2

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28

september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 sep­

tember 1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1

*.

2 mom. Under penninglotteri inbegripes i denna förordning vadhåll­

ning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i

samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar.

3 $.

Det åligger — — — eller obligationer.

Därest lotteriets----------- denna vinst.

Med vinstdragning avses i fråga örn vadhållning det förfarande, var­

igenom vinsterna bestämmas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­

ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­

samling, men skall ej äga tillämpning å vinster, vilka därefter utbeta­

las på grund av tidigare vinstdragning.

Vad i kommunalskattelagen stadgas örn vinst i lotteri av den beskaf­

fenhet, att för vinster i lotteriet skall erläggas skatt jämlikt förordnin­

gen örn särskild skatt å vissa lotterivinster, och örn kostnad för inköp

av lottsedlar i sådant lotteri skall vad angår vadhållning avse allenast

vinst, som hänför sig till vinstdragning efter ikraftträdandet av denna

förordning och kostnad för inköp av lottsedlar till sådan vinstdragning.

4

skyldige käft annan lotterivinst än nyss sagts till så litet sammanlagt

belopp, att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig, få utgifterna för

lottköp avdragas från realisationsvinst endast i den mån de överstigit

lotterivinsten.

I 42 § taxeringsförordningen stadgas skyldighet för envar, som vid vinst

dragning å här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, vilken

uppgått till minst 1,000 kronor och för vilken icke skall utgöras skatt

enligt förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster, att vid vinst­

medlens lyftande till ledning för egen taxering örn vinsten lämna särskild

uppgift, vilken sedermera av obligationernas utfärdare överlämnas till

taxeringsmyndigheterna.

Enligt förordningen örn stämpelavgiften skall lottsedel för deltagande

i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats, av lotteriets anord­

nare före utlämnandet förses med stämpel, då lotteriet avser penningar,

av 20 öre för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln lyder, och,

då lotteriet avser andra värdeföremål, av 10 öre för varje lottsedel.

Läget i fråga örn beskattning av vinster å lotterier och vid vadhållning

är alltså för närvarande i huvudsak följande:

Vinster i svenskt penninglotteri beskattas uteslutande enligt förord­

ningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster; vinster å högst 25 kronor

äro dock helt fria. Detsamma gäller beträffande vinster å premieobli­

gationer, utfärdade efter den 1 januari 1929, d. v. s. i fråga örn de nu

löpande emissionerna av år 1931 och år 1933. Vinster å premieobligatio­

ner av äldre emissioner — 1889 års och 1893 års teaterobligationer —, å

utländska lotterier, varulotterier, tombolor o. dyl. samt vid vadhållning

medelst totalisator eller eljest beskattas däremot som vanlig inkomst (av

tillfällig förvärvsverksamhet), allt i den mån vinsternas sammanlagda be­

lopp under beskattningsåret ej understiger 100 kronor.

Beträffande vadhållning medelst totalisator förhåller det sig sålunda

på det sätt, att den väl enligt sin natur liänföres till lotteri i skatteav-

seende, men att sådan vadhållning däremot på grund av uttryckligt

stadgande ej hänföres till penninglotteri enligt förordningen örn sär­

skild skatt å vissa lotterivinster. Vid sistnämnda förordnings avfatt­

ning har hänsyn ej tagits till annan organiserad vadhållning än me­

delst totalisator. Det torde emellertid få anses, att vad som gäller vad­

hållning medelst totalisator jämväl gäller annan organiserad vadhåll­

ning.

I fråga örn kontrollen över att vinster, vilka skola beskattas såsom van­

lig inkomst, verkligen tagas till beskattning finnes intet annat stadgande

än det förut omförmälda i taxeringsförordningen. Detta har numera en

mycket begränsad räckvidd och avser blott 14 vinster örn året i de båda

teaterobligationslotterierna samt ej uttagna vinster i 1921 och 1923 års

premieobligationsemissioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

tips oell totalisatortips. Beträffande samtliga gäller i fråga om vinster­

nas fördelning i stort sett samma princip som vid totalisator. Vid de två

förstnämnda slagen av tippning erhåller den som ensam nått bäst resul­

tat (d. v. s. förutsagt största antal »rätta utgångar» eller siffermässigt rik­

tiga resultat å matcherna), respektive dela de, som var för sig nått det

bästa resultatet, lika mellan sig 2/s av det till utdelning tillgängliga belop­

pet (50 procent av insatserna å tipset ifråga); den återstående tredjedelen

tillfaller den eller dem, som nått det näst bästa resultatet. Vid totalisa-

tortipset, för vilket i övrigt särskilda regler gälla, går hela beloppet till

den eller dem som lyckats bäst vid förutsägandet av resultaten i angivna

avseenden. Genomgående kommer alltså vinstens storlek att stå i direkt

relation till insatsernas belopp. På varje kupong är minimiinsatsen —

då endast en rad Hyltes — 25 öre för de populära stryk- och siffertipsen

samt 1 krona för det mindre frekventerade totalisator tipset; maximum

å varje kupong — då samtliga rader ifyllas — är för stryktipset 2 kro­

nor 50 öre, för siffertipset 1 krona 50 öre och för totalisatortipset 400 kro­

nor. Varje rad representerar en tippning. De olika raderna kunna vara

likalydande — då chanserna ökas i konkurrens med dem som nått samma

resultat -— eller, vilket är vanligare, av olika lydelse. Ingenting hindrar

emellertid, att en tippare lämnar in mera än en kupong; särskilt torde

detta vara fallet vid s. k. systemtippning, d. v. s. tippning, där tipparen

vill täcka sig för ett större antal tänkbara kombinationer, och som van­

ligen bedrives av flera personer i bolag. Enligt uppgift lärer medelin­

satsen å varje kupong utgöra omkring 1—1: 25 krona. Tävlingarnas re­

sultat uträknas med största skyndsamhet och ha i början i fråga örn stryk-

och siffertipsen tillkännagivits genom tryckta förteckningar å vinnarna

och vinstbeloppen, vilka förteckningar någon dag efter matchdagen sänts

ut till bolagets ombud i landet. Från och med tävlingen den 8 december

1934 uppgivas i vinstlistorna endast de vinnande kupongernas nummer,

men ej vinnarnas namn och vinstsiimmorna. Efter en »protesttid» av

ytterligare några dagar utsändas samtliga vinstbelopp till vinnarna över

postgiro. Vinnarna i totalisatortipset erhålla, jämväl genom posten, sina

vinster omedelbart efter det resultatet blivit klart.

Omsättningen i aktiebolaget Tipstjänst har, efter det bolaget börjat sin

verksamhet, stegrats i hastigt tempo. Summan av vinsterna (= hälften av

insatserna) utgjorde sålunda, enligt vad jag inhämtat, vid den första täv­

lingen (20 oktober) endast 17,064 kronor 83 öre men vid de tre sista täv­

lingarna under år 1934 ej mindre än 118,537 kronor 28 öre, 146,827 kronor

34 öre och 143,222 kronor 78 öre. De högsta vinster, som under nämnda

år utbetalats, uppgå till (i runt tal) 64,500, 26,200, 21,800, 21,700 (3 stycken)

och 16,700 kronor (2 stycken). Beträffande omsättningen och fördelning­

en av vinsterna må för övrigt hänvisas till tabeller, vilka torde få fogas

såsom bilagor (1 och 2) till dagens statsrådsprotokoll. — Huruvida de vid

de sista tävlingarna 1934 uppnådda omsättningssiffrorna komma att upp­

nås även i fortsättningen eller en avmattning av intresset kommer att

följa, undandrager sig givetvis ett säkert bedömande; vissa av bolagets

styrelse nyligen vidtagna åtgärder åsyfta emellertid enligt uppgift en

viss begränsning av verksamheten. Även örn man endast räknar med

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

ma hela skattskyldigheten vore fullgjord. De enda, som kunde vara miss-

Döjda, skulle vara de, som haft för avsikt att förtiga sin vinst och under­

låta att deklarera densamma. Till deras känslor hade man emellertid icke

anledning taga större hänsyn.

Därefter undersökes i promemorian möjligheten att låta jämväl tipp-

ningsvinster beskattas i särskild ordning. I anknytning till det förut

sagda yttras härom:

»Vad sålunda anförts som skäl för en särskild skatt å lotterivinster torde

med samma styrka kunna åberopas för en åtgärd att undantaga även tipp-

ningsvinster från den allmänna skattelagstiftningen och g'öra förordnin-

gen örn särskild skatt å vissa lotterivinster tillämplig på dessa vinster.

Som förut framhållits stå desamma, som ju bestå av reda penningar, till

Dv,tUr ytterst nära vinster å penninglotteri. Något principiellt skäl

till olikartad behandling av vinster av de båda slagen torde ej finnas. I

fråga örn kontrollen å att vinsterna tagas till beskattning har hittills vis­

serligen förelegat möjlighet för taxeringsmyndigheterna att från vinst-

listorna anteckna de namngivna vinnarna och deras vinster. Numera är

denna möjlighet stängd. Med hänsyn till att bland tippningsvinnarna

torde finnas mångå, som ganska snart göra slut på de lättvunna pengarna,

föreligger stor risk, att då skatt för vinsten lang tid efteråt skall utgöras,

den skattskyldige ej är i stånd därtill. I varje fall kommer skatten då att

hilva mycket mera kännbar än örn den avdragits redan vid vinstens lyf­

tande.»

Då det sålunda föresloges, att vinster vid visst slag av vadhållning bleve

föremål för särskild beskattning, har i promemorian uppställts frågan,

huruvida tillräckliga skäl alltjämt funnes att icke låta vinster vid vad­

hållning medelst totalisator vid hästtävlingar få en likartad behandling i

skattehänseende. Därvid erinras till en början, att denna fråga varit un­

der behandling vid förarbetena till 1928 års skattelagstiftning men att i

proposition nr 213 till nämnda års riksdag dåvarande departementschefen

i likhet med 1924 års skatteberedning och stuteriöverstyrelsen funnit över­

vägande skäl tala mot införande av vare sig särskild skatt eller uppgifts-

plikt beträffande vinster vid vadhållning medelst totalisator. Det heter

härom i promemorian, bland annat:

»Skatteberedningen hade i denna del anfört i huvudsak: En dylik sär­

skild skatt vore tekniskt lätt att anordna, enär härför endast erfordrades

att innehålla en viss del av de gjorda insatserna. Härigenom komme auto­

matiskt att ske en proportionell minskning av de olika vinstbeloppen, och

man komme härigenom att med skatten direkt träffa vinnarna. Ehuru

alltså uttagande av skatt vid vinstens utbetalande vore tekniskt lätt att

genomföra, funnes, dock andra omständigheter, som talade mot införande

av en dylik särskild skatteform. Av för skatteberedningen tillgängliga

uppgifter .rörande vadhållning viel en del löpningar syntes framgå, att

vinsterna i regel varit jämförelsevis små i förhållande till insatserna, och

torde man våga antaga, att vinstbeloppen i genomsnitt utgjort omkring

dubbla summan av insatserna, d. v. s. halva vinstbeloppet hade utgjort

återbekommen insats, under det att blott återstående hälften utgjort verk­

lig vinst. En spelare spelade i regel icke blott på en löpning örn året och

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

10

sen böra bestämmas så, att den ungefärligen motsvarade vad vinnarna

skulle haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt för sina

vinster, därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Härvid hade

man att taga hänsyn därtill, att den ojämförligt största delen av spelarna

och alltså även av vinnarna torde vara att finna bland personer med rela­

tivt obetydlig annan inkomst och att i följd härav progression i regel fö-

rekomme blott i fråga örn de högre vinsterna. Därjämte borde skattesat­

sen icke sättas alltför hög för att icke försvåra konkurrensen med de ut­

ländska lotterierna. Med hänsyn härtill syntes en skattesats av 10 pro­

cent å vinstbeloppet kunna anses lämpligt avvägd.

I promemorian yttras i fråga örn skattesatsen:

»Fråga är nu, örn den särskilda skatt, som bör utgå å tippningsvinster,

liksom för vanligt penninglotteri skall utgå med 10 procent eller örn en

skärpt skattesats bör tillämpas i avseende å ifrågavarande vinster. För

jämförelsens skull må först här erinras att i det svenska penninglotteriet

till spelarna av de samlade insatserna, däri inberäknat stämpeln å 20 pro­

cent av lottsedelns belopp, utgå 63.83 procent, att vid totalisatorspel 80 pro­

cent av insatserna fördelas mellan vinnarna, samt att vid den av aktie­

bolaget Tipstjänst anordnade vadhållningen endast 50 procent av insat­

serna gå till vinnarna. I samtliga fallen tillfaller största delen av lotteri­

ernas nettovinst staten eller ändamål, som troligen annars måst i viss ut­

sträckning lita till understöd av allmänna medel (kulturella ändamål, häst-

aveln, idrotten). Det nettobelopp, som undandrages vinnarna i olika for­

mer, inklusive skatter, är sålunda särskilt stort beträffande tippningen.

Frågan hur mycket som behålles av insatserna är beträffande ett vanligt

penninglotteri ej av omedelbar betydelse för just den som vunnit en viss

vinst (på förhand fixerad till beloppet), utan endast för vinsternas antal

och storlek. Beträffande tippningen, som bygger på totalisatorprincipen,

förhåller det sig däremot så. att en minskning av bolagets (idrottens) an­

del i insatserna omedelbart skulle ha medfört en höjning av vinstbeloppet

för den specielle vinnaren. Bestämmandet av en hög procent av den an­

del av insatserna, som behålles av bolaget, verkar alltså på samma sätt

som en beskattning av vinsten. Då nu i detta fall berörda andel satts så

hög som 50 procent, skulle möjligen en högre skatteprocent å vinsten än

den som gäller för lotterivinster synas obillig. För den stora allmänheten

kan det också synas omotiverat, örn vinster av samma typ beskattas olika.

Att resonemanget ej bör tillmätas alltför stor betydelse torde emellertid

framgå därav, att det skulle leda till lägre beskattning av vadhållnings-

vinster än av vanliga lotterivinster eller rent av fullständig skattefrihet

för de förra, vilket förefaller onaturligt. I själva verket synes frågan örn

beskattningen böra bedömas med hänsyn till vinsternas storlek utan hän­

syn till hur stor del dessa utgöra av de samlade insatserna.

Nu synas sakligt starka skäl tala för en ej alltför lindrig särbeskattning

av tippningsvinsterna. Det är ju ej meningen att skattens uttagande i

särskild ordning skall innebära ett skatteprivilegium för vinnarna. Då

fråga ofta är örn rätt stora vinstbelopp i skilda delar av riket, delvis helt

säkert med hög kommunalskatt, och man åsyftar att särbeskattningen

skall ersätta den vanliga skatten, är onekligen en skattesats av 10 procent

alltför låg och en beskattning av omkring 20 procent mera naturlig. En

skatt av dylik storleksordning torde beträffande flertalet vinnare, som ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

^

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Statskontoret tillstyrker införandet av särskild skatt å tippningsvinster

efter samma grunder, som gälla för den redan genomförda beskattningen

av vissa lotterivinster enligt 1928 års förordning, och anser sig ej heller

i finga örn skatteprocenten böra — särskilt med hänsyn till förekom­

mande vinstmöjligheter — göra någon erinran mot vad i sådant hän­

seende föreslagits. Med hänsyn till behovet av ökade medel för skatte­

utjämning tillstyrker ämbetsverket, att ifrågavarande skatt disponera­

des intill hälften för berörda ändamål, medan andra hälften komme bud­

geten direkt, till godo. Ej heller i övrigt hade det remitterade förslaget

givit anledning till erinran.

Överståthållarämbetet yttrar:

»Överståthållarämbetet har intet att erinra mot förslaget att beskatta

ippmngsvmster enligt lotteriskatteförordningen samt undantaga den

tran inkomstbeskattning i vanlig ordning. Även örn taxeringen av dessa

vinster i regel icke möter större svårigheter — Överståthållarämbetet vill

erinra att med ledning av i en tidning återgivna uppgifter år 1933 utbe­

talade vinster i Stockholm beskattats i stor omfattning — skulle nämli­

gen ofta risk föreligga att den påförda skatten icke erlades och icke kunde

tvångsvis uttagas.

Överståthållarämbetet anser icke anledning föreligga att beskatta tipp-

mng®X“ster hög.re a? a.n^a lotteri vinster å vilka lotteriskatteförordnin-

gen tillämpas. Särskilt i jämförelse med beskattningen av vinster å pre-

mieobligatiöner, från vilka vinster i regel icke något som helst avdrag bort

tillgodokomma inkomsttagaren, skulle ett fastställande av skatten till

undantagslöst 20 % te sig obillig. Vidare må erinras att även i andra fall,

där inkomstbeskattningen ersatts med särskild skatt exempelvis den s. k.

artistskatten, 10 % å inkomsten uttages i skatt. Icke heller synes en hög

beskattning av tippningsvinster motiverad för att därigenom minska spel­

intresset. Vill man nå ett dylikt syfte stå vida mera effektiva och smi­

diga medel till buds såsom minskning av vinsternas maximibelopp, höj­

ning av insatsernas minimibelopp m. m.

Utgår man emellertid från den i promemorian uttalade enligt ämbetets

mening riktiga uppfattningen, att skattens uttagande i särskild ordning

icke skall innebära ett skatteprivilegium för vinnarna, tala skäl för en

höjning av skatteprocenten i fråga örn högre vinstbelopp. Av lätt insedda

skäl bör en sådan progressiv skala göras i hög grad enkel och omfatta

två eller tre skattesatser.

I promemorian har övervägts frågan örn beskattning av totalisators-

vinster.. Det skäl, som i främsta rummet talar mot källbeskattning av

dessa vinster, är att i måhända övervägande antal fall vinnarna under

året åsamkas högre utgifter för insatser än vinstens eller vinsternas be­

lopp. Å andra sidan finner Överståthållarämbetet det icke vara försvar­

bart, att . ehuru dylika vinster dock många gånger förekomma såsom

skattepliktig nettointäkt, desamma dock, enligt vad erfarenheten visat,

praktiskt taget aldrig deklareras och utom i något enstaka undantags­

fall taxerats. Överståthållarämbetet föreslår därför, att i 19 § kommunal­

skattelagen fjärde stycket efter orden ’ej heller’ införes 'vinst å vadhåll­

ning medelst totalisator vid hästtävlingar och icke heller’. För den skatte-

förlust det allmänna härigenom kan anses lida synes ersättning böra ut­

tagas genom inflytande vadhållningsmedel förslagsvis med 5 procent av

insatsernas sammanlagda belopp.»

Departements-

chefen.

För egen del vill jag förorda det i förenämnda promemoria framlagda

forslaget att beskatta tippningsvinster i samma ordning som vinster i

penninglotteriet och vinster å premieobligationer samt att sålunda undan­

taga dem från den vanliga inkomstbeskattningen. I samtliga de avgiv­

na yttrandena har också en sådan anordning tillstyrkts. I fråga örn

skattesatsen har Överståthållarämbetet, liksom även aktiebolaget Tips-

jänst, uttalat betänkligheter mot att för tippningsvinsterna bestämma

en så hög allmän skattesats som 20 procent samt särskilt framhållit, att

anledning saknades att beskatta tippningsvinster hårdare än vanliga

lotterivinster. Jag kan för min del ansluta mig till den meningen, att

det ar lämpligast ha samma skattesats för dessa olika slag av lotteri­

vinster, men kan å andra sidan icke bortse från att en skattesats å 10

procent numera är väl låg för att någorlunda motsvara den genomsnitt­

liga vanliga inkomstbeskattningen till stat och kommun. En höjning

av skattesatsen i fråga örn alla slagen av lotterivinster torde därför böra

overvagas, och därvid synes även böra beaktas det av Överståthållaräm­

betet i dess yttrande framförda förslaget örn differentiering av skatte­

satsen. Då jag emellertid icke för närvarande är beredd framlägga

något förslag härutinnan, anser jag skattesatsen för tippningsvinsterna

nu böra bestämmas till 10 procent.

Beträffande den i promemorian föreslagna utformningen av författ­

ningstexten har jag — frånsett vad som följer av ändringen i fråga om

skattesatsens storlek — intet att erinra.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att ett i över­

ensstämmelse. med vad nu anförts inom finansdepartementet utarbetat

förslag till

förordning om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förord­

ningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotteri­

vinster

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamö­

ter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Ko­

nungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

3:e veckan den 3 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 9,009: 17

2

»

»

5,592:

50

5 »

»

900:

91

24 »

»

233:02

T otalisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.

39

50

28

14

--

—

1

4:e veckan den 10 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 13,002: 8 4

2 »

»

6,585

:33

69 »

»

94:08

108 »

»

60

:20

T otalisator vinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr.

268

74

25

16

1

5:e veckan den 17 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 16,756:

08

1 »

»

16,728:5 8

4 »

»

2,091:

08

71 »

»

123

:20

Totalisatorvinster :

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr.

100—250 kr. 250—500 kr.

500—1,000 kr.

501

72

17

6

2

—

1

6:e veckan den 24 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 26,271: 6 7

1 »

»

21,806

:25

42 »

»

312

:75

lil »

»

98

:23

Totalisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50-100 kr.

100—250 kr. 250—500 kr.

500—1,000 kr.

560

20

6

1

3

2

1

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Bilaga 3.

Vid promemorian fogat utkast till förordning

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 28 september

1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 28 september 1928

örn särskild skatt å vissa lotterivinster skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

1

$.

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning

på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten översti­

ger tjugufem kronor, till staten erläggas en särskild skatt. Av denna

skall hälften användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner

eller andra menigheter emellan.

Under penninglotteri inbegripes i denna förordning vadhållning, som

enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband med

idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtäv­

lingar.

Skatt skall----------- vinnaren uttages.

2 mom. Skatten utgör i fråga örn vadhållningsvinst, som är underkas­

tad beskattning enligt denna förordning, tjugu procent men eljest tio

procent av vinstens belopp.

3 i

Det åligger----------- eller obligationer.

Därest lotteriets —-------denna vinst.

Med vinstdragning avses i fråga örn vadhållning det förfarande, var­

igenom vinsterna bestämmas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­

ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­

samling, men skall ej äga tillämpning å vinster, vilka därefter utbeta­

las på grund av tidigare vinstdragning.

Vad i kommunalskattelagen stadgas örn vinst i lotteri av den beskaf­

fenhet, att för vinster i lotteriet skall erläggas skatt jämlikt förordningen

örn särskild skatt å vissa lotterivinster, och örn kostnad för inköp av lott­

sedlar i sådant lotteri skall vad angår vadhållning avse allenast vinst,

som hänför sig till vinstdragning efter ikraftträdandet av denna förord­

ning och kostnad för inköp av lottsedlar till sådan vinstdragning.

350106. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.