en jämn prisutveckling under året. Däremot syntes man hava anledning hysa betänkligheter beträffande möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt kontrollera prisbildningen under år med stor skörd, vilket dock framstode såsom det allvarligaste problemet. Det förefölle, som örn det föreslagna stödköpsorganet därvid icke skulle kunna följdriktigt påverka prisbild­ ningen med mindre dess ingripande bleve av ungefär motsvarande räck­ vidd och konsekvenser som ett inlösningsförfarande.

Sällskapet hänvisade i detta sammanhang till den goda anpassning, som innevarande säsong uppnåtts uti brödsädspriserna i förhållande till in- lösningspriserna, trots att skörden detta år varit större än någonsin. Detta hade utan tvivel framförallt åstadkommits genom den omfattande lag­ ring, som, enligt vad senaste brödsädsinventeringen givit vid handen, ägt rum hos jordbrukare, spannmålshandlare och föreningar. Därest inlös- ningsgarantien borttoges, bortfölle även den trygghet, som nu förelåge för lagring och belåning och det kunde befaras, att man återkomma till tidi­ gare rådande förhållanden, som karakteriserats utav att priserna under den tidigare delen av säsongen pressats ned, enär å ena sidan jordbrukar­ na i ovisshet om de priser, som framdeles kunde uppnås, visade en påtag­ lig benägenhet att acceptera även förhållandevis mycket låga priser, me­

108

dan å andra sidan handlare och kvarnar icke vore benägna att köpa i

större omfattning, förrän priserna kommit ned i en sådan nivå, att risk

för ytterligare prisfall syntes tämligen liten.

Sällskapet ansåge därför, att ett bibehållande av inlösningsförfarandet

vore att föredraga. Genom åtgärderna för foderprisernas böjande och en

anpassning av inlösningspriserna efter skördeutfallet under olika år borde

även på detta sätt marginalen mellan brödsädspris och fodersädspris

kunna utjämnas, så att en ensidig inriktning av produktionen förhindra'

des, samt vid stora skördar brödsäd i viss utsträckning kunde tagas i

anspråk för utfodring. Det vore sällskapets uppfattning att, vid en så­

dan uppläggning av åtgärderna, de med det nuvarande systemet förenade

svårigheterna komme att avlägsnas. Sällskapet förutsatte, att åtgär­

derna för reglering av foderimport och foderpriser vid ett bibehållet inlös-

ningsförfarande finge samma karaktär, som eljest skulle bliva fallet. Den

samlade spannmålsmängd, som stöde till förfogande för utfodring och

förmälning, borde därför bliva densamma, vare sig inlösningsförfarandet

funnes eller icke. Fördelen med inlösningsförfarandet vore emellertid

den, att man erbölle en mera fast grund för ordnande av lagring och be­

låning samt därmed också för prisets uppehållande.

Örn emellertid det av utredningen föreslagna systemet skulle komma

till användning, vore det enligt sällskapets mening nödvändigt, att stöd-

köpsorganet ägde befogenhet att ingripa på marknaden i större omfatt­

ning än utredningen syntes hava tänkt sig, särskilt genom stödköp. Till­

räckligt kapital måste för detta ändamål ställas till stödköpsorganets för­

fogande.

Svenska lantmännens riksförbund framhåller i frågan följande.

Riksförbundet ville rikta uppmärksamheten på de svårigheter, som

kunde uppkomma hösten 1935, därest inlösningsförfarandet då upphörde.

På grund av vad som nu vore känt rörande storleken av de för närvä,

rande befintliga förråden av brödsäd hos jordbrukare och deras förenin­

gar, handlande och kvarnar, hade man anledning antaga att, även örn eosi-

neringen och exporten av brödsäd under det närmaste halvåret väsentligt

utökades, avsevärda förråd komme att kvarligga i landet den 1 september

1935 och då i stor utsträckning upptoge de tillgängliga lagerutrymmena.

Detta komme att innebära en betydande påfrestning på marknaden och

försvåra situationen för det nya stödorganet, enär avsaknaden av inlös-

ningsgaranti säkerligen komme att medföra mycket stora utbud från jord­

brukarna redan på hösten. En dylik svår situation kunde visserligen

mildras genom en ytterligt forcerad export, men dels vore exportmöjlig­

heterna ganska begränsade, dels försigginge exporten på grund av världs-

marknadsläget till mycket låga och för statskassan betungande priser.

Det skulle för staten innebära mindre förluster, om det kvarliggande bröd-

sädsöverskottet användes för foderändamål under en längre tidsperiod till

inom landet gällande fodersädspriser, än örn man skulle nödgas exportera

detsamma under våren och sommaren till de rådande låga exportpriserna.

Här anförda synpunkter syntes riksförbundet vara så viktiga, att de ut­

gjorde ett starkt motiv för bibehållande under ytterligare någon tid av ett

modifierat inlösningsförfarande. Först när det nu befintliga hrödsäds-

överskottet undanskaffats i sådan utsträckning, att endast en för över­

gången från gammal till ny skörd erforderlig reserv återstode. borde en­

ligt riksförbundets förmenande ett ersättande av inlösningsförfarandet

med andra prisstödjande åtgärder diskuteras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Majlis 'proposition nr 227.

109

Därest elen. av utredningen föreslagna stödanordningen likväl skulle väljas, ville riksförbundet framhålla angelägenheten av, att det stöd­ köpande organet utrustades med tillräckligt kapital och tillräckliga be­ fogenheter för verksamhetens handhavande. Riksförbundet framhölle vi­ dare vikten av att staten jämväl i fortsättningen stödde jordbrukarnas sammanslutningar i syfte att öka deras möjligheter att lagra spannmål och sålunda i första hand använde sig av de av dem uppförda och iord­ ningställda lagringsutrymmena.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening anför i hu­ vudsak följande.

Föreningen vore ingalunda blind för inlösningsförfarandets avigsidor, särskilt i dess ursprungliga skick. Emellertid hyste föreningen den upp­ fattningen, att, sedan numera balans vore på god väg att åstadkommas i bröd- och fodersädsprisernas inbördes förhållande, man icke behövde be­ fara några mera allvarliga konsekvenser av inlösningsförfarandets bi­ behållande under en övergångstid av ett eller annat år. Därvid förut­ sattes givetvis, att inlösningspriserna ej sattes så höga, att de förryckte en sund prisrelation. Beaktade man, att en effektiv reglering av foder- medelsimporten icke varit rådande i mera än ungefär ett halvt år, syntes det föreningen ej tillräckligt motiverat att nu övergiva det vid förra årets riksdag genomförda systemet, innan dess verkningar säkrare kunde över­ blickas. Givetvis borde konstaterade brister i systemet avhjälpas, men detta krävde icke en övergång till ett helt nytt system. För sin del vå­ gade föreningen också med stöd av redan vunnen erfarenhet uttala, att man med en förnuftig reglering av brödsädspriserna i det allra närmaste kunde begränsa förlustriskerna vid ett fortsatt inlösningsförfarande inom ramen av, vad den av spannmålsregleringen föreslagna veteavgiften be­ räknades inbringa. Än vidare hyste föreningen den uppfattningen, att vid upprätthållandet av en naturlig prisrelation mellan foder- och bröd- sädspriser ett inlösningsförfarande icke komme att utöva någon prissti- mulerande verkan på brödsädsodlingen, utan att fastmera en övergång till ökad fodersädsodling tämligen snart skulle kunna åstadkommas.

Däremot holle föreningen före, att spannmålsutredningen underskattat de svårigheter, som mötte vid anordnandet av ett stödköpsförfarande, samt de ekonomiska risker, vilka vore förbundna härmed. Redan erfarenheten från andra länder, som tidigare prövat detta system, bestyrkte en sådan uppfattning. Vad särskilt förlustrisken beträffade, vore det tämligen uppenbart, att, örn man verkligen skulle kunna upprätthålla en önskvärd prisnivå, förlusterna på en stödköpsverksamhet icke kunde tänkas under­ stiga dem, som följde av ett inlösningsförfarande. Härtill komme, att en stödköpsverksamhet införde nya osäkerhetsmoment i spannmålsmarkna- den. På grund härav försvårades i hög grad kvarnarnas och i all synner­ het spannmålshandlarnas möjligheter att absorbera den spannmål, som salufördes. Härigenom ställdes ökade krav på stödorganet, som lätt nog kunde tvingas övertaga större delen av saluöverskottet, därest icke mark­ naden skulle bryta tillsammans. Vidare torde den förskjutning i anima- lieproduktionens förutsättningar inom olika delar av landet, som följde av nödvändigheten att använda inhemsk brödsäd till foder, bliva mera kännbar med ett stödköpssystem än med ett inlösningsförfarande, vilket senare dock möjliggjorde tillämpandet av mera enhetliga foderpriser.

I valet mellan de två tänkbara utvägarna, inlösningsförfarande eller stödköpsverksamhet, måste föreningen därför avgjort förorda ett bibe­

hållande av det förra. Skulle likväl inlösningsgarantien icke anses böra

bibehållas, ville föreningen bestämt förorda, att regleringsorganet i för­

sta hand genom slutandet av lagringsavtal sökte verka för en sund pris­

utveckling och att organet först i andra hand genom egna inköp sökte på­

verka marknaden. Med nuvarande rikliga tillgång på lämpliga lagrings­

utrymmen torde det icke erbjuda någon svårighet, att i huvudsak gå

fram på den vägen. Föreningens medlemmar hade tidigare i samarbete

med svenska lantmännens riksförbund verksamt bidragit till lösningen

av den under förra året genomförda långtidslagringen av spannmål för

svenska spannmålsföreningens räkning, och föreningen vore fortfaran­

de beredd att medverka på detta område.

Även spannmålsnämnden har ingående övervägt att föreslå bibehål­

lande av inlösningsförfarandet, intill dess överskottet kunnat nedbringas

till sådan storlek, att det icke verkade tryckande å den inhemska mark­

naden, men ansett sig böra släppa tanken härpå. Skälet härtill hade

främst varit önskvärdheten av att jordbruksstödet i görligaste mån gjor­

des allsidigt, så att jämvikt ernåddes mellan jordbrukets olika produk­

tionsgrenar. Vidare finge man enligt nämndens mening icke bortse

från, att en fortsatt garanti för inlösning, även örn priserna något re­

ducerades, lätt kunde stimulera till brödsädsodling i för stor omfatt­

ning. Dessutom vore det uppenbart, att man beträffande handeln med

brödsäd åstadkomme större frihet och naturligare anpassning efter olika

förhållanden, örn man icke bibehölle garantien. För jordbrukarna och

deras organisationer betydde detta, att de tvingades till större själv­

verksamhet än hittills, ehuru de alltjämt hade ett statligt stöd. Här­

igenom skapades ett incitament för jordbrukarna att framdeles i högre

grad än hittills söka påverka prisbildningen å spannmålsmarknaden. I

viss mån avgörande för nämndens ställningstagande i denna fråga hade

dessutom varit den omständigheten, att i samband med inlösningsgaran-

tiens upphävande den denaturering av brödsäd till foder, som för när­

varande vore oundviklig, skulle kunna slopas. Det vore möjligt, att man

efter den 1 september 1935 ännu en tid måste fortsätta därmed, men då

det nu befintliga brödsädsöverskottet hunnit undanskaffas, borde dena-

tureringsförfarandet under alla omständigheter kunna upphöra. Att

nämnden fäste särskild vikt vid denna omständighet berodde icke alle­

nast på det förhållandet, att det förefunnes vissa svårigheter med avse­

ende å kontrollen över användningen av denaturerad brödsäd utan även

därpå, att kostnaderna för denatureringen, vilka icke vore så obetydliga,

vore helt bortkastade.

I fråga örn de riktlinjer för den av utredningen föreslagna stödköps-

och lagringsverksamheten, sådana dessa angivits i det av utredningen

upprättade förslaget till avtal mellan staten och svenska spannmåls-

aktiebolaget, gör spannmålsnämnden vissa erinringar. Nämnden anför i

sådant hänseende följande.

Tanken, att bolaget skulle hålla ett reservlager, vore enligt nämndens

mening fullt riktig. Att under alla omständigheter begränsa detta re­

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

lil

servlager till 70,000 ton, syntes nämnden dock knappast välbetänkt. Skulle det under våren och sommaren ett år visa sig, att brödsädsskörden kunde förväntas bliva mycket låg, kunde t. o. m. ett reservlager på 100,000 ton å 150,000 ton visa sig erforderligt, för att icke inmalningsprocenter- na skulle alltför mycket variera från det ena året till det andra och i genomsnitt för flera år bliva lägre, än eljest med hänsyn till den före­ fintliga tillgången på inhemsk brödsäd vore önskligt. Däremot menade nämnden, att något praktiskt behov icke förelåge för bolaget att den 1 september 1935 från spannmålsföreningen övertaga något spannmåls­ lager. Vid den tidpunkten funnes mer än tillräckligt av spannmål av gammal skörd. Örn densamma befunne sig i föreningens eller bolagets ägo, spelade för dess disponerande ingen roll. Av stor betydelse kunde det däremot vara, att bolaget under det första verksamhetsåret, innan dess marknadsreglerande förmåga hunnit prövas, hade relativt stora in­ köpsmöjligheter. Samtidigt vunnes härigenom, att föreningens och bo­ lagets affärer hölles helt isär. Slutligen undginge man på detta sätt att i avtalet inrycka några bestämda priser, vilka lätt kunde komma att verka normerande på marknadsutvecklingen.

Som komplettering till stödköpsförfarandet hade utredningen före­ slagit, att stödorganet skulle äga att efter bemyndigande av Kungl. Majit träffa avtal med lagerkällare, att dessa mot viss ersättning skulle lagra spannmål till ingången av ett nytt konsumtionsår. Nämnden för­ menade, att detta vore en välbetänkt anordning, då därigenom utbuden av spannmål kunde beräknas komma att hållas tillbaka och stödorganets egen verksamhet i viss mån inskränkas. Nämnden ville dock under­ stryka betydelsen utav, att bolaget vid träffandet av lagringsavtal gjor­ de detta under sådana former, att icke eventuellt befintliga brödsädsöver- skott utan bolagets kontroll komme ut i marknaden och verkade pris­ tryckande å densamma. För bolagets verksamhet vore det nödvändigt, att bolaget hade överskottet av spannmålen i en eller annan form i sin hand.

Lantbruksstyrelsen anser nödvändigt, att inlösningsskyldigheten upp­ hör från och med 1935 års skörd. I fråga örn den föreslagna stödköps- och lagringsverksamheten anför styrelsen följande.

Lantbruksstyrelsen holle principiellt icke för troligt, att stödköps- verksamhet, särskilt med hänsyn till den föreslagna starka begränsnin­ gen därav, kunde få någon större direkt inverkan på spannmålsmarkna- dens prisläge, åtminstone icke, försåvitt icke staten ville vara beredd att för ändamålet påtaga sig ytterligare ekonomiska uppoffringar. Därest de av styrelsen ifrågasatta skärpningarna i fråga örn importregleringar­ na för fodermedel skulle vinna beaktande, syntes det troligt, att knappast några stödköpsåtgärder alls skulle vara behövliga för åstadkommande av ett tillfredsställande läge på spannmålsmarknaden som helhet be­ traktad. Först därest fodermarknadens prisläge i samband med en stor brödsädsskörd bleve sådant, att skälig hänsyn till brödsädsodlarens in­ tressen krävde ett frigörande av brödsädsprisen från de pris, som före­ stavades av brödsädens värde som foder, kunde stödköpen få någon egentlig betydelse. Under sådana förhållanden syntes dock don före­ slagna begränsningen i fråga örn stödköpens omfattning göra anordnin­ gen mindre värdefull. Även örn lantbruksstyrelsen sålunda icke byste större förväntningar om stödköpsverksamhetens betydelse, ansåge sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

styrelsen dock, då densamma möjligen kunde tänkas få ett visst psyko­

logiskt inflytande och knappast kunde medföra egentliga olägenheter,

annat än låt vara betydande risker för staten, icke böra avstyrka ett

försök i denna riktning.

I viss mån annorlunda ställde sig enligt lantbruksstyrelsens förmenan­

de förslaget örn garanti för vissa spannmålsodlare mot förlust på grund

av lagring. Detta förslag, som vore avsett att tjäna samma syfte som

stödköpen, kunde enligt lantbruksstyrelsens mening måhända medföra

icke avsedda konsekvenser. Därest vissa lagrare erhölle garanti mot

eventuella förluster på grund av lagringen, syntes det ligga nära till

bands förmoda, att lagring utan sådan garanti kunde komma att upp­

höra. Förefintligheten av en garantimöjlighet syntes således kunna

motverka en sund utveckling av spannmålsmarknaden, därest icke så­

dan garanti lämnades alla lagrare, vilket åter å sin sida skulle kunna

medföra mindre önskvärda konsekvenser för det allmänna. Då därtill

komme att ekonomiska uppgörelser angående lagring och än mera angåen­

de förluster på lagring vore av den art, att en skälighetsprövning av

förlustens storlek innebure stora svårigheter, funne sig styrelsen icke

kunna tillstyrka bifall till utredningens förslag i detta avseende. Skulle

så mot förmodan visa sig erforderligt, vore det till synes bättre att ut­

sträcka stödköpsförfarandet.

Även kommerskollegium samt flertalet av de av kollegium hörda nä-

ringsorganisationerna anse, att inlösningsförfarandet hör slopas samt

ansluta sig örn än på vissa håll med tvekan till förslaget örn ett stöd-

köpsförfarande i prisstahiliserande syfte. En avvikande ståndpunkt in­

tages av svenska kvarnföreningen, som visserligen anser ett fortsatt in-

lösningsförfarande uteslutet men likväl icke vill förorda den föreslagna

stödköps- och lagringsverksamheten. Föreningen framhåller, att det

föreslagna stödköpsförfarandet vore osäkert samt lämnade rum för en

alltför stor möjlighet till ojämnhet och godtycke, på samma gång som

det måste medföra osäkerhet för jordbrukarna och i ännu högre grad

för spannmålsköpare, det vill säga kvarnar och spannmålshandlare. De

stödköpssystem, som prövats i andra länder, hade endast lämnat nedslå­

ende resultat och förorsakat stödköpsorganet stora förluster. I stället

förordade kvarnföreningen införande av en importavgift eller förhöjd

tull på såväl spannmål som mjöl kombinerat med utförselbevis med bi­

behållande av inmalningstvång för svensk brödsäd och importreglering

å fodervaror. Verkningarna av ett tullsystem vore kända — och härmed

vore importavgifter jämställda — och då därjämte sådan anordning vore

enklare att genomföra, syntes detta avgjort vara att föredraga framför

de av spannmålsutredningen föreslagna komplicerade anordningar, som

beskure handelns och industriens rörelsemöjligheter och uppammade en

produktion, för vilken icke kunde ernås en naturlig avsättning.

Även föreningen Sveriges spannmålsintressenter anser åtskilliga skäl

tala mot stödköpsförfarandet men medgiver, att den föreslagna anord­

ningen synes erbjuda de minsta riskerna för uppnående a.v det upp­

ställda stödsyftet. Föreningen framhåller, bland annat, följande.

113

Spannmålsmarknaden tillhörde de näringsområden, sora vore under­ kastade en effektiv konkurrens och krävde individuell bedömning av pri­ ser och marknadsförhållanden. Följaktligen kunde denna marknad icke utan förlust undvara det personliga initiativet, verksamt inom ramen av individens självansvar. Direkta statliga ingripanden i prissättning och upphandling vore därför icke att tillråda. Därjämte syntes det för­ eningen mindre lämpligt, att staten på basis av en konstlad köpkraft etablerade konkurrens med en inhemsk industri rörande förvärv av de råvaror, som bildade underlaget för industriens verksamhet. Ej heller torde ett statligt företag undgå att i sin praktiska verksamhet hilda ett besvärande irritationsmoment för övriga inom denna handelsgren arbe­ tande företag. Även örn bolaget sorgfälligt undveke att utnyttja sin maktställning till företags obehöriga gagn eller skada, torde ovissheten angående tidpunkt, art och omfång av bolagets visserligen tillfälliga men alltid aktuella ingripanden i marknadsförloppet verka störande på skördeupphandlingen och bereda näringsutövare olägenhetex-, som sam­ manhängde med bolagets icke marknadsmässiga karaktär. Likaså för­ utsatte bolagets prisdirigerande uppgift med nödvändighet en förvalt­ ningsledning av uppdriven och därför icke lättdisponerad kompetens.

Å andra sidan ville föreningen icke bestrida, att staten svårligen stöde till svars med att lämna den svenska spannmålsmarknaden vind för våg, sedan odlarna lockats till en överproduktion av brödsäd, som, örn sta­ ten vore passiv, hotade att provocera häftiga prisfluktuationer, periodi­ ska prissammanbrott och nya odlingsrubbningar. Goda skäl talade för nödvändigheten av, att staten vid övergivandet av inlösningspriserna inmonterade i upphandlingen ett pris- och tillförselreglerande instru­ ment, som tillförsäkrade odlarna det erfordeidiga måttet av produktions- trygghet jämsides med en odlingsbegränsning, som markerades av bröd­ försörjningens behov.

Kooperativa förbundet uttalar att, ehuru verkningarna av den före­ slagna anordningen i flera avseenden vore svåra att förutse, det dock förefölle, som örn den skulle vara att föredraga framför det nu till- lämpade systemet. Det voro nämligen uppenbart, att det nuvarande in- lösningsförfarandet med den därtill knutna prisgarantien under rådan­ de förhållanden måste bidraga till en oavlåtlig ökning av spannmåls­ överskottet. Det syntes, som örn det av utredningen föreslagna stöd- köpsförfarandet — baserat på en lägsta notering under de tidigare höst­ månaderna av minst 14 kronor per 100 kilogram vete samt 13 kronor per 100 kilogram råg med stigande priser under konsumtionsårets fort­ gång —• samtidigt som det beredde brödsädsodlingen erforderligt stöd, borde kunna, örn det tillämpades med klokhet och varsamhet, leda till en nödvändig bättre överensstämmelse mellan tillgång och efterfrågan på brödsäd.

Beträffande konstruktionen och sammansättningen av det organ, som skall handhava de föreslagna åtgärderna av organisatorisk och affärs­ mässig art till spannmålsmai’knadens stödjande, äro meningarna i de inkomna yttrandena likaledes delade. Statens spannmälsnämnd tillstyr­ ker utredningens förslag örn bildande av ett särskilt bolag enligt angiv-

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr

227-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

8

na grunder för nämnda ändamål. Statskontoret förordar likaledes, att

ett särskilt bolag bildas för ändamålet. Även lantbruksstyrelsen anser

det icke lämpligt, att ifrågavarande arbetsuppgifter uppdroges åt sven­

ska spannmålsföreningen. Svenska foderämnes- och spann/målsimpor­

törernas förening kan däremot icke ansluta sig till utredningens för­

slag i denna del. Föreningen framhåller, att väl vore det riktigt, att

.svenska spannmålsföreningen i sin nuvarande form utgjorde en kvarn­

sammanslutning, låt vara med staten som ensam beslutande part i alla

avgörande frågor, men genom inlösning av kvarnarnas, av staten ga­

ranterade andelar i spannmålsföreningen syntes en sådan omorganisa­

tion av densamma kunna genomföras, som gjorde den skickad att även

i fortsättningen utgöra regleringsorgan. Den ifrågasatta anordningen

med tills vidare två organ, spannmålsföreningen för handhavandet av

avvecklingen av det nuvarande brödsädsöverskottet och spannmålsbo-

laget för handhavandet av spannmålsregleringen i övrigt, syntes icke

blott onödigt invecklad utan rent av ägnad att medföra direkta olägen­

heter. Sveriges spannmålsintressenters förening anser, att utredningen

icke med önskvärd tydlighet understrukit bolagets temporära karaktär.

Enligt föreningens förmenande borde bolaget betecknas och betraktas

som ett avvecklingsföretag, ägnat att under någorlunda mjuka former

förmedla övergången till en fri marknad. Denna synpunkt tillmätte för­

eningen så mycket större betydelse som vissa tendenser inom odlingen

lydde på en i det längre loppet fortsatt produktionsökning, framför allt

av vete. En utveckling i sådan riktning försvårade statsmakternas lös­

görande från den direkta marknadsinterventionen ju längre beslutet

därom uppskötes. Med hänsyn till denna avvecklingssynpunkt vore bo­

lagsformen måhända mindre passande, men föreningen föreställde sig,

att svårigheter vore för handen för bildande av en ekonomisk förening

med staten som ensam ägare. Även de av kommerskollegium höi'da nä-

ringsorganisationerna ställa sig tveksamma till eller motsätta sig be­

stämt inrättandet av ett nytt organ —det föreslagna svenska spannmåls-

aktiebolaget, vari staten skulle teckna hela aktiekapitalet och framdeles

bliva innehavare av minst 95 procent av aktierna — för omhänderha-

vandet av den nya stödverksamheten. Det framhålles härvid särskilt,

hurusom bibehållandet, låt vara under en viss avvecklingstid, av svenska

spannmålsföreningen vid sidan av det nya statsägda bolaget måste vara

ägnat att skapa intressekollisioner mellan å ena sidan föreningen, som

måste sträva efter att för bästa pris realisera sitt spannmålslager, och ä

andra sidan bolaget, vars uppgift vore att genom uppköp stabilisera

spannmålspriserna vid lämplig höjd, och som dessutom jämväl bomme

att bedriva försäljning av spannmål. Vidare uttalas farhågor för att

det nya bolaget skulle komma att utgöra upprinnelsen till ett statens

spannmålsmonopol, en utveckling, som —- enligt vad som uttalas av

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

115

Stockholms m. fl. liaudelskamrar — i fråga om ett så känsligt område som spannmålshandeln skulle bliva av ödesdiger art.

För egen del anför kommerskollegium på denna punkt följande. Det ville synas, som örn. den anförda kritiken mot den duplicering av samtidigt verksamma förmedlare av den statliga understödsverksamhe- ten, som utredningens förslag innebure, skulle vara befogad. Utan att närmare ingå på själva organisationsfrågan, som syntes kunna lösas, antingen genom en ombildning av svenska spannmålsföreningen, vil­ ken i så fall enligt nya direktiv finge omhänderhava även den nya stödköpsverksamheten, eller därigenom att det föreslagna svenska spann- målsaktiebolaget finge i uppdrag att fortsätta avvecklingen av före­ ningens verksamhet och realisationen av dess lager, ville kollegium för­ orda, att endera av dessa utvägar valdes, till förekommande av eljest tillsynes oundvikliga slitningar vid genomförandet av de delvis motsatta uppgifterna. Närmast till bands syntes onekligen ligga en sådan omor­ ganisation av svenska spannmålsföreningen, att staten, åtminstone tills vidare, övertoge andelarna i föreningen, varigenom sålunda det statliga inflytandet över densamma bleve förhärskande och att samtidigt före­ ningens styrelse tillfördes representanter för såväl jordbruket, spann­ målshandeln och kvarnindustrien som konsumentintresset.

I fråga örn bolagets konstruktion framföras vissa detaljanmärkningar.

Statskontoret ifrågasätter sålunda, huruvida icke — såsom fallet vore med preferensaktierna i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet — hela stocken av preferensaktier lämpligen borde ju förr dess hellre överlåtas på enskilda händer. Givetvis förutsatte en dylik anordning, att prefe­ rensaktiernas röstvärde bestämdes på sådant sätt, att icke det utslagsgi­ vande inflytandet på bolagets angelägenheter, som borde tillkomma sta­ ten, äventyrades. A andra sidan syntes det — till säkerställande av att en fyllig representation inom styrelsen bereddes åt de praktiska och af­ färsmässiga synpunkterna —- böra förbehållas innehavarna av prefe­ rensaktierna att utse halva antalet styrelseledamöter — dock icke ord­ förande och vice ordförande — jämte suppleanter, vartill borde komma den ene revisorn jämte suppleant för honom. Därest ytterligare allenast en revisor ansåges böra tillsättas, syntes övervägande skäl tala för, att denne utsåges av Kungl. Majit. Vidare ville statskontoret ifrågasätta, huruvida icke — med hänsyn till rådande ränteläge, vari någon för­ ändring uppåt för närvarande icke kunde skönjas — det borde vara till­ fyllest att fastställa den årliga utdelningen å preferensaktie till högst 4 k \ V< procent. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ej framfört annan erinran mot den föreslagna bolagsordningen för svenska spannmåls- aktiebolaget än att någon formell jämkning borde göras beträffande be­ stämmelsen örn hembud till inlösen av staten av preferensaktie, utvi­ sande att hembudet gällde sådan preferensaktie, som ej ursprungligen tillhört staten. Den föreslagna anordningen, att fullmäktige skulle er­ hålla bemyndigande att tillhandahålla erforderliga medel för sådan in­ lösen, syntes vara lämplig. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

116

Kungl. Marits proposition nr 227.

har icke övertygats om ändamålsenligheten av den föreslagna uppdel­

ningen av bolagets aktiekapital i stamaktier och preferensaktier, de sist­

nämnda för möjliggörande av marknadsintressenas representation inom

bolaget. Denna ståndpunkt grundade föreningen på betydelsen av den

omständigheten, att bolagets självständighet gentemot de inom handeln

verksamma företagen omsorgsfullt vårdades och bevarades. Delägare­

skap från deras sida, med vilka stödorganet samarbetade eller kon­

kurrerade, kort sagt, knöte affärsmässiga förbindelser, öppnade möjlig­

heter till icke avsedda sidoinflytelser vid handläggningen av det lö­

pande uppköps- och försäljningsarbetet. Det vore av oundgänglig vikt,

att det statliga företaget fungerade med ostridig oväld i betraktande av

de till upphandlingen knutna friktionsanledningarna, och bolaget borde

därför enligt föreningens uppfattning konstrueras som ett från de övriga

marknadsföretagen även formellt avskilt, fristående stödköpsinstitut,

oavsett örn dessa företag ägdes av jordbrukarna eller köpmännen eller

utgjordes av kvarnar.

Spannmålsutredningens förslag rörande anskaffningen av erforderliga

rörelsemedel för det nya stödorganets verksamhet har föranlett särskilda

uttalanden från flera håll. Såväl Sveriges allmänna lantbrukssällskap

som svenska lantmännens riksförbund anse sig, därest den föreslagna

anordningen genomföres, böra framhålla vikten av, att stödorganet ut­

rustas med befogenhet att ingripa å marknaden i större omfattning än

utredningen tänkt sig, samt att härför nödigt kapital ställes till för­

fogande. Statens spannmålsnämnd påpekar, att örn priserna å vete och

råg enligt nämndens förslag bleve något högre, än vad utredningen som

minimum tänkt sig, de till förfogande stående penningmedlen icke för-

sloge till inköp av fullt de myckenheter spannmål, med vilka utred­

ningen räknat. Då nämnden emellertid förutsatt, att bolaget icke den

1 september 1935 skulle från föreningen övertaga något reservlager, för­

fogade detsamma under sitt första verksamhetsår över ett så pass stort

rörelsekapital, att dess möjligheter till inköp av spannmål i allt fall bor­

de vara tillräckliga. Statskontoret har ej något att erinra mot att till

tecknande av aktier i bolaget å riksstaten för budgetåret 1935/1936 bland

utgifter för kapitalökning uppföres ett reservationsanslag å 10,000,000

kronor att utgå av lånemedel. Däremot kan ämbetsverket icke biträda

utredningens förslag, att, utöver ett förlagskapital för svenska spann-

målsaktiebolaget å 10,000,000 kronor, till Kungl. Maj:ts förfogande skulle

ställas ytterligare 10,000,000 kronor såsom rörelsekapital för åtgärder på

spannmålsmarknadens område. En väsentlig nedsättning av sistnämn­

da belopp syntes ämbetsverket kunna företagas, utan att därigenom

skulle vedervågas tillgången på för här ifrågavarande ändamål erfor­

derliga rörelsemedel. Även fullmäktige i riksbanken framhålla önsk­

värdheten av, att det förlagskapital, som staten utöver aktiekapita­

Kuncjl. Marits projjosition nr 227.

117

let 10,000,000 kronor skall tillhandahålla bolaget, begränsas, förslagsvis till 10,000,000 kronor. Beträffande formen för förlagskrediten och rän­ tan å densamma ifrågasätta fullmäktige, att man skulle förfara sålunda, att det föreslagna beloppet ställdes till bolagets förfogande i svenska sta­ tens förbindelser, vilka bolaget därefter ägde att själv belåna. Härige­ nom skulle den ränta, som bolaget finge vidkännas, i viss mån anpas­ sas till läget på penningmarknaden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört bland annat följande.

Av den granskning fullmäktige ägnat ärendet hade det synts fullmäk­ tige, som örn den föreslagna omläggningen av statens medverkan vid den svenska spannmålsskördens avsättning på den öppna marknaden skulle genom det föreliggande förslaget väsentligen begränsa statens förlustrisk. Huruvida det föreslagna nya organet för spannmålsskör­ dens avsättning, även i den mera begränsade omfattningen för dess verk­ samhet, verkligen skulle kunna bedriva denna så, att vinst å densamma finge beräknas, syntes emellertid fullmäktige vara tvivel underkastat. Med hänsyn härtill förefölle det därför något tveksamt, huruvida sta­ tens insatskapital borde utgå enbart av lånemedel. Avsteg från den av statsmakterna såsom regel tillämpade principen, att anslag av låneme­ del endast borde ifrågakomma, när dessa medel med någon säkerhet kunde beräknas giva den avkastning, som motsvarade ränteutgifterna å det investerade kapitalet, borde helst icke ifrågakomma. Fullmäktige hade visserligen vid ett par tillfällen, då sådana avsteg blivit föreslag­ na, ej direkt velat motsätta sig dessa men bade då ansett sig böra starkt framhålla, att endast mycket tungt vägande skäl, närmande sig ett nöd­ läge, därtill varit för fullmäktige bestämmande. Från denna sin ut­ gångspunkt ville fullmäktige i det nu föreliggande fallet icke heller av­ styrka, att lånemedel anvisades för den föreslagna aktiekapitalinveste­ ringen i bolaget å 10,000,000 kronor, men skulle ansett riktigast, örn någon del kunnat anvisas av andra medel. Därest kapitalförlust därför skulle visa sig uppstå, borde denna snarast anmälas till ersättande av sistnämnda medel.

Körande det övriga förlagskapitalet, som bolaget ansåges vara i behov av och som genom två olika lånemedelsanslag å vardera 10,000,000 kro­ nor skulle genom fullmäktiges försorg ställas till förfogande, ville full­ mäktige ej göra annan erinran mot den föreslagna anordningen, än att det borde fastslås, att räntan å utbekomna belopp beräknades oell av bolaget gäldades efter den effektiva medelräntan å den av staten upp­ tagna fonderade statsskulden. Fullmäktige ansågo detta finansierings­ sätt vara att föredraga framför avlämnande av statsobligationer i och för dessas belåning i riksbanken, enär obligationerna ej kunde belånas till fulla värdet, och fördenskull dylika måste utlämnas till större belopp än den av riksdagen lämnade krediten.

Av riksgäldsfullmäktige har en minoritet av två ledamöter velat i fråga om det förlagskapital, som skulle ställas till förfogande, uttala, att det lämpligaste sättet att ordna svenska spannmålsaktiebolagets för- lagskredit vore att förfara på samma sätt, som skett vid två tillfällen, då svenska jordbrukskreditkassan erhållit temporär kredit mot garanti av svenska statens obligationer. Örn så skedde skulle krediten, vilken

118

vore avsedd att disponeras under en närmare bestämd begränsad tid,

nämligen under de tre budgetåren 1935/1936—1937/1938, därigenom kun­

na ej oväsentligt förbilligas. Efter utgången av nämnda period borde,

om icke anledning härtill tidigare uppstått, frågan återupptagas röran­

de svenska spannmålsaktiebolagets förlagskredits ordnande i framtiden.

Vid en sådan tidpunkt vore det jämväl lättare att överblicka, i vad mån

krediten med hänsyn till eventuella förluster borde anvisas av andra

medel än lånemedel.

Svenska bankföreningen framhåller, att det vore givet, att för en rö­

relse av den omfattning, som av utredningen ifrågasattes, erfordrades ett

icke oansenligt kapital. Att utöver det aktiekapital å 10,000,000 kronor,

varmed det föreslagna bolaget skulle förses, statliga kreditiv å samman­

lagt 20,000,000 kronor skulle behövas, syntes dock icke antagligt. Spann­

mål vore en standardvara, som utgjorde ett väl användbart kreditunder­

lag. Landets kreditinrättningar av alla slag hade penningöverskott, som

de mot nöjaktig säkerhet gärna placerade på billiga villkor. Därest

regleringsorganet, såsom vore självfallet, erhölle affärsmässig och ve­

derhäftig ledning, borde dess statliga penningförsörjning kunna begrän­

sas.

I fråga örn utredningens förslag örn upptagande av veteavgift anför

styrelsen för kooperativa förbundet, att, örn veteavgiften användes ute­

slutande för att under en längre period jämna ut prisfluktuationerna på

brödspannmål å den inhemska marknaden, kunde under förhandenva-

rande förhållanden några mera vägande invändningar knappast göras

mot densamma och detta så mycket mindre, örn avgiften, så snart detta

vöre möjligt, sänktes. Skulle avgiften däremot utnyttjas även för andra

ändamål, hade man emellertid anledning att ställa sig mycket tveksam

till denna del av förslaget. Enligt styrelsens mening måste det näm­

ligen anses vara ändamålsenligt, att veteavgiften helt reserverades för

de kostnader, som direkt hörde samman med uppgiften att på den in­

hemska marknaden effektuera det prisstöd och den prisutjämning, som

utredningens förslag syftade till, men däremot vore det enligt styrelsens

mening avgjort olämpligt och oriktigt att taga den i anspråk för undan­

skaffande genom export av eventuellt spannmålsöverskott eller för ända­

mål vid sidan av hrödsädsodlingen. Föreningen Sveriges spannmålsin-

tressenter ifrågasätter, örn icke den statliga stödköpsverksamheten bor­

de finansieras direkt av statsmedel. Den våldsamma nedgången av

mjölkonsumtionen utgjorde enligt föreningens mening en bestämd an­

visning örn olämpligheten av en fördyring av mjölet genom vetebeskatt­

ning. Spannmålsnämnden har ingen erinran mot uttagande av en dy­

lik avgift på sätt utredningen ifrågasatt, ehuru enligt nämndens tidigare

uttalade mening stora kontrollsvårigheter måste bliva förbundna med

ett sådant förfarande.

Beträffande förslaget örn utvidgad avgiftsfrihet för vete, som förmales

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

119

mot tull eller lön för odlares husbehov, framföras invändningar från ett

flertal håll. Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening

avstyrker ej endast en dylik utvidgning utan även den nuvarande av­

giftsfrihoten för odlares tullförmalning och uttalar i anslutning härtill,

att en dylik avgiftsfrihet innehure en uppenbar orättvisa såväl mot han-

delskvarnarna som mot konsumenterna. En liknande ståndpunkt in­

tages av kommerskollegium och så gott som alla de av detta ämbets­

verk hörda organisationerna. Kollegium framhåller, att veteavgiften

rättvisligen borde drabba även sådan spannmål, som mot tull eller lön

förmales för odlares räkning. Ett motsatt förfarande kunde, särskilt

vid förhöjd veteavgift, befaras medföra missbruk och underslev, var-

förutom det även skulle innebära en orättvisa gentemot de kvarnar, som

komme i en i viss mån missgynnad ställning i förhållande till tullkvar­

narna. Även svenska livsmedélsarbetareförbundet uttalar betänkligheter

mot att undantag från utgivande av veteavgift medgåves beträffande tull­

förmalning.

Svenska spanntnålsföreningen anför i sitt yttrande på denna punkt

bland annat följande.

Föreningen hade vid upprepade tillfällen framfört betänkligheter mot

upptagande av den s. k. veteavgiften, som i själva verket vore en av­

gift på förmalningen och som i sista hand genom mjölfördyring betala­

des av konsumenterna. Veteavgiften avsåges även enligt spannmålsut-

redningens förslag skola i fortsättningen utgå för att täcka genom stöd­

åtgärderna uppkomna förluster. Det vore en olägenhet, att veteavgif­

tens storlek enligt förslaget ej inverkade på prisläget å brödsäd, då där­

igenom odlarnas eget intresse att minska brödsädsöverskottet försvunne.

Men än mera anmärkningsvärt vore, att förslaget bibehölle den uppdel­

ning mellan handelsförmalning och tullförmalning till husbehov, var­

igenom veteodlaren såsom konsument befriades från att deltaga i kost­

naderna för stödet åt brödsädsodlingen och varigenom således belastnin­

gen å övriga konsumenter ytterligare ökades. Det förelåge knappast

skäl för att veteodlare-konsumenten skulle undslippa den pålaga, som

drabbade alla jordbrukare, vilka ej odlade vete, och alla övriga konsu­

menter i landet. Vid en strävan att förenkla och förbättra stödåtgär­

derna måste det vara felaktigt att införa sådana undantagsbestämmel­

ser, som icke blott av principiella skäl vore omotiverade utan även omöj­

liga att i praktiken kontrollera, och vilka enligt statens spannmåls-

nämnds tidigare uttalanden kunde vara ägnade att uppamma en liknan­

de moral, som under tidigare kristid framträdde.

Att, såsom Kungl. Majit gjort, bevilja befrielse från veteavgift vid

förmälning för ålderdomshems patienter, vore en överraskande till-

lämpning av gällande förordning, vilken endast medgåve befrielse för

odlarens husbehov. En sådan tolkning visade svårigheten att fastställa

vad som avsåges med odlare och talade även mot bibehållande av nämn­

da undantagsbestämmelse. Föreningen kunde ej annat än finna såväl nu

gällande som än mera den föreslagna kontrollen beträffande förutnämnda

förhållanden bristfällig. Genom upphävande av begränsningen och för­

Kungl. Majus proposition nr 227.

120

svagande av kontrollen komme den avgiftsfria förmalningen att gå ut­

över de gränser, som i förslaget avsåges.

Statens spannmålsnämnd framhåller, att nämnden funnit de av kvarn­

industrien framförda betänkligheterna beträffande avgiftsfrihet vid

förmälning mot tull eller lön rätt bärande, ehuru nämnden, sedan an­

ordningen numera i viss omfattning kommit i tillämpning, på av ut­

redningen angivna grunder icke ansåge sig böra avstyrka ifrågavaran­

de avgiftsfrihet. Nämnden delade dessutom den av styrelsen för sven­

ska spannmålsföreningen u. p. a. uttalade meningen, att avgiftsfriheten

borde hållas inom möjligast snäva gränser. Härmed åsyftade nämn­

den icke någon begränsning av egentliga odlares avgiftsfria mycken­

het, men att avgiftsfrihet icke skulle tillkomma, anstalter av olika slag,

såsom ålderdomshem, skolor, pensionat m. fl. Det kunde icke nekas,

att kvarnindustrien genom spannmålsregleringen kommit att arbeta un­

der andra betingelser än tidigare, vilka bland annat framskapat helt nya

inbördes konkurrensförhållanden. Under sådana omständigheter vore

det rätt naturligt, att statsmakterna icke vidtoge åtgärder, som än ytter­

ligare skärpte ifrågavarande förhållande.

Emot denna punkt i nämndens utlåtande har avvikande mening an­

mälts av ledamoten friherre Stiernstedt, som ansett, att veteavgiften,

vilken enligt förslaget i sista hand skulle få karaktären av en ren kon­

sumentskatt, borde på lika sätt träffa samtliga mjölkonsumenter. Ett

obegränsat och okontrollerat fritagande av en befolkningsgrupp från dy­

lik avgift måste enligt reservanten lätt nog leda till oärliga förfaran­

den, ägnade att medföra en återgång till den s. k. kristidsmoralen. Ge­

nom ett sådant system komme vidare de i tekniskt hänseende mindre väl

utrustade kvarnarna att gynnas på bekostnad av de företag, som vore

försedda med högvärdiga och dyrbara tekniska anordningar.

Vad slutligen angår den av utredningen föreslagna formen för avveck­

lingen av svenska spannmåls}öreningens verksamhet hava från flera håll

framförts starka betänkligheter mot att efter den 1 september 1935 två

statliga organ skulle vara verksamma på spannmålsmarknaden. Såsom

framgår av vad förut anförts, intages denna ståndpunkt av kommers­

kollegium jämte flertalet handelskamrar i riket. Till denna mening an­

sluter sig även lantbruksstyrelsen, som i sådant hänseende framhållit

bland annat följande.

Den föreslagna anordningen, enligt vilken två statliga organ komme

att samtidigt uppträda såsom tävlande både på brödsädsmarknaden

och fodermarknaden syntes lantbruksstyrelsen knappast rationell eller

ägnad att bidraga till upprätthållande av ett för jordbruket skäligt och

med hänsyn till realisationen av spannmålsföreningens lager ur det all­

männas synpunkt önskvärt prisläge på förevarande områden. Såvitt

av betänkandet framginge, hade utredningen icke—åtminstone icke mera

ingående —- övervägt möjligheten av att det planerade aktiebolaget skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

121

övertaga det lager, som hösten 1935 kunde befinnas i spannmålsförening-

ens ägo. Mot en sådan anordning syntes formellt det förhållandet tala,

att staten åtagit sig absolut garanti för alla spannmålsföreningens för­

luster. Föreningen borde därför ensam få handhava sin avveckling, så

att förlusterna bleve slutgiltigt fastslagna. Reellt sett syntes detta dock

knappast hava någon större betydelse. Visserligen skulle staten enligt

föreliggande förslag icke lämna någon formell garanti för det nya bo­

lagets affärsverksamhet. Då emellertid staten skulle tillhandahålla bo­

laget såväl aktiekapital som i övrigt erforderligt rörelsekapital, bleve

staten bolagets enda egentliga ägare och finge hära den förlust, bolagets

verksamhet eventuellt kunde medföra. Staten finge också tillgodogöra

sig å verksamheten eventuellt uppkommet överskott. Utredningen hade

visserligen utgått från, att aktierna i bolaget skulle kunna förvärvas av

andra än staten, men utredningen syntes knappast förutsätta, att någon

skulle vilja engagera sig på detta område. I stort sett kunde därför sta­

tens engagement i de båda förevarande företagen anses likvärdigt och

en överflyttning av en del utav det ena företagets verksamhet på det

andra ur statsekonomisk synpunkt betraktas såsom jämförelsevis bety­

delselös.

Därest spannmålsaktiebolaget på här ifrågasatt sätt övertoge den slut­

liga avvecklingen av spannmålsföreningens verksamhet, syntes däremot

vissa fördelar stå att vinna. Avsevärt större klarhet över statens en­

gagement på detta område skulle därigenom ernås. Administrations­

kostnaderna för den genom statliga anordningar bedrivna verksamhe­

ten skulle tillika kunna nedbringas. Den största vinsten av, att endast

ett organ handhade uppköp och försäljning för det allmännas räkning

av spannmål, vore emellertid, att denna verksamhet kunde bedrivas mera

ändamålsenligt. Särskilt syntes det, som örn avvecklingen av spannmåls­

föreningens lager därigenom skulle kunna ske med minsta förlust för

staten, samtidigt som detta lager korume till användning, där det bäst

passade och mest gagnade det allmänna i stort sett.

Svenska lantmännens riksförbund understryker nödvändigheten av,

att avvecklingen skedde i mycket nära kontakt med det nya stödköps-

organet. Angelägenheten härav vore så betydande, att riksförbundet

ville ifrågasätta, örn icke avvecklingen av överskottet helt borde över­

låtas till stödköpsorganet. Det måste dock därvid dragas klara grän­

ser mellan avvecklingen av det gamla systemet och det nya stödköps-

organets verksamhet, så att icke det senare bleve belastat med förluster

från tidigare period och därigenom hämmat i sin verksamhet.

Körande avvecklingen i övrigt må nämnas, att fullmäktige i riksban­

ken framhålla önskvärdheten av att en plan för avveckling av förluster­

na på svenska spannmålsföreningens verksamhet fastställes vid årets

riksdag. Fullmäktige i riksgäldskontoret betona nödvändigheten av en

kraftig amortering av den beräknade förlusten å den av spannmåls-

ioreningen omhänderhavda verksamheten. Från denna utgångspunkt

förofölle det av utredningen föreslagna beloppet av 1,500,000 kronor vara

alldeles för snävt beräknat. Svenska bankföreningen framhåller vidare

nödvändigheten av, att realisationen av förefintliga spannmålslager icke

122

betraktades såsom så att säga eu spannmålsregleringens enskilda ange­

lägenhet utan såsom en ekonomisk fråga, som hade intresse för landet

i sin helhet. Då denna synpunkt anlades på frågan, framstode det icke

såsom utan vidare gagneligt, att ifrågavarande spannmål exporterades

till Tyskland, oaktat detta land erbjöde en köpeskilling, som med någon

krona per deciton överstege den, vilken annorstädes skulle kunna upp­

nås. Erlades betalningen över den svensk-tyska clearingen, kunde det

nämligen inträffa, att resultatet bleve sådant, att varje kronas minsk­

ning av realisationsförlusten motsvarades av en avsevärt större förlust

för andra svenska fordringar på Tyskland.

Spannmålsnämnden har i sitt yttrande till behandling upptagit frågan

örn samarbete mellan olika statliga organ beträffande de olika jordbruks-

regleringarna och i detta hänseende anfört följande.

I sitt utlåtande till Kungl. Majit den 18 december 1933 med förslag till

fortsatta åtgärder till hrödsädsodlingens stödjande hade nämnden ansett

sig böra beröra frågan örn de statliga stödåtgärdernas återverkan på

olika grenar av produktionen, därmed åsyftande önskvärdheten utav en

viss samverkan mellan de organ, som närmast omhänderhava de statliga

stödåtgärderna. Redan nu hade spannmålsnämnden det närmaste an­

svaret för importen av och därmed också i viss män prisbildningen å de

flesta fodervarorna. Jämlikt smör- oell margarinkommitténs förslag

skulle nämnden dessutom omhänderhava regleringen av importen av olje-

kakor och visst annat kreatursfoder. Slutligen hade spannmålsutred-

ningen föreslagit, att i nämndens hand skulle läggas regleringen av im­

porten av brödsäd och vissa produkter därav. Härigenom komme nämn­

den i praktiken icke endast att reglera tillgången på brödsäd och foder­

varor över huvud taget inom landet och därmed också i högre eller lägre

grad prisbildningen å desamma utan även att i följd härav påverka lön­

samheten och därmed också produktionsriktningen beträffande såväl den

animaliska som den vegetabiliska produktionen. En dylik vittomfattande

regleringsverksamhet bjöde i sig på utomordentliga svårigheter. Då här­

vid hänsyn måste tagas till förhållanden inom andra grenar av jord­

bruksproduktionen än växtodlingen, vore det tämligen klart, att nämn­

den finge sig uppgifter förelagda, som i hög grad ingrepe på övriga

nämnders verksamhet. Ett samarbete med dessa statliga regleringsorgan

i en eller annan form bleve därför nödvändigt. I synnerhet gällde detta

beträffande statens slakteri- och mjölknämnder.

Sedan nämnden därefter erinrat örn de uttalanden i förevarande fråga,

som gjorts i propositionen nr 257 till 1934 års riksdag angående vissa åt­

gärder till jordbrukets stödjande anför nämnden följande.

Enligt nämndens mening skulle en sammanslagning av de olika nämn­

derna måhända icke vara den lämpligaste formen för att ernå den er­

forderliga översikten och samverkan beträffande de statliga reglerings­

åtgärderna. Man finge nämligen icke bortse därifrån, att envar av de

nu arbetande nämnderna hade sig förelagd arbetsuppgifter, som till sin

karaktär vore så olika ävensom erfordrade ingående sak- och person-

kännedom å så vitt skilda områden, att desamma svårligen behärskades

av ett enda organ. Som nämnden antytt, syntes emellertid ett samarbete

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

123

mellan olika organ på något sätt ändock köra åvägabringas, vilket borde

ske enligt av Kungl. Majit fastställda grunder. Det torde näppeligen an­

komma på nämnden att härutinnan avgiva något förslag. Nämnden

hade endast velat framföra vissa synpunkter på frågan och uttala, att

spörsmålet vore av den vikt, att i någon form en organiserad samverkan

borde åvägabringas.

Med anledning av att gällande bestämmelser angående utförselbevis för

vete och råg utlöpa den 31 .juli 1935 har kommerskollegium på min anmo­

dan den 27 februari 1935 avgivit utlåtande rörande frågan örn tillämpning

av berörda system för tiden efter nämnda dag. Kollegium har samtidigt

överlämnat yttranden i ämnet från Stockholms handelskammare, Öster­

götlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska kvarnföreningen, före­

ningen Sveriges spannmåls!ntressenter samt svenska foderämnes- och

spannmålsimportörernas förening, vilka samtliga organisationer uttalat

sig för bibehållande tillsvidare av bestämmelserna örn utförselbevis.

För egen del har kommerskollegium anfört, bland annat, följande.

Praktiskt taget hela den export av råg och vete, som ägt rum sedan

systemet med utförselbevis senast förlängdes, hade skett mot utfärdande

av dylika bevis. Då emellertid den största exportören, svenska spann-

målsföreningen, enligt beslut av Kungl. Majit icke utnyttjat de utfär­

dade utförselbevisen, hade tullverkets utgifter för restitution av tullmedel

på utförselbevis, enligt vad under hand upplysts från generaltullstyrelsen,

uppgått till allenast, för budgetåret 1933/1934 13,817 kronor och för tiden

juli—december 1934 5,434 kronor.

Såsom prisregulator hade systemet med utförselbevis, sedan gällande

spannmålsreglering infördes, praktiskt taget saknat betydelse. Enligt det

förslag till åtgärder för spannmålsodlingens stödjande, som framlagts av

1934 års spannmålsutredning, skulle den inhemska marknaden för jord­

bruksprodukter tillsvidare i stort sett förbliva sluten med prisläge högre

än världsmarknadens. Bleve detta fallet, finge icke heller under den

närmaste framtiden utförselhevisen den vid införandet av desamma av­

sedda betydelsen. Vid sådant förhållande kunde det synas omotiverat att

ytterligare förlänga giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser. Då

emellertid utförselbevisen hittills bibehållits under hela den tid gällande

spannmålsreglering tillämpats, trots att de, såsom nyss nämnts, saknat

praktisk betydelse, och då förliandenvaron av systemet med utförselbevis

otvivelaktigt

bomme

att underlätta avvecklingen av den statliga spann-

målsregleringen och återställandet av en fri spannmålsmarknad, funne

sig kollegium icke nu höra förorda slopande av nämnda system.

Kollegium tillstyrkte sålunda, att förordningen den 13 april 1928 an­

gående utförselhevis för råg och vete gåves fortsatt giltighet, förslagsvis

till utgången av juli månad 1937.

Vad angår spannmålsbelåningen framliålles i yttrandena från liera håll

såsom synnerligen angeläget för ernående av en tillfredsställande regle­

ring av brödsädsmarknaden, att belåningsmöjligheterna underlättas även

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

i i ortsättningen. Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser utredning­

ens förslag i detta hänseende icke vara betryggande. Spannmålsnäm/n-

den har ej något att erinra mot utredningens förslag om ändrade be­

stämmelser för lån ur spannmålskreditfonden ävensom ställande av ga­

ranti för jordbrukskassornas lånerörelse, i vad avser belåning av spann­

mål. Med anledning av att nämnden förordat en högre prisnivå för bröd­

säd, än den utredningen tänkt sig, anser nämnden dock, att de ifrågasatta

belåningsvärdena borde höjas. Vidare understryker nämnden utredning­

ens uttalande angående önskvärdheten av, att räntefoten för lån från

spann -

målskreditfonden sänkes. Statskontoret erinrar, att staten såsom grund­

fond för svenska jordbrukskreditkassan redan ställt till förfogande stats­

obligationer till ett nominellt belopp av 25,000,000 kronor, samt framhål­

ler såsom sin mening, att ett utökande av denna statliga garanti med

hänsyn till här ifrågavarande belåning borde komma till stånd, endast

om och i den mån detta efter tillfyllestgörande utredning — vartill det

torde ankomma på jordbrukskreditkassan att taga initiativ — visade sig

oundgängligen behövligt. För närvarande funne sig alltså ämbetsverket

icke kunna tillstyrka åtgärd i sådant avseende.

Fullmäktige i riksbanken förklara sig icke hava något att erinra mot

den föreslagna bestämmelsen, att belåningsvärdena för spannmål, vid lån

från spannmålskreditfonden, skola fastställas av Kungl. Majit. Rörande

vad utredningen i övrigt ifrågasatt till underlättande av spannmålsbelå-

ningen anföra fullmäktige följande.

Utlåningen från spannmålskreditfonden utgjorde vid utgången av år

1934 icke mera än 453,000 kronor. Förklaringen till det ringa ianspråkta-

gandet av fonden vore sannolikt den relativt höga ränta, som debitera­

des vid utlåning från densamma. I enlighet med föreskriften att ränta

skulle beräknas efter den räntefot, som fullmäktige med hänsyn till kost­

naderna för statens upplåning för varje konsumtionsår bestämde, hade

fullmäktige nämligen förlidet år beslutat — efter att från riksgäldskon­

toret hava inhämtat, att räntan å spannmålskreditfonden för att motsvara

kostnaderna för statens upplåning borde oförändrad bibehållas vid

4.5

procent —- att räntan skulle utgå efter denna räntesats. Därest stats­

makterna ansåge, att spannmålskreditfonden borde fungera såsom ett ut-

låningsorgan, som i sin mån skulle bereda affärsmässiga möjligheter för

belåning av spannmål och därigenom bidraga till att villkoren för lån

mot spannmål komme i överensstämmelse med det rådande läget på pen­

ningmarknaden, syntes det riktigt, att räntan å lån från spannmålskre­

ditfonden icke fastställdes att motsvara medelkostnaden för statens totala

upplåning. Man kunde möjligen på den av fonden debiterade räntan

lägga följande synpunkter.

Fonden betraktades såsom av tillfällig karaktär, i det man utginge

från,, att spannmålsmarknaden småningom skulle komma till en mera

slutgiltig ordning utan bistånd av fonden. Man antoge, att fonden kunde

upphöra efter förloppet av exempelvis tre år. Den statliga upplåning,

som för. närvarande erfordrades för fondens räkning, kunde sålunda be­

räknas icke behöva bliva av längre varaktighet än tre år. Kostnaden

för en dylik statlig upplåning komme givetvis att understiga marknads­

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

125

räntan för spannmålslån. Sistnämnda ränta syntes böra vara norme­

rande för lån från fonden. Därjämte borde vederbörlig hänsyn tagas till

risk och förvaltningskostnader. Fullmäktige ville i detta sammanhang

erinra örn den risk, som bestode däri, att den spannmål, mot vilken lån

från spannmålskreditfonden lämnades, icke pantförskreves till långiva­

ren. Avskaffades inlösningssystemet, ökades risken ytterligare.

Inrättandet av det statliga uppköpsbolaget, svenska spannmålsaktiebo-

laget, torde möjligen föranleda ett ökat behov att belåna spannmål, näm­

ligen för detta bolags räkning. Huruvida i övrigt ett ökat lånebehov

skulle inträda, syntes tvivelaktigt. Fullmäktige ville emellertid icke av­

styrka, att spannmålskreditfonden i enlighet nied förslaget höjdes till

6,000,000 kronor.

Jordbrukskreditkassorna omhänderhade en mycket betydande del av

utlåningen mot spannmål. Av de 15,000,000 kronor i obligationer, som

redan överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan, hade vid årsskif­

tet 1934/1935 för kassans upplåning disponerats endast omkring 5,500,000

kronor. Under sådana förhållanden syntes det fullmäktige för när­

varande icke påkallat att ställa ytterligare belopp i obligationer till jord­

brukskreditkassans förfogande. Det borde icke lämnas obeaktat, att ett

dylikt stöd ökade jordbrukskassornas expansionsmöjligheter avsevärt

även vad beträffade andra utlåningsgrenar än spannmålsbelåning. Full­

mäktige ville även erinra, att centralkassorna för jordbrukskredit åtnjöte

rediskonteringskredit i riksbanken, bland annat, för rediskontering av

växlar (4,325,000 kronor), för vilka vederbörande jordbrukskassa innehade

säkerhet i spannmål enligt 1924 års lag örn viss panträtt i spannmål.

I detta sammanhang borde nämnas, att jordbrukskassorna vid sin

spannmålsbelåning hittills hade tillämpat ett belåningsvärde av omkring

80 procent av spannmålens värde. I och med inlösningssystemets avskaf­

fande komme jordbrukskassorna sannolikt icke att underlåta taga under

övervägande, huruvida nämnda belåningsgräns finge anses för hög.

Ej heller fullmäktige i riksgäldskontoret hava något att erinra mot för­

slaget att höja spannmålskreditfonden. Liknande ståndpunkt intages av

svenska jordbrukskreditkassan. Denna anser även utredningens förslag

om deponering av statsobligationer intill ett belopp av 10,000,000 kronor

såsom säkerhet för jordbrukskreditkassans för spannmålsbelåning erfor­

derliga upplåning lämpligt. Dylik deponering borde därför möjliggöras

såsom en beredskapsåtgärd för det fall, att kasseorganisationens kapital­

behov för spannmålsbelåning skulle hastigt tillväxa och icke kunna nöj­

aktigt tillgodoses på annat sätt. Styrelsen för svenska bankföreningen

framhåller, att, för den händelse av utredningen förordad anordning för

spannmålsmarknadens stödjande komme till stånd, goda förutsättningar

borde finnas för åstadkommande av spannmålens belåning i nödig om­

fattning. Det borde emellertid bemärkas, att en följd av den statliga

prisgarantiens bortfallande kunde väntas bliva, att kreditgivarna komme

att kräva en något större marginal mellan lånebelopp och beräknat pant­

värde än som varit vanligt under rådande inlösningssystem.

Sedan berörda yttranden avgivits har inom jordbruksdepartementet ut­

arbetats en promemoria med förslag till ändrade grunder för statens med­

126

verkan till spannmålsbelåning, vilken promemoria varit utremitterad för

yttranden till statskontoret, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret. I promemorian anföres i huvudsak följande.

Ur spannmålskreditfonden beviljade kreditiv utgjorde sammanlagt —

enligt 1934 års spannmålsutrednings betänkande sid. 83 — under budget­

året 1931/1932 840,000 kronor, under budgetåret 1932/1933 1,950,000 kronor

och under budgetåret 1933/1934 3,150,000 kronor. Innevarande budgetår

hade beviljats kreditiv å tillhopa 1,535,000 kronor (vid utgången av sep­

tember 1934). Härå hade sedan verkställts inbetalningar, så att vid ut­

gången av februari 1935 utestode oguldet ett belopp av allenast 983,000

kronor, fördelat å tre föreningar.

Spannmålsbelåning hade vidare ägt rum dels i jordbrukskassor, dels

oek i banker. Jordbrukskassornas spannmålsbelåning åren 1931—1934 ut­

gjorde respektive 132,900 kronor, 1,398,240 kronor, 5,532,800 kronor och

4,651,900 kronor. Denna belåning hade uteslutande gällt enskilda jord­

brukare och hade skett mot panträtt i spannmålen enligt 1924 års lag örn

viss panträtt i spannmål. Indirekt torde jordbrukarna ytterligare hava

erhållit spannmålslån genom jordbrukskasserörelsen sålunda, att central­

kassorna lämnat jordbrukarnas ekonomiska andelsföreningar förlagskre-

dit mot växlar, varefter föreningarna i sin tur lämnat medlemmarna lån

mot säkerhet i spannmål, som därvid överlämnats till vederbörande före­

ning.

Den sammanlagda spannmålsbelåningen (i spannmålskreditfonden, hos

jordbrukskassor och hos banker) hade under 1933, enligt spannmålsutred-

ningen, uppgått till 15,500,000 kronor, varav belöpte cirka 4,000,000 kro­

nor å spannmål hos föreningar och 11,500,000 kronor å spannmål hos

enskilda jordbrukare. En jämförelse med nyssnämnda siffror rörande

utlåningen fran spannmålskreditfonden visade, att lånen åt föreningarna

till övervägande del lämnats ur sagda fond. Blott cirka 900,000 kronor

torde hava av föreningarna lånats på annat håll. Då, såsom förut angi­

vits, jordbrukskassorna endast lånat åt enskilda jordbrukare, torde sist­

nämnda belopp hava tillhandahållits föreningarna i bankerna.

Spannmålslån åt enskilda jordbrukare torde i allmänhet bevil­

jas mot säkerhet av panträtt i spannmålen antingen enligt 1924 års lag örn

viss panträtt i spannmål eller genom överlämnande av upplagsbevis eller

upplagspantbevis. Särskilt torde det panträttsinstitut, som skapats ge­

nom 1924 års lag, numera, sedan såväl låntagare som långivare övervun­

nit sin i början skeptiska inställning till detsamma, tillämpas i stor ut­

sträckning. Jordbrukskassornas spannmålslån hade såsom nämnts läm­

nats uteslutande mot dylik säkerhet. Vad bankerna beträffade torde

spannmålsbelåning därstädes jämväl i viss utsträckning äga rum mot den

säkerhet, som kunde erhållas genom att vederbörande bank finge förfogan­

derätt över den lagerlokal, vari spannmålen förvarades. Föreningar­

nas spannmålsbelåning annorstädes än i spannmålskreditfonden torde

ske på samma villkor som de enskilda jordbrukarnas. Visserligen kunde

Panträtt enligt 1924 års lag ej upplåtas av förening i annan spannmål än

sådan, som utvunnits i medlemmarnas jordbruksdrift. Möjligheten att

såsom säkerhet lämna upplagsbevis eller upplagspantbevis förefunnes

emellertid även för förening, som inköpte spannmål av andra än sina

medlemmar. För övrigt ägde dylik förening möjlighet att erhålla spann-

målslån i bank mot att banken finge förfoganderätt över lagerlokalen på

sätt förut nämnts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. Majda proposition nr 227.

127

Med den utveckling spanumålsbelåningen sålunda tagit syntes spann-

målskreditfonden icke längre hava så stor betydelse. Orsaken till att fon­

den under sista året anlitats i förhållandevis ringa utsträckning vöre na­

turligtvis dock främst den, att utlåningsräntan varit så relativt hög som

4 ‘/a procent, medan bankerna och jordbrukskassorna kunnat tillämpa en

räntesats av 3 ä 3 Va procent. Möjligheten att erhålla spannmålslån ge­

nom statens medverkan torde eljest icke vara helt värdelös. Den spe­

lade i varje fall rollen av en reservutväg, som kunde vara bra att äga

tillgång till, därest andra vägar av någon anledning skulle stängas. Örn,

såsom spannmålsutredningen föreslagit, belåningsvärdena för den stat­

liga spannmålsbelåningen fastställdes av Kungl. Majit, erhölles vidare

härigenom tillfälle att skapa en belåningsnorm, som kunde få betydelse

även för belåningen hos övriga kreditgivare och hindra alltför låga värde­

sättningar.

Skulle emellertid, vartill skäl sålunda kunde förefinnas, staten fortsätta

att lämna sin medverkan till spannmålsbelåning, torde i anslutning till

vad förut anförts det vara angeläget, att låneräntan bragtes i bättre över­

ensstämmelse med räntan å spannmålslån hos övriga långivare än vad

för närvarande vore fallet. Det vore dock principiellt mindre tilltalande

att för lån ur spannmålskreditfolldén fastställa en annan ränteberäkning

än den som tillämpades i fråga örn statens övriga utlåningsfonder. Med

hänsyn härtill torde det böra övervägas att upphöra med utlåningen från

fonden och finna en form för statsunderstödd spannmålsbelåning, som

möjliggjorde räntans anpassande efter det allmänna marknadsläget.

Detta torde kunna ske sålunda att staten iklädde sig garanti för spann­

målslån, som utlämnades under vissa förutsättningar. Garantien kunde

lämnas antingen i form av en förbindelse, å statens vägnar utfärdad av

Kungl. Majit, eller genom tillhandahållande av statsobligationer. För

båda fallen fordrades riksdagens medgivande. Såsom exempel å först­

nämnda garantiform kunde hänvisas till Kungl. Majits proposition nr 66

till 1925 års riksdag angående garanti för ett obligationslån, avsett att

upptagas av Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening. Vad ga­

ranti i form av statsobligationer beträffade hade sådan vid flera tillfäl­

len lämnats åt svenska jordbrukskreditkassan, senast enligt propositio­

nen nr 14 till 1934 års riksdag. I sistnämnda fall tillginge så, att från

riksgäldskontoret till jordbrukskreditkassan överlämnades svenska sta­

tens obligationer till visst bestämt belopp, ouppsägbara från innehava­

rens sida med rätt för kassan att i så måtto förfoga över obligationerna,

vilka fortfore att tillhöra staten, att de finge pantförskrivas såsom sä­

kerhet för lån hos riksbanken. Denna garantiform vore måhända här att

föredraga.

Såsom långivare mot nämnda stalsgaranti torde lämpligen riksbanken

böra anlitas. Härvid kunde tänkas antingen att riksbanken direkt ut­

lämnade spannmålslån, på samma sätt som den för närvarande ombe­

sörjde kreditgivningen från spannmålskreditfonden, eller också att riks­

banken lämnade lån till något centralorgan, exempelvis det föreslagna

svenska spannmålsaktiebolaget, som sedan finge vidarebefordra krediten

och alltså fungerade som någon slags låneförmedlare. Sistnämnda anord­

ning innebure möjligen så tillvida en fördel, att den ej lika i ögonen fal­

lande som den först omförmälda inkräktade på riksbanksfullmäktiges rätt

att besluta örn bankens utlåning. Å andra sidan syntes den emellertid

innebära en onödig omgång. Lämpligast torde därför vara att spann-

målsbelåningen ombesörjdes omedelbart av riksbanken. Såsom villkor för

<

att statens garanti skulle få tagas i anspråk torde böra fordras, att belå­

ningen skedde enligt i huvudsak samma grunder som de nu för spann-

målskreditfonden gällande.

Spannmålens belåningsvärde torde — i anslutning till vad spannmåls-

utredningen föreslagit beträffande lån ur spannmålskreditfonden -— böra

fastställas av Kungl. Majit. I praktiken hade denna ordning i fråga örn

spannmålskreditfonden tillämpats alltsedan 1932.

Vad anginge den räntesats, som borde gälla för ifrågavarande lån. vore

att märka, att räntan å riksbankskredit i checkräkning på ett år mot sä­

kerhet av svenska statens obligationer för närvarande utgjorde 2 Va pro­

cent. vartill bomme en avgift å hela kreditbeloppet — även den icke ut­

nyttjade delen därav — av Va procent. Emellertid torde räntan å spann-

målslånen icke böra beräknas uteslutande med hänsyn till den statliga ga­

rantien. Det funnes nämligen ej anledning att i räntehänseende ställa

ifrågavarande lån i någon undantagsställning i förhållande till övriga

spannmålslån. Marknadsläget å spannmålslån horde sålunda vara ut­

slagsgivande för räntans storlek. Räntan borde från denna utgångspunkt

bestämmas av riksbanken.

Spannmålskreditfondens medel hade aldrig behövt tillfullo tagas i an­

språk. Visserligen vore det att vänta, att med den nya statliga anord­

ningen för spannmålsbelåning lånemöjligheterna kormne att flitigare ut­

nyttjas än vad fallet hittills varit. Å andra sidan framginge av det an­

förda, att de vanliga kreditinstituten i stor utsträckning kunde tillgo­

dose lånebehovet. Det förefölle med hänsyn härtill, som skulle det vara

tillräckligt, örn den statliga garantien för riksbankens spannmålsbelå­

ning begränsades till ett belopp av 5,000,000 kronor. Kungl. Majit torde

sålunda böra föreslå riksdagen besluta, att från riksgäldskontoret skulle

till riksbanken såsom säkerhet för de spannmålslån, riksbanken enligt

förut angivna grunder beviljade, överlämnas svenska statens fyra procent

obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt be­

lopp av 5,000,000 kronor.

Ur yttrandena över förenämnda promemoria må återgivas följande.

Statskontoret, som icke ansett sig hava anledning närmare ingå på

frågan örn lämpligheten av att utbyta den på spannmålskreditfonden

grundade verksamheten mot en av riksbanken direkt bedriven utlåning,

har emellertid gjort vissa uttalanden beträffande räntesatsen vid even­

tuell fortsatt utlåning från spannmålskreditfonden. Statskontoret har

sålunda förklarat sig vilja fästa uppmärksamheten vid att beträffande

denna lånerörelse särskilda förhållanden så till vida förelåge, som fråga

vore örn en till sin natur kortfristig utlåning avseende högst ett år, me­

dan utlåningen från andra statliga lånefonder i regel vore av väsentligt

mer långfristig art. Under sådana omständigheter ansåge statskontoret

icke uteslutet, att — därest andra skäl skulle göra detta önskvärt — här

tillämpa en annan räntesättning, mer anslutande sig till det aktuella

läget på räntemarknaden, än som kunde vara riktigt och lämpligt beträf­

fande statens utlåningsrörelse i allmänhet. Därest det skulle befinnas

ändamålsenligt att bibehålla den nuvarande organisationen av den stat­

liga spannmålsbelåningen med anlitande av spannmålskreditfonden, för­

menade alltså statskontoret, att avgörande betänkligheter icke mötte att

sänka räntesatsen å lån från fonden i huvudsaklig överensstämmelse med

de synpunkter beträffande räntesättningen, som framförts i promemorian.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

129

Jämväl fullmäktige i riksbanken hava, under framhållande av samma

synpunkter, som de nyss återgivna, funnit en efter den allmänna mark­

nadsräntan anpassad räntesättning i fråga örn lån från spannmålskre­

ditfonden icke behöva bliva föremål för principiella betänkligheter. Det

ändringsförslag, som innefattades i promemorian, funne fullmäktige med

hänsyn till riksbankens ställning vara av stor principiell betydelse. Örn

riksbanken icke handlade endast såsom förvaltare av en statlig fond utan

för egen räkning bedreve låneverksamheten, borde fullmäktige hava full

handlingsfrihet vid bestämmandet av utlåningens omfattning och lånevill­

koren. Med åberopande av det anförda ansåge fullmäktige, att spann-

målsbelåningen borde, såsom hittills, ske från en särskild statlig fond,

spannmålskreditfonden, vilken finansierades genom kortfristig upplå­

ning och för vilken räntan fastställdes efter antydda linjer.

Skulle den av fullmäktige föreslagna vägen av skäl, som fullmäktige

icke kunde överblicka, ej befinnas lämplig, vore fullmäktige beredda att

mot statsgaranti för tiden intill den 1 september 1936 lämna den i pro­

memorian ifrågasatta krediten på högst 5,000,000 kronor med rätt för

riksbanken att fastställa räntan efter marknadsläget.

Fullmäktige i riksgäldskontoret: Då utlåningen ur spannmålskredit­

fonden till sin natur vore kortfristig och av säsongmässig innebörd, tor­

de en lägre räntesats vara mera motiverad än den som fullmäktige be­

räknade å de långfristiga lånefonderna. Det syntes fullmäktige som örn

en förändring av beräkningssättet för räntan å lån från spannmålskre­

ditfonden med bibehållande av dess nuvarande organisation skulle vara

den lämpligaste vägen för staten att jämväl i fortsättningen lämna

sin medverkan till spannmålsbelåningen. Det torde särskilt för kredit-

givning mot spannmål till föreningar och sammanslutningar av jordbru­

kare, d. v. s. där det vore fråga örn krediter av större omfång, vara moti­

verat att den tämligen nytillkomna fonden bibehölles. Fullmäktige finge

förty avstyrka den i promemorian föreslagna anordningen att ersätta den

hittillsvarande spannmålsbelåningen ur denna fond med en genom obliga­

tioner statsgaranterad spannmålsbelåning i riksbanken.

Såsom en lämplig anordning ville fullmäktige därför för sin del före­

slå, att räntefoten å lån från spannmålskreditfonden hädanefter beräk­

nades med hänsyn tagen till medelräntan under nästföregående budget­

år för statens upplåning mot obligationer. För en utlåning av den kort­

fristiga karaktär, varom här vore fråga, erhölles härigenom en i möj­

ligaste mån smidig anpassning av det rådande ränteläget på penning­

marknaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Bihang till riksdagens protokoll 193

5.

/

sami.

Nr 22

7.

9

Resultatet av hittillsvarande spannmålsreglering.

Följande sammanställningar tjäna att belysa läget å spannmålsmarknaden

under senare år.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Spannmålsodlingens utveckling åren 1914 samt 1927—1934.

År

Höstvete

hektar

Vårvete

hektar

Summa

vete

hektar

Höstråg

hektar

Vårråg

hektar

Summa

råg

hektar

Fodersäd

hektar

Balj-

växter

hektar

Summa

spannmål

hektar

1914

109,387

7,328

116,715

381,688

10,121

391,809

1,127,214

32,861

1,668,599

1927

195,011

31,805

226,816 267,852

8,152

276,004

1,049,056

27,442

1,579,318

1928

195,008

31,805

226,813

268,003

8,137

276,140

1,033,000

27,227

1,563,180

1929

194,867

37,413

232,280

246,773

9,266

256,039

1,064,147

27,470

1,579,936

1930

214,365

47,205

261,570

235,203

6,193

241,396

1,060,182

30,620

1,593,768

1931

215,191

61,135

276,326

200,411

6,835

207,246

1,037,015

31,516

1,552,103

1932

213,847

64,443

278,290

204,875

6,794

211,669

1,0J7,141

22,611

1,529,711 i

1933

239,619

83,815

323,434

215,380

5,650

221,030

999,847

28,981

1,573,292 1

1934

224,649

65,797

290,446

228,933

6,315

235,248

997,335

24,767

1,547,796

Spannmålsskörden i Sverige åren 1930—1934.

ir

Höst­

vete

ton

Vårvete

ton

Summa

vete

ton

Höstråg

ton

Vårråg

ton

Summa

råg

ton

Summa

vete o. råg

ton

Foder­

växter

ton

Balj-

växter

ton

Summa

spannmål

ton

1930 489,767

76,833 566,600 428,753 7,695 436,446 1,003,048 1,890,413

45,029 2,938,490

1931 3B7,558

96,015 463,573 275,485 7,641

283,126

746,699

1,710,826

44,027 2,501,552

1932 588,240 132,973 721,213 426,440 7,775 434,215 1,155,428 2,005,757

49,915 3,211,100

1933 639,725 155,074 794,799 452,667 7,804 460,471 1,255,270

1,809,709

40,984 3,105,963

1934 645,677 126,599 772,276 516,117 9,012 525,129 1,297,405

1,999,510

41,508 3,338,423

Arealuppgiiter enligt under senare år vidtagna brödsädsinventeringar i Svea­

land och Götaland.

...

Ökning eller

1930

1931

1932

1933

1934

1935

minskning

från 1934

Höstvete hektar...............

199,111

212,299

220.068

229,706

233,620

226,542

— 7,078

Vårvete » ....................

43,879

56,413

64,251

77,289

64,219

1 62,104

— 2,115

Summa vete hektar 242,990

268,712

264,319

306,995

297,839

288,646

— 9,193

Höstråg hektar ................

233,490

219,308

202,914

215,547

224,044

218,904

— 5,140

Vårråg » ........................

4,895

5,736

5,045

5,007

4,451

1 5,118

+

667

Summa råg hektar 238,385

225,044

207,959

220,554

228,495

224,022

— 4,473

Summa vete o. råg hektar 481,375

493,756

492,278

527,549

526,334

512,668

— 13,666

Beräknad.

Sveriges import och export av spannmål åren 1911—1913 samt 1926—1935

(ton).

Å r

V e t e

R &

S

H a v r e

M a j s

K 1 i

Oljekakor

Import

Export

Import

Export

Import

Export

Import

Export

Import

Export

Import

Export

1911-1913 ............................ 181,198

227

81,433

180

87,885

33,993

57,806

1,191

64,081

19,585

165,391

1,130

1926-1930 ............................ 225,781

45,387

75,154

12,098

41,285

10,340

137,951

294

54,430

8,536

140,155

8,121

1931 ......................................... 122,327

299

29,653

188

69,225

1,385

353,055

573

80,906

1,592

176,961

8,978

1932 ......................................... 170,775

720

48,527

1,162

31,524

8,994

243,949

240

33.026

9,264

109,099

11,197

1933 .........................................

53,036

266

2,230

655

43,174

1,247

265,350

571

62,278

2,176

114,567

12,311

1934 .........................................

45,811

24,081

925

75,191

15,555

1,285

107,185

38,157

3,007

148,605

1934 januari ........................

4,011

5

25

4,045

110

21,274

6,447

15,687

februari ........................

3,698

9

30

3,370

154

17,608

7,269

17,440

mars ............................

3,879

35

98

1

1,455

85

17,880

6,555

20,259

april ............................

4,830

47

lil

2

1,161

75

12,267

7,491

4

14,900

ma]... .........................

3,806

13

191

2,589

18

9,132

5,476

10

9,944

juni................................

2,698

255

25

2,063

9,641

2,096

20

5,352

juli ................................

3,008

16,587

12

1,937

264

4,930

486

10

10,380

augusti ........................

2,936

3,355

3

16,919

49

336

3,117

757

10

16,598

september....................

4,490

3,469

7

10,978

46

453

2,929

497

143

9,504

oktober ........................

4,528

303

208

11,975

260

3,499

601

408

7,504

november ....................

4,264

4

100

9,733

50

3,939

179

521

9,294

december ....................

3,664

115

23,647

254

2

968

302

1,881

11,744

1935 januari ........................

3,937

4

159

7

433

1,939

294

1,951

15,658

februari ......................

2,905

31

194

150

21

198

1,125

331

1,458

14,207

K

u

n

g l.

M

a

j: ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

22

7.

Priser å spannmål i Sverige enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar

(kronor för 100 kilogram).

Å r

V e t e

Råg

Korn

H a v r e

M a i s

K

i

Jordnötskakor

Bom.-

frökako

Rapskakor

Soja­

mjöl

Ut­

ländskt

Svenskt Svensk Svenskt

foder-

Ut­

ländsk

Svensk

eif

svensk

hamn

medel-

note­

ring

eif

svensk

hamn

medel-

note­

ring

eif

svensk

hamn

medel­

note­

ring

medel­

note­

ring

eif

svensk

hamn

medel-

note­

ring

medel-

note­

ring

1909 — 1913

17.00

14.10

13.50

11.90

11.70

10.00

13.80

11.80

13.50

1925—1929

24.5 7

22.66

20.41

17.75

15.80

15.47

17.14

14.41

20.80

18.94

16.66

20.26

1930 ...........

17.86

18.43

14.88

12.28

8.78

9.93

12.03

9.45

14.28

14.21

12.2 7

14.65

1931 ...........

12.73

19.11

16.74

12.68

8.14

10.67

.

8.66

9.59

13.34

12.21

9.64

13.88

1932 ...........

lo.io

17.40

15.7 6

11.93

10.07

10.48

8.5 7

9.92

10.14

14.26

15.63

12.27

10.33

14.87

1933 ...........

13.49

17.28

15.78

10.90

8.46

9.52

7.85

9.09

7.42

9.28

11.69

14.41

12.89

7.88

10.59

13.94

1934 ...........

12.95

16.97

15.69

12.71

8.2 5

11.83

9.18

13.01

8.36

11.76

11.49

15.21

13.47

8.60

12.6 8

14.7 1

1933 aug.

14.83

15.02

14.01

11.14

8.62

10.32

7.72

9.07

7.28

9.47

11.19

14.63

13.oo

7.98

11.41

14.6 2

sept.

14.46

15.47

13.99

10.95

8.81

9.89

7.68

8.90

7.72

9.29

11.46

14.48

12-87

8.04

11.84

14.2 7

okt.

12.87

15.83

14.22

11.09

8.42

9.97

7.40

8.72

7.54

9.21

11.31

14.56

12.88

7.92

11.40

14.05

nov.

11.49

16.20

14.62

11.18

8.3 6

9.99

7.78

8.79

7.85

9.22

11.04

14.40

12.64

7.61

11.43

13.91

dec.

12.04

16.13

14.54

11.15

7.47

10.10

7.50

9.22

8.81

9.74

11.44

14.50

12*66

8.20

11.53

14.22

1931 jan.

11.87

16.35

14.71

12.18

6.87

11.29

7.78

10.65

7.5 4

11.34

11.73

14.90

12.02

8.58

11.98

14.75

febr.

12.21

17.11

15.18

12.70

6.77

11.73

8 38

10.66

7.42

11.56

11.72

14.95

12.89

8.oi

12.07

14.60

mars

12.16

17.34

15.68

12.70

6.78

11.57

8.25

10.4 0

7.28

11.18

11.22

14.79

12.50

7.2 2

11.91

13.76

april

12.08

17.72

16.20

12.58

6.65

11.58

7.68

10.59

7.12

11.10

9.78

14.23

12.04

6.98

11.39

13.01

maj

12.25

18.01

16.58 '

12.74

6.74

11.65

7.75

11.41

7.15

10.81

9.60

13-86

12.07

6.90

11.04

12.78

juni

13.03

19.15

18.15

13.19

7.67

11.78

8.3 7

12.89

7.68

11.74

10.08

14.27

12.99

7.67

12.04

14.09

juli

13.68

19.45

18.46

13.2 5

8.7 8

11.96

9.17

13.26

8.12

11.76

10.7 8

14.55

13.10

8.05

12.18

14.39

aug.

15.7 2

15.00

13.88

10.81

12.18

11.33

14.87

9.70

12.50

12.62

15.75

14.01

10.05

13.40

15.72

sept.

14.26

15.14

14.06

12.58

10.18

12.20

10.93

15.80

lO.oo

12.00

13.08

16.16

14.44

9.76

13.71

16.04

okt.

12.97

15.87

14.76

12.54

9.77

11.37

10.26

15.18

9.38

12.10

12.41

16.24

14.47

9.54

13.69

15.81

nov.

12.67

16.10

15.17

12.66

8.84

12.oo

9.9 6

15.34

9.3 8

12.20

12.12

16.85

14.95

9.60

13.75

15.77

dec.

12.52

16.43

15.55

12.7 9

9.08

12.17

10.50

15.6 5

9.55

12.34

42.74

16.46

15.28

9.75

13.86

15.80

1935 jan.

12.11

16.76

15.81

12.94

9.04

12.32

9.94

15.82

9.60

12.61

13.04

16.73

15.38

9.90

14.18

15.92

.0

9.18

40

.80

15.82

8.78

12.92

12.2 9

16.80

15.81

9.54

14.21

89

K u

n

g l.

M

a

j: ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

2

2

7

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

133

5. Regleringen av marknaden för andra vegetabiliska produkter

än spannmål.

Även beträffande åtskilliga andra vegetabiliska produkter än spann­

mål har staten under senare år ingripit i prisreglerande syfte. Efter det

att staten under åren 1930 och 1931 stött sockerbetsodlingen genom direkt

subvention på så sätt, att ur för ändamålet å riksstaten uppfört extra

förslagsanslag under vissa villkor tillägg utbetalats å det betpris, som

sockerfabriksaktiebolagen hade att enligt kontrakt erlägga till betod­

larna, hava de statliga stödåtgärderna åt sockerbetsodlingen följande år

fått den formen, att sockerfabriksaktiebolagen medgivits ensamrätt till

import till riket av socker på vissa villkor samt mot att de förbundit sig

att vid inköp av sockerbetor tillämpa vissa priser och bestämmelser. För­

slag till åtgärder för sockerbetsodlingens uppehållande jämväl under in­

nevarande år har i proposition, nr 79, redan underställts riksdagen, som

bifallit propositionen (skr. nr 43).

Till främjande av avsättningen av potatis hava likaledes vissa statliga

ingripanden skett under senare år. Genom förordning den 26 juni 1933

(nr 389) har sålunda tillverkningen och avsättningen av potatismjöl bli­

vit föremål för en fullständig statlig reglering. Enligt sagda författning,

vilken trätt i kraft den 1 september 1933 och gäller till och med den 30 sep­

tember 1935, må tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än

till förbrukning i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av Kungl. Majit

eller den, åt vilken rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl. Majit

överlåtes. Närmare föreskrifter angående de villkor, under vilka till­

stånd må åtnjutas, meddelas av Kungl. Majit ävensom, enligt Kungl.

Majits bemyndigande och i samband med tillståndets lämnande, av den,

åt vilken rätten att lämna tillstånd må hava överlåtits. Tillsyn över ef­

terlevnaden av denna förordning utövas av en utav Kungl. Majit därtill

förordnad nämnd, statens potatismjölsnämnd.

I kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 514) har Kungl. Majit utfärdat till-

lämpningsföreskrifter till nyssnämnda förordning. Enligt dessa gäller

bland annat följande. Tillstånd att vid viss anläggning bedriva sådan

tillverkning, som avses i förordningen örn tillverkning av potatismjöl,

(tillverkningslicens) meddelas av statens potatismjölsnämnd. Tillverk-

ningslicens meddelas för tillverkningsår, som räknas från och med den 1

oktober till och med den 30 september nästföljande år. Den, som erhål­

lit tillverkningslicens, är skyldig att under den tid licensen avser i a) vid

tillverkningen uteslutande använda svensk potatis; b) vid inköp av po­

tatis och försäljning av potatisstärkelse tillämpa den prissättning, som

Kungl. Majit efter förslag av statens potatismjölsnämnd fastställer; c)

underkasta sig de föreskrifter i avseende å leveranser och inköp av pota­

tis samt tillverkning och försäljning av potatisstärkelse, som nämnden

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

må meddela; samt d) därest nämnden så påfordrar, tili av Kungl. Majit

efter förslag av nämnden fastställt pris helt eller delvis ställa årstillverk-

ningen av potatisstärkelse, inneliggande lager inbegripet, till förfogande

för nämnden, med undantag dock för vad som erfordras till husbehov

för tillverkaren och dennes potatisleverantörer; ägande nämnden därvid,

så vitt angår ny tillverkning, påkalla leverans av otorkad vara. Här­

jämte hava stadgats vissa skyldigheter för licensinnehavare i fråga örn

bokföring, skyldighet att tillhandagå med upplysningar m. m.

Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Majit

genom beslut den 28 september 1934 för tillverkningsåret 1 oktober 1934—

30 september 1935 fastställt det pris, som innehavare av tillverkningsli-

cens, varom nyss sagts, skall i fråga örn potatis, som inköpes för fram­

ställning av stärkelse och är av för fabriksändamål normal kvalitet

(frisk, samtagen och fri från grövre föroreningar), erlägga till leverantö­

ren, till 13 öre per stärkelseprocent och hektoliter, fritt fabrik. Samtidigt

har Kungl. Majit bemyndigat statens potatismjölsnämnd att, i den mån så

erfordras, verkställa eller föranstalta örn prisreglering beträffande pota­

tis av annan kvalitet än nu nämnts.

I fråga örn försäljning av potatisstärkelse från producenterna och deras

sammanslutning, Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., regle­

rades förhållandena under sistförflutna tillverkningsår genom ett den 12

oktober 1933 upprättat avtal mellan statens potatismjölsnämnd och sagda

förening örn inköp och försäljning av potatisstärkelse. I avtalet, som fin­

nes intaget i proposition nr 28/1934, föreskrevs, bland annat, att likvid för

inköpt potatisstärkelse finge vid behov av föreningen fullgöras genom

av föreningen accepterade växlar. Vidare hade potatismjölsnämnden en­

ligt avtalet under förutsättning av statsmakternas godkännande förbun­

dit sig att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka

beredde föreningen möjlighet att erhålla samma priser för den 1 oktober

1934 inneliggande lager av potatisstärkelse som de i avtalet bestämda,

dock med avdrag av 15,000 deciton. Dessutom hade nämnden åtagit sig

under nyss angivna förutsättning, och örn avtalet icke skulle förnyas, att

vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka beredde fö­

reningen möjlighet att erhålla ersättning för ränte- och lagringskost­

nader enligt angivna grunder i avseende å inneliggande lager av pota­

tisstärkelse, utom 15,000 deciton, under tre månader, räknat från och med

den 1 oktober 1934.

Ifrågavarande avtal godkände Kungl. Majit för sin del den 20 oktober

1933 under förbehåll dels att bestämmelsen örn likvid genom av före­

ningen accepterade växlar ej hade avseende å utanför föreningen stå­

ende tillverkare, dels att omförmälda av potatismjölsnämnden gjorda ut­

fästelser vunne riksdagens godkännande. Dylikt godkännande meddela­

des även av riksdagen (skr. nr 28).

135

Med skrivelse den 24 september 1934 har statens potatismjölsnämnd in­

kommit med ett den 21 september 1934 mellan nämnden och förenämnda

förening upprättat avtal avseende inköp och försäljning av potatisstär­

kelse under tillverkningsåret 1934/1935 samt hemställt att Kungl. Majit

måtte godkänna detsamma. Avtalet är av följande lydelse.

»Mellan statens potatismjölsnämnd, nedan kallad nämnden, oell Sveri­

ges stärkelseproducenters förening u. p. a., nedan kallad föreningen, har

i anslutning till föreningens stadgar följande avtal träffats i avseende å

inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden från och med den 1

oktober 1934 till och med den 30 september 1935.

§

1

.

Föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt

meddelade tillverkningslicenser å högst 160,000 deciton, med undantag för

vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleve­

rantörer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

§ 2

.

Nämnden ombesörjer, att all potatisstärkelse, som framställes av utom

föreningen stående tillverkare, med i 1 § angivna undantag, levereras till

föreningen, ägande föreningen därvid påfordra leverans av otorkad vara.

Föreningen förbinder sig att strängt kontrollera, att dess medlemmar le­

verera hela sin tillverkning till föreningen.

§ 3.

För potatisstärkelse, som levereras av föreningsmedlem och uppfyller

av nämnden fastställda kvalitetsfordringar i fråga örn prima potatismjöl

enligt nämndens cirkulär nr 11 den 14 september 1934, betalar föreningen

ett pris av 26 kronor 25 öre per deciton brutto för netto i prima nya 111h

ounzes 75 X 117 centimeter jutesäckar fritt, efter föreningens val, fabrik,

banvagn å närmaste järnvägsstation, å kaj vid närmaste hamn med re­

guljär ångbåtstrafik eller vid föreningens närmaste lagerlokal, dock att,

därest transportkostnaden direkt från fabrik till leveransplats skulle

överstiga 50 öre per deciton, föreningen betalar den överskjutande delen.

För potatisstärkelse, som uppfyller i nyssnämnda cirkulär angivna kva­

litetsfordringar för extra prima potatismjöl, betalar föreningen ett till-

läggspris av 50 öre per deciton.

För potatisstärkelse, som ej uppfyller kvalitetsfordringarna för prima

potatismjöl, häri inbegripet sekunda och gråstärkelse, regleras inköps-

och försäljningspriset av föreningen i samråd med nämnden med hänsyn

till det allmänna marknadsläget för potatisstärkelse. Ifrågavarande

prisreglering bör så avvägas, att tillverkningens förbättring i kvalitets-

hänseende därigenom främjas, samt skall ske enligt prisskala, som över-

enskommes mellan nämnden och föreningen. Skulle enighet emellan

nämnden och föreningen ej vinnas örn prisskalan, skall denna understäl­

las Kungl. Majit för avgörande.

Vad i första stycket sagts örn leveransvillkoren för prima potatismjöl

skall gälla även vid leverans av övriga ovan nämnda kvaliteter, dock att

annat, ändamålsenligt emballage må användas för våt- och gråstärkelse.

136

§ 4.

För prima våtstärkelse betalar föreningen ett pris av 24 kronor 75 öre

per 80 kilogram torrsubstans. Angående leveransvillkoren skall i övrigt

gälla vad i 3 § sagts med avseende å prima potatismjöl, dock att köparen

skall tillhandahålla ändamålsenligt emballage.

§ 5.

För potatisstärkelse, levererad av utom föreningen stående producen­

ter, som ej senast den 1 december 1934 blivit medlemmar i föreningen, be­

talar föreningen ett pris, som med 1 krona per deciton understiger priset

för motsvarande, av föreningsmedlem tillverkad kvalitet. Angående le­

veransvillkoren skall i tillämpliga delar gälla vad som sagts i 3 och 4 §§.

§ 6

.

Föreningen må under den tid, tillverkningen pågår, påfordra, att till­

verkare av potatisstärkelse skall använda av föreningen tillhandahållna

bomullssäckar som emballage. Tillverkaren skall för dessa ej debiteras

högre pris än gällande dagspris för jutesäckar av i 3 § angivna kvalitet.

§ 7.

Inköpt potatisstärkelse övertages och likvideras av föreningen den 1

april 1935. För eventuellt utbetald förskottslikvid må föreningen debitera

tillverkaren ränta med högst 4 procent intill nämnda datum. Å likvider,

som efter den 1 april 1935 äro oguldna, erlägger föreningen ränta med 4

procent till betalningsdagen. Likviden må vid behov av föreningen full­

göras genom av föreningen accepterade växlar. För stärkelsepartier, be­

träffande vilka prompt leveransorder av föreningen ej lämnats senast

nämnda datum, utbetalar föreningen till tillverkaren lagringsersättning

med 5 öre per deciton och full kalendermånad, intill dess varan levere­

rats. Lagringstiden må, örn föreningen så påfordrar, sträcka sig till den

1 september 1935.

§

8

.

Vid försäljning av prima potatismjöl skall föreningen vara skyldig att

vid leverans i sådant emballage, som i 3 § sägs, tillämpa ett pris av 28

kronor och vid försäljning av extra prima potatismjöl ett pris av 28 kro­

nor 50 öre per deciton under oktober 1934, varefter priset ökas med 15

öre per deciton och månad under tiden november 1934—mars 1935, så att

priset med sistnämnda månad blir för prima potatismjöl 28 kronor 75 öre

och för extra prima 29 kronor 25 öre per deciton, vilka priser skola till-

lämpas till och med september 1935. Angivna priser skola gälla vid för­

säljning brutto för netto, fritt, efter föreningens val, banvagn, kaj eller

föreningen tillhörig lagerlokal, dock att föreningen för köpare, som un­

der tiden den 1 oktober 1934—30 september 1935 icke uttagit minst 1,000

deciton av nämnda kvaliteter tillsammantagna, må tillämpa ett pristill-

lägg av högst 50 öre per deciton. Dessutom må för stärkelse, som uttages

i mindre partier än 25 deciton per gång, tillämpas ett pristillägg av 50

öre per deciton i expeditionskostnader. Örn på begäran av köpare leve­

rans sker i annat, dyrbarare emballage än vad här ovan sagts, eller kö­

paren överenskommer med föreningen örn leverans av varan fob, eif el­

ler franco, äger föreningen uttaga härav betingat pristillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

137

§ 9.

För prima potatismjöl, som av föreningen levereras för tillverkning av

glykos, skall föreningen tillsvidare tillämpa ett försäljningspris av 26 kro­

nor per deciton. Till tillverkare av glykos skall föreningen, därest till­

verkaren så påfordrar, under den tid tillverkningen av potatisstärkelse

pågår, leverera för glykostillverkningen erforderlig potatisstärkelse i

otorkat tillstånd. Vid dylik leverans skall för prima våtstärkelse av fö­

reningen tillämpas ett försäljningspris av 24 kronor 50 öre per 80 kilo­

gram torrsubstans. Leveransen bör i första hand fullgöras med våtstär­

kelse, som tillverkats vid fabriker, som ej äro försedda med tillfredsstäl­

lande torkningsanordningar. Angående leveransvillkoren skall i tillämp­

liga delar gälla vad som sagts i 3 och 4 §§.

För prima potatismjöl, som av föreningen levereras för tillverkning av

dextrin, skall föreningen tillsvidare tillämpa ett försäljningspris av 28

kronor 25 öre per deciton eif respektive dextrinfabrikers hemorter.

I den mån ytterligare avvikelser från det fastställda allmänna försälj­

ningspriset för potatisstärkelse skulle visa sig behövliga med hänsyn till

industriella tillverkningar, skall frågan härom upptagas till prövning

vid förhandlingar mellan nämnden och föreningen.

§ 10

.

Under förutsättning av statsmakternas godkännande åtager sig nämn­

den att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka be­

reda föreningen möjlighet att erhålla minst 28 kronor per deciton för den

1 oktober 1935 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag av

15,000 deciton. Dessutom åtager sig nämnden under nyss angivna förut­

sättning och örn detta avtal icke skulle förnyas att vidtaga eller föran­

stalta örn åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet

att erhålla ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i 7 § angivna

grunder i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 15,000

deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1935.

§

11

.

Föreningen förbinder sig att bedriva sin inköps- och försäljningsverk-

samhet på ett lojalt sätt, så att, i vad på föreningen ankommer, enskildas

intressen icke obehörigen vare sig missgynnas eller gynnas.

§

12

.

Föreningen förbinder sig att tillsammans med nämnden utöva effek­

tiv kontroll över att av nämnden fastställda bestämmelser beträffande

den av medlemmarna tillverkade potatisstärkelsens kvalitet, behandling

och emballering noggrant iakttagas.

§ 13.

Föreningen skall samarbeta med nämnden, och föreningens verksam­

het skall stå under kontroll av nämnden, som skall äga tillgång till alla

föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen, att, vid anfordran, till nämnden lämna de upp­

gifter örn verksamheten, nämnden finner erforderliga.

Kungl. Majus proposition nr 227.

138

§ 14.

Skulle tvist uppstå mellan nämnden oell föreningen rörande rätta tolk­

ningen eller tillämpningen av de i detta avtal intagna bestämmelser,

skall, med undantag, varom i 3 § förmäles, dylik tvist avgöras enligt

gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att ledamöterna

skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de sålunda ut­

sedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava såsom ordi­

narie ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

§ 15.

Detta avtal skall under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande

gälla från och med den 1 oktober 1934 till och med den 30 september 1935.

Stockholm den 21 september 1934.

För Statens potatismjölsnämnd För Sveriges Stärkelseproducenters

förening u. p. a.

NILS ADLER.

SWEN JÖNSSON. J. CLEMEDTSON».

/ A. LILIENBERG.

Genom beslut den 28 september 1934 har Kungl. Majit för sin del god­

känt avtalet, under förbehåll dock att bestämmelsen i 7 § örn likvid ge­

nom av Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. accepterade väx­

lar ej har avseende å utanför föreningen stående tillverkare, samt att

den i § 10 av nämnden gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande.

I en till jordbruksdepartementet den 11 december 1934 inkommen skri­

velse har statens potatismjölsnämnd vidare föreslagit, att

fären amnda

förordning den 26 juni 1933 (nr 389) måtte tillämpas jämväl efter den

30 september 1935 utan tidsbegränsning, samt att åt nämnden skulle

uppdragas att tillsvidare under två år, räknat från den 1 oktober 1935,

handhava ifrågavarande regleringsverksamhet i enlighet med för när­

varande gällande bestämmelser.

I sin skrivelse erinrar potatismjölsnämnden inledningsvis, att den av

statsmakterna år 1933 genomförda regleringen av tillverkningen och för­

säljningen av potatisstärkelse påkallades av den desorganisation, som

under åren närmast före regleringen framträtt å ifrågavarande område.

Gjorda försök att åstadkomma samverkan mellan stärkelseproducenter­

na för stabilisering av marknadsförhållandena i fråga örn stärkelse hade

icke lett till åsyftat resultat, och som följd härav producerades stärkelse

under år med goda potatisskördar betydligt över landets behov samt

salufördes under konkurrens mellan olika tillverkare till så låga pri­

ser, att den betalning, som kunde beredas råvaruleverantörerna, d. v. s.

potatisodlarna, icke stöde i rimligt förhållande till deras produktions­

kostnader.

Beträffande verkningarna av de vidtagna statsåtgärderna på områ­

det framhåller nämnden, att resultatet av åtgärderna blivit, att produk­

tionen av potatisstärkelse avpassats efter förbrukningens storlek, att

garantier skapats för en god och jämn kvalitet å stärkelsen, att det till

odlarna utgående priset å för stärkelsetillverkning levererad potatis

fastställts å en nivå, som kunde anses bereda dem skälig ersättning för

odlingen i fråga, att odlare, som icke vore delägare i stärkelsefabriker,

Kungl.

Maj:ts proposition nr

227.

139

säkerställts i fråga om möjligheterna till potatisleveranser i viss om­

fattning, att det tillverkarna tillkommande priset å stärkelse fastställts

till enhetligt belopp, lämpat efter tillverkningskostnaderna, att stärkel­

sens marknadsförande koncentrerats till ett för samtliga tillverkare ge­

mensamt försäljningsorgan, Sveriges stärkelseproducenters förening

u. p. a., samt att reglering genomförts beträffande nämnda förenings ut-

försäljningspris å stärkelse samt olika andra förhållanden i samband

med föreningens verksamhet.

Körande frågan, örn den nuvarande statliga regleringen borde fort­

sätta efter den 30 september 1935, anför nämnden i huvudsak följande.

Ett upphävande av regleringen utan att åtgärder på annan väg säker­

ställts, vilka innebure trygghet för ordnade förhållanden på ifrågava­

rande produktionsområde, skulle otvivelaktigt följas av en liknande des­

organisation som den tidigare rådande. Visserligen vore för närvaran­

de praktiskt taget samtliga tillverkare av potatisstärkelse anslutna till

Sveriges stärkelseproducenters förening, men att anslutningen fått an­

givna omfattning berodde på särskilda med den statliga regleringen

sammanhängande åtgärder, och örn regleringen utan vidare upphörde,

skulle talrika tillverkare med säkerhet åter lämna föreningen. Såsom

ett tecken härtill kunde anföras, att trots det sannolikheten av reglerin­

gens avskaffande nästa höst allmänt torde ansetts ringa, 2 stärkelse­

fabriker samt enskilda delägare i 17 andra sådana fabriker med hänsyn

till sagda eventualitet anmält sitt utträde ur föreningen per den 30 sep­

tember 1935. Föreningen skulle härmed förlora möjligheten att reglera

produktionen av och priset å potatisstärkelse. Vad priset å för stär­

kelsetillverkning använd potatis beträffade, skulle den nuvarande för­

eningen, även örn samtliga tillverkare vore medlemmar av densamma,

efter all sannolikhet icke vara i stånd att upprätthålla en ur odlarnas

synpunkt tillfredsställande ordning.

Nämnden hyste följaktligen den uppfattningen, att en reglering av

tillverkningen och försäljningen av potatisstärkelse i enlighet med för­

ordningen i ämnet den 26 juni 1933 även i fortsättningen vore av beho­

vet påkallad och att förordningen i fråga därför borde förnyas. Då det

vidare, så vitt nämnden kunde finna, saknades utsikt för att ordnade

förhållanden på ifrågavarande område skull© kunna säkerställas utan

medverkan från statens sida av den art, som avsåges i förordningen,

syntes det lämpligt, att denna erhölle fortsatt giltighet utan viss tids­

begränsning.

En annan fråga vore, huru arbetet med reglmungsåtgärderna.s genom­

förande i fortsättningen borde organiseras. Vid regleringens införande

övervägdes som en möjlighet att anförtro åt lämplig sammanslutning

av stärkelseproducenter att meddela licenser för stärkelsetillverkning

och i övrigt handhava regleringsverksamheten. Det vöre nämndens me­

ning, att angivna väg borde i görligaste mån beträdas och att statens

åtgärder på området sålunda borde äga karaktären av en under offent­

lig kontroll stående hjälp till självhjälp åt de av stärkelsehanteringen

beroende jordbrukarna. Frågan gällde då närmast, i vad mån den sam­

manslutning av tillverkare, Sveriges stärkelseproducenters förening,

som skulle kunna ifrågakomma för regleringsverksamhetens handhavan-

de, ägde de härför erforderliga förutsättningarna. Härutinnan ville

nämnden framhålla, att föreningen bland annat på grund av att anslut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

140

ningen till densamma i avsevärd utsträckning åvägabragts genom de

statliga regleringsåtgärderna och att vissa ekonomiska tvisteämnen före-

låge inom föreningen icke ännu uppnått den inre sammanhållning, stadga

och allmänna auktoritet, som krävdes för att möta de påfrestningar

som otvivelaktigt bleve förenade med fastställandet av de olika med­

lemmarnas tillverkning av stärkelse och inköpsskyldighet i fråga örn

potatis samt regleringens genomförande i övrigt. Nämnden ansåge där­

för förhållandena påkalla, att regleringsverksamhetens organisation än­

nu någon tid, exempelvis ett par år, bibehölles i huvudsak oförändrad

och att kungörelsen den 15 augusti 1933 (nr 514) med tillämpningsföre-

skrifter till förordningen den 26 juni 1933 örn tillverkning av potatis­

mjöl ävensom Kungl. Maj :ts instruktion för nämnden den 15 augusti

1933 (nr 515) följaktligen förbleve gällande under ifrågavarande tid. Det

vöre nämndens avsikt att, därest nu föreslagna ordning beslutades, ar­

beta för ett successivt överförande av vissa med regleringen förenade

göromål till föreningen och att efter förmåga söka medverka till en

sådan utveckling av föreningen, att denna i sinom tid kunde övertaga

regleringsverksamheten i dess helhet.

I detta sammanhang må ock erinras, att — i syfte att förhindra att

tillverkningen av glykos samt vissa andra stärkelseprodukter komme

att försvåras till följd av den genomförda regleringen av potatismjöls-

tillverkningen — genom förordning den 2 mars 1934 (nr 34), vilken trätt

i kraft den 5 mars 1934 och gäller till och med den 30 september 1935, före­

skrivits, att vid införsel av varor av följande slag skall, utöver enligt

tulltaxan utgående tull, utgå tilläggstull på sätt här sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Statistiskt

Varuslag

Tilläggstull

för 100 kg

nr

kronor

290

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap ... T

6: 50

620

Dextrin och stärkelseklister; ävensom appretur-

medel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos,

växtslem o. dyl................................... T/E

5: —

Även för främjande av avsättningen av potatis för bränneriändamål

hava åtgärder från statsmakternas sida vidtagits. Efter beslut vid fjol­

årets riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 232 med för­

slag till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926

angående tillverkning och beskattning av brännvin med mera samt en­

ligt i anslutning till sagda beslut utfärdade bestämmelser m. m. gäller

sålunda bland annat följande rörande användningen av potatis för brän­

neriändamål samt avsättningen av sprit, som tillverkats av potatis.

Partihandlare enligt såväl rusdrycksförsäljningsförordningen som för­

ordningen angående handel med skattefri sprit skall endast aktiebolaget

vin- och spritcentralen vara. Spritcentralen må icke utan Kungl. Maj:ts

tillstånd till förtäringsändamål sälja annan inom riket tillverkad sprit

än sådan, som framställts av potatis och spannmål, med mindre under

samma år i stort sett motsvarande mängd sprit av sistnämnda slag

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 227.

141

jämte vid rening av sådan sprit uppkommande s. k. sekunda sprit an­

vändes för försäljning jämlikt förordningen angående handel med

skattefri sprit. Enligt bestämmelse i brännvinstillverkningsförordnin-

gen skall tillverkare av sprit ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

rörande användning och inköp av råämnen, vilka kunna meddelas av

Kungl. Maj:t eller av myndighet, som av Kungl. Majit därtill bemyn­

digas, samt underkasta sig den tillsyn i föreskrifternas efterlevnad, var­

om Kungl. Majit förordnat. Det har vidare meddelats föreskrifter av

innebörd dels att bränneri skall vara skyldigt att i viss omfattning

inköpa potatis från annan än den, som är ägare av, delägare i eller eljest

ekonomiskt intresserad i potatisbränneri eller stärkelsefabrik, dels ock

att användning av spannmål i potatisbränneri i regel icke må avse större

myckenhet än som erfordras för framställning av det behövliga maltet.

Övervakning av bränneriernas råvaruinköp bar enligt Kungl. Majits

brev den 22 juni 1934 anförtrotts statens potatismjölsnämnd, som därvid

erhåller biträde av de vid kontroll över brännvinstillverkningen anställ­

da kontrolltjänstemännen. Vid spritcentralens inköp av sprit bestämmes

priset, där överenskommelse ej kan träffas, av en särskild prisnämnd.

Prissättningen skall grundas på framställningskostnaden i ett välskött

och medelstort bränneri av det slag, varom fråga är. I fråga örn det

pris, som tillverkare av brännvin bar att erlägga vid inköp av potatis

för brännvinstillverkning till leverantören, bar Kungl. Majit med stöd

av förenämnda bestämmelse i brännvinstillverkningsförordningen ge­

nom beslut den 28 september 1934 föreskrivit, att, under förutsättning

att potatisen är av för sagda ändamål normal kvalitet (frisk, samtagen

och fri från grövre föroreningar), sagda pris skall för tillverkningsåret

1934/1935 utgöra 13 öre per hektoliter och stärkelseprocent, fritt fabrik.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 i anledning av Kungl.

Majits proposition nr 257 till fjolårets riksdag framhöll sammansatta be-

villnings- och jordbruksutskottet, att, därest en höjning av priset å mat­

potatis å hemmamarknaden skulle kunna ernås, behov kunde uppkomma

av en reglering av importen av potatis. Utskottet förutsatte därför, att

Kungl. Majit bade sin uppmärksamhet riktad på denna fråga samt, i

mån av behov, vidtoge åtgärder till förebyggande av att importerad po­

tatis tillhandahölles till priser, som lade binder i vägen för en erforder­

lig böjning av priset å inhemsk potatis.

Under erinran örn berörda utskottsuttalande har Sveriges allmänna

lantbrukssällskap i skrivelse den 20 november 1934 hemställt, att med det

snaraste åtgärder måtte vidtagas till förebyggande av pristryckande

försäljning utav utländsk potatis å den svenska marknaden. Till stöd

för sin framställning har lantbrukssällskapet anfört bland annat föl­

jande.

Potatispriserna i Stockholm, vilka i stort sett vore normerande för

matpotatispriserna över hela landet, hade under de senaste två a tre

åren varit synnerligen låga. Detta syntes icke i högre grad hava va­

rit beroende av import utan torde huvudsakligen hava sin grund uti för­

hållandevis rikliga potatisskördar i förening med låga foderpriser i all­

mänhet samt ogynnsamma förutsättningar för en lönsam fläskproduk­

tion. Under de första månaderna av säsongen (september—oktober) hade

142

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

prisläget också varit tryckt på grund av lantmännens benägenhet att,

såsom vanligt efter skörden, försälja i förhållandevis stor omfattning.

Med hänsyn till att årets potatisskörd emellertid blivit mindre än de

närmast föregående årens samt fodersädspriserna höjts väsentligt, hade

man dock trott sig kunna emotse en uppgång även i matpotatispriserna.

Tendenser till en sådan höjning hade även framträtt. Sålunda hade pri­

set i Stockholm kommit upp till cirka 5 kronor 50 öre per 100 kilogram

emot 5 kronor 18 öre motsvarande månad år 1933, en höjning med 6 pro­

cent. Däremot vore priset alltjämt något lägre än priset 1932 och vä­

sentligt lägre än de föregående åren. En fortsatt höjning omöjliggjor­

des emellertid genom införsel av potatis från Estland, vilken potatis

såldes till låga priser. Enligt erhållna uppgifter hade till Stockholm

under november månad redan införts estnisk potatis till en samman­

lagd myckenhet av minst 300 ton. Potatisimporten under år med medel­

skörd eller därutöver hade under höstmånaderna varit liten och ej nått

upp till nyssnämnda kvantitet. Den större importen under november

och december 1931 hade sin naturliga förklaring i detta års svaga in­

hemska skörd samt högre prisläge.

Fördelad över en längre tid skulle en import av 300 ton potatis ej be­

tyda så mycket, men då den anhopades under en kort period, som för

närvarande vore fallet, och inträffade vid en årstid, då den inhemska

marknadens behov väl tillgodosåges med svensk vara, så ökades de med

importen förbundna olägenheterna i hög grad. Den estniska potatisen

såldes enligt inhämtade uppgifter till priser av 4 kronor 50 öre ä 5 kronor

per 100 kilogram för större partier. Då stockholmspriset å inländsk potatis

under november legat vid cirka 5 kronor 50 öre per deciton, torde importen,

så länge den påginge, förhindra en eljest motiverad prishöjning. Skulle

den få större omfattning, vilket man icke kunde veta, kunde det befa­

ras, att priset på svensk potatis pressades ned. I detta sammanhang

ville sällskapet framhålla, att, enligt verkställda undersökningar, det

funnes mycket små utsikter för det dåvarande att genom export av

svensk potatis bereda motsvarande avsättning och lättnad för den in­

hemska marknaden.

Till förenämnda framställningar har riksförbundet landsbygdens folk

i en till Kungl. Majit ingiven skrivelse den 24 november 1934 anslutit

sig. Framställningar i enahanda syfte hava vidare inkommit från

södra Sveriges potatisodlares förening. Carl Jönsson i Kyrkhult med

flera samt Kristianstads läns hushållningssällskaps och Blekinge läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

I anledning av förevarande framställningar hava lantbruksstyrelsen

och kommerskollegium avgivit yttranden. Lantbruksstyrelsen framhål­

ler i sitt utlåtande över lantbrukssällskapets framställning, att, även örn

importen av matpotatis för det dåvarande icke spelade någon större roll,

det dock vore givet, att den kunde verka irriterande på den svenska mark­

naden. Under sådana förhållanden och då den svenska produktionen av

matpotatis måste anses fullt tillräcklig för landets behov, ansåge sig

lantbruksstyrelsen, på vilken det icke torde ankomma att pröva frågan

ur handelspolitisk synpunkt, böra ur synpunkten av de intressen, styrel­

sen hade att företräda, tillstyrka införande av importreglerande bestäm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

143

melser för sådan potatis. Kommerskollegium finner sig däremot böra bestämt avstyrka införande av en statlig reglering av potatisimporten samt anför till stöd härför, bland annat, följande.

Av den i ärendet förebragta utredningen framginge, att import, när­ mast av estnisk potatis, som förekommit under senare tid, varit av syn­ nerligen obetydlig omfattning. Under tiden intill den 26 november 1934 skulle sammanlagt lia importerats 778 ton, varav 448 ton under novem­ ber månad. Huvudsakligen torde den importerade varan hava vunnit av­ sättning i Stockholm. Då förbrukningen av potatis i Stockholm upp­ skattades till omkring 4,000 ton per månad, skulle alltså ifrågavarande import under november månad uppgå till allenast omkring 10 procent av hela månadsförbrukningen i Stockholm.

Enligt lantbrukssällskapets notering uppginge partipriset för välsor­ terad potatis i slutet av september 1934 till 5 kronor per 100 kilogram; från och med den 8 oktober noterades en stigning till 5 kronor 50 öre; från och med den 19 oktober 5 kronor 75 öre samt från och med den 24 oktober åter 5 kronor 50 öre, vilket senare pris hållit sig över november månad och in i december månad till den 12 december, då noteringen steg till 5 kronor 60 öre, varefter den den 14 december ytterligare steg till 5 kronor 75 öre. Att döma av dessa siffror torde någon nämnvärd in­ verkan på prisbildningen ej kunna sägas hava gjort sig gällande av den import av potatis, som under nämnda tid ägt rum.

Kollegium hade ej varit i tillfälle att kontrollera de uppgifter, som i de remitterade framställningarna förekomme örn priset på den härstä­ des försålda potatis av estniskt ursprung. Lantbrukssällskapet upp- gåve emellertid, att priset hållit sig vid omkring 4 kronor 50 öre a 5 kronor per 100 kilogram. Då priset för prima svensk potatis samtidigt uppgått till 5 kronor 50 öre och för sekunda potatis till 5 kronor, kunde således någon »dumping» knappast anses föreligga. I detta samman­ hang anmärktes på en uppgift, som förekomme i framställningen från riksförbundet landsbygdens folk, att importen i fråga ägde samband med »abnorma valutaförhållanden hos grannländerna». Till belysning av detta påståendes vederhäftighet nämndes, att estniska kronor i den fria marknaden i Stockholm noterats högre än svenska kronor och att note­ ringen för dagen vore svenska 108 kronor 50 öre för 100 estniska kronor.

Ur handelspolitisk synpunkt funne kollegium, att det vore synnerligen beklagligt, örn en importreglering av potatis, avsedd att förhindra im­ porten, vidtoges. En sådan åtgärd skulle komma att ensidigt gå ut över vissa estniska exportintressen och då vårt land hade ett betydande in­ tresse av att icke handelsomsättningen med Estland nedskures, måste all­ varliga betänkligheter mot det påyrkade importförbudet göra sig gäl­ lande. Skulle det framdeles möjligen visa sig, att en verklig dumping- export skulle äga rum, torde i stället förhandlingar böra inledas med estniska regeringen, i syfte att man å estnisk sida vidtoge åtgärder för att icke störande inverka på den svenska prisnivån. Hittills syntes dock anledning till en sådan åtgärd ej hava förekommit.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att E. J. Troedson med flera i skrivelse den 29 december 1934 pa uppdrag av potatisodlare i södra Sve­ rige hemställt, bland annat, att importförbud eller importreglering måtto genomföras, att avsättning måtte beredas för en del av årets pota­

tisöverskott och isynnerhet den sämst hållbara potatisen genom tillverk­

ning av ytterligare sprit att upplagras för eventuell användning som mo­

torsprit samt eventuellt genom ytterligare tillverkning av potatismjöl,

att statens potatismjölsnämnd för beredande av utrymme för odlarin-

tresset måtte utökas med två medlemmar, varav en representant för

bränneriidkarna och en för potatismjölsintressenterna, och vilka dess­

utom bägge vore potatisodlare, samt att potatismjölsnämnden i god tid

och senast den 1 april varje år måtte bekantgöra den ungefärliga kon­

tingent potatismjöl och potatissprit, som finge tillverkas varje kampanj.

Med anledning av denna framställning hava yttranden avgivits av,

bland andra, lantbruksstyrelsen, statens potatismjölsnämnd samt kom­

merskollegium efter hörande av Sveriges kemiska industrikontor och

vissa handelskamrar.

I vad framställningen avser reglering av eller förhud mot import av

potatis tillstyrkes densamma av lantbruksstyrelsen men avstyrkes den

av kommerskollegium under åberopande i huvudsak av de skäl, som an­

förts i ämbetsverkens utlåtanden i anledning av Sveriges allmänna lant­

brukssällskaps förenämnda skrivelse. De av kommerskollegium hörda

näringsorganisationerna avstyrka likaledes framställningen i denna del.

Potatismjölsnämnden förklarar, att, även örn olägenheterna av potatis­

importen under innevarande år vore jämförelsevis ringa, nämnden lik­

väl vidhölle i princip sin tidigare framförda mening, att importen av po­

tatis utgjorde ett irritationsmoment för marknaden, vilket inverkade

störande på avsättningsförhållandena och prisbildningen för potatis

inom landet.

Beträffande frågan örn utvidgning av potatismjölsnämnden erinrar

nämnden i sitt yttrande, att bland nämndens ledamöter och suppleanter

redan inginge en brännvins- och en potatismjölstillverkare, vilka sam­

tidigt vore potatisodlare. Att utöka representantskapet inom. nämnden

för de intressen, det här gällde, ansåge nämnden icke vara av behovet

påkallat. Ifråga örn önskemålet, att nämnden i god tid och senast den

1 april varje år måtte bekantgöra tillverkningsmängden av brännvin och

potatismjöl för nästkommande kampanj, framhåller nämnden, att den

redan så långt sig göra låtit tillämpat ett dylikt förfarande. Nämnden

vore även beredd att framdeles vidtaga anstalter för ifrågavarande ön­

skemåls uppfyllande.

Följande tabeller belysa marknadsläget för potatis under senare år.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Skörd och import av potatis jämte motsvarande medelpriser under

olika skördeår.

*

Skördeår

Skörd

ton

Import

ton

Kr. per

100 kg.

Skördeår

Skörd

ton

Import

ton

Kr. per

100 kg.

1925/1926 .......

2,106,074

761

6.15

1930/1931 .......

1,758,903

14,593

5.12

1926/1927 .......

1,952,676

5,765

6.12

1931/1932 .......

1,481,895

5,117

5.98

1927/1928 .......

975,192

40,438

10.83

1932/1933 .......

2,133,649

453

4.35

1928/1929 .......

1,707,689

1,187

6.39

1933/1934 .......

1,977,498

624

4.3 6

1929/1930 .......

1,885,430

1,248

5.7 4

1934/1935 .......

1,942,411

4.69

Kungl. Majlis proposition nr 227.

145

Importen av potatis, partipriset i Stockholm samt medeltalet av detaljpriserna i

riket för samma vara under olika månader skörde&ren 1931/1932—1931/1933.

Månad

1931/1932

1932/1933

1933/1934

1934/1935

Im­

port

ton

Parti­

pris

kr./

100

kg-

Detalj-

pris

öre/

100

kg-

Im­

port

ton

Parti­

pris

kr./

100

kg.

Detalj­

pris

öre /

100

kg-

Im­

port

ton

Parti-

pris

kr./

100

kg.

Detalj­

pris

öre /

100

kg.

Im­

port

ton

Parti­

pris

kr./

100

kg.

Detalj­

pris

öre/

100

kg.

Augusti.......

38 10.0 7

960

7.12

880

_

6.71

700

_

6.09

680

September

30

7.14

940

1

6.06

860

1

4.87

760

4.90

820

Oktober.......

76

6.98

880

98

5.67

780

179

5.1S

700

5.44

780

November •..

508

7.2 0

900

98

5.56

760

113

5.18

680

448

5.50

760

December ...

415

7.91

900

50

5.56

760

5.4 2

680

1

5.69

760

j Januari .......

755

8.68

920

5.90

740

1

5.95

700

2

6.6 5

760

Februari

200

8.89

940

6.00

740

5.90

700

6.98

800

Mars ............

408

9.oo

940

5.94

740

5.70

680

i April ...........

182

8.74

960

5.61

720

5.50

680

Maj................ 1,273

8.16

960

102

5.47

720

245

5.28

680

| Juni ............ 1,018

7.54

940

104

5.77

700

84

5.48

680

1 Juli................

214 11.04

920

10.31

700

— 10.83

660

5,117

453

Medeltal ...

8.47

940

6.35

760

6.oo

700

6. Jordbrukets prisregleringsfond.

I årets statsverksproposition har under nionde huvudtiteln, punkt 103,

till Avsättning för prisreglering på jordbrukets område m. m. beräknats

för budgetåret 1935/1936 ett förslagsanslag av 35,500,000 kronor. Ansla­

get motsvarar de å riksstaten för innevarande budgetår uppförda extra

förslagsanslagen å 20,000,000 kronor för avsättning till jordbrukets pris-

regleringsfond och å 8,000,000 kronor för avsättning till fonden för mö­

tande av förluster å spannmålsregleringen. Beträffande sistnämnda fond

hänvisar jag till den redogörelse, som lämnats i det föregående under

av­

delningen örn spannmålsregleringen. Jämväl jordbrukets prisreglerings­

fond har redan tidigare berörts. För att underlätta översikten över de

bestämmelser, som gälla angående denna fond, torde jag emellertid här

få sammanfattningsvis ytterligare anföra följande.

Till jordbrukets prisregleringsfond skola ingå sådana förut omför-

mälda avgifter, vilka helt eller delvis äro avsedda för prisreglerande åt­

gärder. Fonden förvaltas av statskontoret. Tillförseln av ifrågavarande

avgifter redovisas över riksstaten. Intäkterna av avgifterna hava be-

Biltang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr

227.

10

räknats för budgetåret 1934/1935 till 20,000,000 kronor, därav margarin-

aecismedel 9,500,000 kronor. Sistnämnda belopp är å riksstaten redovi­

sat under särskild inkomsttitel. Övriga avgifter, 10,500,000 kronor, re­

dovisas under gemensam titel »Avgifter för prisreglering på jordbrukets

område».

I brev till statskontoret den 24 maj 1934 har Kungl. Majit föreskrivit,

att till jordbrukets prisregleringsfond skulle överföras den 30 juni 1934

förefintlig behållning i statens mjölkregleringsfond och i statens slakt-

djursfond ävensom vid nämnda tidpunkt redovisad behållning av dels

licensavgifter å ägg enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) an­

gående reglering av införseln av ägg, dels ock avgifter vid export av

ägg enligt Kungl. Majits brev den 4 maj 1934. Vidare skola över ansla­

get för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond till sagda fond fö­

ras belopp, motsvarande de medel, vilka inflyta dels enligt förordningen

den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis å margarin dels enligt förordningen

den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av foder­

mjöl, dels enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 387) angående slakt-

djursavgift, dels enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn inför­

selavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel, dels i skatt å

till riket infört kli enligt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) örn skatt å

kli, dels ock i form av särskilda avgifter vid export och import av kött,

fläsk och ägg. Fondens tillgångar skola redovisas på sådant sätt, att

därav tydligt framgår storleken av beloppen var för sig av de medel,

vilka skola tillföras fonden, eller mot vilka fonden tillförda belopp svara.

De fonden sålunda tillförda medlen skola enligt föreskrifter, som

Kungl. Majit meddelar, användas, förutom till bestridande av kostna­

derna för utövande av kontroll enligt förordningar den 14 juni 1933 (nr

329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt den 26 juni

1933 (nr 405) örn accis å margarin, till täckande av kostnader i samband

med åtgärder till jordbrukets stödjande. Till mjölkregleringen skola en­

ligt Kungl. Majits brev den 30 juni 1934 användas dels av medel, som in­

flutit i accis å margarin, halva beloppet av vad som erfordras för utläm­

nande av pristillägg å exporterat smör, dels ock 90 procent av vad som

influtit i skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt å infört kli

efter avdrag av vad som åtgår för täckande av kostnaderna för kontroll.

Av margarinaccismedlen må därjämte visst belopp — för budgetåret

1934/1935 1,000,000 kronor — enligt Kungl. Majits bestämmande använ­

das för möjliggörande av utdelning av livsmedel till hjälpbehövande

(1935

1

prop. nr 66; R. skr. nr 45). Erforderliga föreskrifter i övrigt rö­

rande fondens användning hava meddelats i samband med de olika be­

slut, varigenom medel av Kungl. Majit anvisats för skilda ändamål. Som

allmän regel har härvid tillämpats, att till stödjande av slaktdjursmark-

naden skall användas intill ett belopp, motsvarande dels vad som infly­

ter i slaktdjursavgift samt i form av särskilda avgifter vid import eller

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

147

export av kött och fläsk, dels ock 90 procent av vad som inflyter i inför­ selavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel. För stödjande av äggmarknaden skall användas intill ett belopp, motsvarande dels vad som inflyter i form av särskilda avgifter vid import eller export av ägg, dels ock 10 procent av vad som inflyter i skatt å oljekakor och. vissa slag av fodermjöl samt å infört kli ävensom i införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel. Kostnaderna för åstadkommande av fraktlindring vid transport av foderhavre till vissa delar av Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län enligt kungörelsen den 19 oktober 1934 (nr 501) skola täckas i första hand av de medel, som inflyta i införselav­ gift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel.

Fondens användning för skilda ändamål framgår i övrigt närmare av följande sammanställning angivande dels beloppen av de olika till fon­ den inflytande medlen dels ock de belopp, som utgått ur fonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227

Behållning den 30 juni 1934.

Margarinaccismedel ....................................................... kr. 634,357:71 Slaktdjursavgilt............................................................... » 483,686:90 Exportavgift å bacon .................................................................. » 508,896:12 Äggavgift........................................................................................... » 1:80 Införselavgift å havre och majs .................................. . » 368,606:9 7 Skatt å infört kli.................................................. » 51,440:22 Skatt å oljekakor............................................ :......................... » 1,832,558:25

kr. 3,879,547: 9 7

Under tiden 1 Juli 1934—28 februari 1935 influtna medel.

Margarinaccismedel............................................ Slaktdjursavgift (inkl. införselavgift å kött) Exportavgift å bacon ........................................ Äggavgift ............................................................. Införselavgift å havre och majs .................. Skatt å infört kli................................................ Skatt å oljekakor................................................

kr. 9,974,589: 80

» 537,044: 7 o » 1,977,118:64 » 13,094: 74 » 520,000: — » 15,000: — * 4,286,932:48 kr 17,323,780:86

Summa kr. 21,203,328: 88

Under tiden 1 juli 1934—28 februari 1935 förbrukade medel.

Till mjölkregleringen:

Av margarinaccismedel ......................... kr. 7,660,348: 99

» skatt å infört kli .............................. » 63,000: — » skatt å oljekakor .............................. » 4,102,731: 01

Till slaktdjursregleringen:

Av slaktdjursavgift ................................. kr. 116,685: 36

» exportavgift å bacon........................ » 849,455:4 6 » införselavgift å havre och majs ■■■ » 349,948:54

Till äggregleringen:

Av äggavgift ............................................. kr. —

» införselavgift å havre och majs ... » 86,500: — » skatt å infört kli ............................ » 7,000: — » skatt å oljekakor .......................... » 306,500: —

kr. 11,826,080: —

1,316,089: 8 6

400,000: —

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Departe­

mentschefen.

Till fraktlindring vid transport av havre:

Av

införselavgift

å

havre och majs.....................................

kr.

352,186: 11

Till vissa andra ändamål:

Av

margarinaccismedel ........................ kr.

18,600: —

» skatt å

oljekakor ............................

»

1,600: —

»

20,100: —

kr. 13,914,436:17

Behållning den 28 februari 1035.

Margarinaccismedel...................................................................

kr.

2,930,098: 52

Slaktdjursavgift (inkl. införselavgift å kött) ....................

»

904,046: 24

Exportavgift å

bacon ..............................................................

y>

1,636,559: 80

Äggavgift........................................................................................

>

13,096:51

Införselavgift å havre och majs .........................................

»

99,972:

32

Skatt

å

infört kli.......................................................................

»

3,559: 7 8

Skatt å

oljekakor.......................................................................

»

1,708,659: 7 2

Summa

kr. 7,288,872:86

kr. 21,203,328: 8*

Innan jag ingår på de åtgärder i prisstödjande syfte på jordbruket»

område, som enligt min mening böra i fortsättningen vidtagas, anser jag

mig böra anföra vissa allmänna synpunkter på frågan. Jag vill då först

erinra örn att de avsättningssvårigheter, som för närvarande göra

sig gällande i Sverige ifråga örn jordbrukets alster av olika slag, äro

av internationell karaktär och sammanhänga med den allmänna

ekonomiska kris, som är rådande i världen. Under senare år av statsmak­

terna vidtagna åtgärder till förbättrande av priserna i vårt land å jord­

bruksprodukter hava därför i första hand inriktats på att söka frigöra

den inhemska marknaden från beroende av en mer eller mindre desorga­

niserad världsmarknad. På grund av att krisläget å jordbruksnäringens

skilda områden utvecklats gradvis hava de statliga ingripandena i stor ut­

sträckning skett utan inbördes sammanhang. Den härigenom rubbade

jämvikten mellan jordbruksnäringens olika grenar sökte man återställa

genom de under 1934 vidtagna åtgärderna. Dessa åtgärder avsågo att med

utgångspunkt från gällande priser å brödsäd och smör uppnå samma för­

hållande mellan priserna å hithörande produkter, som var rådande, innan

jordbrukskrisen på allvar gjorde sitt 'inträde i vårt land. Såvitt nu kan

bedömas har detta syfte i stort sett uppnåtts. Priserna för brödspannmål,

mejeriprodukter samt nötkreatur för slakt ligga för närvarande mellan

20 och 25 procent under medelpriserna åren 1925—1929. För svensk fo­

dersäd och oljekakor är motsvarande procenttal omkring 20. För fläsk,

ägg och potatis är visserligen prisläget jämfört med priserna å före-

nämnda produkter tämligen ogynnsamt men en avsevärd förbättring ar

detsamma har dock ägt rum sedan motsvarande tid föregående år. Ut­

vecklingen belyses närmare av en inom jordbruksdepartementet utarbetad

sammanställning rörande priserna å vissa viktigare jordbruksprodukter,

vilken torde få såsom bilaga A fogas till statsrådsprotokollet.

149

De hittills vidtagna åtgärderna bygga i allt väsentligt på den principen, att, oberoende i stort sett av produktionens omfattning, utbudet å den in­ hemska marknaden under statens medverkan regleras så att jämvikt mellan utbud och efterfrågan uppnås vid ett såsom skäligt ansett pris­ läge. Genom en dylik anordning kan stödet åt jordbruksnäringen lätt anpassas efter de skiftande förhållandena utomlands utan att några svå­ rare rubbningar i produktion och konsumtion inom landet behöva ske. Som en åtgärd för att övervinna tillfälliga avsättningssvårigheter torde därför föga vara att invända mot densamma. Men den medför den nack­ delen, att produktionen frigöres från beroendet av efterfrågan inom lan­ det på de olika varuslagen och att på så sätt ansvaret för produktionens ändamålsenliga inriktning övervältras å det allmänna. I längden torde anordningen därför, örn den skall fylla sin uppgift, leda till att starka band måste läggas på den enskilde producentens och konsumentens hand­ lingsfrihet. Med hänsyn härtill synes det mig angeläget, att de nu vid­ tagna stödanordningarna så omläggas eller jämkas, att de främja eller i varje fall icke motverka en så småningom skeende anpassning av jord­ bruksproduktionen efter de ändrade avsättningsförhållandena. Prissätt­ ningen bör sålunda återfå sitt vägledande inflytande på produktionsin­ riktningen och de åtgärder, som innebära ett fastlåsande av priserna obe­ roende av produktionens storlek och förefintliga avsättningsmöjligheter, så småningom avvecklas. Statens prisstödjande verksamhet på ifråga­ varande område synes i fortsättningen böra i huvudsak inriktas på att underlätta en mjuk övergång till de nya produktionsbetingelserna samt medverka till att förefintliga avsättningsmöjligheter för svenska jord­ bruksprodukter tillvaratagas.

Utomlands äro avsättningsmöjligheterna för närvarande mycket be­ gränsade. Den export från Sverige av jordbruksprodukter som för närva­ rande försiggår, med undantag av utförseln av bacon till Storbritannien samt vissa mindre betydelsefulla varor, sker med stora uppoffringar. Med hänsyn härtill skulle i nuvarande läge måhända en viss återhållsam­ het ifråga örn exportbefrämjande åtgärder på hithörande område vara tillrådlig. Emellertid äro förhållandena inom den internationella han­ deln med jordbrukets alster av flera skäl synnerligen ovissa. Det får där­ för icke anses uteslutet, att läget inom en ej alltför avlägsen framtid kan bliva sådant, att utförsel i viss begränsad omfattning blir lönande. På grund därav anser jag det önskvärt, att kontakt alltjämt bevaras med våra exportmarknader på området. Särskilt gäller detta beträffande så­ dana marknader, varest svenska jordbruksalster sedan gammalt äro in­ arbetade. Alldeles oavsett storleken av den export av hithörande varor, som således kan finnas böra ske, är det givetvis ett allmänt intresse av stor vikt, att exporten lämnar så gynnsamt resultat som möjligt. I nu­ varande situation synes det mig icke kunna undgås, att staten utövar viss tillsyn över det sätt, varpå utförseln av jordbruksprodukter bedrives.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

150

Kungl. Majlis proposition nr 227.

För att avsättningsmöjligheterna inom landet för den svenska jord­

bruksproduktionen skola kunna på ändamålsenligt sätt tillvaratagas er­

fordras, att importen av motsvarande utländska alster regleras. Så har

ock redan i viss mån skett genom att flertalet färdigprodukter på jordbru­

kets område underkastats importreglering. I viss mån därmed jämförlig

torde vara den reglering av margarintillverkningen, som skett genom ut­

tagande av accis å margarin. Denna synes nämligen kunna likställas med

en importavgift, vilken i prisreglerande syfte pålagts den färdiga varan

i stället för de importerade råvarorna. Jämväl ifråga örn flertalet imr

porterade eller av importerade råämnen tillverkade fodermedel har till­

förseln begränsats. I den mån avsättningsmöjligheterna för svenska jord­

bruksprodukter ytterligare försämras, torde en skärpning av ifrågava­

rande regleringar måhända bliva nödvändig. Självfallet bör därvid hän­

syn tagas till samtliga återverkningar av en sådan åtgärd på avsättnings­

möjligheterna för den samlade svenska jordbruksproduktionen. Jag vill

särskilt framhålla vikten av att de följder i handelspolitiskt avseende,

som åtgärder i nu angiven riktning kunna hava, noga beaktas. I fråga

örn fodermedelsimporten tillkommer vidare som en betydelsefull omstän­

dighet att tagas i betraktande, att de importerade fodermedlen i avsevärd

omfattning användas som tillskottsfoder för att möjliggöra ett rationellt

användande av den inhemska fodertillgången. Ihågkommas bör vidare,

att ett stort antal jordbrukare i små omständigheter och utan möjlighet

att omställa sitt jordbruk mot ökad foderproduktion hava sin huvudsak­

liga utkomst av en på inköpt foder baserad animalieproduktion.

Strävandena att främja den svenska jordbruksproduktionens avsättning-

inom landet torde böra inriktas främst på att öka förbrukningen av de

animaliska produkterna. Det synes mig nämligen vara av vikt, att de åt­

gärder, som i detta hänseende vidtagas, anpassas efter den allmänna ut­

vecklingen ifråga örn befolkningens livsmedelsförsörjning, vilken synes

gå i riktning mot ökad förbrukning av animalier och minskad konsumtion

av cerealier. Ett annat skäl för att huvudvikten bör läggas på att öka

förbrukningen av förstnämnda varor är att det svenska jordbruket till

den ojämförligt större delen är inställt på animalieproduktion. Som ett

ytterligare skäl kan framhållas, att animalieproduktionen kräver större

areal för produktionsenhet än vegetabilieproduktionen, varför fara för

överproduktion inom jordbruket minskas genom en stegring i animalie-

förbrukningen.

Möjligheterna att öka avsättningen av animaliska produkter inom lan­

det synas också vara större. För närvarande är förbrukningen där­

av i Sverige per befolkningsenbet väsentligt lägre än i åtskilliga andra

länder. Särskilt å landsbygden är levnadsstandarden i detta hänseende

jämförelsevis låg. Jag vill även erinra örn den skillnad, som beträffande

konsumtionen av animalier inom den icke jordbruksidkande befolkningen

råder mellan bushåll av olika välståndsgrader. Att en allmän förbättring

151

av köpkraften kos de i inkomsthänseende sämst ställda befolkningsgrup­ perna skulle i hög grad underlätta en utveckling i önskvärd riktning torde vara ställt utom varje tvivel. Åt samma håll komme även att verka minskning av distributionskostnaderna för jordbrukets alster. Ehuru jag utgår fran att jordbrukarna själva genom sina organisationer göra vad på dem ankomma till förhindrande av att livsmedelspriserna å olika orter hållas uppe på en, med hänsyn till rådande förhållanden, för hög- nivå, torde statsmakterna i nuvarande läge icke kunna undvika att öva viss tillsyn därå. För att öka förbrukningen hos befolkningens bredare lager skulle även kunna ifrågasättas, örn ej en allmän prisdifferentiering å jordbrukets alster efter konsumenternas köpkraft vore till fördel. Av så­ väl praktiska som principiella skäl anser jag likväl, att åtgärder i dylikt syfte från det allmännas sida böra örn möjligt undvikas. Detta hindrar ej att i mindre omfattning och under vissa särskilda förhållanden ut­ lämnande av jordbruksprodukter till nedsatt pris kan vara ändamålsen­ ligt och tillrådligt.

Även örn med anlitande av nu angivna utvägar åtgärder vidtagas för be­ redande av ökat utrymme inom Sverige av jordbruksprodukter kan likväl läget bliva sådant, att den svenska jordbruksproduktionen ej finner av­ sättning till tillfredsställande priser. En allmän sänkning av prisnivån för jordbrukets alster skulle innebära, att näringen som helhet betraktad bleve mindre lönande. Från olika håll har emellertid framhållits, att där­ igenom produktionen skulle avtaga och på så sätt jämvikt uppnås mellan tillgång och efterfrågan. En minskning i jordbruksproduktionen på grund av försämrad lönsamhet torde dock förutsätta en överflyttning av perso­ ner, vilka för närvarande hava sin utkomst av jordbruket, till andra nä­ ringsgrenar. I nuvarande läge med sysselsättningssvårigketer inom såväl industri som handel synes en dylik utveckling icke böra eftersträvas. Ej heller lärer man kunna vänta, att jordbrukarna vid sänkta produktpriser komma att frivilligt begränsa produktionen, enär jordbruket liksom fler­ talet andra näringar är förbundet med betydande fasta kostnader, varför näringens lönsamhet vid förminskad produktion ytterligare försämras. I varje fall torde kunna befaras, att en sänkning av priserna å jordbrukets produkter komme att hava till följd, att jordbrukarnas levnadsstandard sänktes. Då denna redan nu är ifråga örn flertalet personer, som äro sys­ selsatta inom jordbruket, jämförelsevis låg, är en sådan utveckling icke önskvärd. Finnas omständigheterna likväl göra en prissänkning nödvän­ dig, torde det med hänsyn till det nu sagda förtjäna övervägas att, på sätt redan i viss mån skett beträffande mjölkproduktionen, under en över­ gångstid lämna direkta tillskott till producenterna i form av pristillägg i den mån medel härför finnas tillgängliga. Därigenom blir det även möj­ ligt att göra övergången till do ändrade produktionsbetingelserna i olika delar av vårt land mjukare.

Kungl. May.ts proposition nr 227.

152

I anslutning till av mig sålunda anförda allmänna synpunkter vill jag

förorda, att nu tillämpade grunder för mjölkregleringen i stort sett oföränd­

rade bibehållas. Mjölkpriset bör följaktligen alltjämt stödjas genom

uppehållande av export av smör och andra mejeriprodukter i nödig om­

fattning samt genom att särskilt tillskott lämnas produktmjölken i form

av prisutjämningsbidrag. För erhållande av medel till bestridande av

med en dylik anordning förenade kostnader bör liksom hittills mjölkav­

gift uppbäras. Jag förutsätter sålunda, att svenska mejeriernas riksför­

ening kommer att i sinom tid göra framställning örn upptagande av dy­

lik avgift även för tiden efter den 30 juni 1935. Likaså böra de medel,

vilka inflyta genom uttagande av skatt å oljekakor och annat därmed

jämförligt foder i den utsträckning, som jag i det följande kommer att

närmare angiva, tillföras mjölkregleringen. För tryggande av avsätt­

ningen av smör å den inhemska marknaden bör vidare accis å margarin

uppbäras jämväl efter den 30 juni 1935, då giltighetstiden för nu gällande

förordnande örn margarinaccis utlöper. Chefen för finansdepartementet

framlägger denna dag förslag i sistberörda ämne.

I vissa hänseenden torde dock det nuvarande mjölkregleringssystemet

böra omläggas eller jämkas. Från flera håll har gjorts gällande, att de

nuvarande grunderna för regleringen medföra, att intresset hos mjölk­

producenterna och tillverkarna av smör och andra mejeriprodukter av att

varornas kvalitet hålles uppe försvagas. Man har därvid särskilt pekat

på den stora marginal, som tidvis under de senaste åren förelegat mellan

priset för danskt smör och priset för svenskt smör å den brittiska mark­

naden. Givetvis är det av största vikt, att kvaliteten hos de svenska jord­

bruksprodukterna icke försämras. I syfte att medverka till förbättrande

av mjölkens hygieniska beskaffenhet har ock statens mjölknämnd med

stöd av lämnat bemyndigande meddelat föreskrifter angående skyldighet

för mejerier, som önska komma i åtnjutande av prisutjämningsbidrag, att

tillämpa kvalitetsbetalning för mottagen mjölk. Föreskrifterna äro av­

sedda att träda i kraft den 1 juli 1935. Vidare tillämpas från och med

den 1 januari 1935 vid betalning av runmärkt smör för export ur kvali­

tetssynpunkt väsentligt strängare regler än tidigare. Förslag örn skärp­

ning av den utav svenska smörprovningarna handhavda exportkontrollen

av smör är ock föremål för närmare utredning inom jordbruksdeparte­

mentet. Även örn sålunda åtgärder redan vidtagits eller äro under för­

beredande för vinnande av en förbättrad kvalitet hos exportsmöret, är det

likväl av betydelse, att jordbrukarna, som numera genom sina organisa­

tioner handhava smörexporten, själva bliva i största möjliga utsträck­

ning ekonomiskt intresserade av att densamma ordnas på bästa sätt. Jag

anser därför, att i fortsättningen den ordningen för bestridande av kost­

naderna för smörexporten bör tillämpas, att sagda kostnader efter den 30

juni 1935 gäldas företrädesvis av medel, som inflyta genom upptagande

av mjölbavgift samt skatt å kraftfoder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

153

Genom margarinaccisen inflytande medel böra däremot användas i första hand för att främja förbrukningen av mjölk och mejeripro­ dukter inom landet. För att stimulera producenternas och deras orga­ nisationers intresse av att mjölkproduktionens och därmed även smör­ exportens storlek hålles inom rimliga gränser samt att avsättningen av konsuintionsmjölk och mejeriprodukter å den inhemska marknaden ord­ nas ändamålsenligt synes stödet åt mjölkproduktionen medelst margarin- accisen böra vara oberoende av produktionens växlingar. Accisens höjd synes normalt böra så avvägas, att försäljningen av margarin hindras att till följd av prisstödet åt smöret svälla ut. I överensstämmelse med vad nyss anförts torde inflytande accismedel efter den 30 juni 1935, på sätt bland andra kooperativa förbundet ifrågasatt, böra oavkortade tillföras mjölkregleringen och användas för att möjliggöra en allmän sänk­ ning av priserna å konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter. Såvitt nu kan bedömas, torde behållningen av margarinaccismedlen sistnämnda dag komma att överstiga 3,000,000 kronor. Det synes lämpligt, att viss del därav användes på sätt förut skett för utlämnande i särskilda fall till hjälpbehövande av inhemska jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl, gratis eller till nedsatt pris. Därest ej riksdagen förklarar sig hava något att invända, torde Kungl. Majit sålunda böra äga att under budgetåret 1935/1936 för angivna ändamål av margarinaccismedel använda intill ett belopp av 1,000,000 kronor.

Bestämmandet av nyssnämnda prissänkning för mjölk eller mejeripro­ dukter anser jag böra ske med utgångspunkt från att mjölkproducenter­ na under nästa regleringsperiod (1 juli 1935—30 juni 1936), under förut­ sättning att produktionen av smör icke stiger, erhålla i stort sett samma pris å produktmjölken, som de fått i genomsnitt under 1934. Under sist- sagda år tillfördes mjölkregleringen av margarinaccismedlen ett belopp av 11,200,000 kronor. Medelnettoexportpriset för året var 116 öre för ki­ logram smör. Produktionen av mejerismör var cirka 62,000 ton och expor­ ten av samma vara uppgick till 23,000 ton. Vid en margarinaccis av 30 öre för kilogram kan beräknas för närvarande inflyta i accismedel över 15,000,000 kronor. Därest detta belopp skulle oavkortat tillföras mjölk­ regleringen komme bidraget till denna från margarinaccisen att ökas med 3,800,000 kronor. Alltsedan slutet av oktober 1934 med undantag för de senaste veckorna har emellertid medelnettoexportpriset för smör över­ stigit 150 öre för kilogram. För den hittills gångna delen av innevarande regleringsperiod har det varit i genomsnitt cirka 135 öre för kilogram. Därest man utgår från att medelnettoexportpriset i genomsnitt under kommande regleringsperiod kommer att uppgå till sistnämnda belopp, skulle kostnaderna för exporten vid likaledes oförändrad exportkvantitet minskas med över 4,300,000 kronor. Med angivna utgångspunkter skulle sålunda i dylikt fall (3,800.000 + 4,300,000=) 8.100.000 kronor kunna an

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

154

vändas för genomförande av en prissänkning för konsumtionsmjölk eller

för mejeriprodukter.

Det synes böra tillkomma Kungl. Majit att avgöra, huruvida prissänk­

ningen skall avse konsumtionsmjölk eller smör och andra mejeriproduk­

ter, i samband med att mjölkavgiftens belopp bestämmes för nästa regle-

ringsperiod. Förslag i ämnet torde böra framläggas av svenska mejeri­

ernas riksförening i dess framställning örn upptagande av mjölkavgift för

sagda tid. Jag vill dock redan här angiva vissa synpunkter, vilka torde

beaktas vid frågans bedömande.

En sänkning av konsumtionsmjölkpriset är lätt att genomföra, nämli­

gen genom att minska mjölkavgiftens belopp. Man torde nämligen kunna

förvänta, att örn så sker konsumtionsmjölkpriset i regel kommer att ned­

gå med motsvarande belopp. Verkningarna för mjölkregleringen av en

sänkning av mjölkavgiften med ett öre skulle bliva, att de medel, som

komme att stå till förfogande för utjämning mellan priserna å konsum­

tionsmjölk och priserna å produktmjölk, minskades med 8,000,000 kronor.

I den mån detta belopp motsvarades av ökat bidrag från margarinaccis-

medlen skulle emellertid dessa verkningar upphävas, och sålunda ut­

bytet av landets ladugårdsskötsel bliva oförändrat. Givetvis förutsättes

därvid, att det ökade bidraget från margarinaccismedlen fördelas å de

olika prisutjämningsdistrikten enligt samma grunder som de medel, vilka

inflyta i form av mjölkavgift å konsumtionsmjölk.

Skulle i stället prissänkningen genomföras för smör och övriga mejeri­

produkter, har man att räkna med att en nedgång i smörpriset å hemma­

marknaden med 15 öre för kilogram samt i ostpriset med motsvarande

belopp skulle innebära en inkomstminskning för mejerierna av nära

8,000,000 kronor för år. Därest detta belopp tillföres mejerierna i form

av höjda prisutjämningsbidrag å produktmjölken eller av särskilt pris­

tillägg å försålt smör och försåld ost, skulle verkningarna för mejerierna

av prissänkningen upphävas. Vid ett genomsnittligt exportpris av 135

öre för kilogram skulle sålunda priset kunna sänkas å runmärkt smör fritt

mejeri till 215 öre för kilogram och å ost i paritet härmed samt jordbru­

karna ändock erhålla samma betalning för den levererade mjölken som

under 1934. En dylik prissänkning skulle emellertid återverka även å

priset för lantsmör och lantost. Försäljningen därav torde enligt till­

gängliga uppgifter kunna beräknas till minst 5,000 å 6,000 ton, fördelade

på omkring 40,000 producenter. Dessa äro framför allt att söka bland de

mindre och i inkomsthänseende sämst situerade jordbrukarna i de delar

av landet, som ifråga örn avsättningsmöjligheter erbjuda de ogynnsam­

maste betingelserna. Redan för närvarande åtnjuta tillverkare av lant­

smör och lantost i landets nordligare och mellersta delar, varest prisutjäm-

ningsbidraget som regel överstiger mjölkavgiftens belopp, icke samma för­

måner av mjölkregleringen som övriga mjölkproducenter. Då vidare meje­

rihanteringen ej är så utvecklad, att jordbrukarna överallt äga möjlig­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

Kungl. Mårds proposition nr 227.

155

het leverera mjölk till mejeri, synes det mig innebära en uppenbar orätt­ visa att icke bereda tillverkarna av lantsmör och lantost kompensation för prissänkningen å smör och ost. Örn en sådan kommer till stånd, anser jag det nödvändigt, att nu berörda jordbrukare erhålla möjlighet att kom­ ma i åtnjutande av antingen hela prisutjämningsbidraget efter avdrag av mjölkavgiftens belopp eller så stor del av bidraget, som motsvarar pris­ sänkningen. I fråga örn villkoren för erhållande av dylikt pristillägg för mjölk, som hos producent använts för beredande av smör och ost för avsalu, synas följande grunder kunna tänkas bliva tillämpliga.

Tillägget bör — i likhet med vad som på sin tid gällde för erhållande av prisutjämningsbidrag från genom lokala mjölkavgifter inflytande medel — utgå endast till mjölkproducent, av vilken ej skäligen kan fordras, att han levererar mjölken till mejeri. Därjämte synes även böra krävas, att smöret av producenten försäljes till mejeri eller återförsäljare av smör, som av riksföreningen anvisats. Önskar dylik producent komma i åtnju­ tande av pristillägg, skall han göra anmälan härom hos riksföreningen, som efter undersökning i första hand avgör, örn angivna förutsättning är för handen, samt, örn så är fallet, bestämmer till vem eller vilka smöret skall levereras. I fall av tvist bör det ankomma på den statliga nämnd, som handlägger hithörande ärenden, att träffa avgörande i frågan. Mjölk­ producent, som finnes berättigad till pristillägg, skall av riksföreningen införas i ett särskilt register. Samtidigt med att vederbörande mjölkpro­ ducent underrättas örn att han införts i registret skall meddelande läm­ nas örn det mejeri eller den återförsäljare av smör, till vilken leverans skall ske för att prisutjämningsbidrag skall utgå. För erhållande av prisutjämningsbidrag har sådan producent att för månad eller den längre tid, som omförmälda nämnd må bestämma, till riksföreningen insända ansökan innefattande uppgift rörande de förhållanden, som äro av bety­ delse för beräknande av honom tillkommande prisutjämningsbidrag. Vid dylik ansökan skall fogas intyg av vederbörande köpare angående mot; tagna myckenheter smör.

Vilken väg, som än må väljas för prissänkningens genomförande, måste dennas storlek avgöras med utgångspunkt från gjorda antaganden röran­ de den framtida prisutvecklingen å exportmarknaderna för smör. Denna är emellertid, såsom tidigare framhållits, oviss. Därest exportpriset skulle gestalta sig väsentligt gynnsammare än vad som förutsatts, skulle den betalning, som mejerileverantörerna erhålla för sin mjölk, komma att öka. Med hänsyn till faran av att därigenom en ökning i mjölkpro­ duktionen uppmuntras, vilken kan leda till att hela mjölkregleringer.s bestånd äventyras, torde det vara lämpligt att en viss begränsning uppåt ifråga örn produktmjölkpriset göres. På samma sätt kan det för den hän­ delse att exportpriset skulle utveckla sig i ogynnsammare riktning än man räknat med befinnas lämpligt att öka produktmjölkpriset. En dylik reglering av sistnämnda pris kan visserligen ske genom att priserna å mejeriprodukterna ändras, men ofta förekommande ändringar i detalj­

156

priserna för sagda varor äro av flera skäl icke önskvärda. En lämpliga­

re anordning synes vara, att i tider, då exportpriset för smör är jämförel­

sevis gynnsamt, avgiftsmedel i viss -utsträckning avsättas till en fond

för att användas, då priset är lågt. Ett sådant förfarande kan ock vara

lämpligt ur synpunkten av att producenternas mjölkpris bör ändras i den

mån produktionskostnaderna för mjölken variera. Det synes sålunda

skäligt, att under sommaren och hösten, då sagda kostnader äro jämfö­

relsevis låga och mjölkmängden stor, produktmjölkpriset hålles lägre än

under vintern. Örn en dylik fondbildning finnes böra ske, är det givet­

vis av största betydelse, att en noggrann plan för avsättning av medel

till densamma samt för användning av däri ingående medel uppgöres.

Frågan härom torde böra upptagas till övervägande i samband med att

plan för mjölkavgiftsmedlens användning under kommande reglerings-

period av Kungl. Maj:t fastställes.

I bestämmelserna rörande upptagande av mjölkavgift har statens mjölk­

nämnd ifrågasatt vissa ändringar i syfte att möjliggöra efterskänkande

av dylik avgift i ömmande fall. Jag finner mig kunna biträda mjölk­

nämndens förslag i detta hänseende. Den ändring i mjölkavgiftsförord­

ningen, som härför erfordras, torde kunna ske sålunda, att till 3 § av

förordningen fogas ett sjätte moment av innehåll att, då särskilda om­

ständigheter därtill föranleda, mjölkavgift må enligt föreskrifter, som

Kungl. Maj:t äger meddela, efterskänkas. Berörda föreskrifter torde,

därest detta förslag bifalles, böra upptagas i tillämpningskungörelsen till

förordningen. Efterskänkandet torde få avse jämväl avgift, som belöper

å tiden före ändringens ikraftträdande.

Som jag tidigare framhållit, anser jag det vara angeläget, att avsätt­

ningen av mjölk och mejeriprodukter inom landet i möjligaste mån un­

derlättas. Smör- och margarinkommittén har framlagt förslag örn vissa

allmänna åtgärder i sådant syfte. Vad kommittén därvid anfört synes

mig värt beaktande, önskvärt är sålunda alltjämt, att de myndigheter,

som verkställa upphandling för statens behov, utbyta margarin mot smör.

I sinom tid torde nu gällande bestämmelser i detta ämne böra erhålla

förlängd giltighet. Angeläget är vidare, att jordbrukarnas egna organ

göra vad på dem må ankomma för att på frivillighetens och övertygelsens

väg främja mjölkleverantörernas återtagande av smör och ost. I detta

sammanhang anser jag mig böra påpeka, att åtskilliga mejerier vid åter­

tagning av smör tillämpa ett högre pris än gällande riksnotering å run-

märkt smör. Kungl. Majit torde emellertid i samband med fastställande

av plan för mjölkavgiftsmedlens användning för nästkommande regle-

ringsperiod böra taga under övervägande örn ej som villkor för erhållan­

de av prisutjämningsbidrag bör föreskrivas, att mejeri gentemot leve­

rantörer vid återtagning av smör för eget eller anställdas behov icke till-

lämpar högre pris än riksnoteringen. Som jag redan framhållit, är det

nämligen av största betydelse för vinnande av erforderlig avsättning

Kungl. Majda proposition nr 227.

157

inom landet, att priserna å hithörande produkter ej hållas högre än som oundgängligen fordras. I detta hänseende har från flera håll påtalats, att detaljpriset för konsumtionsmjölk hålles för högt. En sänkning av detta komme, såsom redan anförts, att ske i den mån mjölkavgiften min­ skades. Av vikt synes vidare vara att distributionskostnaderna för mjölk nedbringas. För ernående av nu angivna syfte synes det lämpligt att som villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag kräves, att vederböran­ de mejeri vid försäljning av mjölk ej tillämpar högre pris än som med hänsyn till förhållandena i orten må befinnas skäligt. En dylik bestäm­ melse motsvarar den. som för närvarande finnes intagen i 5 § kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 375) örn skyldighet för svenska mejeriernas riksföre­ ning att under vissa villkor tillhandahålla smör till ett pris, svarande mot svensk riksnotering å runmärkt smör jämte skäligt tillägg därå.

Den nuvarande anordningen för mjölkprisets stödjande bygger, som re­ dan antytts, på att avsättningsmöjligheterna utomlands ej beskäras. Örn så skulle ske genom att begränsning av smörimporten till våra export­ marknader sker eller exporten av smör från Sverige eljest i väsentlig grad försvåras, torde det vara nödvändigt att staten ingriper och ytterli­ gare stöder mjölkproduktionen. Därvid synes i första hand böra ifråga­ komma att skärpa de åtgärder, som redan under nuvarande förhållanden vidtagits eller i det föregående föreslagits till genomförande i syfte att trygga den inhemska förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter. Smör- och margarinkommittén har uttalat sig för att i en dylik situation strä­ vandena borde inriktas på att ytterligare minska spänningen mellan mi- nuthandelspriserna å smör och å margarin genom höjning av margarin- accisen samt sänkning av smörpriset. Jag finner det emellertid tveksamt, huruvida med den av kommittén föreslagna minskningen i berörda spän­ ning den avsedda ökningen av smörförbrukningen inom Sverige skall kunna ernås. Att ifråga örn margarinaccisen gå utöver det för närvarande gällande högsta accisbeloppet av 50 öre för kilogram synes mig icke böra ifrågakomma. Det torde därför vara nödvändigt, att sänkningen av smör- priset göres större än vad kommittén ifrågasatt. Jag anser det även rim­ ligt, att producenterna i ett dylikt läge få vidkännas en mindre jämkning nedåt i produktmjölkprisot. Att den enskilde jordbrukaren erhåller den varning mot fortsatt stegring i mjölkproduktionen, som en prissänkning innebär, synes mig särskilt motiverat för den händelse avsättningssvårig heterna för mjölk och mejeriprodukter skulle pa angivet sätt skärpas. För att söka begränsa prissänkningen så långt möjligt och samtidigt und­ vika att margarinet onödigtvis fördyras förordar jag emellertid, att de medel, som inflyta genom sagda accis även i den situation, varom fråga är, oavkortade tillföras mjölkregleringen för att enligt förut angivna grunder möjliggöra en nedsättning av smörpriset.

Huru långt man därvid behöver gå är givetvis vanskligt att på förhand

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

bedöma. Det synes mig emellertid, som örn vid en böjning av margarin -

accisen till 50 öre för kilogram en sänkning av priset å runmärkt smör

fritt mejeri till exempelvis 2 kronor för kilogram, vilket motsvarar ett

pris i detaljhandeln av högst 2 kronor 40 öre — för annat mejerismör och

lantsmör samt för av mejerileverantörerna återtaget smör bleve priset

väsentligt lägre — skulle medföra en dVsevärd ökning av smörkonsum­

tionen. Genomföres en dylik prisutjämning, torde man kunna räkna med

att det margarin, som nu vid en accis av 30 öre för kilogram betingar ett

pris i detaljhandeln av mellan 1 krona 50 öre och 1 krona 90 öre för kilo­

gram, av vilket margarin för närvarande säljas cirka 15,000 ton årligen,

komme att till större delen försvinna och ersättas av smör och billigare

margarin. I åtskilliga hushåll, varest konsumeras smör och billigt mar­

garin, skulle vidare smörförbrukningen säkerligen avsevärt utvidgas.

Beaktas bör nämligen, att enligt av socialstyrelsen utförda levnadskost-

nadsundersökningar, avseende huvudsakligen arbetar- och lägre tjänste­

mannahushåll i städer och industriorter, den årliga genomsnittsförbruk-

ningen av smör och av margarin även hos de barnrikaste familjerna (minst

4 barn) står i sådant inbördes förhållande, att för denna familjetyp en

prisutjämning enligt vad nyss anförts icke komme att innebära någon ök­

ning av livsmedelsutgifterna. Förde mindre inkomsttagarna å landsbygden

torde likaledes prisutjämningen medföra vissa fördelar, örn man, på sätt

jag tidigare förordat, bereder mejerileverantörerna och deras anställda

möjlighet erhålla smör för husbehov till mejeripriser. Därest i samband

med prisutjämningen en livlig reklam och propaganda för smör igång­

sattes, finnas enligt min mening goda utsikter för att vid en minskning av

spänningen mellan smörpriset och margarinpriset på sätt nu ifrågasatts

konsumtionen av smör komme att ökas, så att överskottet av smörproduk­

tionen under förutsättning att denna förbleve oförändrad nedginge till

den kvantitet, som Sverige med all sannolikhet jämväl efter 1935 har möj­

lighet att exportera. Jämsides därmed torde margarinförbrukningen

komma att minskas. Med hänsyn till att prisutjämningen endast för ett

jämförelsevis begränsat antal hushåll skulle medföra ökning i utgifterna

för den samlade fettkonsumtionen torde man kunna räkna med att den­

na minskning ej komme att avsevärt överstiga ökningen i smörkonsum­

tionen. Detta skulle innebära, att margarinproduktionen återfördes till

den omfattning, som den hade omkring år 1927. Det synes mig som örn

i betraktande av nu rådande läge några befogade invändningar mot en

sådan åtgärd icke skulle kunna riktas från margarinindustriens och där­

med förbundna intressens sida.

Ifrågavarande prissänkning å smör torde böra så genomföras, att me­

jerier, som producera smör, samt tillverkare av lantsmör erhålla kom­

pensation för prissänkningen i form av pristillägg eller höjt prisutjäm-

ningsbidrag. Något hinder ur principiell synpunkt för att priserna å ost

skulle kunna bibehållas å sin hittillsvarande nivå, trots att smörpriset

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

159

sänkes, synes ej föreligga, och på grund därav skulle pristillägget eller höjningen av prisutjämningsbidraget ej behöva utgå å ostmjölken. Den besparing i prisutjämningsmedlen, som härigenom skulle uppstå vid den ifrågasatta sänkningen i smörpriset, torde beräknas till mellan 3,500,000 och 4,000,000 kronor, vilket belopp skulle kunna användas för ytterligare reducering av smörpriset eller som ersättning för en eventuell sänkning av mjölkavgiften. Vissa psykologiska skäl tala emellertid mot en dylik differentiering av prisutjämningsbidraget. Även åtskilliga praktiska svå­ righeter möta densamma. Jag anser mig därför icke kunna nu taga nå­ gon bestämd ståndpunkt till frågan utan anser, att densamma bör ytter­ ligare övervägas samt, för den händelse angivna situation skulle uppstå, av Kungl. Majit avgöras i samband med att plan för prisutjämnings­ medlen då fastställes.

Rörande verkningarna av en prisutjämning i enlighet med det anförda hava inom jordbruksdepartementet verkställts vissa beräkningar, vilka torde få fogas som bilaga B vid statsrådsprotokollet. Beträffande resul­ tatet av dessa beräkningar, vid vilka förutsatts att pristillägg utlämnas å såväl smörmjölk som ostmjölk, torde här böra framhållas följande.

Därest importen av smör till våra viktigaste exportmarknader begrän­ sas, torde man kunna räkna med att smörpriset därstädes stiger. Förut­ sätter man att medelnettoexportpriset blir 150 öre för kilogram, skulle med en mjölkavgift av 1 öre för kilogram och ett smörpris inom landet fritt mejeri av 200 öre för kilogram produktmjölkpriset komma att ligga endast cirka O.i öre för kilogram under dess nivå i medeltal under hela 1934. I anslutning till vad jag tidigare anfört finner jag en dylik pris­ sänkning rimlig för den händelse berörda svårigheter för vår smörexport skulle uppstå.

Utgår man i stället från en mjölkavgift av 2 öre för kilogram, skulle mjölkregleringen i avgiftsmedel tillföras cirka 8,000,000 kronor mer än i nyssberörda fall. Användes detta belopp till en ytterligare nedsättning av smörpriset, kunde detta sänkas till ungefär 188 öre för kilogram. Jord­ brukarna skulle likväl erhålla en med hänsyn till omständigheterna rim­ lig betalning för mjölken.

Som jag redan anfört, anser jag goda utsikter finnas för att den inhem­ ska smörförbrukningen skulle ökas i önskad omfattning, därest smörpri­ set sänkes med 30 öre och margarinaccisen höjes med 20 öre för kilogram räknat. Någon säkerhet för att så skulle ske föreligger dock givetvis ej. Härtill kommer, att ökningen i smörkonsumtionen torde framträda en­ dast så småningom, medan det kan befinnas nödigt att genomföra en plötslig minskning av den svenska smörexporten. Ur denna synpunkt är det nödvändigt, att möjligheter föreligga att på annan väg än genom en allmän stegring i smörförbrukningen undanskaffa ett tillfälligt överskott av jämförelsevis ringa omfattning. Enklast skulle detta otvivelaktigt ske genom att smöröverskottet inblandades i margarinet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

160

Kungl. May.ts proposition nr 227.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn Kungl. Maj: ts i propositionen

nr 257 till fjolårets riksdag gjorda hemställan örn bemyndigande för

Kungl. Majit att, därest så funnes erforderligt för beredande av avsätt­

ning av i Sverige framställt smör, för tiden till och med den 30 juni 1935

förordna om inblandning av smör i margarin. Riksdagen ansåg sig

emellertid icke kunna lämna det äskade bemyndigandet. I sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr

1 anfördes, att enligt utskottets mening måste med hänsyn till de utom­

lands vunna erfarenheterna starka betänkligheter hysas mot införande

av en provisorisk tvångsinblandning, helst det syntes sannolikt, att en

dylik blandningsprodukt i stor utsträckning skulle bibehålla sin marknad

på smörets bekostnad även efter det lagstiftningen upphört att gälla. På

grund härav ansåg utskottet, att ett definitivt ställningstagande till frå­

gan borde ske först efter det den åt smör- och margarinkommittén upp­

dragna utredningen slutförts. I avbidan härpå ville icke utskottet till­

styrka, att det begärda bemyndigandet lämnades.

Några avgörande skäl mot tvångsinblandning av smör i margarin så­

som en mera tillfällig åtgärd för att komplettera andra på längre sikt

verkande åtgärder till främjande av smöravsättningen inom landet hava,

såvitt jag kunnat finna, icke förebragts. Smör- och margarinkommittén

har ock framhållit, att skäl kunna anföras till förmån för inblandning

av smör i margarin, särskilt då fråga vore örn skyndsamt och tillfälligt

undanskaffande av visst ej alltför stort överskott av smör. Motståndet

mot en åtgärd i angiven riktning synes hava sin rot främst i farhågan

att genom ett dylikt inblandningstvång gränsen mellan smör och mar­

garin komme att utsuddas. Jag vill emellertid erinra därom, att marga­

rintillverkarna redan nu hava möjlighet att inblanda smör i margarin.

Detta sker även i viss omfattning, men försäljningen av smörhlandat

margarin, vari regelmässigt ingå cirka 20 procent smör, befinner sig se­

dan åtskilliga år i stadig tillbakagång. Därest Kungl. Majits befogenhet

att förordna örn tvångsinblandning av smör i margarin blir beroende av

framställning av svenska mejeriernas riksförening samt befogenheten

begränsas till att avse en inblandning av högst 10 procent smör, synes

varje anledning saknas att från jordbrukarbåll motsätta sig en sådan

anordning. Däremot kunna onekligen från konsumenternas sida vissa

erinringar riktas mot densamma, då den medför en icke obetydlig ytter­

ligare fördyring av margarinet. Storleken av denna blir emellertid be­

roende av det pris, till vilket margarinfabrikanterna kunna inköpa smö­

ret. I betraktande av att inblandningen skall vara en tillfällig och över­

gående åtgärd, anser jag, att särskild nedsättning av smörpriset vid

ifrågavarande inköp icke bör ifrågakomma. Den fördyring av marga­

rinet, som under sådana omständigheter skulle föranledas av smörin­

blandningen torde enligt uppgift vid ett smörpris av omkring 2 kronor

kunna beräknas till cirka 2 öre för kilogram och enhet av inblandnings-

161

procenten. Med hänsyn härtill förtjänar övervägas, att för den händelse inblandningstvång finnes böra föreskrivas, margarinaccisen hålles något under maximum, exempelvis sålunda att accisbeloppet för kilogram räk­ nat fastställes till 50 öre minskat med ett öre för var enhet av in- blandningsprocenten. Jag anser följaktligen, att Kungl. Maj:t bör er­ hålla riksdagens bemyndigande att örn så befinnes nödvändigt för bere­ dande av avsättning av i Sverige tillverkat smör, med beaktande av vad nyss anförts rörande margarinaccisens höjd, efter framställning av svenska mejeriernas riksförening för tiden till och med den 30 juni 1936 förordna, att i margarin, som inom riket saluhålles, skall finnas inblan­ dat smör till högst 10 procent av blandningens vikt, ävensom meddela de bestämmelser och vidtaga de åtgärder i övrigt, som i detta sammanhang kunna föranledas.

Någon varaktig lösning av frågan angående undanskaffande av före­ fintligt produktionsöverskott av smör innebär dock icke tvångsinbland- ningen. Ej heller den i det föregående förordade höjningen av marga­ rinaccisen för den händelse avsättningssvårigheterna för smör och andra mejeriprodukter skulle skärpas kan anses utgöra någon slutgiltig lös­ ning av problemet. Med hänsyn till läget utomlands torde man vara ej blott berättigad utan jämväl skyldig att räkna med att någon mera avse­ värd förbättring i avsättningsförhållandena utanför Sverige icke kom­ mer att inträda inom överskådlig tid. Samtidigt torde av allt att döma — på grund av, bland annat, strävandena från de enskilda jordbrukar­ nas sida att förbättra sin ställning genom att utvinna ökad avkastning från jordbruket — mjölkproduktionen komma att stiga. Vid sådant för­ hållande synes det angeläget att taga under övervägande örn och på vad sätt de inhemska jordbruksprodukterna skulle kunna finna ökad avsätt­ ning genom tillgodoseende medelst dylika produkter av landets behov av billigt matfett.

Smör- och margarinkommittén har föreslagit, att undersökning borde ske rörande möjligheten att till nedsatt pris saluföra ett med inhemskt isterflott uppblandat smör s. k. stek- och bagerismör. Mot detta förslag hava framkommit starka invändningar i skilda hänseenden. Även örn man kan hysa vissa betänkligheter mot möjligheterna att på denna väg kunna åstadkomma ett billigt matfett av inhemska råvaror, torde det dock icke få anses uteslutet, att vägen kan visa sig framkomlig. I varje fall torde försök i sådant syfte kunna lämna värdefulla bidrag till proble­ mets lösning. Genom beslut den 25 januari 1935 har ock Kungl. Maj:t som nämnts anvisat 10,000 kronor för bestridande av kostnaderna för vissa laboratoriemässiga försök med tillverkning av ifrågavarande bland- ningsprodukt. Därjämte har statens mjölknämnd erhållit i uppdrag att framlägga en plan för försöksverksamhetens fortsatta bedrivande. Re­ sultaten av dessa försök torde böra avvaktas, innan frågan örn utsläp­ pande av ett isterblandat smör upptages till slutgiltigt bedömande. Jag

Kungl. May.ts proposition nr 227.

Bihang till riksdagens protokoll 19:15. 1 sami. Nr 227.

I l

förutsätter emellertid att Kungl. Majit är oförhindrad på grund av be­

stämmelsen i 36 § margarinförordningen att under försökstiden undan­

taga dylik blandningsprodukt från i förordningen meddelade föreskrifter.

Därest läget skulle bliva sådant att, i enlighet med vad jag tidigare

anfört, accisen å margarin måste höjas till 50 öre för kilogram, förelig­

ger otvivelaktigt fara för att förbrukningen av andra ersättningsmedel

för smör och flott ökas. Jag anser därför, att Kungl. Majit bör äga be­

fogenhet att förordna örn accis jämväl å sådana andra ersättningsmedel.

Till dessa bör räknas även matolja. Givet är, att denna befogenhet bör

tagas i anspråk endast örn användningen av ifrågavarande ersättnings­

medel visar tendens att öka. I likhet med smör- och margarinkommit­

tén finner jag starka skäl tala för att även fettemulsioner, örn Kungl.

Majit så prövar nödigt, beläggas med accis. Chefen för finansdeparte­

mentet framlägger denna dag närmare förslag i dessa hänseenden i sam­

band med förut omförmälda förslag örn utgörande av margarinaccis för

tiden efter den 30 juni 1935.

En böjning av accisen upp till 50 öre för kilogram skulle, vid nuva­

rande råvarupriser medföra, att priset för kilogram å de vanligaste före­

kommande margarinsorterna bragtes upp till 1 krona 50 öre, vilket sy­

nes tillräckligt för att den eftersträvade jämvikten mellan förbrukningen

av smör och av margarin skall kunna åstadkommas. Emellertid är det

icke uteslutet, att priserna å margarinindustriens råvaror komma att

nedgå. Visserligen lärer tendensen för närvarande vara den motsatta,

men förhållandena äro numera icke minst med hänsyn till valutaförhål­

landena mycket ovissa. Försämras avsättningsmöjligheterna för smör å

den internationella marknaden, kan sålunda ett prisfall å växtfetter av

olika slag befaras. För att för den händelse priserna å margarinindu­

striens råvaror skulle mera avsevärt sjunka under sin nuvarande pris­

nivå möjliggöra oförändrat stöd åt det inhemska smörpriset samt för­

hindra osund spekulation i det högre prisläget inom Sverige anser jag,

att Kungl. Majit bör äga befogenhet att förordna örn reglering av im­

porten av margarin och liknande konstfetter samt av råvaror för marga­

rinindustrien. Bemyndigande härtill, avseende samma tid som den för

mjölkavgiftsförordningens giltighet bestämda, eller till den 1 juli 1937,

torde böra äskas av riksdagen. Regleringen synes höra anordnas i hu­

vudsak enligt de grunder, som smör- och margarinkommittén angivit,

varvid jämväl torde beaktas vissa av generaltullstyrelsen och Sveriges

kemiska industrikontor framförda erinringar. Import av färdiga fett-

ämnesprodukter, såsom margarin, fettemulsioner m. m., hör sålunda icke

medgivas annat än i undantagsfall. I fråga örn margarinråvaror torde

höra tillses, att endast fabriker, som äro i drift vid regleringens infö­

rande, erhålla tillstånd till införsel. Dylika tillstånd skola lämnas av en

särskild nämnd. Självfallet äger den som är missnöjd med nämndens be­

slut att hos Kungl. Majit göra den framställning, vartill omständighe­

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

163

terna föranleda. Då syftet med importregleringen närmast bör vara, för­ utom att hindra onödig införsel av färdiga fettämnen, att säkerställa bi­ behållande av margarinpriset vid 1 krona 50 öre utan att margarinfabri­ kanterna tillföras oskäliga fördelar därav, torde det vara nödvändigt för utjämnande av prisskillnaden inom och utom Sverige, att särskild licens­ avgift uppbäres vid meddelande av införseltillstånd. Av samma skäl torde det även vara nödvändigt att under importregleringen och avgifts­ beläggningen indraga jämväl de produkter, varav margarinråvaror inom Sverige framställas. Däremot bör avgift icke uttagas å feta oljor, som användas för annat ändamål än tillverkning av margarin m. m. Licens­ avgiftens belopp torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t att gälla tills­ vidare och bör givetvis ändras så snart prisläget utomlands därtill för­ anleder. I likhet med vad som gäller beträffande övriga importregle­ ringar på jordbrukets område torde någon högsta gräns för licensavgif­ ten icke böra av riksdagen fastställas. Genom licensavgiften inflytande medel torde böra användas enligt för användning av margarinaccismed- len gällande regler.

Vad slutligen angår den av smör- och margarinkommittén väckta frå­ gan örn viss ändring av bestämmelserna i gällande margarinförordning i vad avser fettemulsioner, får jag anmäla, att lantbruksstyrelsen i an­ ledning av en framställning av vissa fabrikanter av glass inkommit med förslag till föreskrifter rörande tillverkning av sist sagda vara. Bered­ ningen av detta ärende är emellertid ännu icke avslutad. Ställningsta­ gandet till den av smör- och margarinkommittén väckta frågan torde i avvaktan på prövningen av nämnda förslag, varmed den synes äga ett visst samband, få tillsvidare anstå.

Beträffande de prisreglerande åtgärder, som må erfordras i fråga örn övriga animaliska produkter, vill jag erinra örn att de under det gångna året vidtagna ingripandena för stödjande av den inhemska köttmarkna­ den i stort sett medfört avsett resultat. Anledning att ifrågasätta änd­ ring av grunderna för stödanordningarna på detta område synes därför icke föreligga. Jag utgår därvid ifrån, att det av föregående års riksdag åt Kungl. Majit lämnade medgivandet att vidtaga åtgärder för reglering av införseln till riket av kött och fläsk, däri inbegripet kött av fjäderfä, gäller tillsvidare jämväl i fortsättningen.

Medel för nämnda stödanordningar hava hittills erhållits genom upp­ tagande av slaktdjursavgift samt införselavgift å havre och majs med flera fodermedel. Förordningen den 26 juni 1933 (nr 387) angående slakt­ djursavgift upphör emellertid att gälla den 30 juni 1935. Då i fortsätt­ ningen de medel, som inflyta genom upptagande av förenämnda införsel­ avgift, enligt vad jag i det följande närmare kommer att utveckla san­ nolikt komma att bliva synnerligen begränsade samt erforderliga för andra ändamål än stödjande av köttmarknaden, anser jag lämpligt, att

Kungl. Marits proposition nr 227.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

befogenheten att uttaga slaktdjursavgift blir gällande under ytterligare

två år till och med den 30 juni 1937. På grund av att lagen den 10 okto­

ber 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus den 1 januari

1935 ersatts av en ny lag i ämnet den 11 maj 1934 (nr 140), erfordras

vidare, att de nuvarande bestämmelserna örn slaktdjursavgift i formellt

hänseende underkastas vissa jämkningar. Ny förordning angående slakt­

djursavgift torde sålunda böra utfärdas.

Läget å den inhemska fläskmarknaden har, såsom redan framhållits,

under det gångna året icke varit tillfredsställande. Orsaken härtill har

helt visst varit en i förhållande till avsättningsmöjligheterna alltför stor

produktion. Svinuppfödningen under tidigare år har i stor utsträckning

haft karaktären av en ren förädlingsproduktion baserad på billigt impor­

terat foder. Den under föregående år genomförda regleringen av majs­

importen med därav framkallad stegring i priserna å svinfodret har dock

otvivelaktigt redan lett till en märkbar inskränkning av svinuppföd­

ningen. Den förbättring i prisläget, som inträdde i slutet av 1934, tyder

härpå. Uppgifterna angående antalet betäckta suggor giva även vid han­

den, att utvecklingen gått i sådan riktning. Man torde därför kunna för­

vänta, att fläskproduktionen inom en ej alltför avlägsen framtid skall

hava anpassat sig efter föreliggande avsättningsmöjligheter.

De statliga åtgärderna för fläskmarknadens stödjande synas därför

även i fortsättningen böra i första hand inriktas på att åstadkomma jäm­

vikt inom produktionen. Detta sker å ena sidan genom reglering av fo­

dertillförseln och å andra sidan genom utjämning av exportpriser och

hemmamarknadspriser. De medel, som influtit eller komma att inflyta

i form av avgift å exporterat bacon, torde tillsvidare vara tillräckliga för

bestridande av kostnaderna för åtgärderna till fläskmarknadens stöd­

jande. Därest giltighetstiden för förordningen angående slaktdjursavgift

förlänges, beredes ock på denna väg Kungl. Maj:t möjlighet att, i mån av

behov, anskaffa erforderliga medel.

Ej heller i fråga örn grunderna för åtgärderna till stödjande av ägg­

marknaden, vilka bygga på en reglering av importen och exporten av

ägg, synes anledning att vidtaga ändring föreligga. Kungl. Majit torde

sålunda böra erhålla riksdagens bemyndigande att vidtaga reglering i hu­

vudsak enligt nu gällande bestämmelser av införseln av ägg samt äggula

och flytande äggvita jämväl för tiden efter den 30 juni 1935 till och med

den 30 juni 1937.

Beträffande det från vissa håll framförda förslaget örn att det belopp,

vartill pristillägget vid export högst må uppgå, borde höjas från för när­

varande 30 öre till 50 öre för kilogram, äger Kungl. Majit befogenhet att

utan riksdagens hörande genomföra en dylik höjning. Frågan örn lämp­

ligheten härav är emellertid beroende av ett flertal olika omständigheter.

Bland annat inverkar storleken av de medel, som stå till förfogande för

äggmarknadens stödjande. Till sistberörda spörsmål återkommer jag i

165

samband med frågan örn jordbrukets prisregleringsfond samt använd­ ningen av däri ingående medel.

För ernående av den inre jämvikt inom animalieproduktionen, som ut­ gör en förutsättning för att den skall kunna anpassas efter 1'örhanden- varande avsättningsmöjligheter, är en reglering av tillförseln av impor­ terade eller av importerade varor tillverkade fodermedel nödvändig. Till förhindrande av en utvidgad användning av dylikt foder måste priset därå hållas uppe å en nivå svarande mot prisläget för animalieproduk- terna. Örn man går därutöver och ytterligare begränsar tillförseln av utländska eller därmed jämställda fodermedel, åstadkommes ett direkt skydd för odlarna av fodersäd för avsalu till nackdel för, bland andra, dem som i sin animalieproduktion använda köpt foder. Vissa skäl kunna visserligen tala för åtgärder i dylikt syfte, men av orsaker, som jag tidi­ gare anfört, anser jag, att man härvid bör framgå med stor varsamhet.

Tillförseln av oljekakor har emellertid under senaste åren avsevärt ut­ vidgats. Trots att priset därå för närvarande är omkring 2 öre högre för kilogram än vid motsvarande tid föregående år, synes införseln hålla sig vid i stort sett oförändrad omfattning. Under beaktande härav har ock Kungl. Majit förut denna dag i anledning av framställning av sta­ tens spannmålsnämnd beslutat, att skatten å oljekakor samt vissa slag av fodermjöl — med undantag likväl av linfrökakor och linfrömjöl — skall höjas till 5 öre för kilogram. Någon höjning av importavgifterna å övriga fodermedel synes däremot för närvarande knappast erforderlig. Jag er­ inrar, att beträffande det viktigaste av dessa, nämligen majs, gäller så­ som villkor för import skyldighet för importören att inköpa viss mängd eosinerad brödsäd.

Läget å den internationella fodermedelsmarknaden är synnerligen ovisst. Den prisstegring, som ägt rum under senare hälften av 1934, torde sannoiikt böra betraktas som rent tillfällig och orsakad av de ogynnsamma foderskördarna i Europa under nämnda år. För den hän­ delse priserna å den internationella oljekaksmarknaden skulle sjunka, kunna verkningarna av den nu företagna höjningen komma att helt eller delvis upphöra. Med hänsyn härtill anser jag det lämpligt att på sätt smör- och margarinkommittén föreslagit gällande förordning angående skatt å oljekakor samt vissa slag av fodermjöl ändras därhän, att Kungl. Majit erhåller befogenhet att höja skattebeloppet — nu maximerat till 6 öre för kilogram — till 8 öre för kilogram.

Som av den förut lämnade redogörelsen framgår är införseln av havre och majs samt kli m. m. föremål för importreglering. Införsolavgift ut­ tages därjämte å havre och majs samt vissa andra fodermedel. Genom beslut förut denna dag har Kungl. Majit i anledning av vad lantbruks­ styrelsen härutinnan anfört i sitt yttrande över spannmålsutredningens betänkande förordnat, att jämväl för kreatursfoder av animaliskt avfall samt luzernmjöl, som till riket införas, skall jämlikt bestämmelserna i för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ordningen den 18 maj 1934 (nr 153) erläggas införselavgift med 3 öre för

varje kilogram av varans nettovikt. I anledning av att jag i det följande

kommer att föreslå, att skatt å kli ej skall uttagas efter den 31 augusti

1935, förordar jag, i anslutning till vad spannmålsutredningen anfört, att

införselavgift efter sagda dag upptages å kli enligt bestämmelserna i

nyssnämnda förordning. Med stöd av denna äger Kungl. Maj:t att härom

fatta beslut. Smör- och margarinkommittén har även föreslagit, att be­

stämmelserna i kungörelsen angående reglering av införseln av havre

och majs med mera skulle bliva tillämpliga å oljekakor och liknande

kreatursfoder. Ehuru jag anser, att användningen av dylikt foder bör

regleras i första hand genom en lämpligt avvägd skatt eller införsel­

avgift, vill jag ej bestrida, att läget kan bliva sådant, att jämväl import­

reglering för foder av detta slag bör införas. Därest sådan situation

skulle inträffa torde kunna förutsättas, att Kungl. Majit vidtager erfor­

derliga åtgärder.

Jag vill ock i detta sammanhang erinra örn att priset å havre inom

landet stödes förutom genom reglering av havreimporten och införsel­

avgift genom föreskrift örn användande i viss utsträckning av svensk

havre vid tillverkning av havregryn och andra till människoföda avsedda

produkter av havre. Bestämmelserna härom torde jämväl i fortsättningen

böra vinna tillämpning. I övrigt torde något ingripande från statens sida

till fodermarknadens stödjande som regel icke böra ske. Att genom stöd­

köp av fodersäd medverka till fodermarknadens stabilisering anser jag

sålunda icke lämpligt. Dylika åtgärder torde näppeligen kunna vidtagas

utan att jämvikten mellan priserna å olika fodermedel störes och här­

igenom den inre balansen inom animalieproduktionen rubbas. Härtill

kommer att sådana ingripanden i hög grad äro ägnade att försvåra den

naturliga anpassningen av foderväxtodlingen efter de ändrade avsätt-

ningsförhållandena.

Ehuru den allmänna höjning av foderprisnivån, som genom de vid­

tagna åtgärderna åstadkommits, får anses hava i stort sett haft gynn­

samma verkningar i avseende å jordbruksproduktionen i dess helhet, har

den dock för vissa animalieproducenter medfört svårigheter. Från de

organisationer, som företräda äggproduktionens område, hava framförts

yrkanden örn vidtagande av sådana anordningar att hönsodlarnas behov

av billigt foder skulle kunna tillgodoses. Även örn jag anser det ligga

ett visst berättigande i dessa yrkanden, måste jag hysa stora betänklig­

heter mot vidtagande av åtgärder i angivet syfte på grund av därmed

förenade konsekvenser ur såväl principiella som framför allt praktiska

synpunkter. Jag finner mig därför icke nu kunna framlägga något för­

slag i ämnet.

För att jämvikt skall inträda och bibehållas inom växtodlingen synes

det nödvändigt, att priserna å brödsäd anpassas efter prisläget för ani-

167

maliska produkter. Jag delar i detta hänseende helt 1934 års spannmåls- utrednings mening. Åstadkommes ett högre prisläge för brödspannmål, leder detta ofrånkomligt till en ökning i brödsädsodlingen med därav föranledd överproduktion. Detta förhållande bör beaktas vid utforman­ det av de statliga stödåtgärderna på brödsädsodlingens område.

Som ett medel att tillvarataga förefintliga avsättningsmöjligheter för brödsäd torde inmalningstvånget böra bibehållas. Den jämkning i be­ stämmelserna härom, som spannmålsutredningen föreslagit, finner jag mig kunna biträda. Förslag till härav föranledd författningsändring torde få framdeles underställas Kungl. Maj:t. För att hindra störningar å den inhemska brödsädsmarknaden till följd av import utifrån bör in­ förseln av brödsäd samt produkter därav bliva föremål för fortsatt reglering. Import av vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg, gryn av vete samt makaroner och vermi- celler bör icke få ske utan särskilt tillstånd. Spannmålsutredningen har föreslagit, att även importen av bröd skall regleras. Med anledning av vad generaltullstyrelsen anfört anser jag emellertid, att för närvarande endast sådant bröd, som avses under rubriken »andra slag» nr 307 i sta­ tistisk varuförteckning, bör bliva föremål för importreglering. Utan­ för denna skulle sålunda åtminstone till en början falla såväl dessert- käx och pepparkakor samt andra slag av finare bakverk som hundbröd. Beträffande de grunder, efter vilka regleringen bör handhavas, delar jag i stort sett utredningens uppfattning. Endast i undantagsfall eller, örn synnerliga skäl därtill föreligga på grund av kvalitetsförhållanden eller eljest, bör import av de av regleringen berörda varorna, medgivas. I fråga örn omalen brödspannmål bör införseltillstånd ej beviljas annan än den, som ämnar använda den importerade varan för förmälning till människoföda vid egen kvarn. Kvarn, som tidigare icke importerat ut­ ländsk spannmål, bör dock endast örn särskilda skäl äro för handen er­ hålla dylikt tillstånd. Utredningen har vidare föreslagit, att Kungl. Majit skulle erhålla bemyndigande att förordna örn uttagande av inför­ selavgift å varor, som enligt vad nyss sagts skulle vara föremål för im­ portreglering. I likhet med spannmålsnämnden och lantbruksstyrelsen anser jag det nödvändigt att omedelbart taga ett dylikt bemyndigande i anspråk i fråga örn mjöl och gryn samt därav beredda produkter, för vilka tillstånd till införsel erhålles. Intäkterna torde, på sätt jag se­ nare kommer att närmare angiva, böra användas för mötande av för­ luster å spannmålsregleringen. Kungl. Majit torde sålunda böra erhålla riksdagens bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1937 för­ ordna örn reglering av importen av vete och råg samt därav beredda pro­ dukter i enlighet med av mig nu förordade riktlinjer, avseende jämväl rätt att uttaga införselavgift å samma varor till belopp och enligt grunder, som Kungl. Majit äger bestämma.

För att underlätta den inhemska skördens avsättning har staten under

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

168

Kungl. Majlis proposition nr 227.

de senaste åren iklätt sig garanti för inlösen till vissa fastställda priser

av all kvarnduglig spannmål, som finnes kvar den 1 juni varje år.

Spannmålsutredningen har föreslagit, att detta inlösningsförfarande

skulle slopas från och med innevarande års skörd. I stället skulle ska­

pas ett organ med uppgift bland annat att vid behov stödja marknaden

genom stödköp och främjande av lagringsverksamhet. Mot en dylik om­

läggning har emellertid från såväl jordbrukare som spannmålshandlare

framförts invändningar, varvid man särskilt betonat svårigheterna att

genom enbart stödköp säkerställa en tillfredsställande avsättning av

hrödspannmålen så länge nu förefintliga överskottslager tryckte mark­

naden. Även från kvarnhåll har avvisats tanken på att genom stödköp

i större omfattning stödja den inhemska spannmålsmarknaden. Ehuru

jag anser det synnerligen önskvärt, att den nuvarande anordningen med

fasta inlösningspriser kunde slopas, har jag dock icke kunnat undgå att

finna de skäl bärande, vilka framförts som stöd för yrkandet att densam­

ma i nuvarande läge bibehålies. Det betydande överskott av brödsäd,

som föreligger, medför att, därest marknaden lämnas fri vid nästa skörde­

års ingång, fara för sammanbrott kan uppstå. På grund av det samband,

som råder mellan jordbrukets olika grenar, skulle ett dylikt samman­

brott utöva mycket skadliga verkningar även på andra av jordbrukets

produktionsområden. Det synes mig därför icke kunna undvikas, att sta­

ten under nästa skördeår utövar en kraftig marknadsstödjande verksam­

het i fråga örn brödspannmålen. Den ur organisatorisk synpunkt enkla­

ste och mest effektiva formen för en sådan verksamhet torde otvivelaktigt

vara, att garanti lämnas för att för det överskott, som finnes vid konsum­

tionsårets slut, erhålles ett med hänsyn till förhållandena rimligt pris.

Nackdelarna av en dylik anordning torde väsentligen ligga däld, att den

framlockar ett större överskott vid skördeårets slut på grund av att ge­

nom den fasta prisgarantien uppmuntras en ökning i hrödsädsodlingen

samt en minskning i utfodringen av brödsäd. I vad mån ett inlösnings­

förfarande medför sådana verkningar är emellertid i väsentlig grad be­

roende på de inlösningspriser, som fastställas. Örn dessa icke sättas

högre än vad brödsädspriserna skulle hava varit, därest fri anpassning

efter läget å fodermarknaden fått ske, torde man kunna förvänta att

berörda nackdelar av förfarandet i det närmaste försvinna.

Jag anser därför, att inlösningsförfarandet bör bibehållas i fråga örn

1935 års skörd, men att man därvid bör sänka inlösningspriserna, så att

brödsädsprisernas anpassning efter fodersädspriserna icke förhindras.

Beträffande den sänkning av inlösningspriserna, som sålunda bör ske,

vill jag erinra örn att spannmålsutredningen, utgående från sin allmänna

uppfattning örn balans mellan priserna å brödsäd och å fodersäd, ansett,

att höstpriserna borde vara för vete lägst 14 kronor och för råg lägst 13

kronor för deciton räknat. Det vill emellertid synas, som örn dessa pri­

ser vore väl låga. Jag anser det med hänsyn till bland annat läget å den

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

169

inhemska fodermarknaden rimligt att utgå från att priset för kvarn- dugligt vete av normalkvalitet under de tidigare höstmånaderna 1935 ej bör ligga nämnvärt under fjolårspriset samt att priset för råg hör vara i förhållande därtill. Att gå högre i fråga örn priserna å brödsäd anser jag icke böra ifrågakomma, då detta skulle innebära, att brödsäds- priserna icke anpassades efter rådande prisläge för animalieprodukter. Följden härav bleve säkerligen, att utfodringen av brödsäd under kom­ mande år skulle hållas tillbaka och att på grund därav mängden bröd­ säd, som hembjödes till inlösen den 1 juni 1936, komme att kraftigt ökas med därav föranledda ytterligare förluster för statsverket. Kostnaderna för spannmålens lagring m. m. hos spannmålshandlare för tiden 15 sep­ tember—1 juni har av spannmålsutredningen angivits till omkring 2 kronor för deciton. Enligt vad jag inhämtat torde man emellertid nu­ mera på grund av, bland annat, förbättrade lagringsmetoder kunna räk­ na med en väsentligt lägre lagringskostnad. Utgående från att ett vete­ pris i början av september 1935 av 14 kronor 75 öre för deciton bör efter­ strävas samt att kostnaden för spannmålens lagring under tiden fram till den 1 juli 1936 icke överstiger 1 krona 75 öre för deciton anser jag, att inlösningspriset för vete bör bestämmas till 16 kronor 50 öre för deci­ ton. I anslutning härtill torde inlösningspriset för råg böra fastställas till 15 kronor 50 öre för deciton. Detta innebär visserligen en sänkning av de beträffande 1934 års skörd tillämpade inlösningspriserna med 1 krona 50 öre för deciton, men denna sänkning betingas i allt väsentligt av billigare lagringskostnader. Höstpriserna komme sålunda att i stort bliva desamma som under tidigare år.

Ehuru jag sålunda anser, att inlösningsförfarandet bör bibehållas, bi­ träder jag spannmålsutredningens förslag örn inrättande av ett särskilt organ för att från och med nästa skördeårs början följa utvecklingen å spannmålsmarknaden samt handhava de statliga åtgärder av organisa­ torisk och affärsmässig art, som kunna ifrågakomma. För denna upp­ gift synes svenska spannmålsföreningen icke vara lämplig. Det nya regleringsorganet torde, på sätt utredningen föreslagit, böra erhålla for­ men av aktiebolag, förslagsvis benämnt svenska spannmålsaktiebolaget. Bolaget bör åtminstone i början vara av helt statlig karaktär. I den mån anledning framdeles kan uppkomma att medgiva enskilda intressen in­ flytande å bolagets verksamhet, torde en ombildning av detsamma i önskad riktning lätt kunna ske. Någon orsak att, såsom spannmålsutredningen föreslagit, redan vid bolagets bildande utsläppa preferensaktier synes därför ej föreligga. Vid dylikt förhållande erfordras icke av spannmåls­ utredningen föreslagna bestämmelser i bolagsordningen örn att Kungl. Maj: t skall äga utse ledamöter i styrelsen eller att fullmäktige i riks­ gäldskontoret skall utse en revisor. I likhet med spannmålsnämnden an­ ser jag vidare anledning saknas för bolaget att under de första verksam­ hetsåren, då betydande överskott av kvarnduglig brödsäd torde finnas,

170

Kungl. May.ts proposition nr 227.

upplägga s. k. reservlager. Med hänsyn härtill torde ock bolagets aktie­

kapital kunna väsentligt nedsättas. Jag anser, att detsamma bör bestäm­

mas till 5,000,000 kronor. I övrigt torde den av spannmålsutredningen

föreslagna bolagsordningen kunna godtagas. Bolagets verksamhet bör

sålunda hava till föremål — förutom att verkställa inlösen av spannmål,

som hembjudes till bolaget — att driva handel med och lagra spannmål,

främja lagring av spannmål samt utöva annan därmed förenlig verksam­

het. Bolagets närmare uppgifter torde böra bestämmas i särskilt avtal

mellan staten och bolaget. Inom jordbruksdepartementet utarbetade för­

slag till bolagsordning ävensom till avtal, som nyss nämnts, torde få så­

som bilaga C och bilaga D fogas till statsrådsprotokollet. Vid uppgöran­

de av avtalsförslaget hava bestämmelserna i nu gällande kontrakt mellan

staten och svenska spannmålsföreningen i tillämpliga delar tagits till

utgångspunkt. Bolaget skall sålunda vara skyldigt dels att till vissa

fastställda priser inköpa hembjuden kvarnduglig brödsäd, dels ock att,

örn anledning därtill föreligger, företaga stödköp av sådan spannmål.

Inlöst eller eljest inköpt spannmål skall bolaget söka i första hand för­

sälja till förmälning till gällande marknadspriser. Därest försäljningen

sker efter den 1 juni böra de av bolaget tillämpade priserna icke under­

stiga inlösningspriserna med tillägg av kostnaderna för spannmålens

lagring m. m. Sistnämnda kostnader hava beräknats till under tiden

1 juni—15 augusti ett öre örn dagen samt därefter ett halvt öre örn dagen,

allt per 100 kilogram. I den mån möjlighet icke föreligger att försälja

spannmålen till förmälning torde den kunna efter denaturering avyttras

som foder i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmel­

ser. önskvärt vore givetvis att denaturering av den för foder avsedda

spannmålen kunde undvikas på grund av de med sådan behandling för­

enade kostnaderna. Därest foderpriserna hållas uppe genom åstramning

av foderimporten och inlösningspriset bestämmes på sätt jag förordat,

torde ock möjlighet komma att föreligga att i viss utsträckning sälja den

inköpta spannmålen för foderändamål utan att denaturering av densam­

ma erfordras.

Då svenska spannmålsaktiebolaget skall träda i verksamhet vid nästa

skördeårs ingång, är det nödvändigt, att medel därvid finnas tillgäng­

liga för teckning av aktier i bolaget. Enligt vad nyss förordats skulle här­

för erfordras 5,000,000 kronor. Sagda belopp torde som reservationsan­

slag böra uppföras å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under utgifter för

kapitalökning, fonden för statens aktier. Anslaget synes böra anvisas

att utgå av lånemedel. Då medel för denna utgift icke beräknats i stats­

verkspropositionen, torde den i riksstatsförslaget upptagna inkomsttiteln

»övriga lånemedel» böra höjas med nämnda belopp.

För bolagets verksamhet torde erfordras att bolaget beredes tillgång

till nödiga rörelsemedel. Detta torde lämpligast böra ske på så sätt,

att statsobligationer tillhandahållas bolaget såsom säkerhet för bolagets

171

upplåning. Räknar man med ett överskott av högst 150,000 ton spann­ mål för skördeåret 1935/1936, skulle för inlösen av detsamma erfordras eirka 25,000,000 kronor. Då statens obligationer löpande med en ränta av 4 procent för närvarande belånas i riksbanken till 80 procent av de­ ras nominella belopp, erfordras för att bolaget skall kunna upplåna först­ nämnda belopp, att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas till­ handahålla dylika obligationer till ett sammanlagt belopp av högst 30,000,000 kronor för att enligt beslut av Kungl. Majit, i mån av behov, ställas till bolagets förfogande.

Vid avyttring av den inlösta spannmålen samt vid bolagets verksam­ het i övrigt torde man i nuvarande läge icke kunna undgå att räkna med vissa förluster. Utgår man från ett inlösningspris av 16 kronor 50 öre för vete och 15 kronor 50 öre för råg samt förutsätter man, att den in­ lösta spannmålen realiseras till ett pris av 14 respektive 13 kronor för deciton, skulle vid en inlöst myckenhet spannmål av 150,000 ton förlusten på grund av prisfallet uppgå till 3,750,000 kronor. Den inlösta spannmå­ len medför vidare vissa lagrings- och räntekostnader, vilka torde kunna uppskattas till omkring 80 öre för deciton eller tillhopa 1,200,000 kronor. Skall spannmålen denatureras, stiga kostnaderna med ytterligare cirka 1,500,000 kronor. Tillhopa skulle sålunda utgifterna för spannmålens in­ lösen och försäljning uppgå till cirka 6,500,000 kronor.

Därest man på sätt spannmålsutredningen ifrågasatt utgår från att svenska spannmålsaktiebolagets räkenskaper böra avslutas vid utgången av skördeåret den 31 augusti, vid vilken tidpunkt värdet av inneliggande lager av brödsäd bör vara nedskrivet till 14 kronor för deciton vete och 13 kronor för deciton råg, synes man under nyss gjorda förutsättning rö­ rande storleken av 1935 års skördeöverskott av brödsäd kunna räkna med att för bolagets första verksamhetsår skulle redovisas en förlust av om­ kring 4,000,000 kronor. Under påföljande verksamhetsår torde däremot förlusterna komma att stiga till förut anförda siffror.

I likhet med spannmålsutredningen anser jag, att förlusterna vid spann- målsregleringen jämväl i fortsättningen böra så långt möjligt täckas genom uttagande av en avgift å till människoföda förmalt vete. I första band böra de genom avgiften inflytande medlen tagas i anspråk för be­ stridande av kostnaderna för regleringen under det skördeår, som av­ gift upptages, men hinder bör ej möta att blivande avgiftsmedel i den män de därtill förslå användas för täckande även av hittills uppkomna förluster. Avgiften synes böra utgå med lika belopp för inhemskt och ut­ ländskt vete. Som jag tidigare framhållit anser jag, att skatt å kli ej längre skall upptagas. Veteavgiftens belopp torde böra maximeras till 3 öre för kilogram samt inom denna ram bestämmas av Kungl. Majit med utgångspunkt från skillnaden mellan nu gällande inlösningspris för vete och det inlösningspris, som Kungl. Majit med hänsyn till skördens storlek och under beaktande av angelägenheten av att brödsädspriserna

Kungl. May.ts proposition nr 227.

172

Kungl. Martts proposition nr 227.

anpassas efter foderpriserna finner sig böra fastställa. För konsumtions-

året 1935/1936 synes sålunda avgiften i anslutning till vad jag tidigare

förordat angående inlösningsprisets höjd böra bestämmas till 2.5 öre för

kilogram. Enligt av spannmålsutredningen anförd beräkning skulle nu

utgående veteavgift å 1 öre, kliskatten å 3 öre och gottgörelsen å import­

spannmål å 5 öre, allt för kilogram, sammantagna motsvara ungefär

2.i öre för kilogram förmalt vete. Därest i fortsättningen, åtminstone till

en början, införselavgift ej upptages å importerad brödspannmål skulle

det nyss föreslagna avgiftsbeloppet motsvara en höjning med 0.4 öre för

kilogram. Samtidigt skulle emellertid kvarnarnas inköpspriser under

konsumtionsårets senare del sänkas, varför för kvarnindustrien som hel­

het betraktad en minskning i produktionskostnaderna torde inträda.

Beträffande de bestämmelser, som i övrigt skulle gälla i fråga örn ut­

tagande av veteavgift, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till spann-

målsutredningens förslag härutinnan. Jag anser sålunda, att från av-

giftsplikt bör vara undantagen all förmälning, som sker mot tull eller

lön för odlares husbehov. Övervägande skäl tala enligt min mening för

att avgift uttages endast å vara, som saluföres och för vilken de prisstöd-

jande åtgärderna sålunda äro av betydelse. Visserligen kommer, såsom

bland andra spannmålsutredningen framhållit, genom ett dylikt undan­

tag handelskvarnarna att drabbas hårdare än andra kvarnföretag, men

denna omständighet synes ej böra vara utslagsgivande. Jag vill ock er­

inra, att enligt av spannmålsutredningen anförda uppgifter rörande mjöl­

produktionen i Sverige handelsförmalningen av vete under senare år

varit icke obetydligt större än tidigare, trots att förbrukningen av vete­

mjöl minskats avsevärt. De svenska handelskvarnarna hava sålunda

en icke ringa förmån av spannmålsregleringen därigenom, att mjölim­

porten praktiskt taget upphört. Jag förordar, att bestämmelserna örn ut­

görande av veteavgift ändras i anslutning till vad nu anförts. Med hän­

syn till ändringarnas, särskilt i redaktionellt hänseende, tämligen omfat­

tande art, synes det lämpligt, att den nuvarande förordningen örn vete­

avgift upphäves och en ny förordning i ämnet utfärdas i dess ställe.

Genom att avgift ej uttages å råg, kommer priset å rågmjöl att vä­

sentligt sänkas i jämförelse med priset å vetemjöl. Då förbrukningen

av rågmjöl är avsevärt större i hushåll tillhörande de lägre välståndsgra-

derna än i hushåll tillhörande de högre välståndsgraderna, medan i fråga

örn vetemjöl förbrukningen är mera likartad, torde ur konsumentsynpunkt

ej något vara att erinra mot en dylik anordning. Den vidgade spän­

ningen mellan vetemjöls- och rågmjölspriserna kan visserligen medföra

en viss förskjutning mot ökad användning av rågmjöl. Med hänsyn till

nuvarande läge synes emellertid en ökning av rågmjölsförbrukningen

önskvärd. På grund av att råg är väsentligt sämre lämpat för foder än

vete samt därjämte erbjuder större svårigheter att lagra, är det ange­

läget, att skördeöverskottet av kvarnduglig råg nedbringas så långt, som

möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

173

I fråga om avvecklingen av svenska spannmålsföreningens verksamhet kan jag i allt väsentligt biträda spannmålsutredningens förslag. Jag anser sålunda, att föreningen bör vid sidan av det nya stödorganet av­ sluta sitt övertagande av överskottet från 1934 års brödsädsskörd samt ombesörja realiserandet av den 1 september 1935 kvarvarande lager av brödspannmål. Därest på sätt spannmålsutredningen ifrågasatt lagrens realiserande sker i samförstånd och nära samarbete med svenska spann- målsaktiebolaget torde de från vissa håll framförda betänkligheterna mot en uppdelning av regleringsverksamheten på två organ avsevärt för­ svagas. Jag anser även lämpligt, att personalen i de båda organen i viss utsträckning är gemensam. Ej heller har jag något att erinra mot att som villkor för att föreningen skall äga sälja spannmål å den inhemska marknaden det kravet uppställes, att föreningen efter den 1 september 1935 inköper motsvarande myckenhet svensk spannmål. Det synes mig vidare önskvärt, att föreningens avveckling kan bedrivas så skyndsamt som möjligt och torde för detta ändamål hinder ej böra möta mot att spannmålsaktiebolaget medverkar vid spannmålslagrens realisation ge­ nom deras delvisa övertagande. Villkoren för dylikt övertagande torde böra bestämmas av Kungl. Majit.

Föreningens avvecklingsverksamhet synes böra regleras genom ett sär­ skilt avtal mellan staten och föreningen. I detta torde även böra före­ skrivas, att nu gällande kontrakt skall upphöra att gälla redan den 31 augusti 1935. Kvarnrepresentanterna i spannmålsföreningens styrelse, vilkas sammanlagda röstetal å föreningssammanträde utgör avgjord ma­ joritet, hava anslutit sig till en dylik anordning. Under förutsättning att föreningen träder i likvidation å tid, som Kungl. Majit godkän­ ner, torde staten böra, på sätt spannmålsutredningen föreslagit, för­ binda sig att intill dess likvidationen avslutats, kvarbliva vid den ut­ fästelse att svara för föreningens förluster och ekonomiska förpliktelser, som staten åtagit sig enligt gällande kontrakt. Förslag till avtal av nu angivet innehåll torde få såsom bilaga E fogas till statsrådsprotokollet.

Med den ståndpunkt jag sålunda intagit till frågan örn prisstödjande åtgärder på spannmålsodlingens område synes mig anledning saknas att förlänga giltighetstiden för förordningen den 13 april 1928 (nr 76) an­ gående utförselbevis för råg och vete, vilken utlöper den 31 juli 1935.1 För­ utom att bestämmelserna i sagda förordning för närvarande på sätt kom­ merskollegium framhållit sakna praktisk betydelse, äro de icke förenliga med de riktlinjer för ernående av jämvikt inom jordbruket, som jag i det föregående ansett mig böra förorda. Därest utförsel av brödsäd i större omfattning skulle komma till stånd med tillhjälp av utförselbevis, måste detta medföra, att den inhemska prisnivån för brödsäd och därmed även

för fodersäd hålles uppe över vad som svarar mot prisläget för animalie- produkterna. Härigenom skulle jämvikten inom jordbruksproduktionen

1 .Imf. Sv. Torf. sarai. 1933* 301.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

i betänklig grad rubbas. Mot bibehållande av utförselbevisen talar vi­

dare den omständigheten, att de kunna fylla sitt ändamål att stabilisera

den inhemska spannmålsmarknaden endast under förutsättning, att ett

jämförelsevis stabilt prisläge är rådande även utomlands, något som icke

kan förväntas bliva förhållandet under de närmaste åren.

Förlusterna av spannmåls!öreningens verksamhet hava av spannmåls-

utredningen angivits till över 70,000,000 kronor. Enligt de beräkningar,

som därvid legat till grund, skulle av sagda belopp hänföra sig cirka

28.000. 000 kronor till tiden före den 1 november 1934, 35,000,000 kronor till

tiden 1 november 1934—31 augusti 1935 samt över 7,000,000 kronor

till tiden efter sistnämnda dag. Därvid har förutsatts, att av det spann­

målslager, som den 1 september 1935 beräknats finnas hos spannmåls-

föreningen eller 220,000 ton, svenska spannmålsaktiebolaget skulle över­

taga 35,000 ton vete och lika mycket råg till ett pris av 14 kronor respek­

tive 13 kronor för deciton. Givetvis är varje beräkning rörande för­

luster, som komma att uppstå vid spannmålsföreningens avveckling efter

den 1 september 1935, ytterst osäker, då den är beroende av ett flertal

för närvarande ovissa förhållanden, såsom storleken av 1935 års skörd,

möjligheterna för export m. m. Såvitt man kan bedöma, torde emellertid

ifrågavarande förluster komma att bliva väsentligt större än de, som

spannmålsutredningen angivit. Enligt en av sekreteraren i statens spann-

målsnämnd på mitt uppdrag verkställd beräkning, vilken torde få fogas

såsom bilaga F vid statsrådsprotokollet, torde desamma komma att uppgå

till 82,000,000 kronor. Behållningen av fonden för mötande av förluster å

spannmålsregleringen den 30 juni 1935 torde enligt vad spannmålsutred­

ningen uppgivit kunna beräknas till 6,500,000 kronor, varför sålunda av

ifrågavarande förluster skulle återstå att täcka ett belopp av cirka

75.000. 000 kronor.

Beträffande sättet och ordningen för täckande av dessa förluster får

jag efter samråd med chefen för finansdepartementet anföra följande.

Det torde icke kunna ifrågasättas att omedelbart och på en gång med verk­

liga inkomster bereda täckning för de 75,000,000 kronor, vartill förluster­

na nyss uppskattats. En amortering under viss kortare tidsperiod sy­

nes vara den enda framkomliga vägen. För de extra-ordinära lån till

i affärsmässig mening icke räntabla ändamål, som de senaste åren upp­

tagits för bekämpande av den ekonomiska krisen, har en amorterings-

plan uppgjorts, enligt vilken dessa lån skulle vara återbetalda senast

under budgetåret 1940/1941. Det synes önskvärt att icke heller för här

åsyftade lån till spannmålsregleringen räkna med senare återbetalnings-

tid. Den nämnda summan av 75,000,000 kronor skulle i så fall amorteras

på en tid av sex år, räknat från den 1 juli 1935. För budgetåret 1935/1936

skulle sålunda erfordras att ett belopp av 12,500,000 kronor kunde ställas till

förfogande för ändamålet. I veteavgift och skatt å inom riket tillverkat

kli kan, enligt spannmålsutredningen, under tiden 1 juli—31 augusti 1935

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

175

beräknas inflyta 1,500,000 kronor. Utgår man från att veteavgiften i en­ lighet med vad jag tidigare anfört för tiden 1 september 1935—31 augusti 1936 bestämmes till 2 kronor 50 för deciton, kunna intäkterna därav un­ der budgetåret 1935/1936 beräknas till cirka 8,000,000 kronor. Till de in­ förselavgifter å av vete och råg beredda produkter, som må inflyta under sagda budgetår, torde i detta sammanhang hänsyn ej böra tagas. För läckande av förluster, uppkomna genom svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet under dess första verksamhetsår, erfordras enligt vad förut anförts 4,000,000 kronor, av vilket belopp hälften torde få anses belöpa å budgetåret 1935/1936. För att användas till täckande av spannmålsför- eningens förluster skulle sålunda av veteavgiftsmedel finnas tillgängliga ungefär (1,500,000 + 8,000,000 — 2,000,000=) 7,500,000 kronor. Det skulle följaktligen erfordras, att för budgetåret 1935/1936 ett belopp av (12,500,000 — 7,500,000=) 5,000,000 kronor anskaffas på annat sätt. Enligt vad jag inhämtat synes för nämnda belopp täckning kunna beredas inom ramen av nu beräkneliga inkomster för nästa budgetår. Härom kommer chefen för finansdepartementet att senare i samband med en förnyad in­ komstberäkning framlägga förslag.

I såväl spannmålsutredningens betänkande som åtskilliga däröver av­ givna utlåtanden har understrukits vikten av att frågan örn spannmålshelåningen ordnas på ett från jordbrukarnas synpunkt tillfredsställande sätt. Av den tidigare redogörelsen framgår, att spannmålskreditfonden icke i förevarande hänseende fått den betydelse, som därmed varit avsedd. Orsa­ ken är uppenbarligen att söka i det för utlåning från fonden gällande rän- testadgandet, enligt vilket räntan skall bestämmas med hänsyn till kostna­ derna för statens upplåning. Härav följer att vid utlåning från spann­ målskreditfonden för närvarande tillämpas en räntesats av 4 '/2 procent, medan marknadsräntan för spannmålslån är avsevärt lägre. Nämnda räntesats överensstämmer med den, som ligger till grund för bedömande av förräntningskravet beträffande statens övriga utlåningsfonder.

För att undvika en rubbning i sistberörda förhållande ifrågasattes i förut omförmälda inom jordbruksdepartementet utarbetade promemoria med förslag till ändrade grunder för statens medverkan till spannmålsbe- låningen, att utlåningen från spannmålskreditfonden skulle upphöra och ersättas med en statsgaranterad spannmålsbelåning direkt i riksbanken, därvid räntan skulle kunna anpassas efter marknadsläget. Emellertid vill det synas som örn en dylik omläggning av systemet icke skulle vara nödvändig. Av skäl, vilka framhållits i de över promemorian avgivna yttrandena från såväl statskontoret som fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, torde avgörande betänkligheter icke behöva hysas mot en annan ränteberäkning beträffande spannmålskreditfondens kortfris­ tiga utlåning än den som gäller i fråga örn de statliga utlåningsfonderna i allmänhet. Jag vill med hänsyn härtill icke motsätta mig, att bestäm­

176

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 227.

melserna angående utlåning från spannmålskreditfonden i förevarande

avseende ändras. Berörda ändring torde givas det innehåll, att ränte­

satsen från och med nästa konsumtionsår får av fullmäktige i riksban­

ken bestämmas efter marknadsläget å spannmålslån, därvid emellertid,

i anslutning till vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört, naturligtvis

förutsättes, att räntan icke kommer att understiga medelräntan under

nästföregående budgetår för statens upplåning mot obligationer. Vidare

torde i fråga örn spannmålens belåningsvärde, med bifall till vad spann-

målsutredningen härutinnan föreslagit, den ändringen böra vidtagas i

nu gällande bestämmelse, att sagda värde alltid skall fastställas av Kungl.

Majit. Någon kapitalökning till spannmålskreditfonden finner jag där­

emot icke för närvarande erforderlig.

Med hänsyn till angelägenheten av att jordbrukskassornas möjligheter

till spannmålsbelåning säkerställas tillstyrker jag ytterligare i detta sam­

manhang, att statens garanti för svenska jordbrukskreditkassans upplå­

ning i så måtto ökas, att, i anslutning till vad redan vid tidigare tillfäl­

len skett, till kassan överlämnas svenska statens fyra procent obligatio­

ner, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av

5,000,000 kronor för pantförskrivning såsom säkerhet för lån bos riksban­

ken. Anordningen synes, på samma sätt som i de föregående fallen, böra

bliva av allenast tillfällig natur. Obligationerna, vilka skola fortfara att

tillböra staten, torde sålunda böra återställas till riksgäldskontoret senast

den 30 juni 1940.

För främjande av avsättningen av potatis bar alltsedan den 1 oktober

1933 tillverkningen och avsättningen av potatismjöl varit föremål för regle­

ring. Avsättningen av potatismjölet för tiden 1 oktober 1934—30 septem­

ber 1935 bar ordnats genom ett mellan nämnden och Sveriges stärkelsepro­

ducenters förening u. p. a. träffat avtal, för vilket tidigare redogjorts. Vid

godkännande av sagda avtal bar Kungl. Majit, såsom framgår av den

lämnade redogörelsen, gjort förbehåll örn att den i § 10 av nämnden gjorda

utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Denna utfästelse har före­

ningen önskat erhålla till skydd mot de risker, som äro förbundna med

föreningens i avtalet gjorda åtagande att till reglerade priser inköpa den

till 160,000 deciton uppgående årstillverkningen. De åsyftade riskerna sam­

manhänga med att de prisreglerande åtgärderna, i likhet med själva av­

talet, tills vidare begränsats till det tillverkningsår, som går till ända den

30 september 1935. Vid avtalets godkännande har Kungl. Majit förklarat

sig vilja till riksdagen avlåta framställning örn utfästelsens godkännande.

Denna framställning torde nu böra göras.

Vidare vill jag erinra örn att potatismjölsnämnden i anledning av att

förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning av potatismjöl gäl­

ler endast till och med den 30 september 1935 hemställt, bland annat, att

sagda förordning måtte förlängas att gälla jämväl efter sistnämnda dag

177

under obegränsad tid framåt. Då även enligt min mening fortsatt regle­ ring av tillverkningen och försäljningen av potatisstärkelse i enlighet med hittills tillämpade grunder är av behovet påkallad, tillstyrker jag, att för­ slag örn förlängning av giltighetstiden för nyssnämnda förordning avlå- tes till riksdagen. Då flertalet övriga författningar, innehållande de grund­ läggande bestämmelserna för statens ingripanden i prisstödjande syfte på jordbrukets område gälla eller enligt vad jag tidigare förordat skulle komma att gälla till och med den 30 juni 1937 synes det mig lämpligt att också nu ifrågavarande bestämmelser förlänas allenast begränsad giltig­ hetstid. Med hänsyn till att tillverkningsåret i fråga örn potatismjöl be­ räknas per den 30 september, torde förordningen örn tillverkning av potatismjöl böra förlängas för tiden till och med den 30 september 1937. På så sätt skulle vid 1937 års riksdag frågan örn fortsatt stöd åt jord­ brukets olika näringsgrenar kunna upptagas i ett sammanhang.

I samband med att bestämmelserna i nyssnämnda förordning förlängas synas jämväl de genom förordningen den 2 mars 1934 (nr 34) införda tilläggstullarna å druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap ävensom å dextrin och stärkelseklister med mera böra erhålla förlängd giltighet till och med den 30 september 1937. Förslag örn inhämtande av erforderligt bemyndigande för Kungl. Maj:t i sådant hänseende torde senare i dag komma att framläggas av chefen för handelsdepartementet.

För att säkerställa avsättningen av potatis i önskvärd omfattning har vidare framförts krav örn ökad användning av potatis för tillverkning av potatismjöl och för bränneriändamål samt örn införande av importregle­ ring för potatis. Till dessa frågor torde Kungl. Maj:t i detta sammanhang böra taga ställning endast i vad avser spörsmålet örn reglering av potatis­ importen. Jag vill då erinra, att Kungl. Majit jämlikt av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet gjort uttalande i det av 1934 års riks­ dag godkända utlåtandet nr 1 torde äga befogenhet att utan riksdagens hörande vidtaga erforderliga åtgärder i dylikt syfte. Införseln av potatis har emellertid under senare år varit ytterst obetydlig. Över huvud är det endast under höst- samt vårmånaderna som någon import numera före­ kommer. Priset å matpotatis bestämmes därför i allt väsentligt av skör­ dens storlek samt marknadsläget för foder. Som en följd av de höjda fo­ derpriserna äro ock priserna å potatis för närvarande ej obetydligt högre än vid motsvarande tid föregående år. Med hänsyn härtill samt under beaktande av angelägenheten att de handelspolitiska förbindelserna icke i onödan störas har jag hittills ansett anledning icke föreligga att föreslå genomförande av importreglering för potatis. För den händelse det skulle visa sig, att på grirnd av införseln av potatis det inhemska prisläget å samma vara skulle i märkbar utsträckning försämras, torde emellertid Kungl. Majit böra taga under övervägande, huruvida icke genom reglering av potatisimporten eller på annat sätt en sådan anordning kunde träffas, att importens pristryckande inverkan försvunne.

Bihang tili riksdagens prolokoll 19,15. 1 sami. Nr

227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

12

178

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde de i överensstäm­

melse med 1934 års riksdags beslut inrättade båda fonderna: jordbrukets

prisregleringsfond och fonden för mötande av förluster å spannmålsregle-

ringen, alltjämt böra bestå. Sedan nu tillstyrkta förslag genomförts

skulle till jordbrukets prisregleringsfond komma att ingå dels accis å mar­

garin, dels skatt å oljekaka- oell vissa slag av fodermjöl, dels slaktdjuis-

avgift, dels införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel,

dels ock slutligen särskilda införsel- och utförselavgifter å slaktdjur, kött

och fläsk samt ägg. Till fonden för mötande av förluster å spcmnmålsreg-

leringen skulle ingå dels vad som inflyter i form av veteavgift, dels ock

införselavgift å vete och råg samt därav beredda produkter. Tillförseln

av ifrågavarande avgifter bör i fortsättningen liksom hittills redovisas

över riksstaten. Intäkterna av avgifterna hava i det genom innevarande

års statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget beräknats till sam­

manlagt 35,500,000 kronor. Med hänsyn till svårigheterna att vid tiden

för statsverkspropositionen avlåtande beräkna huru stör del av sagda be­

lopp, som borde användas till täckande av förlust å spannmålsregleringen,

och hur stor del därav, som borde avses för andra med regleringsåtgär­

derna sammanhängande utgifter, upptogs å riksstatsförslagets utgiftssida

ett mot samtliga de beräknade inkomsterna svarande belopp såsom ett

enda anslag för avsättning för prisreglering på jordbrukets område. Om

emellertid avgiftsmedlen på sätt nu föreslagits fördelas på de olika fon­

derna, torde medelsanvisningen för ändamålet liksom under innevarande

budgetår böra ske över två särskilda anslag.

Av nu utgående veteavgift jämte kliskatt kunna såsom redan nämnts

för tiden 1 juli—31 augusti 1935 beräknas inflyta cirka 1,500,000 kronor. In­

täkterna av vad som efter sistnämnda dag inflyter i form av veteavgift

och införselavgift å vete och råg samt därav beredda produkter hava för

budgetåret 1935/1936 beräknats till 8,000,000 kronor. Fonden för mötande

av förluster å spannmålsregleringen skulle sålunda för sagda budgetår

tillföras ett sammanlagt belopp av 9,500,000 kronor. Ett häremot sva­

rande belopp torde alltså böra anvisas såsom förslagsanslag under nionde

huvudtiteln för »Avsättning till fonden för mötande av förluster å spann­

målsregleringen».

Vad beträffar de avgifter, som skola ingå i jordbrukets prisreglerings­

fond, torde intäkterna av margarinaccisen för budgetåret 1935/1936 böra be­

räknas till 15,000,000 kronor. I oljekaksskatt har i årets statsverksproposition

beräknats inflyta cirka 7,000,000 kronor. Intäkterna av införselavgift å

havre och majs samt vissa andra fodermedel skulle såtillvida komma att

något ökas. som enligt vad jag föreslagit dylik avgift skulle utgå jämväl

å bland annat kli, men med hänsyn till den av mig förordade begräns­

ningen av importen av berörda fodermedel synes man dock icke våga att

räkna med att av sagda avgifter kommer att inflyta större belopp än

1,000,000 kronor. Antagas övriga hithörande avgifter komma att utgöra

179

likaledes 1,000,000 kronor, skulle sålunda till prisregleringsfonden ingå tillhopa cirka 24,000,000 kronor. Å riksstatens utgiftssida torde alltså böra under nionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag å nämnda belopp, be­ nämnt »Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond».

Användningen av till prisregleringsfonden hörande medel bör ske en­ ligt Kungl. Maurts närmare bestämmande. I anslutning till vad jag tidi­ gare anfört, synes därvid böra i huvudsak gälla, att margarinaccismedlen tillföras mjölkregleringen, samt att slaktdjursavgiften tillföres slaktdjurs- regleringen. Medel, vilka inflyta genom uttagande av särskild införsel- eller utförselavgift, torde likaledes i första hand böra användas för stödjande av priset å den vara, varå avgiften utgår. Beträffande oljekaksskatten synes den hittills tillämpade regeln vid fördelning av de inflytande med­ len med 90 procent till mjölkregleringen och 10 procent till äggproduktio- uens stödjande böra bibehållas. Medel, vilka inflyta på grund av inför­ selavgiften å havre och majs med flera fodermedel, torde böra i första hand användas för bestridande av kostnaderna för åtgärder, som föran­ letts av den genom avgiftens uttagande förorsakade fördyringen av fo­ dermedlen inom landet. Därest nuvarande anordning med utlämnan­ de av fraktbidrag vid transport av havre till Norrland med flera delar av landet bibehålies, böra sålunda kostnaderna härför i fortsättnin­ gen liksom hittills bestridas av genom sagda införselavgift inflytande medel. Med hänsyn till att behov av ökade medel till äggprisets stödjande synes föreligga, vill jag i övrigt förorda den jämkningen i fråga örn grun­ derna för användningen av ifrågavarande medel, att dessa, i den mån de ej utgå för nyss angivet ändamål, böra användas till stödjande, i mån av behov, av äggproduktionen, Kungl. Majit dock obetaget att, därest anled­ ning därtill skulle föreligga, vidtaga annan disposition av medlen. Genom en dylik anordning torde bidragen till mjölkregleringen och slaktdjurs- regleringen komma att något minskas. Medel i tillräcklig omfattning torde dock stå till förfogande för genomförande av erforderliga prisstöd- jande åtgärder på sistberörda båda områden.

Till spörsmålet örn formen för redovisning å riksstatens inkomstsida av ifrågavarande intäkter torde chefen för finansdepartementet i annat sammanhang återkomma.

Det förvaltningsmässiga handhavandet av de olika prisreglerande åt­ gärder, som vidtagits beträffande flertalet av jordbrukets viktigare salu­ produkter, ankommer för närvarande på ett antal statliga nämnder, en var för sitt område, samt, vad äggregleringen beträffar, en intressentföre­ ning under lantbruksstyrelsens omedelbara överinseende. I samband med att beslut fattades om avlåtande av propositionen till fjolårets riksdag an­ gående vissa åtgärder till jordbrukets stödjande uttalade jag till statsråds­ protokollet, att genom en centralisering av alla dessa uppgifter till ett enda organ skulle helt visst överblicken över hela regleringsområdet främ­

Kungl. Majda proposition nr 227.

180

jas och möjligheterna att anpassa de olika åtgärderna under hänsyfta*

gande till deras verkningar även utanför deras egentliga område ökas,

men att å andra sidan anordningen med flera organ torde i långt större

grad möjliggöra en specialiserad och fackmässig behandling av de olika

frågorna. Uppbyggandet av ett enda organ syntes mig vara en så pass

invecklad uppgift, att jag för det dåvarande icke ansåge mig beredd att

taga ståndpunkt därtill. Jag uttalade även, att i fortsättningen uppmärk­

samhet borde riktas på denna fråga och att, därest regleringarna funnes

böra fortsätta jämväl under kommande år, frågan borde upptagas till för­

nyat övervägande i avsikt att eventuellt underställa 1935 års riksdag för­

slag i ämnet.

Frågan örn ett närmare samarbete mellan regleringsorganen har ock,

såsom av det förut anförda framgår, behandlats av statens spannmåls-

nämnd, som visserligen ansett att en sammanslagning av de olika nämn­

derna måhända icke vore lämplig men att likväl samarbete mellan dem

borde åvägabringas enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

Genom de i det föregående förordade omläggningarna av åtgärderna till

jordbrukets stödjande framträder otvivelaktigt behovet av ett enhetligt

statligt regleringsorgan starkare än tidigare. I och med att de statliga

ingripandena i prisstödjande syfte på jordbrukets skilda områden sam-

fnanföras i en mera planmässig medverkan från statens sida vid ordnande

äv jordbruksproduktionens avsättning blir det nödvändigt för varje sär­

skilt organ att äga överblick över läget inom jordbruksnäringen i dess

helhet för att kunna bedöma verkningarna av de åtgärder, vilkas hand-

havande ankommer på organet. Likaledes bör varje organ vara i stånd

att nära följa de övriga regleringsorganens åtgöranden. Sambandet mel­

lan jordbrukets skilda produktionsgrenar påkallar även att enhetliga syn­

punkter anläggas vid de olika stödåtgärdernas utformning i deras detal­

jer samt vid deras tillämpning i praktiken. Även örn sålunda behovet av

större enhetlighet nu torde göra sig starkare gällande än tidigare, får

dock icke förbises vikten av att många av de frågor, som skola handläg­

gas av de skilda organen, erhålla en i möjligaste mån specialiserad och

fackmässig behandling samt att vid tillämpningen av meddelade bestäm­

melser hänsyn tages till de olika förhallanden, som åtminstone i viss om­

fattning råda på jordbrukets skilda verksamhetsområden.

Utgår man från nu anförda synpunkter vill det synas, som örn det för-

valtningsmässiga handhavandet av jordbruksregleringarna borde ordnas

på i huvudsak följande sätt. Spannmålsnämnden, mjölknämnden och

slakterinämnden sammanslås till en enda nämnd, statens jordbruksnämnd,

på vilken skall ankomma att handlägga de frågor, som enligt nu gäl­

lande bestämmelser handläggas av förenämnda tre nämnder. Socker-

nämnden torde med hänsyn till sina speciella arbetsuppgifter böra fort-

bestå som särskilt organ. Detsamma synes böra gälla i fråga örn potatis-

mjölsnämnden. Frågor, vilka röra avsättningen i allmänhet av potatis,

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kungl. May.ts proposition nr 227.

181

böra dock handhavas av jordbruksnämnden, som därvid, i mån av behov, bör samråda med potatismjölsnämnden. Antalet ledamöter i jordbrukar nämnden torde böra utgöra högst sju, företrädande erforderlig sakkun­ skap på jordbrukets, handelns och den på jordbrukets alster uppbyggda industriens område. I den mån behov därtill skulle föreligga torde nämn­ den böra äga befogenhet anlita personer med särskild fackkunskap på visst område. Nämnden bör utrustas med erforderligt kansli. Ordföran­ den i nämnden torde helt böra ägna sig åt skötseln av med uppdraget förenade arbetsuppgifter. Löpande ärenden torde i regel kunna avgöras av ordföranden ensam.

En viktig uppgift för nämnden skall givetvis vara att följa förhållan­ dena utomlands på hithörande område samt vid behov medverka till att förefintliga avsättningsmöjligheter därstädes för svenska jordbrukspro­ dukter tillvaratagas. Det synes därför lämpligt, att handläggningen av åtskilliga frågor rörande exporten av jordbruksprodukter, vilken för när­ varande sker i lantbruksstyrelsen, överflyttas till jordbruksnämnden. Jag tänker därvid närmast på frågor rörande regleringen av exporten av ägg, av saltat fläsk till Storbritannien samt av slaktdjur till Tyskland. Jäm­ väl andra liknande arbetsuppgifter torde böra uppdragas åt ifrågava­ rande nämnd. På denna skulle vidare ankomma att handhava överin­ seendet av den av svenska äggintressenters förening bedrivna verksam­ heten.

Kostnaderna för nämndens verksamhet synas under nästkommande budgetår böra bestridas av medel, vilka inflyta till jordbrukets prisregle­ ringsfond, enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. Vid dylikt för­ hållande torde det i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln, punkt 100, för budgetåret 1935/1936 äskade förslagsanslaget till Spann- målsregleringen: Statens spannmålsnämnd å 58,000 kronor icke vara be­ hövligt. På Kungl. Majit torde böra ankomma att meddela de närmare bestämmelser rörande nämndens verksamhet, som befinnas erforderliga. I

I anslutning till vad i det föregående anförts hava inom jordbruksde­ partementet utarbetats förslag till dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, dels förordning angående slaktdjursavgift, dels förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, dels förordning örn veteavgift, dels ock för­ ordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning av potatismjöl.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna av­ låtas, utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksda- ken i allmänhet stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte — med ändring i så måtto av Kungl. Majits i årets statsverkspro-

182

position gjorda förslag, att det under nionde huvudtiteln, punkten 100,

upptagna anslaget till Spannmålsregleringen: Statens spannmålsnämnd

icke äskas anvisat — föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda författningsförslag,

dels ock

1) bemyndiga Kungl. Majit att, örn så finnes erfor­

derligt för beredande av avsättning av i Sverige

framställt smör, för tiden till och med den 30 juni

1936 efter framställning av svenska mejeriernas riks­

förening u. p. a. förordna örn inblandning av smör i

margarin intill 10 procent av blandningens vikt;

2) medgiva, att Kungl. Majit må, örn så befinnes

nödigt för stödjande av priset å smör, vidtaga åtgär­

der för reglering för tiden till och med den 30 juni

1937 av införseln av margarin, konstister och fett-

emulsion samt av råvaror för margarinindustrien

och ämnen, varav dessa framställas, i enlighet med av

mig i de't föregående angivna riktlinjer;

3) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder

för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937

i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande be­

stämmelser av införseln till riket av ägg m. m.;

4) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder

för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937

av införseln till' riket av vete och råg samt därav

framställda produkter i enlighet med av mig i det

föregående angivna riktlinjer;

5) godkänna i § 10 av avtal den 21 september 1934

mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges stär­

kelseproducenters förening u. p. a. av nämnden gjord

utfästelse;

6) bemyndiga Kungl. Majit

a) att träffa avtal med svenska spannmålsaktie-

bolaget i huvudsaklig överensstämmelse med det vid

statsrådsprotokollet såsom bilaga fogade förslaget

härutinnan;

b) att träffa avtal med svenska spannmålsförening-

en u. p. a. angående hävande av mellan svenska sta­

ten och föreningen gällande kontrakt m. m. i huvud­

saklig överensstämmelse med det vid statsrådsproto­

kollet såsom bilaga fogade förslaget till sådant avtal;

7)

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

efter beslut av Kungl. Majit i mån av behov tillhan-

Kungl. May.ts proposition nr 227.

183

dahålla svenska spannmålsaktiebolaget svenska sta­

tens fyra procent obligationer, ouppsägbara från in­

nehavarens sida, till ett nominellt belopp av 30,000,000

kronor, för att av bolaget pantförskrivas såsom sä­

kerhet för lån i riksbanken;

8) godkänna av mig tillstyrkta ändringar i gäl­

lande allmänna villkor och bestämmelser för lån från

spannmålskreditf onden;

9) besluta, att från riksgäldskontoret skola till sven­

ska jordbrukskreditkassan överlämnas svenska sta­

tens fyra procent obligationer, ouppsägbara från in­

nehavarens sida, till ett nominellt belopp av 5,000,000

kronor med rätt för kassan att i så måtto förfoga

över obligationerna, vilka fortfara att tillhöra sta­

ten, att de må pantförskrivas såsom säkerhet för lån

hos riksbanken och med skyldighet för kassan att vid­

taga åtgärder i ändamål att obligationerna varda till

riksgäldskontoret återställda senast den 30 juni 1940;

10) anvisa för budgetåret 1935/1936:

a) till tecknande av aktier i svenska spannmålsak­

tiebolaget, under utgifter för kapitalökning, fonden

för statens aktier, ett reservationsanslag av 5,000,000

kronor, att utgå av lånemedel;

b) till avsättning till fonden för mötande av förlus­

ter å spannmålsregleringen, under nionde huvudti­

teln, ett förslagsanslag av 9,500,000 kronor;

c) till avsättning till jordbrukets prisreglerings­

fond, under nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag av

24,000,000 kronor;

11) höja den i förslaget till riksstat för budgetåret

1935/1936 under rubriken »F. Lånemedel» upptagna in­

komsttiteln »övriga lånemedel» med 5,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Begenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Kungl. May.ts proposition nr 221.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Bilaga A.

Priser å olika Jordbruksprodukter i Sverige under nedan angivna år och månader.

Å r

Kons.

mjölk1

Smör1

2

Kor

kl. I3

Kor

kl. lil3

Tjurar

kl. I3

Svin

kl. 18

Ägg4

Svenskt

vete 6

Pota­

tis 8

Vit fo­

der- i

havre 7

Majs 7

Jord­

nöts­

kakor7

Öre för kilo­

gram :

1925/29 .......

22

305

64

40

68

110

158

22.66

lO.io

15.47

17.14

20.80

1930 ...........

21

231

58

36

66

95

124

18.48

7.27

9.93

12.03

14.2 8

1931 ...........

21

200

48

29

50

69

105

19.11

8.65

10.67

8.65

13.84

1932 ...........

20

182

37

21

35

60

96

17.40

7.67

10.48

9.92

15.63

1933 ...........

20

199

35

19

34

58

90

17.28

6 08

9.52

9.09

14.41

1934 ...........

21

230

46

29

48

56

99

16.97

6.02

11.83

13.01

15.21

1934 jan. ...

21

230

39

20

40

51

103

16.86

5.95

11.29

10.65

14.9 0

febr.. • •

21

230

39

22

39

48

80

17.11

5.90

11.78

10.66

14.9 5

mars---

21

230

41

26

41

48

60

17.84

5.70

11.57

10.40

14.7 9

april • • •

21

230

45

30

46

55

65

17.72

5.50

11.58

10.69

14.28

maj - -

21

230

45

31

47

51

59

I8.01

5.28

11.65

11.41

13.86

juni ...

21

230

47

32

49

50

71

19.1»

5.4 8

11.78

12.89

14.27

juli

21

230

48

32

49

50

69

19.46

10.88

11.96

13.26

14.55

aug.

21

230

51

35

53

62

100

15.oo

6.09

12.13

14.87

15.7 5

sept....

21

230

51

33

53

65

lil

15.14

4.90

12.20

15.30

16.16

okt. ••

21

230

51

32

55

61

138

15.b7

5.44

11.87

15.13

16.24

nov. ...

21

230

49

30

54

63

178

16.10

5.5 0

12.00

15.34

16.35

dec. ...

21

230

49

29

53

66

149

16.48

5.69

12.17

15.6 5

16.46

1935 jan. ...

21

230

51

30

56

74

116

16.76

6.65

12.82

15.82

16-73

febr. ...

21

230

51

31

56

69

lil

16.94

6.98

12.4 0

15.82

16.80

%

av medel­

priserna åren

1925/29:

1930 ..........

96

76

91

90

97

86

79

81

72

64

70

69

1931 ...........

95

66

75

73

74

54

67

84

85

69

50

64

1932 ...........

92

60

58

53

51

55

61

77

76

68

58

75

1933 ...........

92

65

55

48

50

53

57

76

60

62

53

69

1934 ...........

95

75

72

73

71

51

63

75

60

76

76

73

1934 jan.

95

75

61

50

59

46

65

72

59

73

62

72

febr. •••

95

75

61

55

57

44

51

76

58

76

62

72

mars • -

95

75

64

65

60

44

38

77

56

75

61

71

april •••

95

75

70

75

68

50

41

78

54

75

62

68

maj --•

95

75

70

78

69

46

37

79

52

75

67

67

juni ...

95

75

73

80

72

45

45

85

54

76

75

69

juli ...

95

75

75

80

72

45

44

86

107

77

77

70

aug. ...

95

75

80

88

78

56

64

66

60

78

87

76

sept....

95

75

80

83

78

59

71

67

49

79

89

78

okt. ...

95

75

80

80

81

55

88

70

54

77

88

78

nov. ...

95

75

77

75

79

57

113

71

54

78

89

79

dec. ...

95

75

77

73

78

60

94

73

56

79

91

79

1935 jan. ...

95

75

80

75

82

67

73

74

66

80

92

80

febr. ...

95

75

80

78

82

63

71

75

69

80

92

81

1

Medelpris för 49 orter. — 2 liunmärkt smör enligt svensk smörprisstatistik samt, från och

med år 1933, svensk riksnotering. — 3 Medelpriser i öre för kilogram levande vikt i Stockholm,

Malmö och Göteborg enligt noteringar vid dervarande slakthus. — ‘Svensk äggnotering. — 3 Svensk

spannmålsnotering. — 6 Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering för matpotatis i Stockholm.

2

Sveriges allmänna lantbruksällskaps noteringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

185

Bilaga B.

Sammanställning utvisande verkningarna vid mjölkregleringen

under olika förutsättningar.

1. Enligt från svenska mejeriernas riksförening u. p. a. meddelade upp­ gifter har myckenheten avgiftspliktig produktmjölk under 1934 varit 1.850.000 ton, varav 940,000 ton hänföra sig till första halvåret. Mycken­ heten avgiftspliktig konsumtionsmjölk har under samma tider utgjort 800.000 ton respektive 390,000 ton. I inargarinaccismedel och kraftfoder- skatt hava under 1934 tillförts mjölkregleringen 11,200,000 kronor respek­ tive 4,800,000 kronor. För första halvåret 1934 hava motsvarande belopp uppgått till 5,300,000 kronor respektive 1,900,000 kronor. Kostnaderna för upphörd, förvaltning, kontroll med mera hava för 1934 varit cirka 1,000,000 kronor. Kostnaderna för export av smör samt andra mejeripro­ dukter under 1934 hava utgjort 26,800,000 kronor, varav 14,900,000 kronor belöpa å första halvåret, Med ledning av dessa uppgifter kan beräknas, att produktmjölkens pris i genomsnitt under hela året 1934 utgjort 9.o öre och i genomsnitt under första halvåret 1934 9.7 öre för kilogram. Produkt- mjölkpriset har därvid ansetts vara lika med mjölkens smörvärde med tillägg av dels skillnaden mellan prisutjämningsbidraget och mjölkavgif­ tens belopp, dels skillnaden mellan skummjölkens värde och mejerikost­ naderna, vilken sistnämnda skillnad antagits till 0.5 öre för kilogram mjölk.

2. Utgår man från att margarinaccisen höjes till 50 öre och smorpri- set fritt mejeri sänkes till 200 öre för kilogram samt räknar med att där­ igenom den inhemska smörkonsumtionen så småningom kommer att ökas med 9,000 ton, skulle exporten vid oförändrad produktion nedgå med mot­ svarande kvantitet till 14,000 ton. Margarinförbrukningen kan samtidigt antagas minskad till 42,000 ton. I margarinaccis skulle sålunda in­ flyta 21,000,000 kronor. Kraftfoderskatten beräknas giva samma be­ lopp som under 1934 eller 4,800,000 kronor för år. Utgår man från att mjölkavgiften utgör 1 öre för kilogram, kan därigenom beräknas inflyta 26,500,000 kronor. Tillhopa skulle sålunda i avgifter och skatter till mjölkregleringen inflyta 52,300,000 kronor. I pristillägg å mjölk, som an­ vändes för tillverkning av smör och ost för avsalu, såsom kompensation för prissänkningen kan vid en antagen försäljning av 5,000 ton lantsmör beräknas åtgå 23,700,000 kronor. Kostnaderna för upphörd och förvaltning med mera antagas vara oförändrade eller 1,000,000 kronor. Med ledning härav kan beräknas att produktmjölkpriset i genomsnitt för riket skulle vid olika exportpriser gestalta sig på följande sätt.

186

Kungl. Maj-.ts proposition nr

227.

Medelnettoexportpris för smör...........

130

140

150

160

170

180

Kostnad för exporten............................

9.8

8.4

7.0

5.6

4.2

2.8

Prisutjämningsmedel ............................

17.8

19.2

20.6

22.0

23.4

24.8

Riksnotering............................................. .

200

200

200

200

200

200

Pristillägg å produktmjölk .................

1.2

1.2

1.2

1.2

1.2

1.2

Prisutjämningsbidrag.............................

1.0

1.0

l.l

1*2

1.8

l.s

Produktmjölkpris ................................ .

9.7

9.7

9.8

9.»

lO.o

lO.o

3. Utgår man från att mjölkavgiften utgör 2 öre för kilogram skulle

mjölkregleringen i avgiftsmedel tillföras ytterligare cirka 8,000,000 kro­

nor i jämförelse med vad som angivits under punkt 2. Därest detta belopp

användes för nedsättning av priserna å smör och ost, skulle riksnotering-

en kunna sänkas med ytterligare cirka 12 öre och jordbrukarna likväl

erhålla samma mjölkpris som enligt punkt 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

187

Bilaga. C.

Förslag

till

bolagsordning för svenska spannmålsaktiebolaget.

1 §.

Detta bolag, vars firma är »Svenska spannmålsaktiebolaget» är grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag.

2

$.

Bolagets verksamhet har till föremål att driva handel med och lagra spannmål, främja lagring av spannmål samt utöva annan härmed förenlig rörelse.

3 §.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

4 %.

Bolagets aktiekapital skall utgöra 5,000,000 kronor.

5 §.

Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.

6 %.

1. Bolagets styrelse består av fyra eller sex ledamöter med lika antal suppleanter för dem.

2. Såväl ledamöter som suppleanter utses å bolagsstämma för ett år i sänder. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.

3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, när minst två sty­ relseledamöter det påkalla.

4. Styrelsen är beslutför, när fyra ledamöter, äro tillstädes. Vid lika röstetal äger ordföranden vid sammanträdet utslagsröst.

5. Vid styrelsens sammanträden skall förås protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes revisorerna.

6. Ersättningar till styrelseledamöterna och styrelsesuppleanterna bestäm­ mas av Kungl. Majit.

188

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

7 *.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan

än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

8

§.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola

å bolagsstämma årligen för tiden från en ordinarie bolagsstämma till och

med nästa ordinarie bolagsstämma utses två revisorer jämte två suppleanter

för dem.

9 §.

Bolagets räkenskaper skola den 31 augusti varje år i fullständigt bokslut

sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 november samma

år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen

avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balans­

räkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de

utsedda revisorerna, vilka senast den 1 december böra över granskningen

avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyr-

kes eller avstyrkes.

10 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före

december månads utgång.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte

vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskaps­

året tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda gransk­

ningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning hänskjutas till stämmans

avgörande, skola å stämman följande ärenden förekomma till behandling,

nämligen:

1» Fastställande av balansräkning;

2. Frågor örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, revi­

sorernas utlåtande avser;

3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkom­

mit, samt, därest vinstutdelning beslutes, när den får lyftas av aktieägarna;

4. Bestämmande av ersättningar åt styrelseledamöter och styrelsesupp­

leanter samt åt revisorerna;

5. Bestämmande av antalet styrelseledamöter;

6. Val av styrelseledamöter och suppleanter; samt

7. Val av revisorer och suppleanter. 11

11 §.

Å bolagsstämmor må aktieägare rösta för fulla antalet aktier, som han

äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

189

12

§.

Kallelse till bolagsstämma skall ske genom rekommenderat brev med all­ männa posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst sju dagar före extra bolagsstämma. På enahanda sätt delgivas andra meddelanden till aktieägarna.

Skall, enligt vad i första stycket stadgats, viss tid beräknas från dagen för delgivning, skall delgivningen anses hava ägt rum å andra dagen efter den, då meddelandet blivit i rekommenderat brev med posten avsänt till vederbörande aktieägare.

13 §.

Därest Kungl. Majit så påfordrar, är bolaget skyldigt att upphöra med sin verksamhet och träda i likvidation å tid, som Kungl. Majit bestämmer, därvid Kungl. Majit förordnar likvidator eller likvidatorer.

14 §.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Majlis tillstånd.

190

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Bilaga D.

Förslag

till

avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget.

Mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget, nedan be­

nämnt bolaget, är följande överenskommelse träffad.

1 §.

Bolaget förbinder sig att till minst de priser, som i 3 § stadgas, värja

år, detta avtal gäller, under tiden från och med den 1 juni till och med

den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och

råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig samt, vid

normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet, och som hembjudes bolaget före

den 1 juni det år, inköpet skall äga rum.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av bolagets sty­

relse, därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan säljarens samtycke

får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen för inköpet, samt att

leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år, inköpet sker. Där till­

gängliga lagerutrymmen ej förslå till spannmålens mottagande och för­

varande under ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden,

äger bolagets styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden.

Spannmålen skall utan annan kostnad för bolaget än i detta avtal sägs

levereras till uppsamlingsställen, som bolagets styrelse anvisar. Bolaget

skall söka fördela leveranserna så rättvist som möjligt samt med hänsyn

till att fraktkostnaderna i görligaste mån inskränkas. Vid fördelningen

skall gälla, att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det

av följande elva områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsam­

mast, nämligen: 1) Stockholms stad och län, 2) Östergötlands län, 3) Kalmar

län, 4) Gotlands län, 5) Blekinge län, 6) Kristianstads och Malmöhus län,

7) Hallands län, 8) Göteborgs och Bohus län, 9) Skaraborgs län, 10) örebro

län samt 11) Västmanlands län. Bolaget äger dock kräva leveransens full­

görande varhelst bolaget sa önskar, därest bolaget gäldar den härav för­

anledda merfrakten, därvid såsom merfrakt skall räknas den ökning i

transportkostnaden, kostnad för erforderlig inlastning dock ej medräknad,

som uppkomme vid fortsatt transport i hela fartyg, pråmar eller järnvägs­

vagnar från den inom vederbörande uppsamlingsområde belägna hamnplats

eller gränsjärnvägsstation, över vilken varan på billigaste sätt kan fraktas

till bestämmelseorten.

Oavsett vad ovan stadgats äger säljaren påfordra, att bolaget erlägger

191

betalning för inköpt spannmål före utgången av augusti månad det år, in

köpet sker, mot att säljaren åtager sig att därefter för bolagets räkning

lagra spannmålen på av bolaget föreskrivna villkor. Har överenskommelse

i sådant hänseende träffats, skall köpet i och med betalningens erläggande

anses å ömse sidor fullgjort; dock skola beträffande dylik spannmål be­

stämmelserna i tredje stycket alltjämt äga tillämpning.

2

$.

Det åligger bolaget att, i den mån statens jordbruksnämnd påfordrar,,

före den 1 juni det år, detta avtal upphör att gälla, även under annan tid

än den i 1 § omförmälda företaga inköp av svenskt vete och svensk råg av

den i sagda paragraf angivna beskaffenhet. Sådana inköp skola ske, där

priset är lägst, såvitt detta med hänsyn till spannmålens kvalitet och för­

hållanden i övrigt kan anses skäligt.

3 §.

1 mom. Vid bolagets inköp under tiden 1 juni—31 juli skall för fullgod

(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål av normal kvalitet betalas fritt

anvisat uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit för

vete respektive råg av nämnda kvalitet finner skäligt bestämma.

Till ovan angivna pris skall för varje fulla 100 kilogram för var dag,

leveransen i enlighet med köpeavtalet äger rum senare än den 1 juni göras

ett tillägg av, under tiden till och med den 15 augusti ett öre samt under

tid därefter ett halvt öre.

2 mom. Närmare bestämmelser angående kvalitetsfordringar samt pris-

regleringsskalor för olika kvaliteter av spannmål meddelas av statens

jordbruksnämnd.

3 mom. Från de enligt 1 och 2 mom. stadgade priser skall avdrag ske

med 50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade mycken­

heten med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej under­

låtenheten kan anses ursäktlig.

4 mom. Vid inköp enligt 2 § skola de i 2 mom. omförmälda bestäm­

melser och prisregleringsskalor tillämpas.

4 §.

Bolagets försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på grund av

stadgandet i 1 § eller i annan ordning, ma icke ske till pris, understigande

det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall under tiden 1 juni 15 augusti,

intill dess ny skörd kommer i marknaden, anses utgöra minst det pris, som

bolaget jämlikt 3 § skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål

för leverans vid den tid, bolagets leverans enligt försäljningsavtalet sker.

Utan hinder av vad ovan stadgats äger Kungl. Majit att, i den omfatt­

Kungl. May.ts proposition nr 227.

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ning som på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt, med för

bolaget förpliktande verkan annorlunda förordna.

5 §.

För bestridande av kostnaderna för bolagets verksamhet äger bolaget av

staten uppbära ersättning, som Kungl. Majit bestämmer. Ersättningen bör

utgå med visst belopp för räkenskapsår samt bestämmas så att skälig för­

räntning av bolagets aktiekapital möjliggöres.

Som säkerhet för bolagets upplåning av erforderliga rörelsemedel för­

binder sig staten vidare att i mån av behov och på villkor, som Kungl.

Maj:t bestämmer, tillhandahålla bolaget svenska statens fyra procent obliga­

tioner till nominellt belopp av 30,000,000 kronor.

6

§.

Finner bolagets styrelse anledning antaga, att landets sammanlagda till­

gångar av brödspannmål, foderspannmål och andra fodervaror påtagligt

överstiga landets behov av dessa varor, bar styrelsen att hos Kungl. Majit

göra anmälan om förhållandet.

Det åligger bolaget

att bedriva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så, att icke enskilt in­

tresse obehörigen gynnas eller skadas;

att vid försäljning av jämlikt 1 § eller i annan ordning inköpt spannmål

i den mån ej annat följer av vad ovan stadgats tillämpa sådan prissättning

ävensom bedriva sin verksamhet över huvud taget på sådant sätt, att kon­

sumenterna icke få vidkännas obehörig fördyring av varorna, på samma

gång som åt bolaget beredes skälig inkomst;

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnaderna, å

alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på

det mest rationella och effektiva sätt.

8

§.

Statens jordbruksnämnd, varmed bolaget bör samarbeta, äger öva tillsyn

därå, att bolagets verksamhet bedrives i överensstämmelse med de före­

skrifter, som finnas intagna i detta avtal eller vilka Kungl. Majit i sär­

skild ordning meddelar. Bolagets handlingar och räkenskaper skola vara

tillgängliga för nämnden, som även eljest är berättigad att erhålla de upp­

lysningar örn bolagets rörelse, nämnden finner skäl påkalla.

Bolaget är skyldigt underkasta sig den granskning från riksdagens revi­

sorers sida, som Kungl. Majit må föreskriva.

9 $.

Detta avtal träder i kraft den 1 september 1935 och gäller till och med

den 31 december 1936.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

198

Bilaga E.

Förslag

till

avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsföreningen u. p. a. angående hävande av dem emellan gällande kontrakt m. m.

Mellan svenska staten och svenska spannmålsföreningen u. p. a., ne­ dan benämnd föreningen, är följande överenskommelse träffad.

1 i

Det mellan staten och föreningen ingångna kontraktet, sådant detsamma lyder enligt överenskommelser den 24 april 1931, den 20 maj 1932, dén 27 maj 1933 och den 24 maj 1934, skall upphöra att gälla med utgången av augusti 1935.

2

§.

Föreningen är skyldig att, i den mån Kungl. Majit så påfordrar och på de villkor Kungl. Maj:t föreskriver, efter den 31 augusti 1935 till svenska spannmålsaktiebolaget överlåta av föreningen innehavda lager av vete och råg. Den del av föreningens spannmål, som ej överlåtes till bolaget, skall genom föreningens försorg utförsäljas under iakttagande i tillämpliga delar av de bestämmelser om spannmålsvård, lagring och försäljning, vilka äro intagna i det i 1 § omförmälda kontraktet. Vid utförsäljningen skall tillika beaktas vikten av, å ena sidan, att största möjliga ekonomiska utbyte för föreningen därigenom erhålles samt, å andra sidan, att priserna inom landet å brödspannmål och fodervaror så vitt möjligt ej genom ut­ försäljningen nedpressas. I sistnämnda syfte skall utförsäljningen äga rum i samförstånd med styrelsen för svenska spannmålsaktiebolaget. För detta samarbete skall i övrigt gälla att, när föreningen av sitt lager utförsäljer spannmål å den inhemska marknaden, föreningen skall vara skyldig att, i den mån så av statens spannmålsnämnd påfordras, ur riket utföra efter den 31 augusti 1935 inköpt spannmål intill den myckenhet, som motsvaras av den inhemska försäljningen.

3 $.

Under förutsättning, att föreningen träder i likvidation å tid, som av Kungl. Majit bestämmes, samt därvid utser likvidatorer, som av Kungl. Majit godkännas, förbinder sig staten att, intill dess likvidationen av­ slutats, kvarbliva vid den utfästelse att svara för föreningens förluster

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr

227.

13

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

och dess ekonomiska förpliktelser, vilken staten åtagit sig enligt 14 $

tredje stycket av det i 1 § omförmälda kontraktet. Statens sålunda gjorda

förbindelse skall även omfatta de förluster, som må uppstå intill likvida--

tionen avslutats, i den mån de ej äro av den ait, som avses i tredje punkten

av nyss sagda stycke. Såsom dylik förlust må, bland annat, räknas åter­

betalning jämlikt 12 § andra stycket1 av föreningens stadgar av gott-

görelsebelopp, som föreningsmedlem erlagt å spannmål, som han styrker

sig äga vid utgången av augusti 1935.

4 $.

Bestämmelserna i § 10 av det i 1 § här ovan omförmälda kontraktet

mellan staten och föreningen skola i fortsättningen äga motsvarande

tillämpning.

Av detta avtal äro två likalydande exemplar upprättade, av vilka vardera

palten tagit ett.

1

Bestämmelsen i sagda 12 § andra stycket är likalydande med stadgandet i 13 § mom.

1 andra stycket av stadgarna i dessas tidigare i propositionen nr 257/1934 å sid. 123—129

återgivna skick.

Kungl. Majda proposition nr 237.

195

Bilaga. F

P. M.

angående svenska spannmålsföreningens u. p. a. beräknade

förluster.

Resultatet av 1935 års brödsädsinventering synes giva vid handen, att det

totala brödsädsöverskott, som spannmålsföreningen innevarande sommar

kommer att få omhändertaga, med minst 50,000 ton överstiger de mycken­

heter, varmed räknas i den vid 1934 års spannmålsutrednings betänkande

fogade promemorian. Vidare synes det som skulle denaturerad brödsäd för

foderändamål icke komma att förbrukas i den i promemorian förutsatta

omfattningen. Uppskattningsvis torde under tiden 1 november 1934—31

augusti 1935 komma att denatureras allenast omkring 120,000 ton brödsäd.

Slutligen har man vid exportförsäljningarna närmast till följd av utför­

säljning av vete från Frankrike, icke kunnat uppnå högre nettopriser än

högst 7 kronor för deciton.

Dessa omständigheter torde nödvändiggöra en revidering av i förenämnda

promemoria intagna beräkningar över spannmålsföreningens förluster under

tiden 1 november 1934—31 augusti 1935 enligt vad nedanstående samman­

ställning utvisar.

Utgifter.

Kronor

Lager 1 november 1934:

190.000 ton å kr. 155 ...................................................................... 29,450,000

[nköp av spannmål före 1 juni 1935:

Till fyllande av långtidslagren

40,000 ton

För denaturering ..................................... 105,000

»

» export ................................................. 105,000

»

Summa 250,000 ton å kr. 170 42,500,000

Inlösen 1 juni—31 augusti 1935:

150.000 ton å kr. 175

26,250,000

Lagringskostnader:

Lagret 1 november: 190,000 ton tiden 1 november 1934—31

augusti 1935 — 300 dagar å 10 öre per ton och dag 5,700,000

Inköpt spannmål:

250,000 ton inköpta successivt tiden 1 november

1934—31 maj 1935 = 210 dagar d. v. s. 105

dagars lagring å 10 öre per dag och ton

2,625,000

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kronor

Inlöst och tidigare inköpt spannmål:

400,000 ton tiden 1 juni—31 augusti 1935 = 90

dagar å 10 öre per dag och ton ........................ 3,600,000

Allmänna omkostnader..........................................................................

11,925,000

1,500,000

Summa kronor 111,625,000

Inkomster.

Försäljning:

Export 150,000 ton å kr, 70 ..................................... 10,500,000

Foderspannmål 120,000 ton å kr. 120 .................... 14,400,000

Kvarnspannmål 20,000 ton å kr. 180 .................... 3,600,000

Lager 31 augusti 1935:

300,000 ton å kr. 135 ......................................................................

Återförda lagringskostnader:

Exporterad spannmål 150,000 ton successivt försålda under

tiden 1 november 1934—31 augusti 1935 = 300 dagar d. v. s.

150 dagars lagring å 10 öre per dag och ton .... 2,250,000

Foderspannmål 120,000 ton enligt samma beräk­

ningsgrund som ovan................................................. 1,800,000

Kvarnspannmål.................................................................. —

Förlust den 1 november 1934—31 augusti 1935............................

28.500.000

40.500.000

4,050,000

38,575,000

Summa kronor 111,625,000.

Med ett spannmålslager nedskrivet till i genomsnitt 13 kronor 50 öre för

deciton bliva föreningens förluster under tiden 1 november 1934—31 augusti

1935 sålunda i runt tal 39 miljoner kronor. Med utgångspunkt från den

av spannmålsutredningen angivna förlusten å cirka 28 miljoner kronor för

föreningens verksamhet för tiden intill den 1 november 1934 skulle de to­

tala förlusterna den 1 september 1935 utgöra 67 miljoner kronor i runt tal.

En del av spannmålslagret kommer givetvis att avsättas till kvarnända­

mål och bör då tilldelas ett högre värde. För att icke räkna allt för opti­

mistiskt bör man nog beträffande resten av lagret ifrågasätta, att detsamma

får exporteras och utfodras. Genomsnittligt synes det, som bör man ej åsätta

detta lager större genomsnittligt värde än 9 kronor för deciton, örn man

skall taga hänsyn till lagringskostnader och svinn m. m. Detta ökar för­

lusterna med 13.5 miljoner kronor. Skall hänsyn dessutom tagas till ad­

ministrationskostnader m. m., torde detta belopp böra sättas till 15 miljoner

kronor och de totala förlusterna, innan föreningens affärer hunnit helt av­

vecklas, till i runt tal 82 miljoner kronor.

Stockholm den 1 april 1935.

Erik Carlsson

sekreterare.

351018. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.