3

5 §.

Tillverkare av krigsmateriel skall hålla sina handelsböcker med till­

hörande handlingar, såvitt de avse tillverkning av krigsmateriel, till­

gängliga för kontrollmyndigheten.

Sådan tillverkare åligger vidare att för tillsyn bereda kontrollmyndig­

heten tillhörande tjänsteman närhelst han det fordrar tillträde till fabrik,

där tillverkning av krigsmateriel bedrives, att meddela kontrollmyndig­

heten alla av densamma begärda upplysningar angående inneliggande

beställningar, tillverkningen samt därmed sammanhängande förhållan­

den ävensom att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som

av Konungen eller kontrollmyndigheten meddelas för erhållande av en

betryggande kontroll över det behöriga fullgörandet av deklarationsplik-

ten samt uppfyllandet i övrigt av meddelade föreskrifter och villkor.

6

$.

Till bestridande av kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation

och verksamhet skall tillverkare av krigsmateriel årligen erlägga bidrag

enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen. Detta bidrag utgår

efter visst för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade

värdet av försåld krigsmateriel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

7 §.

Konungen må förordna, att verksamhet här i riket såsom agent för till­

verkare av krigsmateriel icke må utövas utan Konungens tillstånd.

Har sådant förordnande givits, åge Konungen vid beviljande av till­

stånd meddela de föreskrifter och villkor, vilka kunna finnas erforder­

liga för tillståndets åtnjutande.

8

§.

Tillverkar någon utan att därtill hava erhållit behörigt tillstånd krigs­

materiel, straffes med dagsböter eller fängelse och havé förverkat vad

som olovligen tillverkats.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, åge rätten pröva, huru­

vida egendomen skall vara förverkad.

Kan egendom, som förklarats förverkad, ej tillrättaskaffas, skall dess

värde gäldas.

9

§.

Underlåter den, som erhållit tillstånd att bedriva tillverkning av krigs­

materiel, att ställa sig till efterrättelse vad enligt denna förordning eller

med stöd av densamma meddelade föreskrifter åligger honom; eller

avgiver han i deklaration eller eljest angående omständigheter, varom

Kungl. Majlis proposition nr 89.

5

Utdrag av protokollet över handelsär enden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern

H^{ånsson ,} ministern för utrikes ärendena

S^{andlek ,} statsråden

U^ndén, S^chlyter, W^igforss, M^öller, L^evinson, V^ennerström, L^eo,

E^ngberg, E^kman, S^köld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter ge­

mensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

försvars- och finansdepartementen:

Vid redogörelse för de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret

1935/1936 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, anmälde jag,

att särskilt tillkallade sakkunniga avgivit förslag rörande kontrollen av

krigsmaterielproduktionen inom Sverige och att de sakkunnigas förslag

borde genom särskild proposition föreläggas innevarande års riksdag. I

statsverkspropositionen hava under handelsdepartementet upptagits vissa

anslagsposter, vilka hava avseende å den ifrågasatta kontrollverksam­

heten. Jag ber nu att få upptaga frågan örn erforderliga författnings­

bestämmelser i detta ämne.

Inledning.

Enligt statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 4 november

1932 anförde statsministern vid föredragningen av frågan örn igång­

sättande av utredning rörande kontroll över krigsmaterielproduktionen

bland annat följande:

Alltsedan världskriget hade i vårt land exportförbud varit rådande

för olika slag av krigsmateriel. Från detta förbud ägde Kungl. Maj:t

medgiva licens och förbudets uppgift vore väsentligen att möjliggöra en

viss kontroll över exporten av dylik materiel. Numera hade detta licens­

system anpassats efter en internationell konvention — »vapenhandelskon-

ventionen» — rörande kontroll av den internationella handeln med vapen,

ammunition och krigsmateriel, dagtecknad den 17 juni 1925, vilken kon­

vention utarbetades på initiativ av Nationernas förbund och underteck­

nats av åtskilliga stater, däribland Sverige, men ännu ej blivit av erfor­

derligt antal stater ratificerad. Syftet med denna konvention vore fram­

för allt att förebygga utförsel av krigsmateriel till andra än statliga

myndigheter eller av dem godkända enskilda mottagare i främmande land

samt att åstadkomma en viss publicitet i avseende å den internationella

handeln med krigsmateriel. I samband med internationella överlägg­

Sverige icke linge undandraga sig att medverka till en kontroll över

krigsmaterielindustrien, som Irån internationell synpunkt vöre önskvärd.

Enligt regeringens mening borde vårt land mera aktivt än dittills lämna

sin medverkan till försöken att på internationell grundval bygga upp ett

effektivt kontrollsystem. Därest ett tillfredsställande förslag framkom-

me under nedrustningskonferensens fortsatta arbeten, borde detsamma

från svensk sida stödjas. Det syntes erforderligt att, oavsett huruvida

en internationell konvention kunde åvägabringas under den narmaste

tiden eller icke, vi för egen del vidtoge sådana åtgärder, att iullstanaig

statlig kontroll erkölles över den svenska produktionen av krigsmateriel.

Att till äventyrs enskilda ekonomiska intressen därvid måste iida in­

trång kunde ej få vara ett avgörande hinder för anordningar, som ur syn­

punkten av en följdriktig fredspolitik påkallades. Beträffande sattet för

genomförande av en kontroll över krigsmaterielindustrien i Sverige kun­

de olika möjligheter tänkas. Den säkraste metoden vöre utan tvivel att

_ efter viss övergångstid — införa förbud för enskild tillverkning av

krigsmateriel. Sådan tillverkning skulle därmed bliva föremål för stats-

monopol. Detta system hade under de internationella förhandlingarna i

frågan förordats från flera håll såsom ett nödvändigt led i ett fullt effek­

tivt internationellt kontrollsystem och helt nyss rekommenderats i en

resolution av den franska deputeradekammaren. Från andra hail hade

ifrågasatts genomförandet på lagstiftningens väg av olika slags garan­

tier, varigenom viktigare olägenheter av den enskilda tillverkningen

skulle förebyggas och inflytande på de enskilda företagen tryggas.

Slutligen framhöll statsministern, att de sakkunniga borde vid den

utredning, som skulle verkställas, även undersöka, huruvida produktio­

nen för export borde — vare sig statsmonopol infördes eller ej — av utri­

kespolitiska skäl begränsas. Därvid skulle erforderlig hänsyn tågås jäm­

väl till det försvarspolitiska intresset av en inhemsk tillverkning av

krigsmateriel.

Kungl. Majit bemyndigade chefen för handelsdepartementet att till­

kalla högst tre sakkunniga för att verkställa utredning av frågan i vad

mån och på vad sätt ur kontrollsynpunkt effektiva inskränkningar i den

fria produktionen av krigsmateriel kunde genomföras samt därvid sär­

skilt undersöka möjligheten och sättet för ett statsmonopols inrättande.

Med stöd därav anmodade jag den 29 november 1932 ledamoten av riks­

dagens första kammare överdirektören C. E. Svensson, envoyén E. Oison

Boheman samt överstelöjtnanten K. A. Bratt att verkställa den ifiåga-

komna utredningen, därvid Svensson skulle leda utredningsarbetet.

De sålunda utsedda sakkunniga, vilka för sig antogo benämningen

1932 års krigsmaterielberedning, avgåvo den 3 mars 1934 betänkande och

förslag rörande kontrollen av krigsmaterielproduktionen inom Sverige.

Beredningen har meddelat, att Boheman pa grund av vistelse utom riket

icke kunnat deltaga i beredningens arbete annat än under vissa kortare

perioder, senast i september månad 1933, och att lian icke deltagit i utar­

betandet av beredningens yttrande och förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

1

9

handlats av »kommittén för reglementeringen av handeln med samt den

enskilda och statliga tillverkningen av vapen och krigsmateriel», hava

i sak icke mött motstånd från något av de vid sammanträdet närvarande

regeringsomhuden. Sammanlagt voro därvid tjugo stater representerade,

bland dem Sverige, Amerikas Förenta Stater, Belgien, Japan, Frankrike,

Spanien, Storbritannien och Tjeckoslovakien. Den 23 juli 1934 framlades

de preliminära artiklarna av nedrustningskonferensens ordförande för

konferensens huvudutskott, därvid ordföranden, bland annat, särskilt fram­

höll önskvärdheten av att artiklarna bleve föremål för ingående gransk­

ning från vederbörande regeringars sida.

De preliminära artiklarna, vilka avse såväl den statliga som den en­

skilda handeln med och tillverkningen av krigsmateriel, innehålla i hu­

vudsak följande: De fördragsslutande staterna påtaga sig, envar inom

sitt område, det fulla ansvaret ifråga om tillverkningen av och handeln

med ifrågavarande materiel. — Staterna förbinda sig att genom erfor­

derliga lagstiftningsåtgärder trygga kontrollen över sådan tillverkning

och handel. — Såväl för rätten att tillverka krigsmateriel som för ut­

försel och införsel av dylik materiel skola erfordras särskilda, av veder­

börande regering meddelade licenser. — Tillverkningslicens, som skall

gälla för viss tid, skall innehålla beskrivning av den krigsmateriel, vars

tillverkning medgivits. Sådan licens skall dessutom föreskriva, att alla

av tillverkaren mottagna beställningar omedelbart skola delgivas veder­

börande regering. — Staterna skola till en ifrågasatt permanent nedrust-

ningskommission fortlöpande översända dels förteckningar över statsföre­

tag för krigsmaterieltillverkning dels avskrifter av samtliga licenser,

som meddelas för tillverkning, införsel och utförsel av krigsmateriel,

dels förteckning över av krigsmaterieltillverkare mottagna beställningar

dels ock årligen vissa statistiska uppgifter rörande ifrågavarande till­

verkning, införsel och utförsel. Nedrustningskommissionen skall snarast

möjligt offentliggöra alla uppgifter som sålunda inkomma. — Staterna

skola underkasta sig permanent och automatisk internationell kontroll

ifråga örn efterlevnaden av berörda föreskrifter. — Nyssnämnda kontroll

skall utövas av permanenta nedrustningskommissionen. — Artiklarna

innehålla dessutom vissa stadganden örn rustningsbegränsning o. dyl.,

vilka förutsätta antagandet av en egentlig nedrustningskonvention.

Vid sammanträde i november 1934 med nedrustningskonferensens byrå

har behandlats ett av konferensens ordförande framlagt förslag ifråga örn

programmet för konferensens fortsatta arbeten. Enligt förslaget -— som

föranlett uttryckliga förbehåll från italiensk och österrikisk sida — borde

dessa arbeten tillsvidare inskränkas att avse frågor rörande dels upprät­

tandet av en permanent nedrustningskommission, dels kontrollen över till­

verkningen av och handeln med vapen och dels publicitet ifråga örn mi­

litärbudgeterna. Vid nämnda sammanträde har därjämte av den ameri­

kanska delegationen framlagts ett förslag till konvention rörande de två

förstberörda frågorna, i vilket förslag nyss omförmälda »preliminära ar­

tiklar» i allt väsentligt inarbetats, bland annat i form av ett kapitel av­

seende »tillverkningen av vapen och krigsmateriel».

Kungl. May.ts proposition nr 89.

11

skild kommitté för undersökning av bland annat ammunitions- oell va­

penfirmornas verksamhet inom landet samt frågan örn upprättandet av

statsmonopol för tillverkning av vapen, ammunition och annan krigsma­

teriel. I ett budskap till kongressen den 18 maj samma år har Förenta

Staternas president utlovat, att kommitténs arbete komme att på allt sätt

understödjas av regeringen. Kommitténs verksamhet, som påbörjades i

september 1934, har i huvudsak bedrivits i form av förhör med represen­

tanter för de viktigare krigsmaterielfirmorna inom Amerikas Förenta

Stater. Vid de hittills hållna förhören rörande dessa firmors försäljnings-

och exportmetoder hava åtskilliga uppgifter framkommit, som mäste an­

ses bekräfta att tillvaron av en okontrollerad privat krigsmaterielindu­

stri innebär betydande olägenheter och faror. Kommitténs undersök­

ningar,

som

väckt stort uppseende i olika länder, hava även uppmärk­

sammats och kommenterats i svensk press.

En undersökning rörande den privata rustningsindustrien liknande den

i Amerikas Förenta Stater igångsatta har ifrågasatts även i Storbritan­

nien. I ett anförande i underhuset den 22 november 1934 framhöll så­

lunda utrikesministern sir John Simon, att brittiska regeringen vore an­

gelägen att pröva huruvida icke ett statsmonopol vore ett effektivt me­

del att förebygga de eventuella missförhållanden, privat vapentillverk­

ning kunde medföra. I samband därmed yttrade utrikesministern, att

en undersökning borde gå ut på huruvida det vore praktiskt och önsk­

värt att ett statsmonopol upprättades, huruvida det licenssystem, som i

Storbritannien tillämpades med avseende å vapenexporten, vore fullt ef­

fektivt samt huruvida ett uppmuntrande av privata vinster av krigsma-

terieltillverkningen ledde till olämpliga påtryckningar och icke önskvärd

propaganda.

Kungl. May.ts proposition nr 89.

Exportförbudet å krigsmateriel.

I Sverige gällande bestämmelser örn exportförbud å krigsmateriel åter­

finnas i kungörelsen den 19 december 1930 (nr 437) angående förbud mot

utförsel från riket av vissa varor, vilken trädde i kraft den 1 januari 1931

och ersatte den då gällande exportförbudskungörelsen av den 20 juni 1918

(nr 411). Den nya författningen innebär huvudsakligen en anpassning i

ämnet till den från och med den 1 januari 1930 gällande tulltaxan med

tillhörande statistisk varuförteckning. Ändringar i och tillägg till 1930

års kungörelse hava företagits genom kungörelser den 3 mars 1933 (nr

67) och den 29 september 1933 (nr 560).

Exportförbudet omfattar även civila luftfartyg samt delar och tillbehör

till luftfartyg. Undantagna äro dock luftfartyg, som gå i yrkesmässig

trafik, eller sådana från utrikes ort till riket anlända luftfartyg av ut­

ländsk nationalitet, varmed luftfart inom svenskt område må äga rum.

Före 1927 avgjordes alla dispenser från nämnda utförselförbud av

13

Krigsmaterielberedningens betänkande.

Innebörden av begreppet krigsmateriel.

Det av krigsmaterielberedningen avgivna betänkandet avhandlar till en

början den innebörd, som i föreliggande fall bör givas åt begreppet krigs­

materiel. Beredningen framhåller, att man, då man sökt klarlägga denna

innebörd, haft att välja mellan två metoder: antingen att genom en

allmän definition angiva de egenskaper ett varuslag måste lia för att

räknas såsom krigsmateriel eller att direkt uppräkna de varor, vilka av­

ses med beteckningen krigsmateriel. De försök, som av beredningen

gjorts att genom en definition åvägabringa en riktig och lämplig av-

gränsning av begreppets innebörd, hade visat, att ett tillfredsställande re­

sultat icke kunde nås på denna väg. Man hade därför måst tillgripa den

andra metoden och upprätta en förteckning på de varuslag, vilka inne­

fattades i utredningen.

Beredningen har tagit under omprövning i vad mån mer eller mindre

bearbetade halvfabrikat till krigsmateriel i detta sammanhang skulle räk­

nas såsom dylik materiel ävensom huruvida specialmaskiner för fram­

ställning av krigsmateriel borde medtagas i förteckningen. Beträffande

den förra frågan har beredningen framhållit, att det ur kontrollsynpunkt

skulle vara förmånligt örn även halvfabrikaten kunde inräknas under be­

greppet krigsmateriel. Olika skäl talade emellertid emot ett dylikt för­

farande. Särskilt vore därvid att beakta, att vissa halvfabrikat vore

av den beskaffenheten att man ej kunde avgöra, huruvida de bomme

att slutbearbetas till fredsmateriel eller till krigsmateriel. Örn ett dylikt

halvfabrikat skulle underkastas eventuella restriktiva kontrollåtgärder,

skulle jämväl en del av den med krigsmaterieltillverkning icke arbetan­

de industrien bliva inbegripen under en eventuell tillverkningskontroil

med därav följande uppenbara olägenheter. Beredningen har vid pröv­

ning av skälen för den ena eller andra metoden ansett sig böra begränsa

utredningen till att endast gälla helfabrikaten och sålunda låtit sin utred­

ning principiellt omfatta färdig krigsmateriel. Beredningen har i utred­

ningen icke heller medtagit specialmaskiner för krigsmaterieltillverkning,

beroende bland annat på att sådana maskiner förekomme i tämligen ringa

utsträckning.

För att söka fastställa de varuslag, vilka vid utredningen skulle inbe­

gripas i begreppet krigsmateriel, har beredningen därefter i första hand

granskat vissa redan förefintliga uppräkningar och indelningar av krigs­

materiel. Beredningen har emellertid icke funnit någon av dessa uppräk­

ningar och indelningar böra läggas till grund för nu ifrågavarande för­

teckning av krigsmateriel.

Beredningen har i stället stannat vid att till krigsmateriel räkna de

materielslag, vilka avsåges i förut berörda kungörelse angående förbud

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

15

ker saknades emellertid för flera materielslag oell systemet för deklara­

tionernas uppgörande syntes icke vara fullt tillfredsställande, örn det

gällde att erhålla en fullständig och kontrollerbar statistik över vår krigs-

materieltillverkning.

Beträffande handelsstatistiken anför beredningen, bland annat, föl­

jande:

Primärmaterialet utgjordes av varuanmälningar, avgivna till tullen

från importören och exportören å särskilda blanketter. Nomenklaturen

till denna statistik överensstämde, vad beträffar krigsmateriel, i görli­

gaste mån med i vapenhandelskonventionens kategoriindelning ingående

rubriker. En fullständig bild av krigsmaterialexporten skulle förmedelst

denna statistik kunna erhållas, därest vederbörligen avgivna yaruanniäx-

ningar — angivningsinlagor — innehölle riktiga uppgifter rörande det

exporterade godsets beskaffenhet. Någon ingående kontroll över att detta

verkligen vore fallet förelåge emellertid icke.

Yad slutligen angår handelsdepartementets uppgifter erinrar bered­

ningen örn att dessa i fråga örn de generella licenserna grundade sig på

de uppgifter, som erhållits från tullverket, och att beträffande specialli-

censerna, för vilka sådana uppgifter saknades, det statistiska materialet

grundade sig på de för licensernas erhållande meddelade upplysningarna

angående exporterande företag, varuslag, kvantiteter och exportländer.

Uppgifter angående exportvärden saknades vid speciallicenserna. Bered­

ningen hade med hänsyn härtill och då sistnämnda statistiks material

grundats på beviljade licenser men dessa icke med säkerhet helt toges i

anspråk av företagen ansett handelsdepartementets exportlicensstatistik

icke fullt belysande för exportens verkliga omfattning.

Av den sammanfattande översikten över krigsmaterielomsättningen i

Sverige framgår, att under femårsperioden 1927—1931 i genomsnitt inom

landet tillverkades för cirka 33 miljoner kronor krigsmateriel per år,

varav vid statens fabriker för omkring 6 miljoner kronor eller omkring

18 procent och vid enskilda fabriker för omkring 27 miljoner kronor

eller omkring 82 procent. Av den inom landet tillverkade materiel en

exporterades för cirka 13 miljoner kronor eller omkring 40 procent,

under det att för omkring 20 miljoner kronor, motsvarande cirka 60

procent, förbrukades inom landet. Staten och utlandet konsumerade unge­

fär två femtedelar vardera av denna materiel och enskilda omkring en

femtedel. Dessutom förbrukades i Sverige en importerad kvantitet av om­

kring 3 miljoner kronors värde.

Sveriges totalexport åren 1927—1931 uppgick till i genomsnitt 1.5 mil­

jarder kronor årligen. Härav kom på krigsmaterielexporten cirka 13 mil­

joner kronor eller cirka 1 procent av den totala. Då vår industriella års­

produktion under samma tid uppgick till 4.7 miljarder kronor, utgjorde

krigsmateriel till vejkningen med 33 miljoner kronor sålunda 0.7 procent

av denna summa. Rörande Sveriges internationella betydelse som vapen-

producerande land har av beredningen, med hänsyn till att hithörande sta­

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

16

tistiska material är synnerligen bristfälligt, endast den anteckningen

gjorts, att Sveriges andel av den totala världsexporten av krigsmateriel

torde kunna anslås till omkring 5 å 6 procent i genomsnitt för åren 1927—

1931.

Krigsmaterieltillverkning försiggick under ifrågavarande period vid

ett hundratal företag, varav nio statliga.

Den av staten förbrukade materielen tillverkades till omkring 40 pro­

cent av staten själv, till omkring 50 procent av enskilda företag samt tili

omkring 10 procent av utländska företag.

Vad slutligen beträffar den svenska krigsmaterielproduktionens utveck­

ling under åren 1932 och 1933 har beredningen konstaterat att, frånsett

vissa mindre förskjutningar i siffrorna, den enda betydelsefulla änd­

ringen gäller den svenska industriens exportsiffror. Utförseln av krigs­

materiel från svenska fabriker, vilken för perioden 1927—1931 uppgick till

ett medeltal av 13.2 miljoner kronor, nådde under åren 1932 och 1933 i ge­

nomsnitt upp till 20.3 miljoner kronor.

Krigsmaterieltillverkningen, sedd ur försvarsväsendets synpunkt.

I ett följande avsnitt av betänkandet behandlar beredningen krigsma­

terieltillverkningen, sedd ur försvarsväsendets synpunkt. För belysande

av denna tillverknings betydelse i fred och under krig har beredningen

inhämtat yttranden i ämnet från vissa militära sakkunniga.

Under rubriken »allmänna synpunkter» framhåller beredningen, att

under den givna förutsättningen, att ett land i händelse av angrepp skall

militärt försvaras, man kan utan ingående prövning fastslå, att såväl

tillvaron i fred av erforderlig krigsmateriel som möjligheten att vid krigs­

utbrott öka materielbeståndet liksom att under krig ersätta uppstående

materielförluster är av grundläggande betydelse för försvarsväsendets

möjlighet att fylla sina uppgifter.

Beredningen påpekar vidare, att det sedan lång tid tillbaka gällande för­

hållandet, att de levande försvarskrafterna i hög grad vore beroende av de

döda stridsmedlen — d. v. s. krigsmaterielen — av världskriget till ytter­

lighet betonats och att man kunde förutse, att den starka tekniska utveck­

lingen på stridsmedlens område alljämt skulle komma att öka fordring­

arna i materielhänseende i fråga örn såväl kvalitet som massa.

Beträffande krigsmaterielbehovets fyllande framhåller beredningen, att

den i fred förefintliga tillgången på krigsmateriel icke vore avsedd att

uteslutande fylla fredsorganisationens behov. Förråden av krigsmateriel

måste vara så stora, att det mera omedelbara behovet i händelse av mo­

bilisering kunde täckas. I samband med mobilisering skedde inom alla för­

svarsgrenar en viss utsvällning och i och med operationernas inledande

inträdde en större eller mindre förbrukning av olika slag av materiel, viJ

ken med ledning av erfarenheten kunde approximativt beräknas.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 89.

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

17

Beredningen anför därefter i huvudsak följande:

Vid bedömandet av det sätt, på vilket »mobiliseringsbehovet» lämpli­

gast borde eller kunde fyllas, måste hänsyn tagas till ett flertal faktorer,

framför allt till möjligheten av import och till landets krigsindustriella

kapacitet. Storleken av i fred behövliga lager bleve i hög grad beroende

av, hur detta bedömande utfölle. Ett land, som villo bedriva en konse­

kvent neutralitetspolitik och som överhuvud taget strävade att hålla sig

utanför krigiska konflikter, torde lia svårt att i någon mera betydande

omfattning grunda sina beräkningar om krigsmaterielersättning på im­

port. Vid bedömandet av importutvägen hade man ävenledes anledning

hålla i sikte, att uppkomsten av en mera utbredd konflikt sannolikt komme

att åtföljas av en allmän avspärrning i form av exportförbud staterna

emellan, ett exportförbud som i första hand komme att gälla krigsmateriel.

Baserades krigsmaterieltillgången i krig i större omfattning på import

och denna utebleve, kunde detta förhållande helt äventyra försvarets möj­

ligheter att fungera.

Möjligheten att grunda materielersättningen i krig enbart på uppläg­

gandet av förråd av tillräcklig omfattning för ett krigs genomförande

vore utan vidare utesluten. Do väldiga materielmängder, som det nutida

kriget krävde, gjorde detta tillvägagångssätt utan vidare omöjligt. Som

den väsentligaste faktorn för tillgodoseendet av ersättningsbehovet under

ett längre krig framträdde numera kapaciteten hos den inhemska, för

ifrågavarande tillverkning lämpade industrien, den »potentiella» krigs-

materielindustrien. Ett nära och direkt samband förefunnes mellan den

inom ett land i fredstid befintliga krigsmaterieltillverkningen och möj­

ligheten att vid mobilisering omställa den »potentiella» krigsmaterielindu-

strien. En av de största svårigheterna för det snabba genomförandet av

denna omställning vore fredsindustriens ovana vid tillverkning av ifrå­

gavarande slag. Denna svårighet sökte man så långt möjligt övervinna

genom att — sedan krigsleveranskontrakt uppgjorts — provbeställningar

redan i fredstid lämnades olika företag. Oavsett denna möjlighet vore

det av största betydelse, att inom ett lands gränser äga tillgång till den

med krigsmaterieltillverkning väl förtrogna personal, som funnes vid den

egentliga krigsmaterielindustrien, vilken personal vid mobilisering i viss

utsträckning kunde fördelas och utplaceras samt tjäna såsom arbetsle­

dare och förmän. Enbart tillvaron av en statlig krigsmaterieltillverk­

ning av begränsad omfattning vore icke tillfyllest för denna uppgifts

fyllande.

Även ur en annan synpunkt vore tillvaron i fred inom ett land av en

utvecklad privat krigsmaterielindustri av betydelse för den »potentiella

krigsmaterielindustriens beredskap i så måtto, att den forsknings- och

försöksverksamhet, som vid den förra bedreves, kunde utnyttjas för den

senare. Nämnda försöksverksamhet kundo vid den statliga krigsman:-

rielfabrikationeu icke göras så omfattande som vid en privatindustri, da

den senare för sina försöksomkostnader till största delen kundo falla till­

baka på utländska avnämare. Försöksverksamheten i fråga utgjorde en

förutsättning för att vid mobilisering moderna typer av vissa särskilt

svårframställda vapen m. m. relativt snabbt kunde framställas. Till­

varon av en privat krigsmaterieltillverkning inom landet gåre i allmän­

het en stat möjlighet att vid krigsutbrott förfoga över ritningar, maskin-

och verktygsuppsättningar m. m. till de mest moderna typer, vilkas till­

verkande då omedelbart kunde igångsättas.

Bihang

lill

riksdagens

protokoll

7.9,75. 7

sami

.

Nr

,79.

2

Kungl. May.ts proposition nr 89.

19

ning och inriktning, anför beredningen beträffande denna export-för*

budskontroll bland annat följande:

Såsom grundval för beredande av en mera ingående kontroll över till*

verkningen av krigsmateriel vore denna till exporten inskränkta befo-

genhet föga tillfredsställande. Bortsett från att dess effektivitet för fyll­

ande av sitt egentliga syfte icke vore helt utan luckor, så vore det hjälp­

medel systemet erbjöde att vinna kontroll över tillverkningen endast ay

indirekt natur. Även örn praxis i viss utsträckning utbildats på sådant

sätt, att producenten, innan fabrikationen igångsattes, genom förfrågan

hos vederbörande myndighet sökte bereda klarhet rörande möjligheten

att erhålla exporttillåtelse och myndigheten således på detta sätt hölles

underrättad örn en planerad tillverkning, så kunde sedermera så bety­

dande både kvalitativa och kvantitativa modifikationer i tillverkningen

genomföras, att den definitiva exportansökningen i väsentliga delar skil­

de sig från de uppgifter, som legat till grund för den preliminära förfråg­

ningen. Denna bleve sålunda en otillförlitlig källa för kännedomen om

en avsedd eller pågående produktion. Därtill komme att i många fall

dylik förhandsinformation ingalunda inhämtades från exportföretagets

sida vrian att detta först när leveransen förelåge färdig till utförsel läm­

nade regeringen upplysning örn dennas tillvaro.

En kontroll, utövad allenast på grundval av den i samband med expor*

tens övervakande meddelade befogenheten, kunde därför icke bereda re­

geringen tillräckliga möjligheter att fortlöpande följa krigsmaterielin-

dustriens produktion och att, därest så skulle anses erforderligt, ingripa i

reglerande syfte. Eftersträvades en i någon mån effektiv kontroll i dessa

hänseenden, måste andra utvägar sökas.

2. Statsmonopol på tillverkning av krigsmateriel.

Beredningen har i enlighet med de åt beredningen givna direktiv un­

dersökt möjligheten och sättet för inrättande av ett statsmonopol i fråga

örn krigsmaterieltillverkningen. Beredningen har därvid framhållit, att

den effektivaste metoden för genomförande av en kontroll över krigsma-

terielindustrien otvivelaktigt vore ett överlåtande åt staten av ensamrät­

ten till denna rörelses bedrivande. Ehuru ett dylikt S³rstem under de

internationella överläggningarna i ämnet någon gång framhållits såsom

den lyckligaste lösningen, hade emellertid ännu ingenstädes något utarbe­

tat förslag till ett statsmonopol av denna art framlagts, än mindre prö­

vats i verkligheten. Endast Schweiz hade sedan gammalt åt staten re­

serverat uteslutande rätt att tillverka krut, men av detta av statsfinan-

siella skäl tillkomna monopol på en enstaka vara torde inga slutsatser

kunna dragas till ledning för bedömande av den här föreliggande frågan.

Beredningen har vidare uttalat, att de erinringar, som för vårt lands

vidkommande kunde resa sig mot upprättande av ett statsmonopol på

vapenindustriens område, voro framför allt betingade av den förefintliga

industriens omfattning och betydelse och av uppfattningen om de följder

för dennas fortbestånd, som ett övertagande från statens sida skulle med­

föra. De inhemska krigsmaterieltillverkarna utgjorde sammanlagt ett

21

av avgörande betydelse för Sveriges försvarsberedskap utan cek till en

viktig konkurrent på vapenindustriens internationella marknad torde

i

själva verket för vårt lands vidkommande hava givit aktualitet åt tanken

på särskilda kontrollåtgärder från statens sida i fråga örn denna glen

av näringslivet.

Efter att liava redogjort för rådande uppfattning rörande den försvars­

politiska betydelsen av en inhemsk, på export inriktad privat krigsmate-

rieltillverkning, uttalar beredningen:

Den slutsats, som kunde dragas av denna uppfattning, vöre, att Bo-

forsverken syntes böra betraktas såsom en utomordentligt viktig tillgång

för Sveriges försvarsberedskap. Varje åtgärd, varigenom den av detta

företag bedrivna verksamheten skulle i något väsentligt avseende beskä­

ras, så att den icke längre kunde utövas med tillräcklig ekonomisk eller

teknisk effektivitet, skulle sålunda innebära ett försvagande av vår för­

svarspolitiska ställning. Den rörande Bofors verkställda utredningen ha­

de givit övertygande stöd för antagandet, att en avgörande förutsättning

för ett ur olika synpunkter tillfredsställande resultat av företagets drift

vore dess tillverkning för export. Ett statsägt Bofors eller en motsvaran­

de produktion, bedriven i ett statsmonopols regi. måste med hög grad av

sannolikhet räkna med att exportförsäljningen i stort sett upphörde an­

tingen av utrikespolitiska skäl eller ock på grund av den utländska en­

skilda rustningsindustriens starka ställning i konkurrensen med en statlig

vapentillverkare. Följden bleve, att statsföretagets rörelse måste inskrän­

kas till att avse väsentligen den inhemska avsättningen och isoleras från

den gren av driften, vilken förut varit den i olika hänseenden befruktan­

de faktorn. En statsindustri på detta område bleve därför icke närmelse-

vis av samma gagn för vårt land som den nuvarande privatägda näringen.

Med hänsyn till dessa närmast av försvarspolitiska överväganden be­

tingade skäl funne sig beredningen icke kunna förorda en anordning, var­

igenom Bofors och dess dotterbolag komme att upphöra såsom enskilt före­

tag. Detta innebure, att beredningen såge sig nödsakad avstyrka tanken

på förbehållande åt staten av den produktion, som bedreves av dessa före­

tag.

Härefter anför beredningen:

Med anledning av därom givet direktiv hade beredningen även upp­

tagit frågan, huruvida utrikespolitiska skäl talade för en begränsning av

exportproduktionen på här förevarande område. Beredningen hade icke

haft tillfälle att ägna denna fråga någon ingående undersökning. Intet

av vad som under utredningen eljest förekommit hade emellertid varit av

natur att bibringa beredningen den meningen, att den nuvarande omfatt­

ningen av den på utförsel inriktade tillverkningen av krigsmateriel i

vårt land skulle vara ägnad att i och för sig ingiva betänkligheter av ut­

rikespolitisk art.

Angående monopoliscring av flygplanst illverkningen uttalar bered­

ningen följande:

Vad anginge spörsmålet örn upprättande av ett statsmonopol på det

område, där do båda övriga här ovan ytterligare nämnda krigsmateriel-

företagen. d. v. s. Flygindustri och Järnvägsverkstäderna, vöre verksam­

ma så fingo erinras om att den privata svenska flygplanstillverkningen

av naturliga skäl vore av helt ungt datum. Den hade tillsvidare icke lyc­

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

23

denna med den statliga fabrikationen av motsvarande slag, men även i

detta fall skulle säkerligen förutsättas en omorganisation av den senare.

Ett övertagande från statens sida av den enskilda industrien på detta

område måste utgå från bevarandet av dessa företags icke blott tekniska

utan även ekonomiska standard och samtidigt medföra en reorganisation

av statens övriga hithörande företag i syfte att i möjligaste mån anpassa

dem efter samma nivå och åvägabringa en efter affärsmässiga grunder

uppbyggd centraliserad drift, i lämplig omfattning och form knuten till

de förut enskilda verken.

Örn det eller de nya statsföretag, som skulle driva Bofors och flygplans-

tillverkningen, sålunda borde organiseras såsom under vanliga kommer­

siella former arbetande företag, så följdes i detta avseende ondast den

förebild, som givits av de båda hittillsvarande statliga monopolföretagen

inom tobaks- och spritindustrierna. Det ville även förefalla som örn den

konstitution dessa bolag erhållit och som visat sig i stort sett väl mot­

svara kravet på samtidigt hänsynstagande till statliga intressen och till

vikten av hög teknisk och ekonomisk standard skulle vara lämpad för ett

statligt företag av Boforstypen. En organisation av i viss mån annan

karaktär för ett statligt affärsföretag hade visserligen ifrågasatts av so-

■cialiseringsnämnden i dess betänkande angående statens järnvägar och

domänverket. Dessa förslag hade emellertid ej prövats i praktiken, vadan

ovisshet kunde råda örn, huruvida de vore ägnade att bättre tillgodose det

-allmännas intressen än den form, som tillämpats inom de båda nämnda

företagen och där enligt erfarenhetens vittnesbörd befunnits ändamåls­

enlig.

En viss modifikation i den för Tobaksmonopolet och även för Spritcen­

tralen gällande organisationen syntes dock i nu förevarande fall böra

ifrågasättas. Den anordning, enligt vilken viss anpart av dessa bolags

aktiekapital ställts till enskilda innehavares förfogande och som för dessa

medförde rätten att utse halva antalet styrelseledamöter samt en revisor,

hade där varit historiskt betingad, men komme för ett helt av staten över­

taget krigsmaterielföretag att sakna starkare motivering. En anordning,

som åt staten förbehölle äganderätten till hela aktiekapitalet, syntes där­

för böra ifrågakomma för ett dylikt företag.

I första hand syntes man böra utgå från att vid monopolisering i sta­

tens hand av vår krigsmaterielindustri tvenne aktiebolag bildades, av

vilka det ena skulle övertaga Bofors och Bofors Nobelkrut ccli^det andra

hela flygplanstillverkningen. Ifråga örn Noliab kunde skäl anföras saval

för dess hänförande till Bofors- som till flygplansgruppen. Här hade det

förra alternativet valts. Aktiekapitalet i de båda bolagen skulle, tecknas

av statliga myndigheter, styrelsen och revisionen skulle utses i vanlig

form på bolagsstämma, men i enlighet med Kungl. Majlis förordnande.

Bolagen skulle arbeta helt och hållet enligt de normer, som gällde för ett

vanligt affärsföretag, men de allmänna riktlinjerna skulle angivas i en

för styrelserna av Kungl. Majit fastställd instruktion på samma sätt sorn

nu vore fallet med tobaksmonopolet och spritcentralen.

Det vore givetvis icke möjligt att på förhand kunna annat än rent ap­

proximativt och till en del helt gissningsvis beräkna de båda bolagens

kapitalbehov eller räntabilitet. Detta spörsmål sammanhängdo till en

början med frågan örn, i vilken utsträckning det skulle befinnas lämpligt

att med dc nya statsföretagen inkorporera don hittillsvarande statliga

fabrikationen på respektive områden. Men bortsett härifrån skulle för

Kungl. Majlis proposition nr

89

.

25

arbetande av förslag till två olika anordningar, av vilka den ena avsåge

införande av viss uppgiftsskyldigket för tillverkare av krigsmateriel och

den andra ett system, enligt vilket för rätten att bedriva dylik fabrikation

skulle fordras Kungl. Maj:ts tillstånd. Det förstnämnda förslaget syftade

allenast till en fortlöpande statistisk kontroll, det senare innebure en till­

syn av vida mera ingående natur.

Beträffande den ifrågasatta uppgiftsskyldigbeten erinrar beredningen

örn, att en viss uppgiftsskyldigliet redan nu förefunnes för fabrikanter av

krigsmateriel liksom för alla övriga industriidkare i riket samt yttrar

därom följande:

Enligt kungörelsen den 16 maj 1913 (nr 84) angående skyldighet för

vissa näringsidkare att avgiva statistiska uppgifter ålåge det alla utövare

av bergverks-, fabriks- eller därmed jämförlig hantering att årligen av­

lämna upplysningar rörande sin näring enligt av kommerskollegium fast­

ställda formulär. Dessa uppgifter, som bearbetades i kommerskollegium

och publicerades i ämbetsverkets årliga industriberättelser, redovisade

personalens antal och arbetstimmar, drivkraftens effektivitet och fördel­

ning på olika slag av motorer samt industriprodukternas kvantitet och

värde. Krigsmaterieltillverkningen återfunnes i denna statistik uppde­

lad på olika slag av fabriker och grupper av produktion.

En användning av dessa uppgifter för det syfte, örn vilket här vöre

fråga, vore under nuvarande omständigheter utesluten redan av den an­

ledningen, att de på grund av särskilt stadgande i tryckfrihetsförordnin­

gen vore skyddade mot publicitet under fem år från avgivandet. De finge

tillgodogöras endast för kollektiv statistisk bearbetning men vore under

femårsperioden icke tillgängliga för någon som helst annan användning.

Förutsättningen för att på dessa uppgifter kunna bygga en fortlöpande

tillverkningskontroll vore sålunda till en början sekretessens hävande,

i varje fall i de delar som här vore av betydelse, en åtgärd som emellertid

förutsatte en grundlagsändring.

Men sannolikt vore icke målet slutligt vunnet genom ett sådant för­

farande. Även örn dessa årliga uppgifter bleve tillgängliga omedelbart

efter avlämnandet, så vore de såsom ett led i en för andra syften organi­

serad materialsamling föga lämpade till underlag för en eftersträvad

översikt av vapenproduktionen. Uppgifterna vore för knapphändiga, för

litet specificerade och avgåves med för långa mellanrum för att på till­

fredsställande sätt kunna tjäna ett dylikt ändamål. Dessutom borde de

för det allmänna tillgängliga uppgifterna och kontrollen över dem vara

av mera ingående art ifråga örn de för militärt bruk producerande före­

tagen än för fabrikanter, vilkas tillverkning endast vid krigstillfälia

kunde tänkas i större omfattning hemfalla under denna kategori. Deu

syntes därför vara nödvändigt att, därest en effektivare anordning pa

detta område skulle ernås, bygga på en särskild uppgiftsskyldighet för

tillverkarna av krigsmateriel, möjliggörande ett åvägabringande av dels

oftare återkommande och dels mera specificerade samt efter företagens

olika karaktär individuellt differentierade rapporter rörande verksam­

hetens gång.

Ett sådant system skulle, framhåller beredningen, förplikta varje till­

verkare av krigsmateriel — vare sig för militärt eller civilt bruk — att

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

27

nödvändiga. Men sambandet mellan produktion oell export vore icke all­

tid så på förband givet och förhållanden kunde uppstå, där det fram-

stode såsom en angelägenhet av vikt för statsledningen att. söka redan

från början förhindra en viss tillverkning av krigsmateriel inom landet

eller en utvidgning av en förefintlig produktion. Sådana situationer

kunde exempelvis inträffa, då ett företag, som hittills inriktat sig helt

på annan fabrikation, funne sig böra upptaga något slag av krigsmate-

rieltillverkning eller då ett företag, som bedreve viss produktion av

krigsmateriel, ämnade övergå till en ny gren av hithörande tillverkning

eller upptaga nya artiklar av detta slag i sin fabrikation. Likaså kunde

ett inskridande befinnas önskvärt, då landets produktion av denna art

överhuvud visade tendenser att väsentligt överskrida den ram, som kunde

anses betingad av Sveriges storleksordning och industriella standard.

Efter att hava redogjort för de i Frankrike och Danmark vid tidpunk­

ten för betänkandets avgivande föreliggande regeringsförslagen rörande

kontroll över den enskilda krigsmaterielindustrien anför beredningen:

Ehuru utsikterna för en mellanfolklig överenskommelse på detta om­

råde tillsvidare icke varit särskilt stora, syntes det angeläget att från

de länders sida, vilkas ledning anslöte sig till de rörande den enskilda

krigsmaterielindustrien i folkförbundsakten gjorda uttalandena, intet un­

derlätes för att söka åstadkomma en kontroll av avsedd art. I detta hän­

seende måste givetvis den största betydelse tillmätas den omständigheten,

att ett förslag i ämnet framlagts och i parlamentet tillstyrkts hos en av

de militära stormakterna. I den mån andra länder följde detta franska

initiativ borde vägen kunna jämnas till den eftersträvade internationella

samverkan på området. Sedd mot denna bakgrund, finge frågan även för

vårt land ett vidare perspektiv.

Beredningen förklarar sig därefter för sin del ansluta sig till tanken

på inrättandet av ett kontrollsystem av den typ, som sålunda berörts.

Den anordning, som med denna utgångspunkt syntes kunna genomföras i

vårt land, borde bygga på grundsatsen, att tillverkning av krigsmateriel

icke finge igångsättas eller i fortsättningen bedrivas utan särskilt till­

stånd av Kungl. Majit, vilket skulle meddelas efter prövning av varje

företags ansökan. Vid bifall till ansökningen —- helt eller delvis — skulle

sökanden åläggas deklarationsplikt i vidare omfattning än enligt det

förut skisserade statistiska förfarandet och kontrollen gestaltas på ett

väsentligt mera ingående sätt.

Enligt det utkast till förordning örn tillverkning av krigsmateriel, som

beredningen för tillämpningen av sistberörda kontrollsystem utarbetat,

skall med krigsmateriel i förordningen förstås samtliga de varuslag,

vilka finnas upptagna i 1930 års exportförbudskungörelse. Kungl. Majit

skall dock äga att förordna örn tillägg till eller ändring av den däri givna

varuförteckningen. Förordningen skall icke äga tillämpning å kronans

fabriker, verkstäder eller förråd. Därvid förutsättes emellertid, att så­

dana anordningar genom Kungl. Majits försorg genomföras, att uppgifter

tillhandahållas även från do statliga fabrikerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

29

rans, avsedd för viss makt, inhämta särskilt tillstånd. Det kunde förut­

sättas, att tillståndsbevisens innehåll differentierades efter arten av de

företag, för vilka de utfärdades.

I tillståndsbeviset (licensen) skulle uttryckligen angivas, vilka upp­

gifter det ålå ge tillverkaren att i deklarationen avgiva. Där kunde även

föreskrivas, att tillverkare rörande vissa förhållanden hade att till Kungl.

Majit meddela uppgift i annan ordning än som eljest gällde för deklara­

tionen, t. ex. oftare än kvartalsvis. Hade i tillståndsbeviset bestämts

exempelvis, att viss produktion ej finge igångsättas eller utvidgas utan

medgivande av Kungl. Majit eller att order från viss utländsk beställare

ej finge effektueras utan dylikt tillstånd, torde prövning av sådant ärende

vid varje tillfälle förutsätta särskild framställning från företagets sida.

Den kontroll, som Kungl. Majit skulle utöva över företagens verksam­

het enligt den ifrågasatta förordningen måste enligt beredningen uppen­

barligen bliva av mera ingående art än den som förutsattes enligt ett

system med endast upp giftsskyldighet. Beredningen bar i fråga örn orga­

nisationen av denna kontroll övervägt en anordning med anställande

hos de koncessionerade företagen av särskilda statskontrollanter med

relativt vidsträckt befogenhet men funnit sig icke kunna förorda en kon­

trollorganisation av denna typ, då den icke kunde anses lämplig, när det

gällde att öva uppsikt över en hel industri med en mångfald företag av

sinsemellan starkt skiftande karaktär och en dylik decentraliserad kon­

troll även skulle försvåra möjligheten att erhålla den allmänna översikt

av läget inom industrien, som särskilt syntes böra eftersträvas.

Beredningen har i stället tänkt sig ett kontrollsystem efter mönster av

den för hankföretagen tillämpade centrala tillsynen samt framhållit, att

en effektiv kontroll över krigsmaterielindustrien syntes på samma sätt

som den över bankerna utövade tillsynen på ett tillfredsställande sätt

böra företräda det allmänna gentemot starka personliga och ekonomiska

intressen av enskild natur samt att organet för tillsynen borde förlänas

dels en betydande auktoritet, dels en mångsidig sakkunskap och dels en

kontinuitet, som upprätthölle dess ställning oberoende av politiska skif­

ten. För realiserande av dessa önskemål borde enligt beredningen inrät­

tas en central tillsynsmyndighet, sorterande under handelsdepartementet

men eljest fristående i sin verksamhet. Örn denna myndighets organisa­

tion och verksamhet yttrar beredningen i

Såsom chef för myndigheten, förslagsvis benämnd krigsmaterielinspek-

tionen, skulle förordnas en för uppdraget särskilt kvalificerad person

med förmåga att auktoritativt företräda statens intressen och att sam­

tidigt handhava ledningen av inspektionens löpande arbete. Till leda­

möter av inspektionen skulle utses jämte chefen förslagsvis fyra perso­

ner, representerande teknisk, ekonomisk, militär och utrikespolitisk sak­

kunskap. Myndigheten skulle i övrigt anställa biträdande personal, som

kunde anses erforderlig.

Särskild vikt syntes av inspektionen höra läggas på inhämtande av

uppgifter rörande utvecklingen i utlandet på krigsmaterielindustricns

område, liksom inspektionen jämväl syntes höra verkställa bearbetning

Kungl. Maj:ts proposition nr

8

.

9

.

Kungl. Majlis proposition nr S(J.

31

antydda anordningen med en fristående central kontrollmyndighet. Be­

redningen funne sig därför för sin del böra förorda detta sistnämnda

system.

Beredningen har slutligen upptagit till övervägande spörsmålet, vilket

inflytande den föreslagna tillverkningsförordningen i sin tillämpning

kunde komma att utöva på den enskilda produktionen av krigsmateriel i

riket, och därom anfört följande:

En svensk vapenfabrikant, som under nuvarande förhållanden tillver­

kat varor för utländska beställares räkning, löpte alltid risken att export­

tillåtelse vägrades. Den myndighet, exportförbudskungörelsens admistra-

tiva handliavande lade hos Kungl. Majit, innebure sålunda möjlighet för

Kungl. Majit att indirekt påverka även fabrikationen. Uppenbarligen

arbetade den på export inställda rustningsindustrien i vårt land under

den osäkerhet, som skapades av svårigheten att kunna på förhand av­

göra, huruvida en erbjuden eller avtalad leverans till utlandet över hu­

vud kunde fullgöras.

Ur denna synpunkt kunde väl göras gällande, att den ordning, som

skulle skapas genom att låta Kungl. Majit besluta även örn tillstånd för

tillverkningen, näppeligen skulle medföra en ökad otrygghet för de ex­

porterande företagen. Snarare skulle en motsatt ståndpunkt kunna häv­

das i det att det kunde göras gällande, att ett förbud mot tillverkningen

sattes in på ett tidigare stadium av produktionen än ett uteblivet export­

medgivande och därför eliminerade riskmoment, som exportförbudets

tillämpning vore ägnad medföra. Hade krigsmaterielindustrien sett sig

nödsakad acceptera en exportreglerande regim och förstått att anpassa

sin verksamhet därefter, borde därför ett system med tillverkningstill-

stånd näppeligen bereda större svårigheter än som nu förekomme.

Riktigheten av denna uppfattning vore emellertid beroende av graden

av den reglering, som genomfördes under en förordning av den typ, som

skisserats. Stannade den vid att i stort sett bevara status quo och toge

till ögonsikte att låta restriktioner i huvudsak drabba nya företag eller

nyupptagen militär produktion hos hittills för civilförbrukning fabrice­

rande företag eller en anmärkningsvärd ökning av landets vapentillverk­

ning i dess helhet, så syntes den ovan återgivna tankegången i stort sett

hålla streck. Användes rätten att meddela tillverkningslicenser däremot

för att starkt beskära produktionen i dess nuvarande omfattning anting­

en generellt för alla fabriker eller för vissa slag av krigsmateriel eller

individuellt för vissa företag, så kunde lätt den gräns nås, där för nä­

ringen eller en del av dess utövare otryggheten bleve vida större än under

exportförbudssystemet och företagens fortbestånd och ekonomiska bärig­

het avsevärt starkare hotad. Det vore under dylika förhållanden krav

kunde uppstå på, att de uppoffringar, som staten för tillgodoseende av

något sitt intresse här krävde av enskilda företagare och som ginge ut­

över vad dessa rimligen ansåge sig frivilligt kunna bära, borde kompen­

seras genom vederlag från statens sida. I en sådan situation rullades

upp frågan örn ersättning från det allmänna för minskad eller förlorad

näringsverksamhet och det därmed nära sammanhängande spörsmålet örn

företagens övertagande av staten. En utveckling till ett sådant slutmål

kunde utan tvivel medvetet främjas genom ett system med autoritär kon­

troll över tillverkningen, där statens makt utövades i en starkt restriktiv

anda.

32

Kungl. Majlis proposition nr 89.

Myndigheterna.

Över ifrågavarande betänkande oell förslag Lava yttranden avgivits

av chefen för generalstaben, chefen för marinstaben, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygstyrelsen, kommerskollegium och rikskommissio-

nen för ekonomisk försvarsberedskap. Därjämte hava, såsom jag senare

skall närmare utveckla, statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd yttrat sig beträffande organisationen av den ifrågasatta kon­

trollmyndigheten.

Samtliga förstnämnda myndigheter hava framhållit betydelsen för vårt

land ur försvarsberedskapssynpunkt att äga en tekniskt högststående en­

skild krigsmaterielindustri.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, som ansett det an­

komma på kommissionen att betrakta det föreliggande spörsmålet vä­

sentligen ur synpunkten av dess betydelse för försvarsberedskapen samt

den inverkan, som de föreslagna åtgärderna kunde förväntas komma att

utöva i avseende å pågående och blivande arbeten för denna beredskaps

vidmakthållande och stärkande, har ur sådan synpunkt motsatt sig alla

åtgärder, som vore ägnade att nedsätta den svenska industriens effek­

tivitet och möjligheter att under krigstid gagna riksförsvaret. Kom­

missionen har vidare understrukit vad beredningen anfört i avseende å

betydelsen för landet att äga en utvecklad enskild krigsmaterielindustri

och vikten för denna industri — med hänsyn till såväl dess egna exi­

stensbetingelser som dess prestationsförmåga ur militär synpunkt — att

kunna producera för en större marknad än den inhemska.

Kommerskollegium ansluter sig till beredningens uttalande i denna

fråga. Den förefintliga inhemska krigsmaterielindustrien under världs­

kriget utgjorde enligt kollegium ett viktigt stöd för landets försvars­

beredskap och för möjligheten att bibehålla dess neutralitet under häv­

dande i största möjliga grad av oberoendet av de krigförande med hän­

syn till den nödvändiga vapenanskaffningen. Även för övriga neutrala

länder och särskilt för Sveriges grannländer syntes tillvaron av en tek­

niskt utvecklad och relativt betydande svensk enskild vapenindustri i nu

nämnda hänseenden kunna anses hava varit av en viss betydelse och

därigenom även hava stärkt landets ställning vid förhandlingar örn varu­

utbyte m. m.

Kommerskollegium framhåller även, att den inhemska privata krigs­

materielindustrien och speciellt den del därav, som arbetade för export,

i ekonomiskt hänseende och med hänsyn till beredande av arbetstillfällen

särskilt under nuvarande förhållanden spelar en svnnerligen betydelse­

full roll.

Liknande synpunkter hava framförts av chefen för marinstaben, som

dessutom erinrat att de i samband med krigsmaterieltillverkningen ut-

experimenterade stålsorterna ansåges hava den allra största betydelse

för främjandet av hela den svenska stålindustrien.

Chefen för marinstaben uttalar, att ehuru givetvis Sverige icke borde

undandraga sig att medverka till en sådan kontroll av krigsmaterielindu­

strien, som från internationell synpunkt kunde vara önskvärd, Sverige

dock icke borde företaga isolerade kontrollåtgärder av sådan art att de

kunde äventyra den svenska krigsmaterieltillverkningens nuvarande

effektivitet.

Jämväl övriga militära myndigheter och rikskommissionen hava gjort

uttalanden av liknande innehåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

33

Alla myndigheterna avstyrka tillskapandet av ett statligt monopol å

ifrågavarande område.

Vad angår de håda övriga av beredningen framlagda förslagen inne­

hålla yttrandena i huvudsak följande.

Chefen för generalstaben anför:

De av beredningen förordade åtgärderna med avseende på tillstånds-

tvång m. m. innebure utan tvivel ett så djupgående ingripande i den

industriella och ekonomiska verksamhetsutövningen, att allvarliga risker

förelåge för att denna kunde komma att hämmas eller inskränkas till för­

fång för vår försvarsberedskap. Därest tillståndsbevis meddelades såsom

en generell licens för visst företag att utöva tillverkning av krigsmate­

riel, bleve betänkligheterna icke så starkt framträdande. Örn av skäl,

som icke berörde försvaret, en sådan anordning skulle anses alldeles nöd­

vändig, ville chefen för generalstaben icke uttala ett bestämt avstyrkande

av densamma. Vissa av beredningens uttalanden tydde dock på att syste­

met med tillståndsbevis ansåges böra tillämpas i en väsentligt mer ingri­

pande form. Det angåves sålunda bland annat, att rätt till fabrikation

av viss materiel skulle kunna avböjas, att föreskrift kunde utfärdas örn

inhämtande av tillstånd före igångsättande av tillverkning av nytt slag

av krigsmateriel etc. Därest ett dylikt system tillämpades, torde följden

bliva ett osäkerhetstillstånd, vilket kunde medföra både ekonomiska och

tekniska återverkningar av allvarlig art. Systemet avstyrktes därför.

Därest emellertid av orsaker, vilkas berättigande eller önskvärdhet un-

dandroge sig generalstabens bedömande, det befunnes önskvärt, att rege­

ringen bereddes tillfälle att mer ingående än nu skedde följa krigsmate-

rielproduktionen inom landet, syntes detta med minsta våda för försva­

ret kunna ernås genom en ökad uppgiftsskyldighet för tillverkare av

krigsmateriel. Huruvida de av beredningen i detta avseende föreslagna

formerna vore de mest ändamålsenliga eller de enda tänkbara, kunde dock

ifrågasättas. Det syntes icke vara uteslutet, att en utbyggnad av redan

befintliga former för uppgifters lämnande kunde tjäna det angivna

syftet.

Chefen för marinstaben yttrar:

Mot införande av uppgiftsskyldighet för tillverkare av krigsmateriel

funnes icke något särskilt att erinra ur försvarspolitisk synpunkt, örn

också vissa besvärligheter kunde uppstå för tillverkarna. Uppgifterna

måste dock behandlas med den diskretion, som erfordrades för att icke

tillverkare skulle utsättas för en för hans tillverkning skadlig insyn. Vad

åter angingo tillståndstvång, förenat med uppgiftsskyldighet och kontroll,

så syntes den skapa ett sådant osäkerhetstillstånd för vederbörande krigs­

materielindustri, att den kunde Idiva för denna ytterligt ofördelaktig och

därigenom försvåra upprätthållandet av en industri, som i och för sig

allmänt erkändes som nödvändig ur försvarsberedskapssynpunkt.

Arméförvaltningen avstyrker ett kontrollsystem i form av tillstånds­

tvång jämte statlig inspektion och tillägger, att örn en utvidgad statlig

kontroll av skäl, som ämbetsverket ej kände, skulle anses behövlig, den­

samma syntes böra anordnas i enlighet med det begränsade förslaget om

uppgiftsskyldighet.

Billan^ lill ril:stlat)cns protokoll

:<

i sami. Sr X!)

35

syntes emellertid icke några mera vägande invändningar kunna anföras

mot införandet av sådan uppgiftsskyldigket rörande tillverkning av

krigsmateriel, som av beredningen såsom ett första alternativ föreslagits.

Vad åter beträffade beredningens andra alternativa förslag till kontroll

över den privata industrien syntes visserligen i och för sig någon mera

tungt vägande erinran knappast kunna framställas mot förslaget till så­

dan ändring i näringsfribetsförordningens § S d, varigenom tillverkning

av krigsmateriel skulle jämställas med sprängämnestil]verkning oell så­

lunda vara underkastad koncessionstvång. Under förutsättning att redan

existerande lojala tillverkare av hithörande materiel icke bereddes några

större eller i varje fall oöverkomliga svårigheter att erhålla koncession

för fortsatt bedrivande av sin fabrikation, ansåge kollegium icke några

avgörande skäl kunna framställas mot en dylik ordning, därest densam­

ma skulle befinnas av praktiska skäl nödvändig. Men vid genomförandet

av härför erforderliga åtgärder och förhandlingar torde man böra fram­

gå med nödig omsikt, så att icke industriens och landets intressen därvid

skadades eller äventyrades.

Vissa av de hörda myndigheterna framhålla svårigheten att giva en

lämplig definition å begreppet krigsmateriel samt ifrågasätta en begräns­

ning av de varuslag, vilkas tillverkning skulle bliva föremål för stats­

kontroll.

I detta avseende anför rikskommissionen för ekonomisk försvarsbered­

skap följande:

Gränsen mellan vad som skulle anses som krigsmateriel och som annan

materiel måste alltid bliva mycket flytande. Så som beredningen dragit

denna gräns —- nämligen i överensstämmelse med den, som läge till grund

för nuvarande exportreglering — hade begreppet krigsmateriel emeller­

tid uppenbarligen gjorts alldeles oskäligt omfattande. Därunder skulle

sålunda komma att inbegripas åtskilliga varor, som huvudsakligen eller

t. o. m. nästan undantagslöst användes för civilt ändamål. En på sådant

sätt utsträckt kontrollverksamhet bomme att omfatta tillverkningar vid

företag, som icke själva ansåge sig vara tillverkare av krigsmateriel och

som enligt gängse uppfattning icke framställde dylik. Den av bered­

ningen föreslagna anordningen skulle vidare medföra risk för företag,

sorn ur beredskapssynpunkt utförde beställningar av krigsmateriel för

försvarets räkning men vilka eljest sysslade med civiltillverkning, att

bliva underkastade en för dem besvärande kontroll. Visserligen skulle

väl olägenheterna därvid kunna mildras genom en smidig tillämpning av

licensieringsförfarandet. Men blotta risken för ett inordnande under det

statliga tvångssystemet syntes befaras kunna betaga vederbörande före­

tag intresset för att upptaga tillverknigar för försvarsändamål och syn­

tes därför vara ägnad att försvåra förberedelsearbetet för industriens

krigsorganisation.

Chefen för generalstaben ifrågasätter, huruvida icke det vore riktigare

inskränka utredningen till kategorien vapen och ammunition.

Kommerskollegium anser sig icke hava anledning framställa erinran

mot den föreslagna definitionen under förutsättningen att en eventuell

kontroll begränsades till den omfattning, kollegium ansåge högst böra

ifrågakomma.

Slutligen hava myndigheterna yttrat sig angående den föreslagna be­

stämmelsen örn utestängande av utländska intressen uti ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

36

Kungl. Majlis proposition nr 89.

Departe­

mentschefen.

industri, därvid å ena sidan framhållits olägenheterna av sådana intres­

sen samt å andra sidan betonats betydelsen för sagda industri av sam­

arbete i olika former med utländska intressenter.

I en till statsministern riktad, den 12 maj 1934 dagtecknad skrift har

framställning örn fullföljande av det genom krigsmaterielberedningens

tillkallande tagna initiativet gjorts av förbundet för kristet samhällsliv,

nationaltemplarorden, svenska ekumeniska nämnden, svenska freds- och

skiljedomsföreningen, svenska krigstjänstvägrarförbundet, svenska sek­

tionen av internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, svenska

skolornas fredsförening, svenska världsfredsmissionen, Sveriges godtemp-

lares ungdomsförbund, ungdomens fredsförbund, ungdomsförbundet

Heimdal samt vita bandets centralstyrelse. Därjämte bar svenska världs­

fredsmissionen den 15 september 1934 till statsministern ingivit en vid

dess årskongress 1934 antagen resolution, i vilken uttalas önskvärdheten

av att åtgärder vidtagas för att avlägsna allt i svensk rustningsindustri

investerat utländskt kapital och för att förhindra all export av krigs­

materiel.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, vari statsministern motiverade

igångsättande av en utredning angående statlig kontroll av krigsmateriel-

industrien i Sverige, underströks betydelsen av dylika kontrollåtgär­

der såsom led i en följdriktig fredspolitik. De risker och olägenheter,

som äro förenade med den enskilda, okontrollerade rustningsindustrien,

torde jag icke behöva närmare utveckla. Det ligger i sakens natur att

en industri, vars välstånd är beroende av staternas rustningar, skall

vara i hög grad intresserad av att rustningspolitiken fullföljes i världen.

Talrika vittnesbörd hava framkommit örn det inflytande, som de mäktiga

storföretagen inom denna produktionsgren kunnat utöva i olika länder,

till förfång för försöken att hejda rustningarna och åstadkomma inter­

nationella uppgörelser örn begränsning och minskning därav. I akten

för Nationernas förbund bar givits uttryck åt uppfattningen att den en­

skilda tillverkningen av krigsmateriel ingiver allvarliga betänkligheter

och att åtgärder erfordras till förebyggande av de skadliga verkningarna

av sådan enskild produktion. Såsom av den föregående redogörelsen fram­

går, hava ock under sista tidens förhandlingar vid nedrustningskonferensen

i Genéve — främst genom initiativ från Förenta Staternas sida —• yppats

utsikter till en internationell överenskommelse, avseende såväl statlig kon­

troll inom de anslutna länderna som även gemensam internationell kon­

troll.

I det nyss åberopade yttrandet av statsministern framhölls att, oavsett

huruvida en internationell konvention kan åvägabringas under den när­

maste tiden eller icke, det syntes erforderligt att de svenska statsmak­

terna vidtoge åtgärder varigenom fullständig statlig kontroll kunde er­

37

hållas över den svenska, relativt betydande krigsmateriel industrien. I

överensstämmelse med denna uppfattning hava de tillkallade utrednings­

männen (»krigsmaterielberedningen») verkställt den undersökning och

framlagt de förslag, som i det föregående refererats.

I direktiven för utredningen framhölls att den säkraste metoden för

genomförande av kontroll över vårt lands rustningsindustri utan tvivel

vore monopoliser ing av denna tillverkning för statens räkning. Krigs­

materielberedningen har emellertid på försvarspolitiska grunder, förkla­

rat sig icke kunna tillstyrka denna lösning. Utan att närmare ingå på

de av beredningen anförda skälen mot inrättandet av ett statsmonopol

finner även jag, att andra utvägar nu böra prövas.

Beredningen har i sådant hänseende framlagt två alternativa förslag.

Enligt det ena förslaget skall tillverkare av krigsmateriel åläggas an­

mäla sin rörelse för en central kontrollmyndighet samt därefter vara

underkastad en fortlöpande uppgiftsskyldighet beträffande de förhål­

landen, vilka kunna anses vara av betydelse för utövandet av kontrol­

len. Det andra förslaget, vilket beredningen för sin del förordat, går

ut på att för tillverkning av krigsmateriel skall fordras ett av Kungl.

Majit meddelat tillstånd, och att över den rörelse som bedrives med så­

dant tillstånd skall utövas en mera ingående tillsyn, närmast på grund­

val av avgivna deklarationer och av inspektioner, företagna av en sär­

skild kontrollmyndighet.

Det förra förslaget, som egentligen endast innebär ett insamlande av ett

statistiskt material för bedömande av omfattningen av vår ifrågavarande

industri, synes mig vara alltför begränsat, örn man utgår från att en verk­

lig kontroll skall kunna utövas. Jag har därför vid valet mellan de båda

förslagen stannat för det senare. I anledning av vad chefen för general­

staben anmärkt örn olägenheterna av ett system med tillståndstvång vill

jag framhålla, att Kungl. Majit enligt förslaget är oförhindrad att, där

det prövas lämpligt, med hänsyn till vederbörande företags omfattning

och hittillsvarande verksamhet, giva koncessionen en så vidsträckt av­

fattning att de befarade olägenheterna undvikas. I likhet med kommers­

kollegium anser jag några avgörande skäl ej kunna från den privata in­

dustriens sida framställas mot det förordade koncessionssystemet, under

förutsättning att redan existerande lojala tillverkare av krigsmateriel

icke beredas större svårigheter att erhålla koncession för fortsatt bedri­

vande av sin fabrikation. Till den angivna förutsättningen återkommer

jag i det följande i samband med behandlingen av övergångsbestämmel­

serna.

Eftersom det ytterst är det enskilda vinstintressets fria spel, som

framkallar de risker, vilka äro förbundna med den enskilda tillverkning­

en, vore det mest följdriktigt att söka finna en anordning, varigenom det

enskilda vinstintresset eliminerades från denna produktion. Det kunde

sålunda ifrågasättas att komplettera förslaget genom lagbestämmel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

38

ser om maximering i någon form av den vinst, som finge utgå till en­

skilda aktieägare i företag av denna art, ett förfaringssätt som tidigare

använts vid begränsningen av enskilda vinstintressen inom t. ex. rus-

dryckskanteringen. Denna fråga Ilar emellertid icke upptagits vare sig

av krigsmaterielberedningen eller under de internationella överläggnin­

garna i ämnet och har icke synts mig för närvarande äga aktualitet.

Bland de påtagliga olägenheter av den hittills rådande näringsfriheten

på detta område, som det gäller att söka effektivt förebygga genom det

nya kontrollsystemet, är möjligheten av utländskt inflytande inom den

svenska krigsmaterielindustrien. Beredningen har starkt understrukit

denna synpunkt. Redan den lagstiftning örn bulvanförhållande i fråga

örn aktier i vissa bolag, som genomfördes vid förra årets riksdag, torde

härutinnan vara av stor betydelse. Genom det av beredningen föreslagna

kontrollsystemet skulle ytterligare garantier erhållas i detta avseende.

Även en annan med rustningsindustrien sammanhörande verksam­

het, som dock icke varit föremål för beredningens övervägande, torde

böra ställas under statlig uppsikt. Jag syftar härvid på den för närva­

rande alldeles okontrollerade agentverksamhet, som bedrives för avsätt­

ning av krigsmateriel från företag såväl inom landet som i utlandet, På

grund av rustningsindustriens starkt internationella karaktär och under

trycket av en hård och ofta osund konkurrens mellan olika företag inom

ifrågavarande industri har denna agentverksamhet emellanåt tagit for­

mer, vilka från olika synpunkter äro ägnade att ingiva allvarliga betänk­

ligheter. Det synes mig angeläget att i detta sammanhang någon an­

ordning träffas, som medför möjlighet för staten att även i detta avse­

ende utöva en önskvärd och erforderlig kontroll. Jag vill härvidlag jäm­

väl erinra örn den framställning, som av riksdagens militieombudsman

gjorts i skrivelse den 16 augusti 1934 och som av chefen för försvarsde­

partementet anmälts för Kungl. Majit den 16 januari 1935. Av nämnda

framställning framgår, hurusom ett svenskt företag på grund av kon­

trakt med vissa utländska leverantörer av flygplan ävensom med en

svensk dylik leverantör uppburit avsevärda provisionsbelopp å försälj­

ningar till svenska flygvapnet av flygplan och delar därtill, i vissa fall

utan att det provisionsberättigade företaget lämnat någon medverkan

vid köpsluten och utan att köparen ens haft vetskap örn agentförhållan­

det. Skrivelsen, däri militieombudsmannen hemställde örn vidtagande av

vissa åtgärder vid upphandling av materiel för flygstyrelsens räkning,

har överlämnats till 1933 års upphandlingssakkunniga för att vara till­

gänglig vid fullgörandet av det dem lämnade uppdraget.

För vinnande av erforderlig kontroll över nämnda agentverksamhet

torde Kunal. Majit böra äga rätt att meddela förbud mot utövande inom

riket av sådan verksamhet utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit. Om­

fattningen av ett sådant förbud lärer bliva beroende av vad som kommer

att innefattas under begreppet krigsmateriel. Kungl. Majit bör sedan

Kungl. Majda proposition nr 89.

39

vid. beviljande av eventuella tillstånd äga meddela nödiga föreskrifter

till förebyggande av att dylik verksamhet äger rum under betingelser,

som äro ur allmän synpunkt olämpliga. Det må anmärkas att, då krigs­

materiel i någon avsevärd omfattning icke kan tänkas bliva inköpt av

annan än svenska staten och av sådan tillverkare, som vidare bearbetar

inköpt krigsmateriel, något legitimt behov av agentverksamhet i Sverige

endast finnes i den mån nämnda köpare hava gagn därav.

Enligt det förslag till internationell överenskommelse rörande ifråga­

varande förhållanden, varom jag tidigare talat, skall jämväl för infot sein

till vederbörande land av krigsmateriel fordras tillstånd av landets rege­

ring. Endast i fråga örn visst slag av krigsmateriel är införseln till

Sverige för närvarande underkastad reglering, i det att jämlikt 19 §

vapenkungörelsen den 22 juni 1934 (nr 315) skjutvapen och ammunition

i kungörelsens bemärkelse icke må till riket införas utan tillstånd av che­

fen för socialdepartementet. Det torde emellertid böra övervägas att i

anslutning till nyssnämnda förslag för Sveriges del i samband med ge­

nomförande av den nu föreslagna kontrollen införa ett mera generellt

förbud mot införsel av krigsmateriel utan tillstånd av regeringen. Då

erforderliga föreskrifter i sådant avseende kunna meddelas av Kungl.

Majit utan riksdagens medverkan, har jag icke funnit mig nu böra fram­

lägga förslag därom.

Med utgångspunkt från vad jag nu anfört har jag låtit inom handels­

departementet i anslutning till beredningens utkast utarbeta iöislag till

förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. rn. Be­

stämmelserna i detta förslag skola icke vara tillämpliga på kronans

fabriker, verkstäder och förråd. Såsom beredningen förutsatt, böra så­

dana anordningar genom Kungl. Majits försorg genomföras, att uppgif­

ter tillhandahållas även från de statliga fabrikerna i lämplig utsträck­

ning.

Enligt förslaget skall tillverkning av krigsmateriel ej få bedrivas utan

tillstånd av Kungl. Majit. Vid sökande av sådant tillstånd skola upp­

gifter lämnas örn det ställe, där tillverkningen skall äga rum, samt det

elier de slag av krigsmateriel, sökanden ämnar tillverka.

Med hänsyn till vad jag nyss framhållit angående angelägenheten att

begränsa utländska intressen i den svenska krigsmaterielindustrien har

i förslaget upptagits en bestämmelse därom att tillstånd som nu avses

skall kunna meddelas allenast svensk medborgare, svenskt handelsbolag,

däri ej finnes utländsk bolagsman, eller svenskt aktiebolag, vars aktier

äro ställda till viss man och i vars bolagsordning intagits förbehåll, som

avses i 2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) örn vissa inskränkningar i rät­

ten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. in.

I undantagsfall, t. ex. örn ett redan befintligt företag, som huvudsakligen

bedriver annan tillverkning, av någon anledning upptager tillverkning

Kungl. Maj:ts proposition nr S9.

Majit eiler myndigheten meddelas för erhållande av en betryggande

kontroll.

I fråga örn den nämnda agentverksamheten upptager förslaget ett stad­

gande, att Kungl. Majit skall äga förordna, att verksamhet inom riket

såsom agent för tillverkare av krigsmateriel icke skall få utövas utan

tillstånd av Kungl. Majit. Har sådant förordnande givits, skall Kungl.

Majit äga att vid beviljande av tillstånd meddela de särskilda föreskrifter

och villkor, vilka kunna finnas erforderliga för tillståndets åtnjutande.

Förslaget innehåller dessutom ansvars- och åtalsbestämmeiser. För

tillverkning utan vederbörligt tillstånd skall straiiet utgöra dagsböter

eller fängelse, varjämte det olovligen tillverkade eller dess värde skall

vara förverkat. Tillverkare, som underlåter att ställa sig till efterrät­

telse vad enligt förordningen eller med stöd av densamma meddelade före­

skrifter åligger honom eller som mot bättre vetande avgiver oriktig eller

ofullständig uppgift i deklaration eller eljest angående omständighet,

varom det ålegat honom att lämna upplysning, skall straffas med dags­

böter.

Förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1935, då även kontroll­

myndigheten skulle vara organiserad. Hen, som vid denna tid bedriver

tillverkning av krigsmateriel, bör emellertid äga fortsätta därmed till

dess ansökan örn tillstånd hunnit bliva prövad. Sådan ansökan bör gö­

ras senast den 30 september 1935. Vid prövningen av koncessionsfrågor

synes den grundsatsen böra iakttagas, att redan existerande lojala till­

verkare av hithörande materiel medgivas att fortsätta sin tillverkning,

givetvis med iakttagande av de föreskrifter, som kunna i samband med

koncessionen meddelas.

Vad slutligen angår frågan örn anordnandet av det organ, åt vilket

handhavandet av de med förordningens tillämpning förenade bestyren

skall anförtros, har beredningen förordat inrättandet av en fristående

central tillsynsmyndighet, förslagsvis benämnd krigsmaterielinspektio-

nen. Såsom chef för denna skulle förordnas en för uppdraget särskilt

kvalificerad person, varjämte skulle såsom ledamöter utses förslagsvis

fyra personer, representerande teknisk, ekonomisk, militär och utrikespo­

litisk sakkunskap. Myndigheten skulle anställa den biträdande personal,

som kunde erfordras. Beredningen har framhållit, att det utöver den cen­

trala kontrollen sannolikt skulle för vissa företag erfordras en inspektion

rörande olika på de skilda arbetsplatserna förekommande förhållanden.

Denna borde verkställas av hos myndigheten anställda befattningshavare

med företrädesvis teknisk utbildning, varjämte även kunde ifrågakomma

av myndigheten anlitade eliel’ hos denna anställda personer med revi-

sions-teknisk sakkunskap.

Beredningen har för det fall att man icke ansåge sig böra tillskapa ett

fristående organ föreslagit, att hithörande frågor skulle handläggas av

en i handelsdepartementet anställd särskild föredragande, vilken skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 89.

Kungl. Majlis proposition nr 69.

41

i

42

biträdas av underordnad personal i erforderlig utsträckning. Därjämte

skulle emellertid för ärendenas behöriga utredning och för avgivande av

yttranden och förslag av Kungl. Majit förordnas lämpligt antal sakkun­

niga inom departementet, representerande den expertis av olika slag, som

nyss berörts.

Vid övervägande av denna fråga har jag funnit mig icke böra för när­

varande förorda beredningens förslag örn inrättande av en särskild fri­

stående tillsynsmyndighet. Svårigheten att på förhand beräkna omfatt­

ningen av de med det ifrågasatta kontrollsystemet förenade arbetsupp­

gifterna manar till försiktighet vid bestämmandet av organisationens om­

fång. Därtill kommer, att beslutanderätten i fråga örn tillstånd att till­

verka krigsmateriel ävensom i åtskilliga därmed sammanhängande frå­

gor, som skulle handläggas av kontrollmyndigheten, bör förbehållas

Kungl. Majit.

Dessa omständigheter hava synts mig tala för den av beredningen alter­

nativt föreslagna anordningen att inordna kontrollmyndigheten i Kungl.

Majits kansli. Visserligen torde större delen av myndighetens uppgifter

icke bliva av samma art som departementens arbete i övrigt med kansli­

mässig beredning av konseljärenden. Men å andra sidan böra åtskilliga

fördelar ligga däri, att de hithörande ärenden, som ankomma på Kungl.

Majits prövning, kunna förberedas direkt inom vederbörande departement

och att kontrolltjänstemannen får tillfälle att i egenskap av föredra­

gande i statsrådsberedningen omedelbart utveckla sin mening.

I likhet med beredningen har jag funnit att kontrollmyndigheten lämp­

ligen bör förläggas till handelsdepartementet, till vilket departement

handläggningen av ärenden rörande exportförbudet å krigsmateriel redan

hör. Vad beträffar de av beredningen föreslagna, sakkunniga, vilka

skulle biträda kontrollmyndigheten, synes behovet därav kunna tillgodo­

ses dels genom hörande av vederbörande myndigheter eller organisa­

tioner, dels ock genom samråd med för ändamålet utsedda representanter

för vederbörande myndigheter.

I en inom handelsdepartementet upprättad promemoria har förslag

uppgjorts angående organisationen av och kostnaderna för en sålunda till

handelsdepartementet förlagd kontrollmyndighet. Enligt detta förslag

skulle — på extra stat — å departementets stat uppföras en befattning

i lönegraden B 30, vars innehavare skulle benämnas krigsmaterielinspek-

tör, samt en assistentbefattning i lönegraden B 24. Såsom biträde med

renskrivning o. dyl. åt nämnda befattningshavare skulle anställas ett

e. o. kontorsbiträde i lönegraden B 4. Med tillägg av provisoriskt dyr-

ortstillägg, förslagsvis beräknat till 500 kronor, och dyrtidstillägg, för­

slagsvis beräknat till 1,700 kronor, skulle bruttoavlöningskostnaderna för

förenämnda tre befattningshavare uppgå till ett sammanlagt belopp av

(11,460 + 8,580 -j- 2,052 + 500 ^-f- 1,700 =) 24,292 kronor eller i avrundat tal

24,300 kronor. För expenser borde beräknas ett belopp av 1.000 kronor

Kungl. Maj-.ts proposition nr 89.

Kungl. May.ts proposition nr 89.

43

och för reseersättningar ett belopp av 3,000 kronor. Då kostnaderna för

krigsmaterielinspektionen vore avsedda att helt täckas genom bidrag från

vederbörande koncessionerade företag borde å riksstatens inkomstsida i

anledning därav uppföras under titel »Avgifter för statskontroll å krigs-

materieltillverkningen» ett belopp av 28,300 kronor.

Beträffande krigsmaterielinspektörens och assistentens arbetsuppgifter

framhölls i promemorian följande: Krigsmaterielinspektören skulle i

första hand handhava ärenden, föranledda av förordningen angående till­

verkning av krigsmateriel. Han skulle således bereda och för chefen för

handelsdepartementet föredraga frågor örn tillstånd att tillverka krigs­

materiel, örn indragning eller förändring av dylika tillstånd samt örn

sådana åtgärder i anledning av den fortlöpande kontrollen å ifrågavaran­

de företag, vilka påkallade Kungl. Maj:ts prövning. Krigsmaterielinspek­

tören skulle vidare handhava utövningen av omförmälda kontroll, i vilket

avseende han särskilt skulle hava att granska inkommande deklarationer

och andra uppgifter, inhämta för kontrollen erforderliga upplysningar

samt företaga tjänsteresor för utövande av lokal inspektion. Krigsmate­

rielinspektören skulle därjämte följa och studera utvecklingen i utlandet

på krigsmaterielindustriens område samt föreslå därav betingade åtgär­

der. Slutligen kunde även ett visst samråd med krigsmaterielinspektören

möjligen ifrågasättas beträffande ärenden rörande undantag från gällan­

de exportförbud å krigsmateriel, vilka ärenden f. n. handlades å handels­

departementets andra byrå. Assistenten skulle vara biträde åt krigsma­

terielinspektören. Han borde under krigsmaterielinspektörens tjänste­

resor och ledigheter även kunna förordnas såsom vikarie för denne. För

deltagande i den lokala tillsynsverksamheten borde även assistenten

företaga tjänsteresor. Såväl krigsmaterielinspektören som assistenten

borde förordnas av Kungl. Maj:t.

I anslutning till innehållet i denna promemoria hava i innevarande års

statsverksproposition för budgetåret 1935/1936 under tionde huvudtiteln

äskats medel för en sådan organisation, som i promemorian föreslagits.

Sålunda hava under avlöningsanslaget till handelsdepartementet upptagits

kostnader för avlöningar till en krigsmaterielinspektörsbefattning i löne­

graden B 30 och en assistentbefattning i lönegraden B 24, båda å extra

stat, ävensom till ett extra kvinnligt biträde i lönegraden B 4. I anslags­

posten »Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänste­

män» har beräknats kostnaden för provisoriskt dyrortstillägg åt ifråga­

varande befattningshavare med 500 kronor. Av handelsdepartementets om-

kostnadsanslag, som slutar å 3’4,000 kronor, hava för de med förevarande

kontroll förenade utgifter för expenser och reseersättningar beräknats

belopp av 1,000 respektive 3,000 kronor. För täckande av kostnaderna har

å riksstatens inkomstsida under titel »Avgifter för statskontroll över

krigsmaterieltillverkning» uppförts ett belopp å 28,300 kronor.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

visst för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade värdet

av försåld krigsmateriel. Erforderliga bestämmelser härom böra i sinom

tid utfärdas av Kungl. Majit.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förutnämn­

da inom handelsdepartementet utarbetade förslag till

förordning om kon­

troll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamö­

ter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Ko­

nungen, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet.

Nils Sehlberg.

350238. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.